Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av lagen den 6 juni 1925 (nr 174) om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående fjärdingsmån

8 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:115, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av lagen den 6 juni 1925 (nr 174) om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående fjärdingsmån

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av lagen den 6 juni 1925 (nr

174) om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter

angående fjärdingsmån; given Stoskholms slott den 5

mars 195i.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av lagen

den 6 juni 1925 (nr 174) om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter

angående fjärdingsmån.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Polisman i polisdistrikt, bestående av såväl stad som landsbygd, föreslås

skola bli likställd med fjärdingsman i fråga om behörighet att verkställa

delgivning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 115.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av lagen den 6 juni 1925 (nr 174) om tillämp*

lighet å vissa polismän av föreskrifter angående fjärdingsmän.

Härigenom förordnas, att lagen den 6 juni 1925 om tillämplighet å vissa

polismän av föreskrifter angående fjärdingsmän skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

Vad i lag eller författning finnes

stadgat angående fjärdingsman skall,

där ej annorledes förordnats, i tilllämpliga

delar gälla i avseende å polisman,

som jämlikt lagen om polisväsendet

i riket finnes anställd i polisdistrikt

å landsbygden.

(Föreslagen lydelse.)

Vad i lag eller författning finnes

stadgat angående fjärdingsman skall,

där ej annorledes förordnats, i tilllämpliga

delar gälla i avseende å polisman,

som jämlikt lagen om polisväsendet

i riket finnes anställd i polisdistrikt,

vari ingår köping eller

landskommun eller del därav.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1954.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 195i.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Ericsson, Sträng, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för inrikesdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om viss ändring

av bestämmelserna om polismans behörighet att verkställa delgivning

samt anför därvid följande.

Bestämmelser om delgivning av inlaga i rättegång och annan handling

är upptagna i 33 kap. rättegångsbalken. Enligt 4 § är huvudregeln att delgivning

i rättegång skall ske genom rättens försorg. Åtskilliga undantag

finnes dock härifrån och i vissa fall ankommer delgivningen på part. Delgivning

genom rättens försorg skall enligt 5 § inom riket ske genom posten,

om ej rätten finner den böra verkställas på annat sätt. I 6 § stadgas, att

delgivning skall verkställas genom att handlingen i huvudskrift eller styrkt

avskrift överlämnas till den som sökes för delgivning. Vissa undantag härifrån

finnes dock. Hänvisningar till rättegångsbalkens regler om delgivning

förekommer i åtskilliga författningar, t. ex. i 12 och 117 §§ konkurslagen,

5 § lagen om utmätningsed ävensom 2 kap. 38 § lagen om nyttjanderätt till

fast egendom, till vilket stadgande 3 kap. 36 § och 4 kap. 15 § samma lag i

sin tur hänvisar.

För att verkställa delgivning, då de därför anlitas, skall enligt 33 kap. 24

§ rättegångsbalken erforderligt antal stämningsmän vara förordnade av

underrätt. Förordnandet skall meddelas för visst kalenderår eller del därav.

Fjärdingsman är utan särskilt förordnande stämningsmän. Vidare stadgas

i 25 § samma kapitel, att intyg av stämningsmän gäller som fullt bevis,

att delgivningen blivit så verkställd, som intyget innehåller. Enligt lagrummet

tillkommer samma vitsord även intyg som meddelats av bl. a. polisman

i stad, då han verkställt delgivningen efter förmans uppdrag.

Dessa rättegångsbalkens bestämmelser bör jämföras med vissa stadganden

i lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket. Enligt det innehåll

1 § i denna lag hade vid tiden för rättegångsbalkens antagande skulle riket

vara indelat i polisdistrikt. Stad, så ock köping, som enligt särskild be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

stämmelse var pliktig att bekosta för köpingen erforderlig polispersonal,

skulle utgöra särskilt polisdistrikt. I övrigt skulle landsfiskalsdistrikt eller

del därav, bestämd i viss angiven ordning, utgöra polisdistrikt. Enligt 2 §

skulle i stad och likaså i sådan köping, som nyss sagts, finnas anställda

polismän. I övriga polisdistrikt skulle däremot finnas anställda fjärdingsmän

(polismän). Härutöver må nämnas, att en särskild lag den 6 juni 1925

om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående fjärdingsman

innehöll, att vad i lag eller författning funnes stadgat angående fjärdingsman

skulle, där ej annorlunda förordnats, i tillämpliga delar gälla i avseende

å polisman, som jämlikt lagen om polisväsendet i riket funnes anställd i

polisdistrikt å landsbygden.

Nu återgivna bestämmelser innebar alltså, att i landskommun fjärdingsman

och i köping, på grund av den särskilda lagen av år 1925, polisman

utan särskilt förordnande var stämningsman. Polisman i stad var däremot

ej utan särskilt förordnande stämningsman. Men intyg om delgivning av

sådan polisman ägde samma vitsord som stämningsmansintyg, såframt

delgivningen verkställts efter förmans uppdrag.

Därefter har emellertid år 1953 vissa ändringar genomförts i lagen om

polisväsendet i riket. Lagen i dess sålunda ändrade lydelse stadgar fortfarande

att riket skall vara indelat i polisdistrikt. I fråga om indelningen

gäller emellertid andra regler. Sålunda skall enligt 1 § 1 mom. andra stycket

stad, vars invånarantal den 1 januari 1953 uppgick till minst 10 000,

utgöra särskilt polisdistrikt. Detta skall efter Kungl. Maj :ts förordnande

gälla även stad, som därefter uppnår nämnda invånarantal. I övrigt skall

jämlikt tredje stycket i samma mom. stad, som icke ingår i landsfiskalsdistrikt,

så ock landsfiskalsdistrikt eller del därav, bestämd av länsstyrelsen

i viss i lagen angiven ordning, utgöra polisdistrikt. Vidare kan Kungl.

Maj :t medgiva, att stad, som avses i andra stycket och som utgör del av

landsfiskalsdistrikt, skall äga att gemensamt med annan del av samma

landsfiskalsdistrikt bilda ett polisdistrikt. Även i detta fall ankommer på

länsstyrelsen att besluta om indelningen. Enligt dessa regler kommer alltså

att finnas polisdistrikt omfattande stad, polisdistrikt omfattande landsbygd

samt, i motsats till vad tidigare gällde, polisdistrikt omfattande såväl

landsbygd som stad. I 2 § lagen i dess nya lydelse stadgas, att i polisdistrikt

skall finnas anställda polismän. Beteckningen fjärdingsman har dock ej

helt utmönstrats ur lagen. I 11 § har nämligen för polismansbefattning,

som ej är befälstjänst, i polisdistrikt, vilket ej omfattar stad eller köping

eller del därav, använts beteckningen fjärdingsmansbefattning. De nu ifrågavarande

ändringarna har trätt i kraft den 1 januari 1954. Därvid har

emellertid tillika stadgats, att vid tillämpningen av 1 § 1 mom. tredje stycket

i dess nya lydelse skall iakttagas, att länsstyrelses beslut att stad eller

köping skall gemensamt med annan del av samma landsfiskalsdistrikt bilda

ett polisdistrikt icke må gälla tid före den 1 juli 1954. I samband med ändringarna

i lagen om polisväsendet i riket har någon ändring ej gjorts i den

särskilda lagen av år 1925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

5

Genom 1953 års polislagsreform har sålunda uppkommit en ny typ av

polisman, som icke fanns förut, nämligen polisman i polisdistrikt vari ingår

såväl stad som landsbygd. Sådan polisman kan ej anses som fjärdingsman

och därför kommer stadgandet i 33 kap. 24 § rättegångsbalken, att fjärdingsman

utan särskilt förordnande är stämningsman, ej att äga tillämpning

på honom. Tvekan kan råda, huruvida han kan anses som stämningsman

med stöd av den särskilda lagen av år 1925. Denna avser nämligen

endast polisman i polisdistrikt på landsbygden. Vidare skulle det kunna

göras gällande, att ej heller bestämmelsen i 33 kap. 25 § om det vitsord,

som tillkommer polismans intyg om delgivning, verkställd efter förmans

uppdrag, skulle gälla sådant intyg av polisman i blandat distrikt. Stadgandet

avser nämligen endast intyg av polisman i stad. Behov av förtydligande

ändringar föreligger uppenbarligen.

De lösningar, som ligger närmast till hands och som innebär minsta avvikelsen

från gällande ordning, är att polisman i distrikt, bestående av såväl

stad som landsbygd, blir beträffande behörigheten att verkställa delgivningar

likställd antingen med fjärdingsman eller ock med polisman i

stadsdistrikt. Vid valet mellan dessa alternativ torde böra uppmärksammas,

att den främsta anledningen till att fjärdingsman erhållit behörighet

som stämningsman utan särskilt förordnande torde ha varit önskemålet

att bereda landsbygdsbefolkningen tillgång till erforderligt antal lättillgängliga

stämningsmän. Den omständigheten att stad förenas med landsbygd

till ett polisdistrikt synes ej böra föranleda att landsbygdsdelens ställning

i detta hänseende skall bli mindre gynnsam än tidigare. Denna synpunkt

talar till förmån för alternativet att jämställa nu ifrågavarande polismän

med fjärdingsmännen. En sådan lösning leder till att i de blandade distrikten

kommer att finnas flera polismän, som automatiskt tillika är stämningsmän.

Antalet blir emellertid, då det endast är de mindre städerna

som förenas med landsbygd till ett polisdistrikt, så begränsat, att nämnda

förhållande icke kan väntas medföra några olägenheter.

En annan följd av att polisman i blandat distrikt likställes med polisman

i distrikt, som omfattar uteslutande landsbygd, är att polismännen

i städerna kommer att ha olika behörighet i fråga om verkställande av delgivning

beroende på huruvida staden ensam utgör polisdistrikt eller om

den bildar polisdistrikt tillsamman med landsbygd. Även om detta icke är

fullt tillfredsställande, torde dock risk knappast föreligga för att därigenom

rättsförluster skall uppstå. I vart fall föreligger icke för närvarande

den utredning som erfordras för att till prövning upptaga den större frågan

om genomförande av enhetliga regler beträffande polismäns behörighet att

verkställa delgivningar.

På grund av vad sålunda anförts får jag förorda, att polisman i distrikt,

som omfattar både stad och landsbygd, blir i förevarande hänseende jämställd

med polisman i landsbygdsdistrikt.

Med hänsyn till den undanskymda ställning beteckningen fjärdingsman

numera har i polislagstiftningen finnes i och för sig skäl att genomföra

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

reformen genom ändringar i rättegångsbalken och därvid ur denna tillika

utmönstra nämnda beteckning. Emellertid vore då, med den lösning i sak

jag förut förordat, nödvändigt att reglerna i rättegångsbalken finge direkt

anknyta till de olika typerna av polisdistrikt. Detta synes emellertid vara

mindre lämpligt. Jag får därför i stället förorda, att reformen genomföres

genom jämkning i den särskilda lagen av år 1925. Lagändringen kan lämpligen

erhålla den utformningen att 1925 års lag skall gälla polisman, som

jämlikt lagen om polisväsendet i riket finnes anställd i polisdistrikt, vari

ingår köping eller landskommun eller del därav.

I anslutning härtill må nämnas, att vid tillkomsten av den särskilda lagen

av år 1925 anfördes, att behov av densamma förelåg även med hänsyn till

andra författningsbestämmelser än de som avsåg delgivning. Därvid hänvisades

till då gällande bestämmelser om väghållningsbesvärets utgörande

på landet, om rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp, om

indrivning av krono- och kommunalutskylder samt om indrivning av böter.

Efter år 1925 har genomförts sådana författningsändringar på dessa lagstiftningsområden,

att lagen numera saknar betydelse för dem. Den förordade

lagändringen synes därför ej komma att medföra återverkningar

på andra områden.

Med hänsyn till de övergångsbestämmelser, som gäller i fråga om de

1953 genomförda ändringarna i lagen om polisväsendet i riket, torde den

nu förordade lagändringen böra träda i kraft den 1 juli 1954.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad lydelse av lagen den 6 juni 1925 (nr

174) om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående fjärdingsman.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 mars

195i.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 24 februari 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 19 februari 1954, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till tag angående ändrad lydelse av lagen den d

juni 1925 (nr 17i) om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående

f järdingsmän.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet O. Petrén.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för inrikesdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 1 mars

1954 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 19 februari 1954 remitterade

förslaget till lag angående ändrad Ig delse av lagen den 6 juni 1925

(nr 175) om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående fjårdingsmän

samt hemställer att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars-Erik Samuelsson.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

540512

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.