Sök i Ratio Lex

Angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1954/55 in. fn

1954-03-05 · 23 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:121, Angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1954/55 in. fn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av

priserna på fisk under budgetåret 1954/55 in. fn.;

given Stockholms slott den 5 mars 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj

1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m.;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr

372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr

374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur

m. in.;

dels bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

statsrådet i övrigt hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Hj. R. Nilson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen begäres bemyndigande att under budgetåret 1954/55 reglera

priserna på fisk ävensom importen och exporten av fisk enligt i huvudsak

de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår.

De nu gällande förordningarna om viss reglering av handeln med fisk,

m. m„ angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur

ävensom angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur

in. m„ vilkas giltighetstid utgår den 30 juni 1954, föreslås skola förlängas

att gälla till den 1 juli 1955. 1

1 liihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 121.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj 1952 (nr 320)

om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 maj 1952 om viss reglering

av handeln med fisk, m. m.,1 vilken förordning gäller till och med den

30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1955.

1 Senaste lydelse se 1953: 373.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående

reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur.

■ i '' ) .. *

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering

av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, vilken förordning gäller

till och med den 30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med den

30 juni 1955.

F ö r s 1 a g

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående

reglering av utförseln av vissa slag av fisk och

skaldjur m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering

av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m., vilken förordning

gäller till och med den 30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med

den 30 juni 1955.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 121.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson.

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler statsrådet Hjalmar Nilson vissa frågor angående regleringen

av priserna på fisk m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

I förordningen den 30 maj 1952 (nr 320; ändrad genom förordningen

1953: 373) om viss reglering av handeln med fisk m. m., vilken förordning

gäller till och med den 30 juni 1954, är bestämmelser meddelade om handelsreglering

— grundad på auktorisation av s. k. producentföreningar —

och om prisregleringsavgift på fisk. Importen och exporten av fisk och fiskprodukter

regleras med stöd av kungörelsen den 14 mars 1947 (nr 82) angående

allmänt importförbud samt förordningarna den 5 juni 1953 (nr 372

och 374) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur

respektive utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur in. m. Enligt

sistnämnda förordningar, vilka likaså äger giltighet till och med den 30

juni 1954, fordras i princip tillstånd av statens jordbruksnämnd för import

och export av fisk och fiskprodukter.

Genom beslut den 5 juni 1953 bemyndigade Kungl. Maj:t statens jordbruksnämnd

att för tiden till och med den 30 juni 1954, i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som angivits i propositionen nr 197 till 1953

års riksdag samt jordbruksutskottets utlåtande 1953:35, anordna reglering

av priserna på fisk samt av importen och exporten av fisk och skaldjur utav

vissa slag ävensom förordna om upptagande av prisregleringsavgift å svenskfångad

fisk och importfisk enligt 5 och 8 §§ nyssnämnda förordning 1952:

320. F samma beslut föreskrev Kungl. Maj:t att de lån å 500 000, 2 500 000

och 500 000 kronor, som Kungl. Maj:t genom särskilda beslut år 1946 beviljat

de tre s. k. prisregleringsföreningarna, nämligen Ostkustfisk, centralförening

u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a och Sydkustfisk, förening u. p. a., skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mcij:ts proposition nr 121.

få innehas räntefritt jämväl för tiden den 1 juli 1953—den 30 juni 1954, såvitt

gällde lånens halva belopp, samt att lånen till återstående del under samma tid

skulle löpa med 3,5 procent ränta. Kungl. Maj :t föreskrev vidare, att kostnaderna

för kvalitetskontroll av fisk och fiskprodukter, i den mån de icke kunde

täckas av inflytande kontrollavgifter, skulle till ett belopp av högst 75 000

kronor bestridas ur clearingkassan för fisk och fiskprodukter. Slutligen bemyndigade

Kungl. Maj:t jordbruksnämnden att för bestridande av kostnaderna

under budgetåret 1953/54 för den befattningshavare, som har till uppgift

att främja fiskexporten, disponera ett belopp av högst 100 000 kronor,

varav 40 000 kronor från reservationsanslaget till Främjande av beredning

och avsättning av fisk m. m. och återstoden från nyssnämnda clearingkassa.

I skrivelse, som inkommit till jordbruksdepartementet den 8 februari

1954, har statens jordbruksnämnd framlagt förslag till reglering av priserna

på fisk under budgetåret 1954/55 m. m. Nämnden har anmält, att den i de

frågor, som berörts i skrivelsen, dels haft överläggningar med nämndens råd

i fiskregleringsfrågor, dels samrått med fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök

och statens priskontrollnåmnd. Fiskeristyrelsen har därvid förklarat

sig i sak biträda jordbruksnämndens förslag. Priskontrollnämnden har i särskild

skrivelse den 12 februari 1954 uttalat, att den — i avvaktan på resultatet

av vissa utredningar på fiskets område — ansett sig kunna lämna

utan erinran, att det nuvarande systemet för prisregleringen på fisk upprätthålles

jämväl under nästa budgetår i huvudsaklig överensstämmelse

med de av jordbruksnämnden angivna riktlinjerna.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla, att 1951 års fiskhandelsutredning

inkommit med en i januari 1954 dagtecknad promemoria angående

frågan om fortsatt giltighet av förordningen den 30 juni 1952 (nr

320) om viss reglering av handeln med fisk m. m. samt om auktorisationssystemet

på ostkusten. Promemorian är för närvarande föremål för remissförfarande,

vilket icke kommer att vara avslutat å sådan tid, att därå grundade

förslag kan föreläggas innevarande års riksdag.

II. Reglering av priserna på fisk, m. m.

Nuvarande förhållanden.

Innebörden av prisregleringen. Prisregleringen innebär i huvudsak att jordbruksnämnden,

i samråd med statens priskontrollnämnd, för västkusten

och sydkusten efter överläggning med fiskarorganisationerna därstädes

fastställer minimipriser på de viktigaste fiskslagen. Beträffande ostkusten

har föreningen Ostkustfisk medgivits rätt att utan nämndens hörande fastställa

partinoteringar på färsk och frusen strömming. Regleringen förutsätter

vidare att fisk, för vilken minimipriser eller garantipriser icke kan utfås,

övertages såsom överskott och nyttiggöres av vederbörande prisregleringsförening.

Till denna verksamhet erhåller föreningarna av jordbruksnämn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

5

den vissa statliga bidrag, beträffande strömming prisutjämningsinedel och

i övrigt s. k. pristillägg. Bidragen utgår för närvarande i princip oberoende

av sättet för fisköverskottets tillvaratagande, dock med vissa inskränkningar

beträffande exporten. Ett bemyndigande för jordbruksnämnden att utvidga

prisregleringen på strömming till foder- och konservströmming har under

år 1953 tagits i anspråk endast såvitt gäller foderströmmingen. Förutsättningar

har icke ansetts föreligga att genomföra en tidigare förordad prisreglering

på torsk på ostkusten norr om Blekinge enligt det på väst- och

sydkusten gällande systemet.

Kostnaderna för prisregleringen täckes i första hand av prisregleringsavgifterna.

Dessa utgår för svenskfångad fisk med 5 procent av inköpssumman

för fisk, som ilandföres på västkusten och sydkusten, samt med 4 öre

per kilogram strömming. För importfisk, som i samband med införsel försäljes

på kommunal fiskauktion, utgör avgiften 5 procent av inköpspriset.

Avgiften för annan importfisk utgör för färsk och frusen saltvattensfisk

5 procent av värdet enligt tulltaxeförordningen, för islandssill 4,1 öre per

kilogram av nettovikten samt för annan beredd importsill 3,6 procent av

nyssnämnda värde. Avgiften på importfisk är så avvägd, att den i stort

sett motsvarar den avgift, som utgår för svenskfångad fisk.

Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsemedel täckes till stor del av

de förut omförmälda statslånen. Föreningen Västkustfisk och föreningen

Sydkustfisk åtnjuter enligt Kungl. Maj :ts beslut den 9 maj 1947 och den

9 juni 1950 därutöver rätt att i riksbanken mot sedvanlig ränta erhålla lån

intill 2 500 000 respektive 2 000 000 kronor. Enligt beslut av 1953 års riksdag

(Prop. 197; Rskr. 338) har nämnda lån å 2 500 000 kronor utökats till

3 000 000 kronor.

Fångst- och prisutvecklingen m. m. Jordbruksnämnden lämnar i sin skrivelse

inledningsvis vissa uppgifter rörande fångst- och prisutvecklingen

inom fisket, exporten av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen inom

landet, prisutvecklingen för fiskets förnödenheter, lönsamheten inom fisket

samt det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande verksamhet i fråga

om prisregleringen av fisk.

Vad angår fångstutvecklingen framgår av nämndens uppgifter, att det

svenska havsfiskets avkastning under åren 1951 och 1952 uppgick till cirka

183 respektive 204 miljoner kilogram med ett värde av omkring 109 respektive

122 miljoner kronor. Fångsten under år 1953 beräknas komma att uppgå

till cirka 200 miljoner kilogram med ett värde av i runt tal 126 miljoner

kronor. I fråga om fisket efter viktigare prisreglerade fiskslag meddelar

nämnden, att vintersill- och garnmakrillfisket på västkusten år 1953 varit

av väsentligt mindre omfattning än under år 1952, medan fladensillfisket

varit av ungefärligen samma storleksordning som år 1952. På sydkusten

har år 1953 produktionen av sill ökat med drygt 50 procent, medan torskfisket

gått tillbaka. På ostkusten har strömmingsfisket under våren och försommaren

1953 totalt sett givit ett bättre fångstresultat än år 1952. ökning
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

en av fångsterna hänför sig till södra och mellersta Sverige, medan för Norrland

redovisas en fortlöpande försämring av fisket efter strömming.

Till belysande av fiskprisernas utveckling har nämnden upprättat en

tablå över de genomsnittliga fiskarepriserna samt minimipriserna på fisk

under tiden juli 1949—september 1953. Priserna i denna tablå, vilken såsom

bilaga 1 torde få bifogas detta protokoll, avser västkustfisk av olika slag,

torsk och sill vid sydkusten ävensom partipriserna på strömming i Stockholm,

allt kvartalsvis.

Beträffande den prisutveckling, som framgår av tablån, anför nämnden,

att för västkustens vidkommande skett en fortsatt, i vissa fall rätt betydande

höjning av det genomsnittliga fiskarepriset för all fisk. Priset på sill har

legat obetydligt under prisnivån 1952, medan för torsk och makrill redovisas

en prishöjning. På sydkusten har priserna på sill och torsk under

1953 något avvikit från priserna under motsvarande kvartal år 1952. Partinoteringarna

på strömming har i allmänhet under år 1953 legat under de

noteringar, som gällt år 1952. Minimipriserna har under det gångna året —- frånsett sedvanliga säsongmässiga variationer beträffande västkustsillen —

ej undergått några förändringar.

Nämnden upplyser vidare, att fångstbegränsningar i likhet med vad som

varit fallet under år 1952 upprätthållits under år 1953 i fråga om västkustsill

och makrill samt tidvis även beträffande strömming. Även i fråga om

sill på sydkusten har tidvis upprätthållits en viss fångstbegränsning.

Vidare anför nämnden, att exporten av fisk och fiskprodukter — inklusive

den utrikes ilandföringen till och med november månad — under år

1953 beräknas ha uppgått till 81,2 miljoner kilogram till ett värde av 48,7

miljoner kronor, medan motsvarande tal för år 1952 utgjorde 86,2 miljoner

kilogram och 54,6 miljoner kronor. Härvid påpekar nämnden, att ilandföringen

av fisk i utlandet under år 1953 ökat med cirka 3 miljoner kilogram.

Importen av fisk och fiskprodukter uppgick för år 1953 till 38,2 miljoner

kilogram och 58,7 miljoner kronor mot 36,4 miljoner kilogram och 53,9

miljoner kronor för år 1952. Värdemässigt hänför sig ökningen i huvudsak

till fiskfiléer, lax, saltade torskfiskar, sockersaltad sill samt vissa konserver

av fisk och skaldjur. Beträffande exporten ävensom importen av fisk och

fiskprodukter hänvisar nämnden i övrigt till en inom nämnden upprättad

sammanställning, vilken som bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll.

I fråga om konsumtionen inom landet av fisk och fiskprodukter anför

nämnden, att denna, efter avdrag för svinn, år 1951 uppgick till totalt 102

miljoner kilogram, medan för år 1952 preliminärt redovisas 104 miljoner

kilogram. För år 1953 räknar nämnden uppskattningsvis med en konsumtion

av 108,5 miljoner kilogram. Konsumtionsvärdet år 1953 beräknas preliminärt

överstiga 1952 års tal med omkring 9 procent för fisk och fiskprodukter

av alla slag samt med cirka 8 procent för färsk fisk.

Beträffande prisutvecklingen för fiskets förnödenheter framhåller nämnden,

att under det senaste året skedde endast obetydliga förändringar. Sålunda

steg priset på 45-kilos fisklådor från 2 kronor 40 öre till 2 kronor

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

50 öre. Genomsnittligt var emellertid lådpriset lägre år 1953 än år 1952.

Motox-brännoljan betingade (i O-zon) ett pris av 22 öre för liter mot 23 öre

vid samma tidpunkt år 1952. De genomsnittliga priserna på fiskredskap

var år 1953 ungefär desamma som år 1952.

Nämnden påpekar vidare, att lönsamheten inom fisket även under år

1953 varit föremål för undersökningar med ledning av material från självdeklarationer.

Undersökningarna ger vid handen, att nettointäkterna av fisket

år 1951, jämfört med år 1950, genomsnittligt ökat på samtliga kuststräckor.

Vidare har Svenska västkustfiskarnas centralförbund företagit

särskilda undersökningar av fladen- och makrillfiskets lönsamhet år 1952

jämfört med år 1951. Av dessa synes framgå, att lönsamheten av makrillfisket

år 1952 varit något bättre än år 1951, medan lönsamheten av fladensillfisket

varit i stort sett oförändrad.

Vad slutligen angår det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande

verksamhet i fråga om prisregleringen av fisk åberopar nämnden en inom

denna upprättad tablå, vilken som bilaga 3 torde få bifogas statsrådsprotokollet.

Tablån utvisar, bland annat, att å prisregleringsverksamheten per

den 1 januari 1954 föreligger en behållning av nära 6 miljoner kronor,

medan behållningen ett år tidigare utgjorde ej fullt 4 miljoner kronor. Under

år 1953 har i regleringsavgifter influtit omkring 4,7 miljoner kronor,

varav drygt 1,35 miljoner kronor utgöres av importregleringsavgifter. Av

tablån framgår vidare, att för väst- och sydkustens prisregleringsområden

summan av de inom respektive områden efter systemets införande influtna

regleringsavgifterna överstiger utgifterna vid årsskiftet i form av pristillägg

m. m. med omkring 700 000 respektive 820 000 kronor, medan för strömmingsregleringen

på ostkusten underskottet från årsskiftet 1952/1953 ökat

med omkring 265 000 kronor och nu utgör nära 1 400 000 kronor.

De tre prisregleringsföreningarnas egen ekonomiska ställning betecknas

av nämnden såsom tillfredsställande. Föreningen Västkustfisk hade ar 1953

•enligt preliminära siffror övertagit omkring 33,5 miljoner kilogram fisk för

cirka 11,5 miljoner kronor, medan föreningen Sydkustfisk övertagit 5,8 miljoner

kilogram fisk för 1,7 miljoner kronor. Motsvarande siffror för år

1952 var 43,2 miljoner kilogram och 15,1 miljoner kronor respektive 7 miljoner

kilogram och 2,3 miljoner kronor. Föreningen Ostkustfisk har under

1952 prisreglerat ett överskott av cirka 3,4 miljoner kilogram strömming. För

år 1953 kan motsvarande kvantitet beräknas uppgå till omkring 4,5 miljoner

kilogram.

Frågan om fortsatt prisreglering m. m.

Jordbruksnämndens överläggningar med berörda parter. I sin skrivelse

meddelar nämnden, att den vid överläggningar med representanter för vederbörande

fiskarorganisationer samt sammanslutningar av fiskhandlare

och saltsillhandlare in. fl. berett dessa tillfälle att framföra sina synpunkter

på frågan om eu fortsatt prisreglering på fisk efter utgången av budgetåret

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

1953/1954. Överläggningar i ämnet har därjämte ägt rum med nämndens

råd i fiskregleringsfrågor.

Beträffande vad som förekommit vid dessa överläggningar anför nämnden

inledningsvis, att det från fiskarorganisationernas sida framhållits, att

behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk. Denna reglering innebär

bland annat, att nämnden, om förutsättningar därför föreligger, äger rätt

att dels utvidga prisregleringen att omfatta foder- och konservströmming

samt på sydkusten ilandförd makrill, horngädda och skrubba, dels ock genomföra

prisreglering på torsk för ostkusten norr om Blekinge enligt det

för väst- och sydkusten gällande systemet. Från västkustfiskarhåll har härvid

uttalats önskemål om att möjligheter skall finnas att prisreglera även

andra än de för närvarande prisreglerade fiskslagen. Vidare har prisregleringsföreningarna

anhållit, att de även under nästa budgetår skall få åtnjuta

räntefrihet för halva beloppet av de till dem utlämnade statslånen.

I anslutning härtill har föreningen Västkustfisk upprepat en föregående

år gjord hemställan om ytterligare rörelsemedel till sin verksamhet. I motsats

till föregående år, då en höjning av statslånet begärdes, har föreningen

nu hemställt, att den föreningen tillerkända riksbankskrediten måtte höjas

med 3 miljoner kronor till ett belopp av 5,5 miljoner kronor. Såsom motivering

härför har anförts, bland annat, att den omläggning av prisregleringen

på islandssill, som under nästa budgetår sannolikt kommer att genomföras

medför ett ökat behov av likvida medel. I samband härmed har föreningen

lramhållit, att föreningen icke kunnat utnyttja den kredit, som beretts föreningen

genom den föregående år beslutade höjningen av riksbankskrediten

med 0,5 miljoner kronor, då genom riksgäldskontoret icke ställts någon garanti

för den ökade krediten. Föreningen har vidare hemställt, att krediten av

praktiska skäl måtte överflyttas från riksbanken till Aktiebolaget Sveriges

kreditbank. Vad angår regleringen av handeln med fisk samt av importen

och exporten av fisk har föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk förordat

en förlängning på minst två år av gällande förordningar i ämnet. Föreningen

Ostkustfisk har anhållit, att förordningen om viss reglering av handeln

med fisk måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1955

i avvaktan på de förslag, som 1951 års fiskhandelsutredning kan komma att

framlägga.

Nämnden meddelar även, att färskfiskhandelns representanter i stort sett,

liksom tidigare, vitsordat lämpligheten av det nuvarande prisregleringssystemet.

Från saltsillhandlarnas sida har — bortsett från vissa förslag rörande

tillämpningen av importregleringen på saltsill — icke anförts några särskilda

synpunkter i fråga om gällande regleringar.

Jordbruksnämndens förslag. För egen de! anför nämnden i sin skrivelse,

att den funnit övervägande skäl tala för att det nuvarande systemet för

prisregleringen på fisk skall bibehållas jämväl under budgetåret 1954/55.

Sålunda har, även om produktions- och avsättningsförhållandena under

det gångna året varit relativt gynnsamma, behov dock förelegat att med

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj.ts proposition nr 121.

bidrag av regleringsmedel stödja priserna på överskottsfisken, då inkomstnivån

för i vart fall viss del av yrkesutövarna eljest skulle ha blivit alltför

låg. Nämnden framhåller, att upprätthållandet av garantipriser på överskottsfisken

också medverkar till en utjämning av de förluster, som i överskottssituationer

kan drabba enskilda fiskare. En avveckling av minimiprissystemet

skulle vidare med all sannolikhet få till följd en ur fiskarnas synpunkt

ej skälig sänkning av genomsnittspriserna på fisk.

Erfarenheterna under år 1953 har enligt nämnden visat, att det inom landet

finns en betydande marknad för fiskfiléer, varvid särskilt en påtaglig

ökning kunnat konstateras i efterfrågan på frysta fiskfiléer. Ett uttryck härför

är den under det gångna året stegrade importen av sådana filéer. Nämnden

anför härom i övrigt följande.

Under år 1953 har ökad uppmärksamhet ägnats de problem, som sammanhänger

med tillhandahållandet av fryst fisk, särskilt i fileterat skick.

I syfte att minska överskotten av s. k. massfisk har prisregleringsföreningarna

sålunda under året lämnat ekonomiska bidrag till forskningsverksamhet

för undersökning av möjligheterna för djupfrysning och lagring av fisk

med hög fetthalt, företrädesvis sill, strömming och makrill. Vidare har föreningen

Sydkustfisk även under 1953 främjat en beredning av djupfrysta

torskfiléer genom att till partihandeln utbetala bidrag till kostnaderna för

fryshuslagring av dylika filéer, avsedda för avsättning inom landet. Bidragen

har nära nog i sin helhet bekostats av prisregleringsmedel. Nämnden

bär beslutat att även innevarande år med bidrag av prisregleringsmedel

stödja en fortsatt fryshuslagring av torskfilé på sydkusten. På syd- och ostkusten

har vidare ett antal företag anskaffat eller beställt maskiner för

filetering av sill och strömming. Djupfrysta sådana filéer har i begränsad

omfattning även börjat marknadsföras. Slutligen har överläggningar inför

nämnden hållits med representanter för fiskarorganisationerna och för handeln,

varvid diskuterats frågor sammanhängande med produktionen och

försäljningen av frysta fiskfiléer ävensom möjligheterna att i ökad utsträckning

tillgodose föreliggande behov med beredning inom landet av frysta

filéer.

Delade meningar torde icke råda om att ett ökat tillhandahållande av

frysta fiskfiléer skulle medföra en utvidgning av fiskmarknaderna inom

landet, vilket icke minst ur fiskets avsättningssynpunkt är av särskild betydelse.

Genom ett dylikt tillhandahållande kan nämligen allmänheten tillförsäkras

en mera regelbunden tiIIgång på fisk, varjämte den djupfrysta varan

kan utbjudas till försäljning icke blott från traditionella fiskaffärer utan

även från andra livsmedelsbutiker, som är utrustade med frysboxar och

som mera regelbundet besöks av allmänheten. Härtill kommer, alt genom

möjlighet till djupf rysning av fiskvaror förutsättningar skapas för en utvidgning

av försäljningen till sådana områden inom landet, där tillförseln

av färsk fisk varit obetydlig och den saluförda fisken ej sällan av mindre

god kvalitet.

En förutsättning för att på längre sikt en ökad konsumtion av frysta

filéer skall kunna erhållas är, bland annat, att garantier skapas för att den

frysta varan får eu jämn och hög kvalitet. Genomförandet av obligatorisk

kvalitetskontroll på frysta fiskfiléer för den inhemska marknaden kan härvidlag

sedermera visa sig erforderligt med hänsyn till att avsättningen kan

komma att äventyras, därest olämplig råvara kommer till användning eller

beredningen, distributionen eller försäljningen av den frysta varan ej sker

på tillfredsställande sätt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Den antydda marknadsutvecklingen beträffande frysta fiskfiléer bär skapat

särskilda problem i fråga om importregleringen av dessa varor. Stora

svårigheter har sålunda redan uppkommit att på ett nöjaktigt sätt kvantitativt

importreglera ifrågavarande fisk. Enligt nämndens mening torde därför

kvantitativ importreglering av frysta fiskfiléer icke i längden böra bibehållas

utan ett system med införselavgift i stället prövas. Då detta system

avses skola tillämpas försöksvis, torde dock licenstvånget tills vidare böra

upprätthållas. Härigenom möjliggöres för nämnden att, därest särskilda

olägenheter skulle uppstå vid tillämpningen av systemet med införselavgift,

återgå till kvantitativ importreglering. Av praktiska skäl synes systemet med

införselavgift böra avse samtliga fiskfiléer, även färska sådana. Avsikten

härmed skulle vara att tillförsäkra fisket ett visst skydd av prisnivån på

den inhemska fisken samtidigt som marknadsutvecklingen beträffande djupfryst

fisk icke skulle löpa risken att hämmas eller snedvridas. En sådan

åtgärd borde jämväl ge erforderliga impulser och utgöra en stimulans för

inhemsk beredning av fiskfiléer. Nämnden har velat anmäla nu ifrågavarande

förhållanden och avser att sedermera, efter överläggningar med berörda

intressenter, inkomma till Kungl. Maj :t med särskild framställning i ämnet.

Vid fastställandet av införselavgifter förutsättes givetvis, att samråd äger

rum med vederbörande representanter för fiskareorganisationerna och för

handeln.

Med hänsyn till prisregleringsverksamhetens omfattning tillstyrker jordbruksnämnden,

att regleringsföreningarna även under nästa budgetår får

disponera hela det dem tillerkända statliga lånekapitalet, däribland den

föreningen Västkustfisk och föreningen Sydkustfisk beviljade riksbankskrediten.

Nämnden anser, att plan för de egentliga lånens amortering bör

fastställas först längre fram, sedan föreningarna själva hunnit samla erforderligt

kapital för rörelsens bedrivande.

Vad angår föreningen Västkustfisks hemställan om ytterligare rörelsemedel

tillstyrker nämnden, i likhet med föregående år, att föreningens

riksbankskredit ökas med 3 miljoner kronor till ett belopp av 5,5 miljoner

kronor samt att genom riksgäldskontoret garanti ställes för den utökade

krediten. Nämnden framhåller därvid, att föreningen på grund av utestående

exportfordringar nödgats upplåna betydande belopp. Härtill kommer, att

under de senaste åren en successiv ökning skett av föreningens omsättning.

Nämnden understryker särskilt behovet för föreningen av ytterligare rörelsekapital,

därest prisreglering även under nästa budgetår genomföres på

islandssill. Även föreningens anhållan om ett överflyttande av krediten på

Aktiebolaget Sveriges kreditbank anser sig nämnden böra tillstyrka.

I fråga om den av regleringsföreningarna begärda räntefriheten för statslånen

erinrar nämnden om att föredragande statsrådet i propositionen

1953: 197 ansett sig böra förorda, att föreningarna, i avvaktan på resultatet

av eu utredning rörande riktlinjerna för prisregleringen på fiskets område,

för innevarande budgetår skulle bibehållas vid förmånen att vara befriade

från att betala ränta på lånens halva belopp. Med hänsyn härtill anser

nämnden skäl föreligga för att föreningarna skall komma i åtnjutande

av samma förmån även under nästa budgetår.

Vad beträffar det från västkustfiskarehåll framförda önskemålet om en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

utvidgning av prisregleringen till att omfatta ytterligare fiskslag, framhåller

nämnden, att enligt gällande direktiv prisreglering må anordnas på de

viktigaste fiskslagen. Då sålunda redan enligt nuvarande direktiv möjlighet

finns att prisreglera de fiskslag, som är av betydelse, synes enligt nämnden

någon ändring icke böra vidtagas i direktiven.

I fråga om prisregleringen på strömming erinrar nämnden om att denna

reglering — efter överenskommelse med ostkustfiskets organisationer — är

så utformad, att nämnden för övervägande delen av den strömming, som ej

kan avsättas på färskmarknaden inom landet (saltströmming, färsk strömming,

som säljes på export, och — under vissa förutsättningar — strömming,

som användes för djurföda; under 1953 även strömming, som försålts

till fodermedel) utbetalar vissa statliga medel, s. k. prisutjämningsbidrag.

Under vart och ett av åren 1952 och 1953 har sålunda till föreningen

Ostkustfisk utbetalats ett engångsbelopp av 800 000 kronor att av föreningen

användas för nämnda prisreglering. Utanför denna faller den övervägande

delen av produktionen, nämligen den strömming, som avsättes på

färskmarknaden inom landet, motsvarande cirka 75 procent av produktionen.

Härvidlag gäller, att föreningen Ostkustfisk medgivits rätt att tills

vidare från och med den 1 juli 1950, utan jordbruksnämndens hörande, fastställa

partinoteringarna på färsk och frusen strömming. Vidare äger de

auktoriserade producentföreningarna rätt att, envar inom sitt område, bestämma

en högre partinotering än den av föreningen fastställda. Myndigheternas

inverkan på förstahandspriset på strömming är sålunda begränsad

till att genom bidrag av prisutjämningsmedel möjliggöra att ett skäligt pris

betalas för den mindre del av produktionen, som blir föremål för prisreglering.

Nämnden framhåller, att den genom relativt generösa utbetalningai av

prisutjämningsmedel för överskottsströmming sökt bidraga till ett förbättrat

inkomstläge för strömmingsfiskarna. Salunda har för prisiegleringen på

strömming — bortsett från de fonder på tillhopa 543 168 kronor, som vid

prisregleringssystemets införande ställdes till ostkustens förfogande ur

prisregleringskassan för fisk redan utdelats inemot 1 400 000 kronor utöver

influtna strömmingsavgifter för prisutjämning av överskottsströmming.

I detta sammanhang upplyser nämnden, att en av nämnden verkställd

undersökning visar, att det ekonomiska utbytet vid försäljningen av strömmingsöverskottet

varit mycket otillfredsställande. På grund härav avser

nämnden att snarast företaga en närmare utredning angående anledningen

härtill ävensom beträffande de möjligheter, som kan föreligga att mera ekonomiskt

än hitintills skett nyttiggöra strömmingsöverskotten och därmed tillförsäkra

de enskilda fiskarna ett bättre utbyte av fisket. Enligt nämnden

bör även övervägas, om icke inom prisregleringens ram en sådan ändring

bör ske av grunderna för utbetalande av prisutjämningsbidrag, som kan

anses påkallad av de framkomna förhållandena.

Beträffande medelsbehovet för att upprätthålla prisregleringen under tiden

till den 1 juli 1955 förutsätter nämnden, att detta i stort sett skall

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

kunna täckas av de prisregleringsavgifter, som under samma tid beräknas

inflyta. Enligt nämndens mening erfordras sålunda alltjämt bemyndigande

att upptaga regleringsavgifter efter i huvudsak samma grunder som för närvarande.

Den behållning å inemot 6 miljoner kronor, som vid årsskiftet förelåg

på prisregleringsverksamheten, torde enligt nämnden få anses utgöra en

nödvändig säkerhet för att bestrida de utgifter av kanske ännu större storleksordning,

som kan bli erforderliga i händelse av tillstötande svårigheter

i fråga om avsättningen av fisk, eller för att täcka förluster på kreditförsäljningar.

Behållningen torde under särskilda förhållanden även kunna användas

för att lämna regleringsföreningarna lån för tillfällig finansiering av

kreditförsäljningar på export.

l örordningen den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med

fisk m. in., vars giltighetstid såsom tidigare nämnts utgår den 30 juni 1954,

föreslås av nämnden skola erhålla förlängd giltighet till och med den 30

juni 1955 för den händelse 1951 års fiskhandelsutrednings delbetänkande rörande

auktorisationsfrågan icke hinner bli föremål för slutlig behandling

före utgången av innevarande budgetår.

I fråga om fladensillfisket uttalar nämnden, att enligt dess uppfattning

vissa på kortare sikt verkande statliga åtgärder alltjämt torde vara erforderliga

i syfte att trygga avsättningen av sådan sill. Sålunda bör enligt nämnden,

såvida ett ändrat läge icke uppkommer, förbud mot försäljning av islandssill

upprätthållas i ungefär samma utsträckning som för närvarande.

För annan beredd sill än islandssill synes vidare importlicens böra vägras

under tiden för nämnda försäljningsförbud. Nämnden framhåller i detta

sammanhang, att inköpen av fladensill för saltning inom landet under det

gångna året, jämfört med år 1952, nedgått med omkring 20 procent. För

att på längre sikt söka bibringa fladensillen en i förhållande till andra sillsorter

ökad konkurrenskraft anser nämnden det vara av betydelse att så

långt möjligt vidtaga åtgärder i kvalitetsfrämjande och kostnadsbesparande

syfte. Nämnden upplyser, att den i sådant syfte haft överläggningar med

fiskets organisationer på västkusten.

Stödet för avsättningen av fladensill bör emellertid enligt nämnden icke

få medföra hinder för en ytterligare utveckling av svenskt islandsfiske. Detta

fiske har under år 1953 starkt ökat. Nämnden upplyser, att fångstvärdet under

åren 1952 och 1953 utgjort omkring 4 respektive 5 miljoner kronor. Vidare

meddelar nämnden, att inom densamma för närvarande pågår en utredning

avseende islandsfiskets lönsamhet under år 1953.

III. Utrikeshandeln med fisk*

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen utgår giltighetstiden för förordningarna

angående reglering av införseln och utförseln av vissa slag av

lisk och skaldjur den 30 juni 1954. Jordbruksnämnden föreslår, att dessa

båda förordningar skall förlängas att gälla ytterligare ett år. Nämnden anser

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 121.

13

att så bär ske i avvaktan på resultatet av utredningen rörande riktlinjerna

för prisregleringen på fiskets område.

Vad angår den fortsatta tillämpningen av importregleringen på fisk förutsätter

nämnden, att regleringen anordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som för närvarande tillämpas. Nämnden finner det dock

önskvärt, att Kungl. Maj :t meddelar närmare direktiv rörande ifrågavarande

tillämpning.

Nämnden erinrar i detta sammanhang om att i propositionen 1953: 197 förutsatts,

att intill dess översyn ägt rum av riktlinjerna för prisregleringen, möjligheten

att uttaga import- och exportavgifter på fisk icke utnyttjas, såvida

ej väsentligt ändrade förhållanden föranleder därtill. Nämnden utgår ifrån

att detta uttalande icke lägger hinder i vägen för att, innan nämnda utredning

slutförts, beslut skall kunna meddelas om uttagande av importavgifter,

därest behov därav ådagalägges genom undersökning i annan ordning och

Kungl. Maj:t efter förslag av nämnden finner anledning att förordna om uttagande

av sådana avgifter. Nämnden anmäler i detta sammanhang, att den

ämnar företaga särskilda undersökningar i syfte att utröna möjligheterna

att för vissa fiskslag eller fiskvaror tillämpa en importreglering, baserad på

införselavgifter i stället för kvantitativa begränsningar. Undersökningarna

torde enligt nämnden i första hand böra avse en avgiftsbeläggning av fiskfiléer

och vidare även uttagande av införselavgifter på islandssill.

I anslutning till jordbruksnämndens uttalande rörande en på införselavgifter

i stället för kvantitativa begränsningar grundad importreglering understryker

priskontrollnämnden i sin föremämnda skrivelse den 12 februari

1954, att starka principiella skäl talar mot införandet av införselavgifter i

allmänhet. Priskontrollnämnden framhåller, att under vissa förhållanden

införandet av dylika avgifter dock kan vara att föredraga framför nuvarande

kvantitativa och geografiska begränsningar av importen. Enligt priskontrollnämndens

mening är det framför allt på grund av svårigheten att förse

landsbygdens hushåll med färsk fisk angeläget att underlätta landets försörjning

med exempelvis frusna fiskfiléer. Därest man för att lösa detta problem

beslutar sig för att reglera fiiskimporten på detta område genom införselavgifter,

bör enligt priskontrollnämnden avgifterna icke sättas så högt

eller i övrigt tillämpas på sådant sätt, att importen i mera avsevärd grad

försvåras. En lämplig avvägning av införselavgifternas storlek synes vara,

att dessa icke sättes högre än att importpriset med tillägg av regleringsavgiften

och införselavgiften i huvudsak överensstämmer med priset på motsvarande

färdigprodukt av svenskfångad sill och fisk, då detta pris är baserat

på respektive minimipriser. Priskontrollnämnden förutsätter därvid, att

kvantitativa begränsningar och införselavgifter icke vid något tillfälle kominer

till användning samtidigt.

För export av fisk och fiskprodukter fordras, såsom redan nämnts, i

princip licens av jordbruksnämnden. Dessa produkter är emellertid alltsedan

den 1 december 1950 upptagna bland de varuslag, som är föremål för s. k.

villkorlig exportfrilistning. Detta innebär, att de under vissa förutsättningar

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

tills vidare får exporteras utan särskild licens till länder och valutaområden

inom det s. k. OEEC-blocket och dessutom till samtliga länder i Nord-,

Mellan- och Sydamerika med undantag av Argentina. Bland de förutsättningar,

som nämnden uppställt för frilistningen, märkes dels att denna får

utnyttjas endast av affärsföretag, som är infört i svenskt firma-, föreningseller

aktiebolagsregister, dels att fisk, som exporteras, skall vara inköpt

enligt gällande bestämmelser om reglering av handeln med fisk och om prisreglering

beträffande fisk, dels ock att företag, som önskar utnyttja frilistningen,

låter hos nämnden registrera en förbindelse om iakttagande av de

för licensfriheten uppställda villkoren.

Nämnden anför i sin skrivelse, att nämnden i sådana frågor, som är av

intresse för hela den svenska fiskerinäringen eller eljest av mera allmän betydelse,

inhämtar utlåtande från det s. k. fiskexportrådet. Härom anför

nämnden följande.

Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportintressena

— fiskarna, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien —

på västkusten (Göteborgs och Bohus län samt Halland), sydkusten (Skåne

och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt).

Rådet kallas av nämnden till sammanträde, bland annat, för att utröna

olika exportönskemål inför förestående handelsavtalsförhandlingar, diskutera

fördelning mellan olika kustområden av redan erhållna exportkontingenler

i handelsöverenskommelser mellan Sverige och länder, där importen

av fisk och fiskprodukter är centraliserad, samt rådgöra om olika möjligheter

att främja och stödja fiskexporten i allmänhet. Behov har förelegat

av regelbundet återkommande sammanträden för behandling av uppkommande

spörsmål.

Vad beträffar exporten till främmande länder med centraliserad import

har denna koncentrerats till vissa organ, som under särskilda förutsättningar

tillerkänts ensamrätt till exportlicenserna på ifrågavarande länder. Beträffande

dessa organs sammansättning och de förutsättningar, som gäller för

att exportlicenserna skall förbehållas dem, anför nämnden följande.

För fisk från västkusten med undantag av skarpsill och de fiskslag i övrigt,

som nämnden kan komma att bestämma, utställes exportlicenser för

närvarande endast på föreningen Västkustfisk. Såsom villkor för att föreningen

ensam skall erhålla licenserna gäller, att föreningen skall, på sätt

nämnden godkänner, bereda den enskilda exporthandeln (färskfiskhandeln

och salteriföretagen) tillfälle att deltaga vid förhandlingar om avslut med

den utländske köparen och i leveranserna på träffat avslut. När det gäller

export av salt sill äger samverkan mellan fiskare och exporthandel rum

inom ett särskilt organ, kallat exportutskottet för svensk saltsill. I detta fall

utställes exportlicens på föreningen Västkustfisk för exportutskottets räkning.

Frågan om en fastare organisationsform för samarbetet mellan de

olika exportintressena synes efter de överläggningar, som ägt rum med berörda

parter, för närvarande icke vara aktuell.

För fisk från sydkusten med undantag för fiskslag, som nämnden kan

komma att bestämma, beviljas under vissa förutsättningar exportlicenser

tills vidare uteslutande den av fiskare och handel för den ifrågavarande exporten

med nämndens godkännande bildade föreningen Sydsvensk exportfisk,

förening u. p. a. Som förutsättning för att föreningen skall åtnjuta

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

ensamrätt till licenser har, bland annat, föreskrivits att föreningen och dess

verksamhet skall vara underkastad nämndens överinseende och att dess styrelse

skall ha en opartisk ordförande, utsedd av nämnden. Vidare skall föreningens

verksamhet bedrivas efter vissa av nämnden godkända riktlinjer.

Föreningen skall vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de beslut rörande

medlemskap, styrelsens sammansättning, kvoteringar, stadgar, vinstutdelning

och dylikt, som kan komma att meddelas av nämnden.

Allmänt har stadgats skyldighet för exportorganen att tillse, att allas

berättigade intressen av att deltaga i exporten blir tillgodosedda och att exporten,

om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt

grunder som fastställes av nämnden. Vidare har förutskickats, att företagen,

om nämnden så finner angeläget, skall (exempelvis genom att utlysa särskilda

exportauktioner) öppna möjligheter för exportörerna att inbördes

tävla om exposrtleveranserna.

I detta sammanhang framhåller nämnden, att behovet av ett organ motsvarande

fiskexportrådet och av en centralisering utav fiskexporten till särskilda

organ, såvitt gäller länder med centraliserad import, har bestyrkts

vid upprepade tillfällen även under det gångna året. Enligt nämndens mening

är det, om exportmöjligheterna skall kunna tillvaratagas rationellt,

oundgängligen erforderligt att exporten även i fortsättningen skall kunna

regleras i den omfattning som nu sker.

Nämnden erinrar härefter om att Kungl. Maj :t den 23 oktober 1952 meddelat

föreskrifter om tillsättande av en fiskexportrepresentant med uppgift

att verka för fiskexport. Denne avlönas med anlitande av clearingkassan för

fisk och reservationsanslaget till Främjande av beredning och avsättning av

fisk m. m. Nämnden framhåller vidare, att den i tidigare sammanhang - senast i sin skrivelse den 25 augusti 1953 rörande anslagsäskanden för budgetåret

1954/55 — anhållit, att ett särskilt anslag skulle uppföras till bestridande

av kostnaderna för fiskexportrepresentanten. Som skäl härför åberopade

nämnden, att verksamheten i fråga kunde beräknas bli av bestående

art samt att de medel, som innestod på sagda clearingkassa och reservationsanslag,

kunde behöva disponeras för andra ändamål. Då numera tillgångarna

i clearingkassan och under anslaget ytterligare minskat, anser nämnden

att större skäl än tidigare talar för att ett särskilt anslag anvisas för ändamålet.

Under hänvisning härtill hemställer nämnden nu att ett särskilt

anslag av 90 000 kronor skall för ifrågavarande ändamål uppföras å riksstaten

för nästa budgetår. Till stöd för sin framställning anför nämnden

följande.

De skäl, som talat för inrättandet av ifrågavarande befattning, torde göra

sig gällande även under nästa budgetår med hänsyn till de svårigheter,

som alltjämt föreligger beträffande exporten av fisk. Vid de överläggningar

som nyligen hållits inom fiskexportrådet, har också understrukits värdet

av att befattningen även i fortsättningen bibehålies. I samband därmed har

inom exportrådet framhållits angelägenheten av att kostnaderna för befattningen

bestrides genom etl särskilt anslag på riksstaten. För egen del tillstyrker

nämnden att så sker. Med ledning av de kostnader, som varit förenade

med befattningen under den första 12-månadersperioden efter dess till
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

komst, har nämnden beräknat medelsbehovet för denna under nästa budgetår

till 65 000 kronor, därest Stockholm bibehålies som stationeringsort

för befattningshavaren. Därest befattningshavaren stationeras utomlands •—

varvid närmast Schweiz eller Västtyskland torde komma i fråga — uppskattar

nämnden medelsbehovet till 90 000 kronor. Nämnden, som avser att

sedermera i annan ordning närmare redovisa nämndens och fiskerinäringens

synpunkter i fråga om fiskexportrepresentantens stationeringsort, vill

redan nu upplysa, att fiskexportrådet uttalat sig för en stationering utomlands

och föreslår, att anslag å sist nämnda belopp tills vidare beräknas till

kostnaderna för representanten under nästa budgetår. Skulle kostnaderna

anses icke böra täckas genom ett särskilt anslag, hemställer nämnden, att

de skall utgå i första hand från reservationsanslaget till Främjande av beredning

och avsättning av fisk m. in., eventuellt till någon del även ur clearingkassan

för fisk.

Nämnden framlägger härefter förslag i fråga om bestridande av kostnaderna

för kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter. Inledningsvis erinrar

nämnden om att Kungl. Maj :t den 5 juni 1953 föreskrivit, att ifrågavarande

kostnader under innevarande budgetår, i den mån de icke kan täckas genom

inflytande kontrollavgifter, skall till ett belopp av högst 75 000 kronor

bestridas ur clearingkassan för fisk och fiskprodukter. Vidare anför nämnden.

Kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter är dels obligatorisk och dels

frivillig. Den obligatoriska kontrollen omfattar för export avsedd saltad och

torkad fisk, fiskkonserver samt fiskfiléer ävensom för försäljning på hemmamarknaden

avsedd salt strömming. Den av jordbruksnämnden inrättade

frivilliga kontrollen omfattar på sydkusten ilandförd färsk torsk och sill,

som blir föremål för export, ävensom på sydkusten framställda fiskfiléer,

avsedda för försäljning inom landet. Sistnämnda kontroll inbegriper vidare

på västkusten saltad fladensill och höstsill, som försäljes på den inhemska

marknaden.

De åtgärder, som nämnden tidigare år vidtagit för att anpassa avgifterna

för kvalitetskontrollen efter behovet av medel för kontrollens upprätthållande,

har icke varit tillräckliga för att göra kontrollen självförsörjande, överläggningar

har därför även under 1953 ägt rum med representanter för konservindustrin

i syfte att genom höjning av avgiften för konservkontrollen

minska det regelbundet uppkommande underskottet för kvalitetskontrollen.

Nämnden har ännu icke tagit ställning till frågan om höjning

av berörda avgift. För budgetåret 1952/53 har inkomsterna i form av

löpande kontrollavgifter understigit utgifterna för kvalitetskontrollen med

inemot 40 000 kronor, varav 25 000 kronor hänför sig till konservkontrollen.

Det totala underskottet för budgetåren 1950 51 och 1951/52 har uppgått till

41 000 respektive 47 000 kronor. För innevarande budgetår saknas möjlighet

att nu beräkna det tillskott, som — utöver kontrollavgifterna — erfordras

för kontrollens fullgörande. Storleken av detta tillskott är nämligen beroende

av, bland annat, exportens omfattning och sammansättning. Ovissheten

angående ifrågavarande förhållanden gör det ej heller möjligt att beräkna

storleken av det tillskott, som erfordras för nästa budgetår. Nämnden

har emellertid ansett sig kunna utgå ifrån att behovet av tillskottsmedel

för budgetåret 1954/55 ej kommer att överstiga 50 000 kronor.

Fiskexportrådet, som beretts tillfälle att yttra sig angående kvalitetskontrollens

finansiering under nästa budgetår, har tillstyrkt, att — i den mån

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:is proposition nr 121.

utgifterna för kontrollen ej kan bestridas av inkommande avgifter — clearingkassan

för fisk skall tagas i anspråk för täckning av underskottet.

Nämnden, som förklarar sig dela fiskexportrådets uppfattning, hemställer

under åberopande av det anförda om bemyndigande att under nästa budgetår

för kontrollens genomförande använda ett belopp av 50 000 kronor ur

clearingkassan för fisk. I detta sammanhang upplyser nämnden att, därest

för innevarande budgetår anvisade medel ur clearingkassan i sin helhet anlitas,

behållningen i kassan per den 1 juli 1954 kommer att uppgå till cirka

130 000 kronor.

IV. Föredraganden.

Medan fiskerinäringen under åren 1949 och 1950 hade att kämpa med avsevärda

svårigheter i form av sjunkande priser och minskad efterfrågan,

redovisades för de två därpå följande åren stigande fångstvärden. För år

1953 beräknas fångstvärdet ha ytterligare ökat. Samtidigt har avsättningsförhållandena

varit jämförelsevis tillfredsställande och endast obetydliga

förändringar har skett i fråga om priserna på fiskets förnödenheter.

Även om utvecklingen under år 1953 sålunda får anses ha varit relativt

gynnsam, synes dock såsom statens jordbruksnämnd framhållit övervägande

skäl tala för att prisreglering på fisk bibehålies under nästa budgetår. Den

av mig i propositionen nr 197 till 1953 års riksdag omförmälda utredningen

för omprövning av riktlinjerna för prisregleringen på fiskets område har

numera tillsatts. I avbidan på resultatet av utredningens arbete torde prisregleringen

under nästa budgetår böra handhas i huvudsak på samma sätt

som hittills, d. v. s. i enlighet med de uttalanden i ämnet, som gjorts av föredragande

departementschefen i propositionen 1951:81.

Prisregleringen är för närvarande grundad på förordningen den 30 maj

1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. in. Giltighetstiden

för denna utgår den 30 juni 1954. I avbidan på behandlingen av 1951

års fiskhandelsutrednings förslag, bör förordningen erhålla fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1955.

Av den redogörelse, jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna

för upprätthållandet av prisregleringen, framgår att utbetalningarna av pristillägg

och prisutjämningsmedel för år 1953 rätt avsevärt understigit summan

av de under året influtna regleringsavgifterna. Behållningen av prisregleringsmedel

uppgick sålunda den 1 januari 1954 till nära 6 miljoner kronor

mot cirka 4 miljoner kronor vid ingången av år 1953. I likhet med jordbruksnämnden

förutsätter jag, att medelsbehovet för att upprätthålla prisregleringen

under nästa budgetår skall i huvudsak kunna täckas av inflytande

prisregleringsavgifter. Den föreliggande behållningen å verksamheten

torde såsom jordbruksnämnden anfört kunna behöva användas vid uppkommande

avsättningssvårigheter eller för att täcka förluster på kreditförsäljningar.

Under särskilda förhållanden torde hinder icke böra möta att använda

2 Ili It ang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. AV 121.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

densamma för lån till regleringsföreningarna för tillfällig finansiering av

kreditförsäljningar på export. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t all

fastställa de närmare villkoren för dylik utlåning.

Med hänsyn till omfattningen av prisregleringsverksamheten förordar

jordbruksnämnden, att prisregleringsföreningarna skall få disponera sina

statslån och de riksbankskrediter, för vilka staten ställt garanti, till deras

fulla belopp jämväl under budgetåret 1954/55. Jordbruksnämnden tillstyrker

vidare i anledning av därom framställt förslag, att den riksbankskredit,

som tillerkänts föreningen Västkustfisk, skall ökas med 3 miljoner kronor

till 5,5 miljoner kronor. Som skäl härför åberopas — förutom vad som anfördes

föregående år till stöd för en liknande framställning — att föreningen

kommer att behöva ytterligare rörelsekapital, därest prisreglering även

under nästa budgetår genomföres på islandssill. Vidare biträder jordbruksnämnden

eu anhållan av föreningen om att få överflytta krediten till Aktiebolaget

Sveriges kreditbank. För egen del anser jag mig böra tillstyrka, att

regleringsföreningarna även under nästa budgetår skall disponera över sina

statslån samt åtnjuta viss kredit. Dock är jag icke beredd att tillstyrka någon

ny höjning av föreningen Västkustfisks kredit. Mot sistnämnda förenings

anhållan om överflyttande av krediten till Aktiebolaget Sveriges kreditbank

har jag däremot intet att erinra.

Prisregleringsföreningarna har under de senaste budgetåren tills vidare

varit befriade från skyldigheten att betala ränta å halva beloppet av beviljade

statslån, medan för återstoden utgått ränta efter 3,5 procent. I

avbidan på närmare utredning i ämnet synes jämväl för budgetåret 1954/55

samma bestämmelser böra gälla.

Den centralisering av exporten till särskilda organ, som för

närvarande tillämpas i förhållande till länder med centraliserad import, synes

fungera tillfredsställande. Såsom jordbruksnämnden framhållit torde en dylik

anordning erfordras även under nästa budgetår. Jag förordar därför, att

exporten jämväl under budgetåret 1954/55 skall regleras enligt i huvudsak

de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår.

För budgetåret 1953/54 har medgivits, att till kostnaden för eu befattning

som fiskexportrepresentant får tagas i anspråk högst 100 000 kronor,

därav 40 000 kronor ur reservationsanslaget till Främjande av beredning

och avsättning av fisk in. in. samt återstoden ur clearingkassan för fisk och

fiskprodukter.

I likhet med jordbruksnämnden anser jag, att behov av ifrågavarande

befattning kommer att föreligga även i fortsättningen. Däremot kan jag

icke biträda jordbruksnämndens förslag, att till bestridande av kostnaderna

för densamma skall anvisas ett särskilt anslag å riksstaten. Kostnaderna

torde sålunda i likhet med vad nu är fallet bestridas dels ur reservationsanslaget

till Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in., dels ur

clearingkassan för fisk och fiskprodukter. Med hänsyn till att från skilda

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

håll framkommit önskemål om att befattningshavaren skall stationeras utomlands,

torde i enlighet med jordbruksnämndens förslag för nästa budgetår

böra beräknas ett belopp av 90 000 kronor. Då medelstillgången är ringa i

fiskclearingkassan bör enligt min mening endast 30 000 kronor av beloppet

bestridas ur denna samt återstoden ur nyssnämnda reservationsanslag.

Frågan om stationeringsorten torde jag senare få anmäla för Kungl. Maj :t.

Kostnaderna under innevarande budgetår för kvalitetskontroll

av fisk och fiskprodukter bestrides jämlikt beslut av 1953 års riksdag liksom

tidigare av inflytande kontrollavgifter jämte ett tillskott av högst 75 000

kronor ur clearingkassan för fisk och fiskprodukter. I enlighet med jordbruksnämndens

förslag torde tillskottsmedlen för budgetåret 1954/55 kunna

nedsättas till högst 50 000 kronor att utgå ur clearingkassan.

Vad jordbruksnämnden anfört rörande åtgärder till skydd för f 1 a d e noch

islandssillfisket föranleder icke någon erinran från min sida.

Regleringen av importen och exporten av fisk och fiskprodukter

sker för närvarande med stöd av, bland annat, förordningarna den 5

juni 1953 angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur

(nr 372) samt angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur

(nr 374). Båda förordningarna gäller endast till och med den 30 juni

1954. I avbidan på resultatet av förut nämnda omprövning av riktlinjerna

för prisregleringen torde såsom jordbruksnämnden föreslagit förordningarna

böra fortsätta att gälla för tiden till och med den 30 juni 1955. Även för

nästa budgetår torde importregleringen böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som jordbruksnämnden tillämpat under innevarande

budgetår.

I detta sammanhang har jordbruksnämnden erinrat om att i propositionen

1953: 197 uttalats, bland annat, att — intill dess resultatet av nyssnämnda

översyn föreligger — möjligheten att uttaga import- och exportavgifter

på fisk icke bör utnyttjas, såvida ej väsentligt ändrade förhållanden

föranleder därtill. Någon ändring härutinnan är jag icke beredd att förorda

utan samma föreskrift torde böra gälla även för nästa regleringsår.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats

förslag till dels förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den

.30 maj 1052 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. in., dels förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående

reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, dels ock

förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 371)

angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur in. in. Förslagen

torde böra föreläggas riksdagen till antagande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

A. antaga förut omförmälda förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen

den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med

fisk, m. in.,

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5

juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa

slag av fisk och skaldjur, och

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5

juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av vissa

slag av fisk och skaldjur m. in.; samt

B. medge, att för tiden till och med den 30 juni 1955

reglering av priserna på fisk ävensom av importen och exporten

av fisk av vissa slag jämte därmed sammanhängande

frågor må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som förordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Arne Beckman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1.

Genomsnittliga fiskarepriser och minimipriscr på fisk under tiden juli 1949—september 1953. Öre/kg.

Tid

Västkusten

Sydkusten

Genom- snittet

av parti- notering- ar på

strömming

i Stockholm0

Genomsnittliga fiskarepriser1

Minimipriser3

Genomsnitt- liga fiskare- priser

Minimipriser3

All

fisk*

Sill

Torsk

Mak-

rill

An-

nan

fisk1 2

Sill nr l4 * 6

Sill

nr 34

Torsk

nr 1

Torsk

nr 2

Mak- rill (ej

liten)

Sill

Torsk

Sill

nr 1

Sill

nr 3

Torsk

nr 1

Torsk

nr 2

1919

3:e kv.....

47,3

34,9

53,5

58,5

79,5

49 (40)

22

50

35

40

53,9

35,2

45

20

39

30

90,0

4:e kv.....

46,1

30,5

78,2

58,8

85,6

40 (33)

22

50

35

40

55,7

38,2

45

20

39

30

90,1

1950

„ . _ j

l:a kv.....

40,6

27,3

57,4

20,8

81,2

33 (22)

22

50

35

40

49,1

31,9

45

20

39

30

84,6

2:a kv.....

51,1

28,2

34,4

45,9

67,9

33 (22)

22

50

35

40

40,0

34,0

45

20

39

30

81,5 |

3:e kv.....

50,0

36,9

58,6

63,0

76,5

47 (36)

22

50

35

40

46,1

34,6

45

20

39

30

92,0

4:e kv.....

51,2

33,5

89,0

40,8

88,7

44 (31)

22

50

35

40

52,6

47,4

45

20

39

30

100,8

1951

47,9

33,7

69,3

39,1

85,7

40 (30)

27

50

35

40

52,3

42,4

45

20

42

38

101,2

2:a kv.....

60,6

37;i

6&; i

48,6

77,4

40 (30)

27

55

45

40

45,7

39,0

45

20

42

38

107,7

53,7

42,1

78,3

68,0

98,3

53 (42)

28

55

45

40

51,1

41,9

55

20

42

38

108,0

4:e kv.....

53,4

37;9

103,3

57,5

99,9

53 (42)

28

55

45

40

51,8

53,2

55

20

42

38

113,6

1952

l:a kv.....

44,7

34,5

72,6

41,0

90,2

47 (31)

36 (20)

55

45

40

54,2

48,1

65

55

49

46

111,0

2:a kv.....

66,8

45,8

76,3

56,0

80,1

47 (31)

36 (13)

63

53

50

51,5

44,4

65

55

49

46

113,7

60,3

47!0

74,6

66,5

95,7

56 (45)

36 (31)

63

53

50

49,6

48.4

65

55

49

46

122,8

4:e kv.....

55,3

37,8

94,2

74,6

95,9

53 (39)

36 (27)

63

53

50

55,2

53,8

65

55

49

46

106,1

1953

1

4:a kv.....

53.3

33,5

84,3

102,1

98,3

49 (36)

36 (20)

63

53

50

47,8

49,9

65

55

49

46

102,1

2:a kv.....

75,4

41,1

77,1

59,2

93,1

49 (36)

36 (20)

63

53

50

48,6

46,5

565

655

49

46

100,0

! 3 e kv.....

64,0

46,7

76,3

79,6

101,2

56 (42)

36 (28)

63

53

50

51,4

50,9

65

OO

49

46

122,6

1 Uppgifterna avser försäljningen vid fiskauktionerna i Göteborg, Gravarne, Smögen, Lysekil och Strömstad (exkl. Strömstad för dec. 1949).

2 Skarpsill och skaldjur ej medtagna.

3 Minimipriserna på sill och makrill avser orensad vara; minimipriserna på torsk avser rensad vara med huvud.

4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning på

s. k. andra auktion (för exportörer och beredare).

3 Fr. o. m. 2 kv. 1953 gäller ett gemensamt minimipris av 58 öre för sill, som ilandföres i Blekinge.

6 Partinoteringen på strömming är det pris, som producentföreningen fastställt att gälla vid försäljning till återförsäljare 1 och för dennes

rörelse, och är sålunda ej jämförbart med de i kolumnerna redovisade fiskarepriserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utrikeshandeln med fisk, fiskrom, ostron och kräftdjur samt fiskkonserver

omfattande stat. nr 27—63 och 315—317.

Bilaga 2.

to

to

\

Utförsel

I

n f ö r s e 1

Differens

År

Kommersiell export

Direktland- ningar i

utlandet*

Kommersiell import

Utförsel-

(fisk m. m.) J (fiskltonser- stat. nr | ver) stat. nr

27-63 | 315-317

Summa

(fisk m. m.)

stat. nr

27—63

(fiskkonser- ver) stat. nr

315-317

Summa

överskott +

Införsel- överskott —

1935/39 ........

25,6

0,8

M i

14,8

1 j o n e r

41,2

k i 1 o g r a

50,2

in

1,4

51,6

- 10,4

1940/44 ........

5,6

0,2

1,7

7,5

11,7

0,3

12,0

- 4,5

1945 ....

6,8

6,7

13,5

16,8

0,2

17,0

— 3,5

1946 .......

34,1

2,4

13,0

49,5

28,4

0,7

29,1

+ 20,4

1947 .......

17,6

2,5

10,1

30,2

30,1

1,2

31,3

- 1,1

1948 ........

47,8

1,4

12,9

62,1

28,5

0,7

29,2

+ 32,9

1949 ..........

46,2

2,2

18,1

66,5

23,5

0,8

24,3

+ 42,2

1950 ..........

35,5

2,7

24,5

62,7

26,8

1,5

28,3

+ 34,4

1951 ............

51,1

1,7

19,0

71,8

31,1

1,2

32,3

+ 39,5

1952 .................

55,3

1,7

28,8

85,8

34,8

1.6

36,4

+ 49,4

1953 ..........................

48,0

1,0

s30,6

79,6

36,2

2,0

38,2

+ 41,4

1935/39 ..........

8,0

1,1

M

3,1

i 1 j o n e

12,2

r k r o n o

23,1

r

2,4

25,5

- 13,3

1940 44 ...........

2,9

0,2

0,3

3,4

10,5

1,6

12,1

- 8,7

1945 ..........

4,1

25,6

0,2

7,0

11,3

19,6

1,3

20,9

- 9,6

1946 ..............

o,4

10,1

41,1

32,2

4,3

36,5

+ 4,6

1947 .....................

17,7

7,4

5,1

30,2

30,6

5,2

35,8

— 5,6

1948 ..........................

33,6

4,9

5,9

44,4

29,7

2,5

32,2

+ 12,2 !

1949 ..........................

28,0

5,7

6,8

40,5

24,7

2,9

27,6

+ 12,9

1950 ..........................

23,5

7,6

8,8

39,9

29.9

6,5

36,4

+ 3,5

1951 ..........................

33,8

5,6

8,7

48,1

37,4

5,8

43,2

+ 4,9

1952 ..........................

38,9

5,5

11,0

55,4

47,1

6,8

53,9

+ 1,5

1953 ..........................

34,3

3,6

210,7

48,6

50,1

8,6

58,7

-10,1

1 Skrapfisk är icke inkluderad.

a Siffrorna är preliminära.

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

opaginerad Kontrollera mot PDF

547206. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Bilaga 3.

Tablå

över inkomster (prisrcgleringsavgifter m. in.) och utgifter för prisregleringen på fisk under tiden

15/i'' 1946—3,/i« 1953, allt i kronor.

Västkusten

Sydkusten

Ostkusten (strömming)

Importfisk

Överfört

från clea- ringkassan

för fisk

Tid

prisreglerings-

avgifter

utgifter

prisreglerings-

avgifter

utgifter

prisreglerings- a vgifter

utgifter

prisreglerings-

avgifter

“A1-”/»» 1946........

1 117 780:21

Pristillägg

1 276 724:82

124 086:57

Pristillägg

80 276:72

113 425:88

Utbetalt för

prisutjämn.3

80 167: 09

1 000 000: —

Vi —31/i2 1947........

1 699 532: 08

1 507 945: 02

196 826: 53

224 512:86

191 648: 54

140 726

—

295 221:73

Vi —Sl/12 1948........

2 239 833:72

1 949 812: 46

381 401:55

8 323: 68

245 834: 98

132 597

—

240 298: 87

Vi —3Yis 1949........

2 000 733: 09

1 928 838: 41

306 089: 17

292115: 77

254 064:84

831 289

46

247 384: 72

V i —31/t2 1950........

1 546 655: 26

2 560 254: 65

225 914: 41

581 793:96

236 396:81

485 874

74

324 952: 84

Vi —3Yis 1951........

2 026 991:10

1 441 531: 28

314 686:10

138 400: 72

310 511:65

525 000

—

836 301:45

Vi -3Yi2 1952........

2 152 916: 51

1 713 595: 81

488 976: 85

145 048: 07

448 015: 42

800 000

—

1 326 222: 23

Yi —3,/i2 1953........

2 309 384: 26

21820 000: —

528 363: 87

214 768: 99

534 810: 05

800 000

—

1 352 397: 96

•5/i> 1946—31, is 1953...

Summa

15 093 820: 23

Omkostnader

191 327: 23

14390029:68

2 500 345:05

Omkostnader

61011:21

1 740 251:98

2 334208:17

Omkostnader

3 154:80

3 718 642: —

4 702 946:89

1000 000: —

Behållning ( + )resp.

underskott ( —)......

+ 703

<90. 55

+ 820 093: 07

- 1 384 433:83

4 702 946:89

1 000 000: —

Ränteinkomst under

1952-1953..........

+ 5 842 402:0S

129 318: 83

+ 5971721:51

1 Beträffande strömmingsregleringen ''/■*•

2 Beloppet är preliminärt.

3 Bortsett från fonder å tillhopa 543 168 kronor, vilka vid regleringssystemets införande ställts till ostkustens förfogande för prisutjämningsbidrag

och sedermera helt åtgått.

Anm. Beloppen i kolumnerna »prisregleringsavgifter» avser under respektive år faktiskt influtna inkomster, medan beloppen i kolumnerna

»utgifter» avser de pristillägg, som belöper på respektive år. oo

Kungl. ftlaj.ts proposition nr 121.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:236 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1953/54, såvit a1 i texten
  2. JoU 1954:27 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1954/ 55 m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten