Sök i Ratio Lex

Angående anslag till sinnesslövården m. m

1954-03-05 · 67 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 64 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:124, Angående anslag till sinnesslövården m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

1

Nr 124.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till sinnesslövården

m. m.; given Stockholms slott den 5 mars

1954.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 26 till innevarande års riksdag

föreslagit en reglering av huvudmannaskapet för undervisning och vård

av vissa psykiskt efterblivna, d. v. s. med nuvarande terminologi s. k. bildbara

och obildbara sinnesslöa, framlägges i nu förevarande proposition förslag

till statsbidrag för undervisning och vård av nämnda efterblivna. Statsbidraget

föreslås fördelat på tre olika huvudformer, nämligen anläggningsbidrag,

lärarlönebidrag och bidrag till egentliga driftkostnader.

Anläggningsbidraget, som f. n. utgår med 4 000 kronor per plats, dock

endast till anstalter för bildbara sinnesslöa, avses skola utgå till samtliga

av lagförslaget omfattade skol- eller anstaltstyper. Bidraget föreslås bestämt

till 7 000 kronor för plats å skolinternat och till 5 000 kronor per

plats å vårdanstalt samt skall beräknas efter det godkända platsantalet. För

externatskolor skall bidraget utgå med 50 procent av de verkliga kostnaderna

men maximeras till 5 000 kronor per elevplats. Procenttalet för ombyggnadsarbeten

å byggnader, som icke förut avsetts för detta ändamål,

föreslås bestämt till 30.

Lärarlönebidraget föreslås utgå med 95 procent av lönekostnaden i näst

högsta löneklassen av för medgivna, reglerade tjänster gällande lönegrader.

Statsbidraget till egentliga driftkostnader föreslås höjt från 900 till 1 200

kronor per är för internatplatser av alla slag. För externatskolornas del

1—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. AV 124.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

föreslås —- förutom bidrag enligt vissa för normalskola gällande författningar

— ett fast bidrag per inskriven elev och år av 200 kronor. Bidraget

till den öppna vården skall avse i familjevård utackorderad och därvid

höjas från f. n. 180 till 200 kronor per utackorderad och år.

Bestämmelserna i fråga om lärarlönebidraget föreslås skola träda i kraft

tr. o. in. redovisningsåret 1954/55 och beträffande övriga bidrag den 1 januari

1955, fr. o. m. vilken dag huvudmannaskapet för undervisning och

vård av nu ifrågavarande efterblivna föreslagits skola åvila landstingen och

de landstingsfria städerna.

Statens årliga kostnader beräknas med nuvarande platsantal till cirka

14 700 000 kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till för budgetåret

1954/55 med utgångspunkt från nuvarande bidragsgrunder äskade medel

med omkring 2 500 000 kronor.

De nu i riksstaten för motsvarande ändamål uppförda anslagen till Bidrag

till anstalter för obildbara sinnesslöa, till Bidrag till uppförande eller

inrättande av anstalter för bildbara sinnesslöa samt till Bidrag till driften

av anstalter för bildbara sinnesslöa föreslås för budgetåret 1954/55 uppförda

med resp. 3 960 000 (+/—0), 900 000 (+ 50 000) och 8 200 000

(+ 1 300 000) kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

samt t. f. chefen för civildepartementet, statsrådet Nordenstam,

anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln,

p. 41—43, på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa, till

Bidrag till uppförande eller inrättande av anstalter för bildbara sinnesslöa

samt till Bidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa för budgetåret

1954/55 beräkna resp. ett förslagsanslag av 3 960 000 kronor, ett reservationsanslag

av 1 000 000 kronor och ett förslagsanslag av 8 200 000 kronor.

Jag framhöll därvid, att frågan om medelsanvisningen för nästa budgetår

under nyss angivna anslag lämpligen borde behandlas i samband med ett

av 1951 års sinnesslövårdsutredning den 1 oktober 1953 avgivet betänkande

med förslag angående statsbidrag för undervisning och vård av vissa psykiskt

efterblivna. Då jag vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande

icke hunnit taga ställning till däri framlagda förslag, borde även med

den definitiva uppskattningen av medelsbehovet få tills vidare anstå. Anslagen

uppfördes därför preliminärt med angivna belopp.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I samband därmed torde jag även få anmäla dels ett av 1941 års lärarlönesakkunniga

den 16 januari 1952 avgivet betänkande med utredning

och förslag angående reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena

för vissa lärare vid sinnesslö- och epileptikeranstalter, dels ock uppkommen

fråga om statsbidrag till svenska föreningen för psykisk hälsovård för anställande

av sjukgymnast.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Inledning.

Den 29 juni 1951 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen för inrikesdepartementet,

statsrådet Mossberg, att tillkalla högst tre sakkunniga

för att inom departementet biträda med utredning angående organisationen

och finansieringen av sinnesslövården samt framlägga därav föranledda

förslag. I de sakkunnigas uppdrag ingick bl. a. att göra en översyn av ett

av 1946 års sinnesslövårdsutredning år 1949 avlämnat betänkande om sinnesslövården

(SOU 1949: 11), vilket betänkande jämte däröver avgivna

remissyttranden1 överlämnades till de sakkunniga.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades samma dag såsom sakkunniga

ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren G. T.

Skoglund i Umeå, numera statssekreteraren i inrikesdepartementet S. O. af

Geijerstam och byråchefen i ecklesiastikdepartementet G. B. öhman, varjämte

åt Skoglund uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Till sekreterare förordnades förste kanslisekreteraren i inrikesdepartementet

B. O. A. Söderqvist. Genom beslut den 10 september 1951 tillkallades

sedermera på de sakkunnigas hemställan inspektören för sinnesslövården

Torsten Arnéus och sekreteraren i sinnesslöskolornas föreståndarförening,

rektor Gösta Nordfors att såsom experter biträda de sakkunniga. De sakkunniga

antog benämningen 1951 års sinnesslövårdsutredning.

Enligt meddelade direktiv borde utredningen i första hand inrikta sitt

arbete på att söka åstadkomma en ny lagstiftning för sinnesslövården.

Denna del av utredningsarbetet har tidigare redovisats i utredningens den

15 februari 1952 avgivna betänkande med förslag till lag om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna m. m. (stencilerat). I samma betänkande

framlades även förslag till provisoriska ändringar av bestämmelserna

om statsbidrag till driftkostnader vid anstalter för obildbara sinnesslöa.

Sistnämnda förslag framlades för riksdagen i propositionen nr 133/1952,

vilken antogs av riksdagen samma år (riksdagens skr. nr 340). Ett på

grundval av utredningens lagförslag utarbetat förslag till lag om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna har genom propositionen nr 26

förelagts årets riksdag.

Enligt nämnda lagförslag, varigenom landstingen och de landstingsfria

städerna ålägges huvudmannaskapet för de psykiskt efterblivna, skall den

nya organisationen bestå av särskolor och vårdanstalter. Särskola skall

vara inrättad för externatundervisning eller såsom internat. I internatskolan

skall ingå dels småbarnshem med förskola för därför lämpade barn

under skolåldern, dels skolhem med skola för allmän teoretisk och praktisk

undervisning för dem, som är skolpliktiga vid särskola, dels ock yrkeshem

för särskolepliktiga, som efter undervisning i skolhem anses böra

erhålla yrkesundervisning. Vårdanstalt skall omfatta dels arbetshem för

arbetsföra efterblivna, som erhållit undervisning i särskola men är ur stånd

1 Angående sammansättningen av 1946 års utredning samt yttrandena däröver såvitt angår

föreslagen ny lagstiftning, se prop. nr 26/1954, s. 14 m. fl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

att taga vård om sig själva, och med dem i förståndsutveckling och arbetsförmåga

likställda, dels ålderdomshem för efterblivna, som vårdats eller

kunnat vårdas i arbetshem men icke längre är arbetsföra, dels vårdhem för

efterblivna barn, som kan antagas icke vara lämpade för särskoleundervisning

eller icke kan tillgodogöra sig sådan undervisning, dels ock vårdhem

för höggradigt efterblivna vuxna, som icke kan vårdas i arbetshem eller

ålderdomshem för efterblivna.

Beträffande innebörden av lagförslaget i övrigt samt huvuddragen av nuvarande

organisation torde få hänvisas till förenämnda proposition.

I nu föreliggande, den 1 oktober 1953 avgivna betänkande II (stencilerat)

har utredningen till behandling upptagit frågorna om statsbidrag till undervisning

och vård av förenämnda psykiskt efterblivna.

Över detta betänkande har, efter remiss, utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,

pensionsstyrelsen, statskontoret, medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, landstingens förvaltningsutskott

i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar läns norra, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,

Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, Stockholms stadsfullmäktige, stadsfullmäktige

i Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Gävle och Norrköping, styrelserna för

svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, de enskilda sinnesslöanstalternas

förening, svenska föreningen för undervisning och vård

av psykiskt efterblivna och fallandesjuka, föreningen Sävstaholmsskolorna,

svenska sinnesslöskolornas föreståndarförening samt svensk kuratorsförening.

Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 8 november 1946 uppdragit åt

19il års lårarlönesakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag i

fråga om dels reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena för

vissa lärargrupper vid statsunderstödda sinnesslöskolor och för lärare vid

fristående arbetshem, dels ock statsbidrag till avlöning åt sådana lärare,

som komme att omfattas av regleringsförslaget. Nämnda sakkunniga —- vilka utgjordes av f. d. undervisningsrådet D. E. Andersson, kanslichefen

K. A. V. Arvidsson, undervisningsrådet K. G. E. Käilquist, generaldirektören

A. E. V. Swartling samt jägmästaren och f. d. riksdagsmannen K.

G. L. H. Tamm med i förevarande fall byråchefen G. B. öhman såsom

sekreterare — avgav den 16 januari 1952 betänkande med utredning och

förslag angående reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena för

vissa lärare vid sinnesslö- och epileptikeranstalter (stencilerat). Över sistnämnda

betänkande har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens lönenämnd, styrelserna för

svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, svenska särskolornas

lärarförening gemensamt med sinnesslöskolornas föreståndarförening

och svenska facklärarförbundet samt 1951 års sinnesslövårdsutredning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b.

Förslag till ändrade statsbidragsgrunder.

Allmänna synpunkter.

1946 års utrednings förslag.

Utredningen framhåller bl. a. följande:

Sinnesslövården måste karakteriseras som en rent statlig samhällsuppgift,

vars omhänderhavande alltså principiellt i sin helhet borde tillkomma

staten. En organisation med huvudparten av de sinnesslöa liksom hittills

vårdade på mindre anstalter ute i länen gör det emellertid lämpligt, att

vården vid dessa anstalter ombesörjes av landstingskommunerna. Det framstår

likväl klart, att även kostnaderna för den vård, som staten sålunda

överlåter åt landstingskommunerna, böra bäras av landet i dess helhet och

alltså åvila staten.

Såsom skäl för att ålägga kommunerna att deltaga i kostnaderna för

en statlig samhällsuppgift, där verksamhetens ombesörjande överlåtits åt

dessa, brukar emellertid anföras, att detta är nödvändigt för att avhålla

kommunerna från att vidtaga kostsammare åtgärder än som är behövligt

för uppnående av ett ur statens synpunkt tillfredsställande resultat av

den kommunala verksamheten. Avgörande i frågan, huruvida kommunerna

skola deltaga i kostnaderna, bör alltså enligt nyssnämnda tankegång, som

synes riktig, vara, i vilken mån kommunerna kunna påverka kostnaderna.

År det fråga om ett verksamhetsområde, där kommunernas rätt till prövning

är av mera formell natur eller där såväl behovet av åtgärderna som

kostnaderna härför kunna mätas med hänsyn till klart framträdande,

objektivt bestämbara faktorer, föreligger uppenbart icke någon anledning

att lägga några kostnader på de kommunala enheterna. År å andra sidan

uppgiften sådan, att det helt eller i mycket hög grad beror på kommunernas

ställningstagande, huruvida en åtgärd skall komma till stånd liksom

på vilket sätt och till vilken kostnad åtgärden skall verkställas, bör så

stor del av kostnaden läggas på kommunerna, att de föranledas iakttaga

nödig sparsamhet vid uppgiftens handhavande.

Utredningen föreslår, att anläggningsbidrag och driftbidrag skall utgå

till de kommunala anstalterna med belopp motsvarande i genomsnitt 80

procent av huvudmännens kostnader. Bidragen föreslås graderade efter

skatteunderlaget. Dessutom förordas ett 40-procentigt bidrag till tjänstebostäder.

Lärarlönerna avses enligt förslaget helt täckas av statsmedel.

Driftbidrag skall utgå även till enskilda anstalter men icke graderas efter

skatteunderlaget.

Yttranden över 1946 års utrednings förslag.

De föreslagna statsbidragsgrunderna har i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser, bl. a. av

förvaltningsutskotten i samtliga landsting utom Stockholm och Uppsala

samt av stadsfullmäktige i Norrköping, Malmö och Gävle. I åtskilliga remiss
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

yttranden har man emellertid underkänt det av utredningen beträffande

de kommunala anstalterna föreslagna systemet med skatteunderlagsgradering,

vilket man funnit vara för invecklat och icke heller

rättvist. Så är fallet med de yttranden, som avgivits av medicinalstyrelsen,

skolöverstyrelsen, landstings- och stadsförbunden, Stockholms och Uppsala

läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Stockholm, Hälsingborg

och Göteborg, 1941 års lärarlönesakkunniga samt föreståndareföreningen.

Statskontoret m. fl. anser, att man bör avvakta resultatet av allmänna

statsbidragsutredningens översyn av gällande statsbidragsbestämmelser.

Stockholms, Uppsala och Örebro läns landstings förvaltningsutskott,

landstingsförbundet samt stadsfullmäktige i Göteborg m. fl. uttalar önskemål

om en förenkling av statsbidragssystemet i likhet med vad som föreslagits

i 1946 års statsbidragssakkunnigas betänkande angående statsbidragssystemet

för den slutna kroppssjukvården (SOU 1948:48).

Svenska landstingsförbundet — som har en utförlig motivering mot en

differentiering av statsbidraget efter skatteunderlag — anser det med fog

kunna ifrågasättas, huruvida icke staten borde täcka en större procentandel

än 80 procent av kostnaderna för nybyggnad och drift. Naturligt

vore, att staten påtoge sig hela kostnaden. Emellertid kan det av förvaltningstekniska

skäl vara motiverat, att en viss mindre del av kostnaden,

dock högst 10 procent, åvilar huvudmannen.

Några remissinstanser — bl. a. svenska stadsförbundet och Stockholms

stadsfullmäktige anser, att kostnaderna bör helt bestridas av staten.

Även utredningens förslag om statsbidrag till de enskilda anstalterna

har kritiserats. I denna del kommer yttrandena att redovisas i avsnittet

om driftbidragen.

1951 års utrednings förslag.

Utredningen erinrar, att 1946 års utredning vid sitt ställningstagande

till storleken av statens ekonomiska engagement utgick från att undervisningen

och vården av ifrågavarande klientel i princip vore en rent

statlig angelägenhet. Liknande synpunkter framfördes på sin tid även av

kominunalskatteberedningen i dess år 1943 avgivna betänkande (SOU

1943:43). Beredningen hyste närmast den uppfattningen, att sinnesslövården

borde helt förstatligas. Därest huvudmannaskapet för sinnesslövården

ansåges böra åvila landstingen och städerna utanför landsting,

borde statens bidrag till vården så ökas, att de i det närmaste täckte kostnaderna

för densamma. På de kommunala enheterna borde allenast vila

så stor del av kostnaderna, som erfordrades för att vidmakthålla intresset

för sparsamhet vid vårdens handhavande.

1951 års utredning framhåller vidare, att den visserligen i sitt första

betänkande föreslagit, att huvudmannaskapet för undervisningen och vår
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kanyl. Maj.ts proposition nr 12b.

den av de psykiskt efterblivna, som omfattades av utredningens lagförslag,

skulle åvila landstingen och de landstingsfria städerna. Med detta ställningstagande

är emellertid icke fastslaget, att landstingen ensamma skola

svara för kostnaderna. I själva verket torde man hos flertalet landsting

och från de berörda kommunförbundens sida förutsätta, att staten skall

svara för hela eller i varje fall huvuddelen av kostnaderna. Att staten

helt skulle taga på sig kostnaderna för sinnesslövården låter sig emellertid

svårligen förena med ett kommunalt huvudmannaskap. Ett sådant måste

ju förutsätta, att landstingen har ett självständigt ekonomiskt intresse av

en rationell drift och frihet att inom vissa gränser själva bestämma hur

vården skall anordnas, allt förhållanden som bortfaller om statsbidraget

göres hundraprocentigt. Kraven på ett sådant bidrag torde också — liksom

önskemålen om att landstingens andel skall vara helt obetydlig — grunda

sig på en principiell uppfattning, att det här är fråga om en statlig uppgift,

en uppfattning, som utredningen för sin del icke kan dela. Man synes

i varje fall knappast på sjukvårdens område böra tala om några principiellt

statliga eller kommunala uppgifter. I detta sammanhang må endast

erinras om den diskussion, som förts om att överföra sinnessjukvården

till kommunalt huvudmannaskap. Hela detta spörsmål är egentligen endast

en fråga om fördelningen mellan staten och de kommunala huvudmännen

inbördes av sådana kostnader, som under alla omständigheter bör bestridas

av det allmänna. Ett förslag om ändring av statsbidraget i den ena eller

andra riktningen kommer sålunda endast att innebära en överflyttning

av uppkommande kostnader från staten till kommunerna, d. v. s. landstingen

(motsvarande) eller vice versa.

Då sinnesslövården alltså enligt utredningens mening icke kan anses

vara en principiellt statlig angelägenhet, återstår i huvudsak två skäl för

en statlig bidragsgivning. För det första pålägges de kommunala huvudmännen

genom den föreslagna lagstiftningen en ny uppgift, nämligen

huvudmannaskapet — förutom för undervisning och vård av bildbara sinnesslöa

barn — också för vården av vuxna bildbara och sådana obildbara,

som icke av särskilda skäl skall vårdas på statlig anstalt. Det andra skälet

är stimulanssynpunkten, d. v. s. önskemålet att genom statsbidrag kunna

uppmuntra hela vårdgrenen eller någon speciell vårdform inom densamma.

Beträffande förstnämnda spörsmål framhåller utredningen, att huvudmännen

genom dessa nya åligganden kommer att få vidkännas utgifter,

som måste anses förhållandevis betydande vid jämförelse med de utgifter

för hälso- och sjukvården, som redan åvilar dem.

I fråga om det andra skälet för en statlig bidragsgivning anser utredningen

det vara ett starkt önskemål, att statsmakterna skall ha möjlighet

att kunna uppmuntra någon eller några vårdformer ävensom en upprustning

och utbyggnad av vårdmöjligheterna i allmänhet. En statlig bidragsgivning

måste tillmätas särskilt stor betydelse på förevarande område, då

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

sinnesslövården utan tvekan i flera hänseenden måste betraktas som en

eftersatt vårdgren. Detta gäller i fråga om såväl den nuvarande vårdstandarden

som den bristande utbyggnaden av hela vårdgrenen. Flera landstingsanstalter

är tämligen ålderstigna och torde trots ombyggnader få betecknas

som otidsenliga. Bland de enskilda anstalterna finnes också sådana

med olämpliga och mindre väl underhållna lokaler. Härtill kommer vidare,

att antalet f. n. befintliga anstaltsplatser måste anses otillräckligt, framförallt

i fråga om det klientel, vårdklientelet, för vilket bestämmelser om

huvudmannaskap hittills saknats.

Från dessa utgångspunkter anser utredningen, att staten — vars direkta

bidrag enligt av utredningen verkställda mycket ungefärliga beräkningar

f. n. täcker endast en knapp tredjedel av driftkostnaderna måste lämna

väsentliga bidrag både till anläggning och drift av de skolor och anstalter,

om vilka nu är fråga. Beträffande anläggningsbidragen har utredningen

dock övervägt, om icke dessa skulle kunna slopas. En upprustning i olika

hänseenden av sinnesslövården måste emellertid anses oundgänglig. Landstingens

åligganden enligt den föreslagna lagstiftningen torde därför komma

att bli förhållandevis betungande. Den utbyggnad av sinnesslövården, för

vilken byggnadsbidraget ursprungligen infördes i samband med genomförandet

av 1944 års lagstiftning, kan vidare ännu icke betraktas såsom

avslutad. Det kommer sålunda att under en ganska lång utbyggnadsperiod

röra sig om kostnader av sådan storleksordning, att det icke rimligen bör

läggas på landstingen att ensamma svara för desamma. Med hänsyn härtill

anser utredningen, att anläggningsbidraget åtminstone tills vidare bör bibehållas.

I överensstämmelse med de riktlinjer, som varit grundläggande för

nu gällande bestämmelser om anläggningsbidrag i allmänhet inom sjukvården

bör bidraget bestämmas till ett fast belopp per godkänd vårdplats,

som motsvarar ungefär 50 procent av bidragsunderlaget, d. v. s. byggnadskostnaden

per vårdplats.

I fråga om driftbidragen har tidigare såsom utgångspunkt för fördelningen

av kostnaderna mellan staten och huvudmännen gällt, att staten

skulle svara för en tredjedel av kostnaderna för de obildbara sinnesslöa

och för tre fjärdedelar av kostnaderna för de bildbara. Utredningen har

emellertid också i detta hänseende funnit en genomsnittlig hälftendelning

av de totala kostnaderna för vårdgrenen vara skälig. Bidraget föreslås utgå

med visst belopp per godkänd vårdplats och år. Lärarlönebidraget föreslås

höjt från 85 till 95 procent av lönekostnaden enligt viss löneklass. Härutöver

föreslås särskilda bidrag för den öppna vården och för inköp av

materiel till yrkeshemmen vid särskolorna.

Att såsom 1946 års utredning föreslagit gradera statsbidragen med hänsyn

till skatteunderlaget anser 1951 års utredning icke böra komina i fråga.

I de för utredningen meddelade direktiven har också uttalats, att da det

bär rör sig om landstingskommuner och därmed jämställda större städer,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i.

anledning torde saknas att i varje fall för driftbidragets del gradera statsbidraget

efter skatteunderlaget. Det sagda torde i lika hög grad gälla i

fråga om byggnadsbidragen.

Vid bifall till utredningens förslag kan statens årliga bidrag till de totala

driftkostnaderna, som av utredningen beräknats till i runt tal 34 000 000

kronor, uppskattas till följande belopp, nämligen för lärarlönebidrag

3 400 000, driftbidrag i allmänhet 13 000 000, driftbidrag till externatskolor

150 000 och driftbidrag till öppen vård 250 000 eller tillhopa 16 800 000

kronor. Då statens bidrag till driftkostnaderna för budgetåret 1953/54

uppskattas till omkring 11 100 000 kronor, innebär alltså utredningens förslag

en ökning av statens årliga kostnader med 5 700 000 kronor.

Härtill kommer kostnaden för anläggningsbidragen, omkring 2 000 000

kronor årligen. I riksstaten för innevarande budgetår har för ändamålet

upptagits ett reservationsanslag av 850 000 kronor. Då detta anslag beräknas

på grundval av inkommande ansökningar, kan dock någon jämförelse

svårligen göras.

De nya statsbidragsgrunderna — bortsett från lärarlönebidragen — föreslås

skola träda i kraft den 1 januari 1955, fr. o. in. vilken dag huvudmannaskapet

för undervisning och vård av dessa efterblivna enligt föreliggande

lagförslag skulle överföras till landstingen och de landstingsfria städerna.

Liksom vid tillkomsten av nu gällande bestämmelser om anläggningsbidrag

bör emellertid medgivas, att, om uppförande av skola eller anstalt påbörjats

men ej avslutats före nämnda dag, statsbidrag ändock må kunna utgå

enligt de nya grunderna under förutsättning att vederbörande skola (anstalt)

upptagits i någon godkänd plan eller eljest godkänts av tillsynsmyndigheten.

I fråga om lärarlönebidragen gäller, att bidragsbestämmelserna

svårligen kan ändras under pågående redovisningsår. De nya bestämmelserna

bör därför träda i kraft den 1 juli året innan eller samma år som

lagen träder i kraft. Utredningen föreslår, att lärarlönebidragen ändras

fr. o. in. den 1 juli 1954.

Utredningen har slutligen framhållit, att allmänna statsbidragsutredningen

enligt uppgift icke f. n. kommer att upptaga frågorna om statsbidrag

till sekundärkommuner. Då proposition i nu förevarande statsbidragsfråga

bör kunna föreläggas 1954 års riksdag, har sinnesslövårdsutredningen icke

ansett sig kunna avvakta ett eventuellt förslag från statsbidragsutredningens

sida.

Yttranden över 1951 års utrednings förslag.

De av utredningen föreslagna statsbidragsgrunderna, har, såvitt angår

konstruktionen av de olika bidragsformerna, i huvudsak tillstyrkts av det

alldeles övervägande antalet remissinstanser.

Däremot har endast ett mindre antal remissinstanser ansett sig kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

godtaga utredningens allmänna synpunkter på statsbidragsfrågorna i övrigt.

Så är fallet t. ex. med skolöverstyrelsen, förvaltningsutskotten i Jönköpings,

Gotlands, Hallands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens

och Norrbottens län samt stadsfullmäktige i Gävle. Från flera

håll har därvid uttalats, att förslaget vittnar om en synnerligen positiv inställning

till skapande av förbättrade resurser på detta område. Förslaget

anses vidare innebära en betydande förenkling av gällande bidragsbestämmelser

och en väsentlig höjning av nu utgående bidragsbelopp.

Åtskilliga remissinstanser har emellertid anmält avvikande mening.

Statskontoret framhåller sålunda, att ett så kostnadskrävande förslag måste

ingiva starka betänkligheter i nuvarande statsfinansiella läge. Ämbetsverket

utgår från att allmänna statsbidragsutredningen, som enligt sina direktiv

har till uppgift att företaga en allmän översyn ur rationaliseringssynpunkt

av gällande statsbidragsbestämmelser, icke kan undgå att taga ställning

jämväl till principerna för statsbidragens utformning på nu förevarande

område. Den föreslagna reformen torde därför endast kunna bliva av provisorisk

natur och bör givetvis ej heller göras mera omfattande än som

kan anses oundgängligen nödvändigt, därest föreliggande lagförslag genomföres.

I detta sammanhang understryker statskontoret också utredningens

uttalande, att storleken av den statliga bidragsgivningen på detta

område ytterst är en fråga om fördelningen mellan staten och de kommunala

huvudmännen inbördes av sådana kostnader, som under alla omständigheter

bör bestridas av det allmänna.

Å andra sidan har från flera håll framhållits, att sinnesslövården är en

statlig angelägenhet och att staten i princip bör bestrida därmed förenade

kostnader. Så är bl. a. fallet med svenska landstingsförbundets styrelse,

som därutöver anser, att med den av utredningen angivna utgångspunkten

en utredning skulle varit motiverad, som klarlade statens resp. de kommunala

huvudmännens möjligheter att påtaga sig nya ekonomiska bördor

för sinnesslövården. När det gäller staten konstateras endast, att statsfinansiella

skäl ej nu tillåter bidrag utöver en viss nivå, medan man däremot

utgår såsom självfallet från att landsting och städer utanför landsting

alltid skall ha möjligheter alt påtaga sig resterande kostnader, ett

vanligt tillvägagångssätt vid utmätande av statsbidrag. Med hänsyn till

att frågan om sinnesslövårdens organisation är brännande och alltför länge

fått vila i avvaktan på de utredningar, som ansetts erforderliga, är en

snar lösning av denna vårdfråga starkt påkallad. Även om nu föreslagna

statsbidrag i vissa hänseenden är otillfredsställande, vill styrelsen dock

icke motsätta sig en lösning av sinnesslövårdsfrågan i huvudsak på basis

av utredningens förslag, om därigenom möjligheter skapas för ett snart

realiserande av föreliggande reformprojekt. I styrelsens synpunkter instämmer

bl. a. Uppsala, Örebro och Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr i2i.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott uttalar vidare sina betänkligheter

mot att allt flera stora kostnadskrävande uppgifter pålägges landstingen.

Därest så anses vara lämpligt ur administrativa synpunkter, är det

nödvändigt, att statens bidrag till kostnaderna härför — såväl anläggningssom

driftkostnader — bliva tilltagna så, att landstingens ekonomiska förutsättningar

att på rätt sätt omhänderha uppgifterna icke äventyras genom

att stora kostnader överflyttas från det statliga skatteunderlaget till det ur

bärkraftssynpunkt väsentligt känsligare kommunala skatteunderlaget.

Svenska stadsförbundets styrelse erinrar om att förslaget innebär en betydande

försämring i förhållande till de bidragsgrunder, som framlades av

1946 års utredning. Styrelsen understryker vidare, att kommunalfinansiella

skäl utan tvekan motiverar en högre bidragstilldelning än som nu ifrågasatts,

och kan därför icke finna det befogat, att från den principiella utgångspunkten

att staten rätteligen bör bekosta ifrågavarande verksamhet,

göres så ansenliga avsteg, som det nu framlagda förslaget i enskildheterna

innebär. En överarbetning av förslaget bör ske i syfte att tillförsäkra landstingskommunerna

en avsevärt gynnsammare statsbidragstilldelning.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att här i

första hand icke är fråga om meddelande av sjukvård utan av undervisning.

Det enda naturliga och riktiga synes beträffande särskolorna vara en jämförelse

med statsbidragen inom undervisningsväsendet. Då detta städse

ansetts vara en statlig uppgift, borde sålunda rent principiellt kostnaderna

helt bestridas av staten. För att vidmakthålla intresset för sparsamhet kan

emellertid en viss mindre del av kostnaderna påläggas landstingen. Härvid

förutsättes dock, att i princip minst 80 procent av kostnaderna för sinnesslövården

bäres av staten och högst 20 procent av de kommunala huvudmännen.

Denna fördelningsprincip bör gälla även för vården av vuxna bildbara

och sådana obildbara, som icke av särskilda skäl skall vårdas på statlig

anstalt.

Även flera andra förvaltningsutskott, bl. a. Östergötlands och Värmlands,

samt Stockholms stadsfullmäktige och stadsfullmäktige i Malmö, Hälsingborg

och Norrköping påyrkar väsentligt högre bidrag än vad utredningen

föreslagit. Stockholms stadsfullmäktige erinrar sålunda om att man vid

den utbyggnad av sinnesslövården, som på grund av rådande platsbrist ägt

rum i Stockholm och annorstädes, med hänsyn till hittillsvarande överväganden

i statsbidragsfrågan haft grundad anledning utgå ifrån, att den

statliga insatsen i vart fall icke skulle komma att understiga vad som föreslagits

i 1946 års utredning. Likaså har förutsatts, att retroaktiv ersättning

skulle komma att utgå till de åtgärder, som vidtagits i avvaktan på

en lösning av bidragsfrågan.

Enligt Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott borde det åvila staten

att åtminstone svara för kostnaden för den ytterligare verksamhet, som

ålägges landstingen. Detta bör i alldeles särskild grad gälla driftkostnaderna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b. 13

för de i plan för sinnesslövården intagna anstalter, som icke tillhör huvudmannen.

Från några håll framföres liksom från statskontorets sida önskemål om

att allmänna statsbidragsutredningen skall upptaga också dessa bidragsfrågor

till prövning, enär en mera långtgående förenkling av bidragsgrunderna

bör eftersträvas. Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott,

vars synpunkter i stort sett delas av Älvsborgs läns, beklagar sålunda, att

statsbidragen icke kunnat givas en mera förenklad och rationell utformning.

Denna fråga bör så snart som möjligt upptagas på allmänna statsbidragsutredningens

dagordning, enär med bidragsbestämmelsernas nuvarande

utformning alltför mycket administrativt arbete nedlägges på ansökningsoch

granskningsförfarandet från såväl bidragssökande som bidragsgivande

myndigheters sida.

Av i stort sett nu åberopade skäl har Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott

ifrågasatt, om icke de föreslagna driftbidragen borde sammanföras

till ett enhetligt bidrag.

Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott anser, att det med hänsyn

till den nära anknytningen mellan hjälpklasserna och externatskolorna

förefaller, som om huvudmannaskapet för externaten genom tillägg till gällande

folkskoleförfattningar med fördel kunde direkt påföras resp. kommuner,

särskilt som en sådan åtgärd skulle avlägsna riskerna för den dubbelorganisation

inom folkundervisningsväsendet, som de nuvarande och

föreslagna bestämmelserna om externaten onekligen innebär.

Anläggningsbidrag.

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen den 30 juni 1944 (nr 535) angående statsbidrag till

uppförande eller inrättande av anstalter för bildbara sinnesslöa må statsbidrag

utgå till landsting eller stad, som ej deltager i landsting, för anordnande

av anstalter för bildbara sinnesslöa. Bidrag för uppförande eller

inrättande av externatskola må dock utgå endast i de fall, där med hänsyn

till lokala och andra förhållanden undervisning av sinnesslöa prövas utan

olägenhet kunna förläggas till dylik skola. Bidrag kan sålunda icke utgå

till andra än kommunala huvudmän och icke heller för anstalter, avsedda

för obildbara sinnesslöa.

Bidrag utgår för såväl uppförande av nybyggnad som inköp och ombyggnad

av äldre för ändamålet lämpad byggnad samt omändring av i vederbörande

landstings eller stads ägo befintlig, för annat ändamål uppförd

byggnad.

Bidraget utgår med högst 4 000 kronor för varje elevplats, dock högst tre

fjärdedelar av den verkliga kostnaden för erforderliga byggnads- och änd
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i.

ringsarbeten jämte vid inköp tre fjärdedelar av köpesumman. I kostnaden

må icke inräknas utgifter för anskaffande av tomt samt för byggnadernas

förseende med inventarier.

Statsbidrag utgår icke till tjänstebostäder.

I en övergångsbestämmelse till kungörelsen har föreskrivits, att, om

landsting eller stad, som ej deltager i landsting, före kungörelsens ikraftträdande

den 1 juli 1944 påbörjat men ej färdigställt uppförande eller inrättande

av angivna lokaler, statsbidrag må utgå enligt kungörelsen, när

skäl därtill äro. Ansökan om statsbidrag skulle i så fall ingivas före utgången

av år 1944.

1946 års utrednings förslag.

Enligt utredningens förslag skall byggnadsbidrag utgå till samtliga i organisationsplanen

för den kommunala sinnesslövården ingående anstaltstyper,

dels i form av bidrag till egentliga anstaltsbyggnader, dels ock såsom bidrag

till tjänstebostäder. Bidrag föreslås utgå till kostnaderna för såväl uppförande

av nybyggnad som inköp och omändring av i vederbörande landstings

eller stads ägo befintlig, för annat ändamål uppförd byggnad. Bidrag

skall även få utgå till kostnader för mera omfattande ändrings- och reparationsarbeten

å redan befintliga byggnader, dock icke om arbetena föranletts

därav, att underhållet försummats. Den nuvarande restriktiva avfattningen

av bestämmelserna om statsbidrag till externatskolor anser utredningen

böra bibehållas. Byggnadsbidrag till enskilda anstalter anses i vissa

fall vara motiverade, särskilt beträffande sådana specialanstalter, där staten

framdeles väntas övertaga verksamheten. Det torde här vara en fördel

att låta utbygga dessa anstalter, så att staten sedermera får övertaga en

tämligen färdigbyggd anstalt. Frågan om byggnadsbidrag till ifrågavarande

anstalter anses dock böra liksom hittills i varje särskilt fall underställas

riksdagens prövning.

För statsbidragets beräknande skall fastställas ett bidragsunderlag på

grundval av de beräknade kostnaderna för samtliga i byggnadsförslaget

ingående statsbidragsberättigade utrymmen. I bidragsunderlaget skall även

inräknas kostnaderna för den första uppsättningen inventarier till vissa

lokaler, utgifter för inomhusledningar och fast inredning samt kostnader

för ritningar, arbetsledning och kontroll. Statsbidrag för egentliga anstaltsbySSnader

föreslås utgå med en i förhållande till skatteunderlaget per invånare

graderad procentsats, som i den s. k. normalkommunen skulle utgöra

80 procent. Bidraget till tjänstebostäder föreslås utgå med 40 procent

av kostnaderna beträffande nybyggnad samt med 25 procent vid om- eller

tillbyggnad och ändringsarbeten men skall icke graderas efter skatteunderlag.

Vid ny- eller ombyggnad, som ersätter tidigare anstaltsbyggnad, skall

bidragsunderlaget minskas med det belopp, som av Kungl. Maj:t prövas

motsvara den äldre byggnadens värde.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

15

Yttranden över 1946 års utrednings förslag.

Utredningens förslag, som godtagits av flera remissmyndigheter, har

dock i åtskilliga fall kritiserats, främst av de kommunala myndigheterna.

Systemet med skatteunderlagsgradering har sålunda i de flesta fall underkänts.

Förvaltningsutskotten i Malmöhus och Hallands läns landsting yrkar

bidrag till samtliga för sinnesslövården erforderliga eller lämpliga lokaler,

det förstnämnda förvaltningsutskottet med 100 procent.

Skolöverstyrelsen framhåller, att externaten bör tillerkännas större betydelse

inom särskoleväsendet och förordar därför, att statsbidrag till byggande

av externat utgår efter samma grunder som till andra särskolebyggnader.

Till tjänstebostäder bör statsbidrag utgå i anslutning till vad som gäller

inom folkskolan.

Svenska landstingsförbundet föreslår, att endast en mindre del, högst 10

procent, av kostnaden skall åvila huvudmannen. Bidraget bör icke anknyta

till de verkliga kostnaderna, vilket förutsätter en ingående granskning,

som drager betydande tid och arbetskraft. Ur förenklingssynpunkt

kan ifrågasättas, att man med utgångspunkt från den av förbundet föreslagna

procentsatsen fixerar vissa bestämda bidragsbelopp, vilka med vissa

tidsintervaller, förslagsvis vart tredje eller vart femte år, underkastas justeringar

med hänsyn till inträffade förändringar i de verkliga kostnaderna.

Där av övervaknings- och liknande skäl vissa tjänstebostäder måste inrymmas

inom anstaltens byggnadskropp, bör statsbidrag för dessa utgå efter

samma procentsats som för anstalten i dess helhet.

Stadsfullmäktige i Stockholm och Hälsingborg påyrka, att kostnaderna

för anstaltsbyggnader helt bestrides av staten.

1941 års lärarlönesakkunniga anser det nuvarande bidragssystemet med

platsantalet som avgörande faktor för bestämmande av statsbidragets

storlek visserligen schematiskt men dock föredömligt ur rationaliseringssynpunkt.

En omprövning av nu gällande fasta bidragsbelopp synes emellertid

vara av förhållandena påkallad. Statsbidrag till byggande av externatskolor

och tjänstebostäder bör utgå i enlighet med skolöverstyrelsens förslag.

Förvaltningsutskottet i Västerbottens läns landsting föreslår, att i övergångsbestämmelserna

till den av utredningen föreslagna sinnesslölagen

inrymmes den bestämmelsen, att byggnadsbidrag enligt utredningens förslag

skall utgå även till de landsting, som under år 1949 eller senare,

intill dess den nya lagen träder i kraft, uppfört och tagit i bruk nyuppförda

anstalter för sinnesslövården.

Föreningen för sinnesslöa barns vård (numera föreningen Sävstaholmsskolorna)

anser önskvärt, att föreningen kan erhålla statsbidrag till upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

förande av anstaltsbyggnader, däri inbegripet tjänstebostäder, utan att bidragsfrågan

varje gång skall prövas av riksdagen.

De enskilda sinnesslöanstalternas förening påpekar, att under en eventuell

avvecklingstid statsbidrag bör få utgå för sådana omändringar inom

fastigheterna, som kan anses nödvändiga för standardens uppehållande.

1951 års utrednings förslag.

Utredningen erinrar, att statsbidrag till uppförande eller inrättande av

anstalter för sinnesslöa — dock begränsat till anstalter för bildbara sinnesslöa

— infördes först fr. o. in. budgetåret 1944/45. Förslag härom framlades

för riksdagen i propositionen den 3 mars 1944, nr 206, angående statsbidrag

till uppförande m. m. av anstalter för bildbara sinnesslöa. I propositionen

föreslogs, med utgångspunkt från en byggnadskostnad per nybyggd plats

varierande mellan 4 000 och 10 000 kronor, ett statsbidrag om 4 000 kronor

per plats, dock högst 75 procent av den verkliga kostnaden. Genom sistnämnda

bestämmelse avsågs att vinna en viss överensstämmelse med gällande

grunder för statsbidrag till folkskolebyggnader, varjämte särskilda

bestämmelser för statsbidrag till inrättande av externatskolor inom sinnesslövården

med denna konstruktion av bidraget icke beräknades bli erforderliga.

Utredningen framhåller vidare, att den utbyggnad av sinnesslövården,

som är att vänta, så gott som uteslutande torde komma att ske genom de

kommunala huvudmännens försorg. Med hänsyn härtill bör anläggningsbidrag

liksom enligt f. n. gällande bestämmelser utgå till landsting och till

stad, som ej deltager i landsting. Nämnda huvudmän kommer emellertid

icke att själva driva alla de skolor och anstalter, som erfordras. De enskilda

anstalter, som med hänsyn bl. a. till rådande vårdstandard anses kunna

godtagas, torde komma att bibehållas inom den av det allmänna understödda

sinnesslövården vid sidan av de kommunala anstalterna. Dessa enskilda

anstalter kommer då att upptagas i något eller några landstings planer

för sinnesslövården. I den män det vid sådana enskilda anstalter erfordras

ändrings- eller reparationsarbeten, synes det icke finnas några skäl,

varför dessa anstalter skulle utestängas från det bidrag härtill, som föreslås

skola utgå till de kommunala huvudmännen. Något statsbidrag till

nybyggnad för att tillgodose behovet av ytterligare platser inom visst landstingsområde

torde däremot ej böra utgå till enskilda. I den mån sådan nybyggnad

behöver ske, bör denna, för att berättiga till statsbidrag, i princip

ombesörjas av de kommunala huvudmännen. Därest dessa huvudmän

anser det ur allmänna synpunkter lämpligt, att en nybyggnad ombesörjes

av enskild, förening eller stiftelse, synes dock anläggningsbidrag böra utgå

efter prövning från fall till fall.

Vissa kategorier enskilda anstalter torde emellertid icke komma att upptagas

i planerna. Detta gäller tre typer av anstalter, nämligen för det

första anstalter, avsedda för en speciell kategori efterblivna från hela lan
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

17

det, för det andra välskötta enskilda anstalter med intagna från ett stort

antal landstingsområden och för det tredje slutligen sådana enskilda anstalter,

som anses böra bibehållas endast under en övergångstid. Förstnämnda

båda grupper kan komma att godkännas av tillsynsmyndigheten

såsom s. k. riksanstalter och bör icke i statsbidragshänseende behandlas

sämre än sådana, som upptagits i planerna. För den händelse platsantalet är

otillräckligt för någon speciell kategori efterblivna, som lämpligen bör placeras

på riksanstalt, och enskild, förening eller stiftelse är villig att svara

för nybyggnad, bör statsbidrag efter prövning från fall till fall kunna utgå

även till ägarna av dessa anstalter. Denna prövning bör kunna avse även

statsbidragets storlek. Den tredje gruppen enskilda anstalter, t. ex. sådana,

som icke har eller med rimliga kostnader kan bibringas en önskvärd vårdstandard

men som med hänsyn bl. a. till rådande platsbrist av tillsynsmyndigheten

godkännes för en längre eller kortare övergångstid, bör självfallet

icke erhålla anläggningsbidrag.

Bidrag bör utgå till uppförande av anstalter för såväl bildbara som obildbara

sinnesslöa.

Med hänsyn till angelägenheten av att externatundervisningen av såväl

ekonomiska som sociala skäl utbygges i största möjliga utsträckning bör

statsbidrag alltid kunna utgå även för inrättande av externatskola eller

externatplatser vid skolhem. I den mån särskilda sysselsättningsavdelningar

komma att inrättas i externatform, bör anläggningsbidrag givetvis

kunna beviljas också för sådant ändamål.

Utredningen föreslår att bidraget liksom f. n. skall utgå för dels uppförande

av nybyggnad — häri innefattad även tillbyggnad, som medför

platstillskott — dels inköp och ombyggnad av äldre för ändamålet lämpad

byggnad, dels dock omändring av i vederbörande landstings eller stads ägo

befintlig, för annat ändamål uppförd byggnad. Med hänsyn bl. a. till den

upprustning av befintliga anstalter, som i flera fall synes vara nödvändig,

torde statsbidragsrätten härutöver böra utvidgas till att avse även mera

omfattande ändrings- eller reparationsarbeten å befintliga, för detta ändamål

uppförda byggnader. Frågan härom torde dock böra prövas från fall

till fall med hänsyn till arbetenas ändamålsenlighet och möjligheterna att

på så sätt tillgodose ett behov, som eljest måste täckas genom nybyggnad.

Ändrings- eller reparationsarbetena bör vidare givetvis icke ha föranletts

av att byggnadernas normala underhåll försummats. Då emellertid nu avsedda

upprustning av det befintliga anstaltsbeståndet bör genomföras redan

under de närmaste åren, bör rätten till statsbidrag i detta hänseende begränsas

till en övergångstid om förslagsvis fem år.

Bidrag bör liksom f. n. är fallet icke medgivas för kostnader för inköp

av tomtmark eller vid inköp av fastighet för den del av köpesumman, som

kan beräknas belöpa å markvärdet. Behovet av personalbostäder hör i första

hand tillgodoses genom den öppna hyresmarknaden. De statliga stödåtgärder

av olika slag, som därvid är tillgängliga, torde få anses tillräckliga. I

2— Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 124.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 12k.

den mån personalbostäder uppföres inom själva anstaltsområdet torde

vidare i den beräknade platskostnaden i vanliga fall vara medräknad

åtminstone kostnaden för bostäder åt viss ledande personal, ävensom jourrum

och dylikt. Något särskilt bidrag för tjänstebostäder bör därför icke

heller i fortsättningen utgå.

Utredningen förordar, att byggnadsbidraget bestämmes med utgångspunkt

från den beräknade normalkostnaden per plats för byggnader av nu

ifrågavarande slag. Bidraget bör fastställas till visst belopp per plats och

platsantalet sålunda bliva den avgörande faktorn för bestämmande av

statsbidragets storlek. Ett system med på så sätt standardiserade statsbidragsbelopp

kan visserligen anses vara schematiskt men innebär just på

grund härav stora fördelar. För att förhindra alltför stora förändringar i

relationen mellan statens och huvudmännens andel i byggnadskostnaderna

bör bidragsunderlaget och därmed även statsbidraget förslagsvis vart femte

år justeras med hänsyn till inträffade förändringar i de verkliga kostnaderna.

När det gäller att fastställa storleken av byggnadsbidraget anser utredningen

flera vägar tänkbara för att komma fram till en lämplig avvägning

av den statliga andelen av byggnadskostnaden. Nu gällande statsbidrag

fastställdes av 1944 års riksdag och har sedan dess utgått med oförändrat

belopp. Enligt uppgift från byggnadsstyrelsen har byggnadskostnadsindex

(genomsnitt för olika byggnadstyper) från hösten 1944 till hösten

1952 stigit med cirka 79 procent. En direkt anpassning av det statliga bidraget

till denna stegring av byggnadskostnaderna, skulle komma att medföra

en höjning med 3 160 till 7 160 kronor. Byggnadskostnadsindex företer

dock en viss nedgång sedan sommaren 1952.

1946 års sinnesslövårdsutredning räknade med en byggnadskostnad per

vårdplats om cirka 12 000 kronor. En uppräkning av detta belopp med

omkring 75 procent skulle innebära en byggnadskostnad om cirka 21 000

kronor för en anläggning av motsvarande standard.

På grundval av närmare redovisade ungefärliga kostnadsberäkningar,

grundade på aktuella byggnadskostnader, uppskattar 1951 års utredning

med en försiktig beräkning och under hänsynstagande till att byggnadskostnaderna

numera visar en sjunkande tendens den genomsnittliga normala

anläggningskostnaden för byggnader av hithörande slag till, i starkt

avrundade tal, 24 000 kronor för särskoleplats å internat och 18 000 kronor

per plats å vårdanstalt. En uppräkning av statsbidraget i anslutning till

gällande procentsats (75 procent), vilket skulle innebära ett statligt engagemang

av cirka 18 000 kronor för särskoleplats och 13 500 kronor för vårdplats,

torde av statsfinansiella skäl ej kunna komma i fråga. Som jämförelse

kan nämnas, att statsbidraget till folkskolebyggnader utgår med i

genomsnitt 40 å 41 procent av byggnadskostnaderna. Med hänsyn till vad

sålunda anförts och i överensstämmelse med de riktlinjer, som varit grundläggande

för nu gällande bestämmelser om anläggningsbidrag i allmänhet

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Mnj.ts proposition nr 124.

inom sjukvården, förordar utredningen, att statsbidraget beräknas till ett

belopp, som motsvarar ungefär 50 procent av bidragsunderlaget.

I enlighet härmed anser utredningen, att statsbidraget för nybyggnader

bör bestämmas till 12 000 kronor per nytillkommen plats vid särskola av

internattyp och till 9 000 kronor per sådan plats vid vårdanstalt. Även för

inköp och i samband därmed ombyggnad av äldre för ändamålet lämpad

byggnad bör statsbidrag utgå med angivna belopp. För omändring och upprustning

av i vederbörande huvudmans ägo befintlig byggnad synes emellertid

något bidragsunderlag såsom utgångspunkt för bestämmande av

ett platsbidrag icke kunna fastställas. Statsbidraget bör därför i sådana

fall bestämmas till förslagsvis 30 procent av de verkliga kostnaderna för

erforderliga ändringsarbeten.

Enär anläggningskostnaderna för externat torde komma att uppvisa

väsentliga variationer, synes något bidragsunderlag såsom utgångspunkt

för en beräkning av ett eventuellt platsbidrag icke kunna fastställas. Statsbidraget

bör därför bestämmas till förslagsvis 50 procent av de verkliga

kostnaderna för såväl nybyggnad som ombyggnad jämte vid inköp av

inköpssumman. Därest externatplatser förlägges till internatskolor, bör

Kungl. Maj:t ha möjlighet att efter prövning i varje särskilt fall medgiva

en viss höjning av det för särskolor av internattyp utgående bidraget.

Statsbidrag bör beviljas av Kungl. Maj:t och utbetalas av tillsynsmyndigheten.

För att kunna få ett underlag för att bedöma de ekonomiska konsekvenserna

av nu framlagda förslag har utredningen sökt bilda sig en uppfattning

rörande det aktuella platsbehovet inom sinnesslövården. Enligt från

skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen inhämtade uppgifter fanns vid årsskiftet

1952—-1953 vid kommunala och enskilda anstalter för sinnesslöa

(bortsett från epileptiska sinnesslöa) det antal inrättade platser och intagna

samt till inträde anmälda, som framgår av följande tabell.

Komm. anst.

Ensk. anst.

Summa

Total-

Plat-

Plat-

Plat-

Int.

Int.

Int.

ser

ser

ser

Upptagningshem ..........

377

381

25

23

402

404

188

592

Skolhem ..................

1 827

1 659

194

182

2 021

1 841

226

2 067

Arbetshem ................

1 292

1 167

1 041

1 000

2 333

2 167

72

2 239

Vårdhem ..................

2 651

2 536

2 251

2 230

4 902

4 766

116

4 882

Summa internat

6 147

5 743

3 511

3 435

9 658

9 178

602

9 780

Externa skolor1 ............

_

685

_

_

_

685

16

701

Externa arbetshemsplatser ..

—

49

—

—

—

49

—

49

Summa externat

—

734

—

—

—

734

16

750

Totalsumma

0 147

C 477

3 511

3 435

!) 658

9 912

618

10 530

1 80 läraravdclningar.

2 Enär ett stort antal skolor och anstalter ej mottager anmälningar, är det faktiska anta-

let exspektanter betydligt större.

3 Antal intagna + anmälda.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Antalet exspektanter till kommunala och enskilda anstalter skulle sålunda

uppgå till omkring 600. Det verkliga antalet exspektanter måste

emellertid enligt utredningens uppfattning vara betydligt högre, vilket bl. a.

även framgår av en stickprovsundersökning, som på begäran av medicinalstyrelsen

utförts inom Jönköpings län. Nämnda förhållande sammanhänger

dels med att anmälningar, framförallt till upptagnings- och vårdhemmen,

vid flera anstalter icke mottages på grund av rådande platsbrist, dels ock

med att av samma orsak anmälan endast göres i fråga om de mest trängande

vårdfallen. Med hänsyn härtill torde det verkliga antalet exspektanter

kunna uppskattas till åtminstone i runt tal 1 000. Antalet på sinnessjukhus

intagna sinnesslöa, som bör vårdas på nu ifrågavarande anstalter, torde

kunna beräknas till i runt tal 300. Enligt en av socialstyrelsen företagen

undersökning utgjorde vidare antalet den 15 maj 1950 på de egentliga

ålderdomshemmen intagna sinnesslöa 2 341, av vilka 1 067 behövde vård

på sinnesslöanstalt. Därest de vid ålderdomshem inrättade godkända sjukavdelningarna

medräknades, uppgick sistnämnda antal till 1 140.

Det sammanlagda platsbehov, som närmast bör tillgodoses, skulle alltså

kunna uppskattas till (1 000 + 300 + 1 140) 2 440 eller i runt tal 2 500.

Utredningen framhåller emellertid, att skäl kan anföras för såväl en höjning

som en sänkning av detta antal. För en sänkning talar närmast den

stora betydelse, som externatundervisningen och den öppna vården i allmänhet

kommer att få. Å andra sidan torde man böra räkna med att

åtminstone någon eller några av de enskilda anstalterna så småningom

kommer att nedläggas. Vidare bör den på sina håll förekommande överbeläggningen

reduceras, och även det godkända platsantalet kan många

gånger behöva minskas för att åstadkomma en bättre vårdstandard. Vissa

vårdplatser torde också behöva ersättas med nya. Med hänsyn härtill och

då vid uppskattningen av det aktuella platsbehovet hänsyn icke tagits till

det latenta platsbehov — av 1946 års utredning genom stickprovsundersökningar

mycket ungefärligt uppskattat till 7 000 platser — som möjligen

alltjämt kan förefinnas, skulle man åtminstone som en utgångspunkt för

kostnadsberäkningarna kunna räkna med ett erforderligt platsantal om

i runt tal 3 000. Utredningen understryker emellertid angelägenheten av

att platsantalet på nytillkommande internatskolor och vårdanstalter beräknas

restriktivt med hänsyn till föreliggande möjligheter att ordna öppen

vård av olika slag.

Man torde kunna räkna med att platsbehovet för i runt tal 500 särskoleelever

kommer att tillgodoses genom nybyggnad av internatplatser.

Enär vissa härigenom ledigblivna utrymmen, uppskattningsvis motsvarande

omkring 200 platser, därvid skulle kunna frigöras för användning

såsom vårdplatser, skulle ett nybyggnadsbehov av 2 300 vårdplatser föreligga.

Statens kostnader skulle med dessa utgångspunkter kunna upp
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

skattas till omkring (500 X 12 000) 6 000 000 kronor för skolanstalterna,

och (2 300 X 9 000) 20 700 000 kronor för vårdanstalterna, vartill skulle

komma i runt tal 3 000 000 kronor för externatskolor och ombyggnadsarbeten.

Den sammanlagda kostnaden skulle alltså uppgå till i runt tal

30 000 000 kronor. Då en utbyggnad av denna omfattning av olika skäl

måste beräknas komma att äga rum under en förhållandevis lång övergångstid,

uppskattningsvis omkring 15 år, skulle medelsbehovet per budgetår

kunna beräknas till omkring 2 000 000 kronor. Givetvis skulle det ur

sinnesslövårdens synpunkt vara önskvärt med en snabbare utbyggnadstakt.

Utredningen har emellertid med hänsyn till nuvarande investeringsläge

icke ansett sig kunna utgå från en kortare utbyggnadstid än 15 år.

Under de första fem åren, då bidrag skulle utgå även till ombyggnad och

upprustning av befintliga anstalter, torde emellertid anslagsbehovet bliva

något större än förut angivna genomsnittssiffra. De föreslagna övergångsbestämmelserna

torde också komma att medföra ett visst ökat medelsbehov

under de första åren.

Yttranden över 1951 års utrednings förslag.

Förslaget att anläggningsbidraget skall utsträckas till att avse även vårdanstalterna

har icke mött invändningar från något håll. Även den principiella

utformningen av bidraget har i huvudsak godtagits av de flesta

remissinstanserna.

Från några håll har dock framförts önskemål om att bidraget skulle utgå

med viss procentsats av de verkliga byggnadskostnaderna. Så är t. ex. fallet

med förvaltningsutskottet i Uppsala läns landsting, som för övrigt yrkar,

att bidragsprocenten i samtliga fall höjes till 75.

Några landstings förvaltningsutskott anser i likhet med svenska landstingsförbundets

styrelse, att utredningens förslag visserligen innebär en

principiell försämring av statsbidraget men i realiteten en ej oväsentlig

höjning av detta. Styrelsen, som helst sett, att statsbidraget bibehållits vid

nuvarande procentsats, anser sig dock — om än med tvekan — kunna godtaga

förslaget, under förutsättning att statsbidraget för framtiden anpassas

efter byggnadskostnadernas utveckling. Med tillfredsställelse konstaterar

styrelsen, att anläggningsbidraget givits viss retroaktivitet.

Förvaltningsutskottet i Kronobergs läns landsting har intet alt erinra

mot de av utredningen föreslagna bidragsunderlagen, medan däremot en

uppräkning förordas av svenska stadsförbundets styrelse, som anser att

underlagen ligger under nuvarande kostnadsnivå. Från förvaltningsutskotten

i Kristianstads och Jämtlands läns landsting framliållcs, alt byggnadskostnaderna

varierar i olika delar av landet. Förstnämnda utskott yrkar

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 724.

därför, att bidraget fastställes till 75 procent av de verkliga kostnaderna.

Förvaltningsutskottet i Jämtlands län anser däremot, att bidragsunderlaget

bör differentieras med hänsyn till nämnda olikheter beträffande byggnadskostnaderna.

I detta yttrande ifrågasättes vidare, om skillnaden mellan anläggningskostnaderna

för en skolanstalt och en vårdanstalt blir så stor som

den av utredningen angivna (6 000 kronor per vårdplats). Med hänsyn till

kraven på särskilt gedigna byggnadskonstruktioner och inredningar för

vårdhemmen och de nuvarande fordringarna på rikligt tilltagna dag- och

sovutrymmen samt ett stort antal specialrum för isolering, sjukbehandling,

sysselsättning och fritidsverksamhet för de vårdtagare, som icke kan tillgodogöra

sig utevistelse eller åtnjuta ferier, torde anläggningskostnaderna

för väl planerade vårdanstalter mera närma sig kostnaderna för skolanläggningar.

Även den föreslagna statliga andelen av bidragsunderlagen anses i några

fall vara för liten. Stockholms stadsfullmäktige anser sålunda, att bidraget

bör vara 100 procent, medan t. ex. Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott

endast konstaterar, att en avsevärt större statlig insats än vad utredningen

föreslagit är önskvärd. Stockholms och Kronobergs läns landstings

förvaltningsutskott föreslår 75 procent av underlaget, Södermanlands

läns landstings förvaltningsutskott — som framhåller, att om finansiella

skäl skall åberopas i förevarande sammanhang, detta närmast borde föranleda

till att anläggningskostnaden i dess helhet borde bestridas av staten —

föreslår 80 procent, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus läns landstings

förvaltningsutskott likaså 80 procent och Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott

90 procent.

Däremot förordar såväl statskontoret som medicinalstyrelsen lägre statsbidrag.

Statskontoret föreslår, att bidraget, såvitt avser skolanstalter, fastställes

till belopp, motsvarande det nuvarande bidraget, uppräknat med

hänsyn till inträdd stegring av byggnadskostnaderna, d. v. s. till 7 000

kronor per elevplats. I betraktande av föreliggande differens i fråga om

byggnadskostnaderna för skol- resp. vårdanstalter synes bidraget för anstalter

av sistnämnda slag skäligen kunna fastställas till 5 000 kronor per

vårdplats. I avvaktan på närmare erfarenheter rörande anläggningskostnaderna

för externatskolor torde bidraget i fråga om dessa anstalter tills

vidare få beräknas på de verkliga kostnaderna men bör icke utgå efter högre

procenttal än 30.

Medicinalstyrelsen anser, att man vid avvägning av anläggningsbidragen

icke bör bortse från storleken av motsvarande bidrag till uppförande av

byggnader för andra grenar av sjukhusvården. Anläggningsbidraget till

psykiatriska lasarettsavdelningar utgör f. n. halva byggnadskostnaden,

dock högst 6 000 kronor för vårdplats. Till utbyggnad av vissa anstalter för

kroppssjukvård utgår bidrag med väsentligt lägre belopp. Enligt styrelsens

mening kan det starkt ifrågasättas, huruvida för de psykiskt efterblivna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Knngl. Maj:ts proposition nr 724.

föreligger ett platsbehov av högre angelägenhetsgrad än för övriga bidragsberättigade

vårdgrenar. Bidraget torde därför icke böra fastställas till

högre belopp än 6 000 kronor per plats, med mindre övriga nu gällande anläggningsbidrag

höjes i motsvarande mån. Den av utredningen föreslagna

relationen mellan bidrag till särskoleplatser och platser vid vardanstaltei

synes därvid böra bibehållas. Bidraget till externatskolor hör avvägas så,

att det nära ansluter sig till de anläggningsbidrag, som i realiteten utgår

till folkskolebyggnader.

Den föreslagna bidragsrätten i fråga om ändrings- och reparationsarbeten

på befintliga för ändamålet uppförda byggnader avstyrkes av statskontoret.

Medicinalstyrelsen anser, att detta bidrag bör avvägas mot kostnaderna för

ändringsarbeten, som ger normal tidsenlig vårdstandard. Enär anledning

torde saknas att ur bidragssynpunkt behandla ombyggnad utan samband

med inköp annorlunda än nybyggnad, därest ombyggnaden kan anses utgöra

en rationell lösning av föreliggande vårdbehov, bör bidraget enligt

socialstyrelsen höjas till 50 procent av de verkliga kostnaderna, dock högst

till det belopp per vårdplats, som utgår vid nybyggnad. Detta system har

accepterats för statsbidrag till ålderdomshemmen. Starka skäl föreligger

dock för ett restriktivt bedömande av förevarande bidragsfrågor. Särskilt

bör uppmärksammas, att mindre lämpliga byggnader icke bör genom ändringsarbeten

konserveras för ändamålet under lång tid framåt. Även

svenska landstingsförbundets styrelse m. fl. hemställer, att bidraget i detta

fall höjes till 50 procent av de verkliga kostnaderna. I och för sig har styrelsen

intet att erinra mot att bidraget begränsas till en femårsperiod.

Därest på grund av byggnadsregleringen och därmed sammanhängande förhållanden,

tillstånd för reparations- och ändringsarbeten under denna tid

ej kan erhållas i erforderlig omfattning, bör dock möjlighet föreligga att

förlänga den angivna tidsperioden. Svenska stadsförbundets styrelse anser,

att någon bestämd övergångstid icke bör fastställas. Södermanlands läns

landstings förvaltningsutskott föreslår ett hundraprocentigt bidrag. Enligt

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott bör såsom statsbidragsberättigade

kostnader få inräknas samtliga de byggnadstek niska reparationsoch

ändringsåtgärder, vilka befinnes erforderliga för att anpassa organisationen

efter uppdelning av verksamheten å särskola och vårdanstalt i enlighet

med utredningens förslag. I dylika statsbidragsherättigade kostnader

bör jämväl få inräknas åtgärder, som sammanhänger med ny-, till- och ombyggnad

av kök och värmecentral oberoende av om nya platser utvinnes

eller icke.

Beträffande den av utredningen beräknade totala utbyggnadstidcn ifrågasätter

socialstyrelsen, huruvida de investeringspolitiska skälen väger så

tungt, att man bör motsätta sig en snabbare utbyggnad, därest en sådan

skulle möjliggöras genom landstingens initiativ. Styrelsen erinrar i detta

sammanhang, att styrelsen vid upprepade tillfällen framhållit behovet för

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

de sociala inrättningarna och då särskilt för ålderdomshemmen av eu avlastning

från sådana vårduppgifter, som faller inom förevarande vårdområde.

Även vissa barnavårdsanstalter nödgas på grund av platsbrist

inom sinnesslövården mottaga ett klientel, som hör hemma på sistnämnda

vårdområde. Med hänsyn härtill liksom hl. a. till önskvärdheten att utmönstra

en del anstalter, vilkas lokaler icke erbjuder en godtagbar vårdstandard,

anser styrelsen det i högsta grad angeläget, att utbyggnaden sker

i snabbast möjliga takt.

De föreslagna övergångsbestämmelserna anses av flera remissinstanser

vara alltför restriktiva. Stockholms stadsfullmäktige erinrar, att man på

några håll under den långa väntetiden i avvaktan på en lösning av frågan

om huvudmannaskap och statsbidrag varit nödsakad att nedlägga många

gånger betydande kostnader på denna vård. Skäligt vore, att retroaktiv ersättning

finge utgå till alla av tillsynsmyndigheterna godkända arbeten,

såväl nybyggnader som reparations- och underhållsarbeten, allt under förutsättning,

att medel till dessa arbeten anslagits av huvudmännen efter en

viss tidpunkt, förslagsvis den 1 januari 1950. Man hade då en anknytning

till tiden för framläggandet av 1949 års förslag, som i praktiken torde ha

varit ett visst rättesnöre för de presumtiva huvudmännens handlande i avvaktan

på definitiva bestämmelser om hur vården skulle ordnas.

Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott föreslår, att bidrag skall

få utgå även till anordnande av inackorderingshem och Södermanlands

läns landstings förvaltningsutskott till personalbostäder.

De enskilda sinnesslöanstalternas förening anser, att kostnaderna för

upprustning av de enskilda anstalterna icke kan betraktas såsom en investering

och därför helt bör täckas av staten. Medicinalstyrelsen framhåller,

att då huvudmännen för de enskilda riksanstalterna icke alltid kan

förväntas disponera kapital för bestridande av återstående del av byggnadskostnaderna,

staten måste vara beredd att medelst lån eller bidrag täcka

kapitalbehovet. 1 annat fall torde en övergång till statsdrift komma att bli

erforderlig.

Utrustningsbidrag.

1951 års utrednings förslag.

Utredningen upptager under detta avsnitt frågan om utrustning för

yrkesundervisning vid anstalter för psykiskt efterblivna. Sådan undervisning

förekommer f. n. i mycket ringa utsträckning. En särskild yrkesavdelning

torde finnas blott vid några få skolor. Däremot synes man vid vissa

skolor eftersträva, att ordna undervisningen i praktiska ämnen så, att

densamma leder fram till en viss yrkesutbildning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Utredningen framhåller, att för ernående av några verkliga resultat av

en yrkesutbildning i egentlig mening regelmässigt fordras, att eleverna har

förmåga att tillgodogöra sig icke blott en rent praktisk utbildning i yrket

utan även en teoretisk specialkunskap, som numera i många yrken måste

vara rätt betydande. Detta innebär, att icke alla elever, som genomgått en

sinnesslöskolas allmänna klasser, har förutsättningar att tillgodogöra sig

en därpå följande yrkesutbildning, d. v. s. en utbildning, som gör eleven

fullt kompetent för ett visst yrke. Även för dem, som icke kan nå så långt,

är det emellertid mycket betydelsefullt med en viss yrkesundervisning,

begränsad till mera allmänna och enkla kunskaper på området. Genom en

rätt tillämpad yrkesundervisning torde möjligheter till nyttigt arbete kunna

frammanas även för sådana psykiskt efterblivna, som eljest skulle bedömas

såsom relativt arbetsoförmögna. För de psykiskt efterblivna bör, om så

är erforderligt, yrkesundervisningen kunna ges rent av den enkla form

som plägar avses med uttrycket arbetsträning. Det viktigaste när det gäller

yrkesundervisning för icke fullsinnade elever synes vara, att man utan

räddhåga och förutfattade meningar prövar olika yrkens möjligheter och

lämplighet för elevkategorien ifråga.

Landstingen måste sålunda räkna både med en egentlig yrkesutbildning

och en enklare yrkesundervisning. Man torde vidare enligt utredningens

mening kunna förutse, att ofta blott mindretalet elever kan tillägna sig

tillfredsställande yrkesutbildning. Då denna mindre grupp sedan skall

uppdelas på flera olika yrken, torde varje yrkesavdelning ofta bli så liten,

att det åtminstone av ekonomiska skäl ej är lämpligt, att anordna utbildningen.

Yrkesutbildningen och den enklare yrkesundervisningen för de psykiskt

efterblivna bör därför lösas genom ett samarbete mellan närliggande landsting.

Detta samarbete bör påbörjas redan under förberedelserna för den

generella plan för sinnesslövårdens ordnande, som varje landsting skall

uppgöra, och bör syfta till att yrkesundervisningen — med undantag

av undervisningen i jordbruk och trädgårdsskötsel samt eventuellt

något annat yrke — inom två eller flera landsting ordnas så, att

varje gren av yrkesundervisningen — eller åtminstone yrkesutbildningen

— bara förekommer inom ett av landstingen. Till detta landstings

utbildningsanstalt får alltså hänvisas elever från de andra landstingen.

Skulle något landsting vilja utan dylikt samgående med andra

landsting inrätta någon särskild form av yrkesundervisning, t. ex. undervisning

i ett yrke, som är av särskild betydelse inom landstingsområdet, bör

naturligtvis hinder ej föreligga därför liksom ej heller för att annat landsting

får så att säga mot avgift inackordera sina elever i förstnämnda landstings

undervisning i det ifrågavarande yrket.

Även om ett samarbete mellan landstingen innebär en välbehövlig rationalisering

och kan medföra rätt väsentliga kostnadsminskningar, torde dock

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

kostnaderna för en effektiv yrkesutbildning vara så stora, att staten bör

bidraga till desamma. Att staten här — liksom i fråga om sinnesslöundervisningen

i övrigt — skall bära huvudparten av kostnaderna för lärarlöner,

synes i första hand naturligt. Emellertid medför yrkesutbildningen, särskilt

inom vissa grenar, mycket betydande kostnader för inventarier, maskiner

o. dyl. Det förefaller utredningen skäligt, att statsbidrag får utgå även till

dylika kostnader. Bidraget bör utgå med 50 procent av de verkliga kostnaderna

för av vederbörande tillsynsmyndighet godkänd undervisningsmateriel.

Den genomsnittliga plalskostnaden för sådan materiel torde möjligen,

åtminstone såsom en utgångspunkt för kostnadsberäkningarna, kunna uppskattas

till omkring 1 000 kronor. Om man likaså uppskattningsvis räknar

med att av skolanstalternas cirka 3 000 elever omkring 500 är placerade i

den egentliga yrkesundervisningen på yrkeshemmen, skulle alltså utrustningskostnaderna

för en total nyuppsättning av inventarier kunna uppskattas

till omkring 500 000 kronor. Då emellertid i åtskilliga fall utrustning

redan finnes, torde nämnda belopp kunna reduceras till i runt tal 400 000

kronor och det erforderliga statsbidraget sålunda beräknas till omkring

200 000 kronor.

Yttranden över 1951 års utrednings förslag.

Förslaget om införande av ett särskilt utrustningsbidrag har tillstyrkts

av samtliga remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, utom av statskontoret.

Statskontoret framhåller, att de i betänkandet redovisade undersökningarna

rörande yrkesundervisningen giva vid handen, att materielkostnaderna

icke uppgå till mera betydande belopp. Någon medverkan från statens

sida vid finansieringen av dessa kostnader finner statskontoret vid

sådant förhållande icke vara påkallad och avstyrker därför förslaget om

införande av särskilt utrustningsbidrag.

Svenska landstingsförbundets styrelse och Stockholms läns landstings förvaltningsutskott,

som godtagit det föreslagna bidraget, har dock framhållit,

att detta måste anses lågt. Även från vissa andra remissinstanser har

önskemål framförts om en högre bidragsprocent. Förvaltningsutskotten i

l.ppsala, Södermanlands, Älvsborgs och Skaraborgs läns landsting samt

stadsfullmäktige i Göteborg föreslår sålunda i överensstämmelse med vad

som gäller för centrala verkstadsskolor ett 90-procentigt bidrag. Älvsborgs

läns landstings förvaltningsutskott föreslår därjämte, att bidraget får retroaktiv

verkan.

Stockholms stadsfullmäktige anser, att bidragsrätten bör utsträckas att

gälla externa arbets- och sysselsättningshem i den mån sådana inrättas och

förses med mera kostsamma inventarier.

Skolöverstyrelsen finner det synnerligen angeläget, att yrkesundervisning

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

anordnas i största möjliga utsträckning. Enär ett hänsynstagande till de

verkliga kostnaderna i regel medför ett betungande arbete vid rekvisition

och utanordnande av statsbidrag, förordar dock styrelsen, att bidraget bestämmes

till ett fixt belopp per elevplats, förslagsvis 500 kronor. Bidrag bör

utgå endast för i blivande statsbidragsförfattning särskilt angivna yrken

samt för de yrken, tillsynsmyndigheten finner skäl medgiva.

Socialstyrelsen finner utredningens grundprincip, att man utan räddhåga

och förutfattade meningar bör pröva olika yrkens möjligheter och

lämplighet för den ifrågavarande elevkategorien, utomordentligt betydelsefull.

För principens förverkligande fordras emellertid, att de olika organen

besitter erforderlig sakkunskap. Sådan sakkunskap måste finnas representerad

inom själva centralstyrelsen. Styrelsen ställer sig vidare tveksam till

det föreslagna samgåendet mellan landstingen. I princip bör man sträva

efter att varje landsting — med hänsyn till behovet av anknytning till hemorten,

de anhörigas och elevens resor m. in. — blir rustat att själv tillmötesgå

de krav på differentierad utbildning som väntas uppstå. I något

fall kan det dock vara motiverat att för större upptagningsområden eller

för hela riket inrätta specialanstalter för viss typ av yrkesutbildning. Icke

minst erfarenheterna i fråga om de partiellt arbetsföra visar, att det föreligger

stora utsikter att med förhållandevis ringa medel kunna öppna förvärvsarbete

för personer med i vissa hänseenden nedsatt arbetsförmåga.

Förvaltningsutskottet i Blekinge läns landsting pekar på möjligheten att

placera vederbörande hos någon yrkesman i hembygden. För inköp av verktyg

och arbetsmaterial in. m. bör därvid utgå statsbidrag.

Lärarlönebidrag.

Gällande bestämmelser.

Statsbidrag utgår till bestridande av kostnaderna för avlöning åt sådana

rektorer och lärare vid statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa eller

epileptiker och med sådana skolor samorganiserade arbetshem, som är

underkastade statens allmänna avlöningsreglemente.

Bidraget utgår med 85 procent av huvudmannens kostnader för befattningshavare

jämlikt avlöningsreglementet och därtill hörande tillämpningsbestämmelser

tillkommande löneförmåner. Statsbidrag till avlönande

av timlärare utgår endast i den mån timlärare förordnats att meddela

undervisning det antal veckotimmar, som överstiger annan lärares undervisningsskyldighet,

eller för att, efter medgivande av inspektören för sinnesslöundervisningen,

bereda särskild undervisning åt lärjungar, som visat

sig vara i behov därav.

Kostnad för sjukvård eller förflyttning enligt avlöningsreglementet ersättes

av statsmedel direkt till befattningshavaren.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Bidraget skall minskas med belopp, som huvudman enligt närmare angivna

bestämmelser ägt uppbära i sjukpenning, jämte s. k. huvudmansa

vgift.

Såsom villkor för statsbidrag gäller bl. a., att, i fråga om nyinrättad ordinarie

lärartjänst, tillstånd till tjänstens inrättande lämnats av Kungl.

Maj:t, samt att, ifråga om extra ordinarie lärartjänst, skolöverstyrelsen

funnit den vara behövlig för den tid, varom fråga är.

Härutöver har Kungl. Maj:t medgivit dels genom beslut den 27 augusti

1948, att en arbetshemsklass av externatkaraktär finge vara inrättad vid

Göteborgs stads sinnesslöskola, dels ock genom beslut den 15 oktober 1948,

att ett arbetshem av externatkaraktär finge vara inrättat vid Stockholms

stads skola för bildbara sinnesslöa barn. I de båda besluten har tillika

medgivits, att statsbidrag finge för läsåret 1948/49 utgå till driftkostnader

och lärarlöner, varvid bestämmelserna i gällande statsbidragskungörelser

beträffande externatplatser vid skolhem skulle äga motsvarande tillämpning.

Dessa medgivanden har sedermera årligen förlängts, beträffande

Stockholms-skolan dock endast t. o. in. läsåret 1950/51. Frågan anmäldes

i 1949 års statsverksproposition (XI, s. 79 f.).

1946 års utrednings förslag.

Utredningen framhåller, att en kommunal andel av lönekostnaderna ej

nödvändigtvis behöver, såsom skett för folkskolans del, knytas till bostaden.

Ett statsbidrag behöver vidare, även om det utgår för likartade ändamål,

ej med nödvändighet utformas lika på alla områden. Hänsyn måste

tagas bl. a. till de eventuella övriga statsbidrag, som utgår till verksamheten.

Någon ändring av de nuvarande såsom ett provisorium betraktade

bestämmelserna efter en omläggning av statsbidraget för folkskolans del

till överensstämmelse med detta endast av likformighetsskäl synes sålunda

omotiverad. De bestämmelser angående statsbidrag till avlönande av folkoch

småskollärare, som införts från och med redovisningsåret 1947/48, har

i princip utformats efter samma linjer som förut, alltså med en kommunandel

varierande efter stationeringsorternas hyresgrupper. Bestämmelserna

har emellertid förutsatts skola få endast provisorisk karaktär i avvaktan

på en mera definitiv reglering av frågan om fördelningen mellan staten och

kommunerna av kostnaderna för folkskoleväsendet.

När det gäller lönekostnaderna inom sinnesslövården kan någon motivering

för ett bibehållande av en kommunandel ej längre anföras. Frågan

om storleken av den del av kostnaderna för en statlig samhällsuppgift,

som bör läggas på kommunerna, är nämligen beroende av i vilken grad

dessa kan påverka kostnaderna. Är kommunernas bestämmanderätt av

mera formell natur, saknas sålunda anledning att lägga några kostnader

på de kommunala enheterna. Detta måste anses vara fallet beträffande

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

löneutgifterna inom sinnesslövården, vilka numera helt reglerats såväl

genom avlöningsreglemente som genom föreskrifter om antalet lärartjänster.

Utredningen förordar därför, att statsbidraget höjes till att täcka hela

kostnaden.

Yttranden över 1946 års utrednings förslag.

Utredningens förslag har i huvudsak godtagits av remissmyndigheterna.

Statskontoret anser emellertid, att landstingen icke bör komma i bättre

ställning ur bidragssynpunkt än skoldistrikten i fråga om löner till folkskolans

lärare. Med hänsyn till det särskilda lärarlönebidraget borde en

viss nedsättning av platsbidragen vid skolhem övervägas.

Skolöverstyrelsen ifrågasätter, om det föreligger tillräckliga skäl att

staten lämnar avsevärt större bidrag till lärarlöner än till löner åt hjälpklasslärare

m. fl. folkskolans lärare (cirka 88 procent). Särskilt om externat

inrättas i större utsträckning för att avlasta hjälpklasserna, faller denna

olikhet i ögonen. Innan frågan om statens andel i kostnaderna för lärarlöner

vid folkskolan slutligen prövats, torde landstingen böra svara för

viss del av lönekostnaderna. Överstyrelsen förordar därför, att bidraget

fastställes till 90 procent.

1941 års lärarlönesakkunniga framhåller, att frågan om statens och kommunernas

ekonomiska mellanhavanden även beträffande lärarlönerna torde

komma att bli föremål för särskild utredning. Med den av utredningen

anförda motiveringen borde statsbidragen till lärarlöner inom ett flertal

områden helt utgå av statsmedel. Tills vidare och intill dess nämnda fråga

vunnit sin slutgiltiga lösning, synes landstingen böra svara för viss del

av kostnaderna även för lärarlöner. De sakkunniga har i tidigare avgivna

förslag rörande nu ifrågavarande statsbidrag förordat, att detta bör utgå

med 90 procent. Vad utredningen anfört har icke givit de sakkunniga

anledning att frångå nämnda förslag.

1941 års lärarlönesakkunnigas förslag angående utvidgning av statsbidrags
området.

Den statliga reglering, som med tillämpning fr. o. m. den 1 juli 1945

genomfördes för lärare vid de statsunderstödda sinnesslöanstalterna, omfattade,

förutom föreståndare och lärare i kunskapsämnen, även lärare i

kvinnlig slöjd. Sistnämnda lärare ansågs icke vara övningslärare i vanlig

mening utan i fråga om anställning och tjänstgöringsskyldighet närmast

motsvara ämneslärare vid andra läroanstalter. De sakkunniga föreslår nu,

att, i den mån verkliga lärartjänster i respektive ämnen prövas kunna

inrättas, en statlig lönereglering genomföres jämväl beträffande övriga

lärartjänster i slöjd och i kombinationer av olika slöjdarter, lärartjänster

i gymnastik och i hushållsgöromål samt tjänster som kindergartenlärarinnor.

Enär lärare i kvinnlig slöjd bör hänföras till samma lärarkategori

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 12''r.

som lärare i manlig slöjd, omfattar det nu framlagda löneregleringsförslaget

även nämnda lärarinnetjänster.

De sakkunniga, som visserligen funnit, att det arbete, som utföres av

vid anstalterna anställda jordbruksföreståndare, rättare och trädgårdsmästare,

måste anses vara fullt ut av samma betydelse som det av lärare

i praktiska ämnen utförda arbetet, har dock på grund av såväl formella

som praktiska skäl icke ansett sig kunna föreslå en statlig reglering av

nämnda befattningshavares tjänster såsom lärartjänster.

Statsbidrag till avlöning åt de av 1945 års lönereglering omfattade befattningshavarna

vid sinnesslöanstalterna utgår med 85 procent av lönekostnaderna.

Denna procentsats bör höjas till 90 och statsbidrag utgå efter

sistnämnda procentsats jämväl beträffande de lärartjänster, vilka omfattas

av det nu framlagda förslaget. Skulle emellertid nämnda höjning av

procentsatsen icke vidtagas i samband med genomförandet av löneregleringen,

bör bidragsprocenten tills vidare fastställas till 85 även beträffande

nyreglerade lärartjänster.

De sakkunniga föreslår vidare, att bestämmelser och villkor angående

statsbidrag till avlöning åt lärare å statligt reglerade lärartjänster vid

sinnesslöanstalter i tillämpliga delar skall gälla bl. a. i fråga om motsvarande

slag av lärartjänster vid fristående arbetshem för bildbara sinnesslöa,

i den man medgivande lämnas till inrättande av dylika tjänster.

I fråga om sådana arbetshem gäller det främst att åstadkomma för internerna

i möjligaste mån lämpliga sysselsättningar. Verksamheten har sålunda

mera formen av arbetsterapi än av undervisning. För fullgörande

av dylika arbetsuppgifter synes i regel icke erfordras sådan fackutbildning,

som kräves för anställning som lärare. Med hänsyn härtill bör

generellt verkande bestämmelser angående inrättande av statligt reglerade

lärartjänster vid nämnda anstalter icke införas. Då emellertid vid ett eller

annat arbetshem sådana förhållanden torde föreligga eller under den närmaste

tiden uppkomma, att det kan befinnas motiverat att inrätta dylika

tjänster, bör fragan härom i varje särskilt fall prövas och avgöras av

Kungl. Maj :t. Därest medgivande till inrättande av sådan tjänst lämnas,

bör i fråga om lärares tjänstgörings- och undervisningsskyldighet, avlöning

och statsbidrag därtill gälla samma bestämmelser och villkor, som kommer

att föreskrivas beträffande motsvarande tjänster vid sinnesslöskolor.

Den föreslagna utvidgningen av bidragsrätten har av remissinstanserna

lämnats utan erinran.

1951 års utrednings förslag.

Utredningen erinrar, att frågan om statens bidrag till kostnaderna för

lärarlöner redan tidigare vid flera olika tillfällen varit under diskussion

(jfr propositionerna nr 206/1944, 285/1945 och 145/1946). De skäl, som

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

anförts för ett införande av detta särskilda statsbidrag, nämligen förpliktelsen

för huvudmännen alt svara för bl. a. undervisningen av de bildbara

sinnesslöa, måste alltjämt anses äga full giltighet. Det är nämligen här

fråga om ett åläggande, som beträffande normalbegåvade barn i skolpliktig

ålder åvilar de primärkommunala huvudmännen, vilka för sina kostnader

av olika slag äger uppbära betydande statsbidrag. Enär det av sociala,

ekonomiska och andra skäl ansetts önskvärt att genom inrättande av

internat- eller externatskolor skapa ökade utbildningsmöjligheter för de

sinnesslöa samt att i görligaste mån anpassa dessas möjligheter efter vad

som gäller för mera normalt utvecklade barn och ungdomar, får det därför

anses ofrånkomligt, att staten påtager sig en väsentlig andel av kostnaderna

för detta ändamål.

Statens verkliga andel i lönekostnaderna vid folkskoleväsendet beräknades

år 1946 vid fastställandet av det nuvarande bidragsprocenttalet till

sinnesslölärarnas avlöning växla mellan 70 och 90 procent. Bl. a. på grund

av sedan dess inträffade lönestegringar har emellertid den statliga andelen

ökat till mellan 85 och 95 procent. Att anknyta nu ifrågavarande statsbidrag

vid särskolorna till de bidragsgrunder, som gäller för folkskolan,

synes emellertid icke böra komma i fråga. Statsbidraget bör i stället

även i fortsättningen fastställas till en viss bestämd procent av lönekostnaderna.

Då huvudmännen alltjämt synes böra svara för viss del av dessa

kostnader, föreslår utredningen, att bidragsprocenttalet bestämmes till 95.

Staten bör då även i fortsättningen erhålla det inflytande över verksamheten

vid skolorna, som följer av att ordinarie och extra ordinarie lärartjänster

icke må inrättas utan medgivande av Kungl. Maj :t resp. skolöverstyrelsen.

Statens andel av lönekostnaderna bör enligt utredningens mening beräknas

efter de sammanlagda kontanta avlöningsförmånerna i vederbörande

ortsgrupp enligt den näst högsta löneklassen av den lönegrad, som

enligt utfärdade bestämmelser skall gälla för de ifrågakommande tjänsterna.

För en ordinarie lärare i kunskapsämne, som enligt fr. o. in. den

1 juli 1953 gällande bestämmelser är placerad i lönegrad Ca 18, skulle

statsbidraget sålunda utgå efter 20 löneklassen. Bidraget bör beräknas

på antalet för varje redovisningsår medgivna tjänster, dock under förutsättning

att tjänsten verkligen uppehållits av ordinarie innehavare eller

vikarie under förslagsvis minst tre fjärdedelar av året.

Med den föreslagna schematiska beräkningen av statsbidraget torde de

nuvarande svårigheterna med avräkning för olika slag av tjänstledigheter,

för beräkning av ålderslillägg och omfattningen av befattningshavarnas

undervisning komma att försvinna eller i hög grad förenklas. Beräkningsmetoden

kommer visserligen alt medföra en mindre exakt anpassning efter

vederbörande huvudmans verkliga kostnader för ändamålet, vilket kan

innebära en för huvudmännen såväl gynnsam som mindre gynnsam för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Mcij.ts proposition nr 124.

skjutning av statsbidragets storlek. Då nämligen bidraget anknutits till

näst högsta löneklassen inom resp. lönegrad, kan detsamma — beroende

på lärarkårens sammansättning under redovisningsåret, antalet av vikarier

uppehållna ordinarie eller extra ordinarie tjänster, antalet tjänstlediga

befattningshavare m. fl. omständigheter — utgå med belopp, som kan

komma att i någon utsträckning över- eller understiga förut angivna

procenttal av huvudmannens verkliga kostnader. Uppkommande ojämnheter

i detta hänseende måste emellertid anses vara av ringa betydelse i

förhållande till de avgörande fördelar, som genom de föreslagna förenklingarna

uppnås för såväl staten som huvudmännen.

Statsbidrag till kostnaderna för lärarlöner kan f. n. endast utgå till

rektorer och lärare i kunskapsämnen samt till lärarinnor i kvinnlig slöjd.

1941 års lärarlönesakkunniga har föreslagit, att — i den mån verkliga

lärartjänster i resp. ämnen prövas kunna inrättas — en statlig lönereglering

genomföres beträffande samtliga lärartjänster i slöjd och i kombinationer

av olika slöjdarter, av lärartjänster i gymnastik och i hushållsgöromål

samt av tjänster som kindergartenlärarinnor. 1951 års utredning,

som den 18 november 1952 avgivit utlåtande över ifrågavarande betänkande,

har tillstyrkt, att löneregleringen erhåller den av lärarlönesakkunniga

föreslagna omfattningen. Med hänsyn härtill har utredningen i

det följande beaktat de ökade kostnader, som kan komma att föranledas

av detta förslag.

Kostnadsökningen vid ett genomförande av utredningens förslag beräknas

till omkring 770 000 kronor, varav ett belopp om cirka 357 000

kronor hänför sig till förut angivna lönereglering i enlighet med 1941 års

lärarlönesakkunnigas förslag.

Då huvudmannaskapet för de bildbara sinnesslöa barnen, d. v. s. sinnesslöa

under 21 års ålder, redan enligt 1944 års lag om undervisning och

vård av bildbara sinnesslöa ålagts landstingen och de landstingsfria städerna

samt då ändrade statsbidragsgrunder bör tillämpas fr. o. m. ingången

av ett nytt redovisningsår, förordar utredningen, att de nya bestämmelserna

tillämpas redan fr. o. m. budgetåret 1954/55.

Yttranden över 1951 års utrednings förslag.

Utredningens förslag i fråga om konstruktionen av lärarlönebidraget

har i princip tillstyrkts av samtliga remissinstanser, som yttrat sig i

detta hänseende.

Skolöverstyrelsen — som i princip givit sin fulla anslutning till förslaget

- framhåller emellertid, att huvudmännen själva får vidkännas

bl. a. kostnader för vikarier, vilka kostnader genomsnittligt torde kunna

beräknas uppgå till omkring 5 procent men för ett visst redovisningsår,

om t. ex. relativt många ordinarie eller extra ordinarie lärare åtnjuta le
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b.

dighet med A- eller B-avdrag, kan betydligt överstiga nämnda procenttal.

För en huvudman med svag ekonomi kan i sådant fall uppstå svårigheter.

Systemet kan därför icke tillämpas vid enskilda anstalter. Lärarlönebidraget

vid dessa anstalter (f. n. Söderhaga skol- och arbetshem för psykopatiska

flickor, Sävstaholms skol- och arbetshem, Charlottendals skolhem

för flickor med svåra talfel, Betaniahemmets skol- och arbetshem samt

epileptikeranstalten Margaretahemmet) bör därför beräknas på de verkliga

kostnaderna. De båda förstnämnda anstalterna torde dock enligt 1948

års sinnesslövårdssakkunnigas förslag komma att inordnas i den av dessa

sakkunniga föreslagna anstaltsorganisationen för barn med komplicerad

utvecklingshämning på så sätt, att staten genom särskilda avtal påtager

sig driftkostnaderna. Då lönekostnaderna vid nämnda fem enskilda anstalter

redovisningsåret 1952/53 utgjort omkring 300 000 kronor, kan merkostnaden

för höjningen av bidragsprocenten uppskattas till omkring 30 000

kronor. I avvaktan på statsmakternas ställningstagande till frågan om

epileptikervårdens framtida ordnande synes de för de enskilda sinnesslöanstalterna

föreslagna bestämmelserna kunna tillämpas även för Margaretahemmet.

Föreningen Sävstaholmsskolorna har dock framhållit, att,

även om utredningens förslag skulle komma att medföra en mindre exakt

anpassning efter vederbörande huvudmans verkliga kostnader för ändamålet,

denna nackdel icke bör utgöra ett hinder för förslagets genomförande,

särskilt som en viss utjämning under årens lopp torde komma

att äga rum.

Den av utredningen föreslagna bidragsprocenten har föranlett erinringar

från några håll. Statskontoret — som anser utredningens principförslag

innebära betydande administrativa fördelar — kan sålunda icke finna

tillräckliga skäl för en uppräkning av nu gällande procenttal, vilket tills

vidare bör kunna bibehållas oförändrat. I detta sammanhang framhålles,

att, enligt de i betänkandet verkställda kostnadsberäkningarna, en

övergång till den föreslagna beräkningsmetoden medför en ökning av

det totala lärarlönebidraget även om bidragsprocenten lämnas orubbad.

Å andra sidan föreslår Kristianstads och Värmlands läns landstings förvaltningsutskott,

att procenttalet fastställes till 100, enär huvudmannen

på intet sätt kan påverka lönerna.

Enär utredningens förslag synes innebära, att statsbidrag icke skulle

utgå till kostnader för timlärare, en inskränkning som synes skolöverstyrelsen

betänklig, bör som villkor för statsbidrag uppställas, att undervisning

i övningsämnen m. in. meddelas i den omfattning, som angives i

av överstyrelsen fastställd plan. Nu utgående huvudmansavgift, motsvarande

icke fullt två procent av lärarlönekostnaderna, bör upphöra, vilket

för övrigt är en förutsättning för ett genomförande av utredningens förenklade

statsbidragssystem. Med hänsyn härtill och då kostnaderna för

vikarier kan beräknas till cirka 5 procent samt huvudmännen därjämte

3 — Bihang till riksdagens protokoll 195b. I saml. Nr 12b.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

skall betala kostnaderna för timlärare, bör bidragsprocenten ej sättas

lägre än 95 procent. Detta torde innebära, att knappt 90 procent av de

verkliga kostnaderna kommer att täckas av statsmedel. Det kan även

befaras, att huvudmännens totala kostnader kommer att öka.

Bidrag även till kostnaderna för vikarier vid längre ledigheter yrkas

av förvaltningsutskotten i Uppsala och Blekinge läns landsting.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anser, att med hänsyn

till inträffande skollov, under vilka behov av vikarie icke torde föreligga,

för statsbidrag endast bör krävas, att tjänst uppehållits under två

tredjedelar av året.

I anslutning till den föreslagna utvidgningen av löneregleringen framhåller

statskontoret angelägenheten av att tjänstgöringsskyldigheten för

dessa lärare, i likhet med vad som är fallet med nu statsbidragsberättigade

lärartjänster vid sinnesslöskolorna, regleras i författningsväg.

Bidrag till egentliga driftkostnader.

Gällande bestämmelser.

I fråga om anstalterna för bildbara sinnesslöa gäller, att bidrag utgår

till centralanstalt ävensom till annan kommunal anstalt, som enligt lagen

den 30 juni 1944 om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa står

under skolöverstyrelsens överinseende, med följande belopp för halvår,

nämligen för upptagningshem, skolhem och arbetshem 450 kronor för

var och en, som i medeltal för dag under halvåret (lästerminen) varit

omhändertagen å hemmet, för externatskola eller externatplatser 3/« av

styrkta verkliga kostnaden, dock högst 100 kronor, för vart och ett av

det antal barn, som i medeltal för dag under lästerminen åtnjutit

undervisning, samt för envar av det antal, som i medeltal för dag under

halvåret utackorderats i kontrollerad familjevård, ansluten till anstalten,

styrkta verkliga kostnaden, dock högst 90 kronor.

Till enskild anstalt, som är samorganiserad med kommunal anstalt av

angiven natur eller eljest jämlikt reglementet för statsunderstödda skolor

för bildbara sinnesslöa står under skolöverstyrelsens överinseende, utgår

statsbidrag med högst de belopp, som förut angivits.

Vidare utgår — under förutsättning att anstalten blivit av medicinalstyrelsen

godkänd ■—• statsbidrag till kommunalt arbetshem för bildbara

sinnesslöa, som icke är samorganiserat med skolhem eller externatskola,

med dels 450 kronor per halvår för var och en, som i medeltal för dag

under halvåret varit intagen å hemmet, dels ock styrkta verkliga kostnaden,

dock högst 90 kronor, för envar, som i medeltal för dag under halvåret

utackorderats i kontrollerad familjevård, ansluten till hemmet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Mcij.ts proposition nr 124.

Till enskilt arbetshem av motsvarande slag utgår statsbidrag med högst

de belopp, som förut angivits.

Till av medicinalstyrelsen för vård av obildbara sinnesslöa godkänd

kommunal eller enskild anstalt utgår statsbidrag halvårsvis i efterskott

med högst 450 kronor för envar, som i medeltal för dag under det gångna

halvåret vårdats på anstalten och vars behov av vård därstädes prövats

av anstaltens läkare eller inspektören för sinnesslövården.

För samtliga anstaltskategorier gäller att statsbidrag icke utgår för flera

å anstalt samtidigt vårdade än det antal, för vilket anstalten blivit godkänd,

ej heller, vad angår enskild anstalt, för sinnesslö, för vilken vårdavgiften

under halvåret överstigit det belopp, som fastställts av skolöverstyrelsen

resp. medicinalstyrelsen.

Härutöver har Kungl. Maj :t medgivit dels genom beslut den 27 augusti

1948, att en arbetshemsklass av externatkaraktär finge vara inrättad vid

Göteborgs stads sinnesslöskola, dels ock genom beslut den 15 oktober 1948,

att ett arbetshem av externatkaraktär finge vara inrättat vid Stockholms

stads skola för bildbara sinnesslöa barn. I de båda besluten har tillika

medgivits, att statsbidrag finge för läsåret 1948/49 utgå till driftkostnader

och lärarlöner, varvid bestämmelserna i gällande statsbidragskungörelser

beträffande externatplatser vid skolhem skulle äga motsvarande

tillämpning. Dessa medgivanden har sedermera årligen förlängts, beträffande

Stockholms-skolan dock endast t. o. m. läsåret 1950/51.

Fr. o. m. budgetåret 1951/52 kan vidare enligt av riksdagen lämnat

särskilt medgivande (jfr 1951 års statsverksproposition, elfte huvudtiteln,

s. 88) statsbidrag försöksvis utgå för inackordering av sådana barn,

som icke har sina hem i stad, där externatskola finnes inrättad. Avsikten

härmed är att möjliggöra placering på externatskola av barn, som ej

utan lång väntetid kan få plats på skolhem och som tynger hjälpskolans

och normalskolans klasser. Statsbidraget avsågs skola utgå med samma

belopp som till internatskolornas elever eller med 400 (numera 450) kronor

per elev och halvår.

1946 års utrednings förslag.

Vad först angår de kommunala anstalterna föreslås, att statsbidrag skall

utgå med visst belopp för varje av vederbörande myndighet godkänd vårdplats

och med samma belopp till förskola, skolhem, arbetshem och vårdhem.

Vid underbeläggning, som överskrider förslagsvis fem procent av det godkända

platsantalet, skall bidraget dock liksom f. n. beräknas på grundval

av medeltalet under året vårdade. I övrigt skall beläggningen icke inverka

på statsbidraget.

Statsbidraget skall beräknas på ett fast bidragsunderlag, som bör vara

grundat på närmast föregående års uppgifter rörande de genomsnittliga

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

vårdkostnaderna vid samtliga kommunala anstalter. Bidragsbeloppen avses

skola täcka i genomsnitt 80 procent av driftkostnaderna och graderas med

hänsyn till skatteunderlaget. På grundval av 1947 års utgifter har framräknats

ett bidragsunderlag per vårdplats på ca 2 200 kronor, motsvarande

ett platsbidrag på 1 760 kronor. Driftbidrag till externatskola och externatplatser

— utöver bidrag till lärarlöner — skall icke utgå utom för att bereda

eleverna fria skolmåltider och läroböcker.

Bidraget till familjevård skall utgå oförändrat, dock att bidrag föreslås

även till kostnaderna för inspektionsresor och övervakningsarvoden.

Vårdavgifterna slopas och inarbetas i statsbidraget. Anstalt förutsättes

dock få rätt att uppbära folkpension och barnbidrag för samtliga intagna.

Folkpensionsmedlen, med undantag för de medel, som den sinnesslöe själv

varit berättigad uppbära, och barnbidragen skall sedermera avräknas vid

statsbidragets utbetalande.

I fråga om de enskilda anstalterna bör en successiv avveckling åstadkommas

och landstingens verksamhet i samma mån utvidgas. De sakkunnigas

utformning av statsbidraget till dessa anstalter har i viss mån betingats av

denna uppfattning. Vården skall även på dessa anstalter vara kostnadsfri

för den enskilde. Vårdavgift skall visserligen fortfarande beräknas, men,

i den mån den icke täckes av uppburna folkpensionsmedel och barnbidrag,

gottgöras anstalterna av landstingen. Gradering av bidraget efter skatteunderlaget

skall icke ske. Platsbidraget skall vara grundat på närmast föregående

års nettoutgiftssumma men i stort sett bibehållas vid nuvarande

nivå.

Yttranden över 1946 års utrednings förslag.

De föreslagna statsbidragsgrunderna har i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser. I åtskilliga

remissyttranden har man emellertid underkänt det av utredningen beträffande

de kommunala anstalterna föreslagna systemet med

skatteunderlagsgradering, vilket man funnit vara för invecklat och icke

heller rättvist.

Statskontoret har i princip icke något att erinra mot systemet med ett

fast bidragsunderlag per vårdplats, men anser angeläget, att innan bidragsunderlaget

fastställes, en analys företages av nettoutgifterna vid de kommunala

anstalterna.

Medicinalstyrelsen anser, att ett statsbidragssystem med fasta driftbidrag

av samma storlek oavsett vårdformen, avvägda i relation till storleken av

vårdkostnaderna i genomsnitt för hela riket per år eller dag och vårdad,

är att föredraga.

Stockholms stadsfullmäktige anser utredningens förslag, att driftbidrag

icke skall utgå till externatskolor och externatplatser i skolhem, men att

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

eleverna bör komma i åtnjutande av fria skolmåltider och läroböcker, innebära

en försämring i jämförelse med nu gällande bestämmelser. Statsbidragsreglerna

bör icke göras restriktivare för denna skoltyp än för övriga

undervisnings- och vårdanordningar.

Liknande synpunkter beträffande externaten anföres av skolöverstyrelsen,

som föreslår, att nuvarande statsbidrag om 100 kronor per elev och

termin bibehålies. Statsbidrag bör utgå även till inackordering av externatelever.

Sinnesslöskolornas föreståndnreförening föreslår ett efter anstalternas

placering i dyrort graderat fast statsbidrag per elev, som skulle inkludera

nu utgående statsbidrag till driften. Bidraget borde i likhet med de sakkunnigas

förslag utgå efter det godkända platsantalet.

1941 års lärarlönesakkunniga framhåller, att de genomsnittliga vårdkostnaderna,

på vilka bidragsunderlaget skulle beräknas, kan förete ganska

betydande variationer i olika delar av landet, detta även om ungefär samma

standard upprätthålles och oberoende av en mer eller mindre god ekonomisk

förvaltning. Svårigheterna att få fram tillförlitliga uppgifter rörande

vårdkostnaderna torde vara betydande. Övervägande skäl synes därför tala

för att bestämmelserna erhåller provisorisk karaktär. Erfarenhet kan då

vinnas rörande systemets verkningar och säkrare underlag erhållas för

beräkning av vårdkostnaderna. På grundval av det av utredningen beräknade

bidragsunderlaget av omkring 2 200 kronor per år och vårdplats synes

ett belopp motsvarande 80 procent härav eller i runt tal 1 800 kronor vara

ett lämpligt avvägt provisoriskt årsbidrag per vårdplats.

I fråga om de enskilda anstalterna framhåller skolöverstyrelsen,

att de intagna ifråga om folkpension, barnbidrag och ersättning under

vistelse i enskilt hem under ferietid bör vara helt jämställda med dem,

som är intagna på landstingens egna anstalter. Kostnaderna härför bör i

första hand åvila den enskilda anstalten. Detta bör dock kompenseras

genom höjda avgifter, att erläggas av landstingen. Statsbidrag bör utgå

med 80 procent av vad landstingen faktiskt utlagt i sådana avgifter.

I en del yttranden, bl. a. av stadsfullmäktige i Göteborg och av Stockholms

läns landstings förvaltningsutskott, framhålles, att förslaget att göra

bidragen lika för alla skulle försvåra möjligheten att driva enskilda anstalter

i dyrorter (städer med höga fastighetskostnader) och i kallorter (höga

bränslekostnader). Bidragen till de enskilda anstalterna bör därför ur

rättvisesynpunkt dyrortsgraderas.

Föreningen för sinnesslöa barns vård anser, att statsbidrag om 200 kronor

per år bör utbetalas till enskild anstalt för varje i enskild vård utplacerad,

som står under anstaltens tillsyn, därvid anstalten skulle vara skyldig

att gälda kostnader för tillsyn, tillfälliga besök på anstalten in. in.

De enskilda sinnesslöanstalternas förening påyrkar, att platsbidraget blir

så högt, att de enskilda anstalternas standard kan hållas på samma nivå

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

som landstingsanstalternas, att bidraget utgår för hela det godkända platsantalet,

att under avvecklingstiden bidrag utgår för sådana omändringar

inom fastigheterna, som kan anses nödvändiga för standardens uppehållande,

att ägare och föreståndare beredes möjlighet till pension eller annat

ekonomiskt vederlag för framtidens tryggande efter avvecklingen, samt att

personalen vid de enskilda anstalterna beredes möjlighet till pensionering.

1941 års lärarlönesakkunniga anser, att vårdavgifterna bör betalas av

landstingen. Statsbidrag bör utgå till landstingen med 80 procent av dessas

kostnader för ifrågavarande ändamål.

1951 års utrednings förslag.

Utredningen erinrar, att den redan förut framfört den uppfattningen att

statsbidrag i någon form alltjämt bör utgå för driften av de anstalter för

psykiskt efterblivna, vilka omfattas av utredningens lagförslag. Bidrag bör

härvid givetvis utgå till de kommunala huvudmän, vilka enligt lagförslaget

ålagts huvudmannaskapet för undervisningen och vården av de psykiskt

efterblivna. Dessa huvudmän torde emellertid icke komma att själva driva

alla de skolor och anstalter, som erfordras. Driftbidrag bör därför också

tillkomma sådana enskilda anstalter, som upptagits i planen för något eller

några landstingsområden, ävensom anstalter, som av tillsynsmyndigheten

godkänts antingen såsom s. k. riksanstalter eller endast tills vidare under

en övergångstid.

Utredningen har strävat efter att nå fram till ett system, som i största

möjliga utsträckning underlättar bidragsberäkningen för alla berörda parter.

Med hänsyn härtill föreslås, att bidraget utgår med visst belopp per

godkänd elev- eller vårdplats och år. Ett på så sätt konstruerat statsbidrag

medför också den fördelen, att statsbidrag icke kan utgå för eventuell överbeläggning.

För den händelse beläggningen på en skola eller anstalt skulle

avsevärt understiga det godkända platsantalet eller om eljest särskilda skäl

anses föreligga, bör dock statsbidraget enligt tillsynsmyndighetens bestämmande

kunna minskas. Det f. n. på olika särskolor och vårdanstalter godkända

platsantalet torde ofta —- med hänsyn till rådande platsbrist och

därav följande önskemål att i möjligaste mån utnyttja befintliga utrymmen

vara väl högt för att motsvara kraven på en skälig vårdstandard. Denna

omständighet bör givetvis beaktas, då de nya planerna för sinnesslövården

skall fastställas. Det bör även åligga tillsynsmyndigheten att, så snart skäl

därtill föreligger, ompröva det godkända platsantalet. Så kan t. ex. komma

att erfordras i fråga om sådana enskilda anstalter, som avses skola bibehållas

endast under en övergångstid. Rapport över den aktuella beläggningen

vid anstalterna bör, liksom f. n. är fallet, med vissa mellanrum,

förslagsvis varje kvartal, lämnas till tillsynsmyndigheten.

Bidraget bör i princip fastställas till samma belopp för internatplatser

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr t2i.

av alla slag. Däremot föreslår utredningen en viss differentiering av bidraget,

beroende på om detta avser å ena sidan antingen sådana efterblivna

mellan 16 och 21 år, som uppbär folkpension, eller sådana, som icke är

berättigade till kostnadsfri vård, samt å andra sidan övriga efterblivna

d. v. s. flertalet särskoleelever och sådana vid vårdanstalt inskrivna, som

icke fyllt 16 år.

På grundval av inhämtade uppgifter beträffande såväl de enskilda som

de kommunala anstalternas ekonomi under kalenderåret 1952 har utredningen

ansett den genomsnittliga normalkostnaden per vårdplats och år

(bortsett från lärarlönekostnaderna) kunna beräknas till cirka 3 000 kronor

vid de enskilda och 3 400 kronor vid de kommunala anstalterna eller

i genomsnitt omkring 3 300 kronor. Statsbidragets procentuella andel i

nämnda kostnader utgör f. n. cirka 30,7 resp. 26,5 procent. Utredningen

anser emellertid synnerligen angeläget, att vårdstandarden i allmänhet

höjes något, framförallt genom att bättre sysselsättnings- och vårdmöjligheter

beredes de intagna. Då härför erfordras kostnadskrävande åtgärder

i form av utökade personella och materiella resurser, föreslår utredningen,

att förenämnda platskostnad om 3 300 kronor vid beräkningen av statsbidraget

höjes med 200 kronor (omkring 6 procent) till 3 500 kronor.

När det gäller att avväga statsbidragets storlek erinrar utredningen om

att undervisning och vård av psykiskt efterbliven, som är inskriven eller

för observation intagen vid särskola eller som är inskriven vid vårdanstalt

och ej fyllt 21 år, enligt föreliggande lagförslag kommer att bliva kostnadsfri.

Enär kostnadsfri vård f. n. endast tillkommer de bildbara sinnesslöa

barnen under 21 år, kommer denna utvidgning att för vederbörande

huvudmän innebära en icke obetydlig ökning av deras ekonomiska engagement.

Huvudmännen tillförsäkras dock rätt att såsom ersättning för en

del av vårdkostnaderna i fråga om dessa efterblivna uppbära den inskrivne

tillkommande folkpension ävensom allmänt och särskilt barnbidrag. Folkpensionen

utgår till ogift person med 1 750 kronor jämte å vissa orter

bostadstillägg om mellan 150—600 kronor för år. De statliga bostadstillläggen

kommer emellertid att upphöra vid årsskiftet 1953/54, då kommunerna

i stället skall äga bestämma, huruvida bostadstillägg skall utgå och

om storleken av detta. Till de kommunala bostadsbidragen kommer statsbidrag

att utgå med mellan 40—75 procent. Man torde böra utgå från att

kommunerna icke kommer att medgiva bostadstillägg till dem, som är

intagna på anstalter av nu ifrågavarande slag. Enär emellertid de statliga

bostadstilläggen övergångsvis skall bibehållas för dem, som f. n. äger uppbära

sådana, skulle folkpensionen i dessa fall kunna uppgå till icke mindre

än 1 900—2 350 kronor. Av detta belopp skall dock 200 kronor användas

för utbetalande av fickpengar in. in. Med hänsyn härtill torde man åtminstone

tills vidare kunna räkna med en genomsnittligt utgående folkpension

om minst 1 700 kronor per år. Det allmänna barnbidraget utgår f. n. med

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

290 kronor per år. Den sammanlagda statliga insatsen skulle sålunda med

nu utgående statsbidrag för en folkpensionstagare kunna uppskattas till

(1 700 + 900) 2 600 kronor och för barn under 16 år till (290 + 900) 1 190

kronor per vårdad och år.

Utredningen erinrar vidare om att statsutskottet i sitt utlåtande nr 181

till 1952 års riksdag framhöll såsom önskvärt, att vid en omprövning av

statsbidraget eftersträvades att bestämma detta till en tredjedel av driftkostnaderna.

Då i detta sammanhang endast behandlades frågan om driftbidrag

till anstalter för obildbara sinnesslöa, torde man få utgå från att de

tidigare gjorda uttalandena i fråga om motsvarande bidrag till anstalter

för bildbara sinnesslöa alltjämt äga giltighet och att statsbidraget till dessa

alltså bör täcka ungefär tre fjärdedelar av driftkostnaderna, bortsett från

utgifter för lärarlöner.

Med hänsyn till det anförda och med beaktande framförallt av de ökade

åtaganden, som föranledes av den utökade kostnadsfria vården för barn

och ungdomar upp till 21-årsåldern, föreslår utredningen, att statsbidraget

i princip fastställes till 2 000 kronor per år och godkänd internatplats av

alla slag. Då emellertid vissa efterblivna uppbär folkpension med belopp, som

i så fall skulle medföra en total statlig insats om icke mindre än (2 000 + 1 700)

3 700 kronor — d. v. s. mer än förut omnämnda bidragsunderlag — föreslår

utredningen, att för efterblivna i åldern 16—21 år, som uppbär folkpension,

samt för efterblivna, som icke är berättigade till kostnadsfri vård,

d. v. s. vuxna efterblivna, statsbidraget minskas med 1 000 kronor. Det

egentliga statsbidraget för nu ifrågavarande efterblivna skulle då komma

att motsvara cirka 28,5 procent eller knappt en tredjedel av bidragsunderlaget.

Den totala statliga insatsen blir emellertid (1 000 + 1 700) 2 700 kronor

per år och den del av platskostnaden, som skulle falla på vårdtagaren

eller i vissa fall på landstinget sålunda endast till 800 kronor om året. Å

andra sidan kommer det egentliga statsbidraget, 2 000 kronor, för den, som

åtnjuter kostnadsfri vård och som icke erhåller folkpension, att motsvara

omkring 57,i procent av platskostnaden. Den totala statliga insatsen blir

emellertid i dessa fall något mindre eller — bortsett från de särskilda barnbidragen

— (2 000 + 290) 2 290 kronor per år.

Utredningen räknar med att i runt tal 9 000 efterblivna erhåller undervisning

eller vård på särskolor eller vårdanstalter i internatform. Av nämnda

antal kan omkring 5 400 beräknas antingen icke vara berättigade till kostnadsfri

vård enligt föreliggande lagförslag eller vara mellan 16 och 21 år

samt uppbära folkpension. Det årliga statsbidraget till internaten i allmänhet

kan alltså uppskattas till (3 600 X 2 000 + 5 400 X 1 000) 12 600 000

kronor. Då de totala vårdkostnaderna för på internat intagna uppskattas till

( 9 000 X 3 500) 31 500 000 kronor uppgår den statliga andelen i form av

direkt statsbidrag till i genomsnitt 40,0 procent.

Beträffande externatskolorna föreslår utredningen — förutom en höj
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

ning av nu utgående bidrag till lärarlöner från 85 till 95 procent samt

anläggningsbidrag även till dessa skolor — att denna skolform i statsbidragshänseende

så nära som möjligt anslutes till vad som gäller i fråga

om statsbidrag till skolor för normala barn. Med hänsyn härtill förordas, att

statsbidrag skall utgå enligt dels liksom f. n. kungörelsen den 28 juni 1946

(nr 553) angående statsbidrag till anordnande av skolmåltider, dels kungörelsen

den 14 juni 1946 (nr 292) angående statsbidrag för tillhandahållande

av fria läroböcker in. in. åt lärjungar vid folk- och småskolor, dels kungörelsen

den 30 juni 1947 (nr 400) angående statsbidrag till viss undervisningsmateriel

vid folk- och småskolor, dels kungörelsen den 17 juni 1943

(nr 538) angående statsbidrag för inackordering av skolbarn i skolhem,

arbetshem och enskilda hem, dels ock kungörelsen den 15 juli 1944 (nr

585) med bestämmelser angående den statsunderstödda hälsovården vid

folk- och småskolor samt högre folkskolor. Bidragen bör därvid utgå efter

samma grunder, som gäller för normalskola i den kommun, där externatet

är beläget.

För att externatundervisningen snarast skall nå önskvärd omfattning förordar

utredningen vidare, att det nu gällande särskilda statsbidraget till

externatskolor bibehålies vid oförändrat belopp men att anknytningen till

de verkliga kostnaderna slopas och bidraget i stället utgår med ett fast

belopp om 200 kronor per inskriven elev och läsår.

Utredningen framhåller i detta sammanhang, att om småbarnshem med

förskola anordnas i externatform, nu ifrågavarande statsbidrag givetvis

också bör avse denna vårdform. Då antalet i externatskolor f. n. intagna

uppgår till omkring 750, skulle statsbidraget kunna beräknas till cirka

150 000 kronor per år.

Yttranden över 1951 års utrednings förslag.

Utredningens förslag, att statsbidraget skall anknytas till det godkända

platsantalet har tillstyrkts av nästan samtliga remissmyndigheter. Jämtlands

läns landstings förvaltningsutskott framhåller emellertid, att systemet

kan medföra en benägenhet för tillsynsmyndigheten att beräkna vårdplatsantalet

lägre än nödvändigt. Förvaltningsutskottet ser hellre, att statsbidraget

beräknas efter den verkliga beläggningen.

Från några håll har anmärkningar riktats mot utredningens beräkning

av bidragsunderlaget. Statskontoret ■— som tillstyrker konstruktionen av

bidraget — anser, att tillräckliga skäl för att vid avvägningen av bidragets

storlek utgå från ett med 200 kronor till 3 500 kronor förhöjt platskostnadsbelopp

icke förebragts. Bidragsunderlaget bör därför beräknas till 3 300

kronor och bidragsbeloppet reduceras med 200 till 1 800 kronor per år och

vårdplats. I betraktande av storleken av nu utgående folkpensionsförmåner

framstår den för pensionsberättigad vårdtagare ifrågasatta minskningen av

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

statsbidraget med 1 000 kronor som alltför låg. Statskontoret förordar, att

bidraget reduceras med 1 500 kronor. Även i de fall, då barnbidrag utgår,

bör bidraget minskas, förslagsvis med 200 kronor.

Å andra sidan ifrågasätter några remissinstanser, om icke utredningens

bidragsunderlag beräknats för lågt med beaktande av nuvarande höga vårdkostnader.

Stockholms stadsfullmäktige framhåller, att vid stadens anstalter

den genomsnittliga platskostnaden, bortsett från lärarlönerna, år 1952

utgjorde cirka 5 000 kronor. Inom alla landsting och städer utom landsting,

där man vidtagit allvarliga åtgärder för att skapa tidsenliga vårdförhållanden,

torde platskostnaden vara vida högre än den av utredningen framräknade

genomsnittskostnaden. Beroende på flera omständigheter kommer

säkerligen under relativt lång tid framåt kostnaderna per vårdplats att

variera betydligt olika anstalter emellan. Av denna anledning måste det

bli mycket svårt att fastställa ett generellt bidragsunderlag, utan att därigenom

åstadkomma en orättvis bidragsgivning. Men hänsyn härtill bör

skapas en möjlighet för huvudmännen att, därest den genomsnittliga platskostnaden

väsentligt överstiger ett i statsbidragsbestämmelserna angivet

bidragsunderlag, låta de verkliga kostnaderna bilda underlag för statsbidraget.

Från många håll har riktats invändningar mot det föreslagna avdraget

i fråga om folkpensionstagarna. Så är bl. a. fallet med medicinalstyrelsen

och skolöverstyrelsen samt svenska stadsförbundets styrelse, förvaltningsutskottet

i Västmanlands läns landsting, stadsfullmäktige i Stockholm och

Göteborg samt föreningen Sävstaholmsskolorna. Skolöverstyrelsen avstyrker

bestämt en så väsentlig komplicering av gällande statsbidragssystem. Den

föreslagna differentieringen torde nödvändiggöra en förteckning över intagna,

varav bl. a. måste framgå, om folkpension åtnjutits under hela

redovisningsåret eller del därav och huruvida intagen under året fyller 21

år, eftersom för intagen utan folkpension olika statsbidrag skulle utgå

före och efter 21 års ålder. För en intagen skulle under olika delar av året

kunna ifrågakomma olika statsbidragsbelopp, vilket torde nödvändiggöra

liknande räkneoperationer som med nu gällande inedeltalsberäkning. överstyrelsen

framhåller allvarligt det angelägna i att ett enhetligt bidragsbelopp

fastställes. Nämnda förteckning skulle då kunna ersättas av uppgifter om

sammanlagda antalet intagna, exempelvis vid ingången av varje kvartal

eller annan lämplig tidpunkt. Statsbidragsförfarandet skulle såväl för

anstalterna som för utanordnande myndigheter bli det enklast tänkbara.

Medicinalstyrelsen föreslår, att bidraget utformas som ett rent platsbidrag.

Enligt förslaget måste en tidsödande genomgång av elev- respektive

patientförteckningar verkställas innan statsbidraget kan utbetalas, och i

vissa fall torde remisser till pensionsstyrelsen erfordras för kontroll å i

rekvisition lämnade uppgifter om folkpensionerna. Driftbidraget bör därlör

begränsas till ett belopp, motsvarande medeltalet av de föreslagna

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i.

driftbidragen, eller 1 400 kronor, och huvudmännen äga uppbära folkpensionen

utan reduktion av bidraget. Statens totala insats torde härigenom

komma att uppgå till i stort sett samma belopp, som utredningen föreslagit.

Svenska stadsförbundets styrelse och Stockholms stadsfullmäktige framhåller,

att utredningen vid differentieringen av bidraget bortsett från det

kommunala bidraget till folkpensionen, vilket beträffande Stockholm minskar

statens andel i pensionen från 1 700 till 1 060 kronor.

Kalmar låns norra landstings förvaltningsutskott betonar det önskvärda

i att bidraget erhåller en viss värdebeständighet utöver vad som följer av

indextilläggen på folkpensionerna.

Folkpensionsfrågan beröres även av socialstyrelsen, som erinrar om önskvärdheten

av att invalidpension ej beviljas elever vid bl. a. särskolorna,

förrän man med någon grad av säkerhet kan bedöma den efterblivnes möjligheter

att genom eget arbete försörja sig, d. v. s. i allmänhet först då utskrivning

från skolan ägt rum och vederbörande någon tid prövats i familjevård.

Utsikten att mista pensionen är en faktor, som kan hämma vederbörandes

försök till inträde i arbetslivet och indragning av pensionen förorsakar

lätt irritation. Vid avgiftssättningen för försöksutskriven och i familjevård

utackorderad bör hänsyn tagas till folkpensionsförmåner, sa att icke

oskäliga överskott uppkommer.

Den av utredningen beräknade statliga andelen, 40 procent, av de totala

driftkostnaderna anses av flera remissinstanser för låg. Svenska landstingsförbundets

styrelse anser starka skäl tala för en hälftendelning i likhet

med vad som föreslagits beträffande anläggningsbidraget. Liknande

synpunkter anföres av förvaltningsutskotten i Hallands, Skaraborgs och

Kopparbergs läns landsting. Förvaltningsutskotten i Gävleborgs och Norrbottens

läns landsting m. fl. föreslår, att bidragsprocenten fastställes till i

genomsnitt 80 procent, medan Stockholms stadsfullmäktige anser 90 procent

vara riktigare.

De för externatskolorna föreslagna bidragsformerna har som regel icke

föranlett någon erinran. Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott anser

dock, att staten helt bör betala kostnaderna för denna skolform, i den mån

den blir obligatorisk. Förvaltningsutskotten i Göteborgs och Bohus låns

samt Älvsborgs läns landsting uttalar liksom svenska föreningen för undervisning

och vård av psykiskt efterblivna och fallandesjuka samt sinnesslöskolornas

föreståndarförening, att de gärna sett ett mindre antal bidragsformer.

Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott anför liknande synpunkter

samt tillägger, att det varit värdefullt, om i stället för anknytningen

till normalskolans bidragsbestämmelser de fasta bidragen ökats.

En viss utökning av bidragsrätten föreslås av några remissinstanser.

Stockholms stadsfullmäktige anser, att av tillsynsmyndigheterna godkänd

överbeläggning bör få räknas som godkänt platsantal i detta sammanhang,

bidrag till dagliga resekostnader för externa elever såväl vid internat- som

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

externatskolor förordas av Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott,

som också föreslår ett fast bidrag om 200 kronor per år och på inackorderingshem

intagen. De enskilda sinnesslöanstalternas förening framhåller,

att arbets- och sysselsättningsterapi är av högsta vikt även vid vårdhemmen

och därför borde i form av statsbidrag till löner ställas utanför övriga

vårdkostnader och täckas genom statsbidrag.

Bidrag till den öppna vården.

1951 års utredning.

Den öppna vårdens nuvarande organisation och omfattning in. m.

För att få en uppfattning om den öppna vårdens nuvarande organisation

och omfattning in. in. gjorde utredningen under sommaren 1952 en rundfråga

till centralanstalterna samt till vissa enskilda skol- och arbetshem.

Av svaren framgår, att vid 32 av de 34 tillfrågade anstalterna den 1 januari

och den 31 december 1951 fanns sammanlagt 1 034 resp. 1 118 psykiskt

efterblivna i öppen vård. Av dessa var 487 (299 manliga och 188 kvinnliga)

resji. 586 (365 manliga och 221 kvinnliga) försöksutskrivna, medan 547

(374 manliga och 173 kvinnliga) resp. 532 (360 manliga och 172 kvinnliga)

utackorderats i familjevård. Det faktiska antalet i öppen vård utplacerade

torde emellertid ha varit något högre, då icke alla tillfrågade anstalter

lämnat uppgifter om den öppna vården. Sju anstalter med en öppen vård

på vardera över 50 elever, nämligen Johannesberg (205 utskrivna), Storängen,

Sofielund, Stretered, Upplands-Väsby, Nannylund och Ulleberg, har

redovisat sammanlagt 597 psykiskt efterblivna i öppen vård, alltså mer än

hälften av det uppgivna totala antalet i landet. Man synes härav kunna

sluta sig till att den öppna vården icke utnyttjas i den omfattning, som

borde varit möjlig.

Statsbidrag utgår f. n. för envar av det antal sinnesslöa, som i medeltal

för dag under varje halvår utackorderats i kontrollerad familjevård, ansluten

till vederbörande anstalt, med styrkta verkliga kostnaden, dock högst

90 kronor.

Allmänna synpunkter på organ för den öppna vården.

I gällande författningar upptagna bestämmelser om den öppna vården

är mycket knapphändiga. Sålunda saknas i allmänhet bl. a. föreskrifter

om vem, som skall utöva tillsyn över den öppna vården och ha ansvaret

för att eleverna icke oskäligt utnyttjas eller fara illa, om tillsynens omfattning

och art, om möjligheterna att förordna särskilda övervakare och om

dessas ansvar och skyldigheter. Endast i statsbidragskungörelsen angående

anstalter för bildbara sinnesslöa, som står under medicinalstyrelsens

överinseende, finnes en föreskrift om vem, som skall utöva tillsyn över

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 45

den öppna vården, och om att denna tillsyn skall förekomma minst två

gånger årligen.

Under de senaste åren har den öppna vården fått en betydligt ökad omfattning

och införts vid de flesta centralanstalterna samt vid några enskilda

skol- och arbetshem. Den öppna vården har dock hindrats i sin utveckling

genom avsaknaden av författningsbestämmelser och bristen på särskild

personal för ändamålet. Endast vid fyra centralanstalter — Stockholm,

Stretered, Johannesberg och Ulleberg — finnes f. n. utöver föreståndarna

särskild personal, som har med den öppna vården att göra.

I utredningens lagförslag föreslås, att — om ej särskilda skäl till annat

föranleder — endast den, som är i oundgängligt behov av anstaltsvård må

intagas på vårdanstalt för varaktig vård och kvarhållas i sådan vård. Den

öppna vården bör sålunda vara den primära vårdformen, som alltid bör

övervägas i första hand, då ett omhändertagande är nödvändigt. Vidare

bör elever vid särskolan, som efter avslutad skolundervisning och därpå

eventuellt följande praktisk utbildning icke anses böra definitivt utskrivas,

utackorderas i familjevård eller försöksutskrivas. Även på vårdanstalt intagen

bör givetvis — så snart en möjlighet till placering i öppen vård gives —

utackorderas i familjevård eller försöksutskrivas. Bl. a. härigenom räknar

utredningen med att platserna vid de landstingsägda och av städer utanför

landsting ägda samt de privatägda särskoleinternaten och vårdanstalterna

icke skall behöva utökas i så stor utsträckning, som 1946 års utredning

räknat med.

Med hänsyn till den centrala ställning, som den öppna vården enligt utredningens

förslag kommer att erhålla, är det angeläget, att den ges en

funktionsduglig organisation. I de planer, som utredningen förutsatt skola

upprättas för ordnandet av undervisningen och vården av de psykiskt efterblivna

inom varje landstingsområde, bör i enlighet härmed särskilda organ

för den öppna vården upptagas. Härmed åsyftas närmast personal för uppgifter

ungefär motsvarande dem, som åvilar hjälpverksamhetsläkare och

honom underlydande personal inom sinnessjukvården.

I första hand bör kurator stjänster inrättas. I regel räcker det med en

sådan tjänst för varje centralstyrelses verksamhetsområde. Inom större

sådana områden eller där flera landsting utan gemensam centralstyrelse

förenar sig om en organisation för den öppna vården, kan det visa sig

erforderligt att inrätta två eller flera kuratorstjänster. Ä andra sidan kan

det inom vissa centralstyrelseområden, åtminstone till en början, kanske

vara tillräckligt med en halvtidsanställd kurator. Det kan då vara lämpligt

alt kombinera kuratorstjänsten t. ex. med en eventuellt inrättad befattning

som assistent åt rektorn.

Statsbidrags f rägorna.

Kostnaderna för de olika formerna av öppen vård måste komma att bli

synnerligen varierande beroende på vårdformens karaktär, den vårdades

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i.

arbetsförmåga och därmed sammanhängande inkomster av eget arbete

m. in. En utbyggnad av de öppna vårdformerna måste också anpassa sig

efter de inom skilda landstingsområden olika förutsättningarna för anordnande

av varje särskild vårdform. Att med sådana utgångspunkter söka

konstruera ett på beräkning av huvudmannens kostnader grundat, särskilt

statsbidrag antingen för varje vårdform för sig eller för den öppna vården

i dess helhet är knappast möjligt. Med hänsyn härtill och då utredningen

ansett en förenkling av statsbidragssystemet vara av största betydelse, har

utredningen avstått från tanken på statsbidrag till de särskilda formerna

av den öppna vården.

De särskilda befattningarna för den öppna vården kommer att få en

avgörande betydelse för att denna vård erhåller en tillfredsställande omfattning

och organisation. Med hänsyn härtill förordar utredningen, att

statens bidrag till den öppna vården koncentreras till att avse den befattningshavare,

som närmast kommer att få svara för densamma.

Bidraget bör avse hela lönekostnaden och utgå med ett fast belopp per

år och befattningshavare. Detta belopp bör — i anslutning till den lönegradsplacering,

som gäller för sociala kuratorer i allmänhet vid bl. a.

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet — beräknas efter 17 lönegradens

tredje löneklass (19 Hd.). Bidraget bör vidare ur förenklingssynpunkt

beräknas efter samma ortsgrupp för hela riket, lämpligen ortsgrupp 3. Lönen

i 19 löneklassen på 3-ort utgör f. n. 10 932 eller i runt tal 11 000 kronor

per år. Enär kuratorerna i stor omfattning torde komma att företaga

inspektionsresor för tillsyn av de utplacerade, bör till lönebidraget läggas

ett belopp om förslagsvis 1 000 kronor såsom bidrag till resekostnaderna.

Det sammanlagda bidraget skulle sålunda uppgå till 12 000 kronor per år

och befattningshavare. Efter prövning och medgivande av den myndighet,

som har att fastställa planerna för vården av de psykiskt efterblivna, bör

bidraget kunna fastställas att motsvara 1% eller 2 befattningshavare,

d. v. s. höjas till 18 000 eller 24 000 kronor per år. Bidrag bör givetvis

också kunna utgå för en halvtidsanställd befattningshavare, d. v. s. med

6 000 kronor. Med nu föreslagna bidragsbelopp och ett beräknat antal av

25 kuratorer i hela riket kan kostnaden för statsverket uppskattas till omkring

300 000 kronor per år. Till en början — intill dess organisationen utbyggts

i full omfattning — torde man dock kunna räkna med visst lägre

belopp, förslagsvis 250 000 kronor om året.

Yttranden över 1951 års utrednings förslag.

Av remissmyndigheterna uttalar statskontoret att, innan något utarbetat

förslag rörande den öppna vårdens organisation föreligger, ämbetsverket

icke kan tillstyrka, att särskilda kuratorstjänster inrättas med bidrag av

statsmedel.

Övriga remissinstanser har emellertid i huvudsak tillstyrkt förslaget.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott framhåller dock, att, om rektor

ensam kan handha den öppna vården, bidraget helt bör täcka hans resekostnader.

Skolöverstyrelsen — som anser utredningens förslag innebära

en högst avsevärd förenkling av statsbidragsförfarandet — föreslår, att

bidraget med hänsyn till att resekostnaderna måste anses vara för lågt

beräknade höjes till 15 000 kronor per befattningshavare.

Socialstyrelsen framhåller, att enbart uppgiften att söka anskaffa lämpliga

familjevårdshem är så tidsödande, att den ingenstädes torde kunna

tillfredsställande utföras av en halvtidsanställd arbetskraft. Kuratorn bör

anlitas även för ekonomisk planering och rådgivning åt klientelet liksom

för att bistå vederbörande vid uppkommande juridiska spörsmål m. m.

Även definitivt utskrivna elever bör kunna påräkna hjälp av kuratorn.

Dessa uppgifter måste anses vara så väsentliga, att kuratorn icke under

några förhållanden därutöver bör sysselsättas med regelbundet arbete inom

anstaltsvården. Med hänsyn till det anförda torde behov i regel föreligga

av två heltidsanställda kuratorer för varje centralstyrelses verksamhetsområde.

Statsbidrag härför bör kunna utgå utan särskild prövning. Enär kuratorerna

— med tjänstebenämningen assistenter — vid statens skolor för

barna- och ungdomsvården placerats i 23 lönegraden, bör statsbidraget

beräknas med utgångspunkt från en tjänsteställning i lönegrad 21. Det

föreslagna resekostnadsbidraget synes vara alldeles för lågt beräknat och

med hänsyn till kuratorernas arbetsuppgifter böra upptagas till förslagsvis

3 000 kronor.

Svenska stadsförbundets styrelse och Stockholms stadsfullmäktige anser,

att bidragen till den öppna vården bör vara minst lika stora som till anstaltsvården.

Enär det föreslagna bidraget ej tillnärmelsevis kommer att motsvara med

denna vårdform förenade kostnader förordar Stockholms läns landstings

förvaltningsutskott, att nuvarande statsbidrag om högst 180 kronor per år

och i kontrollerad familjevård placerad bibehålies.

Stockholms stadsfullmäktige föreslår, att bidrag även skall utgå till driftkostnader

vid exempelvis externa sysselsättningshem för vårdklientelet.

Föreningen Sävstaholmsskolorna anser, att utplacering i familjevård från

enskild riksanstalt helst bör ske av personal, anställd vid denna anstalt,

och icke genom en kurator inom den centralanstalts verksamhetsområde,

varifrån eleven kommer. En sådan kurator har ju i regel icke haft någon

kontakt med vederbörande elev och saknar därför den behövliga ingående

kännedomen om vederbörandes speciella förutsättningar för placering i

familjevård. Statsbidrag bör därför kunna utgå även till riksanstalt för

anställandet av en kurator. I regel torde dock denna kurator stjänst kunna

törenas med en befattning som assistent åt föreståndaren.

Svensk kuratorsförening anser, att kurator stjänsterna i likhet med vad

som gäller för motsvarande tjänster vid de statliga ungdomsvårdsskolorna

bör placeras i lägst 23 lönegraden.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Departementschefen.

I propositionen nr 26 till innevarande års riksdag har framlagts förslag

till lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Enligt förslaget

skall med vissa undantag huvudmannaskapet för vården av de psykiskt

efterblivna, d. v. s. med nuvarande terminologi såväl bildbara som

obildbara sinnesslöa, åläggas landstingen och städer utanför landsting.

Varje landsting skall upprätta en plan för ordnandet av undervisningen

och vården av de efterblivna inom landstingsområdet. I denna plan skall

upptagas såväl särskolor — externat eller internat — och vårdanstalter

som organ för den öppna vården. Även enskilda anstalter skall kunna upptagas

i planen. Undervisning och vård skall vara kostnadsfri för efterblivna

under 21 års ålder.

1951 års sinnesslövårdsutredning har vid sitt ställningstagande till det

lagförslag, som legat till grund för nämnda proposition, ansett, att staten

— vars direkta bidrag till sinnesslövården enligt av utredningen verkställda

mycket ungefärliga beräkningar f. n. skulle täcka endast en knapp tredjedel

av driftkostnaderna — måste lämna väsentliga bidrag både till anläggning

och drift av särskolor och vårdanstalter. Utredningen — som avvisat

tanken på att sinnesslövården skulle anses vara en principiellt statlig angelägenhet

— har därvid anfört i huvudsak två skäl för en statlig bidragsgivning

på detta område. För det första pålägges landstingen genom den

föreslagna lagstiftningen en ny uppgift, nämligen huvudmannaskapet för

vården av de obildbara sinnesslöa och av sådana bildbara sinnesslöa, för

vilka huvudmannaskapet icke redan reglerats genom 1944 års lag om undervisning

och vård av bildbara sinnesslöa. Det andra skälet är önskemålet

att uppmuntra till en snabb utbyggnad och upprustning av denna delvis

eftersatta vårdgren.

Från flera remissmyndigheter har —- nu liksom i yttrandena över utredningens

lagförslag — framhållits, att sinnesslövården är en statlig angelägenhet

och att staten på grund därav i princip bör bestrida alla med

denna vård förenade kostnader. Enligt min mening kan man emellertid

icke då det gäller sjukvården och liknande vårdområden tala om några principiellt

statliga uppgifter. Den alldeles övervägande delen av landstingens

verksamhet avser ju just hälso- och sjukvården samt vissa närstående vårdområden.

Här har landstingen på grund av stadganden i lag eller utan

uttrycklig föreskrift gjort väsentliga och betydande insatser, icke endast

i fråga om kroppssjukvården utan även på andra områden såsom i fråga

om lättskötta sinnessjuka, bildbara sinnesslöa barn och barnhemsverksamheten.

Vården av obildbara och vuxna bildbara sinnesslöa synes icke

skilja sig från dessa vårdgrenar på ett sådant sätt att uppgiften därför

bör anses åvila staten. Frågan synes emellertid framför allt ha en rent

praktisk-ekonomisk innebörd. Det måste anses olämpligt att på staten

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

överföra eu vårdform, där landstingsområdena såväl ur praktiskt-administrativa

synpunkter som av hänsyn till de vårdade och deras anhöriga får

anses utgöra lämpliga upptagningsområden, och där de kommunala huvudmännen

redan genom 1944 års lagstiftning ålagts väsentliga uppgifter.

Statens åligganden i detta hänseende bör därför, såsom jag redan framhållit

i lagpropositionen, begränsas till vården av vissa asociala och svårskötta

efterblivna. Att låta staten betala hela kostnaden för sinnesslövården

i övrigt låter sig knappast förena med det föreslagna kommunala huvudmannaskapet.

Å andra sidan anser jag det uppenbart, att kommunerna icke

ensamma bör svara för dessa kostnader. Den föreslagna organisatoriska

lösningen medför en utvidgning av de kommunala huvudmännens verksamhetsområde

och därmed ökade kostnader för dessa. Härtill kommer

det förut omnämnda önskemålet om en snabb upprustning och utbyggnad

av denna vårdgren. Mot bakgrunden av det anförda anser jag mig sålunda

kunna godtaga de båda huvudsakliga skäl, som utredningen anfört för en

statlig bidragsgivning på detta område, nämligen dels utökningen av huvudmannaskapets

omfattning, dels stimulanssynpunkten.

Beträffande förstnämnda spörsmål delar jag visserligen utredningens

mening, att huvudmännen genom föreslagna nya åligganden kommer att få

vidkännas ganska betydande utgifter. Jag vill emellertid å andra sidan framhålla,

att utgiftsökningen knappast kan bli av den storleksordning, som

åtskilliga remissmyndigheter tydligen utgått från. Enligt utredningens

beräkningar skulle f. n. av de nuvarande totala vårdkostnaderna om i runt

tal 34 000 000 kronor cirka 11 000 000 kronor betalas av staten, omkring

(11 000 000 + 3 000 000) 14 000 000 kronor av landstingen och städerna

utanför landsting samt återstoden, 9 000 000 kronor, av enskilda. De enskildas

utgifter täckes emellertid till stor del av folkpensioner och barnbidrag.

Den övervägande delen av kostnaderna härutöver torde f. n. bestridas

av primärkommunerna och i sista hand landstingen (motsvarande)

enligt bestämmelserna i fattigvårds- och barnavårdslagarna samt lagen om

lindring i mindre bemedlades kostnader för vård av sinnessjuka, sinnesslöa

och fallandesjuka. Att beräkna hur stor del av ifrågavarande kostnader,

som på grund av dessa stadganden redan nu åvilar de sekundärkommunala

huvudmännen, torde knappast vara möjligt. Jag vill emellertid

erinra om att utredningen i sitt första betänkande framhållit, att

vid de enskilda anstalterna förmyndare och anhöriga endast i omkring

It procent av antalet fall själva i sista hand betalade vårdavgifterna.

I fråga om det andra skälet för en statlig bidragsgivning på detta område

vill jag understryka utredningens uttalande, att sinnesslövården utan tvekan

måste anses vara en i flera hänseenden eftersatt vårdgren. Antalet f. n.

befintliga anstaltsplatser är sålunda otillräckligt, framför allt i fråga om

vårdklientelet, för vilket bestämmelser om huvudmannaskap hittills sak4

— Biliang till riksdagens protokoll 1054. 1 sand. Nr 124.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

nats. Den utbyggnad av sinnesslövården, som förutsattes vid genomförandet

av 1944 års lagstiftning, kan vidare ännu icke betraktas som avslutad.

Åtskilliga såväl kommunala som enskilda anstalter är gamla och trots

ombyggnader delvis otidsenliga. Även vårdstandarden i övrigt är på en

del anstalter sådan, att en upprustning i såväl personellt som materiellt

hänseende måste anses synnerligen angelägen. En snabb utbyggnad och

i samband därmed en allmän upprustning av denna vårdgren måste

därför vara ett viktigt önskemål. Jag vill emellertid i detta sammanhang

framhålla, att flera huvudmän i avbidan på statsmakternas ställningstagande

till föreliggande organisationsförslag redan vidtagit eller planerat

åtgärder i dessa hänseenden.

Mot bakgrunden av det anförda synes det mig uppenbart, att huvudmännen

måste erhålla statsbidrag för både anläggning och drift av de

skolor och vårdanstalter, varom nu är fråga. Bidraget bör därvid, såsom

utredningen föreslagit och i anslutning till vad som gäller f. n., fördelas

på tre olika huvudformer, nämligen anläggningsbidrag, lärarlönebidrag

och bidrag till egentliga driftkostnader. Det speciella utrustningsbidrag,

som utredningen föreslagit skola utgå till anskaffande av viss utrustning

vid de yrkeshem med yrkesundervisning, som enligt förenämnda lagförslag

skall inrättas vid särskolorna, kan jag däremot icke tillstyrka. Jag

delar visserligen utredningens åsikt, att en utbyggnad och intensifiering

av yrkesutbildningen och yrkesundervisningen av de efterblivna, är en betydelsefull

fråga. Särskilt vill jag understryka dess uttalande, att man härvid

utan förutfattade meningar bör pröva olika yrkens möjligheter och lämplighet

för de efterblivna. Ett utrustningsbidrag torde emellertid för såväl

huvudmännen som tillsynsmyndigheterna komma att bliva tämligen svårhanterligt.

Då härtill kommer, att bidraget torde få anses vara av förhållandevis

ringa ekonomisk betydelse för huvudmännen, har jag ansett mig böra

avstyrka införandet av denna nya bidragsform. Då förutsättningar för en

lönereglering i fråga om de lärartjänster, som f. n. icke är statligt reglerade,

icke förelegat, har jag icke heller ansett mig kunna tillstyrka den

av utredningen på grundval av 1941 års lärarlönesakkunnigas betänkande

föreslagna utvidgningen av bidragsrätten i fråga om lärarlönebidraget.

Vidare föreslår jag viss ändring i fråga om konstruktionen av det särskilda

bidraget till den öppna vården. Jag återkommer till denna fråga i det

följande.

Innan jag övergår till frågan om storleken och utformningen av de särskilda

bidragen, vill jag — i anslutning till av flera remissmyndigheter

uttalade önskemål — framhålla, att, därest allmänna statsbidragsutredningen

kommer att till behandling upptaga frågan om statsbidrag till sekundärkommuner,

givetvis även nu förevarande bidrag av olika slag bör

prövas.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kung!. Maj.ts proposition nr 12i.

Vad härefter först angår anläggningsbidraget, bör detta liksom f. n. utgå

till landsting och städer utanför landsting. I den män nybyggnad erfordras

för att tillgodose behovet av ytterligare platser inom visst område, bör

denna sålunda i princip ombesörjas av de kommunala huvudmännen. Även

vissa enskilda anstalter torde emellertid komma att upptagas i landstingens

planer för vården av de psykiskt efterblivna. I den mån nämnda huvudmän

anser det ur olika synpunkter lämpligt och möjligt, att sådan nybyggnad

ombesörjes av enskild, förening eller stiftelse, bör dock anläggningsbidrag

såsom utredningen förutsatt kunna utgå efter prövning från fall

till fall. Vissa kategorier enskilda anstalter torde emellertid icke komma

att upptagas i planerna. Detta gäller tre typer av anstalter, nämligen för

det första anstalter, avsedda för en speciell kategori efterblivna från hela

landet, för det andra välskötta enskilda anstalter med intagna från ett

stort antal landstingsområden och för det tredje slutligen sådana enskilda

anstalter, som anses böra bibehållas endast under en övergångstid. Även

till förstnämnda båda kategorier bör anläggningsbidrag kunna utgå efter

särskild prövning, en prövning, som även bör kunna avse statsbidragets

storlek. Den tredje gruppen enskilda anstalter bör givetvis icke erhålla

anläggningsbidrag.

Bidrag bör, såsom jag förut framhållit, utgå till uppförande av såväl

särskolor i internatform som vårdanstalter. Då öppna vårdformer av olika

slag i största möjliga utsträckning bör uppmuntras, har jag intet att erinra

mot utredningens förslag, att bidrag alltid skall kunna utgå även för inrättande

av externatskolor och externatplatser vid skolhem samt av sysselsättningsavdelningar

i externatform.

Utredningens förslag beträffande de ändamål, för vilka anläggningsbidrag

skall utgå, föranleder ingen erinran från min sida utom såvitt avser

den föreslagna utvidgningen beträffande ändrings- och reparationsarbeten

å befintliga, för sinnesslövården uppförda byggnader. Av principiella skäl

samt då bidraget skulle bli svårhanterligt och knappast få större ekonomisk

betydelse, anser jag mig icke kunna tillstyrka införandet av denna nya

bidragsform.

Däremot anser jag mig böra godtaga utredningens förslag, att anläggningsbidraget

— utom såvitt angår externaten samt ändringsarbeten å befintliga

för annat ändamål uppförda byggnader — skall utgå med ett visst

fast belopp per nytillkommande skol- eller vårdplats och att platsantalet

sålunda skall bliva avgörande för bestämmande av det sammanlagda statsbidragets

storlek. En sådan ordning synes nämligen innebära en väsentlig

förenkling och har också i och för sig tillstyrkts av så gott som samtliga

remissinstanser.

Vad härefter angår frågan om platsbidragets storlek har utredningen

på grundval av närmare redovisade ungefärliga kostnadsberäkningar upp
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Mnj:ts proposition nr 12fi.

skattat den genomsnittliga normala anläggningskostnaden till 24 000 kro

nor för särskoleplats å internat och 18 000 kronor för plats ä vårdanstalt

Utredningen förordar, att platsbidraget bestämmes till 50 procent av dessa

belopp, d. v. s. till 12 000 resp. 9 000 kronor per plats. Nu utgående bidrag

om 4 000 kronor per plats, som dock endast avser anstalter för bildbara

sinnesslöa, fastställdes av 1944 års riksdag på grundval av en byggnadskostnad

varierande mellan 4 000 och 10 000 kronor per nybyggd plats. Då

byggnadskostnadsindex sedan dess stigit med omkring 75 procent, skulle

detta medföra en uppräkning av bidraget till 7 000 kronor. I likhet med

statskontoret kan jag icke tillstyrka, att bidraget för internatskolor fastställes

till högre belopp än nu angivits. Bidraget för vårdanstalter bör i

ungefärlig relation härtill fastställas till 5 000 kronor per plats. Bidraget

till externatskolor bör med hänsyn till angelägenheten av att uppmuntra

externatundervisningen i enlighet med utredningens förslag fastställas till

50 procent av de verkliga kostnaderna men maximeras till högst 5 000

kronor per elevplats. För omändring av i vederbörande huvudmans ägo

befintlig, för annat ändamål uppförd byggnad bör såsom utredningen föreslagit

procenttalet fastställas till 30. Bidraget bör dock i detta fall självfallet

maximeras till belopp, motsvarande förut angivna platsbidrag för

särskolor resp. vårdanstalter. Därest externatplatser förlägges till internatskolor,

bör efter prövning i varje särskilt fall en viss höjning av det för

skolan utgående bidraget kunna medgivas. Liksom f. n. bör bidraget återbetalas,

om skola eller anstalt nedlägges eller användes för annat ändamål.

Utredningens uppskattning av det aktuella platsbehovet anser jag mig

kunna godtaga som en utgångspunkt för att bedöma de ekonomiska konsekvenserna

av nu framlagda förslag. I enlighet härmed torde statens kostnader

för utbyggnad av denna vårdgren kunna uppskattas till (500 X 7 000)

3 500 000 kronor för skolinternaten och (2 300 x 5 000) 11 500 000 kronor

för vårdanstalterna. Kostnaderna för externatskolor och förenämnda omändringsarbeten

torde kunna beräknas till högst 2 000 000 kronor och den

sammanlagda kostnaden alltså till omkring (3 500 000+ 11 500 000 +

2 000 000) 17 000 000 kronor.

Utredningen har förutsatt, att denna utbyggnad skulle äga rum under

en femtonårsperiod. Även om det i och för sig skulle vara önskvärt, att

denna utbyggnad kunde genomföras på kortare tid, synes det emellertid

i nuvarande investeringsläge och med hänsyn till behoven på övriga områden

vara orealistiskt att räkna med en snabbare utbyggnadstakt. Jag har

därför ansett mig f. n. böra godtaga utredningens förslag till utbyggnadstid

såsom utgångspunkt för en beräkning av det statliga medelsbehovet

för ändamålet. Detta skulle i enlighet härmed kunna uppskattas till icke

fullt 1 200 000 kronor per budgetår.

De nya bidragsbestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1955. Då

vissa huvudmän i avbidan på en lösning av frågan om huvudmannaskapet

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

redan påbörjat och i några fall avslutat uppförande av särskolor eller

vårdanstalter, avsedda att inpassas i den nya organisationen, bör emellertid

Kungl. Maj :t äga möjlighet att bevilja anläggningsbidrag även till sådana

nybyggnader, vilkas uppförande påbörjats men ej avslutats före den 1 januari

1953, d. v. s. kalenderårsskiftet närmast efter framläggandet av 1951

års utrednings lagförslag. En förutsättning härför är dock givetvis, att

vederbörande skola eller anstalt upptagits i någon godkänd plan eller

eljest godkänts av vederbörande tillsynsmyndighet. Ansökningar om bidrag

torde böra inlämnas till vederbörande tillsynsmyndighet före den 1 juli

1955.

Beträffande lärarlönebidraget ansluter jag mig helt till utredningens

förslag såvitt angår konstruktionen av detsamma. Det föreslagna systemet

att beräkna statsbidraget efter de sammanlagda kontanta avlöningsförmånerna

i vederbörande ortsgrupp enligt den näst högsta löneklassen av för

medgivna, reglerade tjänster gällande lönegrader måste komma att innebära

en avsevärd förenkling av nu gällande bidragsgrunder. I likhet med

utredningen anser jag vidare, att staten alltjämt bör svara för huvudparten

av kostnaderna för löner till rektorer och lärare. Med den föreslagna konstruktionen

av lärarlönebidraget kommer emellertid kostnaderna för eventuella

vikarier eller för timlärare icke att inräknas i bidragsunderlaget.

Med hänsyn härtill synes den av utredningen föreslagna fördelningen av

bidragsberättigade kostnader mellan staten och vederbörande huvudmän

vara väl avvägd. Jag förordar alltså, att den statliga andelen fastställes

till 95 procent av de på angivet sätt beräknade kostnaderna. Vid bifall

härtill torde statens andel av de verkliga kostnaderna komma att öka från

f. n. omkring 85 procent till cirka 88 procent och därmed nära ansluta sig

till det genomsnittliga bidraget till lönekostnaderna vid folkskoleväsendet.

Huvudmansavgift bör liksom f. n. avdragas vid statsbidragets utbetalande.

De nya bidragsgrunderna bör, såsom utredningen föreslagit, tillämpas redan

fr. o. in. redovisningsåret 1954/55. De årliga kostnaderna för lärarlönebidraget

torde kunna uppskattas till 3 600 000 kronor, innebärande en ökning

i förhållande till av skolöverstyrelsen med utgångspunkt från nuvarande

bidragsgrunder för nämnda budgetår äskat belopp med 200 000

kronor.

Även utredningens förslag till konstruktion av statsbidraget till egentliga

driftkostnader anser jag mig böra godtaga. Jag förordar sålunda, att detta

beträffande internat av olika slag fastställes till ett visst belopp per godkänd

vårdplats. I det godkända platsantalet synes även böra inräknas en

av vederbörande tillsynsmyndighet övergångsvis godkänd överbeläggning.

Å andra sidan bör emellertid, för den händelse beläggningen skulle avsevärt

understiga det godkända platsantalet eller om eljest särskilda skäl föranleder

därtill, statsbidraget efter prövning av vederbörande tillsynsmyndighet

kunna minskas. Utredningen har föreslagit, att bidraget i princip fastställes

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b.

till samma belopp för internatplatser av olika slag men med visst avdrag

för intagna, som icke skall äga erhålla kostnadsfri vård eller som uppbär

folkpension. Den av utredningen föreslagna förenklingen av statsbidraget

torde emellertid komma till sin fulla rätt först vid ett för internatplatser

av alla slag enhetligt statsbidrag. Jag förordar därför en sådan ändring av

utredningens förslag.

Nu gällande driftbidrag utgår med ett belopp om 900 kronor per år. Utredningen

har vid avvägningen av driftbidragets storlek utgått från en

genomsnittlig normalkostnad per vårdplats, bortsett från lärarlönekostnader,

om 3 400 för de kommunala och 3 000 kronor för de enskilda anstalterna

eller i genomsnitt för båda anstaltskategorierna cirka 3 300

kronor. Denna genomsnittskostnad har med hänsyn till önskvärdheten av

en höjd vårdstandard avrundats uppåt med 200 kronor till 3 500 kronor.

De av utredningen föreslagna platsbidragen, 2 000 och i vissa fall 1 000

kronor, avsågs motsvara i genomsnitt 40 procent av sistnämnda platskostnad.

Med den av mig tidigare föreslagna bidragskonstruktionen skulle

härför erfordras ett platsbidrag om 1 400 kronor. Då bidraget emellertid

synes böra avvägas i förhållande till de redovisade verkliga driftkostnaderna,

anser jag mig icke kunna tillstyrka, att detsamma beräknas på ett

högre bidragsunderlag, än vad som motsvarar den verkliga genomsnittskostnaden

per vårdplats. På grund härav och med beaktande av bl. a. den

andel av kostnaderna, som med hänsyn till uppburna folkpensioner och

barnbidrag i själva verket kommer att åvila de kommunala huvudmännen,

anser jag mig icke kunna förorda, att statsbidraget bestämmes till högre

belopp än 1 200 kronor per plats. Förslaget innebär en höjning av det nuvarande

driftbidraget med 300 kronor.

Med ett platsantal om i runt tal 9 000 skulle det årliga statsbidraget till

internaten i enlighet härmed kunna uppskattas till omkring 10 800 000

kronor. Då de verkliga totala vårdkostnaderna för på internat intagna på

grundval av nu anförda siffror kan uppskattas till (9 000 x 3 300)

29 700 000 kronor, uppgår sålunda den statliga andelen i form av egentligt

drittbidrag till i genomsnitt omkring 36 procent. Med utgångspunkt från

av utredningen verkställda beräkningar av antalet folkpensionsberättigade

interner samt på särskolor och vårdanstalter intagna barn under 16 år kan

den del av totalkostnaderna, som bestrides av folkpensioner (bortsett från

det övergångsvis utgående bostadstillägget och fickpengar) samt barnbidrag,

uppskattas till drygt 9 400 000 kronor. Den på nämnda kommunala

huvudmän belöpande andelen skulle alltså uppgå till (29 700 000 —

10 800 000 — 9 400 000) 9 500 000 kronor eller knappt 32 procent. Härvid

har förutsatts, att några vårdavgifter utöver folkpensionen icke utgår. —

Det måste emellertid understrykas, att dessa på utredningens kalkyler grundade

beräkningar måste anses vara högst ungefärliga och utgå från en

återhållsam bedömning av de faktiska vårdkostnaderna.

Mot utredningens förslag i fråga om bidrag till externatskolor har jag

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

intet att erinra. Denna skolform bör sålunda i statsbidragshänseende så nära

som möjligt anslutas till vad som gäller beträffande folkskolan i allmänhet.

I enlighet härmed bör bidrag utgå enligt de för normalskolor gällande

bestämmelserna om bidrag till anordnande av skolmåltider, för tillhandahållande

av fria läroböcker in. in., för viss undervisningsmateriel, för inackordering

av skolbarn samt för hälsovård. Vidare bör statsbidrag utgå

med ett fast belopp om 200 kronor per inskriven elev och år. Då antalet

i externatskola f. n. inskrivna elever uppgår till omkring 750, kan statens

kostnader för det fasta bidraget uppskattas till cirka 150 000 kronor per år.

Det av någon remissinstans framförda önskemålet om särskilt bidrag till

dagliga resekostnader för externa elever vid internat- eller externatskolor,

vilka kostnader torde få anses ingå i den eleverna tillkommande kostnadsfria

vården, anser jag mig icke kunna tillstyrka.

I sitt förslag beträffande bidrag till den öppna vården har utredningen ansett

det icke vara möjligt att på grundval av de verkliga kostnaderna konstruera

vare sig ett bidrag för varje särskild vårdform eller för den öppna vården

i dess helhet. Med hänsyn härtill och till angelägenheten av största möjliga

förenkling av bidragssystemet har utredningen ansett sig böra avstå från

tanken på statsbidrag till de särskilda formerna av den öppna vården.

Bidraget har i stället avsetts skola utgå med belopp i huvudsak motsvarande

lönekostnaden för den eller de befattningshavare, som närmast skulle få

svara för den öppna vården. Ehuru ett bidrag av denna karaktär otvivelaktigt

skulle vara av värde för att stimulera landstingen att anställa sådana

befattningshavare, vilket i sin tur måste vara av väsentlig betydelse

för en önskvärd effektivering av den öppna vården, anser jag mig av principiella

skäl icke kunna tillstyrka detta alternativ. Av skäl som utredningen

anfört är jag icke heller beredd föreslå särskilda bidrag för var

och en av de olika öppna vårdformer, som omfattas av den föreslagna lagstiftningen.

Jag förordar i stället, att bidraget anslutes till den vårdform,

som närmast anknyter till den slutna vården och som för huvudmännen

torde vara förhållandevis mest kostnadskrävande, nämligen familjevården.

Bidraget bör därvid utgå med ett fast belopp för var och en i familjevård

utackorderad och år. Ur förenklingssynpunkt synes bidraget böra beräknas

på antalet vid en viss tidpunkt, t. ex. kalenderårsskifte eller annan lämplig

tid, i familjevård utackorderade. Bidraget, som f. n. utgår med 180 kronor

för år, torde böra bestämmas till samma belopp, som föreslagits för externateleverna,

eller till 200 kronor per vårdad och år. Då antalet familjevårdsfall

f. n. kan uppskattas till i runt tal 800, torde kostnaderna för

detta bidrag kunna beräknas till omkring 100 000 kronor om året.

De nya bidragsgrunderna torde — med förut angivna undantag — böra

träda i kraft den 1 januari 1055, fr. o. in. vilken dag huvudmannaskapet

för undervisning och vård av nu ifrågavarande efterblivna föreslagits

komma att åvila landstingen och de landstingsfria städerna.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestäm
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

melser rörande grunderna för statsbidragens utgående, som kan komma

att erfordras.

Jag vill slutligen i detta sammanhang erinra om, att två enskilda anstalter,

nämligen skolhemmet Söderhaga i Drevviken samt skol- och arbetshemmet

Sävstaholm i Vingåker, icke kommer att omfattas av det föreslagna

kommunala huvudmannaskapet. 1 ett av 1948 års sinnesslövårdssakkunniga

den 1 oktober 1951 till chefen för inrikesdepartementet avgivet

betänkande angående skol- och yrkeshem för barn med komplicerad utvecklingshämning

(SOU 1951: 48) har föreslagits bl. a., att dessa båda hem

skulle genom särskilda avtal mellan staten och anstalternas huvudmän knytas

till den av de sakkunniga förordade anstaltsorganisationen för vård

av barn med komplicerad utvecklingshämning. I den inledningsvis omnämnda

propositionen nr 26 har jag även uttalat mig för en sådan lösning.

1 enlighet härmed har Kungl. Maj :t genom beslut den 18 december 1953

uppdragit åt skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen att gemensamt upptaga

förhandlingar med huvudmännen för nämnda båda anstalter i fråga

om berörda anknytning samt att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag,

vartill förhandlingarna kunde giva anledning. I avbidan på dessa

förslag torde även nämnda båda enskilda anstalter tills vidare böra omfattas

av de föreslagna nya bidragsgrunderna.

I enlighet med vad nu anförts kan statens årliga bidrag till de totala driftkostnaderna

uppskattas till följande belopp, nämligen för lärarlönebidrag

3 600 000 kronor samt för driftbidrag till internaten, till externatskolor och

till öppen vård resp. 10 800 000, 150 000 och 160 000 kronor eller tillhopa

14 710 000 kronor. Då samtliga driftbidrag utbetalas i efterskott, påverkas

ej medelsbehovet för budgetåret 1954/55 av de föreslagna bidragsgrunderna.

För sistnämnda budgetår äskas sammanlagt omkring 12 200 000 kronor,

varför ökningen av statens årliga kostnader kan uppskattas till omkring

2 500 000 kronor.

De för ifrågavarande ändamål i riksstaten nu uppförda anslagen till Bidrag

till uppförande eller inrättande av anstalter för bildbara sinnesslöa,

till Bidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa och till Bidrag till

anstalter för obildbara sinnesslöa torde fr. o. in. budgetåret 1955/56 —

d. v. s. det budgetår, varunder bidrag enligt de nya grunderna första gången

kommer att utbetalas — böra uppföras under benämningen Bidrag till uppförande

eller inrättande av särskolor och vårdanstalter för psykiskt efterblivna,

Bidrag till driften av särskolor för psykiskt efterblivna samt Bidrag

till driften av vårdanstalter för psykiskt efterblivna.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majrt måtte

föreslå riksdagen

att godkänna de förslag till ändrade statsbidragsgrunder

för undervisning och vård av psykiskt efterblivna, som angivits

i det föregående.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b.

57

Anslagsäskanden för budgetåret 1954/55.

l:o) Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa.

1952/53 .................

1953/54 (statsliggaren s. 963)

1954/55 (förslag) .........

3 200 000

3 960 000

3 960 000

Anslag

Nettoutgift

3 372 770

Yrkanden.

Medicinalstyrelsen (skr. 31/8 1953) hemställer, dels att anslaget uppföres

med oförändrat belopp, dels ock att av anslaget 9 600 kronor må disponeras

för anordnande av en utbildningskurs för i första hand föreståndare vid

vård- och arbetshem inom sinnesslövården.

Statsbidraget för kalenderåret 1952 beräknas komma att uppgå till i runt

tal 3 440 000 kronor. Genom den provisoriska ökningen av statsbidraget

fr. o. in. den 1 januari 1953 uppnås visserligen icke den avvägning mellan

statsbidrag och vårdavgifter, som statsmakterna enligt tidigare uttalanden

ansett lämplig. I avbidan på 1951 års sinnesslövårdsutrednings förslag anser

sig styrelsen dock icke böra f. n. påyrka någon ytterligare höjning. Med

hänsyn härtill och då antalet nytillkomna vårdplatser är ringa, kan anslaget

upptagas med oförändrat belopp.

Inom sinnesslövården arbetar f. n. en stor grupp föreståndare och vårdpersonal

utan någon egentlig utbildning för arbete bland ett svårskött och

särpräglat klientel. Med hänsyn till den utveckling sinnesslövården undergått

de senaste åren och de berättigade krav, som måste ställas på god

institutionsvård, kan detta ej längre anses godtagbart. Medicinalstyrelsen

finner därför synnerligen angeläget, att en kurs anordnas i första hand

för föreståndare vid vård- och arbetshem under styrelsens överinseende.

Kursen avses omfatta tre veckor och föreslås förlagd till Stockholm. I kursen

skall ingå föreläsningar, praktiska demonstrationer och studiebesök.

Föreläsningarna avses omfatta bl. a. frågor rörande barna- och ungdomspsykologi,

barnpsykiatri, psykisk barna- och ungdomsvård, moderna principer

för utvecklingshännnade barns fostran och vård, sysselsättnings- och

arbetsterapi samt spastikernas problem.

Deltagarantalet beräknas till 30. Då de flesta torde arbeta vid enskilda

anstalter, som åtnjuter statsbidrag, bör möjlighet beredas dem att erhålla

stipendier om högst 200 kronor för att underlätta deras omkostnader för

resor och uppehälle i samband med kursen.

Kostnaderna beräknas till 9 600 kronor, varav för föreläsningar 3 200

kronor, stipendier 4 000 kronor, lokal 400 kronor, arvode till administratör

500 kronor samt resor och omkostnader för studiebesök 1 500 kronor.

Motiv.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Departementschefen.

Såsom medicinalstyrelsen framhållit finnes f. n. vid vård- och arbetshem

under styrelsens överinseende en stor grupp föreståndare och vårdpersonal,

som saknar erforderlig utbildning. I likhet med styrelsen anser jag det därför

vara synnerligen angeläget, att en utbildningskurs för i första hand

föreståndare för nämnda vård- och arbetshem anordnas under nästa budgetår.

Styrelsens förslag till kursplan in. m. samt dess beräkning av kostnaderna

för ändamålet anser jag mig kunna i huvudsak godtaga.

Mot styrelsens beräkning av medelsbehovet i övrigt under anslaget har

jag intet att erinra. Jag vill härvid framhålla, att av mig i det föregående

framlagda förslag till ändrade statsbidragsgrunder, vilka beträffande lärarlönebidraget

avsetts skola träda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1954 och i övrigt

fr. o. in. den 1 januari 1955 icke påverkar medelsbehovet under anslagen

till sinnesslövården för budgetåret 1954/55. Driftbidragen utbetalas

nämligen i efterskott och eventuella framställningar om anläggningsbidrag

för byggnader, som påbörjats men icke färdigställts den 1 januari 1953,

vilka ansökningar föreslagits skola vara inlämnade till vederbörande tillsynsmyndighet

före den 1 juli 1955, torde icke komma att beviljas och utbetalas

redan under loppet av nästkommande budgetår.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

1953/54 (statsliggaren s. 965) ........ 850 000

1954/55 (förslag) .................. 900 000

Yrkande.

Skolöverstyrelsen (skr. 25/8 1953) hemställer, att anslaget uppräknas

med 150 000 kronor.

Vid utgången av budgetåret 1952/53 fanns på anslaget en reservation av

827 502 kronor. Av reservationen är ett belopp av 688 000 kronor bundet

genom bifallna men ännu ej utbetalade ansökningar om bidrag. Summan

av till Kungl. Maj:t ingivna eller hos skolöverstyrelsen inneliggande ansökningar

uppgår till 920 500 kronor. Bidrag för samtliga förenämnda ansökningar

beräknas komma att utbetalas under budgetåret 1953/54. Härutöver

att till Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa för

budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 3 960 000 kronor.

2:o) Bidrag till uppförande eller inrättande av anstalter för bildbara sin

nesslöa.

Anslag Nettoutgift

Anslag

100 000

1952/53

Motiv.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kiingl. Maj:ts proposition nr 124.

väntas för tiden intill den 1 juli 1955 ansökningar om statsbidrag på sammanlagt

1 040 000 kronor. I enlighet härmed erfordras för budgetåret

1954/55 en medelsanvisning om (688 000 + 920 500 + 1 040 000 — 827 502 —

850 000) 970 998 eller i runt tal 1 000 000 kronor.

Departementschefen.

Bidrag för de av skolöverstyrelsen i anslagsframställningen angivna, redan

beviljade ansökningarna om tillhopa 688 000 kronor kan beräknas

komma att utbetalas under loppet av budgetåret 1953/54. På grundval av

hos Kungl. Maj :t eller skolöverstyrelsen inneliggande ansökningar torde

bidrag kunna beviljas med omkring 1 022 000 kronor. För innevarande budgetår

tillgängliga medel torde sålunda icke komma att helt förslå för utbetalande

av bidrag även för sistnämnda ansökningar. Å andra sidan torde

emellertid beloppet av sådana väntade bidragsansökningar, som kan beräknas

påverka medelsbehovet före utgången av budgetåret 1954/55, kunna

reduceras något på grund av inträffade förseningar av vissa byggnadsarbeten.

Med hänsyn härtill och under erinran om vad jag under föregående

punkt anfört om de föreslagna nya statsbidragsgrundernas inverkan på nu

förevarande anslag förordar jag, att anslaget för nästa budgetår uppföres

med ett belopp av 900 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till uppförande eller inrättande av anstalter

för bildbara sinnesslöa för budgetåret 1954/55 under elfte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag'' av 900 000 kronor.

3:o) Bidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa.

Anslag Nettoutgift

1952/53 ........................ 6 200 000 6 394 010

1953/54 (statsliggaren s. 965) . . 6 900 000

1954/55 (förslag) ................ 8 200 000

Från anslaget bestrides kostnaderna för bidrag till driften av anstalter

för bildbara sinnesslöa enligt därom meddelade bestämmelser. Vidare har

från anslaget under en följd av budgetår utgått bidrag till dels svenska

föreningen för undervisning och vård av psykiskt efterblivna och fallandesjuka

för anordnande av en utbildningskurs för vårdpersonal vid sinnesslöanstalterna,

dels ock föreningen för sinnesslöa barns vård (numera föreningen

Sävstaholmsskolorna) för uppehållande av verksamheten vid föreningens

seminarium Slagsta för utbildande av lärarinnor vid skolor för

sinnesslöa barn. Sistnämnda utbildning har fr. o. in. budgetåret 1953/54

förlagts i anslutning till småskoleseminariet i Stockholm och ställts under

skolöverstyrelsens ledning. Härjämte har enligt medgivande av riksdagen

under ett vart av budgetåren 1946/47—-1949/50 från anslaget anvisats elt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 12k.

belopp av högst 20 000 kronor samt för vartdera av budgetåren 1950/51—

1952/53 och 1953/54 ett belopp av högst 29 800 resp. 32 600 kronor för anordnande

av en särskild med hjälpklasslärarutbildningen kombinerad kurs

för utbildning av sinnesslölärare.

Yrkanden.

1. Skolöverstyrelsen (skr. 25/8 1953) hemställer, att anslaget, i vad det

avser anstalter under överstyrelsens inseende, höjes med 1 328 000 kronor.

Ökn. el. minskn.

a) Statsbidrag till avlöning åt föreståndare och lärare...................... -f 1 000 000

b) Statsbidrag till övriga driftkostnader .................................. 4- 159 000

c) Fortbildningskurs för lärare i slöjd .................................... _|_ 27 000

d) Fortbildningskurs för lärare i kunskapsämne............................ -f 27 000

e) Utbildningskurs för vårdarinnor........................................ . 8 000

f) Statsbidrag till inackordering av externatelever ........................ 4- 9 000

g) Särskoleseminariet m. m............................................... 4. 114 000

+ 1 32» 000

2. Medicinalstyrelsen (skr. 31/8 1953) föreslår, dels att anslaget, såvitt

avser under styrelsens inseende stående anstalter, uppföres med oförändrat

belopp — 1 208 000 kronor — dels ock att av anslaget må såsom bidrag till

anordnande av en utbildningskurs för vårdpersonal vid Skaraborgs och

Älvsborgs läns sinnesslöanstalt Johannesberg användas ett likaledes oförändrat

belopp av högst 20 000 kronor under samma villkor som tidigare

gällt.

Motiv.

1 a) Under budgetåret 1953/54 beräknas på grund av vid skolorna genomförda

utvidgningar tillkomma 20 nya lärartjänster, varav 5 vid skoloch

arbetshem och 15 vid externatskolor. Statsbidraget till avlöning åt dessa

lärare beräknas till i runt tal (85 procent av 200 640) 170 000 kronor. Genom

lönegradsuppflyttning av rektorer och vissa lärare vid sinnesslöskolorna

fr. o. in. den 1 juli 1953 belastas anslaget med ytterligare 380 000

kronor.

För budgetåret 1953/54 har till lärarpersonalens löner anvisats 2 400 000

kronor. Den faktiska medelsåtgången under budgetåret 1954/55 beräknas

till 3 463 000 eller i runt tal 3 400 000 kronor. Hänsyn har därvid tagits till

fr. o. in. den 1 januari 1954 gällande ny lönegruppering.

1 b) Antalet elever på skolhemmen beräknas öka med 150 och på externaten

med 120. Anslaget bör således höjas med (150 x 900 + 120 x 200)

159 000 kronor.

1 c) Under de närmast föregående budgetåren har medel beviljats till

såväl eu fortbildningskurs för föreståndare som en fortbildningskurs för

lärare i kunskapsämne vid de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa.

Fn synnerligen viktig del av undervisningen vid dessa skolor åvilar

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 61

lärarna i slöjd. Det är synnerligen önskvärt, att en fortbildningskurs även

för dessa lärare anordnas. Kursen skulle avse en allmän orientering över

utvecklingshämningarnas psykologi och pedagogik. Den skulle vidare dels

belysa de ökade möjligheterna att inom slöjdundervisningens område stimulera

och utveckla eleverna, dels göra den vid arbetshemmen intensifierade

yrkesutbildningen så ändamålsenlig som möjligt.

Kursen bör omfatta 14 dagar. Antalet deltagare beräknas till 50. De kvinnliga

kursdeltagarna, vilka avlönas med statsmedel, bör erhålla full lön under

kurstiden. Därjämte bör dessa deltagare åtnjuta resekostnadsersättning

och traktamente enligt allmänna resereglementet. överstyrelsen förutsätter,

att landstingen beviljar eventuella manliga deltagare samma förmåner.

Sammanlagda kostnaderna beräknas till 27 000 kronor.

1 d) Stort behov föreligger f. n. av en specialbetonad fortbildningskurs

för lärare i kunskapsämne inom sinnesslöskolan. Kursen skulle syfta till

att rikta lärarnas uppmärksamhet på uppkomsten och yttringarna av sådana

intellektuella utvecklingshämningar, som orsakas av sociala förhållanden,

kroppsliga sjukdomstillstånd eller brister i vissa intellektuella funktioner.

Vidare skulle behandlas dels diagnostiska metoder att avgöra, huruvida

vissa elever hör hennna i sinnesslöskolan eller icke, dels behandlingsmetoder

för elever, vilkas psykiska efterblivenhet kompliceras av speciella

svårigheter.

Deltagarantalet beräknas till 50. Kurstiden bör omfatta 14 dagar. Kursdeltagarna

bör erhålla full lön under kurstiden ävensom resekostnadsersättnins

och traktamente. Kostnaden beräknas till 27 000 kronor.

O

1 e) För budgetåret 1953/54 beviljades 16 000 kronor till två utbildningskur

ser för vårdpersonal vid sinnesslöskolorna. Ytterligare ett antal

vårdarinnor bör få genomgå en sådan kurs under budgetåret 1954/55. Kursen

bör omfatta tre veckor och antalet deltagare uppgå till 30. Kostnaden

uppskattas till 8 000 kronor.

1 f) För budgetåret 1953/54 anvisades till inackordering av sådana barn,

som icke har sina hem i stad, där externatskola finnes inrättad, 27 000

kronor. Under innevarande budgetår beräknas antalet inackorderade elever

till 40, varför bidraget bör ökas med (40 X 900 — 27 000) 9 000 kronor.

1 g) Den 29 maj 1953 uppdrog Kungl. Maj :t åt överstyrelsen att ombesörja

en utbildning av sinnesslölärare, som motsvarade den vid Slagsta

seminarium bedrivna, samt medgav, att överstyrelsen för budgetåret 1953/54

finge för nämnda ändamål disponera ett belopp av 70 000 kronor, varav

65 000 kronor till avlöningar och omkostnader samt 5 000 kronor till utrustning.

Under läsåret 1953/54 har utbildningen förlagts i anslutning till småskoleseminariet

i Stockholm under benämningen särskoleseminariet i Stockholm.

Detta seminarium beräknas innevarande år mottaga 25 elever och

under läsåret 1954/55 30 elever, ökningen av antalet elever beräknas med
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b.

föra stegrade omkostnader med i runt tal 5 000 kronor. Den arvodeshöjning

från 1 000 till 2 000 kronor, som överstyrelsen föreslagit beträffande

tolk- och småskollärare, som förordnas till handledare för seminarieeleverna,

bör tillerkännas även de lärare, som anlitas såsom handledare för

särskoleseminariets elever. Kostnadsökningen härför beräknas till 10 000

kronor.

Seminariets kapacitet är dock ej tillräcklig för att tillgodose behovet av

sinnesslölärare. Såsom skett sedan våren 1946 bör därför medel anvisas

även till en särskild med hjälpklasslärarutbildningen kombinerad kurs för

utbildning av sinnesslölärare. Härför erfordras 34 000 kronor, innebärande

en ökning med 1 400 kronor på grund av förslaget om höjning av handledararvodena.

Sålunda skulle för särskoleseminariet m. in. erfordras

(65 000 + 5 000 + 10 000 + 34 000) 114 000 kronor. Särskilda medel för

detta ändamål har icke beräknats under anslaget för budgetåret 1953/54.

Departementschefen.

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag angeläget, att ytterligare en kurs

för utbildning av vårdpersonal vid sinnesslöskolorna anordnas under nästa

budgetår. Däremot är jag icke beredd förorda, att medel anvisas för anordnande

av fortbildningskurser för slöjdlärare eller för lärare i kunskapsämnen.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens

bemyndigande genom beslut den 29 maj 1953 uppdragit åt skolöverstyrelsen

att ombesörja en utbildning av sinnesslölärare, motsvarande

den vid Slagsta seminarium tidigare bedrivna. För ändamålet anvisades ett

belopp av 70 000 kronor. Utbildningen har förlagts i anslutning till småskoleseminariet

i Stockholm under benämningen särskoleseminariet i Stockholm.

Då seminariets kapacitet emellertid icke är tillräcklig, har Kungl.

Maj :t - såsom ävenledes med stöd av riksdagens bemyndigande skett

sedan år 1946 — genom beslut den 19 februari 1954 anvisat medel, 32 600

kronor, för anordnande av en särskild med hjälpklasslärarutbildningen

kombinerad kurs för utbildning av sinnesslölärare. Motsvarande utbildning

bör, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, anordnas även under nästa budgetår

och uppkommande kostnader liksom hittills få bestridas från nu ifrågavarande

anslag. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet vill

jag dock förorda, att handläggningen av frågor rörande lärarutbildningen

fr. o. m. budgetåret 1955/56 överflyttas från inrikesdepartementet till ecklesiastikdepartementet.

Skolöverstyrelsens beräkning av kostnaderna för

ifrågavarande utbildning för budgetåret 1954/55 torde i huvudsak kunna

godtagas. Jag anser mig dock icke kunna tillstyrka överstyrelsens förslag

om höjning av handledararvoden till de lärare, som förordnas till handledare

för elever vid särskoleseminariet eller vid den särskilda med hjälpklasslärarutbildningen

kombinerade kursen för utbildning av sinnesslö
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

lärare. I enlighet härmed och då jag icke har något att erinra mot skolöverstyrelsens

beräkningar i fråga om medelsbehovet i övrigt under anslaget

för nästa budgetår, skulle detsamma för överstyrelsens del behöva uppräknas

med (1 328 000 — 27 000 — 27 000 — 10 000 — 1 400) 1 262 600 kronor,

vilket belopp torde böra avrundas uppåt till 1 300 000 kronor.

Medicinalstyrelsens beräkning av medelsbehovet för under dess inseende

stående anstalter har icke givit mig anledning till erinran. Jag har därvid

ansett mig böra tillstyrka styrelsens förslag, att även för nästa budgetår

ett belopp om högst 20 000 kronor får utgå såsom bidrag till anordnande vid

Skaraborgs och Älvsborgs läns sinnesslöanstalt Johannesberg av en utbildningskurs

för vårdpersonal vid sinnesslöanstalterna.

I enlighet härmed och under einran om vad som under punkten 1 anförts

i fråga om de föreslagna nya statsbidragsgrundernas inverkan på nu förevarande

anslag, kan det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår

uppskattas till (6 900 000 + 1 300 000) 8 200 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Bidrag till driften av anstalter för bildbara sinnesslöa

för budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 8 200 000 kronor.

4:o) Bidrag till svenska föreningen för psykisk hälsovård. Anslag för

detta ändamål finnes icke uppfört i riksstaten för budgetåret 1953/54.

Yrkande.

Svenska föreningen för psykisk hälsovård (skr. 19/10 1953) hemställer

om statsbidrag med 6 000 kronor för bestridande av kostnaderna för sjukgymnastik

behandling av vissa spastiska sinnesslöa barn.

Motiv.

Föreningen har till uppgift bl. a. att förebygga nervösa och psykiska

sjukdomstillstånd hos därav hotade personer ävensom att genom ändamålsenliga

vårdåtgärder förbättra dem, som drabbats av sådana sjukdomar. Till

berörda kategorier torde kunna hänföras spastiska barn, ett klientel, som

i viss utsträckning visat sig mottagligt för rörelseterapi och härigenom

kunnat räddas åt en mera människovärdig tillvaro. Föreningen har anslagit

medel till av sjukgymnastisk expert företagna resor till ett stort antal

sinnesslöanstalter i syfte att meddela spastiska barn behandling och att

samtidigt instruera vårdpersonalen. Under tiden 18 september 1951—

30 september 1952 besöktes sålunda 55 sinnesslöanstalter med 5 707 intagna,

av vilka 367 erhöll sjukgymnastisk behandling och rörelseprogram.

Besöken planerades av medicinalstyrelsen. Sedan maj månad 1953 bär

verksamheten kunnat upprätthållas genom bistånd från Rädda Barnen, som

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

beviljat 6 000 kronor för ändamålet. Av dessa medel har redan cirka hälften

förbrukats. Verksamheten synes vara av synnerligen stort, framför allt

humanitärt värde. Då föreningen därför önskar fortsätta densamma men

av ekonomiska skäl icke i längden ser sig i stånd härtill, anhåller föreningen,

att medel måtte ställas till dess disposition för fortsatt bedrivande av verksamheten

i fråga. Den årliga kostnaden beräknas komma att uppgå till i

runt tal 6 000 kronor.

Yttranden.

Medicinalstyrelsen erinrar, att spastiska barn i stor utsträckning vistas

på sinnesslöanstalter. Dessa barn har i denna miljö icke kommit att uppnå

den utveckling, som vid behandling enligt moderna och för dem tillrättalagda

principer eljest hade varit möjlig. Enligt styrelsens mening framstår

de nuvarande vårdmöjligheterna som uppenbart otillräckliga och otillfredsställande

och en lösning av spastikervårdens problem måste bygga på en

samverkan mellan statliga och kommunala vårdresurser. De mest aktuella

frågorna för statens vidkommande synes vara att i anslutning till av styrelsen

förut uppdragna riktlinjer dels försätta Eugeniahemmet i sådant

skick, att detsamma kan tjänstgöra såsom speciell och kvalificerad centralanstalt

inom spastikervården, dels lämna erforderligt bidrag till ett planerat

hem för spastiska barn i Göteborg. I avvaktan på de sålunda planerade,

mera vittomfattande åtgärderna inom spastikervårdens område kan styrelsen

tillstyrka, att föreningen för nu ifrågavarande ändamål beviljas ett

tillfälligt bidrag av 6 000 kronor.

Statskontoret framhåller, att föreningens verksamhet väsentligen synes

vara inriktad på sådana åtgärder, som främst ankommer på kommuner och

landsting i egenskap av huvudmän på sjukvårdens område. Med hänsyn

härtill möter det enligt ämbetsverkets mening principiella betänkligheter,

att staten skulle lämna direkt stöd till verksamheten. Framställningen bör

därför ej föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Departementschefen.

Genom propositionen nr 26 till innevarande års riksdag har framlagts

förslag till lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna,

vilket förslag bl. a. innebär ställningstagande till huvudmannaskapet för

vården av såväl bildbara som obildbara sinnesslöa spastiker. I den mån

dessa är höggradigt vanföra eller eljest så svårskötta, att de fordrar vård

på specialanstalt, skall vården omhänderhas av staten. Huvudmannaskapet

för övriga efterblivna spastiker skall åvila landstingen och städerna utanför

landsting. Den nya lagstiftningen har föreslagits skola träda i kraft

den 1 januari 1955.

För att bereda de efterblivna spastiker, som nu är intagna på sinnesslöanstalter

av olika slag, tillfälle till sjukgymnastik behandling har svenska

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

föreningen för psykisk hälsovård sedan slutet av år 1951 haft anställd

en ambulerande sjukgymnast. Då verksamheten synes ha lämnat goda

resultat, är det angeläget, att föreningen kan fortsätta med densamma. Enligt

vad som framgår av handlingarna i ärendet bifogade uppgifter rörande

föreningens ekonomi, torde detta icke vara möjligt, med mindre föreningen

erhåller särskilt bidrag till verksamheten. Med hänsyn härtill anser jag

mig böra förorda, att föreningen tillerkännes statsbidrag för ändamålet.

Då enligt vad förut anförts frågan om huvudmannaskapet for vården av

sinnesslöa spastiker fr. o. m. den 1 januari 1955 torde komma att vara lost,

bör statsbidrag icke utgå till föreningen efter nämnda dag. Jag förordar,

att bidraget för tiden intill 1954 års utgång bestämmes till 6 000 kronor. För

ändamålet torde böra anvisas ett särskilt obetecknat anslag, benämnt Bidrag

till svenska föreningen för psykisk hälsovård.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till svenska föreningen för psykisk hälsovård

för budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa

ett anslag av 6 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven örtenberg.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. År 124.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Inledning ..................................

Förslag till ändrade statsbidragsgrunder.

Allmänna synpunkter.

1946 års utrednings förslag .. ..........

Yttranden över 1946 års utrednings förslag

1951 års utrednings förslag ...................................... 7

Yttranden över 1951 års utrednings förslag.......................... 10

Anläggn ing sb idrag.

Gällande bestämmelser......................................... 13

1946 års utrednings förslag .................................... 14

Yttranden över 1946 års utrednings förslag.......................... 15

1951 års utrednings förslag ................................... Ig

Yttranden över 1951 års utrednings förslag.......................... 21

U trustningsbidrag.

1951 års utrednings förslag ....................................... 24

Yttranden över 1951 års utrednings förslag.......................... 26

Lärarlönebidrag.

Gällande bestämmelser.......................................... 27

1946 års utrednings förslag ...................................... 28

Yttranden över 1946 års utrednings förslag.......................... 29

1941 års lärarlönesakkunnigas förslag angående utvidgning av statsbidrags
området.

................................................... 29

1951 års utrednings förslag ...................................... 30

Yttranden över 1951 års utrednings förslag.......................... 32

Bidrag till egentliga driftkostnader.

Gällande bestämmelser.......................................... 34

1946 års utrednings förslag ...................................... 35

Yttranden över 1946 års utrednings förslag.......................... 36

1951 års utrednings förslag ...................................... 38

Yttranden över 1951 års utrednings förslag.......................... 41

Bidrag till den öppna vården.

1951 års utredning.............................................. 44

Den öppna vårdens nuvarande organisation och omfattning m. m..... 44

Allmänna synpunkter på organ för den öppna vården .............. 44

Statsbidragsfrågorna.......................................... 45

Yttranden över 1951 års utrednings förslag.......................... 46

Departementschefen............................................... 48

05 05

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj. ts proposition nr 124.

Anslagsäskandcn för budgetåret 1954/55.

Bidrag till anstalter för obildbara sinnesslöa ......................

Bidrag till uppförande eller inrättande av anstalter för bildbara sinnesslöa

Bidrag till driften av anstalter för bildbara sinneslöa.................

Bidrag till svenska föreningen för psykisk hälsovård .................

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: Is proposition angående svensk medverkan i ett skandinaviskt undervisningssjukhus i Korea. a1 i texten
  2. SU 1954:127 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1954/55 till sinnesslövården m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 6 i texten