Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261)

1954-03-05 · 35 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:130, Med förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

1

Nr 130.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändring i militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261); given Stockholms

slott den 5 mars 195b.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261).

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Till följd av de ändringar som i propositionen nr 60 till årets riksdag

föreslagits på yrkesskadeförsäkringens område föreslås sadana ändringar

i militärersättningsförordningen som erfordras för bibehållande av den hittillsvarande

likformigheten i fråga om ersättningar m. in.

Detta innebär att högsta beloppet av den årliga arbetsförtjänst som får

medräknas vid bestämmande av sjukpenning eller livränta höjes från

7 200 till 15 000 kronor. Vidare anknytes sjukpenningskalan till den för

sjukförsäkringens del redan antagna tabellen. Förslaget innebär vidare

att barntillägg om en, två eller tre kronor skall kunna utgå å sjukpenningen

och att denna vid sjukhusvistelse utbytes mot s. k. hempenning. På grund

av höjningen av maximibeloppet för årlig arbetsförtjänst stiger livräntornas

maximibelopp avsevärt. Begravningshjälpen höjes från 500 till 600

kronor. I fråga om rätten till efterlevandelivräntor sker en del ändringar,

som i regel innebär utvidgning av de ersättningsberättigades krets.

Någon sådan samordning, som för yrkesskadeförsäkringens del skall

gälla i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen, är tills vidare icke

avsedd i fråga om militärersättningarna.

1—335 64 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 130.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Förslag

till

Förordning om ändring i militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261).

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 2—4, 6—19 samt 21 och 22 §§

militärersättningsförordningen den

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

1

1 mom. Varder i denna förordning

avsedd värnpliktig, till manskap

hörande fast anställd, förste

fältflygare, icke ständigt tjänstgörande

fast anställd eller frivillig under

militärtjänstgöring å tid, då riket

icke befinner sig i krig, skadad

till följd av olycksfall eller ådrager

sig person, som nu nämnts, annorledes

under dylik tjänstgöring sjukdom,

utgives av allmänna medel ersättning

enligt nedan stadgade grunder.

I denna------denna

2

Militärtjänstgöring anses hava varit

för handen icke blott då vederbörande

deltagit i sådan tjänstgöring

utan även under tid,

då han eljest på grund av tjänstgöringen

uppehållit sig inom kasernområde,

fartyg eller annan förlägg
1

Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se 1953

2 juni 19501 skola erhålla ändrad

(Föreslagen lydelse.)

§•

1 mom. Drabbas i denna förordning

avsedd värnpliktig, till manskap

hörande fast anställd, förste

fältflygare, icke ständigt tjänstgörande

fast anställd eller frivillig under

militärtjänstgöring å tid, då riket

icke befinner sig i krig, av skada

till följd av olycksfall eller ådrager

sig person, som nu nämnts, annorledes

under dylik tjänstgöring

sjukdom, utgives av allmänna medel

ersättning enligt nedan stadgade

grunder.

förordning.

Med skada till följd av olycksfall

avses icke blott kroppsskada

utan även skada å konstgjord lem

eller därmed jämförlig anordning,

som är i bruk för sitt ändamål.

§•

Militärtjänstgöring anses hava varit

för handen icke blott då vederbörande

deltagit i sådan tjänstgöring

utan även under tid,

då han eljest på grund av tjänstgöringen

uppehållit sig inom kasernområde,

fartyg eller annan förlägg
:

672 och av 9 § se 1953:256.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

ningsplats eller i omedelbart samband

med tjänstgöringen lovligen

uppehållit sig å allmän plats inom

tjänstgöringsorten eller den omgivning

därav, där personal tillhörande

manskapet vanligen vistas under fritid,

samt

då han färdats till eller från

tjänstgöringen samt färden föranletts

av och stått i omedelbart samband

antingen med tjänstgöringen

eller med permission eller annan ledighet.

Med militärtjänstgöring----

3

Sjukdom, som utan att vara förorsakad

av olycksfall yppas under

militärtjänstgöring, skall anses vara

ådragen under denna, såvida skälig

anledning ej finnes att antaga, att

sjukdomens framträdande föranletts

av annan orsak än tjänstgöringen

och att denna icke väsentligen bidragit

därtill.

Annan sjukdom, som icke förorsakats

av olycksfall, skall anses vara

ådragen under tjänstgöringen, därest

denna skäligen kan antagas hava väsentligen

bidragit till sjukdomen.

Nedan givna bestämmelser angående

skada till följd av olycksfall

skola tillämpas även beträffande

sjukdom, som icke förorsakats av

olycksfall; och skall därvid skadan

(Föreslagen lydelse.)

ningsplats eller i nära samband med

tjänstgöringen lovligen uppehållit

sig å allmän plats inom tjänstgöringsorten

eller den omgivning därav,

där personal tillhörande manskapet

vanligen vistas under fritid, samt

då han färdats till eller från

tjänstgöringen samt färden föranletts

av och stått i nära samband

antingen med tjänstgöringen eller

med permission eller annan ledighet.

------eller prövning.

§•

1 inom. Har någon i i § avsedd

person, som ådragit sig skada, varit

utsatt för olycksfall varom här är

fråga, skall orsakssamband anses

föreligga mellan olycksfallet och skadan,

såvida icke övervägande skäl

tala däremot.

2 mom. Sjukdom, som utan att

vara förorsakad av olycksfall yppas

under militärtjänstgöring, skall anses

vara ådragen under denna, såvida

skälig anledning ej finnes att

antaga, att sjukdomens framträdande

föranletts av annan orsak än

tjänstgöringen och att denna icke

väsentligen bidragit därtill.

Annan sjukdom, som icke förorsakats

av olycksfall, skall anses vara

ådragen under tjänstgöringen, därest

denna skäligen kan antagas hava väsentligen

bidragit till sjukdomen.

3 mom. Nedan givna bestämmelser

angående skada till följd av

olycksfall skola tillämpas även beträffande

sjukdom, som icke förorsakats

av olycksfall; och skall där
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kiingl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

anses hava inträffat den dag sjukdomen

yppades.

(Föreslagen lydelse.)

vid skadan anses hava inträffat den

dag sjukdomen yppades.

Ersättningsärenden, som avses

denna förordning, avgöras med de

undantag, som i 6 och 7 §§ angivas,

av riksförsäkringsanstalten.

över beslut av riksförsäkringsanstalten

i sådant ärende må klagan

föras hos försäkringsrådet genom

besvär, som skola hava inkommit

till försäkringsrådet sist å trettionde

dagen efter den, då klaganden erhöll

del av beslutet.

Försäkringsrådet äger----

Över försäkringsrådets — —--

Med avseende-------

Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens

beslut i omförmälda

ärenden meddelas kostnadsfritt.

4 §•

Ersättningsärenden, som avses i

denna förordning, avgöras med det

undantag, som angives i 6 § 3 mom.,

av riksförsäkringsanstalten.

Över beslut av riksförsäkringsanstalten

i sådant ärende må klagan

föras hos försäkringsrådet genom

besvär, som skola hava inkommit till

försäkringsrådet senast inom en månad

efter det klaganden erhållit kännedom

om beslutet.

---denna paragraf.

----ej föras.

försäkringsrådet stadgas.

0 §.

1 mom. Har någon skadats till

följd av olycksfall, som ovan avses,

skall i ersättning tillhandahållas honom

erforderlig läkarvård jämte

läkemedel och andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande

av menliga följder av olycksfallet

nödiga särskilda hjälpmedel,

såsom kryckor, konstgjorda lemmar

och glasögon, allt i den mån den

skadade icke eljest äger erhålla sådana

förmåner på statens bekostnad.

Den skadade är skyldig underkasta

sig vård eller föreskrift av läkare,

som vederbörande militära

myndighet eller riksförsäkringsanstalten

må tillkalla. Kan läkarvård

ej anskaffas utan oskälig omgång

1 mom. Föranleder skada till följd

av olycksfall, som ovan avses, behov

av läkar-, tandläkar- eller sjukhusvård

eller av läkemedel, skola erforderliga

kostnader härför ävensom

nödiga utgifter för resor ersättas.

Med läkarvård likställes sjukgymnastik

eller eljest behandling med

bad, massage, elektricitet eller hetluft

eller annan därmed jämförlig

behandling, som meddelas efter läkares

föreskrift. Kan läkarvård ej

anskaffas utan oskälig omgång eller

kostnad, må ersättning i stället lämnas

för annan lämplig vård.

Ersättning skall ock utgå för erforderliga

kostnader för särskilda

hjälpmedel till lindrande av menliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 130.

5

(Gällande lydelse.)

eller kostnad, må i stället annan

lämplig vård beredas den skadade.

Tillika gäldas behövlig kostnad

för läkarbetgg, som erfordras för bestämmande

av ersättning enligt denna

förordning eller för prövning huruvida

ersättning bör utgå.

Erfordras förnyelse av sådana

särskilda hjälpmedel, som avses i

första stycket, må, när skäl därtill

prövas föreligga, i stället för nya

hjälpmedel utgivas ersättning med

ett årligt belopp, svarande mot den

sannolika årliga kostnaden för förnyelsen,

eller ett belopp för en gång,

motsvarande sagda ersättnings kapitalvärde

enligt gällande beräkningsgrunder.

2

2 mom. Har olycksfallet medfört

sjukdom, som varat mer än två dagar

efter dagen för olycksfallet, utgives,

där ej annat följer av 4 inom.,

från och med dagen efter sistnämnda

dag sjukpenning så länge sjukdomen

förorsakar förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av denna

med minst en fjärdedel. Vid förlust

av arbetsförmågan utgives för varje

dag hel sjukpenning, bestämd i förhållande

till den skadades årliga arbetsförtjänst

på sätt nedan angives,

och vid nedsättning av arbetsförmågan

sjukpenning med det lägre belopp

för dag som svarar mot graden

av nedsättningen.

Hd sjukpenning skall, där ej annat

följer av vad i tredje och fjärde

styckena stadgas, utgå med belopp

som framgår av följande tabell, där
-

(Föreslagen lydelse.)

följder av olycksfallet, såsom kryckor,

konstgjorda lemmar och glasögon.

Erfordras förnyelse av dylika

hjälpmedel må, när skäl därtill prövas

föreligga, kostnaden härför ersättas

genom ett årligt belopp, som

svarar mot den sannolika årliga

kostnaden för förnyelsen, eller genom

ett belopp för en gång, motsvarande

kostnadens kapitalvärde enligt

beräkningsgrunder som fastställas

av Konungen.

Tillika gäldas nödiga utgifter för

läkarintyg, som erfordras för bestämmande

av ersättning enligt denna

förordning eller för prövning huruvida

ersättning skall utgå.

Ersättning enligt detta moment

utgår endast i den mån den skadade

icke eljest äger erhålla däri angivna

förmåner på statens bekostnad.

2 mom. Har olycksfallet medfört

sjukdom, som varat mer än två dagar

efter dagen för olycksfallet, utgives,

där ej annat följer av 5 inom.,

från och med dagen efter sistnämnda

dag sjukpenning så länge sjukdomen

förorsakar förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av denna

med minst hälften. Vid förlust av

arbetsförmågan utgives för varje dag

hel sjukpenning och vid nedsättning

av arbetsförmågan halv sjukpenning.

Sjukpenningens storlek bestämmes,

där ej annat följer av vad i

femte stycket sägs, av den sjukpenningklass,

till vilken den skadade

med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst

är att hänföra.

Sjuk penningklasserna och beloppet

av hel sjukpenning inom varje

klass framgå av följande tabell:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

vid sjukpenning med familjetillägg

utgår, om den skadade sammanlever

med hustru eller om den skadade

har hemmavarande barn eller adoptivbarn

under sexton år:

Den årliga arbetsför- tjänsten uppgår

Sjukpenningens belopp

utan

med

till

men ej

till

familje-

tillägg

familje-

tillägg

(kronor)

(kronor)

kronor

öre

kronor

öre

1 785

3

50

5

1 785

2 040

4

—

5

50

2 040

2 295

4

50

6

—

2 295

2 805

5

—

6

50

2 805

3 315

6

—

7

50

3 315

3 825

7

—

8

50

3 825

4 335

8

—

9

50

4 335

4 845

9

—

10

50

4 845

5 355

10

—

11

50

5 355

5 865

11

—

12

50

5 865

6 375

12

—

13

50

6 375

6 885

13

—

14

50

6 885

—

14

—

15

50

Uppgår den skadades årliga arbetsförtjänst

ej till ettusensexhundra

kronor, skall beloppet av hel sjukpenning

för tiden till och med den

månad, varunder den skadade fyller

aderton år, och för tiden från och

med månaden näst efter den, varunder

han fyllt sextiosju år, nedsättas

till tre kronor, om den skadades

årliga arbetsförtjänst uppgår till

minst ettusentvåhundra kronor, och

till två kronor, om den årliga arbetsförtjänsten

understiger ettusentvåhundra

kronor. Detsamma gäller beträffande

sjukpenning för annan tid

än nyss nämnts, såvida den skadades

arbetsförmåga vid olycksfallet

var höggradigt nedsatt i följd av

lyte, kronisk sjukdom eller annan

varaktig omständighet.

(Föreslagen lydelse.)

Sjuk-

pen-

ning-

klass

nr

Den skadades

årliga arbets- förtjänst uppgår

Beloppet av hel

sjukpenning

till

kr.

men ej

till

kr.

för tid t. o. m.

den månad

under vilken

den skadade

fyller 67 år

kr.

för tid

där- efter

kr.

1

1 800

3

3

2

1800

2 400

4

4

3

2 400

3 000

5

5

4

3 000

3 600

6

5

5

3 600

4 200

7

6

6

4 200

5 000

8

6

7

5 000

5 800

9

7

8

5 800

6 800

10

7

9

6 800

8 400

12

8

10

8 400

10 200

14

9

11

10 200

12 000

16

10

12

12 000

14 000

18

It

13

14 000

—

20

12

Halv sjukpenning utgör hälften

av hel sjukpenning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

Har livränta utgått enligt 3 mom.,

motsvarande förlust av arbetsförmågan,

skall hel sjukpenning under tid

omedelbart därefter, med undantag

för tid då den skadade i anledning

av skadan är intagen å sjukvårdsanstalt,

utgöra lägst en fyrahundradedel

av sådan livräntas årsbelopp.

Föreligger vårdbehov som i 3 mom.

tredje stycket sägs, skall hänsyn därtill

tagas vid nämnda årsbelopps beräkning.

3 mom. Har olycksfallet, efter

upphörande av därav förorsakad

sjukdom, medfört under längre eller

kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av

denna med minst en tiondel, utgives,

där ej annat följer av 4 mom., livränta

under tiden, utgörande för år

räknat

a) vid förlust av arbetsförmågan

ett belopp motsvarande två tredjedelar

av den skadades årliga arbetsförtjänst,

beräknad på sätt i 9 § sägs,

och

b) vid nedsättning av arbetsförmågan

den del av nyssnämnda belopp

som svarar mot graden av nedsättningen.

Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av

denna med minst tre tiondelar, förhöjes

livränta för tiden från och

med månaden näst efter den, varunder

den skadade fyllt aderton år,

till och med den månad, varunder

den skadade fyller sextiosju är, till

ett årligt belopp, motsvarande

(Föreslagen lydelse.)

För tid, beträffande vilken livränta,

som tillerkänts den skadade,

enligt 3 mom. första stycket andra

punkten icke må uppbäras, må hel

sjukpenning jämte barntillägg, som

avses i nästa stycke, icke utgå med

lägre belopp än som motsvarar livräntan

för dag räknad.

1 fråga om utgivande av barntilllägg

till sjukpenningen och av hempenning

i stället för sjukpenning

skola bestämmelserna i 74 och 15 §§

lagen om yrkesskadeförsäkring äga

motsvarande tillämpning.

3 mom. Har olycksfallet efter

upphörande av därav förorsakad

sjukdom medfört under längre eller

kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av

denna med minst en tiondel, utgives,

där ej annat följer av 5 mom., livränta

under tiden till den skadade.

Medför samma olycksfall ånyo sjukdom,

på grund varav sjukpenning

skall utgå, äger den skadade dock

icke uppbära livräntan under sjukdomstiden.

Livräntan beräknas på

grundval av den skadades årliga arbetsförtjänst,

i förekommande fall

nedsatt efter vad i tredje stycket

sägs, (ersättningsunderlaget) samt

utgår för tid till och med den månad,

under vilken han fyller sextiosju

år, med belopp som för år räknat

motsvarar

a) vid förlust av arbetsförmågan:

elva tolftedelar av ersättningsunderlaget.

b) vid nedsättning av arbetsförmågan

med minst tre tiondelar: en

mot graden av nedsättningen svarande

del av ersättningsunderlaget,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

n) nid förlust au arbetsförmågan

elva tolftedelar av den skadades årliga

arbetsförtjänst, beräknad på sätt

i 9 § sägs, och

b) vid nedsättning av arbetsförmågan

ett mot graden av nedsättningen

svarande belopp av sagda arbetsförtjänst,

minskat med en tolftedel

av denna.

Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan

och tillika behov av

särskild vård som ej avses i 1 inom.,

förhöjes livränta under den tid förhållandet

varar med ett årligt belopp,

bestämt med hänsyn till vårdbehovets

omfattning, högst ettusenåttahundra

kronor för år räknat

(vårdbidrag); och må sådan förhöjning

utgå jämte förhöjning enligt

föregående stycke.

På därom av den skadade gjord

ansökan må försäkringsrådet, när

skäl därtill prövas föreligga, besluta

att i stället för livränta eller del därav

skall till den skadade utgivas ett

kapital för en gång, till belopp motsvarande

högst livräntans eller livräntedelens

kapitalvärde enligt gällande

beräkningsgrunder.

(Föreslagen lydelse.)

minskad med en tolftedel av detta,

och

c) vid nedsättning av arbetsförmågan

med mindre än tre tiondelar:

den del av två tredjedelar av ersättningsunderlaget,

som svarar mot

graden av nedsättningen.

För tid från och med månaden

näst efter den, under vilken skadad

fyllt sextiosju år, utgör livräntan

tre fjärdedelar av det belopp, vartill

livräntan skall beräknas jämlikt

första stycket.

Vid fastställande av ersättningsunderlaget

medräknas årlig arbetsförtjänst,

som icke överstiger sjutusentvåhundra

kronor, till hela sitt

belopp, den del av arbetsförtjänsten,

som överstiger sjutusentvåhundra

men ej tiotusenåttahundra kronor,

till tre fjärdedelar och den del därav,

som överstiger tiotusenåttahundra

kronor, till hälften.

På ansökan av den skadade må

försäkringsrådet, när skäl därtill

prövas föreligga, besluta att livränta

eller del därav eller livränta för viss

tid skall utbytas mot ett belopp för

en gång, motsvarande högst de utbytta

livräntebeloppens kapitalvärde

enligt beräkningsgrunder som fastställas

av Konungen.

i mom. Är skadad till följd av

olycksfallet under längre tid ur

stånd att reda sig själv, förhöjes honom

tillkommande sjukpenning eller

livränta under tiden med vårdbidrag,

varvid bestämmelserna i 17 §

lagen om yrkesskadeförsäkring skola

äga motsvarande tillämpning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

9

(Gällande lydelse.)

\ mom. Ersättning enligt 2 och 3

mom. utgår icke till fast anställt

manskap, så länge anställningen varar,

ej heller till värnpliktiga, icke

ständigt tjänstgörande fast anställd

personal eller frivilliga för tid, under

vilken tjänstgöringen varar.

(Föreslagen lydelse.)

5 mom. Ersättning enligt 2—4

mom. utgår icke till fast anställt

manskap eller förste fältflygare, så

länge anställningen varar, ej heller

till värnpliktiga, icke ständigt tjänstgörande

fast anställd personal eller

frivilliga för tid, under vilken tjänstgöringen

varar.

7 §•

Har olycksfallet medfört den skadades

död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med femhundra

kronor;

b) livräntor till efterlevande,

nämligen:

till änka eller änkling, när äktenskapet

slutits före olycksfallet, en

livränta från dödsfallet, så länge livräntetagaren

lever ogift, å ett årligt

belopp motsvarande en tredjedel av

den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes barn som

ej fyllt sexton år, evad det fötts inom

eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn

under nämnda ålder, som

adopterats före olycksfallet, en livränta

från dödsfallet till dess barnet

uppnått samma ålder å ett årligt belopp

motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;

samt

till den avlidnes fader eller moder,

adoptivfader eller adoptivmoder

eller, om båda föräldrarna eller

adoptivföräldrarna leva, till båda gemensamt,

därest de för sitt uppehälle

varit av den avlidnes arbete

väsentligen beroende, en livränta å

ett årligt belopp motsvarande värdet

av det underhåll de av den avlidne

åtnjutit, dock högst en fjärdedel av

den avlidnes arbetsförtjänst.

1 mom. Har olycksfallet medfört

den skadades död, skall utgivas begravningshjälp

med sexhundra kronor

och, enligt vad nedan i 2—5

mom. sägs, för år beräknade livräntor

till efterlevande.

2 mom. Änka efter den avlidne

äger uppbära livränta, så länge hon

lever ogift. Livräntans belopp skall

för tid till och med den månad, under

vilken änkan fyller sextiosju år,

motsvara en tredjedel och för tid

därefter en fjärdedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst. Levde makarna

åtskilda efter vunnen hemskillnad,

skall livränta dock ej utgå

till änkan med mindre hon enligt

dom eller avtal var berättigad till

underhåll av den avlidne.

Var den avlidne ogift, skall livränta

efter samma grunder som angivits

i första stycket utgå till ogift

kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde

med den avlidne under

äktenskapsliknande förhållanden, så

ock till kvinna, som var trolovad

med den avlidne och som hade eller

haft barn med honom eller var havande

med barn till honom. Har

kvinna som nu nämnts varit gift

och äger hon åtnjuta underhåll av

sin förutvarande man eller, om han

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

Där livräntor till efterlevande enligt

nu angivna grunder skulle, för

år räknat, tillsammans överstiga fem

sjättedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

skola de, så länge anledningen

härtill fortfar, nedsättas

till sammanlagt detta belopp. Härvid

skall iakttagas, att livräntor till

efterlevande make och barn eller

adoptivbarn skola utgå före livränta

till föräldrar eller adoptivföräldrar

samt att förstnämnda livräntor skola

i den mån så erfordras nedsättas i

förhållande till vad på varje livräntetagare

belöper.

Livränta till änkling skall ej utgå,

med mindre han för sitt uppehälle

varit av den avlidnas arbete

beroende, och må ej åtnjutas av

änkling, som väsentligen åsidosatt

den honom gentemot hustrun åliggande

försörjningsplikt eller väsentligen

åsidosätter sin försörjningsplikt

mot makarnas barn eller adoptivbarn.

Skall på grund av försumlighet,

som nu sagts, livränta till

änkling ej utgå, må försäkringsrådet

besluta, att livräntan i stället

skall utgå till den avlidnas barn eller

adoptivbarn, som ej fyllt sexton

år.

Till änka eller änkling, som uppbär

livränta och före fyllda sextio

år ingår nytt äktenskap, utgives ett

kapital för en gång, motsvarande den

avlidnes årliga arbetsförtjänst.

(Föreslagen lydelse.)

är avliden, i egenskap av efterlevande

till honom uppbära livränta, pension

— annan än folkpension —

skadestånd eller annan därmed jämförlig

ersättning, som skall upphöra

att utgå därest hon ingår nytt äktenskap,

skall för tid, under vilken hon

äger rätt till dylik förmån, henne

tillkommande livränta enligt detta

stycke minskas med vad som svarar

mot värdet av förmånen. Avdrag

som nu sagts skall ock ske för vad

kvinnan äger uppbära i livränta efter

man, med vilken hon tidigare

sammanlevat under äktenskapsliknancle

förhållanden eller varit trolovad.

Rätten till livränta enligt första

eller andra stycket upphör, därest

den efterlevande avsevärd tid under

äktenskapsliknande förhållanden

sammanlever med annan.

Efterlämnar den som avlidit änkling

och kommer denne genom dödsfallet

att sakna erforderligt underhåll,

skall livränta tillerkännas honom

efter vad som med hänsyn till

omständigheterna prövas skäligt.

Livränta må dock utgå endast så

länge änklingen lever ogift samt må

för tid till och med den månad, under

vilken han fyller sextiosju år,

motsvara högst en tredjedel och för

tid därefter högst en fjärdedel av

den avlidnas årliga arbetsförtjänst.

Var den som avlidit pliktig att

till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

å särskilda tider

utgiva bidrag till förutvarande make,

äger denne, så länge bidraget

skolat utgå, erhålla livränta med belopp,

som motsvarar bidraget. Liv
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

räntan må dock för tid till och med

den månad, under vilken den berättigade

fyller sextiosju år, motsvara

högst en tredjedel och för tid därefter

högst en fjärdedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst.

Finnas flera livränteberättigade

och skulle enligt ovan angivna beräkningsgrunder

livräntornas sammanlagda

belopp överstiga eu tredjedel

av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

skola livräntorna, så länge

anledningen härtill fortfar, nedsättas

proportionellt så att de tillhopa uppgå

till nyssnämnda andel av den årliga

arbetsförtjänsten.

Skall livränta, varom sägs i detta

inom., utgå så länge livräntetagaren

lever ogift och ingår livräntetagaren

äktenskap före fyllda sextio

år, utgives ett belopp för eu gång,

motsvarande tre årsbelopp av livräntan,

beräknad utan hänsyn till

stadgandena i nästföregående stycke

och i 5 mom. här nedan.

3 mom. Varje barn till den avlidne

äger till den dag det fyller sexton

år uppbära livränta med belopp,

som motsvarar en sjättedel av den

avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är

barnet efter sagda tidpunkt till följd

av sjukdom eller annan dylik orsak

ur stånd att själv försörja sig, skall

livräntan utgå, så länge anledningen

till den bristande försörjningsförmågan

fortfar, dock längst till den

dag barnet fyller tjuguett år. Till

barn, som var adopterat av annan

än den avlidnes make, skall livränta

dock ej utgivas, med mindre adoptanten

samt, om han var gift, hans

make vid tiden för dödsfallet voro

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 130.

<Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

ur stånd att fullgöra sin underhållsskyldighet

mot barnet. Ej heller

skall livränta utgå till barn utom

äktenskap, därest den avlidne enligt

avtal, som är bindande för barnet,

åtagit sig att till dess underhåll utgiva

visst belopp en gång för alla.

Adoptivbarn äger samma rätt till

livränta som eget barn.

Var den avlidne gift, skall med

eget barn likställas jämväl makens

barn i tidigare gifte eller utom äktenskap

eller adoptivbarn, såvida

barnet stod under makens vårdnad;

dock skall livränta till barn som nu

nämnts ej utgå efter kvinna, med

mindre barnet genom hennes frånfälle

kommer att sakna erforderligt

underhåll.

4 mom. Kommer den avlidnes fader,

moder eller adoptant att till

följd av dödsfallet sakna erforderligt

underhåll, äger sådan efterlevande

under sin återstående livstid

erhålla livränta med belopp, som

med hänsgn till omständigheterna

prövas skäligt, dock högst motsvarande

en sjättedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst.

5 mom. Skulle enligt de i 2—4

mom. angivna beräkningsgrunderna

samtliga livräntor till efterlevande

överstiga fem sjättedelar av det i 6 §

3 mom. angivna ersättningsunderlaget,

skola livräntorna, så länge anledningen

härtill fortfar, nedsättas

proportionellt så att de tillhopa uppgå

till nyssnämnda andel av ersättningsunderlaget;

dock skola livräntor

till efterlevande, som avses i 2

och 3 mom., utgå före livräntor till

efterlevande, varom sägs i 4 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kurigl. Majds proposition nr 130.

13

(Gällande lydelse.)

8

Vid bedömandet, i vad mån viss

kroppsskada åstadkommit nedsättning

av arbetsförmågan, skall hänsyn

tagas ej blott till skadans beskaffenhet

och inverkan på den skadades

förmåga i allmänhet att försörja

sig genom arbete, utan även

till skadans inflytande på de särskilda

färdigheter, som för drivande

av den skadades yrke må vara erforderliga,

samt till den skadades

ålder. Var den skadade vid olycksfallet

behäftad med kroppsskada eller

lyte, skall hänsyn jämväl därtill

tagas.

Undergår den skadade yrkesutbildning,

som är ägnad att väsentligt

minska skadans inverkan på hans

förmåga att framdeles bereda sig arbetsinkomst

och som, med hänsyn

till skadans beskaffenhet, utbildningens

omfattning och omständigheterna

i övrigt, kan anses huvudsakligen

syfta därtill, skall vid bedömande

av arbetsförmågans nedsättning

under utbildningstiden även

beaktas i vad mån utbildningen medför

hinder för den skadade att utföra

förvärvsarbete. Vid bedömande

av arbetsförmågans nedsättning efter

utbildningens upphörande må,

om utbildningen kan antagas hava

varaktigt minskat skadans inverkan

på arbetsförmågan, skälig hänsyn

tagas därtill.

(Föreslagen lydelse.)

§•

Vid bedömande i vad mån skada

medfört nedsättning av arbetsförmågan

skall hänsyn tagas till skadans

beskaffenhet och dess inverkan ej

blott på den skadades förmåga i allmänhet

att bereda sig inkomst av

arbete utan även på hans förmåga

att utöva sitt yrke. Var den skadade

vid olycksfallet behäftad med

kroppsskada eller lyte, skall hänsyn

tagas jämväl därtill.

Om någon genom skada till följd

av olycksfall varom här är fråga får

sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt

med mindre än en tiondel och ånyo

skadas till följd av sådant olycksfall,

skall vid bedömande av arbetsförmågans

nedsättning på grund av det

senare olycksfallet den tidigare skadan

anses hava orsakats av detta.

Därest den skadade undergår yrkesutbildning,

som huvudsakligen

syftar till och är ägnad att väsentligt

minska skadans inverkan på

hans förmåga att framdeles bereda

sig arbetsinkomst, skall vid bedömande

av arbetsförmågans nedsättning

under utbildningstiden beaktas

i vad mån utbildningen medför hinder

för honom att utföra förvärvsarbete.

Vid bedömande av arbetsförmågans

nedsättning efter utbildningstidens

upphörande må, om utbildningen

kan antagas hava varaktigt

minskat skadans inverkan på

arbetsförmågan, skälig hänsyn tagas

därtill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

9

Den skadades i 6 och 7 §§ omförmälda

årliga arbetsförtjänst beräknas

i överensstämmelse med 9 § lagen

om försäkring för olycksfall i

arbete.

Den årliga arbetsförtjänsten för

den, som ådragit sig skadan under

värnpliktstjänstgöring, må dock icke

beräknas till lägre belopp än fyratusenåttahundra

kronor. Detsamma

gäller beträffande fast anställt manskap

och hemvärnspersonal, då fråga

är om sjukpenning för tid efter

det kalenderår, under vilket den skadade

fyllt tjugu år, eller om livränta.

10

Har den skadade i anledning av

skadan intagits å sjukvårdsanstalt,

äger riksförsäkringsanstalten att å

sjukpenning för vårdtiden avdraga

en krona 50 öre för dag, dock högst

hälften av sjukpenningen.

Riksförsäkringsanstalten äger ock

att under viss tid i stället för sjukpenning

eller livränta eller del därav

bereda den, som är hemfallen åt

dryckenskap eller allvarligt läkemedelsmissbruk,

ersättning i naturaförmåner

samt, efter samtycke av

ersättningstagaren eller dennes målsman,

bereda ersättningstagaren uppehälle

å ålderdomshem, barnhem

eller annan dylik anstalt.

i Föreslagen lydelse.)

§•

Den skadades i 6 och 7 §§ omförmälda

årliga arbetsförtjänst beräknas

i överensstämmelse med 9 § lagen

om yrkesskadeförsäkring.

Den årliga arbetsförtjänsten för

den, som ådragit sig skadan under

värnpliktstjänstgöring, må dock icke

beräknas till lägre belopp än femtusen

kronor. Detsamma gäller beträffande

fast anställt manskap och

hemvärnspersonal, då fråga är om

ersättning för tid efter det den skadade

fyllt tjugu år eller om livränta

till efterlevande.

§•

Riksförsäkringsanstalten äger att,

om anledning föreligger härtill, i

stället för sjukpenning eller livränta

eller del därav bereda den, som är

hemfallen åt dryckenskap eller allvarligt

läkemedelsmissbruk, ersättning

i naturaförmåner.

It §.

1 mom. Skall av-----— statens bidrag.

Såsom understöd-------avdrags bestämmande.

Avdrag må-------för behövande.

Innehar eller-------därtill föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

15

(Gällande lydelse.)

2 mom. Har i anledning av skadan

erkänd sjukkassa till den skadade

utgivit sjukpenning, som enligt

kassans stadgar ej må utgå samtidigt

med ersättning enligt denna förordning,

skall vid utgivande till den

skadade av sjukpenning, som enligt

denna förordning tillkommer honom

för samma tid, på begäran av kassan

göras avdrag för vad kassan utgivit

och det avdragna beloppet utbetalas

till kassan.

Från ersättning —-------

3 mom. Skall, i------

(Föreslagen lydelse.)

Finnas i detta mom. givna bestämmelser

i särskilt fall icke tilllämpliga,

prövar riksförsäkringsanstalten,

huruvida och med vilket belopp

avdrag å ersättningen enligt

denna förordning skäligen skall äga

rum.

2 mom. Har skadad från allmän

sjukkassa uppburit ersättning, som

skolat utgivas enligt denna förordning,

skall, därest förhållandet kommer

till riksförsäkringsanstaltens

kännedom, vad som utgivits från

kassan avdragas från ersättning,

som i anledning av skadan tillkommer

honom enligt denna förordning,

samt det avdragna beloppet utbetalas

till kassan.

till pensionsstyrelsen.

Konungen föreskriver.

15 §.

Har skadan uppsåtligen förorsakats

av den skadade, utgår ej ersättning

enligt denna förordning. Ej

heller må, där skada, som medfört

den skadades död, uppsåtligen eller

genom grovt vållande förorsakats av

efterlevande, ersättning utgå till

denne.

12 §.

Har olycksfall föranletts därav,

att den skadade ej ställt sig till efterrättelse

gällande anordning eller

föreskrift om åtgärder för undvikande

av olycksfall, och äro omständigheterna

sådana, att han därigenom

måste anses hava gjort sig

12 §.

1 mom. Ersättning enligt denna

förordning utgår icke i anledning av

skada, som någon uppsåtligen åsamkat

sig.

Har skada medfört döden, utgår

livränta ej till efterlevande, som genom

brottslig gärning uppsåtligen

bragt den skadade om livet eller, där

annan förövat gärningen, medverkat

till brottet såsom i 3 kap. b eller 5 §

strafflagen sägs.

2 mom. Sjukpenning jämte barntillägg

samt livränta, som tillkommer

den skadade, må skäligen nedsättas,

såframt denne ådragit sig

skadan vid förövande av handling,

för vilken straff genom lagakraftägandc

dom ådömts honom, eller,

sedan skadan inträffat, gör sig skyl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

skyldig till grov vårdslöshet, eller

har olycksfallet föranletts därav, att

den skadade varit av starka drycker

berusad, må ersättning enligt 6 §

skäligen nedsättas.

Skälig nedsättning av ersättning

enligt 6 § må ock äga rum, där den

skadade ej ställt sig till efterrättelse

anordning eller föreskrift om sjukhus-

eller läkarvård, som givits på

grund av denna förordning, så ock

där genom försummelse av den skadade

underrättelse enligt 5 § icke

lämnats; dock att nedsättning av ersättningen

ej må ske, såvida ej skadan

väsentligen förvärrats därigenom,

att den skadade i följd av förseelsen

kommit att sakna lämplig

vård.

13

Sedan riksförsäkringsanstalten

erhållit kännedom om skadan, skall

anstalten, så snart ske kan, ändå

att ansökan om ersättning icke blivit

gjord, besluta om de åtgärder,

som för den skadades vård må vara

av nöden, samt bestämma den ersättning,

som enligt denna förordning

skall utgivas.

Kan ej med ledning av inkomna

handlingar eller eljest erhållna upp
-

(Föreslagen lydelse.)

dig till grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt

eller medvetet eller av

grov vårdslöshet lämnar oriktig eller

vilseledande uppgift angående förhållande,

som är av betydelse för

rätten till ersättning.

Vägrar den skadade utan giltig

anledning att rätta sig efter föreskrift,

som i syfte att förkorta sjukdomstiden

eller eljest lindra menliga

följder av skadan givits av militär

myndighet, riksförsäkringsanstalten

eller läkare, och har till följd härav

skadan medfört väsentligt mera

långvarig eller höggradig nedsättning

av arbetsförmågan, må ock skälig

nedsättning ske av ersättning

som avses i första stycket.

Livränta till efterlevande må skäligen

nedsättas, såframt denne annorledes

än i 1 mom. sägs vållat

dödsfallet genom handling, för vilken

straff genom lagakraftågande

dom ådömts honom, eller medvetet

eller av grov vårdslöshet lämnar

oriktig eller vilseledande uppgift angående

förhållande, som är av betydelse

för rätten till livräntan.

§■

Sedan riksförsäkringsanstalten

erhållit kännedom om skadan, skall

anstalten bestämma den ersättning

som skall utgivas samt, där så finnes

påkallat, vidtaga åtgärder för

vård av den skadade.

Därest det ej genast kan avgöras,

huruvida ersättning bör utgå, skall,

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

lysningar genast avgöras, huruvida

ersättning bör utgå, skall, om sannolika

skäl därtill finnas, ersättning

ändock provisoriskt utgivas.

Kan ej med ledning av erhållna upplysningar

beloppet av sjukpenning

eller livränta genast bestämmas, utgives

provisoriskt skäligt belopp. Ersättning,

som enligt vad nu är sagt

blivit provisoriskt bestämd, utgives

utan återbetalningsskyldighet, därest

sedermera ersättningen bestämmes

till lägre belopp eller ersättning finnes

icke böra utgå.

Inträder, sedan ersättning till den

skadade blivit av riksförsäkringsanstalten

bestämd, väsentlig förändring

i de förhållanden, vilka voro

avgörande för ersättningens bestämmande,

må jämkning i ersättningen

äga rum. Sådan jämkning må dock,

där fråga är om minskning eller indragning

av ersättning, ej avse tid

före den dag, då jämkningen beslutas.

Beslut om ersättning skall, så fort

ske kan, meddelas den ersättningsberättigade

och utan hinder av förd

klagan tills vidare lända till efterrättelse.

(Föreslagen lydelse.)

om sannolika skäl äro därtill, ersättning

utgivas provisoriskt. Kan ej beloppet

av sjukpenning eller livränta

genast bestämmas, utgives provisoriskt

skäligt belopp. Ersättning som

nu sagts utgives utan återbetalningsskyldighet

för fall, att ersättningen

sedermera bestämmes till lägre belopp

eller ersättning finnes icke böra

utgå.

Beslut om ersättning skall meddelas

så snart det kan ske och lända

till efterrättelse utan hinder av förd

klagan.

Därest väsentlig ändring inträtt i

de förhållanden, som voro avgörande

för beslut om ersättning till skadad,

äger riksförsäkringsanstalten

upptaga ärendet till ny prövning.

Ersättning för förfluten tid må dock

ej minskas eller indragas.

14 §.

Begravningshjälp ävensom kapital

enligt 6, 7 och 21 §§ utbetalas så

fort ske kan. Sjukpenning utbetalas

för varje kalendervecka å veckans

sista dag och livränta för varje månad,

räknad från den dag, rätten till

livränta inträtt, å månadens första

dag; dock att jämväl sjukpenning

må utbetalas månadsvis i förskott

och att livränta må, med livränteta
Bihang

till riksdagens protokoll

Sjukpenning utbetalas för varje

kalendervecka å veckans sista dag

men må utbetalas i förskott för högst

en månad.

Livränta, som ej utgår i form av

ett belopp för en gång, utbetalas, såvida

ej annat överenskommes med

livräntetagaren, för varje månad,

räknat från den dag rätten till livränta

inträtt, å månadens första dag.

1.954. 1 samt. Nr 130.

2—335 54

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

garens samtycke utbetalas för längre

betalningsterminer än månad. Beträffande

tiden för utbetalning av

årlig ersättning enligt 6 § 1 mom.

tredje stycket äger riksförsäkringsanstalten

meddela sådana bestämmelser,

som må anses lämpliga för

vinnande av säkerhet, att ersättningen

användes för det därmed avsedda

ändamålet. Förskottsvis utgiven

ersättning för tid, under vilken

rätten till ersättning upphör eller

ersättningen minskas, må icke

till någon del återkrävas. Uppkommer

vid bestämmande av belopp,

som skall utbetalas, bråktal av öre,

utföres beloppet med närmast högre

antal ören.

Har ersättningstagaren ej före utgången

av året näst efter det, under

vilket ersättningsbelopp skolat utbetalas,

vare sig uppburit beloppet eller

hos riksförsäkringsanstalten påfordrat

utbetalning av detsamma, är

rätten till beloppets utfående förverkad.

Angående sättet

(Föreslagen lydelse.)

1 den mån livränta finnes böra för

viss tid, under vilken anpassning efter

skadans verkningar beräknas inträda,

utgå med högre belopp ån för

tiden därefter, må utbetalningen ske

enligt föreskrifter som meddelas av

försäkringsrådet.

Beträffande tiden för utbetalning

av årlig ersättning enligt 6 § 1 mom.

andra stycket äger riksförsäkringsanstalten

meddela sådana bestämmelser,

som må anses lämpliga för

vinnande av säkerhet, att ersättningen

användes för det därmed avsedda

ändamålet.

Annan ersättning än sådan som

avses i första, andra och tredje styckena

utbetalas så snart det kan ske.

Förskottsvis utgiven ersättning

för tid, under vilken rätten till ersättning

upphör eller ersättningen

minskas, må icke till någon del återkrävas.

Slutar sjukpenning- eller livräntebelopp,

som skall utbetalas, ej å helt

tiotal ören, avrundas det till närmast

högre, å helt tiotal ören slutande

belopp.

förordnar Konungen.

15 §.

Framställning om ersättning enligt

denna förordning skall göras

inom två år, beträffande sjukpenning

och livränta från den dag ersättningen

avser, i fråga om begravningshjälp

från dagen för dödsfallet

samt såvitt angår annan ersättning

från den dag då den skadade guldit

det belopp, för vilket ersättning begäres,

allt vid äventyr att rätten förloras.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

19

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

(Se 14 § andra stycket.) Underlåter någon att uppbära er
sättning

inom sex månader efter det

riksförsäkringsanstalten meddelat

honom att så kunnat ske, må utbetalning

av ersättningen vägras.

16 §.

Äger någon rätt till ersättning enligt

denna förordning, är han ej därav

hindrad att göra gällande det anspråk

på skadestånd utöver ersättningen,

som i följd av skadan må

tillkomma honom enligt allmän lag

eller särskild författning.

Vad i ersättning enligt denna förordning

utgivits må av riksförsäkringsanstalten

för statsverkets räkning

sökas åter av den, som vållat

skadan eller oberoende av vållande

enligt lag är skgldig att utgiva skadestånd,

där ej även han drabbats

av olycksfallet och på grund därav

är berättigad till ersättning enligt

denna förordning. På grund av vad

i detta stycke sägs skall riksförsäkringsanstalten

dock äga att återkräva

allenast vad ersättningstagaren

varit berättigad att utbekomma av

den skadeståndspliktige.

Äger någon rätt till ersättning enligt

denna förordning, är han ej därav

hindrad att göra gällande det anspråk

på skadestånd utöver ersättningen,

som i följd av skadan må

tillkomma honom.

Vad i ersättning enligt denna förordning

utgivits må riksförsäkringsanstalten

för statsverkets räkning

återkräva av den som uppsåtligen

eller genom grov vårdslöshet

vållat skadan eller, där denna uppkommit

i följd av trafik med motorfordon

som avses i 2 § lagen

den 10 maj 1929 om trafikförsäkring

å motorfordon, enligt lag är

skyldig att utgiva skadestånd evad

han är vållande till skadan eller ej.

På grund av vad i detta stycke sägs

skall riksförsäkringsanstalten dock

äga att återkräva allenast vad den

ersättningsberättigade ägt utbekomma

av den skadeståndsskyldige.

17 §.

Rätt till ersättning enligt denna Fordran å ersättning, som inneförordning

kan icke överlåtas och står hos riksförsäkringsanstalten,

må förty ej tagas i mät för gäld. må ej för gäld tagas i mät.

Ej heller må rätt till ersättning

överlåtas, innan den ersättningsberättigade

äger lyfta ersättningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.)

18

Riksförsäkringsanstalten ävensom

försäkringsrådet äga att till vidare

utredning rörande tillämpning av

någon i denna förordning given bestämmelse

låta vid allmän domstol

avhöra vittnen eller sakkunniga

samt av vederbörande polismyndighet

påfordra undersökning.

19

Vad som finnes stadgat rörande

skyldighet för arbetsgivare att till

försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten

lämna uppgifter, som

erfordras för bestämmande av ersättning

enligt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, och rörande

ansvar, då någon underlåter att lämna

sådan uppgift eller lämnar veterligen

oriktig uppgift, äger motsvarande

tillämpning beträffande uppgifter

till ledning för bestämmande

av ersättning enligt denna förordning.

(Föreslagen lydelse.)

§■

På begäran av riksförsäkringsanstalten

eller försäkringsrådet må, till

vinnande av utredning i ärende angående

ersättning enligt denna förordning,

vid allmän underrätt höras

vittne eller sakkunnig eller förhör

under sanningsförsäkran äga rum

med den som saken rör. Ej vare någon

skyldig att inställa sig vid annan

underrätt än den, inom vars

område han vistas. Om förhöret

skall i tillämpliga delar gälla vad

om bevisupptagning utom huvudförhandling

är stadgat. Ersättning till

den som inställt sig för att höras

skall utgå efter vad rätten prövar

skäligt och utgivas av riksförsäkringsanstalten.

Riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet

äga även att för det i

första stycket avsedda ändamålet av

vederbörande polismyndighet påfordra

undersökning.

§•

Vad som finnes stadgat rörande

skyldighet för arbetsgivare att på

begäran till försäkringsrådet eller

riksförsäkringsanstalten lämna uppgifter,

som erfordras för bestämmande

av ersättning enligt lagen om

yrkesskadeförsäkring, och rörande

ansvar, då någon underlåter att lämna

sådan uppgift eller i uppgift lämnar

oriktigt meddelande, äger motsvarande

tillämpning beträffande

uppgifter till ledning för bestämmande

av ersättning enligt denna

förordning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

21 §.

Är någon, som har rätt till sjukpenning

eller livränta enligt denna

förordning, icke svensk medborgare,

och är han ej i riket bosatt, äger

riksförsäkringsanstalten att med

hans samtycke, när som helst, i stället

för sådan ersättning till honom

utgiva ett kapital för en gång till

belopp motsvarande högst femtio

och minst tjugu procent av ersättningens

kapitalvärde enligt gällande

beräkningsgrunder. Har utbyte av

ersättning mot kapital ägt rum, är

rätten till vidare ersättning på grund

av skadan förfallen.

Är någon, som har rätt till sjukpenning,

barntillägg eller livränta enligt

denna förordning, icke svensk

medborgare, och är han ej i riket bosatt,

äger riksförsäkringsanstalten

att med hans samtycke när som helst

i stället för sådan ersättning till honom

utgiva ett belopp för en gång,

motsvarande högst femtio och minst

tjugu procent av ersättningens kapitalvärde.

Har utbyte som nu nämnts

ägt rum föreligger ej rätt till vidare

ersättning på grund av skadan.

22 §.

Har i 1 § avsedd person blivit

borta, samt har all underrättelse om

honom upphört, och kan skäligen

antagas, att han omkommit till följd

av olycksfall, som avses i denna förordning,

äger anhörig, som i 7 § b)

omförmäles, uppbära livränta efter

de i 7 § stadgade grunder.

Riksförsäkringsanstalten är berättigad

att av sådan anhörig, såsom

villkor för utbetalning av livränta,

fordra förklaring på heder och samvete,

att han saknar varje underrättelse

om den försvunne. I fråga om

omyndig må sådan förklaring infordras

från förmyndaren.

Rätten till livränta upphör, därest

den försvunne finnes vara vid liv

eller hava avlidit av annan orsak än

olycksfall som avses i denna förordning.

Har i 1 § avsedd person blivit

borta och kan det antagas att han

avlidit till följd av olycksfall, som

avses i denna förordning, skola till

hans efterlevande utbetalas livräntor

enligt vad i 7 § 2—5 mom. sägs.

Riksförsäkringsanstalten är dock berättigad

att såsom villkor för utbetalningen

fordra förklaring på heder

och samvete av efterlevande, att

han saknar varje underrättelse om

den försvunne. I fråga om omyndig

må sådan förklaring infordras från

hans förmyndare.

Finnes den försvunne sedermera

vara vid liv eller hava avlidit av annan

orsak än olycksfall som avses i

denna förordning, upphör rätten till

livränta.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955. Ersättningsanspråk

på grund av skada, som inträffat dessförinnan, skola alltjämt bedömas

enligt äldre bestämmelser; dock att, därest till följd av äldre bestämmelser

rätten till ersättning skulle förloras efter den 31 december 1954, vad som

stadgats i 15 § första stycket i den nya lydelsen skall tillämpas samt att

vad som stadgats i 8 § andra stycket om tidigare skada skall gälla även

skada, som inträffat före den 1 januari 1955, där ej den tid, inom vilken

fordran på grund av den skadan skolat bevakas, gått till ända före sistnämnda

dag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

23

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, fråga om

ändring i militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) samt

anför följande.

Genom propositionen nr 60 till årets riksdag har Kungl. Maj :t avgivit

förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m. Förslaget innebär bl. a.,

att 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete skall upphävas och

ersättas med en ny lag innefattande betydelsefulla ändringar. Avhängiga

av lagstiftningen på berörda område är bl. a. bestämmelserna i militärersättningsförordningen.

På grund härav har jag inom försvarsdepartementet

låtit utarbeta förslag till de ändringar i sistnämnda bestämmelser,

vartill den föreslagna nya lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring föranleder.

Jag anhåller att få till behandling upptaga frågan om dessa ändringar.

Gällande bestämmelser.

De grundläggande bestämmelserna om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, innefattas i militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261).

Efter en från och med den 1 juli 1953 gällande ändring (SFS 1953: 672)

äger förordningen tillämpning på värnpliktiga, huvuddelen av det fast anställda

manskapet, förste fältflygare, vissa grupper av icke ständigt tjänstgörande

fast anställd personal och på hemvärnspersonal samt sådan annan

frivillig personal som enligt Konungens förordnande hänföres under förordningen.

Om någon, tillhörande de vid försvarsväsendet anställda personalgrupper

som omfattas av förordningen, drabbas av kroppsskada i tjänsten,

anses sålunda ersättningsfrågan skola bedömas enligt förordningen i stället

för enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Såsom kroppsskada räknas enligt förordningen icke blott skada till följd

av olycksfall utan även sådan under militärtjänstgöring ådragen sjukdom,

som icke förorsakats av olycksfall.

Enligt förordningen anses såsom militärtjänstgöring under vissa förutsättningar

även vistelse under fritid i tjänstgöringsorten eller dess omgivning

och färder till eller från tjänstgöringen.

I fråga om ersättningsförmånerna ansluter sig militärersättningsförordningen

i allt väsentligt till olycksfallsförsäkringslagen. Då en sammanfattande

redogörelse för lagens bestämmelser lämnats i propositionen med

förslag till lag om yrkesskadeförsäkring in. m. (prop. nr 1954: 60, sid.

31—34) torde det icke vara behövligt att här närmare redogöra för förmånerna.

Vissa särbestämmelser bör dock nämnas.

Sålunda stadgas i 9 § förordningen, att för den som ådragit sig skada

under värnpliktstjänstgöring må den årliga arbetsförtjänsten, vilken lägges

till grund för bestämmande av sjukpenning och livränta, icke beräknas till

lägre belopp än 4 800 kronor; detsamma gäller beträffande fast anställt

manskap och hemvärnspersonal, då fråga är om sjukpenning för tid efter

det kalenderår, under vilket den skadade fyllt tjugu år, eller om livränta.

Till följd härav är i nyssnämnda fall lägsta beloppet av hel sjukpenning

utan familjetillägg nio kronor för dag, lägsta livränta till helinvalid under

67 år 4 400 kronor, lägsta änkelivränta 1 600 kronor och lägsta barnlivränta

800 kronor för år.

Utmärkande för militärersättningsförordningen är vidare, att sjukpenning

och livränta icke börjar utgå, förrän tjänstgöringen eller anställningen

upphört.

Gällande militärersättningsförordning, som trädde i kraft den 1 juli

1950, föregicks av 1927 års förordning i samma ämne och denna i sin tur

av en förordning från 1909. Flertalet av de ersättningar som alltjämt

utgår enligt dessa äldre militärersättningsförordningar bestämmes efter

grunder, som stadgats i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering

av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, vilken förordning trädde i kraft samtidigt med den nuvarande

militärersättningsförordningen. Ifrågavarande ersättningar, som

tidigare alltefter tiden för skadans inträffande och andra omständigheter utgått

enligt varierande bestämmelser och med olika belopp, har genom

nämnda omregleringsförordning i stort sett blivit enhetliga. Från och med

den 1 juli 1953 utgår enligt omregleringsförordningen hel sjukpenning till

skadad i åldern 25—66 år med 12 kronor för dag, om han är ensamstående,

och med 13 kronor 50 öre, om han sammanlever med hustru eller har hemmavarande

barn under 16 år. Livränta till helinvalid i åldern 25—66 år

utgör 460 kronor för månad samt livränta till änka 150 och till barn 75

kronor för månad. I vissa av dessa äldre fall kan utöver ersättningar av

nämnda slag efter behovsprövning utgå s. k. ersättningsfyllnader, vilka

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 25

utgör en övergångsvis anordnad fortsättning på tidigare utgående familjebidrag.

Det åligger riksförsäkringsanstalten att bestämma och utgiva de förut

nämnda ersättningarna, dock att ersättningsfyllnaderna bestämmes av försvarets

socialbyrå och utgives av familjebidragsnämnderna. I fråga om

tillämpningen av 1927 och 1950 års förordningar fungerar försäkringsrådet

som besvärsinstans.

Förslag till lag om yrkesskadeförsäkring.

Den i propositionen nr 60 föreslagna lagen om yrkesskadeförsäkring är

avsedd att ersätta bl. a. lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Förslaget

är utformat med hänsyn till det av statsmakterna redan fattade

principbeslutet om en samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

I förhållande till nu gällande bestämmelser innebär förslaget

därjämte väsentliga ändringar, som icke är direkt betingade av samordningen

utan utgör resultatet av den oberoende därav bedrivna revisionen

av lagstiftningen på yrkesskadeförsäkringens område.

Beträffande innehållet i förslaget hänvisas till nyssnämnda proposition.

Här må endast framhållas, att enligt 5 § första stycket skall Konungen

äga att från försäkringen undantaga arbetstagare, som är anställda hos

staten eller kommun och som på grund härav tillförsäkrats ersättningar

vid yrkesskada, vilka finnes väsentligen motsvara försäkringsförmånerna.

En bestämmelse av motsvarande innehåll finnes i 3 § olycksfallsförsäkringslagen.

I samband med förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring har i propositionen

föreslagits vissa ändringar i lagen om allmän sjukförsäkring, däribland

en ny lydelse av 31 §. Den föreslagna lydelsen av detta lagrum

innebär bl. a., att vid sjukdom, som enligt annan lag än lagen om yrkesskadeförsäkring

eller enligt särskild författning (t. ex. militärersättningsförordningen)

eller enligt Konungens förordnande medför rätt till ersättning

från riksförsäkringsanstalten, skall sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen

utgivas endast i den mån sjukhjälpens belopp överstiger vad som i

motsvarande hänseende utgår i sådan ersättning.

De i propositionen nr 60 föreslagna lagbestämmelserna är avsedda att

träda i kraft den 1 januari 1955. De avses icke skola äga tillämpning i

fråga om skada, som inträffat dessförinnan, dock att en ny preskriptionsregel

med viss begränsning är avsedd även för äldre fall.

De par teinentsclief en.

Rätten till ersättning på grund av skada eller sjukdom, som någon

ådrager sig under militärtjänstgöring, regleras främst genom militärer
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

sättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261). Förordningens bestämmelser

är nära anslutna till lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

I vissa avseenden medger dock förordningen en vidare ersättningsrätt än

olycksfallsförsäkringslagen och dennas komplement, lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar. Så t. ex. föreligger enligt förordningen ersättningsrätt

även för under tjänstgöring ådragna sjukdomar, som varken förorsakats

av olycksfall eller är yrkessjukdomar i yrkessjukdomsförsäkringslagens

mening.

Av militärersättningsförordningen omfattas främst de värnpliktiga,

huvuddelen av det fast anställda manskapet och personalen i krigsmaktens

reserver ävensom vissa frivilliga. Till de sistnämnda hör bl. a. hemvärnspersonalen.

Den gällande militärersättningsförordningen ersatte 1927 års förordning,

vilken i sin tur föregicks av 1909 års förordning i samma ämne. I flertalet

fall där ersättning alltjämt utgar enligt dessa båda äldre förordningar har

ersättningen omreglerats efter grunderna i den samtidigt med 1950 års

militärersättningsförordning utfärdade s. k. omregleringsförordningen.

Beträffande tillkomsten av de gällande författningarna i fråga om

militärersättning vill jag erinra om följande. Efter andra världskrigets

utbrott vidtogs flera gånger åtgärder för att förbättra villkoren för de

under militärtjänstgöring skadade och deras efterlevande. Till väsentlig

del var det fråga om åtgärder av provisorisk karaktär. En mera allmän

omprövning av ersättningsgrunderna förutsattes skola ske i samband med

socialvärdskommitténs översyn av lagstiftningen angående försäkring för

olycksfall i arbete in. m. Då det ansågs angeläget att snarast ersätta det

rådande provisoriet med bestämmelser av mera definitiv karaktär, avgav

socialvårdskommittén i januari 1949 — innan dess arbete med översyn av

lagstiftningen om försäkring för olycksfall i arbete var slutfört _ be
tänkande

med förslag till ändrade bestämmelser om militärersättning.

Man torde ha räknat med att slutresultatet av kommitténs arbete med

olycksfallsförsäkringslagstiftningen i sinom tid skulle ge anledning till

jämkningar i de föreslagna militärersättningsbestämmelserna. Socialvårdskommitténs

förslag lades till grund för propositionen 1950: 96, vari Kungl.

Maj :t avgav förslag till de nu gällande militärersättningsbestämmelserna.

I augusti 1951 avgav sedermera socialvårdskommittén ett betänkande

(SOU 1951:25) med förslag till yrkesskadeförsäkringslag, avsedd att ersätta

1916 års olycksfallsförsäkringslag och 1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag.

Efter remissbehandling av förslaget har utvecklingen blivit

den att statsmakterna på förslag av socialförsäkringsutredningen (SOU

1952:39) beslutat en samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen. Härvid var avsikten att en med hänsyn till

samordningen utarbetad yrkesskadeförsäkringslag skulle träda i kraft den

1 januari 1955 samtidigt med lagen om allmän sjukförsäkring. Ett inom

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

socialdepartementet utarbetat förslag till dylik lag om yrkesskadeförsäkring

har nu förelagts riksdagen (propositionen 1954: 60).

Den obligatoriska försäkringen för olycksfall i arbete, vartill det hittills

använda systemet för utgivande av militärersättning såväl författningsmässigt

som administrativt är nära anslutet, avses nu skola göras till

föremål för betydande ändringar. Ombildad till en yrkesskadeförsäkring

skall olycksfallsförsäkringen samordnas med den allmänna sjukförsäkringen

och i samband därmed skall lagbestämmelserna i fråga undergå

väsentliga förändringar. En följd av samordningen med sjukförsäkringen

är att en stor del av arbetet med den nu centralt administrerade försäkringen

för skador i arbetet kommer att överföras till de lokala organen för

sjukförsäkringen.

I och för sig är det väl icke givet, att systemet för utgivande av ersättning

för skador under militärtjänstgöring skall vara direkt knutet till försäkringen

för skador i arbete. Med skäl har man dock valt en sådan anknytning.

I nuvarande läge, då strävan råder att samordna olika socialförmåner,

finner jag ingen anledning att ifrågasätta ett avbrott i den hittillsvarande

anknytningen. I enlighet härmed bör i militärersättningsbestämmelserna

de ändringar göras, som erfordras för att förmånerna skall

motsvara den nya yrkesskadeförsäkringens förmåner. Där så erfordras

för överensstämmelse kommer jämväl rent formella justeringar i fråga.

Närmare redogörelse för ändringsförslaget lämnas i en följande specialmotivering.

I rådande läge har frågan om andra ändringar i militärersättningsförordningen

än sådana som omedelbart betingas av den föreslagna lagen

om yrkesskadeförsäkring icke kunnat upptagas till behandling.

Vad angår frågan om en samordning mellan militärersättningen och

den allmänna sjukförsäkringen må framhållas att förutsättningarna för

en sådan samordning icke är desamma som beträffande yrkesskadeförsäkringen.

Såsom framgår av det i samband med förslaget till lag om

yrkesskadeförsäkring avgivna förslaget till lag angående ändring i lagen

om allmän sjukförsäkring (31 §) föreslås ej heller för militärersättningarnas

del tills vidare någon sådan samordning. Frånvaron av en samordningstid

för militärskadefallens del innebär att i dessa fall ersättningen

redan från ersättningstidens början skall utgå enligt militärersättningsförordningens

regler under det att i yrkesskadefallen ersättningen under

en samordningstid av 90 dagar med vissa undantag skall utgå enligt sjukförsäkringslagens

regler och först därefter enligt yrkesskadeförsäkringslagens.

Härvid är att märka, att ersättningarna i vissa avseenden är förmånligare

för den skadade enligt förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring

— liksom enligt olycksfallsförsäkringslagen och gällande militärersättningsförordning

— än enligt sjukförsäkringslagen. Så t. ex. är rätten

till ersättning för läkarvård in. in. större. Vidare kan sjukpenning enligt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 130.

den föreslagna yrkesskadeförsäkringslagen i en del fall bli högre än enligt

sjukförsäkringslagen, emedan reglerna för årsinkomstens beräkning är

förmånligare.

Jag kan för närvarande icke förorda, att särbestämmelser motsvarande

dem som vid yrkesskadorna skall gälla under samordningstiden införes i

militärersättningsförordningen. I detta avseende föreslår jag alltså, att för

militärskadornas del såsom hittills enhetliga bestämmelser skall gälla under

hela ersättningstiden.

Då de aktuella ändringarna i militärersättningsbestämmelserna icke i

nämnvärd grad torde påverka medelsbehovet för budgetåret 1954/55, har

jag såsom framgår av årets statsverksproposition (bil. 6, sid. 209) ansett

hänsyn till ändringarna icke behöva tagas vid beräkningen av anslaget

för ifrågavarande ändamål.

Specialmotivering.

1 §•

Vid tillämpningen av såväl olycksfallsförsäkringslagen som militärersättningsförordningen

likställes med kroppsskada enligt praxis i viss utsträckning

skada å proteser, nämligen såvitt fråga är om fasta tandproteser.

I förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring1 har rätten till ersättning

för protesskador fastslagits och utvidgats. Detta har skett genom införande

i lagförslaget av en bestämmelse enligt vilken med skada skall avses

kroppsskada ävensom skada å konstgjord lem eller därmed jämförlig anordning,

som är i bruk för sitt ändamål (6 §). En motsvarande definition

av begreppet skada har i förevarande förslag till ändring i militärersättningsförordningen2

införts såsom ett sista stycke i 1 § 1 mom. På grund

härav har en redaktionell ändring blivit erforderlig i första stycket.

2 §•

I denna paragraf finnes nu en bestämmelse, enligt vilken militärtjänstgöring

skall anses ha varit för handen även under färd till eller från

tjänstgöringen, om färden föranletts av och stått i »omedelbart samband»

antingen med tjänstgöringen eller med permission eller annan ledighet.

En motsvarighet till denna bestämmelse finnes i olycksfallsförsäkringslagen

(1 §), där det stadgas att olycksfall vid färd till eller från

arbetsstället skall anses såsom olycksfall i arbetet, där färden föranledes

av och står i omedelbart samband med arbetsanställningen. Enligt lagförslaget

skall kravet på »omedelbart samband» utbytas mot ett krav på

»nära samband». Ändringen avser att ge de tillämpande myndigheterna en

1 I det följande benämnt lagförslaget.

2 I det följande benämnt ändringsförslaget.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

något större frihet vid bedömningen (prop. 1954:60 s. 112). Då det icke

synes motiverat att upprätthålla strängare krav i fråga om färder till eller

från militärtjänstgöring än till eller från arbetsställe i lagförslagets mening,

har en motsvarande ändring gjorts i militärersättningsförordningen. I

ifrågavarande författningsrum förekommer nu uttrycket »omedelbart samband»

även på ett tidigare ställe, nämligen i fråga om uppehåll inom tjänstgöringsorten

eller dess omgivning. Då skillnaden i betydelse mellan de

båda uttrycken synes ringa och de därför ej bör förekomma jämsides bar

uttrycket »nära samband» ansetts böra införas även på det tidigare stället

i författningsrunnnet.

3 §.

I 7 § lagförslaget har införts en bestämmelse enligt vilken orsakssamband

mellan å ena sidan olycksfall — eller sådan inverkan som avses

i 6 § första stycket b) eller c) lagförslaget — och å andra sidan skada

skall anses föreligga såvida icke övervägande skäl tala däremot.

Enligt militärersättningsförordningen avser den medicinska sambandsfrågan

vanligen ej endast en skadas eller sjukdoms orsaksförhållande till

en viss händelse eller omständighet utan även relationen till tjänstgöringen

i dess helhet. En regel av nyssnämnda innebörd blir därför på detta område

mer sällan av aktualitet. Emellertid är det icke uteslutet, att regeln

skulle kunna få betydelse i vissa fall. I ändringsförslaget har därför en

motsvarighet till lagförslagets bestämmelse intagits och placerats såsom

ett första moment i 3 §. I anledning härav har det ansetts lämpligt uppdela

paragrafens nuvarande bestämmelser på ett andra och ett tredje

moment.

4 §•

I denna paragraf har redaktionella ändringar gjorts. Motsvarande bestämmelser

återfinnes i 44 § lagförslaget. Såsom i motiveringen till sistnämnda

paragraf anförts torde bestämmelsen om att beslut meddelas kostnadsfritt

ha sin plats i stämpelförordningen, varför den uteslutits även här. 6

6 § 1 mom.

Detta moment i nuvarande förordning liksom 6 § 1 mom. olycksfallsförsäkringslagen

motsvaras i huvudsak av 12 § lagförslaget och har i

ändringsförslaget anpassats därefter.

Första styckets andra mening i gällande lydelse motsvaras av 20 §

tredje punkten olycksfallsförsäkringslagen men saknar motsvarighet i lagförslaget.

Nämnda mening torde därför böra utgå även ur förevarande

författningsrum.

6 § 2 mom.

Detta moment i ändringsförslaget innehåller bestämmelserna om sjukpenning

och motsvaras av 13—15 §§ lagförslaget. Sistnämnda paragrafer

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

i sin tur ansluter sig till bestämmelser i lagen om allmän sjukförsäkring.

Förevarande moment har i vad avser förmånernas beräkning anpassats

efter lagförslaget och sjukförsäkringslagen.

I fråga om karenstid finnes ingen bestämmelse i lagförslaget, eftersom

sjukförsäkringens karenstid blir gällande för yrkesskadeförsäkringen på

grund av samordningen. Sålunda kommer för yrkesskadornas del en

absolut karenstid om två dagar utom skadedagen att gälla. Enligt olycksfallsförsäkringslagen

och gällande militärersättningsförordning är karenstiden

bestämd efter en för den skadade gynnsammare regel, i det att sjukpenning

kan utgå fr. o. in. dagen efter skadedagen under förutsättning,

att skadeverkningarna är sådana att sjukpenning skall utgå för någon dag

efter den andra dagen efter skadedagen. För det övervägande antalet fall,

som bedömes enligt militärersättningsförordningen, saknar en regel om

karenstid varom här är fråga betydelse, enär sjukpenning ändå icke

skall utgå förrän efter tjänstgöringens slut. En sådan regel får dock betydelse

för sådana fall, där skadan inträffar dagen före utryckningen eller

senare, samt i fråga om sådan personal, t. ex. hemvärnsmän, vars tjänstgöring

i regel icke överstiger ett fåtal dagar i följd. Det synes skäligt att

med tanke på dessa senare fall bibehålla den gynnsammare karenstidsregeln

i militärersättningsförordningen.

Den i 13 § femte stycket första meningen lagförslaget intagna garantibestämmelsen

i fråga om sjukpenningklass och sjukpenningbelopp har på

grund av innehållet i 31 § i förslag till lag om ändring i sjukförsäkringslagen

(prop. 1954: 60 s. 26 och 27) ej intagits i förevarande ändringsförslag.

Enligt olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen i

gällande lydelse utgår familjetillägg å sjukpenning, om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande barn under 16 år. I stället

för detta tillägg skall i yrkesskadeförsäkringen införas s. k. barntillägg å

en, två och tre kronor. I lagförslaget återfinnes bestämmelser härom i 14 §.

Vidare stadgas i olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen,

att om den skadade i anledning av skadan intagits å sjukvårdsanstalt

avdrag å sjukpenningen må göras med en krona 50 öre för

dag, dock högst hälften av sjukpenningen. Förordningens bestämmelse

härom finnes i 10 § första stycket. Inom yrkesskadeförsäkringen skall

motsvarigheten till denna bestämmelse icke vara utformad som en avdragsregel

utan som ett stadgande enligt vilket i stället för sjukpenning s. k.

hempenning skall utgå, då skada föranleder sjukhusvård. Med vissa undantag

skall hempenningen utgå med belopp, som motsvarar sjukpenningens

belopp, minskat med tre kronor för dag, dock med högst hälften av sjukpenningen.

Bestämmelserna om hempenning är intagna i 15 § lagförslaget.

I militärersättningsförordningen torde bestämmelserna om barntillägg

och hempenning böra inrymmas i samma moment som bestämmelserna

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 130.

31

om sjukpenning. För undvikande av jämförelsevis utförliga bestämmelser,

som skulle erfordras med tanke på vissa undantagsfall, har i ändringsförslaget

beträffande barntillägg och hempenning hänvisning gjorts till

motsvarande paragrafer i lagförslaget. Bestämmelsen i nuvarande 10 §

första stycket torde som framgår av det anförda böra utgå.

6 § 3—5 mom.

3 inom. av gällande förordning, som innehåller bestämmelser om invalidlivränta,

har ändrats så att det överensstämmer med 16 § lagförslaget.

I sin gällande lydelse innehåller momentet bestämmelser om förhöjning

av livränta med vårdbidrag. Enligt 17 § lagförslaget skall vårdbidrag

kunna utgå även under sjukdomstid såsom förhöjning av sjukpenning.

Bestämmelse om vårdbidrag har i 6 § ändringsförslaget införts under ett

särskilt moment, 4 mom., vari hänvisning skett till motsvarande bestämmelser

i yrkesskadeförsäkringslagen. Villkoret för vårdbidrag skall enligt

ordalydelsen vara att den skadade »under längre tid är ur stånd att reda

sig själv». I fråga om yrkesskador blir bestämmelserna om vårdbidrag

tillämpliga först efter samordningstidens slut. Ehuru enligt förevarande

förslag någon samordning tills vidare ej är avsedd för militärskadornas

vidkommande, torde detta dock ej behöva föranleda särbestämmelser i

militärersättningsförordningen.

Till följd av utökningen av antalet moment kommer nuvarande 4 mom.

att betecknas 5 mom. I detta moment har gjorts ett tillägg, betingat av

1953 års ändring av 1 § 1 mom. förordningen.

7 §•

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om ersättning i anledning av

dödsfall, motsvaras av 19—23 §§ lagförslaget. Bestämmelserna har här

uppdelats i moment i överensstämmelse med lagförslagets paragrafindelning.

8 §.

De i denna paragraf givna reglerna om bedömningen av arbetsförmågans

nedsättning är anpassade efter 10 § lagförslaget.

I andra stycket sistnämnda paragraf har införts en bestämmelse av

innebörd att om någon genom yrkesskada åsamkats invaliditet, som icke

uppgår till tio procent och alltså icke i och för sig berättigar till livränta,

skall denna invaliditet, om han ånyo ådrager sig yrkesskada, medräknas

vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning. Denna sammanläggningsrätt

torde närmast ha införts med tanke på vissa yrkesutövare, vilka

under relativt lång verksamhet är utsatta för upprepade skador, vilka var

för sig icke är i högre grad invalidiserande. Ehuru en motsvarande regel

i militärersättningsförordningen icke torde få lika stor betydelse, har en

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

sådan införts i ändringsförslaget för likformighetens skull. Såsom enligt

lagförslaget bör i förekommande fall även skador som inträffat före de

nya bestämmelsernas ikraftträdande få medräknas vid en sådan sammanläggning

varom här är fråga, såvida icke rätten till ersättning är preskriberad

vid ikraftträdandet. Föreskrift härom har i ändringsförslaget införts

i övergångsbestämmelserna.

9 §.

Här återfinnes bestämmelserna om den årliga arbetsförtjänstens beräkning.

I den gällande lydelsen föreskrives i första stycket att beräkningen

skall ske i överensstämmelse med 9 § olycksfallsförsäkringslagen.

Sistnämnda paragraf motsvaras av 9 § lagförslaget, vars bestämmelser

innebär ändringar, däribland ökade möjligheter att uppräkna arbetsförtjänsten

för skadade yngre personer efter vissa åldersgränser, nämligen

efter 18-, 21- och 25-årsdagarna. Bestämmelser i sistnämnda avseende

synes i huvudsak vara väl ägnade att tillämpas just i fråga om militärersättningar;

dessa utgår ju i stor utsträckning till skadade, vilka ännu

icke slutligt inplacerats i förvärvslivet eller ens inträtt däri.

Nyssnämnda paragraf i lagförslaget innefattar även en höjning av

maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens beräkning från 7 200 till

15 000 kronor.

I 9 § andra stycket gällande förordning föreskrives ett minimibelopp i

fråga om beräknad årlig arbetsförtjänst för värnpliktiga m. fl. Under tiden

den 1 juli 1950—den 30 juni 1953 utgjorde minimibeloppet 3 600 kronor.

Genom en år 1953 beslutad ändring (prop. 1953: 162; SFS 1953: 256)

höjdes beloppet fr. o. m. den 1 juli 1953 till 4 800 kronor. Om detta

minimibelopp skulle lämnas oförändrat, skulle på grund av sjukpenningskalans

omkonstruktion lägsta sjukpenningens dagsbelopp för ifrågavarande

personalkategorier nedgå från nio till åtta kronor. Denna mindre önskvärda

konsekvens förhindras, om minimibeloppet ändras till 5 000 kronor. Så

har även skett i ändringsförslaget. Med hänsyn till utformningen av bestämmelserna

i lagförslaget föreslås därjämte mindre ändringar i sista

punkten.

10 §.

Beträffande första stycket i gällande lydelse hänvisas till vad tidigare

anförts under 6 § 2 mom. angående hempenning.

10 § ändringsförslaget motsvarar nuvarande andra stycket, därvid anpassning

skett efter 37 § lagförslaget.

11 § 1 mom.

Detta moment innehåller för närvarande bestämmelser om avdrag från

ersättningen för annat motsvarande understöd av statsmedel. Det ansluter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

33

sig till 11 § 1 mom. olycksfallsförsäkringslagen, vilket motsvaras av 25 §

lagförslaget. Med anledning av vad som anförts i motiveringen till sistnämnda

paragraf (prop. 1954: 60 s. 232 och 233) angående bestämmelsen

i paragrafens sista stycke har ett motsvarande stadgande ansetts böra införas

i ändringsförslaget.

11 § 2 mom.

Detta moment motsvarar 26 § lagförslaget.

12 §.

Enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skall ersättning till

skadad i vissa fall nedsättas på grund av förfarande som orsakat skadefallet

eller på grund av visst beteende efteråt. I 15 § finnes nu bestämmelser

om att ersättning ej skall utgå om den skadade uppsåtligen förorsakat

skadan och ej heller utgå till efterlevande, som uppsåtligen eller

genom grovt vållande förorsakat skada, vilken medfört den skadades död.

Motsvarande bestämmelser återfinnes i 25 respektive 24 § olycksfallsförsäkringslagen.

I lagförslaget har föreskrifter om förlust av ersättningsrätt införts i

27 § och om nedsättning av ersättning i 28 §.

Med hänsyn till det samband som finnes mellan här berörda stadganden

har de i ändringsförslaget efter anpassning till bestämmelserna i lagförslaget

införts i en och samma paragraf, nämligen 12 §. Därvid har de bestämmelser

som motsvarar 27 § lagförslaget betecknats såsom 1 mom.

och de som motsvarar 28 § lagförslaget betecknats såsom 2 mom. Såsom

framgår av det följande kommer bestämmelser av annat innehåll att föreslås

bli införda under det ledigblivna paragrafnumret 15.

13 §.

Denna paragraf, som bl. a. innehåller bestämmelser om provisorisk ersättning

och om jämkning i redan beslutad ersättning, har anpassats efter

34 och 35 §§ lagförslaget.

14 §.

Denna paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om utbetalning

av ersättningar. Andra stycket, som har en motsvarighet i 29 §

andra stycket lagförslaget, har i ändringsförslaget överflyttats till 15 §.

15 §.

Såsom tidigare nämnts under 12 § har bestämmelser motsvarande dem

i nuvarande 15 § överförts till förstnämnda paragraf i ändringsförslaget.

Under den sålunda lediga paragrafbeteckningen har i ändringsförslaget

intagits regler om preskription.

3—335 54 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 130.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

I likhet med vad som gäller i fråga om anspråk på ersättning enligt

olycksfallsförsäkringslagen är anspråk på militärersättning i allmänhet

underkastade reglerna om tioårig preskription. Sedan år 1949 äger emellertid

Kungl. Maj :t riksdagens bemyndigande att under förutsättning av riksförsäkringsanstaltens

eller försäkringsrådets tillstyrkande besluta om ersättning

av statsmedel i sådana fall, där rätten till ersättning gått förlorad

till följd av preskription. Vid bemyndigandet förutsattes, att nya preskriptionsregler

i sinom tid skulle införas.

I 29 § första stycket lagförslaget har nu en ny preskriptionsregel införts,

av vilken följer, att de allmänna reglerna om tioårig preskription

icke blir tillämpliga på fordringar, som grundar sig på yrkesskadeförsäkringslagen.

En motsvarande preskriptionsregel bär i ändringsförslaget intagits såsom

ett första stycke i 15 §. I de föreslagna övergångsbestämmelserna har

liksom i lagförslaget föreskrivits, att regeln med angiven begränsning

skall gälla även beträffande äldre fall (jfr prop. 1954: 60 s. 241).

Som ett andra stycke har införts en mot 14 § andra stycket nuvarande

förordning svarande bestämmelse, ändrad i enlighet med 29 § andra stycket

lagförslaget.

16 §.

Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om rätt för ersättningstagare

att göra anspråk på skadestånd utöver ersättningen och om regressrätt

för riksförsäkringsanstalten, har bragts i överensstämmelse med 51 §

lagförslaget.

17 §.

Bestämmelsen har ändrats i enlighet med 50 § lagförslaget.

18 §.

Denna paragraf innehåller i sin gällande lydelse bestämmelser om rätt

för riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet att låta höra vittnen och

sakkunniga vid allmän domstol och att påfordra polisundersökning. Den

har i lagförslaget sin motsvarighet i 52 §. Någon bestämmelse om rätt att

påfordra polisundersökning har icke upptagits i lagförslaget, enär sådan

rätt ansetts kunna regleras annorledes än genom lagen (jfr SOU 1951: 25

s. 398). I fråga om militärersättningsförordningen är omständigheterna ej

desamma, varför det ansetts lämpligast att medtaga en bestämmelse även

om sistnämnda rätt i ändringsförslaget.

19 §.

Förutom redaktionella ändringar har en ändring i anslutning till 57 §

lagförslaget vidtagits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

35

21 och 22 §§.

Redaktionella ändringar har gjorts i anslutning till 30 resp. 24 § lagförslaget.

Den föreslagna förordningen torde böra träda i kraft samtidigt med

sjukförsäkrings- och yrkesskadeförsäkringslagarna eller sålunda den 1

januari 1955. Härvid synes som huvudregel böra gälla att ersättningsanspråk

på grund av skada som inträffat före ikraftträdandet skola bedömas

enligt äldre bestämmelser. Beträffande undantag från denna regel

hänvisas till vad förut anförts under 10 och 15 §§.

Departementschefens hemställan.

Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen att

antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag till

förordning om ändring i militärersättningsförordningen den

2 juni 1950 (nr 261).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Brita Wassén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:276 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i militärersäitningsförordningen den 2 juni 1950 a1 i texten
  2. 2LU 1954:35 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i militär er sättnings för ordning en den 2 juni 1950 s. 1 i texten