Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till skydd för Smålands Tabergs naturvärden

40 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:139, Angående åtgärder till skydd för Smålands Tabergs naturvärden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till

skydd för Smålands Tabergs naturvärden; given Stockholms

slott den 5 mars 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att åtgärder skall vidtagas för att skydda Smålands

Tabergs naturvärden.

I första hand avses, att överenskommelse på frivillighetens väg skall träffas

i fråga om omfattningen m. m. av den malmbrytning, som äger rum i

berget. Kan godtagbart resultat därvid icke nås, anses ett fridlysningsförfarande

böra inledas. Sedan kostnaderna för fridlysningen blivit kända, kan

definitiv ställning tagas till frågan, huruvida fridlysning av berget är försvarlig

ur ekonomisk synpunkt.

Till bestridande av kostnader i samband med ett fridlysningsförfarande

föreslås skola anvisas ett förslagsanslag av 30 000 kronor för budgetåret

1954/55.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 139.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 195b.

Närvarande.

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga

om åtgärder till skydd för Smålands Tabergs naturvärden samt anför

därvid följande.

Inledning.

I skrivelse den 29 april 1952, nr 161, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj :t

måtte låta verkställa skyndsam utredning om tillgodoseendet av de till Smålands

Taberg knutna naturskyddsintressena samt att Kungl. Maj :t ville för

riksdagen framlägga de förslag, vilka utredningen kunde föranleda till. Med

anledning härav tillkallade jag jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23

maj 1952 förre generaldirektören S. ödeen samt dåvarande rättsavdelningschefen,

numera regeringsrådet S. Strömberg såsom sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande frågan om skydd för Smålands

Tabergs naturvärden.

Med skrivelse den 4 november 1953 har utredningsmännen avgivit betänkande

med förslag i ämnet (SOU 1953: 33). Vid betänkandet var fogat ett

preliminärt avtal mellan kronan och Aktiebolaget Smålands Taberg. Avtalet

torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll.

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,

kommerskollegium efter hörande av bergmästaren i södra distriktet, Sveriges

geologiska undersökning, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

länsstyrelsen i Jönköpings län, kommunalfullmäktige i Månsarps

kommuin, vetenskapsakademiens natur skyddskommitté, Svenska naturskyddsföreningen,

Samfundet för hembygdsvård, Svenska turistföreningen,

Tabergs bergslags hembygdsförening, Tabergs turistförening u. p. a., Aktiebolaget

Smålands Taberg, Jernkontoret samt Svenska gruvföreningen. Svenska

naturskyddsföreningen har tillika överlämnat yttranden av Jönköpings

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

läns hembygdsförbund och Sällskapet Dvalin i Jönköping. Jernkontoret och

Svenska gruvföreningen har avgivit gemensamt utlåtande i ärendet.

I sin förenämnda skrivelse anför utredningsmännen, att en naturskyddsfråga

så gott som alltid innefattar en avvägning mellan olika allmänna och

enskilda intressen, mellan intressen av att bevara naturen orörd och intressen

av att utnyttja en naturtillgång. I fallet Smålands Taberg hänför sig

naturskyddssynpunkterna till ett flertal olika områden och även de tekniskekonomiska

problemen har visat sig sammansatta och skiftande. Till följd

därav har utredningsarbetet kommit att bli mera omfattande än vad som

från början kunde förutses.

Förutsättningarna för att utnyttja bergets malmtillgång har visat sig svårbedömbara,

beroende som de är av den pågående och kommande tekniska

utvecklingen samt i icke mindre grad av konjunkturförhållanden. Utredningsmännen

anser det därför icke uteslutet att sådana förändringar kan

inträffa, att en helt annan avvägning mellan naturskyddsintressena och ekonomiska

intressen kan visa sig riktigare än den, som för närvarande bedömes

lämplig. Oavsett vilken lösning som nu väljes, måste därför förutses,

att en omprövning kan bli aktuell inom överskådlig tid. Det torde då också

komma att visa sig, att tabergsfrågan i än högre grad än nu, icke blott ur

naturskyddssynpunkt utan även ur teknisk-ekonomisk synpunkt, är en riksangelägenhet

och icke en huvudsakligen lokal fråga.

Med dessa utgångspunkter har utredningsmännen i betänkandet sökt

göra en avvägning mellan de olika intressen, som inverkar på frågan om

Tabergs skyddande, dels i nuläget och dels i framtiden. De har därvid kommit

till det resultatet, att starka skäl talar för att Taberg bör skyddas mot

varje ingrepp genom gruvbrytning, att något aktuellt intresse ej finns att

berget skall utnyttjas som malmtillgång men att malmens titanhalt gör att

möjlighet till eu viss brytning i forskningssyfte måste hållas öppen. Utredningsmännen

anser därför, att ett statsingripande bör ske för begränsning

av brytningen till förmån för naturskyddsintressena.

I överensstämmelse med direktiven har utredningsmännen i första hand

undersökt möjligheterna för en frivillig överenskommelse med gruvbolaget

om en sådan begränsning och har med bolaget träffat ett preliminärt avtal

därom. Såsom ett andra alternativ att lösa skyddsfrågan har närmare behandlats

en fridlysning av berget såsom naturminne enligt naturskyddslagen,

varvid de konstaterat, att förutsättningar för fridlysning föreligger.

Med anledning av den samhällsekonomiska och strategiska betydelse, som

Taberg inom överskådlig tid kan förutses få, har utredningsmännen vidare

funnit sig böra något beröra den principiella frågan om möjligheterna att

skydda mineraltillgångar mot ur samhällelig synpunkt ej önskvärt utnyttjande.

De har därvid kommit fram till att en ny lagstiftning till skydd för

samhällsintresset i mineraltillgångar är önskvärd och att en särskild utredning

i ämnet snarast bör komma till stånd. Under förutsättning att så sker

tillstyrker utredningsmännen, att det med gruvbolaget träffade preliminära

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

avtalet godkännes av Kungl. Maj :t. För den händelse åter tanken på en lagstiftning

i berörda syfte finnes böra avvisas, ifrågasättes om ej övervägande

skäl talar för att Taberg omedelbart bör fridlysas som naturminne.

Jag torde härefter få övergå till en närmare redogörelse för utredningsmännens

förslag och de över förslaget avgivna utlåtandena.

Utredningsmännens förslag.

A. Vissa sakuppgifter.

I ett inledande kapitel av betänkandet lämnar utredningsmännen en utförlig

redogörelse för olika faktorer, vilka ansetts vara av betydelse för

tabergsfrågans bedömande. Beträffande det närmare innehållet av denna

redogörelse torde få hänvisas till betänkandet, s. 7—31. För överskådlighetens

skull torde emellertid här få återgivas huvuddragen av redogörelsen.

Geografiskt läge. Taberg ligger i nordligaste delen av småländska höglandet

omkring 12 kilometer söder om Vättern. Berget utgör högsta punkten

av höglandet i denna del och når upp till 343 meter över havet. Isolerat höjer

det sig 140 meter över den omgivande terrängen.

Taberg bildar en bergskropp av långsträckt form. Arealen uppgår till ungefär

26 hektar. Mot öster och söder stupar berget brant, delvis nästan lodrätt,

medan det mot norr och väster är mera långsluttande. Högsta toppen

ligger på bergets sydöstra del invid det brantaste stupet. Sett från norr och

från Vätterns strand har berget en karakteristisk profil.

Förbi östra sidan flyter Tabergsån till Munksjön invid Vätterns södra

ända.

Tillkomst och geologisk karaktär. Bergets särpräglade form sammanhänger

med dess speciella geologiska historia. Enligt den uppfattning, som

numera synes vedertagen i fackkretsar, har bergmassan uppkommit genom

att en magma trängt genom berggrunden av gnejs-granit och sedermera

stelnat till bergarten hyperit i en 4 kilometer lång kropp i gnejs-graniten.

I hyperitmagman har därvid, sannolikt på större djup, skett en utskiljning

av vissa däri ingående mineral, framför allt av de tyngre, järnrikare beståndsdelarna.

Denna tyngre magma har senare genom en eruption förts

upp till jordytan genom hyperitmassan. Vid stelnandet har den nuvarande

bergarten magnetit-olivinit bildats. Sin avgränsning mot sydost har bergskroppen

senare fått genom en förkastning. Berget ligger sålunda i en omgivande

hyperitmassa såsom en homogen klump av malm, vilken på grund av

sin storlek intager en unik ställning.

Genom sitt ovanliga bildningssätt och sin bibehållna ursprungliga karaktär

är berget av största intresse som geologiskt undersöknings- och studieobjekt.

En ingående undersökning av de geologiska och mineralogiska för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

5

hållandena verkställdes senast åren 1946—1949. De hittills företagna undersökningarna

synes visa, att malmkroppen i stort sett är mineralogiskt

homogen. Däri förekommer järn med i genomsnitt 30 procent eller något

däröver, vanadin med 0,2 procent (0,28 procent vanadinoxid) samt titan

med omkring 3 procent (4—6 procent titanoxid).

Växter och djur vid berget. Taberg ligger ungefär i centrum av det sydsvenska

barrskogsområdet, d. v. s. det växtgeografiska området mellan bokregionen

i söder och ekens nordgräns. Berget är med undantag av de branta

sidostupen skogklätt. Större delen är barrskog, huvudsakligen bestående

av gran. Ek ingår sporadiskt i skogen. Norra delen av berget och nordsluttningarna

är bevuxna med lövskog.

Örtvegetationen på Taberg och i åns dalgång har fått sin prägel av skogstypen

men framför allt av de mineralogiska förhållandena och av de ovanliga

terrängformerna. Ett flertal växter, som åtminstone i denna del av

landet är mindre vanliga, finns sålunda på berget. Utöver åtskilliga mindre

allmänna arter växer här vidare flera, som i gängse botaniska handböcker

har beteckningen rar. Deras förekomst på denna lokal utgör ett viktigt men

ännu ej helt klarlagt växtgeografiskt problem.

Tabergs särpräglade miljö har givit jämväl fågellivet ovanligare inslag.

Kungsfiskaren, som tillhör våra sällsyntaste fåglar, förekommer sålunda

på flera platser utmed Tabergsån. Den likaledes sällsynta gråärlan observerades

häckande första gången i Sverige också vid Tabergsån.

Tabergs bergslag. Järnmalmen i Taberg torde mycket tidigt ha varit föremål

för bearbetning men säkra belägg härför saknas före 1490. Genom kungliga

brev åren 1618 och 1621 avskildes Tabergs bergslag såsom administrativ

enhet med särskilda privilegier. Bergslaget omfattade hela Månsarps kommun

och större delar av de angränsande Sandseryd och Barnarp. Under

1700-talet utvidgades bergsmännens privilegier och ytterligare masugnar och

verk uppfördes. På 1800-talet utvecklades bergsbruket än vidare och därmed

även järnhanteringen. Denna och vad som därmed sammanhängde var i

hela västra Småland befolkningens viktigaste binäring. Det beräknas sålunda,

att vid 1800-talets mitt och fram till 1875 en fjärdedel av hela länets

befolkning utanför städerna var direkt eller indirekt beroende av bergsbruket.

Mot slutet av 1800-talet efterföljdes emellertid högkonjunkturen efter

fransk-tyska kriget av en utpräglad lågkonjunktur, som nådde sitt bottenläge

1887. Den ena anläggningen efter den andra lades ned och den tekniska

utvecklingen under tiden gjorde, att då högkonjunkturen återkom förutsättningar

för bergsbrukets återupptagande saknades. Masugnarna fick förfalla,

brann ned eller revs. Den sista revs 1917.

Berget fick sedan ligga orört ända fram till tiden för andra världskrigets

utbrott, då driften återupptogs. Det upprustande Tysklands stora järnmalmsbehov

skapade avsättningsmöjligheter även för denna malm. Med

Tysklands sammanbrott förändrades emellertid åter förutsättningarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Gruvbrytningen fortsatte d mindre omfattning men nu såldes malmen som

makadam till järnvägen. Från 1952 öppnades åter avsättningsmöjligheter till

Västtyskland och malmproduktionen återupptogs.

Den nyss berörda ekonomiska krisen under slutet av 1800-talet gick även

ut över den omfattande järnindustrien som var baserad på bergsbruket. Men

då konjunkturerna framemot sekelskiftet åter blev bättre, kom flera av dessa

företag att utgöra grunden för uppbyggnaden av modern industri, och folk

från de gamla bruken startade företag inom andra industrigrenar. Så skedde

även i Taberg. Med tiden uppstod sålunda ett flertal industriföretag, och så

småningom har Taberg åter blivit en industriort, ehuru med företagen fördelade

på ett flertal fack och som industrisamhälle i skuggan av storföretaget

Norrahammar.

Det nuvarande samhället. Taberg tillhör Månsarps kommun, som omfattar

6 560 hektar och den 1 januari 1953 hade 2 739 invånare. Huvudparten av

befolkningen, omkring 2 000 personer, bor i Smålands Tabergs samhälle.

Bebyggelsen är där förlagd dels på åns östra sida och dels väster om ån vid

bergets nordsida, där den sträcker sig upp på sluttningen. Här leder också

en väg upp till bergets hjässa, där en turiststation uppförts.

Bebyggelsen har hittills reglerats endast genom avstyckningsplan. Numera

föreligger emellertid ett förslag till byggnads- och generalplan. Därvid

har dock de delar, som berör berget, undantagits i avvaktan på naturskyddsfrågans

lösande. Planerna i deras helhet omfattar nämligen även bergets

norra sluttning, och övre delen av berget med hjässan upptages i förslaget

som friluftsområde med begränsning utefter uppfartsvägens övre del.

Smålands Taberg är ett industrisamhälle. De flesta av kommunens 26 företag

är förlagda där. De är i allmänhet av den vanliga småländska småindustritypen.

Flera av företagen tillhör metallindustrien. Den övervägande

delen av samhällets arbetare är dock sysselsatt inom textil- och träindustrien.

Gruvbolaget. Gruvbrytningen vid Taberg bedrives av Aktiebolaget Smålands

Taberg. Bolaget bildades 1939 med ett aktiekapital av 800 000 kronor. Förberedande

arbeten för brytning hade påbörjats redan 1937 av Stora Långviks

Gruf Aktiebolag. Från början uttogs endast malm från rasmassor och

varp, men 1939 började egentlig brytning vid bergets södra branter och kom

så småningom även att beröra hjässan. Stickspår drogs till järnvägen och

uttransporten mekaniserades 1939 genom ett transportband för direkt lastning

i järnvägsvagn. Under 1941 började en ort drivas i berget, och den

fortsatta brytningen upplades som öppen kraterbrytning. Den första kratern

väster om hjässan påbörjades 1942 och blev färdigbruten 1951. Den hade då

en storlek av cirka 70 X 90 meter. Nästa krater öppnades 1951 omkring

100 m längre in och har för närvarande drivits till en diameter av 40 å 50

meter. Ur denna krater beräknar man erhålla mellan 400 000 och 500 000

ton malm, och därav torde återstå omkring 200 000 ton. Enligt planerna

beräknas nästa krater behöva upptagas om två å tre år, och först därefter

skulle kraterbrytningen behöva beröra västra toppen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Från brytningens början 1937 steg produktionen snabbt och nådde sitt

maximum 1943 med över 200 000 ton. Ändock utgjorde den då icke mer än

2 procent av hela landets produktion. För denna produktion sysselsattes 45

arbetare, och saluvärdet angavs samma år till 1 063 000 kronor eller omkring

5 kronor per ton. För Halmstad—Nässjö järnvägar fick malmtransporterna

Taberg—Halmstad en ej ringa betydelse. Även för Halmstads hamn

var malmexporten av stor vikt.

Malmen exporterades till tyska järnverk och levererades som styckemalm

med en järnhalt av 31—32 procent. Produkten utgjorde således en utpräglad

sekundamalm. De svenska exportmalmerna håller normalt 45—65 procent

järn i styckemalmen, de norrbottniska malmerna inemot 70 procent.

Bolaget har därför gjort försök att finna behandlingsmetoder för malmen,

som skulle medföra en bättre produkt. Malmen, som under kriget köpts av

tyska verk, kunde efter Tysklands sammanbrott ej vidare säljas, varför

produktionen löpte risk att helt stoppas. I den situationen visade det sig att

järnvägarna hade bekymmer med ballastunderlaget för spåröverbyggnaden,

då det använda stenmaterialet var för lätt för den tunga trafiken och medförde

höga underhållskostnader. Försök att i stället använda krossad tabergsmalm

utföll väl, och bolaget kunde därför under några år avsätta en

begränsad malmproduktion såsom makadam.

Åren 1951—52 hade förhållandena inom den återuppbyggda västtyska

järnindustrien så förändrats att ett stort malmbehov åter uppstått. Det visade

sig då att tabergsmalmen trots sin låga järnhalt åter kunde avsättas.

För leverans 1951 såldes 50 000 ton, för 1952 100 000 ton och lika mycket

är kontrakterat för 1953.

Bolaget har under hela sin verksamhetstid ej givit någon utdelning med

undantag av bokföringsåret 1940—41, då 3 kronor per aktie (3 procent) utdelades.

Det tyska inflytandet. I det ursprungliga bolaget ingick ett betydande tyskt

kapitalintresse, representerat av förut nämnda Stora Långviks Gruf Aktiebolag

— i vars regi verksamheten vid Taberg för övrigt bedrevs — samt

generalkonsuln Karl Sauber. Vid andra världskrigets slut innehade sagda

bolag av de tillhopa 8 000 aktierna 3 190 och Sauber 460. Röstetalet, som för

alla 8 000 aktierna var 4 400, var för dessa aktieposter 877 respektive 325.

Liksom andra tyskägda tillgångar ställdes efter kriget ifrågavarande båda

aktieposter under förvaltning av flyktkapitalbyrån. Sedermera föreslog den

s. k. tyskgruvekominittén, att posterna skulle förvärvas av svenska staten.

Flyktkapitalbyrån beslöt emellertid med hänsyn till att avtal om hembudsskyldighet

mellan aktieägarna i bolaget förelåg att försälja posterna till de

övriga aktieägarna i Aktiebolaget Smålands Taberg för ett pris av 547 500

kronor, innebärande 50 procent överkurs.

Av bolagets aktier innehar för närvarande Aktiebolaget H. N. J. intressenter

5 000, disponenten Lenander 250, Aktiebolaget industrimetoder 250

samt Avesta Järnverks Aktiebolag 2 500.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Äganderättsförhållandena. Tabergs malmfält omfattar för närvarande 30

försvarade utmål, varav 28 innehas av bolaget och de två återstående av

Mobro hyttelag. Sex av bolagets utmål utlades 1943 efter långvariga förhandlingar

med markägarna och utvidgades 1945. I dessa utmål kan sålunda

kronan enligt 1938 års gruvlag begagna sig av sin rätt till hälftendel inom

i lagen angiven tid efter det brytning inom utmålet påbörjats. Icke inom

något av dessa utmål har emellertid hittills förekommit brytning. Övriga

utmål har tillkommit före ikraftträdandet av 1938 års gruvlag. Av utmålen

har de båda Mobro hyttelag tillhöriga ansetts åtminstone i huvudsaklig utsträckning

ingå i det s. k. Tabergs odalfält. Rättsförhållandena i fråga om

dessa utmål är dock i viss mån oklara.

Enligt uppgift av bergmästaren torde åtta av utmålen ligga på fastighet,

som samfällt äges av Kåperyds skifteslag, ett av dem delvis på fastighet,

som till en del är lagfaren för bolaget, medan lagfartsansökan i övrig del

förklarats vilande. Övriga 22 utmål torde ligga på fastigheter, lagfarna för

enskilda markägare. På grund av ofullständighet i utmålshandlingarnas

fastighetsbeteckningar har emellertid någon full klarhet i äganderättsförhållandena

ej kunnat nås.

Turistliv och hembygdsvård. Taberg har redan i äldre tid, framför allt under

1700- och 1800-talen, haft en mängd besök av både fackmän och lekmän.

Från olika tider finns också ett flertal in- och utländska reseskildringar

därifrån.

1933 tillkom som en avdelning av Svenska Turistföreningen Tabergs turistförening.

Denna fick dock ej den vanliga formen av en uteslutande ideell

sammanslutning utan bildades som ekonomisk förening. Föreningen förvärvade

ett markområde på cirka 8 000 m2, omfattande själva hjässan, och

uppförde där en byggnad, Tabergsstugan, som togs i bruk 1935. Bilväg från

samhället till hjässan byggde föreningen åren 1933—1935. För besökande

bilar och bussar upptar föreningen en avgift under tiden 1 juni—30 september.

Under år 1952 beräknas 10 200 bilar och bussar ha besökt berget, varav

5 800 betalande. Antalet besökare uppskattades till sammanlagt 81 000.

För att skydda och vårda minnena från förgången bygdekultur bildades

vidare år 1928 Tabergs bergslags hembygdsförening. Denna har sedermera

anslutit sig till Jönköpings läns hembygdsförening och Samfundet för

hembygdsvård. Dess första uppgift ansågs vara att skapa en bygdegård, där

miljö och minnen från bergslagsbebyggelse och bergslagsliv kunde bevaras.

På mark, som föreningen arrenderat för 42 år, uppfördes med början år

1931 en bergsmansgård, vilken sedan successivt utvidgats och kompletterats.

Tabergsfrågan. När gruvbrytningen efter ett nästan halvsekellångt uppehåll

återupptogs år 1937, började man snart på olika håll inom orten känna

oro för naturvärden, miljö och samhälle. Härtill bidrog att, sedan till en

början gammal varp uttagits, brytningen sattes in mot de som mest ömtå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

liga betraktade partierna av berget. Den omständigheten att efter krigsslutet

malmen användes till makadam medverkade också i hög grad till att

göra stämningen upprörd, liksom att brytningen skedde genom att stora

kratrar öppnades, vilka enligt allmän uppfattning helt förstörde bergets natur.

Icke heller lugnades stämningen av att en hel del olyckstillbud och

olyckshändelser ansågs giva skäl till antagande att bolaget ej tog tillbörlig

hänsyn till bygdens befolkning.

Från såväl Tabergs bergslags hembygdsförening och Tabergs turistförening

som från de kommunala myndigheternas sida togs olika initiativ för

att åvägabringa ett skydd för Taberg. Hembygdsföreningen gjorde sålunda

år 1944 en framställning i frågan till regeringen. Kungl. Maj :t beslöt dock

den 6 april 1945, att framställningen med hänsyn till rådande förhållanden

ej skulle föranleda någon åtgärd. Sedermera har frågan i olika sammanhang

varit föremål för länsstyrelsens uppmärksamhet, och landshövdingen

i länet har upprepade gånger besökt Taberg och haft överläggningar med

bolaget och representanter för lokalintressena.

Opinionen mot gruvbrytningen framträdde med förnyad styrka år 1952,

då brytningen åter ökades till följd av att malmexporten återupptogs. Även

pressen började nu syssla med tabergsfrågan. Lokalpressen hade länge intresserat

sig därför och även de stora Göteborgs- och Stockholmstidningarna

började taga upp frågan i artiklar och intervjuer.

Tabergsproblemet kom även att behandlas vid 1952 års riksdag, och frågan

fick därmed större räckvidd än som enbart en lokal angelägenhet. Den

15 januari 1952 framställdes sålunda i andra kammaren en interpellation

i ämnet. Vidare väcktes två likalydande motioner, I: 165 och II: 210. I anledning

av interpellationen och motionerna infordrades yttranden från olika

håll. Resultatet av riksdagens prövning av frågan blev, såsom redan förut

angivits, att riksdagen (Rskr. 161) i enlighet med tredje lagutskottets hemställan

(L3U 15) hos Kungl. Maj :t begärde utredning och förslag i frågan.

B. Naturskyddsintressena.

Utredningsmännen framhåller, att många skäl kan anföras för att skydda

Taberg mot förstörelse genom gruvdrift. Ehuru naturskyddsverksamhetens

mål ytterst kan sägas vara att hindra förfulning och förflackning överallt

där sådan kan befaras, måste den av praktiska skäl i första hand inriktas på

platser och föremål, som är egenartade eller särskilt utmärkta för skönhet.

Enligt utredningsmännen företer Taberg båda dessa kriterier. Därtill kommer,

att berget spelar en viktig roll i kulturhistoriskt avseende och att en

gruvdrift i större skala måste medföra vissa olägenheter för samhället Smålands

Taberg såväl i dess egenskap av turistort som i övrigt.

Utredningsmännen behandlar härefter tabergsfrågan ur särskilda naturskyddssynpunkter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Det egenartade Taberg. Utredningsmännen framhåller, att Taberg ur geologisk

synpunkt är unikt. I en geologisk miljö, vilken i och för sig icke är

ovanlig i vårt land, har genom ett sammanträffande av omständigheter på

denna enda plats bildats en bergart av speciellt slag, som är känd endast på

ytterligare ett håll i världen, en enstaka fyndighet på den amerikanska kontinenten.

Bergmassan synes också alltjämt ha i huvudsak samma struktur

och form, som då den en gång för åtskilliga tiotal miljoner år sedan uppstod

ur en stelnande magma. Den kringliggande trakten har, till följd av

en serie geologiska händelser, undergått åtskilliga förändringar som, förutom

att de givit landskapet en viss karaktärsbrytning, på ett särskilt sätt

framhävt berget. Topografien har därigenom kommit att tämligen starkt avvika

från den, som eljest är vanlig i dessa delar av landet. Här skymtar i

vissa hänseenden en topografisk miljö, vars drag i mångt och mycket är

fjälltrakternas.

Också växtligheten på och vid Taberg företer vissa särmärken, örtvegetationen

har inslag, som i flera fall är botaniska rariteter. En ormbunksart

har sålunda av vetenskapsakademiens naturskyddskommitté ansetts vara

i vetenskapligt hänseende fullständigt unik. Inom fågellivet förekommer likaledes

sällsynta arter. Dessa har visserligen iakttagits även på andra håll i

landet och synes på senare tid ha ökat i antal, men i fråga om två arter,

kungsfiskaren och gråärlan, har dock Taberg den särställningen, att det utgjort

platsen för deras första uppträdande.

Enligt utredningsmännen måste sålunda Taberg ur såväl geologisk och

topografisk som botanisk och ornitologisk synpunkt betecknas såsom egenartat

och märkligt.

Det vackra Taberg. Utredningsmännen påpekar, att det naturligtvis alltid

är vanskligt att ingå på estetiska värderingar. Ingen torde emellertid vilja

bestrida, att Taberg har ovanliga skönhetsvärden. Dessa sammanhänger

delvis med den flerskiftande naturmiljön med dess brytning mellan klippterräng,

bergssluttningar och vida platåer, mellan skogklätt högland och

vida mossmarker, mellan den idylliska dalgången och de branta bergsstupen.

En annan faktor av betydelse är det särpräglade inslaget i landskapsbilden,

som det isolerat uppskjutande berget med sin karakteristiska kontur

bildar. Det kanske starkaste skönhetsintrycket torde emellertid enligt utredningsmännens

uppfattning skapas av den vidsträckta utsikten från bergets

topp, som ger en samtidig utblick över det småländska småkuperade skogslandskapet,

vätternbygdens långa perspektiv med Omberg i bakgrunden och

Västergötlands slättbygder bort mot Kinnekulle. I nästan alla uttalanden

om Taberg, från traktens folk, i litteratur och press, från ämbetsverk och

i riksdag går också uppfattningen om Tabergs naturskönhet som en röd

tråd.

Det kulturhistoriska värdet. Det under fem sekler vid Taberg bedrivna

bergsbruket och den såsom bergslag fristående ställning tabergsbygden där
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

under hade satte givetvis, framhåller utredningsmännen, sin prägel på bygdekulturen.

Denna tillfördes element, som ej förekom i trakten i övrigt. Bebyggelsen

fick sålunda en speciell karaktär. Detta gällde ej blott de till

bergsbruket direkt knutna anläggningarna, hyttor och smedjor, utan även

bostadsbebyggelsen. De gamla hyttorna och smedjorna är numera visserligen

praktiskt taget borta. Däremot finns alltjämt kvar gamla bergsmansgårdar

och torp även utanför den av hembygdsföreningen skyddade anläggningen.

Vidare lever minnen från bergslagskulturen kvar i sedvänjor och

bruk, i ordstäv och talesätt samt icke minst i en lokal folklore såsom sägner

och skrock.

Det kunde måhända göras gällande att i den mån det över huvud är möjligt

att bevara dessa minnen av en förgången bygdekultur, detta kan ske

även om berget förintas eller förstöres. Ett sådant resonemang anser emellertid

utredningsmännen ej vara riktigt. Så gott som alla de gamla traditionerna

är nämligen på ett eller annat sätt knutna till berget, och om detta

samband upplöses, torde de snart förlora sin livskraft. Icke minst därför

skulle såväl i den egentliga tabergsbygden som i hela trakten däromkring

en förstörelse av berget betraktas som ett helgerån. Just den svårgripbara

vävnaden av minnen, sägner och gamla föreställningssätt har enligt utredningsmännens

mening i icke ringa mån bidragit till att i vida trakter kring

Taberg skapa den eniga opinion, som kräver skydd för berget.

Gruvdriften och samhället. Tabergsnaturens egenart, den vidsträckta utsikten

och det centrala läget har sedan gammalt gjort berget till ett uppskattat

turistmål. Utredningsmännen anser det vara ganska klart att om miljön väsentligt

förändras, naturen förfulas och avsevärda delar av berget bortbrytes,

skulle förutsättningarna för turistintresset i stor utsträckning försvinna. Utöver

den förlust detta skulle innebära ur vidare synpunkter komme en sådan

utveckling även att medföra betydande ekonomiska konsekvenser för samhället

och bygden, eftersom berget för närvarande har större betydelse för

kommunen som turistmål än som malmfyndighet. I anslutning härtill erinrar

utredningsmännen om att den lokala turistföreningen bland annat genom

ott bygga vägen upp till hjässan och den förhållandevis omfattande anläggningen

där gjort ej oväsentliga investeringar som, därest turistströmmen

skulle sina, bleve överflödiga och oräntabla. Säkerligen skulle även en hel

del företag av servicekaraktär i orten bli ekonomiskt lidande.

Enligt utredningsmännen kan en gruvdrift i större skala emellertid få oförmånliga

verkningar för samhället även i andra avseenden. Såväl industrierna

i Taberg som bostadsbebyggelsen ligger nämligen omedelbart invid berget,

och planerna för den fortsatta bebyggelsen omfattar ytterligare områden på

bergets sluttning. Bebyggelsen har sålunda förlagts och utformats utan tanke

på att en gruvdrift åter kunde komma i gång. Några möjligheter att ändra

dessa förhållanden torde ej föreligga, åtminstone ej på kort sikt. En utvidgad

gruvdrift kommer därför sannolikt att medföra sänkta fastighetsvärden

och möjligen också en utflyttning ur samhället till förfång bland

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

annat för industriföretagen på orten. Vidare anför utredningsmännen att,

även om det kan förutsättas att en gruvbrytning i framtiden skulle ske efter

metoder, som ej medförde direkt fara för de närboende, en gruvdrift praktiskt

taget mitt inne i ett bostadssamhälle alltid förorsakar betydande störningar

och obehag. Exempel härpå finns på flera andra håll.

Utredningsmännen framhåller slutligen i detta sammanhang, att olägenheterna

av en stordrift ej kan väntas bli begränsade till de störningar, som

uppstår genom själva brytningen. För en så fattig malm som tabergsinalmen

måste man nämligen räkna med att någon form av anrikning blir nödvändig.

Därvid kommer att bildas betydande kvantiteter avfall, som, då de upplägges,

kan bli ett störande inslag i naturen. Stoft från den för anrikning finmalda

malmen kommer att bemänga luften i omgivningen. Behovet av driftvatten

kan vidare nödvändiggöra reglering av Tabergsån, och avfallsvattnet från

anrikningen kommer, om ej omfattande och dyrbara reningsanläggningar

utförs, att förorena vattendragen och sannolikt även uppgrunda dem.

C. Gruvbrytningsintresset.

Järnmalmst.illgången. Utredningsmännen anför, att malmkvantiteten i Taberg

kan uppskattas till 150 miljoner ton, om man enbart räknar med tillgångarna

ovan järnvägens nivå. I sitt betänkande år 1949 räknade emellertid

tyskgruvekommittén med ett begränsat djupgående under sagda nivå

och kom därvid till 245 miljoner ton. De totala tillgångarna i landet beräknas

numera till 265 miljoner ton i mellersta Sverige och 2 413 miljoner ton

i Norrbotten. Dessa siffror visar, att Taberg redan vid försiktiga beräkningar

är en betydande fyndighet. Till ytterligare belysande härav nämner

utredningsmännen vidare, att själva malmarean vid Taberg är 400 000 m2,

medan den vid Grängesbergs exportfält är 55 000 m2, Gällivare malmfält

230 000 in2 samt Kiirunavaara, landets största järnmalmsfyndighet, 440 000

m2. Härtill kommer, att Taberg synes helt bestå av malm samt att förhållandena

gör brytningen enkel och därför billig. En annan fördel är dessutom

den direkta korta järnvägsförbindelsen till ständigt isfri hamn i Halmstad.

Mot dessa fördelar står emellertid den olägenheten, att tabergsmalmen är

fattig. Järnhalten rör sig nämligen om blott cirka 30 procent, medan den i

de nyssnämnda andra fyndigheterna kan uppskattas till 57 å 70 procent.

Delta gör enligt utredningsmännen, att tabergsmalmen för närvarande knappast

annat än under särskilda förhållanden är begärlig såsom direkt användbar

järnmalm — s. k. styckemalm — vare sig inom landet eller utomlands.

Dess speciella karaktär gör den därjämte svårsmält och mindre lämpad

för hyttprocessen.

Järnmalmens förädling. Utredningsmännen framhåller att tabergsmalmen

på grund av sin låga järnhalt tillhör den typ, som brukar benämnas anrikningsmalmer.

Därmed menas malmer, som för att bli användbara vid järn
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

13

verken, först måste genom en särskild process befrias från en del av den

ofyndiga bergarten. Detta sker genom att malmen krossas och males, varefter

genom magnetisk eller s. k. våtmekanisk anrikning de malmrikare

kornen skiljes från de malmfattigare. Man erhåller därvid en mer eller

mindre finkornig malmprodukt, kallad slig.

Enligt vad utredningsmännen uppger ifrågakommer i Sverige i allmänhet

råmalmer med järnhalter av omkring 40 procent för anrikning till slig,

men även fattigare malmer anrikas med framgång. Sligen håller i allmänhet

minst 60 procent järn, ofta väsentligt däröver. Sådana järnhalter torde dock

ej kunna nås med tabergsmalmen. Den är nämligen på grund av sin struktur

och sammansättning svåranrikad. Ej heller som slig torde därför tabergsmalmen

under normala förhållanden kunna utnyttjas med ekonomiskt

tillfredsställande resultat.

Utredningsmännen erinrar i detta sammanhang vidare om att försök gjorts

att med andra metoder ur malmer av förevarande slag åstadkomma en järnrikare

produkt. Försöken synes emellertid knappast ha givit tillfredsställande

resultat. I stället har man numera på kontinenten vid nya anläggningar

för järnframställning börjat övergå till metoder, som möjliggör direkt användning

av slig. Nu planerade försök med slig av tabergsmalmen torde enligt

utredningsmännen bland annat inriktas på denna metod.

Järnmalmen i folkhushållet. Med hänsyn till tabergsmalmens låga järnhalt

samt till att malmen på grund av sin speciella karaktär med nuvarande tekniska

förutsättningar icke kan rationellt utnyttjas, anser utredningsmännen

att det, mot bakgrunden av landets i övrigt betydande järnmalmstillgångar,

är nationalekonomiskt olämpligt att för närvarande bryta järnmalm

vid Taberg. Därvid påpekas, att om ur nationalekonomisk synpunkt en ökning

av järnmalmsbrytningen är önskvärd, detta med små medel säkerligen

kan nås vid de stora, i gång varande gruvorna i Norrbotten och mellersta

Sverige.

Utredningsmännen framhåller emellertid samtidigt, att Taberg i en framtid

kan bli av betydelse som järnmalmstillgång. Visserligen är landets tillgångar

stora, men på lång sikt kan en viss bristsituation tänkas uppkomma.

I stället för att bryta tabergsmalmen och exportera den med dess innehåll

av en tredjedel järn och två tredjedelar sten, är det därför enligt utredningsmännens

mening ur folkhushållets synpunkt riktigare att för närvarande

nedlägga gruvdriften och betrakta malmtillgången som en reserv för

framtida behov, då de rikare och lättare utnyttjningsbara fyndigheterna utbrutits

eller den tekniska utvecklingen givit nya metoder att utnyttja Taberg.

Legeringsmetallen vanadin. Vanadin är en för stålframställningen viktig

legeringsmetall. För vissa slag av kvalitetsstål, ej minst konstruktionsstål

för en hel del krigsmateriel, är metallen nödvändig. Den är således en strategiskt

viktig råvara. Tabergsmalmens innehåll av vanadin, omkring 0,20

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

procent, torde enligt utredningsmännen ha varit det viktigaste skälet till att

malmen inför och under kriget var begärlig för Tyskland. Ej osannolikt är

orsaken densamma till att malmen nu åter kan säljas. Vanadininnehållet

följer i hyttprocessen järnet, och produkten kommer således att ha en viss

vanadinhalt, vilket gör den lämpad för stålframställning för ändamål där

legering med vanadin är önskvärd.

Emellertid är landets tillgångar på vanadin relativt goda. Utredningsmännen

anser därför, att ej heller ur förevarande synpunkt någon anledning

föreligger i dagsläget att bryta Taberg.

Titanvitt. Före första världskriget var, anför utredningsmännen, titan en

föga känd metall. Sedan man emellertid ungefär samtidigt i Norge och USA

under krigsåren uppfunnit industriellt användbara metoder att ur titanmalm

framställa färgpigmentet titanvitt, fick titan mycket snabbt en stor

betydelse. Titanvitt visade sig nämligen som grundpigment i färger väsentligt

överlägset de tidigare använda bly- och zinkvitt, och inom gummi-, glas-,

emalj- och pappersindustrierna blev det på kort tid oundgängligt. Det blev

därför en handelsvara av största betydelse på världsmarknaden. Mycket snart

blev titanvitt även föremål för en med tiden världsomfattande kartellbildning.

Många tecken tyder på att kartellen fortfarande existerar. Enligt vad

utredningsmännen anför, har dock Sverige hittills icke haft någon titanproduktion.

Svenska ägare av titanförekomster torde därför sannolikt hittills

stå utanför kartellen.

Titan, framtidens metall. Under denna rubrik framhåller utredningsmännen,

att de senare årens tekniska utveckling givit titan en än mera ökad

betydelse. Det är nu fråga om metallen sjähr. Denna har nämligen tekniskt

särskilt värdefulla materialegenskaper. Den är sålunda lätt men har samtidigt

hållfasthetsegenskaper, som i många hänseenden är fullt jämförbara

med stålets. Mest betydelsefullt är, att dessa egenskaper är i högre grad

värmebeständiga än hos stål och de flesta andra metaller, där de snabbt försämras

vid höga temperaturer. Titan »rostar» icke heller som stål och är

även motståndskraftig mot kemisk påverkan i övrigt. Dessa egenskaper torde

komma att medföra, att titan får stor betydelse för den fortsatta utvecklingen

på reaktionsmotorernas område. Även i fråga om atomenergins utnyttjande

torde titan få användning som konstruktionsmaterial. Enligt utredningsmännen

kan titan slutligen förväntas komma att medföra väsentliga

tekniska framsteg även på en del andra specialomx-åden inom modern

teknik och industri, ehuru det kan dröja åtskilliga årtionden, innan metallen

funnit sin plats inom mera allmänna områden i konkurrens med legerade

stål och lättmetaller.

Titantillgångarna. Utredningsmännen uppger, att brytvärda titanmalmförekomster

finns på olika håll i världen. Därjämte finns på flera ställen betydande

fyndigheter i form av titanförande strandsand. Intresset har dock

främst kommit att inrikta sig på bergmalmförekomsterna. Utredningsmän
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

15

nen beräknar, att i världen utom Sverige finns mellan 4 och 5 miljarder ton

titanmalmer. Titanhalten varierar mellan 6 och 20 procent; i vissa fall kan

den t. o. in. vara högre.

I fråga om Sverige anför utredningsmännen, att titanmalmförekomster

är kända på fyra håll, nämligen i Ruotevaare i närheten av Kvikkjokk, på

Ulvöarna i Ångermanland, i Kramsta i Hälsingland samt vid Taberg. Malmkvantiteterna

uppskattas till omkring respektive 20, 20, 25 och 150 miljoner

ton, innehållande respektive 11, 8, 5 och 6—7 procent titan eller titansyra.

Av dessa uppgifter framgår, att Taberg är landets största titantillgång och

att fyndigheten är av en storleksordning jämförbar med världens betydelsefullaste.

Med hänsyn till det anförda anser utredningsmännen titantillgångarna vid

Taberg vara nationalekonomiskt av största vikt. Utvinning av titan inom

landet kan bli en grund för att svensk teknik och svensk industri på nya

tekniska områden kan bedriva ett självständigt utvecklingsarbete och att

exportindustrier med nya produkter och nya metoder får möjlighet att hävda

sig på världsmarknaden. Vid krig och avspärrning kan i framtiden tillgång

på titan vidare bli ett livsvillkor för ur folkförsörjningens och försvarets

synpunkt viktiga industrier. Samtidigt som en efter världsmåttstock så

betydande tillgång av en nyckelvara kan ge landet en handelspolitiskt gynnsam

ställning, kan den emellertid i ett spänt världspolitiskt läge på grund

av titanets kommande strategiska betydelse innebära vissa riskmoment. Ur

alla dessa synpunkter måste det därför enligt utredningsmännens åsikt vafa

angeläget, att titantillgångarna utnyttjas så rationellt som möjligt men också

på ett sätt och i en omfattning, som bäst motsvarar landets intressen såväl

i det aktuella läget som på längre sikt.

Utvinning av titan. Enligt utredningsmännen är framställning av metallisk''

titan ur malmråvaran förenad med betydande svårigheter. Ett flertal metoder

har utexperimenterats, men förfarandet är alltjämt komplicerat och för

industriella ändamål dyrbart. Teknikens behov av titan kommer emellertid

sannolikt att medföra en snabb utveckling på titanframställningens område,

vilken inom överskådlig tid kan leda fram till industriellt mera användbara

och rationella metoder. Detta i sin tur kommer alt möjliggöra en större användning

av metallen och därmed en ökad efterfrågan på råvaran. Då detta

i en ej avlägsen framtid blir fallet, får landets titanmalmtillgångar ett aktuellt

värde. Redan nu torde sålunda en brytning av Ruotevaare ej osannolikt

vara bärkraftig. Försök företagna redan år 1910 har nämligen visat, att

ur 50 procent av malmen där kan framställas en järnslig med 5 procent

titansyra och ur avfallet en slig med 14—20 procent titan. Utredningsmännen

räknar med att i varje fall den senare sligen i dag torde utan vidare

kunna avsättas till högt pris.

Med tabergsmalmen ligger förhållandena sämre till. Försök har visserligen

visat att eu slig med 16—17 procent titansyra och cirka 50 procent järn

kan erhållas. Emellertid kan ej som i Ruotevaare någon högvärdig slig er
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

hållas ur det betydande avfallet. För att nå dit fordras ett omfattande forsknings-

och försöksarbete och därtill sannolikt betydande kapitalresurser. Att

redan nu bryta malmen och producera en slig skulle därför enligt utredningsmännens

uppfattning innebära, att innehållet i landets största titantillgång

förslösades.

För sin del anser utredningsmännen, att det ur nationalekonomisk synpunkt

synes riktigast att upptaga brytning av den visserligen väsentligt

mindre men omedelbart utnyttjningsbara ruotevaarefyndigheten och samtidigt

bedriva planmässiga försök och forskning med tabergsmalmen för att

därur utvinna titan och samtidigt järn och vanadin var för sig. Tillgången

på titanråvaran från Ruotevaare skulle därvid också sätta den svenska metallurgiska

industrien och de tekniska forskningsinstitutionerna på området

i stånd att deltaga i utvecklingsarbetet i fråga om produktion och användning

av titan. Ehuru givetvis industriens och teknikens män följer utvecklingen

i utlandet, i den mån detta är möjligt, torde nämligen något eget arbete

på området för närvarande ej bedrivas i Sverige.

D. Formerna för gruvdriften.

Utredningsmännen understryker, att det icke är ovanligt att gruvbrytningsintressen

kolliderar med naturskyddsintressen. Hur skarp motsättningen

blir i det enskilda fallet, beror bland annat på i vilka former gruvdriften

utövas. Denna fråga får på grund av de lokala förhållandena särskilt

stor betydelse vid Taberg. Utredningsmännen behandlar därför frågan

utförligt i förevarande kapitel.

Nuvarande brytning. Enligt vad utredningsmännen anför innebar det gamla

brytningssättet vid Taberg, att malm utlogs från rasmassorna vid bergets

fot och nytt material successivt lösbröts från bergsstupet. Under tidigare århundraden

påverkades bergets kontur föga därav. Då brytningen år 1939

mångfaldigades blev emellertid skadorna på naturen mera allvarliga. Samtidigt

innebar brytningsmetoden med det primitiva sätt, på vilket den alltjämt

bedrevs, olycksfallsrisker för både arbetare och kringboende.

Man övergick sedermera till kraterbrytning, vilket ur naturskyddssynpunkt

snarast förvärrade läget. De två stora öppna kratrar, som hittills upptagits,

bildar sålunda fula sår i terrängen, och en fortsättning av driften enligt

denna metod skulle enligt utredningsmännen med tiden komma att helt

förstöra naturen på bergets sydsida. Om metoden skall komma fullt till sin

rätt, måste man nämligen förlägga kratrarna till de högsta terrängpartierna,

så att största möjliga malmmassa kan uttagas ur kratern. Detta skulle i

fråga om Taberg betyda, att de mest markanta partierna av berget fortast

utsattes för förstörelse.

Utredningsmännen anser med hänsyn härtill, att kratermetoden ur naturskyddssynpunkt

måste betecknas som i hög grad olämplig. Också ekonomiskt

skulle för övrigt på längre sikt fördelarna bli ganska tvivelaktiga,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

17

även om metoden med viss reservation kan sägas vara billig. Kraterbrytning

har emellertid den olägenheten, att endast en del av den tillgängliga

malmen uttages. Metoden kan därför sägas vara ekonomiskt berättigad, endast

när man vill begagna tillfälliga konjunkturer på malmmarknaden för

att utnyttja en malmfyndighet, som det under normala förhållanden ej lönar

sig att bryta, eller när det eljest är fråga om en kortfristig affär, som

upplägges med sikte på omedelbar vinst utan tankar på framtiden.

Öppen pallbrytning. Utredningsmännen anför, att om malmtillgången och

malmens kvalitet anses ge det ekonomiska underlaget för en brytning på

längre sikt, torde vid en malmkropp med Tabergs topografi s. k. öppen pallbrytning

vara den ur gruvteknisk synpunkt naturliga brytningsmetoden.

Metoden skulle vid Taberg innebära, att man på hela sträckan mot sydväst

med början från malmkroppens rand bröt ut malmen i horisontala skivor,

»pallar», av lämplig tjocklek. Visserligen medför metoden högre anläggningskostnader

och därigenom dyrare brytning än kraterbrytning, men den

möjliggör å andra sidan, att all malm uttages. Den lämpar sig därför särskilt

väl för att användas vid Taberg, där malmkroppen, såvitt man hittills

vet, är praktiskt taget homogen. För egen del anser utredningsmännen, att

ur naturskyddssynpunkt öppen pallbrytning avgjort är att föredraga framför

kraterbrytning. Den sammanhängande brytningsfronten och de kvarstående

bergbranterna faller naturligare samman med bergets ursprungliga

karaktär än utspridda stora kratrar. För samma brytningskvantitet blir

också ingreppen väsentligt mindre än vid kraterbrytning, och det dröjer en

många gånger längre tid, innan de vitalaste delarna av berget nås.

Underjordsbrytning. Under tabergsfrågans behandling har vid flera tillfällen

framförts förslag om att man borde övergå till underjordsbrytning för

att förhindra ingrepp i bergets yttre. Vilka fördelar detta skulle innebära ur

naturskyddssynpunkt, anser utredningsmännen icke närmare behöva utvecklas.

En sådan övergång skulle emellertid medföra, att brytningen bleve

väsentligt fördyrad. Underjordsbrytning fordrar nämligen omfattande förberedelse-

och tillredningsarbeten. Verkställda överslagsberäkningar har givit

vid handen, att kostnadsökningen vid underjordsbrytning säkerligen

kommer att uppgå till minst 3 kronor per ton. En sådan fördyring kan tabergsmalmen

för närvarande icke bära. Utredningsmännen finner det därför

naturligt, att bolaget ej ansett sig kunna tillämpa sådan brytning, helst

som denna metod liksom kraterbrytningen dessutom medför den olägenheten,

att endast en del av malmen kan uttagas.

Vad nu anförts om vanskligheterna med underjordsbrytning har sagts

med utgångspunkt från vad som hittills är känt rörande malmfyndighetens

storlek och djup. Skulle det visa sig, att malmen gar väsentligt på djupet

och där förekommer i mycket stora kvantiteter, kan bedömandet måhända

bli ett annat. Enligt utredningsmännen måste nämligen då investeringar i

alla fall så småningom göras, och den omständigheten att eu del av malmen

2 Bihang till riksdagens protokoll 195i. I samt. Nr 139.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

icke kan tillvaratagas blir av relativt underordnad betydelse. En säker uppfattning

om malmkroppens omfång på lägre nivåer än de hittills undersökta

kan emellertid erhållas endast genom borrningar.

Anrikning. Utredningsmännen framhåller att man, såsom redan nämnts,

har att räkna med att en rationell gruvdrift vid Taberg måste innefatta

någon form av anrikning, sannolikt i förening med en metallurgisk bearbetning.

Även denna del av verksamheten kan komma att utgöra en fara

för naturvärdena, om anrikningsverket placeras i anslutning till bolagets

nuvarande anläggningar vid bergets fot. Efter tillkomsten av en mera omfattande

bebyggelse på denna plats skulle skönhetsintrycket av de branta

stupen i sydost sannolikt ej längre bli detsamma. Av större betydelse än

byggnaderna skulle dock enligt utredningsmännens mening avfallsmassorna

bli. På det trånga utrymmet mellan berget och ån komme dessa så småningom

att få sådan höjd, att topografien fullständigt förändrades. Vidare skulle

det svårligen kunna undvikas, att ån förorenades genom avloppsvattnet.

Samtidigt anför emellertid utredningsmännen, att det icke är nödvändigt

att förlägga anrikningen i omedelbart närhet av brytningsstället. På något

avstånd från berget finns nämligen lämpliga platser för eu anläggning, dit

malmen utan större ekonomisk uppoffring kan fraktas. Där erbjuder också

stora mossmarker goda möjligheter att lägga upp avfallsmassor och leda

bort avloppsvattnet.

E. Tabergsfrågans lösning.

I det sista kapitlet av betänkandet framlägger och motiverar utredningsmännen

sitt förslag till tabergsfrågans lösning.

Naturskyddet. Under hänvisning till vad förut anförts finner utredningsmännen

det ur flera synpunkter önskvärt, att Taberg skyddas mot varje

ingrepp genom gruvbrytning. Bergets geologiskt och topografiskt märkliga

beskaffenhet, den särpräglade naturmiljön med sina sällsynta inslag i flora

och fågelfauna, bergskonturens betydelse i landskapsbilden, skönheten hos

de branta stupen och de skogklädda sluttningarna, den vida utsikten från

bergets topp, som gjort det till en uppskattad turistattraktion, samt hänsynen

till samhället och bebyggelsen där utgör tillsammans mycket starka

skäl för att ett sådant skydd bör komma till stånd.

Samtidigt anser utredningsmännen det vara klart att det ur allmän synpunkt

ej finns något aktuellt intresse av att berget utnyttjas som malmtillgång.

För närvarande kan malmen finna användning endast som en

visserligen vanadinhaltig men fattig järnmalm och på andra håll i landet

finns betydande fyndigheter av rikare järnmalm samt även fullt tillfredsställande

tillgång på vanadin. Med tanke på de resultat gruvbolaget hittills

visat torde ej heller det enskilda intresset av en fortsatt järnmalmsbrytning

kunna tillmätas större vikt. Därest avseende fästes endast vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 139.

19

nuvarande möjligheter att tillgodogöra sig malmen, måste man därför enligt

utredningsmännens mening komma till det resultatet, att vidare brytning

bör förhindras.

Tages hänsyn även till malmens titaninnehåll, kommer saken emellertid i

något annat läge. Utredningsmännen anför härom, att titanhalten visserligen

i och för sig utgör ett ytterligare skäl för att berget bör bevaras, så att

dess latenta värde icke nu förspilles för mindre viktiga intressen. Men å

andra sidan är det, såsom framgår av det föregående, av stor vikt att den

svenska industrien och bergsvetenskapen får tillfälle att deltaga i det intensiva

forsknings- och försöksarbetet på titanområdet. Möjlighet till viss brytning

för detta ändamål måste därför hållas öppen. Det kan måhända göras

gällande, att forsknings- och försöksverksamheten i första hand bör inriktas

på landets övriga titanmalmfyndigheter, så att det särskilt känsliga

Taberg tills vidare lämnas i fred. Detta anser emellertid utredningsmännen

icke möjligt, ty tabergsmalmen erbjuder speciella problem, som i stor utsträckning

kan lösas enbart genom experimenterande med just den malmen.

I anslutning till det anförda förklarar utredningsmännen, att ett statsingripande

till skydd för Taberg i princip bör syfta till att brytning skall

få förekomma endast för att möjliggöra forskning rörande ett framtida utnyttjande

av malmens titaninnehåll och endast i den omfattning, som är

nödvändig för att forskningen skall bli effektiv. Samtidigt bör tillses att

brytningen förlägges till sådan plats och bedrives i sådan form, att skadan

på berget blir den minsta möjliga.

Utredningsmännen förklarar, att de även sökt bilda sig en uppfattning

om vilka malmkvantiteter som kan behöva brytas för att möjliggöra en

forskningsverksamhet rörande titanet i Taberg. Det har emellertid därvid

befunnits mycket svårt att nu förutse, vilken omfattning denna brytning

kan behöva få. Därest forskningsverksamheten skall bli effektiv, kan den

nämligen icke stanna på laboratoriestadiet utan måste bedrivas i större

skala. Bolaget anser sålunda, att en årlig brytning av åtminstone 125 000 ton

malm erfordras. För sin del kommer utredningsmännen till att man som

underlag för eu rationell forskningsverksamhet ej torde kunna räkna med

lägre årskvantiteter än 25 000 å 30 000 ton.

Utredningsmännen övergår härefter till frågan om det lämpligaste sättet

för att åstadkomma det eftersträvade skyddet för Taberg och behandlar

därvid — i överensstämmelse med utredningsdirektiven — i första hand

möjligheterna till en frivillig uppgörelse. De framhåller härom, att förhandlingar

om en sådan uppgörelse pågått praktiskt taget ända från utredningsarbetets

början. Dessa förhandlingar har lett till det preliminära avtal, vilket

— såsom förut nämnts — bifogats betänkandet och för vilket en närmare

redogörelse lämnas i det följande. Utredningsmännen anför emellertid

redan här, att naturskyddsintressena torde ha tillgodosetts i avtalet i en

omfattning, som kan anses godtagbar.

Å andra sidan anser utredningsmännen det ligga i sakens natur, att ett

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

avtal i viss mån måste innebära en kompromiss och att man på denna väg

icke kan vinna ett så fullständigt skydd, som i och för sig vore önskvärt.

Bland annat har det icke varit möjligt att fullt upprätthålla principen, att

brytning bör få ske endast för titanforskning. En ytterligare olägenhet är,

att bolaget ansett sig kunna gå med på en överenskommelse endast för begränsad

tid. När denna tid gått till ända, kan faran för förstörelse åter bli

aktuell. Av dessa orsaker har utredningsmännen övervägt även andra möjligheter

att lösa skyddsfrågan.

En av dessa möjligheter är den, som tidigare ifrågasatts vid flera tillfällen,

nämligen att tillgripa särskild lagstiftning i form av en »Lex Taberg».

Denna utväg finner emellertid utredningsmännen icke behöva tillgripas, sedan

den nya naturskyddslagen tillkommit.

De stadganden i sagda lag, som kan få betydelse i fråga om Taberg, är

reglerna i 5 § angående fridlysning som naturminne. Dessa regler innebär,

att område eller till fastighet hörande naturföremål, som på grund av sin

betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet, egenart eller eljest

märkliga beskaffenhet finnes böra särskilt skyddas, må fridlysas såsom naturminne.

Enligt utredningsmännen fyller Taberg samtliga de angivna kraven,

vissa av dem i mycket hög grad, och de anser det icke kunna vara något

tvivel om att förutsättningar för fridlysning föreligger. Åtskilligt talar också

enligt deras mening för att en sådan åtgärd bör vidtagas. Därigenom

skulle kunna vinnas ett fullständigare skydd än som kan uppnås avtalsvägen.

Lösningen skulle också bli mera definitiv. Å andra sidan torde man

emellertid vid fridlysning få räkna med ej obetydliga kostnader för det allmänna.

Utredningsmännen framhåller härefter att, därest en fridlysning anses

böra komma till stånd, beslut därom skall enligt naturskyddslagen meddelas

av länsstyrelsen. Det torde därvid vara tillräckligt, att fridlysningen får

avse rätten att bryta malm eller sten. De inslag i flora och fauna, som för

närvarande kan fordra särskilt skydd, är nämligen redan fridlysta enligt

äldre lag, och denna fridlysning gäller alltjämt mot envar. Vad angår bebyggelsen

bör denna regleras genom byggnadsplan, som skall fastställas av

länsstyrelsen. Utredningsmännen förutsätter därvid, att såväl vid fastställelsen

som vid tillämpningen av denna plan naturskyddsintressena blir beaktade.

Ytterligare bebyggelse på hjässan och bergets övriga högre partier

bör ur nämnda synpunkter förhindras.

Beträffande malm- och stenbrytning anser utredningsmännen, att i ett

eventuellt fridlysningsbeslut bör föreskrivas, att brytning får ske endast för

forskningsverksamhet på titanområdet samt en viss högsta kvantitet fastställas,

som årligen får uttagas. Därvid torde förut angivna siffror kunna

tjäna till ledning. Vidare anses böra föreskrivas antingen att underjordsbrytning

skall tillämpas eller ock att brytning får ske blott inom visst eller

vissa bestämda områden, helst belägna så långt ut som möjligt på bergets

sydvästra sluttning. För det senare fallet är det därjämte önskvärt, att endast

öppen pallbrytning tillåtes eller annan jämförlig metod, som åstadkommer

mindre skada än kraterbrytning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

Vad angår kostnaderna för en fridlysning anför utredningsmännen, att

sakägarna jämlikt naturskyddslagen har rätt till ersättning för avsevärt

men. Med anledning härav har utredningsmännen under överläggningarna

med bolaget haft vissa diskussioner om vilka ersättningskrav bolaget kunde

tänkas komma att framställa vid en eventuell fridlysning. Från bolagets

sida har därvid framhållits att en fridlysning, som innebär totalförbud mot

brytning, säkerligen kommer att föranleda mycket betydande ersättningsanspråk.

På grund av det osäkra läget och det omfattande arbete, som skulle

behöva nedläggas på förhandskalkyler, har bolaget emellertid ansett sig icke

ens för den närmaste framtiden kunna ingå på en diskussion angående ersättningens

storlek under olika förutsättningar.

För egen del finner utredningsmännen det i avsaknad av uppgifter från

bolaget vara synnerligen svårt att med någon grad av säkerhet förutsäga,

huru stora kostnaderna för en fridlysning kan bli. I främsta rummet kommer

storleken uppenbarligen att bero på tridlysningsbeslutets innehåll

i fråga om hur stor brytning som tillätes, var brytningen får äga rum samt

vilka brytningsmetoder som får tillämpas. Utredningsmännen erinrar vidare

i detta sammanhang om att departementschefen i propositionen till

den nya naturskyddslagen uttalat, att han räknade med att kommuner och

enskilda sammanslutningar i viss utsträckning skulle vara villiga att åtaga

sig kostnader av förevarande art. I anslutning härtill framhålles det stora

intresse, som från Tabergs kommuns och vissa lokala organisationers sida

visats för att bevara berget.

Med anledning av att under tabergsfrågans behandling i den offentliga

debatten antytts, att det säkraste skyddet för Taberg såsom naturminne

skulle nås genom ett statsförvärv, upptar utredningsmännen slutligen även

denna lösning till prövning. Ett statsförvärv kan komma till stånd bland

annat genom att berget exproprieras för att fridlysas såsom naturminne. Enligt

utredningsmännen skulle dock därigenom knappast uppnås någon fördel

utöver vad som kan vinnas genom total fridlysning utan expropriation,

och kostnaderna skulle säkerligen icke bli mindre. Däremot skulle ett statsförvärv

utan tillgripande av tvångsåtgärder måhända vara det enklaste sättet

att lösa frågan om naturskydd för Taberg. Utredningsmännen har därför

fört förhandlingar med bolagsledningen om förvärv för statens räkning

av antingen gruvrättigheterna eller aktierna i bolaget. Från bolagsledningens

sida har därvid uttalats, att endast det sista alternativet kan övervägas,

men samtidigt har meddelats, att bolagets aktieägare icke är intresserade av

en försäljning av aktierna. Förutsättningar för ett statsförvärv genom köp

föreligger således för närvarande icke.

Mineraltillgångarna och samhällsintresset. Beträffande denna fråga anför

utredningsmännen att, även om man icke kan hysa någon tvekan om att

Taberg i nuläget bör skyddas, man torde få räkna med att bedömningen i

framtiden kan bli en annan. Lyckas man lösa problemet att nyttiggöra malmens

titaninnchåll, är det möjligt att bergets betydelse såsom malmtillgång

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

blir så stor, att naturskyddsintressena får vika. Då uppträder emellertid i

stället ett annat samhällsintresse, nämligen intresset av att fyndigheten utnyttjas

på det ur nationalekonomiska och andra allmänna synpunkter lämpligaste

sättet. Därmed är man inne på frågan om vad som under förarbetet

till naturskyddslagen kallats ekonomiskt naturskydd, d. v. s. frågan om

skydd för naturen såsom en ekonomisk tillgång.

I det följande lämnar utredningsmännen en närmare redogörelse för den

principiella innebörden av det ekonomiska naturskyddet samt de olika

problem, som är förknippade med denna fråga. Beträffande denna redogörelse

torde emellertid få hänvisas till betänkandet s. 48—50.

För sin del kommer utredningsmännen till den slutsatsen, att en ny lagstiftning

till skydd för samhällsintresset i mineraltillgångar är önskvärd

med hänsyn till hela det svenska näringslivet, folkhushållet och försvaret.

Att taga ställning till hur en dylik lagstiftning bör utformas är emellertid

ej så enkelt. Flera olika sätt att tillgodose syftet kan övervägas, exempelvis

tillståndstvång, expropriation, tvångsdelaktighet o. s. v. Att närmare utreda

dessa invecklade spörsmål har utredningsmännen emellertid ansett falla

utom ramen för sitt uppdrag. De har därför begränsat sig till att understryka,

att enligt deras mening frågan om ökade möjligheter till samhälleligt inflytande

vid utnyttjandet av landets mineraltillgångar är av den vikt, att

under alla förhållanden en särskild utredning i ämnet snarast bör komma

till stånd.

Vad speciellt angår Taberg framhåller utredningsmännen, att det lämpliga

utnyttjandet av titanet där endast utgör en detalj i det större problemet

angående ekonomiskt naturskydd. Behovet av skydd för Taberg som samhälleligt

viktig mineraltillgång blir för övrigt ej heller överhängande, därest

det preliminära avtal, som träffats med bolaget, godkännes eller en fridlysning

enligt naturskyddslagen kommer till stånd. Endast om ingen av dessa

åtgärder vidtages, kan det bli nödvändigt att på andra vägar genast skapa

ett dylikt skydd.

Avtalet med gruvbolaget. I ett sista avsnitt av betänkandet redogör utredningsmännen

i korthet för det preliminära avtalet med Aktiebolaget Smålands

Taberg samt i anslutning därtill för vad som förekommit vid avtalsförhandlingarna.

Avtalet skall gälla till den 1 januari 1975. För dess giltighet fordras Kungl.

Maj :ts godkännande.

Bolaget förbinder sig att under avtalstiden ej bedriva brytning så, att den

berör hjässan eller vägen dit, ej heller nordvästra toppen eller området mellan

denna och hjässan. Därigenom bevaras under denna tid utsiktsplatserna

och bergets profil.

Brytning för makadamproduktion skall i fortsättningen ej förekomma.

Tills vidare skall brytningen i huvudsak avse att skaffa underlag för försöksverksamhet.

Den årliga brytningen maximeras till viss kvantitet, motsvarande

ungefär vad som för närvarande uttages. Först när tekniska och

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

ekonomiska förutsättningar föreligger att nyttiggöra titaninnehållet, skall

brytningen vara fri, men därvid skall i stället för nuvarande kraterbrytning

användas ur naturskyddssynpunkt mindre störande brytningsmetod, exempelvis

pallbrytning. Slutligen skall bolaget i rimlig utsträckning iordningställa

de utbrutna kratrarnas sidor och i fortsättningen bedriva brytningen

så, att ingrepp och störningar ej blir större än oundgängligen nödvändigt.

Länsstyrelsen skall löpande hållas underrättad om planerad brytning och

ändringar i planerna.

Beträffande förhandlingarna anför utredningsmännen, att därunder från

deras sida framställts önskemål såväl om en starkare begränsning av den

årliga brytningskvantiteten som om en större utsträckning av det område,

som under avtalstiden skall vara fredat. Därvid har också som en möjlighet

framhållits, att ersättning skulle lämnas för den förlust, dessa utvidgningar

av skyddet kunde medföra. Bolagsledningen har emellertid förklarat sig

ej vara intresserad av en lösning efter sådana riktlinjer. Även övergång till

underjordsbrytning mot gottgörelse för fördyringen har ifrågasatts och diskuterats

men med samma resultat. I stället har bolaget framfört tveksamhet

om ens den nuvarande omfattningen av brytningen under alla förhållanden

är tillräcklig för en rationell forskningsverksamhet. Utredningsmännen har

för sin del ansett rimligt, att en utökning medges, därest ett faktiskt behov

därav för titanforskningsändamål kan påvisas. En bestämmelse därom har

därför intagits i avtalet.

Bolagsledningen har vidare förklarat sig icke kunna bortse från möjligheten,

att nya tekniska metoder kan komma att göra en järnmalmsproduktion

ekonomiskt gynnsam. Om brytningen i sådant fall begränsas till mindre

årskvantitet än vad som ger bästa ekonomiska resultat, innebär detta

förlust för bolaget i form av uteblivna förtjänstmöjligheter. Från bolagets

sida har därför påyrkats att i avtalet skulle •—• i anslutning till bestämmelsen

att brytningen tills vidare bedrives huvudsakligen för forskningsändamål

och årligen maximeras till viss kvantitet — inrymmas en klausul av

det innehållet att, om genom förbättrade metoder eller rationalisering möjligheter

skapas att med ekonomiskt tillfredsställande resultat utnyttja malmens

innehåll av andra metaller än titan, någon begränsning av årskvantiteten

ej skall gälla. Då utredningsmännen ansett möjligheterna av väsentliga

förändringar av angivet slag vara i stort sett hypotetiska, har en dylik

klausul ansetts kunna accepteras, dock med det tillägget, att i en sådan

situation staten skall ha möjlighet att upprätthålla en begränsning mot att

bolaget erhåller ersättning för därav under återstående avtalstid uppkommande

skada. Formuleringen innebär, att därvid en omprövning kan ske av

frågan, vilken begränsning av brytningen som då kan vara erforderlig och

lämplig med hänsyn till å ena sidan naturskyddsintresscna och å andra

sidan det samhällsekonomiska intresset av utvidgad brytning ävensom ersättningskostnaderna.

Vidare har under förhandlingarna också diskuterats vissa problem, som

kan uppstå genom att utvecklingsarbetet för att utnyttja titanet kan kom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

ma att gå över framställning av en titanhaltig järnprodukt eller att titanet,

åtminstone i viss utsträckning, kan komma att utnyttjas vid metallurgiska

processer utan att ingå i produkten. Från bolagets sida har påyrkats, att

fri brytning skall medgivas även för sådana tänkta fall, och utredningsmännen

har ansett sig böra tillmötesgå detta önskemål. Avtalstexten har avfattats

i enlighet därmed.

Slutligen har bolaget önskat få i avtalet fastslaget, att bolaget i fråga om

järnvägsfrakter och krafttaxor icke skall från statens sida behandlas mindre

gynnsamt än andra företag i jämförliga fall. Denna princip har utredningsmännen

betraktat som självklar — så mycket mera som titanforskning

ur allmän synpunkt är förtjänt av allt möjligt stöd. Med hänsyn härtill

har utredningsmännen icke haft något att erinra mot att en dylik bestämmelse

införts i avtalet.

Utredningsmännen uttalar till sist att, ehuru avtalet icke bereder ett så

fullständigt skydd för Taberg som skulle kunna åstadkommas genom en

fridlysning, det torde dock få betraktas som godtagbart. Såvitt nu kan bedömas

kommer överenskommelsen ej att medföra några kostnader för det

allmänna, och skulle sådana uppkomma, blir de säkerligen mindre än vid

en fridlysning. En principiell anmärkning som kan riktas mot avtalet är,

att det icke hindrar, att brytning — dock högst i samma omfattning som nu

— äger rum för annat ändamål än att söka utnyttja titanet. I detta avseende

har det emellertid icke varit möjligt för utredningsmännen att genomföra

sina önskemål. En olägenhet är också, att avtalet ej innefattar ett slutgiltigt

avgörande av konflikten. Under förutsättning att, i enlighet med vad

som utredningsmännen förordat, en ny lagstiftning kommer till stånd om

bättre samhällelig kontroll över utnyttjandet av landets mineraltillgångar,

kan emellertid, när ökad brytning vid Taberg blir aktuell, en ny reglering

ske under beaktande av alla på frågan inverkande omständigheter. Med hänsyn

därtill anser utredningsmännen det icke möta avgörande betänkligheter

att tills vidare åtnöjas med en tidsbegränsad lösning.

Remissyttrandena.

Bland remissinstanserna har meningarna varit delade i fråga om bästa

sättet att lösa tabergsfrågan. Kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning,

länsstyrelsen i Jönköpings län samt vetenskapsakademien tillstyrker

sålunda eller vill ej motsätta sig utredningsmännens förslag i ämnet.

Länsstyrelsen och akademien understryker emellertid samtidigt, att det

upprättade avtalet ger ett ganska bristfälligt skydd. Kommunalfullmäktige

i Månsarps kommun, Jönköpings läns hembygdsförbund, Sällskapet Dvalin

samt Tabergs turistförening anser fridlysning i första hand böra komma

i fråga. Svenska naturskyddsföreningen, Samfundet för hembygdsvård,

Svenska turistföreningen och Tabergs bergslags hembygdsförening föreslår

för sin del ett statsförvärv. Övriga remissinstanser gör icke något direkt ut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139. 25

talande i frågan. De synes emellertid alla utgå från att avtalet skall bli

gällande.

De remissinstanser, som föreslår en annan lösning än utredningsmännen,

gör detta i regel med den motiveringen, att avtalet icke kommer att ge tillräckligt

skydd åt Taberg som naturminne. Bland annat framhålles sålunda,

att avtalsbestämmelserna är för vaga, att kontrollmöjligheter och sanktioner

saknas, att den bolaget medgivna brytningskvantiteten å 125 000 ton

är för stor samt att bolaget över huvud tillgodosetts alltför mycket. Det må

emellertid framhållas, att jämväl de tillstyrkande remissinstanserna liksom

flera av dem, som ej tagit ställning till principfrågan, gör anmärkningar

mot olika detaljer i avtalet.

Vidare må i detta sammanhang nämnas, att kommerskollegium, Svenska

gruvföreningen och Jernkontoret avstyrker eller bestämt motsätter sig utredningsmännens

förslag om utredning rörande ny lagstiftning till skydd

för samhällsintresset i mineraltillgångar. Av statskontoret och länsstyrelsen

i Jönköpings län framhålles, att denna fråga ej bör sammankopplas med ett

eventuellt godkännande av avtalet.

Av vad remissinstanserna anfört må i övrigt återgivas följande.

Bland dem, som förordar en frivillig överenskommelse, anför

kommerskollegium, att avtalet synes ge ett så gott skydd för de ur naturskyddssynpunkt

väsentliga delarna av Taberg, som det är möjligt att nå

med vederbörlig hänsyn till de ekonomiska intressena i malmen. Kollegium

tillstyrker därför, att avtalet godkännes, dock med vissa tillägg. Eftersom

avtalet innehåller ett flertal bestämmelser beträffande frågor, vilka kräver

särskild teknisk sakkunskap på gruvområdet, och då tillsynen över gruvdriften

enligt gruvlagen åvilar kommerskollegium och bergsstaten, anser

kollegium nämligen, att avtalsförhållandet i sin helhet bör ställas under

kollegii kontroll. Därvid bör dock kollegium ha att samråda med länsstyrelsen

i sådana fall, då tolkningen av bestämmelserna i avtalet innebär en

avvägning mellan naturskyddsintresset och andra intressen. På grund av

det anförda föreslår kollegium, att avtalet skall kompletteras med en uttrycklig

bestämmelse i nu angivna hänseende. Vidare anses i avtalet böra

införas en föreskrift om skiljedom eller annat förfarande vid tvist om avtalets

innebörd.

Såsom redan förut antytts avstyrker kollegium utredningsmännens förslag

om utredning rörande ny lagstiftning till skydd för samhällsintresset i

mineraltillgångar. Till stöd för denna ståndpunkt anföres följande.

Kollegium kan icke inse det berättigade i att tillsättandet av en sådan

utredning göres till förutsättning för att avtalet godkännes, så mycket mindre

som tillkomsten av ett avtal, genom vilket ett gruvföretag tillförsäkras

vissa rättigheter under en 20-årsperiod, näppeligen kan tagas till intäkt fölen

lagstiftning, avsedd att öppna en väg för inskridande från det allmännas

sida bland annat just mot dessa rättigheter. Å andra sidan kan icke bestridas,

att konflikter kan tänkas uppkomma mellan enskilda företags och

samhällets intressen i fråga om tillgodogörandet av mineraltillgångar. Kol
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

legiuin har emellertid icke kännedom om konkreta exempel härpå, i varje

fall icke av den art och omfattning, som skulle kunna motivera tillämpning

av den tilltänkta lagen.

De svenska tillgångarna av värdefulla mineral i enskild ägo är i mycket

stor utsträckning samlade hos stora företag, vilka arbetar på lång sikt

och vilkas intressen i fråga om hushållningen med tillgångarna därför i

stort sett sammanfaller med samhällets, eller också är de anknutna som råvarubas

till förädlande industrier, som likaledes har ett starkt intresse av

att tillgångarna disponeras enligt sunda ekonomiska principer. Även de

smärre företag, som bearbetar för landet viktiga mineral, har i regel ådagalagt

samma inställning. Erfarenheterna från avspärrningsperioden under

andra världskriget torde heller icke i något fall ha visat, att staten saknar

medel att under sådana förhållanden effektivt bevaka det allmännas försörjningsintressen

vid tillgodogörandet av mineraltillgångarna. Vad slutligen

angår riskerna för utländskt beroende torde få erinras om lagarna den 30

maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag, den 21 december 1949 om inlösen i vissa fall

av rätt till gruva, m. in., den 29 juni 1946 om övervakning av konkurrensbegränsning

inom näringslivet samt den 5 oktober 1953 om motverkande i

vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Dessa lagar torde

kunna komma att tillämpas även mot sådana skadliga verkningar av svenska

företags anslutning till internationella kartellavtal, som nämnes i betänkandet.

Av det anförda framgår, att staten redan har fullt tillräckliga möjligheter

att tillvarataga samhällsintresset, då omständigheterna så kräver. Aktuella

motiv saknas följaktligen att tillskapa en ny särskild lag till skydd för samhällets

intressen i fråga om landets mineraltillgångar. Då därtill kommer,

att en dylik lag, huru den än utformas, skulle utgöra ett allvarligt ingrepp

i nu gällande gruvrätt, avstyrker kollegium bestämt den föreslagna utredningen.

I övrigt har utredningsmännens förslag icke föranlett annan anmärkning

från kollegii sida än att ämbetsverket ansett sig böra rikta en gensaga

mot utredningsmännens uttalande om kraterbrytningsmetodens förkastlighet.

Enligt kollegium kan det under lämpliga geologiska förhållanden vara

fullt berättigat att använda denna metod framför andra brytningsmetoder.

Sveriges geologiska undersökning anför att det av framtiden skulle komma

att bedömas såsom oklokt att nu helt fridlysa Taberg med dess för landet

i en relativt nära framtid säkerligen betydelsefulla tillgångar av framför

allt titan. Det är tvärtom av största betydelse, att bolaget får fortsätta sin

försöksverksamhet i tillräckligt stor skala, samtidigt som bergets skönhetsvärden

i möjligaste mån bevaras.

Med dessa utgångspunkter finner undersökningen, att det preliminära avtalet

i möjligaste mån tillfredsställer både bolagets krav på rörelsefrihet

under tiden intill den 1 januari 1975 och de krav på naturskydd, som från

olika håll framkommit. I anslutning härtill uttalar undersökningen förhoppningen,

att under denna tid bolagets verksamhet skall ha hunnit klarlägga

de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för ett rätt utnyttjande

av den värdefulla titanfyndigheten och att erfarenheter erhållits, hur en

eventuell framtida större brytning skall kunna planeras, så att bergets skön
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

hetsvärden i möjligaste män skyddas. Undersökningen tillstyrker därför,

att avtal ingås mellan staten och bolaget i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningsmännens förslag.

Länsstyrelsen i Jönköpings län tillstyrker likaledes, att avtalet skall godkännas,

trots att det skydd som därigenom åstadkommes måste anses ganska

bristfälligt. Styrelsen berör även möjligheten att tillgripa fridlysning

men finner för sin del, att denna fråga i nuvarande läge icke kan slutligt

bedömas, eftersom utredning saknas om, bland annat, de ekonomiska konsekvenserna

därav. Då emellertid avtalsvägen först bör prövas, anser styrelsen

ej heller anledning finnas att nu taga ställning till fridlysningsfrågan.

Beträffande avtalet anför länsstyrelsen, att detsamma är ganska tänjbart

och medger bolaget en ganska vid handlingsmarginal. Åtskilliga tolkningssvårigheter

kan uppkomma med anledning härav. Detta gäller framför allt

punkt 5 andra och tredje styckena samt punkt 7. Otillfredsställande är vidare,

att bolaget enligt punkt 5 första stycket och punkt 7 tillkommande

rätt att öka brytningen respektive skyldighet att minska verkan av företagna

ingrepp gjorts helt beroende av bolagets egna subjektiva bedömanden.

Såsom en brist i avtalet framstår tillika, att bestämmelser saknas om

viten eller andra sanktioner. Å andra sidan medger styrelsen, att avtalets

diffusa karaktär försvårar tillämpning av sådana bestämmelser.

Länsstyrelsen framhåller slutligen, att den av utredningsmännen föreslagna

utredningen rörande ny lagstiftning till skydd för samhällsintresset i

mineraltillgångar visserligen i och för sig är önskvärd men att det knappast

är befogat att sätta utredningens tillkomst som villkor för avtalets godkännande.

Om utredningen ej anses böra komma till stånd och fridlysning ej

Jieller skulle bli möjlig, skulle nämligen resultatet kunna bli att tills vidare

intet skydd vinnes.

Vetenskapsakademien, som åberopar ett av dess naturskyddskommitté avgivet

yttrande, anser att naturskyddsintressena visserligen icke i tillfredsställande

grad tillgodosetts genom utredningsmännens förslag. Så t. ex.

ligger en ur säkerhetssynpunkt betydande svaghet däri, att brytning skall

kunna få gå fram så nära vägen till bergets topp som till 10 meter från vägens

mittlinje. Då emellertid ett genomförande av förslaget trots allt skulle

innebära ett visst framsteg i förhållande till det nu rådande läget och säkrare

garantier för bergets framtida bestånd icke synes kunna vinnas, vill akademien

icke motsätta sig en uppgörelse av den i betänkandet angivna innebörden.

Därvid räknar akademien med att bolaget vid tillämpningen av avtalet

skall visa sig lyhört för den allmänna opinionens önskemål om bergets

■skyddande i största möjliga utsträckning.

Vad härefter angår de remissinstanser som föreslagit fridlysning,

anför kommunalfullmäktige i Månsarps kommun, att de anser en sådan åtgärd

vara enda utvägen att ernå ett mera varaktigt skydd för Taberg. Skulle

emellertid en fridlysning av statsfinansiella skäl icke kunna genomföras, bör

enligt kommunalfullmäktige brytningen begränsas genom frivillig överens
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

kommelse med gruvbolaget. Med hänsyn till vad utredningsmännen anfört

rörande den s. k. kratermetodens olämplighet ur naturskyddssynpunkt bör

därvid gälla, att brytningen skall ske på annat sätt med mindre skadeverkningar,

således antingen genom underjordsbrytning eller genom pallbrytning

inom vissa bestämda platser. Vidare bör brytning tillåtas allenast för forskning

på titanområdet. Beträffande innehållet i avtalet anför kommunalfullmäktige

i övrigt följande.

Punkt 7 i preliminäravtalet tolkar kommunalfullmäktige så, att bolaget

snarast skall uttaga malmpartierna mellan och utanför de kratrar, där brytning

nu icke sker, samt att i den mån en ny krater öppnas den senast bearbetade

skall saneras på samma sätt. Därigenom skulle de gapande sår, som de

kvarlämnade kratrarna nu förete, i viss mån elimineras. Skulle angivna

punkt ges annan tolkning, bör en ändring ske, så att avtalet får nu angivna

innebörd.

I punkt 5 av avtalet har brytningen begränsats till cirka 125 000 ton per

år, vilken kvantitet ansetts erforderlig för att möjliggöra forsknings- och försöksverksamhet.

Denna kvantitet är anmärkningsvärd, då utredningsmännen

funnit, att man som underlag för en rationell forskningsverksamhet kan

räkna med årskvantiteter på omkring 30 000 ton.

Då gruvdriften redan utplånat boplatser för fridlysta växter, synes det

önskvärt, att någon hänsyn tages till kvarvarande sådana växtplatser.

Jönköpings läns hembygdsförbund konstaterar, att det föreslagna avtalet

i intet avseende utgör ett medel att för framtiden bevara Tabergs naturvärden.

Dessutom finner förbundet dess bestämmelser så formulerade, att fortsatta

konflikter mellan naturskyddsintressena och gruvbolaget synes ofrånkomliga.

Med hänsyn härtill avstyrker förbundet avtalet och föreslår i stället

fridlysning enligt naturskyddslagen. Det av utredningsmännen anförda

skälet mot en sådan åtgärd, nämligen att kostnaderna för det allmänna

skulle bli ej obetydliga, finner förbundet icke godtagbart, eftersom närmare

undersökning härav icke verkställts. Att så ej skett är enligt förbundets mening

en allvarlig brist i utredningen.

Till närmare motivering för sin kritik av förslaget anför förbundet följande.

Enligt avtalsförslaget avses brytningen skola fortgå på samma sätt som

hittills och till och med i större omfattning än under de sista tio åren. En

brytning av denna omfattning blir av förödande verkan. Det allmännas möjlighet

att bedöma hur stor kvantitet, som behöver brytas för att tillgodose

forsknings- och försöksverksamheten, är uppenbarligen mycket liten. Detta

framgår bland annat av den omständigheten, att utredningsmännen ansett

en kvantitet av 25 000—30 000 ton tillräcklig, under det att bolaget hävdat

och i avtalet genomdrivit en kvantitet på minst 125 000 ton. Vidare fäster

man sig vid att intet organ för naturskyddet beretts tillfälle att öva kontinuerlig

tillsyn över att naturskyddsintressena verkligen tillgodoses i den utsträckning,

avtalet avser, överhuvud taget måste konstateras, att avtalet i

för naturskyddet vitala frågor uttrycker sig alltför vagt.

Sällskapet Dvalin framhåller, att Taberg i olika hänseenden är så egenartat

och märkligt samt hyser så stora skönhetsvärden, att alla krav för en

fridlysning enligt naturskyddslagen är mer än väl uppfyllda. Hindret för en

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

sådan åtgärd synes i första hand vara de kostnader, som i samband därmed

uppstår för det allmänna. Emellertid har utredningsmännen icke undersökt

vilket belopp det skulle röra sig om. Med hänsyn till att malmbrytningen

hittills varit föga lönande och det väl måste anses tveksamt, om lönsamheten

kan förbättras, borde kostnaderna bli måttliga. De offer, som från det allmännas

sida måste göras vid en fridlysning, är enligt sällskapets mening

i alla händelser fullt motiverade för att rädda de natur- och skönhetsvärden,

det här är fråga om, även om det blir fråga om relativt betydande belopp.

Sällskapet förordar därför fridlysning.

Skulle från det allmännas sida erforderliga medel till kostnaderna för en

fridlysning icke nu kunna ställas till förfogande, anser sällskapet att — i

avvaktan på att frågan om skyddet av Taberg blir slutgiltigt löst — annan

utväg icke står öppen än att genom ett avtal mellan staten och bolaget begränsa

skadorna vid fortsatt brytning. Ett sådant avtal bör emellertid utformas

så, att det blir ur nalurskyddssynpunkt mer tillfredsställande än det

preliminära avtal, som utredningsmännen träffat. Detta utgör nämligen

ingen garanti mot en fortsatt förstörelse av bergets naturvärden. Viktigast

finner sällskapet vara, att brytningen begränsas samt sker så, att skadorna

blir de minsta möjliga. Då enligt utredningsmännen en brytning av 25 000

å 30 000 ton malm per år skulle vara tillräcklig för den av bolaget planerade

forskningen för utvinning av titan ur malmen, bör sålunda brytningen kunna

begränsas därtill. Brytningen bör ske under jorden eller, om detta ej är

genomförbart, genom öppen pallbrytning. Även om det kan förmodas att

naturskyddsintresserade parter kommer att ha sin uppmärksamhet på att

hindra överträdelser av avtalet, torde det vidare vara nödvändigt att en

effektiv kontroll av dettas efterlevnad ordnas genom det allmännas försorg.

För att undvika liknande naturförstörelse för framtiden anser sällskapet

slutligen att en utredning om en Lex Taberg snarast bör göras.

Tabergs turistförening anser, att en fridlysning av hela berget varit mest

önskvärd ur naturskydds- och turistsynpunkt, men konstaterar samtidigt,

att en dylik åtgärd på de av utredningsmännen anförda skälen ej nu kan

genomföras. Föreningen gör därför icke någon invändning mot att ett avtal

träffas mellan staten och bolaget.

Beträffande avtalets innehåll anföres, att om brytningen ovillkorligen

måste fortsätta, endast pallbrytning bör få förekomma. Den nu tillämpade

kratermetoden måste nämligen anses vara den sämsta tänkbara ur naturskyddssynpunkt

och skulle i fortsättningen tillfoga berget obotlig skada.

Vidare kräver föreningen att 6 och 7 mom. i avtalet skall ges den innebörden,

att all brytning skall bedrivas så, att de utbrutna kratrarnas sidor redan

nu iordningställes samt att brytningen skall följas med noggrann övervakning

av länsstyrelsen i länet.

Föreningen uttalar slutligen förväntningen, att frågan får en sådan lösning,

att Taberg bevaras för framtiden.

Jag övergår härefter till de remissinstanser, vilka anser statligt förvärv

böra i första hand komma i fråga.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

I sitt utlåtande anför Svenska naturskyddsföreningen inledningsvis bland

annat, att Tabergs stora betydelse ur naturskyddssynpunkt uppenbart framgår

av den verkställda utredningen. Därjämte framhålles, att turismen

till Taberg har ett stort ekonomiskt värde för orten. Redan nu beräknas

sålunda besökarna tillföra orten en årlig nettoinkomst av cirka 300 000 kronor.

Med ökad bilism kommer denna siffra att hastigt växa. Kapitaliserat

skulle det ekonomiska turistvärdet representera ett belopp av mer än 6 miljoner

kronor, därvid ingen hänsyn tagits till den i framtiden ökade turistströmmen.

Med hänsyn till det anförda anser föreningen det icke vara tvivel

underkastat, att verksamma åtgärder måste vidtagas för att skydda berget

mot ytterligare förstöring.

Efter att ha framhållit, att Taberg icke kunnat exploateras på ett ekonomiskt

lönande sätt och att vid sådant förhållande en avvägning mellan naturskyddsintresset

och det ekonomiska intresset måste utfalla till naturskyddsintressets

förmån, ingår föreningen på en allmän kritik av utredningsmännens

förslag. Föreningen anför därvid följande.

Den formellt förmånliga ställning som bolaget intagit vid förhandlingarna

med utredningsmännen har alltför tydligt kommit till synes i det preliminära

avtalet. Bolaget har i alla avseenden tagit hem spelet. Enligt föreningens

mening kan man icke ur allmän synpunkt låta sig nöja med det

nådda resultatet. Den för envar uppenbara kränkning av allmänna intressen,

som malmbrytningen i dess utomordentligt brutala form utgjort, hade för

visso varit giltig anledning till att från det allmännas sida framgå med väsentligt

större kraft och målmedvetenhet än som skett. Det är tämligen

förbluffande att i det ingångna avtalet finna bestämmelser om rätt för bolaget

till utfraktning av malmprodukter och om största fraktrabatt liksom

om fördelaktigaste kraftleverans från statligt kraftverk, när staten icke uppnått

de begränsningar av brytningen som utredningsmännen själva ansett

behövliga och som ur naturskyddssynpunkt är uppenbart påkallade. Även

om bolaget helt naturligt icke bör utsättas för illojal behandling från det

allmännas sida därför att detta må inneha en viss monopolställning i berörda

hänseenden, kan det icke rimligen komma i fråga att för en icke önskvärd

verksamhet bevilja ställningen av »mest gynnad nation».

Enligt föreningens mening fordrar saken ett ingripande av helt annan

karaktär. För sin del anlägger föreningen i huvudsak följande synpunkter

på frågans lösning.

I första hand bör eftersträvas att staten förvärvar erforderlig aktiemajoritet

i bolaget. Självfallet bör staten icke därvid gå så hårdhänt fram att nuvarande

aktieägare icke återbekommer vad som erlagts vid köp från flyktkapitalbyrån

jämte gottgörelse för försämring av köpesummans realvärde.

Kan icke överenskommelse träffas, bör tvångsinlösen av aktierna tillgripas.

Denna metod har förut tillgripits för att tillvarataga det allmännas intresse

av likvidering av tyska tillgångar inom landet. Metoden kan icke gärna anses

förkastlig, när det nu gäller att skydda ett mera uppenbart allmänt svenskt

intresse än det som nämnda likvidering avsåg att tjäna. Expropriation av

själva naturskyddsobjektet är ju redan sedan gammalt en fullt godkänd väg

och expropriation av aktier för samma ändamål är principiellt icke mera

stötande. Expropriation av själva aktierna är dessutom icke bara en smidigare

väg än expropriation av själva malmtillgången, den torde också lät
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

tare föra fram till en rimlig värdering av expropriationsobjektet. En värdering

av aktierna torde icke heller komma alt leda till belopp som behöver

avskräcka staten från att förvärva aktierna. Expropriation av aktierna kräver

emellertid lagstiftning.

Om staten åter inriktar sig på att expropriera själva malmtillgången, löper

man risken att denna isolerad åsättes ett godtyckligt bestämt värde. Vägen

att expropriera berget är dock icke utesluten ur ekonomisk synpunkt, eftersom

driften nu knappast är lönande och det icke torde kunna styrkas att

framtidsvärdet är större. Expropriation torde kunna äga rum enligt 108 §

expropriationslagen.

Mot bergets skyddande såsom naturminnesmärke talar givetvis att malmtillgången

och förefintligheten av vanadin och titan är av sådant värde att,

när användbara framställningsmetoder utexperimenterats, naturskyddssynpunkten

kanske måste vika. Ännu är dock den tiden icke inne. Och om staten

omedelbart förvärvar tillgången i fråga bör garanti anses föreligga för

att den icke utnyttjas innan det verkligen är motiverat. Intill dess bör berget

i statens hand vara fridlyst helt eller i största möjliga utsträckning.

Ingen vill bestrida att statlig kontroll av nationella tillgångar, som är av

betydelse för framtiden och särskilt ur försvarssynpunkt, är önskvärd icke

hara beträffande Taberg utan även i andra fall. Då nu saken fått brännande

aktualitet beträffande detta berg, bör frågan emellertid omedelbart få sin

lösning utan avvaktan på en mera omfattande utredning. För att saken icke

skall försinkas torde en provisorisk lagstiftning böra i första hand tillgripas,

en metod som för övrigt tillgripits i tidigare fall, då man varit sent ute.

Nu angivna överväganden har lett till att föreningen anser sig i första

hand böra föreslå, att så snart som möjligt till 1954 års riksdag skali

framläggas förslag om provisorisk lagstiftning som ger Kungl. Maj :t befogenhet

att till skydd för allmänna intressen omedelbart lägga malmbrytningen

vid Taberg under fullständig kontroll. Medan den provisoriska lagen

är gällande bör —ehuru föreningen eljest är av den uppfattningen att

naturskyddssynpunkten hellre bör tillgodoses genom frivilliga överenskommelser

än genom expropriation — skyndsamt utredas under vilka förutsättningar

det allmänna skall vara berättigat att förvärva företag som

utnyttjar viktiga naturtillgångar. Denna utredning bör icke inskränkas

till Taberg utan inriktas på att få en mera allmängiltig innebörd, så att staten

icke ånyo riskerar att komma i ett så snedvridet förhandlingsläge som

i förevarande fall. I andra hand förordar föreningen expropriation av Taberg

som naturminnesmärke. I tredje hand bör slutligen omedelbar fridlysning

övervägas. Föreningen anser dock denna väg vara mera oförmånlig,

eftersom staten får betala ersättning utan att själv bekomma tililgången

i fråga. Därtill kommer att fridlysningen framdeles kanske måste hävas,

om malmtillgången får större värde. Det för fridlysningen erlagda beloppet

torde då vara förlorat. Under alla omständigheter kan emellertid enligt

föreningen ett provisoriskt ingripande äga rum enligt 8 § naturskyddslagcn,

om länsstyrelsen tillförsäkras erforderligt stöd för att gälda de kostnader,

som därav kan föranledas.

Till sist framställer föreningen — utöver vad som angivits i det föregående

— vissa anmärkningar mot de särskilda bestämmelserna i avtalet med bolaget.

Föreningen anför därvid följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

Den under punkt 5 angivna kvantiteten 125 000 ton är uppenbart för stor.

En femtedel bör räcka. Andra stycket under samma punkt bör utgå. Tredje

stycket försätter staten i den situationen, att kronan kan nödgas lösa naturtillgången

när den visas ha fått ett värde, hur osäkert detta än må vara på

längre sikt. Denna ordning saknar ur allmän synpunkt erforderlig förtänksamhet.

Pallbrytning enligt punkt 6 är långt ifrån tillfredsställande ur naturskvddssynpunkt.

Underjordisk brytning av den ringa kvantitet som erfordras

för forskningsändamål bör kunna påbjudas. Den ökade kostnaden för en

drift som ändock icke är lönsam torde icke stå i missförhållande till det värde

man spekulerar i att någon gång i en oviss framtid vinna.

Den i punkt 9 stadgade kontrollen är uppenbart otillfredsställande. Fullständig

insyn i bolagets rörelse måste beredas med befogenhet för kontrollanten

att göra omedelbara ingripanden.

Föreningen vill vidare påpeka att malmen enligt uppgift för närvarande

exporteras till utlandet, troligen Tyskland. Det förefaller motiverat att — i

säkerhetssyfte och till motverkande av att dylik export bidrager till att spoliera

en möjligen framdeles värdefull naturtillgång — stadga exportförbud

beträffande malm innehållande titan. Föreningen saknar emellertid förutsättningar

att närmare angiva hur förbudet bör utformas för att tjäna sitt

praktiska syfte.

Samfundet för hembygdsvård framhåller, att det ur de synpunkter, samfundet

har att företräda, är nödvändigt att förhindra eller i möjligaste mån

begränsa skadegörelsen å Taberg. I fråga om de lämpligaste åtgärderna i

sådant syfte ansluter sig samfundet till Svenska naturskyddsföreningens

förslag. Jämväl samfundet anser sålunda, att det i sammanhang som det

förevarande kan vara på sin plats även med åtgärder, vilka ställer den enskilde

företagaren åt sidan. Vidare understryker samfundet vad nyssnämnda

förening uttalat om svagheten i ett fridlysningsförfarande.

Skulle det anses omöjligt att för närvarande avlysa gruvbrytningen och

skulle upprättandet av en bestående ordning för att tillvarataga samhällets

intressen skjutas på framtiden, anser samfundet det nödvändigt att i varje

fall omedelbart säkrare garantier lämnas till skydd för berget och för begränsning

av skadorna. Likaså är det önskvärt att redan åstadkomna skador

restaureras under sakkunnig ledning. I ett sådant läge skulle det enligt

samfundet vara välbetänkt, om ett särskilt råd utsåges med representanter

för lokala myndigheter samt för hembygds- och landskapsvård och naturskydd,

med uppgift dels att upprätta förslag till begränsad brytning och

dels att utöva fortlöpande kontroll över den fortsatta driften.

Svenska turistföreningen konstaterar, att utredningsmännen i betänkandet

koncentrerat och sakrikt redogjort för de mångskiftande och invecklade

problem, vilka måste övervägas vid ett bedömande av tabergsfrågan. Redogörelsen

visar emellertid också, att frågan måste få en snar och i möjligaste

mån definitiv lösning.

Föreningen diskuterar härefter hur man lämpligast skall kunna för framtiden

bereda Tabergs naturvärden tillräckligt skydd, och behandlar därvid

först den av utredningsmännen förordade utvägen med ett avtal mellan staten

och bolaget. Enligt föreningens åsikt innebär avtalet ett visst skydd för

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

den närmaste tiden men har alltför stark karaktär av halvmesyr. Ur naturskyddssynpunkt

torde sålunda de föreslagna, ofta vaga bestämmelserna

icke ge tillräcklig säkerhet för att icke en fortsatt ogynnsam utveckling

skulle kunna äga rum. Ett avtal i nu föreliggande form anser därför föreningen

möjligt endast i sista hand och först efter en omarbetning, varigenom

naturskyddsintressena bättre tillgodosetts. En särskild lagstiftning med

en lex in casu finner föreningen ur rent principiella synpunkter och med

hänsyn till den prejudicerande innebörd, det skulle kunna få, icke tillrådlig.

Beträffande fridlysning anför föreningen, att Taberg visserligen i mycket

hög grad fyller naturskyddslagens förutsättningar för fridlysning men att

denna åtgärd, såsom utredningsmännen framhållit, är förenad med den

nackdelen, att den kan komma att medföra betydande kostnader för det allmänna

utan att staten därmed förvärvar berget. Däremot skulle ett säkrare

skydd kunna erhållas, om berget inlöses genom expropriation för att därefter

fridlysas.

De anförda synpunkterna har lett till att föreningen — som förklarar

sig i princip vara motståndare till exceptionella åtgärder -—- i förevarande

fall anser ett statsförvärv böra tillgripas. Staten hör alltså begagna den lagliga

möjligheten att expropriera berget för att fridlysa det såsom naturminne.

Ett sådant förfaringssätt skulle lösa problemen mera restlöst och på

ett för framtiden mera avgörande sätt. Visserligen medför en expropriation

oberäkneliga kostnader, men då ersättningen till de nuvarande ägarna bör

kunna fastställas med hänsyn till rörelsens hittills ringa lönsamhet och till

vad gruvdriften kan beräknas komma att ge under nu kända förhållanden,

bör enligt föreningen expropriationen kunna ske utan oöverkomliga utgifter

för det allmänna.

Statsförvärv med stöd av särskild lagstiftning förordas av

Tabergs bergslags hembygdsförening. Föreningen understryker utredningsmännens

uttalanden om vikten av att Taberg skyddas mot varje ingrepp

genom gruvbrytning samt om att något aktuellt intresse ej finns av att berget

utnyttjas som malmtillgång och att ett statsingripande bör ske för att

begränsa brytningen till förmån för naturskyddsintressena. Enligt föreningens

mening innebär emellertid det träffade avtalet ingen som helst säkerhet

mot bergets fortsatta nedskrotning på grund av de undantagsbestämmelser,

som stadgats. Med hänsyn härtill anser föreningen, att utredning bör verkställas

om särskild lagstiftning för att varaktigt skydda Taberg. Enligt föreningen

bör vidare den i avtalet förutsatta forskningsverksamheten endast

ske under statlig kontroll och insyn.

Vad slutligen angår de remissinstanser, vilka ej tagit direkt ställning

till själva principfrågan, synes dessa såsom redan förut anmärkts,

utgå från att avtalet mellan kronan och bolaget skall träda i tillämpning.

Dessa remissinstanser inskränker sig nämligen i regel till vissa uttalanden

rörande olika detaljer i avtalet och därmed sammanhängande frågor.

Sålunda anför statskontoret, att det vid sin granskning av avtalet upp
8

Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 saml. Nr 139.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

märksammat den i punkt 10 intagna bestämmelsen rörande rabatter vid uttraktning

av malmprodukter samt vid kraftleverans. Ämbetsverket utgår

från att denna bestämmelse främst avser att regelbinda nu tillämpad ordning

och att det således icke är fråga om att tillförsäkra bolaget någon indirekt

subvention av statsmedel. Då av motiveringen framgår, att man endast

tagit sikte på *järnvägsfrakter, bör detta utmärkas i avtalet. Klausulen

att rabatt skall åtnjutas i enlighet med vad som tillämpas »i jämförliga fall»

kan vidare bli föremål för tvist. Det torde emellertid närmast få ankomma

på järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen att bedöma lämpligheten av

kontraktsvillkoren i detta hänseende.

Med anledning av vad utredningsmännen anfört rörande ny lagstiftning

till skydd för samhällsintresset i mineraltillgångar uttalar statskontoret, att

behovet av en rättslig reglering på förevarande område undandrager sig

dess säkra bedömande. Statskontoret kan dock icke finna, att ett oavvisligt

samband föreligger mellan detta spörsmål och frågan om de åtgärder, som

i form av avtal med bolaget anses kunna vidtagas för att skydda de till Taberg

knutna naturskyddsintressena. Att — såsom utredningsmännen ifrågasatt

— Taberg omedelbart skulle fridlysas som naturminne, därest en utredning

om en dylik lagstiftning icke igångsattes, kan således icke anses

motiverat.

Slutligen uttalar statskontoret, att avtalsförslaget torde böra underställas

riksdagens prövning.

Järnvägsstyrelsen uttalar sig endast om avtalsklausulen rörande fraktrabatt

för bolagets malmtransporter. För sin del anser styrelsen att det med

hänsyn till förefintliga möjligheter att medgiva fraktnedsättning varken är

behövligt eller ens lämpligt att i ett eventuellt avtal mellan kronan och bolaget

intaga någon särskild bestämmelse om fraktrabatt. Innehållet i den föreslagna

klausulen är för övrigt så oklart, att tvistigheter angående tolkningen

kan uppkomma. Om klausulen likväl anses böra bibehållas i ett slutgiltigt

avtal och detta skulle komma att föranleda en större fraktnedsättning än

som vore för statens järnvägar företagsekonomiskt motiverad, anser styrelsen

det angeläget att statens järnvägar beredes gottgörelse härför genom

särskilt anslag på riksstatens driftbudget.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vitsordar, att tabergsmalmen tidvis utnyttjats

av det statliga vägväsendet. Malmen har nämligen visat sig synnerligen

användbar i vägbeläggningar. Under åren 1947—1951 har för beläggningsändamål

använts cirka 45 000 in3 sådan malm. Att närmare bestämma

hur mycket det ekonomiska utbytet ökar vid användning av malm med sådana

egenskaper som tabergsmalmen i jämförelse med andra stenarter låter

sig enligt styrelsen icke göra. Värdet torde emellertid i allt fall ej vara så

stort, att behovet av tabergsmalmen kan anses vara en angelägenhet av större

betydelse för vägväsendet.

Bergmästaren i södra distriktet finner utredningsmännens kategoriska förkastande

av kraterbrytning oberättigat. Beträffande avtalet framhålles, att

tillståndsprövningen i punkt 4 bör ankomma på kommerskollegium och icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 13:9.

på länsstyrelsen. I punkt 7 bör angivas, vem som skall bestämma där avsedda

åtgärder. Punkt 8 kan utgå, eftersom vad där sägs är självklart. Slutligen

uttalar bergmästaren, att den i punkt 9 föreskrivna skyldigheten alt

varje år underrätta länsstyrelsen om den planerade brytningen för kommande

år i stället bör avse kommerskollegium, eftersom tillsynen av driften

ändå åvilar detta ämbetsverk. Detta utesluter dock icke, att det är lämpligt

att jämväl länsstyrelsen erhåller meddelande i berörda avseende.

Jernkontoret och Svenska gruvföreningen framhåller, att någon tillämpning

av naturskyddslagens fridlysningsbestämmelser icke bör komma i fråga

för närvarande med hänsyn till den överenskommelse som träffats genom

det preliminära avtalet. Det anses för övrigt icke utan vidare klart, om sagda

bestämmelser kan tillämpas på gruvrättigheter.

I övrigt inlägger dessa remissinstanser en kraftig gensaga mot utredningsmännens

förslag om utredning av frågan om ökade möjligheter till samhälleligt

inflytande vid utnyttjandet av landets mineraltillgångar.

Aktiebolaget Smålands T aberg anför, att utredningsmännen under de

många och långa förhandlingar, som förts med bolaget, icke vid något tillfälle

antytt, att det varit deras avsikt att tillstyrka godkännande av en överenskommelse

endast under förutsättning, att en särskild utredning om lagstiftning

till skydd för samhällsintresset i mineraltillgångar snarast komme

till stånd. Icke heller har bolaget ansett sig ha anledning till annat antagande

än att förhandlingarna avsåg att få till stånd en frivillig överenskommelse

med bolaget samt att andra åtgärder skulle övervägas först om en dylik

överenskommelse visade sig omöjlig att uppnå.

Bolaget understryker vidare, att det givit sitt samtycke till avtalsförslaget

endast under förutsättning att, efter Kungl. Maj :s godkännande av detsamma,

inga åtgärder skulle vidtagas eller ifrågakomma, som inskränker bolagets

rättigheter utöver avtalet. För bolaget är det nämligen av fundamental

betydelse att äga trygghet mot ytterligare ingrepp i verksamheten under avtalstiden.

Det är därför oundgängligen nödvändigt, att i samband med avtalets

godkännande klarhet vinnes härom. I annat fall ifrågasätter bolaget,

huruvida del är bundet av det preliminärt undertecknade avtalet.

Slutligen framhåller bolaget, att man under förhandlingarna var ense om

att bolaget under avtalstiden skulle vara tillförsäkrat rätt att under alla

förhållanden bryta 125 000 ton råmalm per år. Detta har icke kommit till

klart uttryck i betänkandet, men bolaget förutsätter, att sagda brytningsrätt

under hela avtalstiden skall vara oförkränkt.

Departementschefen.

Bland vårt lands naturminnen intager Smålands Taberg obestridligen en

mycket framskjuten plats. Ur såväl geologisk och topografisk som botanisk

och ornitologisk synpunkt måste sålunda berget betecknas såsom egenartat

och märkligt. Men även på det kulturhistoriska området spelar det en

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Ålajits proposition nr 139.

stor roll genom den särprägel, som det givit den kringliggande bygden. Bergets

betydelse ur ren skönhetssynpunkt och därmed också såsom en speciellt

omtyckt turistattraktion kan även framhållas.

Såsom framgår av det förut anförda pågår emellertid sedan flera år malmbrytning

i Taberg. De faror, som detta innebär för bergets naturvärden, torde

icke närmare behöva påpekas. Redan den begränsade brytning, som hittills

ägt rum, har sålunda satt fula spår efter sig i form av stora, öppna

kratrar i berget. Malmens järnhalt är emellertid låg, och åtminstone en del

av den brutna kvantiteten har använts till makadam. Under sådana omständigheter

är det helt naturligt, att från olika håll framkommit starka krav

på att åtgärder skall vidtagas för att skydda berget mot fortsatt förstörelse.

Att detta är både önskvärt och nödvändigt är självfallet också min uppfattning.

Å andra sidan synes det icke vara tillrådligt att helt förbjuda malmbrytning.

Hänsyn bör uppenbarligen tagas till de i tabergsmalmen förekommande,

ur allmän synpunkt så värdefulla titantillgångarna. Möjlighet

måste därför finnas att bearbeta denna malm för forskningsändamål.

Då det gäller att skapa ett tillfredsställande skydd för Taberg, erbjuder

sig olika möjligheter. Man kan till en början tänka sig att nå det önskade

målet genom frivillig överenskommelse med vederbörande gruvbolag. Skulle

detta ej visa sig möjligt, kan expropriation, möjligen i förening med särskild

lagstiftning i ämnet, eller fridlysning enligt naturskyddslagen övervägas.

Av de nu nämnda olika möjligheterna framstår uppenbarligen den frivilliga

överenskommelsen såsom mest tilltalande. Med hänsyn härtill har,

såsom framgår av det föregående, de båda utredningsmän, vilka tillkallats

för alt utreda tabergsfrågan, haft att i första hand undersöka förutsättningarna

för en sådan lösning. Det har också lyckats utredningsmännen att

träffa ett preliminärt avtal med gruvbolaget för tiden till den 1 januari

1975.

Avtalet innebär i huvudsak, att Tabergs centrala delar och vägen till hjässan

skall vara skyddade mot brytning ovan jord. Malm skall ej vidare brytas

för annat ändamål än att utvinna metall. Brytningen skall i princip

begränsas till den mängd malm, vilken erfordras såsom underlag för forsknings-

och försöksverksamhet. Den årliga brytningen skall ej överstiga en

kvantitet, motsvarande ungefär vad som uttagits under de senaste åren eller

125 009 ton. Skulle det framdeles bli ekonomiskt möjligt att utvinna titaninnehållet

i malmen, skall brytningen vara fri. Brytningen skall emellertid

då ske efter en ur naturskyddssynpunkt mindre störande metod än kraterbrytning,

exempelvis genom s. k. öppen pallbrytning. Enligt avtalet skall

vidare bolaget i rimlig utsträckning vidtaga åtgärder för att iordningställa

uppbrutna kratrar, som ej vidare bearbetas. I fortsättningen skall brytningen

bedrivas så, att ingrepp och störningar ej blir större än vad som är oundgängligen

nödvändigt. Slutligen skall länsstyrelsen i länet löpande hållas

underrättad om planerad brytning.

För sin del tillstyrker utredningsmännen, att avtalet skall godkännas,

dock endast under viss förutsättning. Såsom tidigare anförts har nämligen

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr i39.

utredningsmännen kommit till den uppfattningen, att möjligheter bör finnas

att skydda mineraltillgångar mot ur samhällelig synpunkt ej önskvärt

utnyttjande. Utredningsmännen har därför ansett, att en särskild utredning

angående ny lagstiftning i sådant syfte snarast bör komma till stånd samt

att ett godkännande av ifrågavarande avtal bör göras beroende av att så

sker. Om däremot tanken på en dylik lagstiftning avvisas, ifrågasätter utredningsmännen,

huruvida ej övervägande skäl talar för att omedelbart

fridlysa Taberg såsom naturminne. Någon tvekan om att naturskyddslagen

tillåter en sådan åtgärd beträffande Taberg anses icke råda.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att utredningsmännens förslag

mötts av åtskillig kritik. Meningarna är sålunda till en början mycket

delade om vilken av de diskuterade åtgärderna som kan anses lämpligast för

att uppnå erforderligt skydd för Tabergs naturvärden. Flera av remissinstanserna

har på denna punkt haft en annan uppfattning än som kommit

till uttryck hos utredningsmännen. Även det preliminära avtalet har

emellertid givit anledning till invändningar i olika hänseenden. Detta gäller

jämväl beträffande flera av de remissinstanser, som i och för sig tillstyrkt,

att avtalet godkännes. Anmärkningarna mot avtalet innebär främst, att den

bolaget medgivna brytningsrätten är för omfattande, att avtalet är vagt och

diffust utformat, att kontroll- och sanktionsmöjligheter saknas samt att

avtalet över huvud ger ett bristfälligt skydd.

Den framförda kritiken torde icke sakna fog. Att godkänna avtalet i dess

nuvarande utformning anser jag sålunda icke böra komma i fråga. Huruvida

det kan lyckas att genom fortsatta förhandlingar med gruvbolaget uppnå sådana

ändringar i avtalet, att de berörda svagheterna avlägsnas, är självfallet

ej möjligt att nu yttra sig om. Av bolagets uttalanden att döma torde

dock möjligheterna därtill få anses vara små.

Om sålunda den enligt min mening lämpligaste lösningen, nämligen en

frivillig överenskommelse, icke kan genomföras, uppstår frågan hur man

då bör gå tillväga. För min del anser jag, att därvid eu fridlysning av Taberg

såsom naturminne ligger närmast till hands. Såsom utredningsmännen

funnit torde något hinder mot en dylik åtgärd icke föreligga. Emellertid

kan eu fridlysning givetvis komma att medföra kostnader för det allmänna,

eftersom gruvbolaget då torde bli berättigat till ersättning för uppkommande

skada. Storleken av dessa kostnader kan icke för närvarande beräknas,

då bolaget cj ansett sig böra ingå på någon diskussion härav. Möjligen kan

någon ledning erhållas av bolagets hittillsvarande driftsresultat. Det torde

dock slå klart, att under alla förhållanden ytterligare undersökningar bör

verkställas i kostnadsfrågan, innan fridlysning definitivt genomföres.

Sammanfattningsvis innebär min ståndpunkt i förevarande ärende alltså

följande.

I första hand bör förhandlingar med bolaget åter upptagas i syfte att avhjälpa

eller mildra bristerna i det nu föreliggande avtalet. Leder förhandlingarna

icke till godtagbart resultat, synes det ligga närmast till hands all

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

inleda ett fridlysningsförfarande. Därvid torde att börja med sådan provisorisk

fridlysning, som omförmäles i 8 § naturskyddslagen, komma i fråga.

Det är ofrånkomligt, att statsverket i samband därmed får vidkännas viss

utgift för den skada, bolaget kan lida under provisoriet. Ersättning skall bestämmas

att utgå med visst årligt belopp. I anslutning till ett eventuellt

definitivt fridlysningsbeslut blir de slutliga kostnaderna kända. Det finns

då möjlighet för statsmakterna att på nytt pröva frågan och taga ställning

till huruvida fridlysning av berget är ur ekonomisk synpunkt försvarlig.

Enligt gällande bestämmelser har länsstyrelse — å vilken myndighet det

ankommer att meddela fridlysningsbeslut — att, innan dylikt beslut fattas,

förvissa sig om att medel finns tillgängliga för ersättning till sakägare m. in.

Om nyssnämnda undersökningar leder till att Taberg bör fridlysas, är det

därför nödvändigt, att erforderliga medel står till förfogande för att gälda

de av fridlysningen föranledda kostnaderna. Därest riksdagen godkänner

den ståndpunkt, jag i det föregående intagit, synes följaktligen ett särskilt

anslag böra ställas till förfogande för ändamålet under riksstatens nionde

huvudtitel. Med hänsyn till nyss angivna svårigheter att beräkna kostnaderna

torde anslaget, som bör benämnas Naturskydd: Kostnader i samband med

fridlysning av Smålands Taberg, böra få karaktär av förslagsanslag. Anslagets

belopp synes kunna bestämmas till 30 000 kronor.

Vad slutligen angår frågan om lagstiftning till skydd för samhällsintresset

i mineraltillgångar torde det enligt min mening knappast finnas skäl att

sammankoppla denna fråga med spörsmålet angående vilka åtgärder som

bör vidtagas till skydd för Taberg. Jag anser mig sålunda sakna anledning

att här närmare ingå på nämnda problem.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att å riksstaten för budgetåret 1954/55 under nionde huvudtiteln

till Naturskydd: Kostnader i samband med fridlysning

av Småtands Taberg anvisa ett förslagsanslag av 30 000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Arne Beckman.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i39.

39

Bilaga.

Preliminärt avtal mellan Kronan och Aktiebolaget

Smålands Taberg.

Mellan å ena sidan Aktiebolaget Smålands Taberg, nedan benämnt bolaget,

samt å andra sidan regeringsrådet Sven Strömberg och f. generaldirektören

Stig Ödeen å Kungl. Maj :ts och Kronans vägnar har denna dag träffats

följande överenskommelse, gällande under tiden intill den 1 januari 1975;

och skall överenskommelsens giltighet vara beroende av Kungl. Maj :ts godkännande.

1. Bergets hjässa med utsiktsplatsen skall ej beröras av ovanjordsbrytning

eller därav förorsakad rasslänt inom ett område, som begränsas av en cirkel

med 75 meters radie och medelpunkt i sydvästra hörnet av nuvarande byggnad

på hjässan.

2. Utmed den till hjässan ledande vägen skall ovanj ordsbrytning eller därav

förorsakad rasslänt ej komma närmare vägen än 10 meter, räknat från

dennas mittlinje.

3. Ovanj ordsbrytning eller därav förorsakad rasslänt väster om i punkt 2

angiven begränsning skall ej komma innanför ett område, som begränsas

åt sydväst av en linje dragen genom nyssnämnda byggnadshörn och en punkt

35 meter sydväst om på nordvästra toppen befintligt diamantborrhål samt

åt nordväst av en linje, dragen vinkelrätt mot den förra genom en punkt 100

meter nordväst om samma borrhål.

4. Utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen skall brytning icke bedrivas för

annat ändamål än framställning av malmprodukter för metallutvinning. Ej

heller skall utan sådant tillstånd försäljning av hädanefter brutet berg ske

för annat ändamål än nyss sagts i vidare mån än fråga är om berg, som ej

är användbart för metallutvinning men likväl måste brytas för gruvdriftens

rationella bedrivande.

5. Tills vidare kommer bolaget att bedriva brytning i huvudsak för att

möjliggöra forsknings- och försöksverksamhet. Intill dess att tekniska och

ekonomiska förutsättningar av bolaget bedömas föreligga för att vid egna

eller främmande anläggningar ur Tabergsmalmen framställa metallisk titan,

titanprodukter eller sådant järn eller stål, som på grund av sin titanhalt

eller därför att titanhaltig malm använts vid dess framställning har ett speciellt

värde, skall brytningen begränsas till vad som motsvarar cirka 125 000

ton nuvarande malmprodukt per år.

Befinnes den i första stycket angivna brytningskvantiteten vara otillräcklig

såsom underlag för en rationellt bedriven forsknings- och försöksverksamhet

för tillgodogörande av titan, må brytningen ökas till vad som visas

vara erforderligt.

Skulle genom rationalisering av driften eller genom förbättrade metoder

möjligheter skapas, att med ekonomiskt tillfredsställande resultat utnyttja

malmens innehåll av andra metaller än titan, skall någon begränsning av

den årliga brytningskvantiteten icke gälla, med mindre Kronan ersätter bolaget

därav under återstående avtalstid uppkommande skada.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

6. Igångsätter bolaget brytning av större omfattning än under punkt 5

första stycket sägs, skall övergång ske till öppen pallbrytning eller liknande

metod, som ger en i huvudsak sammanhängande bergslänt mot brytningsområdet,

eller ock till annan metod, som ur naturskyddssynpunkt är mindre

störande än kraterbrytning.

7. Bolaget skall i fråga om brytningsområde, som för framtiden eller för

avsevärd tid icke vidare avses att bearbetas — så bland annat i fråga om hittills

drivna och sedermera upptagna kratrar — snarast efter arbetets nedläggande

vidtaga rimliga och skäliga åtgärder för att minska verkan av ingreppet.

8. Bolaget skall tillse, att gruvdriften så bedrives, att ingreppen i bergets

natui* — innefattande även växt- och djurlivet — samt störningar och obehag

för besökande på berget icke bli mera betydande än vad som vid en rationell

gruvdrift är oundgängligen nödvändigt.

9. Före början av varje nytt driftår skall bolaget lämna länsstyrelsen meddelande

om arten och omfattningen av den för det kommande året planerade

brytningen. Därest under året förändringar av väsentlig betydelse vidtagas i

planerna skall länsstyrelsen underrättas därom.

10. Kungl. Maj :t och Kronan förbinder sig att låta bolaget vid utfrågning

av de malmprodukter, som utvinnas i enlighet med bestämmelserna i detta

avtal, komma i åtnjutande av den största fraktrabatt som i jämförliga fall

beviljas, och bolaget skall vid överenskommelse om kraftleverans från statligt

kraftverk vara tillförsäkrat de fördelaktigaste villkor, som vid tidpunkten

för kontrakts upprättande normalt tillämpas i jämförliga fall.

11. Därest bolaget under avtalstiden helt eller delvis på annan överlåter

rätt till gruvbrytning i Smålands Taberg, skall bolaget tillse att den nye

rättsinnehavaren på samma sätt som bolaget bindes av den nu träffade överenskommelsen.

Till avtalet har fogats karta utvisande i avtalet definierade gränser.

Stockholm den 15 oktober 1953.

För Kungl. Maj :t och Kronan Aktiebolaget Smålands Taberg.

Sven Strömberg Stig Ödeen M. von Essen Halvar Löwenhielm

547190. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.