Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1954/55 till bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m

1954-02-19 · 46 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:141, Angående anslag för budgetåret 1954/55 till bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

1

Nr 141.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för

budgetåret 1954/55 till bidrag till vissa skogsbrukskurser

m. m.; given Stockholms slott den 19 februari

1954.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

- %

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att den statsunderstödda skogliga yrkesundervisningen

liksom hittills skall bedrivas av skogsvårdsstyrelserna under ledning

av skogsstyrelsen. För att intensifiera undervisningen förordas, bland annat,

att vissa förändringar skall vidtagas i fråga om skogsvårdsstyrelsernas

råd i undervisningsfrågor, att skogsstyrelsen skall utökas med en ledamot,

representerande skogsarbetarna, ävensom att samarbetet mellan skogsstyrelsen

samt övriga av yrkesutbildningsverksamheten berörda myndigheter

och sammanslutningar skall vidgas. Dessutom anses en mindre utökning av

såväl skogsstyrelsens som skogsvårdsstyrelsernas personal erforderlig. Slutligen

föreslås vissa ändringar i bestämmelserna rörande statsbidrag och elevunderstöd.

För att bestrida kostnaderna för undervisningsverksamheten in. in. hemställes,

att för nästa budgetår skall anvisas ett reservationsanslag av 968 000

kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr Hl.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet

Norup, fråga om anslag till bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m. samt

anför därvid.

I. Inledning.

Å riksstaten för innevarande budgetår har under rubriken Skogsvård m m.:

Bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m. uppförts ett reservationsanslag av

350 000 kronor. Av detta anslag avses 335 000 kronor till skogsbrukskurser,

10 000 kronor till kurser för virkesmätare och 5 000 kronor till bidrag till

vissa föreningar. I samband med anvisandet av nyssnämnda anslag har 1953

års riksdag medgivit Kungl. Maj:t att för år 1953 tilldela Föreningen för

växtförädling av skogsträd bidrag med 60 000 kronor ur domänfondens

driftsmedel.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 191) har Kungl. Maj:t på min hemställan

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till nämnda ändamål för budgetåret 1954/55 beräkna ett reservationsanslag

av 350 000 kronor. Jag torde nu få återkomma till denna anslagsfråga och

därmed sammanhängande spörsmål.

Med skrivelse den 19 september 1952 överlämnade arbetsmarknadsstyrelsen

en inom styrelsen utarbetad promemoria angående yrkesutbildning för

skogsarbetare. Över promemorian, vilken utarbetats med anledning av

Kungl. Maj :ts uppdrag den 18 maj 1951 åt arbetsmarknadsstyrelsen att söka

klarlägga vilka åtgärder som vore erforderliga för att trygga skogsbrukets

behov av arbetskraft och bereda denna en jämn sysselsättning, avgavs yttranden

av ett stort antal remissmyndigheter, bland andra skogsstyrelsen.

I propositionen nr 101 till 1953 års riksdag uttalades, att det syntes angeläget

att spörsmålet om ifrågavarande utbildning gjordes till föremål för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr IM.

3

ytterligare överväganden. Då riksdagen (JoU 17; Rskr 153) icke gjorde någon

erinran mot detta uttalande, uppdrog Kungl. Maj :t den 8 maj 1953 åt

skogsstyrelsen att med beaktande av vad jordbruksutskottet anfört i sitt

nyssnämnda utlåtande verkställa en närmare översyn av de förslag, som

skogsstyrelsen framlagt i sitt remissutlåtande över arbetsmarknadsstyrelsens

promemoria, och att till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag i ämnet,

vartill sagda översyn kunde föranleda.

Med skrivelse den 23 oktober 1953 har skogsstyrelsen överlämnat en samma

dag dagtecknad promemoria med förslag till ordnande av den lägre

skogliga yrkesutbildningen.

Över skogsstyrelsens promemoria har, efter remiss, utlåtanden avgivits

av statskontoret, domänstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, 1952 års

yrkesutbildningssakkunniga, samtliga skogsvårdsslyrelser och länsarbetsnämnder,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Svenska landstingsförbundet, Föreningen skogsarbeten, Föreningen skogsarbetens

och domänstyrelsens arbetsstudieavdelning, Mellan- och sydsvenska

skogsbrukets arbetsstudier, Värmlands skogsarbetsstudier, Landsorganisationen

i Sverige, Sveriges arbetares centralorganisation, Svenska skogsoch

flottningsarbetareförbundet, Svenska ^^arbetsgivareföreningen, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Värmlands

och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening samt Svenska yrkesskolf

öreningen.

Innan jag närmare redogör för de i skogsstyrelsens promemoria framlagda

förslagen och de däröver avgivna remissyttrandena, torde jag i korthet få

lämna en redogörelse dels för hittillsvarande förhållanden i fråga om yrkesutbildningsverksamheten

på skogsbrukets område, dels för det av arbetsmarknadsstyrelsen

framlagda förslaget angående yrkesutbildning för skogsarbetare

samt remissyttrandena däröver.

II. Hittillsvarande förhållanden.

Historik, gällande bestämmelser m. m. Bortsett från viss specialutbildning

är yrkesutbildningsverksamheten inom det svenska skogsbruket av mycket

ungt datum. Ifrågavarande yrkesutbildning har ännu icke på långt när nått

samma stadga och omfattning som motsvarande verksamhet inom andra

näringsgrenar. De i början av 1900-talet inrättade skogsvårdsstyrelsernas

arbete var ursprungligen inriktat nästan uteslutande på upplysningsverksamhet

i skogsskötselfrågor. Arbetet fick emellertid så småningom alltmer

karaktären av yrkesutbildning, meddelad dels vid egna kurser, dels vid

lantmanna- och lantbruksskolor. Undervisningen omfattade dock nästan

enbart skogsskötsel, avverkningsarbetenas planläggning och organisation

samt andra frågor av intresse vid driften av enskilda skogsbruk. Någon

egentlig undervisning i skogsarbetenas rent tekniska bedrivande och i red
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr lbl.

skapslära förekom icke förrän på 1930-talet, då ett par större skogsbolag,

domänverket, sågfabrikanterna och vissa skogsvårdsstyrelser började bedriva

utbildning i framför allt verktygsvård. De första mera allsidiga utbildningskurserna

i skogsarbete (skoglig fortsättningsskola i Råneå, Norrbottens

län, och längre kurser för skogsarbetare vid Simonstorp, Östergötlands

län) daterar sig från tiden omkring år 1945.

Sedan norrlandskommittén framlagt det första förslaget till statligt organiserad

verksamhet på området, uppdrogs år 1943 åt särskilt tillkallade sakkunniga

för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering att framlägga

förslag rörande, bland annat, yrkesutbildningen inom skogsbruket.

Medan utredningsarbetet pågick, anvisades under åren 1946—1949 ett årligt

statligt anslag å 40 000 kronor för en försöksmässig verksamhet, inriktad

på ett par av de vidareutbildningskurser för yrkesverksamma, som

norrlandskommittén föreslagit, nämligen allmän fortbildningskurs för skogsarbetare

samt körarkurs. Sedan nyssnämnda sakkunniga avslutat sitt utredningsuppdrag

(SOU 1948: 49), fattade statsmakterna år 1949 (Prop. 124;

JoU 45; Rskr 346) beslut om ordnande av en statsunderstödd skoglig yrkesutbildning.

Denna skulle under skogsstyrelsens ledning och tillsyn omhänderhas

av skogsvårdsstyrelserna med ett råd i undervisningsfrågor vid sin

sida och omfatta dels grundläggande yrkesutbildning för ungdom genom

ungdomskurser av tre månaders längd, dels vidareutbildning av yrkesverksamma

genom skogsarbetarkurser av en—tre veckors längd, kortare ltörarkurser,

rörlig instruktionsverksamhet, utbildning av förmän samt kombinerade

skriftliga och muntliga kurser i skogsbruk. För detta ändamål samt

för elevunderstöd till skogsbrukskurser av andra slag än de nyssnämnda

har för tiden från och med budgetåret 1949/50 hittills anvisats tillhopa

1 465 000 kronor, varav 195 000 kronor för budgetåret 1949/50, 250 000 kronor

för ettvart av budgetåren 1950/51 och 1951/52, 435 000 kronor för budgetåret

1952/53 samt 335 000 kronor för innevarande budgetår.

Bestämmelserna angående sådana kurser, som med statsbidrag anordnas

av skogsvårdsstyrelse eller skogssällkapet, återfinnes i kungörelsen den 3

juni 1949 (nr 388) angående statsunderstödda skogsbrukskurser. Enligt kungörelsen

må kurs anordnas antingen med enbart muntlig undervisning eller

med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning. Kurs med enbart muntlig

undervisning må anordnas såsom ungdomskurs för grundläggande yrkesutbildning

åt ungdom, skogsarbetarkurs för ökad yrkesutbildning åt

skogsarbetare, körarkurs för undervisning i skogskörslor och vad därmed

äger samband eller såsom förmanskurs för utbildning av arbetsförmän.

I fråga om kursdeltagarnas kostnader för undervisningen föreskrives i

kungörelsen, bland annat, att kursdeltagare själv skall betala sitt uppehälle.

Under vissa förutsättningar må dock deltagare i ungdomskurs eller förmanskurs

tillerkännas understöd till sitt uppehälle med 4 kronor om dagen. Dessutom

må till dylik kursdeltagare utbetalas arbetspremie, i den mån kostnaden

härför kan täckas av skogsvårdsstyrelsen tillkommande inkomst för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

5

arbete, som vid kursen utförts för annans räkning. Deltagare i skogsarbetarkurs

eller i körarkurs med längre varaktighet än fem undervisningsdagar

skall erhålla resekostnadsersättning, om han ej under kursen kan vistas i

sitt hem, ävensom traktamentsstipendium med 4 kronor om dagen. Är det

fråga om skogsarbetarkurs med längre varaktighet än fem undervisningsdagar,

skall även utgå stipendium för förlorad arbetstid med högst It kronom

om dagen, om deltagaren har försörjningsplikt mot familj, och eljest

med högst 5 kronor om dagen. Nyssnämnda förmåner till deltagare i skogsarbetarkurs

tillkommer även den, som deltager i den muntliga delen av kurs

med kombinerad muntlig och skriftlig undervisning.

Angående det statliga stödet åt skogsvårdsstyrelserna respektive skogssällskapet

för kursverksamheten har i nyssnämnda kungörelse intagits ett

flertal bestämmelser. Sålunda skall till sådan kurs med enbart muntlig undervisning,

som omfattar minst sex undervisningsdagar, utgå statsbidrag till

gottgörelse åt lärare eller instruktörer antingen med hela beloppet för resekostnads-

och traktamentsersättning för det fall att vederbörande är befattningshavare

hos skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelse respektive skogssällskapet

eller statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt, eller med hela beloppet

för resekostnadsersättning och visst till beloppet maximerad del av övriga

ersättningar för det fall att vederbörande icke är sådan tjänsteman. Vidare

skall i fråga om nu nämnda kurser utgå statsbidrag dels till understöd åt

deltagare i ungdomskurs eller förmanskurs samt till traktamentsstipendier

åt deltagare i skogsarbetarkurs eller förmanskurs med hela beloppet av dylika

understöd och stipendier, dels till övriga kostnader, däri inberäknat resekostnadsersättning

åt kursdeltagare och stipendier för förlorad arbetstid,

med tre fjärdedelar av det belopp, som skogsstyrelsen godkänner. I fråga

om sådan muntlig kurs, som omfattar mindre än sex undervisningsdagar,

skall statsbidrag utgå med tre fjärdedelar av de utav skogsstyrelsen godkända

kostnaderna för kursen, dock med viss maximering i fråga om bidrag

till gottgörelse åt lärare eller instruktör. Då fråga är om kurs med

kombinerad skriftlig och muntlig undervisning skall statsbidrag utgå dels

till kostnaden för den skriftliga undervisningen med i regel hela beloppet

av denna kostnad, dels till gottgörelse åt lärare eller instruktör enligt

i huvudsak samma grunder, som gäller vid enbart muntlig kurs, vilken

omfattar minst sex undervisningsdagar, dels till övriga kostnader

med tre fjärdedelar av det belopp, som skogsstyrelsen godkänner. I övrigt

gäller att statsbidrag ej må utgå till kostnader för inkvartering eller utspisning

av kursdeltagare samt alt statsbidrag ej heller må utgå med mindre

antalet kursdeltagare vid kursens början uppgår till minst tio i ungdomskurs

eller förmanskurs och minst sju i annan kurs.

Enligt kungörelsen den 13 oktober 1944 (nr 679) angående understöd av

statsmedel åt vissa elever vid skogsbrukskurser må sådant understöd under

vissa förutsättningar tilldelas elev dels vid skogsbrukskurs, som anordnas av

annan än skogsvårdsstyrelse, dels vid av skogsvårdsstyrelse anordnad skogsvårdskurs

av annat slag än som avses i kungörelsen nr 388/1949. Understödet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl.

utgår med 4 kronor om dagen vid sådan kurs som pågår minst två veckor

eller, i fråga om specialkurs avseende ett begränsat ämnesområde, minst tre

dagar.

Rörande den nuvarande omfattningen av kursverksamheten torde få hänvisas

till den närmare redogörelse härför, som lämnas i det följande.

Slutligen torde i förevarande sammanhang böra erinras om att chefen för

ecklesiastikdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30

juni 1952 tillkallat särskilda sakkunniga för att slutföra 1946 års skolkommissions

utredning rörande yrkesutbildningen (1952 års yrkesutbildningssakkunniga).

Ifrågavarande utredningsuppdrag omfattar icke den skogliga

yrkesutbildningen. Vidare kan erinras om att 1952 års riksdag, med anledning

av ett av chefen för ecklesiastikdepartementet i statsverkspropositionen

(VIII ht s. 376) gjort uttalande att en översyn av överstyrelsens för yrkesutbildning

organisation borde komma till stånd, framhållit att nämnda utredning

icke blott borde taga sikte på ifrågavarande ämbetsverks ändamålsenliga

organisation utan vidgas till att omfatta samtliga de problem, som stode i

samband med yrkesutbildningens centrala ledning. Härom uttalades i 1953

års statsverksproposition (VIII ht s. 436), att en utredning av den omfattning

riksdagen sålunda begärt icke lämpligen kunde igångsättas för det dåvarande,

i alla händelser icke förrän 1952 års yrkesutbildningssakkunniga

fullgjort sitt uppdrag.

III. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

A. Promemorian.

I den inom arbetsmarknadsstyrelsen utarbetade promemorian föreslås,

att skogsarbetarutbildningen, intill dess avgörande träffats i frågan om

den centrala ledningen för yrkesutbildningen i landet, skall

ställas under överinseende av en fristående nämnd, förslagsvis kallad skogsbrukets

centrala yrkesutbildningsnämnd. Denna nämnd, vilken tills vidare

bör lyda under jordbruksdepartementet, bör bestå av åtta ledamöter, representerande

bondeskogarna, bolagsskogarna, de allmänna skogarna, skogsarbetarna,

det allmänna yrkesskolväsendet, skolmyndigheterna, skogsstyrelsen

och arbetsmarknadsstyrelsen. Nämnden föreslås skola få till sitt förfogande

ett tills vidare till skogsstyrelsen knutet kansli, som bör förestås av en

förste konsulent i lönegrad Ce 31. Vidare föreslås i promemorian, att till

nämnden skall knytas 5 yrkeslärare i lönegrad Ce 20 samt för handläggning

av de administrativa ärendena 1 förste byråsekreterare i lönegrad Ce

27. Dessutom erfordras 1 kanslibiträde och 2 kontorsbiträden. Så snart

klarhet vunnits om yrkesutbildningens centrala ledning, bör skogsbrukets

centrala yrkesutbildningsnämnd anslutas såsom en delegation till det centrala

yrkesutbildningsorganet.

Skogsbrukets centrala yrkesutbildningsnämnd skall enligt förslaget vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr Ht.

tillsynsmyndighet för den statliga och statsunderstödda yrkesutbildningsverksamheten

för skogsarbetare, disponera och fördela statsanslagen till

denna verksamhet, bistå länsorganen med utredningar, materiel m. m., som

kan främja länsorganens verksamhet, vid behov organisera kurser för lärare

och instruktörer, fastställa undervisningsplaner samt samarbeta med

centrala och lokala myndigheter i frågor, som berör nämndens verksamhetsfält.

För att tillförsäkra nämnden föreläsare, lärare och instruktörer

in. in. bör samarbete ske med domänstyrelsen, skogsstyrelsen och skogliga

sammanslutningar. Vidare bör fortlöpande kontakt hållas med överstyrelsen

för yrkesutbildning och med lantbruksstyrelsen.

Fmligt förslaget bör verksamheten regionalt understödjas, kompletteras

och samordnas av ett länsorgan, förslagsvis kallat skogsbrukets yrkesutbildningsnämnd

och med en sammansättning som nära motsvarar det

centrala organets. För verkställighet av åtgärder i enlighet med den lokala

nämndens beslut föreslås, att vid envar av nämnderna i Värmlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län skall finnas en heltidsanställd utbildningskonsulent i lönegrad

Ce 27, som skall vara nämndens sekreterare, studierektor in. m. För övriga

län föreslås tills vidare, att varje nämnd skall få möjlighet att mot skäligt

arvode deltidsanställa en sekreterare. De lokala nämnderna, som i fråga om

kansli tills vidare bör anknytas till skogsvårdsstyrelserna, skall självständigt

handlägga alla sådana frågor rörande skogsarbetarutbildning, vilka

icke skall underställas skogsbrukets centrala yrkesutbildningsnämnd,

bedriva kurs- och instruktionsverksamhet i egen regi eller i samarbete med

skogsägareföreningar, företag, domänverket och övriga företrädare för allmänna

skogar, fackliga organisationer, kommunala yrkesskolor, skogsvårdsstyrelser,

folkskoleinspektörer och folkskolestyrelser, utarbeta eller

granska undervisningsplaner för nämnda utbildningsverksamhet samt hos

det centrala organet utverka och fördela statsbidrag till verksamheten.

Beträffande utbildningsverksamheten anföres i promemorian,

bland annat, att värdefulla pedagogiska erfarenheter gjorts under de

senaste åren såväl hos skogsvårdsstyrelserna som hos domänverket och de

enskilda företagen. Dessa erfarenheter ger vid handen att man icke bör eftersträva

en långt driven specialisering i fråga om kurstyper och undervisningsmetoder.

Verksamheten måste smidigt kunna anpassas efter skiftande

behov. Huvudvikten bör emellertid ligga på undervisning i arbetsteknik

och redskapsvård, varvid dock måste uppmärksammas, att skogsbruket befinner

sig i en snabb teknisk utveckling. Motordrivna handverktyg och

maskiner får växande betydelse vid själva avverkningsarbetet och traktorerna

får en alltmer framträdande roll vid olika slags körning. Då det är

ogörligt att i förväg draga upp riktlinjer för hur utbildningen skall kunna

anpassas efter utvecklingen, bör det ankomma på skogsbrukets yrkesutbildningsnämnder

att utarbeta och avväga undervisningsplaner och undervisningsprogram.

Nämnderna bör vidare 1m frihet alt i samförstånd med

den centrala nämnden pröva olika undervisningsmetoder och kurstyper.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Knngl. Maj:ts proposition nr Ht.

I övrigt anföres beträffande verksamheten, att denna vid de skogsbetonade

fortsättningsskolorna liksom hittills bör taga sikte på att ge förberedande

yrkeskunskap samt att skogsarbetarutbildningen i enhetsskolans klass 9 y

bör bli en breddning och fördjupning av den skogsbetonade fortsättningsskolan.

Då det nya skolsystemet genomförts i sin helhet förutsättes, att den

förberedande yrkesutbildningen för skogsarbetare i huvudsak skall tillgodoses

genom enhetsskolan. Det torde emellertid vara nödvändigt att även

i framtiden ha någon form av kurser för äldre arbetstagare inom skogsbruk.

Denna fråga bör hänskjutas till skogsbrukets yrkesutbildningsnämnder.

Dessutom torde vara nödvändigt med fortbildningskurser och specialkurser

av olika Lyper, varvid insatser måste förutsättas såväl från arbetsgivarna

som från samhällets sida. Vid kommunala skolor för yrkesundervisning

torde enligt förslaget kunna bedrivas skoglig yrkesutbildning efter

samma linjer, som tidigare följts av skogsvårdsstyrelserna, domänverket

och olika företag, varvid kurser i traktorkörning, motorsågning och maskinreparation

bör ifrågakomma. Vid centrala verkstadsskolor, där endast

längre kurser torde komma att anordnas, torde kunna utbildas dels verkstadspersonal

till skogsbrukets servicestationer, dels skogsarbetare för instruktörs-

och arbetsledaruppgifter av olika slag. Vidare torde skogsvårdsstyrelserna

komma att vid sina skogsbrukskurser bedriva viss skogsarbetarutbildning.

Slutligen förutsättes i promemorian, att domänverkets och

det övriga skogsbrukets samt de olika organisationernas skogsarbetarutbildning,

vartill statsbidrag bör kunna utgå då fråga är om grundläggande

kurser och omskolningskurser, kommer att utgöra en betydelsefull del av

den totala verksamheten. Beträffande lantmannaskolornas skogsundervisning

anses önskvärt, att utbildningen i praktiskt skogsarbete får större

plats på skolornas schema. Särskilt rekommenderas anordnandet av kurser

i skogskörning med traktor.

I fråga om kostnaderna för verksamheten anföres i promemorian,

att det icke är möjligt att exakt beräkna desamma. Endast de fasta kostnaderna

för nämnderna och dessas verkställande organ är i förväg givna.

I övrigt blir kostnaderna beroende på verksamhetens omfattning, vilken

i sin tur bestämmes av elevtillströmningen, tillgången på lärare och andra

svårbedömbara faktorer. I anslutning till kostnadsberäkningarna framhålles,

att de skogsbetonade fortsättningsskolorna bör få ekonomiska möjligheter

att existera oberoende av ekonomisk hjälp från intresserade företag

inom storskogsbruket. Med hänsyn härtill föreslås, att skolöverstyrelsen

bemyndigas undersöka merkostnaderna för dessa skolor i förhållande till övriga

yrkesbetonade fortsättningsskolor samt därefter genomföra skälig höjning

av statsbidraget.

Kostnaderna för skogsbrukets centrala yrkesutbildningsnämnd beräknas

i promemorian till i runt tal 312 000 kronor, varav 132 000 kronor till löner

och arvoden, 50 000 kronor till lärar- och instruktörsutbildning, 50 000

kronor till resekostnadsersättningar och traktamenten, 50 000 kronor till

undervisningsmateriel samt 30 000 kronor till omkostnader. I fråga om

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

9

skogsbrukets yrkesutbildningsnämnder uppskattas kostnaderna till sammanlagt

cirka 1 172 000 kronor, varav 257 000 kronor till arvoden och löner

till nämndernas ledamöter, konsulenter och sekreterare, 230 000 kronor

till deltidsanställda lärare, instruktörer och föreläsare, 350 000 kronor till

stipendier åt elever i statsunderstödda skogsarbetarkurser, 110 000 kronor

till resekostnadsersättningar och traktamenten, 175 000 kronor till lokaler,

förläggningar, kanslikostnader och diverse undervisningsmateriel samt

50 000 kronor till övriga omkostnader. Det till stipendier föreslagna beloppet

föreslås skola fördelas enligt samma principer, som för närvarande gäller

i fråga om stipendier till statsunderstödd skogsarbetarutbildning men

med väsentligt höjda belopp. Sålunda bör det belopp, som är avsett att täcka

kostnaderna för kost under kursen, höjas till 5 kronor för dag och elev.

Stipendierna för förlorad arbetsförtjänst för icke familjeförsörjare bör höjas

till 7 kronor och för familjeförsörjare till 15 kronor för dag och elev. Till

elever vid ungdomskurser bör utgå ett stipendium av 6 kronor för dag och

elev. Fria resor till och från kursorten bör utgå efter samma grunder som

tidigare.

De sammanlagda kostnaderna för den i promemorian föreslagna organisationen

och dess verksamhet skulle sålunda komma att uppgå till (312 000

+ 1 172 000 =) 1 484 000 kronor. Inom denna kostnadsram skulle kunna

anordnas dels 3—14-dagarskurser för 1 500 yrkesvana skogsarbetare,

dels 40-dagars ungdomskurser för 500 elever i åldern 15—20 år, dels

ock 1—3 veckors instruktörs- och förmanskurser m. m. för 200 elever.

Dessutom förutsättes instruktionsverksamhet bland yrkesverksamma skogsarbetare

i arbetsteknik, verktygsvård, arbetarskydd, sjukvård m. m. Utanför

den nu angivna verksamheten, vilken enligt promemorian icke på långt

när täcker utbildningsbehovet, faller dels den förberedande yrkesutbildningen

för skogsarbetare i skogsbetonade fortsättningsskolor och i enhetsskolans

klass 9 y, dels den väntade verksamheten vid kommunala yrkesskolor

och centrala verkstadsskolor. Med hänsyn härtill och till omfattningen

av företagens egen utbildningsverksamhet anses den i promemorian föreslagna

medelsanvisningen möjliggöra ett tillgodoseende av de mest angelägna

behoven.

B. Yttrandena.

Beträffande de över arbetsmarknadsstyrelsens promemoria avgivna yttrandena

torde i detta sammanhang endast få anföras, att de av styrelsen

framlagda förslagen förordas i en del utlåtanden. Vissa remissinstanser har

emellertid helt avstyrkt desamma eller föreslagit väsentliga ändringar däri.

De sålunda gjorda invändningarna är delvis av principen natur.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

IV. Skogsstyrelsens förslag.

A. Promemorian.

Huvuddragen av skogsstyrelsens förslag. Skogsstyrelsen anser uppenbart,

att den skogliga yrkesutbildningsverksamheten måste utvidgas mycket

starkt, om den skall kunna ge nämnvärt resultat. Den grundläggande yrkesutbildningen

kan och bör vara gemensam för alla de olika grupperna

av yrkesutövare. Efter grundutbildningen bör helst följa ett par års praktisk

verksamhet. Utbildningen därefter kan vara av skilda slag för de olika

grupperna. Skogsstyrelsen har kommit till den bestämda uppfattningen, att

yrkesutbildningen av de egentliga skogsarbetarna icke lämpligen kan behandlas

som ett fristående problem. Hittills tillämpade kursformer bör i

princip kunna godtagas, även om en komplettering med nya kurstyper måhända

är aktuell. Inrättande av särskilda skogsarbetarskolor torde däremot

för närvarande icke vara aktuellt.

Beträffande den skogliga yrkesutbildningens organisation anser skogsstyrelsen

mindre lämpligt att inför den väntade översynen av hela yrkesutbildningens

centrala organisation genomföra den av arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagna fullständiga omläggningen av ledningen för skogsarbetarutbildningen.

Enligt skogsstyrelsens mening bör den nuvarande organisationen

bibehållas. Vissa åtgärder torde emellertid böra vidtagas i syfte

att förbättra och effektivisera densamma. Sålunda bör skogsstyrelsen utökas

med en representant för skogsarbetarna. Vidare bör samarbetet med övriga

intresserade myndigheter och organisationer ske i mera organiserad form än

hittills. Dessutom bör åtgärder vidtagas för att effektivisera samarbetet mellan

skogsvårdsstyrelserna och dessas råd i undervisningsfrågor.

För att möjliggöra den förordade utvidgningen av verksamheten föreslås,

att skogsstyrelsen skall tillföras en byrådirektörstjänst i lönegrad 33 samt

att medel skall anvisas för två specialutbildade lärare. För skogsvårdsstyrelsernas

del föreslås, att medel skall beräknas för 12 yrkeslärare i 17

och 19 lönegraderna samt 6 helårsanställda instruktörer med lön eller arvode

motsvarande 12 lönegraden. Härutöver bör hos envar av skogsvårdsstyrelserna

i Jönköpings, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län inrättas en tjänst i 27 lönegraden, vars innehavare skall

leda undervisningsarbetet.

Vidare föreslås, att det statliga stödet till elevernas kostnader för deltagandet

i kurserna i vissa fall skall utgå enligt förmånligare grunder än

hittills.

I fråga om statsbidragsreglerna föreslås, att de nuvarande bestämmelserna

skall sammanföras till en kungörelse. I samband därmed bör dels

införas ökad möjlighet till bidrag för vissa av skogsföretag och andra anordnade

kurser, dels genomföras en allmän förenkling av bidragsreglerna.

Kostnaderna för genomförande av de utav skogsstyrelsen framlagda för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr lbt.

11

slagen beräknas för nästa budgetår till 1 000 000 kronor, varav 690 000 kronor

till bidrag till kurser, 25 000 kronor till instruktörsutbildning, 25 000

kronor till inköp av för skogsvårdsstyrelserna gemensam undervisningsmateriel

m. m., 48 000 kronor till personalkostnader för skogsstyrelsen samt

212 000 kronor till personalkostnader för skogsvårdsstyrelserna.

Härefter torde jag få övergå till en närmare redogörelse för innehållet

i skogsstyrelsens promemoria.

Verksamhetens omfattning. Skogsstyrelsen upplyser, att någon enhetligt

uppställd statistik över den skogliga yrkesutbildningen under tidigare år

icke finnes. I promemorian har dock lämnats vissa uppgifter i berörda hänseende.

Vad först angår den av skogsvårdsstyrelserna organiserade

och genom särskilda statsanslag understödda undervisningsverksamheten

anordnades under budgetåret 1952/53 i följande sammanställning

angivna kurser. Till jämförelse har i sammanställningen inom parentes

angivits motsvarande siffror för budgetåret 1949/50.

Kurser Elever Elevdagar

Ungdomskurser.....................

15

( 4)

252

( 65)

9 865

(2 476)

Skogsarbetarkurser, 2—6 dagar.......

141

(65)

1 845

(702)

6 084

(2 414)

Skogsarbetarkurser, 10 dagar och längre

26

(13)

358

(224)

5 653

(3 792)

Körarkurser........................

14

(10)

541

(226)

1 611

(1 143)

Förmanskurser......................

4

( 1)

66

( 17)

1414

( 221)

Kombinerad skriftlig och muntlig un-

dervisning........................

143

(24)

1 632

(298)

Demonstrationer, 1-dagskurser och rörlig

instruktionsverksamhet i arbetsteknis
-

ka frågor ........................ — 4 096 (1 275) —

I fråga om den av skogsvårdsstyrelserna i övrigt bedrivna undervisningsverksamheten

har under budgetåret 1952/53 anordnats 49 skogsbrukskurser

med 740 elever (10 300 elevdagar) och 25 kurser med 390 elever (2 845 elevdagar)

för utbildning av egna arbetsledare. Vidare har skogsvårdsstyrelserna

under samma budgetår medverkat vid anordnandet av sltoglig yrkesutbildning

vid 55 lantmannaskolor (1 621 elever) och vid 81 skogsbetonade

fortsättningsskolor (1 195 elever). Slutligen har för utbildning av

skogsvårdsstyrelsernas lärare och instruktörer i avverkningsteknik till och

med budgetåret 1952/53 anordnats 3 allmänna instruktörskurser om 2—3

veckors längd, 5 tvåveckorskurser för redskapsinstruktörer samt 4 pedagogiska

kurser om 2 veckors längd. I dessa kurser har deltagit sammanlagt

respektive 50, 63 och 84 elever.

Beträffande den av domänverket, skogsägareföreningar,

skogsbolag eller ar betsstudieorgan bedrivna undervisningsverksamheten

har i skogsstyrelsens promemoria lämnats vissa

uppgifter angående verksamhetens omfattning under år 1952. Jämsides med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 141.

den statsunderstödda verksamheten anordnades sålunda under sistnämnda

år en ungdomskurs med 12 elever, 79 kortare skogsarbetarkurser om 2—6

dagar med 1 064 elever (3 004 elevdagar), 2 körarkurser med 41 elever

(157 elevdagar), 10 kurser med 136 elever (1 950 elevdagar) för utbildning

av förmän och instruktörer för avverkningsarbeten samt 5 allmänna förmanskurser

med 91 elever (4 260 elevdagar). Medverkan har vidare lämnats

vid 44 kurser (658 elever) vid den skogliga yrkesutbildningen vid skogsbetonade

fortsättningsskolor. Slutligen har i demonstrationer och rörlig

instruktionsverksamhet deltagit sammanlagt 11 550 elever.

Skogsstyrelsen framhåller i sin promemoria, att den förberedande yrkesutbildningen

genom skogsbetonade fortsättningsskolor nu nått en omfattning,

som börjar få praktisk betydelse, att nämnda utbildning visar tendens

till ytterligare utveckling, att den fullständigare grundutbildningen i särskilda

ungdomskurser, vilken utvecklats långsamt, är helt otillräcklig, att

intresset för vidareutbildning vid kortare specialkurser är mycket stort och

att ett ej obetydligt antal av de i skogen yrkesverksamma utnyttjar denna

form för att skaffa sig ökade färdigheter och kunskaper. Vidare anföres,

att skogsvårdsstyrelserna numera svarar för den helt övervägande delen av

den lägre skogliga utbildningen i landet även i vad avser arbetsteknisk undervisning.

Utbildningsbehovets omfattning och karaktär. Vid behandlingen av denna

fråga framhåller skogsstyrelsen inledningsvis, att någon aktuell utredning

över den inom skogsbruket verksamma arbetskraften

och dess fördelning på olika kategorier icke finnes tillgänglig.

Enligt undersökning av socialstyrelsen år 1938 skulle i norra Sverige

56 procent av skogsarbetet utföras av hemmansägare, arrendatorer och

deras söner samt 44 procent av arbetare, varav 20 procent av fasta arbetare.

I södra Sverige, där storskogsbruket har mindre omfattning, bör enligt skogsstyrelsen

ännu större andel ha belöpt på personer, knutna till jordbruket

och bondeskogsbruket. Av undersökningar, som gjorts i olika delar av landet,

framgår vidare, att antalet fasta skogsarbetare är förhållandevis ringa

samt att arbetsmarknaden i skogsbetonade områden ofta utmärkes av att

olika slag av sysselsättningar kombineras. Av det sagda framgår, att de i

skogen arbetande icke tillhör någon klart avgränsad yrkesgrupp. Enligt

skogsstyrelsen torde de personer, som arbetar i våra skogar, kunna uppdelas

i följande grupper, nämligen egentliga skogsarbetare, kombinerade

lant- och skogsarbetare, arrendatorer och deras söner, ägare av mindre jordbruk

och skogsbruk samt deras söner ävensom ägare av .medelstora till större

privatskogar och deras söner.

Skogsstyrelsen anför vidare, att antalet personer, som behöver

grundläggande skoglig yrkesutbildning, försiktigt

beräknat torde uppgå till minst 12 000 för år. Skogsstyrelsen har därvid beträffande

gruppen skogsarbetare utgått från 1945 års folkräkning, då såsom

arbetarpersonal inom skogsbruket redovisades 84 000 personer. Med ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-1.

13

gångspunkt från en 35-årig verksamhetstid skulle det årliga rekryteringsbehovet

av skogsarbetare på lång sikt vara endast cirka 2 500 personer. Enligt

skogsstyrelsens mening är behovet emellertid större på grund av den nuvarande

åldersfördelningen inom skogsarbetarkåren. Vad angår gruppen

skogsägare har skogsstyrelsen -— utgående från att antalet fastigheter kan

beräknas till 250 000 och att generationsväxling sker vart trettionde år —

räknat med att årligen 8 000 nytillträdande brukare skulle behöva viss skoglig

utbildning. Till nu angivna båda grupper kommer ett icke närmare känt

antal arrendatorer samt kombinerade lant- och skogsarbetare. Samtidigt

med den grundläggande yrkesutbildningen måste enligt skogsstyrelsen viss

utbildning ges de många yrkesverksamma, som icke fått någon utbildning

1 ungdomen, och specialkurser ordnas för den växande skaran av specialarbetare

och förmän inom skogsbruket.

De sålunda redovisade uppgifterna och beräkningarna visar enligt skogsstyrelsen,

att utbildningsbehovet är stort. För närvarande beröres endast

omkring 2 600 personer årligen av den grundläggande utbildningen, varav

2 000 i den skogsbetonade fortsättningsskolan, 300 i de egentliga ungdomsutbildningskurserna

samt 200—300 vid lantmannaskolorna. Skogsstyrelsen

anser uppenbart, att verksamheten måste utvidgas mycket starkt, om den

skall kunna ge nämnvärt resultat. Såsom ett första etappmål bör staten för

de närmaste 5—10 åren inrikta sig på att kunna ge omkring 10 procent av

de nytillkommande, eller 1 200 ungdomar, en fullgod grundutbildning vid

längre skogliga ungdomskurser eller i skogsbetonade lantmannaskolor. Om

därtill antalet elever i skogsbetonad fortsättningsskola kan ökas från nuvarande

2 000 till 3 000 ä 4 000, erhålles en god bas för denna ökade grundutbildning

samtidigt som en viss utbildning ges dem, som ej kommer att

genomgå någon egentlig yrkeskurs.

I fråga om grundutbildningen anför skogsstyrelsen, att den

grundläggande yrkesutbildningen kan och bör vara gemensam för samtliga

grupper av yrkesutövare på skogsbrukets område. Härom anför skogsstyrelsen

i huvudsak följande.

Då alla måste behärska skogsarbetets tekniska sida och då arbetsteknik

och arbetsvanor grundlägges i ungdomsåren, bör ungdomsutbildningen särskilt

inriktas på undervisning och träning i det rätta utförandet av alla vanliga

skogsarbeten. Både avverkningsteknik, vägbyggnad, dikning och skogsvårdsarbeten

inrymmes här. Därvid bör främst eftersträvas att lära eleverna

ur arbetsfysiologisk och skyddsteknisk synpunkt riktiga arbetsmetoder samt

en god redskapskännedom och redskapsvård. För både skogsarbetaren och

skogsägaren är kunskap i aptering och virkesvård nödvändig. Meddelandet

av betydelsefulla praktiska färdigheter i skogsarbete måste emellertid kompletteras

med viss allmän undervisning om skogsbruket och dess förutsättningar,

om skogsskötselns grunder och annat, som ungdomarna behöver veta

för att rätt förstå de arbeten, de sättes att utföra. Ingen arbetsgivare torde

ha användning för arbetare, som bara lärt sig att utföra ålagda uppgifter

mekaniskt efter en inlärd arbetsrutin. Allraminst är detta fallet inom skogsbruket

med dess fria arbetsformer och ringa tillsyn på arbetsplatserna. Den

väl utbildade skogsarbetaren kan arbeta självständigare och kräver mindre

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 141.

ledning av förmän. Den rätta förståelsen för skogsvårdens krav och möjligheter,

som är av särskild vikt för de blivande skogsägarna men av betydelse

även för skogsarbetarna, vinnes nog i dessa åldrar bäst genom att eleverna

under instruktion får deltaga i förekommande skogsvårdsarbeten i

den omfattning, att de känner sig förtrogna med dessa. Teoretisk skogsvårdsundervisning

bör alltså icke uppta nämnvärd tid på schemat. Ått

grundutbildningen bör vara gemensam beror icke blott på att det är i stort

sett samma kunskaper och färdigheter, som de olika yrkesgrupperna behöver.

Det beror lika mycket på att vid tiden för den första yrkesutbildningen,

15—18 år, något definitivt yrkesval i allmänhet ännu ej ägt rum.

Beträffande den fortsatta yrkesutbildningen framhåller

skogsstyrelsen, att det efter grundutbildningen helst bör följa ett par års

praktisk verksamhet. Utbildningen därefter blir av olika slag för de skilda

grupperna. En del därav kan dock bli av likartat slag. Till utveckling av sin

uppfattning anför skogsstyrelsen i huvudsak följande.

Yrkesskogsarbetaren och lantarbetaren-skogsarbetaren behöver främst utbildning

i arbetsplanering, arbetsteknik och maskinteknik inom avverkningsområdet,

medan den blivande skogsägaren har behov av fördjupade

kunskaper i skogsvård, avverkningsplanering, aptering, skogsekonomi och

annat av värde för driften av ett privat skogsbruk. Å andra sidan kan sistnämnda

kategori ha anledning att genomgå vissa avverkningstekniska specialkurser

av samma slag som skogsarbetarnas. För vissa skogsarbetare i

mera självständig ställning åter kan finnas behov av en allsidigare utbildning,

som icke nämnvärt avviker från den som ägaren till en mindre skog

behöver. Slutligen kan enligt skogsstyrelsen träningskurser i t. ex. skogskulturarbeten,

plantröjning och dikessprängning bli aktuella för alla.

I ett från grunden uppbyggt utbildningssystem kan det alltså bli anledning

att ha skilda utbildningslinjer för den mera avancerade skolningen av

skogsarbetargruppen respektive skogsägargruppen. För närvarande är emellertid

läget ett annat, i det att endast ett fåtal yrkesverksamma har någon

ordnad ungdomsutbildning bakom sig. Vid sidan av arbetet med att utvidga

den grundläggande utbildningen utgör därför fortbildningen av de yrkesverksamma

utan tidigare skolning den största uppgiften. I fråga om denna

fortbildning av redan yrkesverksamma blir skillnaden mellan olika kategorier

ej så stor. Det gäller ju här framför allt att i görligaste mån fylla ut

bristerna i ungdomsutbildningen. I detta syfte har främst använts 4—6 dagars

kurser i redskapslära, redskapsvård och arbetsteknik samt 3 veckors

allmänna kurser i skogsarbete.

På grundval av de sålunda angivna förhållandena har skogsstyrelsen

kommit till den bestämda uppfattningen, att yrkesutbildningen av de egentliga

skogsarbetarna icke lämpligen kan behandlas som ett fristående problem.

Det skulle enligt styrelsen innebära en konstlad gränsdragning att ej

behandla hela den lägre skogliga yrkesutbildningen i ett sammanhang.

Utbildningsmål och lämpliga utbildningsformer. Med hänsyn till att några

principiella invändningar mot nuvarande utbildningsprogram icke framställts

anser skogsstyrelsen hittills tillämpade kursformer i princip kunna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr tii.

15

godtagas, även om en komplettering med nya kurstyper måhända är aktuell.

Då anledning fortfarande finnes att pröva sig fram på nya vägar, anser

skogsstyrelsen, att den fortsatta verksamheten icke bör låsas fast vid vissa

kursformer.

I skogsstyrelsens promemoria lämnas en översikt beträffande de olika

slag av kurser, som enligt styrelsens erfarenhet visat sig lämpliga, i samband

varmed framföres vissa på de gångna försöksårens erfarenheter grundade

synpunkter på kursernas närmare utformning. I samband därmed

framhåller skogsstyrelsen att det, då all yrkesutbildning bör föregås av

yrkesvägledning, vore önskvärt om skogliga organ och företag ville

ställa fackmän till förfogande för en i större omfattning bedriven praktisk

skoglig yrkesvägledning i folkskolans sista klass icke blott i de försökskommuner,

där enhetsskolan prövas. Ungdomsrörelsernas skogliga verksamhet

i form av skogsklubbar, exkursioner och tävlingar utgör också värdefulla

bidrag till den praktiska yrkesvägledningen och bör få fortsatt stöd.

I fråga om de olika kursformerna anför skogsstyrelsen, att den skogsbetonade

fortsättningsskolan, vilken står på gränsen mellan

praktisk yrkesvägledning och förberedande yrkesutbildning, visat tendens

att utvecklas till enbart en skoglig träningskurs, stundom ganska ensidigt

inriktad på huggningsarbete. Enligt skogsstyrelsen bör större utrymme

ges sådana allmänbildande ämnen som praktisk yrkesräkning, praktisk

svenska samt medborgarkunskap. För att möjliggöra allsidiga praktiska

övningar i skogsbruk bör kurserna åtminstone till viss del förläggas

till barmarkstid.

Beträffande yrkesutbildningen i klass 9 y av enhetsskolan anför

skogsstyrelsen, att det för dagen ej finnes så stor anledning att uppehålla

sig vid denna utbildningsform, då densamma inom de närmaste 5—10 åren

icke torde komma att få någon nämnvärd kvantitativ betydelse.

Enligt skogsstyrelsens mening torde den fullständigare grundutbildningen

liksom hittills böra meddelas i särskilda ungdoms- och lärlingskurser.

Vid dessa kurser bör meddelas undervisning i allmänna ämnen,

skogsbruk i allmänhet och skogsvård, avverkning och transport m. m. samt

sortimentslära och aptering m. m. Beträffande målet för undervisningen

i dessa ämnen anföres i promemorian följande.

Målet för undervisningen i allmänna ämnen är att göra eleverna förtrogna

med några av de enklare och vanligare räkneuppgifter, som möter inom

skogshanteringen, att uppöva elevernas förmåga att uttrycka sig i tal och

skrift, att ge en orientering om skogsnäringens betydelse och organisation,

landskapsvård, jakt- och fiskevård samt att meddela kunskaper i arbetarskydd

och viss färdighet i enklare olycksfalls- och sjukvård. Undervisningen

i skogsbruk i allmänhet och skogsvård avser att skapa förståelse för vikten

av en god skogsvård samt att ge elementär kunskap om skogsskötseln

och dess förutsättningar samt färdighet i utförande av vanligare skogsvårdsarbeten.

Undervisningen i avverkning, transport in. m. har till uppgift att

bibringa eleverna kunskap om och färdighet i huggningsarbete, kännedom

om handredskapen och färdighet i deras skötsel och vård samt en grundläggande

kunskap om och viss färdighet i övrigt avverknings- och transport
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 \i.

arbete. Målet för undervisningen i sortimentslära, aptering m. m. slutligen

är kunskap om kraven på olika virkessortiment, förtrogenhet med inom

skogsbruket använda måttenheter och mätningsbestämmelser samt elementär

kunskap i aptering.

Med utgångspunkt från detta mål och på grund av erfarenheter från avhållna

kurser anser skogsstyrelsen, att en någorlunda fullständig utbildning

icke kan meddelas på nämnvärt kortare tid än 12 veckor. En kurstid

på 10—12 veckor bör sålunda eftersträvas. Endast i undantagsfall bör kortare

kurser än 6 veckor godkännas för erhållande av statsbidrag. I trakter,

där det är svårt att få elever till längre kurser, bör kursen uppdelas i två

terminer, som förlägges till tider, då jordbruksarbetet eller andra sysselsättningar

icke binder eleverna så hårt. Även eljest kan sådan terminsuppdelning

vara ändamålsenlig, t. ex. för att på lämpligt sätt fördela undervisningstiden

mellan barmark och vinter. För att ytterligare underlätta elevrekryteringen

bör utnyttjas den i fortsättningsskolestadgan givna möjligheten

att från fortsättningsskoleplikten befria de elever, som genomgått

fortsatt utbildning av annat slag än i stadgan särskilt angivna skolor och

kurser. Sakliga skäl finnes enligt skogsstyrelsen för att dispens skall kunna

beviljas generellt för elever i de längre ungdomskurserna. I anslutning härtill

föreslås erforderlig ändring av inträdesvillkoren för ungdomskurserna.

Verksamheten för vidareutbildning av redan yrkesverksam

in a bör enligt skogsstyrelsen fortsätta med ledning av vunna erfarenheter.

I promemorian redogöres för följande kurstyper, vilka därvid torde

komma att bilda stommen i arbetsprogrammet och vilka företrädesvis

riktar sig till skogsarbetarna, nämligen 4—6 dagars kurser med verktygslära

och verktygsvård såsom huvudämnen, 1 veckas kurser i motorsågning,

2—5 veckors skogsarbetarkurser, 3—6 dagars körarkurser samt dikessprängningskurser.

I det förstnämnda slaget av kurser ingår jämväl undervisning

i arbetsfysiologi, arbetarskydd, olycksfallsvård och arbetsteknik

vid huggning. De särskilda skogsarbetarkurserna omfattar samma ämnen

som 4—6-dagarskurserna ehuru fylligare behandlade ävensom undervisning

i diknings- och vägbyggnadsarbeten, enklare skogsvårdsarbeten,

sprängningsteknik och slutligen vissa allmänbildande ämnen. Vid vissa

skogsarbetarkurser lägges något större tonvikt på skogsvården för att utbilda

arbetare, skickade att själva klara enkla skogsvårdsarbeten, att leda

röjningslag m. m. Körarkurserna slutligen omfattar undervisning i hästkunskap,

hovvård, körnings- och lastningsredskap, drivningsplanering, körningsteknik

och basvägsfrågor.

Jämsides med nu angivna mera tekniskt betonade kurstyper bör skogsvårdsstyrelserna

fortsätta och utöka sin speciellt för skogsägarna avsedda

vidareutbildning i skogsvård och skogsbruk. Denna

bör omfatta dels kortare specialkurser från några dagar till ett par veckor,

behandlande olika delar av skogsskötseln, aptering och liknande ämnen,

dels mera fullständiga skogsbrukskurser ej understigande två månader, avsedda

att ge dem som skall leda och ansvara för ett bondeskogsbruk en allsidig

utbildning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

17

Beträffande förmansutbildningen anför skogsstyrelsen, att de

största skogsägande bolagen och domänverket i allmänhet själva ordnar sin

förmansutbildning. Det finnes emellertid ett rätt stort behov av utbildningsmöjligheter

för skogsförmän i mindre eller medelstora bolag och vid större

privategendomar, vilka ej kan ordna egna förmanskurser. Genom det allmännas

försorg bör därför liksom hittills kunna vid uppkommande behov

ordnas sådana kurser dels med mera fullständigt och allsidigt innehåll, dels

inom något speciellt ämne. Den fullständiga förmansutbildningen, kommer

enligt erfarenheterna att kräva 2 å 4 månader.

Angående skogsundervisningen vid lantmanna- och lantbruksskolorna

anför skogsstyrelsen, att denna står på gränsen mellan grundutbildning

och vidareutbildning. Det är av stor vikt, att skolornas studieplaner

utformas så, att skälig hänsyn tages till skogsbrukets krav. Skogsstyrelsen,

som icke funnit anledning att i detta sammanhang gå närmare

in på den viktiga frågan om den skogliga undervisningen vid dessa skolor,

förordar emellertid i princip en fortsatt utökning av nämnda undervisning.

Med hänsyn till svårigheten att vintertid ordna praktiska övningar i skogsvård

kan det därvid visa sig lämpligare att utbygga lantmannaskolornas

vinterkurs med praktiska skogskurser omedelbart före eller efter vinterkursen

än att endast öka timantalet under själva kursen. Skogsstyrelsen

säger sig slutligen vilja understödja arbetsmarknadsstyrelsens önskemål om

ökad arbetsteknisk utbildning och om förläggning på prov av t. ex. traktorkörningskurser

till lantmannaskolor med god maskinpark.

1 fråga om den kombinerade muntliga och skriftliga

undervisningen, vilken redan vunnit stor spridning både för grundläggande

och mera avancerade studier i olika skogliga ämnen, måste eftersträvas

att i kurserna inlägges så mycket som möjligt av muntliga lektioner,

praktiska tillämpningsövningar, demonstrationer och exkursioner.

Vidare framhålles i skogsstyrelsens promemoria att en rörlig instruktions-

och upplysningsverksamhet visat sig värdefull

och uppskattad samt att även den korta demonstration och upplysning,

som kan meddelas genom film, bildserier, demonstrationsredskap o. s. v.,

ger påtagliga resultat. Undervisningsformen bör få vidgad tillämpning, då

den synes medföra en rätt effektiv utbildning utan nämnvärt avbrott i huggarnas

förtjänstarbete.

Slutligen erinrar skogsstyrelsen om att det vid kommunala skolor

för yrkesundervisning och centrala verkstadsskolor

hittills förekommit endast ett par skogskurser, anordnade i samarbete mellan

skogsvårdsstyrelserna och yrkesskolan. På detta område bör enligt

skogsstyrelsens mening bedrivas fortsatt försöksverksamhet. Tiden torde

emellertid knappast vara mogen att för gängse skogsarbetarutbildning ordna

helårskurser vid sistnämnda skolor.

Elevrekrytering, lokaler och undervisningsmateriel. Skogsstyrelsen framhåller,

att elevrekryteringen till i första hand ungdomskurserna stundom

2 Dihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 111.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 141.

varit vansklig att ordna, samt rekommenderar vissa åtgärder för att väcka

större intresse. Sålunda bör lärarna i folkskolans avgångsklasser och ungdomsförmedlingarna

hållas väl å jour med kursverksamheten, gärna med hjälp av

meddelanden, som kan lämnas till eleverna. Genom skoglig klubbverksamhet

och andra aktiviteter hos ungdomsorganisationerna kan deltagande i utbildningskurser

stimuleras och även viss förberedande yrkesutbildning meddelas.

Vidare ger ett register eller kartotek, grundat på eleverna vid skogsbelonade

fortsättningsskolor, skogsklubbar, kombinerade kurser och liknande

goda möjligheter att personligt nå och hålla studieintresserade ungdomar

underrättade om utbildningskurserna. Slutligen framhåller skogsstyrelsen,

att man genom att låta vissa kurstyper såsom skoglig ungdomskurs,

längre kurs i skogsarbete och längre allmän skogsbrukskurs återkomma

på bestämda tider och platser kan åstadkomma en fasthet i utbildningsverksamheten,

som underlättar propagandan för densamma och blir

traditionsskapande, vilket i sin tur torde inverka gynnsamt på elevtillströmningen.

Beträffande lokaler för verksamheten anför skogsstyrelsen, att inrätttande

av särskilda skogsarbetarskolor icke för närvarande torde vara aktuellt.

Till stöd härför åberopas bland annat det förhållandet, att flertalet

skogsvårdsstyrelser har tillgång till skogsvårdsgårdar, som i stor utsträckning

upplåtes för utbildning i skogsarbete. Dessa gårdar är redan i viss mån

centraler för den skogliga yrkesutbildningen och kommer väl att ytterligare

utvecklas i den riktningen. Allt efter som verksamheten ökar kommer det

emellertid att bli allt vanligare, att skogsvårdsgårdarna icke kan rymma

alla de önskade utbildningskurserna och då måste andra förläggningsmöjligheter

utnyttjas.

Av promemorian framgår, att mycket stora brister föreligger i fråga om

skoglig undervisningsmateriel. Skogsstyrelsen anför emellertid, att den avser

att intensifiera sin verksamhet på detta område, därest den personalförstärkning

erhålles, varom förslag framlägges i annat sammanhang i promemorian.

Arbetet på detta fält måste ske i intimt samarbete med andra

skogliga organ, yrkesutbildningsmyndigheter och tillverkare av undervisningsmateriel.

Den skogliga yrkesutbildningens organisation. Enligt skogsstyrelsens mening

måste det anses mindre lämpligt att inför den väntade översynen av

hela yrkesutbildningens centrala organisation, för vilken i det föregående

redogjorts, genomföra den av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna fullständiga

omläggningen av ledningen för en sektor av den skogliga yrkesutbildningen

— skogsarbetarutbildningen — vilken så sent som år 1949 fick sin

nuvarande utformning. Till stöd härför anföres, att den föreslagna skogsbrukets

centrala yrkesutbildningsnämnd måste bli ett provisorium, därest

även skogsbruket kommer att beröras av den bebådade allmänna översynen.

Det synes nämligen enligt skogsstyrelsen långt ifrån säkert, att denna nämnd

och dess personal, såsom arbetsmarknadsstyrelsen förutsett, kan anslutas till

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 14/.

det blivande centrala organet. Även bortsett härifrån har arbetsmarknadsstyrelsen

icke angivit bärande skäl för den föreslagna omorganisationen.

Härom anföres i skogsstyrelsens promemoria i huvudsak följande.

Skogsvårdsstyrelsernas påstådda bristande kunskap om och erfarenhet

av avverkningsarbete uppväges av den speciella sakkunskap, som genom råden

i undervisningsfrågor knutits till dessa styrelser. Det väsentliga är emellertid,

att lärarna har fullgod kompetens. Skogsvårdsstyrelsernas lärare utbildas

vid kurser i intimt samarbete med skogsbrukets arbetsstudieorgan

och har därvid i många fall fått mycket goda vitsord. Några bestämda sakligt

grundade anmärkningar mot deras sätt att sköta sin uppgift har veterligen

ej heller framställts. Det är mera den personliga läggningen och förmågan

än anställning hos det ena eller andra organet, som avgör om en

lärare är lämplig för sin uppgift. Verksamheten är mera beroende av lärarnas

duglighet än av organisationsformen. Emellertid är det viktigt, att skogsvårdsstyrelsernas

lärare genom repetitionskurser, studieresor och på annat

sätt håller sig å jour med utvecklingen särskilt på det avverkningstekniska

området.

Att råden i undervisningsfrågor icke alltid och överallt varit vad de kunde

bli skall erkännas. Därav lär emellertid icke kunna dras den slutsatsen, att

råden saknar förutsättningar att bli ett forum för samarbete. Med ett par

undantag kan sägas att utvecklingen gått mot ett effektivare och mera förtroendefullt

samarbete.

Införandet av särskilda fristående nämnder torde komma att medföra

ytterligare splittring. Domänverket, skogsvårdsstyrelserna och skogsägarna

måste även efter förslagets genomförande i stor utsträckning syssla med

och ansvara för vissa delar av yrkesutbildningen. I egenskap av samordnande

organ kommer de föreslagna nämnderna ej att ha större maktbefogenhet än

de hittillsvarande råden utan får helt lita till den vilja till samarbete, som

kan visas från olika håll.

Den föreslagna organisationen kan också befaras medföra en konstlad

gränsdragning mellan skogsvårdsundervisningen och undervisningen i arbetsteknik

m. m.

Man torde kunna räkna med att nämnderna skulle få mycket svårt att

lösa lärar- och lokalfrågorna. Det har visat sig ytterligt svårt för skogsvårdsstyrelserna

att få låna lärarkrafter från storskogsbruket. Av de totala lärartimmarna

vid skogsvårdsstyrelsernas tekniska kurser svarar från storskogsbruket

lånade lärare och instruktörer endast för 2 procent. Skogsvårdsstyrelserna

har därför nödgats låta utbilda ett stort antal av sina egna befattningshavare

till lärare och instruktörer i skogstekniska ämnen. Storskogsbruket

och arbetsstudieorganen anser sig icke kunna i framtiden lämna

skogsvårdsstyrelserna nämnvärt större hjälp än hittills i detta avseende.

Då det måste antas, att dessa företag och institutioner icke kan lämna nyskapade

organ för skoglig yrkesutbildning hjälp i större omfattning än vad

som kommit skogsvårdsstyrelserna till del, skulle yrkesutbildningsnämnderna

få utomordentligt svårt att lösa lärarfrågan.

Skogsstyrelsen har kommit till den slutsatsen, att den nuvarande organisationen

i princip bör bibehållas. Såsom skäl anföres vidare, att all skoglig

yrkesutbildning för skogsarbetare och skogsägare i största utsträckning

bör hållas samman. Vidare anföres, att skogsvårdsstyrelserna redan svarar

för den övervägande delen av den egentliga yrkesutbildningen för dessa kategorier.

Dessutom har skogsvårdsstyrelserna tillgång till utbildad och pc
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr lbi.

dagogiskt erfaren personal för undervisning i både skogstekniska och skogsvårdande

ämnen samt disponerar i de flesta fall ändamålsenligt inredda lokaler

för undervisning. I övrigt anföres, att skogsvårdsstyrelserna alltmer

kommit att vid sidan av sin ursprungliga skogsvårdande uppgift anlitas som

allmänna skogliga organ inom sina verksamhetsområden samt att det under

alla förhållanden torde bli billigare att utnyttja en redan befintlig organisation

än att tillskapa en helt ny sådan.

Enligt skogsstyrelsens mening torde emellertid vissa åtgärder böra vidtagas

i syfte att förbättra och effektivisera den nuvarande organisationen. Sålunda

föreslås, att skogsstyrelsen skall utökas med en ledamot representerande

skogsarbetarna. Vidare avser skogsstyrelsen att låta det fortsatta samarbetet

med framförallt domänstyrelsen, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen och skogsarbetsstudieorganen

ske i mera organiserade former, exempelvis genom regelbundna

överläggningar i en större krets. Hittills har samarbetet mest

skett genom underhandskontakter och tillfälliga konferenser. För att klarare

markera skogsvårdsstyrelsernas ansvar för yrkesutbildningen föreslås,

att i förordningen för skogsvårdsstyrelserna skall direkt föreskrivas, att

dessa skall verka »för den skogliga upplysningen och yrkesutbildningen»

i stället för såsom nu »för utbredande av kunskap om skogsskötseln och

landets skogsbruk». I syfte att förbättra och aktivisera samarbetet mellan

skogsvårdsstyrelserna och dessas råd i undervisningsfrågor bör dessutom

vissa tillägg göras till skogsvårdsstyrelseförordningen, innebärande att personliga

suppleanter skall utses för ledamöterna, att rådets arbetsuppgifter

anges samt att för rådets verksamhet skall finnas av skogsstyrelsen fastställd

instruktion. I denna synes lämpligen böra föreskrivas, att vid behov

särskild expertis, exempelvis representanter för arbetsmarknadsmyndigheten,

yrkesutbildningsväsendet, lantbruksundervisningen eller det allmänna skolväsendet,

bör adjungeras med rådet. Angående samarbetet mellan skogsvårdsstyrelserna

och dessas råd anföres, att detta bör kunna ge ett ständigt

bättre resultat av verksamheten. Strävan bör vara att genom rådet söka med

skogsvårdsstyrelsernas utbildningsarbete samordna annan yrkesutbildning

bedriven av domänverket, skogsbolag, skogsägareföreningar, kommunala

yrkesskolor, lantmannaskolor och skolstyrelser. Det torde vara lämpligt, att

rådet och skogsvårdsstyrelsen därjämte tar initiativ till allmänna konferenser

om de skogliga yrkesutbildningsproblemen inom skogsvårdsstyrelsens

verksamhetsområde.

Skogsstyrelsen har slutligen något berört ett par organisatoriska frågor i

anslutning till den skogliga undervisningen vid vissa anstalter för yrkesutbildning.

Enligt skogsstyrelsens mening bör sålunda tillstånd ges för anordnande

av skogliga kurser vid kommunala yrkesskolor, i vilkas uppgifter enligt

gällande regler icke ingår utbildning i skogsarbete eller skogsbruk. I

detta sammanhang erinrar skogsstyrelsen om att statsmakterna i annat sammanhang

uttalat, att hinder icke borde möta att i dessa undervisningsanstalters

regi ordna lantbruksutbildning, vilken även den är undantagen i stad
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lit.

21

gan för den kommunala yrkesundervisningen. Möjligheter bör även öppnas

för de centrala verkstadsskolorna att, om förutsättningar eljest är för handen,

anordna skogliga linjer. Därvid förutsättes, att överstyrelsen för yrkesutbildning

samråder med skogsstyrelsen i de frågor rörande kursplaner,

lärarbehörighet m. in., som uppstår i samband med skogliga kurser i överstyrelsen

underställda skolor. Vidare bör enligt skogsstyrelsen de ansvariga

skogliga myndigheterna få bättre insyn och visst inflytande på den skogliga

utbildningen inom lantbrukets skolor. I sådant syfte bör skogsvårdsstyrelserna

beredas tillfälle att föreslå en ledamot i styrelserna för dessa skolor.

Det torde dessutom finnas anledning för lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen

att träffa överenskommelse om det samarbete, som kan erfordras vid utformningen

och den fackliga inspektionen av den skogliga undervisningen

vid dessa skolor liksom i fråga om lärarbehörighet in. m.

Personalfrågor. Skogsstyrelsen föreslår, att ämbetsverket skall tillföras en

ny tjänst såsom byrådirektör i lönegrad 33, vars innehavare helt kan ägna

sin tid åt den skogliga utbildningsverksamheten. Genom 1949 års beslut om

ordnandet av den statsunderstödda skogliga yrkesutbildningen förstärktes

skogsstyrelsen med en tjänst i lönegrad Ce 27, vars innehavare likväl måst

tagas i anspråk för andra arbetsuppgifter. Huvuddelen av det med undervisningsverksamheten

förenade arbetet har pålagts en förste byråsekreterare

i lönegrad Ce 29 vid sidan av andra ansvarsfulla göromål. Denna anordning

måste emellertid på längre sikt anses synnerligen otillfredsställande.

I övrigt föreslås beträffande skogsstyrelsen, att medel skall anvisas för

anställande av två specialutbildade lärare. Det har nämligen visat sig utomordentligt

lämpligt att hos skogsstyrelsen ha tillgång till dylika lärarkrafter,

som kan medverka vid den centralt ordnade instruktionsutbildningen och

vid behov fungera som kursledare eller speciallärare särskilt hos de mindre

skogsvårdsstyrelser, där lärarfrågan är vansklig att lösa. Hittills har för

dessa uppgifter hos skogsstyrelsen funnits en amanuens och en extra ordinarie

tjänsteman (skogsmästare), vilket visat sig vara otillräckligt.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas personalfrågor framhåller skogsstyrelsen,

att det oundgängligen nödvändiga tillskottet av lärarpersonal uppgår

till 12 yrkeslärare, varav hälften bör placeras i 17 och hälften i 19 lönegraden,

samt 6 helårsanställda instruktörer med lön eller arvode motsvarande

12 lönegraden. Därutöver kräver verksamhetens tilltagande omfattning inrättande

i vissa län av särskilda befattningar som ledare för undervisningsarbetet.

För närvarande torde direkt behov av sådana tjänster finnas hos

skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Då i några fall frågan torde kunna lösas genom

utbyte av en assistentbefattning mot en förste assistentbefattning, räknar

skogsstyrelsen endast med två helt nya befattningar. Dessa bör i avvaktan

på en översyn av skogsvårdsstyrelsepersonalens löneställning placeras i 27

lönegraden. Ytterligare tre ä fyra skogsvårdsstyrelser torde inom en snar

framtid behöva tillföras särskilda tjänster för utbildningsledare. Då den

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr lil.

personalförstärkning, som skogsstyrelsen begär, endast är avsedd att möta

det aktuella behovet, .måste vid en utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen

ytterligare personal tillföras organisationen. Kostnaderna för den föreslagna

personalförstärkningen torde under ett övergångsår få bestridas

från det särskilda kursanslaget. Styrelsen utgår emellertid från att befattningarna

därefter kommer att uppföras på avlöningsstaten, tills vidare såsom

extra ordinarie. I övrigt anför skogsstyrelsen i huvudsak följande i fråga

om personalbehovet hos skogsvårdsstyrelserna.

Skogsvårdsstyrelserna har hittills icke erhållit någon personalförstärkning

av praktisk betydelse för att möta den ökade arbetsbelastning, som följt med

den nya yrkesutbildningsverksamhet, som ålades dem år 1949. I mycket

större utsträckning än som då förutsattes har skogsvårdsstyrelserna varit

nödsakade att taga i anspråk egen personal för detta arbete. På många håll

har emellertid gränsen nu nåtts för vad som kan åstadkommas inom ramen

för gällande personalstat utan att andra viktiga arbetsuppgifter i alltför hög

grad eftersättes.

Inom skogsstyrelsen har utredning verkställts angående den tid skogsvårdsstyrelsernas

samt för ändamålet lånad personal använt för undervisningsarbete

under budgetåret 1952/53. Av utredningen framgår, att den del

av yrkesutbildnings verksamheten, som tillkom genom 1949 års beslut, däri

inberäknat skälig andel i allmän planläggning och administration, kräver

fem jägmästare, tio skogvaktare och sex förmän (instruktörer). Den personalförstärkning,

som skogsvårdsstyrelserna erhållit för att fullgöra utbildningsuppgifterna,

uppgår till ungefär halva detta antal. Av denna anledning

har skogsvårdsstyrelserna nödgats i viss mån eftersätta andra arbetsuppgifter

för att kunna tillfredsställande lösa den viktiga yrkesutbildningsfrågan.

Det är alltså enligt skogsstyrelsen uppenbart, att skogsvårdsstyrelserna

måste erhålla en personalförstärkning dels för att ersätta personal,

som tagits från andra arbetsuppgifter, dels för att möjliggöra den ökning

av den skogliga yrkesutbildningen, som icke längre kan anstå. Först

och främst erfordras därvid skickliga yrkeslärare. Vid beräkningen av personalbehovet

har skogsstyrelsen utgått från en önskvärd och genomförbar

ökning av verksamheten under de närmaste åren med 100 procent för den

grundläggande utbildningen i ungdomskurser och 50 å 75 procent för övriga

kurstyper.

Elevunderstöd. Skogsstyrelsen, som undersökt mathållningskostnaderna vid

de av skogsvårdsstyrelserna anordnade kurserna, framhåller att starka skäl

talar för en höjning av elevunderstödet respektive traktamentsstipendiet

från 4 till 5 kronor för dag. Sådant bidrag bör utgå med samma belopp vid

alla kurstyper. Skogsstyrelsen är däremot med hänsyn till stipendieförmånerna

vid annan yrkesutbildning icke för närvarande beredd att i likhet

med arbetsmarknadsstyrelsen föreslå någon höjning av stipendiet för förlorad

arbetstid. Stipendier av denna typ bör dock enligt skogsstyrelsen

kunna utgå vid alla slag av kurser i skogsarbete, alltså även vid körarkurser.

Vidare anser skogsstyrelsen önskvärt, att även deltagare i andra än

ungdoms- och förmanskurser skall få del i inkomsten av utfört arbete i form

av arbetspremier. Regeln att statsbidraget till skogsarbetarkurser skall minskas

med inkomsten av utfört arbete bör därför utgå. Slutligen föreslås, att

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr Ht.

elever vid ungdoms- och förmanskurs samt vid annan skogsbrukskurs skall

tillerkännas resebidrag enligt samma grunder som vid skogsarbetar- och

körarkurser. Dylika bidrag utgår nämligen vid annan ungdomsutbildning och

vid hushållningssällskapens kursverksamhet. Liksom i fråga om sistnämnda

slag av kurser bör enligt skogsstyrelsen resebidrag dock icke utgå vid

kurser kortare än 6 dagar, vilken begränsning synes böra införas även för

skogsarbetarkurser. Kortare kurser förlägges nämligen i regel så, att nämnvärda

resekostnader icke uppkommer.

Statsbidragsregler. De nuvarande huvudprinciperna för statsbidragsgivningen

skall enligt skogsstyrelsens förslag bibehållas. Härom anför skogsstyrelsen

i huvudsak följande.

För närvarande utgår statsbidraget till skogsvårdsstyrelsernas kurser med

100 procent av vissa" slags kostnader och 75 procent av andra. Detta innebär,

att i genomsnitt 15 procent av den totala kostnaden måste bestridas av

lokala bidrag. Främst har sådana bidrag erhållits från landstingen, men även

från bolag och skogsägareföreningar lämnas hjälp. Arbetsmarknadsstyrelsen

har i sitt förslag utgått från att staten bör helt bekosta den skogliga yrkesutbildningen,

vilken åsikt omfattas av många, som yttrat sig i frågan.

Administrativt sett skulle förslagets genomförande innebära en avsevärd förenkling.

Statsanslaget skulle i så fall behöva uppräknas med omkring 20

procent. Emellertid gäller för praktiskt taget all annan yrkesutbildning på

motsvarande plan, att en fördelning av kostnaderna sker mellan staten och

lokala organ såsom landsting, kommuner, stiftelser. Skogsstyrelsen har också

uppmärksammat, att en märkbar ökning av verksamheten kunnat genomföras

i de län, där de lokala organen — främst landstinget — visat intresse

för saken och anslagit större belopp. Skogsstyrelsen finner därför övervägande

skäl tala för att bibehålla de nuvarande huvudprinciperna för statsbidragsgivningen.

Vidare framhåller skogsstyrelsen lämpligheten av att bestämmelserna i kungörelserna

den 3 juni 1949 (nr 388) angående statsunderstödda skogsbrukskurser

och den 13 oktober 1944 (nr 679) angående understöd av statsmedel

åt vissa elever vid skogsbrukskurser sammanföres i en gemensam kungörelse.

I anslutning härtill anföres, att de i förstnämnda kungörelse fastställda

reglerna om statsbidragets beviljande bör tillämpas för alla kurser.

Vid sammanförandet av nyssnämnda båda författningar till en kungörelse

bör enligt skogsstyrelsen dels införas ökad möjlighet till bidrag för vissa

av skogsföretag och andra anordnade kurser, dels genomföras en allmän

förenkling av bidragsreglerna. Härom anför skogsstyrelsen i huvudsak följande.

Till den kursverksamhet, som bedrives av skogsföretag in. fl., har hittills

i mindre omfattning utgått understöd i form av stipendier till eleverna vid

vissa kurser, vid vilka kursplan och lärare godkänts av skogsvårdsstyrelse.

Företagens verksamhet är av naturliga skäl huvudsakligen av intern betydelse,

och kurser av sådan typ torde ej behöva understödjas med statsmedel

annat än i form av elevunderstöd. I den mån skogsföretag, skogsägareföreningar

eller andra anordnar grundläggande yrkesutbildningskurser, som

är öppna för allmänheten, och kurserna i övrigt fyller kraven på statsunderstödda

skogsbrukskurser, bör hinder icke möta att etter prövning ge

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-1.

bidrag enligt gällande bestämmelser även till lärar- och driftskostnader.

Principen bör härvid vara, att endast sådana kurser understödjes, som direkt

vidgar de för allmänheten öppna yrkesutbildningsmöjligheterna.

Vid alla kurstyper utom kombinerade kurser utgår för närvarande statsbidrag

med hela kostnaden för traktamentsstipendier. Då kombinerade kurser i

alla andra avseenden är jämställda med skogsarbetarkurser, bör helt statsbidrag

kunna utgå även vid kombinerade kurser, såsom fallet för övrigt är på

lantbrukets område. Där kan vidare statsbidrag utgå även till traktamentskostnader

för särskilt anlitad lärare eller instruktör. Motsvarande bestämmelse

bör gälla vid skogliga utbildningskurser. I överensstämmelse med vad som

gäller vid statsunderstödd utbildningsverksamhet på lantbrukets område bör

vidare statsbidrag kunna utgå, när elevantalet är minst sju. Kravet på ett

minsta elevantal av tio vid ungdomskurs och förmanskurs bör sålunda utgå.

För att få igång ungdomsutbildningsverksamheten i trakter, där intresset

ännu är litet, kan det nämligen vara nödvändigt att till en början hålla kurser

med ett mindre antal elever. Tidsfristen för avgivande av slutlig ansökan

bör inskränkas till en månad, såsom nu gäller för hushållningssällskapens

del.

Skogsstyrelsen tillstyrker slutligen arbetsmarknadsstyrelsens förslag, att

åt skolöverstyrelsen skall uppdragas att i samråd med skogliga myndigheter

verkställa en översyn av bestämmelserna angående statsbidrag till skogsbetonade

fortsättningsskolor i syfte att bättre anpassa dessa bestämmelser

efter de särskilda förhållanden, varunder denna skolform arbetar. Därest

särskilda bestämmelser behöver utformas för statsbidrag till skogliga kurser,

anordnade av kommunala anstalter för yrkesutbildning eller centrala

verkstadsskolor, torde det få ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning

att framlägga förslag i frågan.

Kostnadsberäkningar. Skogsstyrelsen har med ledning av de gångna årens

erfarenheter beräknat medelsbehovet under nästa budgetår för den av styrelsen

förutsatta verksamheten till 1 000 000 kronor i enlighet med följande

sammanställning.

1. Bidrag till kurser

Skogliga ungdomskurser......................... 190 000

Kurser i skogsarbete, huggning m. m............... 225 000

Kurser i skogsarbete, körning m. in............... 40 000

Förmanskurser ................................. 20 000

Kombinerade kurser (i såväl skogsarbete som skogsbruk

i övrigt) ................................ 100 000

Instruktionsverksamhet .......................... 45 000

Elevunderstöd .................................. 70 000 690 000

2. Instruktörsutbildning ............................ 25 000

3. Inköp av för skogsvårdsstyrelserna gemensam undervisnings
materiel

m. m......................................... 25 000

4. Personalkostnader (övergångsvis)

Skogsstyrelsen .......................................... 48 000

Skogsvårdsstyrelserna .................................... 212 000

Summa kronor 1 000 000

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

Skogsstyrelsen har vid beräkningen av medelsbehovet till bidrag till kurser

utgått från cirka 500 elever i skogliga ungdomskurser, omkring 600 elever

i längre skogsarbetarkurser och 2 500 å 3 000 elever i kortare specialkurser.

Härtill kommer rörlig instruktionsverksamhet för 6 000 ä 8 000 deltagare

och kombinerade kurser med cirka 2 000 elever.

I fråga om instruktörsutbildningen har skogsstyrelsen räknat med två

längre fullständiga instruktörskurser jämte fyra å fem kortare specialeller

repetitionskurser årligen, förutsatt att domänverket och skogsarbelsstudieorganen

i viss omfattning fortsätter sin instruktörsutbildning.

Beträffande det till inköp av undervisningsmateriel m. in. beräknade beloppet

anför skogsstyrelsen, att det i fråga om dyrbarare hjälpmedel för

undervisningen, t. ex. körredskap och utrustning för motorsågsundervisning,

skulle vara ändamålsenligt att skogsstyrelsen inköpte och till skogsvårdsstyrelserna

utlånade lämpligt sammansatta demonstrationsuppsättningar. I

övrigt avses beloppet för utarbetande av en upplysande broschyr, som kan

spridas genom ungdomsorganisationer, ungdomsförmedlingar, folkskolor,

fackföreningar m. fl. för att öka kännedom om de möjligheter till skoglig

yrkesutbildning, som står till ungdomens förfogande.

Vad slutligen angår personalkostnaderna förutsätter skogsstyrelsen, att

desamma från och med budgetåret 1955/56 skall överföras till skogsstyrelsens

respektive skogsvårdsstyrelsernas avlöningsanslag.

B. Yttrandena.

Sammanfattningsvis kan anföras, att nära nog samtliga remissmyndigheter

synes dela skogsstyrelsens uppfattning om angelägenheten av att den

skogliga yrkesutbildningen intensifieras. I det av domänstyrelsen avgivna

yttrandet framhålles exempelvis särskilt nödvändigheten av ett vidgat allmänt

stöd åt ifrågavarande utbildning, ökade anslag för verksamheten tillstyrkes

även av överstyrelsen för yrkesutbildning. Vidare anför arbetsmarknadsstyrelsen,

som konstaterar att ett flertal av de i arbetsmarknadsstyrelsens

promemoria framförda förslagen upptagits av skogsstyrelsen, att de

förslag, beträffande vilka överensstämmelse råder i de av skogsstyrelsen

och arbetsmarknadsstyrelsen framlagda promemoriorna, skyndsamt bör förverkligas.

Därmed skulle en utökning av skogsarbetarutbildningen omedelbart

kunna ske, vilket enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning är ytterst

angeläget. Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län anför, att skogsstyrelsens

förslag torde få anses vara ett minimiprogram. Samma åsikt uttalas av

skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län, som betecknar förslaget såsom mycket

blygsamt. Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller, att skatteinkomsterna

från skogen motiverar ett väsentligt bättre stöd från det allmännas

sida till den skogliga yrkesundervisningen än som utgår för närvarande.

Även om sålunda en intensifiering av den skogliga yrkesutbildningen tillstyrkes

i princip av så gott som alla remissinstanser, gör emellertid dessa

samtidigt mer eller mindre omfattande erinringar mot skilda avsnitt av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition, nr lbl.

skogsstyrelsens förslag. Sålunda framföres beträffande organisationen av utbildningsverksamheten

i en del fall helt nya förslag, framför allt rörande

den centrala ledningen. I andra fall åter betonas, att en verksamhet i enlighet

med de av skogsstyrelsen uppdragna riktlinjerna måste betraktas såsom

ett provisorium i avvaktan på dels en i åtskilliga yttranden föreslagen översyn

av skogsarbetarutbildningen, dels den förutsatta utredningen rörande

hela yrkesutbildningsverksamhetens centrala ledning. Särskilt inom skogsvårdsstyrelsernas

råd i undervisningsfrågor har uttalanden gjorts härom.

Delade meningar föreligger vidare beträffande de olika utbildningsformerna.

Från skogsvårdsstyrelsernas sida framföres slutligen vissa erinringar mot

bestämmelserna rörande elevunderstöd och statsbidrag. Erinringarna går i

huvudsak ut på att bidragsreglerna bör ytterligare förenklas samt på att

bidragen bör ökas.

Helt avstyrkande utlåtanden har avgivits blott av statskontoret och Föreningen

Värmlands skogsarbetsstudier. Såsom skäl för sitt avstyrkande anför

statskontoret att förutsättningar svårligen kan anses föreligga för att i

rådande statsfinansiella läge genomföra ett så kostnadskrävande förslag som

det av skogsstyrelsen framlagda. Dessutom finner ämbetsverket synnerligen

angeläget att resultatet av 1952 års vrkesutbildningssakkunnigas arbete avvaktas,

innan det överväges att i olika hänseenden intensifiera den lägre

skogliga yrkesutbildningen. Slutligen må även nämnas, att Sveriges skogsägareförbund

helt allmänt uttalar, att förslagen icke är tillfredsställande

i vad avser skogsarbetarutbildningen, varför förbundet icke anser sig kunna

tillstyrka desamma i denna del.

Utbildningsbehovets omfattning och karaktär, utbildningsmål m. m. De

av skogsstyrelsen anförda synpunkterna rörande utbildningsbehovets omfattning

delas så gott som helt av samtliga remissmyndigheter. I några yttranden

har emellertid skogsstyrelsens bedömanden i berörda hänseende

gjorts till föremål för erinringar, överstgretsen för yrkesutbildning ifrågasätter

sålunda, huruvida icke frågan om kursverksamhet inom skogsbruket

för arbetslösa bör bli föremål för uppmärksamhet i förevarande sammanhang.

Enligt nu gällande bestämmelser för yrkesutbildningskurser för arbetslösa

m. fl. kan dylika kurser avse alla yrkesområden utom skogsbruket.

Vidare anför en av ledamöterna i rådet för undervisningsfrågor hos skogsvårdsstyrelsen

i Blekinge län, att behovet av utbildade skogsarbetare är betydligt

större än förekomsten av större skogskomplex anger. Även bondeskogsbruket

har sålunda behov av kunniga skogsarbetare. Värmlands skogsarbetsstudier

framför erinringar mot att skogsstyrelsens förslag ej omfattar

alla kategorier av skogsarbetare, t. ex. flottningsarbetarna har lämnats utanför.

Vidare anföres, att beräkningarna av antalet fasta skogsarbetare är alltför

schematiska och att en utbildning, som omfattar endast 10 procent av

nytillkommande skogsarbetare, måste anses vara alldeles otillräcklig.

Vissa remissmyndigheter har icke ansett sig kunna dela skogsstyrelsens

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

uppfattning, att yrkesutbildningen av de egentliga skogsarbetarna ej lämpligen

kan behandlas som ett fristående problem. 1052 års yrkesutbildningssakkunniga

anför sålunda, att utbildningen av yrkesarbetare i egentlig mening

och av självständiga företagare avser helt olika utbildningsmål. Skogsstyrelsens

uppfattning, att den grundläggande utbildningen bör vara gemensam

för de blivande skogsägarna och för skogsarbetarna, delas dock av de

sakkunniga. Den vidareutbildning, vilken på samma sätt som inom andra

näringsgrenar bör följa efter grundutbildningen för de båda kategorierna,

företer emellertid enligt de sakkunniga väsentliga skiljaktigheter. Skogsvårdsstgrelsen

i Östergötlands län anför, att den grundläggande yrkesutbildningen

bör skiljas från den fortsatta yrkesutbildningen, sedan avgörande

träffats i frågan om den centrala ledningen för all yrkesutbildning. Föreningen

skogsarbeten anför, bland annat, att begreppsförvirring beträffande utbildning

i skogsarbete och utbildning i skogsvård ofta medfört en oklar målsättning

vid fastställande av kurstyper och utbildningsprogram. Skogsarbetarutbildningen

har därför hittills icke kunnat tillförsäkras den stadga, som

måste eftersträvas och som är utmärkande för annan yrkesutbildning. Föreningen

finner skogsstyrelsens uppfattning, att skogsarbetarutbildningen ej

lämpligen kan behandlas som ett fristående problem, svårförståelig ur praktiska

synpunkter. Liknande uttalanden har gjorts av Föreningen skogsarbetens

och domänstgrelsens arbetsstudieavdelning samt Mellan- och sydsvenska

skogsbrukets arbetsstudier. Arbetsstudieavdelningen anför sålunda, att

den förberedande utbildningen på ett tidigt stadium bör vara gemensam för

blivande skogsarbetare och hemmansägare. Utbildningen av skogsarbetare

bör därefter bedrivas efter en särskild linje. Sistnämnda sammanslutning

framhåller, att yrkesutbildningen i princip bör differentieras för de båda

huvudgrupperna, skogsarbetare och skogsägare. Landsorganisationen i Sverige

anför beträffande skogsstyrelsens åsikt att någon egentlig gräns icke finnes

mellan skogsarbetarnas och skogsägarnas olika behov av yrkesutbildning,

att utbildningen i arbetsteknik är det väsentligaste. Efter den grundläggande

utbildningen, som i enlighet med gängse yrkesutbildningspraxis

huvudsakligen bör omfatta arbetsteknik, bör följa den mera avancerade med

påbyggnadskurser, varigenom skogsägarna får sitt behov av utbildning i

skogsskötsel tillfredsställt. Det synes därför nödvändigt att upprätthålla en

klar gräns i utbildningsbehoven. Sveriges skogsägareförbund gör gällande,

att skogsstyrelsens nyssnämnda åsikt icke är riktig. De egentliga skogsarbetarna

bildar nämligen en växande och alltmera klart avgränsad yrkesgrupp

med samma berättigade krav på utbildning i sitt yrke som andra arbetstagare

i vårt nutida samhälle. Värndands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening

anser icke lämpligt, att undervisningen i skogsvård blandas

samman med yrkesutbildningen av skogsarbetare. Icke heller Svenska lantarbetsgivareföreningen

kan ansluta sig till skogsstyrelsens uppfattning, att

yrkesutbildningen av de egentliga skogsarbetarna ej lämpligen kan behandlas

som ett fristående problem.

I fråga om utbildningsmålet framhåller vidare domänstyrelsen, att detta be
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H.

träffande elever i enhetsskolans klass 9 y och den yrkesbetonade fortsättningsskolan

bör vara att ge eleverna viss kunskap i ett yrke och den näring detta

tillhör, d. v. s. en fyllig yrkesorientering. För den egentliga yrkesutbildningen

bör målet vara, att yrkesutövarna skall få större möjligheter att finna en

god bärgning och för skogens vidkommande även att skapa en yrkesmedveten

skogsarbetarkår. Enligt arbetarskyddsstyrelsen bör ett av målen för utbildningen

vara att genom införande på bred front av en rationell arbetsteknik

åstadkomma en väsentlig och bestående minskning av yrkesskaderiskerna

i skogsarbete. Riksförbundet Landsbygdens folk anser, att frågorna rörande

vidareutbildningen av redan yrkesverksamma skogsarbetare är problem,

som så småningom kommer att bortfalla. Utbildningens slutgiltiga organisation

bör fördenskull taga sikte på framför allt ungdomens yrkesutbildning.

Förbundet anser emellertid, att möjligheter till vidareutbildning av

redan yrkesverksamma skogsarbetare bör finnas inom organisationens ram

även sedan yrkesutbildningen varit verksam under en lång följd av år.

Utbildningsformer. Endast i en del yttranden har erinringar framställts

mot de av skogsstyrelsen såsom lämpliga anvisade utbildningsformerna. Sålunda

framhåller domänstyrelsen — som ansluter sig till skogsstyrelsens förslag

att en stor del av utbildningsverksamheten bör bedrivas vid till tid och plats

bestämda kurser, s. k. fasta kurser, och att utbildning av redan yrkesverksamma

bör bedrivas genom rörlig instruktionsverksamhet — att nyssnämnda

fasta kurser med fördel kan kompletteras med en eller flera fasta

skogsarbetarskolor. Dylika skolor skulle ge en värdefull stadga åt utbildningen

och skulle dessutom utgöra goda centra dels för forskning i skogsbrukets

arbetslära, dels för lärare och instruktörer. Därest resurserna ej

skulle räcka till för såväl utbildning av redan yrkesverksamma som för ungdomsutbildningen,

bör den senare ges företrädesrätt. Arbetarskyddsstyrelsen

finner det angeläget, att avverkningstekniken och främst arbetstekniken

vid huggningsarbetet erhåller den framträdande plats i undervisningen, som

betingas av bland annat det förhållandet, att det övervägande antalet yrkesskador

vid skogsarbete är att hänföra till huggningsarbetet. Den praktiska

undervisningen i arbetsteknik vid avverkning anses med utgångspunkt härifrån

icke ha fått tillfredsställande utrymme såvitt angår den föreslagna

12 veckors ungdomskursen. Det synes därför oundvikligt med en utökning

av kurstiden. Från skogsvårdsstyrelsernas sida har icke gjorts några invändningar

mot de av skogsstyrelsen ifrågasatta utbildningsformerna. Däremot

har länsarbetsnämnderna gjort vissa uttalanden i berörda hänseende.

Sålunda uttalar länsarbetsnämnden i Stockholms län, att det synes

tveksamt, om det med framgång skall kunna anordnas skogsbetonade fortsättningsskolor

inom länet eller skogsarbetarlinjer vid länets centrala verkstadsskola

eller vid dess kommunala yrkesskolor. Även länsarbetsnämnden

i Jönköpings län uttalar tveksamhet beträffande den föreslagna utbyggnaden

av de skogsbetonade fortsättningsskolorna. För sin del anser nämnden,

att ungdomskurserna bör erhålla större utrymme än skogsstyrelsen före
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lhl.

29

slagit. I övrigt anför nämnden, att utbildningen i praktiskt skogsarbete bör

få större utrymme vid lantmannaskolorna samt att förslaget att förelägga

skogliga linjer till centrala verkstadsskolor knappast kan förverkligas annat

än i ett mycket begränsat antal län. Länsarbetsnämnden i Kronobergs län

framhåller, att den föreslagna utökningen av undervisningen i skogsarbetets

praktiska utförande vid lantmannaskolorna synes mindre lämplig. Länsarbetsnämnden

i Hallands län anser sig ej kunna rekommendera åtgärder

för att utöka den skogsbetonade fortsättningsskolans verksamhet. För att bibringa

därav iniresserade elever skoglig utbildning är ungdomskurser att

föredraga. Jämväl enligt länsarbetsnämnden i Örebro län bör man lägga

mindre vikt vid den utbildningsverksamhet, som i skogligt avseende bedrives

vid den yrkesbetonade fortsättningsskolan, emedan denna skolform

torde vara under avskrivning. Det synes icke heller vara genomförbart att

intensifiera den praktiska yrkesvägledningen i folkskolans avslutningsklasser.

Däremot torde en allmänt omfattande skogsarbetarutbildning av längre

karaktär, anordnad efter mönster av kurserna vid kommunala yrkesskolor

och centrala verkstadsskolor, vara en väsentlighet, som man icke kan underlåta

att pröva. Länsarbetsnämnden i Kopparbergs län framhåller, att utvecklingen

av yrkesutbildningen i klass 9 y av enhetsskolan är en angelägenhet,

som i framtiden kan få stor betydelse. Länsarbetsnämnden i Västernorrlands

län slutligen understryker behovet av en fast organiserad skoglig yrkesutbildning

vid lämpliga lantmannaskolor. Därvid framhålles lämpligheten av

att lägga det schemat överskjutande behovet av skoglig utbildning såsom

fortsättningskurser efter lantmannaskolans ordinarie terminsslut. Däremot

anser nämnden icke lämpligt eller möjligt att anordna direkta skogsutbildningskurser

vid de centrala verkstadsskolorna i länet annat än i form av

längre eller kortare instruktionskurser för högt kvalificerade arbetare för

utbildning inom specialiserade, maskintekniska områden. Beträffande kommunala

yrkesskolor bör skoglig utbildning upptagas på försök. Slutligen

framhålles vikten av att största möjliga fasthet åstadkommes såväl beträffande

kurstider som platser.

Av övriga remissmyndigheter anser sig Sveriges lantbruksförbund icke

helt kunna acceptera den form av utbyggnad utav undervisningen, som

skogsstyrelsens förordat. Kurserna bör sålunda enligt förbundet avse allenast

redan yrkesvana eller sådana personer, som önskar övergå till skogsarbete.

Utbildningen av ungdom däremot bör så långt det är möjligt med

hänsyn till erforderlig avvägning mellan ämnena läggas på fortsättningsskolorna

och lantmannaskolorna. Svenska landstingsförbundet har intet att

erinra mot den av skogsstyrelsen förordade utökningen av skogsundervisningen

vid lantmanna- och lantbruksskolor. Icke heller enligt landstingsförbundets

mening torde tiden ännu vara mogen för ett mera definitivt inordnande

av skogsundervisningen i undervisningsplanerna för de centrala

verkstadsskolorna eller de kommunala skolorna för yrkesutbildning. Föreningen

skogsarbeten anför i huvudsak, att en effektiv yrkesutbildning efter

moderna riktlinjer utgör en förutsättning för ett fullgott resultat av strä
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr lil.

vandena att ge en grundlig skolning åt skogsarbetarkåren. Detta nya utbildningsbehov

för cirka 100 000 personer torde icke tillfredsställande kunna

tillgodoses genom den av skogsstyrelsen föreslagna utvidgningen av skogsvårdsstyrelsernas

traditionella undervisning i skogsvård till att omfatta

jämväl undervisning i arbetsteknik in. in. Man torde även med säkerhet

kunna förutsätta, att skogsarbetarkåren kommer att avsevärt öka, enär tendensen

alltmera synes bli att virket från småskogsbruket försäljes på rot

till förädlingsindustrierna, som för avverkningen oftast anlitar egna arbetare.

För denna utökade skogsarbetarkår bör finnas utbildningsformer, som tager

direkt sikte på den framtida sysselsättningen. I övrigt anför föreningen,

att särskilt för ungdomsutbildningens del anspråk kan göras på en yrkesutbildning,

som är fast organiserad såväl till tid som rum och som till omfattning

och värde är likvärdig med andra utbildningsalternativ. En likställighet

med annan yrkesutbildning är sålunda ett angeläget önskemål.

Föreningen skogsarbetens och domänstgrelsens arbetsstudieavdelning anser,

såsom redan framgått av det föregående, att yrkesutbildningen på skogsbrukets

område efter den gemensamma förberedande utbildningen i den

skogsbetonade fortsättningsskolan respektive klass 9 y i enhetsskolan, vilken

senare utbildningsform enligt föreningen icke tillräckligt beaktats av

skogsstyrelsen, bör uppdelas på en linje för skogsägare och en linje för

skogsarbetare. Den senare linjen bör inledas med en ungdomskurs, i vilken

ämnet skogsvård bör få en relativt underordnad plats. Däremot bör utbildningen

i avverkning ges betydligt större utrymme. Ämnena virkestransport,

aptering in. m. och skogsuppskattning bör inskränkas. Ungdomsutbildningen

bör enligt föreningen förlängas till 14—16 veckor samt bedrivas vid fasta

kurser eller skolor. Utöver de av skogsstyrelsen förordade utbildningsformerna

föreslås anordnande av dikessprängningskurser, bergborrarkurser, flottarekurser

samt kurser för avverkningsförmän. I avvaktan på en fullt utbyggd

yrkesutbildning för skogsarbetare anses emellertid utbildningen såsom

ett provisorium i huvudsak kunna bedrivas med de av skogsstyrelsen

förordade kurstyperna, eftersom dessa ej förutsätter någon förberedande

utbildning. Mellan- och sydsvenska skogsbrukets arbetstudier anser, att yrkesutbildningen

av skogsarbetare bör bedrivas i form av dels ungdomsutbildning

vid skogsbetonade fortsättningsskolor och 12 veckors ungdomskurser,

dels utbildning i arbetstekniska ämnen och skogsvård av sådana yrkesverksamma,

som icke har ungdomsutbildning, dels ock påbyggnadskurser

i samma ämnen för skogsarbetare, som erhållit undervisning i nyssnämnda

utbildningsformer. I fråga om ungdomskurserna ifrågasättes en betydande

utökning av undervisningen i ämnet avverkning och transport. Såsom exempel

på kurser i arbetstekniska ämnen anges 3 veckors kurs för huggare, 1

veckas kurser i verktygsvård för huggare, i häst- och hovvård samt för

hästkörare ävensom 4 veckors kurser för hästkörare och för traktorförare.

I fråga om påbyggnadskurserna förordas i detta hänseende kurser i motorsågning,

i bergborrning och sprängning samt i dikning och dikessprängning.

Värmlands skogsarbetsstudier anför, att de av skogsstyrelsen skisserade

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

31

kursplanerna ej är till fyllest, varför desamma måste få helt annan utformning.

Särskilt framhålles, att utbildningen i avverkning och transport bör

utökas. Sveriges arbetares centralorganisation framhåller, att utbildningen

i motorsågning och verktygsvård bör ges förtursrätt. Svenska lantarbetsgivareföreningen

anser, att den skogliga yrkesutbildningen först efter hela

den egentliga ungdomsutbildningen bör uppdelas på olika linjer för de skilda

kategorierna. Utbildningen av redan yrkesverksamma bör enligt föreningen

uppläggas efter samma principer som för ungdomar, dock med den skillnaden,

att man torde få inskränka sig till kortare kurser. Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund framhåller, att den skogliga yrkesutbildningen

— som bör vara enhetlig — bör påbörjas i den skogligt betonade fortsättningsskolan,

varefter den mera mogna och mera omfattande yrkesutbildningen

bör äga rum dels vid lantmannaskolor, dels i särskilda ungdoms-

eller lärlingskurser i fasta förläggningar. För redan yrkesverksamma,

behöver yrkesutbildningen kompletteras med kortare specialkurser.

Förbundet tillstyrker vidare förslagen rörande skogliga kurser eller linjer

vid centrala verkstadsskolor. Sveriges skogsägareförbund anser de av skogsstyrelsen

föreslagna kurserna alltför korta. För att bli en yrkesskicklig

skogsarbetare kräves enligt förbundet en vida mer omfattande utbildning.

I ett flertal av yttrandena framhålles, att 1952 års yrkesutbildningssakkunniga

bör få i uppdrag att utreda jämväl yrkesutbildningen för skogsarbetare.

önskemål härom har sålunda uttalats av domänstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen

i Västmanlands län, vissa av de till skogsvårdsstyrelserna knutna

råden i undervisningsfrågor, Föreningen skogsarbeten, Föreningen skogsarbetens

och domänstyrelsens arbetsstudieavdelning, Värmlands skogsarbetsstudier,

Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges skogsägareförbund

samt Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening. Jämväl

1952 års yrkesutbildningssakkunniga har uttalat sig angående denna fråga

och därvid anfört, att uppläggningen och utformningen av den egentliga

skogsarbetarutbildningen bör bli föremål för fortsatta överväganden. Länsarbetsnämnden

i Gävleborgs län förutsätter, att ifrågavarande sakkunniga

även sysslar med skogsarbetarutbildningen.

Elevrekrytering, lokaler och undervisningsmateriel. Mot de av skogsstyrelsen

gjorda uttalandena angående lämpliga åtgärder för ökad elevrekrytering

på förevarande område samt angående behovet av lokaler och undervisningsmateriel

för verksamheten har icke framställts några erinringar i de

avgivna remissutlåtandena i vidare mån än som framgår av vad som anförts

under utbildningsformerna.

Organisationen. I fråga om yrkesutbildningens organisation har i flertalet

yttranden gjorts invändningar mot skogsstyrelsen förslag. I åtskilliga yttranden

har emellertid förslagen tillstyrkts åtminstone såsom ett fortsatt

provisorium. Flera av invändningarna är av principen natur. Sålunda anser

domänstyrelsen, att till den centrala myndighet, åt vilken verksamheten

anförtros, bör knytas en nämnd. Ledamöterna i denna skall representera och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

utses av respektive myndigheter och intressegrupper, vilka beröres av förevarande

utbildningsfrågor. En liknande nämnd bör även finnas hos de verkställande

organen i länen. Skogsvårdsstyrelsernas uppgifter i fråga om utbildning

i skogsarbete bör icke sträcka sig längre än till omhändertagande av

skogsägarnas utbildning på detta område inom ramen för skogsvårdsstyrelsernas

allmänna, skogsvårdande uppgifter. Slutligen uttalar domänstyrelsen

att, då motiv saknas att frilägga skogsarbetarutbildningen från övrig yrkesutbildning,

förstnämnda utbildning bör inordnas under överstyrelsen för yrkesutbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner alltjämt sitt förslag vara bäst

ägnat att skapa förutsättningar för ett nödvändigt intimt samarbete mellan

alla av skogsarbetarutbildningen intresserade parter. Med hänsyn till den

planerade utredningen om yrkesutbildningens centrala ledning vill arbetsmarknadsstyrelsen

emellertid icke motsätta sig, att lösningen av organisationsfrågan

för skogsarbetarutbildningen får anstå intill dess nämnda utredning

verkställts. 1952 års yrkesutbildningssakkunniga framhåller, att uppläggningen

och utformningen av den egentliga skogsarbetarutbildningen

förefaller att behöva bli föremål för fortsatt övervägande. Såsom ett provisorium

i avvaktan på resultatet av en sådan utredning bör verksamheten i

vad angår utbildningen av skogsarbetare tills vidare läggas upp och anordnas

i överensstämmelse med arbetsmarknadsstyrelsens förslag med de förändringarna,

att länsorganen, skogsbrukets yrkesutbildningsnämnder, ordnas

i huvudsak efter mönster av de yrkesnämnder, som finnes vid yrkesskolorna,

och att den centrala ledningen förlägges till en inom överstyrelsen för

yrkesutbildning organiserad sektion för skoglig yrkesutbildning. Vidareutbildningen

av de blivande skogsägarna bör däremot liksom hittills handhas

av skogsvårdsstyrelserna och, i den mån central ledning erfordras, av skogsstyrelsen.

Skolöverstyrelsen anför, att den lägre skogliga yrkesutbildningen,

på sätt skogsstyrelsen förordat, alltjämt bör handhas väsentligen av skogsstyrelsen

och skogvårdsstyrelserna, innan slutlig ställning tagits till 1952

års yrkesutbildningssakkunnigas förslag. Liknande uttalande göres av arbe

tarskyddss tyr elsen.

Flertalet av skogsvårdsstyrelserna har icke haft något att erinra mot skogsstyrelsens

förslag beträffande organisationen. Delvis avvikande mening har

emellertid uttalats av skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län, som framhåller,

att en intensifierad verksamhet inom den nuvarande organisationen

bör äga rum i avvaktan på ett avgörande beträffande den väntade omorganisationen

av den centrala ledningen för all yrkesutbildning. Efter denna

övergångstid bör emellertid den grundläggande utbildningen i fortsättningsskolan,

ungdomskurser, enhetsskolans klass 9 y och allmänna skogsbrukskurser

m. m. skiljas från den fortsatta yrkesutbildningen. Den senare bör

nämligen handhas under högsta myndigheten för yrkesutbildning. Uttalanden

i samma riktning göres av skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs

län, som anser att verksamheten i princip bör bedrivas som hittills,

intill dess frågan om yrkesundervisningens centrala ledning blivit föremål

för utredning. Den provisoriska karaktären hos skogsstyrelsens förslag så
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

33

vitt angår organisationen har även understrukits vid remissbehandlingen

inom ett flertal av de till skogsvårdsstyrelserna knutna råden i undervisningsfrågor.

Från viss ledamot av nämnda råd hos skogsvårdsstyrelserna i

Jönköpings, Göteborgs och Bolins samt Skaraborgs län har vidare framhållits,

att skogsbrukets och skogsarbetarnas målsmän och ej skogsvårdsstyrelserna

bör utse de i råden ingående representanterna samt att råden bör få en mer

självständig ställning. Även skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter,

att ledamöterna i råden bör utses av nyssnämnda kategorier. Vissa ledamöter

av råden hos skogsvårdsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands och

Västerbottens län har vidare uttalat, att utbildningen av skogsarbetare bör

handhas av överstyrelsen för yrkesutbildning. Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs

län föreslår en utökning av antalet ledamöter i skogsstyrelsen och i

lantmannaskolornas styrelser. Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge lån anser, att

eftersom den lägre lantbruksundervisningen står under lantbruksstyrelsens

överinseende, skogsstyrelsen bör vara tillsynsmyndighet för motsvarande utbildning

inom skogsbruket. Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län slutligen

anser, att råden bör utökas med representanter för folk- och yrkesskolor

samt för länsarbetsnämnden. Därigenom bör effektivare samarbete kunna

åstadkommas än om expertis endast vid behov adjungeras med rådet.

Även länsarbetsnämnderna har i princip tillstyrkt skogsstyrelsens förslag

beträffande organisationen. Enligt länsarbetsnämnderna i Östergötlands,

Jönköpings, Kalmar, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län bör dock

den nuvarande organisationen bibehållas såsom ett provisorium i avvaktan

på resultatet av 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas arbete och den ifrågasatta

utredningen rörande yrkesutbildningens centrala ledning. Länsarbetsnämnden

i Östergötlands län framhåller emellertid, att överstyrelsen för yrkesutbildning

även under ett provisorium bör få ett deciderat inflytande vid

utbildningens organisation. Vidare anför länsarbetsnämnden i Jönköpings

län, att inrättandet av särskilda yrkesutbildningsnämnder torde vara den

mest effektiva lösningen. Ett flertal länsarbetsnämnder har föreslagit, att

skogsvårdsstyrelsernas råd i undervisningsfrågor skall utökas med ytterligare

representanter för länsarbetsnämnderna, skolmyndigheter, skogsägareföreningar,

landstinget, det större skogsbruket samt skogsarbetarna, önskemål

i detta avseende uttalas sålunda av länsarbetsnämnderna i Östergötlands,

Kronobergs, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands och

Jämtlands län. Länsarbetsnämnden i Västerbottens län anför i denna fråga

helt allmänt, att det icke är till fyllest för skogsvårdsstyrelserna att vid behov

kunna anlita experter. Länsarbetsnämnden i Västernorrland län understryker

vikten av ett fastare samarbete mellan den nuvarande ledningen för

undervisningen och de övriga organ, som är engagerade i skogsbrukets problem.

Även länsarbetsnämnden i Blekinge län framhåller, alt samordningsfrågan

bör ägnas större uppmärksamhet.

Flertalet av de i ärendet hörda enskilda sammanslutningarna har icke ansett

sig helt kunna tillstyrka skogsstyrelsens förslag beträffande verksamhetens

framtida organisation. Föreningen skogsarbeten framhåller sålunda,

!5 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 141.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 141.

att skogsstyrelsens förslag ej ger skogsarbetarna och storskogsbruket rimlig

medbestämmanderätt i fråga om yrkesutbildningen. Det gör däremot

arbetsmarknadsstyrelsens förslag. Föreningen skogsarbetens och domänstyrelsens

arbetsstudieavdelning instämmer i föreningens och domänstyrelsens

förslag, att ledningen av undervisningen bör anförtros åt överstyrelsen för

yrkesutbildning. Jämväl Mellan- och sydsvenska skogsbrukets arbetsstadier

anser, att skogsarbetarutbildningen bör handhas av yrkesutbildningsmyndighet,

medan utbildningen av skogsägare bör anförtros skogsvårdsstyrelserna.

Värmlands skogsarbetsstudier, Svenska lantarbetsgivareföreningen

samt Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivarförening framhåller,

att skolöverstyrelsen bör svara för utbildningen i fortsättningsskolan och

klass 9 y av enhetsskolan, skogsstyrelsen för utbildningen i skogsvård och

skogshushållning samt överstyrelsen för yrkesutbildning eller annan blivande

yrkesutbildningsmyndighet för utbildningen av skogsarbetare. Lantarbetsgivareföreningen

anser därjämte skogsstyrelsens förslag innebära ett

föregripande av den förestående översynen av yrkesutbildningens organ.

Landsorganisationen i Sverige föreslår, att skogsstyrelsens förslag, att skogsarbetarna

skall bli representerade i skogsstyrelsen, utsträckes till att gälla

även skogsvårdsstyrelserna. I övrigt understrykes angelägenheten av att yrkesutbildningen

inom skogsbruket snarast samordnas med övrig yrkesutbildning

under samma chefsmyndighet som denna. Jämväl Svenska skogs- och

flottningsarbetareförbundet framhåller, att skogsarbetarutbildningen bör

samordnas med övrig yrkesutbildning. Sveriges arbetares centralorganisation

anser önskvärt, att skogsarbetarna erhåller två representanter i skogsvårdsstyrelserna.

Enligt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund bör det anstå

med utökning av skogsstyrelsen med en representant för skogsarbetarna.

Sveriges skogsägareförbund finner det icke vara en lämplig utväg att anförtro

den egentliga skogsarbetarutbildningen åt skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna.

Nämnda styrelser är redan nu belastade med så många arbetsuppgifter

att de åtminstone tills vidare icke bör åläggas ytterligare krävande

uppgifter. Enligt förbundets mening har den grundläggande ungdomsutbildningen

och fortbildningen av de egentliga skogsarbetarna sitt rätta forum

i överstyrelsen för yrkesutbildning. Svenska yrkesskolföreningen uttalar förhoppning

om att den ifrågasatta översynen av yrkesutbildningens centrala

ledning skall lyckas åstadkomma större planmässighet och enhetlighet i

fråga om utbildningens organisation. Föreningen anför vidare, att en ledamot

av skogsvårdsstyrelsen bör ingå i de eventuellt inrättade yrkesnämnderna

för skoglig utbildning vid yrkesskola. Dessutom föreslås, att en expert

på skogliga frågor i skogsstyrelsen skall utses till föredragande i överstyrelsen

för yrkesutbildning rörande den skogliga yrkesutbildningen. Av de

enskilda sammanslutningar, som tillstyrkt skogsstyrelsens förslag, anför

Riksförbundet Landsbygdens folk, att förbundet icke har något att erinra

mot att ledningen och utövandet av den lägre skogliga yrkesutbildningen

handhas av skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna intill dess 1952 års

yrkesutbildningssakkunniga avlämnat sitt betänkande och frågorna rörande

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 747.

35

yrkesutbildningens centrala ledning blivit avgjorda. Förbundet förutsätter

emellertid, att berörda organ erhåller det begärda anslaget och därigenom

beredes möjligheter att utöka sin personal av anställda i erforderlig grad.

Liknande uttalande göres av Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet,

som endast med stor tvekan biträder förslaget, att skogsstyrelsen tills vidare

skall vara chefsmyndighet med avseende å yrkesutbildningen inom

skogsbruket.

Personalfrågor. Av de centrala myndigheter, som avgivit utlåtanden över

skogsstyrelsens promemoria har domänstyrelsen och skolöverstyrelsen berört

frågan om lämplig lärarpersonal för verksamheten. Domänstyrelsen anför

härom, att denna fråga för skogsarbetarutbildningens del kan ordnas

på ett bättre sätt än för närvarande. Sålunda framhåller domänstyrelsen, att

de stora skogsförvaltningarna, om de anförtros en roll i arbetarutbildningcn,

har betydligt bättre förutsättningar än skogsvårdsstyrelserna att hålla

och rekrytera en kår av yngre skogsmän med de bästa förutsättningar att

i nära samarbete med det större skogsbruket utbilda de större skogsföretagens

arbetare. Därigenom nås huvudparten av skogens yrkesarbetare.

Skolöverstyrelsen anser, att stor vikt bör fästas vid lärarnas pedagogiska

utbildning. Pedagogiska utbildningskurser bör därför snarast möjligt anordnas

av överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med skolöverstyrelsen

och skogsstyrelsen. Hos skogsstyrelsen bör under den föreslagna byrådirektör

stjänsten inrättas en konsulenttjänst i 29 lönegraden, vars innehavare

bör såsom huvuduppgift ha att följa utbildningsverksamheten ur rent

pedagogisk synpunkt.

Av övriga remissmyndigheter har särskilt skogsvårdsstyrelserna uppehållit

sig vid personalfrågorna. I ett flertal yttranden har därvid uttalats, att

den av skogsstyrelsen föreslagna personalökningen ej är till fyllest. Skogsvårdsstyrelsen

i Östergötlands län anser sålunda att inrättandet av 12 yrkeslärartjänster

ej torde vara tillräckligt. Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge

län uttalar, att den föreslagna personalförstärkningen ej ens täcker det aktuella

behovet ulan dylik förstärkning bör komma samtliga skogsvårdsstyrelser

till del. Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län betecknar förslaget såsom

ett minimikrav. Även skogsvårdsstyrelsen i Hallands län anser förslaget

i fråga om ökning av personal vara alltför restriktivt. Skogsvårdsstyrelsen

behöver för egen del minst en lärare med skogsskoleutbildning och en

instruktör för att möta det aktuella behovet. Förslaget att hos skogsstyrelsen

inrätta tjänster för ambulerande lärare synes vara otillräckligt. Skogsvårdsstyrelsen

i Värmlands län uttrycker sin förvåning över att skogsstyrelsen

icke räknat med ytterligare personal för Värmlands län, som är ett av

landets skogrikaste. För att effektivt kunna driva undervisningsverksamheten

vid styrelsens nya skogsvårdsgård samt i länet i övrigt föreligger ett

trängande behov av ytterligare en jägmästare och en biträdande länsskogvaktarc.

Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län delar skogsstyrelsens uppfattning

att en personalförstärkning för skogsvårdsstyrelsernas undervis
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr f41.

ningsverksamhet är ofrånkomlig. För skogsvårdsstyrelsens del föreligger sålunda

behov av en befattningshavare med skogsmästarekompetens. Enligt

skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs lån är det angeläget att det direkta behovet

av särskild studierektor blir tillgodosett även i Kopparbergs län.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att personalramen icke

bör göras för snäv, om ett gott resultat av den skogliga yrkesundervisningen

skall ernås. I övrigt kan angående skogsvårdsstyrelsernas yttranden anföras,

att skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län anser förhastat att, så länge frågan

om yrkesutbildningen är under omprövning, inrätta en byrådirektörstjänst

hos skogsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att den

föreslagna personalförstärkningen bör ske i sådan form, exempelvis genom

inrättande av arvodestjänster, att en eventuell omorganisation ej försvåras.

Enligt skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län synes skäligt och angeläget

att lärarpersonalen, som många gånger har ett pressande arbete och

ofta på övertid, kompenseras härför med lönetillägg eller i annan form höjd

ersättning. Lärarnas löneförmåner har berörts även av skogsvårdsstyrelsen

i Skaraborgs län, som föreslår, att även styrelsens egna länsskogvaktare

skall erhålla ersättning enligt 19 lönegraden eller kompenseras på annat sätt

under den tid de tjänstgör som självständiga och ansvariga ledare av kurser

i skogsbruk.

Endast i två av yttrandena från länsarbetsnämnderna har framställts

erinringar mot skogsstyrelsens förslag i personalfrågan. Sålunda anför länsarbetsnämnden

i Värmlands län, att det med hänsyn till skogsbrukets omfattning

och betydelse i Värmlands län synes vara nödvändigt, att skogsvårdsstyrelsen

i detta län erhåller en heltidsanställd tjänsteman för ledningen

av utbildningsverksamheten. Vidare framhåller länsarbetsnämnden

i Kopparbergs lån såsom sin uppfattning, att skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs

län bör tillföras en heltidsanställd utbildningsledare.

Landsorganisationen i Sverige understryker vikten av att skogsstyrelsens

ställning som chefsmyndighet i enlighet med förslaget betraktas såsom ett

provisorium, så att den personella och administrativa upprustningen organiseras

på sådant sätt att en smidig överföring sedan kan ske. Ett oeftergivligt

krav är vidare, att de tjänster, som inrättas för yrkesutbildningsverksamheten

inom skogsstyrelsen, icke tages i anspråk för att fylla personalbrist

inom andra delar av styrelsens verksamhetsområde. Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, som anser, att tyngdpunkten av undervisningen

bör förläggas dels till skogligt betonade fortsättningsskolor, dels till

bland annat lantmannaskolor, berör lärarfrågan vid dessa skolor. Vid fortsättningsskolorna

synes tills vidare såväl skogsvårdsstyrelsernas som annan

tillgänglig kvalificerad personal lämpligen kunna användas såsom lärare.

I fråga om lantmannaskolorna däremot är det av stor betydelse att lärarkrafter

med högre skoglig utbildning anställes vid dem. Att bereda sådan

personal full sysselsättning året runt torde icke möta några svårigheter.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungi. Maj.ts proposition nr IM.

Elevunderstöd och statsbidragsregler. Bortsett från skogsvärdsstyrelserna

har remissinstanserna med några undantag ej haft något att erinra mot

skogsstyrelsens förslag i denna del. Sålunda påpekar överstyrelsen för yrkesutbildning,

att statsbidrag till den skogliga yrkesutbildning, som står under

skogsstyrelsens tillsyn, utgår efter förmånligare grunder än vad som gäller

för statsbidragen till kommunala anstalter för yrkesundervisning. Detsamma

gäller studiehjälpen. Med hänsyn till pågående utredning finner överstyrelsen

icke lämpligt att föreslå andra grunder i fråga om statsbidrag för skoglig

undervisning vid kommunala anstalter för yrkesundervisning än vad som

gäller för yrkesundervisningen i övrigt vid dessa anstalter. Däremot finner

överstyrelsen önskvärt, att elever vid skogliga kurser vid kommunala skolor

för yrkesundervisning skall äga åtnjuta samma studiehjälp som elever vid

de under skogsstyrelsens tillsyn stående kurserna. Med anledning av skogsstyrelsens

förslag att frågan om statsbidragsreglerna för skogsbetonade fortsättningsskolor

skall utredas har skolöverstyrelsen erinrat om att timarvode

TC 17 för närvarande utgår till lärarna vid dessa kurser och att statsbidraget

utgör 100 procent av nämnda arvode. Om väl kvalificerade yrkeslärare anlitas

för denna undervisning synes det rimligt att timarvode utgår efter

gynnsammare grunder. Det bör övervägas om icke statsbidrag i någon form

bör kunna utgå för att helt eller delvis täcka dessa merkostnader, överstyrelsen

är emellertid ej beredd att nu framlägga preciserade förslag i dessa

hänseenden. Arbetsmarknadsstyrelsen anser fortfarande, att en väsentlig

höjning av stipendierna för förlorad arbetsförtjänst för deltagare i skogsarbetarkurser

bör ske. Länsarbetsnämnden i Västernorrlands län understryker

vikten av att understöd och stipendier tilltages så att vederbörande

kursdeltagare icke lider någon större förlust. Även länsarbetsnämnden i

Jämtlands län ifrågasätter om de av skogsstyrelsen föreslagna stipendierna

är av den storlek, som kräves för att stimulera elevrekryteringen. Då understöd

eller arbetspremier avses skola utgå, anser nämnden det vidare inkonsekvent

att icke all undervisning skall vara avgiftsfri. Svenska skogsoch

flottningsarbetareförbundet förordar, att traktamentsersättningen liöjcs

till 5 kronor per dag samt att ersättningen för förlorad arbetsförtjänst höjes

till 15 kronor per dag för familjeförsörjare och till 10 kronor per dag för

icke familjeförsörjare, som uppnått 18 års ålder. Landsorganisationen i Sverige

ansluter sig till vad sålunda förordats av Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet.

Jämväl Sveriges arbetares centralorganisation anser, att

stipendierna för förlorad arbetsförtjänst bör sättas något högre än skogsstyrelsen

föreslagit. Organisationen anför vidare, att ersättning, jämväl

beträffande resekostnader, bör utgå från och med första undervisningsdagen.

Svenska yrkesskolföreningen anför, att det icke förefaller lämpligt att t. ex.

statsbidrag utgår efter helt olika grunder för likartad utbildningsverksamhet

på ett och samma yrkesområde, endast därför att kursernas huvudmän

sorterar under olika centrala tillsynsmyndigheter.

Vad härefter angår skogsvårdsstyrelserna gör däremot flertalet av dessa

anmärkningar mot skogsstyrelsens förslag på förevarande punkt. Anmärk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

ningarna innebär i huvudsak, att staten bör bekosta all skoglig utbildning

av ifrågavarande art, att statsbidraget bör utgå efter enhetligare grunder

än hittills samt att över huvud taget ytterligare förenklingar bör genomföras

beträffande de nu gällande bestämmelserna. Skogsvårdsstijrelsen i Östergötlands

län anser sålunda, att staten helt bör bekosta den skogliga yrkesutbildningen.

Liknande uttalanden göres av skogsvårdsstyrelserna i Gotlands

och Kronobergs lön. Sistnämnda skogsvårdsstyrelse framhåller, att ytterligare

förenklingar bör kunna vidtagas i fråga om statsbidragsreglerna. Någon

differentiering av statsbidraget för kurstyper och i olika slags utgifter

bör icke förekomma liksom ej heller olika storlek på statsbidrag för olika

slag av kostnader i samband med kursverksamheten. Skogsvårdsstijrelsen

i norra Kalmar län anser den föreslagna förenklingen obetydlig. Enligt

skogsvårdsstyrelsens mening bör en omläggning av statsbidragsreglerna

ske så att bidragen inarbetas i skogsvårdsstyrelsernas stater. Jämväl

skogsvårdsstijrelsen i Kristianstads län anför, att vissa ytterligare förenklingar

av gällande bidragsbestämmelser bör kunna vidtagas för att underlätta

verksamhetens rationella bedrivande. De skäl, som anförts för en differentiering

av statsbidraget för olika kurstyper, har i praktiken visat sig

oberättigade. Ej heller synes bärande motiv kunna förebringas för att olika

stort statsbidrag skall utgå för olika slag av kostnader, vilka alla är lika

nödvändiga för genomförandet av kursverksamheten. Vidare anföres, att

statsbidrag enligt skogsvårdsstyrelsens uppfattning bör utgå med 100 procent

till kursverksamheten i sin helhet. Då emellertid detta av olika skäl ej kan

förväntas bli fallet, föreslås, att statsbidraget generellt skall utgå efter viss

annan procent, förslagsvis 85 procent. Stipendium bör utgå oberoende av

om kursdeltagare kan bo hemma eller ej. Skogsvårdsstijrelsen i Malmöhus

län anser det vara av väsentlig betydelse att samma bidragsmöjlighet beredes

deltagarna i samtliga de föreslagna kurstyperna oberoende av kursernas längd.

Resekostnadsersättningar och stipendier för förlorad arbetstid bör utgå med

hela det belopp, som vederbörande har att vidkännas. Med hänsyn till förhållandena

i länet anser skogsvårdsstyrelsen vidare, att statsbidrag även

bör utgå till kurser av kortare längd än 6 dagar. Skogsvårdsstijrelsen i

Hallands län föreslår, att bidragsreglerna förenklas genom att traktamentsstipendierna

ersättes med fri kost, att stipendium för förlorad arbetsförtjänst

skall få utgå för kurs i skogsarbete och annan skogsbrukskurs med en längd

av 6—24 dagar i följd, att reseersättning skall utgå lika för alla kurser, att

det 75-procentiga statsbidraget ersättes med ett 100-procentigt bidrag, att

personalens rese- och traktamentskostnader vid alla kurser föres antingen

på kursanslaget eller omkostnadsanslaget samt att övriga kostnader ersättes

på samma sätt och ur samma anslag för alla kurser. Enligt skogvårdsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län synes det mera rättvist olika landsändar

emellan, att statsbidrag lämnas med 100 procent. Skulle detta icke gå att

genomföra, anses bidrag med 85 procent till verksamheten i dess helhet och

utan differentiering på olika utgiftsposter vara en påtaglig förbättring ej

minst ur bokföringssynpunkt. I sistnämnda fall förutsättes att återstående

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lkl.

39

15 procent av kurskostnaderna täckes med lokala bidrag. Vidare anföres,

att fullt statsbidrag jämväl bör utgå, om ett enskilt företag i enlighet med

av myndigheterna godkänd plan anordnar kurser, till vilka allmänheten äger

tillträde. Samma förmåner bör också lämnas, om ett företag anordnar kurser

för sina egna anställda, dock under förutsättning att verksamheten sker i

vederbörande skogsvårdsstyrelses regi. Ur förenklingssynpunkt bör slutligen

allmänna planer för kurser av olika slag utarbetas av skogsstyrelsen. Skogsvårdsstgrelsen

i Älvsborgs län ifrågasätter, om icke ur rättvisesynpunkt stipendier

för förlorad arbetstid även bör utgå till elever vid skogsvårds- och

allmänna skogsbrukskurser. Det föreslagna stipendiebeloppet synes dessutom

vara för lågt i förhållande till de aktuella dagsverkspriserna. Vidare

föreslås, att statsbidrag till kursverksamheten skall beviljas generellt med

100 procent eller i varje fall efter en enhetlig procentsats utan differentiering

på olika utgiftsposter. I övrigt anser skogsvårdsstyrelsen rimligt, att varje

organisation, som vill bedriva kursverksamhet, också kommer i åtnjutande

av samma förmåner i form av statsbidrag. Jämväl skogsvårdsstyrelsen i

Skaraborgs län uttalar, att rätten till statsbidrag ej bör förbehållas skogsvårdsstyrelserna.

Reseersättning bör utgå, även om det gäller kurser av kortare

varaktighet än 6 dagar. Därjämte framhålles vikten av att statsbidragsbestämmelserna

göres så enkla och tydliga som möjligt. I fråga om traktamentsstipendierna

föreslår skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län, att dessa

skall utgå med ett belopp motsvarande högst vad eleverna fått erlägga för

kost och logi, dock med högst 8 kronor per dygn. Vidare föreslår skogsvårdsstyrelsen,

att ersättning för resekostnader skall utgå vid kurser med

mindre än 6 undervisningsdagar samt att stipendier för förlorad arbetsförtjänst

efter skälighetsprövning skall utgå jämväl till elever vid s. k. annan

skogsbrukskurs eftersom erfarenheten visat att även skogsarbetare och löntagare

bevistar dylika kurser. Ej heller anses skäl föreligga för att göra

skillnad i formerna för bidrag till sist omförmälda slags kurser och andra

kurser. Rådet för undervisningsfrågor hos skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs

län ifrågasätter en höjning av stipendierna för förlorad arbetstid och

förordar därför en översyn av bidragsreglerna. Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs

län ifrågasätter lämpligheten av att författningsmässigt reglera frågan

om arbetsprcmier. Bestämmelser härom bör i stället kunna införas i

särskilda tillämpningsföreskrifter. I övrigt anföres att bestämmelsen om It)

deltagare som minimum för ungdoms- och förmanskurs synes böra kvarstå.

Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län slutligen anser, att goda skäl

finnes för arbetsmarknadsstyrelsens förslag att staten helt bör bekosta yrkesutbildningen.

Kan detta icke genomföras bör förenkling åstadkommas genom

tillämpning av enhetlig bidragsprocent. Skogsvårdsstyrelsen ställer sig

även tveksam inför förslaget om att minimikravet på elevantal vid ungdomskurs

skall sänkas från 10 till 7.

Kostnaderna. Frågan om kostnaderna för utbildningsverksamheten har

berörts endast i några yttranden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 747.

Sålunda bemöter domänstyrelsen skogsstyrelsens påstående, att det under

alla förhållanden blir billigare att utnyttja en redan befintlig organisation

än att tillskapa en helt ny sådan, samt anför, att styrelsen finner sannolikt

att förhållandet kan bli det motsatta. Jämväl landsorganisationen i Sverige

ifrågasätter, om icke skogsstyrelsens förslag kommer att innebära ytterligare

kostnader för statsverket. Kostnadsskillnaden mellan skogsstyrelsens

och arbetsmarknadsstyrelsens förslag kan därför komma att bli rätt

blygsam. Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att den i sitt förslag beräknade

personalkostnaderna till 629 540 kronor, medan skogsstyrelsen för detta

ändamål beräknat endast 260 000 kronor, vilket synes bero på att skogsstyrelsen

icke kalkylerat med något anslag till deltidsanställda lärare, instruktörer

och föreläsare. Arbetsmarknadsstyrelsen beräknade sistnämnda kostnader

till 230 000 kronor. Vidare har skogsstyrelsen icke medräknat kanslikostnaderna.

Skogsstyrelsens beräkningar är därför icke direkt jämförbara

med de i arbetsmarknadsstyrelsens promemoria framlagda. Det synes emellertid

som om den verkliga skillnaden mellan kostnaderna enligt de båda

förslagen endast består däri, att skogsstyrelsen föreslår lägre stipendiebelopp.

Skogs vårdsstyrelsen i Hallands län framhåller, att något verkligt bärande

motiv för ett särskilt kursanslag knappast synes föreligga annat än

övergångsvis. En uppräkning av skogsvårdsstyrelsernas löne- och omkostnadsanlag

med motsvarande belopp är betydligt enklare. Därvid förutsättes,

att kursmedlen skiljes från övriga medel i statförslag och bokföring.

I övrigt har i en del yttranden framhållits angelägenheten av att medel

till utbildningsverksamheten anvisas i tillräcklig omfattning. Sålunda anför

Riksförbundet Landsbygdens folk, att det kostnadsförslag, som framlagts för

yrkesundervisningen under budgetåret 1954/55, kommer att bli otillräckligt,

när organisationen blivit fullt utbyggd och effektiv och i högre grad än hitintills

utnyttjas av skogsarbetarna. Förbundet anser sig därför böra understryka

att organiserandet och bedrivandet av den skogliga yrkesundervisningen

icke får stagnera på grund av att statsbidraget i förevarande sammanhang

beräknas endast till 1 000 000 kronor utan bör utvecklas och uppbyggas

så, att yrkesutbildningen inom skogsbruket blir fullt jämställd med

yrkesutbildningen inom övriga näringsgrenar i landet.

V. Departementschefen.

Yrkesutbildningen inom det svenska skogsbruket är i jämförelse med motsvarande

utbildning inom andra näringsgrenar av relativt sent datum. Såsom

framgår av den föregående redogörelsen omfattade nämnda utbildning

ursprungligen framför allt undervisning i skogsskötsel och andra ämnen

av intresse för driften av det enskilda skogsbruket. Egentlig yrkesutbildning,

d. v. s. undervisning i skogsarbetenas rent tekniska utförande, förekom

strängt taget icke förrän på 1930-talet, då dylik undervisning igångsattes av,

bland andra, domänverket och vissa större skogsbolag. Först genom 1949

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

års riksdags beslut angående yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering

uppdrogs riktlinjerna för den nuvarande, av skogsvårdsstyrelserna

bedrivna statsunderstödda yrkesutbildningsverksamheten på skogsbrukets

område, omfattande dels grundläggande yrkesutbildning för ungdom, dels

vidareutbildning av yrkesvana. Denna verksamhet, vilken i större utsträckning

än vad tidigare var fallet tager sikte på den stora gruppen av skogsarbetare,

har såsom framgår av skogsstyrelsens i det föregående återgivna

redogörelse i stort sett visat en gynnsam utveckling. Härigenom har skogsvårdsstyrelserna

kommit att svara för den övervägande delen av den lägre

skogliga yrkesutbildningen i landet även i vad densamma avser undervisning

i de rent arbetstekniska ämnena.

Vid sidan av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet på yrkesutbildningens

område bedrives emellertid även en omfattande dylik verksamhet av domänverket,

skogsägareföreningar och skogsbolag m. fl. Därjämte förekommer

skogligt inriktad undervisning vid vissa fortsättningsskolor och lantmannaskolor.

Av den föreliggande utredningen framgår klart, att den här ifrågavarande

skogliga yrkesutbildningsverksamheten icke är på långt när tillräcklig

för att tillgodose behovet. Enligt skogsstyrelsens beräkningar kan för närvarande

— bortsett från eleverna i lantmannaskolor och fortsättningsskolor

— endast omkring 300 personer årligen erhålla grundläggande skoglig yrkesutbildning,

medan utbildningsbehovet uppgår till minst 12 000 om året.

Det är uppenbarligen icke försvarligt, att den lägre yrkesutbildningen inom

skogsnäringen, som är av livsviktig betydelse för vårt land och dess försörj •

ning, är betydligt sämre lottad än motsvarande yrkesutbildning på andra

områden. Som ett första mål uppställer skogsstyrelsen emellertid endast,

att utbildningsmöjligheterna skall förbättras så, att cirka tio procent av

sistnämnda antal eller omkring 1 200 personer årligen skall kunna beredas

fullgod grundutbildning, varjämte det framhålles såsom ett önskemål, alt

antalet elever i skogsbetonad fortsättningsskola samtidigt ökas från nuvarande

2 000 till 3 000 å 4 000. Även om en sådan förbättring, såsom framhållits

av vissa remissmyndigheter, torde få anses jämförelsevis blygsam,

finner jag mig dock kunna biträda, att denna målsättning tages till utgångspunkt

vid en omläggning av den nuvarande yrkesutbildningen. För de närmaste

åren torde dock såsom skogsstyrelsen föreslagit endast cirka 500 elever

beräknas för ungdomskurserna.

I fråga om yrkesutbildningens bedrivande för framtiden får jag i övrigt

anföra följande.

Vad först beträffar grundlinjerna för utbildningen har olika meningar

gjort sig gällande. Sålunda går arbetsmarknadsstyrelsens förslag ut

på att skogsarbetarutbildningen skall skiljas från annan skoglig yrkesutbildning

och inriktas på en utveckling av den praktiska färdighet, som erfordras

för själva avverkningen och transporten av virket. Åtskilliga remissinstanser

har gett uttryck för liknande uppfattning. Å andra sidan har

skogsstyrelsen framhållit, att utbildningen av skogsarbetare icke lämpligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141.

i2

kan eller bör behandlas som ett fristående problem, skilt från utbildningen

av de självständiga företagarna, skogsägarna. Enligt skogsstyrelsens åsikt

bör därför i vart fall den grundläggande utbildningen vara gemensam för

samtliga yrkesutövare. Till denna mening, som biträtts av flera remissinstanser,

kan jag ansluta mig. Även för yrkesarbetaren torde det nämligen

vara av stort värde att utöver den rena yrkesfärdigheten ha fått en åtminstone

grundläggande utbildning i exempelvis virkesvård, vägbyggnad, dikning

och vissa skogsvårdsarbeten. Vidare må anföras, att — såsom skogsstyrelsen

framhållit — de i skogen arbetande icke utgör någon klart avgränsad

yrkesgrupp ävensom att de egentliga skogsarbetarna är förhållandevis

få. Det torde icke heller kunna bestridas, att yrkesarbetarna i stor

utsträckning tages i anspråk även för sådana arbeten, som icke har direkt

samband med avverkning och transport av virke. Härtill kommer, att något

definitivt val av yrke i allmänhet ännu icke ägt rum vid den ålder, då den

första yrkesutbildningen bör påbörjas.

Om sålunda den grundläggande undervisningen enligt min mening bör

vara gemensam, synes däremot starkare skäl kunna åberopas för att den

fortsatta yrkesutbildningen skall bedrivas efter i huvudsak skilda linjer för

de olika grupperna. Efter att ha lämnat det första utbildningsstadiet bakom

sig har nämligen skogsägaren behov av fördjupade kunskaper i sådana ämnen,

som är av betydelse för driften vid ett privat skogsbruk, t. ex. skogsvård,

skogsekonomi och avverkningsplanering. Den egentlige skogsarbetaren

behöver däremot i första hand ytterligare utbildning i arbetsplanering

samt arbets- och maskinteknik. Jag delar emellertid skogsstyrelsens uppfattning,

att skillnaden mellan de olika kategorierna icke är så stor i nuvarande

läge, då endast få av dem, som nu är verksamma på ifrågavarande

område, har någon ordnad ungdomsutbildning bakom sig. Ej heller ifråga

om den fortsatta yrkesutbildningen synes därför skäl finnas att helt skilja

ut de egentliga skogsarbetarna.

Beträffande utbildningsfor merna innebär skogsstyrelsens förslag,

att de nuvarande formerna med vissa kompletteringar skall i huvudsak

bibehållas men att verksamheten skall intensifieras. I stort sett kan jag

biträda förslaget även i denna del. Jag delar sålunda, bland annat, skogsstyrelsens

åsikt om lämpligheten av att större uppmärksamhet ägnas yrkesvägledningen

ävensom att undervisningen vid den skogsbetonade fortsättningsskolan

ges större omväxling samt fördjupas i vissa ämnen. I detta

sammanhang vill jag erinra om att Kungl. Maj:t i en den 19 februari 1954

dagtecknad proposition (nr 97) föreslagit riksdagen att till speciell ungdomsverksamhet

på det skogliga området för kalenderåret 1954 anslå tillhopa

85 000 kronor.

Den fullständigare grundutbildningen torde såsom för närvarande böra

meddelas i särskilda ungdoms- och lärlingskurser. Emellertid vilt jag understryka,

att mycket även skulle vinnas, om vid uppgörandet av kursplanerna

för lantmannaskolorna hänsyn i större utsträckning än för närvaran
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lkl.

43

de toges till det skogliga utbildningsbehovet. Enligt min mening är det med

hänsyn till det nära sambandet mellan jordbruk och skogsbruk i vårt land

naturligt, att sådana undervisningsanstalter, som är verksamma i trakter,

där skogen är av större betydelse, ger sin undervisning en utpräglat skoglig

inriktning. I likhet med skogsstyrelsen anser jag däremot tiden icke vara

inne att anordna någon mera omfattande skogsarbetarutbildning vid kommunala

yrkesskolor eller centrala verkstadsskolor. Hinder torde dock icke

böra möta att, då särskilda förutsättningar är för handen, anordna skogliga

kurser även vid dylika skolor.

Vad skogsstyrelsen i övrigt föreslagit rörande utformningen av olika kurser

synes vara i stort sett väl avvägt och lämpligt att ligga till grund för den

fortsatta verksamheten. Jag vill dock understryka, att liksom för närvarande

stor frihet bör finnas vid anordnandet av kurserna.

Ej heller enligt min mening synes tillräckliga skäl finnas alt inrätta särskilda

skogsarbetarskolor. Det alltmer ökade antalet skogsvårdsgårdar torde

i stor utsträckning kunna täcka behovet av lokaler. Vidare synes möjlighet

finnas att i icke ringa utsträckning använda de lägre lantbruksundervisningsanstalternas

lokaler. Det i vissa remissyttranden uttalade önskemålet

om minsta möjliga ändringar i fråga om tid och plats för undervisningen

synes emellertid böra i möjligaste mån tillgodoses.

Vad härefter angår yrkesutbildningens organisation får jag erinra

om att arbetsmarknadsstyrelsens förslag innefattar en fullständig omläggning

av den centrala ledningen, såvitt angår skogsarbetarutbildningen, i det

att denna föreslås skola anförtros åt en fristående nämnd (skogsbrukets centrala

yrkesutbildningsnämnd). Lokalt innebär förslaget, att verksamheten

skall understödjas, kompletteras och samordnas av ett länsorgan, förslagsvis

kallat skogsbrukets yrkesutbildningsnämnd. Skogsstyrelsen anser däremot,

att den nuvarande organisationen i huvudsak bör bibehållas, d. v. s. att skogsvårdsstyrelserna

med biträde av sina råd i undervisningsfrågor skall lokalt

leda utbildningen under skogsstyrelsen som tillsynsmyndighet. Som skäl

härför åberopar skogsstyrelsen, bland annat, att skogsvårdsstyrelserna redan

svarar för den övervägande delen av den egentliga yrkesutbildningen för både

skogsarbetare och skogsägare samt har tillgång till lämplig personal och,

i de flesta fall, erforderliga lokaler. För min del vill jag biträda skogsstyrelsens

förslag icke minst av den anledningen, att frågan om inrättandet av

särskilda länsnämnder för att handha ifrågavarande verksamhet var föremål

för prövning så sent som år 1949. Min företrädare i ämbetet uttalade

därvid, att det lämpligaste vore att verksamheten handhades av skogsvårdsstyrelserna

samt att det syntes få bli beroende på de erfarenheter, som kunde

vinnas under det fortsatta arbetet, huruvida denna lösning borde bibehållas

på längre sikt eller ej. Detta blev även riksdagens beslut. Enligt min

mening synes de erfarenheter, som under tiden därefter vunnits av den i

skogsvårdsstyrelsernas regi bedrivna yrkesundervisningen, icke tala för att

den lokala ledningen bör överflyttas till andra organ. Såsom skogsstyrelsen

anfört torde emellertid vissa åtgärder vara påkallade för att göra den nu
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 141.

varande organisationen mera effektiv. Sålunda synes, bland annat, på sätt

skogsstyrelsen föreslagit vissa förändringar böra vidtagas i fråga om skogsvårdsstyrelsernas

råd i undervisningfrågor.

Beträffande dessa råd har ett flertal remissinstanser uttalat önskemål om

en utökning av antalet representanter för olika yrkesgrupper; särskilt har

därvid framhållits angelägenheten av att länsarbetsnämnderna blir representerade.

Enligt min mening synes det emellertid vara tillfyllest, om råden ges

möjlighet att vid behov med sig adjungera expertis från det område, varom

närmast är fråga. Jag kan icke heller tillmötesgå det i vissa yttranden framförda

önskemålet, att de i råden ingående representanterna skall tillsättas av

skogsbrukets och skogsarbetarnas målsmän och ej av skogsvårdsstyrelserna.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas samordning av den skogliga yrkesutbildningen

framhåller skogsstyrelsen angelägenheten av bättre insyn i och visst

inflytande på den skogliga utbildningen inom lantbrukets skolor. Även om

skäl finnes för denna uppfattning, är jag icke för närvarande beredd tillstyrka

förslaget, att skogsvårdsstyrelserna skall beredas tillfälle att föreslå

en ledamot i styrelserna för dessa skolor.

Jämväl i fråga om den centrala ledningen av förevarande yrkesutbildning

har skogsstyrelsen föreslagit, att den nuvarande organisationen i princip

skall bibehållas. I detta hänseende bör beaktas, att en översyn pågår av hela

yrkesutbildningens centrala organisation. Man torde därför icke kunna bortse

från möjligheten, att denna fråga kan komma att bli föremål för förnyad

prövning i annat sammanhang. Denna omständighet synes emellertid icke

utgöra hinder för att nu vidtaga de av skogsstyrelsen föreslagna åtgärderna,

vilka syftar till att göra den nuvarande centrala ledningen mera effektiv. Jag

har sålunda icke något att erinra mot att skogsstyrelsen utökas med en ledamot,

representerande skogsarbetarna. Vidare kan jag tillstyrka att, på sätt

skogsstyrelsen föreslagit, samarbetet mellan skogsstyrelsen samt övriga av

yrkesutbildningsverksamheten berörda myndigheter och sammanslutningar

vidgas.

En utvidgning av utbildningsverksamheten efter de linjer, jag i det föregående

förordat, fordrar uppenbarligen en viss utökning av såväl skogsstyrelsens

som skogsvårdsstyrelsernas personal.

I fråga om skogsstyrelsen finner jag mig — med hänsyn bland annat till

den förstärkning av personalen därstädes, som ägde rum i samband med

1949 års beslut om ordnandet av den skogliga utbildningen — kunna tillmötesgå

önskemålen om personalförstärkning endast på så sätt, att jag förordar,

att medel anvisas för två specialutbildade lärare. Dessa bör såsom

skogsstyrelsen anfört medverka vid den centralt ordnade instruktionsutbildningen

samt vid behov tjänstgöra som kursledare eller speciallärare framför

allt hos mindre skogsvårdsstyrelser, vilka har svårt att lösa sin lärarfråga.

Vad angår skogsvårdsstyrelserna synes det nödvändigt, att lärarpersonalen

ökas med 12 yrkeslärare —- det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att senare

bestämma dessas löneställning -— ävensom med 6 helårsanställda instruktörer

med lön eller arvode enligt lönegrad 12. Däremot kan jag icke

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kiingl. Maj.ts proposition nr lil.

tillstyrka, att några befattningar som förste assistenter inrättas. Liksom

hittills synes det nämligen vara tillfyllest, att den närmaste ledningen av undervisningsarbetet

handhas av en assistent i lönegrad 25. 2 nya dylika befattningar

synes för närvarande böra komma i fråga. Det torde böra få ankomma

på skogsstyrelsen att avgöra, hur de nu föreslagna befattningarna skall

fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna.

I enlighet med skogsstyrelsens förslag torde de nuvarande huvudprinciperna

för statsbidragsgivningen böra bibehållas. Den av skogsstyrelsen

förordade ökade möjligheten till bidrag för vissa av skogsföretag

och andra anordnade kurser synes böra komma i fråga endast mera undantagsvis.

Jag biträder skogsstyrelsens förslag om en allmän förenkling av bidragsreglerna.

Förslaget om uppdrag åt skolöverstyrelsen att i samråd med skogliga

myndigheter verkställa en översyn av bestämmelserna angående statsbidrag

till skogsbetonade fortsättningsskolor är jag icke beredd att nu taga ställning

till. Frågan härom torde få upptagas i annat sammanhang.

I fråga om elev understöden m. m. kan jag i huvudsak biträda

skogsstyrelsens förslag. Härigenom kommer dessa att i vissa hänseenden

bli jämställda med motsvarande understöd vid hushållningssällskapens

kursverksamhet och vid annan ungdomsutbildning.

Vad slutligen angår kostnaderna för utbildningsverksamheten under

nästa budgetår utgår skogsstyrelsen från att bidrag skall utgå för cirka

500 elever i ungdomskurser, 600 elever i längre skogsarbetarkurser och 2 500

å 3 000 elever i kortare specialkurser. Därjämte räknar skogsstyrelsen med

kombinerade kurser för cirka 2 000 elever, en rörlig instruktionsverksamhet

med 6 000 å 8 000 deltagare samt två längre och fyra å fem kortare

instruktörskurser. Medelsbehovet härför uppskattas till 690 000 kronor. Mot

denna beräkning har jag icke i och för sig något att erinra. Emellertid torde

ur beloppet jämväl böra bestridas dels kostnaderna för sedvanliga kurser

för virkesmätare med 10 000 kronor, dels det bidrag till Svenska skogsvårdsföreningen

och Norrlands skogsvårdsförbund, som årligen brukar anvisas

med 4 000 respektive 1 000 kronor.

Mot de till instruktör sutbildning och inköp av undervisningsmateriel

m. in. begärda beloppen (25 000 + 25 000 ==) tillhopa 50 000 kronor har jag

intet att erinra.

Till kostnader för personal har för skogsstyrelsen beräknats 48 000 kronor

och för skogsvårdsstyrelserna 212 000 kronor. Med hänsyn till den nedskärning

av personalen, som jag föreslagit i det föregående, bör emellertid förstnämnda

belopp minskas till i avrundat tal 25 000 kronor samt det för skogsvårdsstyrelserna

avsedda beloppet med cirka 9 000 kronor till 203 000 kronor.

Såsom skogsstyrelsen framhållit, torde ifrågavarande personal från och

med budgetåret 1955/56 böra överföras till skogsstyrelsens respektive skogsvårdsstyrelsernas

avlöningsanslag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 141.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat bör anslaget till bidrag till vissa

skogsbrukskurser m. m. för nästa budgetår uppföras med (690 000 + 50 000

+ 25 000 -j- 203 000 =) 968 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj :t att vidtaga de författningsändringar, som kan bli erforderliga.

I detta sammanhang torde jag vidare få erinra om att 1953 års riksdag

(Prop. 101; Rskr. 153) medgivit Kungl. Maj :t att för år 1953 tilldela Föreningen

för växtförädling av skogsträd bidrag med 60 000 kronor ur domänfondens

driftsmedel. Om riksdagen icke har något att invända, torde ett lika

stort bidrag av nämnda driftsmedel få tilldelas föreningen även för år

1954.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen,

att till Skogsvård m. m.: Bidrag till vissa skogsbrukskurser

m. m. å riksstaten för budgetåret 1954/55 under

nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 968 000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Luzell.

647132. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:232 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj ris proposition angående anslag för budgetåret 1954/55 till bidrag till vissa skogsbrukskurser rn. m. a1 i texten
  2. JoU 1954:22 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 195^/55 till bidrag till vissa skogsbrulcskurser m. m. s. 1 i texten