Sök i Ratio Lex

Rörande ratifikation av bosättningsoch sjöfartsavtal mellan Sverige och Frankrike

1954-02-19 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:143, Rörande ratifikation av bosättningsoch sjöfartsavtal mellan Sverige och Frankrike

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

1

Nr 143.

Kungl Maj.ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av

bosättnings- och sjöfartsavtal mellan Sverige och

Frankrike; given Stockholms slott den 19 februari

1954.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 12

regeringsformen, föreslå riksdagen att godkänna ratifikation av bosättningsoch

sjöfartsavtal mellan Sverige och Frankrike.

GUSTAF ADOLF.

Östen Undén.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Genom avtalet regleras dels den rättsliga ställning som skall tillkomma

vartdera landets medborgare inom det andra landets område, dels vilka förmåner

som ömsesidigt skall tillerkännas handelssjöfarten.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. 1Vr 143.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans-, handelsoch

inrikesdepartementen anmäler chefen för utrikesdepartementet fråga om

ratifikation av ett den 16 februari 1954 undertecknat bosättnings- och sjöfartsavtal

mellan Sverige och Frankrike och anför:

Den 30 december 1881 avslutades mellan de Förenade Konungarikena

Sverige och Norge, å ena sidan, och Frankrike, å andra sidan, dels en handelstraktat

och dels en sjöfartstraktat, båda gällande för tio är, med ett års

ömsesidig uppsägningstid. Med undantag för vissa artiklar förlängdes den

13 januari 1892 traktaternas giltighetstid provisoriskt och utan angivande

av bestämd tidrymd. I en överenskommelse mellan Frankrike och Sverige

angående handelsförbindelserna av den 2 december 1908 avtalades därefter

viss ändring i handelstraktaten.

Den 10 september 1918 uppsades såväl handels- som sjöfartstraktaten avfranska

regeringen med verkan från den 10 september 1919. Anledningen

härtill var att, då den franska handelslagstiftningen förutsattes komma

att undergå förändringar efter det pågående världskrigets slut, franska regeringen

ansåg det nödvändigt att återtaga sin fulla handlingsfrihet på det

ekonomiska området och därför fann sig böra uppsäga samtliga avtal som

låg till grund för Frankrikes dittillsvarande ekonomiska förbindelser med

andra länder.

I avvaktan på förhandlingar om nya traktater mellan Sverige och Frankrike

medgavs under hand från fransk sida, till undvikande av ett traktatlöst

tillstånd, att de gamla traktaterna par tacite reconduction förlängdes

i tremånadersperioder.

Ehuru frågan om ett avslutande av nya traktater under de därpå följande

åren vid flera tillfällen under hand fördes på tal mellan svenska och

franska vederbörande, kom några förhandlingar likväl icke till stånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

6

Oaktat det stora antal tremånadersperioder som förflutit sedan deras uppsägande,

har 1881 års traktater sålunda kommit att förbliva åtminstone

formellt gällande. I praktiken har emellertid traktaterna, enligt vad de gångna

årens erfarenhet utvisat, kommit att i det närmaste förlora all verklig

betydelse, bl. a. på grund av den restriktivitet varmed de från fransk sida tolkats

och tillämpats. Att märka är vidare att frågor rörande handelsutbytet,

vilka ursprungligen intog en central ställning i handelstraktaten, alltsedan

1930-talets början kommit att regleras i särskilda kortfristiga handelsöverenskommelser.

På grund av nu anförda omständigheter har även det rättsskydd, som 1881

års traktater tillförsäkrade svenska medborgare och svenska handelsintressen,

kommit att nästan helt bortfalla. Några exempel på den restriktiva franska

tolkningen av traktaterna må här nämnas. Ehuru 1881 års handelstraktat

i artikel 1 föreskriver att medborgare, tillhörande endera av de fördragsslutande

parterna och som inom den andra partens område bedriver

handel eller sjöfart skall därstädes åtnjuta nationell behandling, har det

från fransk sida hävdats, att denna föreskrift icke vore tillämplig beträffande

de i Frankrike år 1924 genomförda skattelindringarna för familjeförsörjare,

enär dessa skattelindringar icke uteslutande ägde avseende å näringsidkare.

Det visade sig därför på sin tid nödvändigt att genom ett särskilt

avtal reglera denna fråga.

Liknande invändningar framfördes från fransk sida i samband med den

några år senare uppkomna frågan om ömsesidigt fritagande från inkomstskatt

på inkomster härrörande från rederirörelse; en särskild överenskommelse

måste även i detta fall tillgripas.

Vid förhandlingarna om 1936 års svensk-franska dubbelbeskattningsavtal

anlade de franska myndigheterna ånyo enahanda restriktiva betraktelsesätt.

Franska vederbörande har även konsekvent hävdat, att en i Frankrike

etablerad svensk näringsidkare icke skulle äga rätt att komma i åtnjutande

av de förmåner i hyresrättsavseende, som enligt en lag den 30 juni 1926 tillkommer

fransk köpman ävensom utländsk köpman, vilken kan styrka att

fransk köpman, etablerad i utlänningens hemland, åtnjuter motsvarande

förmåner, d. v. s. att lagligen fastställd reciprocitet, réciprocité législative,

föreligger. Upprepade svenska framställningar, under åberopande av artikel

1 i 1881 års handelstraktat, om att nämnda franska lagstiftning av 1926

skulle förklaras tillämplig jämväl å svenska medborgare, har avvisats från

fransk sida.

Nämnas kan vidare att genom en dekretlag den 12 november 1938 i Frankrike

infördes vissa föreskrifter rörande skyldighet för utländsk näringsidkare

att inneha särskilt tillstånd för sin yrkesutövning, cnrte de comrnergant.

Dessa bestämmelser, vilka av vederbörande franska myndigheter ansetts

tillämpliga jämväl å svenska medborgare, har efter det andra världskrigets

slut visat sig kunna medföra stora svårigheter för såväl enskilda

svenska näringsidkare som för svenska företag vilka i Frankrike upprättat

dotterbolag eller agenturer med svensk representant såsom ledare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

Det har under dessa förhållanden framstått såsom angeläget att uppnå en

mera tillfredsställande ordning på nu åsyftade områden. Beskickningen i

Paris instruerades därför den 3 juli 1952 att till franska utrikesministeriet

framföra, att den svenska regeringen funne 1881 års traktater mellan Sverige

och Frankrike i behov av modernisering och följaktligen önskade förhandlingar

om revision av de båda traktaterna.

I en note den 8 oktober 1952 meddelade franska utrikesministeriet, att

franska regeringen vore villig att inleda förhandlingar i ärendet. Det föreslogs,

att dessa förhandlingar skulle i första hand taga sikte på ersättande

av 1881 års traktater med en bosättningskonvention, convention d’établissement,

innehållande jämväl bestämmelser om sjöfarten. Eventuellt kunde

därjämte en konsularkonvention upprättas. Rent kommersiella frågor kunde,

därest vederbörande svenska och franska myndigheter så funne lämpligt,

bliva föremål för särskild överenskommelse.

Sedan å ömse sidor upprättade förberedande utkast till bosättnings- och

konsularkonventioner under hand utbytts genom beskickningens i Paris försorg,

ägde i juni och juli 1953 förhandlingar rum i Paris. I desamma deltog

på svensk sida chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning, utrikesrådet

Sture Petrén, konsuln Gustav Forssius, förste sekreteraren vid beskickningen

i Paris Lennart Petri samt förste sekreteraren i utrikesdepartementet

Carl Henrik Petersén.

Förhandlingarna resulterade till en början i utarbetandet av ett svenskfranskt

bosättnings- och sjöfartsavtal, som undertecknades i Paris den 16

februari 1954. Avtalet förutsätter ratifikation. Avtalet och ett därtill anslutet

signaturprotokoll är såsom bilagor fogade till statsrådsprotokollet.

Angående det huvudsakliga innehållet i avtalet och signaturprotokollet,

vilkas franska originaltext har vitsord, må här anföras följande.

Artiklarna 1—8 i avtalet innehåller bestämmelser rörande den behandling

som i vartdera landet skall tillkomma medborgare i det andra landet. I artikel

1 meddelas bestämmelser rörande rätten till inresa, vistelse och bosättning

samt rörande vardera fördragsslutande partens rätt att i vissa angivna

fall förvägra den andra partens medborgare rätt att inkomma i landet.

I artikel 2 första stycket stadgas att vartdera landets medborgare skall i

det andra landet åtnjuta behandling såsom medborgare av mest gynnad nation,

såvitt gäller alla privata och borgerliga rättigheter, droits privés et

civils, och särskilt rätten att förvärva och förfoga över fast och lös egendom.

Samma artikels andra stycke innefattar en utvidgning av stadgandet i första

stycket, bestående däri att vartdera fördragsslutande landets medborgare i

det andra landet tillförsäkras samma behandling som dettas egna medborgare,

i vad avser förhyrning av bostäder eller fastigheter och lokaler avsedda

för handel, industri och jordbruk, med undantag dock för den förköpsrätt

som tillkommer arrendator och i Frankrike jämväl s. k. hälftenbrukare.

Även avtalets artikel 3, angående rätten att driva handel och industri samt

hantverk och annan yrkesmässig verksamhet, utgår från den i artikel 2

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

5

första stycket inryckta grundprincipen om behandling som medborgare av

mest gynnad nation. Dock förutsättes i dessa avseenden fullständig reciprocitet,

réciprocité effective.

I artikel i stadgas, att i vartdera landet bolag och andra ekonomiska sammanslutningar,

hemmahörande i det andra landet skall åtnjuta behandling såsom

tillhörande mest gynnad nation, även i detta fall med förbehåll för

fullständig reciprocitet.

Detaljerade föreskrifter rörande vilka juridiska personer, som i denna artikel

avses, lämnas i det tidigare nämnda signaturprotokollet.

Artikel 5 tillförsäkrar vartdera landets medborgare fri tillgång till det

andra landets domstolar på samma villkor som dettas egna medborgare,

dock att frågor om skyldighet att ställa säkerhet för rättegångskostnad och

om fri rättshjälp hänvisas till reglering i särskild ordning.

I artiklarna 6 och 7 fritages vartdera landets medborgare från militärtjänst

samt från tvångslån och skatter av undantagsnatur vilka i det andra

landet utgår på grund av ltrigsförhållanden in. m. I vad avser rekvisitioner

samt skatter, avgifter och pålagor i övrigt tillförsäkras dem samma ställning

som landets egna medborgare. Förbehåll har emellertid gjorts för vad som

kan hava stadgats i avtal till undvikande av dubbelbeskattning. Vidare har

fritagandet från pålagor av undantagsnatur preciserats till att icke gälla

vissa angivna slag av engångsskatter, vilka tidigare uttagits i Frankrike.

Slutligen skall hinder heller icke möta för uttagande av avgifter sammanhängande

med utlänningskontrollen.

Artikel 8 tillförsäkrar vartdera fördragsslutande landets medborgare, i

vad gäller deras egendom i det andra landet, samma garantier i fråga om

expropriation m. in. som tillkommer landets egna medborgare eller medborgare

i tredje stat.

I artiklarna 9—11 behandlas frågor rörande sjöfarten mellan de båda länderna.

Huvudbestämmelserna härom återfinnes i artikel 9 första stycket

och innebär, att fartyg från vartdera landet inom det andra landets område

skall åtnjuta samma förmåner som i det senare landet hemmahörande

fartyg.

I artikel 9 andra stycket har undantag gjorts i fråga om förmåner som

tillerkännes den nationella fiskeflottan samt sammanslutningar för nautisk

sport eller allmännyttiga ändamål, ävensom i fråga om förmåner som inom

ramen för nu gällande lagstiftning förbehållits eller kan komma att förbehållas

den nationella handelsflottan.

x\rtiklarna 10—12 behandlar vissa särskilda spörsmål på sjöfartens område,

såsom erkännande av fartygs nationalitet och fartygs mätbrev, rätt alt

i viss hamn intaga respektive lossa allenast eu del av fartygs last, samt fartygs

behandling i händelse av strandning eller skeppsbrott.

I artikel 13 upptages bestämmelser angående hänskjutande av uppkommande

meningsskiljaktigheter rörande avtalets tolkning eller tillämpning

till den internationella domstolen, för den händelse att meningsskiljaktigheterna

ej kunnat lösas på diplomatisk väg eller genom tillämpning av det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

svensk-franska avtalet om obligatorisk skiljedom i tvister av den 3 mars

1928.

Från avtalets bestämmelser om behandling såsom mest gynnad nation

undantages i artikel 14 de förmåner som från svensk sida medgives de andra

nordiska länderna samt från fransk sida den Franska Unionens länder och

stater eller områden, med vilka Frankrike befinner sig i tullunion eller för

vilkas internationella förbindelser Frankrike svarar. Sådana förmåner skall

därför komma in under avtalets bestämmelser, endast om de beviljas länder

utanför de nu nämnda kategorierna.

Artikel 15 innehåller bestämmelser angående avtalets tillämplighetsområde.

I vad avser Frankrike begränsas detta till moderlandet samt vissa

utomeuropeiska områden som administrativt är direkt anknutna till den

franska centralförvaltningen, främst Algeriet. Möjlighet stadgas emellertid

för en utvidgning av tillämplighetsområdet till andra franska besittningar

genom ministeriell noteväxling.

Genom artikel 16 upphäves artikel 1 i 1881 års handelstraktat samt artiklarna

1—8 i sjöfartstraktaten av samma år, vilka artiklar behandlar ämnen,

som nu reglerats i det nya avtalet.

I artikel 17 slutligen stadgas, att avtalet skall ratificeras och träda i kraft

i och med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten. Det skall till en början

förbliva gällande i fem år och därefter tillsvidare med sex månaders uppsägningstid.

Departementschefen.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har det redan länge varit

önskvärt att de sedan mer än 70 år bestående handels- och sjöfartstraktaterna

med Frankrike ersattes med avtal, avpassade efter våra dagars förhållanden.

Traktaterna av år 1881 syftade i första hand till en reglering av

handels-, sjöfarts- och tullfrågor, medan de enskilda medborgarnas ställning

och rättigheter endast berördes i allmänna ordalag. Utvecklingen har

sedermera lett till att traktaternas ursprungligen mest betydelsefulla bestämmelser

upphört att tillämpas. Handelsutbytet mellan Sverige och Frankrike

har sålunda alltsedan 1930-talets början kommit att regleras genom

särskilda kortfristiga avtal; härigenom har på detta område en anpassning

efter tidsförhållandena åstadkommits. På motsvarande sätt regleras numera

svensk-franska tullfrågor genom successiva överenskommelser inom ramen

för allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). Vidare har ett antal i 1881

års handelstraktat ingående bestämmelser angående skydd för immateriella

förmögenhetsrätter numera ersatts av de internationella konventioner som

upprättats på detta område. Däremot har bestämmelserna angående sjöfarten

i 1881 års sjöfartstraktat ävensom de i 1881 års båda traktater ingående

föreskrifterna om enskilda medborgares ställning och rättigheter i stort sett

icke blivit ersatta av nya överenskommelser. Såsom förut framhållits har

emellertid bestämmelserna till skydd för de enskilda medborgarna till följd

av utvecklingen kommit att förlora i det närmaste all praktisk betydelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

Slutligen innehåller 1881 års sjöfartstraktat utöver förut berörda bestämmelser

även ett antal bestämmelser angående konsulers behörighet och förmåner

i olika hänseenden.

Det nu föreliggande nya bosättnings- och sjöfartsavtalet innefattar dels

en efter nuvarande förhållanden avpassad reglering av den rättsliga ställning

som skall tillkomma vartdera fördragsslutande landets medborgare

inom det andra landet, dels ock en nyredigering av bestämmelserna angående

sjöfarten i 1881 års sjöfartstraktat. Särskilda förhandlingar pågår om

ersättande av de i samma traktat ingående konsulära bestämmelserna med

en tidsenlig konsularkonvention.

Det nya bosättnings- och sjöf artsavtalets artiklar 1 8 innehåller be
stämmelser

om de enskilda medborgarnas ställning. I den mån 1881 års

traktater berörde hithörande frågor, var utgångspunkten principen om s. k.

nationell behandling, det vill säga att vartdera landets medborgare skulle

inom det andra landet åtnjuta samma behandling som dettas egna medboigare.

Stadgandena härom, vilka i såväl handels- som sjöf artstraktaten av

1881 återfinnes i artikel 1, övertogs på sin tid i praktiskt taget oförändrat

skick från den 1865 avslutade traktaten mellan Sverige—Norge å ena sidan

och Frankrike å den andra. Dessa bestämmelser hade ursprungligen, på

grund av den dåvarande principiellt liberala franska handelspolitiken, från

fransk sida genomdrivits trots de betänkligheter som från svensk sida förelåg,

bl. a. med hänsyn till den då just ikraftträdda näringsfrihetsförordningeai

av 1864, vilken förutsätter att en utlänning bör erhålla särskilt tillstånd

för att inom riket bedriva näring.

I verkligheten torde det också kunna ifrågasättas huruvida traktaternas

bestämmelser om nationell behandling någonsin tillämpats vare sig i Fiankrike

eller i Sverige. Från svensk sida har några förändringar i 1864 års näringsfrihetsförordning

icke vidtagits med hänsyn till vare sig 1865 års eller

1881 års traktater. Senare svensk lagstiftning angående utländska medborgares

ställning i Sverige har heller icke rönt något inflytande av nämnda

traktater. Att någon gensaga häremot aldrig rests från franskt håll synes ha

berott på att antalet i Sverige bosatta näringsutövare av fransk nationalitet

under den nu åsyftade tidsperioden varit försvinnande litet och att

några svårigheter för ifrågavarande franska medborgare att erhålla vederbörligt

tillstånd till sin näringsutövning icke torde ha förelegat.

Icke heller från fransk sida har emellertid principen om nationell behandling

beaktats, i synnerhet icke under senare tider då, såsom tidigare

framhållits, i Frankrike bosatta svenska medborgare av de franska myndigheterna

ansetts vara underkastade olika franska författningar som ställt

utländska medborgare i Frankrike i sämre läge än franska medborgare.

Svenska medborgare har härigenom i vissa avseenden kommit att bliva

mindre gynnade än andra kategorier utlänningar, som kunnat åberopa avtal

mellan sina respektive hemland och Frankrike, vilka i stället för nationell

behandling föreskrivit behandling såsom medborgare av mest gynnad

nation.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

I det nu förevarande avtalet har därför den smidigare principen om behandling

som medborgare av mest gynnad nation lagts till grund, med undantag

för vissa områden. Dessa äro antingen sådana, där av ålder alla

anses böra behandlas lika, utan avseende på medborgarskap, såsom exempelvis

beträffande tillgång till domstolarna och bistånd i sjönöd, eller

också sådana, där en tillämpning av principen om nationell behandling betraktats

såsom mera gynnsam för alla berörda parter, och till vilka jag

återkommer i det följande.

I artikel 1 moment 1 fastslås rätten för medborgare i vartdera fördragsslutande

landet att beträda det andra landets territorium, att där resa, vistas

och bosätta sig, ävensom att när som helst lämna territoriet, allt under

förutsättning att de rättar sig efter gällande lagstiftning. Detta allmänt

hållna stadgande utgör tydligen endast en bekräftelse av den ordning som

redan f. n. gäller. Hänvisningen till vederbörande lands lagstiftning innebär

emellertid i princip även, att ur avtalets synpunkt intet hinder möter mot

utfärdandet av nya bestämmelser på detta område, såsom exempelvis rörande

utlännings rätt att bosätta sig i landet och rörande utlänningskontrollen

överhuvudtaget. I artikelns moment 2 förutses att vederbörande myndigheter

i de båda länderna närmare skall överenskomma om vilka slag identitetshandlingar

som skall företes för tillämpningen av bestämmelserna i moment

1. I moment 3 fastslås den allmänna grundsatsen att inresa skall kunna

förvägras den, vars närvaro i landet skulle utgöra ett hot mot den allmänna

ordningen, folkhälsan, säkerheten eller sedligheten. Att märka är att,

såvitt här gäller den allmänna ordningen, stadgandet icke tar sikte på vad

som svarar mot detta uttrycks svenska innebörd utan på det annorlunda

utformade franska begreppet ordre public, varunder kan sägas rymmas den

samhälleliga rättsordningen i stort.

I artikel 2 första stycket fastslås den tidigare berörda grundprincipen om

behandling såsom medborgare av mest gynnad nation i vad gäller privata

och borgerliga rättigheter. Avtalets franska originaltext talar här om droits

privés et civils. Den närmare innebörden av dessa båda uttryck kan enligt

den härskande franska uppfattningen sägas vara att droits civils är sådana

rättigheter som genom uttrycklig lagstiftning förbehållits franska medborgare,

medan uttrycket droits privés tar sikte på rättigheter av mera allmän

privaträttslig natur. Särskilt preciseras i nu förevarande stadgande i

avtalet att principen om behandling såsom medborgare av mest gynnad nation

skall gälla rätten att förvärva och besitta samt förfoga över alla slag

av lös och fast egendom, allt i enlighet med gällande nationell lag.

Artikelns andra stycke utgör ett ur praktisk synpunkt mycket bet\rdelsefullt

avsteg från principen om behandling såsom medborgare av mest

gynnad nation. Såsom tidigare framhållits, har den i viss mån diskriminatoriska

tillämpningen av gällande franska kommersiella hyreslagstiftning

i ett flertal fall medfört avsevärda svårigheter för svenska näringsidkare

etablerade i Frankrike. Enligt nu ifrågavarande bestämmelse i det nya avtalet

bortfaller dessa svårigheter, i det att svenska medborgare i Frankrike

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

i fortsättningen skall i hyresavseende åtnjuta samma skydd som franska

medborgare. Ur svensk synpunkt innebär därför denna bestämmelse en betydande

vinning. Anmärkas må att den svenska hyreslagstiftningen icke skiljer

mellan svenska och utländska medborgare; ej heller existerar i Sverige

någon motsvarighet till den franska särlagstiftningen rörande kommersiella

hyresförhållanden.

Genom det här slutligen gjorda undantaget beträffande arrendators och

hälftenbrukares förköpsrätt har kollision undvikits med det i Sverige rådande

förbudet för utländsk medborgare att utan särskilt tillstånd förvärva

fast egendom.

Även artiklarna 3 och 4, vilka handla om enskildas rätt till näringsutövning

samt om bolags och andra ekonomiska sammanslutningars rätt att

driva verksamhet bygger på principen om behandling tillkommande mest

gynnad nation. Dock har det här befunnits påkallat att kringskära nämnda

princips tillämplighet, i det att förbehåll uppställts om fullständig reciprocitet,

réciprocité effeetive. Innebörden härav är att skyldighet att bevilja

tillstånd till näringsutövning eller verksamhet, när det gäller franska rättssubjekt

i Sverige, respektive svenska rättssubjekt i Frankrike, icke inträder

annat än därest under huvudsakligen liknande betingelser motsvarande

tillstånd lämnas i det andra landet. Härav följer vidare att t. ex. medborgare

i utanförstående stater, med vilka Sverige eller Frankrike ingått eller

kan komma att ingå avtal föreskrivande behandling såsom mest gynnad nation,

icke automatiskt kommer i åtnjutande av de lättnader som Frankrike

och Sverige ömsesidigt medgiver varandras medborgare.

I belysning av vad nu anförts är det tydligt att förevarande två artiklar

i avtalet icke förhindrar de fördragsslutande parterna att lagstiftningsvägen

generellt begränsa utlänningars rätt till näringsutövning.

Förbehållet om reciprocitet innebär onekligen en betydande begränsning

i möjligheten att i olika sammanhang åberopa klausulen om behandlingsåsom

mest gynnad nation. Det må emellertid framhållas, att på detta

område för närvarande inom många länder pågår en utveckling som kännetecknas

av två delvis mot varandra stridande huvudtendenser. Å ena sidan

upprätthålles eller ulbygges en reglering av hithörande förhållanden,

som i varje fall delvis syftar till att motverka otillbörligt stort utländskt intrång

inom vissa näringsgrenar och yrken. Å andra sidan arbetas även på en

s, k. integration av näringslivet, exempelvis i förhållandet de västeuropeiska

staterna emellan. För Sveriges del må tillika erinras om de pågående förberedelserna

till ny lagstiftning angående utländska fysiska och juridiska personers

rätt till näringsutövning inom riket. Mot denna bakgrund vill det förefalla

lämpligt att genom förbehåll om reciprocitet undvika att binda utvecklingen

i någon viss riktning.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att en ytterligare begränsning

införes i verkningarna av artiklarna 3 och 4 genom artikel 14, vari särskilt

förbehåll göres beträffande de lättnader som av Sverige redan tillerkänts eller

kan komma att tillerkännas de nordiska ländernas medborgare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

I artikel 4, varest fråga är endast om juridiska personer, stadgas till en

början skyldighet för vardera fördragsslutande parten att erkänna inom

den andra partens område vederbörligen bildade bolag och andra ekonomiska

sammanslutningar. Den franska originaltextens uttryck är här sociétés

civiles et commerciales. Den franska rättens distinktion mellan dessa båda

slag av juridiska personer hänför sig dels till ändamålet med deras verksamhet

och dels till arten av delägarnas ansvar för uppkommande förbindelser.

Utmärkande för en société commerciale är sålunda att dess verksamhet är

inriktad på kommersiell rörelse eller att, även om så ej är fallet, delägarnas

ansvarighet är begränsad genom anlitande av någon av vissa medgivna bolagsformer.

Övriga här avsedda juridiska personer utgör sociétés civiles. I

det till avtalet anslutna signaturprotokollet har innebörden av nu förevarande

stadgande, försåvitt svenska juridiska personer angår, preciserats därhän

att detsamma förklarats åsyfta aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag

och ekonomiska föreningar, varjämte en uppräkning skett av olika

typer av franska sociétés som faller under stadgandet.

Med nu nämnda juridiska personer jämställes offentliga försäkringsanstalter

eller andra juridiska personer i vilka endera fördragsslutande staten

bär ett bestämmande inflytande och vilka inom den andra statens område

bedriver verksamhet av kommersiell natur. Detta stadgande har i första

hand tillkommit med tanke på att i Frankrike skulle kunna bildas offentliga

försäkringsanstalter, vilka icke komme att utgöra sociétés commerciales.

Genom artikel 4 medgives samtliga däri angivna juridiska personer hemmahörande

i ettdera av de fördragsslutande länderna rätt alt bedriva sin

verksamhet inom det andra landet, däribland särskilt att upprätta filialer,

agenturer eller kontor.

Artikel 5 tillförsäkrar de fördragsslutande parternas medborgare nationell

behandling i judiciellt avseende. Frågorna om skyldighet att vid rättegång

ställa säkerhet för motpartens kostnader och om rätten till fri rättegång

regleras, i vad avser förhållandet mellan Sverige och Frankrike, av

Haagkonventionen den 17 juli 1905 angående vissa till civilprocessen hörande

ämnen av internationell natur, samt i den svenska interna rätten av två

Kungl. kungörelser (nr 132—133) av den 18 april 1935. Avtalet förutser

ingen förändring i dessa nu gällande bestämmelser.

Behandlingen av enskilda medborgare i skattehänseende m. in. regleras i

artiklarna 6—8. Innebörden av dessa är att vartdera landets medborgare

i fråga om skatter, avgifter, rekvisitioner, expropriation in. m. skall åtnjuta

samma behandling i det andra landet som detta lands egna medborgare. Förbehåll

har härvid gjorts för de avgifter, som i vissa fall uttages av utländska

medborgare i samband med uppfyllandet av rent administrativa ordningsföreskrifter

beträffande utlänningar, ävensom beträffande bestämmelser som

kan hava blivit meddelade i avtal till undvikande av dubbelbeskattning.

Jämte det medborgare i vartdera fördragsslutande landet befriats från

militärtjänst i det andra landet, har en motsvarande befrielse stadgats från

tvångslån ävensom från alla skatter av undantagsnatur till bestridande av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

krigsskadestånd, krigsskador eller liknande skador. Under uttrycket tvångslån

lär icke kunna hänföras sådan skyldighet att insätta vissa vinstmedel på

spärrkonto, varpå den svenska finanslagstiftningen känner exempel. I övrigt

må angående innebörden av uttrycket tvångslån framhållas att, ehuru avtalstexten

icke innehåller någon närmare definition härav, det likväl av

sammanhanget framgår att fråga är om en företeelse av undantagsnatur,

besläktad med de i fortsättningen närmare beskrivna skatterna av undantagsnatur.

Fritagandet från skatter av den angivna undantagsnaturen har uttryckligen

förklarats icke vara tillämpligt i fråga om pålagor av samma eller liknande

natur som tre närmare angivna engångsskatter, vilka i Frankrike

under eller efter det senaste världskriget uttogs av såväl franska som utländska

medborgare. En av dessa, confiscation des profits illicites, drabbade

personer som under ockupationstiden genom samarbete med ockupationsmakten

tillskansat sig obehöriga vinster. Av de två övriga utgjorde prélévement

temporaire sur les excédents de bénéfices en temporär skatt, tillämplig

på mervinster uppkomna under tiden från den t september 1939 till den

31 december 1945, medan impöt de solidarité uttogs under år 1945 såsom

en engångsskatt på förmögenhet och förmögenhetsökning, som tillkommit

under tiden från den 1 januari 1940 t. o. in. den 4 juni 1945. Sistnämnda

skatts tillämplighet å svenska medborgare kom emellertid att i viss mån

inskränkas på grund av gällande fransk-svenska dubbelbeskattningsavtal

av år 1936.

Gentemot de invändningar, som beträffande i synnerhet de två sistnämnda

skatterna från utländskt håll restes, hävdade på sin tid de franska myndigheterna

eftertryckligt, att skatterna i fråga icke vore att betrakta såsom pålagor

av undantagsnatur, utan skatter av normal typ. Såsom förut framhållits,

medgavs också från fransk sida, att det svensk-franska dubbelbeskattningsavtalet

i dessa sammanhang vore tillämpligt. Då Frankrike emellertid

icke med alla länder ingått dubbelbeskattningsavtal av så fullständig

natur som med Sverige, har man från fransk sida genom det nu intörda

förbehållet velat försäkra sig om att andra stater i det fransk-svenska bosättningsavtalet

icke skulle finna anledning att resa gensaga mot eventuella

nya franska förmögenhetsskatter av engångsnatur.

I vad avser expropriation av egendom och liknande åtgärder stadgas såväl

rätt till nationell behandling som rätt till behandling såsom medborgare av

mest gynnad nation.

1 artiklarna 9—12 behandlas frågor beträffande sjöfarten mellan de båda

länderna. Huvudbestämmelserna härom återfinnes i artikel 9 första stycket

och går ut på att i vartdera landet hemmahörande fartyg skall inom det

andra landets område i alla hänseenden behandlas på samma sätt som fartyg

hemmahörande i det senare landet. Härifrån göres emellertid i artikelns

andra stycke undantag för förmåner, som tillerkännes den nationella fiskeflottan

samt sammanslutningar för nautisk sport eller allmännyttiga ända
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

mål ävensom i fråga om förmåner som inom ramen för nu gällande lagstiftning

förbehållits eller kan komma att förbehållas den nationella handelsflottan.

Sistnämnda stadgande har bl. a. betydelse för frågan om förbehållandet avkustfart

(cabotage) för vartdera landets egen handelsflotta. 1 sådant hänseende

är bl. a. att märka att trafiken mellan Algeriet och det europeiska

Frankrike enligt gällande franska föreskrifter hänförts till sådan kustfart

som förbehållits fartyg under fransk flagg. För den svenska handelssjöfarten

framstår detta förhållande som en olägenhet, men det har visat sig

icke vara möjligt att för närvarande uppnå någon ändring häri. På denna

punkt innebär sålunda det nu upprättade avtalet endast att någon utvidgning

icke får ske av den ram, inom vilken kustfarten enligt vartdera landets

för närvarande gällande lag kan förbehållas fartyg under den egna

flaggan. Såvitt gäller Sverige är fraktfart mellan inrikes orter förbehållen

landets egna medborgare enligt förklaringen den 28 februari 172b över förordningen

den 10 november 1724 angående de främmandes fart på Sverige

och Finland (det s. k. produktplakatet), vilket i nu ifrågavarande delar alltjämt

är gällande. I överensstämmelse härmed förutsätter även näringsfrihetsförordningen

(29 §) att näringstillstånd erfordras för att utlänning

skall få driva inrikes fraktfart. Emellertid har sedan mitten av 1800-talet

Sverige genom särskilda, på principen om ömsesidighet ingångna avtal med

ett antal främmande länder medgivit fartyg från dessa länder likställighet

med svenska fartyg i avseende å rätten till kustfart.

I belysning av vad sålunda framhållits, kan några svenska intressen icke

anses trädda för nära genom nu ifrågavarande bestämmelser i det nya

svensk-franska avtalet, på vilka icke i och för sig kan grundas något franskt

anspråk på rätt till kustfart i svenska vatten.

Nu ifrågavarande artiklars innehåll i övrigt föranleder icke här några

närmare kommentarer. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak dem i en rad

andra liknande avtal som Sverige ingått under de senaste årtiondena, t. ex.

1931 års svensk-rumänska bosättnings-, handels- och sjöfartsavtal.

Av avtalets härefter följande slutbestämmelser handlar artikel 13 om sättet

för slitande av tvister rörande avtalets tolkning och tillämpning.

Artikel U begränsar verkningarna av avtalets klausuler om behandling

såsom mest gynnad nation därhän, att dessa icke skall grunda rätt till förmåner

som Sverige medgivit i förhållande till de andra nordiska länderna

eller Frankrike i förhållande till Franska Unionen eller områden som befinner

sig i tullunion med Frankrike eller för vilkas internationella förbindelser

Frankrike svarar.

I artikel 15 fastslås att på fransk sida avtalets tillämplighetsområde endast

omfattar det europeiska Frankrike, Algeriet och de s. k. departements

d’Outre-Mer, men att avtalet genom ministeriell noteväxling skall kunna göi

as tillämpligt även pa andra i Fi''anska Unionen ingående områden ävensom

på stater och områden för vilkas internationella förbindelser Frankrike

svarar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

Genom artikel 16 upphäves de bestämmelser i 1881 års traktater, vilka ersättes

av det nya avtalet.

Slutligen föreskrives i artikel 17 att avtalet skall ratificeras och därefter

till en början förbliva i kraft under fem år för att sedan löpa med en ömsesidig

uppsägningstid av sex månader.

Den tekniska utformningen av samtliga nu ifrågavarande slutbestämmelser

i avtalet överensstämmer med vad som allmänt är brukligt och påkallar

icke här någon närmare belysning.

Det till avtalet anslutna signaturprotokollet innehåller, utom den i det

föregående under artikel 4 berörda uppräkningen av olika slag av juridiska

personer, endast den allmänna föreskriften att i avtalet uttrycket medborgare

avser såväl fysiska som juridiska personer. Alla i avtalet stadgade förmåner

skall sålunda, när så enligt sakens natur är möjligt, tillkomma jämväl

juridiska personer. Allenast i fråga om rätten till näringsutövning har en

uppdelning skett, i det artikel 3 handlar om fysiska personer och artikel 4

om juridiska personer.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen innefattar det nu ifrågavarande

avtalet en förbättring av de svenska medborgarnas rättsliga ställning i

Frankrike. De förmåner som de båda fördragsslutande staterna genom avtalet

ömsesidigt medgiver varandras medborgare får i allmänhet sitt innehåll

bestämt genom föreskrifter om behandling såsom mest gynnad nation,

vartill stundom knutits förbehåll om effektiv reciprocitet. I betraktande härav

medför avtalet i dessa delar icke för Sverige skyldighet att genomföra

eller upprätthålla någon viss lagstiftning. Det mindre antal stadganden vari

föreskrives s. k. nationell behandling, t. ex. artikel 2 andra stycket, angående

hyresrätten, och artikel 7, om uttagande av skatter, överensstämmer

med gällande svensk lag.

Sett ur en vidare synvinkel kan avtalet sägas utgöra ett led i strävandena

att för medborgare i de västeuropeiska länderna underlätta vistelse och

verksamhet inom varandras länder.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå att det här bilagda

bosättnings- och sjöfartsavtalet mellan Sverige och Frankrike måtte

föreläggas Riksdagen och hemställer alltså

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna ratifikation av avtalet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydeldelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Ljungdahl.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

Convention d’établissement et de navigation

entre le Royaume de Suéde

et la République Framjaise.

Sa Majesté le Roi de Suéde et le President

de la République Fran$aise, désireux

de préciser la situation des ressortissants

de chacun des deux Etats sur

le territoire de l’autre dans un esprit

conforme aux rapports amicaux qui

existent entre les deux pays, ont résolu

de conclure une convention d’établissement

et ont nommé å cet effet pour

leurs plénipotentiaires, savoir:

Sa Majesté le Roi de Suéde,

Son Excellence Karl Ivan WESTMAN,

Ambassadeur de Suéde en France,

Le Président de la République Fran?aise,

Monsieur Maurice SCHUMANN, député,

Secrétaire d’Etat aux Affaires

Etrangéres,

lesquels, aprés avoir échangé leurs

pleins pouvoirs reconnus en bonne et

due forme, sont convenus des dispositions

suivantes:

Article 1.

1. Les ressortissants de chacune des

Hautes Parties Contractantes ont la faculté

d’entrer sur le territoire de 1’autre

partie, y séjourner, y voyager, s’y établir

et en sortir å tout moment, en se conformant

aux lois et réglements en vigueur.

2. Les administrations compétentes

des deux pays arréteront de commun

accord, la nature des documents d’identité

å produire å cet effet par leurs nationaux

respectifs.

Översättning.

Bosättnings- och sjöfartsavtal mellan

Konungariket Sverige och Franska Republiken.

Hans Majestät Konungen av Sverige

och Franska Republikens President,

vilka önska att i den anda av vänskaplighet

som präglar förbindelserna mellan

de båda länderna, närmare bestämma

den ställning som skall tillkomma vartdera

landets medborgare inom den andra

partens område, hava beslutat att avsluta

ett bosättningsavtal och hava för detta

ändamål till sina befullmäktigade ombud

utsett

Hans Majestät Konungen av Sverige

Sin ambassadör i Frankrike Karl Ivan

WESTMAN,

Franska Republikens President

Herr Maurice SCHUMANN, deputerad,

statssekreterare för utrikes ärenden,

vilka, efter att hava delgivit varandra

sina fullmakter som befunnits i god och

behörig form, överenskommit om följande

bestämmelser:

Artikel 1.

1. Medborgare tillhörande endera av

de Höga Fördragsslutande Parterna skola,

förutsatt att de iakttaga gällande

lagar och föreskrifter, fritt kunna beträda

den andra partens område och

därstädes uppehålla sig, resa och bosätta

sig, samt när som helst lämna detsamma.

2. Vederbörande myndigheter i de

båda länderna skola genom ömsesidig

överenskommelse fastställa vilka legitimationshandlingar,

som för sådant ändamål

skola företes av deras respektive

medborgare.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 143.

15

3. L’entrée du territoire pourra étre

refusée å ceux dont la préscnce menacerait

1’ordre public, la santé publique,

Ia sécurité ou les bonnes maurs.

Article 2.

Les ressortissants de chacune des Hautes

Parties Contractantes jouissent, sur

le territoire de 1’autre Partie, du traitement

de la nation la plus favorisée en

ce qui concerne les droits privés et civils,

et notamment le droit d’acquérir,

posséder tous biens meubles et immeubles

et d’en disposer, conformément å la

législation en vigueur.

En outre, les ressortissants de chacune

des Hautes Parties Contractantes sont assimilés

aux nationaux en ce qui concerne

la location de locaux d’habitation, d’immeubles

et de locaux å usage commercial,

industriel ou agricole. Ils ne pourront toutefois,

en ce qui concerne la législation du

contrat de bail å ferme et å métayage, se

prévaloir des dispositions instituant un

droit de préemption au bénéfice de 1’exploitant

preneur en place.

Artide 3.

Sous réserve de 1’application de la réciprocité

effective les ressortissants de

chacune des Hautes Parties Contractantes

résidant sur le territoire de 1’autre Partie

Contractante auront, sur le territoire de

1’autre Partie Contractante, aux mémes

conditions que les ressortissants de la nation

la plus favorisée, le droit d’exercer

tout commerce et industrie ainsi que tout

métier ou profession dont 1’exercice n’est

pas réservé aux nationaux.

Les conditions dans lesquelles leur

sont délivrés les documents établissant

le droit å 1’exercice de ees professions

pourront étre fixées par des arrangements

administratifs.

Artide 4.

Sont reconnus par chacune des Hautes

Parties Contractantes comme existant réguliércment,

sous réserve que rien dans

leur constitution ou leur objet ne soit

3. Tillträde till endera partens område

kan förvägras de medborgare tillhörande

den andra parten, vilkas närvaro

skulle utgöra ett hot mot den allmänna

ordningen (ordre public), folkhälsan,

säkerheten eller sedligheten.

Artikel 2.

Medborgare tillhörande endera av de

Höga Fördragsslutande Parterna skola

inom den andra partens område åtnjuta

samma privata och borgerliga rättigheter,

som tillerkännas medborgare tillhörande

mest gynnad nation, särskilt

med avseende å rätten att förvärva

och besitta alla slag av lös och fast egendom

samt att förfoga däröver i enlighet

med gällande lagstiftning.

Härutöver skola medborgare tillhörande

endera av de Höga Fördragsslutande

Parterna inom den andra partens

område jämställas med landets egna

medborgare i vad avser förhyrning av

bostäder och av fastigheter eller lokaler

avsedda för handel, industri eller jordbruk,

utan att dock, i vad avser lagstiftningen

om arrende och hälftenbruk,

kunna åberopa bestämmelser om förköpsrätt

för arrendator och hälftenbrukare.

Artikel 3.

Under förbehåll att verklig ömsesidighet

iakttages, skola medborgare, tillhörande

endera av de Höga Fördragsslutande

Parterna och bosatta inom den

andra partens område, vara berättigade

att därstädes, på samma villkor som

medborgare tillhörande mest gynnad

nation, utöva varje slag av handel, industri,

hantverk eller yrke, som icke förbehållits

landets egna medborgare.

Betingelserna för utfärdandet av tillståndsbevis

för utövandet av verksamhet

av nu ifrågavarande slag må fastställas

genom överenskommelse mellan

de Höga Fördragsslutande Parternas

myndigheter.

Artikel 4.

Bolag och andra ekonomiska sammanslutningar,

vilka ha sitt säte inom endera

av de Höga Fördragsslutande Parternas

område och äro stiftade enligt dess lagar,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

contraire å 1’ordre public de cette Partie,

les sociétés civiles et commerciales légalement

constituées sur le territoire de

1’autre Partie et qui y ont leur siége

social.

11 en est de méme des organismes

publics d’assurance et des autres organismes

ou sociétés placés sous le controle

de l’Etat en tant qu’ils exercent

sur le territoire de l’autre Partie une

activité de caractére commercial.

Ces sociétés et organismes peuvent

sous réserve de 1’application de la réciprocité

effeetive exercer leur activité sur

le territoire de 1’autre Partie conformément

aux dispositions les plus favorables

applicables aux sociétés et organismes

étrangers, et notamment y entretenir

des succursales, agences ou bureaux.

L’ouverture de ces succursales, agences

ou bureaux sera soumise en tout cas

å 1’accomplissement des formalités requises

par la loi du pays å l’égard des

sociétés étrangéres.

Article 5.

Les ressortissants de chacune des Hautes

Parties Contractantes ont, sur le territoire

de l’autre Partie, libre et facile accés

devant les tribunaux å tous les degrés

de juridiction, tant pour réclamer que

pour défendre leurs droits et intéréts. Ils

jouissent, å cet égard, des mémes droits

et avantages que les nationaux.

Les questions de la caution judicatum

solvi et de 1’assistance judiciaire gratuite

seront toutefois réglées entre les Hautes

Parties Contractantes conformément aux

stipulations intervenues ou å intervenir

entre elles.

Artide 6.

1. Les ressortissants des Hautes Parties

Contractantes ne seront astreints, en

temps de paix et en temps de guerre,

qu’aux réquisitions imposées aux nationaux,

et ils auront droit aux indemnités

accordées å ces derniers par les lois

en vigueur.

skola av den andra parten erkännas såsom

lagligen bestående, under förbehåll

att intet i deras sammansättning eller

ändamål står i motsats till den allmänna

ordningen (ordre public) i detta senare

land.

Detsamma skall gälla offentliga försäkringsanstalter

och andra anstalter

eller sammanslutningar, vilka stå under

statlig kontroll, i den mån dessa anstalter

eller sammanslutningar inom den

andra fördragsslutande partens område

bedriva verksamhet av kommersiell natur.

Under förbehåll att verklig ömsesidighet

iakttages, skola dessa bolag, sammanslutningar

och anstalter äga att, i enlighet

med de mest gynnsamma bestämmelser

som gälla för utländska sådana,

utöva sin verksamhet på den andra partens

område, och särskilt att därstädes

upprätthålla filialer, agenturer eller

kontor.

Upprättandet av sådana filialer, agenturer

eller kontor skall i varje särskilt

fall vara underkastat de formföreskrifter,

som ifrågavarande lands lagar uppställa

för utländska sammanslutningar.

Artikel 5.

Medborgare tillhörande endera av de

Höga Fördragsslutande Parterna skola

inom den andra partens område äga fri

och obehindrad tillgång till domstolar i

alla instanser, såväl för att kära som för

att svara beträffande sina rättigheter

och intressen. De skola i detta hänseende

åtnjuta samma rättigheter och förmåner

som landets egna medborgare.

Vad beträffar ställandet av säkerhet

för rättegångskostnader samt kostnadsfri

rättshjälp, skall likväl gälla vad som

härom mellan de båda parterna är eller

må bliva särskilt överenskommet.

Artikel 6.

1. Medborgare tillhörande de Höga

Fördragsslutande Parterna skola icke,

vare sig i fredstid eller i krigstid, vara

underkastade andra rekvisitioner än de

egna medborgarna, och skola därvid äga

enahanda rätt till ersättning som i gällande

lagar tillerkännas dessa senare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

2. Les ressortissants des Hautes Parties

Contractantes, sous réserve des cas

particuliers qui seraient réglés par un

accord spécial, sont exempts, sur le territoire

de l’autre Partie, de tout service

militaire dans les armées réguliéres, les

gardes ou les milices, et de toutes prestations

militaires personnelles, ainsi que de

toutes contributions en argent ou en nature

per$ues en remplacement de ce service

ou de ees prestations.

3. Ils seront également dispensés, sur

le territoire de l’autre Partie, de tous

emprunts forcés, ainsi que de toutes contributions

exceptionnelles qui seraient

établies pour assurer soit le paiement

d’indemnités de guerre exigées de cette

Haute Partie, soit la reparation de dommages

imputables å un état de guerre

ou å des circonstances assimilables å cet

état.

Il est précisé que ne seront pas regardées

comme des impositions de nature

exceptionnelle au sens de 1’alinéa cidessus

des impöts identiques ou analogues

å ceux qui ont déjå été penjus en

France, sous la dénomination de

— confiscation des profits illicites,

— prélévement temporaire sur les excédents

de bénéfice,

— impöt de solidarité nationale.

2. Frånsett enskilda fall, vilka må

komma att behandlas i en särskild överenskommelse,

skola medborgare tillhörande

endera av de Höga Fördragsslutande

Parterna inom den andra partens

område vara befriade från all militärtjänst

inom vederbörande lands reguljära

krigsmakt, vaktkårer eller miliser

samt från alla personliga militära prestationer

ävensom från varje pålaga i

penningar eller in natura, som uppbäres

i stället för sådan tjänst eller prestation.

3. Medborgare tillhörande endera av

de Höga Fördragsslutande Parterna skola

likaledes, inom den andra fördragsslutande

partens område, vara befriade

från alla tvångslån ävensom från alla

skatter av undantagsnatur, som uttagas

för bestridande av krigsskadestånd,

som åvilar den senare Höga Fördragsslutande

Parten, eller för täckande av

skador, som härröra från krigstillstånd

eller därmed jämförliga förhållanden.

Det fastställes, att såsom pålagor av

undantagsnatur enligt föregående stycke

icke äro att betrakta skatter, vilka

äro identiska med eller liknande dem,

som i det förflutna uttagits i Frankrike

under beteckningarna:

confiscation des profits illicites,

prélévement temporaire sur les excédents

de bénéfice,

impöt de solidarité nationale.

Article 7.

Artikel 7.

Sous réserve des dispositions contenues

dans les accords de doubles impositions,

les ressortissants de chacnne des Hautes

Parties Contractantes ne seront pas assujettis,

sur le territoire de 1’autre Partie

Contractante, å des droits, taxes ou contributions,

sous quelque dénomination

que ce soit, autres ou plus élevés que ceux

per^us sur les nationaux.

Les dispositions qui précédent ne font

pas obstacle å la perception, le cas

échéant, de taxes afférentes å l’accomplissement

des formalités de police ou de

toute autre formalité, si ees taxes sont

également per^ues sur les autres étran
-

Med förbehåll för bestämmelserna i

avtal till undvikande av dubbelbeskattning

skola medborgare tillhörande endera

av de Höga Fördragsslutande Parterna

inom den andra partens område

icke vara underkastade andra eller högre

skatter, avgifter eller pålagor, av vad

slag det vara må, än dem som uppbäras

av de egna medborgarna.

Vad ovan sagts utgör icke hinder för

uLtagandet, i förekommande fall, av avgifter

i samband med uppfyllandet av

polisformaliteter eller andra formaliteter,

därest dessa avgifter uttagas även

av andra länders medborgare; avgifter
-

2 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 saml. Nr 143.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

gers; le taux de ees taxes ne pourra étre na skola dock icke utgå enligt högre taxa

supérieur å celui des taxes per<jues sur än för medborgare i någon annan stat.

les ressortissants de tout autre Etat.

Article 8.

Chacune des Hautes Parties Contractantes

s’engage ä ne prendre, å 1’égard des

biens, droits et intéréts légalement possédés

sur son territoire par les ressortissants

de 1’autre Partie, aucune mesure de

disposition, de limitation ou d’expropriation

pour cause d’utilité publique ou d’intérét

général qui ne serait pas applicable,

dans les mémes conditions, å ses nationaux

ou aux ressortissants de tout autre

Etat. Il en sera de méme pour les indemnités

auxquelles ees mesures donneront

lieu.

Artide 9.

Navigation Maritime.

1. Chacune des Hautes Parties Contraetantes

assurera dans ses ports aux

navires et bateaux de 1’autre Partie le

méme traitement qu’å ses propres navires

et bateaux en ce qui concerne la

perception des droits et des taxes portuaires

ainsi que la liberté d’accés aux

ports, leur utilisation et toutes les commodités

qu’elle accorde å la navigation

et aux opérations commerciales pour les

navires et bateaux et leurs équipages, les

passagers et les marchandises (attribution

des places å quai, facilités de chargement

et de déchargement, etc.).

2. Il est fait exception aux stipulations

du paragraphe précédent en ce qui

concerne les services de port et les avantages

qui sont ou seront accordés å la

péche nationale ou å ses produits, å des

sociétés de sports nautiques ou d’intérét

public ainsi que de fa?on générale en ce

qui concerne les navigations, transports

et activités qui sont ou pourront étre

réservés au pavillon national en application

de la législation actuellement en

vigueur.

Artide 10.

La nationalité des navires et bateaux

sera, de part et d’autre, admise d’aprés

Artikel 8.

De Höga Eördragsslutande Parterna

förbinda sig med avseende å egendom,

rättigheter eller intressen, vilka inom

deras respektive områden lagligen innehavas

av medborgare tillhörande den

andra parten, att icke vidtaga några åtgärder,

innebärande förfogande eller inskränkning

eller expropriation för allmännyttigt

ändamål eller i det allmännas

intresse, om icke åtgärderna under

enahanda förhållanden skulle kunna tilllämpas

beträffande det egna landets

medborgare eller beträffande medborgare

i varje annat land. Detsamma gäller

beträffande ersättning, som skall utgå

på grund av sådana åtgärder.

Artikel 9.

Sjöfart.

1. Envar av de Höga Fördragsslutande

Parterna skall i sina hamnar tillförsäkra

den andra partens fartyg samma

behandling som landets egna fartyg i

vad avser uttagandet av hamnumgälder

och -avgifter, fritt tillträde till hamnarna

och dessas begagnande, ävensom förmåner

beviljade sjöfarten och handeln

för fartyg och deras besättningar, passagerare

och last (tilldelning av kajplatser,

last och lossningsmöjligheter o. s. v.).

2. Från bestämmelserna i föregående

moment undantagas tjänstbarheter i

hamnar och förmåner, som äro eller

kunna bliva tillerkända den inhemska

fiskerinäringen och dess produkter, sällskap

för nautisk sport eller allmännyttiga

sammanslutningar, ävensom i allmänhet

vad som gäller sjöfart, transporter

eller verksamhet som med tillämpning

av för närvarande gällande lagstiftning

förbehållits eller i framtiden må förbehållas

fartyg under den egna flaggan.

Artikel 10.

Fartygs nationalitet skall ömsesidigt

erkännas på grund av handlingar och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

les documents et certificats délivrés å

cet effet par les autorités compétentes

des Hautes Parties Contractantes conformément

aux lois et réglements de

chaque pays.

Les lettres de jauge et autres documents

relatifs å la jauge délivrés par

1’une des Hautes Parties Contractantes,

seront reconnus par 1’autre Partie, conformément

aux arrangements spéciaux

qui pourront étre conclus par les deux

Parties.

Artide 11.

Les navires et bateaux frangais qui

entreront dans un port du Royaume de

Suéde, et les navires et bateaux suédois

qui entreront dans un port de la République

Fran^aise, å seule fin d’y compléter

leur cargaison pour une destination

étrangére ou d’en débarquer une

partie, apportée de 1’étranger, pourront,

en se conformant aux lois et réglements

de la Haute Partie Contractante en question,

conserver å bord la partie de leur

cargaison qui serait destinée å un autre

port ou å un autre pays, et la réexportera

sans étre tenus å payer pour celle-ci aucun

droit ou frais sauf les droits de surveillance,

lesquels ne pourront, d’ailleurs,

étre pergus qu’au taux le plus bas

fixé pour les navires et bateaux nationaux

ou de la nation la plus favorisée.

Artide 12.

1. Si un navire ou bateau de 1’une des

Hautes Parties Contractantes s’est

échoué ou a fait naufrage sur les cötes

de 1’autre, le navire ou bateau et sa

cargaison jouiront des mémes faveurs et

immunités que les lois et réglements des

pays respectifs accordent dans des circonstances

analogues aux navires et

bateaux de la nation la plus favorisée.

Il sera donné, dans la mémc mesure

qu’aux nationaux, aide et assistance au

capitaine et å 1’équipage tant pour euxmémes

que pour le navire ou bateau et

la cargaison.

2. Les objets sauvés d’un navire ou

bateau échoué ou naufragé ou de sa

cargaison seront restitués au propriétaire

ou å son représentant, pourvu que

le propriétaire ou son représentant jus
-

bevis, som av vederbörande myndigheter

i vartdera landet blivit för sådant

ändamål utfärdade i enlighet med landets

lagar och föreskrifter.

Mätbrev och andra mätningshandlingar,

vilka utfärdats av endera av de

Höga Fördragsslutande Parterna, skola

av den andra parten godkännas i enlighet

med de särskilda överenskommelser,

som dem emellan må komma att träffas.

Artikel 11.

Franska fartyg som inkomma i Konungariket

Sveriges hamnar och svenska

fartyg som inkomma i Franska Republikens

hamnar endast för att där komplettera

last med destination till utlandet

eller lossa en del av last medförd

från utlandet må, under förutsättning

att ifrågavarande Höga Fördragsslutande

Parts gällande lagar och föreskrifter

efterlevas, behålla ombord den del av

lasten, som är bestämd för annan hamn

eller annat land, och återutföra densamma

utan att därför behöva erlägga

någon avgift eller umgäld med undantag

för bevakningskostnader, vilka

vidare endast må uppbäras enligt den

lägsta taxa, som fastställts för landets

egna fartyg eller fartyg tillhörande

mest gynnad nation.

Artikel 12.

1. Därest fartyg tillhörande endera

av de Höga Fördragsslutande Parterna

strandar eller lider skeppsbrott vid den

andra partens kuster, skola fartyg och

last åtnjuta samma förmåner och befrielser

som respektive stats lagstiftning

under enahanda omständigheter beviljar

mest gynnad nations fartyg. Hjälp och

bistånd skall lämnas åt befälhavare och

besättning såväl för dem personligen som

för fartyg och last i samma omfattning

som åt landets egna medborgare.

2. Föremål som bärgats från strandat

eller skeppsbrutet fartyg eller från dess

last, skola återställas till ägaren eller

hans ställföreträdare, förutsatt att ägaren

eller hans ställföreträdare styrker sin

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds proposition nr 143.

tifie de son droit dans le délai prévu par

la loi. Si lesdits objets ont été vendus le

produit net de la vente apres déduction,

le cas échéant, des droits et taxes de

douanes exigibles sera, aux mémes conditions,

mis å la disposition du propriétaire

ou de son représentant. Le montant

des droits de sauvetage et des

autres frais occasionnés par le sauvetage

sera calculé d’aprés les mémes régles que

celles applicables aux nationaux.

3. Il est aussi convenu que les objets

sauvés d’un navire ou bateau échoué ou

naufragé ne seront assuj ettis å aucun

droit ni taxe de douane, å moins qu’ils

ne soient admis å la consommation intérieure.

Article 13.

Tout différend sur 1’interprétation ou

1’application de la présente Convention

qui n’aura pu étre résolu entre les

Hautes Parties Contractantes par la

voie diplomatique ou conformément au

Traité de conciliation et d’arbitrage

obligatoire signé å Paris, le 3 mars 1928

entre la Snede et la France, sera soumis

å la Conr Internationale de Justice.

Artide 14.

Pour autant qu’elles visent le traitement

de la nation la plus favorisée, les

stipulations du present traité ne seront

pas applicables aux faveurs accordées ou

qui pourront étre accordées par la Suéde

au Danemark, å la Finlande, å 1’Islande

ou å la Norvége ou å tous ou plusieurs

de ees pays, et par la France å 1’Union

Francaise et aux Etats ou territoires

avec lesquels elle est en unions douaniéres

ou dont elle assume la responsabilité

des relations internationales, tant que

les mémes faveurs n’auront été accordées

å aucun autre Etat.

Artide 15.

La présente Convention ne s’applique,

pour ce qui concerne la France, qu’å la

France métropolitaine, å 1’Algérie, et

aux départements d’Outre-Mer.

Elle pourra å tout moment étre étendue,

par échange de lettres, aux autres

territoires de 1’Union Francaise et aux

rätt inom i lag föreskriven tid. I det fall

att föremålen blivit försålda, skola vid

försäljningen erhållna medel, med avdrag

i förekommande fall för utgående tullavgifter,

under enahanda betingelser tillhandahållas

ägaren eller hans ställföreträdare.

Bärgarlön samt övriga av bärgningen

betingade utgifter skola beräknas

enligt samma grunder som i fråga

om landets egna medborgare.

3. Det är vidare överenskommet att

föremål som bärgats från strandat eller

skeppsbrutet fartyg, icke skola vara underkastade

någon tullavgift, såvida de

icke införas för förbrukning inom landet.

Artikel 13.

Varje meningsskiljaktighet rörande

tolkningen eller tillämpningen av detta

avtal, som icke kunnat mellan de Höga

Fördragsslutande Parterna lösas på

diplomatisk väg eller i enlighet med

den i Paris den 3 mars 1928 undertecknade

förliknings-och skiljedomstraktaten

mellan Sverige och Frankrike, skall underställas

den internationella domstolen.

Artikel 14.

I den mån bestämmelserna i detta avtal

avse ömsesidig behandling såsom

mest gynnad nation, skola de icke äga

tillämpning på förmåner, som Sverige

tillerkänt eller kan komma att tillerkänna

Danmark, Finland, Island eller Norge

eller alla eller flera av dessa länder, eller

som Frankrike tillerkänt eller kan komma

att tillerkänna Franska Unionen

eller stater eller områden, med vilka

Frankrike befinner sig i tullunion, eller

för vilkas internationella förbindelser

Frankrike ansvarar, så länge enahanda

förmåner icke tillerkänts någon annan

stat.

Artikel 15.

Detta avtal är tillämpligt, i vad avser

Frankrike, endast på moderlandet, Algeriet

och de transoceana departementen.

Avtalet kan när som helst genom

skriftväxling göras tillämpligt på Franska

Unionens övriga områden samt på

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

21

Etats ou territoires dont la France assume

la responsabilité des relations internationales.

Article 16.

L’Article 1 du Traité de commerce

passé le 30 décembre 1881 entre les

Royaumes-Unis de Suéde et de Norvége

et la France, ainsi que les artides 1 å

8 du Traité de navigation signé le méme

jour, sont abrogés en ce qui concerne la

Suéde et la France.

Artide 17.

La présente Convention sera ratifiée.

Elle entrera en vigueur des 1’échange

des instruments de ratification.

Elle aura une durée de cinq ans et

restera en vigueur apres ce terme, tant

que l’une des Hautes Parties Contractantes

n’aura pas notifié par un préavis

de six mois son intention d’en faire cesser

les effets.

Fait å Paris, le 16 février 1954.

K. I. Westman

(L. S.)

Maurice Schumann

(L. s.)

Protocole.

Au moment de procéder å la signature

de la Convention d’établissement en date

de ce jour, les Plénipotentiaires soussignés

sont convenus des précisions suivantes:
1.

Dans la présente Convention, le

mot »ressortissant» s’applique aussi bien

aux personnes morales qu’aux personnes

physiques.

2. Aux termes de 1’article 4 de la Convention,

il faut entendre par »sociétés»:

En Suéde, les personnes morales suivantes:
Aktiebolag

(société par actions), handelsbolag

(société commerciale), kommanditbolag

(société en commandite),

ekonomisk förening (association économique).

En France, les personnes morales suivantes:
les

sociétés civiles,

les sociétés en nom collectif,

les sociétés en commandite simple,

les sociétés en commandite par actions,

les sociétés anonymes,

les sociétés ä responsabilité limitée.

de stater och områden, för vilkas internationella

förbindelser Frankrike ansvarar.

Artikel 16.

Genom bestämmelserna i detta avtal

upphävas, i vad avser Sverige och Frankrike,

artikel 1 i handelstraktaten den

30 december 1881 mellan de Förenade

Konungarikena Sverige och Norge och

Frankrike, ävensom artiklarna 1—8 i den

samma dag undertecknade sjöfartstraktaten.

Artikel 17.

Detta avtal skall ratificeras. Det träder

i kraft med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten.

Avtalet skall förbliva gällande under

fem år och skall därefter förbliva i kraft

så länge icke någon av de Höga Fördragsslutande

Parterna sex månader i

förväg delgivit den andra parten sin avsikt

att försätta detsamma ur kraft.

Paris den 16 februari 1954.

K. I. Westman

(L. S.)

Maurice Schumann

(L. s.)

Protokoll.

Vid undertecknandet, denna dag, av

detta bosättningsavtal hava de Höga

Fördragsslutande Parternas befullmäktigade

ombud överenskommit om följande

förtydliganden:

1. I detta avtal avses med »medborgare»

såväl fysiska som juridiska personer.

2. I avtalets artikel 4 avses med »sociétés»:
i

Sverige, följande juridiska personer:

aktiebolag (société par actions),

handelsbolag (société commerciale),

kommanditbolag (société en commandite),

ekonomisk förening (association écono
mique);
i

Frankrike, följande juridiska personer:
sociétés

civiles,

sociétés en nom collectif,

sociétés en commandite simple,

sociétés en commandite par actions,

sociétés anonymes,

sociétés å responsabilité limitée.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. UU 1954:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av bosättningsoch sjöfartsavtal mellan Sverige och Frankrike. s. 1 i texten