Sök i Ratio Lex

Angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på högre skolstadier m. m

1954-02-12 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:149, Angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på högre skolstadier m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

1

Nr 149.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vidareutbildning

av folkskollärare för tjänstgöring på högre skolstadier

m. m.; given Stockholms slott den 12 februari

1954.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I anslutning till överläggningar, som förts mellan å ena sidan civil- och

ecklesiastikdepartementen och å andra sidan tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund

föreslås i propositionen, att å enhetsskolans (försöksskolornas) högstadium

och å realskolestadiet skall inrättas tjänster i 23 lönegraden för

folkskollärare, som efter avlagd folkskollärarexamen tjänstgjort minst tre

år som folkskollärare och som antingen i tentamen eller tentamina för

filosofisk ämbetsexamen erhållit minst två betygsenheter eller genomgått

av skolöverstyrelsen anordnad särskild kurs om ett läsår.

Förslag framlägges om dylika kurser, »befordringskurser för folkskollärare».

Kurserna föreslås gälla vissa angivna ämnen och — utom i modersmålet

— omfatta en termin för varje ämne. De förutsättes i regel bli förlagda

till folkskoleseminarier.

Till bestridande av kostnaderna för befordringskurserna äskas för nästa

budgetår ett reservationsanslag av 500 000 kronor.

1 — Bihang till riksdagens ''protokoll 195Jf. 1 samt. Nr 11+9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 februari 1954-

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, frågor om vidareutbildning

av folkskollärare för tjänstgöring på högre skolstadier m. m.

samt anför därvid följande.

Inledning.

Sedan de mellan 1949 års tjänsteförteckningskommitté, å ena sidan, och

tjänstemännens centralorganisation, Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges

folkskollärarinneförbund, å andra sidan, förda förhandlingarna beträffande

folkskollärares löner icke lett till uppgörelse, har fortsatta överläggningar

med nämnda organisationer ägt rum inom civildepartementet. Den

28 juni 1953 förklarade sig organisationerna beredda acceptera ett inom

civildepartementet i samråd med ecklesiastikdepartementet utarbetat förslag

till förbättrade anställnings- och avlöningsvillkor för folkskollärare,

vilket framlagts under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande.

Det förslag — i fortsättningen i allmänhet kallat departementsförslaget

— om vilket sålunda enighet uppnåtts, är av följande lydelse.

1. Å enhetsskolans högstadium och å realskolestadiet inrättas tjänster

i 23 lönegraden för folkskollärare, som efter avlagd folkskollärarexamen

tjänstgjort minst 3 år såsom folkskollärare och som i tentamen eller tentamina

för filosofisk ämbetsexamen erhållit minst två betygsenheter eller

genomgått av skolöverstyrelsen anordnad särskild kurs om ett läsår.

Antalet folkskollärartjänster i 23 lönegraden fastställes för varje läsår

efter förslag av skolöverstyrelsen med utgångspunkt från att behov av

6 000 å 7 000 folkskollärartjänster av ifrågavarande slag torde föreligga vid

en fullt utbyggd enhetsskola.

För folkskollärare i 23 lönegraden skall gälla samma tjänstgöringsskyldighet

som för ämneslärare vid samma skolform.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 149.

2. Vid tjänstledighet för studier, som avses under punkt 1, skall i stället

för bestämmelserna i 18 § 5 b) avlöningsreglementet för folkskolan gälla,

att lön utgår med B-avdrag under sammanlagt högst 360 dagar under loppet

av tio på varandra följande kalenderår. Folkskollärare, som åtnjutit

denna förmån, må icke under samma tioårsperiod erhålla mer än sammanlagt

360 dagars tjänstledighet med lön med B-avdrag enligt denna punkt

och på grund av bestämmelserna i 18 § 5 b) avlöningsreglementet.

3. Karenstiden för erhållande av extra ordinarie anställning såsom folkskollärare

sänkes från 2 till 11/2 år.

4. Folkskollärare med full tjänstgöring, huvudsakligen i 7 klassen och

högre klasser inom skola av A-formen, erhåller ett lönetillägg av 2 kronor

50 öre per läsårsdag.

Ordinarie och extra ordinarie folkskollärare med full tjänstgöring, huvudsakligen

vid skola av B-form, erhåller ett lönetillägg av 150 kronor för

sådan termin, varunder han undervisar i 7 klassen.

5. Folkskollärare, som i folkskolan inom sin tjänstgöringsskyldighet av

30 veckotimmar undervisar minst 2 veckotimmar i engelska och/eller tyska,

erhåller ett lönetillägg av 450 kronor för läsår.

6. Språktillägg enligt 23 § avlöningsreglementet för folkskolan återinföres

i den egentliga folkskolan och utgår där med 600 kronor för år.

7. Lönetillägget för nomadskolans lärare höjes från 180 kronor till 360

kronor för år.

8. Folkskollärare erhåller för undervisning i läroämne respektive kunskapsämne

utöver full tjänstgöring å sin tjänst timarvode efter den löneklass,

vari han är placerad, dock i fråga om övningsskollärare högst den 27:e

samt i fråga om annan folkskollärare vid undervisning å realskolestadiet

eller enhetsskolans högstadium högst den 25:e och eljest högst den 22:a.

Övergångsbestämmelse.

Folkskollärare, som under minst två år bestritt heltidstjänst å de under

punkt 1 angivna skolstadierna, må kunna erhålla dispens från de under

samma punkt avsedda utbildningskraven.

Efter anmodan av chefen för civildepartementet har skolöverstyrelsen

den 11 november 1953 avgivit förslag till avlönings- och pensionsbestämmelser

i anledning av departementsförslaget. Över skolöverstyrelsens förslag

har yttranden avgivits av statskontoret och statens lönenämnd. Anmälan

av detta förslag torde i vad det avser frågor av huvudsakligen skolorganisatorisk

natur böra ankomma på mig samt i övrigt på chefen för civildepartementet.

Sedan jag anmodat skolöverstyrelsen att inkomma med förslag beträffande

sådana särskilda kurser, som det enligt punkt 1 i departementsförslaget

skulle ankomma på överstyrelsen att anordna, uppdrog överstyrelsen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

åt rektorn vid folkskoleseminariet i Lund E. Stenquist och rektorn vid

folkskoleseminariet för manliga elever i Linköping V. Ekenvall att som sakkunniga

utreda frågor rörande nämnda kursverksamhet. De sakkunniga

har efter fullgjort uppdrag till överstyrelsen överlämnat en den 26 september

1953 dagtecknad utredning med förslag till av skolöverstyrelsen anordnade

befordringskurser för folkskollärare. Med eget yttrande av den 11

november 1953 har överstyrelsen överlämnat utredningen till ecklesiastikdepartementet,

varefter yttranden avgivits av statskontoret och kanslern

för rikets universitet, som hört vederbörande universitets- och högskolemyndigheter,

samt av Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund,

svenska seminarielärarföreningen, seminariernas rektorsförening

och läroverkslärarnas riksförbund.

Sveriges förenade studentkårer och Kristendomslärarnas förening har inkommit

med skrifter i ämnet.

Inrättande av tjänster i 23 lönegraden för folkskollärare.

Allmänna synpunkter.

Skolöverstyrelsen framhåller, att inrättande av ifrågavarande tjänster i

23 lönegraden icke allenast är en löneregleringsfråga, utan att en sådan

åtgärd även får konsekvenser för skolväsendets utveckling i pedagogiskt och

organisatoriskt hänseende. Tjänsterna kunde emellertid bli av stort värde

för skolväsendet. Det vore dock icke möjligt att nu närmare bedöma hur

många tjänster som — med vederbörlig hänsyn till pedagogiska och organisatoriska

synpunkter — kunde komma att erfordras.

Sju reservanter inom överstyrelsen uttalar sitt beklagande av att överstyrelsen

icke beretts tillfälle att yttra sig i samband med departementsförslaget,

som, om det genomfördes, komme att få betydande konsekvenser

för skolväsendets framtida utveckling i pedagogiskt och skolorganisatoriskt

avseende. Reservanterna erinrar om att enligt 1950 års riksdagsbeslut undervisningen

i läroämnen på enhetsskolans högstadium i regel skulle bestridas

av ämneslärare med akademisk kompetens. Enligt bestämmelserna för

försöksverksamheten hade behörighetsvillkoren för tjänster på högstadiet

fixerats vara desamma som för ämneslärartjänster vid högre kommunala

skolor. Nu skulle drygt hälften av tjänsterna på detta stadium förbehållas

folkskollärare med viss kompletterande utbildning. Vidare syntes departementsförslaget

syfta till en bestående anordning. Utredning vore erforderlig

för att beräkna bristen på lärare med vederbörlig kompetens. Departementsförslaget

kunde medföra risk för att tillgången på lärare med fullständig

filosofisk ämbetsexamen komme att försämras. En av reservanterna

undervisningsrådet Thorén framhåller därutöver, bland annat, att ett betyg

i filosofisk ämbetsexamen i engelska eller tyska på intet sätt kunde anses

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lJt9. 5

ge erforderlig kompetens för undervisning i realskolan eller på enhetsskolans

högstadium.

Statskontoret anser, att departementsförslaget går längre än till att avse

enbart en uppgörelse om folkskollärarnas löneställning. Å realskolestadiet

skulle komma att tjänstgöra lärare, som ej uppfyllde de krav på utbildning,

som hittills ställts på realskolans ämneslärare. Förslaget syntes ej heller

helt stå i samklang med 1950 års riksdagsbeslut i vad avsåge kompetens för

lärare på enhetsskolans högstadium. Statskontoret hyser betänkligheter

mot att en slutlig förhandlingsöverenskommelse med så vittgående konsekvenser

för undervisningsväsendet träffats, innan ärendet underställts

statsmakternas prövning.

Sveriges förenade studentkårer anser, att en sänkning av lärarkompetensen

på enhetsskolans högstadium under folkskollärarexamen och fyra akademiska

betyg bör föregås av utredning angående lärarkompetensen och

tillgången på kompetenta lärare. I avvaktan på utredningens resultat borde

intet förslag rörande kompetensvillkor eller lönegradsplacering för högstadiets

lärare framläggas.

Författningsreglering.

Skolöverstyrelsen föreslår, att de i anledning av punkt 1 i departementsförslaget

erforderliga bestämmelserna beträffande tjänsterna i 23 lönegraden

sammanföres i ett särskilt cirkulär med giltighet för alla de skolformer,

vid vilka dylika tjänster inrättas. Här skall nu redogörelse lämnas för de

delar av cirkulärförslaget, som berör i huvudsak skolorganisatoriska frågor,

och de erinringar som framförts av remissmyndigheterna.

Anställningsform. Skolöverstyrelsen anser av departementsförslaget

framgå, att tjänsterna i 23 lönegraden skall vara av så stadigvarande

natur, att de bör kunna inrättas icke blott som extra ordinarie utan även

som ordinarie. Överstyrelsen anser lämpligt, att ordinarie tjänster redan

från och med budgetåret 1954/55 inrättas inom enhetsskolans högstadium

och motsvarande stadium inom folkskolan. Vid allmänna läroverk, högre

kommunala skolor och privatläroverk syntes det däremot befogat att inrätta

tjänsterna enbart som extra ordinarie, tills närmare erfarenhet vunnits,

hur tjänsterna på ett smidigt sätt skulle inpassas i skolorganisationen.

Statskontoret avstyrker bestämt inrättande av ordinarie tjänster. Denna

fråga borde lösas först senare med ledning av vunna erfarenheter.

Skolformer m. in. Skolöverstyrelsen framhåller, att i departementsförslaget

ej närmare angivits vid vilka skolformer 23-gradstjänsterna skall

inrättas. Med enhetsskolans högstadium, som angivits i överenskommelsen

men ännu ej slutligt utformats, borde emellertid i förevarande hänseende

jämställas försöksskolans högstadium i de skoldistrikt, som bedriver genom

skolöverstyrelsens försorg anordnad försöksverksamhet. 23-gradstjänster

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds ''proposition nr 149.

borde vidare kunna inrättas inom klasserna 7—9 eller högre klasser inom

folkskolan i övrigt, som överstyrelsen med hänsyn till undervisningens anordning

funne väsentligen motsvara den blivande enhetsskolans högstadium.

Överstyrelsen anser också angeläget, att 23-gradstjänster inrättas för

hjälpklassundervisning och annan specialundervisning på bland annat högstadiet.

Intill dess att en mera omfattande vidareutbildning av lärare för

dylik undervisning anordnats, borde emellertid anstå med inrättande av

tjänsterna.

På realskolestadiet borde tjänster i 23 lönegraden inrättas vid allmänna

läroverk, högre kommunala skolor och privatläroverk ävensom vid realskolelinjer,

inbyggda i folkskolan.

Överstyrelsen påpekar, att av departementsförslaget ej framgår, för vilka

klasser och linjer inom enhetsskolans högstadium och på realskolestadiet

de nya tjänsterna vore avsedda. Slutlig ställning till denna fråga torde enligt

styrelsens uppfattning ej behöva tagas förrän ett större antal tjänster

inrättats.

Överstyrelsen säger sig vilja framdeles taga ställning till frågan huruvida

redan under budgetåret 1954/55 tjänster i 23 lönegraden bör inrättas vid

sjukvårdsanstalter och barnhem, vid nomadskolor och vid skolor tillhörande

barna- och ungdomsvården.

Statskontoret avstyrker, att 23-gradstjänster inrättas i folkskolan annat

än inom den blivande enhetsskolans högstadium och inom realskolelinjer,

inbyggda i folkskolan. Statskontoret anser angeläget, att klara gränser uppdrages

mellan å ena sidan försöksskolan och å andra sidan annan försöksverksamhet

inom folkskolan. Då emellertid skolformer kunde tillskapas med

försöksverksamhet av annan beskaffenhet än vid försöksskolorna men där

med hänsyn till undervisningens mål lika goda skäl kunde åberopas för inrättande

av 23-gradstjänster, syntes Kungl. Maj:t böra utverka riksdagens

bemyndigande att inrätta 23-gradstjänster även för dylika fall.

Frågan vilken undervisning och vilka arbetsuppgifter,

som bör förenas med 23-gradstjänsterna, bör enligt skolöverstyrelsen

slutligt prövas först sedan närmare erfarenhet vunnits av försöksverksamheten.

Nu förordar överstyrelsen allenast en föreskrift av innehåll

att tjänst i 23 lönegraden må avse undervisning företrädesvis i visst eller

vissa ämnen eller i viss grupp av ämnen samt att det skall ankomma på

skolöverstyrelsen att utfärda närmare bestämmelser i detta hänseende.

Antalet tjänster. Härvidlag föreslår skolöverstyrelsen, att det

bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen för

varje budgetår fastställa det totala antalet 23-gradstjänster, varefter det

skulle ankomma på skolöverstyrelsen att slutligt bestämma tjänsternas

placering vid olika skolformer och skolor. Vidare borde föreskrivas, att det

skall åligga icke-statlig skola att inrätta de tjänster av förevarande slag,

som skolöverstyrelsen bestämt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds proposition nr l.j9.

I detta sammanhang erinrar överstyrelsen om att försöksskolorna hittills

haft möjlighet att ledigförklara lärartjänster på högstadiet med alternativ

placering i olika lönegrader beroende på innehavarens meriter. Överstyrelsen

anser önskvärt att denna möjlighet bevaras i samband med mrattande

av tjänster i 23 lönegraden. I förslaget till cirkulär har dock skolöverstyrelsen

icke medtagit några bestämmelser om alternativ lönegradsplacering,

då departementsförslaget icke förutsätter en dylik anordning.

Frågorna om behörighet till tjänsterna i 23 lönegraden är i stora

drag reglerade i departementsförslaget. Villkoret, att »läraren efter avlagd

folkskollärarexamen tjänstgjort minst tre år såsom folkskollärare», har dock

i skolöverstyrelsens cirkulärförslag i anslutning till vad som gäller för reglerad

befordringsgång utformats så, att det kräves (3X266 = 798 =) 800 anställningsdagar

och (4/5X800=) 640 tjänstgöringsdagar. Överstyrelsen

har utgått från att endast anställning med full tjänstgöring skall räknas

i anslutning till vad som gäller enligt 3 § avlöningsreglementet för folkskolan

(Arf). Då enligt departementsförslaget övningsskollärare eljest jämställts

med folkskollärare, har även denna lärarkategori medtagits.

I departementsförslaget har däremot icke medtagits tjänstgöring som

lärare i läroämne på realskolestadiet eller inom försöksskolans högstadium.

Överstyrelsen förordar att även dylik tjänstgöring regelmässigt får tillgodoräknas

och icke blott beaktas med stöd av övergångsbestämmelsen i

departementsförslaget. I sitt cirkulärförslag har dock överstyrelsen icke

medtagit dylik tjänstgöring, då den ej är angiven i departementsförslaget.

Då det är av vikt att lärarna har tillräcklig lärarerfarenhet, har överstyrelsen

åtminstone för närvarande ej ansett sig böra biträda en framställning

från Sveriges folkskollärarförbund att i nämnda treårsperiod även

skulle få inräknas militärtjänstgöring under ett läsår.

Beträffande de ämnen i filosofisk ämbetsexamen, som skulle medföra

behörighet till tjänst i 23 lönegraden, har överstyrelsen medtagit ämnena

nordiska språk, litteraturhistoria, tyska, engelska, historia, statskunskap,

geografi, botanik, zoologi, matematik, fysik och kemi.

Överstyrelsen förordar, att den treårstjänstgöring, som skulle krävas for

tjänst i 23 lönegraden, skall vara fullgjord före genomgången av sådan

särskild ettårskurs som överstyrelsen enligt departementsförslaget skulle

anordna. ,

Överstyrelsen föreslår, att i cirkuläret får inflyta en föreskrift att godkänt

betyg över genomgången ettårskurs skall i merithänseende

jämställas med två betygsenheter i tentamen eller tentamina för filosofisk

ämbetsexamen.

Skolöverstyrelsen har i cirkulärförslaget tolkat departementsförslagets

övergångsbestämmelse så att »utbildningskraven» skulle avse

icke blott kravet på viss teoretisk utbildning utan även kravet på viss tids

tjänstgöring som folkskollärare. Vidare har de två årens heltidstjänst å hög
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

stadium eller realskolestadium ansetts böra avse ej enbart tjänstgöring före

den förutsatta tidpunkten för departementsförslagets ikraftträdande. Avgörandet

av dispensärendena skulle enligt överstyrelsens förslag ankomma

på överstyrelsen.

Statens lönenämnd förklarar, att det undandrager sig dess bedömande

om överstyrelsens tolkning är riktig. Det förefaller emellertid nämnden

naturligast att övergångsbestämmelsen blir gällande endast med avseende

å förhållandena vid övergången. En tillämpning av övergångsbestämmelsen

för tid därefter borde i vart fall ej få medföra, att det för vederbörande

lärare framstar som förmånligare att vinna behörighet dispensvägen än

enligt den i departementsförslagets punkt 1 anvisade vägen. Nämnden

förutsätter som självfallet, att dispensen endast avser sättet för kompetensens

förvärvande och ej eftergivande av fordringarna på visst kunskapsmått.

Befordringskurser för folkskollärare.

Allmänna synpunkter.

Efter att inledningsvis ha erinrat om att saväl läroverkens krisutredning

som skolöverstyrelsen tidigare ställt sig avvisande mot all vidareutbildningav

folkskollärare genom kurser, främst därför att sådan utbildning icke

kunde påbyggas till fullständig ämneslärarkompetens, framhåller de sakkunniga

att frågan genom departementsförslaget kommit i ett annat läge.

Av skolöverstyrelsen skall sålunda anordnas särskilda kurser om ett läsår.

Dessa kurser skall enligt departementsförslaget avse utbildning för tjänstgöring

på enhetsskolans högstadium och på realskolestadiet. Med hänsyn

till det förhållandet, att tva akademiska betyg, förvärvade i tentamen eller

tentamina för filosofisk ämbetsexamen, jämställes med genomgången ettårig

kurs, kunde man lätt bibringas den uppfattningen, att de av skolöverstyrelsen

anordnade befordringskursema icke blott skulle föra fram till

samma löneställning utan också ge samma undervisningskompetens. Fullständig

överensstämmelse i fråga om undervisningskompetensen kan knappast

åstadkommas och torde väl heller icke ha avsetts. Dessutom kommer

enhetsskolan säkerligen icke enbart att ha behov av ämnesspecialister utan

även av ett icke ringa antal för andra uppgifter specialutbildade lärare.

Det sistnämnda torde för övrigt också gälla den nuvarande folkskolans

högre avdelningar, vilka i avsevärd grad kommer att närma sig enhetsskolans,

om förslaget till ny undervisningsplan antages. Samma elevmaterial,

som rekryterar nyssnämnda avdelningar och fortsättningsskolan, återfinnes

redan nu inom försöksdistriktens högstadier. Då enhetsskolan blir fullt

utbyggd, kommer den att omfatta hela detta klientel, ett förhållande som

torde medföra nya problem beträffande kraven på lärarutbildningen.

Att akademiskt utbildade lärare skulle handha all teoretisk undervisning

på enhetsskolans högstadium måste betraktas som svårligen realiserbart

och i vissa fall knappast heller önskvärt ur pedagogisk synpunkt. Ser man

realistiskt på problemet, måste man fastslå, att det i första hand icke gäller

att skapa en ur utbildningssynpunkt uniform lärarkår. Lärarutbild
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

ningen bör i stället på bästa möjliga sätt avpassas efter det heterogena elevmaterialets

skiftande mottaglighet, intresseinriktning och studieförutsättningar.

Betraktas problemet ur denna synpunkt, förefaller det självklart — inte

minst med hänsyn till skolkommissionens, riksdagens och skolöverstyrelsens

tidigare uttalanden — att de egentliga ämneslärama huvudsakligen måste

reserveras för de utpräglat teoretiska linjerna samt därtill i regel för språkundervisningen

på såväl mellan- som högstadiet. Det är sålunda angeläget

att understryka, att den, som siktar mot kompetens för ren ämneslärarundervisning

på alla linjer, bör välja den akademiska studievägen.

Med hänsyn till departementsförslaget framstår det för de sakkunniga

som högeligen önskvärt — för att icke säga nödvändigt — att ytterligare

decentraliserade akademiska kurser kommer till stånd, och att dessa även

kommer att omfatta viktigare humanistiska ämnen.

Den ur skolans synpunkt största fördelen med departementsförslaget är,

framhåller de sakkunniga, att det ger möjlighet till mera speciell inriktning

av kursutbildningen för vissa önskvärda lärarkategorier på enhetsskolans

högstadium, för vilka särskild akademisk utbildning för närvarande icke

utformats.

En relativt stor grupp av elever, som nu går i folkskolans sjunde och

åttonde klasser, saknar i många fall de intellektuella förutsättningarna för

teoretiska studier. Man torde knappast göra sig skyldig till någon överdrift,

om man påstår, att folkskolans lärokurser utgör gränsen för vad

åtskilliga av dessa elever torde kunna tillgodogöra sig i fråga om teoretisk

utbildning. Skolkommissionen hänvisar denna grupp till yrkeslinjen. Det

vore utan tvivel önskvärt, om hela denna elevkategori kunde inriktas på

yrkesbetonad utbildning. Allting talar emellertid för att så icke kommer

att kunna ske.

Man måste säkerligen räkna med att det på enhetsskolans högstadium

kommer att finnas en icke obetydlig »odeciderad» grupp, som icke kommer

att kunna länkas in på y-linjen. I denna »odeciderade» grupp kommer

antagligen även ett antal, visserligen begåvade men sent utvecklade eller för

teoretiska studier ointresserade elever att ingå. Ett extremt ämneslärarsystem

torde knappast passa för denna elevkategori. Vad den behöver, är

en undervisning, som framför allt tar sikte på de uppfostrande momenten

och på det med hänsyn till elevmaterialet praktiskt tillämpliga i samhällsoch

yrkesliv. En viktig uppgift blir här att så tidigt som möjligt väcka

elevernas intresse för yrkeslivet.

Det råder väl knappast någon tvekan om att en elevgrupp sådan som

den ovan skisserade bäst skulle tillgodoses därigenom, att en enda lärare

kunde svara för en avsevärd del av undervisningen. De sakkunniga har av

olika uttalanden från lärare inom försöksverksamheten kunnat dra den slutsatsen,

att ett behov av särskilda högstadieklasser föreligger, där klassföreståndaren

bestrider huvudparten av undervisningen. Där en sådan anordning

prövats har den befunnits vara av stort värde.

Ovanstående frågor berör differentieringsproblemet, som ännu icke är

löst. I skolkommissionens förslag (SOU 1949: 35, s. 36, 54), som utsatts

för stark kritik i åtskilliga remissyttranden, torde en viss överskattning av

den individualiserade undervisningens förmåga att lösa alla problem ha

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds proposition nr l.''t9.

gjort sig gällande. Skolöverstyrelsen förutsatte i sitt remissyttrande över

förslaget, att hela frågan om högstadiets struktur skulle bli föremål för

omprövning, sedan erfarenheter gjorts av olika system i försöksverksamheten.

Utan att vilja sia om differentieringsfrågans slutliga lösning vågar de

sakkunniga dock hysa den uppfattningen, att det på enhetsskolans högstadium

kommer att finnas ett behov av lärare, speciellt utbildade meid

hänsyn till den linjedelning, som åtminstone i större distrikt synes ofrånkomlig.

Från dessa allmänna utgångspunkter föreslår de sakkunniga, att för folkskollärarnas

vidareutbildning av skolöverstyrelsen anordnas ett flertal olika

kurser, av de sakkunniga kallade befordringskurser. Dessa låter inordna sig

i två huvudgrupper, nämligen ämneskurser och specialklasslärarkurser.

De sakkunnigas förslag åtföljes av utkast till tim- och

kursplaner för de olika kurserna.

Ämneskurser.

I vilka ämnen? De sakkunniga anser, att ämneskurserna klart bör

inriktas mot den undervisning på enhetsskolans högstadium och realskolestadiet,

vartill de kan förväntas ge tillräckligt kunskapsunderlag. Vidare

framhåller de sakkunniga, att en mera grundlig utbildning i två ämnen

eller i något fall i ett ämne är att föredraga framför en utbildning inom

en humanistisk eller en matematisk-naturvetenskaplig grupp av ämnen. Begränsades

antalet ämnen till två, komme varje ämne att kräva i genomsnitt

en termin. Det kunde ej anses självklart, att alla ämnen erhölle samma

tidsutrymme, men vissa praktiska skäl talade härför. Bland annat finge

man ej förbise önskvärdheten av att ett akademiskt betyg -f- genomgången

kurs om ett halvt läsår rimligtvis också borde ge behörighet till anställning

i 23 lönegraden.

De sakkunniga föreslår, att enterminskurser anordnas i ämnena kristendomskunskap,

engelska, historia, samhällslära, geografi, matematik, biologi,

fysik och kemi. Beträffande modersmålet förordas en ettårig utbildning,

liksom alternativt även beträffande engelska.

Beträffande kursutbildningen i »dubbelämnena» modersmålet och biologi

har de sakkunniga framlagt följande särskilda motivering.

En kurs i modersmålet på en termin skulle onekligen erbjuda vissa fördelar,

t. ex. möjligheten att kombinera ämnet med exempelvis engelska.

Ett förslag till enterminskurs i modersmålet har utarbetats, men de sakkunniga

anser sig icke kunna rekommendera en sådan utbildningsväg annat

än som ett tänkbart alternativ för undervisning i vissa av högstadiets klasser.

En termins utbildning i skolans viktigaste ämne skulle nämligen enligt

de sakkunnigas mening icke ens i en krissituation kunna utgöra en godtagbar

grund för modersmålsundervisningen i realskolan eller på flertalet linjer

inom enhetsskolans högstadium. Därtill är ämnet alltför vittomfattande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds proposition nr 149.

Icke heller modersmålets metodik kan tillfredsställande tillgodoses. Härtill

kommer, att modersmålet har flera veckotimmar i realskolan och på enhetsskolans

högstadium än något annat ämne. De sakkunniga har därför stannat

för att förorda en ettårig utbildning i modersmålet.

Av praktiska skäl måste ämnet uppdelas i två kurser om vardera en

termin. Den första terminen bör ägnas åt ett studium av svenska språket,

medan den andra bör omfatta litteraturstudier jämte danska och norska

samt metodik.

Vad ämnet biologi beträffar upptar det sammanlagt endast sex veckotimmar

på högstadiet. Det kan icke anses rimligt, att biologien vid den här

ifrågavarande lärarutbildningen tilldelas dubbelt så lång tid som exempelvis

historia, geografi och matematik. De sakkunniga vill därför föreslå en termins

utbildning i biologi.

Enligt de sakkunnigas mening bör kombinationen av ämnen i princip

vara fri men vid anordnandet av kurserna bör eftersträvas, att sådana

ämneskombinationer gynnas, som enligt läroverksstadgan får förekomma i

tjänst omfattande två ämnen. Kursdeltagare borde ha möjlighet att genomgå

den ena terminskursen på en ort och den andra på en annan, om så

utan olägenhet kunde ske.

Utöver förutnämnda kurser i skolans läroämnen föreslår de sakkunniga

anordnande av en enterminskurs i psykologi med pedagogisk tillämpning.

Denna kurs skulle i avvaktan på närmare erfarenheter tills vidare endast

kunna kombineras med samhällslära.

Denna kombination kan motiveras ur olika synpunkter. Sålunda kommer

vissa sidor av yrkesorientering och yrkesval att belysas ur skilda aspekter.

I samhällsläran upptas sålunda hithörande frågor främst ur arbetsmarknadens

synpunkt. Den psykologiska kursen skall här kompletteras med

den nödvändiga insikten i yrkesrådgivnings- och arbetspsykologi. Kombinationen

torde med denna utformning kunna utgöra en mycket god grund

för blivande yrkesvalslärare. En viss ytterligare specialisering av kursen

i denna riktning kan bli föremål för övervägande. Men dessutom torde kombinationen

vara synnerligen värdefull för vissa klasser av linjedelat högstadium

samt för högre klasser i folkskolan och i skolor tillhörande barnaoch

ungdomsvården. Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, kommer

ungdomsvårdsskolutredningen att förorda införandet av enhetsskolans

principer vid sistnämnda skolor.

Dylika ämneskurser i psykologi med pedagogisk tillämpning samt samhällslära

— med eller utan speciell inriktning på yrkesval — torde böra

beredas ett icke obetydligt utrymme inom skolöverstyrelsens kursverksamhet.

Förkunskaper m. m. De sakkunniga framhåller, att med hänsyn

till den knappa utbildningstiden måste vissa krav på förkunskaper hos

kursdeltagarna uppställas. För lärare, som avlagt examen enligt 1937 års

stadga för folkskoleseminarierna, förutsättes seminariekurserna i befordringskursens

ämnen vara väl inhämtade och repeterade redan vid utbildningens

början. Beträffande lärare, som utexaminerats efter 1914 års stadga

för statens folkskoleseminarier, ställer sig saken något annorlunda, då deras

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 1J+9.

utbildning byggde på andra förkunskaper än de nuvarande. Flertalet av

dessa lärare torde enligt de sakkunniga ha deltagit i fortbildningskurser

av skilda slag och sålunda skaffat sig ökade kunskaper. De sakkunniga

förutsätter, att dessa lärare endast väljer sådana ämnen, för vilka de särskilt

intresserar sig och i vilka de på egen hand skaffat sig fastare kunskaper.

I fråga om båda kategorierna kräver emellertid de sakkunniga speciella

förkunskaper i vissa ämnen. För ämneskurs i matematik anses sålunda realgymnasiets

allmänna kurs vara den enda acceptabla grundvalen. För deltagande

i ämneskurs i fysik eller kemi förutsättes förkunskaper motsvarande

realgymnasiets kurs i dessa ämnen. Nämnda speciella förkunskaper bör

enligt de sakkunniga redovisas i form av studentbetyg, vitsord över avlagd

fyllnadsprövning efter eller särskild prövning i studentexamen.

För deltagande i den föreslagna enterminskursen i engelska förutsätter

de sakkunniga principiellt sådan behörighet att undervisa i engelska i folkskolan,

varom föreskrifter utfärdats i kungörelsen 1947: 149.

De sakkunniga ifrågasätter i detta sammanhang om icke tiden nu är

inne att avskriva de s. k. behörighetskurserna vid seminarierna.

Folkskollärarna kommer att i högre grad än förr få tillträde till universitet.

Akademiska ettbetygskurser i engelska finns redan, och flera decentraliserade

sådana torde vara möjliga att åstadkomma. Tillkomsten av s. k.

pedagogiska lektorat i engelska vid universiteten antyder, att undervisningen

i ämnet kan komina att i större utsträckning än hittills behandla

pedagogiska problem i samband med skolans engelskundervisning. Enligt

löneöverenskommelsen kommer folkskollärarna att kunna erhålla tjänstledighet

med B-avdrag 360 dagar för akademiska studier. Att under sådana

omständigheter bibehålla en utbildning i engelska (behörighetskurserna),

som icke fyller fordringarna på undervisningskompetens i enhetsskolan eller

i realskolan, synes icke längre vara motiverat.

Skulle trots allt flera lärare, än som för närvarande kan utbildas vid

universitet, behövas, borde i första hand åtgärder vidtagas att öka universitetens

och högskolornas kapacitet. I andra hand borde en ettårig kurs,

som även ger den nödvändiga metodiska utbildningen, kunna övervägas.

Med hänsyn till engelskans centrala ställning i enhetsskolan förefaller det,

som om utbildning i enbart engelska icke borde vålla några principiella

betänkligheter.

De sakkunniga avstyrker betygsspärr för tillträde till befordringskurserna.

Till det frågekomplex, som sammanhänger med förkunskaperna i de olika

ämnena, hör också frågan, huruvida kvalificerade betyg i folkskollärarexamen

eller i efterprövning skall erfordras för tillträde till befordringskurs.

Tanken härpå har framskymtat i tidigare förslag till kurser, och det

skall erkännas, att vägande skäl för en sådan spärr kan anföras. Å andra

sidan kan det mycket väl inträffa, att en lärare under ett senare skede i

livet får ett starkt intresse för ett ämne, som han under seminarietiden

ägnat mindre uppmärksamhet, och vari han på denna grund erhållit ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

lägre betyg. Då de sakkunniga för sin del avstyrker en betygsspärr, sker

detta dock framför allt av den orsaken, att en sådan spärr icke existerar

för tillträde till de akademiska kurserna. Vidare kan man peka på att en

betryggande kunskapskontroll förutsatts beträffande befordringskurserna.

Kunskapsstoff och pedagogisk utbildning. Av vad

de sakkunniga härutinnan anfört inhämtas bland annat följande.

Då kursdeltagarnas dittillsvarande utbildning endast gällt den nuvarande

folkskolan och enhetsskolans låg- och mellanstadium fordras förutom ökade

ämneskunskaper även ämnesmetodik och praktisk erfarenhet av undervisning

på det stadium, utbildningen avser. Löneöverenskommelsens förutsättning,

att ett akademiskt betyg och en ämneskurs om en termin i merithänseende

jämställas, innebär, att motsvarande arbetsprestationer måste

vara ekvivalenta. Jämfört med ettbetygskurserna måste sålunda ämneskursernas

kunskapsstoff reduceras och lämna utrymme åt den nödvändiga

pedagogiska utbildningen. Omfattningen av den praktiska lärarutbildningen

kan ej vara densamma i de olika ämnena; i själva verket kommer den att

variera högst avsevärt.

De sakkunniga understryker vikten av en betryggande kunskapskontroll

men ställer sig avvisande till någon längre gående betygsdifferentiering.

Eftersom kurserna i merithänseende skall jämställas med två betygsenheter

i tentamen för filosofisk ämbetsexamen, är en betryggande kunskapskontroll

nödvändig. Denna kan bestå av en eller flera tentamina för

en eller flera examinatorer allt efter kursens art och uppläggning. Särskild

tentamen i ämnets metodik torde i regel kunna undvaras, men några allmänna,

föreskrifter härom bör icke utfärdas, eftersom kunskapsstoff och

metodik i många fall ej kan skiljas. Olika ämnen uppvisar i detta fall olikheter,

och i den mån anvisningar är påkallade, kan dessa lämnas i ämnets

kursplan.

En tentamen för betyget Godkänd i de filosofiska examina bedömes antingen

med detta betyg eller med betyget Icke utan beröm godkänd. För

att meritvärderingen skulle bli fullt rättvis borde för den skull samma vitsord

användas även vid betygsättning av genomgången ämneskurs. Emellertid

kan det i praktiken bli ganska svårt att utdela graderade betyg. Vissa

ämnen, t. ex. samhällskunskap, är av den art, att tentamina måste förrättas

av två eller tre examinatorer. I sådana fall skulle det bli nödvändigt att

finna en mekanisk regel för sammanfattningsbetygets beroende av delbetygen,

vilket kan vara vanskligt och leda till komplikationer av icke

önskvärd art. Vidare kan man rent allmänt hävda, att en kursverksamhet,

där vissa delar (i detta fall huvudparten av metodiken) ej kunskapskontrolleras,

ej heller bör betygsgraderas. De sakkunniga vill för sin del föreslå,

att genomgången kurs anses som godkänd, eller icke godkänd.

Kursterminens längd. Tentamensperioder. Härom

anför de sakkunniga följande.

Den uppläggning av kurserna, som förut skisserats, gör det önskvärt, att

man koncentrerar studierna i varje ämne till en termin. De sakkunniga är

val medvetna om att en sådan anordning har sina nackdelar och att det ur

vissa synpunkter kan vara eu fördel, att två ämnen kan studeras samtidigt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^9.

under ett läsår. Emellertid kan i många fall koncentrationen också innebära

fördelar för själva studierna. Därtill kommer flera väsentliga fördelar

av organisatorisk art.

Anordningen med terminskurser förutsätter, att höst- och vårterminerna

är av samma längd, vilket lätt låter sig göra, om varje termin får omfatta 18

effektiva veckor. För läsåret 1954/55 kan exempelvis följande terminsindelning

tänkas: höstterminen 16/8—18/12 och vårterminen 17/1—28/5. Härvid

förutsättes en veckas uppehåll vid påsk.

Tre tentamensperioder per termin, vardera omfattande två veckor, synes

ändamålsenligt. Tentamen bör emellertid kunna förläggas till annan tid, om

vederbörande examinator och kursföreståndare så finner lämpligt. Under

höstterminen torde tentamensperioderna böra förläggas till tid inom terminen,

under vårterminen bör den första och den sista helt eller delvis förläggas

utanför terminen. Perioderna avses främst för sluttentamina efter

genomgången terminskurs, men även deltentamina under pågående kurs

bör i största möjliga utsträckning förläggas till fastställd tentamensperiod.

Specialklasslärarkurser.

De nuvarande hjälpklasslärarna har, då utbildningstiden varit som längst,

genomgått en särskild kurs om 20—18 veckor. 1946 års hjälp- och särklasslärarutredning

föreslår i sitt betänkande (SOU 1947: 69) en ettårig (39 veckors)

utbildning för hjälpklasslärare. De sakkunniga erinrar om att skolöverstyrelsen

i remissyttrande över detta förslag anfört bland annat: De

hittills anordnade tjugoveckorskurserna har visserligen som ett provisorium

väl fyllt sin uppgift, men erfarenheten har tydligt givit vid handen, att

den tillmätta tiden varit alltför knapp, för att samtliga nödvändiga kursavsnitt

och ämnesområden på ett tillfredsställande sätt skulle kunna behandlas.

Det förefaller de sakkunniga rimligt, att en hjälpklasslärare, som utöver

folkskollärarexamen underkastat sig en ettårig hjälpklasslärarutbildning,

bör kunna ifrågakomma till tjänst i 23 lönegraden i hjälpklass. Under en

övergångstid anser de sakkunniga en påbyggnad med en termins kurs på

den hittillsvarande utbildningen om 18 veckor vara önskvärd. En dylik

påbyggnad borde, tills den ettåriga utbildningen tar sin början, ge behörighet

till anställning i 23 lönegraden i hjälpklass.

De sakkunniga understryker nödvändigheten av att det planerade specialpedagogiska

seminariet snarast förverkligas.

En motsvarande utbildning av andra specialklasslärare bör enligt de sakkunnigas

mening även komma till stånd. På grund av den korta tid, som

stått till buds för denna utredning, är de sakkunniga icke nu beredda att

framlägga förslag i hithörande frågor men förutsätter, att de av skolöverstyrelsen

anordnade kurserna icke begränsas till de här framförda förslagen.

Tvärtom finner de sakkunniga det vara angeläget, att skolöverstyrelsens

handlingsfrihet i detta avseende icke beskäres. Så snart behov av vidare
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

utbildning av annat slag förelåge, borde det ankomma på skolöverstyrelsen

att anordna kurser med annan inriktning och att inordna även dessa i de

här skisserade befordringskursema.

Organisation, kostnader m. m.

De sakkunniga föreslår, att varje kurs ställes under ledning av en kursledare,

som förutsättes ha avlagt licentiatexamen i kursens ämne. Skolöverstyrelsen

skulle dock i undantagsfall kunna till kursledare förordna annan

lämplig person med för ändamålet fullgod meritering. För vissa begränsade

avsnitt av kursen skulle anlitas specialföreläsare och assistenter. Då kursledaren

endast borde belastas med sådana uppgifter, som rörde själva undervisningen

och kunskapskontrollen, föreslår de sakkunniga att den administrativa

ledningen av all till viss ort förlagd kursverksamhet anförtros åt en

kursföreståndare.

Kurserna bör enligt de sakkunnigas mening i första hand anknytas till

lämpliga folkskoleseminarier. Härigenom skulle man vinna den pedagogiska

fördelen, att kursledarna, som om möjligt borde ha erfarenhet av folkskollärarutbildning,

lättare kunde planera sin undervisning i direkt anslutning

till kursfordringarna i folkskollärarexamen. Även ur andra synpunkter anser

de sakkunniga det vara naturligt att förlägga icke-akademisk vidareutbildning

av folkskollärare till seminarium. De sakkunniga förutsätter dock,

att enskilda kurser, där så är lämpligt, förlägges till högre allmänt eller

tekniskt läroverk, och att lärare vid sådana läroanstalter utnyttjas både

som kursledare och lärare. Sålunda borde man räkna med att i stor utsträckning

anlita erfarna läroverkslärare för metodikundervisning och auskultation.

Vid den geografiska fördelningen av kurserna bör man enligt de sakkunnigas

mening eftersträva så stor spridning som möjligt, så att landets olika

delar blir rättvist tillgodosedda. Till universitets- och högskolestäderna

skulle i första hand förläggas sådana kurser, som för närvarande svårligen

kunde anordnas på annat håll, t. ex. ämneskurser i matematik och i psykologi

med pedagogisk tillämpning samt utbildningen av hjälpklasslärare, vilken

liksom hittills bör vara förlagd till Stockholm och Göteborg.

De sakkunniga anser, att antalet deltagare per kurs bör vara lägst 10

högst 16. Om gallring av de sökande är nödvändig, förutsättes denna komma

att ske efter gällande grunder för meritvärdering.

De sakkunniga har verkställt vissa approximativa kostnadsberäkningar.

Kostnaderna för en ettårig kurs i modersmålet beräknas därvid till 24 900

kronor, medan kostnaderna för en enterminskurs beroende på ämnet varierar

mellan 13 200 kronor (historia) och 24 800 kronor (kemi). Om under

nästa budgetår anordnas dels en ettårig kurs i modersmålet och dels under

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:t$ proposition nr 149.

såväl hösttermin som vårtermin de av de sakkunniga föreslagna 11 enterminskurserna,

skulle kostnaderna bli i runt tal 420 000 kronor.

Av vad de sakkunniga anfört rörande arvoden och ersättningar till lärarpersonal

inhämtas bland annat följande.

Ämneskursernas likvärdighet med de akademiska ettbetygskurserna förutsätter

även samma normer beträffande arvoden och ersättningar till

lärare med samma kompetens. Från denna utgångspunkt föreslår de sakkunniga

följande arvoden per undervisningstimme om 45 minuter.

Föreläsningar och seminarieövningar:

Docentkompetent lärare .......... 60 kronor (dock ej för metodik)

Övriga lärare.................... 50 »

Assistenter för språkundervisningen 40 »

Övningar (röst- och talvård, övningsskrivningar,

räkneövningar, kartritning)

........................... 25 »

Exkursioner: Ledare 20 kronor per timme, dock högst 120 kronor per dag.

Till exkursioner räknas även de praktiska övningarna i fältmätning inom

ämnena geografi och matematik.

Auskultation: 15 kronor per lektion. Antalet åhörare i varje auskultationsgrupp

förutsättes vara 4.

De sakkunniga föreslår, att av lärare meddelad kursundervisning skall

i viss omfattning få inräknas i tjänstgöringen vid den egna läroanstalten.

Särskild ersättning till tentamensförrättare bör utgå med 40 kronor för

varje tentamen.

För kursledare beräknas ett arvode av 800 kronor per termin.

Till kursföreståndare bör utgå arvode för den första terminskursen med

1 000 kronor och för varje följande terminskurs under läsåret med 400

kronor.

Vidare räknar de sakkunniga med engångsutgifter för kursverksamheten

i geografi, biologi, fysik och kemi med respektive 3 000 kronor, 10 000 kronor,

20 000 kronor och 10 000 kronor.

Slutligen beräknas den genomsnittliga nyanskaffningskostnaden för utvidgning

av biblioteken vid seminarierna till högst 1 000 kronor per kurs,

som första gången förlägges till viss ort.

Yttranden.

Skolöverstyrelsen anför inledningsvis bland annat följande.

Enligt överstyrelsens uppfattning är det särskilt två omständigheter, som

skulle kunna motivera de nya tjänsterna, nämligen dels bristen på akademiskt

utbildade ämneslärare under övergångstiden före enhetsskolans genomförande,

dels frågan om utbildningens innehåll och utformning för vissa

lärjungekategorier på enhetsskolans högstadium, särskilt vad de sakkunniga

kallar den odeciderade gruppen. Frågan om utbildningens lämpliga utformning

för sistnämnda lärjungekategori har tidigare ej kunnat tillräckligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

beaktas. De sakkunniga bär härvidlag haft tillgång till upplysningar angående

erfarenheter från försöksverksamheten, vilka tidigare ej stått till

buds. Överstyrelsen finner det icke uteslutet, att klasslärarsystemet, i viss

utsträckning modifierat, kan lämpa sig väl för delar av denna lärjungegrupp.

Det kan diskuteras, huruvida de av överstyrelsen anordnade kurserna bör

utformas såsom ämneskurser enligt de sakkunnigas förslag eller såsom

mera allmänt pedagogiskt-psykologiskt inriktade samt samhälls- och yrkesorienterande

i likhet med vad de sakkunniga jämväl föreslagit beträffande

kurs i psykologi med pedagogisk tillämpning, avsedd att kombineras antingen

med ämneskursen i samhällslära eller eventuellt med annan vidareutbildning,

t. ex. utbildning till yrkesvalslärare. Mot anordnande av ämneskurser

kunde anföras, att dessa i viss mån blir parallellkurser till de akademiska

ettbetygskurserna och att det då vore lämpligare att öka antalet sistnämnda

kurser i stället för att anordna särskilda ämneskurser. De sakkunniga

har också själva framhållit vikten av att ytterligare decentraliserade

akademiska kurser kommer till stånd och att dessa även omfattar

viktigare humanistiska ämnen.

Såsom de sakkunniga påpekar, har överstyrelsen tidigare i likhet med

läroverkens krisutredning ställt sig avvisande till förslag om anordnande av

särskilda icke-akademiska fortbildningskurser för folkskollärare, som önskar

meritera sig för tjänstgöring på högre skolstadium, särskilt av det skälet

att en dylik utbildning leder in på ett sidospår och icke kan kompletteras

till filosofisk ämbetsexamen eller ens till en akademisk kompetens över

huvud taget. Genom löneöverenskommelsen kan frågan emellertid sägas ha

kommit i ett nytt läge, och de nya befordringstjänsterna torde av åtskilliga

folkskollärare komma att betraktas såsom ett slutmål. De av de sakkunniga

föreslagna ämneskurserna leder visserligen icke direkt till någon

akademisk kompetens, men de torde få betraktas såsom avsedda framför

allt för sådana folkskollärare, som icke eftersträvar befordran utöver 23

lönegraden men väl är beredda att omhänderta viktiga arbetsuppgifter, för

vilka kompletterande utbildning erfordras. Det bör icke heller förbises, att

de föreslagna ämneskurserna synes kunna ges en sådan utformning, att

lärare, som genomgått dylika kurser och sedermera önskar fortsätta med

akademiska studier i samma ämnen, för dessa studier kommer att ha god

nytta av vad de inhämtat under ämneskurserna och därför på kortare tid

bör kunna förvärva akademiskt betyg i vederbörande ämnen. Emellertid

bör de lärare, som avser att gå vidare i sin utbildning, i första hand välja de

akademiska kurserna.

Överstyrelsen vill beträffande de föreslagna ämneskurserna framhålla,

dels att stora möjligheter torde föreligga att göra studietiden effektiv, dels

att de kan mer direkt ta sikte på vissa av enhetsskolans behov, t. ex. i fråga

om yrkesorientering, vilka icke kan tillgodoses pa den akademiska vägen.

Överstyrelsen ansluter sig emellertid även till de sakkunnigas förslag angående

kurser i psykologi med pedagogisk tillämpning samt kurser för hjälpklasslärare.

Även andra specialkurser kan tänkas, och överstyrelsen vill

understryka, vad de sakkunniga framhåller, att då behov av vidareutbildning

av annat slag, än som i utredningen diskuterats, uppkommer, det bör

ankomma på överstyrelsen att anordna kurser med annan inriktning. Vilket

antal kurser av olika slag som bör anordnas, kan ej nu avgöras utan får bli

beroende av antalet anmälningar till de olika kurserna och av erfarenheterna

från kursverksamheten under de första åren. Vad ämneskurserna beträffar,

2 — Bihang till riksdagens protokoll 10511 sand. AV 11+9.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds ■proposition nr lJj9.

synes man också böra beakta, i vad mån universitetens resurser medgiver

anordnande av tillräckligt antal ettbetygskurser för folkskollärare.

I princip ansluter sig överstyrelsen sålunda med nu gjorda påpekanden

till de sakkunnigas allmänna uppläggning av kursverksamheten. Överstyrelsen

vill emellertid icke nu binda sig för de olika detaljerna i förslaget och

anser, att överstyrelsen bör ha stor rörelsefrihet i fråga om kursernas uppläggning

och kurstidens utnyttjande. Det borde överlåtas åt ämnesspecialister

att utarbeta detaljerade kursplaner. De föreslagna timplanerna syntes

emellertid utgöra tillräcklig grund för erforderliga kostnadsberäkningar.

Överstyrelsen finner därför icke nu anledning att diskutera kursplanerna

för de olika ämnena och inskränker sig i övrigt till följande erinringar

beträffande vissa punkter i utredningen.

Överstyrelsen anser sig kunna biträda de sakkunnigas förslag, att tilläggskurs

på en termin bör anordnas för enligt nu gällande bestämmelser utbildade

hjälpklasslärare, men vill ånyo understryka, att hjälpklasslärarutbildningen

bör göras ettårig och att det föreslagna specialpedagogiska seminariet

snarast bör upprättas. Intill dess så skett, syntes ettåriga befordringskurser

för blivande hjälpklasslärare böra kunna anordnas av överstyrelsen,

och hade överstyrelsen för avsikt att låta utarbeta tim- och kursplaner för

sådana ettåriga kurser.

Överstyrelsen betonar, att de s. k. behörighetskurserna i engelska är frivilliga

för eleverna, och är icke nu beredd att taga definitiv ståndpunkt till

frågan om kursernas avskaffande.

Överstyrelsen delar de sakkunnigas uppfattning att en betryggande kunskapskontroll

är nödvändig, och understryker vikten av att denna sker

genom effektiva tentamina.

Enligt överstyrelsens uppfattning kan skäl anföras för en större differentiering

av betygen, men överstyrelsen vill för närvarande lämna frågan

öppen.

Vad de sakkunniga anför beträffande kursterminens längd och tentamensperioder,

ger icke överstyrelsen anledning till erinring. Det bör enligt överstyrelsens

mening betonas, att värdefull tid för egna studier och tentamensförberedelser

kommer att stå till buds för kursdeltagarna mellan terminerna,

om dessa erhåller den föreslagna omfattningen.

Överstyrelsen anser, att minimiantalet deltagare per kurs icke bör sättas

lägre än till 12, och framhåller att i fråga om de flesta ämnena torde deltagarantalet

vid föreläsningar och eventuellt även seminarieövningar utan

olägenhet kunna ökas till 24, men deltagarna måste då under i samma kurs

ingående laborationer eller andra övningar, där elevantalet nödvändigtvis

måste vara mindre, delas i två grupper. Överstyrelsen föreslår därför, att

i kurs, där med hänsyn till tillgången på lärare och lokaler delning av kursen

i två grupper vid vissa övningar kan förekomma, deltagarantalet bestämmes

till lägst 17 och högst 24.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kiuigl. Maj:ts ''proposition nr 149. 19

Överstyrelsen ifrågasätter, om icke de föreslagna arvodena kan något

reduceras.

Överstyrelsen föreslår, att till bestridande av de löpande utgifterna för

befordringskurserna för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av

500 000 kronor. Ur detta anslag skulle även bestridas kostnaderna för erforderliga

konferenser mellan kursledarna. Kostnaderna för lokalhyror skulle

i förekommande fall belasta anslag, som disponeras av byggnadsstyrelsen.

Till bestridande av engångsutgifter för upprustning av institutioner och

bibliotek föreslår överstyrelsen anvisande för nästa budgetår av ett reservationsanslag

av 250 000 kronor.

Överstyrelsen räknar även med ökad belastning på de under överstyrelsens

avlöningsanslag upptagna anslagsposterna till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal och till arvoden till experter m. m.

Universitetskanslern anför inledningsvis bland annat följande.

De tidigare vidtagna krisbetonade åtgärderna för avhjälpande av lärarbristen

synes enligt vad erfarenheten givit vid handen knappast vara tillfyllest.

Mot att även andra mera provisoriska utvägar prövas för att söka

bemästra den inträdda krissituationen har jag under föreliggande förhållanden

icke något att erinra. Det nu framlagda förslaget till särskilda befordringskurser

åsyftar emellertid åtgärder av permanent natur för utbildning

helt vid sidan av de normala utbildningsvägama av ämneslärare även på

realskolans högre klasser och på den blivande enhetsskolans högstadium.

Detta förslag får härigenom en mycket betydande räckvidd med avseende

å lärarkompetensen. Ett genomförande av förslaget synes mig även strida

mot statsmakternas år 1950 fattade beslut rörande skolreformen, enligt vilken

undervisningen i klasserna 7—9 i regel skulle handhavas av lärare med

akademisk utbildning. Jag anser mig böra bestämt avstyrka, att lärare

med den ytterst svaga kompetens, som i överenskommelsen mellan civildepartementet

och folkskollärarförbunden uppställts för erhållande av de

föreslagna nya tjänsterna i 23 lönegraden, anlitas för omhänderhavande av

undervisningen i förutnämnda klasser.

Vidkommande den nuvarande lärarbristen i realskolorna torde man enligt

min mening i främsta rummet böra inrikta sig på spörsmålet om undervisningen

i de klasser av realskolan, som motsvarar den nuvarande folkskolans

åldersstadium. Därest det föreliggande förslaget åsyftat att i största möjliga

utsträckning överflytta denna undervisning på folkskollärare skulle jag i

princip icke haft något att invända häremot. Med hänsyn till realskolans

konstruktion borde dock härvid de folkskollärare, som skulle beredas dylik

anställning, erhålla kompletterande utbildning, förslagsvis på lämpligt sätt

organiserad genom kursundervisning vid seminarierna.

Skulle emellertid det framlagda departementsförslaget accepteras, bör

enligt kanslerns mening skärpta krav uppställas med avseende å tillträde

till kursundervisningen, dennas meddelande och kursplanerna för de enskilda

ämnena.

Enligt kanslerns mening bör endast den, som äger tillträde till universitet

(högskolor) enligt kungörelsen 1953: 62(5 angående vidgat tillträde till högre

studier få deltaga i kursundervisningen. Kanslern erinrar, att dä i kun
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

görelsen uppställts fordran bland annat på nödtorftiga kunskaper i tre

främmande språk orsaken härtill varit angelägenheten av att lärare i realskolan

icke bör besitta sämre språkkunskaper än de elever, han har att

undervisa.

Vidare anser kanslern, att undervisningen vid kurserna endast bör meddelas

av docentkompetenta lärare. Det syntes nämligen icke rimligt att först

sänka kraven på lektorskompetens till endast licentiatexamen och sedan

förklara licentiaterna kompetenta att undervisa över lektorsstadiet.

Enligt förslaget hade metodisk-pedagogisk utbildning fått i alltför stor

utsträckning ersätta inhämtande av kunskaper i vederbörande ämne. Under

hänvisning till de akademiska myndigheternas yttranden förklarar sig kanslern

bestämt avstyrka enterminskurser i modersmålet, biologi, kristendom,

engelska, historia och kemi. Komme en ettårig utbildningskurs i engelska

till stånd syntes behörighetskurserna i engelska kunna avskaffas. I ämnena

matematik och fysik kan kanslern möjligen godtaga e.nterminskurser under

förutsättning att eleven har beträffande matematik studentkunskaper i specialmatematik

och beträffande fysik studentkunskaper såväl i specialmatematik

som i fysik på reallinjen. För ämnena geografi och samhällslära accepterar

kanslern enterminskurser.

Kanslern anser, att seminarielärarna i och för sig saknar erforderlig kompetens

för meddelande av praktisk-pedagogisk utbildning av lärare för

realskolan.

Därest icke ifrågavarande kurser anpassas efter universitetsundervisningens

fordringar måste detta enligt kanslerns mening leda till en nivåsänkning

inom vårt skolväsende av mycket allvarligt slag med därav föranledda

svårartade konsekvenser beträffande verksamheten vid gymnasier,

specialhögskolor och universitet.

Kanslern anser slutligen, att genom den i departementsförslaget medgivna

dispensmöjligheten fältet lämnas öppet för en ytterligare sänkning

av den i och för sig svaga kompetensen för erhållande av 23-gradstjänsterna.

Statskontoret anser, att även om universitetskurserna icke har samma

studiemål som befordringskurserna, hade det likväl varit önskvärt, att skolöverstyrelsen

lämnat redogörelse för kursverksamheten vid universiteten

och de därvid vunna erfarenheterna. Därjämte hade utredning bort verkställas

rörande universitetens möjligheter att i vidgad omfattning anordna

ettbetygskurser för folkskollärare. Enligt statskontorets mening borde uppgifter

föreligga i dessa hänseenden, innan ställning toges till föreliggande förslag.

Därest universitetens utbildningskapacitet skulle kunna ökas i mera

betydande omfattning, skulle otvivelaktigt, med hänsyn till den högre

utbildningsnivån, skäl kunna anföras för att befordringskurser anordnades

endast i den utsträckning universitetens resurser vore otillräckliga.

Befordringskurserna bör enligt statskontorets uppfattning ha karaktären

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^9.

av ämneskurser, varvid emellertid kurser i andra än å realskolans eller försöksskolans

timplaner upptagna läroämnen icke borde komma till stånd.

Statskontoret avstyrker alltså anordnande av kurser i psykologi med pedagogisk

tillämpning liksom kurser för utbildning av hjälpklasslärare. Vidare

kan ämbetsverket icke alls biträda uppfattningen att det skulle ankomma

på skolöverstyrelsen att vid behov anordna kurser med annan inriktning.

Beträffande kurser i fysik och kemi anser statskontoret lämpligast att

dessa förlägges till de tekniska läroverken, varigenom särskild materielanskaffning

skulle i huvudsak kunna undvikas.

Antalet deltagare borde i naturvetenskapliga kurser omfatta lägst 26 och i

övriga kurser lägst 20. Något maximiantal borde icke fixeras, då detta ofta

gåve sig självt med hänsyn till tillgängliga utrymmen m. m.

Statskontoret anser, att de föreslagna arvodena och ersättningarna bör

nedsättas med omkring 25 procent, samt avstyrker, att seminarielärare får

inräkna kursundervisning i tjänstgöringen vid den egna läroanstalten.

Ämbetsverket avstyrker anordningen med särskild kursföreståndare och

anser att kursledaren vid varje ämneskurs skall förutom de pedagogiska

uppgifterna så långt möjligt är utföra det administrativa arbete som hänför

sig till den av honom ledda kursen. Arvodet borde fastställas till 800

kronor. Därest vid en och samma läroanstalt anordnas mer än en kurs bör

enligt statskontorets mening de administrativa göromål, vilka hänför sig till

hela kursverksamheten, omhänderhavas av en av kursledarna mot en gottgörelse

av 200 kronor för varje kurs utöver den av honom ledda.

Statskontoret beräknar den för anordnande av befordringskurser för nästa

budgetår erforderliga medelsanvisningen till 300 000 kronor, varav 275 000

kronor för löpande utgifter och 25 000 kronor för utrustning m. m.

Sveriges folkskollärarförbimd och Sveriges jolkskollärarinneförbund anser

sig i huvudsak kunna acceptera de föreslagna kurserna men avstyrker dock

anordnande av kurser i engelska och psykologi med pedagogisk tillämpning.

Förkunskaper i matematik, fysik och kemi bör enligt förbundets mening

kunna verifieras genom intyg från gymnasielärare eller seminarielärare.

Förbunden anser att tentamina icke bör fastlåsas vid enbart vissa perioder

samt avstyrker differentiering av betygen utöver godkänd — icke

godkänd. Med hänsyn till folkskollärarnas yrkesutbildning och erfarenhet

av lärartjänstgöring anser förbunden, att alltför stor del av kursundervisningen

anslagits till metodikundervisning. Kurserna borde inriktas huvudsakligen

på att ge ett gediget kunskapsunderlag. Förbunden avstyrker

förläggning av kurser till högre allmänt läroverk. Däremot syntes vissa

kurser kunna förläggas till högre tekniskt läroverk eller eventuellt socialinstitut.

De s. k. behörighetskurserna i engelska bör enligt förbundens mening

bibehållas, då behovet av lärare i engelska i folkskolan, särskilt i landsbygdsdistrikten,

fortfarande är stort.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds proposition nr l.f9.

Svenska seminarielärarföreningen anser, att behov av klasslärare föreligger

för klasserna 7 och 8 beträffande de elever, som de sakkunniga betecknat

som odeciderade. Föreningen anser angeläget, att akademiska ettbetygskurser

anordnas även utanför universitets- och högskolestäder, särskilt

i engelska, samt på sådant sätt att lärarutbildningsmomenten tillgodoses.

De föreslagna befordringskurserna borde planeras så, att de kunde tillgodoräknas

vid fortsatta akademiska studier. Med hänsyn till kursdeltagarnas

föregående utbildning och erfarenhet borde det i vissa ämnen vara

möjligt att reducera metodikundervisningen till förmån för ämnesstudier.

Föreningen påpekar, att utbildningen i modersmålet bör omfatta två terminer

samt att tillräckliga kunskaper i kristendomskunskap och biologi icke

torde kunna inhämtas under endast en termin. Kursen i psykologi med pedagogisk

tillämpning borde omfatta även yrkesorientering och kunna kombineras

med vilken annan ämneskurs som helst. Kursen skulle ge kompetens

att undervisa i yrkesorientering och tjänstgöra som yrkesvalslärare.

I fråga om hjälpklasslärarutbildningen ansluter sig föreningen till de sakkunnigas

förslag, dock att småskollärarinnor liksom hittills borde ha tillträde

till dessa kurser. Föreningen anser önskvärt, att kursledare har docentkompetens.

I varje fall borde krävas kompetens för vinnande av befordran

till ordinarie lektorstjänst vid folkskoleseminarium. Föreningen förutser,

att kursföreståndarens arbete kommer att bli mycket omfattande.

Föreningen föreslår vissa höjningar beträffande de av de sakkunniga föreslagna

arvodena och ersättningarna. För den händelse de av föreningen föreslagna

avodeshöjningarna icke kunde bifallas, önskar föreningen förhandlingar

i arvodesfrågan. I sitt yttrande föreslår föreningen vidare, att folkskollärarna

genom kvälls- och sommarkurser beredes tillfälle att förvärva

studentkunskaper i ämnen där sådana kunskaper icke erhålles vid seminarierna,

samt att frågan om anordnande av ettåriga påbyggnadskurser för

utbildning av klasslärare för enhetsskolans högstadium snabbutredes.

Seminariernas rektor sförening framför i stort sett samma synpunkter som

seminarielärarföreningen samt föreslår därjämte, att småskollärarinnor med

studentexamen och viss tids tjänstgöring i folkskola beredes tillträde till

befordringskurserna. Behörighetskurserna i engelska borde avskaffas så

snart befordringskurserna i ämnet kommit i gång.

Läroverksläramas riksförbund avstyrker bestämt de föreslagna befordringskursema

för folkskollärare. I stället föreslås, att decentraliserade akademiska

kurser anordnas av universitetsmyndigheterna, varvid deltagarna

skulle ha att i vanlig ordning undergå tentamen för att få akademiskt betyg.

Förbundet anser sig icke kunna underlåta att påtala vissa delar av de sakkunnigas

förslag. För hjälpklassklientelet torde sålunda med all säkerhet

erfordras en specialistutbildning, till sin omfattning och kvalitet minst motsvarande

den fullständiga högstadielärarutbildningen för det normala elevklientelet.

Innan utbildning av lärare för den »odeciderade» gruppen igång
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 149.

sättes, borde försöksverksamhetens resultat avvaktas. Beträffande modersmålet

avstyrker förbundet under alla omständigheter förverkligandet av

tanken på en enterminskurs. I fråga om kristendomskunskapen påpekas, att

lärarbristen motverkas av att ett stort antal präster åtagit sig timlärartjänstgöring.

Innan nödlösningar tillgripes, borde av universitetsberedningen

föreslagna kortare utbildningsvägar förverkligas. Lägre kunskapsunderlag

i engelska än två betyg i ämbetsexamen anser sig förbundet icke

kunna förorda ens som krisutväg. Att en termins studier i biologi skulle

kunna ge annat än en flyktig överblick av ämnet förefaller förbundet uteslutet.

Centralt utarbetade skriftliga prov borde användas i de ämnen där

detta är möjligt. Förbundet understryker vikten av att kraven på kursledarnas

kvalifikationer ställes högt och avvisar helt tanken på att skolöverstyrelsen

skulle utrustas med möjlighet att härvidlag medge dispens. Förbundet

anser självklart att kurserna bör anknytas till de läroanstalter som

har de bästa resurserna i fråga om lärarkrafter, institutioner och auskultationsmöjligheter.

Kristendomslärarnas förening framhåller, att lärarbristen för kristendomsämnets

del visserligen kan mötas genom att präster åtar sig timlärartjänst.

Föreningen anser emellertid önskvärt, att kristendomsundervisningen

i största möjliga utsträckning handhaves av lärare, som själva står i

skolans ordinarie arbete. Kursutbildningen i ämnet kristendomskunskap

bör enligt föreningens uppfattning omfatta minst två terminer för att ge

ett godtagbart resultat.

Departementschefen.

Ett av de svåraste problemen på skolans område under de senaste tio

åren har varit frågan, hur den alltmer tilltagande bristen på kompetenta

lärare vid de högre skolorna skulle kunna övervinnas. Bristen har varit

särskilt framträdande i fråga om ämneslärare med filosofisk ämbetsexamen.

Det stod redan tidigt klart, att man icke kunde hoppas på att bristen

skulle kunna täckas på det hittills normala sättet, d. v. s. genom en utexaminering

vid universitet och högskolor av så många filosofie magistrar, att

det antal av de nyutexaminerade, som ginge till lärarbanan, motsvarade

det årliga ersättnings- och utvidgningsbehovet. Redan 1946 års skolkommission

hemställde — och gjorde det rätt snart efter påbörjandet av sitt

arbete — om särskilda åtgärder för att avhjälpa då rådande lärarbrist.

I vissa delar genomfördes de förslag skolkommissionen framlagt. År 1949

tillkallade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet efter vederbörligt

bemyndigande särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande åtgärder, som vore påkallade i anledning

av bland annat lärarbristen vid de högre skolorna. Dessa sakkunniga —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

som antog namnet Läroverkens krisutredning — avgav den 6 december

1951 ett betänkande med förslag till vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen

vid de högre skolorna. Krisutredningen beräknade lärarbristen i de

högre skolorna höstterminen 1950 till sammanlagt omkring 550 heltidstjänster.

I prognoser för framtiden ansåg sig utredningen för sexårsperioden

1951—1956 dels kunna räkna med ett tillskott av 1 500 filosofie magistrar

till lärarbanan men dels ock vara tvungen att uppskatta nyrekryteringsbehovet

av lärare för det högre skolväsendet till omkring 4 800. Efter diskussion

av olika utvägar att balansera tillgång och efterfrågan på lärare

stannade krisutredningen för den uppfattningen, att det sedan alla andra

utvägar anlitats (utom de interna, d. v. s. ökning av lärarnas tjänstgöringsskyldighet

och klassavdelningarnas storlek samt beskärning av timplanerna),

återstod ett behov av 1 500 nya lärare för perioden 1951—1956. Med

utgångspunkt i dessa prognoser höll utredningen före, att ansträngningarna

måste inriktas på att åstadkomma ett tillskott av lärare med något kortare

utbildningstid än ämbetsexamen kräver. Utredningen ansåg det nödvändigt,

att flera utbildningsvägar lades tillrätta, som under det nuvarande

övergångsskedet ledde till behörighet att undervisa på realskolestadiet och

sedermera inom enhetsskolans högstadium. Krisutredningens förslag åsyftade

huvudsakligen, att folkskollärare skulle stimuleras att förskaffa sig begränsad

akademisk utbildning om 1—4 betyg för filosofisk ämbetsexamen

för att därefter övergå till att undervisa i de högre skolorna.

Läroverkens krisutrednings förslag underställdes, på min föredragning

inför Kungl. Maj:t, riksdagen i en proposition den 7 mars 1952, nr 153,

med förslag till vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid de högre

skolorna. I denna proposition uttalade jag bland annat, att jag i stort

sett kunde ansluta mig till den tankegång, som lett fram till krisutredningens

förslag. Det ställde sig naturligt att för fyllande av läroverkslärarbristen

använda sådana folkskollärare, vilkas värdefulla lärarutbildning

förstärkts med akademiska studier av godtagbar omfattning. Med hänsyn

till framtidsplanerna för skolväsendet tedde sig den föreslagna vidareutbildningen

också lämplig. I propositionen föreslogs i huvudsak, att en

utbildning, bestående av folkskollärarexamen och tentamina för fyra betygsenheter

i filosofisk ämbetsexamen, skulle jämställas med filosofisk ämbetsexamen,

att kompetens för viss tjänstgöring i realskolan skulle tillkomma

folkskollärare, som hade två å tre betygsenheter i ämbetsexamen.

samt att — för att frambringa ytterligare lärare med viss kompetens för

tjänstgöring på realskolestadiet — på olika orter ute i landet skulle anordnas

fortbildningskurser för sådana folkskollärare, som icke kunde eller ville

avbryta sin tjänstgöring i folkskolan för att bedriva universitetsstudier.

Dessa fortbildningskurser skulle närmast avse 1-betygsstudier, undervisningen

skulle vara likvärdig med universitetsutbildning och den skulle begränsas

till de naturvetenskapliga ämnena.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 149.

Riksdagen godtog propositionens förslag i de hiir refererade delarna.

Under de två år som gått, sedan den angivna propositionen framlades,

har utvecklingen på lärarområdet med uppmärksamhet följts inom såväl

skolöverstyrelsen som ecklesiastikdepartementet. De prognoser för framtiden,

som därunder vid flera tillfällen gjorts, har visat att den bristsituation,

som läroverkens krisutredning tecknade, stämmer rätt väl med verkligheten.

Visserligen visar de senast gjorda beräkningarna beträffande lärartillgång

och lärarbehov under återstoden av 1950-talet — för vilka beräkningar

jag torde få tillfälle att närmare redogöra senare i vår i samband

med frågan om anslag till inrättande av en första lärarhögskola — att bristsituationen

av vissa skäl icke torde komma att bli fullt så svår, som krisutredningen

beräknade, men dock mycket svårbemästrad, om icke särskilda

åtgärder vidtages.

Emellertid är frågan om ökad tillgång på lärare för realskolestadiet och

motsvarande stadier inom enhetsskolan ingalunda enbart en lärarbristfråga

i den mening, jag hittills angivit. Den genomgripande reform av vårt

skolväsende, varom beslut fattades av 1950 års riksdag och som för närvarande

förberedes genom en av riksdagen beslutad omfattande försöksverksamhet,

åsyftar ju att ge en bättre skolutbildning åt all ungdom i vårt

land. Denna förbättring skall dels åstadkommas genom en omläggning

av studierna och studiemålen, men dels också komma till stånd genom en

förlängning av den obligatoriska skoltiden från för närvarande 7 eller 8

år till 9 år. En dylik förbättring måste ur båda de angivna synpunkterna

kräva ett ökat antal lärare, dock helt naturligt främst på grund av utökningen

av skolpliktstiden. Denna ökning av lärarbehovet har intet samband

med den bristsituation, som jag i det föregående behandlat. Den ökning

av antalet lärare, som betingas av skolreformens genomförande, blir

bestående för framtiden med endast den variation, som sammanhänger

med barnkullarnas olika storlek. För tillgodoseende av detta ökade lärarbehov

bör man alltså om möjligt välja sådana lösningar, som inte är kortsiktiga

lösningar av akuta bristproblem. Då ökningen främst beror på skolpliktstidens

förlängning, kommer det tillskott av lärare, som måste skapas,

i huvudsak att få sin tjänstgöring på den nya skolans högstadium, d. v. s.

det stadium som motsvarar det nuvarande realskolestadiet. Jag erinrar

om att redan 1946 års skolkommission ansåg, att lärarbehovet på nämnda

skolstadium icke skulle kunna täckas genom den beräknade produktionen

av lärare med akademisk examen. Föredragande departementschefen i 1950

års skolreformspropositioner delade denna uppfattning. Skolkommissionen

räknade också med en rad nya utbildningsvägar för ämneslärare, bland

andra mellanskollärarexamen jämte två akademiska betyg eller en av

lärarhögskolan kontrollerad fortbildning.

För undervisningen på den kommande nioåriga skolans högstadium

måste alltså räknas med ett betydande antal nya lärartjänster. Jag delar

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

den uppfattning, som framförts såväl av skolkommissionen som av chefen

för ecklesiastikdepartementet på våren 1950, att vi icke kan räkna med

att alla dessa tjänster skall kunna besättas med filosofie magistrar. Fråga

är för övrigt om dylik kompetens måste anses vara oeftergivlig för alla

tjänster på högstadiet. Visserligen uttalades i 1950 års riksdagsbeslut om

skolreformen, att undervisningen på vart och ett av enhetsskolans tre

stadier skulle i första hand bestridas av lärare, som särskilt utbildats för

undervisning huvudsakligen på stadiet i fråga. Men samtidigt sades i propositionen

nr 219 till samma års riksdag angående riktlinjer för lärarutbildningens

ordnande, att det vore angeläget, att lärarkårerna icke för

starkt fastlänkades vid oföränderliga tjänstgöringsområden. Man måste,

fortsatte dåvarande departementschefen, »kunna vid behov låta lärare,

som i första hand utbildats för ett visst skolstadium, rycka upp på det närmast

högre, och detta underlättas i hög grad, om ett icke alltför litet antal

lärare lagt sina studier och sin fortbildning med tanke på en sådan möjlighet».

Med utgångspunkt i vad jag sålunda nu anfört förordar jag — i anslutning

till bestämmelserna i första punkten av det departementsförslag, som

jag återgivit i inledningen av mitt anförande — att å enhetsskolans högstadium

och å realskolestadiet inrättas tjänster i 23 lönegraden för folkskollärare,

som efter avlagd folkskollärarexamen tjänstgjort minst 3 år såsom

folkskollärare och som i tentamen eller tentamina för filosofisk ämbetsexamen

erhållit minst två betygsenheter eller genomgått av skolöverstyrelsen

anordnad särskild kurs om ett läsår. Jag föreslår också, att antalet

dylika tjänster får fastställas av Kungl. Maj:t för varje läsår efter förslag

av skolöverstyrelsen med utgångspunkt från att behov av 6 000 å 7 000

folkskollärartjänster av ifrågavarande slag torde föreligga vid en fullt utbyggd

enhetsskola.

Jag vill betona, att de nya tjänster, som jag sålunda föreslår till inrättande,

icke är att betrakta såsom någon nödlösning i en akut, svårbemästrad

krissituation. De strider enligt min uppfattning icke mot 1950 års riksdagsbeslut

i vad avser kompetensen. Likaväl som jag icke tvekar att anse

en filosofie magister regelmässigt ha tillfredsställande kompetens för att

undervisa på gymnasiet, ehuru undervisning där efter strängt formella

grunder borde ombesörjas av lektorer, likaväl anser jag, att en folkskollärare

med viss tids fullgjord lärartjänstgöring och med två betyg i ämbetsexamen

eller intyg om godkänd genomgång av ett års vidareutbildning,

regelmässigt bör inneha godtagbar kompetens för att undervisa på enhetsskolans

högstadium eller på realskolestadiet.

De nya tjänsterna i 23 lönegraden bör — såsom i departementsförslaget

förordas — inrättas på enhetsskolans högstadium och på realskolestadiet.

Skolöverstyrelsen har gjort försök att närmare specificera de olika skolformer,

vid vilka tjänsterna skall inrättas. Jag ansluter mig till vad skol
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

överstyrelsen i detta hänseende föreslagit, dock med de undantagen, att

jag icke kan tillstyrka inrättande av dylika tjänster inom den nuvarande

folkskolan utanför försöksskolorna och att jag anser, att det bör få ankomma

på Kungl. Maj:t att efter ytterligare överväganden besluta, huruvida

dylika tjänster skall inrättas på i folkskolan inbyggda 3-åriga realskollinjer.

Jag är ej heller beredd att nu föreslå inrättande av sådana tjänster vid sjukvårdsanstalter

och barnhem, vid nomadskolor och vid skolor tillhörande

barna- och ungdomsvården.

Av departementsförslaget framgår — såsom skolöverstyrelsen påpekar

— icke för vilka klasser och linjer de nya tjänsterna är avsedda. Jag delar

uppfattningen, att slutlig ställning till därigenom uppkommande spörsmål

får tagas senare, när mera erfarenhet vunnits. Jag torde dock redan nu få

uttala, att i realskolorna behovet av tjänster i 23 lönegraden bör beräknas

med utgångspunkt huvudsakligen i klasserna 1°, 2° och l4. Detta innebär

inget ställningstagande till frågan om var dessa lärare skall fullgöra sin

tjänstgöring. Sistnämnda fråga måste lösas efter behovet i det aktuella

fallet. I realskolan skall alltså en lärare i 23 lönegraden kunna hänvisas

till tjänstgöring även i högre klasser än de angivna, om rektor vid skolan

finner behov därav föreligga. Motsvarande lärare på enhetsskolans högstadium

skall kunna hänvisas att fullgöra en del av sin tjänstgöring på

mellanstadiet, om så blir erforderligt.

I fråga om de nya lärarnas tjänstgöring vill jag i övrigt framhålla, att

de skall vara ämneslärare och icke klasslärare. Enda undantaget från denna

regel bör enligt min mening vara, att lärare i 23 lönegraden bör kunna

vara klasslärare för hjälpklass. Däremot kan jag icke dela uppfattningen,

att dessa lärare lämpligen skall bli klasslärare för en så kallad »odeciderad»

grupp av elever.

Med den angivna reservationen ansluter jag mig till skolöverstyrelsens

förslag, att tjänst i 23 lönegraden skall avse undervisning företrädesvis i

visst eller vissa ämnen eller i viss grupp av ämnen, och tillstyrker också,

att det får ankomma på överstyrelsen att utfärda närmare bestämmelser

i detta hänseende. Jag vill bara ännu en gång betona, att jag icke avser, att

dessa nya lärare endast skall ta hand om de elever, som kan betecknas såsom

mindre studiebegåvade i de teoretiska ämnena.

Jag har förut antytt, att det årliga behovet av nytillkommande tjänster i

23 lönegraden icke kan anges. Det finns emellertid enligt min uppfattning

täckning för uttalandet i departementsförslagets första punkt om att ett behov

av (! 000 ä 7 000 folkskollärartjänster av ifrågavarande slag torde föreligga

vid en fullt utbyggd enhetsskola. I vilken takt dessa tjänster skall

kunna inrättas är emellertid icke möjligt att nu angiva. Riksdagens bemyndigande

torde därför böra inhämtas för Kungl. Maj:t att för varje år fastställa

— efter förslag av skolöverstyrelsen — det antal tjänster i 23 lönegraden,

som skall nyinrättas under det påföljande budgetåret (läsåret). Det

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 1/+9.

torde sedan böra ankomma på skolöverstyrelsen att slutligt bestämma

tjänsternas placering vid olika skolformer och skolor. Härvid måste överstyrelsen

söka åstadkomma en jämn fördelning av tjänsterna över hela

landet.

Ledigförklarande med angivande av alternativ lönegradsplacering, som

skolöverstyrelsen ansett önskvärt, kan jag — i likhet med folkskol lärarförbunden

och läroverkslärarnas riksförbund — icke tillstyrka. 23-gradstjänsterna

skall vara en särskild grupp av tjänster. Detta sammanhänger

med att ett av behörighetskraven för erhållande av tjänst i 23 lönegraden

är, att sökanden är folkskollärare och tjänstgjort som sådan minst visst

antal år.

Vad skolöverstyrelsen i olika hänseenden anfört och föreslagit i fråga

om behörighet till tjänst i 23 lönegraden, har icke givit mig anledning

till erinran. Jag vill endast understryka, att jag icke kan tillstyrka, att i

den treåriga lärartjänstgöring, som utgör ett av behörighetskraven, skall

få inräknas militärtjänstgöring.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att ordinarie tjänster i 23 lönegraden

skall redan från och med budgetåret 1954/55 kunna inrättas inom enhetsskolans

högstadium (d. v. s. försöksskolornas högstadium) och på motsvarande

stadium inom folkskolan, under det att tills vidare endast extra ordinarie

tjänster i samma lönegrad skulle inrättas vid allmänna läroverk,

högre kommunala skolor och privatläroverk. Frågan om inrättande axordinarie

tjänster i 23 lönegraden inom enhetsskolan (försöksskolorna)

måste emellertid upptagas till bedömande i samband med frågan om inrättande

av ordinarie tjänster i kunskapsämnen överhuvud på försöksskolornas

högstadium. Jag har för avsikt att i annat sammanhang anmäla sistnämnda

fråga för Kungl. Maj:t och torde då få upptaga till behandling även

den nu förevarande frågan. Till skolöverstyrelsens förslag, i vad gäller övriga

angivna skolformer, ansluter jag mig, varvid jag dock erinrar om att

jag tidigare avvisat tanken på att överhuvud inrätta tjänster i 23 lönegraden

i den nuvarande egentliga folkskolan. Därest med stöd av Kungl.

Maj:ts beslut tjänst i 23 lönegraden inrättas vid i folkskolan inbyggd realskollinje,

bör dylik tjänst tills vidare vara extra ordinarie. Jag anser också,

att bestämmelser om tillsättningen av lärare i 23 lönegraden och övriga erforderliga

men här ej nämnda bestämmelser för sådana lärare, med undantag

för lärarna inom enhetsskolan (försöksskolorna), bör utformas i stort

sett efter de bestämmelser, som för närmast motsvarande ämneslärare gäller

vid vederbörande skolform.

Jag övergår härefter till att behandla de frågor, som sammanhänger med

den vidareutbildning som enligt departementsförslaget skall vara

ett av kraven för att folkskollärare skall bli behörig till tjänst i 23 lönegraden.

Vidareutbildningen skall enligt departementsförslaget bestå av antingen

akademisk utbildning, som resulterat i att läraren tagit minst två

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 11+9.

betyg i fil. mag.-examen, eller också genomgång av en av skolöverstyrelsen

anordnad särskild kurs om ett läsår.

Den kompetens, som en folkskollärare med angivna vidareutbildning

kommer att inneha, har i vissa remissyttranden ansetts innebära en standardförsämring

för realskolestadiet. I främsta rummet bland kritikerna

står universitetskanslern, som rubricerat kompetensen såsom »ytterst

svag». Av vad jag i det föregående anfört har framgått, att jag icke kan

dela denna uppfattning. Med anledning av den betygsättning universitetskanslern

sålunda gjort vill jag framhålla, att enligt min mening den lärare,

som efter antingen fyra års studier vid folkskoleseminarium eller studentexamen

plus två års studier vid folkskoleseminarium tjänstgjort i läraryrket

minst tre år och därefter genomgått en minst ettårig vidareutbildning,

speciellt inriktad på ett eller två ämnen, icke med rätta kan anses

ha en ytterst svag kompetens för att undervisa på realskolestadiet.

Av de två former för vidareutbildning, som anges i departementsförslaget,

torde den akademiska utbildningen för två betyg i filosofisk ämbetsexamen

böra vara den normala för sådana folkskollärare, som antingen avlagt

studentexamen eller eljest, på grund av särskilda bestämmelser, äger

studera vid universitet och högskolor. För denna del av vidareutbildningen

behöver inga särregler införas.

Den andra formen av vidareutbildning — särskilda kurser i skolöverstyrelsens

regi — är en nyhet, för vilken måste meddelas organisatoriska bestämmelser

och som kräver särskild medelsanvisning. De flesta med dessa

kurser sammanhängande frågorna är av den art, att de kan avgöras av

Kungl. Maj:t och icke behöver underställas riksdagen. Emellertid är många

frågor beträffande kurserna av den allmänna vikt för skolväsendet, att

jag ur den synpunkten anser det värdefullt att frågorna kan komma under

debatt i riksdagen.

Skolöverstyrelsen har benämnt de nya kurserna »befordringskurser för

folkskollärare». Det synes även mig vara av betydelse, att man från början

får ett visst namn fastställt för dessa kurser, så att någon sammanblandning

med andra, liknande kurser icke kan ske. Bland de benämningar

som kan komma i fråga — d. v. s. sådana, som är i möjligaste mån

adekvata och som icke redan i praktiken användes för att beteckna andra

slag av kurser — synes mig det av skolöverstyrelsen föreslagna vara det

bästa. Jag använder därför i fortsättningen benämningen »befordringskurser»

i betydelsen av sådana särskilda, av skolöverstyrelsen anordnade kurser

för folkskollärares vidareutbildning till behörighet för tjänst i 23 lönegraden,

som avses i första punkten av departementsförslaget.

Konstitutivt för befordringskurserna skall vara — detta vill jag noga

framhålla — att de icke är akademiska kurser. Betyg över genomgången

sådan kurs kan alltså icke tillgodoräknas i filosofisk ämbetsexamen. Häremot

strider icke, att den utbildning, som inhämtas vid genomgång av be
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 149.

fordringskurs, naturligtvis måste vara av god nytta om läraren sedermera

skulle vilja studera vidare i samma ämnen för att avlägga ämbetsexamen.

I regel måste emellertid befordringskursernas icke-akademiska karaktär

medföra, att de kommer att genomgås av sådana lärare, som icke avser att

studera vidare.

Med hänsyn till att befordringskurserna endast är öppna för folkskollärare,

vilka under sin seminarietid erhållit en icke obetydlig utbildning''

i pedagogik och psykologi, och då befordringskursernas ändamål är att ge

kompetens för undervisning i ett eller två ämnen på realskolestadiet (motsvarande),

bör kurserna utformas såsom ämneskurser, inriktade på att ge

det erforderliga kunskapsmåttet i respektive ämnen. Jag kan med hänsyn

till vad jag nu anfört icke tillstyrka, att för närvarande någon befordringskurs

anordnas i psykologi med pedagogisk tillämpning. I likhet med folkskollärarförbunden

vill jag ej heller förorda någon kurs i engelska. Det synes

mig riktigare och lämpligare, att kompetens för undervisning i främmande

levande språk på ett högre stadium inhämtas genom akademiska

studier. De nuvarande s. k. behörighetskurserna i engelska bör däremot tills

vidare anordnas på hittillsvarande sätt. I övrigt tillstyrker jag skolöverstyrelsens

förslag. Kurser skulle alltså komma att anordnas i följande av skolans

läroämnen: kristendomskunskap, historia, samhällslära, geografi, matematik,

biologi, fysik och kemi samt modersmålet. I anslutning till skolöverstyrelsens

förslag förordar jag, att kurs i modersmålet skall omfatta två

terminer men samtliga andra kurser en termin.

Jag förordar också, att den av skolöverstyrelsen och dess sakkunniga

föreslagna särskilda hjälpklasslärarutbildningen kommer till stånd.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skall befordringskurser i första hand

anknytas till lämpliga folkskoleseminarier. Mot detta har universitetskanslern

opponerat under förmenande, att seminarielärarna i och för sig

saknar erforderlig kompetens för meddelande av praktisk-pedagogisk utbildning

av lärare för realskolan. Om man emellertid ser närmare på förhållandena

vid folkskoleseminarierna, finner man att till dessa seminarier

— där det alldeles övervägande antalet lärare är lektorer — är anknutna

många docentkompetenta lärare. Behörighetskraven till lektorstjänst vid

folkskoleseminarium är högre än till lektorst jänst vid högre allmänt läroverk.

Många seminarielärare har tidigare tjänstgjort i läroverk. Till allt

detta kommer, att fyra av folkskoleseminarierna har realskollinjer i sina

övningsskolor. Mot seminarielärarnas kompetens synes mig alltså inte kunna

riktas någon principiell erinran. Då universitetskanslern samtidigt förklarar,

att undervisningen vid befordringskurserna endast bör meddelas av

docentkompetenta lärare, må här genmälas, att, om kurserna förlädes till

universitet eller högskolor, kursundervisningen i flertalet fall torde komma

att ombesörjas av biträdande lärare och assistenter, vilka mycket ofta icke

är docentkompetenta utan filosofie licentiater eller filosofie magistrar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

I likhet med skolöverstyrelsen och dess sakkunniga anser jag det lämpligt,

att vissa kurser — främst i de naturvetenskapliga ämnena — kan

förläggas till ett högre allmänt eller tekniskt läroverk; främst kanske därvid

kommer i fråga de tekniska läroverken, som ju i de flesta fall är utrustade

med utmärkta institutioner och laboratorier. Tills vidare synes

mig icke aktuellt att förlägga befordringskurserna till socialinstitut, som

ifrågasatts av folkskollärarförbunden.

Skolöverstyrelsens sakkunniga har, med instämmande av överstyrelsen,

föreslagit en betryggande kunskapskontroll och understrukit vikten av

att denna sker genom effektiva tentamina. Härtill kan jag ansluta mig.

De sakkunniga har vidare avvisat någon längre gående betygsdifferentiering.

De har föreslagit endast vitsorden »godkänd» och »icke godkänd».

Skolöverstyrelsen anser, att skäl kan anföras för en större differentiering,

men vill för närvarande lämna frågan öppen. Icke heller jag är för närvarande

beredd att taga ställning till denna fråga. Då frågan trots sitt intresse

ur vissa synpunkter dock icke är av den vikt, att den torde böra

avgöras av riksdagen, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles

— sedan skolöverstyrelsen verkställt ytterligare överväganden i saken

— besluta om betygsdifferentieringen i god tid före den första befordringskursens

avslutande.

De sakkunniga har förutsatt att, om gallring av de sökande till en befordringskurs

blir nödvändig, denna kommer att ske efter gällande grunder

för värdering av folkskollärares meriter. Detta innebär en enligt min

mening skälig förmån för folkskollärare med längre lärarerfarenhet, varför

jag biträder förslaget.

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag det icke möjligt, att statsmakterna

redan nu binder sig för de olika detaljerna i fråga om uppläggningen

av kursverksamheten. Detta gäller såväl kurstiden och dess utnyttjande,

kursplaner och timplaner som ock organisationen och ledningen av kurserna.

Skolöverstyrelsens sakkunniga har framlagt förslag i alla dessa hänseenden,

även i fråga om arvoden och övriga kostnader. Överstyrelsen har

berört frågorna och gjort vissa uttalanden. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att meddela erforderliga beslut i dessa skilda hänseenden.

Slutligen vill jag uttala, att jag tillstyrker den övergångsbestämmelse,

som finns fogad till departementsförslaget. I motsats till skolöverstyrelsen

anser jag dock, att den tjänstgöring, som skall få automatiskt tillgodoräknas

enligt övergångsbestämmelsen, skall vara fullgjord före den 1 juli 1954.

Emellertid är det att förutse, att i framtiden fall kan uppkomma, då det

t. ex. ur skolväsendets synpunkt skulle vara värdefullt, om en möjlighet för

Kungl. Maj:t förelåge att undantagsvis medge dispens från de fastställda

behörighetsvillkoren. Jag föreslår, att dylikt dispensbemyndigande inhämtas

av riksdagen.

För kursverksamheten under nästa år anhåller skolöverstyrelsen om ett

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 149.

reservationsanslag å 500 000 kronor till bestridande av löpande utgifter

för kurserna och ett reservationsanslag å 250 000 kronor till engångsutgifter

för upprustande av institutioner och bibliotek. Statskontoret har ansett

en betydande nedprutning möjlig och för sin del beräknat medelsbehovet

till (275 000 -f- 25 000 =) 300 000 kronor sammanlagt. För egen räkning

får jag anföra följande. Därest kurserna i fysik och kemi regelmässigt kan

förläggas till seminarier eller läroverk, som redan är försedda med välutrustade

institutioner och laboratorier, torde anslaget till engångsutgifter

kunna nedskäras betydligt. Dock synes mig icke möjligt att kunna uppskatta

detta medelsbehov till lägre belopp än 100 000 kronor. Anslagsbehovet

till löpande utgifter anser jag mig böra beräkna till något lägre

belopp än det av skolöverstyrelsen föreslagna. Jag uppskattar medelsbehovet

härför under nästa budgetår till 400 000 kronor. För den nu ifrågavarande

kursverksamheten erfordras således för budgetåret 1954/55 ett

reservationsanslag av tillhopa 500 000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

1. besluta att från och med den 1 juli 1954 skall, i överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat, å enhetsskolans

(försöksskolornas) högstadium och å realskolestadiet

inrättas tjänster i 23 lönegraden för folkskollärare,

som efter avlagd folkskollärarexamen tjänstgjort minst tre

år såsom folkskollärare och som i tentamen eller tentamina

för filosofisk ämbetsexamen erhållit minst två betygsenheter

eller genomgått av skolöverstyrelsen anordnad särskild

befordringskurs om ett läsår;

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att i samband med tjänsteinrättandet

den 1 juli 1954 och undantagsvis i framtiden

medgiva den lindring i behörighetsvillkoren för tjänst i 23

lönegraden, som avses i övergångsbestämmelsen till det av

mig tillstyrkta departementsförslaget eller eljest kan befinnas

påkallad;

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att för varje läsår fastställa

antalet folkskollärartjänster i 23 lönegraden;

4. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat meddela

erforderliga föreskrifter om de ifrågavarande tjänsterna i

23 lönegraden och om de avsedda befordringskurserna;

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 149.

5. till Befordringskurser för folkskollärare å riksstaten

för budgetåret 1954/55 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 500 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Margareta Almling.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 195\. 1 samt. Nr 1#9.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 149.

REGISTER

Sid.

Inledning .................................................... 2

Inrättande av tjänster i 23 lönegraden för folkskollärare............ 4

Allmänna synpunkter........................................ 4

Författningsreglering ........................................ 5

Befordring skur ser för folkskollärare.............................. 8

Allmänna synpunkter........................................ 8

Ämneskurser ............................................... 10

Specialklasslärarkurser ....................................... 14

Organisation, kostnader m. m................................. 15

Yttranden.................................................. 16

Departementschefen.............. 23

Hemställan................................................... 32

Stockholm 1954 Ivar Hieggströms Boktryckeri A. B.

540362

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:325 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på högre skolstadier in. in. s. 1 i texten
  2. SU 1954:139 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidareutbildning av folkskollärare för tjäjistgörijig på högre skolstadier m. m. jämte i ämnet väckt s. 48 i texten