Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad m. m

17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:15, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

1

Nr 15.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad m. m.; given Stockholms slott

den 18 december 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad;

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 25 april 1930 (nr 99)

om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera; samt

3) lag angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Lagändringar föreslås, genom vilka Kungl. Maj :t skall erhålla möjlighet

att delegera den på Kungl. Maj :t nu ankommande beslutanderätten i frågor

rörande fastighetsredovisningen och vissa fastighetsbildningsfrågor till myndighet,

som Kungl. Maj :t bestämmer. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 15.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

Förslag;

till

Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § samt 7 kap. 1 och 18 §§

lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad3 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

4 KAP.

4 §.

Vad i--------—--

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å

landet, som i första stycket sägs, förordna

om tillämplighet av de för landet

meddelade bestämmelserna är

stadgat i lagen med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom

vissa områden av stad.

Bestämmelserna i — -—

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å landet,

som i första stycket sägs, förordna

om tillämplighet av de för landet

meddelade bestämmelserna är stadgat

i lagen med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa

områden av stad. 1

• register föres.

Om behörighet för Konungen och

myndighet, som Konungen bestämmer,

att beträffande område av stad

eller av sådant samhälle eller annan

ort å landet, som i första stycket

sägs, förordna om tillämplighet av

de för landet meddelade bestämmelserna

är stadgat i lagen med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av stad.

skall föras.

Om behörighet för Konungen och

myndighet, som Konungen bestämmer,

att beträffande område av stad

eller av sådant samhälle eller annan

ort å landet, som i första stycket

sägs, förordna om tillämplighet av

de för landet meddelade bestämmelserna

är stadgat i lagen med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av stad.

5 KAP.

20 §.

1 Senaste lydelse av 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § samt 7 kap. 1 och 18 §§, se SFS 1950:209.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

3

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

7 KAP.

1 §.

För varje stad skall, i den mån

Konungen ej annorlunda förordnat,

finnas fastighetsregister, bestående av

tomtbok för tomterna och stadsägobok

för övriga fastigheter inom staden.

Konungen må ock, där det med

hänsyn till omständigheterna finnes

lämpligt, förordna att fastighetsregister

såsom för stad skall föras för samhälle

eller del därav eller för annan

ort å landet.

Till fastighetsregistret

Tomtboken skall--

Föreskrift, som---

För varje stad skall, i den mån Konungen

eller myndighet, som Konungen

bestämmer, ej annorlunda förordnat,

finnas fastighetsregister, bestående

av tomtbok för tomterna och

stadsägobok för övriga fastigheter inom

staden. Konungen eller myndighet,

som Konungen bestämmer, må

ock, där det med hänsyn till omständigheterna

finnes lämpligt, förordna

att fastighetsregister såsom för stad

skall föras för samhälle eller del därav

eller för annan ort å landet.

fastigheter enskilt,

nämnda bihang.

särskilt fall.

18 §.

Anser kommun, samhälle eller enskild

sakägare sin rätt vara förnärmad

genom beslut, som jämlikt detta

kapitel meddelats av magistraten, Konungens

befallningshavande eller

lantmäteristyrelsen, äge däröver anföra

besvär i den ordning som för

överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

Finner någon

Anser kommun, samhälle eller enskild

sakägare sin rätt vara förnärmad

genom beslut, som jämlikt detta

kapitel meddelats av magistraten,

Konungens befallningshavande eller

lantmäteristyrelsen, äge däröver anföra

besvär i den ordning som för

överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

Vad nu sagts skall ock gälla

beträffande beslut i fråga, som avses

i 1 § första styckei, då beslutet meddelats

av annan än Konungen.

--å registret.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning

av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 25 april 1930 om delning av fastighet

vid ändring i rikets indelning med mera1 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

1 §■

Har Konungen--------

Har Konungen förordnat, att fastighetsregister

enligt de för stad meddelade

bestämmelser skall föras för

samhälle å landet, och ligger en och

samma fastighet dels inom dels utom

gränsen för samhället, skall fastigheten

delas efter nämnda gräns.

Skall inom--------

Faller på----------

Med fastighet------—-

---överensstämmelse därmed.

Har förordnande meddelats att fastighetsregister

enligt de för stad meddelade

bestämmelser skall föras för

samhälle å landet och ligger en och

samma fastighet dels inom dels utom

gränsen för samhället, skall fastigheten

delas efter nämnda gräns.

---nämnda gräns.

---är samfälld.

—-----i fastighetsregister,

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1950: 213.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

5

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stud.

Härigenom förordnas, att lagen den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stad1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

Där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen

eller skogsbruket äger

Konungen beträffande område av

stad, vilket ej ingår i stadsplan samt

ej heller enligt byggnadsplan, fastställd

efter den 1 januari 1948, är

avsett för annat än jordbruksändamål,

förordna att, i stället för de i lagen

om fastighetsbildning i stad meddelade

bestämmelserna om avstyckning

av område som ej ingår i tomtindelning

och om sammanläggning

av stadsägor, vad för landet är stadgat

om avstyckning och sammanläggning

skall äga tillämpning med nedan

angivna undantag. Sådant förordnande

må av Konungen återkallas, när

förhållandena föranleda därtill, och

skall vara förfallet beträffande mark,

för vilken stadsplan fastställes, så ock

beträffande mark, för vilken byggnadsplan

fastställes, såvitt marken

enligt planen är avsedd för annat än

jordbruksändamål. Vad här sagts

skall ock gälla beträffande dylikt område

inom samhälle eller annan ort

å landet, varest enligt lagen om fas
-

(Föreslagen lydelse.)

Där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen

eller skogsbruket äger

Konungen eller myndighet, som Konungen

bestämmer, beträffande område

av stad, vilket ej ingår i stadsplan

samt ej heller enligt byggnadsplan,

fastställd efter den 1 januari

1948, är avsett för annat än jordbruksändamål,

för or dna att, i stället

för de i lagen om fastighetsbildning

i stad meddelade bestämmelserna

om avstyckning av område som ej

ingår i tomtindelning och om sammanläggning

av stadsägor, vad för

landet är stadgat om avstyckning och

sammanläggning skall äga tillämpning

med nedan angivna undantag.

Sådant förordnande må av Konungen

eller myndighet, som Konungen bestämmer,

återkallas, när förhållandena

föranleda därtill, och skall vara

förfallet beträffande mark, för vilken

stadsplan fastställes, så ock beträffande

mark, för vilken byggnadsplan

fastställes, såvitt marken enligt

planen är avsedd för annat än jordbruksändamål.

Vad här sagts skall

1 Senaste lydelse, se beträffande första stycket SFS 1953: 55 och beträffande andra stycket

1950:186.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. [Maj:ts proposition nr 15.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

tighetsbildning i stad samma lags bestämmelser

om avstyckning och sammanläggning

skola tillämpas.

Förordnande enligt — —

Avser ifrågasatt —

Meddelas förordnande —

Om förordnande —

ock gälla beträffande dylikt område

inom samhälle eller annan ort å landet,

varest enligt lagen om fastighetsbildning

i stad samma lags bestämmelser

om avstyckning och sammanläggning

skola tillämpas.

----— till distriktslantmätaren.

— ingående marken.

-- eller sammanläggning,

i fastighetsregistret.

över beslut, som jämlikt denna lag

meddelats av annan än Konungen,

äge kommun, samhälle eller enskild

sakägare anföra besvär i den ordning

som för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut

är bestämd.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 6 november

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, inrikesoch

jordbruksdepartementen samt statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om decentralisering

av beslutanderätten i frågor rörande fastighetsredovisningen och vissa

fastighetsbildningsfrågor samt anför därvid följande.

Gällande rätt.

Redovisningen av rikets fastigheter sker antingen i jordregister

eller i fastighetsregister enligt reglerna för stad, vilket senare i det

följande betecknas stadsregister. Föreskrifter rörande dessa register återfinnes,

i fråga om jordregistret huvudsakligen i förordningen den 13 juni

1908 (nr 74) angående jordregister (jordregisterförordningen) samt beträffande

stadsregister huvudsakligen i 7 kap. lagen den 12 maj 1917 (nr 269)

om fastighetsbildning i stad (fastighetsbildningslagen) och i förordningen

den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare föreskrifter om fastighetsregister

för stad (fastighetsregisterförordningen).

Stadsregistret består av stadsägobok och tomtbok, vari förefintliga fastigheter

redovisas (7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen). Till stadsregistret hör

därjämte tre bihang. Sålunda redovisas i bihang A gällande administrativ

tomtindelning, i bihang B samfälld mark och i bihang C vissa särskilda områden,

främst ga tumark. Till ett stadsregister hör också (7 kap. 2 § fastighetsbildningslagen)

en registerkarta.

Jordregistret redovisar gällande fastighetsindelning på landet. Det kan

där så erfordras kompletteras med tomtbok jämte förteckning utvisande den

administrativa tomtindelningen. Jordregistret saknar motsvarigheter till bihang

B och C. Registerkarta är ej föreskriven såsom del av jordregister. Det

blir dock mer och mer vanligt — särskilt då jordregister föres för tätort —

att registret kompletteras med översiktskartor av ungefär samma innehåll

som registerkartorna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 15.

Huvudregeln i fråga om tillämplig registerform är att i stad skall föras

stadsregister (7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen) och att för landsbygden

skall föras jordregister (§ 1 jordregisterförordningen). Kungl. Maj:t äger

emellertid att efter omständigheterna förordna att jordregister skall föras

för stad eller del därav (§ 1 jordregisterförordningen). Å andra sidan äger

Kungl. Maj:t ock förordna (7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen) att stadsregister

skall föras för samhälle å landet, d. v. s. köping eller municipalsamhälle,

eller del därav eller för annan ort å landet.

Vid tillämpning inom stad, samhälle eller landskommun av olika registertyper

måste iakttagas, att om gränsen mellan olika registerområden skulle

falla så, att fastighets ägor blir belägna å ömse sidor om sådan gräns, fastigheten

jämlikt 1 § tredje stycket lagen den 25 april 1930 om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. (här kallad 1930 års lag) måste

delas efter gränsen.

Kostnaden för jordregistrets förande åvilar statsverket. I fråga om stadsregistret

gäller, att då fråga är om stad, denna har att själv svara för kostnader

för upprättande av registerkarta och för uppläggande av stadsregistret

ävensom för förande av registret. Köping, som utgör egen kommun, har att

bekosta upprättandet av registerkarta, medan uppläggandet av stadsregistret

för köping ävensom det fortsatta förandet av registret i regel sker på statsverkets

bekostnad. År fråga om municipalsamhälle eller annan ort å landet

än samhälle svarar i princip statsverket för samtliga kostnader för stadsregistret.

Kostnader för förrättning enligt 1930 års lag, som föranledes av att

fastigheter inom stad, samhälle eller landskommun skall redovisas i olika

register, gäldas av vederbörande stadssamhälle, när Kungl. Maj :t detta föreskriver,

och eljest av staten.

De i det föregående återgivna reglerna om tillämplig registerform erhöll sin

nuvarande utformning genom lagstiftning 1950. I samband därmed angavs

ock vissa riktlinjer för tillämpningen av den Kungl. Maj :t tillagda prövningsrätten.

Sålunda framhöll departementschefen bl. a., att prövningsrätten borde

vara obunden av schematiska regler. I varje fall borde icke stadgas att stadsregister

skulle få uppläggas endast inom de planlagda delarna av en kommun.

Tvärtom borde gränsen mellan områden med olika registreringssystem

redan från början dragas så, att tillräckligt utrymme bereddes för stadsplanebebyggelsens

framtida utveckling inom stadsregisterområdet. Stadsregisterområdena

borde hellre tagas till för stora än för små. Jordregister

borde med andra ord föras endast inom sådana områden av stad eller stadsliknande

samhälle, som under överskådlig tid kunde förväntas bevara en rent

agrar karaktär. Vid utövningen av sin prövningsrätt borde Kungl. Maj :t i

varje enskilt fall laga efter lägligheten och taga all möjlig hänsyn till den

berörda kommunens egna intressen av ekonomisk och annan art.

Avgörande för frågan, vilka materiella fastighetsbildningsregler

som blir tillämpliga, är i princip huruvida fråga är om

mark i stad eller på landet. Huvudregeln är nämligen, att i stad fastighetsbildningslagens

bestämmelser skall tillämpas, medan på landet lagen den 18

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

9

juni 1926 om delning av jord å landet (jorddelningslagen) skall gälla. Betydande

avvikelser finnes emellertid från denna huvudprincip.

Beträffande samhälle på landet, för vilket i dess helhet eller till viss del

skall föras stadsregister, så ock beträffande annan ort på landet, för vilken

sådant register skall föras, skall sålunda i stället för vad som stadgas i

jorddelningslagen gälla fastighetsbildningslagens stadganden i 4 kap. om

sammanläggning av stadsägor, i 5 kap. om avstyckning av område, som ej

ingår i tomtindelning, samt i 6 kap. 1—3 och 5—14 §§ om laga skifte in. in.

(fastighetsbildningslagen 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § och 6 kap. 15 §). Därjämte

gäller, att stadgandet i 2 kap. 13 § andra stycket fastighetsbildningslagen

om bestämmande av annan ägogräns än tomtgräns skall äga motsvarande

tillämpning inom samhälle eller annan ort på landet, där stadsregister skall

föras (fastighetsbildningslagen 2 kap. 15 §). Härutöver må ock nämnas att

tomtindelning medför utsträckning av fastighetsbildningslagens tillämpningsområde

(fastighetsbildningslagen 2 kap. 15 § och 3 kap. 9 §).

Genom lag den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av stad (här kallad 1948 års lag) har å

andra sidan öppnats möjlighet att inom stad låta jorddelningslagens regler

vinna tillämpning. Enligt denna lag äger, där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen

eller skogsbruket, Kungl. Maj:t beträffande område av stad,

vilket ej ingår i stadsplan samt ej heller enligt byggnadsplan, fastställd efter

den 1 januari 1948, är avsett för annat än jordbruksändamål, förordna att,

i stället för de i fastighetsbildningslagen meddelade bestämmelserna om avstyckning

av område som ej ingår i tomtindelning och om sammanläggning

av stadsägor, vad för landet är stadgat om avstyckning och sammanläggning

skall äga tillämpning med vissa i lagen angivna undantag. I lagen stadgas

vidare, att Kungl. Maj :t, när förhållandena föranleder därtill, äger återkalla

utfärdat förordnande. Anmärkas må, att 1948 års lag äger tillämpning även

inom samhälle och annan ort på landet, varest enligt fastighetsbildningslagen

samma lags bestämmelser om avstyckning och sammanläggning skall

tillämpas.

1948 års lag är föranledd av att i städerna numera ej sällan ingår betydande

områden av lantbrukskaraktär samt att fastighetsbildningslagen i

motsats till jorddelningslagen ej innehåller bestämmelser om restriktiva

jordpolitiska villkor för fastighetsbildning. Enligt vad departementschefen

anfört vid framläggande av förslag till lagen borde vid meddelande av förordnande

iakttagas, att de jordpolitiska restriktionerna för delning av jord

endast gjordes tillämpliga å sådana områden, vilka kunde beräknas komma

att under överskådlig tid nyttjas för jordbruk och skogsbruk. Hade mark

redan tagits i anspråk för stadsmässig bebyggelse eller kunde det förväntas

att mark komme att inom en icke alltför avlägsen framtid användas för sådant

ändamål, syntes skäl icke föreligga att inom sådana samhällen varom

nu vore fråga uppställa några jordpolitiska villkor till skydd för bestående

jordbruks- eller skogsbruksfastigheter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 15.

Framställning av lantmäteristyrelsen.

I en den 21 februari 1953 dagtecknad framställning (stencilerad) har lantmäteristyrelsen

föreslagit författningsändringar, varigenom beslutanderätten

i fastighetsredovisningsfrågor och frågor rörande tillämpning av 1948 års lag

skulle komma att överflyttas från Kungl. Maj :t till styrelsen.

Lantmäteristyrelsen — som nu instruktionsenligt verkställer utredning i

förevarande ärenden och gör vederbörliga framställningar till Kungl. Maj:t

— har till stöd för sitt förslag om decentralisering anfört, att därigenom en

påtaglig förenkling i ärendenas handläggning skulle vinnas. Även ur andra

synpunkter medförde överflyttandet av beslutanderätten till lantmäteristyrelsen

fördelar. Enligt styrelsens mening kunde decentraliseringen ske utan

olägenhet för statliga eller kommunala intressen.

I sistnämnda hänseende har styrelsen i fråga om fastighetsredovisningsfrägorna

anfört följande.

Vid prövning av frågan om den regionala tillämpningen av reglerna om

jordregister och stadsregister blir alltså uppgiften den att överväga lämpligheten

i och för sig av att i det särskilda fallet använda det ena eller det

andra systemet, vari i förekommande fall ingår prövning av frågan om det

lämpliga läget av gränsen mellan stadsregisterområde och jordregisterområde.

Där dessa frågor är tveksamma måste ställningstagande ske under särskilt

beaktande av tillgången på arbetskraft och av de ekonomiska konsekvenserna

för statsverket eller vederbörande kommun av en ändring i registreringsform

eller gränsdragning. De frågor av sistnämnt slag som kan uppkomma

är emellertid i allmänhet ej av större räckvidd. I praktiken är det

också ytterst sällan som någon anledning till konflikt föreligger mellan å

ena sidan statens och å andra sidan städers och köpingars intressen. Här

bör understrykas att stadssamhälle förutsättes icke kunna åläggas att mot

bestridande upplägga fastighetsregister, om detta kan föranleda olägenheter

av nämnvärd ekonomisk betydelse för samhället. Lantmäteristyrelsen känner

icke till något fall, där oenighet av betydelse i denna fråga kan uppstå.

Några motsättningar i praktiken mellan statliga och kommunala intressen

har ej heller tidigare förmärkts i fastighetsregisterärenden. — Beträffande

municipalsamhällen och andra orter å landet där fastighetsregister såsom

för stad föres är, såsom av det föregående framgår, någon konfliktanledning

mellan statliga och kommunala intressen ej tänkbar.

Till belysning av styrelsens uttalande att decentralisering av ärendena enligt

1948 års lag ej skulle medföra olägenheter liar styrelsen anfört följande.

Vid prövning av frågan om tillämpning av 1948 års lag i det enskilda fallet

gäller det att avskilja å ena sidan de områden av stad eller samhälle, som

erfordras för den stadsmässiga bebyggelsen och stadsnäringarnas intressen,

samt å andra sidan de landsbygdsområden, som under överskådlig tid skall

nyttjas för jordbruk och skogsbruk. Denna prövning är i och för sig betydelsefull.

Ur stadssamhällets synpunkt är det i regel angeläget att stadsbyggnadsområdet

erhåller tillräcklig storlek. Ur allmän synpunkt är det angeläget

att med beaktande härav jordbruket erhåller erforderligt skydd mot skadlig

uppdelning. Viss anledning till motsättning mellan kommunala och statliga

intressen rörande tillämplig fastighetsbildningslagstiftning kan måhända

vara teoretiskt tänkbar. I praktiken har dock sådana motsättningar ej

förmärkts. En bidragande orsak härtill torde ha varit att jorddelningslagstiftningen

och fastighetsbildningslagens avstyckningsregler numera ur plan
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

11

politisk synpunkt är likvärdiga (19 kap. 13 § jorddelningslagen och 5 kap.

8 § fastighetsbildningslagen). Samtidigt härmed uppställer jorddelningslagstiftningen

kravet att, när tätortsintressena ej är alltför framträdande, jordbrukets

intressen i största möjliga utsträckning skall beaktas vid fastighetsbildning.

Jorddelningslagstiftningens avstyckningsregler har sålunda — ur

den synvinkel som här är att anlägga — erhållit en såväl ur planpolitiska

som ur jordpolitiska synpunkter lämplig utformning.

Vidare har styrelsen betonat, att reformen medförde den vinsten att ärenden

rörande fastighetsredovisning och tillämpning av 1948 års lag kunde prövas

i ett sammanhang. Visserligen, har styrelsen anfört, hade man vid 1950

års lagändringar utgått från att gränserna för olika registerområden och förordnandeområden

enligt 1948 års lag icke behövde sammanfalla. Emellertid

hade det i praktiken visat sig synnerligen önskvärt att så bleve fallet. Orsaken

härtill vore att olika administrativa bestämmelser för förrättningsverksamheten

gällde inom var och en av de fyra områdestyper, som i förevarande

avseende kunde uppkomma, nämligen dels område med förordnande enligt

1948 års lag och jordregister, dels område med förordnande enligt 1948 års

lag och stadsregister, dels ock områden med jordregister eller stadsregister

utan nämnt förordnande. Det vore för den praktiska fastighetsbildningsverksamheten

mycket angeläget att antalet bestämmelseområden i stadssamhällen

i möjligaste mån begränsades. Kravet på en begränsning av dessa områden

framträdde i praktiken så mycket starkare som man genom tillämpning

av byggnadslagens planinstitut ytterligare kunde utöka antalet administrativa

bestämmelseområden. Frågorna om den regionala tillämpningen av reglerna

om jordregister och stadsregister samt av 1948 års lag borde därför i

stor utsträckning prövas gemensamt. För närvarande vore prövningen av

dessa ärenden i den beslutande instansen i så måtto uppdelad, att ärendena

angående registerform handlades inom justitiedepartementet medan frågorna

om tillämpning av 1948 års lag ankomme på jordbruksdepartementet.

Vid framställningen har fogats förslag till erforderliga ändringar i fastighetsbildningslagen,

jordregisterförordningen, 1930 års lag och 1948 års lag.

I anslutning härtill har styrelsen uttalat, att författningsändringarna utformats

under beaktande av att Kungl. Maj :t enligt äldre bestämmelser kunnat

och enligt förslaget vid besvär skulle kunna meddela här avsedda förordnanden.

Då någon övergångstid icke syntes påkallad, hade ändringarna föreslagits

skola träda i kraft dagen efter den då lagen i enlighet med därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Yttranden.

Över lantmäteristyrelsens framställning har, efter remiss, utlåtanden avgivits

av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, lantbruksstprelsen,

byggnadsstgrelsen, statskontoret, fastighetsbildningssakkunniga, länsstyrelserna

i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens

län, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk, svenska

stadsförbundet samt svenska landskommunernas förbund.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 15.

I utlåtandena har de föreslagna reformerna genomgående tillstyrkts. Endast

några remissmyndigheter har givit uttryck för tveksamhet.

Sålunda har länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasatt huruvida beslutanderätten

i förevarande ärenden icke borde överflyttas till länsstyrelsen i stället

för till lantmäteristyrelsen. Länsstyrelsen har dock slutligen förklarat, att

den ej ville motsätta sig att beslutanderätten överfördes till lantmäteristyrelsen.

Vidare har länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasatt om icke framställningen

berörde frågor av den art och vikt att beslutanderätten borde kvarbliva

hos Kungl. Maj :t.

Vidare har hovrätten över Skåne och Blekinge framhållit, att enligt vad

lantmäteristyrelsen uttalat viss anledning till motsättning mellan kommunala

och statliga intressen vore teoretiskt tänkbar vid beslut rörande tilllämpningen

av 1948 års lag. Detta förhållande gåve väl ej anledning att,

mot de av styrelsen anförda skälen, avstyrka överflyttningen av beslutanderätten

angående tillämpning av 1948 års lag. Tänkbar vore en sådan reglering,

att de kategorier, som borde anses som sakägare, ägde påkalla meddelande

av förordnande eller återkallelse och att besvär finge anföras jämväl

mot lantmäteristyrelsens beslut om avslag och återkallelse. Med hänsyn till

den tidigare berörda intressemotsättningen syntes det också lämpligt, att

någon företrädare för det allmänna, förslagsvis lantbruksnämnd, medtoges

bland sakägarna. Med nu gjorda erinringar ville hovrätten i princip tillstyrka

det framlagda förslaget.

I ett par yttranden har understrukits, att lantmäteristyrelsen i förevarande

ärenden borde samråda med vissa andra organ innan beslut i ärendena

fattades. Sålunda har lantbruksstyrelsen förutsatt, att lantmäteristyrelsen

komme att inhämta yttrande av lantbruksnämnden i ärende av betydelse för

frågan, huruvida fastighetsbildning skulle ske enligt fastighetsbildningslagen

eller jorddelningslagen, samt att den i erforderlig utsträckning samrådde

med lantbruksstyrelsen. Vidare har fastighetsbildningssakkunniga förklarat

sig utgå från att lantmäteristyrelsen i ärendena komme att höra eller samråda

med berörda myndigheter såsom länsstyrelser, städers och samhällens

vederbörande nämnder samt, särskilt vad anginge tillämpningen av 1948 års

lag, lantbruksnämnderna.

Departementschefen.

Fastighetsbildning och fastighetsredovisning sker enligt gällande lagstiftning

i princip efter olika system på landsbygden och i stad. I fråga om fastighetsbildning

gäller sålunda i stad fastighetsbildningslagen, medan för

landsbygden jorddelningslagen och därtill anknytande författningar skall

tillämpas. Redovisningen av fastigheter sker i stad i stadsregister och på

landet i jordregister. Från den sålunda i princip gällande uppdelningen kan

emellertid göras betydande avvikelser. Stadsreglerna kan såväl beträffande

fastighetsbildning som fastighetsredovisning bli tillämpliga på landet. Å

andra sidan kan för stad eller del därav redovisningen av fastigheterna äga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

13

rum i jordregister och vissa former av fastighetsbildning ske enligt de för

landet gällande reglerna.

Beslutanderätten i fråga om avvikelserna från den principiellt gällande

ordningen ankommer för närvarande på Kungl. Maj :t. Den förberedande

handläggningen av ärendena sker i lantmäteristyrelsen. I den nu föreliggande

framställningen har styrelsen förordat att beslutanderätten skulle

överflyttas till styrelsen. Detta förslag har genomgående tillstyrkts av remissinstanserna.

För egen del vill jag framhålla, att genom den föreslagna decentraliseringen

skulle vinnas en ej obetydlig förenkling i handläggningen av dessa

ärenden. Självfallet måste å andra sidan beaktas om ur andra synpunkter

några omständigheter kan tala mot reformen. I detta hänseende må till en

början anmärkas, att varken ur principiella eller praktiska synpunkter invändning

synes kunna riktas mot att beslutanderätten i fråga om formen för

fastighetsredovisningen lägges i ett centralt ämbetsverks hand.

Emellertid är att märka att förordnande om avvikelse från den i princip

gällande fastighetsredovisningsformen i vissa fall har betydelse också för

frågan, vilka materiella regler angående fastighetsbildningen som skall gälla.

Sålunda har förordnande att stadsregister skall föras för viss mark, som

ej hör till stad, den påföljden att fastighetsbildningen skall ske enligt fastighetsbildningslagens

och icke jorddelningslagens regler. Förordnande av detta

slag har därför i princip en verkan av samma slag som förordnande enligt

1948 års lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa

områden av stad. Förordnande enligt 1948 års lag innebär nämligen att i

vissa hänseenden de materiella fastighetsbildningsreglerna för landet skall

gälla i stället för motsvarande regler för stad. Det skulle kunna hävdas, att

förordnanden som har den verkan, att andra materiella rättsregler blir tilllämpliga

på fastighetsbildningen, borde förbehållas Kungl. Maj :t och ej

överlämnas till ett centralt ämbetsverk. Det är emellertid icke främmande

för svensk rätt att beslut av myndighet kan medföra att andra materiella

rättsregler blir tillämpliga. Jag vill här som exempel endast peka på de rättsverkningar

som följer av att länsstyrelse fastställer byggnadsplan för viss

ort. Det synes alltså ej föreligga något principiellt hinder mot reformen,

men därvid måste givetvis tillses att rättssäkerhetssynpunkter blir tillgodosedda

och att en rätt att anföra besvär till Kungl. Maj :t över myndighetens

beslut kommer att finnas.

Enligt det föreliggande förslaget skall överflyttningen av beslutanderätten

ske till lantmäteristyrelsen. Tvekan kan enligt min mening ej heller råda

om att denna myndighet är mest lämpad att övertaga förevarande ärenden.

Emellertid är att uppmärksamma att särskilt förordnanden enligt 1948 års

lag även berör verksamhetsområdet för åtskilliga andra organ, främst lantbruksnämnderna

och de myndigheter som har till huvuduppgift att tillvarataga

tätortsintressena. Med hänsyn härtill bör i erforderlig utsträckning

samråd äga rum mellan dessa organ och lantmäteristyrelsen, innan beslut

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

fattas. Det bör också finnas möjlighet att förbehålla Kungl. Maj:t avgörandet

i frågor t. ex. av principiell betydelse eller eljest av större vikt.

Jag ansluter mig alltså i princip till förslaget alt decentralisera beslutanderätten

i de av lantmäteristyrelsen avsedda frågorna till styrelsen.

Härefter övergår jag till frågan om den närmare utformningen av erforderliga

lagändringar.

I 7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen upptages reglerna om när fastighetsredovisningen

skall ske i stadsregister. I anslutning till vad jag i det

föregående anfört vill jag förorda att den rätt att förordna om avvikelser

från huvudregeln, som nu tillkommer Ivungl. Maj :t, i stället skall tillkomma

Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Kapitlets 18 §

innehåller bestämmelser om besvärsrätt och den förordade ändringen i 1 §

föranleder en jämkning i nämnda paragraf. Vidare bör ändringen i 7 kap.

1 § fastighetsbildningslagen medföra en mindre jämkning av redaktionell

natur i 1 § 1930 års lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning

med mera.

Frågan om jordregistrets tillämpningsområde regleras i jordregister förordningen.

Reformen kräver vissa jämkningar i denna förordning. Dessa

jämkningar är emellertid av beskaffenhet att kunna genomföras i administrativ

ordning och jag avser att återkomma till denna fråga i senare sammanhang.

För att kunna till lantmäteristyrelsen överflytta beslutanderätten i fråga

om tillämpligheten inom stad och samhälle av de för landet gällande fastighetsbildningsreglerna

i vissa avseenden kräves däremot ändringar i författningar

av lags karaktär. Sålunda bör i 1948 års lag med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stad vidtagas de ändringarna

att rätten att meddela förordnande enligt lagen och att återkalla

sådant förordnande skall tillkomma Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer. Vidare bör i lagen införas ett stadgande om rätt

att anföra besvär över beslut som myndigheten meddelat enligt lagen. Ändringarna

i 1948 års lag föranleder vidare vissa jämkningar av redaktionell

natur i 4 kap. 4 § och 5 kap. 20 § fastighetsbildningslagen.

Samtliga lagändringar torde böra träda i kraft dagen efter den, då lagarna

därom utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelse

härom torde böra upptagas i de skilda författningarna. Härutöver synes särskilda

övergångsbestämmelser ej erforderliga. I

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad;

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 25 april 1930 (nr 99)

om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera; samt

3) lag angående ändring i lagen den 27 februari 1958 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

15

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Sven Fischier. 1

1 Bilagan, som är likalydanöe med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 30 november

1953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 19 november 1953 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet

Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 6 november 1953, hade

Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighets - bildning i stad;

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 25 april 1930 (nr 99) om

delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera; samt

3) lag angående ändring i lagen den 27 februari 1958 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet O. Petrén.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

17

Utdrag av protokollet över justiiiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den IS december 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, inrikesoch

jordbruksdepartementen samt statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 30 november

1953 avgivna utlåtande över de den 6 november 1953 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad;

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 25 april 1930 (nr 99)

om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera; samt

3) lag angående ändring i lagen den 27 februari 1958 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.

Med förmälan att lagförslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att desamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna ^v statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischicr.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. i samt. Fria.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillaggsstat II till riksstaten för budgetaret 1953/54, i vad propositionen s. 12 i texten