Sök i Ratio Lex

Angående riktlinjerna för den framtida nykterhets politiken m. m

637 sidor, varav 505 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 505 av 637 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:151, Angående riktlinjerna för den framtida nykterhets politiken m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

1

Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjerna

för den framtida nykterhets politiken m. m.; given

Stockholms slott den 19 februari 195b.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna av föredragande departementschefen enligt samma protokoll

förordade riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken;

dels ock antaga härvid fogade förslag till

1) rusdrycksförsäljningsförordning;

2) ölförsäljningsförordning;

3) förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående

försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker; samt

4) förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr 887)

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen uppdrages nya riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken,

och förslag till ny försälj ningslagstiftning för alkoholdrycker framlägges.

Motbokssystemet intar en dominerande ställning i den nuvarande nykterhetspolitiken.

En huvuduppgift vid omprövningen har därför varit att bedöma

systemets verkningar och ta ställning till frågan om systemets vara eller

icke vara. I propositionen frainhålles att systemet i vissa fall verkar som

spärr mot överdriven konsumtion och i andra fall suggererar till inköp som

eljest inte skulle gjorts. Systemets totala effekt på konsumtionen och nykterhetstillståndet

bedömes emellertid som skäligen ringa. Systemet är förbundet

med åtskilliga olägenheter. Det drar vidare dryga kostnader för administration

av den individuella kontrollen. Genom inbesparing av dessa

kostnader kan utrymme beredas för ökade positiva åtgärder för ett bättre

nykterhetstillstånd.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Motbokssystemet föreslås därför avskaffat.

Tyngdpunkten i nykterhetspolitiken skall i fortsättningen läggas på de

positiva åtgärderna. Forskning, undervisning och upplysning i nykterhetsfrågan

skall intensifieras. Nykterhetsvården skall upprustas, främst genom

ökade resurser för länsnykterhetsnämnder och kommunala nyklerhetsnämnder.

Särskild vikt lägges vid nykterhetstillståndet hland ungdomen. Strävandena

att skapa goda möjligheter för ungdomens fritidssysselsättning skall

stödjas. Betydande statsanslag skall sålunda utgå till ungdomsvårdande organisationer,

till ungdomsidrott och till annan organiserad fritidsverksamhet

bland ungdomen.

I nu nämnda hänseenden uppdras i propositionen allmänna riktlinjer. De

detaljerade förslagen framlägges i särskilda propositioner.

Upprustningen av samhällets insatser för de nämnda ändamålen medför

ökade statsutgifter om ca 7 milj. kr. årligen. Å andra sidan åstadkommes

genom motbokssystemets slopande besparingar som på längre sikt torde

uppgå till omkring 10 milj. kr. per år.

Den nya nykterhetspolitiken kommer inte att innebära någon ändring

i principerna för beskattning av sprit och vin. Det uttalas i propositionen

att de nyligen föreslagna relativt höga spritpriserna utgör ett värdefullt stöd

för de positiva åtgärderna. Men framkomna förslag om ytterligare höjda

spritpriser upptages icke. Principen att genom en differentierad beskattning

främja övergång till svagare drycker, som kom till uttryck redan i den vid

riksdagens början framlagda skattepropositionen, bibehålies och fullföljes

i fråga om maltdryckerna. Förslag om borttagande av skatten på lättöl

(svagdricka) framlägges i särskild proposition.

Även andra åtgärder i syfte att inrikta konsumtionen på mindre alkoholstarka

drycker förordas.

I propositionen föreslås sålunda att starköl åter skall få tillhandahållas.

Försäljningen skall följa samma bestämmelser som gäller för spritdrycker.

Det vanliga ölet skall bibehålla den nuvarande alkoholhalten.

Lagstiftningen om försäljning av sprit, vin och Öl har alltjämt en viktig

uppgift som stöd för övriga nykterhetspolitiska åtgärder. En strävan i den

föreslagna nya lagstiftningen är att så långt möjligt ge den enskilde större

frihet men också större ansvar. Åtskilliga begränsningar blir givetvis alltjämt

nödvändiga. Man har emellertid försökt att göra reglerna enklare och

efterlevnaden lättare att kontrollera.

I princip blir inköpsrätten fri för dem som kommit till myndig ålder. Sprit

skall få köpas utan särskild begränsning och köpen skall inte registreras.

Handeln med rusdrycker skall även i fortsättningen handhas av företag

utan enskilt vinstintresse. Systembolagen föreslås emellertid avvecklade och

ersatta av ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag med erforderlig

distriktsorganisation.

Frågorna om utredning i ärenden angående tillstånd till utskänkning och

om kontroll över utskänkningen har lösts i viss anslutning till vad nu gäller.

Viktiga åtgärder föreslås dock i syfte att undgå den nuvarande splitt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ringen i ansvaret. Förslagen innebär att utrednings- och kontrollarbetet koncentreras

hos detaljhandelsbolagets distriktschefer, vilka i nu angivna hänseende

skall ha ställning av offentliga tjänstemän, restauranginspektörer.

De blir i denna egenskap underställda den tillståndsgivande myndigheten,

länsstyrelsen. Vid sin sida skall inspektörerna ha rådgivande nämnder, motsvarande

de nuvarande systembolagsstyrelserna. Nämnderna blir rent länskommunala

organ. Genom den föreslagna organisationen möjliggöres en

effektivare kontroll.

Det kommunala vetot i fråga om utskänkningen bibehålies i förslaget och

har utsträckts till sådana frågor som varietéföreställningar och danstillställningar

på restaurangerna.

Strävandena att finna enklare regler, vars efterlevnad lättare kan kontrolleras,

har icke minst avsett utskänkningsbestämmelserna. Dessa har fått

väsentligt ändrat innehåll.

En skärpning sker genom att sprit inte skall få serveras före kl. 16 på

vanliga arbetsdagar (kl. 14 på sön- och helgdagar samt dag före sådan dag).

Utskänkning av vin får liksom nu börja kl. 12.

Samtidigt föreslås emellertid förenklingar. Alla kvantitetsrestriktioner

försvinner. Måltidstvånget borttas på starkvinerna. Det skall visserligen i

princip upprätthållas beträffande alla spritdrycker, men blir uppmjukat. Bestämmelsen

att maten skall vara lagad bortfaller.

Eu försöksverksamhet med spritservering utan måltidstvång skall igångsättas

på vissa platser.

Vissa uppmjukningar föreslås i möjligheterna att anordna underhållning

på restauranger.

Försäljningsreglerna för vanligt Öl har med hänsyn till denna drycks låga

alkoholhalt ansetts kunna starkt förenklas.

Beträffande utminuteringen av Öl har försäljning i fasta butiker — såsom

varande en mindre aktiv försäljningsform — ansetts som den lämpligaste ur

nykterhetssynpunkt. I propositionen förutsättes att distributionen i första

hand ordnas genom sådan försäljning. I enlighet härmed har kommunernas

vetorätt borttagits. Däremot har en kommun rätt att få försäljningen skött

av företag utan enskilt vinstintresse. Tillstånd meddelas liksom nu att gälla

tills vidare.

Den rörliga försäljningen är avsedd som ett komplement till den fasta

och skall i motsats till vad nu gäller alltid vara tillståndsbunden. Gällande

bestämmelser om rekvisitions- och kvittenstvång föreslås slopade. I stället

framlägges vissa förslag som syftar till att minska denna försäljnings aktiva

element. Lättöl (svagdricka) och läskedrycker skall alltid tillhandahållas

jämte Öl, varjämte avsikten är att avskaffa eller begränsa utkörarpersonalens

provisionsersättning för Öl.

Beträffande utskänkning av Öl föreslås endast smärre avvikelser från nuvarande

ordning. Kommunalt veto skall alltjämt gälla.

Utrednings- och kontrollarbetet i ölförsäljningsärenden skall liksom nu

åvila länsstyrelsen i egenskap av tillståndsgivande myndighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

Förslag framlägges också om åtgärder mot alkoholreklamen.

De nya bestämmelserna om försäljning av rusdrycker och Öl föreslås skola

träda i kraft den 1 oktober 1955. Med hänsyn till vissa väntade svårigheter

i samband med övergången förordas särskilda åtgärder. Utbyggnaden av

de positiva åtgärderna skall sålunda börja redan under budgetåret 1954/55.

Nykterhetsnämnderna erhåller — vid sidan av utbyggnaden av nykterhetsvårdens

permanenta organisation — tillfällig hjälp genom frivilliga övervakare.

De ökade anslagen till nykterhetsupplysning skall utgå med högre

belopp det första året. Dessutom förordas en särskild upplysningskampanj

under övergångstiden. De särskilda åtgärderna beräknas medföra engångskostnader

om sammanlagt ca 3 milj. kr. Dessa anslagsfrågor redovisas närmare

i särskilda propositioner.

I syfte att mildra övergången föreslås slutligen vissa uppmjukningar i

motboksransoneringen redan från och med den 1 juli 1954. Den högsta motbokstilldelningen

skall åter bli fyra liter i månaden, och efterhandsinköp

skall få ske under sex månader eller dubbelt så lång tid som nu.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5

Förslag

till

rusdrycksförsäljningsförordning.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Till rusdrycker hänföras i denna förordning spritdrycker, vin och starköl.

Med spritdryck förstås varje vätska som håller mer än två och en fjärdedels

volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra till vin eller

maltdryck.

Med vin förstås varje dryck, som är framställd genom alkoholisk jäsning

av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än

två och en fjärdedels men ej mer än tjugutvå volymprocent etylalkohol.

Vad som är att hänföra till starköl angives i förordningen angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker.

2 §•

Med partihandel förstås i denna förordning försäljning till återförsäljare

i och för deras rörelse samt försäljning för export. All annan försäljning benämnes

detaljhandel.

Detaljhandel sker genom försäljning till avhämtning eller till försändning

på rekvisition (utminutering) eller ock genom försäljning till förtäring på

stället (utskånkning).

3 §•

All försäljning av rusdrycker vartill rätt ej föreligger enligt denna törordning

är förbjuden.

Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot ersätt
-

Starköl, vars alkoholhalt överstiger fyra och en halv viktprocent, må icke

försäljas inom riket i andra fall än som avses i 6 §.

5 §.

1 mom. Den som erhållit tillstånd att tillverka eller försälja rusdrycker

må ej i samband med rörelsens bedrivande avhända sig sådan dryck till annan

annorledes än genom försäljning.

2 mom. I butik för handel med andra varor än rusdrycker och i de för

sådan rörelse använda lägenheter, vid torghandel och auktioner, vid handel

med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig handel med andra

varor än rusdrycker är utdelning av sådana drycker även utan betalning

förbjuden.

6 §•

1 mom. I den mån Konungen så förordnar må rusdrycker å apotek för

medicinskt ändamål säljas på behörig läkares, veterinärs eller tandläkares

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

recept. Vid sådan försäljning skola iakttagas de särskilda föreskrifter som

därom utfärdas.

För försäljning av alkoholhaltiga läkemedel gälla särskilda bestämmelser.

2 mom. Angående handel med skattefri sprit samt vissa alkoholhaltiga

preparat in. in. är särskilt stadgat.

3 mom. Om försäljning av rusdrycker i andra fall än förut i denna paragraf

omförmäles för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt

eller likartat ändamål samt om försäljning av vin för kyrkligt behov

meddelas särskilda bestämmelser av Konungen.

4 mom. Genom vad i denna förordning är stadgat göres ej inskränkning

i den rätt till försäljning av rusdrycker som grundas på gällande lagstiftning

om frihamn och provianteringsfrilager.

Om rätt att förfoga över rusdrycker, som medföras såsom proviant på

fartyg eller luftfartyg, gäller, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas,

vad därom är särskilt föreskrivet.

7 §.

All försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav

uppkommer så ringa skada som möjligt.

2 KAP.

Om partihandel och import.

8 §.

Partihandel med rusdrycker inom riket må, utom i fall som avses i gällande

lagstiftning om frihamn och provianteringsfrilager samt nedan i 9

och 10 §§, bedrivas endast av ett för ändamålet bildat aktiebolag, som blivit

av Konungen godkänt (partihandelsbolag). Närmare bestämmelser om detta

bolag meddelas i 6 kap.

Försäljning för export må, utom i fall som avses i gällande lagstiftning

om frihamn och provianteringsfrilager, bedrivas endast av partihandelsbolaget

och tillverkare av rusdrycker som i 9 § sägs.

9 §■

1 mom. Angående brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat

brännvin gäller vad därom är särskilt stadgat.

Den som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än brännvin är pliktig

att till partihandelsbolaget försälja vad som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn.

2 mom. Inom riket tillverkat vin, som ej utföres ur riket eller till svensk

frihamn, må försäljas endast till partihandelsbolaget.

3 mom. Inom riket tillverkat starköl, som ej utföres ur riket eller till

svensk frihamn, må försäljas endast till partihandelsbolaget eller det i 13 §

nämnda detaljhandelsbolaget.

4 mom. Tillverkare av rusdrycker skall hålla sina handelsböcker med

tillhörande verifikationer tillgängliga för särskilt förordnat ombud från

kontrollstyrelsen och har att vid utövandet av försäljningsrätten ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar för tillsyn å försäljningen.

10 §.

Detalj handelsbolaget må till den som har rätt till utskänkning försälja

rusdrycker i och för dennes rörelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 7

11 §•

För visst fall, såsom då fråga är om försäljning för konkursbo eller dödsbo

eller där särskilda omständigheter eljest föreligga, må, utan hinder av

vad i denna förordning stadgas, rusdrycker försäljas till partihandelsbolaget

eller detalj handelsbolaget jämlikt de föreskrifter som meddelas av kontrollstyrelsen.

12 §.

1 mom. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolaget.

2 mom. Rusdrycker vilka inkommit från utlandet må utlämnas endast

till partihandelsbolaget eller den som erhållit bolagets medgivande att mottaga

varorna. .

3 mom. Starköl som införes till riket må icke utlämnas från partihandelsbolaget,

med mindre varan antingen då den inkommer hit är eller ock

därefter av bolaget blivit försedd med etikett, innehållånde uppgift om namnet

å det bryggeri där tillverkningen skett samt sifferbeteckning (III) för

varans klass.

4 mom. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må

a) rusdrycker införas till riket av den som enligt särskilt stadgande ager

åtnjuta tullfrihet för varor som inkomma från utlandet;

b) prov på rusdrycker, som till riket medföras av handelsresande, införas

i vanlig ordning; , ,

c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget eller familjens bruk

eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt införa rusdrycker

intill viss mindre av Konungen fastställd myckenhet;

d) till proviant hänförliga, å fartyg eller luftfartyg medförda rusdrycker

behandlas på sätt därom är särskilt föreskrivet; dock må sådana drycker,

vilka förtullats såsom överskottsproviant, icke föras från fartyget eller luftfartyget

annorledes än för återutförsel i vederbörlig ordning;.

e) rusdrycker uppläggas å provianteringsfrilager på sätt i särskild för
fattning

är stadgat; dock att å provianteringsfrilager upplagd sådan dryck

ej må, utan tillstånd av Konungen för varje särskilt fall, disponeras annorledes

än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrustning i föreskriven

ordning; samt , ... ., .

f) rusdrycker transiteras i enlighet med de föreskrifter generaltullstyrelsen

meddelar.

5 mom. Angående införsel till riket av rusdrycker för vetenskapligt,

medicinskt, farmaceutisk!, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål meddelas

särskilda bestämmelser av Konungen.

6 mom. Angående införsel till riket av denaturerad sprit samt vissa alkoholhaltiga

preparat gäller vad därom är särskilt stadgat.

3 KAP.

Om utminutering.

13 §.

Rätt till utminutering tillkommer endast ett för ändamålet bildat aktiebolag,

som blivit av Konungen godkänt (detaljhandelsbolag).

Detaljhandelsbolaget må ej överlåta rätt till utminutering.

Till bolaget skall i varje län finnas anknuten eu rådgivande nämnd, som

skall avgiva yttrande i frågor angående försäljning av rusdrycker enligt vad

nedan sägs.

Närmare bestämmelser om bolaget meddelas i fi kap.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

14 §.

Detaljhandelsbolaget äger efter hörande av den rådgivande nämnden besluta

angående utminuteringsställenas antal och förläggning.

Utminuteringsställe må dock ej finnas annorstädes än i stad, köping eller

mmiicipalsamhälle med minst femtusen invånare.

Konungen eller, efter Konungens förordnande, kontrollstyrelsen äger medgiva

undantag från bestämmelsen i andra stycket, när särskilda skäl därtill

äro.

15 §.

^När det finnes påkallat för att ordna försändning av rusdrycker till ort,

där utminuteringsställe ej är beläget, äger detaljhandelsbolaget att å sådan

ort inrätta särskilt utlämningsställe.

Köpare, som är bosatt å ort, där utminuterings- eller utlämningsställe ej

finnes inrättat, må, i den omfattning bolaget bestämmer, kunna få varan

sänd till närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller ångbåtsstation utan

skyldighet för honom att gälda försändningskostnaden.

Vid försändning skall bolaget vidtaga betryggande anordningar för att

hindra att varan kommer annan än köparen till handa.

16 §.

Utminutering må äga rum å söckendagar från klockan 9 till klockan

18. Ä dag före sön- eller helgdag må utminutering dock ej fortgå längre

än till klockan 16. Utan hinder av vad nu stadgats må utminutering ske

till den som befinner sig i försäljningslokalen då utminuteringen skall upphöra.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker icke utlämnas till köpare på utminuteringsställe

eller försändas till utlämningsställe eller till köpare, förrän betalning

för varan erlagts och, där ovisshet råder om hinder enligt 18 § föreligger.

köparens födelsetid och födelsenummer blivit styrkta medelst skattefri

eller arnian av myndighet utfärdad handling eller ock handling som

f^gl föreskrift av kontrollstyrelsen må godtagas såsom bevis härom. Utlänning,

som ej har födelsenummer, skall styrka nationalitet och födelsetid

medelst pass eller annan av myndighet utfärdad handling.

18 §.

Rusdrycker må ej utminuteras till den som icke fyllt tjuguett år och ej

heller till person, beträffande vilken förordnats att rusdrycker ej må utminuteras

till honom.

19 §.

Rusdrycker må ej utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga

drycker eller annat berusningsmedel. Utlämning av rusdrycker må

vägras när särskild anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd

att olovligen tillhandahållas någon.

Rusdrycker må ej inköpas genom ombud som ej fyllt aderton år. Den som

på grund av förordnande som i 18 § sägs ej själv må inköpa rusdrycker må

ej heller vara ombud.

20 §.

Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i

större omfattning och mot ersättning tillhandagå annan med anskaffande

av rusdrycker.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Ej heller må någon, genom personlig hänvändelse eller genom ombud, för

egen eller annans vinning söka förmå annan än återförsäljare av rusdrycker

att inköpa sådana drycker på utminuteringsställe.

21 §.

önskar någon inköpa visst slag av rusdrycker som ej hålles i lager av

detaljhandelsbolaget eller partihandelsbolaget, och ställer han erforderlig

säkerhet för betalningens fullgörande, skall varan anskaffas, om så lämpligen

kan ske och hinder icke möter till följd av bestämmelsen i 69 §.

4 KAP.

Om utskänkning.

Rätt till utskänkning.

22 §.

För rätt till utskänkning erfordras tillstånd, där ej nedan annorlunda

stadgas.

Tillstånd meddelas detaljhandelsbolaget. Det ankommer på bolaget, som

självt icke må bedriva utskänkning, att överlåta tillståndet på annan.

23 §.

Tillstånd till annan utskänkning än som i 34 och 35 §§ sägs meddelas

av länsstyrelsen i det län där utskänkningen skall äga rum.

24 §.

Utredning i ärenden angående utskänkning skall verkställas av restauranginspektören

för länet. Denne äger i sådana ärenden inhämta yttranden

från andra myndigheter.

Restauranginspektören är skyldig att inför länsstyrelsen föredraga ärenden

angående utskänkning av rusdrycker, där detalj handelsbolaget eller inspektören

icke har enskild motpart, eller ock att avgiva yttrande i sådana

ärenden till länsstyrelsen.

Restauranginspektör är den av detaljhandelsbolaget för länet utsedde

distriktschefen. Denne företräder bolaget, såvitt angår utskänkning av rusdrycker

inom länet.

Det åligger bolaget att vid behov utse biträdande restauranginspektörer.

De föreskrifter rörande restauranginspektörernas verksamhet som erfordras

utöver stadgandena i denna förordning meddelas av Konungen.

25 §.

Tillstånd till utskänkning av rusdrycker må avse

a) utskänkning som skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod

(årsutskänkning) eller

b) utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka

tidsperiod (tillfällig utskänkning).

26 §.

Tillstånd till årsutskänkning skall avse en för sådana tillstånd gemensam

tidsperiod om fyra år (oktrojperiod), räknat från och med den 1 oktober.

Om skäl därtill äro, må tillstånd meddelas även för del av oktrojperiod.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

27 §.

Den som vill bedriva utskänkning skall göra anmälan därom hos restauranginspektören.

Anmälan, som avser årsutskänkning från oktroj periodens början, bör göras

före utgången av det närmast föregående året.

28 §.

över anmälan som i 27 § sägs skall restauranginspektören, utom i fall

som i 33 § avses, inhämta yttranden från länsnykterhetsnämnden samt polismyndigheten

och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är avsedd

att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Restauranginspektören åligger tillika att införskaffa den utredning i övrigt

som tinnes erforderlig samt att höra den i 13 § angivna nämnden.

29 §.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning från oktroj periodens början

skall av detaljhandelsbolaget göras hos länsstyrelsen före utgången av mars

månad det år perioden börjar.

Har enligt 27 § anmälan gjorts som avser årsutskänkning inom viss kommun

och inkommer bolaget icke med ansökan om tillstånd till utskänkningen,

må ansökan göras av fullmäktige i kommunen. År fråga om årsutskänkning

från oktroj periodens början, skall fullmäktiges ansökan göras före utgången

av juni månad det år perioden börjar.

Ansökan om tillstand till årsutskänkning i andra fall än som avses i

första stycket må när som helst göras av bolaget eller, om bolaget icke

inkommer med ansökan, av fullmäktige.

Ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning må när som helst göras

av bolaget eller fullmäktige. Innan fullmäktige fatta beslut att söka tillstånd

till sådan utskänkning, skola yttranden inhämtas från bolaget, polismyndigheten

och kommunens nykterhetsnämnd.

30 §.

Ansökan enligt 29 § skall innehålla uppgift om antalet utskänkningsställen

dels för alla slag av rusdrycker, dels för enbart vin, samt förslag till utskänkningsställenas

förläggning och, i förekommande fall, till föreskrifter

för utskänkningens bedrivande.

31 §.

Till utskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må länsstyrelsen

ej meddela tillstånd.

Finna fullmäktige med hänsyn till särskilda förhållanden inskränkningar

erforderliga i fråga om utskänkningens bedrivande, är länsstyrelsen skyldig

att vid tillstånds meddelande fastställa vad fullmäktige i sådant hänseende

föreslagit, i den mån inskränkningarna icke

1) strida mot det i 7 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i

denna förordning eller annan allmän författning,

2) röra måltidstvång, kvantitetsbegränsning eller tiden för utskänkningens

början eller

3) innebära förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori

av personer.

Hava fullmäktige föreslagit visst högsta antal utskänkningsställen eller

förbud mot utskänkningsställes förläggning till viss del av kommunen, må

länsstyrelsen ej överskrida nämnda antal eller förlägga utskänkningsställe

inom kommundelen i fråga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

32 §.

Kan det antagas uppkomma behov av tillfällig utskänkning inom en kommun

under en oktrojperiod eller del därav, må fullmäktige efter hörande

av kommunens nykterhetsnämnd uppdraga åt kommunalt organ eller åt

särskilt utsedda personer att under nämnda tid i fullmäktiges ställe avgiva

yttrande över anmälan om tillstånd till tillfällig utskänkning eller göra

ansökan om sådant tillstånd. Därvid skola fullmäktige även fastställa allmänna

grunder för uppdragets fullgörande.

33 §.

För utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap erfordras icke särskilt

tillstånd för detaljhandelsbolaget. Det ankommer på bolaget att efter

prövning i varje särskilt fall överlåta rätt till sådan utskänkning på annan.

34 §.

Finnes det vara ur allmän synpunkt påkallat, att å någon för turistväsendet

i riket betydelsefull ort årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat,

må Konungen, ändock att sådan utskänkning avstyrkts av kommunens

fullmäktige, på ansökan av detaljhandelsbolaget eller ledamot av fullmäktige

meddela bolaget tillstånd till utskänkningen (turistutskånkning). Tillstånd

meddelas för oktrojperiod eller del därav. ... ... .,

Konungen äger vid tillstands meddelande utfärda de särskilda föreskrifter

i avseende å utskänkningen som prövas erforderliga.

35 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järnvägståg

eller på luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare (trafikutskänkning)

meddelas av länsstyrelsen i det län, där rederiet, järnvägens

styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.

De i 28, 31 och 32 §§ meddelade bestämmelserna skola ej äga tillämpning

å trafikutskänkning. Har enligt 27 § anmälan gjorts som avser sådan utskänkning,

skall restauranginspektören införskaffa den utredning som finnes

erforderlig. Inkommer detalj handelsbolaget icke med ansökan i sådant

fall, skall vad i 29 § andra och tredje styckena stadgas om fullmäktige i

kommunen äga motsvarande tillämpning å trafikföretaget.

36 §.

Tillstånd till utskänkning inom kasernområde, läger eller annat område,

som blivit upplåtet för krigsmaktens behov, eller invid sådant område ma

ej beviljas utan Konungens medgivande.

Tillstånd till utskänkning inom område, som ar for allmänheten tillgängligt

såsom nöjesplats eller idrottsplats, må meddelas endast om särskilda

skäl därtill äro.

37 §.

Rätt till utskänkning må avse alla slag av rusdrycker eller endast vin.

Tillstånd till trafikutskänkning må dock allenast avse vin, dar ej fråga ar

om fartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn, eller

luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare till eller från utländsk flyg
-

När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen vid

tillstånds meddelande, jämte det länsstyrelsen fastställer av kommunen

föreslagna inskränkningar enligt 31 §, lämna föreskrifter rörande utskank
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ningen, dock ej av sadan art som angives under 1)—3) i andra stvcket av

nämnda paragraf.

39 §.

Angående tillstånd till utskänkning skall utfärdas bevis, angivande tillståndstiden,

utskänkningsstället och de föreskrifter som må hava fastställts

enligt 38 §.

40 §.

1 mom. Rätt till utskänkning må av detaljhandelsbolaget överlåtas endast

till den som gjort sig känd för ordentlighet och finnes med hänsyn till

personliga egenskaper i övrigt och andra förhållanden lämpligen böra utöva

rörelsen.

Utskänkning må ej bedrivas av den som är omyndig eller i konkurstillstånd

samt ej heller av den som till följd av sin befattning kan komma att

deltaga i beslut angående tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller

att utöva tillsyn däröver.

Den som på grund av bestämmelserna i första eller andra stycket icke

kan erhålla rätt till utskänkning må ej heller vara styrelseledamot i företag

med huvudsakligt syfte att driva utskänkning. Konungen må dock medgiva

att befattningshavare som i andra stycket avses är styrelseledamot i sådant

företag.

2 mom. överlåtelse till annan än enskild person må ske endast där för

rörelsen utsetts en föreståndare, som godkännes av detalj handelsbolaget.

Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rörelsen förestås av en sålunda

godkänd ersättare. Föreståndare och ersättare skola uppfylla i 1 mom.

föreskrivna villkor.

3 mom. I fråga om restaurang eller avdelning därav, som med hänsyn

till beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att anse som folkrestaurang,

ma rätt till utskänkning som omfattar alla slag av rusdrycker endast överlåtas

på ett för ändamålet bildat aktiebolag, som godkänts av Konungen

(restaurangbolag ). Närmare bestämmelser om detta bolag meddelas i 6 kap.

Rätt till utskänkning skall även eljest överlåtas på restaurangbolaget,

när så finnes påkallat till främjande av nykterhet eller ordning.

41 §.

Beträffande överlåtelse av rätt till utskänkning skall, sedan den i 13 §

angivna nämnden hörts, skriftligt avtal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldighet

for rattighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörelsen

erforderliga rusdrycker. Vid överlåtelse skall bolaget, med iakttagande

av de föreskrifter kontrollstyrelsen utfärdar, meddela bestämmelser rörande

prissättning på utskänkta rusdrycker och vad därmed äger samband

samt stadga sådana villkor, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt

ske kan, ej göres beroende av myckenheten utskänkta spritdrycker och starkare

viner.

överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning medför skyldighet att hos

detaljhandelsbolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro avsedda för utskänkning

i restaurangvagn samt på fartyg och luftfartyg vid färd mellan

svenska hamnar och svenska flygplatser.

42 §.

1 mom. Har utskänkningsinnehavare avlidit, försatts i konkurs eller

förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fortsätta

rörelsen, skall inom två månader från dödsfallet, första borgenärssam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

manträdet eller omyndighetsförklaringen anmälan därom göras hos detaljhandelsbolaget

med uppgift om föreståndare för rörelsen.

Godkännes föreståndaren av detalj handelsbolaget, må rörelsen fortsättas

intill utgången av den tid tillståndet avser eller den kortare tid bolaget

finner skäl bestämma. Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rörelsen

förestås av en sålunda godkänd ersättare.

Föreståndare och ersättare skola uppfylla i 40 § 1 mom. föreskrivna villkor.

Godkännes icke föreståndaren, skall detalj handelsbolaget lämna vederbörande

tillfälle att inom viss tid anmäla annan föreståndare.

Göres ej anmälan som ovan i detta mom. sägs inom föreskriven tid, anses

avtalet om överlåtelsen hava upphört att gälla den dag anmälningstiden utgick.

Godkännes icke heller den senast anmälde föreståndaren och har frågan

enligt 60 § underkastats länsstyrelsens prövning, anses avtalet hava upphört

att gälla den dag laga kraftvunnet beslut i ärendet föreligger; i annat

fall anses avtalet hava upphört att gälla tre veckor efter bolagets beslut.

2 mom. Har den som erhållit rätt till utskänkning sedermera tillträtt

sådan befattning som avses i 40 § 1 mom. andra stycket, skall vad ovan i

1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

43 §.

Iakttagas icke vid utskänkning bestämmelserna i denna förordning, med

stöd därav meddelade föreskrifter eller villkor i överlåtelseavtal eller uppfyller

utskänkningsrörelse icke de särskilda krav som med hänsyn till nykterhet,

ordning och trevnad böra uppställas på sådan rörelse, skall restauranginspektören,

efter hörande av den i 13 § angivna nämnden, alltefter

omständigheterna

1) tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga rättelse;

2) hos länsstyrelsen påkalla förklaring att överlåtelseavtalet skall upphöra

att gälla; eller

3) om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden, hos länsstyrelsen

hemställa om föreskrift som i 38 § sägs.

Vid prövning av fråga enligt första stycket skall särskilt beaktas om

brister i nykterhet eller ordning haft samband med att brännvin eller andra

rusdrycker utskänkts till gäst i större myckenhet.

Utskänkningsställen.

44 §.

Utskänkningsställe skall vara så beläget att tillsyn däröver ej försvåras.

Utskänkning må ej bedrivas i butik eller andra för handelsrörelse använda

lokaler. Vad nu sagts gäller ej sådan utskänkning av vin som äger rum

i samband med servering av konditorivaror.

Angående beskaffenheten av utskänkningsställe äger Konungen utfärda

de bestämmelser som kunna erfordras utöver vad i livsmedelsstadgan föreskrives

om serveringslokal.

45 §.

Ombyte av utskänkningsställe må ske efter medgivande av den myndighet

som meddelat tillstånd till utskänkningen. över ansökan om sådant medgivande

skall restauranginspektören inhämta yttrande från dem som blivit

hörda i tillståndsärendet och därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna

till vederbörande tillståndsmyndighet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

Utskänkningens bedrivande m. m.

46 §.

1 mom. Vid utskänkning skall lagad mat vara att tillgå. Vad nu sagts

gäller dock ej utskänkning av vin som äger rum i samband med servering

av konditorivaror.

2 mom. Spritdrycker och starköl må utskänkas endast i samband med

måltid.

Föreskritter angående lägsta pris å sådan måltid utfärdas av kontrollstyrelsen.

Styrelsen må vidare i män av behov utfärda anvisningar till vägledning

vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket.

Konungen må beträffande visst utskänkningsställe medgiva undantag

från stadgandet i första stycket. I fråga om ansökan om sådant medgivande

skola bestämmelserna i 27 och 28 §§ äga motsvarande tillämpning. Medgivande

må ej lämnas, om fullmäktige i kommunen förklarat att utskänkning

av spritdrycker och starköl utan samband med måltid icke bör äga

rum i kommunen. Lämnas medgivande, utfärdar Konungen de särskilda

föreskrifter i avseende å utskänkningen som prövas erforderliga. Medgivandet

må när som helst återkallas.

47 §.

1 mom. Spritdrycker och starköl må ej utskänkas före klockan 16. Å

sön- och helgdagar samt dag före sön- eller helgdag må dock utskänkningen

börja klockan 14.

Vin må ej utskänkas före klockan 12.

2 mom. Utskänkning skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare

tidpunkt föreskrivits enligt 38 § eller 43 § eller ock medgivande till utsträckt

tid lämnats i den ordning nedan i 3 eller 4 mom. sägs.

3 mom. Föreligger stadigvarande behov av utskänkning efter klockan

22, äger länsstyrelsen lämna medgivande därtill i samband med utskänkningstillståndet

eller, då sådant behov yppas under oktrojperioden, genom

beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall restauranginspektören

inhämta yttranden från fullmäktige och polismyndigheten i kommunen samt

därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen.

Ej må senare tid för utskänknings avslutande bestämmas än fullmäktige

förordat.

4 mom. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest

bestämda tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill. Sådant

medgivande må ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige i kommunen

eller länsstyrelsen kan hava bestämt.

5 mom. Utlämning av rusdrycker till gäst skall upphöra senast en halv

timme före utskänkningstidens utgång.

6 mom. Under tid då utskänkning ej är medgiven vare det förbjudet

att låta rusdrycker förtäras å utskänkningsställe.

7 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning å turisteller

trafikutskänkning.

48 §.

Vid utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande

urval.

49 §.

På passagerarfartyg må rusdrycker utskänkas endast till besättning och

passagerare. På luftfartyg må utskänkning äga rum endast under färd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

50 §.

Utskänkning må ej äga rum till den som kan antagas ej hava fyllt aderton

år.

Rusdrycker må ej utskänkas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga

drycker eller annat berusningsmedel; och må sådan person icke

tillåtas uppehålla sig å utskänkningsställe. Ej heller må rusdrycker utskänkas

till den som veterligen missbrukar alkoholhaltiga drycker.

51 §■

Vid danstillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, må rusdrycker

ej utskänkas. Förbudet gäller även lokal, som står i inre förbindelse med

danslokalen.

Från det i första stycket stadgade förbudet må polismyndigheten medgiva

undantag för särskilda fall.

Sådant medgivande må ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige i

kommunen eller länsstyrelsen kan hava bestämt.

52 §.

1 mom. Vid föreställning, till vilken allmänheten äger tillträde, må rusdrycker

ej utskänkas utan särskilt medgivande. Förbudet gäller även lokal,

som står i inre förbindelse med den lokal, där föreställningen äger rum.

Vad nu sagts avser icke sång, konsert, uppläsning eller annan därmed

jämförlig underhållning å restaurang.

2 mom. Medgivande att utskänka rusdrycker vid föreställning eller underhållning

av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs lämnas av länsstyrelsen.

Vill utskänkningsinnehavare regelbundet å restaurang anordna underhållning

av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs, må medgivandet lämnas

i samband med utskänkningstillståndet eller, då fråga därom uppkommer

under oktrojperioden, genom beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda

fall skall restauranginspektören inhämta yttranden från fullmäktige och

polismyndigheten i kommunen samt därefter med eget utlåtande överlämna

handlingarna till länsstyrelsen.

Vill utskänkningsinnehavare för särskilt tillfälle anordna föreställning

eller underhållning som i första stycket sägs, äger länsstyrelsen, efter den

utredning som finnes erforderlig, lämna medgivande därtill.

Medgivande må icke lämnas i strid med de grunder fullmäktige kunna

hava bestämt.

53 §.

Restauranginspektören skall i god tid före varje oktrojperiods början

lämna fullmäktige i kommunen tillfälle att yttra sig dels angående den omfattning

i vilken enligt fullmäktiges mening rätt till utskänkning som avses

i 33 § bör överlåtas, dels angående de grunder enligt vilka medgivande, varom

stadgas i 47 § 4 inom., 51 § och 52 § 2 mom. tredje stycket, må lämnas.

Restauranginspektören skall därefter i förekommande fall med eget utlåtande

överlämna inkomna yttranden till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall

meddela polismyndigheterna erforderliga anvisningar för utövandet av den

beslutanderätt som på dem ankommer.

54 §.

Ä utskänkningsställe må gäst ej förtära eller tillåtas förtära rusdrycker,

som icke därstädes i laga ordning utskänkts till honom, samt ej heller ersättningsmedel

för rusdrycker.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Rusdrycker, som ej få utskänkas å utskänkningsställe, eller ersättningsmedel

som nyss sagts må ej heller förvaras därstädes eller eljest så att gästerna

äga tillgång till dem.

55 §.

Ej må den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd

söka förmå gäst att å utskänkningsstället inköpa rusdrycker eller tillåta, att

något av det sålda medföres därifrån; och vare det gäst förbjudet att sålunda

medföra utskänkt rusdryck.

5 KAP.

Vissa för detaljhandel gemensamma bestämmelser.

56 §.

För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande,

må länsstyrelsen ävensom polismyndigheten förbjuda detaljhandel med

rusdrycker eller föreskriva inskränkningar däri.

När så prövas nödigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter

Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda detaljhandel eller föreskriva

inskränkningar däri.

57 §.

1 mom. Det åligger länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd och kommunal

nykterhetsnämnd att övervaka efterlevnaden av vad i denna förordning är

stadgat. Polismyndighet skall tillse, att ordning råder å ställe där detaljhandel

idkas.

Tillsyn över utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad och utskänknings

handhavande i övrigt skall under länsstyrelsen verkställas av restauranginspektören.

Denne äger påkalla handräckning av polismyndighet för utredning

angående utskänknings bedrivande. Polismyndighet och nykterhetsnämnd

skola underrätta restauranginspektören rörande förhållanden

och iakttagelser som bedömas hava betydelse för den honom ålagda tillsynen.

2 mom. Den som bedriver utskänkning är skyldig att hålla sådan "bokföring

över sin rörelse att erforderlig kontroll av utskänkningen möjliggöres.

Kontrollstyrelsen äger utfärda närmare föreskrifter härom.

Rörelseidkare som nyss sagts skall vidare på begäran hålla sina handelsböcker

med tillhörande verifikationer tillgängliga för restauranginspektören

eller för person som förordnats av denne.

58 §.

Den som har att taga befattning med tillsyn å denna förordnings efterlevnad

är berättigad att erhålla tillträde till försäljningsställe med tillhörande

lokaler.

59 §.

Å försäljningsställe skola ett exemplar av denna förordning ävensom

prislista å drycker som där tillhandahållas vara för köpare tillgängliga.

Ä utminuteringsställe skall genom särskilt anslag tydligt angivas å vilka

tider försäljning av rusdrycker där äger rum.

60 §.

Är någon missnöjd med detaljhandelsbolagets beslut i fråga om överlåtelse

av rätt till utskänkning eller rörande tillämpningen av överlåtelseavtal,

äger han få frågan prövad av länsstyrelsen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Har detalj handelsbolaget icke överlåtit tillstånd till utskänkning, som

meddelats på ansökan av kommunens fullmäktige eller trafikföretag, äga

fullmäktige eller trafikföretaget påkalla länsstyrelsens prövning av frågan.

61 §.

över beslut av restauranginspektören så ock över beslut av polismyndighet

enligt denna förordning ma besvär anföras hos länsstyrelsen inom tre

veckor från beslutet.

62 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående tillstånd till annan årsutskänkning

än trafikutskänkning skall kungöras i den eller de tidningar inom

orten där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden for

anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för första

kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen.

63 §.

1 mom. Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av

länsstyrelse, må föras hos Konungen i finansdepartementet i den ordning

som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut.

2 mom. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt denna

förordning länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda är föreskrivet

eller särskilt förordnas.

64 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som länsstyrelse meddelat i utskänkningsärende,

skall, då fråga ej är om trafikutskänkning, tillställas polismyndigheten

och kommunens nykterhetsnämnd.

Har polismyndighet meddelat beslut enligt denna förordning, skall restauranginspektören

och kommunens nykterhetsnämnd underrättas därom.

Har detalj handelsbolaget överlåtit rätt till utskänkning enligt 33 §, skall

polismyndigheten i orten och kommunens nykterhetsnämnd underrättas.

2 mom. Över beslut rörande utskänkning, som enligt denna förordning

meddelats av länsstyrelsen, polismyndighet, detaljhandelsbolaget eller restauranginspektören,

skall den sistnämnde föra erforderliga anteckningar.

Närmare föreskrifter härom meddelas av kontrollstyrelsen.

6 KAP.

Om partihandelsbolaget och detaljhandelsbolaget samt restaurangbolaget och

dess dotterbolag

Partihandelsbolaget.

65 §.

Godkännande av partihandelsbolaget lämnas för viss tid, högst sex år.

Ansökan om godkännande skall vara åtföljd av bolagsordningen och inkomma

före ingången av året näst före det, då försäljningen är avsedd att

taga sin början. . , .

Ej må godkännande lämnas, där ej genom bestämmelse i bolagsordningen

eller på annat betryggande sätt åt staten beretts övervägande inflytande

ä bolagets ledning; och''skall bolaget därutöver vid verksamhetens bedrivande

vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida som Konungen

prövar nödig.

2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

66 §.

1 mom. Bolaget må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig ränta å

de av honom tillskjutna kontanta medel.

2 mom. Av bolagets årsvinst skall avsättning verkställas till reservfond

enligt 71 § lagen om aktiebolag. Vad i 72 § nämnda lag föreskrives om avsättning

av årsvinst skall däremot icke äga tillämpning å bolaget.

Efter Konungens medgivande må bolaget därutöver använda viss del av

årsvinsten till avsättning till fonder samt till avskrivningar.

Återstoden av årsvinsten skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,

efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas

ä statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

67 §.

Person, som är omyndig eller i konkurstillstånd eller som äger till avsalu

tillverka rusdrycker eller som är ledamot av styrelse för annat företag

med rätt till dylik tillverkning än partihandelsbolaget, må ej vara ledamot

av bolagets styrelse. Ämbets- eller tjänsteman, som till följd av sin befattning

kan komma att deltaga i beslut angående tillverkning eller försäljning

av rusdrycker eller att utöva tillsyn däröver, må icke utan Konungens

medgivande vara sådan ledamot.

68 §.

Missbrukar bolaget sin försäljningsrätt eller försättes bolaget i konkurs,

må godkännandet av Konungen återkallas. Försäljningsrätten upphör i dylikt

fall å tid som av Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant fall

föreskriva annan tid än den eljest bestämda för ansökan om godkännande

såsom partihandelsbolag.

69 §.

Bolaget vare skyldigt att vid avtal med leverantör föreskriva denne sådana

inskränkningar rörande reklam för rusdrycker och därmed jämförlig

verksamhet som finnes erforderliga för att tillgodose det i 7 § angivna

syftet.

70 §.

Närmare bestämmelser om villkoren för godkännande, om särskild kontroll

från statens sida och om årsvinstens användning ävensom de ytterligare

föreskrifter i avseende å bolagets verksamhet och drift, som finnas

erforderliga, skola intagas i avtal som upprättas i samband med bolagets

godkännande.

Detaljhandelsbolaget.

71 §.

Vad i 65 § sägs om partihandelsbolaget skall äga motsvarande tillämpning

å detaljhandelsbolaget.

72 §.

Aktieägare i bolaget kan vara endast svenska staten eller svensk medborgare

som därtill erhållit Konungens tillstånd. Sådant tillstånd må ej

meddelas, med mindre sökanden avlämnat förbindelse till Konungen att

på anmodan överlåta sin aktie mot erhållande av aktiens nominella belopp

jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår hos bolaget,

ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början

till dess betalning sker.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier

i bolaget skola finnas angivna å aktiebreven.

73 §.

Bolaget må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver

utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller avlöningen

till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande^ till omsättningens

storlek eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolaget

vidtaga åtgärd som, till men för bolaget, gynnar kommun eller annan.

74 §.

Den i 13 § angivna rådgivande nämnden skall bestå av en av länsstyrelsen

utsedd ledamot, tillika ordförande, en av landstinget vald ledamot och

en ledamot som utses av länsnykterhetsnämnden. Finnes inom ett län mer

än ett landsting eller finnes där stad som icke deltager i landsting, utser

varje landsting så ock stad som nu sagts en ledamot.

I Stockholm utser överståthållarämbetet nämndens ordförande samt stadsfullmäktige

och stadens nykterhetsnämnd vardera en ledamot.

För varje ledamot utses på samma sätt en suppleant.

Ledamöter och suppleanter utses bland inom länet bosatta svenska män

och kvinnor, som fyllt tjugutre år och i övrigt uppfyller de i 67 § stadgade

behörighetsvillkor. Vad nu sagts utgör dock ej hinder för ledamot av

nykterhetsnämnd att vara ledamot eller suppleant i rådgivande nämnd.

Ledamöter och suppleanter utses för fyra kalenderår. Avgår ledamot eller

suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, utses ersättare

för den tid som skulle hava återstått för den avgångne.

Ledamot och suppleant i rådgivande nämnd äga av detaljhandelsbolaget

åtnjuta ersättning enligt föreskrifter som meddelas av kontrollstyrelsen.

75 §.

Vad i 66 § 2 mom. samt 67—70 §§ sägs om partihandelsbolaget skall äga

motsvarande tillämpning å detaljhandelsbolaget.

Restaurangbolaget och dess dotterbolag.

76 §.

Godkännande av restaurangbolaget lämnas för viss tid, högst fyra år. Ansökan

om godkännande skall vara åtföljd av bolagsordningen och inkomma

före ingången av året näst före det, då utskänkningen är avsedd att taga sin

början.

Såsom restaurangbolag må godkännas endast sådant bolag, som genom

bestämmelse i bolagsordningen eller på annat betryggande sätt berett staten

övervägande inflytande å bolagets ledning och som förbundit sig att driva

sin restaurangrörelse genom dotterbolag; och skall restaurangbolaget därutöver

vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll

från statens sida, som Konungen prövar nödig.

77 §.

Aktieägare i restaurangbolaget kan vara endast svenska staten eller

svensk medborgare, som därtill erhållit Konungens tillstånd. I de dotterbolag

till restaurangbolaget, genom vilka restaurangrörelsen drives, må aktier

ägas endast av, förutom moderbolaget, svensk medborgare, som därtill er
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

hållit tillstånd av länsstyrelsen i det län där dotterbolagets styrelse har

sitt säte.

Tillstånd att äga aktie må ej meddelas, med mindre den som söker sådant

tillstånd avlämnat förbindelse till Konungen eller länsstyrelsen att på

anmodan överlåta sin aktie mot erhållande av aktiens nominella belopp

jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår hos bolaget,

ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början

till dess betalning sker.

De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier

i restaurangbolaget eller dess dotterbolag skola finnas angivna å aktiebreven.

78 §.

Av restaurangbolags årsvinst skall avsättning verkställas till reservfond

enligt 71 § lagen om aktiebolag. Vad i 72 § nämnda lag föreskrives om avsättning

av årsvinst skall däremot icke äga tillämpning å bolaget.

Efter Konungens medgivande må bolaget därutöver använda viss del av

årsvinsten till avsättning till fonder, avskrivningar, överföring till pensionsstiftelse

samt till inlösen av preferensaktier eller till avsättning för sådant

ändamål.

Återstoden av årsvinsten skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,

efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas

å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

Vad i första stycket stadgas skall äga tillämpning jämväl i fråga om

dotterbolag till restaurangbolaget.

79 §.

De i 68, 70 och 73 §§ givna föreskrifterna skola äga motsvarande tillämpning

å restaurangbolaget. Vad i 73 § stadgas skall även gälla restaurangbolagets

dotterbolag.

Om behörighetsvillkor för ledamot i restaurangbolagets och dotterbolags

styrelse stadgas i 40 § 1 mom.

7 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

80 §.

1 mom. Den som säljer rusdrycker utan att äga rätt därtill enligt denna

förordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning med

dagsböter. I ringa fall må från straff frias.

År brottet grovt, vare straffet dagsböter, lägst trettio, eller fängelse i högst

ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om försäljningen

bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt eller skett till

underårig eller till person beträffande vilken förordnats att rusdrycker ej

må utminuteras till honom.

2 mom. Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker

förut genom laga kraftvunnen "dom fällts till ansvar ''för "sådant brott

eller för gärning som avses i 19 § 1 mom. eller 20 § 2 mom. förordningen

angående tillverkning av brännvin eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom.

förordningen angående handel med skattefri sprit eller i It § 1 mom. första

stycket eller 2 mom. första stycket förordningen angående vissa alkohol
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

haltiga preparat in. ni., dömes till straff som i 1 mom. andra stycket sägs,

där ej med hänsyn till brottens beskaffenhet, den tid som förflutit mellan

dem eller eljest särskilda skäl äro däremot.

3 mom. Straffas enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av

rusdrycker, vare de å försäljningsstället med därtill hörande lägenheter befintliga

eller eljest för försäljning avsedda rusdrycker tillika med kärl och

emballage vari de förvaras underkastade beslag och förbrutna.

Hava rusdrycker av annat slag än som avses med utskänkningstillståndet

utskänkts, skall i fråga om sådana drycker med kärl och emballage tillämpas

vad nyss sagts.

4 mom. Straffas enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av

rusdrycker, må länsnykterhetsnämnden förordna att under viss tid, högst ett

år i sänder, rusdrycker ej må utminuteras till honom.

81 §.

Låter någon för honom utfärdad handling som i 17 § avses användas för

inköp av rusdrycker åt den som ej fyllt 21 år eller åt den beträffande vilken

förordnats att rusdrycker ej må utminuteras till honom,

eller bryter någon mot föreskriften i 20 § första stycket,

dömes, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen, till dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

82 §.

Har den som äger rätt att utfärda recept å rusdrycker genom missbruk

av denna rätt tillhandagått annan med anskaffande av sådana drycker,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

83 §.

Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48 § eller 59 § eller bryter gäst å utskänkningsställe

mot 54 § eller 55 §, straffes med böter, högst etthundra kronor.

84 §.

Förbryter sig någon mot stadgandet i 5 § 2 mom. eller bryter någon som

ej handhar försäljning enligt denna förordning mot 20 § andra stycket,

straffes med dagsböter.

85 §.

Bryter den som handhar tillåten försäljning av rusdrycker eller någon

hos honom anställd i andra fall än förut i detta kapitel sägs mot vad i denna

förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen,

straffes med dagsböter.

86 §.

1 mom. Rusdrycker som till riket införas av annan än den vilken enligt

12 § är berättigad till införsel av sådana drycker må, därest varan i behörig

ordning anmälts till tullklarering, åter utföras i enlighet med de föreskrifter

generaltullstyrelsen äger meddela. Sker ej återutförsel inom fyra

månader efter det varan enligt vad i tullstadgan sägs skall anses hava mottagits

av tullanstalt, tillfaller varan kronan, och skall för dess räkning

med varan förfaras på sätt i 90 § 2 mom. är stadgat.

2 mom. Är införsel av rusdrycker belagd med straff enligt gällande be
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

stämmelser om ansvar för olovlig varuinförsel, skola de i sådant avseende

meddelade föreskrifter lända till efterrättelse. I fråga om försäljning av

olovligt införda rusdrycker skall gälla vad i 90 § 2 mom. sägs.

3 mom. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. från fartyg eller luftfartyg

bortför rusdrycker, vilka förtullats såsom överskottsproviant, straffes

med dagsböter, och vare dryckerna tillika med kärl och emballage underkastade

beslag och förbrutna.

4 mom. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. disponerar å provianteringsfrilager

upplagda rusdrycker annorledes än till fartygs eller luftfartygs

proviantering eller utrustning i föreskriven ordning, straffes med dagsböter.

5 mom. Erfordras i särskilt fall föreskrifter angående behandlingen av

till riket inkomna rusdrycker, äger Konungen efter anmälan av generaltullstyrelsen

förordna huru med varan skall förfaras.

87 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

granskning av räkenskaper och verifikationer, så ock vad som eljest vid

tillsyn å utskänkning inhämtats må ej yppas i vidare män än som erfordras

för vinnande av det med bestämmelserna avsedda ändamålet. Bryter någon

häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där

ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av målsägande.

88 §.

Där någon under tid då han är ställd under åtal för brott mot denna

förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskilt brott

anses vad han före varje åtal förbrutit. För brotten gemensamt ådömt fängelsestraff

må ej överstiga två år.

89 §.

1 mom. Hava flera medverkat till gärning, som i 80 och 81 §§ sägs, gäller

vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den till vilken rusdrycker

försålts eller eljest anskaffats vare dock ej förfallen till ansvar för annan

medverkan än anstiftan.

2 mom. Husbonde ansvarar för brott som vid detaljhandel begås av hans

husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet

skett utan hans vetskap och vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa beslag tillkommer*tulltjänsteman i fall

som i 80 § sägs. I övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt

stadgat.

2 mom. Rusdrycker som enligt denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick, hembjudas

till detalj handelsbolaget eller partihandelsbolaget. Kunna förbrutna

drycker på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola

de heinbjudas till partihandelsbolaget. Bolag till vilket rusdrycker sålunda

hembjudits vare skyldigt att till skäligt pris inköpa den hembjudna varan.

Är värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall

varan bevisligen förstöras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Samma lag vare där rusdrycker som ej förklaras förbrutna skola försäljas

på grund av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar.

Med den erlagda köpesumman för rusdrycker som försålts pa grund av

stadgandet i 86 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan skall i tillämpliga

delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande köpesumman

för gods som enligt samma stadga blivit genom tullverkets forsorg

försålt å auktion; och skall, därest enligt tullstadgan viss tid skall raknas

från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den dag, da betalning kommit

tullverket tillhanda.

3 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

Övergångsbestämmelser.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955 i den mån annat

ej följer av vad nedan stadgas.

2. Genom förordningen upphävas .

förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdryc
.

k.6r samt

förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel till

och försäljning inom riket av exportöl1; .. . .. . ,

dock att de upphävda förordningarna alltjämt skola aga tillämpning beträffande

förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 °ktober 1955‘

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande som

ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i

stället tillämpas. „ , , „ . . . .

4. Utan hinder av bestämmelsen i 14 § andra stycket ma utminutenngsställe

bibehållas å ort, där sådant ställe var inrättat vid förordningens lkratt
5.

Med utgången av september 1955 upphöra alla rättigheter till detaljhandel

som grunda sig på förordningen den 18 juni 1937.

I fråga om anmälan eller ansökan, som avser tillstånd, medgivande eller

godkännande enligt nya förordningen, skola bestämmelserna i forordningen

äga tillämpning även före den 1 oktober 1955. , ,

Ansökan om godkännande av detaljhandelsbolag for tiden från och m

nämnda dag skall vara åtföljd av bolagsordningen och inkomma fore den 1

oktober 1954 ^

Detaljhandelsbolaget skall utse eller förordna distriktschefer före den 1

december 1954.

Ledamot och suppleant av rådgivande nämnd utses enligt 74 § forsta

gången för tiden den 1 januari 1955—den 31 december 1958.

Beslut och avtal enligt förordningen må meddelas och slutas aven tore

den 1 oktober 1955, dock med verkan tidigast från och med denna dag.

6. Första oktrojperioden efter denna förordnings ikraftträdande skall

endast omfatta tiden till och med den 30 september 1957.

7. Kontrollstvrelsen må i män av behov och i samråd med detalj handelsbolaget

meddela närmare anvisningar angående nedläggande av rörelsen a

systembolag och rörelsens övertagande av detalj handelsbolaget.

8. Tillstånd för partihandelsbolag och godkännande av restaurangbolag,

som meddelats enligt förordningen den 18 juni 1937, skola äga giltighet under

den tid tillståndet eller godkännandet avser.

9. Bestämmelsen i 69 § skall äga tillämpning aven fore den 1 oktober

1955, såvitt avser reklam och därmed jämförlig verksamhet under tiden etter

den 1 september 1955.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Förslag

till

ölförsäljningsförordning.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vad som är att hänföra till Öl angives i förordningen angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker.

2 §.

Till partihandel hänföres i denna förordning försäljning till återförsäljare

i och för deras rörelse samt försäljning för export. Med detaljhandel förstås

all annan försäljning.

Detaljhandel sker genom

1) utminutering, som innefattar avhämtningsförsäljning och kringföringsförsäljning;

samt

2) utskänkning, varmed förstås försäljning till förtäring på stället.

3 §.

Tillverkare kallas i denna förordning den som enligt förordningen angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker äger tillverka Öl i svenskt

bryggeri.

4 §•

1 mom. All försäljning av Öl vartill rätt ej föreligger enligt denna förordning

är förbjuden.

Hembryggt Öl må icke säljas.

2 mom. Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot

ersättning.

Som försäljning skall dock icke anses, att arbetsgivare på grund av

tjänsteavtal utan särskild gottgörelse tillhandahåller anställd Öl.

5 §•

All försäljning av Öl skall ordnas och handhavas så att ordning och nykterhet

icke äventyras.

2 KAP.

Om partihandel och import.

6 §•

Utan särskilt tillstånd eller anmälan äga tillverkare, de i rusdrycksförsaljmngstorordningen

omnämnda partihandels- och detaljhandelsbolagen,

sa ock den som erhållit tillstånd till utminutering av Öl, bedriva partihandel

därmed. Nederlag, varifrån endast partihandel skall utövas, må dock

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 25

icke inrättas utan att anmälan därom gjorts till länsstyrelsen, som utfärdar

anmälningsbevis.

Den som yrkesmässigt till riket inför utländskt Öl må efter anmälan som i

första stycket sägs idka partihandel med sådant Öl och inrätta nederlag

för sålunda avsedd handel.

Konungen må, om så finnes påkallat, förordna att Öl icke må införas till

riket annat än i den ordning som i rusdrycksförsäljningsförordningen är

föreskriven beträffande införsel av rusdrycker.

7 §•

Öl som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, med mindre

varan antingen då den inkommer hit eller ock därefter genom varuhavarens

försorg under tillsyn av tullpersonal försetts med etikett, innehållande uppgift

om namnet på det bryggeri där tillverkningen skett samt sifferbeteckning

(II) för varans klass.

Sådan etikett må ej innehålla benämning, som är ägnad att giva maltdrycken

sken av att vara av annan klass än den till vilken den är hänförlig.

Generaltullstyrelsen äger för särskilda fall medgiva undantag från bestämmelserna

i denna paragraf.

3 KAP.

Om detaljhandel.

Allmänna bestämmelser.

8 §.

För rätt till detaljhandel med Öl erfordras tillstånd av länsstyrelsen, där

ej nedan annorlunda stadgas.

9 §.

1 mom. Tillstånd till detaljhandel med Öl må meddelas endast den som

gjort sig känd för ordentlighet och finnes med hänsyn till personliga egenskaper

i övrigt och andra förhållanden lämpligen böra utöva rörelsen.

Detaljhandel må ej utövas av den som är omyndig eller i konkurstillstånd,

ej heller av befattningshavare som kan komma att deltaga i beslut angående

tillverkning eller försäljning av maltdrycker eller att utöva tillsyn däröver.

2 mom. Tillstånd för annan än enskild person att bedriva detaljhandel med

Öl må meddelas endast där för rörelsen utsetts en föreståndare, som godkänts

av länsstyrelsen. Vid förfall för föreståndaren må i dennes ställe rörelsen

förestås av en sålunda godkänd ersättare. Föreståndare och ersättare

skola uppfylla i 1 mom. föreskrivna villkor.

10 §.

Ej må detaljhandel med Öl utövas inom läger, kasernområde eller annat

uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område i andra fall än som

avses i 24 och 25 §§. Dock må länsstyrelsen för enstaka tillfälle meddela

tillstånd till detaljhandel inom sådant område, när särskilda skäl därtill

äro.

A vhäm tningsförsäl jning.

11 §•

Utan särskilt tillstånd eller anmälan må det i rusdrycksförsäljningsförordningen

omnämnda detaljhandelsbolaget bedriva avhämtningsförsäljning

av Öl från utminuteringsställe för rusdrycker.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

12 §.

Avhämtningsfförsäljning, för vilken tillstånd erfordras, skall bedrivas från

tillverkningsställe eller annat fast försäljningsställe. Sålt Öl må försändas

till köpare.

13 §.

Tillstånd till avhämtningsför sälj ning skall meddelas att gälla tills vidare,

där ej fråga är om försäljning vid enstaka tillfälle eller under enstaka

tidsperiod.

14 §.

Ansökan om tillstånd till avhämtningsförsäljning skall innehålla uppgift

om försäljningsställe. Sökandens samt, i förekommande fall, föreståndares

och ersättares behörighet skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen

känd.

Över ansökningen skola yttranden inhämtas från länsnykterhetsnämnden

samt polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där försäljningen är

avsedd att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Avser ansökan försäljning vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod,

erfordras dock endast att polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd

erhålla tillfälle att yttra sig.

15 §.

Hava kommunens fullmäktige föreslagit den inskränkningen i fråga om

rörelsens bedrivande, att tillståndsinnehavares eller föreståndares ekonomiska

fördel göres oberoende av myckenheten sålt Öl, och finnas därvid föreslagna

grunder för försäljningens ordnande i övrigt lämpliga, skall detta

villkor fastställas av länsstyrelsen.

16 §.

Angående tillstånd till avhämtningsförsäljning skall bevis utfärdas, angivande

försäljningsställes belägenhet samt, i förekommande fall, tillståndstiden

och villkor enligt 15 §.

17 §.

Särskilt tillstånd att sälja Öl endast i samband med proviantering av fartyg

och luftfartyg må meddelas skeppshandlare.

I här avsett fall skall angående ansökan och dess behandling i tillämpliga

delar gälla vad i 14 § första och tredje styckena samt 16 § stadgas. Bestämmelsen

i 13 § skall ock äga tillämpning på sådant tillstånd.

Kringf öringsförsäljning.

18 §.

Tillstånd till kringföringsförsäljning må meddelas

a) tillverkare, för försäljning från tillverkningsställe;

b) annan än tillverkare, för försäljning från fast försäljningsställe, i den

mån så finnes skäligt och lämpligt; samt

c) under samma förutsättning, tillverkare eller annan, för försäljning

från särskilt inrättat nederlag.

Tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län, där försäljningen är avsedd

att bedrivas.

19 §.

Vid varje nederlag skall finnas en av länsstyrelsen godkänd föreståndare.

1 fråga om sådan föreståndare skall gälla vad i 9 § 2 mom. stadgas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

20 §.

Tillstånd till kringföringsförsäljning skall avse en för sådana tillstånd

gemensam period om fyra år, oktrojperiod, räknat från och med den 1

oktober.

Om skäl därtill äro, må tillstånd meddelas även för del av oktrojperiod.

21 §.

Ansökan om tillstånd till kringföringsförsäljning skall innehålla uppgift

om tillverkningsställe eller fast försäljningsställe samt, i förekommande

fall, om antalet nederlag och deras belägenhet ävensom om föreståndare

och ersättare enligt 9 § 2 mom. och 19 §. Sökandens samt föreståndares

och ersättares behörighet skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen

känd.

Ansökan som avser försäljning från oktrojperiodens början bör vara länsstyrelsen

till handa före utgången av året innan perioden börjar.

Länsstyrelsen beslutar i ärendet efter den utredning som finnes erforderlig.

22 §.

Tillstånd till kringföringsförsäljning innefattar skyldighet för tillståndsinnehavaren

att vid försäljningen jämte Öl tillhandahålla alkoholfria och

därmed jämförliga drycker i tillfredsställande urval och omfattning.

Konungen äger, i den mån så finnes påkallat, meddela föreskrifter i syfte

att förhindra att ersättning till den som kringför varorna utgår i förhållande

till myckenheten sålt Öl.

Har genom laga kraftvunnet förhandsbesked förklarats att bestämmelserna

i arbetsavtal om ersättning till utkörare av Öl står i överensstämmelse

med föreskrifter som meddelats med stöd av andra stycket, skall den

som vid försäljningen tillämpar nämnda avtalsbestämmelser anses uppfylla

vad sålunda föreskrivits. Det ankommer på kontrollstyrelsen att efter framställning

meddela sådant förhandsbesked.

23 §.

Angående tillstånd till kringföringsförsäljning skall bevis utfärdas, angivande

tillståndstiden, tillverkningsställes eller fast försäljningsställes belägenhet

samt antalet nederlag och deras belägenhet.

Utskänkning.

24 §.

Utan tillstånd eller anmälan enligt denna förordning må Öl utskänkas

i fall, då rätt föreligger att utskänka rusdrycker.

Öl må ock utan tillstånd eller anmälan utskänkas vid slutet bord

a) till inackorderade gäster vid matserveringsrörelse i hem (utskänkning

vid heminackordering);

b) till medlemmar av personalkår eller personalsammanslutning vid inackordering,

som kåren eller sammanslutningen anordnar för medlemmarna

i särskild matsal (utskänkning vid kårhushåll); samt

c) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal vid servering i

matsalen (utskänkning i kollektivhusmatsal).

Rätt till utskänkning som avses i andra stycket b) eller c) tillkommer

den som förestår matsalen.

Konungen äger meddela bestämmelser om i vilken utsträckning och under

vilka villkor militär mäss må hänföras till kårhushåll.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

25 §.

I matsal eller därmed jämförlig lokal, som är avsedd för de anställda

vid institution eller företag, må den som där bedriver matserveringsrörelse,

efter anmälan och prövning i den ordning nedan sägs, utskänka Öl vid slutet

bord till de anställda (utskänkning i personalmatsal). Till personalmatsal

hänföres även, i den utsträckning Konungen förordnar, annan för fast

anställd personal inrättad militär mäss än i 24 § avses.

Anmälan göres hos länsstyrelsen och må gälla en tid av högst fyra år.

Vid anmälan skall fogas förklaring från institutionens eller företagets ledning

eller vederbörande befälhavare, att erinran icke göres mot utskänkningen.

Finner länsstyrelsen rörelsen vara av beskaffenhet, som i första

stycket sägs, och föreligger ej sådant förhållande, varom i 49 § första stycket

förmäles, skall länsstyrelsen utfärda anmälningsbevis med angivande av

den tid anmälan skall gälla.

26 §.

Utskänkning av Öl, för vilken tillstånd erfordras, benämnes årsutskänknwg,

om den är avsedd att bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod,

och tillfällig utskänkning, om den skall äga rum vid enstaka tillfälle

eller under enstaka tidsperiod.

27 §.

Tillstånd till årsutskänkning skall meddelas för en tid av fyra år eller

den kortare tid ansökan avser.

28 §.

. Ansökan om tillstånd till utskänkning skall innehålla uppgift om utskänknmgsställe

samt den tid varunder utskänkningen är avsedd att bedrivas. Sö
i

nii ns sam^’ i förekommande fall, föreståndares och ersättares behörighet

skall styrkas, där den icke är för länsstyrelsen känd.

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning bör vara länsstyrelsen till handa

sex manader före den avsedda utskänkningens början.

29 §.

över ansökan om tillstånd till årsutskänkning skola, utom i fall som i

33 § avses, yttranden inhämtas från länsnykterhetsnämnden samt polismyndigheten

och fullmäktige i den kommun, där utskänkningen är avsedd

att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Fullmäktige må begränsa sitt yttrande till att avse antalet utskänkningss

rånen.

Över ansökan om tillstånd till tillfällig utskänkning skola, utom i fall

och 33 §§ avses, polismyndigheten och nykterhetsnämnden erhålla

tillfälle att yttra sig.

30 §.

Till årsutskänkning, som avstyrkts av kommunens fullmäktige, må tillstand

ej meddelas.

Hava fullmäktige föreslagit visst antal utskänkningsställen för årsutskänkning,

må länsstyrelsen ej överskrida nämnda antal.

31 §.

1 bistånd till utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap må meddelas

av polismyndigheten i den kommun där utskänkningen är avsedd att

bedrivas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

29

32 §.

Finnes det vara ur allmän synpunkt påkallat att å någon för turistväsendet

i riket betydelsefull ort årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat,

må länsstyrelsen, utan hinder av vad i 30 § sägs, meddela sökanden tillstånd

till utskänkningen (turistutskänkning).

33 §.

Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg eller järnvägståg eller på

luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare, (trafikutskånkning) meddelas,

efter den utredning som finnes erforderlig, av länsstyrelsen i det

län där fartygets rederi, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt

säte.

34 §.

När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen i

samband med utskänkningstillståndet meddela föreskrifter rörande utskänkningen,

i den mån de icke

a) strida mot det i 5 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i

denna förordning eller annan allmän författning;

b) röra måltidstvång eller kvantitetsbegränsning;

c) innebära senare tidpunkt för utskänkningens början än i 41 § 1 mom.

sägs; eller

d) innefatta förbud mot utskänkning till viss person eller vass kategori

av personer.

35 §.

Angående tillstånd till utskänkning skall utfärdas bevis, angivande tillståndstiden,

utskänkningsstället och, i förekommande fall, föreskrifter enligt

34 §.

Överförande av försäljningstillstånd på annan.

36 §.

1 mom. Har den som erhållit tillstånd till detaljhandel med Öl avlidit,

försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet

eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall inom två månader från dödsfallet,

första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen hos

länsstyrelsen göras anmälan därom med uppgift om föreståndare för rörelsen.

Föreståndare skall uppfylla i 9 § 1 mom. föreskrivna villkor.

Godkännes föreståndaren av länsstyrelsen, må rörelsen, såvida icke läns

styrelsen finner skäl bestämma kortare tid, fortsättas, om tillståndet avser

bestämd tid, intill utgången av samma tid och, om tillståndet gäller tills vidare,

under en tid av två år från godkännandet. Vid förfall för föreståndaren

må i dennes ställe rörelsen förestås av en sålunda godkänd ersättare.

Godkännes icke föreståndaren, skall länsstyrelsen lämna sökanden tillfälle

att inom viss tid anmäla annan föreståndare.

Göres ej anmälan som ovan i detta mom. sägs inom föreskriven tid eller

godkännes icke heller den senast anmälde föreståndaren, anses tillståndet

hava upphört att gälla den dag då anmälningstiden utgick eller beslutet

angående föreståndaren vunnit laga kraft.

2 mom. Har den som erhållit tillstånd till detaljhandel med Öl sedermera

tillträtt sådan befattning som avses i 9 § 1 inom., skall vad ovan i

1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

37 §.

Har tillståndsinnehavaren avlidit eller upphört att vara behörig att utöva

detaljhandel eller föreligga eljest skäl därtill, må tillståndet överföras på

annan efter medgivande av länsstyrelsen.

över ansökan om överförande skola de som blivit hörda över tillståndsansökningen

erhålla tillfälle att yttra sig.

Länsstyrelsen skall pröva ansökningen med avseende på skälen för överförandet,

behörigheten och lämpligheten hos den, till vilken överförandet

ifrågasättes, samt omständigheterna i övrigt.

4 KAP.

Ordningsföreskrifter.

Försäljningsställen.

38 §.

1 mom. Försäljningsställe skall vara så beläget att tillsyn däröver ej försvåras.

Angående beskaffenheten av utskänkningsställe äger Konungen utfärda

de bestämmelser som kunna erfordras utöver vad i livsmedelsstadgan föreskrives

om serveringslokal.

Vad i detta moment stadgas skall icke gälla utskänkning vid heminackordering

eller kårhushåll, i kollektivhusmatsal eller personalmatsal.

2 mom. Vid utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande

urval.

3 mom. På försäljningsställe skola denna förordning och avskrift av gällande

tillstånds- eller anmälningsbevis finnas tillgängliga.

39 §.

Ombyte av försäljningsställe, där detaljhandel med Öl bedrives efter tillstånd,

må ske efter medgivande av länsstyrelsen. Över ansökan om sådant

medgivande skola de som blivit hörda över tillståndsansökningen erhålla

tillfälle att yttra sig.

För säljningstider.

40 §.

Om de tider då Öl må utminuteras gäller vad i butiksstängningslagen är

stadgat. Under sön- eller helgdag må dock kringföringsförsäljning icke bedrivas.

41 §.

1 mom. Utskänkning av Öl må ej börja före klockan 9, där ej annat följer

av vad nedan i 2 mom. stadgas.

Utskänkningen skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt

föreskrivits enligt 34 eller 49 § eller senare tidpunkt medgivits enligt 2 eller

3 mom. eller är tillåten på grund av bestämmelsen i 4 mom.

2 mom. Föi-eligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid än i

1 mom. sägs, äger länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndets

meddelande eller ock senare lämna medgivande därtill, över ansökan som

göres under tillståndstiden skola yttranden inhämtas från länsnykterhetsnämnden,

polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

3 mom. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest

gällande tiden, må polismyndigheten, enligt de grunder länsstyrelsen kan

hava fastställt, lämna medgivande därtill.

4 mom. Då utskänkning av Öl bedrives i samband med utskänkning av rusdrycker,

må, utan hinder av vad förut i denna paragraf är stadgat, Öl utskänkas

under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden.

5 mom. Under tid, då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att

låta Öl förtäras på utskänkningsställe.

6 mom. Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning å trafikutskänkning

eller utskänkning vid heminackordering eller kårhushåll, i kollektivhusmatsal

eller personalmatsal.

42 §.

På passagerarfartyg må Öl utskänkas endast till besättning och passagerare.

På luftfartyg må Öl utskänkas endast under färd.

Övriga ordningsföreskrifter.

43 §.

Öl må ej utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt sexton år.

Öl må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga

drycker eller annat berusningsmedel; och må sådan person icke tillåtas uppehålla

sig på försäljningsställe. Öl må ej heller utlämnas, då särskild anledning

till misstanke föreligger, att varan är avsedd att användas i berusningssyfte

eller till olovlig försäljning.

Vid partihandel med Öl är säljaren skyldig förvissa sig om att köparen

äger rätt att återförsälja varan.

44 §.

Återförsäljare må icke på försäljningsställe förvara Öl i andia kärl än

dem i vilka drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må Öl, som är avsett

för försäljning, av återförsäljaren förändras.

Hernbryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.

45 §.

I lokal, där Öl må utskänkas efter tillstånd eller anmälan enligt denna

förordning, vare det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdrycker

eller ersättningsmedel därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana

ersättningsmedel förvaras i lokalen eller eljest pa sådant sätt, att gästerna

äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger för personalfest i slutet sällskap medgiva undantag

från bestämmelserna i första stycket i fråga om personalmatsal, som i 2o §

sägs. Vid ansökan härom skall fogas förklaring från institutionens eller

företagets ledning eller vederbörande befälhavare att erinran icke göres mot

ansökningen.

46 §.

Vid avhämtningsförsäljning må, utom i fall som i 4 § 2 mom. andra stycket

sägs, Öl icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller på annat

därintill beläget område varöver rättighetsinnehavaren äger förfoga.

47 §.

För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande,

må länsstyrelsen så ock polismyndigheten förbjuda detaljhandel med Öl

eller föreskriva inskränkningar däri.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Knngl. Maj:ts proposition nr 151.

Då så prövas nödigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då

arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Konungen eller, efter

Konungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda detaljhandel med Öl eller

föreskriva inskränkningar däri.

5 KAP.

Om tillsyn och besvär m. m.

48 §.

1 mom. Det åligger kontrollstyrelsen, länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd,

polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd att övervaka att bestämmelserna

i denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter

iakttagas.

2 mom. Den som har att taga befattning med övervakning som i 1 mom.

sägs är berättigad att erhålla tillträde till tillverknings- eller försäljningsställe

med tillhörande lokaler samt att taga del av handelsböcker med tillhörande

verifikationer ävensom, i fall då kringföringsförsäljning idkas, för

försäljningspersonal gällande arbetsavtal. Nyssnämnda handelsböcker skola

vara så anordnade att därav tydligt framgår de olika belopp som utgått

i ersättning för kringföring.

3 mom. Länsstyrelsen skall, om annan i 1 mom. avsedd myndighet finner

anledning till anmärkning, snarast möjligt erhålla del därav.

49 §.

Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav

meddelade föreskrifter, eller missbrukas vid avhämtningsförsäljning rätt enligt

12 § att försända varan, eller uppfyller utskänkningsrörelse icke de särskilda

krav som med hänsyn till ordning, nykterhet och trevnad böra uppställas

på sådan rörelse, skall länsstyrelsen alltefter omständigheterna

a) tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga rättelse;

b) förbjuda försäljningen eller återkalla tillståndet; eller

c) om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden, meddela

föreskrifter som i 34 § sägs eller inskränka eller upphäva försändningsrätt

enligt 12 §.

Ändå att fall som i första stycket sägs icke föreligger, må tillstånd till avhämtningsförsäljning,

när skäl därtill äro, återkallas, dock med verkan tidigast

ett år från dagen för beslutet.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som länsstyrelse enligt denna förordning meddelat

rörande annat än trafikutskänkning, skall tillställas polismyndigheten

och kommunens nykterhetsnämnd samt, såvitt angår kringföringsförsäljning,

kontrollstyrelsen.

Har polismyndighet meddelat beslut enligt denna förordning, skall länsstyrelsen

och kommunens nykterhetsnämnd underrättas.

2 mom. över beslut rörande handel med Öl skall länsstyrelsen föra anteckningar

enligt de närmare anvisningar kontrollstyrelsen meddelar.

51 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angående tillstånd till försäljning av Öl

skall, där fråga ej är om trafikutskänkning eller om detaljhandel vid enstaka

tillfälle eller under enstaka tidsperiod, kungöras i den eller de tidningar

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

inom orten där allmänna påbud för kommunen vanligen meddelas. Tiden för

anförande av besvär över sådant beslut skall räknas från dagen för första

kungörandet, vilken dag skall angivas i kungörelsen.

52 §.

1 mom. Besvär över beslut, som enligt denna förordning meddelats av

länsstyrelse, må föras hos Konungen i finansdepartementet i den ordning

som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut.

2 mom. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt denna

förordning länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda är föreskrivet

eller särskilt förordnas.

53 §.

Fullmäktige må uppdraga åt kommunalt organ eller åt särskilt utsedda

personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden enligt denna förordning.

1 Stockholm äger nykterhetsnämnden motsvarande befogenhet.

6 KAP.

Ansvarsbestämmelser.

54 §.

1 mom. Den som säljer Öl utan att äga rätt därtill enligt denna förordning

eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning med dagsböter.

I ringa fall må från straff frias.

Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av Öl förut genom

laga kraftvunnen dom fällts till ansvar för sådan förseelse, eller bedriver den

som icke äger rätt till försäljning av Öl sådan försäljning i större omfattning

eller yrkesmässigt, må till fängelse i högst sex månader dömas.

2 mom. Straffas enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försäljning av

Öl, vare de på försäljningsstället med därtill hörande lägenheter befintliga

eller eljest för försäljning avsedda förråd av Öl tillika med kärl och emballage

vari de förvaras underkastade beslag och förbrutna.

55 §.

Låter utskänkningsinnehavare eller någon hos honom anställd rusdrycker

eller ersättningsmedel därför förtäras eller förvaras i strid mot det i

45 § första stycket stadgade förbudet, straffes med dagsböter.

56 §.

Bryter någon i annat fall än i 54 eller 55 § sägs mot vad i denna förordning"

är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

57 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

granskning av handelsböcker med tillhörande verifikationer, så ock vad som

eljest vid tillsyn å försäljning av Öl inhämtats må ej yppas i vidare mån äji

som erfordras för det med bestämmelserna avsedda ändamålet. Bryter någon

häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader,

där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av målsägande.

3 Bihcing till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 151.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

58 §.

Där någon under tid då han är ställd under åtal för förseelse mot denna

förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskild förseelse

anses vad han före varje åtal förbrutit. Gemensamt fängelsestraff för

förseelserna må ej överstiga ett år.

59 §.

0 Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av Öl begås

av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen

begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,

att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om husbonde

skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla denne,

såvitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken

föreståndaren har att utöva tillsyn.

60 §.

1 mom. Öl som tagits i beslag må av den myndighet som förordnat om beslaget

genast säljas till tillverkare.

1 övrigt gäller angående beslag vad därom finnes särskilt stadgat.

2 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

61 §.

Har domstol avgjort mal mot någon som bedriver yrkesmässig försäljning

av Öl eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående förseelse

som avses i detta kapitel, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från

domens avkunnande översända avskrift av domen till länsstyrelsen.

Övergångsbestämmelser.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955 i den mån annat

ej följer av vad nedan stadgas.

2. Genom förordningen upphävas

förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka;

samt

kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 396) med vissa föreskrifter angående

kvittens- och försäljningsböcker, som avses i 17 § förordningen den 11 juli

1919 angående försäljning av pilsnerdricka;

dock att de upphävda författningarna alltjämt skola äga tillämpning beträffande

förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 oktober 1955.

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som

ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i

stället tillämpas.

4. Med utgången av september 1955 upphöra samtliga försäljningsrättigheter

som grunda sig pa förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning

av pilsnerdricka.

Dock skall rätt till avhämtningsför sälj ning, vartill särskilt tillstånd meddelats,

äga fortsatt giltighet, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar. Tillstånd,

som i enlighet härmed erhåller giltighet efter ikraftträdandet av nya

förordningen, skall anses lämnat med stöd av denna.

5. I fråga om ansökan, som avser tillstånd, medgivande eller godkännande

enligt nya förordningen, samt anmälan enligt 6 eller 25 § skola bestämmelserna

i förordningen äga tillämpning även före den 1 oktober 1955.

Beslut enligt förordningen må meddelas även före sistnämnda dag, dock

med verkan tidigast från och med denna dag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

35

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed

jämförliga drycker.

Härigenom torordnas att 1 §, 3 §, 4 § 1 inom., 5 § 1 och 2 mom., 9 §, 11—•

13 §§, 17 § 3 mom. samt 20 § förordningen den 8 maj 1925 angående försäljning

av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker1 skola erhålla

följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §. 1 §•

Denna förordning avser

dels alla drycker, som äro tillagade

av annat än malt och som antingen

äro helt fria från alkohol eller icke

innehålla mer än 2 V4 volymprocent

alkohol,

dels varje maltdryck, som enligt

förordningen angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker är

att hänföra till första klassen eller

som från bryggeri utlämnas eller utlämnats

på kärl, stämplat med beteckning

för maltdryck av denna

klass.

Drycker, som---------a

3 §.

Utminutering av alkoholfria drycker

vare tillåten under samma villkor,

som för idkande av handel i allmänhet

äro gällande; dock skall angående

rätt till utminutering inom område,

varom förmäles i 5 § 2 inom., gälla

vad där stadgas om rätt till utskänkning

inom sådant område.

4 §•

1. Med rättighet att i viss lokal

eller å viss plats utskänka rusdrycker

eller pilsnerdricka följer rätt att

i samma lokal eller å samma plats

utskänka alkoholfria drycker.

Vid allmän--------eller

Denna förordning avser

dels varje till maltdryck icke hänförlig,

tillagad dryck, som antingen

är helt fri från alkohol eller icke innehåller

mer än 2 V4 volymprocent

alkohol,

dels ock lättöl.

Vad som är att hänföra till lättöl

angives i förordningen angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker.

lkoholfria drycker.

3 §•

Utminutering av alkoholfria drycker

vare tillåten under samma villkor,

som för idkande av handel i allmänhet

äro gällande; dock skall angående

rätt till utminutering inom

område, varom förmäles i 5 § 2 mom.

första punkten, gälla våd där stadgas

om rätt till utskänkning inom

sådant område.

4 §•

1. Utan tillstånd eller anmälan enligt

denna förordning må alkoholfria

drycker utskänkas i fall, då rätt föreligger

att utskänka rusdrycker eller

Öl.

tillställningen.

1 Senaste lydelse av 5 § 1 mom. se 1947:481, av 9 § 1 mom. se 1947:410, av 12 § 1 och

mom. se 1951:825, samt av 12 § 2 mom. se 1953:188.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

5 §•

1. Länsstyrelse äger att efter framställning

i stad av stadsfullmäktige

och på landet av kommunalstämma

förordna, att inom viss kommun utskänkning

av alkoholfria drycker icke

må bedrivas utan särskilt tillstånd.

Tillstånd till utskänkning av alkoholfria

drycker erfordras ock, dels

då någon vill bedriva sådan utskänkning,

efter det honom meddelat förbud

att utskänka alkoholfria drycker

eller att försälja rusdrycker eller pilsnerdricka

upphört att gälla, eller efter

det honom meddelat tillstånd att

försälja rusdrycker eller pilsner dricka

återkallats, dels då utskänkningen

är avsedd att bedrivas i lokal, där utskänkningsrörelse

förut bedrivits men

upphört på grund av förbud eller

återkallelse, som nu sagts.

Ansökan om------tills

2. Inom läger, kasernområde eller

annat uteslutande för krigsmaktens

behov upplåtet område må ej utskänkning

av alkoholfria drycker äga

rum, med mindre länsstyrelse, på

framställning av vederbörande befälhavare,

därtill meddelat tillstånd.

(Föreslagen lydelse:)

5 §•

1. Länsstyrelse äger att efter framställning

av fullmäktige i viss kommun

förordna, att inom kommunen

utskänkning av alkoholfria drycker

icke må bedrivas utan särskilt tillstånd.

Dylikt förordnande må dock ej

meddelas i fråga om utskänkning av

alkoholfria drycker i fall, som avses i

i § 1 mom., och ej heller beträffande

utskänkning av sådana drycker

i personalmatsal, vari matservering

vid slutet bord anordnas för de anställda

vid institution eller företag.

Tillstånd till utskänkning av alkoholfria

drycker erfordras ock, dels då

någon vill bedriva sådan utskänkning,

efter det honom meddelat förbud

att utskänka alkoholfria drycker

eller att försälja rusdrycker eller

Öl upphört att gälla, eller efter det

honom meddelat tillstånd att försälja

rusdrycker eller Öl återkallats, dels

då utskänkningen är avsedd att bedrivas

i lokal, där utskänkningsrörelse

förut bedrivits men upphört på grund

av förbud eller återkallelse, som nu

sagts,

vidare.

2. Inom läger, kasernområde eller

annat uteslutande för krigsmaktens

behov upplåtet område må ej utskänkning

av alkoholfria drycker äga

rum, med mindre länsstyrelse, på

framställning av vederbörande befälhavare,

därtill meddelat tillstånd. Dylikt

tillstånd erfordras dock ej i fråga

om utskänkning av alkoholfria drycker

i fall, som avses i 4 § 1 mom.

första stycket, och ej heller beträffande

sådan utskänkning i personalmatsal,

som i 1 mom. första stycket

av denna paragraf sägs.

9 §. 9 §.

1. I stad-------besiktigade lägenheten.

Innan bevis------ej börjas.

Kostnad för — —---— av länsstyrelsen.

2. Beträffande utskänkning-----— lämplig person.

3. Vad i 1 och 2 mom. stadgas

skall icke gälla, där lokalen eller platsen

för utskänkningen blivit godkänd

av hälsovårdsnämnden enligt vad som

föreskrives i livsmedelsstadgan.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

11 §. 11 §•

Utskänkning av alkoholfria drycker,

som bedrives på grund av tillstånd

eller anmälan, må icke fortfara

längre än till klockan tio eftermiddagen.

Där särskilda omständigheter

föranleda behov av utskänkningstidens

inskränkning eller utsträckning,

äger länsstyrelse därom förordna.

Vad nu är sagt gäller ej utskänkning,

som äger rum å skjutsanstalt

till resande.

12 §.

1. Vid all försäljning, vare sig utminutering

eller utskänkning, må

maltdryck, som avses i denna förordning,

icke på försäljningsstället förvaras

på andra kärl än dem, å vilka

den utlämnats från bryggeriet, ej

heller av säljaren påspädas eller på

annat sätt beredas.

Annan maltdryck än svagdricka

må ej utlämnas, där den veterligen

är försatt med sackarin.

Med sackarin förstås i denna förordning

varje konstgjort sötningsmedel,

som har högre söthetsgrad

än raffinerat socker men icke sockrets

näringsvärde.

På försäljningsställe------

2. Mineralvatten samt kolsyrade

och därmed jämförliga drycker, vilka

icke äro hänförliga till maltdrycker,

må icke på försäljningsstället förvaras

annat än på kärl, varå medelst

etikett eller annorledes angivits

dryckens benämning, tillverkarens

namn eller firma och tillverkningsorten.

1. Utskänkning av alkoholfria drycker

må icke fortgå längre än till klockan

22, där ej annat följer av vad

nedan i 2 och 3 mom. stadgas.

2. I fall, då rusdrycker eller Öl få

utskänkas efter klockan 22, må alkoholfria

drycker utskänkas under samma

tid.

3. Där omständigheterna anses föranleda

behov av längre utskänkningstid

ån i 1 mom. sägs äger polismyndigheten

i orten förordna därom.

Om så finnes erforderligt med hänsyn

till särskilda förhållanden, må

polismyndigheten även föreskriva

kortare utskänkningstid än där av-,

ses.

4. Vad i denna paragraf stadgas

skall icke gälla i fråga om utskänkning

i fall, som avses i i § 1 mom.

andra stycket, och ej heller beträffande

utskänkning i personalmatsal,

varom förmäles i 5 § 1 mom. första

stycket.

12 §.

1. Hembryggt lättöl må icke försäljas.

2. Vid all försäljning, vare sig utminutering

eller utskänkning, må

lättöl icke på försäljningsstället förvaras

på andra kärl än dem, å vilka

drycken utlämnats från bryggeriet, ej

heller av säljaren påspädas eller på

annat sätt beredas.

— hembryggd maltdryck.

3. Mineralvatten samt kolsyrade

och därmed jämförliga drycker, vilka

icke äro hänförliga till lättöl, må icke

på försäljningsstället förvaras annat

än på kärl, varå medelst etikett eller

annorledes angivits dryckens benämning,

tillverkarens namn eller firma

och tillverkningsorten.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

3. Angående märkning av kärl, vari

saluhålles livsmedel som framställts

eller beretts med användning av sackarin

eller annat konstgjort sötmedel,

meddelas bestämmelser i livsmedelsstadgan.

13 §.

I lokal, där utskänkning av alkoholfria

drycker idkas utan samband

med utskänkning av rusdrycker eller

pilsnerdricka, vare förbjudet att låta

sistnämnda slag av drycker eller ersättningsmedel

därför förtäras eller

att hava dessa förvarade i utskänkningslokalen

eller eljest på sådant

sätt, att gästerna äga tillgång till desamma.

Det vare ock förbjudet för

gäst att i sådan utskänkningslokal

förtära rusdrycker eller pilsnerdricka

eller ersättningsmedel därför.

Vad nu------särskilt

17 §.

3. Förbryter sig någon mot vad i

9 eller 13 § är föreskrivet, eller utövar

någon utskänkning av alkoholfria

drycker å otillåten tid, böte från

och med tio till och med etthundra

kronor.

4. Angående märkning av kärl, vari

saluhålles livsmedel som framställts

eller beretts med användning av sackarin

eller annat konstgjort sötmedel,

meddelas bestämmelser i livsmedelsstadgan.

13 §.

1. I lokal, där alkoholfria drycker

må utskänkas efter tillstånd eller anmälan

enligt denna förordning, så

ock i fall som avses i i § 1 mom.

andra stycket, vare förbjudet att låta

rusdrycker, ersättningsmedel därför

eller Öl förtäras eller att hava dessa

förvarade i utskänkningslokalen eller

eljest på sådant sätt, att gästerna äga

tillgång till desamma. Det vare ock

förbjudet för gäst att i sådan utskänkningslokal

förtära rusdrycker, ersättningsmedel

därför eller Öl.

iordningställt.

2. Länsstyrelsen äger för personalfest

i slutet sällskap medgiva undantag

från bestämmelserna i 1 mom. i

fråga om personalmatsal, som i 5 § 1

mom. första stycket sågs. Vid ansökan

härom skall fogas förklaring

från institutionens eller företagets

ledning, att erinran icke göres mot

ansökningen.

17 §.

3. Låter den som äger rätt till utskänkning

av alkoholfria drycker eller

någon hos honom anställd rusdrycker,

ersättningsmedel därför eller

Öl förtäras eller förvaras i strid

mot 13 § 1 mom., straffes med dagsböter.

Till samma straff vare den förfallen

som utskänker alkoholfria drycker

utan att äga rätt därtill och därvid

låter rusdrycker, ersättningsmedel

därför eller Öl förtäras eller ock

förvaras på sätt i 13 § 1 mom. sägs.

Förbryter sig någon mot vad i 9 §

är föreskrivet eller bryter gäst mot

13 § 1 mom., eller utövar någon utskänkning

av alkoholfria drycker å

otillåten tid, böte högst etthundra

kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:J (Föreslagen lydelse:)

20 §. 20 §.

Vad enligt denna förordning tillhör

stadsfullmäktiges handläggning

tillkommer i stad, där stadsfullmäktige

ej finnas, allmän rådstuga; och

skall vad som tillhör kommunalstämmas

handläggning tillkomma kommunalfullmäktige,

där sådana finnas.

Vad i---------sådan finnes.

Denna förordning träder i kraft

den 1 oktober 1955; dock att bestämmelse

som därigenom ändrats eller

upphävts alltjämt skall äga tillämpning

med avseende å förhållanden

som äro hänförliga till tiden dessförinnan.

Beslut enligt förordningen må meddelas

även före nämnda dag, dock med

verkan tidigast från och med denna

dag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förslag

till

förordning^ om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr

887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, dels att 1 § 2 mom., 2 § 2 mom., 3 8, 4 8 1 mom.

mom., 6 § 5 och 6 mom., 7

31''—33 §§ och 36 § samt rubrikerna

december 1939 angående tillverkning

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

ordning skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse:)

1 §-

2. Vad i denna förordning stadgas

angående maltdrycker av första klassen

skall i tillämpliga delar gälla beträffande

alkoholfria drycker, vid

vilkas framställning torkat, rostat

eller bränt malt kommit till användning.

2 §•

2. Hembrygd av maltdrycker för

eget behov må, utan hinder av föreskrifterna

i denna förordning, företagas

av envar, som icke idkar försäljning

eller tillverkning för försäljning

av sådana drycker.

3 §.

Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar maltdrycker,

vilkas alkoholhalt icke

överstiger en och åtta tiondels viktprocent.

Andra klassen omfattar maltdrycker,

vilkas alkoholhalt överstiger

en och åtta tiondels men icke

tre och två tiondels viktprocent.

Tredje klassen omfattar maltdrycker,

vilkas alkoholhalt överstiger

tre och två tiondels viktprocent.

—11 §§. 22 §, 24 § 1 mom., 25—29,

till 2 och 4 kap. förordningen den 15

och beskattning av maltdrycker1 skola

angives, dels ock att 23 § nämnda för
(Föreslagen

lydelse:)

1 §•

2. Vad i denna förordning stadgas

om lättöl skall i tillämpliga delar

gälla alkoholfria drycker, vid vilkas

framställning torkat, rostat eller

bränt malt kommit till användning.

2 §•

2. Hembrygd av maltdrycker för

eget behov må, utan hinder av föreskrifterna

i denna förordning, företagas

av envar, som icke idkar tillverkning

för försäljning av sådana

drycker.

3 §■

Maltdrycker indelas i tre klasser.

Första klassen omfattar maltdrycker,

vilkas alkoholhalt icke

överstiger en och åtta tiondels viktprocent

(lättöl).

Andra klassen omfattar maltdrycker,

vilkas alkoholhalt överstiger

en och åtta tiondels men icke

två och åtta tiondels viktprocent

(Öl).

Tredje klassen omfattar maltdrycker,

vilkas alkoholhalt överstiger

två och åtta tiondels viktprocent

(starköl).

1 Senaste lydelse av 27 § se 1951:826.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

4 §. 4 §.

1. Med skattepliktigt bryggeri

förstås i denna förordning

bryggeri, där maltdrycker av samtliga

klasser må tillverkas.

Med skattefritt bryggeri

förstås bryggeri, där endast maltdrycker

av första klassen må tillverkas.

5 §•

3. Vid bryggeri skall finnas en

föreståndare ( bryggeriföreståndare),

som är ansvarig för att rörelsen bedrives

enligt föreskrifterna i denna

förordning och bestämmelser som

meddelas med stöd av densamma.

För bryggeriföreståndaren skall finnas

ersättare, som i bryggeriföreståndarens

frånvaro skall ansvara för rörelsen.

Bryggeriföreståndare och ersättare

för denne utses av tillverkaren.

Tillverkare, som personligen handhar

den omedelbara ledningen av rörelsen,

må själv vara bryggeriföreståndare.

Finner kontrollstyrelsen bryggeriföreståndare

icke vara lämplig för

uppdraget, må styrelsen ålägga tillverkaren

att utse annan bryggeriföreståndare.

6 §•

5. Tillverkare har att på egen bekostnad

anskaffa de journaler och

andra handlingar, vilka enligt föreskrift

i denna förordning eller med

stöd av densamma meddelade bestämmelser

skola föras eller upprättas

i bryggeri.

Tillverkare är pliktig att ställa sig

till efterrättelse de föreskrifter, som

kontrollstyrclsen meddelar angående

förandet eller upprättandet av

nämnda journaler och handlingar

1. Med lättölsbryggeri förstås

i denna förordning bryggeri, där

endast lättöl må tillverkas.

Med ölbryggeri förstås bryggeri,

där Öl och lättöl men ej starköl

må tillverkas.

Med starkölsbryggeri förstås

bryggeri, där starköl, Öl och lättöl

må tillverkas.

5 §.

3. Vid bryggeri skall finnas en

föreståndare (bryggeriföreståndare),

som är ansvarig för att rörelsen bedrives

enligt föreskrifterna i denna

förordning och med stöd därav meddelade

bestämmelser.

Tillverkare, som personligen handhar

den omedelbara ledningen av rörelsen,

må själv vara bryggeriföreståndare.

I annat fall utses sådan

föreståndare av tillverkaren. Vid förfall

för föreståndaren må en av tillverkaren

utsedd ersättare ansvara för

rörelsen.

Har någon godkänts såsom föreståndare

för tillverkares detaljhandel

med Öl eller såsom ersättare för sådan

föreståndare enligt ölförsäljning

sförordningen, må han jämväl

vara bryggeriföreståndare eller ersättare

för sådan. I annat fall ankommer

det på kontrollstyrelsen att pröva

bryggeriföreståndares eller ersättares

lämplighet samt, om så finnes

påkallat, ålägga tillverkaren att utse

annan föreståndare eller ersättare.

6 §•

5. Tillverkare har att på egen bekostnad

anskaffa de handlingar,

vilka enligt föreskrift i denna förordning

eller med stöd därav meddelade

bestämmelser skola föras

eller upprättas i bryggeri.

Tillverkare är pliktig att ställa

sig till efterrättelse de föreskrifter,

som kontrollstyrelsen meddelar angående

förandet eller upprättandet

av nämnda handlingar samt angåen
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

samt angående deras bevarande under

viss tid och insändande i original

eller avskrift till kontrollmyndighet.

6. Tillverkare är pliktig att vid anfordran

hålla sina handelsböcker med

tillhörande verifikationer ävensom i

5 mom. omnämnda journaler och

handlingar tillgängliga för kontrolltjänsteman.

(Föreslagen lydelse:)

de deras bevarande under viss tid

och insändande i original eller avskrift

till kontrollstyrelsen.

6. Tillverkare är pliktig att vid

anfordran hålla sina handelsböcker

med tillhörande verifikationer ävensom

i 5 mom. nämnda handlingar

tillgängliga för kontrolltjänsteman.

2 KAP.

Om tillverkning av maltdrycker i

skattepliktigt bryggeri.

7 §•

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må

tillverkning av maltdrycker av andra

eller tredje klassen icke bedrivas

i annat bryggeri än sådant, i vilket

dylik tillverkning enligt tillståndsbevis

bedrivits efter ingången av oktober

månad 1938.

Har, av annan anledning än för

vidtagande av reparation, under ett

tillverkningsår i skattepliktigt bryggeri

icke företagits brygd för framställning

därstädes av maltdrycker

av andra eller tredje klassen, må

tillverkningen av sådana maltdrycker

icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd

ånyo upptagas i bryggeriet.

8 §.

1. Har någon erhållit Kungl.

Maj:ts tillstånd att bedriva tillverkning

av maltdrycker av andra och

tredje klasserna i visst bryggeri eller

har någon övertagit den rörelse, som

i skattepliktigt bryggeri bedrivits av

annan, skall han till kontrollstyrelsen

göra anmälan om tillverkningens

upptagande och dagen därför

(driftsanmälan) och i densamma

uppgiva:

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress,

c) namnen å bryggeriföreståndare

och ersättare för denne,

Om tillverkning av maltdrycker i

Öl- och starkölsbryggerier.

7 §•

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd må

Öl icke tillverkas i annat bryggeri

än sådant, i vilket dylik tillverkning

enligt tillståndsbevis bedrivits efter

ingången av oktober månad 1938.

För rätt att tillverka starköl erfordras

särskilt tillstånd av Kungl.

Maj:t. Därvid äger Kungl. Maj:t föreskriva

de villkor som prövas erforderliga.

Rätt att tillverka Öl eller starköl

må av Kungl. Maj:t indragas om

den icke längre utövas. Innan beslut

om indragning meddelas, skall

tillverkaren beredas tillfälle att yttra

sig.

8 §.

1. Har någon erhållit Kungl.

Maj :ts tillstånd att tillverka Öl eller

starköl i visst bryggeri eller har någon

övertagit den rörelse, som i öleller

starkölsbryggeri bedrivits av

annan, skall han till kontrollstyrelsen

göra anmälan om tillverkningens

upptagande och dagen därför

(driftsanmälan) och i denna uppgiva:
a)

bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress,

c) namnen å bryggeriföreståndare

och ersättare för denne,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

d) namnet å den person, som jäm- d) namnet å den person, som jämlikt

16 § 2 mom. utsetts att vara likt 16 § 2 mom. utsetts att vara

forsedelskontrollant vid brygge- forsedelskontrollant vid bryggeriet,

samt riet. samt

e) huruvida maltdrycker av första e) huruvida lättöl skall tillverkas i

klassen skola tillverkas i brygge- bryggeriet.

riet.

Föreligger ej-------bevis därom.

Innan sådant-------av anmälningen.

2. Under den sista månaden av

varje tillverkningsår skall tillverkare,

som ämnar fortsätta rörelsen

under det kommande tillverkningsåret,

till kontrollstyrelsen göra anmälan

därom och samtidigt lämna

uppgift angående de förhållanden,

som angivas i 1 mom. första stycket

a)—e).

3. Inträder ändring i förhållande, 2. Inträder ändring i forhållande,

varom uppgift lämnats enligt 1 eller varom uppgift lämnats . enligt^ 1

2 inom., skall tillverkaren inom åtta inom., skall tillverkaren inom åtta

dagar underrätta kontrollstyrelsen dagar underrätta kontrollstyrelsen

därom. därom.

4. Ämnar tillverkare helt nedlägga 3. Ämnar tillverkare helt nedlagga

rörelsen vid bryggeri, skall han i rörelsen vid bryggeri, skall han i

god tid förut till kontrollstyrelsen god tid förut till kontrollstyrelsen

göra anmälan därom med uppgift göra anmälan därom med uppgift

om dagen, då nedläggandet kommer om dagen, då nedläggandet kommer

att ske. Efter den uppgivna dagen att ske. Efter den uppgivna dagen

må rörelsen icke fortsättas. må rörelsen icke fortsättas.

9 §•

1. över skattepliktigt bryggeri

skall finnas planritning jämte beskrivning

i två exemplar, av vilka

det ena skall förvaras i bryggeriet

och det andra hos kontrollstyrelsen.

Ny planritning jämte beskrivning

skall upprättas, då kontrollstyrelsen

•id prövar erforderligt.

2. Pannor, jäskar och lagerbehållare

skola vara uppmätta och märkta

på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.

3. Allt för tillverkningen i skattepliktigt

bryggeri avsett malt skall

uppvägas å en i bryggeriet uppställd

justerad automatisk våg, försedd

med självregistrerande räkneverk.

Vågen skall anskaffas och underhållas

av tillverkaren.

1. I Öl- och starkölsbryggerier

skola pannor, jäskar och lagerbehållare

vara uppmätta och märkta

på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.

2. Allt för tillverkningen avsett

malt skall uppvägas å en i bryggeriet

uppställd justerad automatisk

våg, försedd med självregistrerande

räkneverk. Vågen skall anskaffas

och underhållas av tillverkaren.

Om vågen blivit obrukbar eller

om eljest särskilda förhållanden

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

Angående skyldighet-------

10 §.

För tillverkning av maltdrycker

av andra och tredje klasserna må

endast användas torkat, rostat eller

bränt kornmalt samt humle, jäst

och vatten, såvida icke kontrollstyrelsen

medgiver användning jämväl

av andra råämnen. Användning av

sackarin må dock icke medgivas.

Med sackarin förstås i denna förordning

varje konstgjort sötningsmedel,

som har högre söthetsgrad

än raffinerat socker men icke sockrets

näringsvärde.

(Föreslagen lydelse:)

föreligga, äger kontrollstyrelsen

medgiva, att malt under viss tid må

uppvägas på annat sätt än ovan

sägs.

— i 21 §.

10 §.

För tillverkning av Öl och starköl

må endast användas torkat, rostat

eller bränt kornmalt samt humle,

jäst och vatten, såvida icke kontrollstyrelsen

medgiver användning

jämväl av andra råämnen.

11 §• 11 §.

Tillverkning för försäljning av Tillverkning för försäljning av

maltdryck av tredje klassen må äga starköl, vars alkoholhalt överstiger

rum allenast för utförsel ur riket fyra och en halv viktprocent, må äga

samt för vetenskapligt, medicinskt rum endast för utförsel ur riket

farmaceutisk^ tekniskt, industriellt samt för vetenskapligt, medicinskt,

eller annat likartat ändamål. farmaceutisk!, tekniskt, industriellt

eller annat likartat ändamål.

4 KAP.

Om tillverkning av maltdrycker i

skattefritt bryggeri.

22 §.

1. Har någon för avsikt att upptaga

tillverkning av maltdrycker av

allenast första klassen i nytt bryggeri

eller i äldre bryggeri, i vilket

rörelsen nedlagts, eller har någon

övertagit den rörelse, som i skattefritt

bryggeri bedrivits av annan,

skall han till kontrollstyrelsen göra

anmälan om tillverkningens upptagande

och dagen därför (driftsanmälan)

och i densamma uppgiva:

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress, samt

Om tillverkning av maltdrycker i

lättölsbryggeri.

22 §.

1. Har någon för avsikt att upptaga

tillverkning av enbart lättöl i

nytt bryggeri eller i äldre bryggeri,

i vilket rörelsen nedlagts, eller har

någon övertagit den rörelse, som i

lättölsbryggeri bedrivits av annan,

skall han till kontrollstyrelsen göra

anmälan om tillverkningens upptagande

och dagen därför (driftsanmålan)

och i denna uppgiva:

a) bryggeriets namn och belägenhet,

b) tillverkarens fullständiga namn

och postadress, samt

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

c) namnen å bryggeriförestån- c) namnen å bryggeriföreståndare

och ersättare för denne. dare och ersättare för denne.

Föreligger ej------bevis därom.

Innan sådant------av anmälningen.

2. Under den sista månaden av

varje tillverkningsår skall tillverkare,

som ämnar fortsätta rörelsen

under det kommande tillverkningsåret,

till kontrollstyrelsen göra anmälan

därom och samtidigt lämna

uppgift angående de förhållanden,

som angivas i 1 mom. första stycket

a)—c).

3. Inträder ändring i förhållande,

varom uppgift lämnats enligt 1 eller

2 mom., skall tillverkaren inom åtta

dagar underrätta kontrollstyrelsen

därom.

4. Ämnar tillverkare helt nedlägga

rörelsen vid bryggeri, skall han i

god tid förut till kontrollstyrelsen

göra anmälan därom med uppgift

om dagen, då nedläggandet kommer

att ske. Efter den uppgivna dagen

må rörelsen icke fortsättas.

23 §.

Maltdrycker av andra eller tredje

klassen må icke införas i skattefritt

bryggeri med därtill hörande lokaler,

upplagsplatser och andra förvarinqsställen.

24 §.

1. Tillverkare i skattefritt bryggeri

skall rörande verkställda brygder

föra särskild journal (bryggjournal).

25 §.

Stamvörtstyrkan hos maltdryck

av första klassen må icke överstiga

sex eller understiga fyra procent.

Stamvörtstyrkan hos-----

Utan hinder av vad i första stycket

stadgas må kontrollstyrelsen

medgiva, att vid tillverkning i visst

bryggeri av maltdryck av första

klassen stamvörtstyrkan må överstiga

sex procent, därest de åtgärder,

vilka tillverkaren ämnar vidtaga

i syfte att förhindra, att alkoholhalten

kan överstiga en och åtta

tiondels viktprocent, finnas vara

2. Inträder ändring i förhållande,

varom uppgift lämnats enligt

1 inom., skall tillverkaren inom åtta

dagar underrätta kontrollstyrelsen

därom.

3. Ämnar tillverkare helt nedlägga

rörelsen vid bryggeri, skall han i

god tid förut till kontrollstyrelsen

göra anmälan därom med uppgift

om dagen, då nedläggandet kommer

att ske. Efter den uppgivna dagen

må rörelsen icke fortsättas.

24 §.

1. Tillverkare i lättölsbryggeri skall

rörande verkställda brygder föra särskild

journal (bryggjournal).

25 §.

Stamvörtstyrkan hos lättöl må

icke överstiga sex eller understiga

fyra procent.

— hänsyn därtill.

Utan hinder av vad i första stycket

stadgas må kontrollstyrelsen

medgiva, att vid tillverkning av

lättöl i visst bryggeri stamvörtstyrkan

må överstiga sex procent, om de åtgärder,

tillverkaren ämnar vidtaga

för att förhindra, att alkoholhalten

kan överstiga en och åtta tiondels

viktprocent, finnas vara betryggande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

betryggande. Vid tillverkning, som

bedrives enligt sådant tillstånd, må

sackarin icke användas.

Tillstånd som--------äro betryggande.

26 §.

Vört må utlämnas från bryggeri

allenast då vörten är avsedd för

bakning eller eljest för annat industriellt

ändamål än tillverkning av

maltdrycker. Från skattefritt bryggeri

må icke utlämnas vört av högre

extrakthalt än sex procent. Kontrollstyrelsen

äger, där så finnes erforderligt,

meddela närmare föreskrifter

angående de villkor, under

vilka utlämnandet må ske.

Vad nu är sagt skall icke utgöra

hinder för tillverkare, §om efter vederbörlig

anmälan i bryggeri bedriver

tillverkning av maltextrakt,

att därifrån utföra dylik vara.

26 §.

Från lättölsbryggeri må icke utlämnas

vört av högre extrakthalt än

sex procent. Vad nu sagts skall icke

utgöra hinder för tillverkare, som

efter vederbörlig anmälan i bryggeri

bedriver tillverkning av maltextrakt,

att därifrån utföra dylik vara.

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri utlämnas

endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan förslutning.

Såväl stämpel som etikett

skall innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, varest tillverkningen

skett, samt beteckningen för den

klass, till vilken maltdrycken är

hänförlig. I stället för bryggeriets

namn må användas en såsom ursprungsbeteckning

lämplig, av kon
-

27 §.

Maltdrycker må från bryggeri utlämnas

endast på kärl, som äro

stämplade och försedda med etikett.

Beträffande flaska må stämplingen

ske å kork, propp eller annan förslutning.

Såväl stämpel som etikett

skola innehålla uppgift om namnet

å det bryggeri, där tillverkningen

skett, samt sifferbeteckning (I, II

eller III) för den klass, till vilken

maltdrycken är hänförlig. I stället

för bryggeriets namn må användas

en såsom ursprungsbeteckning lämp
-

trollmyndigheten godkänd förkort- lig, av kontrollstyrelsen godkänd för“n~

L x kortning av namnet eller bryggeriets

ning av namnet eller ock bryggeriets

inregistrerade varumärke.

Klassbeteckning erfordras icke i

fråga om maltdryck av tredje klassen,

som utlämnas för utförsel ur

riket eller till svensk frihamn. I

stämpel å flaska eller propp till flaska,

varå utlämnas annan dryck av

första klassen än lagrat svagdricka,

erfordras icke uppgift om bryggeriets

inregistrerade varumärke.

Siff erbeteckning erfordras icke för

starköl, som utlämnas för utförsel ur

riket eller till svensk frihamn. I

stämpel å flaska eller propp till flaska,

varå utlämnas färskt lättöl, erfordras

icke uppgift om bryggeriets

namn.

namn.

Etikett må------är hänförlig.

Överstiger stamvörtstyrkan hos Överstiger stamvörtstyrkan hos

maltdryck av första klassen sex pro- lättöl sex procent, skall etiketten incent,

skall etiketten innehålla upp- nehålla uppgift därom,

gift därom.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Kontrollstyrelsen äger meddela

Vad i denna paragraf stadgas

skall icke äga tillämpning, då maltdryck

av första klassen av köpare

avhämtas i öppet kärl.

Angående märkning — — -----

28 §.

För varje tillverkningsår eller del

därav, varunder tillverkning av

maltdrycker av första klassen skall

bedrivas i bryggeri, är tillverkaren

pliktig att förskottsvis till statsverket

utgiva bidrag till kostnaden för

kontrollen å nämnda tillverkning

vid bryggeriet med etthundrafemtio

kronor. Påbörjas tillverkningen under

den senare hälften av ett tillverkningsår,

utgår dock avgiften

för samma år med allenast sjuttiofem

kronor. Bidraget inbetalas å

tid och på sätt, som kontrollstyrelsen

bestämmer.

Erlägges icke bidragsbelopp för

visst bryggeri inom föreskriven tid,

må kontrollstyrelsen meddela förbud

tills vidare, till dess beloppet

guldits, mot tillverkning av maltdrycker

av första klassen vid bryggeriet.

Vad i------------

29 §.

Den, som —----;--— —

Bedrives tillverkningen yrkesmässigt

eller eljest i större omfattning

än i första stycket avses, vare straffet

dagsböter, ej under tio, eller fängelse

i högst sex månader.

Den, som fälles till ansvar jämlikt

andra stycket, skall ock dömas

skyldig att för den tillverkade myckenheten

gälda skatt, vilken skall

beräknas efter den i 13 § för maltdryck

av tredje klassen bestämda

skattesatsen, såvitt icke visas, att

de tillverkade maltdryckerna varit

hänförliga till andra klassen, då

närmare bestämmelser om det sätt,

på vilket ovan föreskrivna uppgifter

skola anbringas i stämpel och

å etikett.

Vad i denna paragraf stadgas

skall icke äga tillämpning, då lättöl

av köpare avhämtas i öppet kärl.

- i livsmedelsstadgan.

28 §.

För varje halvt tillverkningsår

eller del därav, varunder lättöl skall

tillverkas i bryggeri, är tillverkaren

pliktig att förskottsvis till statsverket

utgiva bidrag till kontrollkostnaderna

med sjuttiofem kronor. Bidraget inbetalas

å tid och på sätt, som kontrollstyrelsen

bestämmer.

Erlägges icke bidragsbelopp för

visst bryggeri inom föreskriven tid,

må kontrollstyrelsen meddela förbud

tills vidare, till dess beloppet

guldits, mot tillverkning av lättöl vid

bryggeriet.

denna paragraf.

29 §.

— med dagsböter.

Bedrives tillverkningen yrkesmässigt

eller eljest i större omfattning

än i första stycket sägs, vare straffet

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

Den, som fälles till ansvar jämlikt

andra stycket, skall ock dömas

skyldig att för den tillverkade myckenheten

gälda skatt, vilken skall

beräknas efter den i 13 § för starköl

bestämda skattesatsen, såvitt

icke visas, att de tillverkade maltdryckerna

varit att hänföra till Öl,

då skatten skall beräknas efter

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

skatten skall beräknas efter skattesatsen

för sistnämnda klass. I intet

fall må dock skatten utgå med mindre

belopp än tvåhundrafemtio kronor.

Vad i tredje stycket sägs skall

icke äga tillämpning, då det visas

sannolika skäl för att de tillverkade

maltdryckerna varit hänförliga till

första klassen, samt ej heller då

skatt för desamma påförts eller

kommer att påföras enligt bestämmelserna

i 3 kapitlet.

31 §.

Den, som i strid mot förbud som

avses i 18 § 3 mom. utför maltdrycker

från skattepliktigt bryggeri straffes

med dagsböter, ej under tjugu,

eller med fängelse i högst sex månader.

Maltdrycker, vilka av tillverkare

i strid mot sådant förbud utförts

från skattepliktigt bryggeri och vilka

fortfarande äro i tillverkarens

besittning, vare förverkade tillika

med kärl och emballage, vari de

förvaras.

Vad som på grund av denna bestämmelse

tagits i beslag må av den

myndighet, som förordnat om beslaget,

genast försäljas till annan

tillverkare eller, därest försäljning

icke kan komma till stånd, förstöras.

32 §. 1

1. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i skatteplikt*9t''

bryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med beteckning

för maltdryck av andra

(Föreslagen lydelse:)

skattesatsen för denna vara. I intet

fall må dock skatten utgå med

mindre belopp än tvåhundrafemtio

kronor.

Vad i tredje stycket sägs skall

icke äga tillämpning, då det visas

sannolika skäl för att de tillverkade

maltdryckerna varit att hänföra till

lättöl, samt ej heller då skatt för

dem påförts eller kommer att påföras

enligt bestämmelserna i 3 kapitlet.

31 §.

Den som i strid mot förbud som

avses i 18 § 3 mom. utför maltdrycker

från bryggeri, straffes med

dagsböter, ej under tjugu, eller med

fängelse i högst sex månader.

Maltdrycker, vilka av tillverkare

i strid mot sådant förbud utförts

från bryggeri och vilka fortfarande

äro i tillverkarens besittning, vare

förverkade tillika med kärl och

emballage, vari de förvaras.

Vad som på grund av denna bestämmelse

tagits i beslag må av den

myndighet, som förordnat om beslaget,

genast försäljas till annan

tillverkare.

32 §.

1. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i starkölsbryggeri

och som för försäljning

inom riket utlämnats från bryggeriet

på kärl, stämplat med beteclcning

för maltdryck av tredje klassen,

överstiga fyra och en halv viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren,

där ej utlämnandet skett för

ändamål som angives i 11 §, med

dagsböter.

2. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med beteckning

för maltdryck av andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:)

klassen, överstiga tre och två tiondels

viktprocent, straffes bryggeriföreståndaren

med dagsböter, ej under

tjugu.

Har förseelsen skett i allenast

ringa omfattning och ej uppsåtligen

och har bryggeriföreståndaren ej

heller gjort sig skyldig till grov

vårdslöshet vid tillverkningen eller

utlämnandet, må straffet nedsättas

till fem dagsböter.

2.'' Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i skattefritt

bryggeri eller som tillverkats ^ i

skattepliktigt bryggeri och därifrån

utlämnats antingen på kärl, stämplat

med beteckning för maltdryck

av första klassen, eller på öppet

kärl, överstiga två viktprocent,

eller befinnes alkoholhalten i dylik

maltdryck överstiga en och åtta

tiondels men icke två viktprocent

och äro omständigheterna sådana,

att det måste antagas, att åtgärd avsiktligt

vidtagits för att alkoholhalten

skulle bliva högre än en och

åtta tiondels viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren med

dagsböter, ej under tjugu. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande,

må till fängelse i högst sex

månader dömas.

Överstiger alkoholhalten en och

åtta tiondels men icke två viktprocent

och föreligga ej sådana omständigheter,

som nyss sagts, men

har bryggeriföreståndaren vid tillverkningen

eller utlämnandet gjort

sig skyldig till grov vårdslöshet,

straffes med dagsböter, ej under

fem.

3. Bryggeriföreståndare i skattefritt

bryggeri, som fälles till ansvar

enligt denna paragraf, skall ock

förpliktas att gälda skatt enligt vad

i 29 § sägs.

(Föreslagen lydelse:)

klassen, överstiga två och åtta tiondels

viktprocent, straffes bryggeriföreståndaren

som i 1 mom. sägs.

3. Befinnes alkoholhalten i maltdryck,

som tillverkats i lättölsbryggeri

eller som tillverkats i Öl- eller

starkölsbryggeri och därifrån utlämnats

antingen på kärl, stämplat med

beteckning för maltdryck av första

klassen, eller på öppet kärl, överstiga

två viktprocent,

eller befinnes alkoholhalten i dylik

maltdryck överstiga en och åtta

tiondels men icke två viktprocent

och äro omständigheterna sådana,

att det måste antagas, att åtgärd avsiktligt

vidtagits för att alkoholhalten

skulle bliva högre än en och

åtta tiondels viktprocent,

straffes bryggeriföreståndaren med

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

Överstiger alkoholhalten en och

åtta tiondels men icke två viktprocent

och föreligga ej sådana omständigheter,

som nyss sagts, men

har bryggeriföreståndaren vid tillverkningen

eller utlämnandet gjort

sig skyldig till grov vårdslöshet,

straffes med dagsböter.

4. Bryggeriföreståndare i låttölsbryggeri,

som fälles till ansvar enligt

denna paragraf, skall ock förpliktas

att gälda skatt enligt vad i 29 § sägs.

33 §. 33 §•

Fullaöres icke ordentligen skyl- Fullgöres icke ordentligen den i

diqheten alt föra de i 14 § 1 mom. 14 § stadgade bokforingsskyldigheföreskrivna

journalerna eller ut- ten eller utföres med bryggenforeföras

med bryggeriföreståndares ståndares vetskap eller vilja ol eller

4 Bibang till riksdagens protokoll 195i. i samt. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

vetskap eller vilja maltdrycker av

andra eller tredje klassen från skattepliktigt

bryggeri annorledes än i

15 § föreskrivits, straffes bryggeriföreståndaren

med dagsböter, ej under

fem.

Användes vid tillverkningen av

maltdrycker av andra eller tredje

klassen råämne, vars användande

icke är tillåtet,

eller införas med bryggeriföreståndarens

vetskap och vilja maltdrycker

av andra eller tredje klassen

i skattefritt bryggeri eller i därtill

hörande lokaler, upplagsplatser

eller andra förvaringsställen,

eller fullgöres icke ordentligen

skyldigheten att föra den i 24 § 1

mom. föreskrivna journalen eller

den bok, som avses i 24 § 2 mom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna

i 25 eller 27 § och är förseelsen ej

straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren såsom

i första stycket sägs; dock

må straff för angivande av oriktig

klassbeteckning i stämpel eller å

etikett eller annan oriktig uppgift

å etikett icke ådömas, med mindre

förseelsen varit uppsåtlig.

36 §.

Den, som har att taga befattning

med kontroll enligt denna förordning,

må icke röja tillverkares yrkeshemlighet

och affärsförhållande i annat

fält än då sådant påfordras i tjänstens

intresse.

starköl från bryggeri annorledes än

i 15 § föreskrives, straffes bryggeriföreståndaren

med dagsböter.

Användes vid tillverkningen av Öl

eller starköl råämne, vars användande

icke är tillåtet,

eller fullgöres icke ordentligen

skyldigheten att föra den i 24 § 1

mom. föreskrivna journalen eller

den bok, som avses i 24 § 2 mom.,

eller iakttagas icke föreskrifterna

i 25 eller 27 § och är förseelsen ej

straffbar enligt 32 §,

straffes bryggeriföreståndaren såsom

i första stycket sägs; dock

må straff för angivande av oriktig

sifferbeteckning i stämpel eller å

etikett eller annan oriktig uppgift

å etikett icke ådömas, med mindre

förseelsen varit uppsåtlig.

36 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

vid granskning av handelsböcker med

tillhörande verifikationer, så ock

vad som eljest vid tillsyn å tillverkning

och beskattning av maltdrycker

inhämtats må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för det med bestämmelserna

avsedda ändamålet.

Bryter någon häremot, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sexmånader,

där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej

innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av målsägande.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Övergångsbestämmelser.

51

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955; dock att bestämmelse

som därigenom ändrats eller upphävts alltjämt skall äga tillämpning med

avseende å förhållanden som äro hänförliga till tiden dessförinnan, där ej

annat följer av vad nedan stadgas.

Genom förordningen upphävas

förordningen den 27 mars 1942 (nr 125) om visst undantag från bestämmelserna

i 25 § första stycket förordningen den 15 december 1939 (nr 887)

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker; samt

förordningen den 17 juni 1943 (nr 344) om rätt att använda sackarin vid

tillverkning av maltdrycker av andra klassen.

I fråga om rätt att tillverka starköl för försäljning inom riket för annat

ändamål än i 11 § sägs skola de genom denna förordning ändrade bestämmelserna

äga tillämpning även före den 1 oktober 1955.

Denna förordning skall, i vad avser 28 §, äga tillämpning även beträffande

bidrag för tiden den 1 oktober 1955—den 31 mars 1956.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

februari 195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om utformningen av den

framtida mjkterhetspolitiken samt anför följande.

INLEDNING.

\ id 1943 års riksdag väcktes i riksdagens båda kamrar likalydande motioner

(I: 123 och II: 177), i vilka yrkades dels en utredning av orsakerna till

det under krigsåren försämrade nykterhetstillståndet, dels en allmän översyn

av den svenska nykterhetslagstiftningen. Medan motionerna låg hos bevillningsutskottet,

tillsatte dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet

Wigforss, en sakkunnigutredning — den s. k. snabbutredningen — för

undersökning av den förstnämnda frågan (SOU 1944: 3). Med hänvisning till

denna utredning avstyrkte 1943 års bevillningsutskott (betänkande nr 40)

motionerna. I en reservation yrkades emellertid bifall till dessa. Reservanterna

framhöll att den ifrågasatta utredningen skulle medföra ett så tidsödande

arbete, att den kunde beräknas bli slutförd först under mera normala

förhållanden. Den skulle nämligen bl. a. kräva omfattande och tidsödande

sociologiska undersökningar för att möjliggöra en bedömning av verkningarna

av den förda nykterhetspolitiken och ett övervägande av de nya riktlinjer

för denna politik som kunde finnas vara av behovet påkallade. Beträffande

själva problemläget anfördes i reservationen följande.

De senare årens utveckling i nykterhctshänseende torde otvetydigt giva

vid handen, att det i vårt land nu tillämpade nykterhetspolitiska systemet

icke hållit måttet inför kristidens påfrestningar. Var orsakerna härtill kunna

vara att söka kan i nuvarande läge ej konstateras. Den möjligheten skulle

kunna tänkas, att det nu tillämpade systemet med individuell kontroll och

på forhand begränsad tilldelning, vilket system vid tillkomsten av 1937 års

rusdrycksförsäljningsförordning ansågs vara det för våra förhållanden mest

lämpliga, icke med nu rådande spritpriser innefattar den bästa lösningen vid

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

valet av system för vår nykterhetspolitik. å andra sidan är tänkbart, att de

nuvarande missförhållandena i nykterhetshänseende ej bero på att det tilllämpade

restriktionssystemet till sina huvudgrunder är otillfredsställande

utan äro föranledda av restriktionsbestämmelsernas utformning i särskilda

avseenden.

Reservanternas linje vann riksdagens bifall och i skrivelse den 28 juni 1943

(nr 455) anhöll riksdagen att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa en förutsättningslös

och allsidig utredning angående den svenska nykterhetslagstiftningens

framtida innehåll och utformning.

I anledning av denna skrivelse bemyndigade Kungl. Maj :t genom beslut

den 17 november 1944 chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fjorton

sakkunniga med uppdrag att verkställa denna utredning. Därvid anförde

departementschefen bl. a. följande.

Den av riksdagen begärda utredningen rörande planläggningen av vår nykterhetspolitik

på längre sikt synes nu böra igångsättas.

Jag delar uppfattningen att utredningen bör vara allsidig och förutsättningslös.

Utredningens arbete synes mig icke böra bindas av några på förhand

givna närmare anvisningar. En tillräcklig allmän vägledning torde det

ovan anförda, av riksdagen godkända uttalandet få anses innefatta. De sakkunniga

böra sålunda verkställa en omprövning av de grundläggande principerna

för vår nykterhetspolitik med utgångspunkt från en ingående undersökning

rörande verkningarna i olika avseenden av det hos oss i ett kvarts

sekel prövade systemet med individuell kontroll. Med stöd av erfarenheterna

från vårt eget land och andra länder med likartad social struktur böra de

sakkunniga söka komma fram till en grundad uppfattning om värdet av detta

system såsom medel att främja folknykterheten och att begränsa alkoholkonsumtionens

skador i jämförelse med värdet hos andra, här eller annorstädes

tillämpade metoder. Med ledning av salunda vunna resultat böra de sakkunniga

utarbeta och framlägga förslag till riktlinjer för ordnandet av spritdrycksför

sälj ningen i vårt land.

Ehuru riksdagen, såsom det förut anförda ger vid handen, vid sitt ställningstagande

till utredningskravet i huvudsak haft intresset inriktat på reglerna

för utminu tering av spritdrycker, böra de sakkunniga, i den mån de så

finna påkallat, ägna uppmärksamhet åt och föreslå reformer även beträffande

andra slag av försäljning av alkoholhaltiga drycker. De böra äga att i

ett sammanhang upptaga till bedömning hela den svenska nykterhetslagstiftningen

och mot varandra väga effekten av samhällets olika nykterhetsvårdande

åtgärder.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades tretton sakkunniga, vilka antog

benämningen 19U års mjkterhctskommitté. Under utredningsarbetets gång

ändrades delvis kommitténs sammansättning. Vid arbetets avslutande bestod

kommittén av följande ledamöter, landshövdingen G. Danielson, ordförande,

filosofie doktorn, ledamoten av första kammaren E. Englund, ledamoten av

andra kammaren E. Hagberg, fru Karin Larsson, Kälkebo, ledamöterna av

andra kammaren, redaktören A. Olsson och lantbrukaren J. Onsjö, rektorn,

filosofie doktorn I. Sefve, redaktören Valborg Svensson, agronomen, ledamoten

av andra kammaren W. Svensson, systembolagsdirektören G. Utterström

och kassörskan, ledamoten av andra kammaren Märta Öberg.

Med skrivelse den 30 september 1951 överlämnade nykterhetskommittén

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

till mig redogörelser för vissa av kommittén verkställda undersökningar.

Dessa hade sammanförts i två volymer, benämnda »Statistiska undersökningar

kring alkoholfrågan» (SOU 1951: 43) och »Verkan på den mänskliga

organismen av maltdrycker med olika alkoholhalt» (SOU 1951: 44). Den 19

april 1952 överlämnades den tredje volymen, »Undervisning, folkupplysning

och forskning på alkoholfrågans område» (SOU 1952: 12). Med skrivelser

den 17 oktober samma år överlämnades därefter ytterligare undersökningar

samt kommitténs huvudförslag. Redogörelse för dessa undersökningar

lämnas i den fjärde volymen, »Nykterhetsförhållanden i vissa främmande

länder in. in.» (SOU 1952: 52). I den femte delen, »Principbetänkande»

(SOU 1952:53), redovisas motiven för kommitténs principiella ställningstagande

till nykterhetspolitikens huvudlinjer och där ges även en översiktlig

redogörelse för de olika förslagens innehåll. Kommitténs författningsförslag

med utförliga motiveringar framläggs i de sjätte och sjunde volymerna,

»Rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård» (SOU 1952:54) resp.

fTillverkning och försäljning av maltdrycker» (SOU 1952: 55). Dessa delar

innefattar förslag till

1) förordning om försäljning av rusdrycker;

2) förordning om försäljning av Öl;

3) ändring i vissa delar av förordningen angående försäljning av vissa

alkoholfria och därmed jämförliga drycker; samt

4) ändring i vissa delar av förordningen angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker.

Beträffande dessa författningsförslag torde få hänvisas till kommitténs

betänkande, delarna VI och VII.

Över samtliga delar av betänkandet utom del III har efter remiss yttranden

avgivits av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, generaltullstyrelsen, medicinalstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statskontoret, överbefälhavaren,

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, statens organisationsnämnd,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävieborgs,

Västernorrlands och Västerbottens län, länsnykterhetsnämnderna

i alla län utom Västernorrlands län, nykterhetsnämnderna i Stockholm, Göteborg

och Malmö, stadsfullmäktige i Arvika, Borås, Eksjö, Gävle, Göteborg,

Haparanda, Hälsingborg, Jönköping, Karlskrona, Kiruna, Kumla, Linköping,

Malmö, Solna, Stockholm, Sundsvall, Uppsala och Visby, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska Nykterhetsvårdsförbundet, Föreningen Sveriges landsfiskaler,

styrelserna för statens alkoholistanstalter å Venngarn och Svartsjö, Styrelsen

för Erkända Alkoholistanstalten Hagbyhemmet, Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, Sveriges Storloge av IOGT, Nationaltemplarorden, Nykterhetsorganisationen

Verdandi, Sveriges Blåbandsförening, Vita Bandet, De

Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse, Centralförbundet för nykterhetsundervisning,

Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Systembolagens förtroen
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

denämnd, Systembolagens Personalförening, Sveriges Hotell- och RestauranIförbund,

Sverges Hotell- och Restaurangpersonals förbund, Svenska Turisthotellens

Riksförbund, Svenska Turisttrafikförbundet, Svenska Handelsagenters

Förening, Svenska Bryggareföreningen, Svenska Läkarnas Nykterhetsförening,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation,

Svenska Arbetsgivareföreningen, Riksförbundet Landsbygdens Folk,

Systembolagens Kontrollföreståndareförening samt Alkoholfria Hotell och

Restauranger Andelsförening u. p. a.

Sveriges pomologiska förening och Svenska fruktföreningen u. p. a. har

yttrat sig över delarna V och VI.

Efter remiss, som avsett del VII, har yttranden avgivits av kommerskollegium,

Svenska Bryggeriindustriarbetareförbundet, Malt- och Läskedryckslörbundet,

Föreningen Skattepliktiga Bryggerier, Föreningen Allmännyttiga

Kafébolag, Stockholms Kaféidkarförening och Sveriges Skeppshandlareförbund.

Utan remiss har yttranden inkommit från Aktiebolaget Göteborgssystemets

styrelse, Aktiebolaget Förbundsbryggeriet Södra Sverige, Stockholms

Handelskammare, Folkpartiets Kvinnoförbund och Kooperativa Kvinnogillesförbundet.

Generaltullstyrelsen har överlämnat av styrelsen infordrade yttranden

från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna

i Hälsingborg, Trelleborg, Landskrona och Haparanda, överståthållarämbetet

har överlämnat yttrande från polismästaren i Stockholm. Länsstyrelsen

i Stockholms län har bifogat yttranden från stadsfullmäktige i Södertälje,

kommunalfullmäktige i Sollentuna köping och länsavdelningen av Föreningen

Sveriges landsfiskaler. Vidare har länsstyrelsen i Uppsala län inhämtat

yttrande från stadsfullmäktige i Enköping samt länsstyrelsen i Kronobergs

län från nykterhetsnämnden i Växjö. Länsstyrelsen i Malmöhus län har

överlämnat yttranden från förste provinsialläkaren i länet, poliskamrarna

i Malmö och Hälsingborg samt Skånes handelskammare. Länsstyrelsen i

Skaraborgs län har bifogat yttrande från landsfogden i länet samt länsstyrelsen

i Västmanlands län från nykterhetsnämnden i Västerås.

Stockholms stadsfullmäktige och nykterhetsnämnd har förenat sig om ett

yttrande, som är gemensamt även för utskänkningskommittén, fatligvårdsnämnden,

barnavårdsnämnden, ungdomsstyrelsen, kommittén för förvärvsarbetande

kvinnor, sjukhusdirektionen, drätselnämnden, borgarrådsberedningen

och sladskollegiet. Yttrandet betecknas i fortsättningen såsom avgivet

av Stockholms stadsfullmäktige och nämnder.

Stadsfullmäktige i övriga städer har i allmänhet yttrat sig efter förberedande

behandling och förslag av nykterhetsnämnden, drätselkammaren och

beredningsutskottet, vilkas yttranden i regel bifogats.

Styrelsen för erkända alkoholistanstalten Åsbrohemmet, som beretts tillfälle

inkomma med utlåtande, har icke begagnat sig därav men har överlämnat

eu promemoria av anstaltens direktör.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund har bifogat och åberopat »Utta
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

lande av Nykterhetsf(rikets landsmöte 1953». Till detta uttalande ansluter

sig även IOGT, Nationaltemplarorden samt stadsfullmäktige i Visby.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag har närslutit yttranden av bolagets

fem dotterbolag, Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag,

östra Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, Skånes allmänna restaurangaktiebolag,

Västsveriges allmänna restaurangaktiebolag och Bergslagens allmänna

restaurangaktiebolag. Systembolagens Personalförening har bilagt

yttranden från två av föreningens kretsar, Stockholmskretsen och SmålandBlekingekretsen.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund har bifogat en av förbundet beställd

»P. M. rörande en granskning av 1944 års nykterhetskommittés betänkande,

utarbetad av fil. lic. Gunnar Eklund vid statistiska institutionen

vid Uppsala universitet» och försedd med förord av docenten Sten Malmquist.

Granskningen avser kommitténs statistisk-matematiska analys över

konsumtionsutvecklingen i vissa länder samt hållbarheten ur statistisk och

logisk synpunkt av argumenten för restriktionssystemets avskaffande.

Svenska Bryggareföreningen har åberopat vissa undersökningar av Institutet

för maltdrycksforskning, nämligen »Inköp och konsumtion av Öl i

svenska hushåll», »Pilsnerförsäljning och alkoholmissbruk, en statistisk studie

av försäljningsformernas inverkan på missbrukarantalet» samt »Pilsnermissbrukets

förhållande till antalet försäljningsställen».

Tjänstemännens Centralorganisation har överlämnat yttrande från Civila

Statsförvaltningens Tjänstemannaförbund; Riksförbundet Landsbygdens

Folk har bifogat ett yttrande av Sveriges Yrkesfruktodlares Riksförbund.

Kommerskollegium har inhämtat och bilagt yttranden från samtliga handelskamrar

i riket ävensom Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Kemiska

Industrikontor.

Vidare har Sveriges centrala restaurangaktiebolag i ett senare avgivet särskilt

yttrande bemött av kontrollstyrelsen framförd kritik mot bolagets

handhavande av folkrestaurangerna. Svenska Bryggareföreningen och kontrollstyreisen

har avlämnat kompletterande yttranden på vissa punkter.

Efter remissbehandlingen har en framställning inkommit från Sveriges

Socialdemokratiska Kvinnoförbund.

Slutligen har nykterhetskommitténs ordförande och två av dess sekreterare

i en särskild skrivelse bemött av kontrollstyrelsen framförd kritik mot

kommitténs utredningar.

Del III av kommitténs betänkande, som innehåller förslag om undervisning,

folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område, har tidigare

varit föremål för remissbehandling i särskild ordning. För betänkandet i

denna del och däröver avgivna yttranden redogöres närmare i särskild proposition.

Under nykterhetskommitténs utredningsarbete har en sakkunnigutredning

på ett närliggande område tillsatts och slutförts. Jag syftar därvid på 1946

års alkoholistvårdsutredning, som den 14 februari 1948 avlämnade betänkande

med förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948: 23). Nyk
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

terhetskommittén yttrade sig över alkoholistvårdsutredningens betänkande

och tillstyrkte i princip förslagen beträffande den slutna nyktcrhetsvården.

Beträffande den öppna nykterhetsvården gick emellertid nykterhetskommittén

i flera hänseenden längre än alkoholistvårdsutredningen och föreslog

bl. a. en kraftigare upprustning av nykterhetsvårdsorganen. Redogörelser

för alkoholistvårdsutredningens förslag och nykterhetskommitténs förslag i

dessa delar samt avgivna yttranden lämnas i särskilda propositioner om ny

alkoholistlagstiftning och upprustning av nykterhetsvården.

Vidare må nämnas, att ungdomsvårdskommittén, vars verksamhetsområde

har vissa beröringspunkter med nykterhetskommittén, den 2 juni 1951

avlämnat sitt slutbetänkande, »Ungdomen möter samhället» (SOU 1951: 41).

Nykterhetskommitténs förslag har vid remissbehandlingen fått ett i huvudsak

gynnsamt mottagande och även de remissinstanser, som intagit en

kritisk hållning, har direkt eller indirekt gett uttryck för åsikten att tiden

nu är inne att ompröva det rådande försäljningssystemet och dra upp nya

riktlinjer för nykterhetspolitiken. Jag har emellertid redan före remisstidens

utgång funnit lämpligt att som ett komplement till de utredningar nykterhetskommittén

haft att utföra undersöka möjligheterna att vidtaga vissa

ytterligare åtgärder ägnade att främja de nykterhetspolitiska strävandena.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden har jag sålunda tillkallat särskilda

sakkunniga, fördelade på sju olika kommittéer, att skyndsamt utreda

vissa specialfrågor.

Den 22 maj 1953 tillkallades fem sakkunniga, fil. lic. R. Meidner, ordförande,

jur. kand. B. Hagård, fil. dr G. Helén, direktören F. Stenbeck och

direktören N. Sundberg, att utreda frågan om en upplysningskampanj under

övergångstiden efter ett eventuellt avskaffande av motbokssystemet.

Efter slutfört uppdrag avgav de sakkunniga sitt betänkande den 11 november

samma år (stencilerat). De sakkunnigas förslag har remissbehandlats

och har därvid tillstyrkts i de flesta yttrandena. Vissa med utredningens

förslag sammanhängande principiella spörsmål kommer att här upptagas

tillsammans med huvudlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken. Övriga

av förslaget aktualiserade frågor torde få anmälas i särskild proposition.

De vid en eventuell övergång till ett friare system för spritförsäljning

förutsebara svårigheterna föranledde mig vidare att den 2 juni 1953 tillkalla

fem sakkunniga, ledamöterna av riksdagens andra kammare prosten

H. Hallén, ordförande, och redaktören T. Andersson, direktören O. Burman,

pressombudsmannen i Landsorganisationen, redaktören G. Dahlander samt

ledamoten av andra kammaren socialsekreteraren E. Rimmerfors, för att

verkställa en utredning angående tillfällig förstärkning av nykterhetsnämnderna

med frivilliga krafter under eu sådan övergång. Utredningsmännen,

som antagit benämningen nykterhetsnämndssakkunniga, överlämnade sitt

betänkande den 19 november 1953 (stencilerat). Närmare redogörelse för de

sakkunnigas förslag och yttranden över desamma lämnas i propositionerna

rörande nykterhetsvården.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Den 2 juni 1953 tillkallades fyra andra sakkunniga, nämligen undervisningsrådet

R. Lund, ordförande, gymnastikdirektören O. Halidén, domprosten

N. Karlström och statskommissarien K. A. Lindbergson, för att verkställa

utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande

sammanslutningar. Utredningen har den 2 november 1953 överlämnat

en promemoria med förslag rörande stöd åt nykterhetsorganisationerna

in. m. och har den 8 december 1953 avlämnat betänkande med förslag

rörande bidrag till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet (båda stencilerade).

Närmare redogörelser för förslagen och deras remissbehandling

lämnas i särskilda propositioner.

Den 2 juni 1953 tillkallades vidare överdirektören S. Almgren med uppdrag

att verkställa en översyn av den inbördes avvägningen av beskattningen

av spritdrycker, vin, maltdrycker och läskedrycker. Utredningsmannen

har den 16 oktober samma år avgivit sitt förslag (stencilerat), vilket

remissbehandlats. Efter samråd med utredningsmannen har 1951 års kommiité

för indirekta skatter framlagt förslag till skärpt spritdrycksbeskattning.

Utredningarnas förslag har, såvitt angår beskattningen av rusdrycker,

redan behandlats i propositionen nr 28. Rörande maltdrycks- och läskedrycksbeskattningen

framlägges särskild proposition, som anmäles denna

dag.

Den 2 november 1953 tillkallades fem sakkunniga, överdirektören H.

Älmeby, ordförande, direktören F. Hildestrand, generalsekreteraren J. Kullgren,

undervisningsrådet R. Lund och direktören, friherre O. C:son Rudbeck,

med uppdrag att verkställa en utredning angående en försöksverksamhet

med spritutskänkning utan samband med måltid. De sakkunniga bär den

18 december samma år inkommit med betänkande i ämnet (stencilerat).

Förslagets innebörd och yttranden som avgivits över detsamma redovisas

i det följande tillsammans med övriga spörsmål om utskänkning av rusdrycker.

Den ena av de båda återstående snabbkommittéerna utreder frågor om

stöd åt alkoholfria restauranger och främjande av ett alkoholfritt umgängesliv.

Den andra kommittén verkställer en utredning rörande restauratörernas

utskänkningsvinst samt rörande möjligheterna att avskaffa drickspenningsystemet.

Dessa kommittéer har ännu ej avslutat sitt arbete men jag förutsätter

att utredningsuppdragen skall kunna slutföras inom sådan tid att förslag

i dessa ämnen skall kunna föreläggas 1955 års riksdag.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de genom ovannämnda

förslag aktualiserade frågorna. Därvid kommer jag att uppdraga riktlinjer

för en ny nykterhetspolitik samt att framlägga förslag till ny lagstiftning

om försäljning av alkoholdrycker. Jag skall till en början lämna en kortfattad

redogörelse för den tidigare utvecklingen och samhällets nuvarande nykterhetsfrämjande

åtgärder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

AVD. I. SAMHÄLLETS NUVARANDE

NYKTERHETSFRÄMJANDE ÅTGÄRDER.

Historik.

De äldsta bestämmelserna.

Huvudprinciperna för den nuvarande svenska nykterhetslagstiftningen leder

sitt ursprung från den år 1855 företagna regleringen av tillverkning och

försäljning av brännvin. Då skildes brännvinshandeln från annan handel

och lades under tillståndstvång. Samtidigt uppdelades detaljhandeln i utminutering

och utskänkning samt infördes kommunal vetorätt beträffande

flertalet detalj handelsrättigheter. Tillverknings- och försälj ningsavgif ter pålades

för att dels minska förbrukningen dels öka statens inkomster. Möjligheter

öppnades att upplåta samtliga detalj handelsrättigheter till särskilda

för ändamålet bildade bolag. Sådana hade redan före 1855 bildats på ett par

orter, men detta system fick större spridning först sedan ett bolag i Göteborg

på 1860-talet fått ensamrätt att sälja brännvin mot att det lämnade hela vinsten

till kommunen. Genom tillkomsten av sådana bolag, s. k. Göteborgssystembolag,

landet runt minskades under de följande årtiondena så småningom

det enskilda vinstintresset i handeln med brännvin och andra billiga

spritdrycker.

1910-talets lagstiftning.

Nästa stora förändring skedde på 1910-talet på initiativ av med. dr Ivan

Bratt och under medverkan av 1911 års nykterhetskommitté. Reformen innebar

på de flesta punkter en mera konsekvent utbyggnad av de förut gällande

principerna. Systembolagen reformerades och deras verksamhet utsträcktes

från enbart brännvinshandel till all handel med rusdrycker. Partihandeln

och reningen av råsprit desintresserades och koncentrerades till AB

Vin- & sprilcentralen. Därjämte infördes två väsentliga nyheter: individuella

restriktioner och alkoholistvård.

Ända sedan brännvinshandeln på 1850-talet börjat överlämnas åt bolag,

som »i sedlighetens intresse» skulle sälja varan, hade vissa restriktioner

för inköpen tillämpats. Dessa var länge uteslutande generella, d. v. s. träffade

alla kunder lika oavsett hur de använde rusdrycker. Exempel på sådana

restriktioner var tidigare stängning på avlöningsdagar och förbud att köpa

mindre än en viss mängd åt gången. Sådana generella restriktioner var (och

är) särskilt vanliga i fråga om utskänkningen.

Tanken på individuella restriktioner synes först ha tagits upp i en motion

i andra kammaren vid 1901 års riksdag (nr 129). I motionen yrkades att för

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i.

minuthandel med brännvin skulle införas bestämmelser av samma slag som

för handel med explosiva varor, d. v. s. att tillstånd skulle sökas för att

köpa brännvin och köparen skulle vara skyldig att personligen underteckna

ett kvitto, som upptoge varumängd, år och dag samt köparens bostad. Motionen

vann inte gehör i riksdagen.

Liknande tankar framfördes några år senare av Bratt först i trängre kretsar

och senare offentligt i tidningsartiklar och i två broschyrer: »Kan nykterhetsfrågan

lösas utan totalförbud?» (1909) och »Nykterhetspolitiska utvecklingslinjer»

(1911). Bratts synpunkter präglade också det av en kommitté

inom Svenska läkaresällskapet utgivna arbetet »Alkoholen och samhället»

(1912), vars utarbetande Bratt tog verksam del i.

Bakgrunden till Bratts framträdande var den växande förbudsrörelsen,

som just år 1909 fick ny vind i seglen. Under storstrejken detta år gällde en

tid totalt rusdrycltsförbud och de positiva verkningarna därav påverkade

säkerligen opinionen. Vid en av nykterhetsorganisationerna anordnad namninsamling

vintern 1909—10 anteckade sig nära 2 milj. personer, eller 56 %

av befolkningen över 18 år på listor med opinionsyttring för förbud.

Bratt trodde inte på möjligheterna att genomföra ett förbud, och han

ansåg det inte önskvärt att påtvinga minoriteten ett sådant, om det var

möjligt att komma åt de grova alkoholskadorna på annat sätt. Detta ansåg

han kunna ske genom att göra inköpsrätten beroende av särskilt tillstånd

och genom att dela upp kunderna på ett stort antal detalj affärer, där försälj

ningspersonalen skulle kunna lära känna hela kundkretsen. Den som

misskötte sig skulle få tillståndet indraget på längre eller kortare tid. Någon

begränsning av inköpsrätten på förhand var in le avsedd. Bratt tänkte

S1g att systembolagens verksamhet skulle övertagas av en kommunal »alkoholnämnd»

bestående av två »byråer». Den »första byrån» skulle sköta försäljningen

och den »andra byrån» ta hand om alkoholisterna, d. v. s. fylla

den funktion som nu utövas av nykterhetsnämnden.

Förbudstanken hade en stark ställning vid tiden för det politiska systemskiftet

1911. Därför blev det en av ministären Staaffs första åtgärder att

igångsätta en utredning om förutsättningarna för ett allmänt rusdrycksförbud.

Detta skedde genom i91i års nykterhetskommitté, vilken emellertid

också fick i uppdrag att undersöka andra möjligheter att minska alkoholskadorna.

Bland ledamöterna befann sig Bratt och det betänkande (nr V),

som kommittén avgav den 5 januari 1914, innehöll som en väsentlig del ett

förslag till försäljningslagstiftning i huvudsak efter Bratts riktlinjer. Samtidigt

föreslog kommittén införande av »lokalt veto», d. v. s. rätt för kommunernas

invånare att genom folkomröstning förbjuda rusdrycksförsäljning

inom kommunens område.

1911 års nykterhetskommittés förslag innebar emellertid viktiga förändringar

i förhållande till Bratts ursprungliga program. Bl. a. förordades en

på förhand bestämd personlig tilldelning som inte skulle få överstiga 1 liter

i veckan (med undantag för s. k. extra tilldelning). För inköpskontrollens

tekniska genomförande föreslogs att varje inköpsberättigad skulle tilldelas

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

en motbok, att kunden vid varje inköp skulle avlämna en av honom själv

undertecknad rekvisition i motboken och att inköpen skulle antecknas i

denna.

De föreslagna reformerna kom genom omständigheternas makt att genomföras

i mycket snabbt tempo. Redan den 1 oktober 1912 hade vid AB Göteborgssystemet

i Göteborg införts en inköpskontroll i anslutning till Bratts

ursprungliga förslag (efter upphovsmannen ofta kallad Andréesystemet).

Alla män över 21 år utan officiell nykterhetsanmärkning fick efter anmälan

ett inköpsbevis, som berättigade till inköp i viss affär. Beviset indrogs, om

någon blev bötfälid för fylleri eller på annat sätt kom i konflikt med samhällets

myndigheter på grund av alkoholmissbruk. Vid inköp fordrades inte

skriftlig rekvisition, men inköpen antecknades i en tiggare på inköpsstället.

Den som köpt över en viss mängd per månad (i regel 8 liter) blev avstängd

från inköp, om han inte nöjaktigt kunde förklara anledningen till de stora

inköpen. Ett liknande system började hösten 1913 tillämpas i Jönköping.

I Stockholm hade spritdrycksförsäljningen från och med år 1914 övertagits

av ett nytt bolag, AB Stockholmssystemet, vilket bildats av Bratt för

att föra ut hans idéer i praktiken. Bolaget genomförde i februari 1914 en utminuteringskontroll,

som i många avseenden anslöt sig till 1911 års kommittés

förslag. Motbokstvång och maximering av tilldelningen till 16 liter i

kvartalet infördes. På grund av de täta uttagen övergick man emellertid snart

till s. k. femstämpling, vilken innebar att högst 1 liter var femte dag fick

inköpas. Om man dröjde med inköpen tio eller 15 dagar, fick man köpa två,

resp. tre liter, vilket var den största mängd som fick inköpas på en gång.

(Liknande bestämmelser kvarstod ända till 1930.)

Experimenten i Göteborg och Stockholm hade sålunda redan påbörjats,

när 1911 års nykterhetskommitté avlämnade sitt betänkande nr V. Resultaten

föreföll så uppmuntrande, att vissa ändringar i försäljningslagstiftningen

ansågs böra införas i den då gällande brännvinsförsäljningsförordningen

i avvaktan på att riksdagen skulle enas om en ny lagstiftning. Frågan om

ny lagstiftning hade nämligen fallit vid 1914 års riksdag på grund av kamrarnas

skiljaktiga beslut. 1915 års riksdag beslöt sålunda att hela landet

1''r. o. in. 1916 skulle indelas i kontrollområden, så att inte invånarna i ett

område med restriktiv försäljning skulle kunna kringgå kontrollen genom

att köpa från ett annat bolag. Motbokstvång infördes samtidigt, men det

överlämnades åt bolagen att själva bestämma om inköpsrätten skulle begränsas

på förhand eller om kontrollen skulle verkställas i efterhand som i

Göteborg. Denna valfrihet räckte dock i praktiken endast till november 1916,

då speciella krisrestriktioner infördes på grund av försörjningsläget, vilket

innebar att inköpen maximerades, först till 2 liter i månaden, senare till 2

liter i kvartalet. Det var under intryck av dessa krisförhållanden som 1917

års rusdrycksförsäljningsf förordning antogs.

Denna lagstiftning tillkom på riksdagens initiativ, och till grund för densamma

låg en av bevillningsutskottet (betänkande nr 12/1917) utförd överarbetning

av kommittéförslaget. Förordningen trädde i kraft den 1 januari

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1919 och anslöt sig i huvudsak till kommittéförslaget. Ett par viktiga ändringar

gjordes dock. Sålunda sattes maximitilldelningen till 4 liter i månaden

i stället för 1 liter i veckan. Under de första månaderna 1919 gällde

emellertid krisrestriktionerna, varför förordningen först från och med juni

detta år kunde tillämpas i full utsträckning. I förordningen upptogs ej bestämmelser

om lokalt veto i den föreslagna formen, men kvarstod sedan

gammalt det kommunala vetot, innebärande att utminutering och utskänkning

inom en kommun blev beroende av bifall från kommunens beslutande

organ.

Verkningarna av restriktionssystemet hann bedömas redan av 1911 års

nykterhetskommitté i dess år 1920 avgivna betänkande (nr IX) med förslag

till allmänt rusdrycksförbud. Kommittén ansåg att restriktionssystemet ej

kunde begränsa alkoholförsäljningen till ofarliga mängder och att det sålunda

ej kunde förebygga missbruk. En annan brist hos den individuella

kontrollmetoden låg däri, att kontrollen kunde omfatta endast köparna men

icke förbrukarna. Kommittén nämnde även den psykologiska reaktionen mot

restriktionssystemet. Den grupp av personer som ej finge inköpsrätt »bildade

på sätt och viss en social underklass, som bittert kände den undantagsställning,

vari den blivit försatt». Inskränkningarna drabbade i jämförelsevis

stor utsträckning de fattigaste, varigenom skapades en känsla av

social orättvisa. Det ansågs också som en svaghet hos systemet att det —

som Bratt uttryckte saken —- vore till en tiondel lag och till nio tiondelar

tillämpning. Härigenom finge åtgärderna lätt ett drag av godtycke över sig.

Som den mest avgörande invändningen mot restriktionssystemet framhöll

slutligen 1911 års nykterhetskommitté att det bibehölle och populariserade

dryckesseden.

Genom själva sin tillvaro verkade motbokssystemet suggererande på en

massa personer och förmådde dem att begära inköpsrätt, ehuru de eljest betraktade

spriten som en mycket likgiltig sak. Systemet medförde vidare en

alldeles bestämd lockelse att ta ut hela den tillåtna kvantiteten. Allmänheten

bibringades den föreställningen, att den medgivna maximimängden var

någon sorts normalkvantitet, som gav åt ens alkoholbruk en betryggande

karaktär av måttlighet och oförvitlighet. Systemet medförde också att den

allmänna uppmärksamheten systematiskt inriktades på möjligheterna att erhålla

alkohol. Restriktionssystemets psykologiska inverkan gick alltså enligt

kommittén i den riktningen att alkoholkonsumtionen allt mer populariserades

och därigenom motverkade systemet på ett ödesdigert sätt sitt eget

syfte att skapa folknykterhet.

Den 27 augusti 1922 hölls en konsultativ förbudsomröstning. Därvid röstade

889 000 personer eller 49 % av deltagarna för förbud, medan 925 000

röstade emot. Därmed hade frågan om allmänt rusdrycksförbud fallit.

År 1919 kompletterades rusdrycksförsäljningsförordningen med en särskild

försäljningslagstiftning för de medelstarka maltdryckerna, förordningen

den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka (Pff), vilken trädde

i kraft 1920 och ännu är gällande. Försäljningen av starköl lydde formellt

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i.

63

under samma regler som försäljningen av spritdrycker och vin men var genom

provisoriska bestämmelser inställd sedan krisrestriktionernas tid. År

1923 gjordes detta försäljningsförbud permanent, samtidigt som den högsta

tillåtna alkoholhalten i pilsnerdricka höjdes från 2,8 till 3,2 viktprocent. Genom

starkölsförbudet kom rusdrycksförsäljningsförordningen att gälla endast

spritdrycker och vin.

Alkoholistvården organiserades under samma period som restriktionssystemet.

Under tiden 1890—1910 hade några få enskilda alkoholistanstalter upprättats,

men det fanns ingen möjlighet att tvångsvis insätta någon där. År

1911 föreslog den sedan 1907 arbetande fattigvårdslagstiftningskommittén att

länsstyrelserna skulle få rätt att internera vissa alkoholister på framställning

av anhöriga, polis eller kommunala myndigheter. I 1911 års nykterhetskommittés

yttrande över detta förslag upptogs Bratts tidigare framförda idé om

ett särskilt organ för förebyggande alkoholistvård. Detta föreslogs få formen

av en kommunal nämnd, kallad nykterhetsnämnd. År 1913 antog riksdagen

den första alkoholistlagen, i vilken ingick bestämmelser om nykterhetsnäinnder.

Lagen kunde dock inte sättas i kraft förrän en statlig alkoholistanstalt

inrättats, vilket skedde genom att Wenngarn togs i anspråk för detta ändamål.

Den 1 augusti 1916 trädde lagen i kraft.

Senare ändringar.

I den nykterhetslagstiftning, som tillkom under 1910-talet, har vissa ändringar

företagits. 1923 års starkölsförbud har redan nämnts. År 1928 skärptes

Pff genom införande av rekvisitions- och kvittenstvång vid kringföring

av Öl på landsbygden. Vidare tillkom våra nu gällande huvudförfattningar

om nykterhetsvård och rusdrycksförsäljning, nämligen lagen den 12 juni

1931 om behandling av alkoholister (alkoholistlag, Al), som trädde i kraft

den 1 juli 1932, samt förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av

rusdrycker (Rff), som trädde i kraft den 1 oktober 1938. Båda författningarna

bygger på samma principer som föregångarna. De viktigaste nyheterna i

Rff var minskning av systembolagens antal från 121 till 41, avskaffande av

det kommunala vetot beträffande utminutering av rusdrycker, införande av

s. k. efterhandsköp vid utminuteringen under sex månader, fri försändning

av rusdrycker till ort där försäljnings- eller utlämningsställe ej finnes, successiv

nedskrivning av de enskilda restaurangernas vinstkvantitet under en

25-årsperiod och ensamrätt för systembolagen att driva s. k. folkrestauranger.

Genom ändring i alkoholistlagen 1938 tillkom länsnykterhetsnämnderna

som övervakande och rådgivande organ för de kommunala nykterhetsnämnderna.

Denna lagändring såväl som nyheterna i Rff föranleddes närmast av

det förslag som 1934 framlades av 1928 års rusdrgckslagstiftningsrevision

(SOU 1934: 39).

I rusdryckslagstiftningsrevisionens uppdrag ingick bl. a. att bedöma restriktionssystemets

verkningar. Revisionen konstaterade att såväl den officiella

statistiken som majoriteten av svaren på en rundfråga till landets nyk
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

terhetsnämnder visade, att nykterhetstillståndet förbättrats sedan tiden före

det första världskriget. Bland orsakerna till denna förbättring nämnde revisionen

restriktionssystemet. Av siffrorna för utminuteringen drog revisionen

den slutsatsen att systemet haft en bestående konsumtionsminskande effekt.

Vidare visade enligt revisionen antalet fylleriförseelser per 10 000 invånare

starkare nedgång än utminuteringen, vilket ansågs bero på att konsumtionsminskningen

i högre grad gått ut över det grövre missbruket än över konsumtionen

i övrigt. När man från nykterhetsrörelsens sida påstått att utminuteringskontrollen

haft ogynnsamma verkningar i form av utbredda alkoholvanor,

som undanskymt dess förtjänster, berodde detta enligt revisionen

på skiljaktigheter i uppfattningen om försäljningslagstiftningens syfte.

Revisionen ansåg inte att restriktionssystemet i och för sig verkade höjande

på konsumtionen. Men den ansåg att de korta tilldelningsperioderna kunde

föranleda till större inköp än nödvändigt och föreslog därför införande av efterhandsinköp.

Revisionen trodde inte att det danska systemet med ett högt

pris på spritdrycker skulle få lika goda verkningar i Sverige som i Danmark.

Den ansåg att en fri försäljning med höga priser skulle resultera både i ökat

missbruk och en ökad totalkonsumtion.

Till denna bedömning anslöt sig statsmakterna i allt väsentligt vid frågans

behandling under 1937 års riksdag (prop. nr 242, bevillningsutskottets betänkande

nr 28).

Krisförhållandena under andra världskriget föranledde vissa förändringar.

Sålunda nedsattes fr. o. m. den 1 oktober 1941 den högsta månadstilldelningen

från fyra till tre liter, varjämte rätten till eftcrhandsinköp indrogs. Denna

rätt återinfördes fr. o. m. den 1 januari 1947 men begränsades till tre

månader.

Alkoholhalten i pilsnerdricka sänktes under kriget och har sedan dess varit

högst 2,8 viktprocent.

År 1944 avgav särskilda sakkunniga, den s. k. snabbutredningen, ett betänkande

(SOU 1944: 3) med utredning angående orsakerna till det under krigsåren

försämrade nykterhetstillståndet; utredningen framlade vissa förslag

som dock icke ledde till lagstiftning.

Samtidigt som snabbutredningen tillsattes, behandlades vid 1943 års riksdag

de motioner som ledde till att 1944 års nykterhetskommitté tillkallades.

År 1945 omorganiserades de dittillsvarande av systembolagen ägda allmänna

restaurangbolagen. Alla rättigheter till utskänkning inom folkrestauranger

skall sedan dess av vederbörande systembolag överlåtas på det då nybildade

Sveriges centrala restaurangaktiebolag, som i sin tur driver restaurangrörelsen

genom något av sina fem dotterbolag, till vilka de allmänna restaurangbolagen

ombildats.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

65

Alkoholskatterna.

Oberoende av försäljningslagstiftningen har av statsfinansiella skäl skatterna

på rusdrycker höjts väsentligt. Priset på en liter renat brännvin, som

1914 var 1,50, höjdes under första världskriget och var 1922 uppe i 4,50.

Därefter sänktes priset igen till lägst 2,65 under åren 1929—1932. År 1933

höjdes priset till 4,35 och hösten 1939 på en gång från 4,95 till 7,95, vilket

är den procentuellt största höjning som förekommit. Priset har därefter

successivt höjts, senast till 15 kr. fr. o. m. den 1 december 1950 och på

grund av ökade råvarupriser till 15,30 fr. o. m. den 1 december 1951.

Genom propositionen nr 28 till innevarande riksdag har föreslagits en höjning

av spritbeskattningen om i genomsnitt tre kr. per liter. Samtidigt har

förordats en differentiering efter dryckernas alkoholhalt. Enligt förslaget

blir priset för en liter renat brännvin 17,75 kr. och för kron- eller bordsbrännvin

20,60 kr.

Undervisning m. m.

Vid sidan av den egentliga nykterhetslagstiftningen har statsmakterna ingripit

genom bestämmelser om nykterhetsundervisning i skolorna (K. cirk.

den 4 november 1892 och den 24 september 1928) och genom statsbidrag till

den frivilliga upplysningsverksamheten. Sådana statsbidrag har utgått sedan

1870-talet och sporadiskt redan tidigare.

Gällande bestämmelser i huvuddrag.

Rasdrgckshandeln.

Nu gällande huvudförfattning är förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)

angående försäljning av rusdrycker (Rff), varigenom försäljningen av spritdrycker

och vin regleras. Med spritdrycker förstås varje vätska, som håller

mer än 2 1/4 volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra till vin

eller maltdryck. Till vin hänföres varje genom alkoholisk jäsning framställd

dryck, som är tillverkad av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar,

och som håller mer än 2 1/4 men ej mer än 22 volymprocent alkohol. (1 kap.

1 § Rff.) Vin vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent kallas starkvin.

Med maltdryck förstås varje jäst, alkoholhaltig, odestillerad dryck, vid vars

framställning torkat, rostat eller bränt malt kommit till användning (1 §

förordningen den 15 december 1939 ang. tillverkning och beskattning av

maltdrycker). Av dessa definitioner följer att en dryck, som tillverkats av

t. ex. socker och jäst, blir spritdryck, även om den inte håller mer än 10 %

alkohol.

Försäljningen av rusdrycker indelas i partihandel —- försäljning för export

och till återförsäljare — och detaljhandel — all annan försäljning — vilken

i sin tur har två olika grenar, utminutering och utskänkning. Utminuteringen

sker från särskilda utminuteringsställen och omfattar försäljning till av
5

llihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

hämtning och försändning på rekvisition. Med utskänkning förstås försäljning

till förtäring på stället. Partihandel och utminutering hålles strängt åtskilda

från utskänkning. Partihandel och utminutering får ej förenas med

annan handel. Utskänkning får bedrivas endast i samband med restaurangrörelse.

Den äldsta grundsatsen i nykterhetslagstiftningen är rättighetssystemet,

enligt vilket tillverkning och försäljning av alkoholdrycker är mer eller

mindre monopoliserad och därigenom lättare att kontrollera och beskatta.

Rättighetssystemet har tidigt förenats med kommunalt inflytande över rättigheternas

beviljande, kommunalt veto. Ytterligare en huvudprincip är restriktionssystemet

eller motbokssystemet, som bl. a. innefattar individuell

kontroll av kundernas inköp vid utminuteringen (»Brattsystemet»), Vidare

bör nämnas elimineringen av det enskilda vinstintresset (»Göteborgssystemet»),

vilket innebär att enskilda personer inte skall vara ekonomiskt intresserade

av att konsumtionen ökas. Vinsten på rusdryckshandeln skall i

stället förbehållas det allmänna.

Tillverkning av spritdrycker får sedan 1917 endast ske efter tillstånd av

Kungl. Maj :t (förordningen den 11 juni 1926 ang. tillverkning och beskattning

av brännvin) och likaså tillverkning för avsalu av vin. Vin för eget behov

far man däremot själv tillverka. Tillstånd att anlägga nya brännerier

har på senare år endast lämnats för sulfitbrännerier, varför tillverkarna har

en viss monopolställning. Denna är emellertid begränsad genom att brännerier

och vinfabriker måste sälja hela sin produktion (utom ev. export) till

det statliga partihandelsbolaget, AB Vin- & Spritcentralen, varvid särskilda

prissättningsregler gäller (21 § nämnda förordning samt 2 kap. 6 § Rff).

Partihandeln är i princip förbehållen AB Vin- & Spritcentralen, som också

ombesörjer import av rusdrycker. Systembolagen får dock sälja sinsemellan

och till restauratörer och kan få kontrollstyrelsens tillstånd till import. (2

kap. Rff.) Det privata vinstintresset är helt avskaffat.

Beträffande detaljhandeln gäller den principen att all försäljning av rusdrycker

skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada

som möjligt (1 kap. 3 § Rff). Kontrollstyrelsen och (beträffande utskänkningen)

länsstyrelserna kan vid behov komplettera bestämmelserna med

ledning av den verkan de visar sig ha.

Utminutering får ske endast genom systembolag, vilka antages av länsstyrelsen

i respektive län. Riket är för detta ändamål indelat i 41 detalj handelsområden,

vartdera med ett systembolag. Kontrollstyrelsen bestämmer områdenas

gränser, vilka är avpassade efter naturliga handelsområden och ej

sammanfaller med länsgränserna. Antalet utminuteringsställen och deras

förläggning bestämmes inom varje detaljhandelsområde av systembolagen.

Kommunalt veto gäller numera ej. Utminuteringsställe får dock nyinrättas

endast i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000 invånare. (3

kap. 1—3 §§ Rff.) På ort utan utminuteringsställe kan systembolaget inrätta

utlämningsställe, som dock endast tar emot rekvisitioner och utlämnar varorna.

Dessutom har den som bor på ort, som saknar både utminuterings
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

67

och utlämningsställe, rätt till fri försändning till närmaste post-, järnvägs-,

huss- eller ångbåtsstation (4 kap. 7 §).

Följande generella restriktioner gäller beträffande utminuteringen (4 kap.

Rff). Inköp får endast äga rum mot motbok och sådan erhålles tidigast vid

21 års ålder. Högst 4 (f. n. 3) liter spritdrycker får inköpas per kalendermånad.

Dessutom får efterhandsinköp äga rum under 6 (f. n. 3) månader.

Ingen generell begränsning har gjorts beträffande inköpsrätten till vin. Inköp

måste ske från bestämt utminuteringsställe, men inköpsrätten kan genom

transportkort tillfälligt flyttas till annan affär. I Stockholm, Göteborg

och Malmö kan fr. o. in. mars 1952, medelst särskilt inköpskort, inköp göras

i alla affärer inom detaljhandelsområdet. Ingen försäljning får äga rum

till den som är berörd av starka drycker eller beträffande vilken nykterhetsnämnden

meddelat förbud mot utminutering. Det är förbjudet att å egen

motbok inköpa eller låta någon inköpa rusdrycker för annans räkning (motboksöverlåtelse).

Detta gäller dock ej familjemedlemmar, eftersom motboken

i regel är avsedd för hela familjen. Inköp genom ombud är medgivet,

men ombudet måste ha fyllt 18 år och får ej genom för ändamålet särskilt

inrättad rörelse eller eljest i större omfattning och mot ersättning utöva

ombudskap. Slutligen får utminutering enligt Rff äga rum endast söckendagar

klockan 9—17. De faktiska utminuteringstiderna är dock betydligt

snävare.

Restriktionerna i fråga om utminuteringen innefattar också individuell

kontroll. Ingen har sålunda ovillkorlig rätt till motbok, utan systembolagen

skall individuellt pröva att inköp inte kan befaras lända till skada för köparen

eller annan (4 kap. 3 §). Sådan prövning skall företagas dels i fråga

om den som på vissa sätt ådagalagt bristande skötsamhet ur nykterhetssynpunkt,

dels när vissa sociala och ekonomiska förhållanden föreligger. Vid

prövningen är systembolagen bundna av kontrollstyrelsens cirkulär (nr

8/1938). Även systembolagens förtroendenämnd har utfärdat anvisningar,

som bolagen brukar följa. Ett exempel på regler av denna typ är att kvinnor

och ogifta män inte brukar få motbok före 25 års ålder, trots att 1937

års riksdag uttalat sig för att 21 år borde vara den normala åldersgränsen.

Spritdr3Tckstilldelningens storlek fastställes av hemortsbolaget med

hänsyn till köparens ålder och levnadsförhållanden. Om så anses lämpligt,

kan bolaget uppdela sprittilldelningen på kortare perioder än en månad

och stadga inskränkningar i vininköpen eller helt avstänga vederbörande

från vininköp. Vid tillfälligt behov av inköp utöver den stadgade maximeringen

kan bolaget bevilja extra tilldelning. I regel beviljas tämligen små

kvantiteter. Systembolags beslut i motboksärenden kan överklagas hos kontrollstyrelsen,

som i dessa frågor är högsta instans.

Under senare år har emellertid kontrollstyrelsen företagit tämligen långtgående

förändringar i uppmjukande riktning i tilldelningspraxis. Sålunda

har styrelsen låtit systembolagens förtroendenämnd i mars 1947 antaga nya

regler för motbokstilldelning. Ändringarna innebär att vissa sociala ogh

ekonomiska förhållanden bos köparna ej längre föranleder indragning eller

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

begränsning av inköpsrätten. En utförligare redogörelse för tilldelningsreglerna

lämnas i avsnittet om rusdrycksförsäljningen. Den av kontrollstyrelsen

företagna uppmjukningen av tilldelningsreglerna påbörjades efter tidpunkten

för nykterhetskommitténs stora systembolagsundersökning (årsskiftet

1945/46).

Utminuteringen av rusdrycker är monopoliserad till de 41 systembolagen,

varigenom det enskilda vinstintresset är eliminerat. Beträffande utskänkningen

kan man särskilja två huvudslag av rättigheter, dels systembolagsrättigheter

som av länsstyrelsen beviljas systembolag men av detta överlåtes

till allmänt restaurangbolag eller enskilt företag, dels s. k. fria rättigheter

som av länsstyrelsen ges direkt till rättighetsutövaren (avser endast trafikutskänkning,

d. v. s. utskänkning på tåg, båtar och flygplan). En form

av systembolagsrättighet, nämligen s. k. turistutskänkning, meddelas av

Kungl. Maj :t. Tillstånd till utskänkning avser — utom specialformerna

trafiikutskänkning och turistutskänkning — antingen utskänkning som

skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod (årsutskänkning)

eller utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka

tidsperiod (tillfällig utskänkning, 3 kap. 6 §). Tillståndstiden för årsutskänkning,

till vilken alltså även räknas säsongrättigheter, är 4 år (oktrojperiod,

3 kap. 7 § 1 inom.). Nu löpande period avser tiden den 1 oktober

1953 den 30 september 1957. Tillstånd till trafikutskänkning meddelas att

gälla tills vidare, högst ett år.

Initiativrätt tillkommer i regel endast systembolag, men dessutom kan

fullmäktige i kommunen ansöka om tillstånd, för den händelse systembolaget

ej söker inom föreskriven tid (3 kap. 7 § 2 inom.). Tillstånd till utskänkning

får utnyttjas först sedan tillståndet av systembolaget överlåtits på annan.

överlåtelsen sker genom kontrakt som skall fastställas av länsstyrelsen.

Huvudinnehållet i kontrakten bestämmes av kontrollstyrelsen, som

härigenom bl. a. utövar sin befogenhet att fastställa utskänkningsrestriktioner.

Om ett systembolag avslår en framställning om överlåtelse eller fastställer

villkor som anses olämpliga, kan beslutet överklagas hos länsstyrelsen

och i sista hand hos Kungl. Maj :t (3 kap. 15 och 16 §§).

Då krigsfara, arbetslöshet, nöd eller annan särskild anledning föreligger,

kan Kungl. Maj :t inskränka eller förbjuda eljest tillåten rusdryckshandel

(3 kap. 22 §). På grundval av denna bestämmelse införde Kungl. Maj :t 1941

efter riksdagens hörande den ovannämnda begränsningen av motboksinköpen

till högst 3 liter i månaden. Efterhandsinköpen förbjöds först helt och

hållet och inskränktes, när de efter kriget återinfördes, till att omfatta högst

3 månader. För att förekomma oordning vid enstaka tillfälle kan inskränkningar

eller förbud stadgas av länsstyrelse, polischef eller kommunalnämnd

(3 kap. 21 §). Länsstyrelsen kan återkalla tillstånd eller förklara att

överlåtelseavtal skall upphöra att gälla, om försäljningen orsakar oordning

eller försämrat nykterhetstillstånd (3 kap. 19 §). Systembolagen kan enligt

bestämmelser i överlåtelsekontrakten ingripa, om en restauratör missköter

sig. Bolagen kan sålunda minska hans vinst på spritdrycker och starkvin,

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

minska försäljningen till honom eller helt förbjuda fortsatt utskänkning.

(Kontrollstyrelsens cirkulär nr 5/1953.)

Innan utskänkning påbörjas och vid början av varje ny oktroj period skall

utskänkningslokalen besiktigas. Därvid skall undersökas att vissa villkor är

uppfyllda beträffande lokalens belägenhet och beskaffenhet. Besiktningen

verkställes på tillståndshavarens bekostnad av en tremannanämnd (5 kap.

11 §). Ombyte av utskänkningsställe får icke ske utan medgivande av den

myndighet som meddelat tillståndet (5 kap. 10 §).

1 fråga om utskänkningen gäller i regel kommunal bestämmanderätt.

För alla utskänkningsrättigheter utom trafik- och turisträttigheter erfordras

sålunda samtycke av den kommunala representationen, som innan den

yttrar sig skall ha hört nykterhetsnämnden och kommunalnämnden (i städerna

poliskammare, magistrat eller kommunalborgmästare). I det kommunala

vetot ingår vidare rätt att begränsa antalet utskänkningsställen och

förbjuda utskänkningsställes förläggning till viss del av kommunen. Även

andra villkor, såsom tidsbegränsningar, kan föreskrivas, dock ej måltidstvång

eller kvantitetsbegränsningar eller förbud mot utskänkning till vissa

personer eller inskränkning, som strider mot Rif:s syfte eller mot allmän

lag eller författning (3 kap. 9 och 10 §§). Även om kommunen avstyrkt en

rättighet, kan efter ansökan hos Kungl. Maj :t tillstånd beviljas under förutsättning

att det gäller årsutskänkning på hotell eller pensionat, som är

beläget å någon för turistväsendet i riket viktig ort och att det finnes vara

av allmän betydelse att rättighet meddelas, turistutskänkning (3 kap. 12 §).

Tillstånd härtill har hittills givits mycket sparsamt.

De viktigaste av de restriktioner, som uppställts i fråga om utskänkningen,

gäller måltidstvång och kvantitetsbegränsningar. I Rff stadgas, att utskänkning

av spritdrycker får äga rum endast i samband med »verklig» måltid

bestående av lagad mat. Undantag har dock gjorts för spritdrycker i

stark utspädning (lättgrogg). Vid utskänkning av vin skall lagad mat vara

att tillgå, där ej utskänkningen sker i samband med servering av konditorivaror

(5 kap. 1 och 2 §§).

Till dessa bestämmelser i Rff har kontrollstyrelsen utfärdat tillämpningsföreskrifter.

I cirkulär nr 6/1942 (ändrat genom cirkulär 9/1951 och 1/

1952) ges föreskrifter om lägsta pris å måltid, varierande med hänsyn till

antalet rätter och olika restaurangklasser. Vidare ges särskilda bestämmelser

om servering av lättgroggar och starkvin. Slutligen gäller olika kvantitetsregler

för män och kvinnor, växlande med hänsyn till olika klockslag

på dagen och olika restaurangklasser. Mellan kl. 12 och kl. 15 får sålunda

serveras högst 7 1/2 cl spritdrycker och efter kl. 15 högst 15 cl för män och

7 1/2 cl för kvinnor (lägre på folkrestauranger). Dessutom får högst en

kvartsbutelj (1/6 liter) starkvin utskänkas till varje gäst. Utan måltid får

serveras högst två lättgroggar, var och en bestående av högst 2 1/2 cl spritdrycker

och minst 1/6 liter alkoholfri dryck.

Ulöver restriktionerna rörande måltidstvång och kvantitetsbegränsningar

innehåller Rff andra inskränkande regler såsom förbud mot utskänk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kangl. Maj.ts proposition nr 151.

ning till vissa personer samt angående utskänkningstider. Utskänkning får

sålunda icke äga rum till den som kan antagas ej ha fyllt 18 år eller till

den som veterligen missbrukar starka drycker eller till den som är synbarligen

berörd därav (5 kap. 8 §). Utskänkning får ej börja före klockan 12

och får ej fortgå efter klockan 22, såvida icke länsstyrelsen med kommunens

godkännande beviljat utsträckt tid. På sön- och helgdagar får utskänkningen

i regel börja först klockan 13, eftersom utskänkning under högmässotid

är förbjuden. Tidigare stängning än klockan 22 kan i vissa fall förekomma

(5 kap. 4 §). Utskänkning är vidare förbjuden i lokal eller å plats,

där offentlig danstillställning äger rum eller där offentligt skådespel, varieté-,

cirkus- eller annan föreställning (dock ej konsert), till vilken allmänheten

har tillträde, äger rum. Undantag kan medges av länsstyrelsen

för särskilda fall (5 kap. 3 §). Undantag beträffande dansförbudet beviljas

tämligen frikostigt. Det är även förbjudet att på ett utskänkningsställe förtära

eller förvara starkare drycker än som får serveras på stället, t. ex. att

på en vinrestaurang förtära eller förvara spritdrycker eller att på ett ölkafé

förtära eller förvara spritdrycker eller vin (5 kap. 5 §).

På två vägar är det enskilda vinstintresset begränsat i fråga om utskänkningen,

dels genom att en del av utskänkningen handhaves av allmänna

restaurangbolag, dels genom det s. k. vinstkvantitetssystemet.

Alla iättigheter till utskänkning på s. k. folkrestauranger skall av vederbörande

systembolag överlåtas på Sveriges centrala restaurangaktiebolag

(»Riks-Sara»), som i sin tur driver restaurangrörelsen genom något av sina

tem dotterbolag (3 kap. 15 §). Även restauranger av högre klass kan drivas

av restaurangbolagen. Restaurangbolagen är organiserade på liknande sätt

som systembolagen (6 kap. 16—21 §§).

Vid de privata restaurangerna är det enskilda vinstintresset begränsat genom

vinstkvantitetssystemet (3 kap. 16 § 2 inom.). Enligt riksdagsbeslut

år 1937 skall nämligen vinsten å utskänkta spritdrycker och starkviner under

en övergångstid av 25 år (1938—1962) successivt avskaffas.

Det privata vinstintresset kvarstår beträffande trafikutskänkningen — av

vilken dock en betydande del utövas av ett statligt bolag, AB Trafikrestauranger

— beträffande serveringspersonalens drickspengar samt beträffande

all av enskild restauratör bedriven utskänkning av svaga viner.

I fråga om beskattningen av rusdrycker gäller i huvudsak följande. Brännvinstillverkningsskatt

utgår för inom riket tillverkade spritdrycker (f. n.

65 öre/liter å 50 %), omsättningsskatt för alla spritdrycker, som inköpes

av systembolag (f. n. 11 kronor/liter -j- 80 % av systembolagets inköpspris,

omsättningsskatten oberäknad) samt utskänkningsskatt för spritdrycker,

som av systembolag försäljes för utskänkning (f. n. 4—8 kronor/liter, varierande

efter spritdryckens art). På viner utgår omsättningsskatt för allt vin,

som systembolag inköper, och utskänkningsskatt för vin, som av systembolag

försäljes för utskänkning. Sistnämnda skatter är annorlunda beräknade

än de på spritdrycker utgående.

Den förut nämnda propositionen nr 28 innebär bl. a. en teknisk omlägg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ning av alkoholskatterna, som medför att brännvinstillverkningsskatten inarbetas

i omsättningsskatten. Sistnämnda skatt, som fortfarande skall utgå

med en fast avgift (6—8 kronor för liter) och en procentavgift (47 procent av

utminuteringspriset), är differentierad efter dryckernas alkoholhalt. Utskänkningsskatt

för sprit utgår med 40 procent av varans utminuteringspns.

Utskänkningsskatten föreslås slopad i fråga om lätta viner.

Handeln med maltdrycker.

Enligt 3 § förordningen den 15 december 1939 angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker (Mtf) indelas dessa drycker i tre klasser.

Klass I (svagdricka) omfattar maltdrycker med en alkoholhalt av högst

1,8 viktprocent. Till klass II (pilsnerdricka) hänföres maltdrycker, vars

alkoholhalt överstiger 1,8 men ej 3,2 viktprocent. Klass III (exportöl) omfattar

maltdrycker med en alkoholhalt överstigande 3,2 viktprocent. För försäljningen

av svagdricka gäller bestämmelserna i förordningen den 8 maj

1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga

drycker (Aff). Försäljningen av pilsnerdricka är underkastad bestämmelserna

i förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka

(Pff), medan försäljningen av exportöl regleras genom förordningen

den 1 juni 1923 angående förbud mot införsel till och försäljning inom

riket av exportöl. Exportöl får sålunda icke säljas inom landet annat än för

medicinska m. fl. ändamål.

Enligt Pff ges försäljningsrättigheter av länsstyrelserna, i fråga om utminutering

tills vidare och i fråga om utskänkning i regel på viss tid,

högst 3 år. Kommunalt veto gäller för både utminutering och utskänkning.

Tillverkare av klass II har dock rätt att utan särskilt tillstånd bedriva utminutering.

Några restriktioner (utöver förbud att sälja till berusade och

minderåriga samt då missbruk eller olovlig försäljning kan förutses) föreskrives

inte i Pff, men kommunerna har ofta föreslagit inskränkande villkor,

vilka i allmänhet fastställts av länsstyrelserna. Sådana har också i vissa

fall beslutats av länsstyrelserna på eget initiativ. Någon begränsning av det

enskilda vinstintresset förekommer ej generellt, men på vissa orter har bildats

försäljningsbolag med begränsat vinstintresse (s. k. allmännyttiga kafébolag),

vilka handhar hela eller en del av detaljhandeln på platsen.

Utförligare redogörelse för maltdryckslagstiftningen lämnas i avsnittet

om tillverkning och försäljning av maltdrycker. . .

Utminuteringen av alkoholfria drycker, dit alltså svagdricka räknas, är i

regel ej underkastad någon reglering. För stadigvarande utskänkning av

sådana drycker kräves anmälan till landsfiskalen (i städerna till poliskammaren,

magistraten eller kommunalborgmästaren). Efter framställning av

stads- eller kommunalfullmäktige kan länsstyrelsen förordna att utskankning

inom viss kommun inte får ske utan särskilt tillstånd. Tillståndstvång

gäller dessutom alltid för utskänkning, som skall bedrivas av person eller i

lokal, för vilken tidigare utfärdat tillstånd till utskänkning av rusdrycker,

Öl eller alkoholfria drycker återkallats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Alkoholistvården, fylleribrotten.

Då nykterhetsvården upptages i särskilda propositioner, skall här endast

redovisas några huvudpunkter.

Den grundläggande författningen på alkoholistvårdens område är alkoholistlagen

av den 12 juni 1931 (Al).

For att ingripande mot en person enligt Al skall kunna ske, kräves att

vederbörande är hemfallen åt alkoholmissbruk samt att missbruket lett till

någon av de skadliga följder, som finns angivna i 1 § Al.

Det tillkommer mjkterhetsnämnderna att ingripa mot alkoholmissbrukare

enligt bestämmelserna i Al. I varje kommun skall finnas en nykterhetsnämnd.

Om kommunen icke vill tillsätta en särskild nykterhetsnänmd, skall

fattigvårdsstyrelsen fungera som nykterhetsnänmd. I varje län finns därjämte

en länsnykterhetsnämnd, som bl. a. har att öva tillsyn över de kommunala

nykterhetsnämnderna och lämna dem vägledning och bistånd.

I fråga om alkoholmissbrukare, som är farlig för annans personliga säkerhet

eller eget liv eller som för ett kringflackande liv, har både nykterhetsnämnden

och polismyndigheten i orten rätt och plikt att ingripa.

Nykterhetsnämnd skall i första hand ingripa med mindre stränga åtgärder,

s. k. hjälpåtgärder. Gentemot alkoholmissbrukare, som är farliga för

annans personliga säkerhet eller eget liv eller som för ett kringflackande

liv, kan man dock omedelbart tillgripa tvångsåtgärder. Samma sak gäller

alkoholmissbrukare, som är så förkomna att utsikt uppenbarligen saknas

att enbart med hjälpåtgärder ernå åsyftat resultat. År faran för säkerhet

eller liv överhängande, skall polismyndighet omedelbart omhändertaga alkoholmissbrukare

i avvaktan på länsstyrelsens vidare förordnande.

Såsom exempel på hjälpåtgärder kan nämnas erinran om alkoholmissbrukets

vådor (»varning»), övervakning, rådfrågning av läkare, inträde i

nykterhetsförening, anskaffande av lämpligt arbete, avstängning från inköp

av alkoholdrycker, frivillig anstaltsvård och omyndighetsförklaring.

Om nykterhetsnämndens hjälpåtgärder inte leder till åsyftat resultat, har

nämnden att hos länsstyrelsen utverka beslut att alkoholisten intages på

allmän alkoholistanstalt, tvångsinternering. Sådan ansökan kan också göras

av polismyndighet om det gäller en farlig eller kringflackande alkoholmissbrukare.

Intagning kan ävenledes ske efter frivillig begäran.

Den som tvångsinterneras på alkoholistanstalt kan kvarhållas ett, efter

återfall två och under vissa förhållanden ända till fyra år. Detta är emellertid

maximitider. Om det finns skäl antaga att den vårdade efter utskrivning

skall föra ett nyktert och ordentligt liv, skall han skrivas ut tidigare.

Före utskrivningen tillämpas dessutom i stor utsträckning s. k. försökspermittering.

Den som försökspermitteras från alkoholistanstalt ställes under övervakning.

Al stadgar bötesstraff från 5 till 200 kr. för envar, som lämnar alkoholhaltiga

drycker åt den som veterligen är ställd under övervakning enligt Al

eller är intagen på allmän alkoholistanstalt.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Nykterhetsnämnderna biträder i viss utsträckning systembolagen vid tilllämpningen

av den individuella kontrollen och de har också till uppgift att

yttra sig om s. k. nykterhetsintyg åt dem som söker körkort.

I 11 kap. 10 § strafflagen stadgas straff för fylleri för den som på allmän

plats, evad det är utom- eller inomhus, uppträder berusad av starka drycker,

så att det framgår av hans åtbörder eller tal. Straffet är böter, högst

500 kr. Fylleri på enskilt område är inte straffbart.

Polisens rätt att ta fyllerister i förvar regleras av 7 § i förordningen den

16 november 1841 emot fylleri och dryckenskap, där det heter att »var och

en, som av starka drycker överlastad träffas på väg eller gata, må, när dess

behöriga vårdande icke annorledes låter sig verkställa förvaras i häkte, till

dess han återvunnit sina sinnens bruk». Gör fylleristen oljud eller förnärmar

andras fred och säkerhet, »skall han ovillkorligen i häkte inmanas; dock

bör han, sedan han åter blivit nykter, på fri fot ställas».

Vidare finns bestämmelser om straff för rattfylleri i lagen den 28 september

1951 om straff för vissa trafikbrott. Straffet är fängelse i högst ett

år eller, där omständigheterna är mildrande, dagsböter, lägst tjugu. För

lindrigare fall av onykterhet vid ratten, s. k. promillekörning (0,8—1,5 promille),

är straffet dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst sex månader.

Rusdrycker som anträffas hos fyllerist eller rattfyllerist må tagas i beslag

och förklaras förverkade enligt lagen den 13 juni 1941 om förverkande

i vissa fall av spritdrycker och vin m. m.

Undervisning och upplysning.

Nykterhetsundervisning är föreskriven dels vid skolor och läroanstalter

(dock ej universitet och högskolor) dels vid militärutbildningen. Nykterhetsupplysning

bedrives huvudsakligen av den frivilliga nykterhetsrörelsen

men även av andra organisationer. Till stöd för undervisnings- och upplysningsarbetet

har nykterhetsorganisationerna upprättat Centralförbundet för

nykterhetsundervisning (CFN), vilket numera till största delen baserar sin

verksamhet på statliga bidrag. Staten lämnar understöd dels till nykterhetsrörelsens

och CFN :s verksamhet dels till upplysande föreläsningar i alkoholfrågan.

Föreläsningarna förmedlas av CFN och arrangeras icke endast

av nykterhetssammanslutningarna utan även i stor utsträckning av skolor

och militärförband och av andra organisationer.

Även dessa frågor kommer att anmälas i särskild ordning.

Personalåtgång och kostnader för samhällets ngkterhetsfrämjande åtgärder.

Någon exakt beräkning av hur mycket arbetskraft, som användes för

nykterhetsfrämjande åtgärder eller hur stora kostnader dessa drar, torde

inte vara möjlig att genomföra. En stor del av detta arbete — särskilt

upplysning och nykterhetsvård — utföres nämligen på fritid med eller utan

ersättning eller av personer som utom nykterhetsvården också har andra so
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr löt.

ciala uppgifter att fylla. I det följande återges emellertid ett av nykterhetskommittén

gjort försök att uppskatta den betalda personalens omfattning

och kostnadernas storlek. Självfallet åsyftade man endast att ge en allmän

bild av läget. Uppgifter har för detta ändamål inhämtats från vederbörande

centrala ämbetsverk och från nykterhetsorganisationerna. Personalåtgången

avser heltidsanställning, varvid 2 halvtidsanställda räknas som en person

etc. Personaluppgifterna gäller i allmänhet 1951. Kostnaderna hänför

sig till 1949 eller budgetåret 1949/50.

Antal

Samhälleliga kostnader, kr.

befattnings-

Staten

Kommuner

havare

och landsting

1. Försäljningsorganisationen

(personal med sociala uppgifter)

Kontrollstyrelsen.................

35

340 000

—

Systembolagens motboksavd.......

ca 615

5 800 000

—

Summa

ca 650

6 140 000

—

2. Den öppna nykterhetsvården

Socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå

15

120 000

—

Länsnykterhetsnämnderna........

20

360 000

—

Kommunala nykterhetsnämnder ...

ca 150

410 000

2 345 000

Summa

ca 185

890 000

2 345 000

3. Den slutna nykterhetsvården

Alkoholistanstalterna1.............

ca 320

4 200 000

—

4. Nykterhetsupplysning

Skolöverstyrelsen.................

(arvode)

2 200

—

Centralförbundet för nykterhetsun-

dervisning.....................

10

234 000

—

Nykterhetsrörelsen...............

ca 75

255 000

ca 300 000

Summa

ca 85

491 000

ca 300 000

Totalsumma

ca 1210 ca

11 700 000

ca 2 600 000

ca 14,3 milj. kr.

Nykterhetskommittén har inte tagit ställning till

den slutna

nykterhets-

vårdens problem i annan mån än att kommittén tillstyrkt 1946 års alkoholistvårdsutrednings

förslag i detta hänseende. Av de övriga formerna för

samhällsingripanden tar systembolagens motbokskontroll den ojämförligt

största andelen av personal och kostnader. Om man såsom kommittén betecknar

nykterhetsnämndernas och systembolagens delvis parallella verksamhet

som öppen nykterhetsvård, skulle statens totala utgifter härför

uppgå till ca 7 milj. kr. Härav skulle ca 6,1 milj kr. eller 88 % falla på den till

systembolagen knutna verksamheten och endast 12 % på nykterhetsnämnderna.

Om även kommunernas utgifter medräknas, skulle den totala kost
-

1 Därtill kommer att vid sinnessjukhusen en varierande del av personalen sysslar med vård

av alkoholister.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

naden bli ca 9 milj. kr. och den procentuella fördelningen resp. 68 % och

82 %. Kostnaderna för motbokskontrollen skulle sålunda vara mer än dubbelt

så stora som de totala utgifterna för den av nykterhetsnämnderna

utövade nykterhetsvården och den heltidsanställda personalen 3 å 4 gånger

sk stor. Då har den deltidsanställda nykterhetsvårdspersonalen medräknats

i reducerat antal (två halvtidsanställda = en heltidsanställd etc.). Om man

endast räknar med faktiskt heltidsanställda personer inom nykterhets^ ar<len

skulle antalet bli 116 eller bara en femtedel av systembolagspersonalen.

Därtill kommer dock som nämnts ett antal deltidsanställda och vidare alla

de kommunala förtroendemän och frivilliga övervakare som med eller utan

ersättning (i regel obetydlig) deltar i nykterhetsvårdsarbetet.

Statens anslag till nykterhetsupplysning är mindre än till nykterhetsvården.

Här är också anslagen från landsting och kommuner relativt obetydliga.

Eu väsentlig del av kostnaderna täckes med enskilda bidrag liksom

huvuddelen av arbetet utföres av frivilliga krafter. Antalet avlönade funktionärer

är tämligen obetydligt.

Totalt torde enligt nykterhetskommittén ca 1 200 personer vara sysselsatta

med i vidsträckt mening nykterhetsvårdande uppgifter. Kostnaderna för

samtliga åtgärder skulle uppgå till ca 14 milj. kr. Härav skulle nära hälften

— både av personal och kostnader — komma på motbokskontrollen.

Under de senaste åren har emellertid under kontrollstyrelsens ledning

vid systembolagen bedrivits ett omfattande rationaliseringsarbete, som medfört

betydande förenklingar och väsentliga besparingar. Sålunda har bl. a.

antalet på bolagens motboksavdelningar sysselsatta personer minskats från

616 år 1949 till 446 år 1953. Kostnaderna för försäljningsorganisationen bör

därför — relativt sett — numera ligga något lägre än enligt nykterhetskommitténs

beräkningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

AVD. II. KONSUMTION OCH NYKTERHETSTILLSTÅND I

SVERIGE OCH NÅGRA FRÄMMANDE LÄNDER.

Nykterhetskommittén har utfört ingående undersökningar angående alkoholvanor

och missbruk i Sverige och förebragt ett omfattande material. Huvudparten

av undersökningarna har avsett förhållandena vid årsskiftet 1945/

46. Särskild uppmärksamhet har ägnats ungdomens alkoholvanor och därmed

sammanhängande företeelser. Utvecklingen av alkoholvanor och missbruk

har även blivit ingående belyst. Till jämförelse med det svenska materialet

föreligger uppgifter från Danmark, Finland, Norge, Belgien, Frankrike, Nederländerna

och Storbritannien.

Om undersökningarnas uppläggning anför kommittén.

Den första fråga, som anmälde sig, gällde alkoholvanornas omfattning och

utbredning i olika befolkningsgrupper. Kommittén anordnade i egen regi två

specialundersökningar. Den ena av dessa avser ungdomens alkoholvanor,

hur och när dessa bildas, variationer i olika miljöer etc. och utfördes genom

intervjuer med ca 8 000 representativt utvalda ungdomar över hela landet.

En sådan intervjuundersökning hade ifrågasatts redan av ungdomsvårdskommittén,

som dock ansåg att nykterhetskommittén vore ett lämpligare forum

för en dylik större specialundersökning. Den andra alkoholvaneundersökningen

utgör en noggrann kartläggning av de vuxnas alkoholvanor såvitt

dessa framgår av de hos systembolagen samlade uppgifterna. Vid bedömandet

av frågan, vilken omfattning kommitténs olika undersökningar borde få

med hänsyn till kravet på statistisk tillförlitlighet, samrådde kommittén med

professorerna H. Cramér och G. Dahlberg. Efter detta samråd ansåg man sig

inte kunna arbeta med mindre urval än ca 2 % av befolkningen. Urvalet

gjordes ur materialet till 1945 års folkräkning. En kompletterande intervjuundersökning

har på kommitténs uppdrag verkställts av Svenska Gallum

institutet AB. F

En andra fråga av väsentlig vikt, som uppställde sig för kommittén och

som dittills varit endast bristfälligt belyst, gäller omfattningen och utbredningen

av alkoholmissbruket. Kommittén har vid besvarandet av denna fråga

använt sig av det material som finns hos systembolag och nykterhetsnämnder.

Vidare har för att belysa alkoholmissbrukets sociala betydelse infordrats

uppgifter från socialregistren och fångvårdsstyrelsens straffregister,

varjämte vissa i folkräkningen ingående uppgifter kunnat användas. Dessutom

har företagits en särskild undersökning av ungdomsfylleriet, byggd på

av nykterhetsnämnderna verkställda intervjuer med ungdomsfyllerister.

En tredje fråga har gällt restriktionssystemets funktion och verkningar i

olika avseenden. En undersökning har genomförts med användande av detaljerade

systembolagsuppgifter för samma urval som tidigare omnämnts. För

att kunna bedöma restriktionssystemets verkningar har kommittén funnit

det erforderligt med en internationell jämförelse och har därför i enlighet

med direktiven genom utrikesdepartementets förmedling inhämtat uppgifter

rörande utvecklingen av nykterhetstillståndet i vissa främmande länder och

erfarenheterna där av samhälleliga ingripanden av olika slag.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr i51.

En fjärde fråga, som kommittén ville ha besvarad, har gällt alkoholverkan

av maltdrycker av olika styrka, detta som utgångspunkt för diskussionen om

maltdryckslagstiftningen. En undersökning av ifrågavarande problem har utförts

av docenten L. Goldberg vid Karolinska institutet.

Dessa stora undersökningar krävde självfallet ganska omfattande förberedelser.

Det visade sig härvid, att en avsevärd kostnadsbesparing och samtidigt

en betydande ökning av uppgiftsmaterialets säkerhet och fullständighet

skulle kunna erhållas, om de statistiska undersökningarna kring alkoholfrågan

direkt anknöts till folkräkningen. Uppgifterna till denna var emellertid

icke tillgängliga för kommittén förrän på våren 1947, då undersökningarna,

sedan riksdagen prövat undersökningsplanen och beviljat medel, igångsattes.

Det hade för övrigt knappast varit möjligt att tillgodose kravet på

»normala» förhållanden, om undersökningarna påbörjats tidigare, då den

officiella statistiken för efterkrigstiden givetvis inte kunde bli tillgänglig

förrän under 1940-talets sista år. Särskilt gäller detta uppgifterna från främmande

länder.

Kommittén har vidare företagit en undersökning om sammanhanget mellan

alkoholförtäring och förvärvande av könssjukdomar samt ett flertal

mindre statistiska undersökningar, vartill uppgifter inhämtats från länsstyrelserna

eller resp. företag, bl. a. rörande tillstanden till detaljhandel med

pilsnerdricka, de s. k. allmännyttiga kafébolagen, bryggeriindustrin, tillstånd

till rusdrycksutskänkning vid danstillställningar och varietéföreställningar,

om matförstöring på grund av måltidstvånget vid rusdrycksutskänkningen,

om utskänkning vid lunchtid på spritrestaurangerna etc.

Kommitténs svenska undersökningar redovisas i del I av dess betänkande,

medan de internationella jämförelserna upptages i del IV. Undersökningen

rörande verkningarna av alkoholdrycker med olika styrka återfinnes i del II,

medan de smärre undersökningarnas resultat uppvisas i anslutning till de

särskilda frågor med vilka de äger samband. Sammanfattande redogörelser

för undersökningarna lämnas i del V, principbetänkandet.

I det följande vill jag redovisa de huvudsakligaste resultaten av kommitténs

undersökningar rörande konsumtion och missbruk.

Nykterhetskommitténs svenska undersökningar.

De viktigaste data rörande konsumtion och alkoholskador

i Sverige har av kommittén sammanfattats i följande, med aktuella

uppgifter sedermera kompletterade tabell (s. 78).

Konsumtionen sedan 1913.

Kommittén finner att spritkonsumtionen i Sverige år 1913 sedan länge

hade en sjunkande tendens samt anför härom.

Brännvinskonsumtionen per invånare beräknades till över 20 liter omkring

1850 men sjönk till ca 10 liter efter 1855 års lagstiftningsreformer. Omkring

1880 började den moderna nykterhetsrörelsen blomstra upp och samtidigt

var det dåliga tider både för industrin och jordbruket. Konsumtionen sjönk

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

År

Liter

sprit- drycker

per inv.1

Liter sprit- drycker

per mot- boksägare

Antal mot- boksägare

i % av folk- mängden

Fylleri-;

förseelser

per 1 000

inv.2

Fylleriför- seelser per

1 000 inv. i

Stockholm

Misshan- delsbrott

per 10 000

inv.3

Döda i

levercir- rhos per

100 000

inv.

Anmälningar^

till Sthlms !

nykterhets- i

nämnd per j

10000 inv. j

1911/13

9,9

3,4

1913...

7,9

10,5

41,7

4,8

1914...

7,1

9,0

27,7

4,0

1915...

7,1

8,4

26,0

3,8

1916...

5,9

34,6

13,8

7,7

21,7

3,8

1917...

1,8

9,4

14,8

3,3

9,1

2,4

3,7

1918...

1,3

6,5

15,1

3,1

13,6

2,3

2,7

1919...

2,5

11,9

17,5

5,7

24,5

3,0

6,6

1920...

6,5

32,4

17,9

7,8

23,4

3,7

1,7

9,1

1921''...

5,4

27,8

17,7

5,2

15,7

3,0

2,0

7,9

1922...

4,3

23,2

16,9

4,7

16,6

2,4

1,9

8,3

1923...

4,4

23,3

16,9

5,0

18,0

2,6

1,9

13,3

1924...

4,7

24,5

17,3

5,5

17,6

2,7

1,9

21,3

1925...

4,9

24,8

17,5

5,4

15,8

3,2

2,4

21,3

1926...

5,0

24,6

18,0

4,9

13,9

2,9

2,6

18,5

1927...

5,0

24,5

18,3

4,7

13,4

3,1

2,6

18,8

1928...

5,1

24,4

18,9

4,5

10,6

3,2

2,6

20,2

1929...

5,2

24,2

19,1

4,8

10,0

3,4

2,9

19,1

1930...

5,4

24,1

19,6

5,1

11,3

3,7

3,0

19,0

1931...

5,5

24,1

20,2

4,9

11,8

3,9

2,3

21,5

1932...

5,1

22,8

20,5

4,8

10,7

3.7

2,8

19,9

1933...

4,4

19,9

20,3

4,8

9,6

3,6

2,5

17,9

1934...

4,6

20,4

20,4

5,0

9,8

3,6

2,9

16,4

1935...

4,9

20,9

20,8

5,0

8,7

3,7

3,0

17,8

1936...

5,1

21,2

21,2

4,9

8,2

3,7

3,1

18,4

1937...

5,3

21,4

21,9

4,7

7,8

3,9

2,5

19,1

1938...

5,6

21,7

22,7

4,9

7,8

4,2

2,9

21,7

1939...

5,5

20,7

24,0

5,2

7,3

4,0

3,2

21,5

1940...

4,5

16,9

23,9

5,4

7,0

3,2

3,2

18,4

1941...

4,5

16,6

23,8

6,0

7,2

4,0

2,8

17,8

1942...

4,6

16,4

24,1

6,6

9,0

4,6

2,8

16,2

1943...

4,8

17,0

24,5

6,7

9,0

5,1

2,7

21,4

1944...

4,9

17,3

24,8

5,9

8,0

4,6

2.9

20,5

1945...

5,1

17,4

25,3

5,7

8,3

5,2

3,3

22,0

1946...

5,4

17,7

25,8

4,6

6,8

3,9

3,2

19,5

1947...

5.9

19,2

26,4

4,5

6,2

4,2

3,4

19,2

1948...

6,0

19,1

26,9

5,3

6,3

3,7

3,5

22,9

1949...

6,0

19,1

27,3

5,1

6,1

4,0

3,8

22,6

1950...

6,1

19,4

27,5

5,4

7.0

4,1

3,8

23,5

1951...

5,9

18,6

27,6

5,5

7,0

3,9

3,1

23,6

1952...

6,1

19,2

27,7

6,0

8,3

26,9

1953...

6,3

19,7

27,9 |

5,8

8,7

26,9

1 I denna och följande tabeller anges konsumtionen i volymliter utan hänsyn till den genomsnittliga

alkoholhaltens växlingar. Vid jämförelse med utlandet anges däremot konsumtionen

reducerad till 50 % alkoholhalt.

2 Siffrorna avser fr. o. m. 1946 avdömda förseelser (inklusive strafförelägganden) fördelade efter

de år, varunder de begåtts, dessförinnan under resp. år avdömda förseelser. Fr. o. m. 1939 ingår

av militär befälhavare beslutade disciplinstraff för fylleri.

3 »Misshandel varå ringare eller ingen skada följt» (14 kap. 13 § strafflagen).

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

då till ca 8 liter per invånare och låg vid denna nivå ännu vid sekelskiftet,

varefter den sjönk till något under 7 liter i början av 1910-talet.

Utvecklingen från 1913 beskrives sålunda.

Efter det motbokskontrollen i februari 1914 införts i Stockholm, sjönk den

totala spritförsälj ningen per invånare i huvudstaden med drygt 25 procent.

År 1920 låg konsumtionen per invånare i Stockholm 50 procent under 1913

års nivå. Nedgången i rikskonsumtionen var dock mindre. Konsumtionen av

lagligen inköpta spritdrycker, som åren 1911/13 var i genomsnitt 6,7 liter

(å 50 procents alkoholhalt) per invånare, hade år 1920 sjunkit med 12 procent

till 6,0 liter. Under den ekonomiska krisen 1921—22 med dess stora

arbetslöshet, då samtidigt restriktionssystemct systematiskt genomfördes

över hela landet och spritpriserna höjdes, sjönk emellertid konsumtionen

och var under åren 1921/25 i genomsnitt 4,2 liter eller 37 piocent lägre än

1911/13. Därefter har konsumtionen genomgående visat en stigande tendens

som endast avbrutits genom sänkningar vid de större prisstegringarna (1932

_33 och 1939). Genomsnittskonsumtionen (5,0 liter 1951) ligger nu ca

30 procent högre än för 25 år sedan och ca 20 procent under 1913 års niva.

Dessutom bör tilläggas att priset på en liter vanligt brännvin sedan 1920- talets mitt stigit från 2,65 till 15,30, vilket innebär en stegring av realpriset

till det trefaldiga.

Utvecklingen har emellertid varit olika i skilda landsändar. Härom säger

kommittén.

Minskningen sedan 1913 är i stort sett koncentrerad till de områden, där

konsumtionen vid den tiden var hög, särskilt storstäderna, medan de landsändar,

där konsumtionen var relativt låg, visar ökning. I Stockholm var konsumtionen

per invånare 1949 45 procent lägre än vad den var 1913, men

i Jönköpings län var den i stället 38 procent högre. På de flesta håll inträffade

omedelbart efter systemets införande en minskning av genomsnittskonsumtionen,

men sedan mitten av 1920-talet har ökningen i de foina lågkonsumtionsområdena

varit våldsam. I Västerbottens, Kopparbergs och Gävleborgs

län har konsumtionen mer än fördubblats sedan 1924. ökning föreligger

överallt utom i Skaraborgs och Kalmar län. I förhållande till 1913 ligger

konsumtionen nu högre i hela Norrland samt i Kopparbergs (77 %),

Örebro, Jönköpings och Kronobergs län. Även om möjligen för något län en

viss reservation måste göras för eventuella fluktuationer i smuggling och

hembränning, vilka var väsentligt mera utbredda på 1920-talet än nu men

som hela tiden omfattat kvantiteter som är obetydliga i förhållande till den

legala försäljningen, synes utvecklingstendensen vara fullt klar. Under restriktionssystemets

tid har genomsnittskonsumtionen stigit i de områden,

som tidigare var nyktrast, men sjunkit i de tidigare högkonsumtionsomradena.

En betydande utjämning har således skett.

Det förut sagda illustreras med följande tabell (s. 80).

Kommittén har vidare undersökt motboksfrekvensen och inköpen på

motböckerna samt anför.

Motboksfrekvensen. När motboken 1916 gjordes obligatorisk, tilldelades

ca 800 000 personer inköpsrätt. Antalet in o Iböcker steg under genombrottsåren

till ca 1 miljon 1922. Antalet kvinnliga motboksägare var då ca 80 000.

Vid årsskiftet 1951/52 var totalantalet motböcker 1 960 000, varav 235 000

utlämnats till kvinnor. Andelen motboksägare bland män över 25 år steg

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Län

Liter spritdrycker per invånare

1924 i %

av 1913

1949 i %

av 1924

1949 i *

av 1913

år 1913

år 1924

år 1949

Stockholms stad och län

16,6

8,4

9,2

51

no

55

Malmöhus län ..........

11,9

7,1

7,2

60

101

61

Göteborgs och Bohus län

10,6

6,3

7,9

59

125

75

Blekinge län............

7,9

5,1

5,1

65

100

65

Hallands län............

7,8

6,0

6,2

77

103

79

Västmanlands län ......

7,4

3,4

5,4

46

159

73

Södermanlands län......

6,9

5.5

6,0

80

109

87

Kristianstads län........

6,9

4,3

5,1

62

119

74

Skaraborgs län..........

6,6

5,0

4,4

76

88

67

Älvsborgs län ..........

6,5

4,7

5,5

72

117

85

Uppsala län ............

6,1

4,9

5,3

80

108

87

Gotlands län............

6,0

4,5

5,0

75

in

83

Kalmar län ............

5,7

4,1

3,6

72

88

63

Östergötlands län........

5.5

4,8

5,4

87

113

98

Örebro län..............

4,9

3,3

5,7

67

173

116

Värmlands län..........

4,6

3,0

4,5

65

150

98

Västernorrlands län ....

4,5

2,7

4,8

60

178

107

Gävleborgs län..........

3,9

2,6

5,2

67

200

133

Kronobergs län .........

3,4

0,5

4,8

103

137

141

Jämtlands län ..........

3,4

2,4

3,7

71

154

109 1

Norrbottens län.........

3,2

2,0

3,9

63

195

122

Jönköpings län..........

2,9

3,0

4,0

103

133

138

Kopparbergs län ........

2,6

1,9

4,6

73

212

177

Västerbottens län.......

2,6

1,2

3,3 j

46

275

127

Hela riket

7,9

4,7

6,0 |

60

128

76

Anm. Länsindelningen följer ej länsgränserna utan omfattar de systembolagsområden, som

har sina huvudorter inom resp. län. Siffrorna för år 1913 är ej exakta, då områdesindelningen

ej fastställdes förrän år 1916.

under de första årtiondena först hastigt från ca 50 procent 1916 till 61 procent

1922 och sedan sakta till 65 procent 1930 och 68 procent 1940. Under

1940-talet har stegringen varit betydligt snabbare, eller till 76 procent 1951.

Antalet kvinnliga motboksägare har nära tredubblats sedan 1922. Då gifta

kvinnor i regel ej får egen motbok, är endast procenten icke gifta kvinnor

med motbok av större intresse. Denna har stigit från ca 12 % 1922 till 16

% 1930, 21 % 1940 och 30 % 1951. Även beträffande kvinnorna är ökningen

snabbast under 1940-talet.

Även när det gäller förändringarna i motboksfrekvensen råder stor olikhet

mellan olika landsändar. Procenten motboksinnehavare har visserligen

ökat överallt men väsentligt mera i de tidigare lågkonsumtionsområdena.

Utvecklingen visas i följande siffror.

Län

Stockholms stad och län

Göteborgs och Bohus län

Malmöhus län..........

Antal motboksägare i pro- cent av folkmängden

Index (1916 =

100)

1916

1924

1949

1916

1924

1949

18,3

23,4

35,4

100

128

193

14,7

20,6

32,9

100

140

224

19,1

22,3

31,2

100

117

163

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 151.

81

Län

Hallands län.....

Skaraborgs län . . .

Gotlands län.....

Kopparbergs län ..

........... 9,6

12,1

24,4

100

126

254

Gävleborgs län . . .

........... 9,5

12,3

24,8

100

129

261

Västerbottens län .

........... 8,1

10,9

18,8

100

135

232

Hela riket 13,8

17,3

27,7

100

125

201

Antal motboksägare i pro- cent av folkmängden

Index (1916 =

100)

1916

1924 1949

1916

1924

1949

17,9

21,5 29,2

100

121

163

16,9

19,8 24,8

100

117

147

16,6

16,9 24,1

100

102

145

Kommittén fortsätter.

I storstäderna har det stora antalet kvinnliga motboksägare påverkat utvecklingen.

Skillnaden framträder tydligast mellan de anförda landsbygdslänen.

Västerbottens län har dock ännu inte kommit upp i den motboksfrekvens,

som Malmöhus län hade 1916 eller Skaraborgs län 1924 medan

Kopparbergs och Gävleborgs län nu ligger högre än t. o. in. Stockholm gjorde

år 1924.

Med de av kommittén åberopade uppgifterna kan jämföras följande av

ledamoten G. Utterström i reservation åberopade sifferserier.

År

Antal man- liga motboks- innehavare på

100 män över

25 år

År

Antal man- liga motboks- innehavare på

100 män över

25 år

1921

63,9

1929

63,6

1922

60,7

1930

64,5

1923

60,5

1931

65,2

1924

60,4

1932

65,0

1925

61,5

1933

63,5

1926

62,2

1934

62,7

1927

62,7

1935

62,9

1928

63,0

1936

63,4

År

Antal man- liga motboks- innehavare på

100 män över

25 år

Antal man- liga motboks- År innehavare på

100 män över

25 år

1937

64,3

1945

71,7

1938

65,6

1946

73,3

1939

68,5

1947

74,1

1940

68,0

1948

75,2

1941

67,6

1949

75,8

1942

68,0

1950

75,9

1943

69,4

1951

75,9

1944

70,6

Utterström anmärker att frekvensen bland män över 25 år varit konstant

t. o. in. 1937 samt att den därefter inträdda ökningen berott på särskilda

förhållanden, nämligen den 1937 införda fria försändningsrätten, borttagandet

samma år av det kommunala inflytandet på utininuteringen, indragningen

under krigsåren av den fjärde litern samt immigrationen under senare år.

Om inköpen på motböckerna anför kommittén att det på grund av den

skiftande praxis under motbokskontrollens första år icke är möjligt att få

belysande siffror för tidigare år än 1920-talets mitt. Kommittén fortfar.

Under tiden fram till 1930-talets ekonomiska kris och den samtidiga prishöjningen

på spritdrycker undergick medelinköpsmängden inga större förändringar,

vare sig för landet i dess helhet eller för de olika systcmbolags
0

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr Ibi.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

områdena, 1932—34 sjönk inköpen likaså överallt och steg sedan på nytt

fram till 1939 återigen tämligen likartat över hela landet. Prishöjningen

1939 sänkte medelinköpen med i genomsnitt 18 procent, varpå en stark

höjning ägt rum. Från 1940 till 1950 har genomsnittsinköpen per motbok

stigit med 13 procent trots att tilldelningsmaximum sänkts från 4 till 3 liter

i månaden och trots att ett stort antal kvinnor fått motbok med låg tilldelning.

Utminuteringen (utslagen på både motboksägare och andra) per invånare

över 25 år har på grund av det ökade antalet motboksägare stigit ännu

mera. Den har under 1949 och 1950 varit högre än alla föregående år

sedan 1931. 1951 inträffade en mindre sänkning (prishöjning i december

1950) men siffran ligger fortfarande högre än de flesta föregående åren.

Även beträffande inköpsmängderna finns en tendens till större ökning i

de områden som 1913 var lågkonsumtionsområden. Medan inköpen per motbok

i Stockholm 1949 var 97 procent av inköpen 1940 och 75 procent av

inköpen 1924 var motsvarande siffror för Kopparbergs län 128 och 117. I

åtskilliga fall har både motboksfrekvens och medelinköp per motboksägare

ökats.

Det anförda belyses med följande siffror.

Antal mot-

Medelinköp

Spritdrycks-

boksäg. i %

per motboks-

konsumtion

av folkm.

ägare

per inv.

1919 i % av

1949 i % av

1949 i % av

1924

1924

1924

Stockholms stad och län.........

151

73

no

Jönköpings län..................

160

81

133

Gävleborgs län..................

202

100

200

Kopparbergs län.................

202

117

242

Västerbottens län................

172

161

275

Hela riket

160

*78

128

Kommittén anmärker att både stegring av genomsnittsinköp och stegring

av kundantal drivit den svenska konsumtionen uppåt.

Missbruket sedan 1913.

Kommittén finner att det registrerade missbruket haft samma utvecklingstendens

som konsumtionen samt anför.

Sverige visar liksom övriga länder förbättring efter första världskriget

men missbruket har i vårt land därefter en stillastående eller stigande tendens.

1920 låg fylleriet vid omkring 2/3 av 1913 års nivå men sjönk därefter

och stabiliserade sig vid ungefär hälften av 1913 års nivå. Siffrorna per

1 000 invånare var i genomsnitt för åren 1

1909/14 .................................... 9,5

1922/26 .................................... 5,1

1933/38 .................................... 4,9

1948/50 .................................... 5,0

1951 ...................................... 5,5

1 Kommittén anmärker att höjningen av medelinköpen i vissa län kan ha påverkats av att

kommunens rätt att begränsa ransonens storlek under maximum bortföll 1938. Någon större

betydelse för ökningstendensen synes de kommunala begränsningarnas borttagande dock inte

ha haft. Denna tendens var enligt kommittén fullt tydlig redan dessförinnan.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Bakom dessa siffror döljer sig emellertid många förändringar i motsatta

riktningar, varför några bestämda slutsatser inte utan vidare kan dragas

av de tämligen oförändrade talen efter 1920. Att en betydande förbättring

ägt rum sedan tiden före 1914 är för Stockholms del obestridligt, men mera

osäkert för landet i dess helhet. Fylleriförseelserna i Stockholm före

1914 översteg 40 per 1 000 invånare men sjönk redan 1920 till hälften och

fortsatte sedan att sjunka till omkring 10 under 1930-talet. Landet i övrigt

däremot, som tidigare låg långt under Stockholm i fråga om fylleri, ligger nu

nästan lika högt som Stockholm. I Göteborg, som även före 1914 låg nagot

över Stockholm i fråga om fylleri, ligger siffrorna för de senaste åren mer

än dubbelt så högt som i huvudstaden (14,6 resp. 6,8 avdömda förseelser

per 1 000 invånare 1950). På landsbygden har siffrorna stigit starkt (även

i förhållande till tiden före 1914), vilket naturligtvis i viss män beror på

förbättrad polisbevakning. Det framgår emellertid av ökningens storlek

och lokalisering att den inte kan förklaras enbart med förändringar i polisbevakningen.

Det är sålunda anmärkningsvärt att fylleriet ökat relativt

starkt i de län som haft stor konsumtionsökning, vilket tyder på att det

finns ett visst sammanhang mellan konsumtionsvanornas utbredning och

det registrerade fylleriet.

Siffrorna för de olika länen framgår av nedanstående tabell.

Län

Fylleriförseelser per 1 000

invånare

1924 i %

av 1913

1949 i %

av 1924

1949 i %

av 1913

år 1913

år 1924

år 1949

Stockholms stad och län

28,7

12,2

5,3

43

43

18

Malmöhus län ..........

12,0

6,6

5,1

55

77

43

Göteborgs och Bohus län

24,5

16,1

11,3

66

70

46

Blekinge län............

4,4

3,3

5,4

75

164

123

Hallands län............

5,5

4,4

4,0

80

91

73

Västmanlands län ......

12,3

2.9

4,1

24

141

33

Södermanlands län......

10,2

3,4

3,9

33

115

38

Kristianstads län........

3,9

2,8

3,0

72

107

77

Skaraborgs län..........

5,1

3,1

2,7

61

87

53

Älvsborgs län ..........

6,2

3,6

4,0

58

111

65

Uppsala län ............

4,8

3,5

4,1

73

117

85

Gotlands län............

6,5

2,4

4,8

37

200

74

Kalmar län ............

3,8

; 2,6

4,0

68

154

105

Östergötlands län........

6,7

3,5

4,1

52

117

61

Örebro län..............

7,0

3,8

4,4

54

116

63

Värmlands län..........

7,6

3,6

5,6

47

156

74

Västernorrlands län......

8,5

4,7

5,9

55

126

69

Gävleborgs län..........

8,9

5,4

7,5

61

139

84

Kronobergs län..........

2,7

1,6

3,6

59

225

133

Jämtlands län ..........

8,5

2,2

3,7

26

168

44

Norrbottens län.........

6,8

2,1

4,6

31

219

68

Jönköpings län..........

4,3

3.0

3,4

70

113

79

Kopparbergs län ........

5,2

2,1

5,5

40

262

106

Västerbottens län.......

2,5

1,5

2,4

60

160

96

Hela riket

10,5

5,5

5,1

52

93

49

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kommittén påpekar, att 1 Blekinge, Kronobergs och Kopparbergs län fylleriet

år 1949 låg högre än 1913.

Kommittén lämnar vidare vissa uppgifter om frekvensen av misshandel

varav ingen eller ringa skada följt (14 kap. 13 § strafflagen) samt yttrar

härom.

Misshandelsbrotten visar ungefär samma växlingar som fylleriet men ökningen

av riksgenomsnittet sedan 1920-talet är större. Antalet sådana brott

per 10 000 invånare var 1913 4,8 och år 1924 endast 2,8. Sedan dess har

emellertid en stark ökning skett, så att frekvensen nu närmar sig 1913 års

nivå (1949: 4,5). Liksom i fråga om konsumtion och fylleri är utvecklingen

mycket olika i olika delar av landet vilket framgår av följande tablå.

Brott mot SL J 4:

; 13 per 1000 inv.

Län

1949 i % av 1924

1949 i % av 1913

Stockholms stad och län ..

.................... 88

43

Göteborgs och Bohus län ..

.................... 197

97

Malmöhus län............

.................... 146

99

Kronobergs län...........

.................... 288

219

Jönköpings län...........

.................... 204

268

Västerbottens län.........

.................... 183

138

Hela riket 161

94

Kommittén framhåller att siffrorna för Stockholm är särskilt gynnsamma.

Beträffande dödligheten i levercirrhos var siffrorna, enligt kommittén,

lägre under 1920-talet men har på nytt åter stigit.

Kommittén uttalar om de ovan återgivna siffrorna att de kan antagas vara

tämligen bristfälliga mätare på alkoholmissbrukets verkliga omfattning. Det

är enligt kommittén t. o. m. vanskligt att avgöra om de former av missbruk

som de representerar är mer eller mindre utbredda nu än 1913.

Kommittén har emellertid genom egna undersökningar försökt bilda sig

en uppfattning om alkoholmissbrukets omfattning för närvarande i vårt

land. Därvid har man måst begränsa sig till en inventering av de missbruksfall

som är kända hos de myndigheter eller andra organ som har att taga

befattning med alkoholmissbrukare.

Om undersökningens resultat anför kommittén.

När det har gällt att få en inventering av missbruket har kommittén för ett

representativt urval av befolkningen omfattande ca 110 000 personer över

15 år inhämtat uppgifter om de anteckningar om misskötsamhet i nykterhetsavseende

som samlats hos systembolag (innehåller uppgifter även från

kontrollstyrelsens straffregister), nykterhetsnämnder och socialregister. Denna

undersökning gav som resultat vid omräkning till hela befolkningen bl. a.

denna tabell.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Beräknat antal vid årsskiftet 1945/46 levande personer, som hade hos systembolag eller

nykterhetsnämnd registrerade nykterhetsanmärkningar åren 1936—45.

Män

Kvinnor

Summa

Anmärkningskategori

Lands-

bygd

Städer

Hela

riket

Lands-

bygd

Städer

Hela

riket

Lands-

bygd

Städer

Hela

riket

Personer med åtgärd av nyk-

[

terhetsnämnd enligt 1 § Al

åren 1943—45 ............

4 017

10 494

14 511

100

301

401

4117

10 795

14 912

Övriga personer med grova

eller upprepade nykterhets- anmärkningar åren 1936—45

13 506

19 933

33 439

100

653

753

13 607

20 586

34193

Personer med enstaka lindri-

ga nykterhetsanmärkningar

åren 1936 — 45 ............

68 687

78 729

147 416

351

2 812

3163

69 039

81 541

150 580

Samtliga

86 210

109 156

195866

551

3 766

4 317

S6 763

112 922 199685

Per 1 000 av folkmängden över 15 år.

Män

Kvinnor

Summa

Anmärkningskategori

Lands-

bygd

Städer

Hela

riket

Lands-

bygd

Städer

Hela

riket

Lands-

bygd

Städer

Hela

riket

Personer med åtgärd av nyk-

terhetsnämnd enligt 1 § Al

åren 1943—45 ............

2,7

10,2

5,7

0,1

0,3

0,2

1,4

4,9

2,9

Övriga personer med grova

eller upprepade nykterhets- anmärkningar åren 1936—45

9,0

19,4

13,2

0,1

0,5

0,3

4,7

9,3

6,7 |

Personer med enstaka lindri-

ga nykterhetsanmärkningar

åren 1936—45 ............

45,7

76,4

58,2

0,3

2,4

1,2

23,7

36,7

29,3

Samtliga

57,4

106,0

77,1

0,5

3,2

1,7

29,8

50,9

38,9

Kommittén fann, att av dem som levde vid årsskiftet 1945/46 hade ca

200 000 personer eller 3,9 procent av hela befolkningen över 15 år åtminstone

någon nykterhetsanmärkning antecknad under åren 1936—45. Omkring

15 000 av dessa kunde rubriceras såsom alkoholister i alkoholistlagens mening

och omkring 35 000 såsom andra grova missbrukare. De som endast

hade enstaka lindriga anmärkningar under tioårsperioden utgjorde ca

150 000.

Av de 200 000 var endast drygt 4 000 kvinnor, av vilka praktiskt taget alla

bodde i städerna. Av de 195 000 männen bodde 86 000 på landsbygden och

109 000 i städerna. Det innebär att av landsbygdens män över 15 år hade

ungefär 6 procent och av städernas ungefär 11 procent nykterhetsanmärkning

antecknad under den observerade tioårsperioden.

Beträffande sambandet mellan alkoholvanor och vissa sociala förhållanden

anför kommittén.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Andelen frånskilda är mångdubbelt större bland missbrukarna än bland

den övriga befolkningen. Missbrukarna har i större utsträckning än övriga

ingått äktenskap sedan barn fötts eller medan barn väntas, vilket gör att

andelen barnlösa äktenskap är relativt låg. Särskilt de »grövre» missbrukargrupperna

har ett relativt stort antal familjer med stora barnkullar. Hela antalet

barn, som lever under inflytande av en miljö, i vilken far eller mor tillhör

missbrukargrupperna, har beräknats till ca 175 000 eller 10 procent

av samtliga barn. Missbrukarnas barn får genomsnittligt sämre utbildning

än barn som växer upp i andra hem med motsvarande ekonomiska förutsättningar.

Barnavårdsnämnden har föranletts ingripa tio gånger så ofta

bland de grövre missbrukarna som bland den i nykterhetshänseende skötsamma

delen av befolkningen och bland de tillfälliga missbrukarna tre gånger

så ofta. Frånvaro från arbetsplatsen under längre perioder är bland de

grövre missbrukarna dubbelt så vanlig som bland de i nykterhetsavseende

skötsamma och förekomsten av bisysselsättning är avsevärt lägre bland de

inisskötsamma. Av personer med samma inkomster har missbrukarna en

betydligt mindre andel förmögenhetsinnehavare än övriga och fattigvårdsbehovet

visar motsvarande överfrekvens. Alkoholisterna, som utgör 0,7 procent

av samtliga män över 25 år, svarade för 12,8 procent av samtliga straffregisterbrott,

som återfanns bland de av undersökningen omfattade männen

över 25 år. De övriga grova missbrukarna, utgörande 1,5 procent av den

genomsnittliga befolkningen, svarade för 19,6 procent av brotten och de tillfälliga

missbrukarna, utgörande 6,6 procent av männen, svarade för 23 procent

av samtliga straffregisterbrott. Detta innebär, att de sammanlagt 8,8

procent av männen, som prickats för nykterhetsanmärkning, svarar för hela

55,4 procent av alla straffregisterbrott, som begåtts av vuxna män.

Alkoholvanornas utveckling och ungdomen.

De förut lämnade uppgifterna belyser var för sig vanornas utveckling.

Kommitténs brett upplagda undersökningar och särskilt ungdomsundersökningen

ger ytterligare material. Resultaten av undersökningarna i stort och

därav föranledda slutsatser sammanfattas av kommittén på följande sätt.

Vid den tidpunkt som avses i kommitténs undersökning (årsskiftet 1945/

46) hade av männen över 25 år 70 procent inköpsrätt. Missbrukarna utgjorde

ca 10 procent, av vilka hälften hade och hälften saknade motbok. Moderatister

var ca 70 procent, av vilka 60 med och 10 utan motbok, nästan absolutister

10 procent, varav hälften med och hälften utan motbok. Absolutisterna

utgjorde 10 procent, i allmänhet utan motbok. Från nämnda tidpunkt till

årsskiftet 1951/52 har motboksfrekvensen bland män över 25 år stigit från

70 till 76 procent. Man kan därför med tämligen stor säkerhet anta, att antalet

alkoholkonsumenter bland dessa män numera överskrider 90 procent.

Rörande det svenska folkets fördelning på olika alkoholvanegrupper före

restriktionssystemet har man inga närmare uppgifter. År 1910 hörde emellertid

ca 10 procent av befolkningen över 15 år till nykterhetsrörelsen, mot ca

4 procent nu. Läget sedan restriktionssystemet någon tid varit i kraft belyses

emellertid av de första uppgifterna rörande motboksfrekvensen, som avser

året 1916. Då var antalet bevisinnehavare bland män över 21 år 48,6 procent.

Antalet bevisinnehavare i åldern mellan 21 och 24 år synes emellertid

då ha varit så stort, att siffran beräknad på män över 25 år endast är obetydligt

högre och därför torde kunna avrundas till 50 procent.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition, nr 151.

Vid denna tidpunkt hade inköpskontrollen i Göteborg varat över fyra år, i

Stockholm nära tre år och i flertalet av de övriga orterna mer än ett år. Man

kan därför tryggt utgå från att praktiskt taget alla regelbundna brukare, som

hade möjlighet att förvärva inköpsrätt, redan då hade gjort det. Av de 50

procent motbokskunderna var enligt kontrollstyrelsens undersökning 1916

ca 5 procent småköpare, medan ca 5 procent missbrukare var avstängda. I

slutet av 1916 torde således 50 procent av männen över 25 år ha varit regelbundna

konsumenter eller missbrukare och 50 procent absolutister eller

nästan absolutister. Vid tidpunkten för kommitténs undersökning var, som

framgår av det föregående, ca 20 procent absolutister eller nästan absolutister

och ca 80 procent regelbundna brukare eller missbrukare. Med hänsyn

till uppgifterna om nykterhetsrörelsens och frikyrkorörelsens medlemsantal

etc. kan antalet absolutister bland männen över 25 år i slutet av 1916 uppskattas

till 20 å 25 procent, antalet nästan absolutister till 25 å 30 procent.

Den stegring av konsumentantalet, som sedan tiden för restriktionssystemets

införande ägt rum i vårt land, är sålunda mycket betydande.

Ungdomsundersökningens resultat är enligt kommittén följande.

Med ledning av denna undersökning kan man konstatera att alkoholvanorna

under de senaste decennierna nått ut till allt större grupper av befolkningen.

Ungdomarna nu börjar förtära alkohol tidigare än förr. Breddningen

av vanorna följer ett bestämt schema, som synes nära ansluta sig till

vanetypen hos stadsbefolkningen och tjänstemannagrupperna. Denna vanetyp

markeras av ett relativt litet antal absolutister. Antalet förtäringstillfällen

per förtärare synes bli allt flera, medan den genomsnittligt förtärda

kvantiteten minskar. I detta schema ingår även att ungdomarna börjar förtära

alkohol relativt tidigt, ofta i hemmiljön.

Kommittén har uppskattningsvis gjort följande beräkning av den vuxna

befolkningens procentuella fördelning på alkoholvanegrupper.

Vanegrupp

Ålder 20—25 år

Ålder över 25 år

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Prickade för nykterhetsanmärkning upprepade gånger de

senaste 10 åren......................................

1

«

2

Enstaka nykterhetsanmärkningar under de senaste 10

6

7

0,2

Personer som mera regelbundet förtär spritdrycker (mode-

j ratister) ............................................

34

19

6B

30

Personer som endast tillfälligtvis förtär sprit eller endast

förtär vin eller Öl (nästan absolutister)...............

3?

46

14

31

Absolutister...........................................

22

35

10

36

| Kroniskt sjuka, anstaltsvårdade etc.....................

1

3

Kommittén yttrar.

Redan i 20—25-årsåldern är fyra femtedelar av männen och två tredjedelar

av kvinnorna alkoholkonsumenter. I åldersgrupperna över 25 år förtär

90 procent av männen och fortfarande ungefär två tredjedelar av kvinnorna

alkohol. I åldersgrupperna 25—55 år är andelen förtärare avsevärt större än

i åldersgruppen över 55 år. Särskilt markerad är denna generationsskillnad

i fråga om kvinnorna.

En undersökning av hur stor del av de manliga 26-åringarna som sökt

motbok visar att denna andel vuxit från ca 30 till ca 60 procent från mitten

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

av 1920-talet till mitten 1940-talet. Kurvan som sammanbinder talen för de

olika åren visar klara konjunktursvängningar men den allmänna stigningstendensen

är mycket klart markerad.

En undersökning har även gjorts beträffande förändringen av den andel

av 17-åringarna som förtärt spritdrycker. En jämförelse har här kunnat baseras

på iakttagelser av de ungdomar som fyllt 17 år under tiden 1937—46.

Det visade sig att andelen 17-åringar med egen erfarenhet av alkoholförtäring

ökat bland såväl pojkar som flickor, och såväl bland landsbygdens ungdomar

som bland städernas.

De stora olikheterna mellan olika befolkningsgrupper i fråga om alkoholvanor

har som en följd av denna utveckling utjämnats. Ungdomarna närmar

sig de vuxnas vanetyp, kvinnorna, särskilt i städerna, närmar sig männens

och landsbygdsbefolkningen närmar sig stadsbefolkningens. I varje led

sker det härvid en ökning av antalet förtärare och antalet förtäringstillfällen.

Denna utveckling har enligt kommittén också fört med sig en utjämning

av olikheterna mellan de olika länen i fråga om konsumtionens storlek

med resultat att lagkonsumtionsområdena närmat sig högkonsumtionsområdena.

En bekräftelse härpå ser kommittén i de förut lämnade uppgifterna

om konsumtion och missbruk.

Kommittén konstaterar vidare, att breddningen av alkoholvanorna bland

ungdomen inte har kunnat ske utan en samtidig ökning av de ungas fylleri.

Utvecklingen angives i följande diagram.

Indextal

<1925/28 = 100)

18—21 år

samtl. åldrar över 15 ar

Fylleriets utveckling för olika åldrar. Fylleriförseelser per 1 000 män dels i ungdomsåldrarna

15—17, 18—20 och 21—25 år, dels i genomsnitt för samtliga åldrar. Indextal

åren 1925,28 = 100.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Kommittén anför i anslutning härtill.

Självfallet är det vanskligt att draga slutsatser på grundval av förändringar

i fyllerisiffran under flera decennier. De förhållanden som utom variationer

i antalet faktiska berusningsfall reglerar antalet avdömda förseelser

undergår alltför stora förändringar för att möjliggöra mera exakta slutsatser

på grundval av fylleristatistik från längre perioder. Då dessa förhållanden

emellertid torde ha förändrats för de olika åldersgrupperna i ungefär

samma omfattning, synes en jämförelse mellan fylleriets utveckling i olika

åldrar vara möjlig och ändamålsenlig. En sadan jämförelse

leriet i ungdomsåldrarna har en markerat ogynnsam utveckling sedan 1920- talet. Andelen ynglingar i åldern 15—17 år, som tagits för fylleri, var 1948

ca tre gångar så stort som i mitten av 1920-talet. Andelen 18—20-åringar har

under samma tid ökat till det dubbla. Även för åldersgruppen 21—25 år är

ökningen mycket stark. De högre åldersgrupperna visar under samma tid

en viss minskning. .

Den undersökning kommittén gjort av unga alkoholmissbrukares förhållanden

visar att ungdomsfylleriet ofta är ett mycket allvarligt tecken på

en bristande social anpassning. De unga fylleristerna är som regel inte

slumpvis hämtade från de vanliga, skötsamma ungdomarna, vilkas förseelse

skulle bestå i en tillfällig och oskyldig förlöpning. Fylleristerna avviker

i hög grad från normalungdomen. De har sämre bakgrund, de har

sämre aktuell anpassning.

Jämförelser med utlandet.

Av de sju länder, från vilka kommittén hämtat jämförelsematerial, anges

spritdryckerna liksom hos oss vara dominerande i tre, nämligen Finland,

Norge och Nederländerna. I Danmark uppges ölet spela en betydande

roll, medan Belgien och Storbritannien betecknas som utpräglade »ölländer»

och Frankrike såsom »vinland». Kommittén har funnit ändamålsenligt att

i fråga om nykterhetstillståndets utveckling i de undersökta länderna sätta

en gräns vid tiden för det första världskriget samt anför.

Alla länderna företer under årtiondena före 1914 ett i viktiga hänseenden

likartat förlopp. Under 1860- och 1870-talen växer brännvinskonsumtionen

i alla länderna som ett led i den allmänna standardstegringen. Med 1880- talet inträder emellertid en åtskillnad mellan de olika länderna. Frankrike

och Belgien fortsätter sin starka stegring av spriidryckskonsumtionen fram

till sekelskiftet. I de övriga vänder med 1880-talet utvecklingskurvan nedåt.

Vad ligger bakom denna skillnad i utvecklingen? I Finland kan nedgången

i viss mån bero på beskattningen. För Nederländernas, Norges, och Sveriges

vidkommande kan den till någon del aterföras pa försäljningslagstiftningen.

För Danmarks och Englands del är emellertid en sådan möjlighet

utesluten. Danmarks fall är i detta hänseende särskilt upplysande,

brännvinspriset var ännu 1910 inte mer än ca 40 öre för en helflaska .(3/4

liter). En liberal försäljningslagstiftning lade inga som helst hinder i vägen

för alkoholistens förvärv av sin dagskvantitet. Från 1874 fram till

1911 utgjorde också de grövsta alkoholmissbrukarna, deliranterna, en år

från år konstant andel av befolkningen. Det var således icke missbiukarna

utan befolkningen i övrigt som under denna tidrymd svarade för nedgången

i den danska förbrukningen från 20 till 10 liter per invånare. Även i

Sverige minskade konsumtionen, om också inte lika starkt som i Danmark.

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

Troligen är förklaringen densamma i båda länderna, nämligen stigande

kultur och förbättrad hygien samt inflytande från nykterhetsrörelsen och

den religiösa väckelserörelsen. Detta förmodas redan av den första danska

alkoholkommissionen i dess betänkande av 1907. Det är påfallande att

konsumtionsminskningen sätter in tidigare i länderna med en relativt stark

nykterhetsrörelse än i Belgien och Frankrike som saknar sådan. I de båda

sistnämnda länderna börjar emellertid konsumtionen att sjunka samtidigt

med skattehöjningar omkring sekelskiftet.

Vid tiden för det första världskriget visar sig i samtliga länder tecken

till ett ytterligare förbättrat nykterhetstillstånd. I Sverige infördes vid denna

tid restriktionssystemet.

Kommittén konstaterar att någon inköpsreglering i stil med det svenska

systemet inte förekommit i något annat av de undersökta länderna samt

fortsätter.

<ni^?r^nft0Ch Finland har emellertid haft förbudslagstiftning (Norge totalt

1917—20, spritdrycksförbud 1921—26; Finland totalförbud 1919—32).

Belgien har sedan 1919 utskänkningsförbud beträffande spritdrycker. Danmark,

England och Nederländerna har tidigare än Sverige haft starka prishojnmgar.

I Frankrike har inga nämnvärda samhällsingripanden i nykterhetsfrämjande

syfte förekommit förrän under andra världskriget.

Forändringarna under första världskriget innebär, enligt kommittén, en

minskning av spritdryckskonsumtionen i alla länder. Kommittén framhåller,

att dessa förändringar varit av stor betydelse för det socialt märkbara alkoholmissbruket

och därmed för nykterhetstillståndet även i sådana länder

som Frankrike, där den dominerande drycken är vin, eller Belgien och England,

där den är Öl. Kommittén anför vidare.

Nedgången i spritdryckskonsumtionen från 1911/13 till åren efter världsknget

är nnnst i Frankrike och Sverige, tämligen stor i Storbritannien, Nederländerna

och Belgien och särskilt stor i Danmark. Det sistnämnda landet

intar en särställning. Före 1914 hade Danmark Europas högsta brännvinskonsumtion

men på 1920-talet den lägsta av de här jämförda länderna. Landet

övergick därigenom från att vara ett utpräglat »brännvinsland» till att

närmast vara ett »ölland».

Under mellankrigstiden minskar konsumtionen ytterligare i de övriga länderna

men ökar något i Sverige. I de tidigare förbudsländerna, som nu kommer

med i statistiken, tycks tendensen vara något stigande. I Finland var

konsumtionen vid 1930-talets slut t. o. in. något högre än före 1914, då den

emellertid var rekordartat låg (1,9 liter per invånare mot Sveriges dåvarande

6,7). °

Efter andra världskriget tycks konsumtionen i Storbritannien, Frankrike

och Belgien hålla sig på ungefär samma nivå som under de sista förkrigsaren.

Danmark och Norge hade högre siffror under de första efterkrigsåren

m„en h£!.r under 1951 åter samma konsumtion som under 1930-talet eller

något lägre. Sverige, Finland och Nederländerna visar däremot en krafti«

stegring. °

Konsumtionen av alkohol i de berörda länderna sammanfattas i denna

tabell.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Konsumtionen av alkoholdrycker, liter/inv. under vissa perioder 1896—1949.

A. Spritdrycker {50 % alkoholhalt).

1896/1901

1909/14

1922/26

1933/38

1949

8,2

6,6

4,1

4,2

5,1

*3,2

1,8

Förbud

1,9

2,5

2,7

3,3

Förbud

1,9

2,8

14,8

3 8,9

1,3

0,8

1,1

8,2

4 5,2

2,4

1,6

3,2

5,5

3,5

1,6

1,0

1,0

2 8,8

4 5,8

2,2

1,2

1,4

8,5

5 7,5

5,2

4,8

3,6

B. Öl0

31

22

23

22

24

*11

5

Förbud

4

3

25

21

28

15

18

39

3 33

39

36

54

.

7 28

25

16

10

143

122

77

57

57

4 237

185

173

123

8 27

3 32

29

30

C. Vin.''0

Frankrike......................

135

137

175

156

88

i 1896/1900. - > 1898/1900. - 3 1911/14. - 4 1911/13. - 5 1909/13. - 6 Endast den beskattade

konsumtionen. — 7 1912/13. — 8 1899/1901.

9 Hänsyn har ej tagits till växlande alkoholhalt, utom för Storbritannien och Frankrike dar

siffrorna anger Öl med en alkoholhalt av 5,5 resp. 5 volymprocent under hela perioden.

10 I de övriga länderna är vinkonsumtionen obetydlig.

Kommittén påpekar, att i Belgien och Frankrike faktorer utanför lagstiftningen

haft en huvudsaklig andel i förbättringen samt att dessa faktorer

i jämförlig omfattning varit verksamma i de övriga sex länderna.

Beträffande Danmark framhålles att den stora skattehöjningen och den

därmed följande sexfaldiga realprisstegringen varit en avgörande faktor.

Prisstegringen och de utomlegislativa faktorerna medförde en sänkning av

brännvinskonsumtionen till mellan 1/8 och 1/10 av förkrigstidens. Deliriumfallen,

som mellan 1900 och 1911 pendlat mellan 950 och 1 200 fall årligen,

krympte och var på 1920-talet ca 50, på 1930-talet ca 30 och på 1940-talet

bara ca 10 om året.

Om de övriga främmande länderna anföres.

I stort sett är utvecklingen densamma i England. Där är emellertid prishöjningen

blygsammare (priserna var redan tidigare betydligt högre) oci

konsumtionsnedgången inte fullt så stor: under 1930- och 1940-talen 70

procent i förhållande till konsumtionen före forsta världskriget. Någon

siffra för deliriumfrekvensen finns icke tillgänglig, men tyllerifrekvensen

var efter andra världskriget bara 10 å 15 procent av frekvensen fore det

f örsta

För Nederländerna gäller ungefär detsamma som ovan sagts om England,

med undantag för att konsumtionssiffrorna stigit vissa år under mellan
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

krigstiden i samband med skattesänkningar och att konsumtionen efter

andra världskriget visat en starkt stigande tendens, samtidigt som realpriset

sjunkit och sysselsättningen i utpräglad grad ökats.

De båda förbudsländerna Finland och Norge erbjuder så speciella problem

att kommittén inte ansett sig böra gå in på någon närmare diskussion av

orsakssammanhanget. Man torde emellertid åtminstone i Finland få räkna

med att en betydande illegal konsumtion existerat redan före förbudets införande

och naturligtvis i ännu högre grad under förbudstiden. Det är därför

möjligt att åtminstone en del av konsumtionsökningen i förhållande till

tiden före förbudets införande är skenbar och beroende på att större delen

av konsumtionen nu kommer in i statistiken.

Beträffande Sverige finner kommittén, att landet intager en mellanställning

mellan förbudsländerna å ena sidan och högskatteländerna Danmark,

England och Nederländerna å den andra samt att den svenska spritdryckskonsumtionen

närmast liknar den franska.

För att möjliggöra en närmare jämförelse har kommittén medelst statistiska

metoder räknat bort de verkningar pris- och inkomstförhållanden haft

på konsumtionen under mellankrigstiden i Sverige, Danmark, Storbritannien

och Nederländerna. De siffror för konsumtionen som härvid framkommit

skall ange den allmänna utvecklingen, trenden. Kommittén anför.

Att Sverige har en så relativt hög konsumtion kan tänkas bero på att de

ekonomiska förhållandena varit särskilt gynnsamma i vårt land. För att

soka klargöra hur härmed förhåller sig har kommittén låtit göra en statistisk

beräkning för att få fram den allmänna utvecklingen (trenden) av konsumtionen

i Sverige, Danmark, Storbritannien och Nederländerna sådan den

iramstar sedan den rensats från inverkan av förskjutningar i priser och inkomster.

Därigenom skulle man kunna renodla de mera långsiktiga förändringarna

i vanorna. Dessa kan bero både på lagstiftningsåtgärder och på

allmänna strukturförändringar.

Det visar sig därvid föreligga en markant skillnad i denna trend mellan

Sverige å ena sidan och England, Danmark och Nederländerna å den andra.

Man kan exempelvis i fråga om jämförelsen mellan Sverige och England för

perioden 1923 1938 uttrycka denna skillnad så att, om priser och inkomster

varit oförändrade, den engelska spritkonsumtionen under denna tid skulle

ha sjunkit med ca 35 procent medan den svenska under samma tid skulle

ha stigit med ca 3 procent. Det märkliga häri rubbas inte av den betydande

engelska ölkonsumtionen, då trenden även i fråga om denna var fallande,

ehuru svagare. Den danska ölkonsumtionen är större än den svenska men

väsentligt mindre än den engelska. Den kan inte rubba resultaten i någon

väsentlig grad, även om den skulle ha en något stigande trend.

Kommitténs undersökningar redovisas närmare i del IV av betänkandet.

Därav framgår, att motsvarande beräkning för åren 1920—1938 ger en svagt

fallande trend för Sveriges del, dock svagare än för de jämförda främmande

länderna.

I anslutning till trendundersökningarnas resultat erinrar kommittén att

både Danmark och England helt saknar utminuteringskontroll samt att det i

Danmark ej finnes några utskänkningsrestriktioner och i England betydligt

mindre stränga sådana än i Sverige. Tillika framhålles, att antalet utminu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

terings- och utskänkningsställen är betydligt större. Alkoholistvården är väsentligt

mindre effektiv i Danmark och England.

Beträffande fylleri och andra alkoholskador anför kommittén.

Uppgifterna om fylleri och andra alkoholskador är synnerligen vanskliga

att använda vid en internationell jämförelse. Olikheterna i lagstiftning,

praxis och statistikföring är så stora att man inte bör dra några slutsatser

annat än efter noggrann prövning. I den mån det finns siffror över delirium

tremens, dödsfall "i alkoholism o. d. visar de överallt nedgång under första

världskriget och har senare inte uppnått den tidigare nivån. Även fylleriet visar

en klar nedgång, om man jämför med tiden före det första världskriget.

Sverige intar i detta fall ingen särställning. De flesta undersökta länderna

har större nedgång än vårt land. För mellankrigstiden visar fyllerifrekyensen

en fallande trend i Belgien, Nederländerna, Norge och Storbritannien.

Danmark, Finland och Sverige visar däremot inga trendmässiga förändringar

utan har tämligen oförändrade fyllerital under mellankrigstiden (i

Danmark först fallande, sedan åter stigande siffror). Ären efter andra

världskriget visar på flera håll från år till år ganska växlande siffror.

Fylleriförseelsernas utveckling framgår av nedanstående tabell. 1

Fylleriförseelser per 1 000 inv. i olika länder 1911—1949. Index (1911/13-100).

-!---11---

1911/13

1992/26

1933/38

1949

100

52

50

51

Jämfört

>ar statistik

saknas före 1927

''100

72

54

56

100

43

50

63

100

65

29

37 j

100

39

20

2 13

100

71

38

3 29

| Frankrike........................

100

79

63

•

1 1913/14. — 2 1948. — 3 1947.

Utöver ovanstående i principbetänkandet åberopade uppgifter skall i

förevarande sammanhang redovisas ytterligare några på grundval av kommitténs

material gjorda sammanställningar.

De absoluta talen för fylleriförseelserna var sålunda 1949 i Sverige 5,1, i

Finland 32,6 (anhållanden, varav mindre än hälften lett till åtal, 61 340 av

131 869), i Norge 11,8 (anhållanden) och i Danmark 3,8 (anhållanden), allt

per 1 000 invånare.

Sammanställes utvecklingen i Danmark, Nederländerna och Stoibiitannien

med de i fråga om befolkningstäthet och struktur närmast jämförliga

konsumtionsområdena i Sverige erhålles följande resultat beträffande alkoholkonsumtionen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Spr

1909/14

ltdrycker 5

Index 190

1922/26

3 % alkohol

9/14 = 100

1933/38

halt

1919

D:o liter

per inv.

1950

Total alko- holkons,

(ren alkohol)

per inv.1

1950

Sverige...............

100

62

64

77

5,2

3,6

Danmark.............

100

15

9

12

1,1

3,0

Nederländerna........

100

46

31

62

3,0

2,2

Storbritannien ........

100

46

29

29

1,1

3,5

1 Öl och vin inbegripet.

Spritdrycker volymliter

Volymliter

Index 1913 = 100

per inv.

1913

1924

1949

1949

Stockholms stad och län ..

100

51

55

9,2

Malmöhus län ...........

100

60

61

7,2

Göteborgs och Bohus län ..

100

59

75

7,9

Hela riket

100

00

76

6,0

Till jämförelse med den ovanintagna, av kommittén åberopade tabellen

rörande fylleriets utveckling i olika länder lämnas här motsvarande uppgifter

för samma konsumtionsområden (jämför de absoluta talen som lämnas

ovan i avsnittet om svenska undersökningar). Index 1913 = 100.

1913

1924

1949

Stockholms stad och län ...

............. 100

43

18

Malmöhus län............

55

43

Göteborgs och Bohus län ...

............. 100

66

46

Hela riket 100

52

49

Yttranden.

Kommitténs undersökningar har blivit föremål för omdömen i åtskilliga

yttranden. Flertalet av dessa betecknar det av kommittén förebragta materialet

såsom värdefullt. Man framhåller, att det i många stycken saknar motsvarighet

i främmande länder samt att det givit en god grundval för bedömningen

av samhällets nykterhetspolitiska åtgärder. Dess värde som källa för

nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning framhålles i några yttranden.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning uttalar sålunda.

Det bör hälsas med stor tillfredsställelse, att nykterhetskommittén låtit

utföra omfattande vetenskapliga undersökningar. Syftet med dessa har i

första hand varit att få en så säker grund som möjligt för bedömningen

av vilka åtgärder som från samhällets sida bör vidtagas för nykterhetens

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

främjande. Det mesta av det material, som frambragts genom dessa undersökningar,

har emellertid därjämte ett utomordentligt stort värde för upplysningsverksamheten

i alkoholfrågan. Det kan utan överdrift påstås att

ingen tidigare statlig utredning på detta område lämnat så betydelsefulla

bidrag till"klarläggandet av olika sidor av alkoholfrågan.

De av förbundet anförda synpunkterna återkommer i yttranden av bl. a.

länsstyrelsen i Södermanlands län, fem länsnykterhetsnämnder, Landsorganisationen,

Svenska Läkarnas Nykterhetsförening, De Kristna Samfundens

Nykterhetsrörelse och Nykterhetsorganisationen Verdandi.

Värdet av kommitténs undersökningar framhålles även i vissa yttranden

som ställer sig kritiska till kommitténs slutsatser och därpå grundade förslag.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag betecknar sålunda kommitténs

material såsom rikhaltigt och intresseväckande. Systembolagens förtroendenämnd

finner, beträffande kommitténs internationella jämförelser, att någon

berättigad invändning icke kan riktas mot den allmänna uppläggningen

av kommitténs förfaringssätt vid dess försök att åstadkomma en redovisning

av de olika faktorer, som i vårt nutida samhälle påverkar spritdryckskonsumtionens

omfattning. Man framhåller emellertid de felkällor av okänd

storleksordning som föreligger vid internationella statistiska jämförelser.

Systembolagens Kontrollföreståndareförening ger sitt erkännande åt den

grundlighet och den allsidighet, varmed kommittén gått till verket. Uppläggningen

av undersökningsmaterialet anses dock tendensiös. Till denna grupp

kan delvis även hänföras yttrandet av Stockholms stadsfullmäktige och

nämnder.

Kontrollstyrelsen riktar däremot en omfattande och häftig kritik särskilt

mot de i del I av betänkandet redovisade svenska undersökningarna. Styrelsen

anför inledningsvis.

Det utredningsmaterial, som sålunda insamlats, ter sig kvantitativt sett imponerande.

Materialet har bearbetats ur en mängd olika synpunkter och

framlagts i form av ett stort antal tabeller och diagram, försedda med utförliga

kommentarer. Det praktiska och vetenskapliga värdet av de gjorda

undersökningarna måste emellertid av skäl, som i det följande narmare utvecklas

betecknas såsom ringa.

Till en del, fortsätter styrelsen, sammanhänger detta med att bearbetningen

av materialet lider av svåra metodiska fel. Såväl vid kommitténs ungdomsundersökning

som vid dess utredning angående unga alkoholmissbiukarc

har man vid de verkställda intervjuerna haft ett bortfall av uppgiftslämnare

på icke mindre än omkring 30 procent. Styrelsen anför vidare.

En annan omständighet, som i hög grad förringar det praktiska värdet av

kommitténs undersökningar, är att en stor del av dessa på grund av u re

ningsarbetets långvarighet redan äro föråldrade. De viktiga undersökningarna

rörande restriktionssystemets praktiska tillämpning och verkningar

hänföra sig till årsskiftet 1945/46. Stora förändringar i systembolagens praxis

ha emellertid vidtagits sedan år 1946.

Vissa av kommitténs rent kvantitativa undersökningar är enligt kontrollstyrelsens

mening av intresse, även om de i stort sett endast bekräftar redan

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

förut kända förhållanden. Sa är fallet med bl. a. kommitténs utredning

rörande alkoholbrukets omfattning. Beträffande den övervägande delen av

kommitténs utredningar i del I förklarar emellertid kontrollstyrelsen att de

icke synes ha lett till något resultat av värde. Detta gäller såväl den allmänna

undersökningen om sambandet mellan alkoholvanor och vissa sociala förhållanden

som den stora ungdomsundersökningen. Bl. a. betecknas kommitténs

undersökning rörande alkoholbruk och könssjukdomar såsom främmande

för kommitténs uppdrag.

Kontrollstyrelsen kritiserar vidare bl. a. de utländska jämförelserna och

särskilt trendundersökningen. Härvidlag får styrelsen mer eller mindre

starkt stöd i ett flertal andra yttranden. De synpunkter som anföres i denna

del kommer att redovisas i nästfoljande avdelning tillsammans med bedömningen

av restriktionssystemet.

Kontrollstyrelsens kritik mot kommitténs undersökningar bemötes ingående

i skrivelsen från ordföranden och sekreterare i nykterhetskommittén.

Det framhålles att man genom undersökningarna veterligen för första gången

i något land torde ha vunnit en tillfredsställande insikt om hur den vuxna

manliga befolkningen är fördelad på olika alkoholvanegrupper. Vidare anföres.

Lika ensamstående är den fördelning av sociala missförhållanden på olika

alkoholvanegrupper, som kunnat vinnas genom undersökning av växlingen

av frekvensen av dessa missförhållanden med alkoholvanans grovhet. Denna

del av undersökningen har givit vid handen att det finns en samvariation

mellan graden av alkoholvana och graden av social skada. Denna samvariation

låter sig konstateras även beträffande de vanegrupper, som icke av den

allmänna meningen eller samhällsorganen betraktas som missbrukare. Ju

mindre alkoholförtäringen är inom en grupp, ju mindre är antalet fall av

asocialitetsyttringar.

Detta resultat som är en ny och väsentlig iakttagelse kan uppenbarligen

icke frånkännas betydelse för samhällsåtgärdernas utformning.

Beträffande anmärkningen, att vissa undersökningar, bl. a. rörande restriktionssystemets

tillämpning, blivit föråldrade, framhålles, att en genomgång

av tabellmaterialet i del I under jämförelse med senare tillgängliga sifferuPP§ifter

gjort det sannolikt att de nya tilldelningsprinciperna skulle ha

resulterat i mycket obetydliga förändringar i tabellmaterialet.

Även anmärkningen om bristande representativitet hos ungdomsundersökningen

tillbakavisas; bl. a. påpekas, att 1/3 av bortfallet avser två hela län,

där intervjuer icke alls verkställdes, eller kommuner i andra län, där kommunombudet

icke fungerade.

Beträffande undersökningarna om könssjukdomarna framhålles i skrivelsen,

att den i första hand motiverades av behovet att få utgångspunkt för

en bedömning av restaurangdansen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

AVD. III. BEDÖMNING AV SAMHÄLLETS NUVARANDE

NYKTERHETSFRÄMJANDE ÅTGÄRDER.

Nykterhetskommittén.

Kommittén behandlar var för sig dels de orsaker till nykterhetstillståndets

förändringar som ligger utanför den egentliga nykterhetslagstiftningen,

de s. k. utomlegislativa faktorerna, dels den nuvarande lagstiftningens

—- särskilt restriktionssystemets — verkningar. Till den förstnämnda gruppen

hänför kommittén även alkoholpriserna med däri ingående skatter.

Utomlegislativa faktorer.

Kommittén finner att nykterhetstillståndet under det förflutna århundradet

har förändrats relativt likartat i ett flertal länder med olika former

för nykterhetslagstiftning. Därav drager kommittén den slutsatsen att vissa

betydelsefulla faktorer gjort sig gällande i alla dessa länder. Dessa är,

enligt kommittén, av utomlegislativ art, eftersom de återfinnes även i

länder som saknar egentlig nykterhetslagstiftning.

Sociala, kulturella och socialpsykologiska förhallanden.

Till utgångspunkt för sina överväganden i denna del tager kommittén

industrialiseringen samt erinrar därvid om att jordbrukets andel av befolkningen

i Sverige sjunkit från omkring 75 procent år 1870 till 50 procent år

1910 och omkring 25 procent år 1950. Kommittén anför.

Verkan av industrialiseringen tar sig framför allt uttryck i att de breda

lagrens levnadsstandard har höjts väsentligt. Under tiden 1860 till 1914

blev industriarbetarnas genomsnittliga reallön mer än fördubblad och sedan

dess har en ny fördubbling skett. Utvecklingen har gått i samma riktning

även för bönder, lantarbetare och lägre tjänstemän.

Kommittén ställer därefter frågan hur industrialiseringen och det ökade

välståndet inverkat på nykterhetstillståndet och finner att den tidiga industrialismen

visade en mycket ogynnsam bild. Brännvinet kunde säljas

till lägre pris, samtidigt som inkomsterna var högre än tidigare.

Kommittén omtalar, att alkoholkonsumtionen ännu på 1870-talet steg

i takt med industrialiseringen men att tendensen sedan 1880-talet i stort

sett varit den motsatta. Konsumtionen av de vanligaste njutningsmedlen har

inte visat samma stigande tendens som när det gäller livsmedel och kläder.

Förbrukningen av tobak och kaffe steg fram till år 1900 men har sedan,

per invånare räknat, varit tämligen oförändrad. Konsumtionen av Öl

har sjunkit sedan sekelskiftet.

7 Rihang till riksdagens protokoll 195&. i samt. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Om orsakerna till att brännvinskonsumtionen i stort sett sjunkit sedan

1880-talet uttalar kommittén.

Detta beror säkerligen till stor del på att även andra faktorer varit verksamma

(nykterhetsrörelse, försäljningsbegränsningar, prishöjningar) men

det finns också i själva industrialiseringen drag som verkat återhållande

pa alkoholkonsumtionen.

För det första har produktionens mekanisering varit en nykterhetsfrämjande

faktor. Både i det gamla hantverket och i den tidiga industrin var

det vanligt med alkoholförtäring på arbetsplatserna. I vissa yrken motiverades

detta med att arbetet var särskilt törstväckande, i andra var det

endast traditionen som gjorde sig gällande. I detta avseende har en fullständig

omläggning skett. Inom fabriksindustrin torde alkoholförtäring under

arbetstid på de flesta håll vara uttryckligen förbjuden och även inom

andra sysselsättningar, t. ex. byggnadsverksamheten, har den allt mera

kommit ur bruk. Orsaken är påtagligen dels mekaniseringen, dels den

ökade produktionstakten i samband med ackordsavlöningen. Det är för

stora risker för olycksfall och för skada på maskinerna om dessa skötes av

alkoholpåverkade personer. För att få normal arbetsförtjänst kräves också

en anspanning av arbetsförmågan som är oförenlig med alkoholbruk. Då

ayen alkoholkonsumtion före arbetstiden, under middagsrasten eller föregående

kväll påverkar arbetsprestationerna, torde även för dessa tillfällen

en viss press till återhållsamhet finnas, även om denna bl. a. på grund

av bristande kunskaper om sammanhangen inte är så stor som önskvärt

vore.

De moderna produktionsmetoderna verkar sålunda i riktning mot ökad

nykterhet. I förhållande härtill torde i äldre tider observerade tendenser

i motsatt riktning vara av mindre betydelse. Man pekade på enformigheten

i det specialiserade industriarbetet i motsats till det mera allsidiga" hantverket

och på att industriarbetarna i större utsträckning än äldre tiders

hantverksgesäller saknar möjligheter att bli egna företagare. Industriarbetarna

skulle därför vara mera benägna att söka tröst i flaskan Detta

resonemang kan möjligen ha haft någon betydelse i fråga om äldre tider

men det torde numera sakna varje aktualitet.

Kommittén pekar vidare på fackföreningsrörelsens fostrande och disciplinerande

insats.

Det är betecknande att en av svårigheterna, när de första fackföreningarna

bildades, var att utestänga berusade arbetare från mötena. För sammanhållning

krävdes nykterhet och agitationen för organisering fick därför

ofta formen av en direkt och kraftfull nykterhetspropaganda. Ett visst

samarbete torde härvidlag ha ägt rum med nykterhetsrörelsen, i varje fall

pa så satt att många ledande fackföreningsmän var medlemmar av denna

och hamtade kunskaper och argument därifrån. När sedan fackföreningarna

lyckades genomdriva kollektivavtal med arbetsgivaren, innebar detta

ett ökat krav på nykterhet. Normerade arbetsvillkor kräver givetvis normerade

arbetsinsatser. Det ingår ej sällan i avtalen att onykterhet i arbetet

medför omedelbart avsked.

Den ökade produktionen har, enligt kommittén, medgivit en standardhöjning,

där nya behov uppstått som framgångrikt kunnat konkurrera

med akoholinköpen. Bland sådana drag i den moderna levnadsstandarden

nämnes de förbättrade bostäderna med tillbakagång av inneboendesystemet

opaginerad Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

och minskad trångboddhet. Mest karakteristiskt för modern levnadsstandard

är emellertid enligt kommittén den ökade fritiden. Det anses högst sannolikt

att övergången till reglerad fritid och semester påverkat alkoholkonsumtionen.

Samtidigt har möjligheterna till nya fritidssysselsättningar ökat

i mycket hög grad.

Nu finns det stora dagstidningar, en omfattande veckopress och en mångskiftande

litteratur som i allt högre grad blir tillgänglig även för de breda

lagren. Vid sidan av äldre tiders marknads- och tivolinöjen har tillkommit

en bred sektor av nya industrialiserade nöj esf ormer eller nya folkliga fritidssysselsättningar:

koloniträdgårdar, semesterresor, biografer, stora eller små

danssalonger i städerna och smärre men talrika dansbanor på landsbygden,

en väldig idrottsrörelse med många olika förgreningar. Till någon del har

dessa nya fritidssysselsättningar knutit an till de förut existerande. De ideella

föreningarna har utnyttjat idrotten och biografen, restaurangen har öppnats

för dansen. Men i stort sett har de nya fritidssysselsättningarna blivit rivaler

till de äldre. De har minskat de religiösa och ideella rörelsernas betydelse

för fritidens användning men de har också minskat brännvinets inflytande.

Nu samlar de varje kväll men särskilt lördagar och söndagar stora människomassor,

mest ungdom.

Antalet biografer i hela landet uppgick 1951 till ca 2 600 och antalet regelbundet

använda danslokaler torde uppgå till minst 4 000. Vid nykterhetskommitténs

ungdomsundersökning uppgav 41 procent av männen och 46

procent av kvinnorna i åldern 17—26 år att de regelbundet besökte danstillställningar

och resp. 37 procent och 8 procent att de regelbundet utövade

idrott. Antalet idrottsplatser är drygt 2 000 och ca 800 000 personer är medlemmar

i idrottsföreningar. Dessutom besökes idrottsanläggningarna av

stora åskådarskaror vid de större tävlingarna. Som jämförelse bör nämnas

att antalet restauranger med årsutskänkning av spritdrycker är ca 700.

Platsantalet på dessa är dessutom väsentligt mindre än på biograferna och

danslokalerna.

I den radikala omgestaltningen av fritidslivet ligger säkerligen en god del

av förklaringen till att de höjda inkomsterna i mindre utsträckning än man

kunnat vänta gått till inköp av alkoholdrycker. De nya fritidssysselsättningarna

har inte bara verkat som konkurrenter till krogen och dryckeslaget,

de har också genom sin natur påverkat åsiktsbildning och idealbildning

i riktning mot ett mera nyktert levnadssätt. Särskilt gäller detta idrotten,

friluftslivet och folkbildningsarbetet.

Kommittén pekar också på den höjda bildningsnivå, som uppkommit genom

förbättrat skolväsen och frivilligt arbete inom olika organisationer,

samt framhåller att ungdomsundersökningen synes tyda på att den höjda

bildningsnivån påverkat alkoholmissbrukets omfattning.

En särställning bland de utomlegislativa faktorerna ger kommittén den

organiserade nykterhetsrörelsen.

Den upplysnings- och propagandaverksamhet som rörelsen bedrivit har

säkerligen ökat kunskaperna i alkoholfrågan och påverkat den allmänna

inställningen. Det är ett anmärkningsvärt faktum att nedgången i konsumtionssiffrorna

i flera länder sätter in omkring 1880-talet, då nykterhetsrörelsen

började få betydelse. Enbart det faktum att några hundra tusen personer

i vårt land lever absolutistiskt, inverkar naturligtvis i någon mån på

konsumtionsstatistiken. Nykterhetsrörelsens hastiga uppblomstring vid

1900-talets början medförde visserligen inte en proportionsvis lika stor ned
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

gång i konsumtion och fylleri, men det är otvivelaktigt att rörelsen påverkat

opinionen på lång sikt. r

Slutligen erinrar kommittén om de osäkra tidsförhållandena med krigsrisker

och andra nervpåfrestande inslag. Dessa förhållanden anses kunna

verka i riktning mot ökat alkoholmissbruk i vissa kretsar. Detta gäller även

vårt land, om än i mindre utsträckning än i de krigförande länderna. Liknande

reaktioner iakttogs under mellankrigstiden i samband med arbetslöshetslcriserna.

Alkoholpris, inkomst och sysselsättningsgrad.

Kommittén uttalar, att dryckernas pris i våra dagar huvudsakligen bestämmes

genom beskattningen, alltså en form av statsingripande. Prisernas

verkningar på konsumtionen betingas emellertid i stor utsträckning av ekonomiska

faktorer som inte alls eller endast indirekt regleras av samhället.

Det framhålles av kommittén, att skatteändringarna som regel enbart varit

statsfinansiellt motiverade och sålunda inte haft karaktär av nykterhetspolitiska

ingripanden. Kommittén yttrar vidare.

Omsättningen av alkoholdrycker är liksom omsättningen av varje annan

vara beroende av det pris till vilket de utbjudes. Den totala efterfrågan på

rusdrycker var emellertid åtminstone vid de tidigare relativt låga priserna

tämligen oelastisk, dvs. den sjönk inte i samma proportion som priset steg,

utan i lägre grad. Detta har sedan lång tid tillbaka föranlett de maktägande

att söka höja statens inkomster genom alkoholskatter. Sådana experiment

har inte alltid varit framgångsrika. De har tidigare ofta misslyckats genom

uppkomsten av en olaga marknad som kunnat erbjuda lägre priser. I våra

dagar har man lyckats bättre. De danska och engelska skatte- och prishöjningarna

under och efter första världskriget synes icke ha medfört någon

olaga hantering av nämnvärd omfattning. Sverige har däremot ända sedan

första världskriget haft en olaga spritmarknad av avsevärt omfång. Men

denna marknad har i första hand tillgodosett dem som saknat inköpsrätt

och har i regel haft en avsevärt högre prisnivå än den lagliga.

Beträffande prisernas förmåga att hålla tillbaka konsumtionen anför kommittén.

Efter nedgången vid skattehöjningarna 1932 och 1933 uppnådde den

svenska förbrukningen relativt snabbt den förutvarande nivån och detsamma

gällde de skattehöjningar som ägde rum under krigsåren. Därav har

man trott sig kunna draga den slutsatsen, att skattehöjningar inte påverkar

den svenska konsumtionen, eller att endast mycket betydande, på en gång

insatta prishöjningar utövar inflytande på efterfrågan.

Denna uppfattning kan emellertid visas vara oriktig. Först bör observeras

att efterfrågan på en vara inte bara beror på priset utan även på den för inköp

tillgängliga inkomsten. Att alkoholkonsumtionen svänger upp eller ner

med konjunkturerna beror sålunda på att den växlar med inkomsten. De alkoholkonsumenter,

som har den ymnigaste alkoholkonsumtionen, befinner sig

i stor utsträckning bland dem som i en lågkonjunktur först drabbas av inkomstminskning

eller arbetslöshet. Å andra sidan bör en allmän stegring av

inkomstnivån, vilket är regel under högkonjunkturer, ge stora grupper av

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

konsumenter ökade möjligheter till spritinköp. Dessa ökade möjligheter

kan leda till en ökad konsumtion även om spritpriserna stiger, men

samtidiga prisstegringar — i synnerhet om de är relativt starkare än för

andra varor — kan i stor utsträckning neutralisera inkomstökningens verkningar

i fråga om spritinköp.

Det anförda illustreras med följande siffror.

Procentuell förändring av

nominella uppskattad mängden ut
genomsnitts-

realinkomst minuterade

Å r priset på ut- per person i spritdrycker

minuterade åldern per inv. över

spritdrycker 15—05 år 25 år

1924—1930 .................. —11 + 18 +8

1930—1933 .................. + 38 — 11 — 18

1933—1938 .................. + 4 + 30 + 18

1938—1940 .................. +74 — 6 — 22

Kommittén framhåller, att ändringarna i genomsnittspriserna på de försålda

dryckerna ofta är mindre än ändringarna i skattesatserna. Detta förklaras

med att konsumtionen under olika förhållanden förskjutes mot billigare

eller dyrare drycker.

Spritinköpens växlingar med pris och inkomst uttryckes av kommittén

i tal för priselasticitet och inkomstelasticitet. Uppgår en prishöjning till 10

procent, är priselasticiteten 1,0, om efterfrågan sjunkit med 10 procent,

men t. ex. 0,72, om den sjunkit blott 7,2 procent. På kommitténs uppdrag

har docenten Sten Malmquist och assistenten Rolf Frankenberg gjort undersökningar

för Sverige och Danmark rörande spritinköpens växlingar

vid samtidiga växlingar av realpris, levnadskostnadsindex och nationalinkomst

samt omräknat tillgängliga siffror för England och Holland efter

samma principer. Det visade sig då att priselasticiteten i England, Danmark

och Holland för perioden 1923—1938 var över — 1,0; den var betydligt

högre i Danmark än i England och Holland. För Sverige har under

samma period priselasticiteten befunnits utgöra — 0,42 och inkomstelasticiteten

0,53. Det finnes således enligt kommittén ett tydligt sammanhang

mellan spritpris och inköpsmängd även i vårt land, ehuru priselasticiteten

är mindre än i de övriga undersökta länderna.

I samband med nu nämnda beräkningar har framkommit de i Avd. II omtalade

resttrendernci, d. v. s. den allmänna utvecklingen av konsumtionen sådan

den framstår sedan den rensats från inverkan av förskjutningar i priser

oeh inkomster.

Befolkningstäthet och tätortsstorlek.

Kommittén anför.

Kommitténs undersökningar visar att alkoholvanorna är mindre utbredda

på den glest befolkade landsbygden än i städerna och mindre utbredda på

den glest befolkade norrländska landsbygden än i det tätbefolkade Skåne.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

De är vidare mera utbredda i storstäderna än i de mindre tätorterna. Samma

erfarenheter återfinnes regelbundet i undersökningar från andra länder.

Flera faktorer medverkar till att alkoholbrukets intensitet varierar med

agglomerationsgraden. Försäljningsställena ligger glesare på landsbygden och

det krävs därför större uppoffring av tid och pengar för att besöka dem.

Landsbygdsbefolkningens besök på alkoholrestauranger sjunker av dessa

skäl också i länder, som icke skapat några lagliga hinder för inrättande av

utskänkningsställen. Detsamma gäller förstadssamhällen i förhållande till

storstadens centrum.

Skillnaden mellan land och stad kan naturligtvis skärpas eller mildras

genom statsåtgärder. Den torrläggning, som skett på grund av den kommunala

självbestämmanderätten, har i Sverige, Norge och Finland gjort skillnaden

särskilt stor. I Norge och Finland och tidigare även i Sverige har man

dessutom sökt minska landsbygdsbefolkningens inköp i städerna genom

försändningsförbud eller förbud mot ombudsköp. I Sverige har sedan 1938

skillnaden mildrats genom kostnadsfri försändning. Något större inflytande

på den totala konsumtionen torde dessa åtgärder knappast ha haft, men de

har självfallet haft en viss psykologisk betydelse.

Kommittén påpekar vidare, att det på landsbygden funnits en annan inställning

till alkoholbruket än i städerna.

Landsbygdsbefolkningen har i vårt land sedan 1800-talets mitt levat ett

mycket nyktert liv med stort inslag av absolutister och sällan återkommande

spritförtäring bland flertalet av de övriga. Den tilltagande urbaniseringen

har därför medfört inte bara en större lätthet att besöka städernas försäljningsställen

utan också eu tendens till ändrad inställning till alkoholkonsumtionen.

Urbaniseringen tar sig nämligen uttryck inte bara i att städerna

och tätorterna tillväxer på den rena landsbygdens bekostnad och i att

kommunikationerna mellan land och stad förbättras utan också i att städer - nas — särskilt storstädernas — tänkesätt och levnadsvanor genom omflyttningar,

tidningar, film och radio sprids till hela folket. Att häri även

ligger en tendens till ökat alkoholbruk är uppenbart, vilket också — i vart

tall beträffande ungdomen — bestyrkes av kommitténs ungdomsundersökning.

Det framgår exempelvis av denna att de som flyttar till städerna i regel

snabbt anpassar sig efter städernas konsumtionsvanor.

Yrkes- och socialgruppsväxlingen är en annan faktor som framhålles av

kommittén.

De högre samhällsklassernas dryckesvanor — flera förtäringstillfällen,

mindre mängder varje gång — har sannolikt spritt sig till större grupper.

Absolutismen har blivit mera sällsynt. En av de faktorer som medverkat

härtill är säkerligen den omständigheten att alkoholvanorna blivit mera hyfsade

och därför verkat mindre frånstötande. Särskilt torde detta ha bidragit

till den minskade absolutistfrekvensen bland kvinnorna. I fråga om ungdomen

tillkommer att nykterhetsrörelsen på grund av den tilltagande industrialiseringen

av nöjeslivet och det allt rikare urvalet av fritidssysselsättningar

fått mindre betydelse för fritidslivet och därigenom fått minskad anslutning.

I det sammanhanget har ungdomens ökade inkomster säkerligen spelat

en viktig roll. Kommitténs ungdomsundersökning visar att den nu skisserade

utvecklingsgången är sannolik.

Kommittén uttalar slutligen att urbaniseringen antagligen innebär större

förändringar beträffande alkoholvanorna i vårt land och därmed likartade

; främst Finland och Norge) än i sådana länder (t. ex. Frankrike) där skill
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

nåden mellan stad och land i detta hänseende inte varit så framträdande. Om

jämförelsen gäller enbart de senaste decennierna, blir också förändringarna

större i Sverige, där industrialiseringen först på senaste tid spritt sig övei

hela landet, än exempelvis i England eller Belgien, där industrialiseringsprocessen

satte in långt tidigare.

Den nuvarande nykterhetslagstiftningens verkningar.

Kommittén finner, att man för att få en hållpunkt för bedömningen a\

olika faktorers inflytande icke enbart kan göra jämförelser i fråga om förhållandena

i Sverige under tiden före och efter restriktionssystemcts införande.

Man är hänvisad till en jämförelse med främmande länder. I Sverige

har samhällsingripandena varit relativt vittgående. Detta till trots har den

svenska konsumtionen ett ogynnsammare förlopp än konsumtionen i de länder

som i övrigt är jämförbara med Sverige men som saknar dessa ingrepp.

Om man jämför Sverige å ena sidan och England, Danmark och Holland

å den andra och eliminerar inflytandet av pris och inkomst, finner man att

Sverige företer en tendens till stigande förbrukning medan tendensen hos de

andra tre är fallande.

Efter att ha erinrat om tidigare diskussioner rörande motbokssysteinets

verkningar anför kommittén.

Diskussionen om systemets verkningar har sålunda pågått under flera

decennier och efter hand kommit att få ett påfallande statiskt drag. Nykterhetskommittén

har gjort stora ansträngningar för att om möjligt nå fram

till ökad klarhet. Några av de ursprungligen planerade undersökningarna

bär av olika skäl icke kunnat fullföljas. Det genom de Övriga undersökningarna

sammanbragta materialet ger emellertid enligt kommitténs mening en

relativt tillfredsställande möjlighet att från varandra avgränsa ransoneringens

och andra faktorers andel i den svenska utvecklingen efter 1913. Vid bedömande

av denna och andra faktorers inflytande på nykterhetstillstandet

måste uppenbarligen inverkan på missbruket, med andra ord inverkan pa

alkoholskadorna, träda i förgrunden. Som redan tidigare framhållits har

emellertid samhällsutvecklingen på åtskilliga områden t. ex. trafiken - ökat antalet situationer, där även sådana alkoholmängder, som tidigare betraktats

som strängt måttliga, medför fara. Kommitténs undersökningar visar,

att dessa situationer i själva verket sträcker sig till ett stort antal livsområden.

Sedan länge är det dessutom känt och nykterhetskommittens undersökningar

har gett ytterligare belägg därpå att bruk och missbruk ingalunda

är till sitt ursprung åtskilda utan inflätade i ett gemensamt orsakssammanhang.

Vill man vinna klarhet om olika faktorers inflytande pa missbruket,

torde man därför först böra klargöra deras inflytande på totalkonsumtionen

och därefter i andra hand deras förmåga att påverka missbruket,

antingen denna påverkan sker genom förmedling av deras inflytande^ pa

konsumtionen eller genom en förändring av den före ransoneringen bestående

relationen mellan bruk och missbruk.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Alkoholkonsumtionens utveckling i Sverige och vissa andra länder.

Efter ei^ redogörelse för den svenska konsumtionen — i erforderliga delar

forut återgiven i Avd. II — sammanställer kommittén den svenska utvecklingen

med utvecklingen i de främmande länder från vilken kommittén

hamtat jämförelsematerial. Konsumtionen av spritdrycker är, enligt kommittén,

i Sverige, trots en trefaldig realprisstegring, ca 75 procent av 1913 års

konsumtion eller ca 6 liter per år. I England, där den nominella prisstegringen

sedan 1913 liksom i Sverige är tiofaldig och realprisstegringen endast

obetydligt större än i Sverige, är konsumtionen endast ca 30 procent av konsumtionen

1913 och ligger därmed obetydligt över 1 liter per invånare. Den

danska realprishöjningen sedan 1913 är visserligen dubbelt så stor som den

svenska. Med den har emellertid följt en nedgång till 10 procent av konsumtionen

åren 1911/13 eller till ca 1 liter per invånare.

Med ledning av uppgifter angående inköpens fördelning i Finland sluter

sig kommittén till att nedgången i den engelska och danska konsumtionen

innebär att antalet nästan absolutister bland de vuxna männen i England

och Danmark starkt ökats. I Sverige utgör absolutisterna eller nästan absolutister

bland män över 25 år endast 20 procent och mera regelbundna konsumenter

80 procent. I fråga om spritdrycker torde proportionerna vara omvanda

både i Danmark och England. Visserligen förekommer i dessa länder eu

betydande ölkonsumtion, men även denna har i England minskat starkt under

perioden och i Danmark inte ökat tillnärmelsevis i proportion till spritkonsumtionens

minskning.

Gentemot dem som i likhet med 1928 års rusdryckslagstiftningsrevision

orklarat detta förhållande med den gynnsammare välståndsutvecklingen i

Sverige anför kommittén.

Mot bakgrund av konsumtionsstegringens lokala differentiering sådan den

n(5ikgarh aY fo(r.e8,f.ende framstår en dylik förklaring knappast som san?•

iK; ? denna förklaring vore riktig, skulle välståndsutvecklingen sorgia

höt ha undvikit de stora stadscentra för att i stället skänka det glest befolkade

lantliga Norrland sin ynnest. ö

Kommittén erinrar om att enligt dess trendundersökning en skillnad till

Sveriges nackdel kvarstår även sedan inflytandet av de centrala ekonomiska

faktorerna pris och inkomst rensats bort. Vidare finner kommittén anmärkningsvärt

att skillnaden i konsumtionsutveckling mellan England och Sverige

icke återfinnes beträffande tobaken, som säljes helt fritt i båda länderna.

Hade den svenska spritdryckskonsumtionen under restriktionssystemets tillvaro

haft en fallande trend sådan som den engelska under perioden 1923__

1938, skulle konsumtionen, enligt kommittén, ha varit mindre än hälften av

vad den verkligen är.

Restriktionssystemets utveckling.

Innan kommittén närmare analyserar den svenska konsumtionsutveck1

ingen, gör den en återblick på motbokssystemets utveckling. Den framhåller

därvid att de första experimenten med individuell kontroll saknade

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

105

maximering. Sådan föreslogs år 1914 av 1911 års nykterhetskommitté (en

iiter i veckan) och i den proposition samma år, som låg till grund för 1917

års motioner, samt upptogs i den på grundval av motionerna beslutade lagstiftningen

(fyra liter i månaden). Knappheten framtvingade under kriget

en ransonering ned till två liter i kvartalet 1917, och det är enligt kommittén

mot denna bakgrund knappast anmärkningsvärt att 1917 års förordning

kom att innehålla ett maximum. Kommittén yttrar vidare.

Stockholmssystemet nöjde sig emellertid inte med detta allmänna, högsta

maximum, utan fixerade för betydande delar av kundkretsen lägre, individuella

maxima. Denna nyansering vann efter hand kontrollstyrelsens gillande

och i mitten av 1920 påbjöds den som norm även för de bolag, som

låtit kundkretsens övervägande flertal få 4 liter i månaden. Till följd av

lokala fullmäktigebeslut begränsades emellertid variationsbredden särskilt

i Norrland avsevärt, genom att skalans övre del skars bort. Åtskilliga bolag

hade ett maximum på 2 liter i månaden, två, Umeå och Skellefteå, hade en

liter i månaden.

Systembolagens av kontrollstyrelsen ledda tilldelningspraxis var under

1920-talet inriktat på att uttunna de högre tilldelningarna till förmån för

de lägre. Intensiteten i denna strävan blev emellertid under 1930-talet svagare.

I systembolagsoktrojerna höjdes efter hand maximum på flera håll,

en utveckling som fick sin avslutning med riksdagsbeslutet 1937, som berövade

kommunerna befogenheten att i oktroj villkor underskrida lagens

4-liter smaximum.

Kommittén erinrar om den fjärde literns borttagande 1941 samt fortsätter.

Under utvecklingen har man för dem som inte varit föremål för nykterhetsanmärkning

prövat obegränsad inköpsrätt, inköpsrätt med för alla eller

de flesta gemensamt maximum, inköpsrätt med en i fråga om maximum för

den individuella rätten starkt nyanserad skala: 4, 3, 2 eller 1 liter i månaden,

2 eller 1 liter i kvartalet. Därvid har ålder, kön, civilstånd och vissa

sociala förhållanden, såsom yrke och inkomst, varit de viktigaste differentieringsgrunderna.

Gentemot dem som varit föremål för anmärkning bär man — om tilldelning

över huvud taget medgivits — tillämpat en relativt sträng ransonering.

Av den grövsta missbrukargruppen hade vid årsskiftet 1945/46 11 procent

motbok och av övriga grova missbrukare 29 procent. Ungefär hälften hade

högst en liter i månaden och flertalet av de övriga två liter. Av dem som under

de senaste 10 åren ådragit sig enstaka nykterhetsanmärkning hade ca två

tredjedelar motbok, i de flesta fall med en eller två liter i månaden.

Sedan kommittén berört efterhandsinköpen, vilka lagfästs år 1937, omtalar

kommittén att det under senare år förmärkts eu tendens att göra tilldelningen

mera enhetlig. Enligt anvisningar från systembolagens förtroendenämnd

år 1947 har bolagen börjat medge högsta tilldelning åt allt flera

män som inte har någon nykterhetsanmärkning, förutsatt att en viss ålder

uppnåtts. Antalet tilldelningsklasser har också minskats.

De individuella rusdrycksinhöpen.

Kommittén har funnit, att spritdryckskonsumtionen i Sverige visar en

stigande tendens samt alt ökningen berott dels på en ökning av inköpens

storlek per kund, dels på eu vidgning av kundkretsen.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

När kommittén analyserar motbokssvstemets verkningar på de individuella

iusdrycksinköpen, gör den till cn början en jämförelse mellan spritdrycksransoneringen

och andra ransoneringar. Kommittén anför.

Verkan på den enskilde av det konsumtionsliinder som restriktionssystemet

utgör bör rimligen i princip vara likartad med verkan av andra ransoneringar.

Denna verkan beror uppenbarligen dels på ransoneringens stränghet

i förhållande till köparnas efterfrågan, dels på de omständigheter, som gör

det lättare eller svårare att kringgå ransoneringen. Erfarenheten visar emellertid

att behovens intensitet kan bil större genom själva ransoneringen, vilken

alltså uppträder som en ny orsaksfaktor bakom inköpsbehoven. I en

svensk sociologisk undersökning har sålunda uppvisats att en köttransonering

kan betydligt öka köttkonsumtionen hos konsumenter som tidigare

haft en köttfattig kost. Denna faktor torde inte vara utan inflytande ens

i det fall, där en vara ligger i närheten av gränsen till det indifferenta. Där

intresset såsom beträffande spriten av olika skäl är starkt och där hindret

vädjar till olika böjelser, kan denna verkan stegras. Den motsatta, bromsande

effekten undergräves av dessa böjelser men den får uppenbarligen

stöd av samma miljöomständigheter, som utövar ett hämmande inflytande

på alkoholkonsumtionen i övrigt: högt pris på överskottskvantiteten, stort

avstånd till förvärvskällan, konflikt med förvärvarens allmänna värdeskala,

i detta fall utökad med hans obenägenhet att bryta mot gällande lag.

För att försöka bedöma hur restriktionssvstemet påverkat konsumtionens

storlek hos dem som redan är konsumenter har kommittén ur sitt material

framtagit uppgifter angående uttagsfrekvensen inom olika yrkes- och tilldelningsgrupper,

rörande inköpens relativa fördelning på olika stora inköp

i Sverige och Finland samt rörande inköpens fördelning inom månaden.

Om uttagsfrekvensen på motböckerna anför kommittén.

Denna bär under lång tid hållit sig omkring 90 procent, om alla motboksägare

medräknas. Det är emellertid stor skillnad på innebörden av denna

siffra, om den uppkommer genom att alla tar ut 90 procent eller genom att

90 procent tar ut allt och resten ingenting. Kommittén har därför inhämtat

uppgifter om uttagens fördelning på olika motboksägare. Det visar sig då

att verkligheten ligger närmast det andra av de nämnda alternativen. Av de

män, som hade en liter i månaden i oktober 1945, tog 85,9 procent ut hela

tilldelningen och bara 3,5 procent en del av den (10,6 ingenting alls). Motsvarande

siffror för 2-litersmännen var 85,3 och 9,0 procent (5,7) samt för

3-li ter smännen 84,2 och 10,3 procent (5,5). Det måste onekligen anses anmärkningsvärt

att det var så få motboksägare, som under en månad utan

helger tog ut mindre än den tillmätta ransonen.

Eftersom inköpen i oktober 1945 möjligen skulle fördelat sig annorlunda

om efterhandsinköp då varit tillåtna, har uppgifterna för hela "året 1946 ett

stort intresse. De ger emellertid ett liknande resultat, även om procentsiffrorna

inte är fullt så höga. Av samtliga trelitersböcker hade under hela året

59 procent utnyttjats fullt och 77 procent nästan helt och hållet (minst 33

liter). Motsvarande tal för arbetare med trelitersböcker var 77 procent och

92 procent. Tendensen att ta ut hela (eller nästan heia) ransonen var något

mindre bland innehavarna av en- och tvålitersböcker än bland dem som hade

högsta tilldelning. Det är dock med tanke på den variation i konsumtionsvanor,

soin erfarenhetsmässigt förekommer mellan olika personer och familjer,

anmärkningsvärt att så få av de motboksägare som haft rätt att köpa

36 liter köpt t. ex. 25, 28 eller 31 liter. Bland arbetarna med trelitersböcker

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

var det bara 3,9 procent som köpte någonting mellan 24 och 33 liter 1946

och ungefär lika många som köpte mindre än 24 liter. Då en viss procent av

ifrågavarande personer måste ha varit förhindrad att köpa ut hela tilldelningen

på grund av att de avlidit under året, vistats på sjukhus etc., måste

uttagsfrekvensen bland dem som verkligen haft möjlighet att helt utnyttja

sina motböcker betecknas som mycket hög.

Kommittén anmärker även, att efterhandsinköpen icke visat sig nämnvärt

inverka på uttagsfrekvensen.

Jämförelsen med Finland har enligt kommittén givit följande resultat.

De svenska köparna samlar sig kring de av ransoneringarna angivna talen

12, 24 och 36 liter. Dessa tre möjligheter lägger tillsammas beslag på ca 55

procent av kundkretsen. Anhopningen kring den högsta medgivna kvantiteten

är därvid anmärkningsvärt likartad inom de olika tilldelningsklasserna.

För de tre tilldelningsklasserna 1, 2 och 3 liter i månaden ligger siffrorna

vid resp. 51, 56 och 59 procent. De som har tre liter i månaden utnyttjar sålunda

t. o. in. i något högre grad sin tilldelning än de som endast har en

liter. . ...

Om sålunda vartdera av de tre litertal som anger de medgivna maximnnköpen

lägger beslag på i genomsnitt 20 procent av kundkretsen, kommer på

var och en av de övriga 33 möjligheterna i genomsnitt föga mer än en procent.

De finska kunderna företer ingen motsvarande anhopning kring vissa

bestämda litertal. De lägsta litertalen fångar ca 0,5 procent av köparna. Med

stigande litertal växer därefter den procentuella andelen, dock aldrig mer

än till 3 procent (intervallet 5—18 liter) för att därefter så småningom avta.

Högre litertal förekommer, men de högsta är var för sig bara företrädda

med någon bråkdel av en procent och sammanlagt med några få procent.

Det anförda kan illustreras med följande ur kommitténs material hämtade

diagram.

De manliga köparna i Sverige (sprit år 1946) och Finland (sprit och vin år 1948)

procentuellt fördelade efter inköpens storlek.

Procentuellt

antol köpare

1 .

2 J 4 S 6 7 8 9 10 11 12 1J 14 IS 16 17 1

»iiiijijiill

PiJlllIk (Vi;1.

L1 fk IU..rkIL_E

□ • finska

■ - svenska män

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Procentuellt

antal köpare

100

75

50

25

Svenska

r-

nän /

___

\

\

\

\

\

Finska n

lön

t

Inköpt

/

/ j

/ s

kvantitet liter 10 20 30 40 50 60 70 80

Kommittén fortsätter.

Undersökningen har därutöver avslöjat vissa andra olikheter mellan finska

och svenska inköp. För många har det sålunda varit överraskande, att skillnaden

mellan de äldres och de yngres inköp i Finland varit så obetydlig. En

ledande föreställning vid det svenska restriktionssystemets utformning har

ju varit att det legitima behovet växer med åren. Tilldelningarna har också

avpassats nied ledning av denna föreställning. I samverkan med den nyss berörda

benägenheten att inköpa hela den medgivna kvantiteten har denna tilldelningspraxis

uppenbarligen lyckats åstadkomma mycket större avstånd

mellan de äldres och de yngres inköp än vad som råder i Finland. De äldres

inköp är betydligt större i Sverige, medan de yngres är ungefär lika i båda

länderna. En ytterligare olikhet avser inköpen inom de olika socialklasserna.

Den åtskillnad mellan lantbrukare och stadsbefolkning som föreligger i Sverige

återfinnes också i Finland. Däremot är köpen inom de olika socialklasserna

i Finlands städer lika stora.

Kommittén ställer så frågan, om den konstaterade anhopningen av de

svenska inköpen kring det för varje kund bestämda högsta litertalet beror på

restriktionernas bromsande förmåga, samt anför.

Flera skäl talar emot en sådan tydning. Med hänsyn till den ringa differens

i inltöpsmängd mellan olika åldersklasser, som avslöjas av den finska

undersökningen, borde trycket mot den lägsta av de tre gränserna vara väsentligt

starkare än trycket mot den högsta. Enlitersböckerna borde därför

utnyttjas mera samvetsgrant än trelitersböckerna. Men, som nyss nämnts,

är motsatsen fallet. Ett andra skäl mot en sådan tydning är att den svenska

spritkonsumtionen, ransoneringen till trots, har en i jämförelse med andra

länder anmärkningsvärt hög nivå, både absolut taget och med hänsyn till de

faktorer utanför lagstiftningen och de av skattehöjningar vållade prisstegringar

som i Sverige liksom i andra länder bort minska denna konsumtion.

Ett tredje skäl, som står i visst samband med det andra, är av statistisk

natur och kan åskådligast redovisas i anslutning till inköpsfördelningen för

de kunder, som har högsta tilldelningen, 36 liter om året. Av dessa köper 60

procent 36 liter om året och 80 procent mer än 32 liter, endast 20 procent

nöjer sig med högst 32. Föreställningen att de 60 procent, som köper precis

36 liter, eller de 80 procent, som köper 33—36 liter, väsentligen består av

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

sådana, som hejdas av ransoneringen, är uppenbarligen liktydig med föreställningen

att den naturliga inköpsfördelningen — då rimligen företrädd av

en frekvenskurva av finsk typ — för dem som befinner sig i närheten av

maximum klippts av genom ransoneringen och att de av ransoneringen inbromsade

därför vid fritt inköp skulle ha uppvisat den frekvensfördelning

som åskådliggöres av den del av kurvan som ligger bortom avbrottet. Detta

leder emellertid till kvantiteter av otänkbar storlek. Man pressas därför att

välja det motsatta tolkningsalternativet: Att maximeringen föranleder många

att inköpa just denna kvantitet vilka eljest skulle köpa mindre, med andra

ord att maximum suger köparna till sig. Detta alternativ står också i bättre

samklang med de allmänna föreställningarna om ransoneringens verkningar.

När kommittén uttalar att man, vid antagande av en bromsande verkan

hos ransoneringen, skulle nå upp till kvantiteter av otänkbar storlek, avses

en naturlig genomsnittlig årskvantitet för ifrågavarande kunder av ca 100

liter.

Enligt kommittén ger undersökningarna icke utrymme för någon tvekan

om att bakom den höga frekvensen av kunder, som tar ut hela den medgivna

kvantiteten, väsentligen ligger en sugning till maximum, inte en spärr mot

inköp av högre kvantiteter, och att den stora skillnad, som i Sverige i motsats

till i Finland finns mellan äldre och yngre köpare, i konsekvens härmed

måste tolkas inte som en starkare inbromsning av de yngre köparnas än av

de äldres inköp utan som en av tilldelningsskalan vållad stegring av de äldres.

Beträffande den tredje arten av undersökningar, som avser inköpens fördelning

inom månaden, vill kommittén vederlägga framkomna påståenden

att dessa undersökningar skulle motvisa kommitténs resultat. Kommittén

redogör för en av systembolagsdirektören Erik Lundgren utförd undersökning,

som avser inköpen i bolagen i Vänersborg, Uddevalla och Göteborg och inköpen

vid försäljningsställen i Ivuopio och Moss under september 1950. Genom

undersökningen har, enligt kommittén, visats att inköpen i Sverige är något

mera koncentrerade till månadens första tredjedel än vad de är i Finland och

Norge. De svenska inköpen har sålunda en starkare fallande trend under månaden

än de finska eller norska. Resultatet har, säger kommittén, ansetts påvisa

en spärrverkan som uppskattats till 20 procent av den av ransoneringen

genomsläppta förbrukningen. Kommittén anmärker att man vid denna beräkning

icke synes ha tagit hänsyn till att den norska jämförelsen även har

en, om också svagare fallande trend. Inte heller har någon korrektion verkställts

för den hrist i slutgiltig spärrverkan som måste ligga däri att utskänkningen

i slutet av månaden undergår en kompensatorisk stegring.

De vid undersökningen erhållna siffrorna, som återgives i den av ledamoten

G. Utterström avgivna reservationen, är följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Inköps kvantitet per dag i förhållande till medelinköpskvantiteten per

dag under hela månaden.

Inköpsperiod september 1919

1—9

10—21

22—30

Göteborg................

121,7

95,9

83,3

Uddevalla...............

122,4

95,0

83,6

Oslo....................

99,0

101,4

99,2

Moss....................

102,0

102,1

95,7

Inköpsperiod september 1950

1—10

11—21

22—30

Vänersborg..............

122,0

96,2

81,6

Kuopio..................

104,9

98,2

96,7

Kommittén har för egen del undersökt inköpens fördelning under en ordinär

månad utan efterhandsinköp (oktober 1945). Undersökningen visade

ingen mera markant anhopning av inköpen till månadens första dagar, om

man undantar den lilla grupp (ca 1 procent) av motboksägarna, som blev

föremål för särskilda restriktionsåtgärder från systembolagens sida med anledning

av »tidiga och täta inköp». Av enlitersböckerna hade visserligen 8

procent helt utnyttjats den 3 oktober (en onsdag) och 27 procent den 10,

men av treliter sböckerna var motsvarande andelar endast 4 procent och 12

procent.

En av kommittén utförd speciell undersökning av veckotyper från Stockholm

visar att utminuteringen där har större frekvens i början av månaden

och utskänkningen större i slutet. Kommittén anför vidare.

Undersökningarna är icke tillräckligt omfattande för att ge klart besked,

huruvida försäljningen, särskilt om därvid även utskänkningen beaktas,

verkligen företer en fallande trend och huruvida den i detta hänseende avviker

från den finska och norska försäljningen. En viss avvikelse synes dock

vara sannolik.

Den nyss refererade jämförelsen mellan Sverige och Finland visar emellertid

att maximeringen väsentligen har egenskapen att suga till sig och icke att

bromsa. Då dessutom inga väsentliga kompletterande upplysningar om ransoneringens

inflytande kunde byggas på rön av den natur, som gjorts vid

Vänersborgsundersökningen, har nykterhetskommittén icke funnit det erforderligt

att undersöka om den där påvisade inköpsfördelningen har allmängiltighet.

I fråga om två särskilda grupper är visserligen inköpsdatums diagnostiska

värde uppenbart. Den ena är den lilla grupp (ca 1 procent) av motboksägarna

som gör »tidiga och täta inköp» av den medgivna spritkvantiteten och

sedan eventuellt fortsätter med starkvin. Den andra är den av Vänersborgsundersökningen

att döma också mycket obetydliga grupp, som först -vid månadsslutet

erinrar sig vikten av att hindra tilldelningen att »frysa inne». Den

törra bromsas, den senare gör inköp som vid frånvaro av ransonering skulle

uteblivit. För andra kunder är det däremot enligt kommitténs mening uteslutet

att av inköpens fördelning under månaden draga några som helst slutsatser

rörande inköpens storlek i jämförelse med inköpen vid ett system utan

ransonering.

Det synes till en början ligga i varje ransonerings natur att uttagen av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

in

ransonen, i den män dessa avser att täcka behovet under ransoneringsperioden,

förskjuts mot dess början. Om den kund som har cn liter i kvartalet

företrädesvis köper ut den under kvartalets första månad, eller om den som

bär en liter i månaden företrädesvis köper ut den under månadens första

hälft, eller om den som har tre liter i månaden och föredrar att köpa dem

på en gång också företrädesvis gör det under månadens första hälft, torde

därpå ingalunda kunna grundas den slutsatsen att den ene eller andre av

dessa, genomsnittligt sett, vid frånvaro av ransonering skulle köpa mera.

Å andra sidan är den omständigheten att en man med två liter i månaden

lördelar denna kvantitet på en halv liter i veckan, icke något tillräckligt belägg

för att han vid frånvaro av ransonering skulle nöja sig med denna kvantitet,

allra minst om denna inköpsfördelning är föreskriven av bolaget.

Till slut bör emellertid framhållas, att frågeställningen vid undersökningar

av detta slag är alltför snäv för att ge ett uttömmande besked om

ransoneringens återverkan på inköpsmängden. Den avser uppenbarligen

endast frågan huruvida kunden, sådant hans behov ter sig i inköpsögonblicket,

bromsats av ransoneringen eller av denna lockats att köpa en mängd som

överskrider behovet. Den lämnar den lika viktiga frågan, i vilken män

ransoneringen genom åren bidragit till att skapa detta behov eller varit en

faktor i utformningen av dess styrka, helt utanför. Vidgar man frågeställningen

till att avse också detta spörsmål, framgår det att suggestion och inbromsning

ingalunda är några varandra uteslutande alternativ. Genom att

föra in någon i kundkretsen, då han eljest skulle stannat utanför, och/eller

genom att ge hans spritbehov större styrka än det utan individuell ransonering

skulle ha haft, kan restriktionssystemet mycket väl ha fört hans behov

förbi den gräns som ransonen medger. Det kan uppenbarligen icke räknas

ett system till förtjänst att det hindrar tillfredsställelsen av ett behov som

det själv har skapat.

Kommittén anmärker även att överlåtelserna vid en ransonering omöjliggör

varje beräkning av hur mycket ransoneringen bromsar.

Konsumenternas antal.

Kommittén har, såsom förut omtalats, konstaterat en fortgående ökning

av antalet motboksinnehavare och förklarar denna sålunda.

En viktig impuls till stegring av motboksantalet har spritransoneringen

gemensam med annan ransonering: frestelsen till överlåtelse av ransonerade

varor olika köpare emellan till åstadkommande av bättre anpassning till de

växlande behoven. Detta anpassningstryck riktar sig inte endast mot den

som redan är köpare utan också mot den som ursprungligen står utanför

kundkretsen. I vissa arbetargrupper eller kårer med utpräglade alkoholvanor

och stark lag- eller kåranda kan trycket på dem som inte tillhandahåller

motbok för lagets eller kårens konsumtion nå betydande styrka, mot

vilken endast de mest principfasta förmår hålla stånd. Ett stort antal motböcker

för kvinnor torde ha ett besläktat ursprung.

Den tydliga ansvällningen av motboksantalet efter borttagandet av den

fjärde litern i oktober 1941 är med stor sannolikhet ett uttryck för en tillströmning

i kundkretsen av personer som ursprungligen var utan starkare

eget intresse för alkoholkonsumtionen. Det synes emellertid uppenbart att

detta av anpassningstrycket vållade inträde i överlåtarens eller traktörens

roll endast undantagsvis kan undgå att påverka de egna alkoholvanorna.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Men också andra krafter pressar till inträde i kundkretsen eller stegring

av inköpen. En ranson är i sitt syfte och i sin verkan på ett säreget sätt dubbelriktad.

I sin aspekt gentemot ransonhavaren är den en tryggad tillgång

om också i begränsad mängd till en eftertraktad vara. I sin aspekt mot den

som icke har någon ranson eller en ranson, som understiger den åtrådda

mängden, är den ett intrång i en förmån eller i en möjlighet som eljest

skulle ha förelegat. Varje ransonering ger genom denna dubbelriktade innebörd

en ny värdering åt den ransonerade varan. Både för ransonhavaren och

för den ransonlöse får en viss vara större värde när den blivit ransonerad än

den hade dessförinnan. Med ransoneringen har tillgången till varan blivit ett

privilegium.

I särskilt hög grad gäller detta den individuellt nyanserade ransoneringen.

Det framgår av kommitténs undersökningar att systemets tillämpning medverkat

till alt framkalla en sådan inställning hos allmänheten att inköpsrätt

och så hög tilldelning som möjligt blivit förmåner som eftersträvas i och för

sig, oberoende av den spontana efterfrågan på rusdrycker. Redan den trappstegsvisa

höjningen av inköpsrätten med stigande ålder kan inge den föreställningen

att motbokstilldelning och därefter stigande sådan är ett tecken

på ökat socialt anseende. Differentieringen efter kön kränker, som några

offentliga uttalanden och besvärsmål rörande motbokstilldelning till kvinnor

visar, åtskilliga kvinnors krav på likställighet med mannen. Än viktigare

är emellertid graderingen av männens tilldelning efter deras socialposition.

Högsta tilldelning hade 1945 30—40 procent av tjänstemännen men endast 10

procent av industriarbetarna och 1 procent av jordbruksarbetarna. På samma

sätt ökade tilldelningen med stigande inkomst. I storstäderna ökade andelen

män med högsta tilldelning från 18 procent i inkomstgruppen under

3 000 kr. till 37 procent i gruppen 3 000—5 000 kr. och 76 procent i gruppen

över 10 000 kr. En motsvarande fördelning gäller inom de övriga delarna av

landet. Den består även om man rensar ut de yngsta årsgrupperna, där tilldelningen

på grund av åldern är begränsad i alla samhällsgrupper. Denna

tillämpning av tilldelningsreglerna är i full överensstämmelse med systembolagens

principer, ja, kan t. o. in. sägas vara en nödvändig förutsättning för

att de skall fungera. Men följden måste utan tvivel bli en övervärdering av

inköpsrätten, särskilt när det gäller de högre tilldelningarna. Denna övervärdering

förstärkes genom att systembolagen gör ingripanden av andra

skäl än nykterhetsanmärkningar. Att ha högsta tilldelning blir därför ett

tecken på social oförvitlighet. Inom de breda folklagren finns det åtskilliga,

som inte endast betraktar motboken som ett »medborgarbevis» utan också

tilldelningens storlek som en indikator på socialpositionen. I motboksbesvär

är jämförelser mellan den egna tilldelningen och tilldelningen till någon annan

person, vilken man anser sig jämställd med eller överlägsen i social

position, ett vanligt inslag vid kravet på ökad tilldelning. På ett sätt som

icke kan förekomma i andra länder kopplas sålunda i Sverige sprittilldelningen

samman med det sociala uppåtsträvandet.

Detta motiv verkar, enligt kommittén, med styrka också i gränsområdet

mellan dem som är avstängda och dem som har den ena eller andra tilldelningen.

För alkoholisterna innebär motboksindragningen en social prickning.

Innehavet av inköpsrätt skulle emellertid med all sannolikhet inte

kunna få den betydelse det nu har, om inte den övre delen av motbokssystemets

rangskala funnes.

Kommittén ser i denna sammankoppling av sprittilldelningen med den sociala

ambitionen, insugningen i kundkretsen av möjliga överlåtare och den

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

förut behandlade attraktionen hos tilldelningsmaximum tre sidor av systemet,

tillräckliga att förklara de förändringar av värderingen av och hållningen

till spritdryckerna som under de senaste decennierna ägt rum i vårt

land. Därmed kan också den svenska konsumtionens tidigare belysta särprägel

i förhållande till andra länder förklaras.

Missbruket.

Efter en redogörelse för det svenska missbrukets utveckling — i erforderliga

delar återgiven i Avd. II — frågar kommittén vilken betydelse restriktionssystemet

haft för missbrukets utveckling.

Till en början konstateras på grundval av de statistiska undersökningarna

att det i Sverige råder ett starkt samband mellan laglig spritdrycksförsäljning

och fylleri.

I den mån den individuella kontrollen verkar stegrande på konsumtionen,

bör den således också verka stegrande på fylleriet. Eftersom det tillfälliga

fylleriet företer en stark samvariation med det vanemässiga fylleriet som

är ett av det grövre missbrukets symtom, kan man anta att en samvariation

även föreligger mellan konsumtion och grovt missbruk. Den individuella

kontrollen kan således a priori misstänkas för att vara en faktor till stegring

också av detta. Att fylleriet och det grova missbruket nu är lägre än

under tiden före det första världskriget är i så fall icke en förtjänst hos

restriktionssystemet utan en följd av samma faktorer som hållit konsumtionsökningen

tillbaka: den stigande kulturnivån, rationaliseringen i industrin,

de nya fritidssysselsättningarna, den starka stegringen av realpriserna,

den ständigt förbättrade alkoholistvården.

Enligt kommittén visar dess sedvane- och ungdomsundersökningar att

missbruket växer med den genomsnittliga konsumtionen.

Kommittén har vidare undersökt om systemet vid tiden för dess införande

förmått förändra det tidigare förhållandet mellan missbruket och totalkonsumtionen

samt åberopar dessa siffror.

Å r

Fyllerifall per 10 000 liter försålda

spritdrycker i

hela liket

hela riket exkl.

Stockholm

Stockholm

1913..................

13

12

18

1914..................

13

12

16

1915..................

12

11

16

1916..................

13

12

16

1917..................

19

18

21

1918..................

24

20

42

1919..................

23

19

48

1920..................

12

It

19

1921..................

10

9

13

1922..................

11

10

15

1923..................

12

11

16

8 Bihang till riksdagens protokoll 19!>b. i samt. Nr 151.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Kommittén anför.

Nedgången från 1913 till 1914 i Stockholm måste tolkas som en större effekt

på missbruket än på bruket i gemen. 1920 visar emellertid ingen nedgånff i

förhållande till förkrigsåren. Däremot förmådde arbetslösheten 1921 minska

missbrukets storlek i förhållande till konsumtionen långt mera än vad systemets

införande 1914 förmådde. Vid denna tidpunkt var Brattsystemet sedan

länge helt genomfört i Stockholm varför minskningen inte kan tillskrivas

detta. Talserien från 1920 till 1923 är även för landet i övrigt tydligt konjunkturpräglad.

Minimisiffran för 1921 står uppenbarligen i samband med

fredskrisen och arbetslösheten. Nedgången i fylleriet är mindre än i Stockholm,

trots att tilldelningsreglerna vid denna "tid skärptes i större delen av

iandet men inte i Stockholm.

Nästa fråga är, enligt kommittén, i vilken mån den stigande trenden i konsumtionen

efter systemets införande varit förknippad med stigande eller

sjunkande trend i fråga om missbruket. Härom anföres.

Missbrukets storlek i förhållande till totalkonsumtionen framgår i någon

män av nedanstående tablå över antalet fylleriförseelser i hela riket per

10 000 liter sålda spritdrycker under vissa perioder.

1913.....

. 13,2

1937/39 ...

. 9,0

1920 .....

. 12,2

1949 .....

. 8,3

1924/26 ...

. 10,8

1950 .....

. 8,7

1927/29 ...

. 9,2

1951.....

. 9,3

När man finner att missbruket sjunkit något i förhållande till totalkonsumtionen

sedan den tidpunkt kring mitten av 1920-talet från vilken restriktionssystemet

i sin utformning varit relativt stabilt, så är det bara vad man

haft anledning att vänta även om inga samhälleliga ingripanden gjorts. Inte

ens en till en bestämd tidpunkt förlagd skattestegring sådan som den danska

eller den engelska i samband med det första världskriget, visar omedelbart

alla sina verkningar utan dessa sträcker sig förmedelst generationsväxlingen

genom en följd av år. I fråga om sådana delvis utomlegislativa

faktorer som stigande folkbildning, breddning av det samhällsskikt som har

högre skolning än folkskola, de nya fritidssysselsättningarna och rationaliseringen

i industrin är redan orsaksfaktorn föränderlig under en längre

tidrymd. Detsamma kan redan av detta skäl väntas gälla i fråga om dessa

förändringars återverkan på förhållandet mellan missbruk och totalkonsumtion.

I England, där realpriset under mellankrigsåren var tämligen konstant,

har under inflytandet av sådana faktorer inte bara konsumtionen fortsatt

att sjunka utan fylleriet sjunkit ännu mer; dess förhållande till spritdryckskonsuintionen

är numera blott hälften av vad det var vid mitten av

1920-talet. I Sverige har sedan mitten av 1920-talet tillkommit dels en stegring

av realpriset till det trefaldiga, vilket mot bakgrunden av utländska erfarenheter

kan antagas ha haft en likartad verkan, och dels en fortgående

tillväxt av alkoholistvårdens effektivitet.

Ehuru sålunda en rad faktorer varit verksamma för att minska förhållandet

mellan bruk och missbruk, visar detta förhållande en fallande trend

som är långt svagare än den stigande trenden i konsumtionen. I den mån

spritransoneringen i sin långtidsverkan varit en faktor till stegrat bruk har

den således också varit en faktor till stegrat missbruk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj.ts proposition nr 15i.

115

Restriktionssystemets tillämpning och missbruket.

Systembolagen skall, enligt kommittén, i huvudsak bestämma vilka av

medborgarna som skall få förtroendet att köpa hem sprit och, i den mån

sådant förtroende kan ges, den högsta mängd som därvid kan ifrågakomma.

Prövningen skall emellertid också avse spörsmålet, huruvida köparen verkligen

själv kan antagas förtära den inköpta spriten eller överlåta den på

andra. Kommittén finner emellertid att systemet icke förmått träffa ett riktigt

val beträffande dem som kunde tillåtas dricka och än mindre lyckats

begränsa förtäringen av de utminuterade spritdryckerna till motbokskunderna

och deras anhöriga.

Vid behandlingen av motboksansökningar har det salunda icke varit möjligt

att med tillräcklig säkerhet ställa en prognos rörande den kommande

utvecklingen av sökandens alkoholvanor eller att i tid avslöja bristen på

överensstämmelse med den vid motbokens utställande gjorda prognosen.

Redan den omständigheten att mycket liten tid kan offras på varje särskilt

fall skapar i detta hänseende ett oöverstigligt hinder.

Restriktionssystemet borde annars kunna ha en viss betydelse tor uppspårande

av alkoholmissbruk. Den noggranna registreringen och kontrollen

av inköpen borde kunna ge möjlighet härtill. Så sker också m<m det ai

inte särdeles vanligt. Antalet anmälningar till nykterhetsnämnder från systembolag

är inte så stort att det ansetts böra särskilt redovisas i den otticiella

statistiken, vilken dock upptar tio olika grupper av initiativtagare till

nykterhetsnämndernas åtgärder. Det finns också många exempel pa att alkoholister

haft högsta tilldelning på motboken, när de blivit omhander t agna.

Detta visar att systembolagen genom sin egen verksamhet mte alltid kan

upptäcka ens mycket avancerade fall av missbruk. Det framgår av kommitténs

systembolagsundersökning att de grövre missbrukarna (grupp

och 2 enligt kommitténs indelning) praktiskt taget 100-procentigt b ivi

upptäckta av myndigheter eller andra institutioner än systembolagen i rege]Pgenom

anmälan om fylleriförseelse. När det gäller personer med lindrigare

nykterhetsanmärkningar (grupp 3) var det däremot ca 9 procent son

blivit kända som missbrukare genom systembolaget. Flertalet av de

nrocent av samtliga i grupp 3) observerades vid granskningen av inköpen

KSi inköpswmor aff missbruk kunde förutsättas (vilket dock ,ntc

betyder att alla dessa blivit föremål för någon atgard).

Kommittén fastslår att restriktionssystemet medfört upptäckt av vissa

lindriga missbruksfall, att den kvantitativa betydelsen harav emellertid ar

ringa samt att, om nykterhetsnämnderna haft lika stor personaltillgång som

försäljningsorganisationen, nämndernas möjligheter att uppspåra missbrukare

skulle varit minst lika stora. . , ,

Vidare konstaterar kommittén att systemet inte hindrar missbrukare från

alt komma över sprit. Större delen (74 % år 1949) av fylleriförseelserna

begås av personer utan motbok. Kommittén yttiar.

1 clipnlnr motsättning till vad som nu sagts står det faktum att fylleriet

„,L5c uäi“SrikUonssystemet infördeo i Stockholm 1914 Det är emellertid

lätt att förklara, att restriktionssystemets återhållande verkningai

• ovm liinrät/bide under den första tiden efter införandet. Ätgardeinahade

då en viss chockverkan. Den genomsnittliga alkoholkonsumtionen

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

bland dem som aa var konsumenter lag så högt att ransoneringen innebar

en verklig inskränkning för ett stort antal köpare. Det blev därför

inte några överskott att överlåta. Någon olaga hantering — lönnbränning,

smuggling eller motboksöverlåtelse — var inte organiserad. Motbok

togs till en början ut endast av de mera regelbundna konsumenterna.

Så småningom ändrade sig bilden. Under första världskrigets sista

år uppstod en betydande illegal hantering. Lönnbränningen, som praktiskt

taget varit borta sedan tiden närmast efter 1855, tog ny fart under 1917

och 1918 och fick trots de knappa sockerransonerna under dessa år

snabbt en betydande omfattning i Stockholm. Efter krigsslutet blev den insmugglade

varan den viktigaste källan till komplettering av motbokstilldelningen

och denna möjlighet kunde utnyttjas fram till slutet av 1930-talet.

Härifrån kunde missbrukarna — låt vara till extra höga priser — få sitt

behov fyllt eller åtminstone få tillräckligt med sprit för att kunna begå

fylleriförseelser. Men en ännu bättre leveranskälla uppstod genom att motboksinnehavet

bredde ut sig till nya grupper, som inte tidigare varit regelbundna

konsumenter men som nu började ta ut sina månadsransoner. Missbrukarna

förser sig med sprit dels genom den i förtjänstsyfte bedrivna langningen

dels genom överlåtelser från andra motboksägare mot ringa eller

inget överpris. Både för langningen och för de mera privata överlåtelserna

tprde tillgången på sprit ha ökat genom ökningen av motboksantalet. Smugglingen

och lönnbränningen har kommit i skymundan. Ju dyrare spriten blivit,

desto mera torde benägenheten till överlåtelse ha tilltagit. De höga priserna

medför att man inte anser sig ha råd att själv konsumera hela tilldelningen.

Systembolagens praxis på senare år att lämna högsta tilldelning

oberoende av inkomst måste ytterligare öka utrymmet för överlåtelser. Hur

stor procent av motboksägarna som av ekonomiska eller andra skäl överlåter

sin tilldelning är dock omöjligt att avgöra.

Kommittén finner, att de ymnigt förekommande överlåtelserna har satt

systemets grundtanke ur funktion, samt anför i fortsättningen.

Överlåtelserna har en av sina förutsättningar i det bristfälliga stöd, som

det allmänna rättsmedvetandet ger restriktionssystemet. Man kan fråga sig

vad det beror på att svenska folket inte visat större lojalitet mot detta. Det är

tydligt att systemet aldrig blivit riktigt införlivat med rådande normer för

människornas uppträdande. När systemet infördes betraktades det av flertalet

alkoholkonsumenter på sin höjd som ett nödvändigt ont, som måste

accepteras om man ville undgå totalförbudet. Systemet innebär redan i princip

en reglering och övervakning av de enskilda medborgarnas konsumtionsvanor,

som av de flesta människor betraktas som osympatisk, i synnerhet om

man inte är övertygad om att den gör någon nytta. Den negativa inställningen

till systemet förstärkes av tillämpningen. Det var vid årsskiftet 1945/46 omkring

450 000 män, dvs. över en femtedel av alla män över 25 år och över 30

procent av motboksägarna, som på något sätt var »prickade» av systemet genom

att de fått sin tilldelning indragen eller minskad, inte fått ut begärd

motbok eller inte fått den ökning i tilldelningen som de hemställt om. Av

dessa hade bara omkring en fjärdedel någon nykterhetsanmärkning. Resten

hade fått sin »prickning» på grund av dålig ekonomi, socialunderstöd eller

andra skäl. Även om en viss förskjutning skett sedan undersökningen gjordes

— bl. a. i samband med folkpensionsreformen 1948 — så kan man

under sådana förhållanden inte vänta sig någon större lojalitet mot systemet.

Av fyra män över 25 år, som inte är nöjda med sin tilldelning och därför

önskar köpa sprit av någon motboksägare som har mer än han behöver, är

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

bara en känd som missbrukare eller opålitlig i nykterhetsavseende. Överlåtelserna

behöver därför inte alls få någon karaktär av hjälp åt missbrukare

att komma över sprit utan uppfattas snarast som hjälp i en situation,

som vem som helst, även den skötsamme, lätt kan komma i. När vidare tilldelningen

i många fall är större än behovet, priset högre än inkomsterna

tillåter och den konventionella inställningen sådan, att man inte gärna låter

ransonen »frysa inne», blir följden självfallet överlåtelser i mycket stor

skala.

Man kan kanske generellt säga att grunden till att systemet misslyckats i

sina strävanden att vinna anslutning i folkmeningen inte minst är att antalet

avstängda är för många för att opinionen skall kunna vända sig emot

dem.

Det är dock sannolikt att restriktionssystemet åtminstone i början av sin

existens verkat som en propaganda för nyktrare vanor. Den snabba motboksindragningen

vid en fylleriförseelse och kravet på frihet från nykterhetsanmärkning

för att få motbok eller ökad tilldelning har verkat som en

ständig påminnelse om att alkoholmissbruk ogillas av samhället. Åtskilliga

motboksägare torde härigenom ha skrämts till större försiktighet i förhållande

till spriten. Men om detta lett till ogillande av berusning i högre

grad än vad som ändå skulle ha skett som en följd av den stegrade hyfsningen

i allmänhet synes högst osäkert. Tvärtom torde systemet också ha haft

en viss verkan i" motsatt riktning. Genom att inskränkningarna i inköpsrätten

inte bara gällt missbrukarna, har säkerligen åtskilliga personer ställt

sig på dessas sida i känslan av att »sitta i samma båt» i förhållande till

systemet. Om systemet haft någon nykterhetsfrämjande opinionspåverkan,

torde den i vart fall numera vara avslutad.

Kommittén framhåller vidare att motboksindragningarna ibland verkat

hindrande vid behandlingen av missbrukare; de har framkallat trotsreaktion.

Systembolagens försök att använda s. k. kurativ motbok med begränsad

tilldelning får icke heller kommitténs gillande. Kommittén finner att

sådan motbok kan försvåra strävandena att hålla alkoholisten helt borta

från alkoholkonsumtion. Systembolagen torde, enligt kommittén, göra en

viss insats i fråga om lindrigare missbruksfall genom rådgivande och varnande

verksamhet i samband med reglering av tilldelningarna. Denna insats

betecknas emellertid som en dubblering av nykterhetsnämndernas

verksamhet.

Kommittén finner, att systemets tillämpning inte har kunnat göras så

sträng som dess principer förutsätter. Det hinder, som den individuella kontrollen

lagt i konsumenternas väg, har sålunda väl varit tillräckligt stort för

att irritera många av dem och tillräckligt stort för att göra dess övervinnande

till ett mål för ungdomlig sportprestation, men icke större än att det

utan svårighet kunnat kringgås. De ansträngningar, som gjorts av systemets

ledande män alt minska allmänhetens irritation genom en »smidig anpassning»

efter önskemålen, har, enligt kommittén, ytterligare minskat systemets

möjligheter att hindra missbruk och förebygga överlåtelser.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Ungdomens alkoholvanor.

Kommittén finner att konsumtionens och missbrukets utveckling icke är

ensartad för olika generationer.

Absolutistfrekvensen är högre i de generationer, som redan före restriktionssystemets

införande uppnått den ålder då hållningen till alkoholen i

stort sett föreligger utformad. Bland männen över 25 år var motboksfrekvensen

år 1916 ca 50 procent, 30 år senare var den ca 75 procent. Den årliga

genomsnittstillväxten i förhållande till det ursprungliga antalet var alltså

något under 2 procent. Av de manliga 25-åringarna år 1926 sökte ca 30

procent motbok, av 25-åringarna 20 år senare dubbelt så många; den årliga

genomsnittstillväxten var alltså 5 procent. Bland 17-åriga ynglingar 1937

var ca 10 procent alkoholkonsumenter, bland 17-åriga ynglingar år 1946

ca 20 procent; den årliga genomsnittstillväxten under tioårsperioden var

alltså ca 10 procent. Bland flickorna var den också ca It) procent. Ungdomsfylleriet

har under senare år ökat betydligt, medan de äldres fyllerifrekvens

förblivit tämligen oförändrad. Förändringen i alkoholvanorna har

uppenbarligen varit snabbare ju längre ner i åldrarna man befunnit sig.

Vissa utländska exempel anföres, vilka enligt kommittén visar att ungdomen

ändrar sig snabbare än de äldre. Här har förändringen gått i motsatt

riktning mot den svenska; konsumtionen har gått tillbaka. I en undersökning

av franska arbetsministeriet från år 1923 framhålles sålunda att

förbättringen är större bland ungdomen än bland de äldre. En engelsk

sociologisk undersökning ger vid handen att de äldre pubkunderna gärna

fortsätter traditionen från tiden före prishöjningarna genom att dricka i

halvliterstora glas medan de yngre håller sig till hälften så stora.

Kommittén fortsätter.

Bakom denna olikhet mellan yngre och äldre ligger säkerligen flera faktorer.

En grundläggande faktor är uppenbarligen att de yngre har större

rörlighet än de äldre. Denna skillnad torde vara en faktor, inte bara bakom

olikheten mellan generationerna i fråga om snabbheten i förvärv av alkoholvanor

och absolutism utan även i fråga om de allmänt förefintliga olikheterna

mellan unga och gamla i deras tillgänglighet för (assimilation av) nya

meningar, moder och hållningar över huvud.

Ungdomens inkomster har stegrats så snabbt att de lämnat utrymme för

en stark ökning av nöjeskontot. De förbättrade kommunikationerna har i

samband med den nyss berörda större rörligheten gjort deras nöjesliv mera

stadspräglat och därmed mera präglat av kontakter med alkoholen än det

tidigare lantliga.

Dessa faktorer är emellertid icke ensamma tillräckliga för att förklara

den svenska ungdomens stegrade inriktning på alkoholen. Andra faktorer

har nämligen här som i andra länder verkat i motsatt riktning. De nya nöjesformer

och fritidssysselsättningar, t. ex. biograf och idrott, som allestädes

medfört minskat alkoholbruk, har uppenbarligen främst haft betydelse

för ungdomarna. Och deras möjlighet till lagligt förvärv av spritdrycker

har sedan länge varit starkt beskuren, inköpsrätt har för de ogifta inträtt

först vid 25 års ålder. Priset, som uppenbarligen i andra länder hejdat ungdomens

alkoholbruk, har efter hand också i Sverige blivit betydande.

Kommittén frågar sig varför ungdomen i Sverige utvecklats på annat sätt

än i England och Frankrike.

opaginerad Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

Ett försök till svar på dessa frågor kan lämpligen inledas med en erinran

om de allmänna faktorer, som medverkar vid utformningen av den uppväxande

generationens värden och meningar och den under inflytande av dessa

värden och meningar utformade hållningen i olika hänseenden. Denna utformning

torde till en del vara bestämd av personlighetstypen, främst graden

av självständighet gentemot de olika grupper personen tillhor eller eljest

hämtar sina tilldragande eller motbjudande förebilder från. Genomsnittligt

är emellertid självständigheten gentemot dessa grupper, av vilka

han är medlem eller från vilka han hämtar sina föredömen, icke storre an

att dessa grupper i det väsentliga präglar värden, meningar^ och hållning.

Dagens svenska ungdom hämtar sina förebilder från åtminstone fyra

olika°slag av gruppbildningar, den egna familjen, arbetsplatskollektivet,

fritidsgänget samt den formellt lösa men inflytelserika gruppbildning, som

utgöres av åskådarna av samma filmer och läsarna av samma slags htteratur.

Dessa olika grupper är uppenbarligen icke strängt åtskilda utan tlyter

över i varandra.

Om deras betydelse för utformningen av ungdomens alkoholvanor ger

kommitténs ungdomsundersökning vissa besked. Föräldrarnas principiella

hållning utövar sålunda i alla socialklasser ett övervägande attraktivt inflytande

på barnen. Absolutistiska föräldrar har barn med större frekvens

av absolutism och större frekvens av nästan absolutism än andra föräldrar.

I fråga om omständigheterna kring begynnelsen av spritbruket avviker barnen

i de olika socialklasserna från varandra. I socialgrupp I uppfattas uppenbarligen

införandet av ungdomen i det konventionella alkoholbruket

som en lika naturlig sak som dess införande i umgängesvanorna i övrigt.

I fråga om de övriga socialklasserna synes i varje fall den manliga ungdomens

begynnande alkoholbruk vara förmedlat av fritidsgänget. Det ungdomliga

kamratlagets värderingar, meningar och beteenden utformas som bekant

ofta i strid med föräldrarnas, andra vuxnas och samhällets. De kommer

därmed ofta i strid med de traditionella. Oftast kräver ungdomen visserligen

uppluckring av moraliska eller andra av samhället sanktionerade levnadsregler,

ibland kan den emellertid kräva stramare regler. Bland den studerande

ungdomen under det första decenniet av detta sekel var helnykterheten

sålunda väsentligt mera utbredd än hos föräldragenerationen. Till

nutidens »röjargäng» bland skolungdomen saknades då motsvarighet.

Den ungdomliga reaktionen mot att unga personer ej får inköpsratt ar

befryndad med den som i åldrarna över 25 år utlöses av avstängningen pa

»rund av missbruk och av kvantitetsbegränsningen. Svårigheten att forcera

hindret kan medföra en särskild lockelse att skaffa sprit. Förbudet häremot

inordnas därmed naturligt bland de inskränkande regler^ som det tillhör

ungdomarnas beteendemönster att kringgå. Så litet motstånd har spritadministrationen

förmått bjuda denna ungdomliga strävan att 25-årsåldern

icke synes utgöra någon urskiljbar gräns i fråga om gestaltningen av ung
domens

alkoholvanor. ... .

De av samhället skapade hindren för tillträdet till de vuxnas alkoholkonsumtion

har sålunda icke förmått utlösa någon ungdomlig kritisk prövning

av denna konsumtion.

Partiella reformer.

Kommittén finner — utan att ingå i närmare bedömning av de 1937 beslutade

partiella reformerna — att den icke kan begränsa sitt förslag till

mindre omfattande ändringar i nuvarande system. Gentemot dem som krävt

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

åtgärder för att tillförsäkra systemet ett förbättrat stöd i det allmänna rättsmedvetandet

framhåller kommittén att det torde vara synnerligen svårt att

anvisa konkreta åtgärder med sådan effekt. Det är enligt kommittén överhuvud

taget svårt att hos gemene man vinna gehör för nykterhetsfrämjande

åtgärder som inskränker den enskildes frihet, eftersom orsakssammanhangen

mellan de samhällsskadliga företeelserna och ingripandena är svåra

att uppfatta utan närmare studium.

Lika litet finner kommittén det möjligt att nå fram till en gynnsammare

effekt genom skärpt lagtillämpning. Härvidlag pekar kommittén på det arbete

i rättskipningens olika instanser som skulle bli nödvändigt om samhället

i större omfattning försökte uppdaga och beivra de talrika överlåtelserna.

Beträffande möjligheterna att företaga partiella reformer i annan riktning

uttalar kommittén.

De ogynnsamma effekterna av restriktionssystemet torde, ordnade från

större till mindre, vara förknippade med den individuella nyanseringen av

ransoneringen, med ransoneringen som sådan och med tillståndsbeviljandet,

som godtar några och underkänner andra och utmärker de förra genom

att tilldela dem ett särskilt rättighetsbevis, motboken. Ett system, i vilket

samtliga dessa tre moment lämnats oförändrade men som modifierats i någon

mera invärtes detalj, kan därför väntas medföra samma ogynnsamma

verkningar som det nu gällande.

En reform av betydelse maste därför ta sikte på något av de angivna momenten.

Några har menat att det vore möjligt att nå en avgörande förbättring

redan genom att ge alla lika stor tilldelning, eventuellt stigande med

åldern. En sådan åtgärd är onekligen gynnsam ur den synpunkten, att den

undanröjer den ofördelaktiga sammankopplingen mellan tilldelning och socialposition.

Den innebär emellertid ur andra synpunkter ett olösligt dilemma

: att vid aypassningen av den gemensamma kvantiteten fastställa en tilldelning,

som inte ar så hög att den överskrider behovet hos ett stort antal

köpare, och inte så låg att den hos många medför stark irritation och vidsträckt

olaga hantering.

Om maximeringen avskaffas, innebär redan detta, enligt kommitténs uppfattning,

ett stort framsteg. Kommittén vill emellertid också skjuta den nuvarande

sållningen av rättighetsinnehavare med uttryckligt medborgarbevis

och icke rättighetsinnehavare i bakgrunden.

JSykterhetsvårdens verkningar.

Kommittén anmärker, att alkoholistlagstiftningen och försäljningslagstiftningen

under mer än 30 år stått vid varandras sida med det gemensamma

syftet att förebygga alkoholmissbruk, samt anför.

Den uppmärksamhet, som ägnats dessa båda former för samhällsingripande,

har emellertid varit mycket olika. Nykterhetsvården har levat i skuggan

av den individuella kontrollen. Mycket länge svävade man till och med

i ovisshet om det årliga antalet av dem, som var föremål för behandling enligt

alkoholistlagen.

Frekvensen av ingripandena framgår av dessa siffror.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151

121

Å r

Personer

som varit

föremål för

åtgärd

Därav fal- lande under

1 § Al

Därav vår- dade på an- stalt någon

del av året

1947 ...

... 25 883

9 791

2 990

1948 ...

... 29 319

11 272

3 317

1949 ...

... 31 603

12 358

3 684

1950 ...

... 33 289

12 989

3 678

Om verkningarna av al k oh o 1 i stvård e n åberopas en av socialstyrelsen på

uppdrag av alkoholistvårdsutredningen utförd undersökning av livsföringen

under 10 år av dem som första gången internerades år 1936. Efter tioårsperiodens

utgång betecknades 2/3 av dessa som grova missbrukare eller som personer

med tendens till missbruk, 20 procent som måttliga alkoholbrukare

och blott 4 procent som nästan absolutister eller absolutister. Återstoden kunde

inte anträffas.

Kommittén har kompletterat denna undersökning genom att i kontrollstyrelsens

fylleriregister undersöka fyllerifrekvensen hos förstagångsinternerna

av 1936 före och efter interneringsingreppet. Kommitténs undersökning

omfattar 347 fall. Det betecknas såsom antagligt att fyllerifrekvensen i

landet efter år 1936 skulle ha varit ca 8 procent högre om dessa 347 personer

inte gjorts till föremål för ingripande av nykterhetsvårdsorganen.

I anslutning härtill yttrar kommittén.

Då inte samtliga alkoholister, som 1936 internerats första gången, kunnat

följas fram till 1950 och då omkring 70 procent av samtliga av nykterhetsnämnderna

behandlade fall icke blir föremål för internering, torde man vid

en mycket försiktig bedömning kunna uppskatta den av nykterhetsvården

förhindrade stegringen av fyllerifrekvensen till åtminstone 10 procent. Detta

gäller emellertid nykterhetsvården med den ingreppsfrekvens som den hade

1936. Eftersom ingreppsfrekvensen befinner sig i fortlöpande stegring, torde

numera den fyllerihindrande effekten av nykterhetsnämndernas verksamhet

vara betydligt större. Detta måste hållas i minnet när man söker bedöma

restriktionssystemets inverkan på förändringarna i fyllerifrekvensen.

Resultaten av nykterhetsvårdens och försäljningsorganisationens dubbla

ingrepp är, enligt kommittén, icke uppmuntrande. I anslutning härtill framhåller

kommittén vikten av att ingripande mot missbruk sker på ett tidigt

stadium.

Sammanfattning.

Kommittén sammanfattar sin ståndpunkt rörande restriktionssystemets

verkningar, dels grafiskt i två diagram, dels ock med följande ord.

Restriktionssystemet tillkom för att begränsa alkoholmissbruket. Det måttliga

bruket skulle programmässigt lämnas utanför ingripandet. Men många

som medverkade till lagstiftningens genomförande väntade att med missbrukets

tillbakaträngande också skulle följa eu tillbakagång av konsumtionen.

I vilken mån har detta program genomförts och dessa förväntningar infriats?
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Ingripandet gentemot konsumenterna har icke kunnat begränsas till att

avse endast missbrukarna. Viktigare är emellertid svaret på frågan hur det

påverkat omfattningen av bruk och missbruk. Rörande denna påverkan bär

i debatten hävdats olika meningar. De välvilligaste bedömarna bär menat att

systemet infriat sin utfästelse, att det minskat missbruket och därtill verkat

återhållande på konsumtionen i stort sett. Den ökning som faktiskt konstaterats

har man då ansett betingad av andra omständigheter. Andra har tvekat

rörande systemets inverkan på konsumtionen men menat att systemet

tidigare verkat och alltjämt verkar återhållande på missbruket och därför

bör fortbestå. Åter andra har menat att systemet tidigare spelat en gynnsam

återhållande roll men att denna roll numera övertagits av andra faktorer

och att det därför utan våda kan avskaffas. De hårdaste kritikerna har

ansett att ransoneringens gynnsamma inverkan endast varit övergående och

att dess centrala verkan varit en stark stegring av konsumtionen. Samtidigt

har de menat att det knappast kunnat undgås att med en sådan stegring av

bruket följt en stegring också av missbruket.

Någon inträngande analys av det omstridda spörsmålet har dessa skiftande

meningar i regel icke byggt på. Anhängarna av den först redovisade meningen

har sålunda ofta som stöd nöjt sig med att hänvisa till att rikskonsumtionen,

visserligen alltjämt hög, dock numera är lägre än vid restriktionssystemets

tillkomst och till att missbruket, sådant man erinrar sig det, var

väsentligt svårare före restriktionssystemets tillkomst än vad det är nu. Till

denna minnesbild i avseende å det tidigare missbruket har man gärna fogat

en hänvisning till någon enstaka sifferserie på missbrukets utveckling, som

visat ett gynnsamt förlopp, oftast serien för utvecklingen av det beivrade

fylleriet i Stockholm.

En sådan bevisföring är uppenbarligen otillräcklig. Att konsumtionen gått

ned sedan restriktionssystemets tillkomst innebär sålunda icke med nödvändighet

att det gått ned till följd av systemet. Det kan redan från början

förmodas att nykterhetstillståndets utveckling liksom andra sociala företeelser

präglas av en lång rad faktorer. Några av dessa måste därför vara gemensamma

för Sverige och dess grannar i den västeuropeiska kulturkretsen,

några kan antagas vara för Sverige säregna. De gemensamma faktorerna är

till övervägande del utomlegislativa: stigande folkbildning, rationalisering och

8-timmarsdag inom industrin, långvariga arbetslöshetsperioder för de grövsta

missbrukarna, nya med grupperingen kring alkoholen rivaliserande fritidssysselsättningar.

För Sverige säregna är främst lagstiftningsåtgärderna, särskilt

restriktionssystemet.

Nykterhetskommittén har strävat att genom jämförelse med andra länder

urskilja inflytandet av de gemensamma faktorerna och därigenom nå fram

till en ram, inom vilken det för Sverige säregna restriktionssystemet kunnat

göra sig gällande. Av denna undersökning framgår, att Sverige ingalunda är

ensamt om nedgången i spritkonsumtionen och ett antal yttringar av missbruk

sedan tiden för systemets tillkomst utan delar denna förändring med de

övriga närmare undersökta länderna. Utvecklingen är, redan innan hänsyn

tagits till den växlande styrkan av vissa av de gemensamma faktorerna, om

man bortser från förbudsländerna Finland och Norge, gynnsammare i alla

dessa länder än i Sverige. Vid en noggrannare jämförelse avseende mellankrigsåren

mellan Danmark, England och Holland å ena sidan och Sverige å

den andra, varvid man utmönstrat den olikhet som är betingad av olikheten i

utvecklingen av pris och inkomst, framstår den svenska utvecklingen som utpräglat

ogynnsam. Sedvänjan har i Danmark, England och Holland en starkt

fallande trend och i Sverige närmast en något stigande trend. Även i fråga om

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

missbruket är, så långt jämförelse kunnat göras, trenden ogynnsammare i

Sverige.

Den av kommittén verkställda undersökningen rörande bakgrunden till

denna olikhet mellan svensk och främmande utveckling, har visat att spritransoncringen

måste ha spelat en betydande roll som orsaksfaktor. Vid sin tillkomst

medförde restriktionssystemet visserligen en nedgång av konsumtionen

och en nedgång av vissa missbruksyttringar av ungefär jämförlig storlek.

Samtidigt införde ransoneringen emellertid i brukets och missbrukets orsaksfält

två faktorer: en sugning uppåt till tilldelningsmaximum och en insugning

i kundkretsen av sådana som eljest skulle ha stannat utanför. Belägg

för denna uppfattning hämtar kommittén framför allt från en jämförelse

mellan Sverige och Finland i fråga om spritköparnas fördelning på olika

stora inköp och från den nyssnämnda jämförelsen med Danmark, Holland

och England. Härav framgår tydligt att spritdryckskonsumtionen i Sverige

är betydligt större nu än den kan beräknas ha varit utan restriktionssystemet.

Som ovan framhållits, har det emellertid inte varit restriktionssystemets

syfte att minska konsumtionen per invånare utan endast att hålla tillbaka

missbruket. Men detta har inte lyckats. Den ökade konsumtionen har åtföljts

av ett tilltagande missbruk. Det framgår av kommitténs undersökningar att ett

mera utbrett alkoholbruk under i övrigt lika förhållanden också medför ett

mera utbrett missbruk. Trots de utomlegislativa faktorernas verkan, trots de

starkt höjda spritpriserna, trots en alltmera effektiv alkoholistvård, som

minskar de grövsta missbrukarnas möjligheter att berusa sig, har fyllerisiffrorna

inte sjunkit under de senaste 30 åren. I de delar av landet, som tidigare

var mest nyktra, visar de tvärtom en påtaglig ökning. Detta kan inte betyda

annat än att restriktionssystemet som sådant ökat även missbruket i

förhållande till vad det skulle ha varit om enbart de nyssnämnda faktorerna

fått verka. Systemet gör visserligen en viss individualpreventiv insats genom

att ingripa mot tidiga fall av missbruk, men denna insats kan göras bättre av

effektivt arbetande nykterhetsnämnder. Den har dessutom varit oväsentlig i

jämförelse med den ökning av missbruket som uppstått som en följd av den

ökade konsumtionen. För de grövre alkoholmissbrukarna kan motbokens

existens och sociala betydelse innebära en försvarande faktor vid botandet.

Alkoholmissbruket i Sverige av i dag ter sig skrämmande vid en internationell

jämförelse. Utvecklingstendensen är oroande. Framför allt gäller oron

ungdomen, vars nykterhetsförhållanden är stadda i snabb försämring enligt

vad kommitténs undersökningar visar. Restriktionssystemet har inte kunnat

förhindra denna utveckling utan med all sannolikhet varit en av drivkrafterna

bakom den. Vissa faktorer, vilka i andra länder har minskat bruk och

missbruk, har i Sverige varit hänvisade till den defensiva uppgiften att hindra

de ogynnsamma verkningarna av spritransoneringen att slå igenom. Trots

väsentlig medverkan av två samhällsåtgärder, en alkoholistvård av under

perioden växande effektivitet och en skattestegring, som sedan mitten av

1920-talet trefaldigat realpriset på spritdryckerna, har detta endast delvis

lyckats. Alkoholmissbruket är för närvarande under utbredning.

En avgörande faktor bakom den ogynnsammare effekten av restriktionssystemet

är att den ursprungliga planen om begränsning av förtäringen av

utminuleringssprit till skötsamma vuxna konsumenter icke kunnat förverkligas.

Överlåtelser till avstängda och ungdomar har skett i stor omfattning. Enligt

kommitténs mening är det icke sannolikt att den bristande överensstämmelsen

mellan plan och verklighet skulle kunna hävas genom skärpt lagtilllämpning

eller genom undanröjande av den ena eller den andra detaljen i

systemet.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr i51.

Med hänsyn härtill är det för kommittén uppenbart att ransoneringssvstemet,

med undantag för vissa gynnsamma initialverkningar, icke infriat de

förhoppningar som för snart 40 år sedan knöts till dess införande. Det bör

därför icke längre beredas plats i svensk nykterhetslagstiftning.

Reservation.

Kommitténs här återgivna uppfattning om samhällets nuvarande nykterhetsbefrämjande

åtgärder omfattas av samtliga ledamöter utom systembolagsdirektören

G. Utterström, vilken i avgiven reservation hävdar att de

av majoriteten anförda skälen för en avveckling av det individuella kontrollsystemet

icke är bärande. Han ansluter sig icke till kommitténs förslag

utan gör gällande att alla de synpunkter, som i detta sammanhang bör beaktas,

talar för att systemet bibehålies. Inledningsvis anförcs.

Det synes mig att man icke utan fog kan göra gällande, att det för en inflytelserik

del av kommittémajoriteten har varit en huvuduppgift vid den

kommittén ålagda förutsättningslösa utredningen att ådagalägga det individuella

kontrollsystemets uppgivna misslyckande. En mycket stor del av det

av kommittén inskaffade statistiska materialet har väsentligen haft till syfte

att åstadkomma belägg för tesen om den bristande ändamålsenligheten hos

detta kontrollsystem.

Reservanten framhåller att det är oberättigat att draga några som helst

slutsatser från krigsårens ransoneringserfarenheter. Att en vara ransonerades

berodde på att den var alltför knapp i förhållande till efterfrågan; konsumenterna

kunde alltid med skäl hysa farhågor för att knappheten skulle

skärpas så länge kriget varade och att priserna skulle höjas. Ransoneras en

vara, på vilken brist ej råder och vilken icke kan förmodas stiga i pris, finns

det icke någon rimlig anledning förmoda att denna åtgärd skulle verka stegrande

på efterfrågan.

Vidare kritiseras kommitténs påstående, att systemets gynnsamma effekt

de första åren var uttryck för en i flertalet länder skeende, redan före första

världskriget tydlig tendens till konsumtionsminskning. Härvid hänvisas till

Frankrike, där spritkonsumtionen steg från år 1901 till 1914.

Beträffande frågan, om ransoneringssystemet har suggestionsverkan eller

spärrverkan, åberopar Utterström bl. a. den — i anslutning til! redogörelsen

för kommitténs uttalanden — omnämnda undersökningen rörande inköpens

fördelning på månaden i vissa svenska, finska och norska städer. Utterström

hävdar, att undersökningens resultat utgör ett förödande grundskott

mot uppfattningen att ransoneringens egentliga effekt huvudsakligen skulle

bestå av en suggestionsverkan. Kommitténs egen motsvarande undersökning

är, enligt Utterström, behäftad med sa svara metodiska fel alt den saknar all

bevisverkan. Kommittén har icke tillräckligt beaktat den i Sverige traditionella

koncentrationen av inköpen till de två sista dagarna i veckan.

Vad angår ökningen av antalet motboksinnehavare har Utterström, såsom

anmärkts i Avd. II, påpekat att ökningen börjat först år 1938, samt att särskilda

orsaker till denna ökning kan påvisas. Han hävdar på grund härav, att

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

det icke finns någon i det individuella kontrollsystemets natur liggande tendens

att utvidga systembolagens kundkrets.

Utterström gör även gällande, att en stor del av allmänheten accepterat

det individuella kontrollsystemet såsom en i stort sett ändamålsenlig ordning

för försäljningen av rusdrycker. I anslutning härtill framför han tanken

på en rådgivande folkomröstning om systemet.

Beträffande motbokssystemet och missbrukarna betonar Utterström att

det aldrig ansetts vara en uppgift för systembolagen att taga hand om

missbrukarna. Den omständigheten att motboken är eftertraktad har emellertid

förmånlig effekt bl. a. i fråga om begynnande missbrukare. För att

kunnat behålla motboken är det angeläget för dem att avhålla sig från excesser

i alkoholbruk.

Yttranden.

Kommitténs uttalanden om samhällets nuvarande nykterhetsfrämjande

åtgärder och dess förslag att avskaffa motbokssystemet har upptagits till

bedömning i drygt tre fjärdedelar av yttrandena. Flera myndigheter och

sammanslutningar har underkastat kommitténs motivering en ingående

analys. Det långt övervägande antalet, eller drygt tre fjärdedelar av dem

som uttalat sig i frågan, ansluter sig såtillvida till kommittén att de finner,

att motbokssystemet icke längre gör nämnvärd nytta eller att nyttan icke

står i proportion till kostnaderna och de med systemet förbundna olägenheterna.

Bland dessa yttranden finns emellertid åtskilliga vari invändningar

på olika punkter göres mot kommitténs uttalanden. Tillsammans med dem

som helt går mot kommitténs uppfattning, vilka omfattar nära en fjärdedel,

utgör dessa mer eller mindre kritiska yttranden något över hälften.

Ställningstagandet till kommitténs förslag att avskaffa motbokssystemet

överensstämmer i allmänhet med graden av anslutning till kommitténs

uppfattning om detsamma. Detta gäller dock icke utan undantag. Det torde

vara lämpligt att först redovisa yttrandenas fördelning på olika uppfattningar

om motbokssystemet.

Yttranden som i allt väsentligt ansluter till kommitténs uttalanden har

avgivits av sju länsstyrelser, sex länsnykterhetsnämnder, stadsfullmäktige i

nästan alla hörda städer, nykterhetsnämnden i Göteborg, Föreningen Sveriges

landsfiskaler, samtliga nykterhetsorganisationer, Landsorganisationen

och Svenska Arbetsgivareföreningen. Kommitténs uttalanden får även anslutning

i vissa vid andra yttranden fogade reservationer. Bl. a. gäller detta

yttrandet från Stockholms stadsfullmäktige och nämnder.

Bland de yttranden, som på förut angivet sätt gör invändningar mot

kommitténs uttalanden utan att likväl helt gå mot dem, står ett tiotal i sin

allmänna uppfattning kommittén tämligen nära. Detta gäller medicinalstyrelsen,

kommerskollegium, två länsstyrelser, tre länsnykterhetsnämnder,

stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö samt Svenska nykterhets
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

vårdsförbundet. En liknande uppfattning företrädes av fyra reservanter i

Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

En mera kritisk hållning intar inemot tjugu yttranden. I en del av dessa

hävdas, att kommittén icke lyckats styrka sin åsikt att motbokssystemet har

övervägande skadliga verkningar. Sådana yttranden föreligger från statskontoret,

överståthållarämbetet, fem länsstyrelser, fem länsnykterhetsnämnder,

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige i Linköping

och styrelsen för statens alkoholistanstalt å Svartsjö.

De yttranden som helt eller i allt väsentligt går emot kommittén utgör en

ungefär lika stor grupp. I dessa yttranden hävdas att motbokssystemet är

till övervägande nytta och att det icke bör avskaffas, i varje fall icke utan att

någon annan spärr sättes i dess ställe. Uttalanden i denna riktning göres av

kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, tre länsstyrelser, sex länsnyktcrhetsnämnder,

Systembolagens förtroendenämnd, Systembolagens personalförening,

Systembolagens kontrollföreståndareförening, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund samt Riksförbundet

Landsbygdens Folk. Samma uppfattning företrädes i reservationer som fogats

vid yttrandena från bl. a. länsnykterhetsnämnderna i Uppsala och Kopparbergs

län samt Stockholms stadsfullmäktige och nämnder.

Kommitténs förslag att avskaffa motbokssystemet har utan

särskilda reservationer biträtts i omkring hälften av yttrandena. Denna

ståndpunkt intages av fem länsstyrelser, åtta länsnykterhetsnämnder, Stockholms

stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige i de allra flesta övriga

städerna, nykterhetsnämnden i Malmö, nästan alla nykterhetsorganisalionerna,

Landsorganisationen, Svenska Arbetsgivareföreningen, Föreningen

Sveriges landsfiskaler samt reservanter inom bl. a. Sveriges centrala

restaurangaktiebolag.

Fri inköpsrätt efter en på olika sätt anordnad successiv övergång förordas

av statskontoret, kommerskollegium, överståthållarämbetet, fem länsstyrelser,

länsnykterhetsnämnden i Uppsala län, stadsfullmäktige i Linköping,

Systembolagens personalförening, Systembolagens Kontrollföreståndareförening

samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag. Även i vissa yttranden

som går emot förslaget om fri inköpsrätt uttalas varningar mot en

brådstörtad övergång.

Länsstyrelserna i Kalmar och Gotlands län, länsnykterhetsnämnden i

Stockholms län och nykterhetsnämnden i Göteborg föreslår, att priserna på

spritdrycker höjes under övergångstiden. Samma yrkande i förening med

förslag om successiv övergång har framställts av länsnykterhetsnämnderna

i Kalmar och Norrbottens län. Sådan övergång jämte prishöjningar_de se
nare

dock utan uttrycklig begränsning till övergångstiden — förordas av

länsstyrelsen i Stockholms län och länsnykterhetsnämnderna i Östergötlands

och Skaraborgs län.

Prishöjningar på sprit utan uttrycklig begränsning till övergångstiden

föreslår — utom de tre sistnämnda myndigheterna — socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

fem länsnykterhetsnämnder, styrelsen för statens alkoho
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

listanstalt å Svartsjö, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet och Sveriges Blåbandsförening.

Kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar

skärpta spritskatter alternativt till fortsatt ransonering. Jämväl flera av

de instanser som eljest avstyrker eller ställer sig tveksamma till förslaget

om fri inköpsrätt uttalar, att prishöjningar på sprit blir nödvändiga om

förslaget genomföres. Å andra sidan innehåller åtskilliga yttranden bland de

förut nämnda mer eller mindre bestämda gensagor mot skatteskärpningar

som icke förestavas av statsfinansiella skäl.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, fyra länsnykterhetsnämnder samt Sveriges

Hotell- och Restaurantförbund anmäler tveksamhet inför förslaget och

gör icke något formligt ställningstagande.

För fortsatt ransonering eller liknande anordningar uttalar sig slutligen

— utom kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län — länsstyrelserna

i Kronobergs och Västmanlands län, stadsfullmäktige i Uppsala, styrelsen

för statens alkoholistanstalt å Venngarn, Systembolagens förtroendenämnd,

Riksförbundet Landsbygdens folk samt reservanter inom bl. a. några

länsnykterhetsnämnder och borgarrådsberedningen i Stockholm.

Anmärkas må att exempelvis Sveriges Blåbandsförening och Svenska Nykterhetsvårdsförbundet,

som i stort sett godtagit kommitténs bedömning av

motbokssystemet, uttalat sig för höjd spritbeskattning, medan å andra sidan

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, trots sin kritiska inställning

mot kommitténs överväganden om samma system, utan reservationer ansluter

sig till förslaget om fri inköpsrätt.

I det följande av detta avsnitt skall endast redovisas remissorganens överväganden

rörande motbokssystemet. Skälen för skattehöjningar, successiv

övergång till ett fritt försälj ningssystem eller reformer inom motbokssystemets

ram samt den närmare innebörden av de förslag som i sådant hänseende

framföres torde lämpligen återges i nästföljande avdelning.

De yttranden som i huvudsak ansluter sig till kommitténs

bedömning använder väsentligen samma skäl som kommittén och framhäver

än ett, än ett annat led i kommitténs argumentering. Flera yttranden

ansluter sig utan närmare motivering till kommitténs uppfattning. I några

fall framgår ståndpunkten till det nuvarande restriktionssystemet endast

därav att kommitténs förslag om systemets avskaffande tillstyrkes. Detta

gäller exempelvis länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt stadsfullmäktige

i Borås, Haparanda, Karlskrona, Kiruna och Sundsvall.

Länsstyrelsen i Örebro län instämmer i kommitténs slutsats att ransoneringssystemet

med undantag för vissa gynnsamma initialverkningar icke infriat

de förhoppningar som för snart 40 år sedan knöts till dess införande.

Länsstyrelsen vill som en av anledningarna till systemets relativa misslyckande

se den karaktär av manbarhetsintyg och bevis om borgerligt förtroende,

som förvärvet och innehavet av motbok i stora kretsar kommit att få.

Spritfrågan har till följd av det myckna sysslandet med tilldelningsspörsmål

och genom det liter- och centilitertänkande, som restriktionerna fört med sig,

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

tilldragit sig ett intresse, som ingalunda varit gynnsamt för det syfte, motbokslagstiftningen

avsetts att tjäna. Var och en, som något sysslat med ransoneringsfrågor,

känner ock allt för väl ransoneringens inköpssuggererande

effekt; rädslan för att »något skall frysa inne» har varit och är alltjämt

vida spridd speciellt bland den del av motboksinnehavarna, vilkens spritbruk

har karaktär av spritmissbruk eller, måhända svagt, tenderar i dylik riktning.

Liknande uttalanden göres av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län instämmer i kommitténs slutsatser, varvid

den dock anmärker att den för egen del är benägen att tillskriva faktorer,

som ligger utanför restriktionssysteinets verkningsfält, större betydelse

i fråga om utbredningen av alkoholvanorna och ökningen av alkoholkonsumtionen

än vad kommittén gjort, framför allt den starkt stigande penningtillgången,

särskilt hos ungdomen, och den befolkningsomflyttning som

skett från landsbygden till städer och samhällen. Om utvecklingen i Kopparbergs

län anmärkes att länsmyndigheternas restriktiva inställning till försäljningen

av spritdrycker och Öl samt nykterhetsrörelsens insatser medverkat

till det gynnsamma utgångsläge alkoholfrågan vid tillkomsten av restriktionssystemet

hade i länet. Att konsumtionen av spritdrycker därefter kommit

att stiga mer än i något annat län torde vara att tillskriva — förutom

det gynnsamma utgångsläget — huvudsakligen den allmänna utjämning

av alkoholkonsumtionen som skett genom de nyss angivna faktorerna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län kan med kännedom om hur förhållandena

utvecklat sig inom den västerbottniska befolkningen vitsorda vad kommittén

yttrat om restriktionssysteinets verkningar men tror därför icke

att motbokssystemets upphävande skulle i och för sig vara ägnat att förbättra

nykierhetstillståndet.

Enligt länsnykterhetsnämnden i Stockholms län förefaller det uppenbart

att motbokssystemet verkat i alkoholvanespridande och inköpsstimulerande

riktning. Nämnden anför i övrigt synpunkter, liknande dem som anförts av

länsstyrelsen i Örebro län.

Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län har i likhet med kommittén

den uppfattningen att ransoneringssystemet icke infriat förhoppningarna

utan i stället varit en bidragande orsak till den breddning av alkoholbruket

som konstaterats med ett tilltagande missbruk som följd.

Länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län lägger huvudvikten vid överlåtelserna

av motbokssprit samt anför.

Mycket ofta får nämnden i sin verksamhet erfara hur illusoriskt detta

system fungerar. I nykterhetshänseende misskötsamma ungdomar, vilka av

åldersskäl ej kunnat erhålla legal inköpsrätt av rusdrycker, och avancerade

alkoholmissbrukare, som aldrig eller ej på många år haft motbok, vittna vid

utredningar och förhör enstämmigt om att det icke möter någon svårighet

att inköpa spritdrycker. Och att förhindra dessa gruppers åtkomst härav

var väl ändå ett av systemets huvudsyften. Icke heller synes det ha pressat

ner spritkonsumtionen bland motboksägarna, eftersom det främst är motbokssprit,

som utgör berusningsmedlet för dem, vilka ej ha legal inköps
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

129

rätt. I växande omfattning synes den ur nykterhetssynpunkt anmärkningsfrie

motboksinnehavaren finansiera sin egen alkoholkonsumtion genom att

på svarta börsen avyttra en del av sin tilldelning till dem som systemet av

skilda orsaker vägrat inköpsrätt. Någon mera hållbar förklaring till den rikliga

förekomsten av motbokssprit på svarta börsen synes ej kunna anföras.

Detta utgör, enligt nämndens mening , en god illustration till systemets misslyckande.

Att lägga ner stora kostnader på ett system, som, förutom att det

icke fyller avsedd uppgift, dessutom inbjuder till ett jobberi av ovan antytt

slag, vilket kan betecknas som samhällsskadligt och moraliskt förkastligt

synes icke nämnden försvarligt, särskilt med hänsyn till att nykterhetsvården

samtidigt »lever under knapphetens kalla stjärna». De positiva element hos

nuvarande system, som givetvis kunna påvisas, anser nämnden icke vara av

den tyngd att systemet bör fortleva.

Stadsfullmäktige i Gävle åberopar ett av stadens nykterhetsnämnd avgivet

yttrande vari anföres.

Nykterhetsnämnden delar helt kommitténs uppfattning att det nuvarande

restriktionssystemet icke tillnärmelsevis medfört de förbättringar i det allmänna

nykterhetstillståndet, som man avsåg att nå med detsamma, när det infördes.

Syftet att genom tillkomsten av ett ransoneringssystem hålla tillbaka

missbruket har icke lyckats. Att restriktionssystemet under sina första år

medförde vissa förbättrade förhållanden, när det gällde att komma tillrätta

med alkoholmissbruket är möjligt, men det har med åren verkat i en allt

mera ogynnsam riktning och nämnden är för sin del av den uppfattningen,

att man genom att bibehålla detsamma får svårare att vinna den förståelse

hos allmänheten, som är nödvändig för att på andra vägar, exempelvis genom

upplysning och en effektiviserad nykterhetsvård, åstadkomma en minskad

alkoholkonsumtion och som följd härav en minskning av missbruket.

Restriktionssystemet måste onekligen anses behäftat med så många negativa

sidor, att det hos den stora massan av köpare, de ur nykterhetssynpunkt

oantastbara människorna, skapat irritation och en känsla av oberättigat förmyndarskap.

Dessutom är det otvivelaktigt så som kommittén i sin principmotivering

anför, att ransoneringen medfört en sugning uppåt till tilldelningsmaximum

och en insugning i kundkretsen av sådana, som eljest skulle

ha stannat utanför. Ransoneringen av spritdrycker har sålunda verkat på

samma sätt som ransoneringar på andra områden, nämligen att man inte

vill låta någon del »frysa inne» samt att det uppammat till överlåtelser i

mycket stor utsträckning till icke motboksberättigade ungdomar och till sådana

äldre personer, som på grund av nykterhetsanmärkningar icke själva

ha inköpsrätt av spritdrycker. Ytterligare en omständighet av stor betydelse,

som talar emot det nuvarande ransoneringssystemet, äro de mycket höga

kostnaderna för den individuella utminuteringskontrollen, vilken de facto

omfattar hela kundkretsen, ehuru det endast är en förhållandevis liten del

av samtliga kunder, som på grund av nykterhetsanmärkningar borde vara

föremål för kontroll.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Göteborg finner att kommittén

förebragt bindande bevisning för att det nuvarande restriktionssystemet

överlevt sig själv och bör avskaffas. Erfarenheterna från Göteborg bestyrker

alt systemet misslyckats i sin uppgift alt avstänga missbrukarna från sprit.

Detta bar särskilt framträtt under de senaste åren, sannolikt beroende på att

bruket att överlåta motbokssprit ökat. Delvis sammanhänger detta med att

!) Itiluing till riksdagens protokoll i samt. Nr Ml.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

de utländska arbetarna, vars alkoholvanor i allmänhet varit inriktade på

vinkonsumtion, av systembolaget ansetts böra i tilldelningshänseende vara

likaberättigade med sina svenska arbetskamrater och följaktligen begagnat

sig av föreliggande möjligheter att »hjälpa» arbetskamraterna och samtidigt

öka sina inkomster. — I yttrandet uttalas vidare att det torde vara

odisputabelt att systemets spärrverkan förbytts i sin motsats. Härvidlag pekar

man på samma förhållanden som åberopats av länsstyrelsen i Örebro

län. Det kan, enligt yttrandet, icke på sakliga grunder bestridas, att systemet

icke blott är ineffektivt och maktlöst utan även blivit en direkt fara för

nykterheten därigenom att spriten kommit att framstå såsom något eftersträvansvärt,

icke minst för ungdomen.

Uttalanden av liknande innebörd återfinnes i yttrandet från stadsfullmäktige

i Hälsingborg.

Bland nykterhetsorganisationerna åberopar Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund, Sveriges Storloge av IOGT samt Nationaltemplarorden ett uttalande

av Nykterhetsfolkets landsmöte 1953, vari — efter en redogörelse för

kommitténs ståndpunkt — anföres följande.

Även om det inom nykterhetsrörelsen naturligen råder olika uppfattningar

om i vilken grad ransoneringen medverkat till den skildrade utvecklingen,

biträder landsmötet slutsatsen att ransoneringen varit en faktor,

som stegrat konsumtionen. Motbokssystemet har emellertid icke endast bidragit

att öka antalet konsumenter och stegra totalkonsumtionen utan har

därjämte uppenbarligen varit i hög grad ineffektivt, när det gällt att motverka

missbruket. På grund härav anser landsmötet, att ransoneringssystemet

snarast bör avvecklas. En dylik avveckling skapar enligt landsmötets

mening ett gynnsammare utgångsläge för de åtgärder till den svenska

folknykterhetens främjande, som landsmötet anser erforderliga.

IOGT tillägger.

Nykterhetskommitténs undersökningar ger obestridligen vid handen, att

vanebildningen även inom avstängda grupper kunnat fortgå oberoende av

restriktionerna. Sverige visar i det avseendet ingen olikhet i förhållande till

andra länder. Missbruket i vårt land har inte utvecklat sig gynnsammare än

på andra håll och i fråga om storleksordningen av missbrukarandelen i befolkningen

är vår nivå ingalunda föredömlig. Andelen ungdomar bland fylleristerna

är hos oss större än på andra håll, där jämförlig statistik står till

buds. Ransoneringen har också, såsom framgår av kommitténs jämförelse

med Finland, orsakat en fullständigt onormal fördelning av inköpen med

hänsyn till deras storlek. Vi saknar en normal andel småköpare och de med

åldern stigande inköpen har inte motsvarighet i ett dylikt ökande behov i ett

land utan ransonering. Då vår konsumtionsnivå synes vara mycket hög och

redan vår lägsta vanliga månadstilldelning svarar mot genomsnittsinköpen i

det ransoneringsfria Finland, saknar man anledning att tolka denna fördelning

av inköpen såsom uttryck för en press nedåt. Allt tyder på att ransonerna

är så stora, att de ofta rymmer möjlighet till suggestion uppåt. Då

detta medför att stora grupper av äldre och enligt systembolagens bedömning

socialt stabila medborgare genom den relativt stora tilldelningen får

mera sprit än de normalt skulle efterfråga har vi här en stark kraft, som

medverkat till överlåtelse i olika former.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

131

Även Nationaltemplarorden har fogat ytterligare synpunkter till landsmötets

uttalande och ingår därvid i viss mån i polemik mot de yttranden

som ställer sig kritiska mot kommitténs uppfattning. Orden anför.

Till grund för undersökningarna ligger en metodisk regel av väsentlig

innebörd: man kan avgränsa det inflytande, som utövas av bestämda faktorer

i ett land endast genom att jämföra dess utveckling med utvecklingen

i andra länder, vilka erbjuder så stor likhet som möjligt utom just i fråga

om den eller de faktorer man vill veta effekten av.

Kommittén har tillämpat denna regel och därvid till en början kunnat

visa, att den svenska spritkonsumtionen under mellankrigsåren 1923—1938

utvecklats mera ogynnsamt än Danmarks, Englands och Hollands. Därvid

har man först rensat bort det inflytande, som olikhet i pris och inkomst utövat.

Sveriges avvikelse från de tre övriga länderna framstår med ökad skärpa

då man finner, att de tre jämförelseländerna sinsemellan hade en mycket

lika utveckling.

Märkas bör att den valda tidsperioden är den för ransoneringssystemet

mest karakteristiska. En annan förtjänst med den valda tidsperioden är den

att den allmänna likheten i övriga hänseenden mellan de olika länderna

då var större än efter det andra världskriget, vilket förhållande har bidragit

till att ransoneringssystemets inflytande än säkrare bär kunnat fastställas.

Olika försök har gjorts att förklara den ogynnsamma svenska utvecklingen

såsom en följd av andra faktorer än ransoneringssystemet. Några av dessa

försök kan i fråga om den valda perioden utan vidare avvisas. Så är t. ex.

fallet med påståendet, att olikheten skulle föranledas av att det ena landet

haft krig, det andra inte. För Sveriges del å ena sidan och Hollands och

Danmarks å den andra gäller inte denna olikhet för denna period. Inte kan

man heller hänvisa till att de unga årsklasserna i vårt land haft så stora

inkomster. Tidvis kämpade nämligen den svenska ungdomen under mellankrigsåren

med svår arbetslöshet. Det kan dessutom anföras, att under dessa

år en rad konsumtionshämmande faktorer i vissa fall säkert, i andra sannolikt,

spelade större roll i vårt land än i de övriga här nämnda.

Det har sagts, att i Sverige miljön snabbare förändrats därhän, att alltfler

människor kommit att leva under stadsliknande förhållanden. Denna snabbare

urbaniseringstakt skulle förklara den ogynnsammare svenska utvecklingen.

Så är det emellertid icke fallet. Ser man till den rent ekonomiska

innebörden av miljöförändringen har nämligen det starkare urbaniseringsinflytandet

sannolikt redan bortrensats med den starkare stegringen av inkomstfaktorn

i Sverige. Ser man å andra sidan till det förhållandet, att alkoholvanetrycket

från miljön ökas vid inflyttning från landsbygd till tätort

måste man erinra sig, att denna ökning sannolikt är större i andra länder

än i vårt, där det lokala vetot i stor utsträckning verkat därhän, att den inflyttade

fortsatt att leva i ett samhälle frigjort från utskänkningsställcn

och andra försäljningsställen för alkohol.

Mot denna bakgrund är det fullt naturligt, alt nykterhetskommittén koncentrerat

sin uppmärksamhet på en möjlig återstående faktors — restriktionssystemets

— roll i den ogynnsamma svenska utvecklingen. NTO finner

för sin del nykterhetskommitténs undersökningar rörande denna roll helt

övertygande. Det gäller kommitténs redovisning av de grundläggande psykologiska

inflytelserna, det gäller den svensk-finska jämförelsen liksom den

för Sverige säregna olikheten i skilda landsdelars utveckling och det ävenledes

för Sverige säregna ungdomsfylleriet. NTO kan inte finna den an
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

märkningen berättigad, att nykterhetskommittén feltolkat ransoneringens

inflytande.

Vissa försök till en annan tolkning av den svenska utvecklingen saknar

i några fall beviskraft, eftersom de utnyttjat sifferserier, som icke kan utnyttjas

för den oundgängliga internationella jämförelsen. I andra fall återigen

grundas de på omständigheter, exempelvis de höga ungdomsinkomsterna,

vilka icke förelåg under den period jämförelsen gäller.

När landsmötet uttalar, att ransoneringens avveckling skapar ett gynnsammare

utgångsläge för övriga av landsmötet föreslagna åtgärder till

folknykterhetens främjande, vill NTO för sin del skärpa omdömet därhän,

att en sådan avveckling inte bara främjar utan rentav är en förutsättning

för att verkan av dessa åtgärder över huvud skall komma att framträda.

Övriga ngkterhetsorganisationer anför i stort sett samma synpunkter som

redovisats av de här nämnda. Till landsmötets uttalande ansluter sig jämväl

stadsfullmäktige i Visby.

Landsorganisationen dryftar samtliga huvudpunkter i kommitténs bevisföring

och godtager i stort sett dess resultat. Kommitténs mening, att utvecklingen

av nykterhetstillståndet i Sverige skulle ha varit gynnsammare om

ransoneringen icke funnits, är enligt landsorganisationens uppfattning ett

starkt argument för att förslaget om ransoneringssystemets avveckling snarast

bör genomföras.

Jämväl Svenska Arbetsgivareföreningen instämmer i kommitténs åsikt att

restriktionssystemet icke fyllt sitt nykterhetspolitiska syfte utan bör avskaffas.

Med anledning av kritiken mot kommitténs på det statistiska materialet

fotade slutsatser uttalar föreningen att, även om kritiken synes ha visst fog,

det dock är föreningens uppfattning att de rådande restriktionerna i hög

grad bidragit till att rikta allmänhetens intresse på alkoholkonsumtion och

på spritfrågan överhuvud med ur nykterhetssynpunkt menliga följder. Föreningen

delar därför åsikten att ett avskaffande av restriktionerna i och för

sig bör genomföra ett genomsnittligt förbättrat nykterhetstillstånd i riket.

Kommitténs argumentering återkommer också i stor utsträckning i den

grupp av yttranden som, ehuru kritiska på vissa punkter, i sin

allmänna uppfattning står kommittén tämligen nära. Yttrandena karakteriseras

i allmänhet av en mera nyanserad anslutning till kommitténs grundsyn

än som kommit till uttryck i de förut återgivna.

Medicinalstyrelsen framhåller bland systemets avigsidor att tillgången till

sprit uppfattats som ett speciellt medborgerligt privilegium. Sådana inskränkningar

av den individuella tilldelningen som icke riktar sig mot missbruk

har medverkat till att öka konsumtionen. Styrelsen påpekar vidare att

systemet icke kunnat bemästra överlåtelserna samt att detta har en av sina

förutsättningar i det bristfälliga stöd som systemet har i det allmänna rättsmedvetandet.

Styrelsen ansluter sig därför till förslaget om systemets avskaffande

både av psykologiska skäl och med hänsyn till att denna form av

restriktioner icke har lyckats i sin huvuduppgift: fostran av det svenska

folket till ansvarskänsla inför alkoholproblemet. Sannolika skäl talar dock,

enligt styrelsen, för, att systemet haft viss spärrverkan med avseende å den

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151. 133

kategori missbrukare, hos vilka man ännu icke kunnat påvisa tecken till

manifest alkoholism.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner, att kommittén förebragt starka

skäl för sitt ståndpunktstagande. Även om länsstyrelsen icke helt kan ansluta

sig till kritiken mot restriktionssystemet, finner länsstyrelsen dock att

systemet överlevt sig själv. Länsstyrelsen erinrar om allmänhetens negativa

inställning och överlåtelserna; dessa har gjort systemet verkningslöst beträffande

dem som främst skulle skyddas, nämligen ungdomar och de redan alkoholskadade.

Ehuru länsstyrelsen sålunda på den avgörande punkten biträder

kommiltéförslaget, ser sig länsstyrelsen dock nödsakad att som sin

uppfattning uttala, att kommittén i någon mån överdrivit motbokssystemets

skadlighet och fördelarna med dess slopande.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner det tvivelaktigt om restriktionssystemet

har den suggestionseffekt som kommittén med sådan skärpa sökt tillskriva

detsamma. Däremot är länsstyrelsen såtillvida enig med kommittén

att systemets maximala nykterhetsfrämjande effekt i stort sett kan anses

uppnådd och att man icke utan ogynnsamma följdverkningar torde inom ramen

för detsamma kunna uppnå ytterligare resultat. I följd härav torde

fordras att nya vägar beträdes.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar.

All ransonering — även sådan som orsakas av knapphet — ger i längden

anledning till irritation och skapar gärna kontroverser. Det kan säkerligen

ej förnekas att den maktställning, som tillkommit spritbolagens tjänstemän,

på sina håll medfört att ransoneringen handhafts formalistiskt och

urartat till ett stelt byråkratiskt system. Ransoneringen har även på vissa

punkter gjorts snävare —- t. ex. beträffande motboksåldern — än vad de

allmänna reglerna förutsätta. Även om ransoneringen på senare år tillämpats

mera liberalt och med större smidighet, kvarstår säkerligen mycken

ovilja mot densamma. Om man härtill lägger den omständigheten att ransoneringen

ej kunnat förhindra missbrukarna att åtkomma alkohol, är det

ej förvånansvärt att ransoneringen vunnit så föga fäste i det allmänna rättsmedvetandet.

Att ändra detta förhållande torde vara svårt redan av det

skälet att som nykterhetskommittén påvisat — ransoneringen ej kunnat

hindra ökning av genomsnittskonsumtionen och därmed även missbruket.

Kommitténs bedömningar grunda sig på ett omfattande statistiskt material.

För den på området icke sakkunnige är det knappast möjligt att på

varje punkt verifiera resonemangen. Bl. a. gäller detta frågan om prisrelationerna

och priselasticiteten. Av erfarenhetsgrund vill man dessutom gärna

framhålla, att det inte minst i sådana av den mänskliga naturen beroende

och komplicerade spörsmål som alkoholfrågan är vanskligt att uteslutande

förlita sig på resultatet av statistiska undersökningar. Den oberäkneliga

mänskliga faktorn är svår att fånga och redovisa. Tradition och ovägbara

förhållanden på det ideella planet försvåra vidare jämförelser mellan förhållanden

i olika länder och t. o. m. i skilda delar av samma land.

Men även med hänsyn lagen (ill felkällor av nu angivna och liknande

beskaffenhet synas kommitténs undersökningar ge grund för antagandet

att ransoncringssystemet i vart fall i den nuvarande utformningen spelat ut

sin roll som verksamt hinder mot missbruket. Den slutsats som kommittén

i detta avseende kommit fram till rimmar rätt väl med de allmänna iakttagelserna

på området.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

Som ovan antytts har det nuvarande systemet ej kunnat hindra missbruket.

Men kommittén anser att man även måste ge systemet skulden för att

konsumtionen hålles uppe på en för hög nivå. I och för sig är det visserligen

rimligt att antaga, att den mänskliga naturen reagerar efter samma linjer

inför spritransonering som inför annan ransonering av åtrådda varor.

Och intet talar i själva verket emot att ransoneringen kan ha den av kommittén

påstådda suggererande och vanebildande verkan. Men ändå är steget

långt mellan å ena sidan att frånkänna systemet tillräckligt hämmande

verkningar och å andra sidan påståendet om dess betydelse som aktiv faktor

för framkallande av spritbruk och därmed gynnande av missbruk.

Det är tveksamt om motbokssystemet, även om det onekligen kan ha utövat

en viss vanebildande effekt, bör ges en så väsentlig skuld till den oförmånliga

utvecklingen som kommittén trott sig finna. Exempelvis sociala

och personliga anpassningsproblem i förening med ökad fritid och höjda

inkomster kunna ha större andel i skulden än vad kommittén antagit.

Oaktat sålunda vissa grundlinjer i kommitténs förslag ge anledning till

tveksamhet är det knappast möjligt att motbevisa det väsentliga i dess slutsatser.

Det försök härtill, som göres i den Utterströmska reservationen, når

väl egentligen ej längre än att det nuvarande systemets i och för sig ej bestridda

konsumtionshämmande verkan framhäves. Mot kommitténs av undersökningsresultaten

stödda åsikt om systemets vanebildande verkan är det

svårt att förebringa bärande skäl. Under sådana omständigheter är det möjligt

att kommitténs förslag om motbokssystemets avskaffande bör accepteras.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län anser att motbokssystemet

kommit att dominera de senare årens nykterhetspolitiska debatt på ett sätt

som oförtjänt skjutit andra alternativa eller jämsides med detta system anlitade

metoder i bakgrunden. Enligt nämndens mening har systemet spelat

ut sin roll och erinrar därvid bl. a. om att den individuella kontrollen till

följd av det starkt ökade antalet motboksägare blivit en av organisatoriska

skäl tämligen omöjlig uppgift. Nämnden vill icke taga ställning till de slutsatser

kommittén dragit av sina subtila statistiska jämförelser med utlandet,

även om mycket talar för deras riktighet. Nämnden finner att systemets

spärrverkan icke är av sådan styrka eller sådant värde attt de mycket stora

kostnaderna kan försvaras.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö förklarar sig i allt väsentligt

dela kommitténs principiella uppfattning. I yttrandet konstateras

att systemet misslyckats på den centrala punkten, nämligen att hindra spriten

att finna väg till missbrukarna.

Restriktionssystemets upphovsmän menade, att man genom sinnrikt uttänkta

restriktiva åtgärder, samtidigt som man icke lade några mera besvärande

hinder i vägen för den måttliga förbrukningen av alkohol, skulle

med tämligen stor effektivitet kunna hindra de egentliga missbrukarna

från att komma över sprit. Man förbisåg emellertid viktiga psykologiska

fakta: man räknade sålunda uppenbarligen icke tillräckligt med att den

dynamiska kraft, som ett mer eller mindre sjukligt alkoholbegär utgör, icke

kan dämmas upp av i lagparagrafer fixerade avstängningsförbud utan alltid

söker att på något sätt bli tillfredsställd. Under de år, som gått sedan

systemet genomfördes, har en flod av motbokssprit, som av motboksinnehavare

direkt eller genom langares förmedling överlåtits åt alkoholmiss
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

brukare, flutit över landet. Nämnden har under sin verksamhet sedan ett

flertal år tillbaka kunnat konstatera i hur påtagligt ringa grad restriktionerna

hindrat missbrukare från att berusa sig. De grövre missbrukarnas

alkoholvanor har ofta en mer eller mindre periodisk karaktär, och man

borde väl, om motbokssystemet haft någon effekt kunnat vänta sig, att en

dylik period någon gång brutits genom att missbrukaren icke kunnat få tag

i berusningsmedel. Några exempel härpå har emellertid knappast kunnat

påvisas. I regel brukar den alkoholhungrige först hålla upp att berusa sig,

då han kommit i ett sådant tillstånd, att alkoholbegäret för tillfället hunnit

att tona bort.

1 yttrandet uttalas tvivel på bärigheten av kommitténs på inköpssiffrorna

grundade bevisning för systemets suggestionseffekt. Betydligt större beviskraft

tillmätes kommitténs utländska jämförelser. Oaktat svårigheterna vid

en sådan jämförelse kan man, enligt yttrandet, icke bortse från kommitténs

resultat. Restriktionssystemets roll som en betydelsefull faktor i sammanhanget

kan ej uteslutas.

Starkare kritik anföres i den tredje gruppen av yttranden. Som

förut nämnts följer dessa i allmänhet kommittén så långt att de anser att

motbokssystemet icke längre gör nämnvärd nytta eller i varje fall icke så

stor nytta att det motsvarar kostnaderna och andra olägenheter, varmed

systemet anses förbundet. Men kommitténs uppfattning underkännes på

väsentliga punkter. I allmänhet göres gällande att systemet icke har de skadeverkningar

som kommittén påstått.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar, att om än motbokssystemet icke, som

kommittén hävdar, stimulerar spritkonsumtionen, har det dock icke lyckats

i avsevärd grad försvåra åtkomsten av spritdrycker för de kategorier som

avstängts från motbok eller ännu icke blivit berättigade att erhålla sådan.

Länsstyrelsen finner i likhet med kommittén önskvärt att det kostnadskrävande

motbokssystemet avvecklas.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Västernorrlands län,

som tillika framhåller, att systemet utövar en icke obetydlig spärrverkan.

Uttalanden av snarlik innebörd göres även av länsnykterhetsnämnderna i

Uppsala, Östergötlands, Kristianstads och Södermanlands län. Den sistnämnda

ser en väsentlig orsak till systemets minskade spärrverkan i de uppmjukningar

i tillämpningen som företagits på senare år.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker motbokssystemets avskaffande

främst med hänsyn till den bristande effektivitet som vidlåder detsamma

vid bekämpandet av alkoholmissbruket. Länsstyrelsen anför bl. a.

Uppenbarligen är det värdefullt att ha tillgång till statistiska uppgifter,

särskilt när de ge klart besked om berörda förhållanden. Frågan är emellertid

vilka slutsatser man kan draga av det framlagda materialet. Livets skiften

sådana de uttrycka sig i mänskligt handlande låta sig icke så lätt fångas

i en matematisk-statistisk formel. Det förefaller som om kommittén i sina

slutledningar ibland gått längre än vad försiktigheten bort bjuda. Särskilt

grannlaga är jämförelsen mellan Sverige och utlandet eftersom sifferuppgifterna

grundas på vitt skilda förhållanden. Sålunda torde uppgifter om fylle
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

riförseelser i olika länder icke vara direkt jämförbara. Uppfattningen när

man skall beivra ett fyllerifall skiftar och är beroende av vederbörande lands

speciella förhållanden. Här spela sådana svår jämförbara faktorer som folklynne,

sedvänja och lagstiftning in.

Länsstyrelsen har inhämtat att antalet utskänkningsställen med fullständiga

spriträttigheter inom Kopparbergs läns landsbygd åren 1951 och 1952

voro 5 respektive 6. Motsvarande siffror för Malmöhus läns landsbygd utgjorde

163 respektive 164. Antalet fylleriförseelser under första hälfterna

av dessa år uppgick i Kopparbergs län till 184 respektive 277, vilket motsvarar

0,90 respektive 1,36 fall per 1 000 innevånare. Antalet fvllerifall för

Malmöhus läns landsbygd utgjorde samma tider 144 respektive 190, vilket

motsvarar 0,67 respektive 0,89 fall per 1 000 invånare. Av dessa kalla siffror

skulle det ligga nära till hands att draga den slutsatsen att den restriktiva

hållningen i Kopparbergs län ifråga om utskänkningsrättigheter varit

en orsak till det större antalet fylleriförseelser i detta län. Länsstyrelsen vågar

emellertid icke draga en sådan slutsats, eftersom förhållandena i de båda

länen i mångt och mycket skifta. Länsstyrelsen har endast velat nämna siffrorna

för att visa hur svårt det är att från statistiken göra jämförelser beträffande

nykterhetsförhållandena i olika län. Hur mycket vanskligare måste

det då icke vara att med utgångspunkt från statistiken draga paralleller

mellan skilda länder.

Länsstyrelsen anser för sin del att det är tveksamt om man av det föreliggande

materialet kan draga så vittgående slutsatser beträffande ransoneringssystemets

verkningar som kommittémajoriteten ansett sig kunna göra.

Oavsett vilken ståndpunkt man intager i denna fråga torde emellertid kunna

konstateras att restriktionssystemet icke kunnat tillräckligt effektivt förhindra

förekomsten av ett synnerligen allvarligt alkoholmissbruk.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar, att den icke genom kommitténs

bevisning blivit övertygad om att restriktionssystemet framkallat ökad

konsumtion och stegring av missbruket, samt anför.

Den på lång sikt stigande tendensen hos alkoholkonsumtionen — som ej

återfinnes i vissa andra länder utan restriktioner — behöver sålunda enligt

länsstyrelsens mening icke bero på kontrollsystemet såsom sådant utan kan

och bör nog snarare tillskrivas andra faktorer, bl. a. det ökade välståndet i

landet och utvecklingen av umgängessederna i samband därmed ävensom de

här tillämpade maltdrycksrestriktionerna. Den omständigheten att övervägande

antalet motboksinnehavare helt utnyttjar sin inköpsrätt synes ej heller

utgöra något bindande bevis för det individuella kontrollsvstemets suggestionsverkan

på konsumtionen i stegrande riktning. Nämnda förhållande

kan ju lika väl tyda på att de tilldelade kvantiterna i allmänhet äro mindre

än vad kunderna skulle vilja köpa och att motbokskontrollen alltså faktiskt

i många fall fungerar som en spärr mot en högre konsumtion. Av kommitténs

statistiska utredningar synes man å andra sidan nödgas draga den

slutsatsen, att man genom restriktionssystemet icke lyckats komma till rätta

med det egentliga alkoholmissbruket.

I yttrandet från Stockholms stadsfullmäktige och nämnder anföres bl. a.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta riktigheten av kommitténs iakttagelser

liksom dess bedömning av huvuddragen i utvecklingen. I vad mån

restriktionssystemet, vars betydelse vid dess införande även kommittén vitsordar,

skulle för den fortsatta utvecklingen av det allmänna nykterhetstillståndet

få den rent negativa betydelse, som kommitténs majoritet förutsät
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151. 137

ter, synes emellertid inte utan vidare vara styrkt av det förebragta slatistisku

materialet.

Intressant är därvid att konstatera, hur de som fasthälla vid restriktionssystemet

i viss utsträckning åberopa samma statistiska material som stöd

för sin ståndpunkt, dock givetvis med annan uttolkning av innebörden. Överhuvudtaget

synes den allmänna invändningen kunna riktas mot utredningen,

att den präglas av en viss ensidighet genom den förutfattade uppfattningen

om restriktionssystemets obetingade skadlighet. Snart sagt varje analys av

inhämtade statistiska uppgifter eller andra fakta utmynnar i ett omdöme

om den nuvarande ordningens skadlighet.

Det kan ifrågasättas, om inte kommittén därigenom kommit att bevisa för

mycket. Den har skruvat upp förväntningarna på resultatet av restriktionssystemets

avveckling ganska högt.

Det synes även, som om en mera balanserad och moderat bedömning av

restriktionssystemets betydelse varit på sin plats med hänsyn till de verkliga

svårigheterna att få "en faktisk bevisning för vilken roll egentligen restriktionssystemet

och dess konstruktion haft för utvecklingen av nykterhetstillståndet

i landet. Kommittén har själv pekat på en rad faktorer av

betydelse för utvecklingen, liggande helt utanför rusdryckslagstiftningen.

Nykterhetskommitténs ganska pessimistiska bedömning till trots måste

dock konstateras, att alkoholkonsumtionen hos befolkningen genomsnittligt

sett har minskat icke oväsentligt.

Det bör då även beaktas, att kvinnorna i större utsträckning än tidigare

bruka alkohol. Detta kan visserligen ur rent absolutistisk synpunkt anses beklagligt,

men måste bedömas vara en logisk följd av den allmänna, ekonomiska

och industriella utvecklingen, kvinnornas deltagande i produktionsprocessen

och överhuvudtaget deras emancipation och likställighet med männen.

.

Under alla förhållanden är den faktiska innebörden av kvinnornas okade

alkoholkonsumtion, att man vid en jämförelse i fråga om den genomsnittliga

förbrukningen per invånare och år kommer till att männens konsumtion

minskat icke oväsentligt genom att en redan i och för sig numera lägre genomsnittlig

konsumtionssiffra slås ut på både män och kvinnor.

Även om man sålunda i likhet med kommittén maste finna att vissa drag

i de senaste decenniernas utveckling äro ogynnsamma, kan dock som helhet

konstateras, att en obestridlig förbättring skett i fråga om nykterhetstillståndet

hos det svenska folket. Bilden av förbättringen framträder än klarare,

om man jämför utvecklingen under hela halvseklet. Det fruktansvärda masssuperi

bland de fattigare klasserna, som florerade i början på detta århundrade,

har försvunnit, likaså ymnigheten i dryckesvanorna inom medel- och

överklass. . ...

Kommitténs huvudsakliga utredningsmetod har varit den janförande statistiska.

Självfallet är denna metod icke blott värdefull utan även ofrånkomlig.

Som enda instrument ger den dock en något för stel och schematisk

bild av utvecklingen. .

Den tillämpade renodlat statistiska metoden har även den avgjorda begränsningen

— vilket kommittén själv framhållit — att ändringar i vanor,

moraliska värderingar, administrativ praxis undanrycka en del av grunden

för jämförelser mellan siffror, som avse längre skilda tidpunkter. Ett typiskt

exempel på detta är fylleristatistiken. Det är ganska uppenbart, att i

en tid, då massuperiet var vida utbrett och överhuvudtaget dryckesvanorna i

alla samhällsklasser voro mindre måttfulla, blcvo t. ex. inte de på gatan påträffade

fylleristerna anhållna och åtalade i samma utsträckning som numera.

En berusad person var inte »påfallande» på samma sätt som vid ett

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

senare, mera strängt betraktelsesätt. Redan av detta skäl är fvlleristatistiken

icke helt jämförbar.

Härtill kommer, som kommittén påpekat, att polisverksamheten på landsbygden

intensifierats kraftigt under de senare decennierna. Samtidigt har

»urbaniseringen» av landsorten via press, film, radio, enhetligt skolväsen,

förbättrade kommunikationer etc. skapat mera gemensamma moraliska

normer.

När man sålunda anlägger en mera historisk än enbart statistisk-teknisk

syn på utvecklingen och därvid går något längre tillbaka än vad nykterhetskommittén

gjort, förstärkes intrycket av att genomsnittligt sett en avgjord

förbättring av nykterhetstillståndet har skett men samtidigt av vilken

utomordentlig betydelse för denna utveckling alla de faktorer haft som legat

utanför alkohollagstiftningen. Kommittén har därvid själv anfört en rad

sadana omständigheter.

Utvecklingen av samhället är emellertid icke enkel och entydig och i alla

avseenden gynnsam. Parallellt med t. ex. förbättrad undervisning både på

det högre och lägre planet, en »kulturens demokratisering», så verka vid

sidan härav starka inflytelser i negativ riktning. Vissa delar av filmen och

av veckopressen, tecknade serier, dålig litteratur, liksom den ökade hetsen

och den skarpta konkurrensen och en rad andra liknande faktorer bidraga

inte bara till falsk idealbildning utan även till uppkomsten av starka neuroser.

Den moderna kulturen har även många avigsidor. Nöjesbegäret stimuleras

och lyxen som ideal uppammas ganska konsekvent på många sätt i det

nutida samhället.

De negativa drag i utvecklingen, som nykterhetskommittén med sådan

skarpa framhäver, äro i hög grad resultat av dessa förhållanden. Det ökade

ungdomsfylleriet sedan mitten på 30-talet (i Stockholm 1,9 per 1 000 år 1937,

det gynnsammaste året, må jämföras med 8,7 år 1952) är inte heller en isolerad

företeelse. Pa samma sätt har den allmänna ungdomsbrottsligheten

ökat väsentligt under samma tid.

Sammanhanget med den allmänna utvecklingen, de s. k. utomlegislativa

omständigheterna, tecknas för övrigt helt riktigt av kommittén, när den söker

ge förklaringarna till utbredningen av alkoholbruket.

Skälen för och emot restriktionssystemet anges i yttrandet på följande sätt.

Enligt vår mening kan kommitténs argumentering inte anses ge en helt

rattvisande bild av det nuvarande systemets betydelse, när det gäller att

bedöma olika faktorers inverkan på nykterhetstillståndet. Kommittén grundar

små resonemang i stor utsträckning på jämförande statistiskt material,

vars bevisvärde i vissa fall måste anses diskutabelt. Det är vidare uppenbart,

att alla försök alt draga slutsatser av förhållandena i andra länder

maste ge ytterst osäkra resultat, eftersom utvecklingen inom olika länder

— aven om den kan förete vissa gemensamma huvuddrag — alltid i betydande

utsträckning influeras av faktorer, som är speciella för eller som verkat

med större eller mindre styrka i de olika länderna.

Med den nuvarande utformningen av kontrollsystemet torde visserligen,

sasom nedan närmare skall utvecklas, förefinnas en strävan att erhålla så

hög sprittilldelning som möjligt och detta förhållande kan i sin tur vara

agnat att hoj a spritkonsumtionen. Å andra sidan har motbokssystemet säkerligen

i andra fall en konsumtionsbegränsande effekt. Det är emellertid

icke möjligt att av de statistiska undersökningarna som kommittén redovisat

utläsa, vilken av dessa ransoneringseffekter som är den tyngst vägande,

och en diskussion på basis av undersökningarna om uttagningsfrekvensen

på motböckerna kan icke skapa klarhet i denna fråga.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

De positiva sidor, som det nuvarande systemet haft, äro nästan helt undanskymda

i kommittébetänkandet. Kommittén ger visserligen uttryck tor

den uppfattningen, att restriktionssystemet sannolikt haft en konsumtionshämmande

effekt vid införandet och tiden närmast därefter, men att det

sedan övergått till att bli eu konsumtionsstimulerande faktor. Hur man an

vill bedöma den suggestion till ökad konsumtion, som anses ligga i det nuvarande

systemet, så förefaller det dock troligt, att motboken for vissa kategorier

kan ha en konsumtionsbegränsande verkan. Visserligen inte nar det

«äller de grövsta missbrukarna, men sannolikt i en del fall av begynnande

eller lindrigare spritmissbruk. Många hustrur till alkoholbrukare betrakta

säkert motboken som en hjälp i sin strävan att hålla mannens spritbruk

inom någorlunda rimliga gränser. ..

Man kan heller inte bortse från den positiva sida hos systemet som bestar

däri, att det ger möjlighet att på ett tidigt stadium kunna få kontakt med

de konsumenter, som visa tecken till spritmissbruk, och påverka dem till ett

försiktigare umgänge med alkohol.

Det torde emellertid icke vara nödvändigt, och det ar kanske ur vissa

synpunkter rent av olämpligt att såsom kommittén gjort lägga tyngdpunkten

av argumenteringen på försök till bevisning av systemets totala skadlighet

ur nykterhetssynpunkt. Eftersom restriktionssystemet obestridligen

medför ett intrång i människors frihet och ett individuellt registrerande och

kontrollerande, som inte är motiverat när det gäller den överväldigande majoriteten

av medborgare, så synes man böra intaga den principiella standpunkten,

att systemet vid varje tidpunkt måste kunna gora sannolikt att

dess bibehållande är nödvändigt. Bevisbördan måste alltid ligga hos anhangarna

av restriktionssystemet.

Om man med denna utgångspunkt granskar systemet, uppställer sig en

rad kritiska synpunkter. ....

Det är möjligt, att restriktionssystemet kan ha en viss sparrverkan, nar

det gäller de delar av landet, där det är långt till utminutenngs- och utskänkningsställen.

I en storstad som Stockholm är det relativt latt att ta

tillgång till alkoholvaror, vare sig det gäller genom utminutering eller utskänkning.

I synnerhet må framhållas, att den rikliga förekomsten a\ utskänkningsställen

för såväl spritdrycker och vin som maltdrycker ger stora

möjligheter att komplettera motboksspriten genom besök på restauranger

och ölkaféer. Det torde även vara lättare att skaffa sig överlåten motbokssprit

i Stockholm än i de landsbygdsbetonade delarna av landet, över huvud

taget äro de så ofta förekommande överlåtelserna en grundläggande svaghet

i restriktionssystemet, då de i väsentliga avseenden sätter själva systemet ur

spel. Härtill kommer den allmänt moralupplösande verkan av ett sa utbrett

överträdande av lagen. Under dessa förhållanden kan restriktionssystemet i

stor utsträckning sägas ha överlevt sig självt, när det gäller att stävja alkoholmissbruket.

Med hänsyn härtill kan det icke vara försvarligt att bibehålla

det för staten dyrbara restriktionssystemet med det krångel och det

intrång på medborgarnas rätt att själva bestämma över sitt handlande, som

systemet innebär.

‘ En faktor, som förtjänar beaktande i sammanhanget, ar de stora kostnader

och den stora personalåtgång, som äro förbundna med det nuvarande

restriktionssystemet i jämförelse med de kostnader samhället lägger ner på

övriga nykterhetsfrämjande åtgärder.

En väsentlig avigsida hos det nuvarande systemet ar den »spritbyrakrati»,

som har sitt upphov och sin grund i den individuella kontrollen. Av utredningen

framgår, att den alldeles övervägande delen av befolkningen ar alko
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

holkonsumenter, samt att de i nykterhetshänseende skötsamma utgöra omkring

90 % av folket. Det torde kunna ifrågasättas, om det då är berättigat

att en stor majoritet av befolkningen även i fortsättningen skall behöva

torekomma i innehållsrika hemliga register och känna sig utsatt för ett förmyndarskap,

som i de flesta fall är helt obehövligt. Åtskilliga fall av misstag

och orättvisor samt administrativt godtycke måste härigenom förekomma.

En av de starkaste invändningarna, som kan göras mot det nuvarande

restnktionssystemet, är, att systemets kontroll icke begränsats enbart till

medborgarnas skötsamhet i nykterhetshänseende.

Som framgår av nykterhetskommitténs statistiska undersökningar ha nykterhetsanmarknmgarna

varit i minoritet bland skälen för att nv motbok

eller förhöjnmg av tilldelningen vägrats och för nedsättning av tilldelningen

erhetsanmärkning har angivits som anledning endast i respektive

o7,b %, 8,6 % och 20,8 % av fallen. Här torde man finna en av de viktigaste

orsakerna till att sprittilldelningens storlek kommit så i centrum i diskussionerna

man och man emellan och att som en följd därav restriktionssystemet

fått ett så ogynnsamt psykologiskt inflytande.

Eftersom restriktionssystemets förmyndarskap i icke oväsentlig mån har

att karaktären av inblandning i folks skötsel av sin ekonomi, ha ingripanden

uppfattats som utslag av en klasslagstiftning. Ju mer samhällets demoratisering

fortskridit desto mer stötande ter sig varje form av särlagstiftmng

och oviljan mot systemet liksom uppluckringen av moralen på detta

område har i hog grad sin grund i dessa förhållanden.

Sammanfattningsvis må sålunda sägas, att även om systemet tidigare haft

vissa iort]anster och även fortfarande för vissa kategoriers alkoholkonsumtion

kan tankas vara av betydelse, så synes det likväl i sin helhet ha överlevt

sig sj al vt. Att låta den överväldigande delen av befolkningen även för

t ramtiden vara underkastad restriklionssystemet med allt vad detta innebär

av ingripande i den personliga friheten, förmyndarskap över människor

m. m. kan icke vara motiverat. Det må gärna medgivas, att vissa av de mera

irriterande yttringarna av systemet — hänsynstagande till ekonomiska förnauanden

in in. — icke är oupplösligt förbundna med systemet såsom såaant

utan val kunna avlägsnas isolerat. Men systemets auktoritet är så undergrävd

i folkmedvetandet, att en dylik delreform icke torde tjäna något

sylte, framfor allt med hänsyn till att de då kvarstående delarna icke kunna

pavisas vara erforderliga. Under dessa förhållanden tillstyrkes att restriktionssystemet

avskaffas.

Overståthållarämbetet har beträffande frågan om motbokssystemets avskaffande

icke kunnat komma till någon bestämd övertygelse samt framhåller,

att skäl — och starka skäl — anförts både för och emot avskaffandet.

Efter att ha redogjort för kommitténs och stadsfullmäktiges ståndpunkter

i frågan och med ståndpunkterna följande konsekvenser fortsätter ämbetet.

Ämbetet kan icke helt ansluta sig till de slutsatser stadsfullmäktige dragit

f.v_^ Cgt!n ™menng; Det. kan näppeligen vara riktigt, att av det förhåliandet

att det tdl äventyrs icke visats, att motbokssystemet numera fullgör

ansedd verkan, draga den konsekvensen att motbokssystemet utan vidare

a.TS.. at .• Men även om ämbetet hyser den uppfattningen, att kommittén

mahanda i alltför starka färger målat innebörden och verkningarna av

det nuvarande systemet — särskilt känner sig ämbetet icke övertygat om

att systemet har den suggestiva verkan som kommittén antytt — finner

ämbetet dock övervägande skäl tala för att motbokssystemet avskaffas.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

I de yttranden som helt eller i allt väsentligt går emot kommi tténs

uppfattning hävdas allmänt, såsom förut omtalats, att motbokssystemet

alltjämt har övervägande spärrverkan samt att denna spärr

icke kan borttagas utan att något annat sättes i dess ställe.

Flertalet av de synpunkter, som åberopas från detta håll, redovisas i kontrollstyrelsens

och socialstyrelsens yttranden.

Kont rolls tyr elsen går till en början in på kommitténs undersökning av

trenden under mellankrigstiden i Sverige, Danmark, Nederländerna och

Storbritannien samt anför.

Beträffande denna undersökning må till en början anmärkas, att varje

kalkyl av den art, varom här är fråga, måste vara ytterligt vansklig. Att

märka är dessutom, att man beräknat spritdryckskonsumtionen i liter pei

invånare, vilket med hänsyn till att i Sverige den vuxna befolkningens andel

av totalbefolkningen ökat starkt sedan åren 1925—1928 åstadkommer en

successivt stigande övervärdering av den svenska konsumtionen; det latta

hade varit att räkna med konsumtionen per invånare över 15 år

En annan svaghet hos beräkningarna är, att man för de tre främmande

länderna icke har samma fördelning på utminutering och utskänkning som

i Sverige. Pris- och konsumtionsserier torde icke heller helt ha motsvarat

varandra. Man måste vidare fråga sig, om förhållandena i de olika länderna

verkligen äro tillräckligt likartade för att det erhållna resultatet skall kunna

anses äga någon bärkraft. Redan den omständigheten, att det just är ländei

med mycket hög spritbeskattning som visa den fallande trenden, ger anledning

till eftertanke. Spritpriserna voro nämligen i dessa länder redan tore

år 1920 väsentligt högre än i vårt land. När kommittén gor gällande, att inflvtandet

av priserna eliminerats, kan detta i varje fall endast galla de prisförändringar,

som ägt rum under den tid beräkningarna omfatta, men däremot

icke de prishöjningar, som skedde före år 1920. Verkningarna av dessa

tidigare prishöjningar torde emellertid ha sträckt sig betydligt längre framåt

i°tiden. Att märka är också, att i Sverige skedde en stark urbanisering

under den här aktuella perioden, medan urbaniseringen i vissa av jamtorelseländerna

ägt rum under ett långt tidigare skede.

Sammanfattningsvis torde man kunna säga, att förekomsten av en stigande

trend för spritdryckskonsumtionen i Sverige under mellankrigstiden ingalunda

kan anses bevisad och att man måste vara synnerligen försiktig vid

bedömningen av orsakerna till att spritdryckskonsumtionen utvecklat sig

gynnsammare i jämförelseländerna.

Kontrollstyrelsen framhåller vidare att kommittén endast räknat med

konsumtionen av spritdrycker samt att, om den totala konsumtionen av

sprit, vin och Öl omräknas i ren alkohol, Sverige ingalunda intager någon

särställning. Beträffande spritkonsumtionens utveckling sedan tiden före

andra världskriget erinras om att Danmark och de länder där spritdryckskonsumtionen

dominerar visar betydligt större ökningssiffror än Sverige.

Styrelsen kritiserar härefter kommitténs uttalanden om missbrukets utveckling

i Sverige och i anslutning därtill gjorda internationella jämförelser.

Kommittén kunde här ha erinrat om att det registrerade fylleriet huvudsakligen

förekommer i städerna och i mycket liten utsträckning pa den

administrativa landsbygden. Under perioden 1920—1950 bär, såsom kommittén

i annat sammanhang påpekar, en betydande flyttning agt rum från

opaginerad Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

landsbygden till städerna, så att under det senare året 47 procent av befolkningen

bodde i städerna mot endast 30 procent år 1920. Att den totala fyllerifrekvensen

för hela riket icke undergått några större förändringar under

denna period måste därför innebära, att fyllerifrekvensen i städerna, sålunda

icke blott i Stockholm, avsevärt förbättrats. Detta är också fallet,

ehuru kommittén icke funnit anledning att omnämna det. Att fyllerisiffrorna

på den rena landsbygden stigit beror, såsom kommittén själv framhåller,

naturligtvis i viss mån på förbättrad polisbevakning.

Såsom kommittén framhåller, äro uppgifter om fylleri och andra alkoholskador

synnerligen vanskliga att använda vid en internationell jämförelse;

olikheterna i lagstiftning, praxis och statistikföring äro nämligen

stora. Kommittén lämnar emellertid en sammanställning över antalet fylleriförseelser

per 1 000 invanare i olika länder, angivna i procent av siffrorna

ior perioden 1911/13. Om de angivna uppgifterna säger kommittén, att »de

llesta» undersökta länderna ha större nedgång än vårt land. Verkliga förhållandet

är, att från perioden 1911/13 till perioden 1922/26 endast två länder

visa större nedgång än Sverige, medan de övriga fyra visa mindre nedgång.

Beträffande år 1949 föreligga siffror endast för sex länder, av vilka tre

— Storbritannien, Belgien och Nederländerna — visa större nedgång än Sverige,

medan två — Norge och Danmark — visa mindre nedgång. För Norge

ligga de absoluta fylleritalen per 1 000 invånare ungefär dubbelt så högt

som för Sverige. För Finland saknas jämförbar statistik för tiden före 1927;

de absoluta fylleritalen per 1 000 invånare ligga där omkring sex gånger

så högt som i Sverige. För Sverige äro för de fyra i tabellen angivna perioderna

1911/13, 1922/26, 1933/38 och 1949 — procentsiffrorna respektive

100, 52, 50 och 51. För Danmark äro motsvarande tal 100, 43, 50 och 63.

Man kan icke frigöra sig från det intrycket, att kommitténs jämförelse

mellan förhållandena i Sverige och utlandet är tendentiös och präglad av

en strävan att måla den svenska utvecklingen i mörka färger. Kommitténs

påstående, att »alkoholmissbruket i Sverige av i dag ter sig skrämmande

vid en internationell jämförelse», måste sålunda i varje fall betecknas som

starkt överdrivet.

Kommitténs slutsatser om motbokssystemets skadliga verkningar betecknas

av kontrollstyrelsen som en måttlös överdrift. I anslutning därtill framhåller

styrelsen, att kommitténs generella påstående om samband mellan konsumtion

och missbruk endast delvis har täckning i kommitténs material. Sådant

samband föreligger i fråga om månadssiffrorna, d. v. s. månader med

större utminutering uppvisar i regel högre fyllerisiffror. Men förhållandet

är det motsatta med årssiffrorna. Det råder ett nästan signifikant negativt

samband för perioden 1922—1937 och ett signifikant negativt samband

för perioden 1922—1947, vilket innebär att fylleriet minskats när spritförsäljningen

i systembutikerna ökats och ökals när försäljningen minskats.

Kontrollstyrelsen går härefter in på kommitténs svensk-finska jämförelser

rörande årsinköpens storlek. Frågan gäller, enligt styrelsen, icke huruvida

den svenska ransoneringen utövar en suggestionsverkan eller en spärrverkan

utan i vad mån och i vilken utsträckning en suggestionsverkan eller

en spärrverkan föreligger.

Styrelsen erinrar om att efterfrågan på extratilldelning är störst inom

den högsta tilldelningsklassen. Detta belyser enligt styrelsens mening ransoneringens

spärrverkan. I fortsättningen anföres.

opaginerad Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

En jämförelse mellan den svenska och den finska inköpskurvan visar, att

den svenska ransoneringen för ett stort antal konsumenter avklippt möjligheten

att göra verkligt stora inköp, på mer än 36 liter. Den finska kurvan

går här i höjden på ett särdeles markant sätt. Det ligger nära till hands att

sammanställa detta förhållande med det förut omtalade faktum, att antalet

fylleriförseelser är så mycket större i Finland än i Sverige. Kommittén söker

emellertid på ett föga objektivt sätt bagatellisera denna uppenbara

spärrverkan.

Efter att ha återgivit vissa av kommitténs argument fortsätter styrelsen.

För den granskare av materialet, som i motsats till kommittén icke inskränker

möjligheterna till ett kategoriskt »antingen — eller» utan räknar

med ett »både — och», är det icke nödvändigt att förutsätta, att alla de kunder

som nu köpa 12, 24 eller 36 liter, vid fri försäljning skulle ga upp

till de inköp, som representeras av maximivärdena av den finska kurvan.

Perspektivet är tillräckligt skrämmande, om man måste rakna med att

många skulle göra det. Hur pass »otänkbara» de av kommittén asyftade

kvantiteterna äro, kan man få en föreställning om dels av de nyss atergivna

finska siffrorna och dels av tillgängliga uppgifter om de svenska inköpen

före ransoneringens tillkomst. Genomsnittsinköpen i Sverige lago vid denna

tid vid omkring 40 liter (nu 20).

Styrelsen kritiserar, i likhet med reservanten Utterström, kommitténs jämförelser

mellan spritransoneringen och kristidens ransoneringar.

I juni 1953 lät kontrollstyrelsen vid ett systembolag verkställa en undersökning,

huru många motboksägare som åtnöjde sig med lägre tilldelning än

de enligt gällande tilldelningsnormer var berättigade till. I undersökningen

medtogs icke personer, som var över 66 år. Styrelsen yttrar.

Om suggestionsverkan förelåg, borde den icke endast innebära att uttagen

lågo nära den medgivna kvantiteten, utan också medföra, att alla motboksägare

gjort framställning om den högsta tilldelning, vartill de voro berättigade.

Den stickprovsundersökning som företogs visade emellertid, att vid

ifrågavarande bolag icke mindre än 41 procent av samtliga motboksagare

voro berättigade till högre tilldelning än de för närvarande innehade.

Kommitténs jämförelser mellan inköpen i olika åldrar gör enligt kontrollstyrelsen

uppenbart, att de nuvarande små uttagen för yngre personer tyder

på en genom ransoneringen åstadkommen nedpressning av inköpen. Till

grund härför åberopar styrelsen, att år 1916 medelinköpen i Sverige var

nästan lika stora i åldrarna 20—25 år som i de högre åldrarna eller ungefär

dubbelt så stora som nu samt att enligt kommitténs egen uppgift 14 procent

av de finska köparna i åldersklassen 21—29 år gör inköp på över 36 liter.

Såsom ett gott indicium på ransoneringens spärrverkan betecknas den

ojämna fördelningen av inköpen under olika delar av månaden. Härvidlag

åberopas samma skäl som anförts i Utterströms reservation. Styrelsen yttrar

fortsättningsvis.

I detta sammanhang vill kontrollstyrelsen peka på den skillnad i fÖl sälj - ningsutvecklingen, soiii föreligger i fråga om utminutering och utskänkning.

Kommittén synes sålunda icke ha observerat den motsägelse i fråga om antagandet

av suggestionsverkan kring motboken, som ligger i att restaurang
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

försäljningen, för vilken motbok ju icke erfordras, stigit avsevärt per invånare,

medan utminuteringen icke ökat eller företer sjunkande siffror under

samma perioder.

Helt allmänt kan man gentemot kommittén påpeka, att statistiska beräkningar

som avse att bevisa huruvida suggestionseffekt förefinnes och vilken

betydelse den over huvud taget haft, äro ytterst vanskliga att genomföra

Annu svårare måste det bil att draga några slutsatser av dylika beräkningar,

nar det galler en tidrymd, under vilken stora förändringar i fråga om levnadssätt

och levnadsstandard ägt rum. Huruvida motboken är orsaken till

(ten av kommittén påstådda breddningen av alkoholbruket kan enligt kontrolstyrelsens

mening icke konstateras, och om så är, kan icke heller dess

andel i denna utveckling fastställas.

För att påvisa att helt andra förhållanden än förekomsten av ett restriktionssystem

kan påverka utvecklingen åberopar styrelsen vissa åren 1940

och 1948 i Amerika verkställda undersökningar. Dessa ger bl. a. vid handen,

att antalet alkoholkonsumenter i Amerika år 1940 var cirka 40 miljoner,

medan det år 1948 stigit till 62 miljoner, vilket innebär en ökning med

55 procent på 8 år. Styrelsen anför.

, 1 d.e ,oljka staterna i Amerika finnas visserligen inskränkningar av skilda

slag i fråga om alkoholförsäljningen, men någon motbok eller några liknande

kvantitativa restriktioner för utminuteringen finnas däremot icke.

Det maste således vara helt andra omständigheter, som påverkat utveckmgen

i Amerika, och det torde vara sannolikt, att den mycket starka högkonjunkturen

varit den främst bidragande orsaken.

Kontrollstyrelsen anför i fortsättningen att frågeställningen måste bli fortsatt

ransonering eller prishöjning. I detta sammanhang betecknar styrelsen

ransoneringen som ett ofullkomligt medel att begränsa och motarbeta spritmissbruket.

Motbokssystemet utgör, enligt styrelsen, en värdefull ehuru

ingalunda fullständig spärr mot stora inköp. I fråga om valet mellan fortsatt

ransonering och prishöjning uttalas till förmån för det senare alternativet

bl. a., att det otvivelaktigt, sedan restriktionssystemets verkningar efter

en jämförelsevis lång prövotid befunnits vara relativt begränsade, skulle

vara av stort intresse att praktiskt undersöka effektiviteten i vårt land av

de höga prisernas system.

Socialstyrelsen yttrar om kommitténs jämförande statistiska metoder.

Pet ar en vansklig uppgift att utskilja verkningsgraden hos de olika orsaksfaktorer,

som ha varit verksamma vid utvecklingen av spritdryckskonsumtionen.

Jämförelser med andra länder kunna härvid visserligen giva

mycken upplysning men det är nödvändigt att värja sig mot benägenheten

att overskatta bärkraften hos dylika jämförelser, som icke kunna undgå

att vara behäftade med allehanda felkällor.

I likhet med kontrollstyrelsen vill socialstyrelsen påvisa oriktigheten av

kommitténs uppfattning att konsumtionsutvecklingen varit särskilt ogynnsam

i Sverige under de senaste årtiondena. Under den del av motbokssystemets

tillvaro, som ligger närmast i tiden, nämligen från mitten av 1930-talet

(åren 1933 1938) till slutet av 1940-talet (år 1949) har visserligen kon
sumtionen

av spritdrycker per invånare ökat i Sverige, men så har även

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kiingl. Maj:ts proposition nr 151.

varit fallet i fem av de övriga sju länderna. Sverige intar, enligt socialstyrelsen,

ett mellanläge i fråga om styrkan av denna konsumtionsutveckling.

Beträffande ungdomsfylleriet anför styrelsen.

En närmare granskning av utvecklingsgången av ungdomsfylleriet ger

vid handen, att ökningen satte in med verklig styrka först i slutet av 1930- talet — då motbokssystemet hade varit i tillämpning under två årtionden

— och uppnådde ett maximum år 1943, varefter en markerad nedgång vidtog

till år 1946, åtföljd av en kraftig stegring under de allra senaste åren.

Nedgången under åren 1944—1946 var för den yngsta åldersgruppen så stor,

att antalet fyllerister inom denna grupp sjönk till mindre än hälften, och

även för de övriga ungdomsåldrarna var nedgången betydande, så att den

för åldersgruppen 21—25 år ledde till att antalet fyllerister per 1000 personer

under år 1946 var avsevärt lägre (18 %) än under begynnelseperioden

(åren 1925—1928) för dessa undersökningar av nykterhetskommittén. Det

är sålunda den stegring av ungdomsfylleriet, som har inträtt från och med

år 1947, som utgör grunden för nykterhetskommitténs uttalande om den

utomordentligt allvarliga utvecklingen i fråga om ungdomens alkoholvanor.

Motbokssystemet kan ju emellertid icke ha varit drivkraften härvidlag, eftersom

detta system hade tillkommit trettio år tidigare och icke har undergått

någon förändring under tiden efter år 1946.

Socialstyrelsen tager därefter ställning till kommitténs bevisning för motbokssystemets

konsumtionsökande verkan.

Beträffande ökningen av antalet motböcker åberopar styrelsen samma

skäl som i Utterströms reservation samt tillägger.

De årtionden, varunder motbokssystemet har gällt, utmärka sig av mycket

stora förändringar i ekonomiskt och socialt avseende. Den allmänna levnadsstandarden

har höjts kraftigt, vilket i och för sig är ägnat att verka utbredande

bland annat på det slag av lyxkonsumtion, som alkoholkonsumtion

utgör. Under hela denna tid har pågått en mer eller mindre intensiv urbanisering,

vilken måste antagas ha varit av stor betydelse i detta sammanhang,

eftersom andelen spritdryckskonsumenter regelmässigt är större i städer

och tätorter än på landsbygden. Helt visst ha även sådana förändringar

av mera abstrakt innebörd, som de starka förskjutningarna i människornas

allmänna värderingar och den genomgripande omvandlingen av den

allmänna livsstilen i icke ringa mån påverkat inställningen till njutningsmedlet

alkohol. Den av nykterhetskommittén påvisade minskningen av antalet

helt spritdrycksavhållsamma i landet — vilken kommittén till stor del

lägger motbokssystemet till last — får därför en fullt naturlig förklaring

av dessa allmänna orsaksfaktorer och erfordrar icke någon speciell förklaring

av sådant slag, som den av nykterhetskommittén antagna egenskapen

hos motbokssystemet alt verka utbredande på själva sedvänjan att förtära

alkohol.

Kommitténs uttalande att ransoneringen åstadkommer en sugning uppåt

av inköpen till tilldelningsmaximum bemötes av socialstyrelsen med huvudsakligen

samma argument som åberopats av kontrollstyrclsen. I anslutning

därtill upptager socialstyrelsen till bedömande kommitténs slutsatser

av de internationella jämförelserna samt anför.

Det bärkraftigaste av de av kommittén anförda skälen är, att den svenska

spritdryck skonsumtion eu har eu i jämförelse med andra länder aninärk
10

Dihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ningsvärt hög nivå både absolut taget och med hänsyn till de faktorer utanför

lagstiftningen och de av skattehöjningar vållade prisstegringar, som i

Sverige liksom i andra länder hade bort minska denna konsumtion. Denna

synpunkt förtjänar givetvis mycket stort beaktande. Vid dylika internationella

jämförelser måste emellertid uppmärksammas, att den verkan som en

skattehöjning utövar på spritdryckskonsumtionens storlek varierar i hög

grad allt efter det sätt, varpå skattehöjningen har kommit till stånd. Om

skattehöjningen har inträtt medelst en lång rad av mindre stegringar,

som ha givit konsumenterna tillfälle att så småningom vänja sig vid de

höjda priserna, sa är den samlade effekten av dessa stegringar betydligt

svagare än verkan av en total skattehöjning av samma styrka, vilken har

satt in med ett slag och därigenom har kommit att tvinga till en omedelbar

brytning och omläggning av konsumtionsvanorna. Detta förhållande

är av största betydelse när det gäller att bedöma konsumtionsutvecklingen i

Sverige å ena sidan och de av nykterhetskommittén jämförda länderna å den

andra. Om man härvid begränsar sig till en jämförelse med Danmark —

för utvecklingen i detta land visar nykterhetskommittén särskilt intresse —

är det ett anmärkningsvärt faktum, att det i detta land har förekommit eu

dylik chockverkande skattestegring, nämligen under år 1917, då spritdrycksbeskattningen

av fiskaliska skäl höjdes från 0,60 kronor per 1 liter''100- procentig alkohol till 21,00 kronor, d. v. s. ökades i proportionen 1 till 35.

Enligt alla skildringar av verkningarna av denna för Danmark alldeles

exempellösa skattestegring utövade denna en faktisk chockverkan på det

övervägande flertalet spritdryckskonsumenter, vilken medförde, att konsumtionen

av spritdrycker sjönk med omkring 90 procent och alltsedan dess

har kvarstannat på denna låga nivå. Någon motsvarighet till denna chockverkande

skattestegring finnes icke för Sveriges vidkommande. Här ha skattestegringarna

utan undantag hållits väl inom området för det ekonomiskt

uthärdliga för det stora flertalet konsumenter. Även om skatten på spritdrycker

numera är hög, t. o. m. mycket hög i jämförelse med nivån före

motbokssystemets införande, så har den utveckling, varunder man har uppnått

detta höga skatteläge, närmast haft karaktären av en tillvänjningsprocess.

Att spritdryckskonsumtionen i Sverige alltjämt är hög i jämförelse med

Danmark och även med andra länder beror därför till stor del på att spritdrycksbeskattningen

på grund av sättet för skattehöjningarnas inträdande

icke utövar en lika starkt konsumtionsnedpressande verkan som i andra

länder.

En annan omständighet, som utövar inverkan på spritdryckskonsumtionens

omfattning med olika styrka i skilda länder, är den förändring i människornas

beteendemönster, vilken har framträtt under den sista mansåldern

såsom en följd av den genomsnittligt höjda ekonomiska standarden.

I fråga om attityden till spritdryckerna kännetecknas denna utveckling av

en utbredning av själva alkoholbruket jämsides med en mildring av det

grövre alkoholmissbruket.

Omfattningen av spritdryckskonsumtionen i ett land är avhängig av

många orsaksfaktorer. Några av dessa kunna vara av ekonomisk natur, såsom

exempelvis lågt pris på spritdryckerna, vilket i och för sig är ägnat

att hålla denna konsumtion relativt hög. En med ett lågt pris jämförlig verkan

i detta avseende har även ett relativt högt pris, vilket har uppnåtts genom

successiva, lindriga skattestegringar. I övrigt ha orsakerna en mera

allmän karaktär. Det kan i detta sammanhang vara tillräckligt att hänvisa

till sådana allmänna företeelser som segheten hos inrotade sedvänjor, välståndsutvecklingens

betydelse för omfattningen av all slags lyxkonsumtion

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

och de förändringar i den allmänna livsstilen, som följa i välståndsutvecklingens

spår. I vårt land ha vi onekligen mycket gamla, inrotade dryckesvanor.

Välståndsutvecklingen har varit särskilt gynnsam under den tid,

varunder motbokssystemet har varit i tillämpning, och de förändringar i

fråga om inställningen till spritdryckerna såsom njutningsmedel, vilka är

en naturlig följd härav, ha gjort sig starkt gällande. När man ställes inför

spörsmålet att söka göra klart för sig, vilka orsakerna äro till att alkoholkonsumtionen

är så pass hög i Sverige, som den alltjämt är, framstå därför dessa

allmänna orsaker såsom fullt tillräckliga förklaringsgrunder. 1 jämförelse

med dem framträder nykterhetskommitténs förklaringsgrund, motbokssystemets

konsumtionsfrämjande verkan, såsom en orsak av utpräglad teknisk

karaktär, vilken icke behövs för förklaring av det rådande läget. Att den relativt

höga spritdryckskonsumtionen i Sverige icke utgör ett bevis för att

motbokssystemet faktiskt utövar en dylik verkan på konsumtionen är i vart

fall uppenbart.

Socialstyrelsen ingår härefter på kommitténs trendundersökning samt

yttrar.

Vid bedömande härav bör uppmärksammas, att den matematisk-statistiska

analysen visserligen äger förmåga att eliminera olikheter i fråga om

pris- och inkomstförhållanden i de särskilda jämförelseländerna men saknar

möjlighet att beakta olikheter beträffande den psykologiska verkan på

konsumenterna å ena sidan av en plötslig och mycket kraftig prisstegring

på spritdryckerna och å den andra av flera successiva och var för sig relativt

lindriga prishöjningar. Detta har till följd att resttrenden i exempelvis

Danmark och England får sin inriktning delvis påverkad av den chockverkan

på spritdryckskonsumenterna, som de på sin tid insalta snabba och

kraftiga skattehöjningarna på spritdrycker medförde i dessa länder.

Olikheten i riktningen hos de jämförda ländernas resttrendcr har därför

ingalunda den betydelse, som nykterhetskommittén är benägen att ge

denna.

Detta omdöme bekräftas för övrigt av nykterhetskommitténs eget material,

vilket nämligen visar, alt tillfälligheter kunna påverka resttrendens

förlopp. Medan resttrenden i Sverige för perioden 1920—1938 är fallande,

får den för perioden 1923—1938 ett stigande förlopp. Nederländerna visa

för perioden 1925—1938 en resttrend med ganska starkt nedåtgående tendens.

Då detta land från tiden omedelbart före det andra världskriget till

slutet av 1940-talet visar den största konsumtionsstegringen av alla de av

nykterhetskommittén undersökta åtta länderna, skulle en resttrendberäkning,

som avsåge liden efter år 1938, av allt att döma förete ett stigande

förlopp.

Socialstyrelsen finner på grund av det anförda, att kommittén icke lämnat

en övertygande bevisning för att motbokssystemet utövar en skadlig inverkan.

Systemet har emellertid sina svagheter, bl. a. överlåtelseproblemet, och

är otillräckligt som spärr mot en onödigt hög och skadlig spritdryckskonsumtion.

Socialstyrelsen kan därför väl tänka sig att systemet avvecklas,

om andra restriktiva åtgärder med kraftigare konsumtionsbegränsande

verkan sättes i dess ställe.

Synpunkter, likartade med dem som anförts av kontrollstyrelsen och socialstyrelsen,

framföres i yttrandena från länsstyrelserna i Kronobergs, Väst
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr löt.

manlands och Gävleborgs län, länsnykterhetsnämnderna i Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Malmöhus, Hallands och Västmanlands län. styrelsen för statens

alkoholistanstalt å Venngarn, stadsfullmäktige i Uppsala. Riksförbundet

Landsbygdens Folk, Systembolagens Kontrollföreståndareförening och Systembolagens

Personalförening, Sveriges centrala restaurangaktiebolag samt

reservationer som fogats vid bl. a. yttrandet frän Stockholms stadsfullmäktige

och nämnder av borgarråden Bergvall och Mårtens.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar dock samtidigt, att den icke vill

bestrida att restriktionssystemet kan ha verksamt bidragit till att utbreda

och öka alkoholbruket. Enligt länsstyrelsen har vid bestämmande av den

individuella tilldelningen fästs för stort avseende vid sökandens ålder, inkomst

och samhällsställning. Särskilt den höga motboksåldern för ogifta,

25 år, anses ha medfört skadliga verkningar. Likartade uttalanden göres av

länsstyrelsen i Gävleborgs lån.

Länsnykterhetsnämnderna i Hallands och Västmanlands län påtalar de

lättnader i systemets tillämpning som ägt rum på senare år.

Riksförbundet Landsbygdens Folk framhåller, att kommittén inte synes

ha trängt till botten med nykterhetsproblemet utan fastnat i ett ganska ytligt

resonemang om motbokens fördärvbringande betydelse.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag yttrar sammanfattningsvis.

Det har icke varit möjligt för bolaget att prestera en genomgående granskning

av kommitténs material och dess behandling av detta. De punkter, som

i det föregående behandlats, ha emellertid central betydelse för kommitténs

argumentation rörande ransoneringssuggestionens förekomst och styrka. På

varje punkt, som upptagits till närmare skärskådande, har bolaget ansett

sig kunna konstatera, att kommittén dragit slutsatser, som gå längre, än

underlaget medgiver. I de beskrivande delarna av betänkandet (I och IV)

göras betydelsefulla reservationer beträffande materialets entydighet och

metodernas säkerhet och räckvidd. Där iakttages också en välbetänkt återhållsamhet

i fråga om slutsatser. I den därpå följande principdiskussionen

(de! V) släppa emellertid dessa hämningar och slutsatser dragas utan nödig

kritik. Genomgående i denna del av betänkandet synes dessutom vara, att

vad som kan störa kommitténs slutsatser behandlas i förbigående eller utelämnas,

medan allt som kan tänkas stöda dess teser noggrant redovisas och

undersökes.

Bolaget måste under sådana förhållanden med beklagande konstatera, att

det icke kan finna kommitténs behandling av undersökningsmaterialet i nu

berörda delar förutsättningslös och fördenskull icke heller kan grunda sitt

ställningstagande, såvitt nu är i fråga, på kommitténs resultat.

Vad som otvetydigt framgår av kommitténs undersökningar är däremot,

att alkoholmissbruk och alkoholskador alltjämt ha en skrämmande utbredning.

/ vårt land. Kommitténs uttalande, att motbokssystemet icke motsvarat

förväntningarna, synes i så måtto äga fog, att dess återverkan på missbruk

och skador väl måste anses mindre, än vad man haft rätt att vänta.

Bolaget är därför icke främmande för tanken, att det inom en icke alltför

avlägsen framtid kan visa sig möjligt och lämpligt att frångå restriktionssystemet,

som givetvis icke får bli något självändamål, och vars utvecklingsmöjligheter

till större effekt på missbruk och skador torde få anses

skäligen begränsade.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Systembolagens Förtroendenämnd anför i sitt utförliga yttrande huvudsakligen

samma argument som kontrollstyrelsen och socialstyrelsen. På

några punkter framdrager emellertid nämnden ytterligare material och åberopar

flera argument.

I fråga om ungdomsfylleriets utveckling anföres sålunda.

Valet av det år eller den årsräcka, som bildar utgångspunkt för jämförelsen,

är i dylika fall av den största betydelse. Nykterhetskommittén har

av icke angivet skäl valt de fyra åren 1925—1928 såsom utgångspunkt. En

sannolik förklaring härtill är, att just dessa år utmärka sig för ett mycket

lågt ungdomsfylleri. Uteslutande till fölid av detta val av utgångsperiod har

kommittén för år 1948 kunnat redovisa en stegring av det relativa antalet

unga män, som gripits för fylleri, i åldersgruppen 15—17 år med omkring

200 % och i åldersgruppen 18—20 år med omkring 100 %, medan motsvarande

stegring för åldersgruppen 21—25 år betecknas såsom mycket stark

(i själva verket omkring 41 %). Hur avgörande för hela bilden av utvecklingen

valet av utgångsperiod är framgår därav, att om såsom utgångsår

hade tagits år 1919 — vilket i och för sig kunde ha varit väl befogat, eftersom

detta år var det första fredsåret efter världskriget och redovisade ett

totalt fylleri, som endast föga skiljer sig från genomsnittet av fylleriantalet

under 1920- och 1930-talen — så skulle den relativa ökningen för nyssnämnda

åldersgrupper ha stannat vid resp. 33, 63 och 26 %.

Enligt nämnden är fyllerifrekvensen i den yngsta åldersgruppen trots

den av nykterhetskommittén angivna enorma stegringen alltjämt ringa i

jämförelse med frekvensen i de högre åldrarna. Beträffande åldersgruppen

21—25 år var den relativa styrkan av fyllerifrekvensen ännu så sent som

under åren 1945 och 1946 endast obetydligt högre än under år 1919 och

t. o. in. något lägre än under den av nykterhetskommittén valda årsräckan

1925—1928. För åldersgruppen 18—21 år föreligger däremot en mycket

markerad utveckling i ogynnsam riktning, vilken kan sägas ha tagit sin

början omkring år 1937 och varigenom den relativa andelen av fyllerister

i denna åldersgrupp har ungefär fördubblats. Nämnden påtalar vidare kommitténs

jämförelser av ungdomsfylleriet i Sverige och Finland samt anför.

Denna bevisföring är förledande men oriktig. De i detta hänseende relevanta

fakta äro, att antalet fylleriförseelser under år 1949, begångna av

personer under 25 år, i Finland utgjorde omkring 17 100 men i Sverige

8 100. Detta innebär, om hänsyn tages till folkmängdsförhållandena, att

fyllerifrekvensen hland ungdomen var nära nog exakt tre gånger högre i

Finland än i Sverige. Trots att den svenska ungdomsfyllerifrekvenscn alltså

var endast en tredjedel av den finska, söker nykterhetskommittén, genom

det sätt, varpå statistiken användes, ge sken av att ungdomsfylleriet i Sverige

på grund av motbokssystemets maktlöshet är större än i Finland.

Nykterhetskommitténs syn på hela frågan om ungdomsfylleriets utbredning

är ytterst ensidig. Den bortser så gott som fullständigt från att det under

denna tid har ägt rum eu ungdomens emancipation på alla områden och

på gott och ont, som saknar motsvarighet i gångna tider. Denna emancipation

yttrar sig hland annat däri att de unga människorna numera äro benägna

att i större omfattning än förr revoltera mot de beteendemönster, som av

gammalt ha ansetts tillbörliga för deras ålder, för all i stället antaga de beteendemönster,

som gälla inom närmast högre åldersgrupper. Det är därför

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

numera långt vanligare än förr, att 15- och 16-åringar uppföra sig såsom 18- och 19-åringar och att 18- och 19-åringar uppföra sig som 21- och 22-åringar.

Denna för en var alldeles påtagliga erfarenhet har utan tvivel gjort sig

starkt gällande även i fråga om inställningen till spritdryckerna. Att motbokssystemet

skulle vara en nödvändig förutsättning för denna utveckling

framstår såsom ett helt godtyckligt antagande.

En omständighet, som däremot med säkerhet har verksamt bidragit till

ungdomsfylleriets ökning är den radikala förändring, som särskilt under den

senaste tiden har inträtt beträffande ungdomens tillgång på egna ekonomiska

resurser. Redan den obestridliga erfarenheten, att en snabb och kraftig ökning

av inkomsterna för den ekonomiskt omogne lätt medför en oproportionerligt

stark ansvällning av lyxkonsumtion av olika slag, talar för att den

kraftigt stegrade inkomstnivån för ungdomen skall ha givit upphov till en

ökning bland ungdomen av det slag av lyxkonsumtion, som alkoholkonsumtionen

utgör, och därigenom också av en ökning av ungdomsfylleriet. Men

det finns därtill skäl för förmodan, att den nya lyxkonsumtionen bland ungdomen

skall ha haft en bestämd inriktning till ökad alkoholkonsumtion,

nämligen i betraktande av att den ökade ekonomiska självständigheten hos

ungdomen ju innebär möjlighet för denna att i det faktiska handlandet förverkliga

sin einanciperade hållning till alkoholbruket.

En blick på utvecklingsgången av ungdomsfylleriet ger vid handen, att

inotbokssystemet icke kan vara drivkraften till ökningen av detta fylleri.

Denna ökning satte ju in med verklig styrka i slutet av 1930-talet och uppnådde

ett maximum år 1943, varefter en markerad nedgång vidtog till år

1946, åtföljd av en kraftig stegring under de allra senaste åren. Om man gör

det tankeexperimentet, att nykterhetskommittén hade avgivit sitt betänkande

under år 1947, tre år efter tillsättandet, skulle kommittén därför ha varit

nödsakad att redovisa en mycket kraftig minskning av ungdomsfylleriet under

de senaste åren, från år 1943 till 1946, nämligen för åldersgruppen 15—

18 år i proportionen 353 till 170 eller med 52 %, för åldersgruppen 18—21

år i proportionen 191 till 141 eller med 26 % och för åldersgruppen 21—25

år i proportionen 122 till 84 eller med 31 %, en minskning som därtill för

den sista åldersgruppens vidkommande hade medfört, att det relativa fylleriantalet

hade sjunkit till 16 % under motsvarande antal under utgångsperioden

1925— 1928. Nykterhetskommittén hade i sådant fall tydligen icke kunnat

göra det uttalandet, att den »betraktade den utveckling av alkoholvanorna

som ägt rum under den senaste tiden såsom utomordentligt allvarlig». Det är

sålunda stegringen från år 1947 som utgör den egentliga grunden för kommitténs

allvarliga bekymmer i detta hänseende. Men denna stegring saknar

ju varje anknytning till motbokssystemet, vilket tillkom trettio år tidigare

och icke i något för ungdomsfylleriet relevant avseende har undergått någon

förändring under tiden efter år 1946.

Såsom ytterligare bidrag till diskussionen om inköpens fördelning på

månaden häntyder på spärrverkan hos ransoneringssystemet åberopar nämnden

siffror från systembolaget i Vänersborg för november månad 1950,

under vilken månad nämnden räknar med att en partiell inköpssuggestion

förelåg. Kort dessförinnan hade det nämligen blivit känt att spritskatten

från den 1 december skulle höjas med två kronor per liter. Till jämförelse

lämnas motsvarande siffror för november 1949.

opaginerad Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Om medelinköpen per (lag under hela månaden betecknas

med 100, uppgick inköpskvantiteten per dag under

nedanstående delar av månaden till

l:a tredje- 2:a tredje- 3:e tredjedelen

delen delen

(1) (2) (3)

Inköpen av spritdrycker under november

1950 vid systembolaget

i Vänersborg................ 90,7 98,7 110,3

November 1949 .............. 100,7 106,7 92,7

Sammanfattningsvis anför nämnden.

Den i detta utlåtande tidigare framförda kritiken mot kommitténs bevisföring

ger vid handen, att de av kommittén framförda skälen för dess uppfattning

ingalunda äro övertygande. Därvid ha företetts obestridliga uppgifter,

som bestämt tala mot förefintligheten av en konsumtionsutbredande

verkan hos motbokssystemet, samt förebringats undersökningsresultat, som

häntyda på att motbokssystemet, långt ifrån att öka den individuella spritdryckskonsumtionen,

tvärtom åstadkommer en minskning av denna.

Systembolagens förtroendenämnd nödgas sålunda med bestämdhet hävda,

att nykterhetskommittén icke har tilifyllestgörande motiverat sitt huvudförslag,

att motbokssystemet skall avskaffas. Förtroendenämnden kan därför

icke tillstyrka kommitténs förslag i denna del.

Förtroendenämnden finner det emellertid i detta sammanhang vara angeläget

att framhålla, att nykterhetskommitténs utredningar ha bekräftat, att

spritdryckskonsumtionen är alltför hög i vart land och att alkoholmissbruket

har en mycket stor utbredning. Kommittén är visserligen offer för en villfarelse,

då den gör gällande att motbokssystemet är drivkraften härvid. Vad

som kan förevitas vår lagstiftning på detta område är, att denna icke har

varit en tillräckligt kraftig spärr mot spritdryckskonsumtionen. Ungdomsfylleriets

ökning har heder icke, såsom nykterhetskommittén förmenar,

framkallats av motbokssystemet, men detta system har visat sig vara ett

otillräckligt medel att förhindra denna utveckling.

Förtroendenämnden har härmed velat framhäva, att det erfordras andra

åtgärder vid sidan av motbokssystemet för att få till stånd en mera avsevärd

minskning av spritdryckskonsumtionen samt en förbättring i fråga om ungdomsfylleriet.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund anser sig icke ha möjlighet att ta

ställning till förslaget om motbokens avskaffande. Förbundet finner nämligen,

att kommitténs bevisföring för motbokssystemets konsumtionsökande

effekt icke visat sig hållbar vid en närmare granskning. Till stöd för detta

uttalande åberopar förbundet en undersökning som på dess uppdrag utförts

å statistiska institutionen vid Uppsala universitet av fil. lic. Gunnar Eklund

i samråd med docenten Sten Malmquist. Undersökningen avser kommitténs

bevisning i dess helhet. Beträffande kommitténs utländska jämförelser och

särskilt dess trendundersökning för mellankrigsperioden framdrages av Eklund

åtskilliga omständigheter såsom ägnade att påverka resultatet, de flesta

redovisade i förut återgivna yttranden. Särskild vikt lägger Eklund vid

att de svenska siffrorna kan ha påverkats av systembolagens tilldelningspolitik.

Enär denna ändrats starkt under de första åren av 1920-talet, är

opaginerad Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

år 1923 lämpligare som utgångspunkt än 1920. Det betonas att avgörande

vikt måste fästas vid konsumtionsbenägenheten och icke den faktiska konsumtionen.

En särskild analys har utförts beträffande dels förändringar i

konsumtionen bland motboksinnehavare och dels nyinträdande motboksinnehavare.

Sammanfattningsvis uttalas.

är tvivelaktigt, om den procentuella minskningen i benägenheten

till spritkonsumtion, sedan hänsyn tagits till pris- och realinkomstförändrmgar,

verkligen är av lägre storleksordning än i jämförelseländerna. I varje

fall är differensen avsevärt mindre än den som kommittén synes ha räknat

med. Detta framgår klart vid den kompletterande analys av motboksinnehavare,

som vi utfört;

2) kommittén har icke kunnat tillfredsställande bevisa, att just ransoneringen

är orsak till eventuell differens i konsumtionsminskning mellan Sverige

och andra länder under mellankrigsperioden.

Även kommitténs argument för att motbokssystemet suggererar till högre

inköp underkastas en ingående granskning, varvid ett flertal av de i förut

refererade yttranden framkomna argumenten åberopas och analyseras. Sammanfattningsvis

yttrar Eklund.

Sammanfattningsvis kan konstateras att samtliga argument som kommittén

lagt fram för att påvisa existensen av en sugning mot tilldelningsmaxima

sakna bevisvärde.

Att en spärrverkan föreligger i varje fall på kort sikt verkar ej otroligt;

nian kan härvid peka på att priselasticiteten är låg för Sveriges del samt på

att konsumtionsutvecklingen var fallande under perioden 1920—1923 efter

det att en kraftig reduktion av antalet personer med full tilldelning genomtordes

och aven andra argument kan dras fram som stöd för förekomsten

av en spärrverkan. Ovanstående resonemang talar för existensen av en spärr\erkan,

kan lorekomma. Ej heller är det uteslutet att spärrverkan visserligen förekommer

men att den därvid drabbar ett redan uppsuggererat konsumtionsbehov.

Av sammanfattningen till föregående avsnitt framgår att kommittén

ej kunnat påvisa existensen av ett sådant uppsuggererat konsumtionsbehov.

I ett förord till undersökningen yttrar Malmquist.

Promemorian avser att belysa de svårigheter, som föreligga vid tolkningen

av resultaten av den jämförelse av konsumtionsutvecklingen i vissa länder,

vilken utförts av nykterhetskommittén. Det synes uppenbart, att kommittén

icke i erforderlig utsträckning beaktat dessa svårigheter. Kommitténs argumentering

i ifrågavarande avseende är därför, sådan den föreligger, föga

övertygande.

Den matematiska korrespondensen mellan inköpsfördelningen för en ransonerad

val a och motsvarande fördelning för varan som oransonerad störes

i praktiken av den eventuella förekomsten av överlåtelser och uppsuggererad

konsumtion. Att speciellt vid hög uttagsfrekvens, med utgångspunkt

från en inköpsfördelning vid ransonering separera effekten av ransonenngens

spärrande verkan, inverkan av överlåtelser samt uppsuggererad

konsumtion, torde stöta pa stora svårigheter. Kommittén synes icke ha anfört

sådana skäl, som motivera dess starka och ensidiga betonande av suggestionsfaktorn,

vilken anses vara av utslagsgivande betydelse för konsumtionsutvecklingen

i Sverige.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 151.

153

Den kritik mot kommitténs argumentering som framförts i här refererade

yttranden har, som förut omtalats, delvis upptagits till bemötande i Nationaltemplarordens

yttrande. Kontrollstyrelsens kritik bemötes vidare i skrivelsen

från nykterhetskommitténs ordförande och sekreterare.

Till en början diskuterades kontrollstyrelsens anmärkningar mot kommitténs

slutsatser angående sambandet mellan alkoholförsäljning och fylleri

i Sverige.

Om kontrollstyrelsen med detta vill göra gällande att kommittén av de två

korrelationerna tagit den positiva korrelation, som antages ha passat dess

syften, och lämnat den andra negativa därhän, som obekväm för dessa syften,

så är det obefogat. Det negativa sambandet mellan årssiffrorna har

nämligen intet värde för ett studium av den verkliga samvariationen mellan

konsumtion och fylleri. Årssiffror är alltid vanskliga vid en korrelationsundersökning

och blir särskilt missvisande, om den ena serien, som i detta

fall, är underkastad den begränsning i variationsmöjligheter, som ligger i

ransoneringen med dess förlängning av tiden mellan den nominella köparens

inköp och den verkliga köparens förtäring och dess olikheter mellan

nominell och reell kvantitetsfördelning på olika förtärare. Dylika vanskligheter

gäller även i viss mån vid studium för kortare inköpsperioder, men

blir mindre ju kortare perioderna är. De komplicerade metoder, som därför

erfordras vid en korrelationsundersökning, har kommittén utförligt redovisat

i redogörelsen för den ovannämnda undersökningen. Som en slutsats

av denna undersökning har kommittén funnit, att variationerna i fylleriet

till 36 procent har samband med förändringar i utminuteringens omfattning

och till 30 procent med förändringar i utskänkningens omfattning. Till 34

procent har alltså fyllerivariationerna samband med faktorer utanför inköpsförändringarna.

Det är mot bakgrunden härav som kommittén gjort

sitt påpekande, att de faktorer — enligt kommitténs uppfattning bl. a. restriktionssystemet

— som verkar stegrande på utminuteringen också verkar

stegrande på fylleriet. Att avfärda hela detta problem med en hänvisning till

utfallet av korrelationen mellan årssiffrorna kan icke vara riktigt.

Beträffande styrelsens anmärkningar mot trendundersökningen och kommitténs

på grund därav fotade slutsatser anföres i skrivelsen.

I konklusionen säger emellertid kontrollstyrelsen att förekomsten av en

stigande trend för spritkonsumtionen i Sverige under mellankrigstiden ingalunda

kan anses bevisad.

Huruvida det sista är fallet eller inte är för nykterhetskommitténs överväganden

likgiltigt. Vad kommittén har utförligt uppehållit sig vid är att

vinkeln mellan den svenska och de danska, engelska och holländska trenderna

är för Sverige oförmånlig. Och dessa riktningsdifferenser mellan den

svenska resttrenden å ena sidan och de danska, engelska och holländska å

den andra är icke slumpmässig utan statistiskt signifikant. Dessa differenser

blir dessutom i stort sett desamma, om man som kontrollstyrelsen vill räkna

med konsumtion per invånare över 20 år i stället för, såsom kommittén har

gjort, med konsumtion per invånare. Däremot kan man uppenbarligen ha

olika meningar om tolkningen av orsakerna till denna differens.

Att kommittén valt att vid sina jämförelser uppehålla sig vid förändringarna

i spritdryckskonsumtionen och icke den totala alkoholkonsumtionen,

omräknad i absolut alkohol, beror enligt skrivelsen på att det är starksprit
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

konsumtionen som i flertalet länder åstadkommer huvuddelen av de sociala

skadeverkningarna, och som därför i dessa länder främst ger nykterhetspolitiken

dess raison d’étre. Kommittén har i första hand hämtat sina argument

från det faktum att konsumtionen sjunkit mindre i Sverige än i de flesta

andra länder. Detta gäller både spritdryckskonsumtionen och den totala

alkoholkonsumtionen, men är mest markant i fråga om spritkonsumtionen.

Om utvecklingen efter andra världskriget anmärkes.

Kommittén har inte för de f. d. krigförande länderna fäst större vikt vid

konsumtionssiffrorna efter andra världskriget i förhållande till 1930-talet,

då dessa varit starkt växlande och dessutom utsatta för många svårberäkneliga

orsaksfaktorer. Växlingarna kan exemplifieras med några siffror för

åren 1950 och 1951.

Land

Procentuell förändring av

spritdryckskons, per inv.

Sverige......................

1933/38-1950

+ 21

+ 37

+ 28

+ 43

+ 10

1933/38-1951

+ 19

± o

+ 11

+ 40

± o

Danmark.................

Norge....................

Finland....................

Storbritannien..............

Vad kontrollstyrelsen anfört om jämförelsen mellan svensk och finsk inköpsfördelning

föranleder bl. a. följande uttalanden.

När nykterhetskommittén av kontrollstyrelsen får maningen att observera

att det i detta fall föreligger icke ett »antingen eller» utan ett »både

och», så är det, som framgår av kommitténs egen redogörelse för slutsatserna

av denna undersökning, en fullständigt överflödig förmaning. Kommittén

har inte bestritt, att ransoneringen bromsar vissa kunder. Hänvisning till att

3-literskunderna i viss utsträckning söker extra tilldelning är därför inte

något argument mot kommittén. Kommittén har sålunda inte föreställt sig att

ransoneringen hos alla kunder skulle utlösa en oemotståndlig benägenhet

till förvärv av högsta möjliga tilldelning och en lika oemotståndlig benägenhet

att ta ut den högsta möjliga kvantiteten. Den alkoholvanegrupp, som

kommittén betecknat som »nästan absolutister» är ju helt enkelt definierad

genom frånvaron av strävan att uppnå högsta möjliga tilldelning eller

helt utnyttja densamma.

Styrelsen har funnit ett argument mot kommittén däri, att vid en underökning

i juni 1953 vid ett systembolag 41 procent av kunderna funnits berättigade

till högre tilldelning än de innehade. Uppgiften ger i sin knapphändighet

ingen möjlighet att bedöma den representativitet hos stickprovet,

varom kontrollstyrelsen i andra sammanhang är angelägen. Eftersom systembolagen

inte kan antagas ha informerat om de nya generösa tilldelningsregler,

som sedan någon tid tillämpats, torde siffrans höjd i viss mån vara betingad

av okunnighet om de nya »rättigheterna». Samma förhållande, som

en gång motiverat avslag, består och vederbörande vet ofta inte om sin

möjlighet att nu bli bedömd på annat sätt.

I skrivelsen påtalas att kontrollstyrelsen åberopar siffror från 1913—16

för att antyda vilka inköpsmängder som nu skulle komma i fråga i Sverige

utan ransonering; styrelsen har därvid inte ens försökt motbevisa

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

kommitténs utförliga belysning av de »utomlegislativa» faktorernas roll

för den på lång sikt sjunkande spritkonsumtionen i de flesta länder. Redan

prishöjningarna innebär även i Sverige helt ändrade förutsättningar.

Styrelsens kritik mot talet om kvantiteter av otänkbar storlek tillbakavisas

under åberopande av att man därmed icke velat bestrida möjligheten av individuella

inköp av den storlek kontrollstyrelsen dryftar, utan har åsyftat

genomsnittsinköp för 3-literskunderna.

Beträffande fylleristatistiken yttras i skrivelsen.

Fylleriförseelserna är alltjämt 6 gånger så många i Finland och dubbelt

så många i Norge som i Sverige säger kontrollstyrelsen, och vill därmed

göra gällande, att kommittén icke beaktat detta vid sina jämförelser. Beträffande

Finland finns inga jämförbara siffror före 1927 men i Norge var fylleriförseelserna

redan 1913 mer än dubbelt så många som i Sverige. Sedan dess

är minskningen större i Norge än i Sverige. Detta är givetvis mera intressant

än att fylleriförseelserna allt fortfarande är flera i Norge än i Sverige. Kontrollstyrelsen

har angivit att fyllerisiffrorna sjunkit mindre i Norge än i Sverige,

vilket, såsom framgår av betänkandet, ej är fallet. Att draga slutsatser

i fråga om fylleritalens absoluta nivå i olika länder är alltid vanskligt. Fyllerilagen

är olika formulerad, polispraxis är icke densamma etc. Ett jämförande

studium av förändringarna är icke underkastad samma vanskligheter,

även om man också här måste iakttaga stor försiktighet.

Departementschefen.

Inledande synpunkter.

För frågan om en reviderad nykterhetspolitik i vårt land utgör motboks*

systemets vara eller icke vara en avgörande utgångspunkt. Först sedan ställning

tagits härtill är det möjligt att bestämma riktlinjerna för reformarbetet.

Jag vill därför först upptaga spörsmålet om motbokssystemets verkningar

till granskning.

Motbokssystemet tillkom under starka meningsbrytningar. Kritik anfördes

både från nykterhetsrörelsen och från dem som motsatte sig inskränkningar

i den enskildes konsumtionsvanor. Redan 1911 års nykterhetslcommitté,

som själv medverkade vid systemets skapande, framlade åtskilliga

skäl mot detsamma. När systemet sedermera omprövades vid 1937 års

riksdag, fick det visserligen statsmakternas stöd. Meningsmotsättningarna

var dock betydande, och redan sex år senare begärde riksdagen den förnyade

prövning som ägt rum inom 1944 års nykterhetskommitté.

Systemet har sålunda varit omstritt under hela sin tillvaro. Vissa förskjutningar

har ägt rum i debatten. När systemet infördes, stod förbudsfrågan

i förgrunden. Motbokssystemet blev en kompromiss mellan anhängare

och motståndare till förbudstanken. I ett senare skede har alternativet till

motbokssystemet blivit en fri försäljning med eller utan konsumtionshämmande

priser. Under hela tiden har emellertid systemets fördelar och nackdelar

varit ett centralt ämne i diskussionerna.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

De första åren hade argumenten å ömse sidor huvudsakligen teoretisk

karaktär. Allt efter som tiden gick, kunde man hänvisa till vunna erfarenheter.

Dessa uttolkades emellertid olika. Man saknade, trots åtskilligt utredningsarbete,

ett tillnärmelsevis fullständigt material om orsaksfaktorerna

bakom konsumtion och missbruk och om verkningarna av motbokssystemet.

Ett av huvudsyftena när kommittén tillsattes var att erhålla ett

fullständigare material.

Kommittén har gått till verket med stor grundlighet. Den har kartlagt

omfattningen av konsumtion och missbruk, alkoholvanornas utveckling,

ungdomens förhållande till alkoholen och sambandet mellan alkoholbruk

och sociala missförhållanden. Ekonomiska förhållanden, levnadsvanor och

andra s. k. utomlegislativa faktorer har belysts. Därjämte har kommittén

sammanbragt ett omfattande internationellt jämförelsematerial.

De remissorgan som ingått i prövning av kommitténs undersökningar har

i allmänhet värdesatt dem högt. Det har från flera håll uttalats att statsmakterna

vid den förestående omprövningen av nykterhetspolitiken förfogar

över ett material som saknar motstycke såväl i vårt land som i utlandet.

Kritik har icke saknats, men denna synes i huvudsak vara riktad mot

kommitténs slutsatser och omdömen, icke mot materialet som sådant. Eu

särställning härvidlag intager kontrollstyrelsen, som utlåtit sig starkt kritiskt

även mot kommitténs undersökningar. Det ligger i sakens natur att

delade meningar kan hysas om uppläggning och utförande av sådana undersökningar

som det här gäller. Styrelsens kritik har ytterligare belyst

de omdebatterade spörsmålen.

Man synes emellertid kunna fastslå att kommitténs undersökningar äger

stort värde. För dem som väntat att de skulle ge entydiga resultat utgör

de dock sannolikt en besvikelse. Meningarna är starkt delade om vilka slutsatser

som kan dragas av kommitténs material.

Kommittén har visserligen nått fram till en mycket bestämd uppfattning.

Denna utmynnar i en stark förkastelsedom över motbokssystemet. Flera yttranden,

som företräder åtskillig sakkunskap på området, ger emellertid

uttryck för en lika stark övertygelse att systemet, om än begränsat till

sin verkan, utgör en värdefull spärr mot överdriven spritkonsumtion.

Åtskilliga remissinstanser har ansett sig böra rikta allvarlig kritik mot

kommitténs principbetänkande. Man har betecknat framställningen som

ensidig och bl. a. påpekat, att betydelsefulla reservationer, som gjorts i de

beskrivande avsnitten, bortfallit i principbetänkandet. Invändningarna synes

ha visst fog. Det må emellertid framhållas att icke heller kommitténs

meningsmotståndare går fria från erinringar av liknande art.

Många remissorgan företräder en mera nyanserad ståndpunkt. Oaktat

man i likhet med flera av dem måst betona svårigheterna att objektivt

bedöma materialet och väga olika faktorer mot varandra, torde det vara

möjligt att finna godtagbara grundvalar för ett ställningstagande i hithörande

frågor. Kommittén och dess meningsmotståndare har genom sin

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

argumentering klarlagt frågeställningarna och säkerligen gjort en ganska

fullständig inventering av de väsentliga skälen för de olika ståndpunkterna.

Utomlegislativa faktorer.

Den första fråga, som inställer sig vid en bedömning av den hittillsvarande

utvecklingen, är vilken betydelse som kan tillmätas de s. k. utomlegislativa

faktorerna, d. v. s. de faktorer som vid sidan av samhällets ingripanden

påverkar nykterhetstillståndet. Utan kännedom om dessa faktorer

är det svårt att bilda sig en föreställning om verkningarna av samhällets

nykterhetspolitiska åtgärder. Tydligt är också att ett studium av de

utomlegislativa faktorerna borde kunna ge viktig vägledning för konstruktionen

av sådana nykterhetspolitiska åtgärder som undervisning och upplysning

i alkoholfrågan, ungdomssociala insatser samt åtgöranden för att

främja ett alkoholfritt umgängesliv.

Vår kännedom om de utomlegislativa faktorerna är emellertid ganska

begränsad. I själva verket torde det förhålla sig så att de flesta företeelser,

som påverkar människornas beteende, också har betydelse direkt eller indirekt

för nykterhetstillståndet. Man måste här räkna med ett flertal orsakssammanhang,

som hittills icke tillnärmelsevis utretts eller som är helt

okända.

Redan av kommitténs i dessa stycken tämligen kortfattade redogörelse

framgår att de utomlegislativa faktorerna är sinsemellan olika, har skilda

verkningssätt och icke kan klart avgränsas. Verkningarna blir också olika

alltefter miljöns beskaffenhet. Flera remissorgan har framhållit att förhållandena

vid tiden för motbokssystemets införande icke utan vidare kan

jämföras med dagens svenska samhälle. Andra har betonat att förhållandena

i olika länder skiftar starkt och att bl. a. i vårt land stora skiljaktigheter

finnes även mellan olika landsdelar.

När det gäller att bedöma förhållandet mellan de utomlegislativa faktorerna

och samhällets nykterhetspolitiska ingripanden föreligger ytterligare

den svårigheten att det sker en ständig växelverkan dem emellan. En sådan

växelverkan sker exempelvis mellan inkomstnivån och alkoholbeskattningen.

Verkningarna av beskattningen — i många länder nykterhetspolitikens

viktigaste medel — ställer sig självfallet olika vid riklig och knapp penningtillgång

för konsumenterna.

Även om man iakttar den försiktighet som föranledes av det anförda, kan

man i likhet med kommittén och flertalet remissinstanser konstatera att

vissa utomlegislativa faktorer har en utomordentlig styrka. Sådana faktorer

torde ha medverkat till misslyckandet för rusdrycksförbuden i Finland,

Norge och Förenta Staterna. Men även en sådan faktor som nykterhetsrörelsen

har visat stor verkningsförmåga; rörelsen förmådde på kort tid förändra

levnadsvanorna för stora delar av befolkningen i vårt land.

Det torde stå utom allt tvivel att utomlegislativa faktorer har sin andel

såväl i den hyfsning av alkoholvanorna som ägt rum sedan sekelskiftet som

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

i den breddning av alkoholbruket som skett sedan dess. Någon säker kännedom

om orsakssammanhangen har man emellertid icke. Kommittén har

såsom orsaker till förbättringarna i nykterhetstillståndet utpekat bl. a. industrialiseringen,

det höjda välståndet, den ökade fritiden och de allt större

möjligheterna att utnyttja denna samt den allmänna kulturlyftningen. När

det gäller breddningen av alkoholvanorna har man ånyo framhållit det

höjda välståndet och därutöver pekat på urbaniseringen, benägenheten hos

de breda lagren att efterlikna de bättre situerades vanor samt psykologiska

faktorer som sammanhänger med den oro och det jäkt som präglar nutiden.

Intet motsäger riktigheten i antagandet att dessa faktorer kan ha verkat

i de angivna riktningarna. Det må emellertid framhållas att sådana iakttagelser

endast kan avspegla utvecklingen i grova drag och utan anspråk på

fullständighet.

Särskilt intresse tilldrager sig i detta sammanhang utvecklingen av nykterhetstillståndet

bland ungdomen.

Kommittén har ingående utrett ungdomens alkoholvanor. Resultatet betecknas

såsom starkt oroande. Ungdomens nykterhetsförhållanden befinner

sig enligt kommittén i snabb försämring. I flera yttranden har man funnit

att kommittén målat den svenska utvecklingen i alltför mörka färger, icke

minst i vad gäller ungdomen. Man har sålunda påpekat att siffrorna för

ungdomsfylleriet icke företer den oavlåtliga stegring som kommittén synes

vilja göra gällande. De första åren efter andra världskriget medförde sålunda

en markant nedgång i ungdomsfylleriet, låt vara att siffrorna sedan åter

stigit. Man vänder sig också mot att kommittén betecknat utvecklingen i

Finland och Norge såsom gynnsammare än i vårt land. Ungdomsfylleriets

absoluta nivå ligger enligt dessa yttranden betydligt högre där än i Sverige.

Invändningarna synes icke oberättigade. Såsom framhållits redan av ungdomsvårdskommittén

bör man icke överdriva de negativa dragen i ungdomens

utveckling. Starkt positiva drag finnes också i bilden. Det oaktat finnes

all anledning att ägna skärpt uppmärksamhet åt nykterhetstillståndet

hos ungdomen. Siffrorna för ungdomsfylleriet är, hur de än tolkas, icke

uppmuntrande, och det är ett oroväckande stort antal ungdomar som regelbundet

missbrukar sprit. Alkoholvanorna torde, såsom nykterhetskommittén

funnit, i regel grundläggas i ungdomsåren. När det gäller att avväga

samhällets positiva nykterhetsfrämjande insatser, synes därför ungdomen

böra komma i första rummet.

Det är icke möjligt att här närmare ingå på de olika faktorer som inverkat

på ungdomens nykterhetsförhållanden. Nykterhetskommittén har skjutit

motbokssystemet i förgrunden och ser i detta en väsentlig orsak till de

negativa dragen i utvecklingen. Till denna fråga torde jag få återkomma i

det följande. Andra faktorer som framhållits i debatten är ungdomens

reaktioner inför de vuxnas beteende, ungdomarnas stegrade inkomster och

deras emancipation i övrigt. Några remissorgan har pekat på sambandet

mellan ungdomens alkoholmissbruk och den stegrade ungdomsbrottslighe
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ten; orsakerna skulle delvis vara desamma. Icke heller på dessa punkter

torde man emellertid äga säker kännedom om orsakssammanhangen.

Motbokssystemet.

Det förut sagda torde ge vid handen hur svårt det är att från varandra

avgränsa verkningarna av utomlegislativa faktorer och av samhällets ingripanden.

När det gäller ett sådant ingrepp som motbokssystemet, kan man

därför — såsom ock framhållits av flera remissorgan — endast röra sig

med mer eller mindre sannolika antaganden. Uppgiften blir att undersöka

om det föreliggande materialet ger påtagligt stöd för sannolikheten av den

ena eller andra ståndpunkten.

Nykterhetskommitténs huvudargument mot restriktionssystemet är att

den svenska konsumtionsutvecklingen framstår som utpräglat ogynnsam

vid internationella jämförelser. Den svenska konsumtionen av sprit är, räknat

i liter per invånare, högre än i något av de sju andra länder, vars förhållanden

kommittén studerat. Även utvecklingstendensen är gynnsammare

i de flesta andra länderna. Kommittén har ansett sig kunna påvisa att detta

för vissa av länderna gäller oberoende av olikheter i beskattning, inkomstoch

prisnivå. En särskild undersökning har sålunda gjorts med avseende å

mellankrigstiden i Sverige, Danmark, Nederländerna och Storbritannien,

varvid nyssnämnda olikheter — alltså även olikheterna i välståndsutveckling

— utmönstrats medelst statistiska metoder. Resultatet har blivit att

utvecklingstrenden under nämnda tid varit gynnsammare i de andra länderna

än i vårt land. Dessa förhållanden kan enligt kommittén icke förklaras

på annat sätt än att det för vårt land säregna motbokssystemet varit

till skada. Samtidigt pekar kommittén på olika drag i den svenska konsumtionsutvecklingen,

vilka enligt dess uppfattning tyder på att systemets huvudsakliga

effekt är att suggerera till ökade spritinköp och att draga till

sig nya kunder. Kommittén har därvid bl. a. fäst sig vid att uttagsprocenten

på motböckerna är hög, särskilt på de böcker som har de högsta tilldelningarna,

samt alt antalet motböcker successivt ökat. Suggestionen till ökade

inköp och till breddning av kundkretsen leder, enligt vad kommittén funnit,

indirekt även till ökning av alkoholmissbruket. Såsom förut nämnts ser

kommittén i motbokssystemet en väsentlig orsak till de negativa dragen i

fråga om ungdomens nykterhetstillstånd.

Den häftigaste remisskritiken har riktats mot kommitténs försök att i

den svenska konsumtionsutvecklingen finna belägg för uppfattningen att

motbokssystemet suggererar till ökade inköp.

Beträffande den höga uttagsprocenten på motböckerna har hävdats av

bl. a. kontrollstyrelsen, socialstyrelsen och systembolagens förtroendenämnd

att den snarast tyder på att ransoneringen hindrar ännu större inköp. En ingående,

men till sin innebörd något avvikande kritisk granskning göres i en

statistisk utredning som fogats vid Hotell- och Restaurantförbundets yttrande.

Där framhålles att man får räkna med att spritransoneringen har både

suggererande och spärrande effekt men att de talrika illegala överlåtelserna

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

gör det omöjligt att med någon säkerhet urskilja vad som är suggestionsverkan

och vad som är spärrverkan. Kommittén har enligt samma utredning

icke anfört sådana skäl som motiverar dess starka och ensidiga betonande

av suggestionsfaktorn. Utan att ingå på de närmare detaljerna i

denna diskussion torde man kunna konstatera att kritiken i ej oväsentlig

mån förmått vederlägga kommitténs bevisföring i nu aktuella hänseenden.

Även kommitténs slutsats att ransoneringssystemet drager till sig nya konsumenter

har mött gensagor. De väsentligaste invändningarna på denna

punkt göres redan av en reservant inom kommittén. Han erinrar om att

motboksantalet höll sig tämligen konstant ända fram t. o. in. år 1937. Den

ökning som därefter inträtt har enligt reservanten särskilda orsaker. I sådant

hänseende har han framhållit den år 1937 beslutade fria försändningen

av rusdrycker, indragningen av den fjärde litern under krigsåren samt immigrationen

under efterkrigstiden. Dessa påpekanden utesluter självfallet

icke att motbokssystemet kan ha den av majoriteten påstådda effekten. Betydelsen

av den verkan som sålunda må föreligga torde emellertid få anses

starkt satt i tvivelsmål.

Kommitténs meningsmotståndare har å sin sida försökt påvisa att motbokssystemets

effekt är övervägande konsumtionsspärrande. Delvis hänför

man sig till samma förhållanden som av kommittén åberopats till stöd för

dess ståndpunkt, bl. a. uttagsprocenten på motböckerna. Med hänsyn bl. a.

till vad som anförts i nyssnämnda statistiska utredning synes emellertid

denna bevisföring lida av samma svagheter som kommitténs.

Man har också försökt framlägga bevis av annan art för att styrka sannolikheten

av en övervägande spärreffekt. Därvid har man huvudsakligen hänvisat

till resultaten av vissa undersökningar rörande inköpens fördelning på

olika delar av månaden i några svenska, finska och norska städer. Undersökningarna

visar större inköp i början på månaden än vid dess slut i de

svenska städerna, medan fördelningen är något avvikande i de norska och

finska städerna. Några generella slutsatser om systemets spärrverkan torde

emellertid icke kunna dragas av dessa undersökningar. De kan på sin höjd

anses visa att motboksransoneringen utgör en spärr för vissa kategorier.

Detta har icke bestritts från något håll. Det ligger för övrigt, såsom kommittén

framhållit, i sakens natur att köpare, som är underkastade ransonering

med månadstilldelning, i många fall uttar sin ranson på en gång och, såvitt

angår månadsavlönade, vid månadens början.

Beträffande övriga i detta sammanhang nämnda förhållanden torde här

endast behöva erinras om folkrestaurangernas större besöksfrekvens vid

månadssluten. Denna tyder utan tvivel på en spärrverkan men helt naturligt

endast hos det särskilda klientel som besöker folkrestaurangerna.

Icke heller kommitténs jämförelser med andra länder har gått fria från

invändningar. Kommitténs motståndare har lagt fram en lång rad argument

för att undanröja grunden för kommitténs slutsatser. Man har därvid särskilt

uppehållit sig vid trendundersökningen. Det har bl. a. påpekats, att utmönstringen

av de ekonomiska faktorerna icke varit rättvisande. Hänsyn

har nämligen icke tagits till de prishöjningar som skett i Danmark och Stor
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

britannien före undersökningsperiodens början; verkningarna av dessa prishöjningar

har enligt samma yttranden sträckt sig långt framåt i tiden. Förhållandena

anses icke heller i övrigt jämförbara. I vårt land har under samma

period skett en stark urbanisering, medan motsvarande process i vissa

jämförelseländer ägt rum under ett tidigare skede. I samma yttranden har

utvecklingen efter andra världskriget skjutits i förgrunden. Man har påpekat,

att utvecklingen i vårt land under denna tid icke synes ogynnsam i jämförelse

med andra länder. Slutligen har det framhållits att man kommer

till ett för vårt land gynnsammare resultat om man icke såsom kommittén

begränsar sig till att jämföra spritkonsumtionen utan medtar samtliga

alkoholdrycker och omräknar de konsumerade dryckerna i ren alkohol.

Uppenbarligen måste jämförelser av den art det här gäller vara behäftade

med talrika felkällor. Detta torde framgå redan av vad förut anförts om

svårigheterna att på rätt sätt bedöma de utomlegislativa faktorernas verkningar.

Kommittén utgår i sin argumentering från att de utomlegislativa

faktorerna i stort sett verkat på enahanda sätt i samtliga länder. När betydande

skillnader föreligger redan mellan olika delar av ett och samma land,

synes ett sådant antagande icke kunna göras utan mycket starka reservationer.

Redan det förhållandet att den svenska spritkonsumtionen absolut sett är

betydligt högre än i jämförelseländerna synes emellertid ägnat att stämma

till eftertanke. Detta gäller utan undantag under tiden efter andra världskriget

och, utom i fråga om Frankrike, under mellankrigstiden. Med tanke

härpå torde det betyda mindre att man i likhet med vissa remissinstanser

kan konstatera att utvecklingen efter andra världskriget är ogynnsammare

i några av de andra länderna än i Sverige. Denna tid har, såsom kommittén

framhållit, medfört särskilda problem, i synnerhet i de f. d. krigförande

länderna.

Mot trendundersökningen kan som nyss nämnts betydelsefulla erinringar

göras. Man synes dock i de mot kommittén kritiska yttrandena ha underskattat

betydelsen av att samtliga de jämförda länderna under den tid undersökningen

avser visat en avgjort gynnsammare utveckling i fråga om

spritkonsumtionen än vårt land. Resultatet blir likartat för Danmark, Storbritannien

och Nederländerna, trots att sistnämnda stat icke före undersökningsperiodens

början infört konsumtionshämmande spritskatter och trots

att stora skiljaktigheter även i övrigt måste ha förelegat mellan dessa länder

inbördes. En särskild anledning att fästa avseende vid trendundersökningens

resultat ligger självfallet däri att detta pekar i samma för vårt land

ogynnsamma riktning som jämförelserna av den absoluta konsumtionsnivån.

Invändningen att jämförelser som avser konsumtionen av alla slags alkoholdrycker

— icke blott sprit — ställer sig gynnsammare för vårt lands vidkommande

är i och för sig riktig. Framhållas må emellertid, att det torde

vara spritkonsumtionen som i flertalet länder åstadkommer huvuddelen av

de sociala skadeverkningarna.

11 Dihang till riksdagens protokoll 195i. i samt. Nr 151.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Även om man sålunda beaktar alla de felkällor som kan finnas vid de

internationella jämförelserna och de invändningar som gjorts mot kommitténs

bedömning, framstår jämförelsernas resultat som anmärkningsvärt.

På gynnsamma verkningar av det för vårt land unika motbokssystemet tyder

de i varje fall icke.

Den här verkställda granskningen av argumenteringen å ömse sidor synes

kunna sammanfattas på följande sätt.

Kommittén och dess meningsmotståndare har framdragit snart sagt alla

tänkbara skäl, som kan tyda på suggestionsverkan, respektive spärrverkan

hos motboksransoneringen. Det torde efter denna diskussion stå klart att

verkningar i båda de angivna riktningarna föreligger. Något påtagligt stöd

för sannolikheten av att endera effekten överväger synes emellertid ej ha

framkommit. Starka skäl, främst resultaten av de utländska jämförelserna,

talar emot att systemet har övervägande spärreffekt. Man torde kunna

konstatera, att systemets konsumtionshämmande verkningar i varje fall

numera icke är, totalt sett, starkare än dess suggestionseffekt.

Det är obestridligt att systemet i början av sin tillvaro betytt åtskilligt för

att hyfsa sederna och begränsa alkoholens skadeverkningar. Systemet har i

främsta rummet varit inriktat på att motverka missbruket, och dess målsmän

har nedlagt ett energiskt arbete i detta syfte. Resultaten torde icke

vara så obetydliga som kommittén velat göra gällande. Kommitténs uppfattning

att systemet befordrat missbruket grundar sig i främsta rummet

på åsikten att det har en övervägande konsumtionsstegrande verkan. Denna

åsikt har jag icke kunnat godtaga. Men även för den som är benägen

att närmare ansluta sig till kommitténs åsikt om systemets effekt på

konsumtionen måste dess uppfattning om verkan på missbruket förefalla

oberättigad eller i varje fall starkt överdriven. Åtskilliga remissuttalanden

torde bestyrka detta. Det finnes enligt min uppfattning icke heller anledning

att giva motbokssystemet skulden för de negativa dragen i nykterhetstillståndet

bland ungdomen. Såsom framhållits i flera yttranden, har

dessa drag framträtt först under och efter andra världskriget. Systemet hade

då varit i tillämpning mer än tjugu år. Tvärtom synes man kunna utgå

ifrån att systemet alltjämt har en viss konsumtionshämmande effekt bland

särskilda kategorier och även bland ungdomar.

Det torde icke vara behövligt eller ens möjligt att närmare ange orsakerna

till att systemets spärrverkan med tiden försvagats. Sannolikt har utomlegislativa

faktorer spelat stor roll. Den försvagade spärreffekten har visat

sig bl. a. i de talrika överlåtelserna av motbokssprit. Dessa har haft till följd

att systemet icke längre förmått ge nämnvärt skydd åt dem som bäst behövt

det, nämligen missbrukare och sådana ungdomar som visar tendenser till

missbruk.

Vad jag här anfört avser motbokssystemets roll i den hittillsvarande utvecklingen,

dess verkningar på nykterhetstillståndet. Min syn på systemets

verkningar skiljer sig från kommitténs. Jag har icke funnit skäl att instämma

i kommitténs uppfattning om systemets starkt negativa verkan.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Men jag har ansett mig kunna konstatera att systemet totalt sett icke längre

har någon märkbar nykterhetsfrämjande effekt. Därav torde bl. a. följa att

lagstiftningen om rusdrycksförsäljningen icke spelar den centrala roll för

nykterhetstillståndet som förut antagits och att i synnerhet motbokssystemets

betydelse är ringa.

För kommittén är det självklart att motbokssystemet bör avskaffas. En

sådan åtgärd blir enligt kommitténs uppfattning i sig själv ägnad att skapa

ett bättre nykterhetstillstånd.

Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande bär endast ett fåtal

myndigheter och sammanslutningar uttryckligen gått emot förslaget att

slopa motbokssystemet. De betänkligheter som i enlighet med det förut sagda

anförts har merendels utmynnat i yrkanden om höjda spritskatter eller

i förslag till särskilda åtgärder vid övergången till ett system med fri inköpsrätt.

Till dessa förslag torde jag få återkomma i ett senare sammanhang.

Av de synpunkter jag här anlagt på motbokssystemet torde följa att det

icke finnes anledning hysa förhoppningar om nämnvärda förbättringar i

nykterhetstillståndet enbart genom systemets slopande. Då jag emellertid

funnit att motboksransoneringen i sin totala effekt icke längre är märkbart

nykterhetsfrämjande, bör detta leda till att kommitténs förslag godtages,

försåvitt icke särskilda skäl kan anföras däremot.

Ett sådant skäl kunde vara att systemet, såsom jag nyss anmärkt, alltjämt

kan utgöra ett visst skydd för särskilda kategorier. Systemets verkningar

torde variera inom skilda kretsar och även olika individer emellan.

Möjligheterna att åtkomma sprit är icke desamma för alla. Vissa människor

torde dra sig för att begå olagligheter eller i varje fall för att taga kontakt

med yrkesmässiga langare. För sådana människor kan systemet under vissa

omständigheter motverka en överdriven konsumtion. Såsom exempel har vid

remissbehandlingen nämnts personer som icke är missbrukare i egentlig

mening men som visar tendenser till missbruk. Detsamma synes kunna

gälla en del i huvudsak skötsamma ungdomar. En indirekt spärrverkan,

som också i någon mån synes kunna göra sig gällande beträffande missbrukare,

ligger måhända i de av motboksransoneringen föranledda höga priserna

på den illegala marknaden.

Det skydd som systemet sålunda kan bereda särskilda kategorier får

emellertid icke överskattas. Det hade i så fall avspeglat sig i systemets totala

effekt. Vad angår den spärr som kan ligga i de höga priserna på den illegala

marknaden må framhållas, att tillvaron av en sådan marknad i och

för sig icke kan anses vara någon önskvärd effekt av systemet. Flera nyktcrhetsvårdande

myndigheter har också i sina remissvar betonat, att de i

sin verksamhet praktiskt taget aldrig förmärkt att missbrukare hindrats

från att tillfredsställa sitt spritbegär.

Det här anförda synes alltså icke innebära sådana särskilda skäl mot den

föreslagna åtgärden att slopa systemet att densamma icke bör komma till

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

stånd. Så mycket torde emellertid framgå, att man, såsom ock framhållits

från flera håll, får räkna med större svårigheter under övergången till ett

fritt försäljningssystem än vad nykterhetskommittén förutsett.

Ett viktigt skäl för att slopa motbokssystemet är intresset att undgå dess

inköpssuggererande verkningar. Såsom framhållits vid remissbehandlingen

torde dessa göra sig gällande både beträffande skötsamma konsumenter och

i fråga om förbrukare som har hög konsumtion och kan bedömas såsom

mindre pålitliga i nykterhetsavseende.

Lämnar man frågan om systemets verkningar på konsumtionen, anmäler

sig ett flertal argument för att avskaffa detsamma.

Man kan icke bortse från att motbokssystemet innebär ett tämligen starkt

ingrepp i den enskildes livsföring. Ett sådant ingrepp bör icke ske utan

goda skäl. Det bärande motivet för detta ingrepp har varit att det skulle

utgöra ett verksamt skydd för framför allt missbrukare och ungdomar. Såsom

jag nyss utvecklat torde emellertid detta skydd numera i stor utsträckning

vara illusoriskt.

Ännu allvarligare synes emellertid vara att systemet icke vunnit önskvärd

förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Flertalet ansvarskännande

medborgare torde reagera mot den yrkesmässiga langningen. Olaga överlåtelser

av sprit i andra former anses däremot i vida kretsar icke vara förkastliga.

Det är också allmänt känt att olagliga överlåtelser förekommer i

stor omfattning och att endast ett fåtal fall blir beivrade.

Till en del torde förklaringen till dessa förhållanden ligga däri att

vissa av systemets yttringar tett sig svårförståeliga för allmänheten. Detta

torde bl. a. sammanhänga med att systemet förutsätter upprätthållande av

vissa regler som icke överensstämmer med vanor och beteenden som anses

naturliga. Man torde icke kunna bortse ifrån att allmänhetens reaktion mot

systemet tagit sig uttryck i en allmän misstänksamhet och avoghet mot

samhällets nykterhetspolitiska strävanden. Detta gäller icke minst dem som

man i första hand vill nå med upplysning, nykterhetsvård och andra positiva

åtgärder.

I och för sig torde det icke vara omöjligt att avlägsna vissa av motbokssystemets

olägenheter genom reformer inom dess ram. Exempel härpå utgör

den år 1937 införda rätten till efterhandsinköp som torde varit ägnad

att minska systemets suggestionsverkan. Liknande effekt torde följa av de

sedan 1947 tillämpade tilldelningsprinciperna som i huvudsak innebär att

tilldelningarna icke längre göres beroende av motboksinnehavarens ekonomi.

Effekten av sådana åtgärder måste emellertid vara begränsad. Så

länge en förprövning och gradering av inköpsrätten bibehålies, torde man

exempelvis aldrig kunna helt undanröja den olyckliga föreställningen om

motboken och tilldelningen såsom ett bevis på social fullvärdighet. Man

torde i likhet med nykterhetskommittén även böra framhålla att åtgärder

av nu antytt slag med nödvändighet innebär att systemets spärrverkan ytterligare

försvagas.

Mot det nuvarande restriktionssystemet talar slutligen att det är förbun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

det med dryga kostnader. Självfallet måste man här som eljest mot varandra

väga kostnaderna och de resultat som vinnes. Man behöver icke dela

nykterhetskommitténs negativa uppfattning om systemet för att konstatera

att det icke ger ett utbyte som motsvarar kostnaderna. Självfallet har frågan

om systemets fortvaro betydelse även vid avvägningen av de ekonomiska

insatserna för positiva nykterhetspolitiska åtgärder. I en tid då den största

sparsamhet måste iakttagas blir möjligheterna att lämna nya eller ökade

anslag för sådana ändamål avsevärt större, om betydande besparingar samtidigt

kan göras inom försäljningsorganisationen för rusdrycker. Motbokskontrollens

slopande möjliggör besparingar som på längre sikt mer än väl

motsvarar behovet av sådana anslag.

På grund av här anförda skäl finner jag mig böra förorda att motbokssystemet

avvecklas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

AVD. IV. DEN FRAMTIDA NYKTERHETS POL ITIKEN.

Tidigare utredningar.

Nykterhetskommitténs förslag omfattar i princip nykterhetspolitiken i

dess helhet. Härvid har kommittén emellertid delvis kunnat anknyta till

förslag som tidigare framlagts av andra utredningar.

Sålunda avgav 1946 års alkoholistvårdsutredning, såsom omtalats i inledningen,

den 14 februari 1948 betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård.

Utredningen fann en allmän upprustning av samhällets alkoholistvård

erforderlig samt förordade en betydande förstärkning — bl. a. genom

väsentligt ökade statsbidrag — av nykterhetsnämndernas och alkoholistanstalternas

ekonomiska och personella resurser ävensom viss nyordning av

systemet för behandling av alkoholmissbrukarna. Enligt utredningens mening

borde ingripande mot alkoholmissbruk kunna ske på ett tidigare stadium

än som är möjligt enligt gällande lagstiftning. I anslutning till denna

sin uppfattning använde utredningen termen nykterhetsvård i stället för

alkoholistvård såsom en samlande beteckning för hela detta vårdområde. Utredningens

förslag till ny lagstiftning, avsedd att ersätta den nuvarande alkoholistlagen,

gavs i enlighet härmed form av ett förslag till lag om nykterhetsvård.

Vid remissbehandlingen av förslaget vitsordades så gott som undantagslöst

behovet av en reformering av vårt lands nykterhetsvård. Nykterhetskommittén,

som i sitt yttrande biträdde huvudlinjerna i utredningens förslag,

har därefter i sitt betänkande omprövat hithörande frågor på nytt.

Ungdomsvårdskommittén framlade, såsom även berörts i inledningen, åtskilliga

förslag, bl. a. till ungdomssociala åtgärder, vilka har betydelse för

nykterhetspolitiken.

Ungdomsvårdskommitténs förslag, som också remissbehandlats, har endast

i begränsad omfattning lett till åtgärder eller i övrigt blivit föremål för

beslut från statsmakternas sida. Nykterhetskommittén har icke tagit ställning

till dessa förslag men har i sitt principbetänkande pekat på vissa åtgärder

som enligt dess förmenande synes böra tagas under övervägande. Vad

kommittén yttrat i denna del skall jag återkomma till senare.

Såsom jag likaledes skall närmare beröra i fortsättningen har två av de

sommaren 1953 tillsatta snabbkommittéerna ytterligare utrett vissa frågor

på nu nämnda områden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

167

Vissa reformfrågor.

Alkoholvanorna har betydelse på snart sagt alla livets områden. Nykterhetskommitténs

undersökningar visar eller bekräftar att det finns ett nära

samband mellan alkoholvanor och sociala missförhållanden av olika slag.

Statsmakterna har vid lagstiftning och andra samhällsingripanden på de

mest skilda fält måst taga hänsyn till förhållanden som äger samband med

alkoholbruket. Man har därvid strävat efter att förebygga skadeverkningar

eller att med socialpolitiska eller kriminalpolitiska åtgärder inskrida mot

vissa med alkoholbruket sammanhängande, ur samhällets synpunkt intolerabla

företeelser.

Till nykterhetspolitiken i egentlig mening kan hänföras lagstiftningen om

försäljning av alkoholdrycker, alkoholforskningen, strävandena att förebygga

skadebringande alkoholförtäring genom undervisning och upplysning

samt omhändertagandet av de alkoholskadade genom nykterhetsvård.

Nära den egentliga nykterhetspolitiken står de straffrättsliga ingripandena

mot fylleri och rattfylleri. Straffbestämmelserna för fylleri fick delvis ny

utformning vid den allmänna revision av lagstiftningen om brott mot staten

och allmänheten samt den militära strafflagstiftningen som genomfördes

vid 1948 års riksdag. De har utan ändring i sak överförts till straffrätt

skommitténs förslag till brottsbalk (SOU 1953: 14). Straffbestämmelserna

mot fylleri riktar sig närmast mot fylleristernas ordningsstörande beteende

men är på flera sätt sammankopplade med nykterhetsvården. Fylleri kan

sålunda vara en indikation för ingripande från nykterhetsnämnd, intagning

på alkoholistanstalt kan å andra sidan medföra att samhället avstår från

att indriva och förvandla fylleriböter. I detta sammanhang må även erinras

om kungl. förordningen den 16 november 1841 emot fylleri och dryckenskap,

som möjliggör för polisen att omhändertaga och förvara fyllerister, samt

lagen den 13 juni 1941 om förverkande i vissa fall av spritdrycker m. m.

1 yttrande över förslaget till brottsbalk har strafflagberedningen framfört

tanken att borttaga den särskilda straffbestämmelsen för fylleri samt att utbygga

omhändertagandet enligt 1841 års förordning till en behandling å

särskilda kliniker av den som uppträder berusad på allmän plats.

På trafiknykterhetens område föreligger sedan snart två årtionden särskild

lagstiftning med straffbestämmelser för den som för motorfordon i

alkoholpåverkat tillstånd och möjligheter att medelst körkortsindragning

hindra sådana personer att föra motorfordon, som inte är pålitliga i nykterhetsavseende.

De nuvarande bestämmelserna fick i huvudsak sin utformning

vid 1941 års riksdag. Vissa jämkningar vidtogs i samband med att bestämmelserna

inarbetades i lagen den 28 september 1951 om straff för vissa trafikbrott.

Förslag till ny lagstiftning om trafiknykterhet har den 29 maj 1953

avgivits av 7.94.9 års trafiknykterhetsutredning (SOU 1953:20). Utredningen

föreslår skärpt strafflagstiftning mot rattfylleri och utvidgar bestämmelserna

till att avse trafikonykterhet över huvud taget. Vidare framlägges förslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

om skärpta körkortsbestämmelser och intensifierad trafikövervakning. Utredningens

förslag och däröver avgivna yttranden är beroende på Kungl.

Maj :ts prövning.

Sambandet mellan alkoholbruk och brottslighet bär även på annat sätt

kommit till uttryck i strafflagstiftningen. Åtskilliga bestämmelser i allmänna

strafflagen kriminaliserar gärningar som i regel begås under alkoholpåverkan,

t. ex. misshandel. I detta sammanhang kan också erinras om de

straffbestämmelser som uppställts för att sanktionera bestämmelserna om

tillverkning, införsel, försäljning och beskattning av alkoholdrycker. Men

aven det straffrättsliga reaktionssystemet tar i betydande utsträckning

hänsyn till alkoholen som orsaksfaktor vid brott eller förekomsten av alkoholmissbruk

i samband med brottslighet. Om förhållandet mellan fylleriböter

och sluten alkoholistvård har nyss varit tal. Vidare kan nämnas att lagen

om villkorlig dom ger domstolen befogenhet att genom särskild föreskrift

ålägga en villkorligt dömd att avhålla sig från bruk av rusdrycker eller att

underkasta sig vård å alkoholistanstalt eller annan anstalt. Nykterhetsvård

kan på denna väg åstadkommas av domstolarna i samarbete med nykterhetsnämnderna.

Över huvud taget ligger det i sakens natur att all kriminalvård,

vare sig den äger rum i anstalt eller i frihet, i sin strävan att återanpassa

den brottslige till samhället även måste försöka fostra honom till

skötsamhet i nykterhetsavseende. Det straffrättsliga reaktionssystemet är i

dess helhet föremål för omprövning genom strafflagberedningen. Beredningen

utarbetar förslag till bl. a. ny lagstiftning om villkorlig dom och har i ett

tillägg till sitt yttrande över alkoholistvårdsutredningens betänkande framlagt

förslag som syftar till att effektivisera samarbetet mellan domstolar och

nykterhetsvårdsorgan.

Vad här sagts om kriminalvårdens uppgift att verka för skötsamhet i

nykterhetsavseende hos sitt klientel gäller — utöver nykterhetsvården —

hela den del av socialvården som tar sikte på att komma tillrätta med

beteenderubbningar. I första hand gäller detta barnavården, som i stor utsträckning

tar hand om alkoholskadade ungdomar. Förslag till en förbättrad

anstaltsorganisation för skyddsuppfostran har hösten 1953 framlagts

av ungdomsvårdsskoleutredningen. En allmän översyn av barnavårdslagen

förberedes av bamavårdskommittén. Vidare kan nämnas att sinnessjukhusen

och de psykiatriska klinikerna omhändertar åtskilliga svårt alkoholskadade.

För en del av detta klientel, liksom en del av klientelet i de nuvarande

alkoholistanstalterna är den psykopatvårdsorganisation avsedd, varom 19b7

års psykopatvårdsutredning avgav förslag den 1 december 1952 (SOU

1952: 46).

Det är vidare tydligt att även socialvårdens insatser i övrigt direkt eller

indirekt kan ha betydelse för nykterhetstillståndet. Detta gäller, såsom förut

anmärkts, i synnerhet ungdomssociala åtgärder av olika slag. Socialvården

ingriper direkt för att hos anhöriga till missbrukare hindra följderna av

alkoholmissbruk. Den har också sin andel i den allmänna standardhöjning

och kulturlyftning som ägt rum och som i stort sett torde ha verkat till

förmån för folknykterheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

169

Nykterhetskommittén.

Allmänna synpunkter.

Kommittén redovisar till en början olika uppfattningar som under skilda

tider framförts angående orsakssammanhangen bakom alkoholskadorna. I

äldre samhällsdiskussion har, framhåller kommittén, från vissa riktningar

inom arbetarrörelsen förfäktats att vissa omständigheter i den yttre miljön,

usla löner, lång arbetstid, bristfälliga bostadsförhållanden, vore utslagsgivande

för alkoholmissbrukets omfattning. I motsats härtill har från nykterhetsrörelsens

sida dryckessederna skjutits i förgrunden. Båda dessa

meningar är enligt kommitténs uppfattning ensidiga; erfarenheten har ådagalagt

att den sociala miljön å ena sidan icke spelar den utslagsgivande

roll, som den angivna riktningen inom arbetarrörelsen menade, men att å

andra sidan åtskilliga sådana sociala miljöförhållanden utövar inflytande i

bredd med själva sedvänjan. Kommittén kan icke heller ansluta sig till en

under senare år framförd uppfattning att själva personlighetstypen (konstitutionen)

eller det psykiska hälsotillståndet skulle vara den enda eller

huvudsakliga orsaken till alkoholmissbruk. Kommittén framhåller att det

icke föreligger forskning av det slag eller den omfattning att ett ståndpunktstagande

till denna hypotes är möjligt. Det är enligt kommitténs mening

utan vidare uppenbart att man hittills icke förfogar över någon terapeutisk

metod gentemot individuella fall av alkoholmissbruk av sådan verkningsgrad,

att därigenom åtgärder till undanträngande av impulserna till

missbruk från en alkoholbetonad omgivning skulle ha gjorts överflödiga. I

likhet med alkoholistvårdsutredningen är nykterhetskommittén sålunda av

den meningen att alkoholmissbrukarnas placering i en helnykter omgivning

eller psykologiska åtgärder för att stimulera till avhållsamhet från alkoholdrycker

kan medverka till att förebygga eller häva alkoholmissbruk. Det

är enligt vad kommittén funnit karakteristiskt för alkoholismen att en stor

del av dess offer saknar insikt om sin sjukdom, varför redan av den anledningen

en möjlighet till andra samhällsingripanden än läkarvård måste finnas.

Därtill kommer att alkoholens skadeverkningar ingalunda inskränker

sig till alkoholismen. Ett stort antal missbruksfall — även sådana som

åstadkommer svåra samhälleliga olägenheter — är inte utslag av alkoholism

i egentlig mening utan endast ett resultat av rådande sedvänjor i förening

med okunnighet om verkningarna och kanske med tillfälliga personliga

svårigheter. I sådana fall hör, yttrar kommittén, ett ingripande mot de

tidiga misshruksyttringarna kunna få goda resultat. Åtskilliga fall av ungdomsfylleri

torde höra till denna kategori. Å andra sidan framgår det av

kommitténs undersökningar att vissa sociala förhållanden tycks spela en

framträdande roll som orsak till fylleri bland ungdomen. Här synes åtgärder

inriktade på dessa speciella sociala förhållanden vara påkallade.

I vissa fall finner kommittén knappast erforderligt att hänvisa till annat

än impulserna och de yttre möjligheterna till alkoholförtäring. Ett exempel

opaginerad Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

på detta erbjuder rattfylleriet och de av alkoholpåverkan orsakade trafikolycksfallen.

I dylika fall föreligger det, uttalar kommittén, uppenbarligen

möjlighet att skapa en förbättring genom lämplig lagstiftning och upplysningsverksamhet.

Kommittén ingår härefter på frågan, om man kan vänta sig något resultat

av en samhällelig nykterhetspolitik, som vänder sig uteslutande mot

missbruket men inte lägger några hinder i vägen för en utbredd måttlig

konsumtion. Härom anför kommittén.

Erfarenheten av de senaste årtiondenas utveckling i Sverige synes visa

att en sådan politik under vissa betingelser kan ge resultat. Nykterhetsnämndernas

och systembolagens ingripanden mot alkoholmissbrukare har

säkerligen medverkat till att missbruket inte ökat i takt med konsumtionsvanornas

utbredning. Men som framgår av kommitténs undersökningar

råder det fortfarande ett tydligt samband mellan bruk och missbruk. I de

trakter, där absolutism och »nästan absolutism» är mest utbredda, är missbruket

bland den övriga delen av befolkningen mest sällsynt. Ungdomens

allt tidigare bekantskap med alkoholen har åtföljts av en högst påtaglig

ökning av fylleriförseelserna i motsvarande åldrar. Det måste därför anses

som ett samhällsintresse att så stora grupper som möjligt frivilligt avstår

från alkoholbruk eller inskränker sin alkoholkonsumtion till ett minimum.

I särskilt hög grad gäller detta ungdomen.

Samhällets intresse av att antalet helnyktra personer och familjer är så

stort som möjligt sammanhänger också med den särskilt låga sociala belastning

som enligt kommitténs undersökning utmärker absolutister och »nästan

absolutister». I den mån skillnaderna mellan absolutister och övriga

grupper beror på själva alkoholbruket — vilket de uppenbarligen gör i stor

utsträckning ehuru inte helt — utgör de tydligen ett argument för att samhället

bör kraftigt understödja propagandan för frivillig helnykterhet.

Den samhälleliga nykterhetspolitiken bör dock i första hand direkt inriktas

på att tränga tillbaka missbruket. Härvidlag kan med säkerhet goda

resultat vinnas genom en lämplig utformning av nykterhetsfrämjande åtgärder

av traditionellt slag. Men dessutom bör ansträngningar göras för

att utforma och befrämja en mental-hygienisk och hälsobefrämjande verksamhet,

inriktad på att förebygga eller bota de djupare liggande personliga

orsakerna till alkoholmissbruk. Insatser bör också göras för att undanröja

sociala missförhållanden, som visat sig ha inflytande på alkoholmissbruket.

I båda dessa hänseenden behövs i första hand vetenskaplig forskning för

att fastställa orsakssammanhangen.

Kommittén tinner, att det ligger utanför dess utredningsuppdrag att föreslå

preciserade åtgärder som inte kan hänföras till den egentliga nykterhetspolitiken.

Kommittén finner sig dock icke kunna underlåta att i stora

drag peka på vissa områden, där samhälleliga ingripanden måste anses befogade

mot bakgrunden av kommitténs undersökningar och överväganden.

Härvid avser kommittén medicinska och sociala åtgärder samt anför.

På det medicinska området intar forskningen och läkarutbildningen en

dominerande plats. En förbättrad och utvidgad framför allt psykiatrisk men

även inre-medicinsk forskning måste anses som ett mycket trängande önskemål

på längre sikt. En utökning av forskningsmöjligheterna vid våra medicinska

högskolor ger samtidigt ökade resurser för utbildning av läkare.

Ett ökat antal psykiatriskt utbildade läkare är en förutsättning för att sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

171

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 151.

hällets hjälpande och förebyggande verksamhet för psykiskt sjuka och

missanpassade skall kunna fungera tillfredsställande. Kommittén vill framhålla

vikten av att möjligheterna till psykiatrisk vård och mentalhygienisk

rådgivning utvidgas i görligaste mån. Kommittén vill även peka på behovet

av forskning och upplysning i uppfostrings- och skolfrågor. Att genom åtgärder

av nu åsyftat slag goda x*esultat skulle kunna vinnas även när det

gäller att förebygga alkoholmissbruk och bota alkoholister ligger i öppen

När det gäller sociala åtgärder som kan ha betydelse för nykterhetstillståndet,

är det framför allt åtgärder inriktade på ungdomens förhållanden

som ter sig angelägna. Kommitténs undersökningar har visat att ungdomsfylleriet

inte uppträder slumpvis i vilka ungdomskategorier som helst utan

i stor utsträckning är koncentrerat till vissa grupper. Ungdomar från ofullständiga

hem löper en större risk för fylleri än genomsnittet. De som är

med i föreningar, utövar idrott, bedriver fritidsstudier eller har någon

hobby har en mindre fylleririsk. Bristfällig utbildning, inga »intressen»,

relativt hög inkomst vid unga år är utmärkande för en stor del av ungdomsfylleristerna.

De som flyttar från landet eller småsamhällena in till

storstäderna är särskilt illa utsatta. Kommitténs undersökningar ger också

anvisningar om arten av de ingripanden av social natur som kan vara ägnade

att neutralisera eller i varje fall minska riskerna för alkoholmissbruk

bland ungdomen.

I anslutning till ungdomsvårdskommitténs förslag anger nykterhetskommittén

följande exempel på ungdomssociala åtgärder som enligt dess mening

synes böra tagas under övervägande.

Det är uppenbart att det finns ett stort behov av utvidgade möjligheter

till fritids- och hobbyverksamhet. Det värde ur nykterhetssynpunkt som

ligger i välskötta idrottsanläggningar och samlingslokaler understrykes av

resultaten från kommitténs undersökningar.

Särskilda åtgärder är speciellt angelägna med tanke på den ungdom som

flyttar in till de större städerna. Den behöver någonstans att ta vägen för

att få råd och upplysningar utöver den egentliga arbetsförmedlingen. Det

torde finnas behov av rådgivning och bistånd såväl när det gäller bostadsanskaffning

som i fråga om personliga bekymmer av olika slag. Det kanske

mest väsentliga problemet för den inflyttade ungdomen är bostadsfrågan.

Det är uppenbarligen av stor vikt att denna ordnas på ett tillfredsställande

sätt. Med hänsyn till läget på bostadsmarknaden är självfallet möjligheterna

till omedelbara åtgärder starkt begränsade. Men det torde inte vara

omöjligt att göra vissa insatser från det allmännas sida. På sina håll lär en

försöksverksamhet på detta område förekomma, som synes vara förtjänt

av uppmärksamhet.

Kommittén omnämner vidare en inom densamma väckt tanke att skapa

en stor statlig fond för ungdomsstödjande åtgärder. Tipsmedlen eller större

delen därav skulle bilda en fond för att på olika sätt stödja den svenska ungdomen

genom anslag till idrott, föreningsverksamhet, studier och hobbysysselsättningar

samt till samlingslokaler och fritidsanläggningar. Kommittén

har icke tagit ställning till frågan men anser att den bör tagas under övervägande.

Kommittén fortsätter.

Enligt nykterhetskommitténs mening bör ungdomsproblemen ägnas långt

större uppmärksamhet än hittills. Den utveckling som avslöjats genom kom
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

mitténs undersökningar är så oroande att verkliga krafttag är nödvändiga.

Detta gäller inte minst ungdomens nykterhetsförhållanden. I detta fall torde

man ofta kunna vänta betydande resultat även av allmänt ungdomsvårdande

åtgärder, som inte är speciellt inriktade på alkoholkonsumtionen. Föreningslivet

spelar här en stor roll. Men situationen kräver också insatser från samhällets

sida. Att dessa kan bli kostnadskrävande får inte avskräcka. Det

gäller här om man så vill en investering i den svenska ungdomen, som kan

bli lönande för framtiden.

Nykterhetspolitiken.

Bland samhällsåtgärder inom nykterhetspolitiken i trängre bemärkelse

nämner kommittén i första hand den vetenskapliga forskningen. Denna har

under de senaste årtiondena tillhandahållit ett material om alkoholens verkningar,

som tidigare inte stått till förfogande. Härigenom har uppfattningen

om vad som bör anses som alkoholmissbruk förskjutits. De vetenskapliga rönen

torde för närvarande hålla på att förändra den allmänna opinionens inställning,

även om detta sker relativt långsamt. Kommittén finner därför att

forskningen bör uppmuntras och dess resultat spridas till så vida kretsar som

möjligt.

Kommittén förordar vidare intensifierad undervisning och upplysning i

nykterhetsfrågan samt anför härom.

Genom att sprida kunskaper kan man också påverka umgängesvanor och

.''•attityder» i fråga om alkoholbruk. Detta blir så mycket viktigare som rådande

umgängesvanor i många fall suggererar till alkoholkonsumtion även

vid tillfallen, då en sådan måste anses direkt olämplig, i varje fall om den

inte sker i mycket ringa omfattning. Särskilt i fråga om ungdomen synes

en intensifierad upplysningsverksamhet vara nödvändig. I skolan och under

värnphktsutbildningen bör kunskaper i alkoholfrågan meddelas och även på

andra sätt bör upplysning spridas.

Upplysningen skulle bli mera effektiv, om den — utom genom skolan —

kunde nå medborgarna genom de stora organisationerna i samhället. Den

insats, som nu göres genom samarbetskommittéer med nykterhetsrörelsen,

ar i och för sig aktningsvärd men inte tillräcklig. Om man kunde få en aktiv

medverkan från de stora organisationerna själva, skulle upplysningsverksamheten

otvivelaktigt få en ökad slagkraft.

När det gäller ungdomen intar idrottsrörelsen en särställning genom den

livliga anslutningen till denna. Dess ansvar blir därigenom stort. Då alkoholfortanng

är så uppenbart oförenlig med idrottens stil, borde det vara en

naturlig uppgift för idrottsrörelsens ledning att här göra en insats. En sådan

åtgärd skulle med säkerhet ha ett stort propagandavärde.

Kommittén betonar att profylaktiska åtgärder måste anses som de viktigaste

i nykterhetspolitiken. Kostnaderna för exempelvis forskning och upplysning

om alkoholens verkningar är inte nettoutgifter utan kan reduceras

med de — visserligen aldrig mätbara — minskningarna av kostnaderna för

den framtida alkoholistvården, sjukvården, fångvården, ordningshållningen

etc. Men för att detta resonemang skall vara giltigt, krävs, framhåller kommittén,

att insatserna är så kraftiga och så välorganiserade att de gör någon

''erkan. Ett mindre anslag kan därför under vissa förutsättningar innebära

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

större totalutgifter för samhället än ett större, nämligen om det högre anslaget

medför en verkan som uteblir vid del lägre.

Beträffande nykterhetsvården erinrar kommittén om att nykterhetsnämndernas

verksamhet fått en allt större betydelse under årens lopp. Den hämmas

emellertid i hög grad av brist på vårdplatser, personal och medel. Kommittén

finner, att alkoholistvårdsutredningcn har övertygande visat att en

tillfredsställande nykterhetsvård kräver en väsentlig upprustning av nykterhetsnämnder

och vårdanstalter. Därigenom kan ingripandena i högre grad

än nu sättas in på ett tidigt stadium och i många fall förebygga ett fortsatt

missbruk. Nykterhetskommittén föreslår en ytterligare ökning av nykterhetsnämndernas

resurser. Särskilt i fråga om ungdomsfylleristerna finner kommittén

ett snabbt och effektivt ingripande i hög grad påkallat. Kommittén

framhåller vidare såsom angeläget att nykterhetsnämnderna intimt samverkar

med andra sociala organ.

Om lagstiftningens uppgift i nykterhetspolitiken gör kommittén följande

principuttalande.

Strävandena att skärpa den allmänna opinionens inställning i fråga om

vad som anses som olämpligt alkoholbruk kan understödjas genom lämpligt

avvägda lagstiftningsåtgärder. I den mån samhället kan påverka konsumtionsvanorna

utan att riskera kontrasuggestiva verkningar, synes detta böra

ske. En sådan bestämmelse, som att sätta spritutskänkningens början till

en sen tidpunkt på dagen i syfte att markera att den egentliga arbetsdagen

bör vara spritfri, synes vara av denna art. Lämpligt avpassade ingripanden

och straffbestämmelser vid fall av missbruk synes i viss utsträckning kunna

påverka den allmänna opinionens inställning. Som exempel kan nämnas

anhållande och straff för offentligt fylleri och förbud mot att föra motorfordon

under alkoholpåverkan.

När kommittén i fortsättningen kommer in på lagstiftningen om försäljning

av rusdrycker, erinrar den om sin förut återgivna uppfattning angående

det nuvarande motbokssystemets verkningar på spritdryckskonsumtionen

och spritmissbruket. Den åberopar också sina uttalanden om systembolagens

ingripanden mot missbrukare och dessa bolags arbete med att

uppspåra och förebygga missbruk. Vad kommittén där anfört leder till att

alla försök att modifiera det nuvarande systemet, så att ogynnsamma verkningar

undgås, torde vara utsiktslösa. Därför har kommittén, såsom tidigare

omtalats, kommit till den uppfattningen att motbokssystemet icke längre

bör beredas plats i svensk nyklerhetslagstiftning. Kommittén anser det också

som en vinst i och för sig att minska formaliteterna och intresset omkring

spritköpen. Restriktionssystemet har i onödan kommit att fixera allmänhetens

intresse vid spritinköpen och därigenom har intresset för spriten

under systemets tid blivit abnormt uppdrivet. Det synes kommittén önskvärt

att spritförsäljningsfrågorna förvisas till en mera blygsam plats i

svenska folkets medvetande.

Kommittén framhåller vidare, att de insatser som systemet gjort i fråga

om missbrukarna kan lika väl eller bättre åstadkommas av nykterhetsnämnderna,

om dessa får erforderliga resurser. Det finns därför enligt kom
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

mitténs uppfattning inte längre något skäl att låta försäljningsorganisationen

ta befattning med de individuella missbruksfallen.

En fördel med den föreslagna nedrustningen av systembolagen till försälj

ningsorgan är att den medför en betydande ekonomisk besparing för

samhället. Härom anför kommittén.

Kostnaderna för motbokskontrollen är för närvarande ungefär dubbelt

så stora som för nykterhetsnämndernas verksamhet. För statens del är skillnaden

ännu större. Av utgifterna för motbokskontrollen (ca 6 miljoner kronor)

faller nämligen hela beloppet på staten i form av minskade vinstmedel

från systembolagen, medan nykterhetsnämndernas utgifter (ca 3 miljoner

kronor) huvudsakligen bestrides av kommunerna. Statens kostnader för

länsnykterhetsnämnderna och dess bidrag till de kommunala nykterhetsnämnderna

uppgår till ca 800 000 kronor. Det är tydligt att ett avskaffande

av motbokssystemet skulle frigöra ekonomiska och personella resurser,

vilka med fördel skulle kunna användas bl. a. för den upprustning av nykterhetsnämnderna

som är nödvändig oavsett hur försäljningsreglerna utformas.

Kommittén understryker att det nuvarande försäljningssystemet för rusdrycker

inte är identiskt med motbokssystemet, d. v. s. den individuella

kontrollen av maximerade inköp, utan också har andra och enligt kommitténs

mening mera värdefulla beståndsdelar. Dit hör desintresseringen av

försäljningen och det kommunala inflytandet på utskänkningsrättigheterna.

Registrering av inköpen och avstängning av missbrukare från inköp i utminuteringsaffärerna

träffas inte heller nämnvärt av den kritik som drabbar

ransoneringen. Även vissa inslag i restaurangrestriktionerna har enligt

kommitténs uppfattning självständig betydelse som nykter hetsfrämjande

åtgärder och kan behållas även om motbokssystemet avskaffas.

Kommittén betonar, att om dess förslag genomföres, innebär detta ingalunda

att de förhållanden återkommer, som rådde före restriktionssystemets

tillkomst. Till stöd för denna sin uppfattning pekar kommittén på den höjda

bildningsnivån och hyfsningen av umgängesformer och fritidsvanor, vilken

enligt vad kommittén funnit inte är unik för Sverige utan kan konstateras

i ett stort antal andra länder. Vidare erinrar kommittén om den under systemets

tillvaro skapade alkoholistvården och om prishöjningarna, som tiodubblat

det nominella brännvinspriset och tredubblat realpriset. Kommittén

fortsätter.

Genom att den desintresserade försäljningen, det kommunala inflytandet

och vissa till försäljningen knutna försiktighetsmått bibehålies, understrykes

ytterligare att det inte är fråga om att rasera den skyddsbarriär mot

alkoholmissbruk, som byggts upp under den lid av nära ett århundrade som

förflutit sedan 1855. Det är endast fråga om att med ledning av erfarenheterna

åstadkomma en mera rationell utformning av samhällets nykterhefsfrämjande

åtgärder.

En viktig fråga för kommittén bär varit att mot bakgrunden av dess ungdomsundersökning

fastställa minimiåldern för den i princip fria inköpsrätt

som kommittén föreslår. Den har därvid stannat för 21 år, vilket överensstämmer

med gällande Rff men i praktiken innebär en sänkning för de

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

flestas vidkommande; systembolagen har nämligen endast undantagsvis givit

inköpsrätt åt personer under 25 år. Kommittén erinrar om att man genom

förslaget undviker att upprätthålla en särskild myndighetsålder för

spritinköp, vilket varit en av de omständigheter som i onödan koncentrerat

intresset kring spriten. I övrigt motiverar kommittén sitt förslag på följande

sätt.

Kommitténs ungdomsundersökning visar, att det övervägande flertalet

ungdomar redan vid 21-årsåldern börjat använda sprit. De som önskar

skaffa sig sådan torde inte i någon mera betydande grad hindras av att de

inte har egen motbok. Undersökningen visar nämligen, att skillnaden i förtäringsvanor

mellan motboksägare och icke motboksägare i åldrarna omkring

och närmast under 25 år är mycket liten. Den visar också, att en betydande

del av de unga männen redan före 21-årsåldern (i Stockholm 20

procent) har bjudit andra personer på sprit (restaurangbesök oräknade).

Hos de ogifta männen i åldern 21—26 år, vilka endast i undantagsfall har

egen motbok, hade detta förekommit i mycket stor utsträckning (i Stockholm

60 procent). Dessa uppgifter tyder på att restriktionssystemet inte fungerar

som den avsedda spärren, att hindra ungdomen att få tag i sprit. Naturligtvis

kan man alltid säga att ännu flera skulle kunna komma övei

sprit vid fri försäljning med åldersgräns vid 21 år, men det synes inte

troligt att ett sådant system skulle öka antalet konsumenter. Tvärtom torde

den sportprestation, som det under nuvarande förhållanden i vissa fall kan

vara att skaffa sprit, locka åtskilliga att försöka som annars skulle vara likgiltiga.

Däremot kan det tänkas att förtäringsmängderna kan bli större bland

dem som redan har fått förtäringsvanor, eftersom ungdomar över 21 år vid

fri försäljning skulle kunna köpa sprit själva och slipper det nuvarande

besväret att anlita äldre kamrater som har motbok. Särskilt omedelbart efter

motbokssystemets avskaffande kan en sådan utveckling väntas medföra

vissa olägenheter. På längre sikt torde denna fråga knappast vara allvarlig.

Statistiken över fylleriförseelser visar också det nuvarande systemets

maktlöshet när det gäller att skydda ungdomen mot spritmissbruk. En fjärdedel

av alla fylleriförseelser (23 procent 1949) begås av personer under

motboksåldern. I Finland begicks 1949 endast 13 procent av förseelserna av

personer under 25 år, trots att alla personer över 21 år har fri inköpsrätt

utan begränsning. Om man inskränker sig till åldersgrupperna 21 24 år,

vilka i Finland har fri inköpsrätt men i Sverige i regel saknar sådan, finner

man att i Sverige 14 procent och i Finland 9 procent av förseelserna begås

av personer i dessa åldrar. Det tillfälliga missbruk, som tar sig uttryck

i fylleri, minskar tydligen inte på grund av att motbok inte utlämnas förrän

vid 25-årsåldern och av att de äldre motboksinnehavarna har begränsad tilldelning.

Självfallet härrör en betydande del av ungdomsfylleriet från utskänkningen,

som i Sverige betyder relativt mera än i Finland, där restaurangerna

dock varken har mattvång eller kvantitetsbegränsning (utom för

vanligt brännvin). Detla kan emellertid knappast rubba de slutsatser som

kan dragas av de nämnda siffrorna. Sänkningen av inköpsåldern kan sålunda

inte väntas få någon större betydelse för alkoholvanorna i de berörda

åldrarna.

Kommittén erinrar vidare om att nykterhetsnämnderna enligt förslaget

får vidgade resurser att ingripa mot begynnande missbruk samt all bekymren

för ungdomen inte i första hand rör åldersgruppen 21—25 år utan dem

som är under 21 år. För dessa innebär motbokssystemets avskaffande ingen

större förändring. Inköpsförbudet skulle alltjämt kvarstå.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Straffbestämmelserna för fylleri har icke närmare behandlats av kommittén.

Denna påpekar, att fylleriböterna såväl allmänpreventivt som individualpreventivt

synes ha en viss betydelse vid den första förseelsen men

knappast då det gäller återfallsfyllerister. Här erfordras i första hand nykterhetsvård,

och fylleristraffet blir i dessa fall enligt kommitténs uppfattning

mera en ordningsfråga än en nykterhetsfråga. Icke heller rattfylleriet har

upptagits till bedömning av kommittén, som härutinnan hänvisar till 1949

års trafiknykterhetsutrednings arbete.

Sammanfattningsvis konstaterar kommittén, att den icke väntar sig att

dess förslag skall innebära en definitiv lösning av alkoholproblemet i Sverige.

Men den har nått den övertygelsen att de lagstiftande åtgärderna i

samverkan med de många faktorer utanför lagstiftningen, som medverkar

till ökad nykterhet, kommer att medföra ett bättre nykterhetstillstånd, om

svenska folket återfår förtroendet att själv träffa avgörandet om sina inköpskvantiteter.

Det ligger, uttalar kommittén, i hela dess resonemang en tilltro

till de krafter inom folket, som verkar i riktning mot bättre levnadsvanor.

Huvuddragen i kommitténs förslag.

Såsom kommitténs nyss återgivna principiella överväganden utvisar föreslår

kommittén väsentligt ökade insatser från samhällets sida i form av

forskning, undervisning och upplysning i alkoholfrågan samt en utbyggnad

av nykterhetsvården. På rusdryckslagstiftningens område föreslås att det

nuvarande motbokssystemet slopas samt att de vuxna medborgarna i princip

skall äga rätt att utan begränsningar göra inköp av rusdrycker. Dessa skall

alltjämt tillhandahållas av särskilda organ utan enskilt vinstintresse. Inköpen

skall registreras, och avstängning från inköpsrätt skall kunna beslutas

beträffande bl. a. vissa missbrukare. De uppgifter av nykterhetsvårdande

karaktär som hittills åvilat systembolagen skall i huvudsak överföras till

nykterhetsnämnderna och andra myndigheter inom samhällets nykterhetsvård.

Härigenom vinnes betydande besparingar, och de sålunda frigjorda

medlen kan bekosta de föreslagna ökningarna av samhällets insatser i övrigt.

Beträffande utskänkningen föreslår kommittén åtskilliga förändringar, av

vilka de viktigaste är att gällande kvantitetsbegränsningar i huvudsak skall

borttas men början av utskänkningstiden för spritdrycker framflyttas till

klockan 15. På maltdryckernas område förordar kommittén att det vanliga

ölet hålles vid samma alkoholhalt som använts sedan andra världskriget

eller 2,8 viktprocent. Gällande försäljningsbestämmelser föreslås ändrade och

i vissa hänseenden mildrade. Kommittén förordar vidare att det nuvarande

starkölsförbudet upphäves och att starköl skall få tillhandahållas på samma

sätt som vin. Den nya lagstiftningen om försäljning av alkoholdrycker

är avsedd att träda i kraft den 1 oktober 1955. Beträffande övriga åtgärder

innehåller förslaget icke tidsangivelser.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kommitténs förslag i fråga om forskning, undervisning, upplysning och

nykterhetsvård kommer att redovisas närmare i särskilda propositioner.

Den närmare innebörden av kommitténs andra förslag kommer i allmänhet

att återges i följande avdelningar. I detta avsnitt vill jag allenast upptaga

vissa frågor av mera allmän karaktär. Detta gäller några spörsmål

rörande alkoholdryckernas art och alkoholhalt, beskattningen som nykterhetspolitiskt

instrument samt övergången till den nya ordningen.

För övrigt får jag hänvisa till följande av kommittén gjorda sammanställning

av huvudpunkterna i dess förslag.

1. Räit till inköp av rusdrycker (spritdrycker, vin och starköl) i utminuteringsbutikerna

tillkommer varje man och kvinna, som fyllt 21 år och icke av

länsnykterhetsnämnden avstängts från inköpsrätt.

2. Avstängning från inköpsrätt sker endast som nykterhetsvårdande åtgärd

på grund av misskötsamhet i nykterhetshänseende eller på grund av

olaga försäljning, icke på grund av t. ex. stora inköp eller erhållen socialhjälp.

3. Alla uppgifter av nykterhetsvårdande karaktär koncentreras till offentliga

organ, nykterhetsnämnder och länsnykterhetsnämnder. Den upprustning

av dessa, som under alla omständigheter är erforderlig, påskyndas.

4. De nuvarande systembolagen avskaffas och ersättes av ett centralt utminuteringsbolag

med nödigt antal distriktskontor och med butiker på samma

platser i stort sett som för närvarande (alternativ I). Kommittén framlägger

även ett alternativt förslag med 24 länssystembolag (alternativ II).

5. Alla inköp av spritdrycker i utminuteringsbutikerna registreras, enligt

alternativ I centralt, enligt alternativ II hos resp. systembolag. Inköp av vin

och starköl registreras i den mån Kungl. Maj :t så förordnar. Registrering

sker enligt båda alternativen efter födelsenummer, varför köparen måste

kunna legitimera sig med angivande av födelsenummer (enligt alternativ II

ev. med kundnummer).

6. Inköp kan enligt alternativ I göras i vilken utminuteringsbutik som

helst i hela riket mot företeende av legitimationshandling med födelsenummer.

Avstängning kontrolleras genom en tryckt spärrlista. Enligt alternativ

II hänvisas varje köpare liksom nu till en viss butik.

7. Försäljning av starköl med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent

medges under i stort sett samma villkor som nu gäller för svaga viner, d. v. s.

utminutering i utminuteringsbolagets butiker och utskänkning (utan mattvång)

på restauranger där servering av sprit eller vin är tillåten. För utskänkning

av starköl på vinrestauranger fordras särskilt tillstånd. Alkoholhalten

i vanligt Öl (= nuvarande pilsnerdricka) sättes till högst 2,8 viktprocent

(— den nu faktiskt tillämpade) mot 3,2 enligt gällande förordning.

8. Beträffande utskänkningen på restaurangerna upphäves kvantitetsbegränsningarna

för alla rusdrycker utom egentligt brännvin, varav endast

10 cl får serveras till varje gäst vid ett och samma besök. Länsstyrelsen får

möjlighet att föreskriva restriktioner för viss restaurang, där missförhållanden

uppstått.

t). Måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker anses böra bibehållas.

Vin och starköl skall i regel få serveras utan måltidstvång. Kontrollstyrelsen

får möjlighet att i fråga om restauranger med spriträttigheter meddela

undantag från måltidstvånget beträffande viss spritdryck, vars alkoholhalt

genom utspädning icke överstiger 22 volymprocent (drinkar och lättgroggar)

.

12 Bihaiuj till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

10. För att understödja strävandena att göra arbetsdagen spritfri skall

servering av spritdrycker inte få äga rum före klockan 15. Vin och starköl

iår serveras även dessförinnan. Kontrollstyrelsen får möjlighet att medge

utskänkning av viss spritdryck i utspädd form före klockan 15 (drinkar).

Nuvarande bestämmelser om utskänknings avslutande skall i huvudsak gälla

oförändrade (klockan 22 med möjlighet till utsträckt tid).

11. Förbudet mot utskänkning vid offentliga föreställningar ( varietéparagrafen)

avskaffas såvitt angår uppträdanden på egentliga restauranger men

bibehålies i form av förbud mot rusdrycksservering på teatrar och varietéer.

För utskänkning i samband med offentlig dans fordras liksom nu särskilt

tillstånd varvid kommunerna tillagts vetorätt.

12. Utskänkning av rusdrycker inom område, som är för allmänheten tillgängligt

såsom nöjesplats eller idrottsplats, skall endast få äga rum om särskilda

skäl kan åberopas.

13. Liksom nu skall utskänkningen på folkrestaurangerna handhavas av

de allmänna restaurangbolagen medan rätt till utskänkning på övriga

restauranger kan ges även till enskilda restauratörer. Enligt alternativ I ges

rättigheterna direkt av länsstyrelsen till restauratören utan överlåtelsekontrakt

med utminuteringsbolaget. Länsnykterhetsnämnden inträder i stället

lör systembolagen som beredande och kontrollerande organ. Enligt alternativ

Il behålles den nuvarande ordningen i detta avseende. Restaurangernas

vinstkvantitetssystem har tidigare av kommittén föreslagits bli föremål för

särskild utredning.

14. Det kommunala vetot för utskänkning av rusdrycker och Öl samt

möjligheterna till turistutskänkning behålles efter i huvudsak nuvarande

regler. Den kommunala vetorätten utsträckes till att omfatta även restaurangdansen.

Däremot avskaffas den kommunala vetorätten beträffande utminutering

av Öl.

15. En möjlighet öppnas för länsstyrelsen att för visst tillfälle medge förtäring

av medhavda rusdrycker på näringsställen utan spriträttigheter i

samband med familjefest eller annan därmed jämförlig tillställning i slutet

sällskap. Genom bestämmelser i ölförsäljningsförordningen tillätes förtäring

av medhavda rusdrycker i personalmatsal och kollektivhusmatsal vid tillfälle,

då matsalen användes av de personer för vilka den är avsedd.

IG. Kommittén har ansett det vara av väsentlig betydelse att försäljningsreglerna

för vanligt Öl förenklas. I fråga om bryggeriernas direktförsäljning

till allmänheten upphör rekvisitions- och kvittenstvånget vid kringföring av

Öl på landsbygden. Samma regler skall gälla på landsbygden som i städerna.

Regeln att vid kringföring Öl får avlämnas »endast inomhus till därstädes

boende» upphäves. Det enda fall, då särskild bestämmelse om avlämning

ansetts erforderlig, gäller avlämning vid tillverkarnas rörliga försäljning på

eller i omedelbar närhet av arbetsplats. Möjlighet införes att i enstaka fall

ge annan än tillverkare, t. ex. allmänt kaféboiag, tillstånd till kringföringsförsäljning.

17. Den ökade friheten anses böra medföra ökad kontroll över bryggeriernas

direktförsäljning: tillstånd för avhämtningsförsäljning enligt samma

regler som för återförsäljare, tillstånd för kringföringsförsäljning från tillverkningsställe

och nederlag enligt särskilda regler samt skärpt uppsikt

över försäljningen genom länsnykterhetsnämnder och polismyndigheter.

18. Alla tillstånd till utskänkning av rusdrycker och detaljhandel med Öl

(utminutering såväl som utskänkning och även bryggeriernas kringföring)

skall meddelas för fyraåriga oktrojperioder, gemensamma för alla tillstånd.

Ansökningar ingives till länsnykterhetsnämnden (enligt alternativ II systembolaget),

som företager erforderlig utredning (infordrar yttranden från

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

179

de lokala organen) och upprättar förslag till försäljningens ordnande inom

länet. Förslaget prövas av länsstyrelsen.

19. En ny form av utskänkning av Öl inrättas, nämligen utskänkning efter

anmälan, vilken kan äga rum i personalmatsalar (militära mässar) och

kollektivhusmatsalar.

20. De nuvarande bestämmelserna om besiktning av utskänkningslokaler

upphäves. De nya bestämmelserna i livsmedelsstadgan om hälsovårdsnämnds

godkännande av serveringslokal anses i huvudsak tillräckliga, men Kungl.

Maj :t äger utfärda kompletterande föreskrifter.

21. Den särskilda partihandelsrätten för återförsäljare av Öl upphäves.

För skeppshandlarna har införts en särskild försäljningsrätt, som endast

avser proviantering av fartyg och som innefattar rätt till såväl partihandel

som detaljhandel.

22. Den kommunala nykterhetsvården blir i sina huvuddrag oförändrad,

men statsbidraget höjes till 80 % utan begränsning till viss maximisumma.

Härigenom förutses en väsentlig ökning av nykterhetsnämndernas resurser.

23. Länsngkterhetsnämndernas samtliga ledamöter utses av Kungl. Maj:t.

Ordföranden skall ha domarkompetens. Länsstyrelserna, socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen och landstingen (stadsfullmäktige) avger förslag.

24. Länsngkterhetsnämndernas personalutrustning förstärkes. ^ arje

nämnd får en kanslichef och en konsulent (i de minsta länen en kanslichef,

som tillika är konsulent) och de större länen dessutom en assistent. Samtliga

nämnder får heltidsanställd biträdespersonal. Då enligt alternativ II vissa tillståndsärenden

fortfarande skall handläggas av systembolagen kan vid detta

alternativ personalutrustningen hos länsnykterhetsnämnderna göras något

mindre.

25. Förslaget innebär en betydande personalminskning hos kontrollstyrelsen

och systembolagen. Övertaliga befattningshavare förutsättes i viss

utsträckning komma att användas inom nykterhetsvården. I en del fall skall

förtidspensionering tillämpas. Kontrollstyrelsens statistikavdelning överföres

till socialstyrelsen, vars nykterhetsvårdsbyrå även i övrigt förstärkes för

att kunna handlägga det ökade antal ärenden, som blir följden av nykterhetsnämndernas

och länsnykterhetsnämndernas upprustning.

26. Vid socialstyrelsens sida sättes en rådgivande nämnd i nykterhetsfrågor.

27. Kungl. Maj :ts cirkulär om nykterhetsundervisning ersättes eller kompletteras

med bestämmelser i undervisningsplaner och metodiska anvisningar

för olika undervisningsanstalter. Nykterhetsundervisningen skall ej betraktas

som särskilt ämne utan huvudsakligen ingå i ämnena biologi och

samhällskunskap. Läroboksnämnden skall åläggas tillse att läroböckerna

i dessa ämnen blir tillfredsställande ur nykterhetsundervisningens synpunkt.

1 den allmänna skolan skall undervisningen i alkoholfrågan huvudsakligen

förekomma i bestämda ämnen och klasser med det innehåll som närmare

anges i del III av kommitténs betänkande (SOU 1952: 12).

28. Vid yrkesutbildningen skall nykterhetsundervisning förekomma i mån

av behov. Särskilt föreslås bestämmelser rörande utbildningen av läkare och

social vårdspersonal. Även vid den praktiska yrkesutbildningen bör vissa kunskapsmoment

rörande alkoholens inverkan på arbetsresultaten inhämtas.

29. Särskild uppmärksamhet skall ägnas frågan om utbildningen av de

lärare, som skall meddela nykterhetsundervisning. Detaljerade förslag om

hur denna utbildning bör ordnas vid folkskolescminarierna, universiteten och

provårsulbildningen (de framlida lärarhögskolorna) har framlagts.

30. Den militära nykterhetsundervisningen skall återfå det omfång som

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

den hade under åren 1946—49. Särskilda fortbildningskurser för officerare

bör anordnas.

31. Centralförbundet för nykterhetsundervisning skall få ökade anslag

för att kunna fylla sin funktion som organ för nykterhetsundervisning och

nykterhetsupplysning. Kommittén föreslår såväl en ökning av verksamhetens

omfattning som en upprustning av den administrativa apparaten. Kungl.

Maj :t skall utse halva antalet styrelseledamöter.

32. Ökat stöd åt den organiserade nykterhetsrörelsen föreslås, bl. a. i form

av höjda anslag till instruktörer för nykterhetsupplysning.

33. Den vetenskapliga forskningen på alkoholfrågans område skall uppmuntras.

Förslag framlägges om en gemensam subkommitté till det medicinska

och det samhällsvetenskapliga forskningsrådet för stöd åt medicinsk

och social alkoholforskning. Klinisk alkoholforskning skall bedrivas vid ett

alkoholistsjukhus, som föreslås snarast möjligt komma till stånd. Möjligheterna

till teoretisk alkoholforskning utvidgas. Kommittén räknar med en

anslagsökning som skulle möjliggöra inrättande av en specialprofessur i

ämnet.

34. Kommitténs förslag innebär ingen nettoökning av det allmännas kostnader

för nykterhetsfrämjande åtgärder.

35. Kommittén framhåller slutligen att medicinska och sociala samhällsingripanden,

som inte är direkt inriktade på alkoholförtäringen, i många fall

har en betydande effekt, när det gäller att bekämpa alkoholmissbruket.

Kommittén pekar i detta sammanhang särskilt på ungdomens problem och

framhåller vikten av samhälleliga insatser i ungdomsvårdande syfte.

Alkoholdryckernas art och alkoholhalt.

Kommittén framhåller, att verkan av en alkoholhaltig dryck inte bara

beror på den absohita mängd alkohol den innehåller utan även på graden

av alkoholkoncentration och dryckens sammansättning i övrigt. Belägg för

denna uppfattning hämtar kommittén bl. a. i resultatet av de undersökningar

som på dess uppdrag utförts av laboratorn L. Goldberg.

Mot bakgrunden härav har kommittén dryftat olika åtgärder för att

främja en övergång till svagare drycker och har även ifrågasatt en sänkning

av alkoholhalten i några drycker.

En förskjutning av konsumtionsvanorna till svagare drycker finner kommittén

i och för sig önskvärd. Den hänvisar därvid till erfarenheterna från

de länder där vin- och ölförtäring dominerar. Skadeverkningarna blir där,

enligt vad kommittén funnit, relativt mindre — d. v. s. i proportion till den

i olika drycker förtärda mängden ren alkohol — än i vårt land där brännvinet

dominerar. Kommittén anser emellertid icke tillräckligt att enbart

uppmuntra bruket av svagare drycker, t. ex. genom skattelindring eller

slopande av restriktioner. Detta utvecklas närmare av kommittén sålunda.

Man riskerar i så fall att få endast det resultatet att konsumtionen av

svagare drycker ökar, medan de starkare dryckerna fortfarande konsumeras

som förut. För att nå ett verkligt positivt resultat torde det bli nödvändigt

att genom kraftiga prishöjningar eller restriktioner försvåra åtkomsten

av spritdrycker samtidigt som konsumtionen av vin och Öl främjas.

Kommittén är emellertid inte beredd att för närvarande föreslå några sådana

ingripanden. Om man i strid mot en utbredd sedvänja och opinion

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Knngl. Maj:ts proposition nr löt.

skulle söka försvåra åtkomsten av de starkare alkoholdryckerna, bleve risken

stor för olaga tillverkning, vilket skulle kunna leda till ett resultat motsatt

det avsedda. Om i framtiden av statsfinansiella skäl nya skattehöjningar

på alkoholdrycker måste göras, synes dessa emellertid böra koncentreras

till spritdryckerna, varigenom en gynnsam förskjutning av efterfrågan

torde kunna uppnås.

Den enda åtgärd som kommittén föreslår i den angivna riktningen är

att starkölsförbudet skall upphävas och starkölet tillhandahållas under i

huvudsak samma former som vin. Härvid har emellertid även överväganden

av annat slag spelat in, bl. a. intresset att kunna hålla alkoholhalten i

det vanliga ölet låg.

Icke heller beträffande frågan om sänkning av alkoholhalten i olika

drycker framlägger kommittén förslag annat än såvitt angår ölet. Såsom

nyss antytts förordar kommittén att alkoholhalten i det vanliga ölet hålles

låg. Den föreslagna högsta alkoholgränsen, 2,8 viktprocent, är densamma

som använts sedan andra världskriget men lägre än som förutses i gällande

pilsnerdricksförordning, 3,2 viktprocent.

Däremot vill kommittén icke göra formliga förslag om sänkning av

alkoholhalten i brännvinet. Härom yttrar kommittén.

Alkoholhalten är för närvarande minst 40 volymprocent (»renat», »taffel»)

och når i flera fall (»bords», »kron», »överste», gin m. fl.) upp till

46 volymprocent. Av våra grannländer har Danmark samma alkoholstyrka

som Sverige för motsvarande märken, medan Norge och Finland har i

genomsnitt 5—6 volymprocent lägre. Erfarenheterna från grannländerna

synes inte ge vid handen att den lägre alkoholstyrkan i någon större utsträckning

påverkar missbrukets omfattning. I Sverige har man emellertid

under de år, då 40-procentigt potatisbrännvin inte stått att få, utan konsumtionen

sökt sig till starkare märken, iakttagit en viss höjning av fyllerifrekvensen.

Av docenten Goldbergs undersökningar synes framgå att rusverkningarna

blir förhållandevis kraftigare vid en högre alkoholhalt i den

förtärda drycken. Det synes därför kunna övervägas att begränsa alkoholstyrkan

till 40 procent i'' sådana spritdrycksmärken, som ägnar sig för konsumtion

av stora konsumentgrupper. Någon större effekt av en sådan politik

torde man dock icke kunna vänta sig.

Kommittén framhåller att den föreslagna sänkningen av det vanliga ölets

alkoholhalt torde ha väsentligt större betydelse än en motsvarande sänkning

(12,5 %) av brännvinets alkoholhalt (från 40 till 35 volymprocent).

Brännvinet skulle även efter en sådan sänkning vara en kraftigt verkande

rusdryck, medan ölets styrka därigenom närmar sig den nivå, där märkbara

alkoholverkningar icke uppstår vid normala förtäringsmängder. I fråga

om ölet tillkommer också, enligt kommittén, önskemålet om eu enklare

och för allmänheten mindre besvärande försäljningslagstiftning. En sådan

möjliggöres genom en lägre alkoholhalt.

Kommittén upptar i förevarande sammanhang även frågan om tillverkning

och försäljning av cider. Det finns enligt kommitténs mening icke skäl

alt införa särskilda bestämmelser i syfte alt underlätta försäljning av detta

slags alkoholdrycker. Frågan kommer all upptagas till särskild behandling

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 Kungl. Maj.ts proposition nr iöl.

i en senare avdelning, i samband varmed kommitténs motivering närmare

redovisas.

Slutligen må nämnas att kommittén upptagit frågan om konsumtionen

av alkoholfria drycker bör stödjas av samhället. Utvecklingen på detta

område bedömes av kommittén vara mycket tillfredsställande och något

behov av statsingripande anses för närvarande icke föreligga. Intresset av

att alkoholfria drycker sättes i de alkoholhaltigas ställe föreslås emellertid

bli tillgodosett såtillvida att restauratör, som har rätt att utskänka alkoholdrycker,

skall vara skyldig att tillhandahålla alkoholfria drycker i tillfredsställande

urval. Kommittén dryftar även olika åtgärder i syfte att främja

uppkomsten av alkoholfria restauranger av god klass. Den finner dock

icke att något direkt ingripande från statens sida för närvarande är påkallat

i vårt land.

Beskattningen som nykterhetspolitiskt instrument.

Kommittén finner icke tillräckliga skäl ur nykterhetspolitisk synpunkt

att förbinda motbokssystemets avskaffande med en höjning av spritbeskattningen.

I sin motivering konstaterar kommittén, att konsumtionen av spritdrycker

liksom konsumtionen av varje annan vara är beroende av varans pris

och konsumentens inkomst, samt anför.

Ett flertal länder har av statsfinansiella skäl höjt spritskatterna. De prisstegringar

som blivit följden av skattehöjningarna har regelmässigt fört ned

konsumtionen under den nivå som den vid oförändrat pris skulle ha uppnått.

Varje skattehöjning som procentuellt inte varit allt för obetydlig har också

givit ett omedelbart utslag i konsumtionen. I de fall där denna nedgång icke

blivit varaktig har prisstegringen motverkats av inkomststegringar eller

icke-ekonomiska faktorer.

Till de länder, som under senare år till följd av sådana skattestegringar fått

relativt höga spritpriser, hör också Sverige. Nederländerna torde under de

senaste åren ha haft lägre priser än Sverige. Finland och Norge har endast

obetydligt högre. I det senare fallet bör dock observeras att brännvinet i Finland

och Norge är svagare än i Sverige. Danmark och England har däremot

fortfarande väsentligt högre priser. I följande sammanställning jämföres

priserna på de billigaste brännvinssorterna i de nordiska länderna vid årsskiftet

1950/51. (Under 1951 har ytterligare prishöjningar skett.)

Alkohol-

stvrka

Pris

per liter

Pris

i sv. kronor

per liter

Antal arbets- timmarper li- ter för indu- striarbetare

Danmark.......

....... 40

%

27,36 d. kr.

20,53

9,4

Finland.........

....... 34,2 %

800 mk

16,-

5,3

Norge..........

....... 36,1 %

21,43 n. kr.

15,54

6,2

Sverige.........

....... 40

0/

/o

15,— sv. kr.

15,—

4,9

Som synes är skillnaden i förhållande till Finland och Norge ganska liten

i tråga om det billigaste brännvinet. För dyrare spritsorter, särskilt importerade,

är skillnaden större. Redan enkel eau-de-vie, som i Sverige kostar

opaginerad Kontrollera mot PDF

1S3

Kungl. Mcij.ts proposition nr löt.

16,25 kr. per liter, betingar i Finland och Norge ca 26 kr. i svenskt mynt och

skotsk whisky är i dessa länder mer än dubbelt så dyr som i vårt land. Även

i Danmark är priserna betydligt högre än här.

Sedan 1932 har en viss utjämning skett mellan Sverige och Danmark i

fråga om spritpriserna. Det billigaste svenska brännvinet kostade 1913 50 %

mer än den danska akvaviten men betingade 1931 endast ca 1/4 av det danska

priset. Nu är det svenska priset ca 3/4 av det danska. Det danska realpriset

har sexdubblats sedan 1913, det svenska tredubblats. Den danska konsumtionen

per invånare har under samma tid gått ned till 12 % av 1913

års nivå medan den svenska fortfarande ligger kvar på ca 75 % av denna.

1913 var svenskens och danskens genomsnittliga utgift för spritdrycker

ungefär densamma, men i dag offrar svensken ungefär 3 1/2 gånger så mycket

som dansken för detta ändamål.

Olikheter i den svenska och danska utvecklingen beror till cn del på att

den danska inkomstutvecklingen icke är lika gynnsam som den svenska.

Men olikheten kan enligt kommittén icke helt eller ens väsentligen förklaras

av denna skillnad. Kommittén finner i stället orsaken i det svenska restriktionssystemet

och hänvisar därvid till de överväganden rörande systemets

verkningar, för vilka redogörelse lämnats i nästföregående avdelning.

Om restriktionssystemet försvinner kommer säkerligen, uttalar kommittén,

det höga prisets spärrverkan att bli starkare än hittills och trendens riktning

en annan och gynnsammare. Det föreligger icke tillräckliga skäl att

samtidigt påkalla en ytterligare höjning av spritbeskattningen. En ytterligare

anledning att icke höja priserna ser kommittén däri att man bör begagna

det gynnsamma tillfälle som nu erbjuder sig att helt stampa ut den illegala

hanteringen.

Kommittén tillfogar emellertid att det sagda tar sikte på skattehöjningar

som ökar rusdryckernas realpris. Vid försämring av penningvärdet bör enligt

kommitténs mening spritpriserna höjas i motsvarande mån för att ogynnsamma

verkningar på nykterhetstillståndet skall kunna undvikas.

Kommittén erinrar om att man vid ett tillfälle (år 1919) i vårt land tilllämpat

differentierade priser, billigare för mindre kvantiteter och med ti 11- läggsskatt på övriga inköp efter en progressiv skala. Förslag av samma innebörd

framlades för 1939 års urtima riksdag, som emellertid avslog detsamma.

Kommittén ställer sig avvisande till detta alternativ, varvid den

bl. a. framhåller riskerna för inköp och överlåtelser i förvärvssyfte.

Kommittén dryftar även frågan om den särskilda utskänkningsskatten

på sprit bör bibehållas. Skatten infördes år 1943 och syftade huvudsakligen

till alt motverka den stigning i utskänkning och fylleri som iakttagits

under år 1942. Kommittén framhåller att vissa fördelar skulle kunna

vinnas genom att inarbeta utskänkningsskatten i den vanliga omsättningsskatten

på rusdrycker. Detta skulle få betydelse när det gäller att komma

till rätta med den olagliga spritutskänkningen på utskänkningsställen utan

rättigheter. Emellertid finner kommittén att cn sänkning av restaurangspritens

pris skulle möta vissa betänkligheter ur nykterhetspolitisk synpunkt.

De skäl som föranledde att utskänkningsskatten infördes föreligger

enligt kommitténs uppfattning ännu. En sänkning av priset på restan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

rangspriten skulle kunna få viss psykologisk betydelse och uppmuntra

till ökad konsumtion, i synnerhet om kvantitetsbegränsningarna avskaffas.

Kommittén finner att fördelarna med att borttaga utskänkningsskatten icke

uppväger nackdelarna och föreslår därför icke någon ändring i nu gällande

bestämmelser.

Övergångstiden.

En omläggning av nykterhetspolitiken enligt kommitténs riktlinjer är enligt

dess mening ägnad att förbättra nykterhetstillståndet i landet. Detta

hindrar inte att man kan hysa vissa farhågor för att missbruket av spritdrycker

kan komma att öka under den närmaste tiden efter motboksransoneringens

avskaffande.

Kommittén har tagit del av erfarenheter från liknande omläggningar av

försälj ningslagstiftningen, som förekommit i andra länder. Fyra nykterhetspolitiska

förändringar synes erbjuda likhet med den föreslagna avvecklingen:

1) övergången i Norge den 2 maj 1927 från spritdrycksförbud till fri

försäljning av spritdrycker genom ett statligt monopolbolag, 2) övergången

i Finland den 5 april 1932 från totalförbud till fri försäljning genom ett

statligt monopolbolag, 3) övergången i Förenta Staterna i december 1933 från

totalförbud till fri försäljning i regel i privat regi, 4) övergången i Norge

den 1 januari 1946 från den starkt begränsade ransonen av 1,4 liter (2 helflaskor)

i kvartalet till fri försäljning med en samtidig prishöjning på 33 %.

Den sista övergången har ägt rum vid första årsskiftet efter ett krigsslut,

de tre tidigare under den »normala» mellankrigstiden, i Förenta Staterna

och Finland dock under en utpräglad lågkonjunktur.

Utvecklingen efter förbudens avveckling framgår av denna tabell.

Kon-

Året

Helt fria året

Normalt

år före

förbudet

junktur-

period

intill

upphä-

när-

mast

före

upphä-

Över-

gångs-

året

l:a

2:a

3:e

4:e

5:c ,

vandet

vandet

Norqe................

1913

1932/26

1926

1927

1928

1929

1931

1932

j Spritdryckskonsumtion,

liter per inv.1 ......

3,6

a2,l

2,0

2,2

2,3

1,9

1,7 |

1 Anhållanden för fylleri

per 1000 inv.......

22,8

15,4

13,0

12,9

13,5

13,7

13,1

11,1

11,5

Finland ..............

1911/13

1928/31

1931

1932

1933

1934

1936

1937

[ Spritdryckskonsumtion,

liter per inv.1 ......

1,9

*1,3

1,3

2,4

1,9

1,8

2,1

Anhållanden för fylleri

per 1 000 inv.......

26,9

24,0

22,0

27,6

32,3

•26,4

28,3

31,2

| Förenta Staterna ......

1911/13

1928/32

1932

1933

1934

1935

1936

1937

1938

1 Spritdryckskonsumtion,

liter per inv.1 ......

5,6

1

1,3

2,7

3,1

3,9

3,8

1 Konsumtionssiffrorna är för jämförbarhetens skull omräknade till 50 % alkoholhalt.

- Beräknad konsumtion, om förbudet upphävts vid årets början.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 15J.

Kommittén finner uppenbart att övergången från förbud till fri försäljning

icke åtföljts av någon större omedelbar ansvällning av fylleriet. Beträffande

konsumtionen anmärker kommittén att den faktiska stegringen under de

första åren är mindre än siffrorna utvisar, eftersom den olagliga handeln,

särskilt i Amerika, avvecklades endast successivt.

Övergången i Norge efter andra världskriget från sträng ransonering till

fri försäljning illustreras med dessa siffror.

Året. efter ransoneringens

Perioden

Året

Året

Senaste

närmast

närmast

för hår-

krigs- o.

före

före

daste

ranson-

kriget

kriget

ranson* 1

året2

l:a

2: a

3:e

4:e

5:e

(1936/39)

(1939)

(1942)

(1945)

(1946)

(1947)

(1948)

(1949)

(1950)

Spritkonsumtion, liter

1

(å 50 %) per inv.....

2,1

2,2

1,3

2,2

3,6

3,3

3,2

2,8

2,4

Anhållanden för fylleri

per 1000 inv.......

12,3

12,9

5,6

6,6

13,7

12,5

12,9

11,8

10,0

1 0,74 liter varannan månad.

1 2,8 liter under andra halvåret.

Kommittén anför.

Förändringarna i konsumtionen får ses mot bakgrund av att vin och framför

allt Öl försvann som konsumtionsalternativ under kriget och till en del

också under åren närmast därefter. Vidare inverkade knappheten på andra

konsumtionsvaror under och efter kriget i hög grad på alkoholinköpen. De

låga fyllerisiffrorna under kriget förklaras delvis av det bristfälliga beivrandet.

.

Även mot denna bakgrund väcker det förvåning, att en ransonering sa

hård som den norska under 1945 — under hela andra halvåret 2,8 liter per

inköpskort — icke kunnat hindra konsumtionen att uppnå samma nivå som

den fria försäljningen året närmast före kriget, 2,2 liter per invånare.

Beträffande fylleriet ligger det första fria året 7 % högre än år 1939. Det är

en stegring, som icke överskrider storleken av vanliga konjunktursvängningar.

Under de senaste åren har fyllerisiffrorna sjunkit starkt och ligger

nu under förkrigsnivån i motsats till i Sverige. 1951 års siffra är den lägsta

som hittills noterats för Norge i fredstid.

Kommittén konstaterar, alt de ogynnsamma övergångsföreteelserna i

samtliga fyra fall måste ha varit av ringa storleksordning.

Man har enligt kommittén anledning att vänta att verkningarna av den

föreslagna omläggningen i vårt land blir ännu mindre framträdande än på

något annat håll. Kommittén pekar på att Sverige redan i utgångsläget har

högre konsumtion än i något av de sju länder, vars förhallanden studerats.

Genom snittsransonen är betydligt högre än i Norge 1945. Sverige har även

en nykterhetsnämndsorganisation som är väsentligt överlägsen vad som funnits

av motsvarande natur under de förut nämnda övergångsperioderna i

andra länder.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

En viss ökning av inköpen under en övergångstid anser kommittén dock

sannolik. Detta gäller icke så mycket missbrukarna, som visserligen torde

kunna få överlåten sprit billigare under det nya systemet men redan nu kan

förse sig med berusningsmedel i så stor omfattning att en eventuell ökning

inte kan tänkas få någon större betydelse. Kommittén räknar inte heller

med att den stora massan av skötsamma konsumenter kommer att nämnvärt

oka sina inköp. Det finns emellertid säkerligen åtskilliga personer, som inte

är missbrukare i alkoholistlagens mening men som då och då berusar sig.

Av dessa kommer sannolikt en del att fira den nyvunna friheten med stora

inköp och därav följande berusning och fylleriförseelser. Även för en del

ungdomar, som nu hindras av åldersbestämmelserna, torde detta gälla. Med

tanke på dessa finner kommittén betydelsefullt att de kommunala nämnderna

så snart som möjligt blir fullt kapabla att uppfylla de krav som ställes

på dem.

Sammanfattningsvis uttalar kommittén att vissa övergångssvårigheter inte

torde kunna undvikas. Men kommittén anser icke dessa omständigheter utgöra

något skäl emot den föreslagna reformen. Om man anser att denna

gör nytta på lång sikt, bör man hellre välja en kortare tids olägenheter än

avstå från en förbättring för framtiden. Erfarenheterna från andra länder

talar enligt kommitténs åsikt för att övergångssvårigheterna dels blir relativt

obetydliga, dels kommer att få tämligen kort varaktighet.

Reservationer in. in.

Herr Uttersiröm har, såsom framgår av nästföregående avdelning, icke

kunnat ansluta sig till kommittémajoritetens uppfattning om det nuvarande

restriktionssystemet utan anser att motbokssystemet bör bibehållas. Inom

ramen för detta föreslår han emellertid vissa reformer. Sålunda bör behörighet

att inköpa rusdrycker tillkomma envar till myndig ålder kommen person.

Härifrån bör endast undantagas vissa misskötsamma, och förprövningen

innan motbok utfärdas bör endast utgöra en formell åtgärd, ett konstaterande

av att anmärkning icke föreligger. Kvinnor bör alltfort ha lägre

tilldelning än män, och tilldelningen för äkta makar bör icke tillsammans

tå överskrida den tilldelning som skulle tillkomma mannen såsom ensam

innehavare av inköpsrätt.

I reservationen föreslås vidare att alkoholhalten sunkes i de inhemska

breinnvinssorterna. Reservanten finner, att de av kommittén anförda skälen

talar för nyttan och lämpligheten av en sådan åtgärd, samt anför.

Då flertalet av de »större» brännvinsmärkena hålla upp till 46 procent alkoholstyrka,

skulle en sänkning till förslagsvis 40 procent för dessa medföra

en icke obetydligt minskad alkoholkonsumtion. Under år 1948 då tillgången

på 40-procentigt potatisbrännvin var mycket begränsad försåldes för konsumtionsändamål

41,2 miljoner liter spritdrycker. Omräknad till ren alkohol

motsvarar denna försäljning 2,60 liter per invånare. Denna genomsnittskonsumtion

skulle ha stannat vid 2,40 liter, om alkoholhalten hos spritdryckerna

under detta år hade uppgått till högst 40 procent. Motsvarande

genomsnittliga konsumtionstal för år 1950 voro 2,60 liter och 2,45 liter.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Reservanten framhåller, att det föreligger en samväxling mellan det renade

40-procentiga brännvinets procentuella andel av försäljningen och antalet

fylleriförseelser. Det anförda belyses med dessa siffror.

År

1941

1942

1943

1911

1945

1946

1917

1918

1949

1950

Renat 40- procentigt

brännvin andel

av försäljningen

i %

Antal begångna

fylleriförseelser
-

48,68

43,22

10,69

18,57

17,51

21,54

29,27

12,64

40,24

35,29

37 216 ,

i minskning > ökning

43 032

> minskning !■ ökning

43 261

> ökning

38 326

1 minskning

37 118

> ökning

31 139

| ökning

30 692

| minskning

36 381

i ökning

35 672

i minskning

37 544

| minskning

| minskning

| minskning

| minskning

| ökning

| minskning

[ ökning

Reservanten fortsätter.

Det 40-procentiga brännvinet är framställt av dels potatissprit, dels cellulosasprit.

När det av potatissprit framställda brännvinet går ur marknaden,

övergår man i mycket stor utsträckning till inköp av brännvin av högre

alkoholhalt eller av andra varuslag av högre alkoholhalt än 40 procent.

Då det 40-procentiga brännvinet ånyo finnes att tillgå, återgår man till

detta.

Av detta framgår, att alkoholhalten icke nämnvärt påverkar valet av

brännvinsmärke och att det icke finnes någon medveten strävan hos allmänheten

att köpa spritdrycker av högre alkoholhalt. Någon risk för en

övergång till alkoholstarkare — och dyrare — utländska brännvinssorter

torde därför icke vara att befara vid en skälig sänkning av alkoholhalten

hos inhemskt brännvin.

Herr Onsjö, som i allt väsentligt anslutit sig till kommitténs uppfattning

i huvudfrågorna, förordar en successiv övergång till den föreslagna

fria försäljningen av spritdrycker, varvid han anför.

Man måste ha klart för sig, att den av kommittén föreslagna ordningen

med en praktiskt taget fri försäljning av spritdrycker kommer att särskilt

i övergångsskedet medföra en stark påfrestning, varigenom nykterhetstill
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ståndet löper fara att mer eller mindre starkt försämras. Det kan icke förnekas,

att man vid övergången råkar in i en period, beträffande vilken det

nu icke kan bedömas, huru allvarliga konsekvenserna kunna bli i nykterhetsavseende,

särskilt i betraktande av att de nykterhetsvårdande organen

knappast från början kunna ha erhållit sin avsedda utbyggnad och ej heller

förvärvat den nödiga rutinen för att fylla sin uppgift. Enligt min mening

hade det därför varit välbetänkt att under en övergångstid, förslagsvis

två år, behålla den nuvarande systembolagsorganisationen för utnyttjande

av den sakkunskap och kunnighet, som dess personal förvärvat på" förevarande

område. Motbokssystemet borde till en början vara kvar med fri

inköpsrätt, för att så snart erfarenheterna så gåve vid handen successivt avvecklas.

Jag anser med andra ord att man bör ha tillfälle att under en tid

pröva den fria försäljningen med bibehållande i stort sett av nuvarande

möjligheter till kontroll. Under tiden skulle det även bli möjligt att på ett

nöjaktigt sätt upporganisera de avsedda nykterhetsvårdande organen och

göra dem skickade att övertaga den krävande och ansvarsfulla uppgift, som

tillagts dem enligt kommitténs förslag.

Kommitténs expert regeringsrådet Klackenberg uttalar sig även i särskilt

yttrande för särskilda övergångsanordningar. Experten förordar vidare prishöjningar

i syfte att göra alkoholdryckerna svåråtkomliga samt anför.

Det väsentliga syftet med samhällets ingripande på ifrågavarande område

kan enligt min mening endast vara nykterhetens främjande. Med denna utgångspunkt

är majoritetsförslagets allmänna inriktning på att göra rusdryckerna

mera lättillgängliga icke godtagbar. Förslaget synes mig innebära

ett markant underskattande av de möjligheter, som lagstiftningen i

vidsträckt mening innefattar såsom nykterhetsfrämjande instrument. Väl

har jag blivit övertygad om det befogade i kritiken av motbokssystemet för

dess ogynnsamma suggestiva verkningar.

Men om den individuella kontrollen måste uppgivas, är jag för den

skull icke beredd att göra avsteg från nykterhetssträvandenas gamla grundprincip,

att samhällsintresset kräver att rusdryckerna i en eller annan form

görs svårtillgängliga. Då en ransonering genom systembolags- och serveringspersonal

visat sig vara ett mindre ändamålsenligt medel att begränsa

tillgängligheten, bör andra åtgärder prövas i syfte att nedbringa den erkänt

alltför höga spritkonsumtionen och den oroväckande omfattningen av alkoholskadorna.

Olika medel kan därvid tänkas. Kommittén redovisar ett omfattande

internationellt erfarenhetsmaterial, som belyser de framgångsrika

verkningarna av den för ett nationalekonomiskt betraktelsesätt naturligaste

metoden, nämligen att genom priset reglera svårtillgängligheten. Men kommittén

drar inga slutsatser därav och uttalar rentav att vid ett avskaffande

av motbokssystemet i enlighet med förslaget tillräckliga skäl inte föreligger

att samtidigt påkalla en ytterligare höjning av spritbeskattningen. I

den mån häri icke ligger en drastiskt överdriven tro på motbokssystemets

skadlighet, framstår detta resonemang som nykterhetspolitiskt reaktionärt.

Den, som inte bara viil överlämna åt nykterhetsnämnder och andra socialorgan

att i etterhand taga om hand alkoholens offer, nödgas väga den ena

allmänna restriktionen mot den andra. För min del ser jag i prishöjningen

pa rusdrycker en restriktion, som är lätt att genomföra och tillämpa, eftersom

den blott kräver ett beslut av statsmakterna; som icke är mera odemokratisk

utan ur denna synpunkt snarare mera tilltalande än åtskilliga andra

prisregleringar, eftersom den avser en umbärlig vara; och som icke heller

utlöser några sådana kontrasuggestiva verkningar som den individuella

kontrollen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1S9

Kungl. Mnj.ts proposition nr 151.

Övergången till fri försäljning bör enligt min mening ske med tillbörlig

försiktighet. Även den, som icke är anhängare av höga spritpriser på längre

sikt, bör kunna godtaga en provisorisk höjning såsom en hjälp att lösa

skarvproblemet. Oavsett prissättningen bör avskaffandet av restriktionssystemet

lämpligen icke genomföras på en gång utan ske successivt. En mångfald

möjligheter för ordningen vid avvecklingen är tänkbara. De nuvarande

restaurangrestriktionerna kan enligt min mening med fördel kvarstå i avvaktan

på erfarenheter av lättnaderna inom utminuteringens område. Även

den individuella kontrollen synes rimligt att borttaga stegvis. Någon större

risk att släppa loss den fria försäljningen för de skötsamma konsumenterna

lär icke föreligga. Detta steg bör kunna tagas, även utan att man inför

den omfattande statistiska registreringsapparat, som kommittén föreslår

och som knappast ger mer än ett kostsamt sken av kontroll. För de återstående,

icke prickfria konsumenterna, som väl utgör högst 10 procent av de

vuxna, förordar jag att eu efter enkla, schablonmässiga regler fastställd begränsad

inköpsrätt bibehålies under de närmaste åren.

Övriga i ovannämnda och andra reservationer och i det särskilda yttrandet

framförda förslag och synpunkter kommer att i erforderliga delar återgivas

i anslutning till de frågor, vartill de hänför sig.

Yttranden över nykterhetskommitténs förslag.

Kommitténs uttalanden och förslag i allt som icke rör lagstiftningen om

försäljning av rusdrycker och maltdrycker har överlag fått ett mycket gynnsamt

mottagande, även om erinringar framföres i åtskilliga stycken.

Förslagen i fråga om försäljningslagstiftningen har rönt stort intresse

och flertalet yttranden ägnas till större delen åt dessa frågor jämte nykterhetsvården.

Meningarna om hur försäljningen av alkoholdrycker framdeles

bör ordnas är delade. Såsom framgår av redogörelsen i nästföregående avdelning

är det dock endast ett fåtal som uttryckligen påyrkar att restriktionssvstemet

bibehålies eller anmält sådan tveksamhet på denna punkt att

de icke velat ta ställning. I åtskilliga yttranden yrkas emellertid att en

höjd spritbeskattning sättes i ransoneringssystemets ställe såsom spärr för

konsumtionen. Andra yttranden innehåller förslag om särskilda anordningar

vid övergången till fri försäljning. Dessa förslag går bl. a. ut på tillfälliga

skattehöjningar eller olika former av en successiv övergång till det nya försäljningssystemet.

Omkring hälften av de tillfrågade myndigheterna och

sammanslutningarna som yttrat sig i frågan har emellertid uttalat sig för

kommitténs förslag om fri försäljning utan samband med skattehöjningar

eller övergångsanordningar av här antytt slag.

Allmänna synpunkter.

Kommitténs uttalanden om målsättningen för samhällets nykterhetspolitik

i stort och dess rekommendationer om medicinska och sociala åtgärder

har upptagits till bedömning i flera yttranden, varvid man i allmänhet

anslutit sig till kommitténs uppfattning och understrukit vissa synpunkter.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Sålunda framhåller medicinalstyrelsen att stor betydelse måste — vid

sidan av undervisning — tillmätas alla åtgärder från samhällets sida som

kan vidiagas för att ordna sunda fritidssysselsättningar av olika slag för

ungdomen. Om upprustning av sjukvården i olika avseenden, av forskningen,

av undervisningen och upplysningen uttalar styrelsen det generella omdömet,

alt de är samhälleliga åtgärder av vilka man på lång sikt kan vänta

sig bestående resultat i bekämpandet av alkoholismen.

Länsstyrelsen i Stockholms län understryker nykterhetskommitténs uttalande

om angelägenheten icke minst ur nykterhetspolitisk synpunkt av

att ungdomsproblemen ägnas väsentligt större uppmärksamhet än som hittills

kommit dem till del. Enligt länsstyrelsens mening är det att beklaga

— och ägnat att förvåna — att de uppslag till ungdomssociala åtgärder som

framkommit i ungdomsvårdsutredningens betänkanden hittills icke tilldragit

sig större intresse från statsmakternas sida.

Synpunkter av liknande innebörd anföres av länsstyrelserna i Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Örebro och Västernorrlands län samt länsnykterhetsnämnderna

i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar vikten av att en stark

personlig ansvarskänsla i fråga om alkoholbruk inskärpes vid genomförandet

av den nya linjen för nykterhetspolitiken. Detta bör ske genom en intensifierad

nykterhetspropaganda och nykterhetsundervisning. Det är enligt

länsstyrelsens mening av vikt, att denna propaganda gives sådana ekonomiska

resurser att den kan utnyttja moderna propagandamedel och få en

framträdande plats i svenskt samhällsliv. Ökade resurser bör också ees

för personlig påverkan via olika slag av föreningsverksamhet. Hand i hand

med detta bör gå en förbättrad vård av de alkoholskadade, varvid särskild

vikt bör läggas vid den förebyggande vården.

På liknande sätt uttalar sig länsstyrelserna i Älvsborgs och Skaraborgs

län samt länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län.

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder framhåller ävenledes vikten

av intensifierade positiva åtgärder och uttalar sig för en samordning av de

direkt nvkterhetspolitiska åtgärderna med socialvården i övrigt. Härom anföres.

Liksom en kärnpunkt i förslaget om restriktionssystemets avskaffande

är att en väsentlig utbyggnad av de specialbetonade nykterhetsvårdande åtgärderna

och de medicinska behandlingsmetoderna måste ske och nvkterhetsvårdens

resurser utbyggas personellt och institutionsmässigt, så måste

även en utbyggnad ske på det sociala området. Den speciella nykterhetsvårdens

oupplösliga samband med den övriga socialvården ställer som ett

obetingat krav på samhället att när det stela, mera generellt verkande reslriktionssystemet

avvecklas, måste ett ökat utrymme beredas för insatser

i de individuella fallen.

Av särskild vikt är att samordningen förstärkes såväl mellan å ena sidan

den specialiserade nykterhetsvården och den allmänna socialvården som

även inom den senare. Även socialvårdens olika grenar måste ha till sitt

förfogande personella och ekonomiska resurser för att främja det förebyggande

och kurativa arbetet, intensifiera analysen av vårdfallen och tillämpa

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr löt.

191

familjeprincipen. De nödtillstånd som i många fall utgöra en orsak till alkoholism

och som i andra fall även bli en följd därav, med skadeverkningar

för familjen, måste socialvården söka råda bot för. Resurser måste skapas

för miljöbyte för olika familjemedlemmar, hustrurnas och barnens problem

måste beaktas. Som led i en sådan inriktning av arbetet bör familjerådgivningsbyrån

utbyggas, kursverksamhet anordnas för husmödrar, barnstugeverksamheten

utvecklas, och den psykiska barna- och ungdomsvården

utbyggas.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas ungdomsvården. Nykterhetskommitténs

utredningar visar vilken betydelse familje- och övriga miljöförhållanden

samt bostads-, arbets- och fritidsförhållanden ha för ungdomens alkoholvanor.

De samhälleliga åtgärderna måste inriktas i enlighet med detta.

Lösandet av ungdomens bostadsproblem är av utomordentlig vikt liksom

dess yrkesutbildning. I samma utsträckning som ungdomens intressen kan

länkas in på positiva intressen, förenings-, fritids- och hobbyverksamhet, så

vändes deras intresse bort från spriten. Ett betydelsefullt bidrag till saneringen

av ungdomens alkoholvanor utgör den fria föreningsverksamheten,

som alltså bör av samhället på olika sätt stödjas i ökad utsträckning.

I ett uttalande av Nykterhetsfolkets landsmöte 1953, som åberopas av

bl. a. flera nykterhetsorganisationer, framhålles betydelsen av positiva åtgärder

av olika slag. I fråga om ungdomen uttalar landsmötet.

Landsmötet måste beklaga, att nykterhetskommittén icke fullföljt sina

utredningar på detta område och anvisat bestämda åtgärder utan helt allmänt

hänvisat till ungdomsvårdskommitténs betänkanden. Det synes landsmötet

vara skäl för betydande insatser på detta område samtidigt som lagstiftningen

på alkoholförsäljningens och nykterhetsvårdens område förändras.

Främst håller landsmötet före, att ungdomsvårdskommitténs förslag till

ekonomiskt stöd från samhällets sida åt ungdomsorganisationerna skyndsamt

måtte förverkligas och en översyn ske av övriga hittills icke genomförda

förslag från ungdomsvårdskommittén. Därigenom skulle samhället

verksamt bidraga till upprustningen av en av dess bästa bundsförvanter

ifråga om ungdomens fostran till målmedvetna och av de demokratiska idealen

burna medborgare.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning finner angeläget att ungdomens

första kontakt med spriten uppskjutes och förordar speciella åtgärder

för en opinionsbildning i detta syfte. Förbundet erinrar om ungdomsvårdskommitténs

förslag om statsbidrag till vissa organisationer, och anser att

som villkor för sådant bidrag skall gälla att spritdrycker icke får tillhandahållas

vid sådana tillställningar som organisationerna anordnar för sina

egna medlemmar.

De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse anför bl. a.

Då DKSN är livligt övertygad om att samhällets främsta möjligheter att

främja nykterhetssaken icke ligger på lagstiftningens område eller de restriktiva

ingreppen i allmänhet utan i samhällets stöd åt de förebyggande

åtgärderna och då främst de ideella och religiösa folkrörelsernas ungdomsfostrande

insatser, vill DKSN livligt tillstyrka, att samhället på olika sätt

skänker sitt ekonomiska och moraliska stöd åt dessa ungdomsrörelser. På

samma sätt som stödet åt nykterhetsupplysningen denna gång inordnas

som ett bestämt och viktigt led i samhällets nykterhetspolitiska insatser, så

måste samhället även sc stödet åt de ideellt och moraliskt fostrande ung
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

domsorganisationerna som ett av sina främsta nykterhetspolitiska instrument

och icke som en njuggt tilltagen skänk åt organisationerna som sådana.

Vid utformningen av detta stöd bör samhället med generös hand ge

folkrörelserna möjligheter att framgångsrikt konkurrera om ungdomen med

spritintressenterna och den sämre nöjesindustrin. Ur DKSN:s synpunkt

måste ett sådant stöd vara vida fördelaktigare än att genom statsanslag

frammana konkurrerande ungdomsrörelser i samhällelig eller kommunal

regi. I samtliga dessa stycken äger samhället icke några bättre bundsförvanter

förutom hemmet, skolan och kyrkan än just de av folket självt

skapade och uppburna ungdomsrörelserna, vilka icke är inställda på att

endast skänka ungdomen sysselsättning och förströelse — hur nödvändigt

detta än är — utan genom årtionden också visat sig mäktiga att fylla sina

yttre former med för demokratin omistliga ideella, moraliska och religiösa

värden. För den skull vill DKSN livligt tillstyrka, att samhället icke söker

lösa nykterhetsfrågan denna gång utan att i mycket hög grad beakta just

dessa allmänt ungdomsfrämjande åtgärder.

Landsorganisationen vill lägga särskild vikt vid de ansträngningar som

kan göras för att utforma och befrämja en mental-hygienisk och hälsofrämjande

verksamhet, inriktad på att förebygga eller bota de djupare liggande

personliga orsakerna till alkoholmissbruk. Sociala missförhållanden, som

visat sig ha inflytande på missbruket, bör om möjligt undanröjas. Landsorganisationen

understryker kommitténs åsikt att de sociala åtgärderna

främst måste vara inriktade på ungdomens förhållanden.

Uppfattningen all samhället mer än hittills skall använda sina resurser

till positiva nykterhetsfrämjande åtgärder understrykes i snart sagt alla

yttranden. Åtskilliga remissvar betonar att positiva åtgärder på längre sikt

ger bättre effekt än restriktioner. Kommitténs tanke att överflytta ekonomiska

och personella resurser från försäljningsorganisationen till nykterhetsvård,

forskning, undervisning och upplysning vinner direkt eller indirekt

stöd i det stora flertal bland yttrandena som uttalar sig för att restriktionssystemet

i en eller annan form avvecklas.

Även i övrigt vill man i sistnämnda yttranden godtaga den allmänna uppläggningen

av kommitténs förslag.

Vissa yttranden uttalar allmänna önskemål om ytterligare förenklingar i

lagstiftningen. Statens organisationsnämnd anser att alkohollagstiftningen

icke bör göras mera rigorös och komplicerad än som är oundgängligen nödvändigt

med hänsyn till nykterhetsvårdens intressen. Nämnden finner det

möjligt att vidtaga åtskilliga förenklingar och framlägger en rad förslag i

detta syfte. Svenska stadsförbundet understryker angelägenheten av att man

vid utformningen av de administrativa procedurer som alltjämt kan bli behövliga

inom alkohollagstiftningens område söker åstadkomma största möjliga

förenkling.

En övervägande kritisk hållning mot uppläggningen av kommitténs förslag

intas av de instanser som värnar om det nuvarande systemet. I några

fall riktar sig kritiken icke blott mot förslagen i vad de angår försäljnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

lagstiftningen utan även mot kommitténs sätt i övrigt att skilja sig från

sitt uppdrag. Sålunda anför kontrollstyrelsen.

I avd. III av sitt principbetänkande har kommittén under rubriken »Riktlinjer

för den framtida nykterhetspolitiken» upptagit en råd frågor av synnerligen

betydelsefull art. Kommittén gör i dessa frågor åtskilliga allmänna

uttalanden men underlåter i anmärkningsvärd utsträckning att framlägga

konkreta förslag. I regel inledes eller avslutas behandlingen av varje delspörsmål

i denna avdelning med en förklaring, att kommittén icke tagit

ställning till den diskuterade frågan eller att det ligger utanför kommitténs

utredningsuppdrag att föreslå preciserade åtgärder — oaktat kommitténs

uppdrag enligt direktiven var av synnerligen vidsträckt karaktär. I bästa

fall uttalar kommittén — efter ett åttaårigt utredningsarbete! — att den

behandlade frågan bör bli föremål för utredning eller »snarast bör tagas

upp till allsidig prövning av särskilda sakkunniga».

Styrelsen nämner en rad frågor, som kommittén enligt styrelsens uppfattning

bort lösa, bl. a. ungdomsfrågorna samt spörsmålen om skärpning

av fylleristraffen, begränsning av alkoholhalten i vissa spritdrycker och alkoholreklamen.

Efter en kritisk genomgång av kommitténs uttalanden om

riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken yttrar styrelsen, att man

måste fråga sig om icke kommitténs utläggningar i denna del trots allt ger

föga av värde som bärande riktlinjer för denna politik.

Frågan om en begränsning av alkoholhalten i vissa spritdrycker har, såsom

nedan närmare skall utvecklas, upptagits i flera andra yttranden. Här

må ytterligare nämnas att vissa instanser i likhet med kontrollstyrelsen

finner anledning att skärpa eller ompröva straffet för fylleri. Uttalanden i

sådan riktning göres av länsstyrelsen i Skaraborgs län och Centralförbundet

för nykterhetsundervisning.

Upplysning och nykterhetsvård.

Såsom den föregående redogörelsen utvisar vitsordas i yttrandena allmänt

behovet av ökade samhälleliga insatser för positiva nykterhetsbefrämjande

åtgärder. Detta gäller såväl forskning, undervisning och upplysning i alkoholfrågan

som omhändertagandet av alkoholskadade genom nykterhetsvårdens

olika organ. Vad nykterhetskommittén i denna del föreslagit har också

i stort sett godtagits i de allra flesta yttrandena, även om avvikande meningar

anmälts på olika punkter. Några remissinstanser betecknar emellertid

kommitténs förslag såsom otillräckliga. 1 ett stort antal yttranden framhålles

därjämte vikten av att de positiva åtgärderna insättes i god tid och

att exempelvis utbyggnaden av nykterhetsvården sker eller åtminstone påbörjas

innan den tilltänkta försäljningslagstiftningen träder i kraft.

Betänkligheter mot statliga insatser i den av kommittén föreslagna omfattningen

anföres å andra sidan av statskontoret som i fråga om upplysning

och därmed sammanhängande frågor finner att utrymme ej torde finnas

för så kostnadskrävande åtgärder som kommittén tänkt sig. Utbyggna
13

Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 191.

opaginerad Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

den av nykterhetsvården bör enligt statskontorets mening ske successivt.

Ökade statsanslag bör utga först i den man behov därav visar sig föreligga.

Såsom omnämnts i redogörelsen för kommitténs förslag kommer hithörande

frågor att anmälas i särskilda propositioner, varvid yttrandenas innehåll

torde närmare redovisas.

Försäljningslagstiftningen.

Remissorganens ställningstagande till nykterhetskommitténs förslag att

avskaffa motbokssystemet har redovisats redan i nästföregående avdelning.

Såsom där anmärkts är det åtskilliga som visserligen icke direkt motsätter

sig förslaget men som yrkar att höjda spritskatter sättes i motbokssystemets

ställe såsom spärr mot överdriven konsumtion; andra föreslår att övergången

till ett fritt försäljningssystem sker etappvis eller att eljest särskilda

övergångsanordningar göres. I det följande skall huvudsakligen återges

vad remissinstanserna anfört i fråga om övergången och om beskattningen

på alkoholdrycker. Framkomna förslag om reformer inom motbokssystemets

ram redovisas även. I anslutning till vad kommittén anfört i sina principiella

överväganden medtages också yttrandenas hållning i vissa andra frågor.

Till en början torde det emellertid vara lämpligt att ånyo redogöra för remissorganens

fördelning på de olika huvudståndpunkterna.

Kommitténs förslag att avskaffa motbokssystemet utan samtidiga prishöjningar

eller särskilda övergångsanordningar har biträtts i omkring hälften

av yttrandena. Denna ståndpunkt intages av fem länsstyrelser, åtta Iänsnykterhetsnämnder,

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige

i de allra flesta övriga städerna, nykterhetsnämnden i Malmö, nästan

alla nykterhetsorganisationerna, Landsorganisationen, Svenska Arbetsgivareföreningen,

Föreningen Sveriges landsfiskaler samt reservanter inom

bl. a. Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Fri inköpsrätt efter en på olika sätt anordnad successiv övergång men utan

skattehöjningar förordas av statskontoret, kommerskollegium, överståthållarämbetet,

fem länsstyrelser, länsnykterhetsnämnden i Uppsala län, stadsfullmäktige

i Linköping, Systembolagens personalförening, Systembolagens

KontroUföreståndareförening samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Aven i vissa yttranden som går emot förslaget om fri inköpsrätt uttalas varningar

mot en brådstörtad övergång.

Länsstyrelserna i Kalmar och Gotlands län, länsnykterhetsnämnden i

Stockholms län och nykterhetsnämnden i Göteborg föreslår, att priserna på

spritdrycker höjes under övergångstiden. Samma yrkande i förening med

förslag om successiv övergång har framställts av länsnykterhetsnämnderna

i Kalmar och Norrbottens län. Sådan övergång jämte prishöjningar — de

senare dock utan uttrycklig begränsning till övergångstiden — förordas av

länsstyrelsen i Stockholms län och länsnykterhetsnämnderna i Östergötlands

och Skaraborgs län.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Prishöjningar på sprit utan uttrycklig begränsning till övergångstiden

föreslår — utom de tre sistnämnda myndigheterna — socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

fem länsnykterhetsnämnder, styrelsen för statens alkoholistanstalt

å Svartsjö, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet och Sveriges Blåbandsförening.

Kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar

skärpta spritskatter alternativt till fortsatt ransonering. Jämväl flera

av de instanser som eljest avstyrker eller ställer sig tveksamma till förslaget

om fri inköpsrätt uttalar, att prishöjningar på sprit blir nödvändiga om

förslaget genomföres. Å andra sidan innehåller åtskilliga yttranden bland

de förut nämnda mer eller mindre bestämda gensagor mot skatteskärpningar

som icke förestavas av statsfinansiella skäl.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, fyra länsnykterhetsnämnder samt Sveriges

Hotell- och Restaurantförbund anmäler tveksamhet inför förslaget

och gör icke något formligt ställningstagande.

För fortsatt ransonering eller liknande anordningar uttalar sig slutligen

— utom kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Gävleborgs län — länsstyrelserna

i Kronobergs och Västmanlands län, stadsfullmäktige i Uppsala, styrelsen

för stadens alkoholistanstalt å Venngarn, Systembolagens förtroendenämnd,

Riksförbundet Landsbygdens folk samt reservanter inom bl. a. några

länsnykterhetsnämnder och borgarrådsberedningen i Stockholm.

Över gångsproblem.

Även de remissvar, som icke innehåller yrkanden om skatteskärpning

eller etappvis skeende övergång ger i stor utsträckning uttryck för bekymmer

i fråga om själva övergångstiden. Flertalet länsnykterhetsnämnder och

nykterhetsorganisationer samt åtskilliga andra instanser gör det till en

förutsättning för tillstyrkandet av fri inköpsrätt att nykterhetsvården upprustas

snabbare än kommittén tänkt sig. Några ser helst att upprustningen

är slutförd innan det nya försäljningssystemet träder i kraft. Andra förordar

att utbyggnaden åtminstone påbörjas i god tid dessförinnan. Liknande

yrkanden framställes i fråga om nykterhetsundervisningen och nykterhetsupplysningen.

Några remissvar, bl. a. från Svenska Arbetsgivareföreningen och flera

nykterhetsorganisationer förordar en brett upplagd upplysnings- och propagandakampanj

under övergångstiden. Landsorganisationen förklarar sig

beredd att medverka i en sådan kampanj.

I andra yttranden, exempelvis från länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs

län, framhålles i allmänna ordalag vikten av beredskapsåtgärder

för att kunna möta en eventuell ogynnsam utveckling under övergångstiden.

Följande av flera nykterhetsorganisationer åberopade uttalande av Nykterhetsfolkets

landsmöte 1953 torde få anses representativt för flertalet av

de överväganden som här antytts.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Enligt landsmötets mening kommer nackdelarna med ett bibehållande av

ransoneringssystemet att vara så stora, att de svårigheter, som kan väntas

bli förbundna med själva avvecklingen, i jämförelse därmed måste framstå

som ett problem av mindre omfattning. Landsmötet är visserligen icke övertygat

om, att svårigheterna vid övergången kommer att vara så begränsade,

som nykterhetskommittén har räknat med mot bakgrunden av sina undersökningar

av spritransoneringens slopande i Norge. Verkningarna av ransoneringen

kan förmodas vara mer djupgående i Sverige, där den har bestått

mycket längre än i Norge. Landsmötet anser emellertid, att den konsumtionsstegring

och den ökning av missbruket, som kan väntas i skarven mellan

de två försäljningssystemen, kommer att vara av övergående natur.

Med hänsyn till riskerna för ökad konsumtion och ökat missbruk under

den första tiden efter motbokssystemets avveckling föreslår landsmötet

särskilda beredskapsåtgärder, bl. a. en bred upplysnings- och propagandaaktion

för nykterhet i samband med övergången till de nya försäljningsreglerna.

Vidare förordas en snabbare upprustning av nykterhetsvården än

vad kommittén tänkt sig.

Liknande synpunkter anföres till stöd för det av bl. a. länsstyrelserna i

Kalmar och Gotlands län framförda förslaget om prishöjningar under övergångstiden.

De som förordar att övergången, med eller utan samtidiga prishöjningar,

sker etappvis åberopar också i regel farhågor för övergångstiden. Detta

synes vara det huvudsakligaste skälet för flera länsnykterhetsnämnder. I

andra fall framställes förslagen även mot bakgrunden av en mer eller mindre

kritisk inställning till kommitténs framställning av motbokssystemets

verkningar. Detta gäller bl. a. yttrandena från överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Uppsala, Södermanlands och Älvsborgs län samt Sveriges centrala

restaurangaktiebolag.

Några av nu ifrågavarande instanser, såsom kommerskollegium och länsstyrelsen

i Stockholms län tillråder, utan att närmare angiva innebörden därav,

att övergången sker med försiktighet jämsides med positiva åtgärder.

Statskontoret håller före att ett slopande av motbokssystemet icke gärna

kan ske på en gång. Avgörande vikt torde nämligen böra tillmätas de erfarenheter

som kan vinnas under en övergångsperiod då vissa lättnader i

inköpsrätten varit i tillämpning. I sådant hänseende nämner statskontoret

uppluckringar, eventuellt upphävande av nu gällande begränsningar i inköpsrätten.

Säkrare underlag skulle under en sådan övergångsperiod erhållas

för ett bedömande av hur kontrollen över rusdrycksförsäljningen

skall ordnas och i vilken utsträckning en upprustning av de kommunala

nykterhetsnämnderna och länsnykterhetsnämnderna är påkallad vid ett

slopande av motbokssystemet.

Åtskilliga yttranden ansluter sig uttryckligen till den linje som inom

kommittén företrädes av reservanten Onsjö eller framställer förslag i samma

riktning.

överståthållarämbetet kan med hänsyn till den tvekan i frågan om motbokssystemets

avskaffande, varåt ämbetet givit uttryck, icke tillstyrka att

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

systemet slopas omedelbart och definitivt. Ämbetet förordar att under en

övergångstid av minst två år systemet bibehålies men utan någon kvantitativ

begränsning. Under övergångstiden skulle man få erfarenhet, hur en i

princip fri spritförsäljning skulle verka. Skulle erfarenheterna härav giva

vid handen att alkoholmissbruket skulle stiga, har man genom systemorganisationens

bibehållande möjlighet att återgå till motbokssystemet, självfallet

med de reformer som otvivelaktigt i och för sig är nödvändiga.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Södermanlands, Västernorrlands

och Uppsala län, av vilka den sistnämnda tillika förordar att den

tilltänkta, till socialstyrelsen knutna rådgivande nämnden vakar över utvecklingen

under övergångstiden och föreslår erforderliga åtgärder. En avveckling

på prov under kontroll av en rådgivande riksnämnd föreslås även

av Systembolagens personalförening och kontrollföreståndareförening. En

successiv avveckling efter de av Onsjö uppdragna riktlinjerna förordas vidare

av länsnykterhetsnämnderna i Uppsala och Norrbottens län samt stadsfullmäktige

i Linköping.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att den med stor tvekan biträder

kommitténs förslag och att det sker endast under vissa bestämda förutsättningar.

Sålunda bör den nya försäljningsorganisationen göras sådan att en

återgång till individuell kontroll kan ske om så erfordras. Länsstyrelsen

säger sig för övrigt icke vara främmande för tanken att man bör avveckla

systemet i etapper. En kraftig upprustning av nykterhetsvården bör enligt

länsstyrelsens mening vara vidtagen innan reformen träder i kraft. Länsstyrelsen

delar kommitténs uppfattning att det icke finnes tillräckliga nykterhetspolitiska

skäl för en ytterligare höjning av spritbeskattningen men

framhåller också, att om utvecklingen skulle bli otillfredsställande, en höjning

av spritpriserna kan övervägas som ett komplement till övriga nykterhetsvårdande

åtgärder.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs

län har beträffande övergången i huvudsak anslutit sig till de av kommitténs

expert Klackenberg framförda förslagen om en successiv avveckling

med bibehållande tills vidare av gällande restaurangrestriktioner.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag förklarar sig icke vara främmande

för tanken att det inom en icke alltför avlägsen framtid kan visa sig möjligt

och lämpligt att frångå restriktionssystemet som givetvis icke får bli

något självändamål och vars utvecklingsmöjligheter till större effekt på

missbruk och skador torde få anses skäligen begränsade. Med hänsyn till de

stora värden, som här står på spel för folkhälsa och folklig kultur överhuvudtaget

finner bolaget angeläget, att innan så sker åtgärder vidtagits, prövats

och vunnit stadga för ett tillbakaträngande av alkoholmissbruk och alkoholskador

i större omfattning än vad restriktionssystemet förmått. I den

mån gynnsamma erfarenheter av de nya åtgärderna vinnes, bör under mellantiden

sådana förenklingar i tilldelningsreglerna och den individuella

kontrollen genomföras som anses möjliga utan menliga återverkningar på

nykterhet stillståndet.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen framhåller, i anledning av att kommittén

föreslagit den 1 oktober 1955 såsom dag för ikraftträdandet, att bolaget

med hänsyn till tillverknings- och lagerförhållanden skulle föredraga

ett ikraftträdande den 1 september eller den 1 augusti. Bolaget vilt därför

förorda endera av dessa tidpunkter försåvitt det befinnes lämpligt även ur

andra synpunkter än de bolaget har att anlägga.

Höjda spritskatter; fortsatt ransonering.

Flera remissvar har, såsom förut nämnts, föreslagit höjda spritpriser

under övergångstiden för att möta därmed förbundna olägenheter.

Dessa olägenheter har av motiveringen att döma varit ett bärande skäl

även för några yrkanden om prishöjning som icke uttryckligen begränsats

till övergångstiden. Enligt medicinalstyrelsens mening kan det sålunda lända

till allvarliga olägenheter i varje fall under övergångstiden att, utan andra

motåtgärder än den föreslagna centrala registreringen, i princip släppa

utminuteringen fri. Styrelsen håller därför före att tungt vägande skäl föreligger

för att utminuteringens frigivande kombineras med en sådan höjning

av priset, att därigenom en övergång till spritdrycker med lägre alkoholhalt

eller lättare drycker befordras.

Principiella uttalanden till förmån för prishöjningar utan att detta direkt

motiveras med intresset att motverka övergångssvårigheter eller att

erhålla en spärr i motbokssystemets ställe göres av länsnykterhetsnämnden

i Västerbottens län, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet och Sveriges Blåbands

förening.

I övrigt förordas prishöjningar i syfte att åstadkomma sådan spärr eller

en spärr som är effektivare än ransoneringssystemet.

Sålunda anför länsstyrelsen i Stockholms län att åtskilligt torde tala för

att, därest man helt slopar restriktionerna beträffande utminutering av

spritdrycker, andra åtgärder måste vidtagas för att göra spriten svåråtkomlig.

Något annat praktiskt alternativ än en kraftig prishöjning torde

väl här knappast förefinnas.

Liknande synpunkter anföres i åtskilliga yttranden som antingen

vill tillstyrka att motbokssystemet avskaffas under förutsättning av prishöjning

eller framhåller att sådan höjning bör ske om systemet avskaffas

i strid med de i yttrandet anförda betänkligheterna, den där uttalade tveksamheten

eller där gjort avstyrkande.

Länsnykterhetsnämnden i Södermanlands län finner att statsmakterna

såsom en motåtgärd mot följderna av ransoneringssystemets slopande bör

allvarligt överväga en höjning av priset på spritdrycker och vin. En sådan

höjning torde enligt nämndens mening vara motiverad ej endast av omläggningen

utan även därför att spritpriserna kommit efter i den allmänna prisnivån.

Socialstyrelsen förordar höjda spritpriser för att erhålla en effektivare

spärr än ransoneringen. Styrelsen anför.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Målsättningen vid användningen av beskattningen såsom ett medel att

påverka alkoholkonsumtionen bör enligt styrelsens mening vara att åstadkomma

en nedgång av spritdrvckskonsumtionen i riket med minst hälften.

En skatteskärpning med sådan effekt måste emellertid befaras giva upphov

till icke önskvärda reaktioner i form av olagligheter av olika slag — även

i betraktande av att förutsättningar för affärsmässig insmuggling av spritdrycker

i stor skala icke längre torde föreligga i tillnärmelsevis samma

grad som under 1930-talet. Skärpningen av beskattningen ifråga om spritdrycker

bör därför ingå såsom ett led i en genomtänkt beskattningspolitik

ifråga om alla slag av alkoholhaltiga drycker. Huvudmålet för denna politik

skall då vara att kraftigt nedbringa spritdryckskonsumtionen och för

detta ändamål anpassa höjden av beskattningen å de alkoholsvagarc dryckerna,

så att dessa i väsentlig utsträckning komma att ersätta spritdrycker

i den stora allmänhetens konsumtion. Förverkligandet av nykterhetskommitténs

förslag om upphävande av starkölsförbudet skulle väsentligt öka

förutsättningarna för att åstadkomma en medelst beskattningen styrd övergång

från spritdryckskonsumtion till konsumtion av lättare alkoholhaltiga

drycker.

De svenska spritdryckskonsuinenterna ha hittills ådagalagt en kraftig resistens

mot skattehöjningar. Den skattestegring, som komme att erfordias för

att nedbringa spritdryckskonsumtionen i angiven grad, är därför med säkerhet

av en storleksordning som vida övergår hittills genomförda skattehöjningar

på detta område i vårt land. Styrelsen föreställer sig, att det härför

skulle krävas en genom skatteskärpning uppkommen prisstegring på den

billigaste brännvinssorten, som medförde att detta ökades med mer än hälften

av nuvarande pris. Det skulle motverka det avsedda syftet, om prisstegringen

ägde rum i etapper, som gåve konsumenterna tillfälle att i viss mån

vänja sig vid prishöjningarna. Det är i detta sammanhang icke ur vägen att

påpeka, att brännvinspriset i Sverige, även efter en så kraftig prisstegring

som med hälften av nuvarande pris, alltjämt skulle vara lägre än i Danmark

och icke uppgå till fullt två tredjedelar av priset på whisky i England,

allt räknat i svensk valuta.

En allmän invändning mot en kraftig höjning av spritdrycksbeskattnmgen

är, att den företrädesvis drabbar de måttliga spritdrycksförbrukarna men

lämnar missbrukarna oberörda samt att den på ett från social synpunkt

olyckligt sätt inkräktar på andra behov hos konsumenterna. Erfarenheterna

från den starka skattestegringen i Danmark jäva emellertid bestämt riktigheten

av denna uppfattning.

K ant rolls tijr elsen anser att valet måste stå mellan fortsatt ransonering med

måttlig prisstegring eller slopad ransonering med starka prishöjningar. Styrelsen

har utarbetat två alternativa förslag efter dessa linjer men tager icke

själv ställning i valet mellan de båda alternativen.

Styrelsen gör till en början ingående överväganden angående prisets roll

för alkoholkonsumtionens storlek. Därvid anför styrelsen.

När kommittén av jämförelserna med de utländska förhållandena konstaterar,

att konsumtionen av starksprit, trots frånvaron av individuella restriktioner

eller kanske just på grund härav, är väsentligt lägre i exempelvis England,

Danmark och Norge än i Sverige, synes man icke velat erkänna den

starki restriktiva verkan på konsumtionen av starksprit och den styrning av

konsumtionen över på svagare drycker som prissättningen haft i nämnda

länder.

Eftersom nykterhetspolitiken framförallt

England och Danmark från

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

tiden före första världskriget och i Norge från tiden efter andra världskriget

utgått i första hand från den förutsättningen att konsumtionen av spritdrycker

borde nedbringas, har man också därvid räknat med en övergång

till och ökning av konsumtionen av svagare alkoholhaltiga drycker. När sådana

ingriPanden i pris- och prisrelationer skett i jämförelseländerna, bör

därför jämförelseperioderna väljas så att återverkningarna härav kommer

med i bilden. I jämförelserna bör vidare medtagas den totala konsumtionen

av alkoholhaltiga drycker, varvid omräkning bör göras till kvantiteten ren

alkohol.

Sådana jämförelser ge otvetydigt vid handen, att man i några av jämförelselanderna

genom starka prishöjningar på spritdryckerna lyckats avsevärt

nedpressa konsumtionen och hyfsa dryckessedema. En illustration till att

en sänkning av realpriset medför en ökning av konsumtionen, ger utvecklingen

i Holland. Spritdryckskonsumtionen har där som en följd av starkt

sjunkande realpriser fördubblats från perioden 1933—1938 till år 1949. Detta

förhållande har ej särskilt påpekats av kommittén.

Enligt kontrollstyrelsens mening är kommitténs jämförelser mellan svensk

och utländsk prisnivå i flera hänseenden icke korrekt. En riktigare jämförelse

erhålles, framhåller styrelsen, om man utgår från de mest sålda spritdryckerna

i respektive länder och om man sätter priserna i relation till den

genomsnittliga industriarbetarelönen i respektive länder. Kontrollstyrelsen

har låtit göra en sådan beräkning och därvid kommit till följande resultat

(siffrorna avse sista kvartalet 1952):

Land

Spritdrycks-

märke

Sverige

»Renat»

Finland

Vapenbrännvin

Norge

Sprit 45 %

Danmark

Aalborg taffel

Akv.

Storbritannien

Gin

Whisky

Pris per liter i Arbetstimmar per

svensk valuta liter

Kr.

Index

Sv. = 100

Antal

Index

Sv. = 100

15,30

100

4,0

100

18,16

119

4,8

120

24,88

163

8,1

202

24,70

161

8,2

205

29,50

193

11,8

295

32,00

211

12,8

320

Enligt kontrollstyrelsens uppfattning är Sverige att betrakta som ett utpräglat

lågskatteland i jämförelse med Norge, Danmark och England. Styrelsen

erinrar vidare om den väsentligt större andel av nationalinkomsten

som alkoholutgifterna tar i England i jämförelse med Sverige. Dylika siffror

finnes i kommitténs material för England och Sverige, för England dock

endast fram till perioden 1933—38. Under nämnda period tog alkoholutgifterna

3,3 procent av nationalinkomsten i Sverige men 5,5 procent eller

65 procent mera i England, trots den väsentligt mindre konsumtionen av

spritdrycker i sistnämnda land. Vidare anmärkes att den norske arbetaren

för sin totala alkoholkonsumtion -— som i fråga om spritdrycker uppgår

till ungefär hälften av den svenska kvantiteten och i fråga om den totala

konsumtionen av spritdrycker, vin och Öl, uttryckt i ren alkohol, till mindre

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

än två tredjedelar av den svenska — använder en större andel av sin inkomst

än hans svenska kollega.

Kontrollstyrelsen anmärker att kommittén icke verkställt någon systematisk

analys av förhållandet mellan konjunkturförhållanden och alkoholkonsumtion.

Styrelsen finner ett utpräglat sammanhang i fråga om utvecklingen

av konsumtion, spritdryckernas pris och medborgarnas ekonomi samt

anför härom.

Det framgår å ena sidan, att alkoholkonsumtionen minskat under perioder

med stigande realpris på spritdrycker och sänkt reallön respektive sänkt

real nationalinkomst per invånare, och å andra sidan, att alkoholkonsumtionen

ökat under perioder med sjunkande realpriser på spritdrycker och

stigande reallön respektive höjd real nationalinkomst per invånare. Det bör

därvid observeras, att den reala nationalinkomsten per invånare stigit betydligt

mera än reallönen för industriarbetare under perioder av högkonjunktur

och konjunkturuppgång. Detta faktum återspeglar effekten av bättre

sysselsättningsförhållanden, större lyftning av vissa lägre inkomsttagares

standard än övrigas samt förbättringen av jordbruksbefolkningens villkor.

Dessa förhållanden komma icke till uttryck i redovisningen av reallönestegringen

för industriarbetare. Eftersom industriens arbetare huvudsakligen

äro sysselsatta i städerna, visar den större ökningen av den reala nationalinkomsten

per invånare att landsbygdsbefolkningens genomsnittliga realinkomst

stigit mera än stadsbefolkningens under dessa perioder.

När sålunda alkoholkonsumtionen under lågkonjunkturperioden i början

av trettiotalet sjönk med cirka 20 procent, minskade industriarbetarnas reallöner

endast med cirka 1 procent, samtidigt som den genomsnittliga reala

nationalinkomsten per invånare minskade med cirka 12 procent, i första

hand på grund av ökad arbetslöshet. Samtidigt höjdes realpriset på brännvin

med 70 procent. Konsumtionen ökade sedan åter från år 1933 till år

1938 nästan till 1931 års nivå, samtidigt som reallönerna för industriarbetare

ökade med 4 procent, den reala nationalinkomsten per invånare gick

upp med 42 procent och realpriset på brännvin sjönk med 4 procent. Mellan

åren 1938 och 1941, som markerar en ny period, under vilken sänkning

av konsumtionen skedde, inträffade även en sänkning av reallönerna jämsides

med en stark stegring av realpriserna på spritdrycker. Den period av

utpräglad högkonjunktur, som vi haft i Sverige under efterkrigsåren med

starkt stigande reallöner och kraftigt ökande real nationalinkomst per invånare

samt mellan år 1945 och år 1952 något sjunkande realpris för spritdrycker,

bekräftar ånyo sambandet mellan konsumtion, pris och inkomst.

Göres jämförelser mellan åren 1938 och 1952 visar det sig dock, att ökningen

i realinkomsten för industriarbetare med 37 procent och den väsentligt

större ökningen av den reala nationalinkomsten per invånare med 55

procent dock endast medförde en ökning i alkoholkonsumtionen med 5,5

procent. Att ökningen icke blivit större har samband med den stegring av

realpriserna på spritdrycker, som skedde under samma tid med fil procent,

men man torde få räkna med en fortsatt uppgång av konsumtionen om den

trend som förefinnes sedan 1945 får fortsätta, d. v. s. oförändrat eller sjunkande

realpris på alkoholdryckerna, stigande reallöner och växande real

nationalinkomst per invånare.

I detta sammanhang bör även påpekas att den välståndsutveckling som

av jämförelserna mellan reallöneutvecklingen för industriarbetare och ökningen

av den reala nationalinkomsten i betydligt större utsträckning

kommit landsbygdens folk lill del, mycket väl synes kunna förklara den

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

större ökningen av alkoholkonsumtionen i de områden som år 1913 voro lågkonsumtionsområden.

Kontrollstyrelsen har gjort en jämförande sammanställning av materialet

för England och Sverige och finner därvid ett liknande samband mellan

realpris, reallön och real nationalinkomst per invånare i England som det

tidigare för Sverige redovisade.

Till vad kommittén anfört om pris- och inkomstelasticitet i Sverige och

andra länder anmärker kontrollstyrelsen att det är mycket intressant att

se vilken konsumtionssiffra för spritdrycker man skulle komma till för Sverige,

om man, med användande av kommitténs uppgifter om priselasticiteten,

räknar fram den effekt en prishöjning upp till den engelska nivån

skulle få på den nuvarande konsumtionen. Styrelsen gör denna beräkning.

Priselasticitet enl. kommittén..........................

Spritdryckskonsumtion liter 50 % sprit pr inv. 1952 ____

Behövlig höjning av priset för att nå den engelska nivån

5,2

5,2 x no x 0,42

100

= 2,8 liter

— 0,42

5,2

no %

Styrelsen fortsätter.

Det framgår härav att man i Sverige — även bortsett från den stigande

priselasticitet, som sannolikt skulle inträda vid en så stark prishöjning som

till en fördubbling — skulle genom en sådan höjning kunna väsentligt nedpressa

konsumtionsnivån.

Om man däremot vid en så stor prisstegring skulle behöva räkna med så

hög priselasticitet, som engelsmannen Stone kommit fram till för England,

d. v. s. —0,7 (i stället för —0,42), skulle vi i Sverige komma ned till en

konsumtion av endast 1,2 liter per år och invånare.

Siffermaterialet rörande konsumtionsutvecklingen i Sverige och jämförelserna

med England och Danmark berättiga således till slutsatsen, att

den svenska konsumtionen genom kraftiga prishöjningar skulle kunna

komma att likna den engelska och danska.

När kontrollstyrelsen på grundval av det anförda utformar sina båda

alternativa förslag framför den tanken, att beskattningen bör bestämmas

i annan ordning än hittills, samt anför.

En prissättning på spritdrycker efter nykterhetspolitiska linjer borde i

stället utformas på det sättet, att statsmakterna fastställde priset med hänsyn

till önskad nykterhetspolitisk effekt och sedan uppdrog åt övervakningsmyndigheten

att, till dess statsmakterna annorlunda beslutade, justera det

sålunda fastställda priset i förhållande till reallön och den reala nationalinkomsten

per invånare, så att realpriset i förhållande till inkomstfaktorn behölls

oförändrat. Priset på brännvin synes därvid böra vara utgångspunkt

för prissättningen och fastställas vid den nivå som av nykterhetspolitiska

skäl anses riktigt.

Alternativet med fortsatt ransonering innefattar att det nuvarande motbokssystemet

i stort sett bibehålies. Vissa ändringar förordas emellertid.

Sålunda bör varje motbok utan särskild ansökan och utan tidsbegränsning

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

203

gälla för inköp i samtliga systemaffärer i riket. Nuvarande ordning att

huvudmannen för ett hushåll ensam erhåller motbok med eu för hushållets

behov avsedd tilldelning motsvarar enligt styrelsens mening allmänhetens

önskemål. Hinder bör dock icke föreligga för familj, som så önskar, att få

tilldelningen uppdelad på särskilda motböcker för de båda makarna. Om

tilldelningsprinciperna yttrar styrelsen.

Systemet med successivt ökad tilldelning vid stigande ålder bör ur nykterhetssynpunkt

bibehållas. Därvid synes en normalisering av tilldelningsskalan

lämpligen böra genomföras, så att normaltilldelningen kommer att

utgöra i åldern 21—24 år för gift man 1 liter i månaden, i åldern 25—28 år

för gift man 2 liter i månaden, för ogift man 1 liter i månaden och för ogift

kvinna 1 liter i kvartalet samt i åldern över 28 år för gift man 3 liter i månaden,

för ogift man 2 liter i månaden och för ogift kvinna 2 liter i kvartalet.

Med hänsyn till de självförsörjande kvinnornas ändrade ställning i

samhället och den fortgående utvecklingen av de kvinnliga alkoholvanorna

torde de för kvinnor nu angivna tilldelningsreglerna böra tillämpas med

en viss liberalitet, så att även högre tilldelningar kunna medgivas efter prövning

från fall till fall. Däremot skulle en generell ökning av de kvinnliga

ransonerna enligt kontrollstyrelsens uppfattning innebära, att man direkt

medverkade till en ökad överlåtelsetrafik.

I fråga om extratilldelning gör styrelsen sig till talesman för att försök

bör göras med differentierade priser så att högre pris uttages på den kvantitet

som lämnas utöver den fastställda ransonen.

Vid ett bibehållande av ransoneringssystemet bör dess verkan enligt kontrollstyrelsens

mening förstärkas genom en sådan skattehöjning, att realpriset

kommer minst upp till den högsta efterkrigsnivån, och därefter bibehålies

vid denna.

Till stöd för alternativet med höga spritpriser anför kontrollstyrelsen att

erfarenheten visar att inga restriktioner äro effektiva, så länge spriten är

billig, men att däremot en stark fördyring kan väsentligt nedbringa konsumtionen

av varan, även om densamma utan restriktioner får köpas var

som helst. Styrelsen fortsätter.

Effekten av en prishöjning blir givetvis större om den genomföres i ett

sammanhang än om den sker i etapper. De svenska skattehöjningarnas relativt

ringa effekt torde delvis sammanhänga med att de i första hand varit

avsedda att tillföra staten ökade inkomster och därför avvägts så, att konsumtionen

icke skulle mera avsevärt minskas. Om man nu av nykterhetspolitiska

skäl vill genomföra en skattehöjning, synes den däremot böra

vara så kraftig, att den åstadkommer en chockverkan likartad med den, som

åtföljde den danska skattehöjningen under första världskriget.

En mycket stark prishöjning kan otvivelaktigt medföra risk för ökad

smuggling eller olaga tillverkning. Under och efter första världskriget utgjorde

dylik illegal hantering ett jämförelsevis stort problem för vårt land.

I Finland är hembränningen alltjämt relativt vanlig, och i Norge ha under

de senaste åren tendenser till hemtillverkning av brännvin framträtt. För

Sveriges del vill det dock synas som om utrymme för närvarande skulle

finnas för en stark höjning av spritpriserna, utan att någon nämnvärd ökning

av den illegala hanteringen behöver befaras.

För de missbrukare, som redan nu betala 30—40 kronor eller mera för

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

en liter brännvin, torde även en mycket stark prishöjning icke verka avskräckande,

och dess direkta effekt på det grova missbruket synes därför

vara tvivelaktig. Däremot torde man ha allt skäl att antaga, att en stark

prishöjning skall — särskilt om den stödes av en ökad upplysning om alkoholbrukets

faror och en sund propaganda för bättre användning av inkomsterna

— för den icke missbrukande delen av befolkningen verka

bromsande på konsumtionen. Framför allt gäller detta den uppväxande generationen.

Härigenom skulle också på lång sikt rekryteringen av missbrukarkåren

minskas och missbruket därigenom på indirekt väg motverkas.

En fri försäljning av nu angivet slag skulle självfallet icke kombineras

med någon avstängning av missbrukare eller någon registrering av de gjorda

inköpen.

I fråga om valet mellan de båda alternativen erinrar kontrollstyrelsen

om de goda erfarenheterna från Danmark och England av höga priser samt

anför vidare.

Otvivelaktigt skulle det, sedan restriktionssystemets verkningar efter en

jämförelsevis lång prövotid befunnits vara relativt begränsade, vara av stort

intresse att praktiskt undersöka effektiviteten i vårt land av de höga prisernas

system.

Problemet har dock även en annan sida. Någon enhetlig inställning till

frågan om de alkoholhaltiga dryckerna råder icke i vårt land. Vissa grupper

i samhället anse varje alkoholförtäring förkastlig och mena, att lagstiftningen

bör direkt taga sikte på att nedbringa alkoholkonsumtionen och

främja ett helnyktert levnadssätt. Andra samhällsgrupper betrakta de alkoholhaltiga

dryckerna såsom en fullt legitim konsumtionsvara, ett njutningsmedel

jämställt med tobak eller andra för lyxkonsumtion avsedda varor.

För dessa senare samhällsgrupper skulle måhända ett slopande av ransoneringen

och en stark prisförhöjning å spritdryckerna framstå såsom ett

opåkallat ingrepp i vad som för dem ter sig som ett lojalt bruk av dessa

drycker. Avgörande för det slutliga ståndpunktstagandet till frågan blir

under sådana förhållanden, vilken ställning man bör intaga till det måttliga

alkoholbruket och i vad mån man anser det kunna krävas, att de lojala

brukarna frångå sina levnadsvanor med hänsyn till de allvarliga sociala

olägenheter, som missbruket medför. Bedömandet av detta spörsmål utgör

en fråga, vars avgörande tillkommer de beslutande statsmakterna och icke

de administrativa organen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län känner sig ytterst tveksam om kommitténs

förslag i sin nuvarande utformning bör läggas till grund för ny lagstiftning.

Länsstyrelsen kritiserar bl. a. det föreslagna registrerings- och

avstängningsförfarandet och uttalar att detsamma knappast torde innebära

någon förenkling av de nuvarande formaliteterna kring spritinköpen. Eftersom

alkoholen i sig själv är det suggererande elementet i människornas umgänge

med densamma, kommer enligt länsstyrelsens mening den friare tillgången

till alkohol att starkare påverka alkoholvanornas utbredning än vad

motboken och ransoneringen kunnat göra. En fri rusdrycksförsäljning utan

andra begränsningar än de av kommittén föreslagna finner länsstyrelsen

därför betänklig. Länsstyrelsen ifrågasätter ett förnyat övervägande av möjligheten

att antingen behålla nuvarande system med de modifieringar i till
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

205

lämpningen, som erfarenheterna visat vara påkallade, eller införa ett system

med fri försäljning till höga priser.

I några av de yttranden, där nuvarande system eller liknande

anordningar förordas, ifrågasätter man — i likhet med kontrollstyrelsen —

vissa reformer.

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner att den individuella inköpskontrollen

för de många missbrukarna och icke minst deras anhöriga utgör ett

visst om ock bristfälligt skydd. Kommitténs uppfattning, att de olovliga

överlåtelserna skulle minska om motbokssystemet avskaffas, finner länsstyrelsen

verklighetsfrämmande. Det måste, om kommitténs förslag går igenom,

bli mycket lättare för en missbrukare att skaffa den sprit han vill ha.

Länsstyrelsen anför vidare.

Länsstyrelsen anser att förprövning i någon form bör vara villkor för rätten

att inköpa spritdrycker från utminuteringsbolag. Det nuvarande restriktionssystemet

bör emellertid icke bibehållas. Det utgör i sin nuvarande

form en dyrbar överorganisation. Den vida övervägande delen av svenska

folket, kanske uppåt 90 procent av hela den vuxna befolkningen, skulle av

all erfarenhet att döma icke missbruka rusdrycker även om försäljningen

vore fullständigt fri. Nykterhetspolitikens primära mål måste vara att tillrättaföra

de uppenbara missbrukarna och hindra de potentiella missbrukarna

att bli det. Kan detta mål nås utan allmän ransonering, bör denna

avskaffas. Det bör vara möjligt att åstadkomma ett system, som tillgodoser

kravet på vittgående förenklingar utan att göra inköpsrätten oberoende av

all tillståndsprövning. Envar som uppnått 21 års ålder bör ha rätt att, om

ingen nykterhetsanmärkning föreligger mot honom, erhålla ett bevis om rätt

att inköpa rusdrycker utan begränsning. Ett sådant system bör för allmänheten

icke kännas mera betungande än exempelvis skyldigheten att söka

körkort, vilket också förutsätter intyg om nykterhet.

Länsstyrelsen anser därför att frågan om utminuteringens ordnande bör

göras till föremål för fortsatt utredning.

Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar däremot endast att det nuvarande

systemet påbygges med vidgad upplysning bland ungdomen och kraftig

upprustning av nykterhetsvården.

Större delen av remissvaren kan, såsom den föregående framställningen

utvisar, godtaga en omedelbar eller successiv avveckling av motbokssystemet

utan prishöjningar. Flera av dessa yttranden innehåller därutöver gensagor

mot höjda priser. Uttalanden med denna innebörd göres av

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus

samt Västernorrlands län, länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län,

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige i Göteborg och

fyra andra städer samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Överståthållarämbetet anför.

Ämbetet vill för sin del bestämt taga avstånd från en lösning utav alkoholspörsmålet,

som innefattar någon mera väsentlig höjning av spritpriserna.

Skälen härför ha från så många håll framhållits, att det är överflödigt,

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

att närmare ingå på dem. Endast den synpunkten vil! ämbetet understryka,

att enligt ämbetets mening höjda spritpriser väl skulle medföra en väsentligt

minskad alkoholkonsumtion men till huvudsaklig del endast bland dem,

som äro att beteckna såsom i alkoholhänseende skötsamma medborgare —

dessa beräknas till 80 å 90 procent av rikets befolkning — under det att

en spritprishöjning skulle komma att sakna varje egentlig betydelse för alkoholmissbrukarna.

Övriga uttalanden i denna riktning har liknande innebörd.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Västernorrlands län förklarar därutöver

att ett restriktionssystem av en eller annan utformning torde vara

att föredraga såsom nykterhetspolitiskt instrument framför en ransonering

enbart genom spritbeskattning.

Sin mest tillspetsade form har gensagorna mot nykterhetspolitiskt motiverade

prishöjningar fått i yttrandet från Stockholms stadsfullmäktige och

nämnder. I socialrotelns sedermera godkända förslagsutlåtande anfördes.

Kraftiga prishöjningar skulle sålunda i första hand medföra, att måttlighetsförtärarna

i stor utsträckning skulle minska sin alkoholkonsumtion,

medan däremot missbrukarna skulle bibehålla sina alkoholvanor. För de

de sistnämndas del och för deras familjer skulle dessutom de sociala skadeverkningarna

av missbruket komma att förvärras till följd av de ökade utgifterna

för spritdrycker.

Även ur jämlikhetssynpunkter har man skäl att reagera mot den ordning,

som ställer vissa människor utanför möjligheterna till en måttlig och ur

sociala synpunkter acceptabel alkoholkonsumtion, medan åter andra skulle

kunna förskaffa sig obegränsade mängder av sprit. Man kan med andra ord

uttrycka saken så, att det nuvarande systemet medför, att en minoritet

missbrukare föranleder vissa intrång i den skötsamma befolkningens frihet,

medan det förslagna i förening med betydligt höjda priser skulle kunna

innebära, att en minoritet av missbrukare skulle starkt begränsa de skötsammas

möjligheter till alkoholkonsumtion.

Vad här anförts om spritpriserna tar givetvis endast sikte på frågan ur

nykterhets politisk synpunkt. Om av stats finansiella eller andra skäl en

ändring av priserna på alkohol liksom på andra varor aktualiseras, är detta

ett problem som får bedömas och avgöras från dessa senare utgångspunkter.

Den nya försäljningsorganisationen bör därför icke utformas så, att av

nykterhetspolitiska skäl kraftigt höjda priser återstår som det enda praktiskt

möjliga alternativet, därest den nya ordningen icke skulle motsvara allas

förväntningar. I valet mellan inotbokssystemet och fri sprit med nykterhetspolitiska

spritpriser skulle nämligen i dag en mycket stor del av opinionen

föredra det förstnämnda alternativet. Under alla förhållanden kan det med

fog sägas, att man i så fall redan nu, när avgörandet träffas om systemets

avskaffande, borde ha ställt den allmänna opinionen inför valet mellan att

bibehålla maximeringen och motboken eller att införa en ordning med

mycket höga priser. Allmänheten kommer eljest senare att med allt skäl

kunna säga, att den blivit vilseledd och inmanövrerad i en situation, där den

betagits möjligheten till ett verkligt val. Med förespeglingar om att motbokens

avskaffande skulle medföra en förbättring av nykterhetstillståndet

har den bringats att acceptera en ordning, där spritpriserna skola bestämmas

av nykterhetstillståndet.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

207

Stadskollegiet erinrade i sitt yttrande om kontrollstyrelsens ståndpunkt

att valet i realiteten torde komma att stå mellan ett bibehållande av restriktionssystemet

och kraftiga prishöjningar. Kollegiet kunde för sin del icke

godtaga påståendet, att endast dessa två möjligheter står öppna. Enligt stadskollegiets

mening måste ett realiserande av kontrollstyrelsens prisförhöjningsalternativ

inge mycket starka betänkligheter. Kollegiet vill härutinnan

särskilt understryka vad som anförts i socialförvaltningarnas utlåtande.

I detta sammanhang må ytterligare några uttalanden i fråga om spritbeskattningen

redovisas.

Landsorganisationen återger kommitténs uttalande, att vid en försämring

av penningvärdet spritpriserna bör höjas i motsvarande mån för att ogynnsamma

verkningar på nykterhetstillståndet skall kunna undvikas. Landsorganisationen

förklarar sig vilja i anslutning härtill endast erinra om att

spritbeskattningen hittills motiverats mera av statsfinansiella synpunkter än

speciellt nykterhetsfrämjande.

Sveriges Storloge av IOGT framhåller att nykterhetsfolkets landsmöte år

1944 uttalat sig för så höga skatter på alla alkoholhaltiga drycker att konsumtionen

verksamt nedbringas. IOGT finner att motbokens avskaffande

icke nödvändigtvis aktualiserar prisfrågan. En prishöjning på spritdryckerna

kan nämligen icke uppställas som ett villkor för motbokens avskaffande,

eftersom kravet på så höga skatter att konsumtionen verksamt nedbringas,

gäller oavsett om motbokssystemet skall bibehållas eller icke.

1 övriga nykterhetsorganisationers yttranden hävdas likaledes allmänt, att

prishöjningar är det enda på lång sikt verksamma medlet att nedbringa

konsumtionen.

Nationaltemplarorden avråder emellertid från att i närvarande läge göra

nykterhetspolitiskt motiverade prishöjningar, varvid orden anför.

I fråga om spritbeskattningen vill NTO betona dess enastående värde som

medel att förbättra nykterhetstillståndet. Samtidigt med avvecklingen bör

man emellertid icke höja spritbeskattningen. Den gynnsamma effekt som

ransoneringens avveckling måste beräknas ha på försöken att undanröja

den olaga sprithanteringen skulle äventyras, om man sammankopplade avveckling

och höjd beskattning. Gäller det åter höjningar i andra sammanhang

av denna beskattning vill NTO erinra om, att de höjningar som hittills

företagits i Sverige och i de länder, som ingår i Nykterhetskommitténs jämförelser,

alla varit motiverade av statsfinansiella eller andra ekonomiska skäl

och sålunda inte varit nykterhetspolitiskt motiverade. Detta synes ha varit

till fördel med hänsyn till den nykterhetspolitiska effekten. Det nuvarande

svenska utgångsläget ger också särskild tyngd åt denna synpunkt.

Generaltullstgrelsen framhåller att restriktionssystemets upphörande under

i övrigt oförändrade förhållanden kan antagas medföra vissa gynnsamma

verkningar med hänsyn till spritsmugglingen och annan därmed sammanhängande

olovlig rusdryckshantering. Om emellertid den fria inköpsrätten

skulle kombineras med skärpta priser på rusdrycker, kan det enligt

styrelsen befaras, att därigenom på nytt tillskapas en grundval för den

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

yrkesmässiga spritsmugglingen. Det låter sig svårligen bedöma vid vilken

prisnivå faran därför kan bli mera betydelsefull. Styrelsen finner dock att

erfarenheten av den för närvarande starkt florerande cigarrettsmugglingen

härvidlag utgör ett allvarligt memento.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund anknyter till den av kommittén

diskuterade tanken att slopa den särskilda utskänkningsskatten samt anför

härom.

Förbundet hävdar den uppfattningen, att skäl tala för slopandet av den särskilda

utskänkningsskatten.

Principiellt bör skillnaden mellan utminuterings- och utskänkningspriset

icke vara större än vad som motiveras av de med utskänkningen förenade

merkostnaderna. Detta ståndpunktstagande måste göra sig gällande med ökad

styrka, då den fria inköpsrätten genomföres för utminuteringen. Den person,

som av legitima skäl nödgas förlägga sina måltider till restaurant, bör icke

beskattas högre än andra. Utskänkningsskatten inbringade totalt under år

1951 38 miljoner kronor. Under samma år försåldes 42 miljoner liter spritdrycker.

Den prishöjning, som erfordrades för att kompensera ett bortfall

av utskänkningsskatten, skulle således utgöra 90 öre per liter. Ett slopande

av utskänkningsskatten kommer att medföra en allmän förenkling av skattesystemet,

det kommer också att bli lättare att komma till rätta med den

olagliga förtäringen av medhavda rusdrycker på näringsställen utan rätt att

utskänka sådana drycker, då prisskillnaden mellan de utskänkta och utminuterade

rusdryckerna minskas.

° ...

Åtgärder för att främja konsumtionen av svagare drycker.

Tanken att genom differentiering av skattesatserna främja en övergång

till alkoholsvagare drycker har upptagits i åtskilliga yttranden.

Sålunda förordar kommerskollegium, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

Systembolagens Kontrollföreståndareförening, Svenska Turisttrafikförbundet

och Svenska Arbetsgivareföreningen en skattedifferentiering mellan

olika alkoholhaltiga drycker i angivet syfte, men önskar icke allmän

prishöjning med nykterhetspolitisk motivering.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag finner en förskjutning i konsumtionen

från starkare till svagare drycker önskvärd, under förutsättning att

icke bruket av de svagare dryckerna erhåller en så vidgad utbredning, att

vinsten ur nykterhetssynpunkt av den uppnådda förskjutningen härigenom

utplånas. Detta mål skulle enligt bolaget kunna uppnås bl. a. genom att beskattningen

avväges så, att den gynnar konsumtionen av de alkoholsvagare

dryckerna. Bolaget framhåller också de betydande möjligheter i förevarande

avseende, som utformningen av vinstreglerna inom utskänkningen erbjuder

och anser, att dessa bör tillvaratagas i större utsträckning än vad

för närvarande är fallet. I den mån det blir ekonomiskt mera fördelaktigt

för utskänkningsinnehavarna att sälja de svagare dryckerna, kommer utbudet

av dessa att på olika sätt intensifieras.

Liknande ståndpunkt intar Systembolagens Kontrollföreståndareförening,

som har den bestämda uppfattningen att spritvanorna skulle mildras om

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 209

konsumenterna hade tillgång till såväl starköl som svagviner till billiga

priser.

Enligt kommerskollegium bör prissättningen på starköl och vanligt Öl

avvägas så, att priset blir en påtaglig faktor i konsumtionsvalet mellan starkare

och svagare alkoholdrycker vilket i förening med en lämplig avpassning

av alkoholstyrkan i maltdryckerna i väsentlig grad skulle kunna påverka

nykterhetsutvecklingen. Kollegium erinrar, att erfarenheten synes

visa, att skadeverkningarna i länder där Öl- och vinkonsumtionen dominerar

blir relativt mindre än t. ex. i vårt land, där brännvinet är den viktigaste

alkoholdrycken, och det finnes enligt kollegiets mening all anledning att

anknyta till dessa erfarenheter.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö samt stadsfullmäktige

i Hälsingborg uttalar att en skattehöjning som kan påkallas av statsfinansiella

skäl främst bör läggas på spritdryckerna.

Även vissa remissinstanser, som av nykterhetspolitiska skäl förordar prishöjningar

på spritdrycker, uttalar sig, såsom delvis framgår av det föregående,

till förmån för tanken att genom avvägning av beskattningen gynna

konsumtionen av svagare drycker. Sålunda önskar socialstyrelsen en genomtänkt

skattedifferentiering mellan olika alkoholdrycker såsom stöd för andra

prisåtgärder vid ransoneringens slopande. Systembolagens förtroendenämnd

anser, att olikheten i alkoholhalt hos inom landet tillverkade brännvinssorter

bör återspeglas i priserna. Andra instanser förordar att prishöjningen

i första hand eller uteslutande skall drabba de alkoholstarka dryckerna.

Detta är fallet med medicinalstyrelsen samt länsstyrelserna i Gotlands

och Västerbottens län.

Socialstyrelsen hävdar, såsom tidigare omtalats, att konsumtionen av spritdrycker

genom skattehöjning bör trängas tillbaka med minst femtio procent.

Detta mål bör enligt styrelsen underlättas om man främjar en övergång

till svagare alkoholdrycker medelst en relativt låg beskattning å dessa,

i förekommande fall genom lindring av nu utgående skattesatser. Styrelsen

framhåller, att en genomtänkt beskattningspolitik avseende alla slag av

alkoholhaltiga drycker bör kunna minska riskerna för illegal sprithantering.

Styrelsen påpekar också, att restauratörernas frihet att bestämma storleken

av sina vinsttillägg på de utskänkta vinerna är ägnad att minska vinernas

konkurrenskraft i förhållande till spritdryckerna.

Medicinalstyrelsen betonar, att priset å lättviner och starköl både vid utminutering

och utskänkning bör hållas så lågt, att en övergång till dessa ur

medicinsk och social synpunkt mindre skadliga varor skall ställa sig ekonomiskt

fördelaktig för konsumenten. I

I motsats till de nu nämnda tar vissa remissvar avstånd från tanken att

gynna de svagare alkoholdryckerna.

Länsnykterhetsnämnden i Södermanlands län uttalar att prishöjning på

både spritdrycker och vin hör allvarligt övervägas. Svenska Nykterhetsvårdsförbundet

önskar kraftigt höjda priser på spritdrycker, men understryker

14 Rihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

att priserna bör höjas även på andra slag av alkoholdrycker för att motverka

övergång till dessa.

Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län anför.

Beträffande alkoholdryckernas art och alkoholhalt har kommittén utan

att vilja föreslå några direkta ingripanden ansett det vara önskvärt att

åstadkomma en förskjutning av konsumtionsvanorna mot svagare dryckessorter

genom att uppmuntra bruket av sådana. Med hänsyn till svenskarnas

»inrotade» vanor att föredraga brännvin och jämställda sorter torde dock

risken vara stor, att man i så fall endast får det resultatet, att konsumtionen

av svagare drycker ökar, medan de starkare dryckerna fortfarande konsumeras

som förut, en utveckling som kommittén också är inne på. Ur nykterhetssynpunkt

torde det vara föga önskvärt att främja någon som helst konsumtion

av alkoholhaltiga drycker. Den måste som varande alltför hög i

stället motverkas, varför länsnykterhetsnämnden för sin del vill förorda

kraftiga prishöjningar på samtliga alkoholdrycker för att ej öka konsumtionen

av vare sig vin och Öl eller starköl.

Sänkning av alkoholhalten i vissa spritdrycker.

Allmänna önskemål om sänkning av alkoholhalten i brännvin har framförts

av länsstyrelserna i Stockholms och Skaraborgs län samt länsnykterhetsnämnden

i Jämtlands län.

Enligt kontrollstyrelsen bör man i första hand överväga en begränsning

av alkoholstyrkan till 40 procent i de brännvinssorter, som ägnar sig för

konsumtion av stora folkgrupper. Systembolagens förtroendenämnd förordar

sänkt alkoholhalt i nyssnämnda sorter, i de fall där icke en högre alkoholhalt

nödvändiggöres av tekniska skäl. Länsnykterhetsnämnderna i Älvsborgs

och Västerbottens län, stadsfullmäktige i Borås samt Folkpartiets

Kvinnoförbund uttalar sin anslutning till Utterströms reservation i denna

fråga. Stadsfullmäktige i Karlskrona föreslår att alkoholhalten i egentligt

brännvin fastställes till högst 40 procent. Sveriges centrala restaurangaktiebolag

förordar, att alkoholhalten i renat brännvin och motsvarande cellulosabrännvin

sänkes från 40 till förslagsvis 35 procent och alkoholhalten i

övrigt svenskt brännvin till förslagsvis 40 procent. Överståthållarämbetet

föreslår en successiv sänkning ned till den gräns, som hålles i finskt och

norskt brännvin samt, därest så låter sig göra, motsvarande sänkning av

alkoholhalten i eau-de-vie.

I allmänhet uttalas i nu nämnda yttranden att åtgärden skulle förmånligt

påverka nykterhetstillståndet och reducera många utslag av stötande och

skadligt missbruk.

Systembolagens förtroendenämnd anför följande.

Det är ostridigt, att de alkoholstarkare brännvinssorterna äro mera skadliga

än de svagare på grund av deras kraftigare rusverkan. Det finns icke

någon medveten strävan hos den spritdryckskonsumerande allmänheten att

köpa spritdrycker med högre alkoholhalt. Då det har förekommit en förskjutning

av konsumtionen till alkoholstarkare märken, har nämligen orsaken

härtill varit den, att upphörandet av tillverkningen av 40-procentigt potatisbrännvin

har kommit den stora del av allmänheten, som föredrar po
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

tatisbrännvin framför cellulosabrännvin, att hellre övergå till alkoholstarkare

brännvin än till 40-procentigt cellulosabrännvin. Då tillverkningen av

40-procentigt potatisbrännvin har återupptagits, har det skett en övergång

av konsumtionen till den alkoholsvagare brännvinssorten. Liksom det är

önskvärt, att konsumtionen av de alkoholsvagare rusdryckerna vin och

starköl ökar på bekostnad av spritdryckskonsumtionen, är det att eftersträva

att konsumtionen av spritdrycker blir mera inriktad på alkoholsvagare

typer.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag uttalar i huvudsak följande.

Erfarenheterna från krigsåren, bestyrkta av kommitténs medicinska undersökningar,

synas ge vid handen, att man i en sänkning av ifrågavarande

dryckers alkoholstyrka har en möjlighet att gynnsamt påverka nykterhetstillståndet.

Det synes föga konsekvent att ägna frågan om varje tiondels procent

alkoholhalt i maltdryckerna den uppmärksamhet som förekommer

men frånkänna alkoholhalten i de starkare dryckerna praktiskt taget all

betydelse. Såsom kommittén påpekat, ha vissa av våra grannländer svagare

standardspritsorter. Även i vissa andra länder ha en del av de i konsumtionen

dominerande märkena lägre alkoholhalt, än vad fallet är i Sverige.

Att en reducering av alkoholstyrkan i svenskt brännvin skulle medföra

konsumtionsövergång till andra och alkoholstarkare spritsorter torde icke

i någon större utsträckning behöva befaras, då såväl förbrukningsvanor som

priser torde verka återhållande på tendenser i sådan riktning.

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen framhåller att det inom vissa gränser

icke möter några tillverkningstekniska hinder att minska alkoholhalten i

det svenska brännvinet, om det ur nykterhetssynpunkt eller eljest skulle

synas önskvärt. Bolaget anför följande.

I detta sammanhang vill styrelsen framhålla, att alkoholstyrkan för okryddade

brännvinssorter som regel icke föreskrivits i de av Spritcentralen på

sin tid från de gamla spritfabrikerna övertagna tillverkningsrecepten. Alkoholhalten

för dessa sorter har emellertid, efter att i början av Spritcentralens

verksamhet något ha varierat, sedermera fixerats till vissa bestämda

procentsatser. Dessa ha därefter tillämpats under en relativt lång följd

av år. Ur tillverkningssynpunkt är det endast vissa starkt kryddade brännvinssorter,

i vilka högre alkoholhalt än 40 % är nödvändig. Skälet härtill

är att fällning eljest uppstår i drycken. Det svenska fyrtioprocentiga brännvinet

utgjorde under åren 1936—1938 66 % av hela brännvinskonsumtionen.

Under den senaste femårsperioden har siffran varierat mellan högst

66 % år 1951 och lägst 23 % år 1948, beroende bland annat på den fluktuerande

tillgången på potatisbrännvin.

I vissa uttalanden, bl. a. från reservanter inom Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

tager man emellertid avstånd från tanken att sänka brännvinets

alkoholhalt.

Ålcler för inköpsrätt.

Kommitténs förslag i fråga om åldersgränsen för inköpsrätt har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av flertalet av de instanser, som berört frågan.

Så är fallet med medicinalstyrelsen, överståthållarämbetct, länsstyrelserna i

fem län, länsnykterhetsnämnderna i fem län, stadsfullmäktige i tre städer,

Föreningen Sveriges landsfiskaler samt Nykterhetsorganisationen Verdandi.

opaginerad Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Ställningstagandet i flertalet nu nämnda yttranden uttryckes allenast på

det sätt att man tillstyrker kommitténs förslag om fri inköpsrätt vid 21 års

ålder för alla som icke av särskilda skäl avstängts.

Stadsfullmäktige i Borås uttalar emellertid, att uppnåendet av myndighetsåldern

ger den svenska medborgaren allmänna fri- och rättigheter och

pålägger honom personligt ansvar av en sådan omfattning, att en inskränkning

i förevarande avseende kan betraktas som en inkonsekvens. Det

befaras också att en sådan inskränkning kan förringa effekten av den upplysningsverksamhet

i nykterhetsfrågan som avser att stimulera den enskilda

medborgarens ansvarskännande.

Även i andra yttranden framhålles att 21-årsåldern är en i allmänna

medvetandet accepterad mognadsgräns.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför i huvudsak följande.

Länsstyrelsen ansluter sig till förslaget att inköpsåldern bestämmes till

21 år. Man kan inte bortse från att ungdomen av i dag lever under helt

andra förutsättningar än då systemet kom till. Nutidens ungdom har vid

myndig ålder i stor utsträckning redan erhållit sin yrkesplacering och fått

egna inkomster. Den tidiga äktenskapsbildningen är också ett bevis för ungdomens

mognad. Det synes vara verklighetsfrämmande att försöka påverka

denna ungdom ifråga om deras spritvanor genom att helt avstänga dem

från tilldelning. Det väsentliga torde främst stå att vinna genom fostran

och upplysning.

I några yttranden förordas dock högre inköpsålder än som föreslagits av

kommittén.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län ställer sig sålunda tveksam i

fråga om lämpligheten att bestämma inköpsåldern till 21 år och ifrågasätter

om den icke bör sättas högre.

Länsnykterhetsnämnderna i Södermanlands, Västmanlands och Kopparbergs

län, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet och direktören för alkoholistanstalten

Åsbrohemmet förordar en inköpsålder av 23 år, samt länsnykterhetsnämnden

i Kalmar län och stadsfullmäktige i Eksjö 25 år.

Länsnykterhetsnämnden i Jönköpings län, som med stor tvekan tillstyrkt

förslaget om fri inköpsrätt, anser att nu gällande åldersgräns bör bibehållas

även i framtiden.

Kontrollstyrelsen förordar för det fall att ett ransoneringssystem kvarstår

bibehållande av nuvarande ordning. Av styrelsens författningsförslag

framgår tillika att styrelsen beträffande det andra av densamma förordade

alternativet med fri försäljning och höga priser räknar med inköpsrätt från

fyllda 21 år.

Styrelsen har även gått in i kritik av kommitténs motiv för sänkningen

av åldersgränsen. Styrelsen finner förslaget överraskande i jämförelse med

andra av kommittén gjorda uttalanden. Vidare saknar styrelsen en motivering

för påståendet, att vid sänkt inköpsålder förtäringsmängderna visserligen

kan tänkas bli större bland de ungdomar i åldern 21—25 år, som

redan har fått förtäringsvanor, men att frågan knappast torde vara allvarlig

på längre sikt.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

213

Efter att ha erinrat om kommitténs motiv för fortsatt inköpsförbud i

åldrarna under 21 år anför styrelsen.

Inför denna sista upplysning frågar man sig, om kommittén icke bort

föreslå en ytterligare sänkning av inköpsåldern, för att icke den ungdom,

som är under 21 år, skall — trots att den annars skulle vara likgiltig för

spriten — lockas att utföra den sportprestation, som består i att skaffa

sprit. Kommittén synes emellertid nu ha full tillförsikt till ungdomarna under

21 år. »För deras del», säger kommittén, »har säkerligen ökad upplysning

i alkoholfrågan, bättre bildningsmöjligheter, lättare tillgång till aktiva

fritidssysselsättningar och andra reformer i fråga om den sociala miljön

en väsentligt större betydelse än spritförsäljningssystemet.» Någon

»sportprestation» för att trotsa inköpsförbudet räknar man tydligen inte

med bland ungdom som icke fyllt 21 år.

Såsom skäl för fastställande av högre inköpsålder anföres i yttrandena

huvudsakligen den under senare tid ökade alkoholkonsumtionen bland ungdomen

och de risker som är förbundna med att alkoholen göres lättare

tillgänglig för denna.

Länsmjkterhetsnämnden i Kopparbergs län anför.

Kommittén har genom sina undersökningar kunnat konstatera, att en

allt större utbredning av alkoholvanorna bland ungdomen gjort sig gällande

under senare år. Detta är ett förhållande, som enligt nämndens mening

är av allvarlig betydelse och bör ägnas största intresse. Minimiåldersgränsen

har hittills för de flesta motboksägarna legat vid 25 år. Kommittén

har efter sina undersökningar funnit lämpligt sammankoppla minimiåldersgränsen

med myndighetsdagen och alltså föreslagit en sänkning av

ifrågavarande åldersgräns till 21 år. Enligt nämndens mening innebär detta

ett tagande av alltför stora risker. Det torde stå klart för dem, som syssla

med nykterhetsvård, att många svårartade fall av alkoholism grundläggas i

de åldersgrupper, varom här är fråga. Kommittén anför rörande denna detalj

bl. a.: »svårigheten att forcera hindret kan medföra en särskild lockelse

att skaffa sprit» (hindret = förbud mot inköp för yngre åldersgrupper).

»Förbudet häremot inordnas därmed naturligt bland de inskränkande regler,

som det tillhör ungdomarnas beteendemönster att kringgå.» Nämnden

anser icke, att denna faktor, som nu tillmätes avsevärd betydelse, blir mindre

för att åldersgränsen, vilken väl får anses nödvändig, sättes vid så låg

ålder som 21 år och därvid sammankopplas med myndighetsdagen. Uteslutet

är väl icke, att »en särskild lockelse att skaffa sprit» därigenom sprider

sig till allt lägre åldersgrupper. Kommittén synes i sitt förslag till rusdryckslagstiftningens

utformning och dess framtida tillämpning ha tillmätt den

enskilde medborgarens lojalitet mot gällande författningar icke ringa betydelse.

Enligt nämndens mening borde liknande förutsättningar för lojalitet

förefinnas vid tillämpningen av författningen i den detalj, varom här är

fråga. Nämnden föreslår med hänsyn härtill, att minimiåldern icke sättes

lägre än vid 23 år.

Länsmjkterhetsnämnden i Kalmar län erinrar, att den fria inköpsrätten

kan innebära stora faror för dom som blir utsatta för olika miljöers alkoholvanor

i den ålder då miljöbyte ofta sker, innan ungdomarna kommit till

eu stadigvarande arbetsplats.

Socialstyrelsen, som icke framfört formligt yrkande beträffande inköpsåldern,

framhåller att eu avveckling av motbokssystemet, varigenom all

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ungdom från 21 års ålder skulle erhålla fri och obegränsad inköpsrätt i fråga

om spritdrycker, skulle innebära, att ungdomen icke längre hade behov av

att anlita överlåtelsetrafiken och att den faktiska prisnivån för en betydande

del av ungdomens spritdryckskonsumtion nedginge med mer än femtio

procent. En sådan genom motbokssystemets slopande uppkommen prisreducering

måste enligt styrelsen självfallet innebära stor fara för en ytterligare

försämring av ungdomens nykterhetstillstånd.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttrycker sin förvåning över att förslaget

angående inköpsåldern av kommittén rubricerats som en speciellt nykterhetsfrämjande

åtgärd.

Kommittén har föreslagit, att åldersgränsen för ombud — liksom enligt

gällande ordning — sättes vid 18 år. Endast ett fåtal instanser har berört

denna fråga, nämligen länsstyrelsen i Skaraborgs län, länsnykterhetsnämnderna

i fyra län, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet samt direktören för

alkoholistanstalten Åsbrohemmet. I samtliga dessa yttranden förordas samma

åldersgräns beträffande ombud som beträffande köpare. Svenska Nykterhetsvårdsförbundet

framhåller att det är principiellt oriktigt och ur kontrollsynpunkt

riskabelt med en lägre åldersgräns för ombud än för köpare.

Alkoholfria drycker m. m.

Frågan om stöd i olika former åt konsumtionen av alkoholfria drycker

har tagits upp i ett fåtal yttranden.

Vita Bandet uttalar, att staten bör ge allt tänkbart stöd åt forskning på

området liksom till framställning av och reklam för alkoholfria drycker.

Föreningen erinrar om att det råder stor okunnighet om förekomsten av sådana

drycker. Alkoholfria Hotell och Restauranger Andelsförening u. p. a.

framhåller att det vore av största värde om samhället stödde konsumtionen

av sådana alkoholfria drycker, som genom smak och kvalitet kan konkurrera

med alkoholdryckerna.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Göteborg, stadsfullmäktige i

Jönköping, Stockholms stadsfullmäktige och nämnder samt Alkoholfria

Hotell och Restauranger Andelsförening u. p. a. uttalar sin tillfredsställelse

över kommitténs förslag i fråga om tillhandahållande av alkoholfria drycker

å spritutskänkningsställe.

Länsnykterhetsnämnden i Älvsborgs län och stadsfullmäktige i Haparanda

förordar, att skyldighet att tillhandahålla sådana drycker i skälig omfattning

och till skäliga priser fastställes i överlåtelsehandlingarna respektive

utskänkningstillståndet. Vita Bandet framhåller, att den av kommittén

föreslagna bestämmelsen icke är tillräcklig utan bör kompletteras med skyldighet

att, där förteckning å drycker tillhandahålles, däri jämväl upptaga

alkoholfria drycker. Vita Bandet anser att varje restaurang även bör vara

skyldig att utan särskild beställning tillhandahålla sina gäster isvatten.

Svenska Läkarnas Nykterhetsförening ansluter sig till nyssnämnda yrkande

och föreslår därutöver, att Vin- & Spritcentralen och systembolagen förstän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

di o as att hålla lager av högklassiga alkoholfria drycker ävensom bedriva

upplysningsverksamhet på området. Stadsfullmäktige i Haparanda hävdar

att i utskänkningstillstånd skall föreskrivas, att förteckning å alkoholfria

drycker skall tillhandahållas gästerna.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser en ökad konsumtion av alkoholfria

fruktdrycker önskvärd och omtalar att bolaget på sistone vidtagit

vissa inledande åtgärder för främjande av en sådan utveckling.

Stöd åt alkoholfria restauranger förordas av kontrollstyrelsen, Sveriges

Nykterhetsvänners Landsförbund, Sveriges Storloge av IOGT, Nationaltemplarorden,

Vita Bandet, De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse samt Alkoholfria

Hotell och Restauranger Andelsförening u. p. a. De tre förstnämnda

organisationerna åberopar ett uttalande av Ngkterhetsfolkets landsmote ar

1953 av följande innehåll.

Ett problem, som har samband med frågan om de ekonomiska vinstintressena

inom alkoholhanteringen, är möjligheten att driva alkoholfria restauranger

av god klass i konkurrens med restauranger, som har utskanknmg av

rusdrycker. Oavsett själva vinsten av rusdrycksutskänkmngen medför rättigheten

att utskänka sådana drycker påtagliga vinstmöjligheter. Restauranger

med rusdrvcksutskänkning får darfor ofta i ekonomiskt avseende ett

övertag över de alkoholfria företagen. Det är ett uppenbart samhällsintresse,

att attraktiva alkoholfria miljöer skapas. Landsmotet finner det darfor vara

angeläget, att direkta åtgärder vidtagas för att uppna bättre jämställdhet i

det ekonomiska konkurrensförhållandet mellan restauranger med och restauranger

utan rusdrycksservering.

Länsstgrelsen i Kalmar län och länsnykterhetsnåmnden i Älvsborgs län

understryker betydelsen av att restauranger av god klass utan servering av

alkoholdrycker inrättas.

Senare utredningar m. m.

Såsom i inledningen omtalats har jag i samband med en preliminär genomgång

av nykterhetskommitténs betänkanden funnit skäl att igangsatta

kompletterande utredningar på vissa punkter.

Två av dessa utredningar har icke kunnat slutföras i så god tid att därav

berörda frågor kan anmälas i förevarande sammanhang. Detta gäller dels

utredningen angående åtgärder i syfte att främja ett alkoholfria umgängesliv,

dels den utredning som undersöker verkningarna på restaurangnäi ingen

av utskänkningsvinstens avveckling och därmed sammanhängande frågor,

drickspenningsfrågan inbegripen, 1953 års utskånkningsvinstkommitté.

Övriga utredningar har däremot färdigställts och remissbehandlats. Förslag

har sålunda avgivits av f. d. överdirektören Sven Almgren angående

avvägningen av beskattningen av spritdrycker, vin, maltdrycker och läskedrycker

I anslutning därtill har 1952 års kommitté för indirekta skattei

föreslagit viss skattehöjning på spritdrycker. 1953 års utredning angående

stöd åt nglcterhetsorganisationcr och ungdomsvårdande sammanslutningar

har i två särskilda promemorior framlagt förslag inom sitt ämnesområde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kommittén för motverkande av missbruk vid övergång till friare spritförsäljning

hai inkommit med utredning och förslag angående en upplvsningskampanj

under övergångstiden efter ett eventuellt avskaffande av motbokssystemet.

Förslag till åtgärder av annan innebörd för att möta svårigheterna

vid en eventuell övergång till ett friare försälj ningssystem har framlagts av

utredningsmän med uppdrag att verkställa en utredning angående tillfällig

förstärkning av nykterhetsnämnderna under övergångstiden, nykterhetsnämndssakkunniga.

Slutligen föreligger från en annan kommitté förslag

angående en försöksverksamhet med spritutskänkning utan samband med

måltid.

Sistnämnda förslag kommer att närmare beröras i en följande avdelning i

samband med andra frågor rörande utskänkning av spritdrycker. Almgrens

förslag såvitt avser vin och sprit samt kommitténs för indirekta skatter förslag

om höjning av spritbeskattningen har behandlats i propositionen nr 28

till innevarande riksdag. De av Almgren framlagda förslagen i vad avser beskattningen

av maltdrycker och läskedrycker upptages i särskild, i dag anmäld

proposition. Jämväl övriga kommittéers förslag behandlas i särskilda

propositioner.

De avgivna förslagen och däröver avgivna yttranden kommer därför här

nedan endast att återges i huvuddrag. Vissa av utredningsmännen gjorda

överväganden tjänar emellertid till belysning av vissa principfrågor rörande

den framtida nykterhetspolitiken —- särskilt frågan angående omfattningen

av de svårigheter som kan vara förbundna med en övergång till ett friare

system för tillhandahallande av rusdrycker — och skall därför redovisas

mera utförligt.

Förslag om beskattningen av olika drycker.

Beträffande den på Almgrens och skattekommitténs förslag grundade propositionen

nr 28 får jag hänvisa till propositionen. Jag vill endast rekapitulera

huvuddragen.

De av Almgren gjorda förslagen beträffande spritdrycker och vin innebar

bl. a. följande.

Spritdrycker. I avsikt att förenkla skattesystemet föreslås borttagandet

av tillverkningsskatten å brännvin. Detta utjämnas genom att en motsvarande

höjning vidtages av omsättningsskatten å spritdrycker, vilken även föreslås

konstruerad på annat sätt. Den skall såsom för närvarande beräknas

med dels en fast avgift per liter och dels en procentuell skatt men med den

skillnaden att den procentuella skatten icke beräknas på partipriset utan i

stället på utminuteringspriset, skatten inberäknad. En väsentlig nyhet är att

den fasta avgiften graderas med hänsyn till dryckernas alkoholhaft.

Utskänkningsskatten å spritdrycker föreslås skola utgå med 35 procent

å utminuteringspriset, lika för alla spritdrycker.

Vin. Omsättningsskattens procentavgift avses för alla viner skola beräknas

med dels 20 procent å utminuteringspriset och dels en fast avgift av 2,50

kr. per liter starkvin och 1 kr. per liter lättvin.

Utskänkningsskatten å starkviner föreslås bli beräknad med 30 procent

å utminuteringspriset. Utskänkningsskatten å lätta viner föreslås helt slopad.

I samband med lättnaderna i fråga om utskänkningsskatten å vin bör

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

restauratörernas frihet att själva bestämma utskänkningspriserna på vin

upphävas och dessa priser på samma sätt som utskänkningspriserna på spritdrycker

fastställas av kontrollstyrelsen efter enhetliga grunder.

Efter samråd med Almgren föreslog 1952 års kommitté för indirekta

skatter en ökning av omsättningsskatten för sprit med i genomsnitt fyra

kronor per liter, motsvarande en stegring av priset med omkring 25 procent.

Förslaget innebar icke någon realförändring av de senast 1950 bestämda

priserna utan avpassades så att det rymdes inom ramen för den

utveckling som sedan dess har ägt rum i fråga om priser och löner.

De genom propositionen nr 28 framlagda förslagen rörande beskattningen

av rusdrycker innebär i huvudsak följande.

I fråga om spritdrycker förordas en genomsnittlig höjning av omsättningsskatten

med ca tre kronor per liter jämte en härav betingad höjning av utskänkningsskatten

i syfte att i stort sett bibehålla den nuvarande relationen

mellan utminuterings- och utskänkningspriserna.

Vidare framlägges i propositionen förslag till annan utformning av beskattningen

av spritdrycker och vin i syfte att åstadkomma en såväl ur

nykterhetssynpunkt som teknisk synpunkt lämpligare avvägning av beskattningen.

Beträffande spritdrycker innebär förslaget bl. a., att den nuvarande

brännvinstillverkningsskatten avvecklas och inräknas i omsättningsskatten.

Sistnämnda skatt, som fortfarande skall utgå med en fast avgift

(6—8 kronor per liter) och en procentavgift (47 % av utminuteringspriset),

differentieras efter dryckernas alkoholhalt. Utskänkningsskatten å spritdrycker

föreslås skola utgå som en rent procentuell skatt. Skatten skall utgöra

40 procent av varans utminuteringspris.

I fråga om vinbeskattningen förordas att omsättningsskatten å starkvin

uppdelas i en procentuell skatt och en fast avgift per liter. Grundavgiften blir

2 kr. för liter och procentavgiften 25 procent av utminuteringspriset. I samband

därmed föreslås att den nuvarande minimiskatten slopas. Omsättningsskatten

å lätta viner skall enligt förslaget fortfarande utgå enbart som en

procentuell skatt (33 procent av utminuteringspriset). Utskänkningsskatten

för starkvin blir 30 procent av varans utminuteringspris. Utskänkningsskatten

å lätta viner föreslås borttagen.

Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 april 1954.

Beträffande maltdrycker (starköl, Öl och svagdricka) samt läskedrycker

innehåller Almgrens förslag i korthet följande.

Maltdrycker. Den särskilda skatten å vissa maltdrycker av klass I (s. k.

lagrat svagdricka) avvecklas. För maltdrycker av klass II sänkes skattesatsen

från 42 öre till 39 öre per liter, under förutsättning att alkoholhalten

bibehålies vid högst 2,8 viktprocent. Höjning av skattesatsen förordas, om

högre alkoholhalt skulle medgivas. Sålunda föreslås en höjning till 48 öre

per liter, om alkoholgränsen bestämmes till 3,2 viktprocent. För starköl

(klass III), vilket av nykterhetskommittén föreslagits skola frisläppas, höjes

skattesatsen, därest detta förslag genomföres, från 78 öre till 1,35 kr. per

liter.

Läskedrycker. Läskedrycksskatten sänkes från 21 till 15 öre per liter.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Utredningen har även behandlat frågan om skattebefrielse, hel eller partiell,

för läskedrycker, beredda av fruktmust (oblandad fruktmust är nu

skattefri), men har stannat vid att man tills vidare bör avvakta utvecklingen

beträffande förekomsten i marknaden av läskedrycker, beredda av fruktmust.

Emellertid har utredningen ansett, att frågan om statsbidrag åt fruktmustindustrien

för reklam bör upptagas i samband med den upplysningskampanj,

som torde komma att igångsättas vid ett eventuellt avskaffande av

motbokssystemet.

Förslagen i nu angivna delar behandlas såsom nämnts i en i dag anmäld

särskild proposition.

1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer och

ungdomsvårdande sammanslutningar.

Utredningen har framlagt särskilda förslag rörande nykterhetsorganisationerna

och de ungdomsvårdande sammanslutningarna.

I fråga om nykterhetsorganisationerna föreslår utredningen statsbidrag

som betydligt överstiger såväl nu utgående anslag som de av nykterhetskommittén

föreslagna. Utredningen har övervägt en form av bidragsgivning,

som på en gång skulle avse att effektivisera organisationerna och stimulera

dem till nya initiativ. Utredningen har därvid funnit, att ett sådant

syfte lättare skulle kunna uppnås, om anslaget delades upp dels i ett grundbidrag

till nykterhetsorganisationerna, dels i ett antal speciella bidrag för

vissa nykterhetsfrämjande åtgärder, vartill liksom för närvarande skulle

komma bidrag till instruktörsverksamhet samt bidrag till vissa övriga nykterhetsfrämjande

ändamål. Grundbidragen, som upptagits till sammanlagt

291 000 kronor per budgetår, skall lämnas i så fria former som möjligt och

tillgodose skiftande behov. De speciella bidragen däremot, med en årskostnad

av 525 000 kronor, förutsätter egna insatser från de bidragsberättigades

sida och skall sålunda ha karaktären av stimulansbidrag. De skall

i första hand stimulera organisationerna att i varierande former bedriva en

utåt riktad upplysningsverksamhet. Staten skall svara för högst 50 procent

av totalkostnaden för de ifrågasatta åtgärderna. Anslaget avses skola, med

tanke på övergångstiden, utgå med 825 000 kronor under budgetåret 1954/

55. Sammanlagda årskostnaden enligt utredningens förslag — vilket icke

omfattar Centralförbundet för nykterhetsundervisning — uppgår till

1 146 200 kronor och för budgetåret 1954/55 300 000 kronor mera eller

1 446 200 kronor. Det senare beloppet innebär i förhållande till riksstaten

för innevarande budgetår en kostnadsökning med 1 124 900 kronor.

Utredningens förslag beträffande stöd åt ungdomsvårdande sammanslutningar

innebär i huvudsak följande.

Utredningen anknyter till utgångspunkten för ungdomsvårdskommitténs

arbete. Det framhålles att en väsentlig del av de problem som hörde till ungdomsvårdskommitténs

uppgifter i sammanträngd form hänskjutits till utredningen

för att på nytt prövas i nu aktualiserade sammanhang. Utredningen

framhåller, att den hyser stark tilltro till de möjligheter i fråga om självfostran

och personlighetsdaning som föreningslivet erbjuder ungdomen.

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Under den begynnande anpassningen till de vuxnas samhälle utsättes ungdomen

för ett ofta ohämmat inflytande från krafter, vilkas huvudsyfte

många gånger endast är att dra fördel av ungdomens livshunger. Frågan om

i vilken utsträckning därför en sanering av nöjeslivet bör komma till stånd

genom restriktiva ingripanden från statsmakternas sida behöver enligt utredningens

mening närmare undersökas.

''Utredningen understryker, att dess uppdrag, som i huvudsak tar sikte på

ett aktivt stöd åt skilda ungdomssammanslutningars verksamhet, måste betraktas

som en begränsad men mycket viktig del av de möjligheter som står

till samhällets förfogande i arbetet på att lösa ungdomsfrågorna.

Planen för ett utbyggt stöd åt ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet

berör framför allt tre centrala områden, nämligen ungdomsledarutbildningen,

ungdomens fritidsverksamhet och behovet av instruktörer för ungdomsarbetet.

I debatten om ungdomsfrågorna har problemet om ledarutbildningen under

en följd av år kommit att stå i förgrunden. Utredningen framhåller, att

ungdomsledare av skilda slag utöver personliga kvalifikationer måste äga

åtminstone grundläggande insikter i sådana ämnen som berör vitala problem

för ungdomen och särskilt för dem som befinner sig i brytningsåren

sociala och psykologiska sammanhang, miljökunskap, ungdomsarbetets metodik

m. m. Särskilda statsbidrag bör utgå till ungdomsorganisationernas ledarutbildning.

Dessa bidrag bör begränsas till ämnen som kan anses gemensamma

för all ungdomsledarutbildning. Statsbidragen bör utgå enligt vissa

regler dels till regionala, dels till centrala kurser, dels slutligen till en längre,

mera avancerad försökskurs i skolöverstyrelsens regi.

Ungdomen bör genom samhällets stöd ges ytterligare möjligheter att forma

sin personliga utveckling på ett sätt som erfarenhetsmässigt visat sig

både socialt och psykologiskt ändamålsenligt. Skapande sysselsättning i

gruppgemenskap är ett av de viktigaste medlen till en sund personlighetsdaning.

Utredningen hyser den uppfattningen, att varje åtgärd, som är ägnad

att öka omfattningen av en på detta sätt karaktäriserad fritidsverksamhet,

på ett naturligt sätt bör motverka uppkomsten av dåliga vanor hos ungdomen.

Särskilt statligt stöd bör i fortsättningen utgå till fritt och frivilligt

organiserade grupper, som utövar en planlagd aktiv fritidsverksamhet enligt

särskilda normer. Förslaget berör både föreningslivets fritidsverksamhet och

den fritidssysselsättning, som stimuleras av kommunala myndigheter. Statsbidragsreglerna

är utformade i viss anslutning till dem som nu gäller för

s. k. ungdomscirklar.

I ett särskilt avsnitt om ungdomsidrotten framhålles, att ytterligare medel

bör komma idrottsrörelsen till godo i dess strävanden att finna sådana former

för ungdomsarbetet, att det värdefulla i idrotten kan främjas. Sådana

former av sportsliga sysselsättningar, som både kan ge måttligt utlopp för

ungdomens naturliga lust att tävla och samtidigt stärker dess sinne för natur

och bygd bör främjas. Det ökade statsstödet bör icke blott komma den

organiserade idrottsrörelsen till del utan även reserveras för ungdomsarbetet

i sammanslutningar utanför riksidrottsförbundet.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

För de riksomfattande ungdomssammanslutningarna är svårigheten att

förvärva och behålla kvalificerade instruktörer och konsulenter mycket

kännbar. Utredningen framhåller, att det inom föreningslivet är väl omvittnat,

hur betydelsefull dessa instruktörers funktion är, när det gäller att

höja det lokala arbetets standard, och vilken psykologisk roll instruktörerna

spelar såsom impulsgivare. Utredningen föreslår, att ett statligt stöd hör utgå

till en instruktörsverksamhet, som huvudsakligen bör inriktas på gemensamma

ungdomsfrämjande uppgifter inom de inånga gånger starkt artskilda

sammanslutningarnas verksamhet. I första hand bör instruktörernas uppgift

vara att bidra till ungdomens sociala fostran och att stimulera till en

kulturellt betonad eller annan lämplig aktiv fritidssysselsättning. Utredningen

framhåller som särskilt angeläget, att de instruktörer, som kommer att

arbeta med hjälp av statsbidrag, i största möjliga utsträckning riktar sig till

de ungdomar, som står utanför föreningslivet. Det föreslagna statsbidraget

för nästa budgetår omfattar bidrag till sammanlagt 32 instruktörer, av vilka

8 bör stå till förfogande för ungdomsarbetet inom idrottsrörelsen.

Utredningen förordar även, att en försöksverksamhet beträffande ungdomsinstruktörer

i vissa län bör igångsättas.

Erfarenheterna från nykterhetsorganisationernas och ungdomssammanslutningarnas

verksamhet liksom från det fria och frivilliga folkbildningsarbetet

visar, att gällande bestämmelser i fråga om tillgodoräknande av tid

för tjänstgöring inom sådana sammanslutningar medför svårigheter att förvärva

personer till dylika befattningar. Utredningen framlägger därför ett

förslag om meritvärdering av ifrågavarande befattningar och pekar även på

de formella möjligheterna till en förmånligare lönetursberäkning för sådana

befattningshavare, som övergår från vissa speciella instruktörsbefattningar

inom fria organisationer till statstjänst. Vidare föreslår utredningen, att

möjlighet till tjänstledighet med tillgodoräknande av lönetur bör kunna beredas

lärare eller andra statstjänstemän som för kortare tid övergår till

befattningar som instruktörer.

Med hänsyn till den allvarliga situation, som lokalbristen framkallat, finner

utredningen angeläget, att statsmakterna och kommunerna ägnar frågan

om skollokalernas upplåtande förnyad uppmärksamhet. Utredningen föreslår,

att Kungl. Maj:t genom cirkulär fäster huvudmännens för statliga,

kommunala och statsunderstödda utbildningsanstalter uppmärksamhet på

vikten av att ifrågavarande institutioners lokaler i största möjliga utsträckning

öppnas för det frivilliga bildnings- och ungdomsarbetet samt för annat

ideellt ungdomsarbete.

Det står emellertid klart för utredningen, att dessa åtgärder icke är tillfyllest.

Utredningen har därför kommit till den uppfattningen, att staten på

särskilda villkor i fortsättningen bör lämna ungdomssammanslutningarna

och nykterhetsorganisationerna bidrag till utrustning av egna eller av dem

disponerade lokaler. Den statliga andelen föreslås uppgå till högst hälften av

totalkostnaderna för utrustning och materiel till enklare reparationer och

maximeras till ett visst belopp för bidragsberättigade lokaler, inrymda inom

samma byggnad.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Det arbete som hemgårdarna utför, framför allt i storstäderna och industriorterna,

synes enligt utredningens mening få betraktas som ett viktigt

led i frivilliga sammanslutningars strävanden att förebygga asocialitet i skilda

former. Hemgårdarna bör bli avsevärt bättre rustade för sin uppgift i det

förebyggande ungdomsarbetet, och utredningen föreslår därför ett ökat statligt

stöd till hemgårdsrörelsen.

De av utredningen föreslagna nya statsanslagen och anslagshöjningarna

för budgetåret 1954/55 innebär i jämförelse med riksstaten för innevarande

budgetår en kostnadsökning av 2 678 800 kronor.

I avgiven reservation förklarar sig kommittéledamoten herr Lindbergson

icke kunna biträda förslaget om 32 instruktörer i ungdomsorganisationernas

och idrottsrörelsens regi.

Utredningen har i sin motivering anlagt vissa allmänna synpunkter på

behovet av nykterhetsupplgsning inför en förändrad alkohollagstiftning.

Utredningen ansluter sig i huvudsak till nykterhetskommitténs uppfattning

om motbokssystemet. Därvid framhåller utredningen, att gällande tilldelningskvantiteter

och ransoneringens konstruktion i övrigt utan tvivel

hos många har skapat olyckliga värderingar och präglat vissa föreställningar

om en av lagstiftningen godtagen konsumtionsnivå. Detta klargör

enligt utredningens mening att ett latent behov av vidgad nykterhetsupplysning

sedan lång tid tillbaka förelegat, vilket behov sålunda, oavsett eventuella

förändringar i nykterhetslagstiftningen, bör tillgodoses genom ökade

insatser från samhällets sida. Utredningen fortsätter.

Att ransoneringen spelat en viktig roll för uppkomsten av det nuvarande

vanemönstret i fråga om starkspritskonsumtionen innebär däremot icke

med säkerhet att systemets avveckling kommer att medföra att konsumtionen

kommer att minskas inom de grupper, som genom ransoneringen vant

sig vid en hög konsumtionsnivå.

För dem, som i sin konsumtion hållits tillbaka av den spärr, som den

nuvarande ransoneringen innebär, betyder uppenbarligen den nytillkommande

rätten till obegränsade inköp också en mer eller mindre omedelbar

risk för konsumtionsökning. Mera svårbedömbar ter sig situationen för de

kategorier, som ännu inte hunnit eller givits tillfälle att utbilda bestående

vanor. Sannolikt betyder emellertid en frihet, som dessa kategorier icke alltid

medvetet eftersträvat men som de i och med ransoneringens upphörande

vinner, avsevärda risker.

Utredningen finner utan vidare klart att samhället genom betydande insatser

måste försäkra sig mot de risker för försämring, som kan uppstå,

när ransoneringssystemet slopas.

Beträffande ungdomen räknar kommittén med särskilda risker. Utredningen

erinrar om kommitténs förslag att sänka inköpsåldern för flertalet

ungdomar från 25 till 21 år samt om de nuvarande höga priserna på den

illegala marknaden. Utredningen fortsätter.

Den spärrverkan, som det högre priset inneburit för denna kategori i

åldrarna mellan 21 och 25 år, kommer efter ransoneringens slopande att

bortfalla. Härtill kommer att den ökade tillgången till spritdrycker vid en

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Knngl. Maj:ts proposition nr 151.

fri försäljning även torde medföra ett allmänt prisfall för överlåtelsesprit,

vilket kommer att underlätta spritåtkomsten för ungdomar under 21 år och

för andra kategorier som i likhet med denna ungdom även i fortsättningen

kommer att vara avstängda från legala inköp. Slutligen kommer de lättnader

i fråga om utskänkningen, som nykterhetskommittén föreslår, även

att innebära risker för ökad konsumtion, varvid utredningen särskilt haft

att observera riskerna för ungdomen.

Osäkerheten inför följderna av ransoneringens slopande kräver enligt

utredningens mening en allvarlig omprövning av det behov av nykterhetsupplysning

och andra positivt verkande nykterhetsfrämjande åtgärder, som

skisserats av nykterhetskommittén. I god tid före övergången till ett fritt

försäljningssystem bör samhällets stödåtgärder för ett vidgat nykterhetsarbete

i skilda former ha hunnit verka. Folkrörelserna torde i detta arbete

komma att spela en framträdande roll, och de insatser som kan förväntas

genom dessa sammanslutningar bör, under förutsättning att ifrågasatta

aktioner är väl planlagda, tillmätas en avgörande betydelse. Särskild vikt

fäster utredningen vid de insatser som kan göras av nykterhetsrörelsen samt

av ungdomsvårdande sammanslutningar.

Utredningens olika förslag har vid remissbehandlingen fått ett över lag

gynnsamt mottagande.

Kommittén för motverkande av missbruk vid övergång till friare försäljning.

Denna kommitté föreslår en upplysningskampanj under 6—8 månader

under övergångstiden till ett friare försälj ningssystem med början en till

en och en halv månad före de nya försäljningsbestämmelsernas ikraftträdande.

Kampanjen skall bekostas av statsmedel men baseras på medverkan

av de stora organisationerna, vilka vid förhandlingar med kommittén allmänt

deklarerat att även de anser det vara en plikt att medverka var och

en på sitt sätt. Kampanjen är avsedd att utföras med alla traditionella medel:

medverkan av radio och press, användning av film, annonsering, affischering,

folders eller broschyrer, brevmärken, iläggsblad, instruktionsmaterial

m. m.

Kampanjens organisation föreslås bli en centralkommitté med arbetsutskott

konstituerat vid sammanträde med de stora organisationerna. På det

lokala planet föreslås lokalkommittéer i varje stad och kommun med stark

förankring i ortens organisationsliv. De sammanlagda kostnaderna för det

allmänna beräknas till 2 300 000 kronor.

Organisationerna föreslås medverka direkt och indirekt. Direkt torde

samtliga ifrågavarande organisationer var och en på sitt sätt kunna medverka.

För fackföreningarna föreligger möjligheten att utse särskilda arbetsplatsombud,

vilkas främsta uppgift blir att på olika sätt verka opinionsbildande.

Alla organisationer kan medverka till att sprida kampanjmaterial,

anordna möten av olika slag och på annat sätt verka opinionsbildande. År
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

betsgivare och personalorganisationer kan i samråd bedriva upplysning på

arbetsplatserna. Organisationerna bör självfallet beredas möjligheter att

framställa eget kampanjmaterial i samråd med kampanj ledningen.

Den indirekta medverkan kan främst bestå däri att t. ex. ungdomsorganisationerna

i ökad utsträckning bedriver öppen, allmänt ungdomsvårdande

verksamhet.

Kommittén föreslår att en eventuell övergång till friare spritförsäljning

lämpligen bör ske i början av oktober månad ett år utan allmänna val.

Slutligen föreslår kommittén, att frågan om en reducering av alkoholreklamen

under övergångstiden blir föremål för särskilda förhandlingar.

Kampanj ledningen bör vidare enligt kommitténs mening uppmärksamma

frågan om stöd åt reklamen för alkoholfria drycker.

Till grund för sina överväganden om behovet av de föreslagna åtgärderna

har kommittén lagt dels nykterhetskommitténs material, dels material som

framkommit genom egna undersökningar. Genom dessa undersökningar har

man kompletterat nykterhetskommitténs uppgifter om övergången i Norge

från ransonering till fri försäljning efter senaste världskriget; man har införskaffat

uppgifter från Finland från vissa förändringar beträffande vinförsäljningen

under de senaste åren. Slutligen har kommittén undersökt

erfarenheterna från Hälsingborg vid passfrihetens införande år 1952, varjämte

vissa attitydundersökningar utförts.

Om övergången i Norge 1945—1946 lämnar kommittén i huvudsak följande

uppgifter.

Det formella slopandet av ransoneringen skedde den 1 januari 1946. Samtidigt

höjdes priserna med 33 %. Emellertid blev efterfrågan så stor i förhållande

till tillgången, att redan från början en viss ransonering måste

tillämpas. Varje försäljningsställe fick sålunda endast sälja en viss mängd

per dag beräknad å grundval av försäljningsställets månadskvot, som i sin

tur var bestämd med hänsyn till den samlade tillgången på vin och sprit.

Rykten om ransoneringens återinförande ökade den allmänna oron och i

början av maj månad var efterfrågan större än någonsin. Trots inskränkning

av både kvot per dag och tiden för öppethållande måste försäljningen

på grund av varuknapphet helt upphöra fr. o. m. den 8 juni 1946.

Efter ett uppehåll på drygt en månad återupptogs försäljningen igen den

10 juli 1946. Då hade produktionen av spritdrycker koncentrerats på en

brännvinssort och kvantiteten per köpare begränsades till 2 flaskor åt

gången (4 vid försändelse). Vin såldes inte till att börja med, men sedermera

tillhandahölls svagvin och den 16 september borttogs prisregleringstillägget

på detta vin. Fr. o. m. den 11 november fanns det tillgång till

flera olika brännvinssorter och i december slopades kvantitetsbegränsningen.

En mindre höjning av alla priser inträdde fr. o. m. den 11 november

1946. Efter oktober 1947 var alla tillfälliga restriktioner slopade.

Konsumtionens utveckling och antalet för fylleri anhållna åskådliggöres

i tabellform här nedan.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Försäljningen av brännvin och vin i Norge 1938, 1939 och

1945—1952 i tusental liter.

År

Brännvin

per år ! genomsnitt

F i per månad

Vin

1938......................

7 661

638

4818

1939......................

7 880

657

4 862

1945......................

8 530

711

659

1946......................

14 458

■1314

2 239

1947......................

13 398

1117

2 631

1948......................

13 238

1103

2 987

1949......................

11436

953

2 872

1950......................

10 004

834

3 094

1951......................

8 747

728

3 663

1952......................

8 974

748

3 944

1 1946 försäljning endast under 11 månader.

Kommittén anmärker, att förkrigsåren samt 1945, 1951 och 1952 visar

för brännvinets vidkommande ganska likartade kvantiteter. Däremot är

konsumtionen påtagligt större under åren 1946—1948, medan 1949 och 1950

intar en mellanposition.

Fylleriförseelser i Norge månadsvis 1938—1939 och 1945—1950.

1938

1939

1945

1946

1947

1948

1949

1950

Januari ............

2 509

2 410

1603

4157

2 494

2 438

2 660

2 352

Februari............

2 697

2 545

1637

3115

2108

2 878

2 877

2 436

Mars ..............

3.397

3 306

1692

3 795

3 258

3156

3 230

3 045

April ..............

3 279

3 340

1943

3 770

3 258

3 620

3 209

2 953

Maj................

3185

3 159

1404

3 681

3 444

3 630

3 436

3 026

Juni................

3 075

2 954

1603

1682

3 562

3 558

3 331

2 841

Juli................

3198

3100

1903

4 528

3 973

3 977

3 604

3 235

Augusti ............

3 119

3 061

1938

4 297

4 044

3 783

3 251

3 067

September..........

3 279

3 689

1631

3 722

3 610

3 682

3 375

2 949

Oktober............

3 470

3 935

1837

3 752

3 410

3 626

3107

2 461

November..........

3 046

3 380

1520

2 970

2 956

3109

2 725

2119

December ..........

3126

2 965

1491

3 046

3 304

3 450

3 026

2 280

Hela året

37 362

37 844

20 202

42515

39421

40907

37 831

32 764

1951 = 31648, 1952 = 33 728.

Fylleriförseelserna ökade kraftigt, påpekar kommittén, vid själva övergången.

Emellertid var 1946 års siffror visserligen höga jämfört med

1945, men icke anmärkningsvärt höga, om man jämför med förkrigsåren.

Man måste dock beakta att spritförsäljning skedde- under endast 11 månader

1946. Kommittén anför vidare.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

225

Antalet fylleriförseelser var avgjort störst 1946 och lägst 1945. Åren 1947

och 1948 visar högre tal än förkrigsåren och betydligt högre än 1950, 1951

och 1952. Den starka nedgången under 1950 speciellt för oktober—december

kan bl. a. bero på den nedgång i konsumtionen, som följde efter den

25-procentiga prishöjningen den 25 september det året.

Man har gjort det antagandet, att de höga talen för fylleriförseelserna

1946 jämfört med 1945 skulle till icke oväsentlig del ha orsakats av bristfälligare

beivrande under krigsåren och tiden närmast efter befrielsen. Detta

antagande måste ses mot bakgrunden av månadssiffrorna 1945 och 1946.

Det är föga sannolikt att ökningen från 1 491 i december 1945 till 4 157 i

januari 1946 till någon mera betydande del skall kunna förklaras med skärpt

polisiär uppmärksamhet och effektivare beivrande av fylleriförseelser.

Det förefaller som om en mera markant nedgång av antalet fyllerianbåll-.

na inträffade först 1950, även om 1947—1949 visar avsevärt lägre tal än

1946. Konsumtionen av spritdrycker höll sig under åren 1946—1948 på en

förhållandevis hög nivå ehuru något lägre än 1946. Den minskar sedan

ganska märkbart ända till 1952, då en mindre ökning inträder.

Vid bedömningen av alkoholkonsumtionens och fylleriets utveckling i

Norge efter ransoneringens upphävande den 1 januari 1946 bör beaktas inverkan

av vissa speciella faktorer, som har sin grund i de särskilda tidsförhållandena

i Norge vid denna tidpunkt. Ransoneringen på spritdrycker var

den första av många tyngande ransoneringar som släpptes. Tiden närmast

efter kriget karakteriserades vidare av en utpräglad knapphet på varor och

samtidigt god penningtillgång. Arbetstillgången inom de grupper, där alkoholmissbruk

är relativt vanligt, torde ha varit avsevärt bättre än före kriget.

Dessa faktorer torde ha bidragit till att öka alkoholkonsumtionen. Härtill

kommer de psykologiska faktorer, som hänger samman med befrielsen frän

ockupationen och som åtminstone kortfristigt torde ha haft en viss inverkan

på människornas benägenhet att använda alkohol.

Det torde knappast vara möjligt att kunna på ett riktigt sätt särskilja inflytandet

på konsumtionsökningen från den 1 januari 1946 av å ena sidan

ransoneringens slopande och å andra sidan de övriga faktorer, som nu

nämnts. Det är emellertid uppenbart att själva frisläppandet åtminstone i

början medfört en påtaglig ökning av såväl konsumtion som missbruk. Hur

långt i tiden verkningarna av den nya försäljningsformen sträckt sig kan

icke bedömas av det föreliggande siffermaterialet. Den omständigheten, att

fylleriförseelserna i jämförelse med motsvarande tider under förkrigsåren

började minska i slutet av 1946 och att även konsumtionen därefter hade

en liknande tendens ger skäl för antagandet att i varje fall toppeffekten av

övergångsfaktorn var eliminerad efter ungefär ett år.

Kommitténs finska undersökningar har, såsom förut antytts, gällt vissa

förändringar i fråga om vinförsäljningen. I Finland gäller icke någon ransonering

för rusdrycker. Emellertid erfordras för inköp ett särskilt med stämpelavgift

belagt inköpsbevis, varigenom viss kontroll samt avstängning av

missbrukare möjliggöres. Den 1 juli 1949 släpptes inköpskontrollen på svagvin

och varje vuxen person kunde således utan uppvisande av inköpsbevis

köpa svagvin. Denna åtgärd satte inga påtagliga spår efter sig i konsumtionsstatistiken

eller fylleristatistiken.

Från och med maj månad 1952 tillämpas fri försäljning även av vin med

upp till 17 % alkohol, s. k. starkvin. Här har emellertid konsumtionsutvecklingcn

blivit eu annan än för svagvinet.

15 llihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

I maj 1951 var den totala försäljningen av vin i hela landet 194 000 liter

och under den sista månaden före frisläppandet — april 1952 — var den

285 000 liter, men under den första månaden med fri försäljning — maj

*952 — sprang den upp till 487 000 liter och har sedan t. o. in. juni 1953

visat ett månadsgenomsnitt på 651 000 liter. Den sista månaden — juni 1953

— var den så hög som 724 000 liter.

I fråga om fyllerisiffrorna konstaterar kommittén en ökning av antalet

fyllerianhållanden samtidigt som inköp av starkvin kunde ske utan inköpsbevis,

men ökningen är inte större än de variationer i månadssiffrorna, som

förekommer t. ex. under 1951. Antalet fyllerianhållna, som uppgivit vinet

som berusningsmedel, visar mera ogynnsamma konsekvenser av vinets frisläppande.

Andelen berusade av vin har från 1947 till 1951 hållit sig mellan

2,8—3,5 %, men fr. o. m. 1952 sker en sexfaldig ökning till 20,5 %.

Resultatet av den finska undersökningen sammanfattas av kommittén

sålunda.

Utvecklingen för vinförsäljningen i Finland efter frisläppandet i maj 1952

synes tyda på, att även vid en så relativt obetydlig övergång från ett ganska

generöst system, mera ett kontroll- än restriktionssystem, till fullständigt

fri försäljning, en ganska kraftigt ökad efterfrågan gör sig gällande. Utvecklingen

under 14 månader efter övergången ger knappast belägg för antagandet

att den ökade efterfrågan skulle vara av temporär art.

Kommittén har vidare undersökt verkningarna i Hälsingborg och Helsingör

av den i juli 1952 införda passfriheten mellan Sverige och Danmark

och de därigenom underlättade möjligheterna för svenskar att skaffa sig

dansk sprit som visserligen är fri men dyrare i inköp än den svenska. Undersökningen

visar en ganska kraftig ökning av antalet svenskar som anhållits

för fylleri i Hälsingborg och uppgivit Danmark som berusningskälla.

Även antalet i Helsingör anhållna svenskar har ökat. Det totala antalet är

emellertid, anmärker kommittén, försvinnande litet om man ser det mot

bakgrunden av den mycket starka resandefrekvensen.

Kommitténs attitydundersökningar utgöres av en gallupundersökning, en

undersökning vid några militära repetitionsövningsförband och en enkät

bland ungdomsledare. Resultatet skall nedan beröras i anslutning till kommitténs

överväganden.

Vid sina principiella överväganden går kommittén till en början in på frågan

om motbokssystemets verkningar samt anför.

o Kommittén har funnit det vanskligt bilda sig en mening om styrkan av

saväl ransoneringssuggestion som spärrverkan. Det förefaller dock troligt

att restnktionssystemet på längre sikt haft en suggestionsverkan och därmed

bidragit till att suga in allt fler personer i kretsen av alkoholkonsumenter

och även till att i vissa fall stegra konsumtionen mot tilldelningsmaximum.

Förekomsten av en sådan suggestionsverkan utesluter inte att

restnktionssystemet också bär en måhända icke obetydlig spärrverkan genom

att hindra vissa personer från att tillgodose hela det behov av spritdrycker,

som de — kanske till en del beroende på restriktionssystemets sug
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

gestionsverkan — anser sig ha. Eftersom enbart övergångsproblemen skall

beaktas av kommittén måste den fästa den största uppmärksamhet vid att

de kraftigt utbredda alkoholvanorna, oavsett vilka orsaksfaktorer som ligget

bakom dem, lever kvar vid själva övergången, men att restriktionssystemcts

eventuella spärrverkan upphör vid detta tillfälle. På lång sikt däremot

kan alkoholvanorna genom den antagna suggestionsfaktorns bortfall så

småningom förändras i gynnsam riktning. Detta berör kommitténs uppgift

endast såtillvida att en dylik gynnsam utveckling kan hämmas därest det blir

en lång övergångsperiod med hög konsumtion, varunder alkoholvanor kan

stabiliseras på en högre nivå än eljest skulle ha blivit fallet.

Kommittén ingår därefter på de av nykterhetskommittén och reservanten

herr Utterström behandlade undersökningarna angående inköpens fördelning

på månaden. Efter att ha framhållit de invändningar som kan riktas

mot de därvid framkomna resultatens betydelse fortsätter kommittén.

Oaktat detta förefaller det inte orimligt att antaga, att snedheten i inköpsfördelningen

under ransoneringsperioden till en viss del är föranledd

av en av restriklionssystemet åstadkommen spärrverkan på det behov av

spritdrycker, som en icke obetydlig del av alkoholkonsumenterna anser sig

ha. Detta antagande finner också stöd i det förhållandet att utskänkningen

i regel är kvantitativt störst mot slutet av en ransoneringsperiod. Härav följer

att man måste räkna med en viss ökad efterfrågan när ransoneringen

slopas.

Till nykterhetskommitténs redogörelse för spritkonsumtionens utveckling

efter upphävandet av förbuden i Förenta Staterna, Norge och Finland

vill kommittén foga den kommentaren att de erfarenheter, som vunnits vid

dessa övergångar, inte utan vidare kan vara vägledande vid bedömningen av

spritkonsumtionens utveckling vid en eventuell övergång i Sverige. Under

ett förbud torde en sammankrympning av alkoholvanorna ske och vid förbudets

upphörande sprider sig alkoholvanorna först så småningom, varför

en förhållandevis långsam ökning av spritkonsumtionen och alkoholskador

inträder. 1 Sverige däremot finns redan före övergången kraftigt utbredda

alkoholvanor med därav följande risk för ökning av spritkonsumtionen

omedelbart vid övergången.

Om resultaten av kommitténs egna undersökningar från Norge, Finland

och Hälsingborg—Helsingör yttrar kommittén.

Dessa »övergångar» har inträffat under vitt skilda förutsättningar och

förändringarnas art och karaktär är mycket varierande. I Norge rådde på

grund av tidigare krig och ockupation alldeles speciella förhållanden, när

den relativt tvära övergången skedde. Frisläppandet av starkvinsförsäljningcn

i Finland måste bedömas som en icke särskilt betydande förändring i

möjligheterna att köpa alkoholdrycker och den genom passfrihetens införande

ökade möjligheten kan karakteriseras på liknande sätt. Samtliga förändringar

har dock det gemensamt alt de medförde ökade möjligheter till

alkoholkonsumtion och i samtliga fall inträdde också en ökning av denna

konsumtion. Uppgifterna från Hälsingborg avser antalet fylleriförseelser.

Det synes befogat att tillmäta dessa undersökningsresultat ett visst värde.

För Norges vidkommande är det alldeles uppenbart att det blev eu kraftig

ökning av såväl konsumtionen som missbruket mätt i antalet fylleriförseelser

—- även i jämförelse med »normala» förkrigsförhållanden eller med åien

1950—1952. Endast till en del torde detta kunna förklaras med de speciella

förhållanden, som rådde i Norge 1940. Angående Finland är del icke minst

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

betydelsefullt att uppmärksamma att den starka konsumtionsökningen på

starkvin efter det fullständiga frisläppandet i hög grad överraskade ledningen

för Alkoholbolaget och att motåtgärder först efter ca 10—12 månader

var färdiga att sättas in. Även i Norge överraskades för övrigt myndigheterna

av den oväntade utvecklingen 1946. De svenskar, som anhållits för fylleri

i Helsingör eller i Hälsingborg med berusningskälla i Danmark, är visserligen

försvinnande få i förhållande till antalet resande, men man kan

inte helt bortse ifrån den markanta ökning av dessa missbrukare, som skett

jämfört med tiden före passfrihetens införande.

Kommitténs attitydundersökningar genom Gallup och bland dem till militära

repetitionsövningar inkallade är behäftade med betydande osäkerhetsmarginaler.

Det troliga är att i svaren den sannolika ökningen av spritinköpen

vid fri försäljning blivit systematiskt underskattad. Att undersökningarna

trots detta visa att 5—6 % av männen skulle ha ökat sin spritkonsumtion

vid fri försäljning och att dessutom — enligt Gallup — 4 % inte vet

hur de skulle ha handlat (av militärerna har 12 % ej svarat) måste emellertid

inge vissa farhågor. Särskilt allvarligt är att — enligt Gallup — 16 %

av männen i åldern 22—29 år skulle ha köpt mera medan 3 % inte vet hur

de skulle ha gjort.

Värdet av enkäten bland ungdomsledare är begränsat. Emellertid är det

av ett visst intresse att så gott som samtliga svarande — 113 av 117 — ansåg

att ungdomen skulle komma att öka sin spritkonsumtion vid fri försäljning.

Av de svarande ansåg 39 % t. o. in. att detta skulle komma att ske i

ganska kraftig omfattning. Samma uppfattning har framförts av de representanter

för ungdomsorganisationerna med vilka kommittén haft överläggning.

Kommittén framhåller vidare, att flera icke nu bedömbara faktorer givetvis

kommer att inverka på alkoholkonsumtionen vid övergången. En sådan

skulle kunna kallas »frihetssuggestion», d. v. s. en benägenhet hos alkoholkonsumenter

— såväl motboksägare som de övriga — att fira slopandet av

det frihetsinskränkande restriktionssystemet med en åtminstone tillfälligt

ökad konsumtion. Denna faktor torde ha spelat en icke obetydlig roll vid de

övergångar till friare spritförsäljning, vilka redovisats i det föregående. Då

vi i vårt land haft ransonering i närmare 40 år och denna intagit en framskjuten

plats i allmänhetens medvetande och samtidigt alstrat starka motreaktioner,

befarar kommittén att frihetssuggestionen kan komma att bii

särskilt framträdande vid ett slopande av det svenska restriktionssystemet.

Frihetssuggestionens styrka blir dock även beroende av bland annat den allmänna

opinionens inställning och publicitetens inriktning.

Kommittén har funnit att en påtaglig risk föreligger för en ökning av

alkoholkonsumtion och missbruk vid en övergång till fri spritförsäljning.

Den har kommit till slutsatsen att samhället bör sätta in särskilda åtgärder

för att motverka den befarade försämringen av nykterhetstillståndet under

övergångstiden efter införandet av friare spritförsäljning.

Kommittén finner icke orealistiskt att just vid en övergång till friare spritförsäljnirig

räkna med en mera brant stigande utvecklingstrend för missbruket

än för spritkonsumtionen, övergången medför enligt kommitténs uppfattning

främst den förändringen på kort sikt att restriktionssystemets spärrverkan

bortfaller. Denna har sannolikt varit starkt verkande just på den ka
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

tegori spritkonsumenter, vilkas konsumtion gränsar till missbruk. Därtill

kommer den förut omnämnda frihetssuggestionen, vars omfattning och konsekvens

för olika grupper av konsumenter är mera svårbedömbar.

I frågan för vilka grupper de största riskerna vid övergången föreligger

har kommittén funnit viss vägledning i materialet från Norge, Finland och

Hälsingborg—Helsingör. Kommittén anför.

De grupper, som kan förefalla bli ganska utsatta för risken till ökad konsumtion

vid friare spritförsäljning, torde vara alkoholister och grova missbrukare.

Dessa personer har i allmänhet inte egen motbok och torde visserligen

inte heller få inköpsrätt under ett nytt försälj ningssystem, men eftersom

möjligheterna att erhålla överlåtelsesprit torde bli avsevärt större vid

en fri försäljning får man räkna med att de lättare får tillgång till sprit och

kanske även ökade ekonomiska möjligheter genom en trolig prissänkning på

den illegala spriten. Dock kanske det i många fall är så att dessa har en

viss »toppkonsumtion» redan nu och därför varken känner behov av eller

har fysiska förutsättningar för en ökad konsumtion. Erfarenheterna från

Helsingör—Hälsingborg visar emellertid att alkoholister och grova missbrukare

tillsamman utgör 38,1 % av de hälsingborgsbor, som anhölls för fylleri

efter att ha berusat sig i Danmark när nya möjligheter att köpa sprit

i Danmark förelåg.

Gruppen »personer med tendens till missbruk» måste av naturliga skäl

också antas bli utsatt för betydande risker i ett övergångsläge med fri spritförsäljning.

Restriktionssystemets spärrverkan och därmed följande högre

pris för illegal sprit kan ha varit en tämligen konstant realitet för denna

grupp. När den inte längre existerar torde en konsumtionsökning inträda.

Frihetssuggestionen kan självfallet också inverka konsumtionsstegrande speciellt

i denna grupp. Eftersom konsumtionen redan före övergången tenderar

att ligga över missbruksgränsen kan en eventuell konsumtionsökning befaras

lätt leda till mera konstant missbruk. Gruppen är den till antalet största

bland dem som anhållits i Helsingör—Hälsingborg.

Kommittén finner sig också kunna utgå ifrån att ungdomen är en särskilt

utsatt grupp vid övergången. Till detta bedömande bär anslutit sig

så gott som samtliga de ungdomsledare, som svarat vid kommitténs enkät.

Kommittén påpekar att den motbokslösa ungdomen hittills i viss utsträckning

skaffat sig sprit till avsevärt högre pris än utminuteringspriset antingen

å restaurang eller genom att köpa utminuteringssprit av langare. För dem

som fyllt 21 år blir det i realiteten i vissa fall en icke obetydlig prissänkning.

Men även för de ungdomar, som cj nått upp till 21 års ålder, blir det avsevärt

lättare och i många fall även billigare alt köpa sprit än det är nu. För

dem, som är i 16—20-årsaldern, bör det nämligen bli mycket lättare att tillhandla

sig sprit, när deras egna i det närmaste jämnåriga kamrater i

»gänget» får obegränsad inköpsrätt. Kommittén anför vidare.

Gemensamt för hela ungdomsgruppen i åldrarna 15—25 år är att den

enskilde oftast inte har försörjningsplikter men i många fall förhållandevis

goda inkomster. Detta torde inverka såtillvida, att just dessa ungdomar

iiar ekonomiska förutsättningar att öka sin spritkonsumtion.

Osloundersökningen tyder på en svag förskjutning till yngre årsklasser av

de för fylleri anhållna ungdomarna 1946 jämfört med 1937.

Enligt den tidigare refererade Gallupundcrsökningen uppgav inte mindre

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

än 16 c( av männen i åldern 22—29 år att de, om spritförsäljningen varit

fri under de senaste tre månaderna, skulle ha köpt mer sprit under denna

tid än vad nu faktiskt köptes.

Däremot finner kommittén icke att övergången kommer att medföra större

risker beträffande övriga manliga konsumenter eller kvinnorna.

Kommittén har icke funnit möjligt att exakt ange längden av den väntade

övergångsperioden med högre konsumtion men anför följande synpunkter.

Av undersökningen angående utvecklingen i Norge efter den fria försäljningens

införande 1946 framgår att efter ca ett år en viss nedgång av konsumtion

och missbruk kunde iakttas.

Undersökningen av fylleriet i Helsingör—Hälsingborg efter passtvångets

slopande visar att där skett en återgång till mera normala förhållanden

efter ca 3/4 år. Detta material är emellertid alltför begränsat och speciellt

för att tillåta mera långtgående slutsatser.

Sannolikt kan man vänta sig i huvudsak två slag av konsumtionsökning

med något olika inverkan på övergångsperiodens längd. Dels har man att

räkna med konsumtionsökning, som orsakas av den antagna frihetssuggestionen

och vilken tar sig uttryck i att man firar den nyvunna friheten att köpa

sprit utan hämmande restriktioner genom särskilt stora inköp. Denna konsumtionsökning

kan bli ganska omfattande men kortvarig och den torde

endast i mindre utsträckning sätta spår efter sig i alkoholvanorna. Dels kan

man vänta konsumtionsökning från dem, som hindrats av restriktionssystemets

spärrverkan från att tillgodose sitt behov av spritdrycker. Det kan

här vara fråga om både motboksägare och andra, t. ex. ungdom utan motbok.

Denna ökning kan bli av mera långvarig karaktär; hur lång är emellertid

omöjligt att ange. Den av nykterhetskommittén antagna ransoneringssuggestionen

bortfaller vid övergången, vilket efter en tid hör leda till en

konsumtionsminskning.

Kommitténs rekommendation angående tidpunkten för övergången baseras

på önskemålet att få så liten konsumtionsökning som möjligt vid själva

övergången och intresset av att finna en för de i upplysningskampanjen

medverkande organisationerna lämplig tid. Härom yttrar kommittén.

Helgmånaderna bortfaller därvid, eftersom alkoholkonsumtionen då är

särskilt hög och således den vid övergången bortfallande spärrverkan påJaglig-

övergången bör ske vid en tidpunkt, som dels har en säsongmässigt

låg alkoholkonsumtion, dels är lämplig med hänsyn till de speciella motåtgärder

kommittén föreslår. I detta sistnämnda avseende är det angeläget

att övergången sker kort efter att organisationernas verksamhetssäsong börjat

på hösten. Kommittén kan följaktligen ansluta sig till nykterhetskommitténs

förslag om övergång i början av oktober månad. Lämpligheten av

att övergången sker någon av de allra första veckodagarna bör enligt kommitténs

mening beaktas.

Vid de överläggningar kommittén fört med representanter för de olika

folkrörelserna och organisationerna har allmänt från dessa representanters

sida framhållits det lämpliga i att övergången sker i början av oktober just

med tanke på organisationernas och folkrörelsernas möjlighet att effektivt

deltaga i en propaganda- och upplysningskampanj för motverkande av missbruk.

Ur denna synpunkt får oktober månad, t. ex. 1956, anses olämplig,

eftersom då i vissa fall förberedelsearbetet för organisationernas insatser

i kampanjen kan hindras och fördröjas genom att personliga och organisatoriska

insatser i valrörelsen kan komma i första hand. Dessutom skulle de

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kangl. Maj.ts proposition nr 151.

propaganda- och upplysningsåtgärdcr, som genom annonser, affischer o. d.

sätts in före övergången, komma samtidigt som valpropagandan når sin kulmen,

vilket skulle vara olämpligt ur flera synpunkter.

Förslaget har vid remissbehandlingen fått ett övervägande gynnsamt mottagande.

I avstyrkande riktning uttalar sig visserligen socialstyrelsen och

Tjänstemännens centralorganisation. Statskontoret föreslår nedskärningar

av kostnadsramen, och även i övrigt förekommer jämkningsförslag. I de

flesta yttrandena vitsordas emellertid behovet av särskilda motåtgärder för

att möta ökad konsumtion och ökat missbruk under övergångstiden. Den

föreslagna kampanjen betecknas också i stort sett som lämplig.

Kontrollstijrelsen har i sitt utförliga yttrande ingått i granskning av kommitténs

undersökningar och dess överväganden om behovet av särskilda åtgärder

under övergångstiden. Styrelsen finner att kommittén pa ett förtjänstfullt

sätt kompletterat nykerhetskommitténs material. Särskilt har

styrelsen fäst sig vid den norska undersökningen. Styrelsen instämmer i

kommitténs slutsatser men finner anledning att mot bakgrunden av den

norska undersökningen bedöma övergångsperiodens längd och utvecklingen

i övrigt mera pessimistiskt än kommittén. Därvid pekar styrelsen på att

flera faktorer funnits vid övergången till fri försäljning i Norge, vilka varit

ägnade alt motverka den ogynnsamma utvecklingen. Sålunda låg vid utgången

av år 1946 priserna på sprit och vin 200 till 500 procent — på de

mest sålda brännvinssorterna cirka 210 till 250 procent — över 1938 års priser,

medan levnadskostnaderna under samma tid stigit med allenast 61 procent.

Inköpen var begränsade det första året. Vidare var den legala åtkomsten

av spritdrycker avsevärt försvårad för stora delar av befolkningen genom

att utminuterings- och utskänkningsställena — relativt sett långt färre

än i Sverige — starkt minskades från år 1945 till år 1946; fri försändning

fanns icke. Beträffande fyllerisiffrorna erinrar styrelsen om att dessa ännu

år 1948 översteg 1945 års siffra med 162 procent samt att en markant ändring

inträffade först år 1950. övergångstiden får enligt styrelsen anses omfatta

snarare fyra år än ett år. Med stöd av kommitténs material i dess helhet

finner sig kontrollstyrelsen böra uttrycka stark oro för att övergången

till fri rusdrycksförsäljning kan komma att medföra en icke endast kraftig

utan även långvarig försämring av nykterhetstillståndet, därest icke tillräckligt

starkt verkande motåtgärder insättes.

Även vissa andra yttranden diskuterar nu nämnda frågor. De därvid

framkomna synpunkterna ansluter sig i huvudsak till vad från samma håll

anförts i anledning av nykterhetskommitténs betänkanden.

Nykterhetmämndasakliunniga.

De sakkunnigas förslag innebär en allmän översyn av alkoholistvårdsutrcdningcns

och nykterhetskommitténs förslag i vad angår nykter hetsnämndernas

verksamhet. I enlighet med sina direktiv har kommittén uppdragit

s. 232 Kontrollera mot PDF

232 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

riktlinjer för medverkan av frivilliga medhjälpare i nykterhetsvården. Dessa

medhjälpare skall företrädesvis anlitas för fortlöpande kontakt inom ramen

för hjälpåtgärder. För rekryteringen av medhjälpare förordas samarbete

med organisationer av olika slag. Medhjälparnas utbildning skall ordnas

genom särskild utökad utbildnings- och upplysningsverksamhet av

länsnykterhetsnämnder, nykterhetsnämndssammanslutningar, kommunala

nykterhetsnämnder samt Centralförbundet för Nykterhetsundervisning och

andra organisationer. Förslagen förutsätter vissa jämkningar i alkoholistvårdsutredningens

lagförslag samt anslagsökningar fr. o. m. budgetåret

1954/55 med 307 000 kronor.

De sakkunniga beräknar det klientel, med vilket nykterhetsnämnderna

normalt bör taga befattning enligt den föreslagna lagstiftningen, till 50 000

ä 60 000 personer om året. Härtill kommer emellertid det okända men med

all säkerhet omfattande klientel i storstäderna, som på grund av otillräckligheten

i den arbetskraft, varöver dessa städers nykterhetsnämnder förfogar,

hittills inte har kunnat bli föremål för några nykterhetsvårdande åtgärder.

Vårdbehovet under en övergångstid till friare rusdrycksför sälj ning bedömes

av de sakkunniga sålunda.

Det föreligger enligt de sakkunnigas mening — och även nykterhetskommittén

räknade därmed — en påtaglig risk för en stegring av alkoholmissbruket,

särskilt bland sådana grupper, som inte nu är missbrukare i alkoholistlagens

mening men missbrukar alkohol sporadiskt. Även ifråga om en

del ungdomar, som nu hindras av åldersbestämmelserna, föreligger risk för

konsumtionsstegring och missbruk, då man får räkna med ökade möjligheter

för dessa att komma över sprit genom överlåtelse och detta till lägre

priser än nu, varigenom jämväl den återhållande faktor, som utgjorts av de

höga priserna, försvagas. Visserligen kan man antaga, att den nimbus av något

åtråvärt, som vidlåder motboken — liksom också vanföreställningen

om inköpsrätten som ett vederhäftighetsintyg — kommer att försvinna. Men

alldeles oavsett efter vilka grunder medborgarnas befattning med spriten

kommer att regleras, kommer den materialistiska syn och livsföring, som

för närvarande råder i vida kretsar, att giva en framträdande plats åt stimulans

och njutningar.

Enligt de sakkunniga torde antalet personer, mot vilka nykterhetsnämnd

bör och kan ingripa, knappast uppgå till 100 000 under ett år, detta med

hänsyn jämväl till särskilda förhållanden under en övergångstid i samband

med övergång till fri försäljning av alkoholdrycker. Antalet får emellertid

beräknas komma att ligga någonstans mellan 60 000 och 100 000.

Även dessa sakkunnigas förslag har i huvudsak tillstyrkts i däröver avgivna

yttranden.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

233

Departementschefen.

Allmänna synpunkter.

I uppdraget för 1944 års nykterhetskommitté ingick att på bred grundval

ompröva den hittills förda nykterhetspolitiken. Kommittén har verkställt ingående

utredningar och framlagt förslag icke blott rörande motbokssystemet

utan även på ett flertal andra områden inom nykterhetspolitiken. Den

har vidare anknutit till tidigare förslag samt kompletterat dessa genom egna

förslag eller rekommendationer. Inom vissa avsnitt, där konkreta förslag

ej sålunda förelegat, har jag igångsatt ytterligare utredningar. Flertalet

av dessa utredningar har slutförts och därvid avgivna förslag remissbehandlats.

Nykterhetskommitténs förslag innebär en radikal omläggning av den hittills

förda nykterhetspolitiken. I yttrandena över kommitténs betänkande har

man så gott som enhälligt vitsordat behovet av reformer. Meningarna om

kommitténs förslag är delade i viktiga hänseenden, främst beträffande principerna

för handeln med rusdrycker. Kommitténs förslag har emellertid med

större eller mindre reservationer godtagits av flertalet hörda myndigheter

och sammanslutningar. På åtskilliga punkter har förslagen vunnit allmän

anslutning.

För egen del finner jag att kommittén — om än dess kritik mot det nuvarande

motbokssystemet såsom jag tidigare visat synes starkt överdriven

— på ett övertygande sätt klarlagt behovet av reformer inom nykterhetspolitiken.

Jag har också förklarat mig biträda ståndpunkten att motbokssystemet

bör avvecklas. Ehuru åtskilliga ändringar i de av nykterhetskommittén

och de andra utredningsorganen framlagda förslagen synes erforderliga,

torde dessa i stort sett vara ägnade att ligga till grund för beslut av

statsmakterna.

Jag vill därför förorda att principerna för nykterhetspolitiken nu omprövas.

Utgångsläget är helt visst ett annat nu än den gång motbokssystemet tillkom.

Då var spritkonsumtionen synnerligen hög och missbruket vitt utbrett.

De av spritbruket förorsakade sociala missförhållandena framträdde

bjärt. Förhållandena på detta område är nu avsevärt bättre. Eu hyfsning av

alkoholvanorna har inträtt, och såväl missbruk som alkoholskador faller

mindre starkt i ögonen.

Nykterhetskommittén har det oaktat ansett sig böra betrakta tillståndet

med oro. Kommittén grundar detta sitt omdöme på att den svenska spritkonsumtionen

fortfarande är anmärkningsvärt hög och de direkta eller indirekta

alkoholskadorna stora. Utvecklingen går enligt kommittén snarast mot en

försämring av nykterhetstillståndct. Särskilt gäller detta ungdomen.

I åtskilliga yttranden har hävdats att kommittén svartmålat den svenska

utvecklingen. Man har i första hand pekat på minskningen i de utåt synliga

skadorna. Beträffande konsumtionsnivån framhålles, att minskningen i för
-

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

täringsmängderna per invånare icke är obetydlig i betraktande av det ökade

antalet konsumenter; förtäringsmängden per konsument har således minskat

avsevärt. Även fylleristatistiken åberopas i detta sammanhang. Antalet fylleriförseelser

per invånare har visserligen icke minskat nämnvärt sedan 1920- talets början. Man erinrar emellertid om att bevakningen skärpts och man

pekar därvid på inflyttningen från landsbygden till städer eller andra tätorter

med bättre polisbevakning; även på den rena landsbygden har bevakningen

förbättrats. Toleransen mot offentlig berusning har samtidigt blivit mindre.

Att fylleriförseelserna trots detta icke ökat tyder enligt samma yttranden

på att det verkliga fylleriet minskat. Invändningar har, såsom anmärkts i

nästföregående avdelning, riktats även mot kommitténs uppfattning om

nykterhetstillståndet bland ungdomen.

Erinringar av denna art kan utan tvivel göras. Det finns också positiva

drag i utvecklingen. Men det bör framhållas, att meningsskiljaktigheterna

på dessa punkter mellan kommittén och de ifrågavarande remissorganen i

och för sig har mindre betydelse. Samma remissorgan vitsordar nämligen i

allmänhet, att den svenska konsumtionen är alltför hög och att utvecklingen

av nykterhetstillståndet icke är tillfredsställande.

Sammanfattningsvis måste konstateras att nykterhetstillståndet inte är

tillfredsställande. Det inger tvärtom bekymmer. Den svenska spritkonsumtionen

är hög i jämförelse med åtskilliga jämförbara länder, en ökning av

ungdomsfylleriet har inträtt, och spritmissbrukets sociala skadeverkningar

är alltjämt stora. Spritmissbrukets syndaregister som orsak till skilsmässor,

brottslighet, trafikolyckor och minskad effektivitet i arbetet har belysts bl. a.

i nykterhetskommitténs utredningar och är av oroande omfattning. Ett

starkt intresse för nykterhetsbefrämjande åtgärder är av behovet påkallat

från samhällets sida. Dess bättre visar remissyttrandena i anledning av

nykterhetskommitténs förslag, att denna mening omfattas av en nära nog

enhällig opinion.

När det nu gäller att finna vägar för det allmännas nykterhetspolitiska

ingripanden kan man bygga på eu mansålders erfarenhet. Denna lär oss

framför allt, att det icke torde finnas något universalmedel för skapande av

ett radikalt förbättrat nykterhetstillstånd. Rusdrycksförbudet har där det

införts icke kunnat vinna den anslutning i den allmänna meningen som

erfordras för dess upprätthållande. Det för Sverige unika restriktionssystemet

med motbok har visserligen, såsom framgår av det tidigare anförda,

haft en viss påtaglig initialeffekt men har sedan på längre sikt icke medfört

några mera märkbara förbättringar. Jag har därför förordat att systemet

avvecklas.

Den svenska nykterhetspolitiken har emellertid arbetat också med andra

medel än restriktioner. Samhället har gjort åtskilliga insatser på sådana

områden som nykterhetsvård samt undervisning och upplysning i alkoholfrågan.

Ehuru dessa vid en internationell jämförelse ter sig aktningsvärda,

måste emellertid utgifterna för de positiva åtgärderna betecknas som blygsamma

i förhållande till kostnaderna för motbokssystemet.

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Ett ingripande, som hittills reglerats ur väsentligen andra synpunkter än

nykterhetspolitikens, är alkoholbeskattningen. Denna kan uppenbarligen icke

frånkännas betydelse i förevarande sammanhang.

Det ligger i sakens natur att de nykterhetspolitiska insatserna i huvudsak

måste inriktas på de fält som har omedelbar betydelse för nykterhetstillståndet.

Att i nu aktuella sammanhang ompröva alla de socialpolitiska och

kriminalpolitiska åtgärder som direkt eller indirekt har betydelse för nykterhetstillståndet

— eller för sin effekt är beroende av detta — torde varken

vara lämpligt eller ens möjligt. Men det star numera klart att man icke kan

begränsa sig såsom hittills skett. Vissa åtgärder av den art som nyss nämnts

äger så stor betydelse för nykterhetstillståndet, att de måste bedömas såsom

viktiga led i en effektiv nykterhetspolitik. Detta gäller särskilt de ungdomssociala

åtgärderna.

Även för den som icke kan helt biträda kommitténs uppfattning om motbokssystemet

bör det stå klart att en större vikt än tidigare måste läggas

vid de positiva åtgärderna. Behovet av ökade insatser på dessa fält synes

väl dokumenterat. En fördel med sådana ingripanden är att kontrasuggestiva

verkningar i allmänhet är uteslutna. De innebär som regel icke tvång

utan vädjar till den enskildes förnuft och ansvarskänsla, eller också är de

av hjälpande art. Ökade positiva insatser bör således under alla förhållanden

ske. Motbokssystemets slopande möjliggör ökningar av hithörande anslag

i en utsträckning som eljest varit utesluten med hänsyn till det aktuella

statsfinansiella läget.

Positiva nykterhetsfrämjande åtgärder.

De nuvarande positiva åtgärderna har trots sin blygsamma omfattning

icke varit utan effekt. Nykterhetskommitténs utredningar synes visa att

ökade insatser med fördel kan göras. Härvid bör i första hand de nuvarande

åtgärderna uppmärksammas.

Dessa är av olika natur. En huvudgrupp är de som syftar till att förebygga

alkoholmissbruk genom undervisning och upplysning. Hit brukar

även hänföras alkoholforskningen. En annan huvudgrupp, nykterhetsvården,

har till ändamål att i olika former hjälpa de redan alkoholskadade.

Beträffande forskningen och undervisningen synes nykterhetskommitténs

förslag väl ägnade att ligga till grund för statsmakternas beslut. De innebär

bl. a. att en professur i alkoholforskning inrättas samt att undervisning

i alkoholfrågan beredes ökat utrymme vid militärförband, skolor och andra

läroanstalter.

Statens stöd åt nykterhetsupplysningen utgår i form av anslag till Centralförbundet

för nykterhetsundervisning och övriga nykterhetsorganisationer.

Nykterhetskommittén har föreslagit att anslagen ökas. I samband därmed

skall staten erhålla ökat inflytande inom centralförbundets ledning.

Förslagen synes i stort sett lämpliga i vad de berör centralförbundet. Beträffande

övriga organisationer har jag funnit en överarbetning erforderlig,

bl. a. för att finna fastare normer för bidragsgivningen samt att motverka

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

risker för bvråkratisering och minskad självständighet i organisationernas

arbete, överarbetningen bär verkställts av utredningen angående stöd åt

nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar. Dess

förslag går i huvudsak ut på att organisationerna skall få ett mindre grundbidiag,

samt att statsbidragen i övrigt skall få karaktären av stimulansbidrag

för utåt riktad verksamhet och förutsätta egna ekonomiska insatser

från oiganisationernas sida. Stimulansbidrag med högre belopp än som normalt

skall utgå föreslås under budgetåret före en eventuell omläggning av försäljningssystemet

för rusdrycker. Förslagen synes kunna tillgodose de nyss

angivna syftena samt även i övrigt vara lämpliga.

Behovet av ökade insatser har icke minst visat sig inom nykterhetsvården.

Verksamheten har visserligen effektiviserats, bl. a. genom uppoffringar

från kommunernas sida. Det är emellertid allmänt omvittnat, att den

nuvarande organisationen icke förslår för annat än de mest trängande uppgifterna.

Bl. a. saknar man ofta resurser att inskrida på ett tillräckligt tidigt

stadium av missbruk.

Redan 1946 års alkoholistvårdsutredning föreslog en avsevärd utbyggnad

av nykterhetsvården. Förslaget innebar en förbättrad anstaltsorganisation

med särskilda alkoholistsjukhus men också en förstärkning av nykterlietsnämnderna

i syfte att tillgodose behovet av tidiga ingripanden. Utredningens

förslag byggde på tanken att sådana ingripanden skulle ske i vidgad

omfattning och väsentligen få formen av hjälpåtgärder i samarbete med

missbrukaren. Nykterhetskommittén har kompletterat utredningens förslag

i fråga om den öppna nykterhetsvården. Bl. a. har den ännu starkare betonat

nykterhetsnämndernas skyldighet att ingripa vid begynnande missbruk.

Nu återgivna förslag avser närmast den nykterhetsvård som permanent

kan erfordras. Med tanke på de särskilda påfrestningar som eventuellt kan

uppkomma i samband med en övergång till ett ändrat rusdrycksförsäljningssystem

har jag låtit särskilda sakkunniga undersöka möjligheterna att

tillfälligt förstärka nykterhetsnämnderna med frivilliga krafter. De sakkunniga

har funnit, att en sådan förstärkning kan ske, och föreslagit särskilda

åtgärder för ändamålet.

En välbehövlig effektivisering av nykterhetsvården synes kunna ske i anslutning

till de sålunda framlagda förslagen.

\id en avvägning av samhällets positiva nykterhetsfrämjande åtgärder

synes, såsom framhållits redan i annat sammanhang, ungdomen böra komma

i främsta rummet. Förut omtalade positiva åtgärder vänder sig i stor

utsträckning till ungdomen. Den undervisande verksamheten avser sålunda

i huvudsak ungdomar. Även nykterhetsupplysningen riktar sig i stor utsträckning

till ett ungdomligt klientel. Förstärkningen av nykterhetsvården

innebär, som nämnts, ökade möjligheter och skyldigheter för nykterhetsnämnderna

att ingripa på ett tidigt stadium av missbruk. Det ligger i sakens

natur att sådana ingripanden i stor utsträckning kommer att gälla ungdomliga

missbrukare.

Men därutöver synes erforderligt att vidtaga nya åtgärder som direkt ta
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ger sikte på ungdomens förhållanden. Genom stöd åt sammanslutningar

med ungdomsvårdande åtgärder på programmet, åt ungdomsidrott och åt organiserad

fritidsverksamhet bland ungdom synes det möjligt att inrikta åtskilliga

unga människor på lämpliga fritidssysselsättningar och främja deras

fostran till ett nyktert och ordentligt levnadssätt. En organiserad fritidsverksamhet

motverkar olämpliga påverkningar i liga och gäng. Ungdomarna kommer

i stället i beröring med en miljö, där samverkan för ideella eller eljest

positiva syften är ett dominerande drag. Förslag i sådan riktning har tidigare

framlagts av ungdomsvård skommittén i allmänt ungdomsvårdande syfte.

Dess betydelse ur nyktcrhetspolitisk synpunkt är emellertid uppenbart, och

nykterhetskommittén har även starkt betonat vikten av att sådana åtgärder

genomföres. Att de är av betydelse även ur allmänt socialpolitisk och kriminalpolitisk

synpunkt utgör ett ytterligare skäl att pröva möjligheterna för

en samhällelig insats på detta område.

Ungdomsvårdskommitténs förslag har bearbetats av utredningen rörande

stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande sammanslutningar.

Utredningens uppdrag avsåg framför allt att finna normer för bidragsgivningen

som tillgodoser skäliga önskemål om kontroll och enkelhet i tillämpningen.

Utredningen synes i allt väsentligt ha löst denna uppgift. Härigenom

har förutsättningar skapats för insatser som förefaller synnerligen angelägna.

De torde komma att innebära ett viktigt tillskott till de traditionella

nykterhetspolitiska åtgärderna.

Positivt nvkterhetsfrämjande insatser i ny form synes möjliga även på

andra områden. Jag syftar här på åtgärder för att främja ett alkoholfritt

umgängesliv. Frågan utredes av en särskild kommitté. I den mån denna kan

ge anvisning på lämpliga åtgärder, torde förslag i ämnet kunna föreläggas

riksdagen så tidigt att åtgärderna kan vidtagas tillsammans med övriga reformer

inom nykterhetspolitiken.

I samband med nykterhetsupplysningen och nykterhetsvården har antytts

att särskilda åtgärder kan behöva vidtagas för att bemästra de särskilda

problem som kan uppstå vid en omläggning av principerna för rusdrycksförsäljningen.

I sådant syfte ifrågakommer ytterligare att anordna

en upplysningskampanj under övergångstiden till ett nytt försäljningssystem.

Jag torde få återkomma till dessa frågor i anslutning till övriga

spörsmål rörande övergången till cn ny nykterhetspolitik.

De här antydda positiva åtgärderna kommer att preciseras närmare i särskilda

propositioner. Den anslagsmässiga ramen för åtgärderna blir, som

förut nämnts, i viss mån beroende av den ståndpunkt statsmakterna intager

i fråga om försäljningssystemet. Det är under alla förhållanden önskvärt

att anslagen icke tillmätes för snävt. För en, såvitt nu kan förutses,

helt tillfredsställande utbyggnad av de positiva insatserna erfordras anslagsökningar

på i runt tal 7 milj. kr. årligen. Därtill kommer engångskostnader

under övergångstiden till ett nytt försäljningssystem på sammanlagt

2—3 milj. kr. Med dessa belopp får jämföras de besparingar som kan göras

genom molbokssystemets avveckling. Såsom närmare skall utvecklas i det

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

följande torde man på längre sikt kunna räkna med besparingar av omkring

10 milj. kr. per år.

Det är självfallet svårt att förutsäga hur stora resultat som kan nås genom

åtgärder av angivet slag. I den mån de icke avser övergången till

ett nytt försäljningssystem, verkar de endast på lång sikt. De motsvaras

emellertid i stor utsträckning av ett länge känt behov och synes kunna

skapa väsentligt bättre förutsättningar för framtiden. Det är angeläget att

samhället icke försummar möjligheterna att här göra insatser som kan ge

ett rimligt utbyte för kostnaderna.

Alkoholbeskattningen.

I flera länder utgör alkoholbeskattningen det viktigaste nykterhetspolitiska

ingreppet. Såsom nykterhetskommittén framhållit har skatterna i

allmänhet icke införts i nykterhetspolitiskt syfte. I några stater med höga

spritskatter, särskilt Danmark och Storbritannien, har skatterna emellertid

visat sig kunna nedpressa spritkonsumtionen kraftigt. Man har därvid även

funnit att alkoholskadorna avsevärt reducerats trots en ansenlig förtäringav

andra alkoholdrycker. De gynnsamma erfarenheterna från dessa länder

har kommit många i vårt land att förorda samma system. Kraftiga skattehöjningar

har sedan länge stått på nykterhetsrörelsens program.

Nykterhetskommittén har emellertid icke funnit skäl att föreslå skattehöjningar.

Kommittén anser att ett slopande av motbokssystemet i och för

sig är ägnat att påtagligt förbättra nykterhetstillståndet. Ett särskilt skäl att

icke förbinda systemets avskaffande med nykterhetspolitiskt motiverade

prishöjningar ser kommittén däri att man eljest skulle gå miste om det tillfälle

som erbjuder sig alt helt »stampa ut» den illegala hanteringen.

Kommitténs ståndpunkt har godtagits i flertalet yttranden. En övergång

till det danska systemet har emellertid påyrkats — eventuellt som ett alternativ

till motbokssystemet — av flera remissorgan, däribland kontrollstyielsen

och socialstyrelsen. Å andra sidan har gensagor mot nykterhetspolitiskt

motiverade prishöjningar gjorts från flera håll.

Förslagen om prishöjningar grundas, som nyss antytts, i allmänhet på

att man anser att motbokssystemet alltjämt spelar en viktig roll som spärr

för spritkonsumtionen. De höga priserna är avsedda att sättas i systemets

ställe.

Såsom framgår av- mina överväganden i den föregående avdelningen kan

jag icke ansluta mig till denna uppfattning om systemets verkningar. Jag har

lunnit att systemet i sin totala effekt icke längre torde vara märkbart nykterhetsfrämjande.

Åsikten att en höjning av spritskatterna skulle vara nödvändig

för att ett slopande av motbokssystemet icke skall leda till ett försämrat

nykterhetstillstånd kan jag därför icke dela.

En kraftig höjning av spritpriserna är utan tvivel den enda åtgärd, varigenom

den alltför höga konsumtionen i vårt land skulle kunna snabbt nedbringas.

De goda erfarenheterna från Danmark och Storbritannien kan synas

tala för lämpligheten av en sådan åtgärd.

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Det må emellertid framhållas, att man icke utan vidare kan jämföra de

nuvarande förhållandena i vårt land med dem som rådde i dessa länder när

de höga skatterna genomfördes. En avgörande skillnad ligger redan däri, att

de engelska och danska skatterna icke infördes av nykterhetspolitiska skäl

utan motiverades av det rådande försörjningsläget. Åtgärderna kunde därför

accepteras av allmänheten på ett helt annat sätt än om de skett i uttryckligt

syfte att påverka nykterhetstillståndet. Man torde vidare kunna

utgå ifrån att ungdomar och missbrukare icke hade tillnärmelsevis den goda

tillgång på pengar som är vanlig i dagens Sverige. I dessa huvudsakligen

tättbefolkade länder torde även möjligheterna att beivra illegal hantering

ha varit tämligen goda. Det är under sådana förhållanden endast naturligt

att verkningarna på såväl konsumtion som missbruk blev avsevärda.

Om priserna nu höjes i vårt land till exempelvis dansk eller engelsk nivå,

skulle säkerligen konsumtionen minska i ej obetydlig omfattning. Minskningen

torde komma att omfatta det stora flertalet konsumenter, vilket givetvis

i och för sig vore önskvärt. De missbrukare som nu är beredda att på

den illegala marknaden betala 30—40 kronor för en liter brännvin skulle likväl

knappast låta avskräcka sig av en sådan höjning. Detsamma gäller de ungdomar

med goda inkomster och utan försörjningsplikt som vid sidan av

missbrukarna utgör den illegala marknadens förnämsta kundkrets. De eftersträvade

verkningarna på missbrukare och i nykterhetsavseende mindre

skötsamma ungdomar skulle alltså icke nås. Däremot skulle åtgärden verka

djupt ingripande på de övriga konsumenterna, som av den vuxna manliga

befolkningen torde utgöra drygt 80 procent. Det säger sig självt att man

skulle få svårt att vinna förståelse hos allmänheten för en åtgärd med denna

innebörd.

Om man önskar påverka konsumtionen även hos missbrukare och förut

nämnda ungdomar, torde ännu högre priser få tillgripas. Man finge emellertid

då räkna med en ännu häftigare reaktion hos allmänheten. Man torde

riskera att betydande folklager skulle ställa sig fientliga till samhällets nykterhetspolitiska

strävanden. Effekten av de positiva åtgärderna skulle

härigenom minskas. Ännu allvarligare torde emellertid vara, att en illegal

hantering av verkligt elakartad karaktär skulle kunna uppstå i form av smuggling

och hembränning i större skala. Med hänsyn till den väntade inställningen

hos allmänheten skulle det bli synnerligen svårt att beivra den illegala

hanteringen. Avsevärda risker för illegal hantering skulle utan tvivel finnas

även vid en sådan mera måttlig prishöjning, varom nyss varit tal.

Med hänsyn till det anförda torde det icke vara lämpligt att nu i vårt land

införa ett system med väsentligt höjda spritskatter. De relativt höga spritskatter

som av andra skäl införts torde emellertid vara av betydelse för konsumtionens

storlek och inriktning. De ger otvivelaktigt ett visst stöd åt de

positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna. Såsom jag framhållit redan i den

vid riksdagens början framlagda propositionen nr 28 är det därför ur nykterhetspolitisk

synpunkt betänkligt om en mera märkbar reducering av

priset på spritdrycker kommer till stånd genom förändringar i penning
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

värdet. En sådan reduktion har ägt rum sedan spritskatterna senast ändrades.

Jag har i nämnda proposition framlagt förslag om en höjning av spritbeskattningen.

Förslaget, som förestavas av statsfinansiella skäl, innebär

att spritpriserna höjes med i genomsnitt omkring tre kronor per liter. Vid

denna höjning av priserna torde ökade risker för illegal hantering icke behöva

befaras.

Genom en lämplig avvägning av skatterna på olika slags alkoholdrycker

kan man vidare främja en inriktning av konsumtionen på svagare drycker.

Även denna fråga har behandlats i nyssnämnda proposition. De föreslagna

skattehöjningarna har förbundits med en differentiering efter dryckernas

alkoholhalt. Det blir alkoholen som drabbas av beskattningen. Olika skatteskalor

har sålunda föreslagits för spritdrycker med en alkoholhalt av

mindre än 35 volymprocent, för drycker med högre halt men högst 40 procent

samt för de drycker som har ännu högre alkoholstyrka. Skatteuttaget

på viner har i stort sett blivit oförändrat. Även här har emellertid en ändrad

avvägning skett i syfte att gynna de svaga sorterna i förhållande till

de starka. Sålunda har jag föreslagit att den särskilda utskänkningsskatten

på svaga viner slopas. Såsom framhållits i ett av de betänkanden som ligger

till grund för skatteförslaget, är restaurangpriserna på svaga viner för

närvarande så höga att de direkt motverkar konsumtionen av sådana drycker.

Indirekt torde därigenom restaurangförtäringen av spritdrycker främjas.

De framlagda förslagen synes kunna skapa vissa förutsättningar för en

annan inriktning av konsumtionen. Det angivna syftet borde ytterligare

kunna främjas, om man i enlighet med ett förslag i nyssnämnda betänkande

utsträcker den nuvarande prisregleringen på utskänkta alkoholdrycker,

som endast avser spritdrycker, till vinerna och således även till lättvinerna.

Redan enligt gällande lagstiftning föreligger befogenhet för kontrollstyrelsen

att bestämma utskänkningspriserna på vin. Så kommer att bli fallet

också enligt den nya lagstiftningen. Frågan om prisregleringens närmare

utformning torde böra lösas slutgiltigt då den pågående utredningen

om restauratörvinsterna föreligger färdig. Om det visar sig erforderligt bör

man emellertid överväga att redan dessförinnan genomföra en provisorisk

lösning.

Beträffande maltdrycksbeskattningen framlägges förslag till ändrad skatteavvägning

i särskild, denna dag anmäld proposition. Förslagen innebär

bl. a. att lagrat svagdricka (lättöl) icke längre skall beskattas.

De under remissbehandlingen av nykterhetskommitténs betänkande väckta

förslagen om tillfälliga skattehöjningar under övergångstiden efter ett slopande

av motbokssystemet kan jag ej biträda. Till motiveringen härför återkommer

jag senare.

I detta sammanhang torde jag ytterligare få upptaga frågan om särskild

utskänkningsskatt alltjämt skall utgå.

Nykterhetskommittén har vid sina överväganden i detta spörsmål funnit

att en avveckling av utskänkningsskatterna skulle vara förenad med vissa

fördelar. Bl. a. skulle en sådan åtgärd kunna få betydelse när det gäller att

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj.ts proposition nr iöl.

komina till rätta med den olagliga förtäringen av medhavd sprit på näringsställen

utan rättigheter. Kommittén har emellertid stannat för att icke föreslå

någon ändring i gällande bestämmelser. Den framhåller bl. a. att skatten

har en viktig uppgift att fylla för att motverka fylleri å utskänkningsställen.

Utskänkningens andel i fylleriet har varit betydligt större än utminuteringens.

Enligt kommitténs uppfattning skulle utskänkningsskattens borttagande

kunna få viss psykologisk betydelse och uppmuntra till ökad konsumtion

på restaurangerna.

De av kommittén sålunda anförda skälen synes avgörande. Jag har redan

i propositionen nr 28 haft anledning att ingå på detta spörsmål såvitt angår

det nu gällande försäljningssystemet. De förestående reformerna inom

nykterhetspolitiken ger icke anledning till en ändrad bedömning. Utskänkningsskatterna

torde därför böra bibehållas i huvudsak. I nyssnämnda proposition

har jag dock, som nyss omtalats, förordat att svagvinerna skall

undantas från utskänkningsskatt.

Försäl jningslagstiftningen.

Såsom jag tidigare förordat bör motbokssystemet avvecklas. Detta medför

en genomgripande förändring av gällande lagstiftning om försäljning av

rusdrycker, vilken i hög grad präglats av detta system. Även i övrigt synes

det av flera skäl påkallat att omarbeta lagstiftningen.

Motbokskontrollens slopande innebär att större frihet tillerkännes den enskilde

och att på honom lägges ett större mått av ansvar. Denna princip bör

genomgående komma till uttryck i den nya lagstiftningen om rusdrycker

och maltdrycker.

Självfallet kan samhället icke underlåta att upprätthålla vissa restriktioner.

Dessa bör emellertid vara väl motiverade och till sin innebörd så klara

som möjligt; deras efterlevnad bör kunna effektivt kontrolleras.

Nykterhetskommitténs förslag ligger till grund för de författningsförslag,

som utarbetats inom finansdepartementet. Skiljaktigheterna är emellertid

avsevärda. Förenklingar har eftersträvats så långt detta varit möjligt.

Jag skall här antyda några huvudlinjer i de regler för försäljningen av

alkoholhaltiga drycker som jag kommer att förorda. Till en början vill jag

emellertid något utförligare uppehålla mig vid vissa frågor angående arten

av och alkoholhalten i de drycker som skall tillhandahållas allmänheten.

Nykterhetskommittén har dryftat olika åtgärder i syfte att inrikta konsumtionen

på mindre alkoholstarka sorter eller på helt alkoholfria drycker,

övervägandena i denna del har emellertid endast lett till förslag på maltdryckernas

område. Kommittén förordar att det vanliga ölet hålles vid samma

låga halt som för närvarande och att starkölet återinföres såsom ett alternativ

till spriten.

Av en ledamot i kommittén samt åtskilliga remissinstanser föreslås betydligt

längre gående åtgärder i det angivna syftet.

JO Iiihang till riksdagens protokoll 195b. i samt. Nr 151.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Även enligt min mening är det lämpligt att gå något längre än kommittén

när det gäller att söka främja en övergång till svagare alkoholdrycker

och till alkoholfria drycker. Jag har tidigare behandlat beskattningens roll i

detta sammanhang och lämnat en redogörelse för vissa förslag i det angivna

syftet.

En annan åtgärd som förts på tal i diskussionen är att företaga sådana

sänkningar av alkoholhalten i de vanligaste brännvinssorterna som kan genomföras

utan att ändra dryckernas smak och karaktär. I motsats till kommitténs

majoritet finner jag att en sådan åtgärd kan få viss betydelse ur

nykterhetssynpunkt. Att så är fallet belyses bl. a. av erfarenheterna från

de tider då tillgången på 40-procentigt potatisbrännvin varit otillräcklig och

en övergång till starkare spritsorter ägt rum.

Företagna undersökningar visar att alkoholhalten i okryddat brännvin

kan sänkas till 35—36 volymprocent och att halten i flertalet kryddade sorter

samt eau-de-vie och gin kan begränsas till 40—41 volymprocent utan

att detta leder till att dryckerna får väsentligt ändrad smak och karaktär.

Enligt vad jag inhämtat från Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen möter icke

hinder ur produktionssynpunkt att på detta sätt ändra sammansättningen

av de mest använda spritsorterna. Emellertid anser jag mig icke böra för

närvarande förorda andra förändringar av detta slag än att alkoholhalten

i de okryddade brännvinssorterna allmänt bringas ned till en nivå som icke

överstiger alkoholhalten i renat brännvin. Det nuvarande starkare okryddade

brännvinet skulle sålunda icke längre tillhandahållas.

Enligt min uppfattning bör hinder icke möta att, om så efter närmare

prövning befinnes lämpligt, såsom ett försök släppa ut ett svagare, okryddat

brännvin med en alkoholhalt av exempelvis 32 å 34 volymprocent.

Det bör ankomma på spritcentralen att, om dessa förslag icke möter invändningar

från riksdagens sida, genomföra ifrågavarande åtgärder. Självfallet

bör bolaget vara berättigat att vid sina inköp från utländska leverantörer

tillse att dessa icke utnyttjar sänkningarna i konkurrenssyfte.

Sedan erfarenheter vunnits av dessa åtgärder, torde frågan om ytterligare

sänkningar av alkoholhalten få tagas upp till prövning.

I detta sammanhang vill jag också uttala att bl. a. med tanke på här förordade

åtgärder, den 96-procentiga finspriten icke bör få tillhandahållas

inom utminuteringen såsom konsumtionsvara efter motbokssystemets avskaffande.

Fragan om alkoholhalten i maltdryckerna torde få behandlas närmare

i anslutning till maltdryckslagstiftningen. Jag vill emellertid här förutskicka

att jag i stort sett funnit mig kunna godtaga kommitténs förslag. Därvid

har avgörande vikt fästs vid intresset att främja en övergång till svagare

drycker. Framför allt med hänsyn härtill torde det vara önskvärt att en

starkare maltdryck än nuvarande 2,8 procentiga Öl finnes att tillgå. Alternativet

till kommitténs förslag skulle vara att något höja alkoholhalten i

det vanliga ölet. Jag har, trots vissa betänkligheter mot att återinföra starkölet,

funnit kommitténs alternativ lämpligare än det nyss nämnda. Viss

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

försiktighet synes emellertid böra iakttagas. .lag vill här endast peka på tidigare

dåliga erfarenheter av starkölet. Hur utvecklingen på detta område

kommer att gestalta sig kan därför te sig något ovisst. Medan kommittén i

försäljningshänseende velat jämställa starkölet med de svaga vinerna, kommer

jag att förorda att starkölet blir underkastat samma regler som spritdryckerna.

>

I detta sammanhang vill jag slutligen erinra om att en av de ännu arbetande

snabbkommittéerna utreder förutsättningarna för att främja ökad

användning av alkoholfria drycker vid sällskapligt umgänge och fester. Sedan

kommittén avgivit sitt betänkande, torde jag få återkomma till denna

fråga.

Jag övergår härefter till att i korthet ange min uppfattning om hur lagstiftningen

om försäljning av alkoholhaltiga drycker i övrigt bör utformas.

Med motbokssystemets slopande bör följa att fri inköpsrätt i princip tillkommer

alla myndiga personer.

I den hävdvunna principen att rusdryckerna skall säljas av företag utan

enskilt vinstintresse göres icke någon ändring. Fastmera innehåller förslaget

i fråga om maltdryckerna en viss utvidgning av tillämpningsområdet för

denna princip. Ett liknande syfte har den av de ännu arbetande snabbkommittéerna

som utreder frågan om avveckling av ulskänkningsvinsten och

drickspenningsystemet.

Förslagen syftar vidare till en skärpt kontroll av den alkoholdrycksförsäljning

som äger rum i enskild regi, utskänkningen och ölförsäljningen.

Kontrollen skall främst taga sikte på försäljningsverksamhetens allmänna

karaktär. I gengäld har åtskilliga detaljregleringar kunnat slopas eller inskränkas.

Principen om ökad frihet och skärpt ansvar har sålunda i viss

mån kunnat genomföras även på dessa områden.

Kommitténs förslag rörande utminuteringen av rusdrycker upptog från

motbokssystemet två viktiga element. Sålunda skulle alla inköp registreras

och missbrukare — låt vara i minskad omfattning — och langare avstängas

från inköpsrätt. Jag har icke kunnat biträda förslaget om fortsatt inköpsregistrering.

Däremot torde det vara påkallat att bibehålla en möjlighet till

avstängning; utminuteringsorganen synes icke böra vara skyldiga att lämna

ut rusdrycker till grova alkoholmissbrukare eller langare.

Beträffande organisationen av detaljhandeln föreslog kommitténs majoritet

att ett för hela riket gemensamt detalj handelsbolag skulle inrättas.

Majoritetens förslag i nämnda del var förbundet med en genomgripande omläggning

av utrednings- och kontrollarbetet i utskänkningsfrågor. Dessa

uppgifter, som för närvarande i huvudsak ankommer på systembolagen*

föreslogs överflyttade till länsnykterhetsnämnderna.

Förslaget att inrätta ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag synes

böra godtagas. Anordningen att överflytta systembolagens uppgifter

med utskänkningen på länsnykterhetsnämnderna synes däremot mindre

lämplig. Den kan bli till förfång för länsnämndcrna i deras nvkterhetsvår
-

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

dande arbete. Icke heller kan man förvänta att nämnderna får sådan sammansättning

att de blir helt lämpade för de avsedda nya uppgifterna. Jag har

därför funnit mig höra föreslå en anordning på förevarande område som

närmare anknyter till vad nu gäller men samtidigt tillgodoser intresset av

effektiviserad kontroll. Förslagen innebär i huvudsak att utrednings- och

kontrollarbetet koncentreras hos det blivande riksbolagets distriktschefer,

vilka i nu angivna hänseende skall ha ställning av offentliga tjänstemän,

restauranginspektörer. De skall vara underkastade ämbetsansvar och i

nämnda egenskap vara underställda länsstyrelsen, vilken alltjämt bör vara

tillståndsgivande myndighet. Vid sin sida skall inspektören ha en rådgivande

nämnd, vilken konstruerats som ett rent länskommunalt organ.

Det kommunala vetot i fråga om utskänkningen bibehålies i förslaget och

har utsträckts till sådana frågor som varieté och dans. Förslaget innehåller

en närmare reglering av den nu i viss mån oklara frågan om kommunens

rätt att med bindande verkan föreslå lokala särbestämmelser.

Beträffande utskänkningsrestriktionerna innebar kommittéförslaget både

förenklingar och skärpningar i förhållande till nu gällande ordning. Lättnaderna

bestod förnämligast i att kvantitetsbegränsningarna skulle slopas,

utom i fråga om brännvin, och att vissa uppmjukningar skulle ske i måltidstvånget.

I skärpande riktning skulle verka kommitténs förslag att motverka

bruket att förtära sprit under arbetstid genom att framflytta tiden

för utskänkning av spritdrycker till klockan 15.

Mot kommitténs förslag kan generellt sett anföras att det innebär en tämligen

detaljmässig reglering, vars efterlevnad i många fall kan bli svår att

kontrollera. Vid mina överväganden i dessa frågor har jag försökt finna

klarare och mera konsekventa riktlinjer.

Jag finner mig liksom kommittén böra förorda att måltidstvånget tills vidare

bihehålles i fråga om spritdrycker, ehuru med något uppmjukad utformning.

Bestämmelsen att maten skall vara lagad bortfaller. Även starkölet

bör enligt min mening omfattas av måltidstvånget, däremot icke vin

av något slag. De av kommittén förordade undantagen beträffande spritdrinkar

och lättgroggar har å andra sidan icke upptagits i departementsförslaget.

Det kan ifrågasättas om det i längden är lämpligt att upprätthålla

måltidstvånget. På grundval av en särskild utredning som jag låtit utföra,

vill jag föreslå en försöksverksamhet med utskänkning utan måltidstvång.

Kvantitetsrestriktionerna synes böra helt slopas. Det må emellertid beträffande

dessa likaväl som andra lättnader framhållas att restauratörerna

själva är skyldiga att företaga sådana inskränkningar som de finner erforderliga

med hänsyn till ordningen, nykterheten och trevnaden på restaurangen.

Någon rätt för gäst att bli serverad föreligger icke, och beträffande

berusade personer föreligger självfallet skyldighet att vägra servering. Lättnaderna

innebär snarast att på restauratörerna överflyttas en del av det ansvar

för utskänkningen som det allmänna hittills påtagit sig.

Kommitténs förslag om den spritfria arbetsdagen synes så värdefullt att

det, trots betänkligheter som yppats vid remissbehandlingen, bör genomfö
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ras. För att nå det angivna syftet synes man emellertid böra gå ett steg

längre och sätta tiden för utskänkningens början till klockan 16. Å andra

sidan bör utskänkningen å sön- och helgdagar samt dag före sådan dag få

börja något tidigare, enligt departementsförslaget klockan 14.

Även såvitt angår andra utskänkningsfrågor har jämkningar företagits

i kommitténs förslag. Nämnas må bl. a., att jag förordat vissa skärpningar

i de föreslagna reglerna beträffande varieté och dans. Vad jag förordar i fråga

om underhållning på restaurangerna innebär emellertid vissa uppmjukningar

av nu gällande bestämmelser.

Ett slopande av motbokskontrollen synes i och för sig icke nödvändiggöra

en omläggning av reglerna för handeln med maltdrycker. Den nu gällande

lagstiftningen är emellertid föråldrad och har länge varit i behov av

översyn. Det förut nämnda intresset att främja en övergång till svagare

drycker gör det också önskvärt att ompröva maltdrycksbestämmelserna.

Av skäl som närmare skall angivas i anslutning till dessa torde nu aktuella

ändringar icke behöva anstå i avbidan på den ytterligare utredning om bryggeriernas

företagsform som jag ämnar föreslå.

De av mig föreslagna bestämmelserna rörande handeln med vanligt Öl avviker

i vissa hänseenden från kommitteförslaget. Jag har ansett mig böra

starkare betona intresset att så långt möjligt övergå till den mindre aktiva

distributionsformen avhämtningsförsäljning. Förslaget strävar också efter

att göra den rörliga försäljningen mindre aktiv. Jag vill vidare förorda vissa

förenklingar. Bl. a. skall enligt departementsförslaget avhämtningsrättigheter

icke oktrojbindas utan som nu beviljas att gälla tills vidare.

Utredningen i ölförsäljningsärenden bör liksom nu ankomma på länsstyrelsen.

Mot kommitténs förslag att lägga utredningsarbetet på länsnykterhetsnämnderna

talar i stort sett samma skäl som när det gäller utskänkning

av rusdrycker.

Rörande utskänkningen av Öl ansluter sig departementsförslaget, med de

jämkningar som föranledes av det nyss sagda, tämligen nära till kommittéförslaget.

Utskänkningen bör sålunda alltjämt vara underkastad kommunalt

veto.

I den svårlösta frågan om de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden avviker

mitt förslag avsevärt från kommitténs. Jag har funnit det påkallat

att föreslå vissa lättnader i fråga om möjligheterna att erhålla tillstånd till

utskänkning i de aktuella fallen. Däremot har jag icke funnit tillrådligt att

i så stor utsträckning som kommittén tillåta förtäring av medhavd utminuteringssprit.

Slutligen framlägger jag vissa förslag i syfte att motverka olämplig reklam

för rusdrycker.

Övergången.

Nykterhetskommittén räknade med vissa svårigheter under övergången

till ell friare försäljningssystem men fann icke att de påkallade särskilda

motåtgärder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

I yttrandena över nykterhetskommitténs förslag uttalades allmänt farhågor

för att övergångssvårigheterna skulle bli större än kommittén förutsett,

och olika förslag till övergångsanordningar framfördes.

Flertalet yttranden framhöll att de positiva insatserna, särskilt nykterhetsvården,

borde utbyggas innan den nya försäljningslagstiftningen träder

i kraft. I några yttranden anslöt man sig även till tanken på en intensifierad

upplysning, eventuellt en propagandakampanj, i anslutning till övergången.

Tillfälliga skattehöjningar ifrågasattes på flera håll.

Av delvis annan karaktär var de yttranden som gick ut på att det slutiiga

avgörandet om molbokssysteinet uppskjutes. Under mellantiden skulle

olika anordningar prövas. Sveriges centrala restaurangaktiebolag förordade

exempelvis att de föreslagna positiva åtgärderna insättes och att motbokssystemet

kvarstår i avbidan på att verkningarna av dessa åtgärder

framträder. Några yttranden anslöt sig till ett inom kommittén framfört

förslag att låta reformer inom utskänkningen anstå tills det nya utminuteringssystemet

vunnit stadga och visat sina resultat. Flertalet yrkanden avsåg

emellertid en försöksverksamhet inom motbokssystemets ram med

uppmjukade eller borttagna kvantitetsbegränsningar. De nu nämnda förslagen

var i allmänhet direkt eller indirekt motiverade av en från kommittén

avvikande syn på motbokssystemet.

Redan det av nykterhetskommittén och nämnda remissorgan förebragta

materialet torde, såsom delvis antytts i det föregående, ge anledning att

förutse svårare övergångsproblem än dem nykterhetskommittén ansett sig

böra räkna med. Dessa problem har ytterligare undersökts av den kommitté

som haft att utreda behovet av och förutsättningarna för en upplysningskampanj

under övergångstiden. Kommitténs undersökningar ger vid handen

att avsevärda svårigheter är att förutse men att de torde bli begränsade

till något år. Såsom kommittén framhållit, måste man i utgångsläget

räkna med de konsumtionsvanor som nu finnes. Det måste dröja någon tid

innan de väntade gynnsamma verkningarna av den nya nykterhetspolitiken

kan göra sig gällande. Den spärr som motbokssystemet hittills inneburit för

vissa kategorier försvinner däremot med en gång. Härtill kommer verkningarna

av de psykologiska fenomen som kommittén sammanfattat under

benämningen frihetssuggestion.

Det är av vikt — icke minst för den slutliga framgången för de nu föreslagna

reformerna — alt samhället är berett att möta svårigheterna under

övergångstiden. Bl. a. synes den planerade utbyggnaden av nykterhetsvården

böra påbörjas snarast. Härvid bör även genomföras det förut nämnda

förslaget om frivilliga medhjälpare åt nykterhetsnämnderna. ökade anslag

för dessa ändamål torde böra föreslås vid innevarande riksdag.

På samma sätt bör ökade ekonomiska insatser för nykterhetsupplysning

och ungdomssociala åtgärder ske redan under instundande budgetår. Anslag

till nykterhetsupplysning bör i enlighet med framlagt förslag det första

året beviljas till något högre belopp än som sedan normalt skall utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

En brett upplagd upplysningskampanj har föreslagits av den nyss omtalade

kommittén. Förslaget har i allmänhet tillstyrkts vid remissbehandlingen.

Kommitténs utredningar synes ge vid handen att en lämpligt avpassad

propaganda kan få gynnsam effekt. Jag finner den av kommittén

förordade kampanjen i stort sett lämplig och avser att i särskild ordning

anmäla de därigenom aktualiserade frågorna.

Däremot kan jag icke biträda de i yttrandena över nykterhetskommitténs

betänkande framförda förslagen om prishöjningar under övergångstiden.

Förslagen förutsätter att priserna efter någon tid åter sänkes. Dessa prissänkningar

skulle bli en direkt stimulans till ökad konsumtion. Ytterligare

en period med övergångssvårigheter skulle komma med väl så stora risker

som den nu aktuella. Man finge även räkna med att det onormala intresse

kring alkoholen som sammanhänger med dylika förändringar skulle kvarstå

under längre tid än eljest skulle bli fallet. Det synes vara av största vikt att

detta intresse försvinner snarast möjligt.

Det sist sagda talar även emot yrkandena om uppskov med det slutliga

avgörandet. Härtill kommer att man efter den tilltänkta försöksperioden

knappast har bättre möjligheter att förutse verkningarna av ett helt fritt

system än vad nu är fallet. Försöksanordningar av antytt slag torde föra

med sig särskilda psykologiska verkningar. Man tager visserligen bort det

väsentliga av såväl spärr- som suggestionseffekten i motbokssystemet. Kvar

står dock åtskilligt av de psykologiska faktorer som betingas av systemet.

Dessutom synes anordningens karaktär av prov kunna medföra särskilda

problem.

Jag kan därför icke heller biträda dessa förslag. Avgörandet om motbokssystemets

fortbestånd — vilket ur nykterhetssynpunkt icke torde ha den

betydelse nykterhetskommittén och dess främsta meningsmotståndare var

och en från sina utgångspunkter synes vilja tillmäta detsamma — bör träffas

slutgiltigt i förevarande sammanhang.

Med förslagen om uppskov med det slutgiltiga avgörandet har man emellertid

även avsett att göra övergången till ett fritt försäljningssystem mjukare.

Vissa åtgärder i sådant syfte synes kunna förordas. En lämplig anordning

torde vara att någon tid, förslagsvis från och med den 1 juli innevarande

år, slopa gällande krisrestriktioner i fråga om utminuteringen, d. v. s.

höja maximitilldelningen till den i gällande förordning fastställda kvantiteten,

fyra liter, samt utsträcka tiden för efterhandsinköp från nuvarande tre

månader till i förordningen föreskrivna sex månader. Eftersom åtgärden beslutas

i samband med systemets slopande och utgör cn direkt förberedelse

härför, torde man icke behöva befara nämnvärda suggestionsverkningar eller

andra nykterhetspolitiskt olämpliga konsekvenser. Om riksdagen gillar min

ståndpunkt härutinnan, torde det ankomma på Kungl. Maj :t att upphäva

den författning vari krisrestriktionerna föreskrives; dock bör av arbetstekniska

skäl förändringen beträffande efterhandsinköpen icke avse tiden före

den 1 juli 1954. Då det torde vara praktiskt ogörligt att individuellt om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

248

Knngl. Maj:ts proposition nr 151.

pröva motbokstilldelningarna, bör kontrollstyrelsen lämna systembolagen

anvisningar om lämpliga generella höjningar. Sålunda kunde exempelvis

treliterstilldelningarna höjas till fyra liter och Övriga tilldelningar ökas med

hälften.

Nykterhetskommittén föreslog att det nya försäljningssystemet skulle

träda i kraft den 1 oktober 1955. Den förut nämnda kommittén, som särskilt

haft att beakta övergångsproblemcn, har icke funnit skäl att från sina

utgångspunkter förorda annan tid. Mot den föreslagna tidpunkten kan betänkligheter

anföras såtillvida att det nya systemets första dag skulle bli

en lördag. Detta synes emellertid icke behöva utgöra något hinder. Utminuteringsaffärerna

kan lämpligen hållas stängda nämnda dag. Att så sker

synes påkallat även med tanke på att det tillämnade riksbolaget samtidigt

skall överta den av systembolagen drivna rörelsen. Då det kring nykterhetskommitténs

förslag framkomna särskilda intresset för alkoholen snarast

bör försvinna, är det av vikt att ikraftträdandet sker snarast möjligt. Den

av nykterhetskommittén föreslagna tidpunkten synes lämplig ur administrativ

synpunkt. Jag kan därför biträda kommitténs förslag i denna del.

Straffbestämmelserna för fylleri m. m.

Det torde slutligen vara anledning att med några ord beröra de legislativa

ingrepp mot alkoholmissbruk som sker i form av straff för offentligt

fylleri samt för rattfylleri.

Nykterhetskommittén har granskat gällande bestämmelser om fylleri men

har icke funnit anledning att framlägga några förslag. I enstaka yttranden

över nykterhetskommitténs betänkande framföres emellertid krav på skärpning

av straffet eller utredning i ämnet. Nyligen har strafflagberedningen

i yttrande över straffrättskommitténs förslag till brottsbalk förordat att

straffbestämmelsen slopas samt att gällande bestämmelser angående omhändertagande

av fyllerister ändras därhän att fylleristerna skall föras till

särskilda läkarkliniker och kunna kvarhållas där några dygn.

I likhet med nykterhetskommittén finner jag icke anledning att pröva

dessa frågor i förevarande sammanhang. Straffbestämmelserna mot fylleri

omprövades så sent som vid 1948 års riksdag och har i sak oförändrade upptagits

i förslaget till brottsbalk. Det förslag som framförts av strafflagberedningen

torde få prövas i annat sammanhang.

Den straffrättsliga reaktionen mot rattfylleri berör väsentligen andra

intressen än dem varom nu är fråga. Här skall endast erinras om att förslag

till skärpta straffbestämmelser avgivits av en särskild kommitté och är föremål

för Kungl. Maj :ts prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

AVD. V. FÖRSÄLJNINGEN AV RUSDRYCKER.

Huvudprinciper och organisation.

Nuvarande förhållanden.

Systembolagens organisation m. m.

De grundläggande bestämmelserna angående systembolagens organisation

och verksamhet finnes i förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning

av rusdrycker (Rff). Försäljningen av rusdrycker är — frånsett

vissa slag av försäljning för tekniska m. fl. ändamål — indelad i partihandel

och detaljhandel. Med partihandel, vilken skall utövas av det särskilda

partihandelsbolaget Vin- & Spritcentralen, förstås försäljning till

återförsäljare i och för deras rörelse ävensom försäljning för export. All

annan försäljning sammanfattas under benämningen detaljhandel, för vilken

särskilda aktiebolag (systembolag) är inrättade och verksamma inom

bestämda detalj handetsområden. Systembolagen skall dock handha den

partiförsäljning, som äger rum till restauranger med rättigheter att utskänka

rusdrycker. Detaljhandeln är delad i dels försäljning till avhämtning

eller försändning på rekvisition (utminutering) och dels försäljning

till förtäring på stället (utskänkning). Såsom en grundläggande regel för

såväl parti- som detaljhandeln gäller, att den skall ordnas och handhavas så

att därav uppkommer så ringa skada som möjligt.

Detaljhandels områden.

Riket är indelat i detaljhandelsområden med ett systembolag i varje

område. Stockholms stad och län utgör ett detaljhandelsområde, och i övrigt

bildar varje län ett sådant område. Kungl. Maj:t äger emellertid bestämma,

att i ett län må finnas mer än ett detaljhandelsområde, där sådant

med hänsyn till länets utsträckning eller folkmängd eller förhållandena i

övrigt finnes påkallat. Kontrollstyrelsen kan förordna, att kommun hänföres

till detaljhandelsområde utom det län dit kommunen hör, om det med

hänsyn till kommunikationsförhållanden eller andra omständigheter finnes

lämpligt. På grundval av dessa bestämmelser är riket f. n. indelat i 41 detaljhandelsområden.

Störst i fråga om invånarantal är bolagen i Stockholm

(1 049 924 inv.), Göteborg (510 022), Karlstad (290 515) och Malmö

(283 600). I övrigt varierar storleken från Sollefteå (53 009) till Jönköping

(254 544). Fjorton bolag har områden med mindre än 100 000 invånare.

Av dessa omfattar ett bolag (Visby) ett helt län, medan de övriga omfattar

delar av ett eller flera län.

Efter antalet motböcker fördelar sig systembolagen (år 1949) på följande

sätt.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Antal

motböcker

Under 20 000

20 000—30 000

30 000—40 000

40 000—50 000

50 000—60 000

60 000—70 000

Mer än 70 000

Antal

system
bolag
-

12

5

7

5

7

2

3

Organisation.

Rätt till detaljhandel tillkommer i princip allenast systembolag. Såvitt

angår utskänkning överlåter systembolaget sin rätt antingen till det statliga

restaurangbolaget, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, eller till enskild

restauratör. De enda fall, där utskänkningsrättigheter beviljas direkt till

rättigheternas utövare, avser s. k. trafikutskänkning.

Systembolag antages av länsstyrelsen i det län, där bolagets huvudort är

belägen, till detaljhandelsorgan för sitt område.

Antalet aktieägare i vart och ett av de 41 systembolagen är 20. Varje aktie

lyder å 500 kronor. Ingen aktieägare får äga mer än en aktie.

Befogenhet eller skyldighet, som enligt lagen om aktiebolag tillkommer

bolagsstämma, skall i fråga om systembolag tillkomma bolagsstyrelsen. Bolagsstämmans

uppgifter vid systembolagen är endast att välja en styrelseledamot

och suppleant för denne, att välja en revisor och suppleant för denne,

att fastställa balansräkningen, att fastställa utdelningen till aktieägarna,

att å aktieägarnas vägnar bevilja ansvarsfrihet åt styrelsen samt att besluta

om ändring av bolagsordningen.

Bolagets styrelse skall i regel bestå av fem ledamöter och fem suppleanter,

utsedda för ett år i sänder. Av dessa utser kontrollstyrelsen två ledamöter

och två suppleanter samt länsstyrelsen, landstinget och bolagsstämman

vardera en ledamot och en suppleant. De av kontrollstyrelsen utsedda

ledamöterna skall vara ordförande och vice ordförande. I de sex städer,

som icke deltager i landsting (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,

Hälsingborg och Gävle), utser vidare stadsfullmäktige en ledamot och en

suppleant i styrelsen. För revisionen vid systembolagen är riket indelat i

tre distrikt, och kontrollstyrelsen har tre heltidsanställda revisorer, vilka

inom resp. distrikt tillsammans med den av bolagsstämman valde revisorn

verkställer granskning av förvaltning och räkenskaper.

Systembolagen står även i övrigt under överinseende av kontrollstyrelsen

och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter styrelsen meddelar.

Frågor inom systembolagen av mera omfattande ekonomisk räckvidd

skall antingen avgöras av kontrollstyrelsen eller underställas dess godkännande.

Den direkta ledningen av systembolagens verksamhet handhaves av en

opaginerad Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

av bolagsstyrelsen vald och av kontrollstyrelsen godkänd verkställande direktör.

Arbetet vid ett systembolag ledes från huvudkontoret, som i allmänhet

är organiserat på två avdelningar, en kameral avdelning under ledning

av en kamrer samt en motboksavdelning under ledning av en kontrollföreståndare.

Under huvudkontoret sorterar ett varierande antal utminuteringsaffärer,

förlagda dels å huvudorten och dels å annan ort (filial).

Utminuteringen.

Inköpstillstånd och tilldelningsprinciper.

Utminutering av rusdrycker må äga rum allenast till den vilken av systembolaget

i det detaljhandelsområde som omfattar hans kyrkobokföringsort

(hemortsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker. För den som

ej är kyrkobokförd inom riket är systembolaget i Stockholm att anse såsom

hemortsbolag. För den som erhållit tillstånd till inköp av rusdrycker utställer

systembolaget motbok, gällande för inköp å visst utminuteringsställe.

Under år 1952 har kontrollstyrelsen försöksvis öppnat en möjlighet för

motboksinnehavare i Stockholm, Göteborg och Malmö att efter ansökan få

tillstånd att göra inköp på samtliga utminuteringsställen inom detaljhandelsområdet.

Sådant tillstånd meddelas i form av ett särskilt inköpskort. Under

år 1953 har kontrollstyrelsen anmodat två systembolag att försöksvis

låta motboksinnehavare utan ansökan eller annan formalitet göra inköp i

valfri butik inom resp. områden.

Enligt Rff får inköpstillstånd ej meddelas den som ej fyllt 21 år. Ransonering

är föreskriven i förordningen på det sätt, att vederbörande systembolag

skall med hänsyn till köparens ålder och levnadsförhållanden fastställa

den högsta myckenhet spritdrycker, som må av honom inköpas; denna

myckenhet får ej överstiga 3 liter för varje kalendermånad. Tilldelningen

får uttagas efter månadens utgång, dock ej senare än tre månader därefter

(efterhandsinköp). Föreligger särskilda skäl må tillstånd lämnas att

vid vissa tillfällen inköpa större myckenhet (extra tilldelning). Kan det av

särskild anledning befaras, att inköp av rusdrycker skall lända till skada

för köparen eller annan, må inköp ej medgivas, eller ock skall de inskränkningar

i inköpen stadgas, som finnes påkallade. Prövning huruvida inköpsrätt

skall vägras eller inskränkas skall särskilt äga rum i fråga om:

den som varit föremål för åtgärd enligt alkoholistlagen;

den som vårdats för delirium tremens eller annan sjukdom som uppstått

genom bruk av alkoholhaltiga drycker;

den som gjort sig skyldig till straffbelagd handling och därvid varit påverkad

av alkoholhaltiga drycker eller som eljest varit överlastad av sådana

drycker;

den som, i strid mot vad i denna förordning eller eljest är stadgat, gjort

sig skyldig till olovlig befattning med alkoholhaltiga drycker eller kan befaras

göra sig skyldig till sådan befattning;

den som för lösdriveri ådömts tvångsarbete eller tilldelats varning; samt

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

den som åtnjuter understöd från allmänna fattigvården eller, genom underlåtenhet

att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser gentemot närstående

eller det allmänna, ådagalagt bristande skötsamhet i ekonomiskt avseende.

Kontrollstyrelsen har — antingen direkt eller genom systembolagens förtroendenämnd

— lämnat bolagen direktiv beträffande tillämpningen av

dessa försäljningsförordningens grundläggande stadganden. Fr. o. m. år

1947 har — såsom delvis redovisas av nykterhetskommittén — en tämligen

långtgående förändring skett i tilldelningspraxis i förhållande till den ordning,

som gällde vid tidpunkten för kommitténs systembolagsundersökning

(år 1945/1946). De för närvarande gällande reglerna kan sammanfattas på

följande sätt.

Beträffande personer, mot vilka anmärkningar i nykterhetshänseende eller

eljest icke föreligger, beviljas motbokstilldelning efter följande åldersskala.

Män

Gift eller ogift

huvudman för

hushåll

Ej huvudman för

hushåll

Fr. o. m. 21

år

l/m.

» 26

»

2/m.

Fr. o. m. 25 år l/m.

» 30

»

3/m.

» 28 » 2/m.

Kvinnor

Fr. o. in. 25 år 1/kv.

» 30 » 2/kv.

(I särskilda fall efter

prövning l/m. eller ev.

högre tilldelning.)

Föreligger anmärkning i nykterhetshänseende eller eljest skall viss tid

förflyta från anmärkningen innan motbok utställes. Efter enstaka fylleriförseelse

utlämnas exempelvis motbok tidigast sedan ett år förflutit. Efter

rattfylleriförseelse är motsvarande tid 2 år. För person, som redan har motbok,

indrages inköpsrätten efter sådana förseelser. Först sedan viss tid

gått — vid fylleriförseelse exempelvis 6 månader — upptages ansökan om

ny motbok till prövning.

I samband med den allmänna sociala standardförbättringen under senare

år har de indragningar eller inskränkningar i inköpsrätten som tidigare

vidtagits enbart på grund av folkpension eller fattigvård i stort sett försvunnit.

År 1947 uttalade Systembolagens förtroendenämnd, att folkpension,

i vilken form densamma än utginge, icke i och för sig borde medföra någon

nedsättning i motboksinnehavares inköpsrätt.

Uppgifter till ledning för utminuteringskontrollen.

Till ledning för utminuteringskontrollen erhåller systembolagen uppgifter

från olika myndigheter. Enligt kungörelsen den 5 juli 1950 (nr 417) skall

länsbyrå för folkbokföringen och motsvarande myndigheter i Stockholm,

Göteborg och Malmö tillhandahålla systembolagen vissa folkbokföringsuppgifter.

De allmänna domstolarna jämte i vissa fall åklagare skall enligt kungörelsen

den 17 juni 1938 (nr 408) lämna kontrollstyrelsen uppgifter rörande

personer, som dömts för fylleri, smuggling, hembränning m. m. samt

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Knngl. Maj.ts proposition nr 151.

rattfylleri eller annan straffbelagd handling, som begåtts under påverkan

av alkoholhaltiga drycker.

Beträffande den som intagits å tvångsarbetsanstalt för undergående av

tvångsarbete skall anstaltens direktör till kontrollstyrelsen lämna uppgift

såväl om intagningen som om utskrivningen, och motsvarande skyldighet

åligger fångvårdsstyrelsens sociala avdelning beträffande den som intagits

å fångvårdsanstalt för undergående av annat frihetsstraff än förvandlingsstraff

för böter. Kungörelsen innehåller dessutom föreskrifter om viss uppgiftsskyldighet

för länsstyrelse beträffande tilldelad varning för lösdriveri,

för direktör eller föreståndare för alkoholistanstalt, för läkare vid vissa

sj ukvårdsanstalter samt för nykterhetsnämnd angående person beträffande

vilken nämnden vidtagit hjälpåtgärd enligt alkoholistlagen eller ansökt om

tvångsintagande å alkoholistanstalt. I fråga om fattigvårdsstyrelse föreskrives,

att denna på anfordran skall till systembolag lämna uppgift å de personer,

som av kommunen åtnjuter fattigvård eller genom underlåtenhet att

fullgöra sina förpliktelser gentemot närstående ådagalagt bristande skötsamhet

i ekonomiskt avseende.

Sedan uppgifterna registrerats i det hos kontrollstyrelsen förda straffregistret,

tillställes desamma vederbörande systembolag. Åtskilliga systembolag

tillställer länsnykterhetsnämnderna och de kommunala nykterhetsnämnderna

avskrifter av inkomna uppgifter rörande fyllenförseelser.

Då det framstått som önskvärt för systembolagen att på ett så tidigt stadium

som möjligt få kännedom om begångna fylleriförseelser, har inom ett

betydande antal detaljhandelsområden den praxis utbildats, att polismyndigheten

redan då en person gripits för fylleri lämnar systembolaget meddelande

härom. Vissa systembolag tillställer vederbörande länsnykterhetsnämnd

samt nykterhetsnämnden i sökandens hemkommun avskrift av uppgiften

från polismyndigheten. Genom anhållningsuppgifterna erhålles i vissa

fall även upplysning om fylleri på enskild plats. I övrigt blir uppgiften från

domstolen i dessa fall, i den mån den gripne fällts till ansvar, endast en bekräftelse

på ett tidigare erhållet meddelande.

Tekniska hjälpmedel vid utminuteringskontrollen.

För utminuteringskontrollen för systembolagen centralregister med bilagsregister,

utminuteringsregister och portföljregister.

Centralregister skall innehålla uppgifter bl. a. beträffande

a. den, som gjort ansökan om inköp av rusdrycker, oavsett om sådant

tillstånd lämnats eller ej,

b. den, vars hustru erhållit tillstånd till inköp av rusdrycker,

c. den, om vilken bolaget erhållit uppgift enligt kungörelsen den 17 juni

1938 (nr 408) angående skyldighet för domstolar in. fl. att meddela uppgifter

till ledning för systembolagens verksamhet,

d. den, om vilken bolaget, i annan ordning än under c. avses, erhållit

tillförlitlig upplysning, som är eller kan komma alt bliva av betydelse vid

bolagets handhavande av utminuteringskontrollen.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Utminuteringsregistret, som är ett rent kundregister, föres å varje utminuteringsställe

och upptar var och en, som där äger inköpa rusdrycker.

Utminuteringsregistret föres på minutkort, som upptager motboksinnehavarens

egenhändiga namnteckning samt uppgift om motboksnummer och

tilldelning.

Stämpelblad i motböcker som förbrukats nedlägges i portföljer med samma

nummer som motböckerna.

Förfarandet vid handläggningen av ansökningar om motbok m. m.

Beträffande person, som ansöker om inköpsrätt, inhämtas i regel uppgift

från vederbörande pastorsämbete om sökandens civilstånd och familjemedlemmar

samt tidpunkten för inflyttningen till kommunen. Föreligger icke

någon anmärkning mot sökanden bestämmes tilldelningen omgående. Vederbörande

nykterhetsnämnd får tillfälle att inom viss kortare tid — fem till

åtta dagar — i förekommande fall inkomma till systembolaget med erinringar

mot beslutet eller meddelande, att nämnden finner sig böra verkställa

närmare utredning i ärendet. Inkommer icke något meddelande från

nämnden expedieras beslutet till sökanden.

Beviljas ansökan om inköpsrätt erhåller kunden en motbok, innehållande

50 rekvisitionsblanketter jämte ett antal »stämpelblad», på vilka vid inköp

instämplas datum för inköpet och den inköpta kvantiteten. Uppgift om

den beviljade tilldelningens storlek antecknas på centralkortet samt på

minulkort och portfölj.

Vid handläggning av ansökningar om förhöjd tilldelning förenklas

handläggningsgången såtillvida, att uppgift från pastorsämbetet (mantalskontor)

i regel ej inhämtas. Förfrågningar hos nykterhetsnämnd beträffande

sökande av förhöjd tilldelning har vid åtskilliga systembolag inskränkts

till att endast avse sådana personer, mot vilka anteckningar om anmärkningar

i nykterhetshänseende finnes.

Utöver den ovan angivna formen för inköpstillstånd, s. k. permanenta

inköpstillstånd, förekommer tillfälliga inköpstillstånd, avseende sådana fall,

där någon, som icke innehar motbok, önskar för visst enstaka tillfälle göra

inköp av rusdrycker. Där hinder enligt de allmänna bestämmelserna för

meddelande av inköpstillstånd icke möter, utställes i dylika fall tillfällig

motbok. Huvudparten av ansökningar om tillfällig inköpsrätt inkommer

Irån i riket icke kyrkobokförda personer.

Ansökningar från utlänningar och utlandssvenskar om tillfälligt inköpstillstånd

behandlas på följande sätt.

Ansökan inlämnas vanligen till det bolag, där sökanden önskar göra inköp.

Sedan uppgifter ur sökandens pass eller annan legitimationshandling

antecknats på ansökningshandlingen, remitteras denna till hemortsbolaget,

som beträffande samtliga utlänningar är Stockholmssystemet. Efter beslutsättning

där återsändes ansökningshandlingen till det bolag, dit ansökningen

inlämnats, och detta bolag delger därefter sökanden beslutet.

Motboksägare, som under kortare tid önskar göra inköpen hos annat bo
-

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

lag än hemortsbolaget, har att göra skriftlig ansökan därom hos hemortsbolaget.

Tillstånd medgives i form av s. k. transportkort. Transportkorten har

giltighet under högst 6 månader och utställes numera för inköp vid samtliga

systembolag i riket.

Gör molboksinnehavare framställning om överflyttning av sitt inköpstillstånd

från ett bolag till ett annat, inhämtar det nya hemortsbolaget uppgift

om sökanden från det tidigare hemortsbolaget. Finnes i detta bolags register

beträffande sökanden anmärkningar i nykterhetshänseende m. m.,

översändes samtliga handlingar till det nya hemortsbolaget, dock endast

såvida någon av uppgifterna hänför sig till de 10 sistförflutna åren. I annat

fall översändes endast sökandens inköpsportfölj, och meddelande lämnas

om tilldelningens storlek till det nya hemortsbolaget.

Utminuteringsställen m. m.

Utminutering av rusdrycker får endast äga rum å ort, där utminuteringsställe

funnits inrättat år 1937 samt därjämte i stad, köping eller municipalsamhälle

med minst 5 000 invånare. Systembolag äger inom nu angivna

gränser besluta angående utminuteringsställenas antal och förläggning. På

grund av kontrollstyrelsens befogenhet att pröva bolagens lokalfrågor brukar

emellertid även ärenden angående inrättande av nya utminuteringsställen

underställas styrelsen.

Antalet utminuteringsställen år 1951 var 241. Av dessa var 214 belägna

i 122 städer. 11 städer saknade utminuteringsställe, nämligen Djursholm,

Flen, Gränna, Hagfors, Lidingö, Lycksele, Nacka, Oxelösund, Säter, Sävsjö

och östhammar. Av dessa hade Djursholm, Hagfors, Lidingö, Nacka och

Oxelösund över 5 000 invånare.

Av landets 84 köpingar hade 16 utminuteringsställe och av de 202 municipalsamhällena

hade endast 9 utminuteringsställe. Bland övriga tätorter

fanns endast två, som hade sådant ställe, båda i Skåne.

På ort utan utminuteringsställe kan systembolaget inrätta utlämningsställe,

som dock endast tar emot rekvisitioner och utlämnar de från utminuteringsställe

erhållna varorna. Dessutom har den som bor på ort, som

saknar både utminuterings- och utlämningsställe, rätt till fri försändning

till närmaste post-, järnvägs-, buss- eller ångbåtsstation.

Utskänkningen.

I fråga om tillståndsförfarande m. m. hänvisas till avsnittet om rättighetssystemet

vid utskänkning av rusdrycker.

Under år 1950 fanns 1 464 begagnade utskänkningstillstånd. Av dessa

avsåg 1 154 årsutskänkning, 215 tillfällig utskänkning och 95 trafikutskänkning.

Av tillstånden till årsutskänkning gällde 731 för utskänkning av både

spritdrycker och vin och 423 för utskänkning av enbart vin.

Tillstånden till årsutskänkning avsåg nära nog alla hel oktrojperiod.

Under år 1950 fördelade sig utskänkningstillstånden inom de olika systembolagens

detaljhandelsområden på sätt framgår av följande tabell.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Antal utgkänkningstillgtind 1950.

Spritdrycker och vin

Vin

Detaljhandels-

Arsutskänkn.

Tillf.

utsk.

Arsutskänkn.

Tillf.

utsk.

Allm.

r.-bolag

Annan

Allm.

r.-bolag

Annan

Allm.

r.-bolag

Annan

Allm.

r.-bolag

Annan

35

95

2

1

98

22

2

4

29

4

1

2

5

6

10

6

16

6

2

8

2

4

Linköping........

3

8

5

6

10

7

8

9

Jönköping........

4

1

1

9

8

7

3

10

1

5

2

Visby ............

1

7

2

Karlskrona........

5

13

17

4

10

13

14

7

2

11

1

8

1

Malmö............

9

61

2

3

29

4

5

57

14

2

18

9

8

34

21

6

q

Ystad ............

2

a

i

4

7

31

Göteborg..........

20

36

13

1

Uddevalla........

4

19

4

Vänersborg........

2

7

Borås.............

4

7

3

Mariestad.........

2

2

o

Lidköping........

1

2

o

Skövde ...........

5

4

i

23

9

8

A

Karlstad..........

6

10

Örebro...........

7

9

Västerås..........

8

4

13

4

q

Falun............

1

9

14

&

Hedemora........

3

Gävle............

6

8

20

tt

Hudiksvall........

2

1

A

Härnösand........

1

5

2

F,

1

Sundsvall.........

1

7

Sollefteå..........

Örnsköldsvik......

1

1

4

1

—

—

—

1

28

—

—

Östersund.........

1

7

1

Umeå............

2

2

Skellefteå.........

Luleå.............

—

1

5

—

14

—

1

3

1

422

—

—

Haparanda.......

1

560

Hela riket

171 |

22

183

1

5

5

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Enligt de avtal, som träffats mellan systembolag och den till vilken utskänkningstillstånd

överlåtits, äger systembolag vidtaga de kontrollåtgärder,

bolaget finner erforderliga för övervakning av restauratörens handhavande

av utskänkningen. Denna kontrollerande verksamhet utövas dels genom systembolagens

egna tjänstemän och dels genom särskilda organ, de s. k. kontrolldelegationerna.

Kostnaderna för delegationerna fördelas på systembolagen, det allmänna

restaurangbolaget och de enskilda restauratörerna. De sammanlagda kostnaderna

uppgick år 1947 till 218 145 kronor. Av detta belopp belöpte sig

141 647 kronor på systembolagen, 37 729 kronor på de allmänna restaurangbolagen

och 38 769 kronor på övriga innehavare av överlåtna utskänkningstillstånd.

Kontrollstyrelsen har i skrivelse till systembolagen den 28 juli 1953 meddelat,

att styrelsen icke torde komma att medgiva att systembolagen lämnar

bidrag till kontrolldelegationernas verksamhet för tid efter utgången av år

1954.

Systembolagens omsättning och ekonomi.

Systembolagens försäljning av spritdrycker och vin uppgick under år

1949 till 50,0 miljoner liter, motsvarande ett värde av 733,7 miljoner kronor.

Bruttovinsten på rusdrycker uppgick under år 1949 till 87,3 miljoner

kronor. Inkomster därutöver (räntor, hyror, vinster vid försäljningen av

tomglas m. m.) stannade vid 5,0 miljoner kronor. Omkostnaderna, frånsett

1949 års utskylder (27,0 miljoner kronor), belöpte sig till 34,5 miljoner

kronor. Nettovinsten till statsverket, efter det ett belopp av 0,5 miljon kronor

avskrivits eller reserverats, utgjorde 30,3 miljoner kronor.

Systembolagens omkostnader under år 1949, frånsett utskylder, fördelade

sig på centrala förvaltningskostnader (d. v. s. omkostnader, som vilar på

rörelsen i dess helhet) samt på utgifter för utminuteringsrörelsen, utskänkningsverksainheten

och fastighetsrörelsen på följande sätt:

Milj. kr

Centrala förvaltningskostnader ..................................

Direkta utgifter för utminuteringsrörelsen........................

Direkta utgifter för utskänkning genom allmänt restaurangbolag----

Direkta utgifter för övrig utskänkning ..........................

Utgifter för fastighetsrörelsen ..................................

12,62

15,69

4,22

1,05

0,89

Summa 34,47

I de centrala förvaltningskostnaderna innefattas utgifter av ganska skilda

slag, vilka kan inordnas under följande huvudrubriker, nämligen dels styrelsearvoden,

dels revisionskostnadcr, dels löner, dels understöd och pensioner,

dels hyror, underhåll och reparationer, bränsle, elektrisk ström o. dyl.,

försäkringspremier, frakt- och transportkostnader ävensom allmänna utskänkningskostnader,

dels ock kontorskostnader, vissa kostnader för kristidsstyrelserna

och övriga omkostnader.

17 Bihang till riksdagens protokoll 195i. i samt. Nr 151.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Vad beträffar styrelsearvoden hänföres hit arvoden till styrelseledamöter

och styrelsesuppleanter jämte rese- och traktamentsersättningar vid styrelsens

sammanträden. Dessa utgifter uppgick under år 1949 till sammanlagt

232 540 kronor.

Under revisionskostnader inbegripes arvode till den å bolagsstämman valde

revisorn (en för ett vart av de 41 bolagen), arvoden till siffergranskare jämte

rese- och traktamentsersättningar till dessa, men däremot inga som helst

kostnader för kontrollstyrelsens systembolagsrevisorer, vilka senare kostnader,

i vad de avser löner samt traktaments- och reseersättningar, helt bestrides

av statsmedel. De av systembolagen under år 1949 utbetalade revisionskostnaderna

uppgick till 79 689 kronor.

De till systembolagens verkställande direktörer utgående lönerna under

år 1949 uppgick till sammanlagt 720 000 kronor.

De under år 1949 utgående understöden och pensionerna uppgick till

2 545 000 kronor.

År 1949 utdelades till bolagens aktieägare 20 500 kronor. Systembolagens

utgifter för kontrolldelegationerna samt utgifter för inspektion på restauranger

uppgick till 152 530 kronor. Frakt- och transportkostnader, jämte

vissa omkostnader, vilka varit av sådan natur, att de belastat bolagens verksamhet

i dess helhet, belöpte sig till sammanlagt 679 980 kronor. Kostnaderna

för kristidsstyrelsernas räkning belöpte sig till 525 710 kronor.

De centrala förvaltningskostnaderna för löner (exklusive löner till bolagens

direktörer samt vissa kostnader för kristidsstyrelsernas räkning), hyresoch

kontorskostnader fördelade sig på systembolagens kamerala avdelningar

och motboksavdelningar på i stort sett följande sätt år 1949.

Kamerala Motboks- 0

avd. avd. Summa

Löner................................. 1 872 933 3 837 228 5 710 161

Hyror................................ 171 336 351 031 522 367

Kontorskostnader...................... 363 225 988 560 1 351 785

Summa kr. 2 407 494 5 176 819 7 584 313

Under senare år har ett ganska omfattande rationaliseringsarbete skett

inom systembolagen. Härom säges följande i kontrollshjrelsens yttrande över

nykterhetskommitténs förslag.

Under de senaste aren har under kontrollstyrelsens ledning vid systembolagen

bedrivits ett omfattande rationaliseringsarbete, som medfört betydande

förenklingar beträffande såväl kontorsarbetets olika detaljer som butiksarbetet.

Härigenom ha väsentliga besparingar kunnat göras. Sålunda har

det vård möjligt att nedbringa antalet på bolagens motboksavdelningar svsselsatta

personer från 616 år 1949 till 446 år 1953 och att enbart under tiden

januari 1952—mars 1953 minska personalen på de kamerala avdelningarna

från 196 till 176, trots att rationaliseringsarbetet beträffande dessa avdelningar

påbörjats först med ingången av år 1952. Löne- och kontorskostnaderna

för samtliga motboksavdelningar och kamerala avdelningar, som för

år 1949 uppgingo till sammanlagt 7 062 000 kronor, utgjorde för år 1952 (i

1949 års penningvärde) endast 6 290 000 kronor, vilket innebär en besparing

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

av 772 000 kronor. Vid bedömningen av denna besparing bör hänsyn tagas

till att under jämförelseperioden reallönestandarden för de anställda förbättrats,

att antalet motboksinnehavare ökats med 113 000 och att försäljningen

till restaurangerna stigit.

Systembolagens personal.

Antalet fasta tjänster vid varje särskilt systembolag bestämmes genom en

av kontrollstyrelsen fastställd tjänsteförteckning. Förhållandet mellan

systembolagen och deras befattningshavare regleras genom avtal mellan

kontrollstyrelsen och personalorganisationerna (företrädesvis Systembolagens

personalförening och Svenska handelsarbetareförbundet samt beträffande

vissa ordningsvakter därjämte Svenska polisförbundet). För de fast

anställda befattningshavarna utgår avlöning enligt en löneplan (»löneplan

p»), vilken överensstämmer med löneplan 1 i statens löneplansförordning.

Avlöningen för personal, som icke är fast anställd, bestämmes av vederbörande

systembolag.

Antalet fasta befattningar vid systembolagen den 31 december 1949 för
-

delade sig på följande sätt.

Direktörer (inberäknat 1 vice dir.)

Kamrerare, kontrollföreståndare o. d. .

Kontorstjänstemän och kontorsbiträden

Butiks- och filialföreståndare........

Lagerföreståndare m. fl..............

Butikskassörskor (kontrollanter) .....

Butiks- och lagerpersonal, chaufförer .

Vaktmästare m. fl..................

Ordningsvakter ....................

42

76

685

234

22

436

639

13

84

Summa 2 231

Härtill kommer extra personal, företrädesvis i kontors- och butiksbiträdesställning,

uppgående till cirka 270 personer (1950). Ytterligare en personalkategori

tillkommer, nämligen sådan förstärkningspersonal som tjänstgör

i affärerna vid veckoslut och andra tillfällen med stor kundtillströmning.

Antalet på så sätt anlitade personer med skiftande tjänstgöringstider

kan angivas till 400.

Befattningshavarna vid varje särskilt systembolag är fördelade på huvudkontoret

och utminuteringsaffärerna. Alltefter bolagens storleksordning förekommer

på huvudkontoret en större eller mindre specialisering av arbetsuppgifterna.

Vid flertalet bolag är befattningshavarna fördelade på två avdelningar,

kamerala avdelningen och motboksavdelningen. Vid de mindre

systembolagen däremot har någon sträng fördelning av befattningshavarna

på avdelningar icke kunnat göras, enär samma personal i viss utsträckning

fått utföra såväl kameralt arbete som motboksarbete.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

Kungl. Maj :t har å statens vägnar upplåtit åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen

rätt att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker.

Spritcentralen har till uppgift att framställa, förädla eller på annat sätt

bereda sprit, brännvin och andra alkoholhaltiga drycker, att driva handel

med dylika varor samt att handhava därmed i sammanhang stående rörelse.

Bolaget handhar praktiskt taget all import av rusdrycker. Verksamheten

bedrives utom vid huvudkontoret och vinlagret i Stockholm vid reningsverken

i Stockholm (Reimersholm), Åhus och Eslöv samt vid filialerna i Göteborg,

ödåkra, Sundsvall, Karlshamn och Södertälje. I Malmö finns en lagerdepå.

Utom riket har Spritcentralen en filial å Madeira. Bolaget bedriver

även viss exporthandel med spritdrycker men denna har tämligen obetydlig

omfattning. En viktig del av verksamheten omfattar handel med teknisk

sprit och antagande av detaljhandlare med rödsprit.

Spritcentralen har åtta dotterbolag, vilka bedriver agenturrörelse för utländska

sprit- eller vinfirmor.

Kontrollstyrelsens organisation och verksamhet.

Gällande instruktion för kontrollstyrelsen är utfärdad den 30 juni 1944

(nr 516), med ändringar den 21 december 1945 (nr 871) och den 29 juni

1950 (nr 389). Styrelsens arbetsordning är dagtecknad den 15 december

1950.

Kontrollstyrelsen handlägger ärenden rörande tillverkningen, försäljningen

och beskattningen av sprit och övriga alkoholhaltiga varor samt beskattningen

av vissa andra varor ävensom ärenden angående kontrollen över

tobaksodlingen. Styrelsen handhar vidare det särskilda straffregistret rörande

fylleri och vissa andra brott.

Kontrollstyrelsen utgöres av en överdirektör såsom chef för styrelsen samt

tre byråchefer såsom ledamöter.

Byråcheferna förestår var sin av styrelsens tre byråer, benämnda första

byrån (för rusdrycksförsäljningsärenden), andra byrån (för administrativa

och tekniska ärenden) samt tredje byrån (för skatteärenden).

Vid behandlingen av frågor, som avser förhandlingar om löne-, pensionsoch

andra anställningsförhållanden för systembolagens personal, samt, efter

överdirektörens bestämmande, även i vissa andra fall skall tre representanter

för systembolagen ingå såsom särskilda ledamöter i styrelsen.

Till första byrån hör huvudsakligen ärenden, som ankommer på styrelsen

i egenskap av uppsiktsmyndighet i fråga om försäljning av rusdrycker,

pilsnerdricka in. m.

Till andra byrån hör huvudsakligen ärenden, som ankommer på styrelsen

i egenskap av uppsiktsmyndighet i fråga om tillverkning av brännvin och

maltdrycker, partihandel med och denaturering av skattefri sprit, tillverkning

och försäljning av alkoholhaltiga preparat, försäljning av sprit och

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

andra alkoholhaltiga varor för tekniska m. fl. ändamål, ärenden angående

beskattning av brännvin, bensin och motorsprit samt ärenden rörande kontroll

över tobaksodlingen. Till denna byrå hänföres vidare alla ärenden rörande

styrelsens personal och ekonomi.

Till tredje byrån hör huvudsakligen ärenden rörande beskattningen av

maltdrycker, läskedrycker, margarin och vissa andra fettvaror samt pälsvaror

ävensom ärenden angående varu- och försäljningsbeskattningen.

På första byrån finns följande befattningar (1/7 1953), nämligen en bjråchef,

en byrådirektör, en förste aktuarie, en förste byråinspektör, en byråinspektör,

en förste byråsekreterare, en byråsekreterare, en byråinspektör

och en amanuens samt 20 lägre befattningshavare.

Härtill kommer tre förste revisorer, som tjänstgör vid systembolagsrevi
sionen.

De viktigare grupperna av ärenden är följande.

a) Rätts- och kansliärenden. Kontrollstyrelsen anlitas i stor utsträckning

av Kungl. Maj :t såsom remissmyndighet i besvärsärenden rörande rättigheter

till detaljhandel med rusdrycker, pilsnerdricka eller alkoholfria

drycker. En annan grupp ofta förekommande ärenden av rättslig karaktär

utgör förfrågningar från åklagare, rättighetsinnehavare in. fl. rörande tolkning

av olika bestämmelser i de till byråns verksamhetsområde hänförliga

författningarna, i främsta rummet rusdrycks- och pilsnerdricksförsäljningsförordningarna.

b) Ärenden rörande uppsikten över rusdryckshandelns organisation, systembolagens

ekonomi och personal m. in.

c) Ärenden rörande den individuella utminuterings- och utskänkningskontrollen

i fråga om rusdrycker, in. m. Kontrollstyrelsen har, bl. a. genom

cirkulär nr 8/1938, utfärdat föreskrifter och anvisningar i fråga om den

individuella utminuteringskontrollen. I samband med den fortlöpande uppsikten

över systembolagens verksamhet plägar kontrollstyrelsen vidare meddela

skriftliga och muntliga anvisningar beträffande bolagens verksamhet

på förevarande område. Dylika anvisningar lämnas även i samband med av

styrelsen föranstaltade inspektioner av bolagen.

d) Ärenden angående kontroll av pilsnerdricksförsäljningen på landsbygden.

Befattningen med denna grupp av ärenden har under senare år i väsentliga

delar inskränkts i avvaktan på väntad ny lagstiftning på detta

område.

e) Ärenden rörande import av rusdrycker, försäljning av exportöl samt

detaljhandel med skattefri sprit in. in.

f) Statistiska ärenden och ärenden rörande kontroll av rusdrycksskatter

in. in.

g) Ärenden rörande registrering av uppgifter angående fylleri m. m. Hithörande

ärenden omfattar följande styrelsen ålagda arbetsuppgifter: dels

att till vederbörande systembolag vidarebefordra från domstolar in. fl. jämlikt

kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 408) inkommande uppgifter till ledning

för systembolagens verksamhet, dels alt på grundval av dessa uppgif
-

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ter föra det i kungörelsen den 6 september 1939 (nr 621) avsedda särskilda

straffregistret rörande fylleri och vissa andra brott, dels ock att jämlikt

sistnämnda kungörelse efter framställning av åklagare och vissa andra myndigheter

meddela utdrag ur registret.

Kontrollstyrelsens totala kostnader för den verksamhet, som sammanhänger

med uppgiften såsom uppsiktsmyndighet rörande rusdrycksförsäljningen

m. m., uppgick år 1950 till cirka 340 000 kronor.

Tidigare reformförslag.

Den nuvarande systembolagsorganisationen utformades vid 1937 års

riksdag. Riksdagens beslut innebar en nedskärning av antalet bolag från

121 till i princip ett bolag i varje län med möjlighet för Kungl. Maj :t att

göra undantag från denna regel. Antalet bolag blev 41.

På föranstaltande av den s. k. besparingsberedningen tillkallades år 1941

särskilda sakkunniga för utredning om besparings- och rationaliseringsåtgärder

inom rusdrycksförsälj ningens område. De sakkunniga föreslog i huvudsak

följande.

Partihandeln med rusdrycker bibehålies oförändrad. I fråga om detaljhandeln

genomföres den ändringen, att utminuteringsrörelsen handhas av ett

enda systembolag. Vidare övertages den restaurangrörelse, som bedrives av

de fem restaurangbolagen, av ett enda restaurangbolag. De nya system- och

restaurangbolagen föreslås inrättade i nära överensstämmelse med vad som

gäller för det förefintliga partihandelsbolaget.

De sakkunniga anförde beträffande de olägenheter, som är förenade med

den nuvarande systembolagsorganisationen, att kontrollstyrelsen såsom

både direktivgivande och dechargebeviljande organ kommit att inta en dubbelställning

gentemot systembolagen. En sådan anordning vore givetvis principiellt

oriktig. Olägenheten ur nykterhetssynpunkt av ett för stort antal

bolag kvarstode även efter 1937, då man har så många som 41 självständiga

bolag i verksamhet. Härvidlag pekade de sakkunniga på bristande effektivitet

och enhetlighet i tillämpningen, svårigheten för de mindre bolagen att

ordna sin administration på ett tillfredsställande sätt samt på kostnaderna

för de många enheterna.

Sedan de sakkunniga diskuterat olika möjligheter att avhjälpa olägenheterna

i den nuvarande organisationen av detaljhandeln med rusdrycker

—- bl. a. omorganisation av kontrollstyrelsen till ett affärsdrivande verk,

sammanslagning av partihandeln med utminuterings- och utskänkningsrörelsen

eller någon av dem — kom de fram till att den ändamålsenligaste

lösningen vore att koncentrera den av systembolagen bedrivna utskänkningen

till ett bolag och utminuteringen till ett annat bolag.

De sakkunniga framlade ett konkret förslag till organiserande av ett centralt

bolag för utminuteringen, vilket bolag också förutsattes överta de nuvarande

systembolagens uppgifter såsom bärare av utskänkningstillstånden.

En kortfattad redogörelse för organisationsförslaget lämnas i det följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Uppgifter. Det nya systembolagets huvuduppgift skulle bli att ensamt

handha utminuteringen av rusdrycker. Dessutom skulle vissa uppgifter betr.

utskänkningen tilläggas bolaget. Bolaget borde sålunda bli bärare av samtliga

utskänkningstillstånd med undantag för trafikrättigheterna.

Riksbolaget förutsattes komma att överta flera av kontrollstyrelsens uppgifter.

Detta skulle bl. a. gälla tillsynen över rusdrycksförsäljningen, föreskrifter

i avseende å inköp av, försäljningspris för och alkoholstyrka hos

rusdrycker, tillsynen över räkenskapernas förande och i övrigt beträffande

bolagets förvaltning eller eljest i de i Rff särskilt angivna hänseendena.

De föreskrifter, som kontrollstyrelsen enligt 5 kap. 1 och 2 § § (utskänkningsrestrik

tioner na) äger utfärda förutsattes fortfarande böra utfärdas av

kontrollstyrelsen, eftersom överträdelser av dessa föreskrifter är och fortfarande

borde vara straffbelagda. De sakkunniga framhöll emellertid, att

bolaget såsom bärare av utskänkningstillstånden genom framställningar

och förslag till kontrollstyrelsen borde ta initiativet till utfärdande av sådana

föreskrifter.

Vidare ansåg de sakkunniga, att de rena förvaltningsfrågor, som nu handläggs

av kontrollstyrelsen, borde ankomma på bolaget, i den mån de ej helt

bortfölle vid omorganisationen. Bland sådana förvaltningsfrågor, som kontrollstyrelsen

handlägger, kan nämnas fastighetsköp, ombyggnader, förhyrande

av andra lägenheter än dem, vilka är behövliga för bolagets rörelse,

affärsavtal för längre tid än bolagets rättigheter avser. Bland helt bortfallande

uppgifter kan nämnas utseende av styrelseledamöter, revisorer, bestämmande

av vissa ersättningar, granskning av bolags förvaltning och räkenskaper,

beslut om ansvarsfrihet samt fastställande av hemortsbolag för

kommunerna.

En särskild undersökning har de sakkunniga ägnat frågan om i vilken

omfattning de arbetsuppgifter, som nu åvilar kontrollstyrelsens statistiska

avdelning, kan överföras till det nya bolaget. Enligt de sakkunnigas mening

bör huvuddelen av statistiken föras över till monopolbolaget.

Organisation. Såsom förebild användes den organisation, som tillskapats

för tobaksmonopolet och Vin- & spritcentralen.

Tillstånd till drivande av detaljhandel för sex år.

Aktiekapital 500 000 kr. Varje aktie 1 000 kr. 100 000 kronor bor utgöras

av stamaktier, tecknade av personer representerande olika intressegrupper

och godkända av Kungl. Maj :t. 400 000 kronor bör utgöras av preferensaktier,

vilka lämpligen övertagas av någon av statens fonder.

Stgrelsen skall ha sitt säte i Stockholm och bestå av 8 ledamöter (+ 4

suppleanter). Person som är intresserad i hotell- och restaurangföretag bör

ej få tillhöra styrelsen. Kungl. Maj :t bör utse fyra ledamöter, varav en ordf.

och en v. ordf. Vidare skall Kungl. Maj :t utse två suppleanter. Mandattid

två år. Varje år nyval av halva styrelsen.

Revisorerna skall vara fem till antalet. En utses av bolagsstämman, en av

Kungl. Maj :t och tre av riksgäldsfullmäktige.

Rösträtt. Varje stamaktie medför fem röster och varje preferensaktie en

Utminute rings områd en. Riket bör indelas i utminuteringsområden, föislagsvis

30 enligt rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag. Inom varje område

bör anställas en distriktschef (disponent). Åt denne distriktschef torde

systembolaget böra överlämna att fatta beslut rörande tillstånd till inköp

av rusdrycker, besluta om indragning av dylikt tillstånd, fastställa inköpsbestämmelser

i särskilda fall, meddela beslut om extra tilldelning o. d.

Rådgivande nämnd. För att vinna en lokal förankring vid systembolagets

handhavande av utminutcringsrörelscn föreslog de sakkunniga, att åtmins
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

tone inom större utminuteringsområden skulle inrättas en rådgivande nämnd

(som alltså skulle ersätta systembolagens nuvarande styrelser). Kungl. Maj :t

bör bestämma var sådan nämnd skall finnas och nämndens befogenheter. De

sakkunniga övervägde också att genom utbyggnad av samarbete med länsnykterhetsnämnderna

eller de kommunala nykterhetsnämnderna ernå den

lokala anknytning, som är önskvärd. Utan att anföra närmare motiv stannade

emellertid de sakkunniga för en särskild rådgivande nämnd.

I fråga om förhållandet mellan det nya systembolagets centrala och lokala

ledning borde enligt de sakkunnigas mening den principen vara vägledande,

att en centralisering bör eftersträvas så långt detta utan åsidosättande

av berättigade lokala intressen är förenligt med enkelhet och smidighet

i förvaltningen. Bokföringen bör sålunda i stor utsträckning ombesörjas

å bolagets huvudkontor. Även personalärenden, fastighetsfrågor och upphandlingar

torde böra i största möjliga utsträckning handläggas centralt. Vad

beträffar den interna kontrollen inom bolaget kan densamma anförtros ett

antal inspektörer, hos vilka sammanföres de kontrolluppgifter, som för närvarande

ankommer på kontrollstyrelsens inspektörer och revisorer.

Besvärsrätt. Kontrollstyrelsen bör äga möjlighet att pröva beslut, som angår

frågor av mera allmän räckvidd eller som är av särskild betydelse i enskilda

fall.

Rätt att anföra besvär hos kontrollstyrelsen bör föreskrivas ifråga om motboksärenden

samt ärenden rörande vinstkvantiteterna.

De sakkunnigas förslag om inrättande av ett systembolag för hela riket

tillstyrktes i princip av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

Avstyrkande yttranden avgavs på denna punkt av systembolagens förtroendenämnds

verkställande utskott (majoriteten), socialstyrelsen (tillstyrkande

dock under förutsättning av viss utbyggnad av det lokala medinflytandet)

samt av tre länsstyrelser.

Stadsförbundets styrelse och landskommunernas förbunds styrelse var

otillfredsställda med den lokala anknytningen (rådgivande nämnderna) i

förslaget.

De sakkunnigas förslag genomfördes endast beträffande det allmänna

restaurangbolaget. Frågan om ett centralt utminuteringsbolag sköts på framtiden

i avbidan på resultatet av den utredning som anförtroddes nykterhetskommittén.

Nykterhetskommittén.

Utminuteringen av rusdrycker bör enligt kommittén även i fortsättningen

skötas av särskilda för ändamålet inrättade försäljningsorgan utan enskilt

vinstintresse. Försäljningsorganen bör inte påläggas andra uppgifter än

sådana som hör naturligen samman med försäljningsverksamheten. Var

gränsen mellan försälj ningsorgan och nykterhetsvårdsorgan enligt dessa

utgångspunkter bör dras, har emellertid varit föremål för delade meningar.

Kommittén har därför i organisationsfrågan utarbetat två alternativ, det

ena med ett riksbolag med behövligt antal distriktsfilialer (alternativ I),

det andra med 24 länsbolag (alternativ II). Kommitténs majoritet förordar

alternativ I.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

265

Alternativ 1 — Ett riksbolag.

Enligt detta alternativ skall de nuvarande systembolagen upphöra. Bolagens

uppgifter i vad avser själva försäljningen övertas av ett riksbolag med

erforderlig distriktsorganisation. Den första beredningen av ansökningar

om tillstånd till utskänkning av rusdrycker samt tillstånd till utminutering

och utskänkning av Öl liksom den kontinuerliga övervakningen av rusdrycksutskänkningen

och ölförsäljningens handhavande från nykterhetssynpunkt

åläggs länsnykterhetsnämnderna. Detta innebär i fråga om rusdrycksutskänkningen

att rättigheterna inte som nu beviljas systembolaget för överlåtelse

till restauratör utan ges av länsstyrelsen direkt till restauratör.

Registreringen av missbrukare åläggs länsnykterhetsnämnderna. Socialstyrelsen

skall i egenskap av tillsynsmyndighet över nykterhetsvården ha

att i samråd med försäljningsorganet uppdra riktlinjer för bl. a. registrering

av inköpen av rusdrycker samt att ange grunder för den avstängning

eller begränsning av inköpsrätten som i fortsättningen skall tillämpas. Av

socialstyrelsens ställning såsom tillsynsmyndighet för nykterhetsorganen

följer även att styrelsen bör öva viss uppsikt över nykterhetsvårdsorganens

befattning med frågor rörande rusdrycker och Öl.

De uppgifter, som hittills ålegat kontrollstyrelsen, kommer i huvudsak att

uppdelas på socialstyrelsen och riksbolaget. Riksbolaget övertar vissa av

kontrollstyrelsens nuvarande uppgifter med avseende å vinstkvantiteter samt

styrelsens uppgifter med avseende å prissättning och andra ekonomiska förhållanden

beträffande utminutering och utskänkning av rusdrycker. Hos

kontrollstyrelsen skall fortfarande kvarstå ärenden beträffande alkoholbeskattning,

vissa utskänkningsrestriktioner, tillämpningsföreskrifter angående

vinstkvantiteter, försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga varor för

vissa särskilda ändamål samt vissa ärenden angående handeln med skattefri

sprit in. m.

Arbetsuppgifterna inom de olika leden i riksbolaget har kommittén skisserat

på följande sätt.

Den centrala ledningen.

1) Utfärdande av allmänna bestämmelser beträffande detaljhandeln (frågor

angående landets indelning i försäljningsdistrikt, öppnande av utminuteringsställen

och dessas förläggning in. in.) samt överinseende och kontroll

över underställda organs förvaltning i allmänhet.

2) Organiserandet av partiinköpen av rusdrycker samt handhavandet av

de tekniska och ekonomiska meUanhavandena med partihandelsbolaget

ävensom annan upphandling av beskaffenhet att böra ske centralt.

3) Fastställande av försäljningspris för rusdrycker ävensom utskänkningspris

och övriga ekonomiska villkor för utskänkningen, allt enligt i allmän

författning eller i avtal med staten reglerad befogenhet eller enligt av

kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifter; kontroll över utskänkningen med

avseende å vinstkvantiteter och kostnadsersättningar.

4) Inlevererande till statsverket av vissa rusdrycksskatter och andra dithörande

statsinkomster i därför bestämd ordning samt i övrigt bevakande

av statens liskaliska intresse beträffande detaljhandeln med rusdrycker.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5) Ekonomiska frågor av principiell och mera omfattande vikt rörande

distriktsförvaltningarna och försäljningsställena (fastighets-, byggnads- och

lokalinredningsfrågor m. m.).

6) Personalfrågor (grunder för anställningsförhållanden samt avlöning

och pensionering av personal, kollektivavtal, utbildning m. m.).

7) Övervakningen av tillämpningen av meddelade föreskrifter rörande registrering

och kontroll av köpare av rusdrycker.

8) Inköpsregistrering.

9) Försäljningsstatistik samt statistik rörande bolagets ekonomi och personal.

Distriktsförvaltningarna.

Distriktsförvaltningarna har att såsom riksbolagets underordnade förvaltningsorgan

utöva de funktioner, som enligt bolagets bestämmande icke bör

utövas centralt, exempelvis löpande inköp från partihandelsbolaget för de

underlydande utminuteringsställenas räkning samt försäljning av rusdrycker,

kontroll över försäljningsställena, redovisning och inleverans av medel

till riksbolaget, löpande fastighetsfrågor, anställande och entledigande av

personal i den mån sådant med hänsyn till befattningens karaktär icke

bör ske centralt av riksbolaget, beredning av ärenden som skall avgöras av

riksbolaget samt den registrering av rusdrycksköpare m. m., som kan komma

att åläggas distriktskontoren. Distriktsförvaltningarna skall vidare

utöva den löpande tillsynen över utminuteringsställena.

Utminuteringsställena.

Dessa skall omhänderha försäljningen av rusdrycker till allmänheten och

till restaurangerna.

Organisation.

Inom iiksbolaget skall finnas en styrelse bestående av förslagsvis 6 ledamöter

med 3 suppleanter samt en verkställande direktör. Till den centrala

ledningen knyts förvaltningspersonal för kameralt arbete samt för

revisions- och inspektionsverksamhet. Riksbolagets verksamhet regleras genom

särskilda avtal mellan staten och bolaget samt mellan staten och aktieägarna.

Besparingsberedningens förslag till lösning av dessa frågor synes

enligt kommittén kunna läggas till grund för organisationen. I motsats till

vad besparingsberedningen föreslagit bör dock Kungl. Maj :t utse majoriteten

av styrelseledamöterna. De nuvarande systembolagen torde i detta

fall kunna tjäna som förebild.

Frågan om distriktens antal och omfattning bör göras till föremål för närmare

undersökning och det torde närmast ankomma på riksbolaget självt

att taga ställning till lokalorganisationens omfattning. Vid sina kalkyler har

kommittén utgått från att riket indelas i ett tiotal distrikt.

Varje distriktskontor ledes av en distriktschef, som biträdes av erforderligt

antal befattningshavare.

Utminuteringsställena organiseras på i stort sett samma sätt som hittills

med föreståndare samt butiks- och lagerpersonal. I vissa av de större städer,

som har ett flertal utminuxeringsställen men där distriktskontor icke kommer

att finnas, ifrågasätter kommittén huruvida icke försäljningen är av

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

sådan storleksordning, att en särskild platschef lämpligen bör anställas

exempelvis för samordnande av transporter, försäljning till restauranger,

försändningsverksamhet in. in.

Inköpsrcgistrering in. in.

Enligt kommitténs förslag skall inköp kunna göras i vilken utminuteringsaffär

som helst i hela riket av varje person som fyllt 21 år och som

inte är upptagen i en tryckt spärrlista, vilken förnyas varje eller varannan

månad. Förhandsanmälan eller särskild registrering som köpare erfordras

ej. Över inköpen förs ett centralt register, som består av de maskinellt

sammansorterade rekvisitionsblanketterna, vilka insändes till en för hela

riket gemensam registreringscentral. Såväl registret som spärrlistan ordnas

efter födelsenummer. Legitimation vid inköp sker också med hjälp av födelsenummer.

Kommittén diskuterar kraven på köparens legitimation och anför.

Vid utarbetandet av organisationsförslaget har förutsatts, att det i folkbokföringsförordningen

föreskrivna medborgarkortet skulle vara utfärdat

vid ikraftträdandet av den nya utminuteringslagstiftningen. Vid samråd med

1949 års folkbokföringssakkunniga har kommittén emellertid erfarit att

förslag från de sakkunniga möjligen kan komma att framläggas, syftande

till en sådan lösning av folkbokföringen att medborgarkortet icke blir för

folkbokföringsändamål behövligt. I varje fall synes det sannolikt att tidpunkten

för kortens utfärdande kommer att förskjutas avsevärt. Det har

därför ansetts nödvändigt att överväga användbarheten av annan legitimationshandling.

Registreringssystemet bygger på principen att köparen legitimerar sig med

en legitimationshandling, som innehåller dels uppgift om köparens födelsenummer,

dels bestyrkt namnteckning. Med hjälp av födelsenumret kan kontroll

ske att vederbörande icke är upptagen i spärrlistan. Födelsenumret kan

även användas för all övrig registrering och gör därigenom särskilt kundnummer

överflödigt samt möjliggör en enkel registrering av inköpen medelst

hålkortsmetod. Föreskrift att köparen skall avlämna undertecknad

rekvisitionsblankett vid varje inköp ger möjlighet till kontroll av köparens

identitet genom jämförelse mellan namnteckningarna på legitimationshandlingen

och rekvisitionsblanketten.

Åv de båda nu nämnda kraven på legitimationshandlingen är det på uppgift

om födelsenummer ovillkorligt. Genomförbarheten av detta registreringssystem

är helt beroende av möjligheten att registrera inköpen och verkställa

slagning i spärrlistan med ledning av ett nummer. Därest cj födelsenumret

kommer till användning, måste ett särskilt nummerregister uppläggas, vilket

för med sig krav på dels central förhandsregistrering av alla köpare (efter

ansökan eller anmälan), dels ett särskilt bevis om inköpsrätt och kundnummer

att uppvisas vid varje inköpstillfälle. Därmed skulle förutsättningarna

för detta organisationsalternativ icke längre gälla. Man måste därför

utgå från att födelsenumret användes för kontroll i spärrlistan och registrering

av inköpen oberoende av om medborgarkort utfärdas eller ej.

Födelsenumret finnes på varje persons plåt i registret hos länsbyråerna

för folkbokföringen. Vidare finns det på åtskilliga avtryck av dessa plåtar

(t. ex. i avtryclcskortsregistret hos pastor, på skattsedlar, i röstlängden, inantalslängdcn

otc.). Det torde alltså finnas goda möjligheter att i annan ordning

än genom medborgarkort förebringa legitimation med uppgift om fö
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

delsenumret. Dessa möjligheter synes komma att avsevärt ökas, sedan födelsenumret

mera allmänt trängt igenom som medel för identifiering.

Vad beträffar det andra kravet på legitimationshandlingen, nämligen bestyrkt

namnteckning, synes detta icke böra göras ovillkorligt.

Föreskriften att köpare skall avlämna undertecknad rekvisition förutsätter

att den som obehörigt utnyttjar annans legitimationshandling också

måste förfalska dennes namnteckning. Att detta är straffbelagt kan lämpligen

påpekas på blanketten. Obenägenheten för en sådan handling torde

vara så stark att relativt få personer torde vara beredda till den. I de" fall då

köparen är känd för butikspersonalen är dessutom kravet på legitimation

för namnteckning orimligt. Det bör här påpekas att man enligt nuvarande

praxis kan genom företeende av flyttningsbetyg eller åldersbetyg (utan

namnteckning) fa ut postens legitimationskort. Körkortet är icke försett med

namnteckning men gäller likväl som legitimation vid lyftande av mvcket

stora penningsummor hos postverket. Fotografiet på körkortet är ofta värdelöst

ur legitimationssynpunkt.

Krav på bestyrkt namnteckning på legitimationshandlingen (eller ev. på

annan samtidigt företedd identitetsuppgift) synes alltså böra ställas endast

i vissa speciella tall, t. ex. då okänd kund vill göra anmärkningsvärt stort

inköp eller kunden eljest genom sitt uppträdande väcker misstanke om att

söka göra illegitima inköp.

Mot bakgrunden av dessa överväganden anger kommittén några legitiinationshandlingar,

som kan komma i fråga.

Flyttningsbetyg (i Stockholm), åldersbetyg. Dessa kommer att förses med

uppgift om födelsenummer. Intill dess så sker, kan pastor lätt på begäran

införa uppgift härom. Anledning att fordra bestyrkt namnteckning vid företeende

av sadan handling synes ej finnas, då man med användande därav

kan få ut andra legitimationshandlingar, t. ex. postens identitetskort.

Pass. Passformuläret tastställes av chefen för inrikesdepartementet. Om

formuläret i framtiden fastställes på sådant sätt att födelsenumret införes,

vilket inte torde få anses uteslutet, erbjuder sig bär en fullgod legitimation.

Körkort. Vid utfärdandet av nya körkort kan födelsenumret lätt införas i

samband med det obligatoriska angivandet av födelsedatum, eftersom födelsenumret

skall finnas i körkortssökandens åldersbetyg och därifrån införes

i körkortsregistret.

Postens identitetskort utfärdas enligt internationella bestämmelser, som

angiver vilka uppgifter som skall finnas i kortet. I dessa finnes dock en

klausul, som säger att varje land äger medtaga de uppgifter i kortet, som

är erforderliga för den inrikes posttrafiken. Uppgifter kan därför möjligen

medtagas med åberopande av denna klausul. Värdet av postens identitetskort

torde avsevärt ökas, om det kompletteras med födelsenummer.

Skattsedel el. dyl. handling (t. ex. skattekort eller utdrag av röstlängd),

som innehåller uppgift om födelsenumret, synes vara fullt tillräcklig endast

då köparen är känd och legitimationen endast behöver avse födelsenumret.

Sådan handling bör emellertid ha stort värde i kombination med t. ex. körkort,

om detta icke innehåller födelsenumret.

Avtryckskort av folkbokföringsplåten. Under förutsättning att medborgarkort

icke utfärdas, har tidigare övervägts bl. a. att utsända avtryckskort av

folkbokföringsplåten till alla medborgare. Detta avtryckskort skulle emellertid

icke komma att hållas aktuellt genom anteckningar om ändrade förhållanden

(t. ex. vid giftermål, namnbyte, flyttning) utan skulle huvudsakligen

tjäna som en information för vederbörande om bl. a. födelsenumret. Om

detta kort gives en lämplig utformning och förses med namnteckning, torde

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

269

det kunna användas som legitimation för förevarande ändamål även av

person, som icke är känd för butikspersonalen.

För den, som icke innehar pass, körkort eller annan ovan nämnd handling

men vill utan större kostnad ha en för rusdrycksinköp giltig legitimationshandling

med längre varaktighet än ett åldersbetyg, bör det finnas en

möjlighet att hos folkbokföringsmyndighet (pastor eller länsbyrå) rekvirera

avtryckskort, vilket bör utformas så att det kan godtagas såsom legitimation

för här avsett ändamål (t. ex. vara försett med namnteckning).

Vid inköp avlämnar köparen egenhändigt undertecknad rekvisition försedd

med uppgift om önskad kvantitet spritdrycker resp. vin eller starköl.

Legitimationshandlingen uppvisas. Vederbörande funktionär kontrollerar i

en spärrlista att den köpande icke är spärrad och — om legitimationshandlingen

är försedd med namnteckning — alt namnteckningarna överensstämmer,

samt antecknar eller markerar enligt »mark sensing-metoden»1 på

rekvisitionen med ledning av legitimationshandlingen födelsenummer och

ev. en sifferbeteckning för kyrkobokföringskommunen (den sistnämnda

endast då detaljerad statistik önskas).

Den som gör inköp för annans räkning skall förete uppdragsgivarens rekvisition

eller fullmakt från denne att underteckna rekvisitionen samt i båda

fallen uppdragsgivarens legitimationshandling. Vid lörsändning på rekvisition

skall identifieringskontrollen göras av den som slutligt utlämnar varan

till rekvirenten.

Utlänning, som tillfälligt vistas i riket, får göra inköp mot uppvisande

av pass. I stället för födelsenummer antecknas på rekvisitionen passets

nummer och köparens nationalitet. Grannländernas befolkning, vilken numera

är befriad från skyldigheten att inneha pass, skulle på annat sätt

få styrka namn, nationalitet och födelsedatum.

Beträffande rekvisitionernas bearbetning anför kommittén.

Till registreringscentralen inkomna rekvisitioner hålkortsbehandlas. Rekvisitionerna

insorteras därvid maskinellt i ett register uppställt efter födelsenummer.

Detta register kommer sålunda att bestå enbart av rekvisitionsblanketterna

sorterade så att samtliga blanketter för en och samma köpare

förvaras tillsammans. Denna sammansortering kan vid behov ske inom 10

dagar efter inköpet.

Rekvisition från utlänningar sorteras efter nationalitet och passnummer

(födelsedatum).

Vid förfrågan från nykterhetsnämnd angående en persons inköp framtages

dennes rekvisitioner samt upprättas maskinellt en summerad inköpstablå.

Denna tablå översändes (ev. tillsammans med rekvisitionerna) till vederbörande

nykterhetsnämnd. I registret insätles ett summakort i stället lör

de uttagna rekvisitionerna. En expedition av detta slag kan göras omgående

samma dag. Även polismyndighet bör ha rätt att rekvirera inköpsuppgift. I

så fall bör emellertid kopia på uppgiften sändas till länsnykterhetsnämnden.

Spärrlistan tryckes centralt en gång i månaden på grundval av från länsnykterhetsnämnderna

erhållna uppgifter. Spärrlistan, som beräknas kom
1

Denna metod innebär att på rekvisitionen finnes för varje siffra i folkbokföringsnumret en

kolumn med förtryckta siffror (0—9). I stället för att skriva varje siffra markeras i varje kolumn

erforderlig siffra.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ma att omfatta 50 000 personer, innehåller endast födelsenummer samt

första bokstaven i efternamnet.

I de undantagsfall då begränsad inköpsrätt anses böra komma till användning,

föreslår kommittén följande förfarande.

Länsnykterhetsnämnden bestämmer den kvantitet spritdrycker (och vin),

som vederbörande konsument får inköpa per månad (eller vecka), samt en

viss utminuteringsaffär, där inköpen får äga rum. Konsumentens nummer

intages i spärrlistan och så snart denna distribuerats utmärkes i den bestämda

affärens exemplar att vederbörande har begränsad inköpsrätt, t. ex.

genom understrykning av numret med rött. Samtidigt upplägges minutkort

med uppgift om den tillåtna inköpskvantiteten. På kortet antecknas alla

inköp av den ransonerade varan (alltså ej vininköpen om dessa ej maximerats).

Vederbörande blir sålunda spärrad i samtliga övriga affärer. Genom

denna anordning kan ett särskilt inköpsbevis undvikas. Länsnykterhetsnämndens

beslut tillställes utminuteringsaffären och vederbörande konsument.

Den begränsade inköpsrätten gäller tills vidare, till dess länsnykterhetsnämnden

meddelat nytt beslut i ärendet, innebärande återgång till fri

inköpsrätt eller hel avstängning.

Kostnader.

Kostnaderna för kontrollstyrelsens befattning med frågor rörande alkoholbeskattningen

samt utskänkningen beräknas överslagsvis till 70 000 kr.

De centrala kostnaderna för riksbolaget har beräknats till 400 000 kr. årligen.

Kostnaderna för registreringen har kommittén (med utgångspunkt från

bl. a. 36 miljoner inköp per år och 100 000 rekvisitioner från nykterhetsnämnder)

beräknat till följande belopp.

Årslön till 61 befattningshavare inklusive arbetsledning vid regist
-

reringscentralen .......................................... 366 000

Lokalkostnader för registreringscentralen ...................... 20 000

Rekvisitionsblanketter ........................................ 240 000

Maskinkostnader (hålkortsmaskiner) .......................... 71 000

Tryckning och distribution av spärrlista........................ 45 000

Kontorsmateriel och trycksaker................................ 10 000

Porton och telefonavgifter m. m. för registreringscentralen och di
striktskontoren

vid befattning med inköpsregistreringen........ 40 000

Summa kr. 792 000

Kostnaderna för distriktsförvaltningarna beräknas till 2 miljoner kronor

årligen.

Kostnaderna för utminuteringsaffärerna beräknas till ungefär samma belopp

som för närvarande, d. v. s. sammanlagt cirka 15,2 miljoner kronor.

Den totala kostnaden för försäljningsorganisationen skulle således enligt

detta alternativ uppgå till 18,5 miljoner kronor.

I ovanstående kostnader, för vilka år 1949 tjänat som basår, har icke inräknats

några utgifter för skatter eller utgifter motsvarande de nuvarande

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

systembolagens kostnader för utskänkning genom allmänt restaurangbolag

eller annan överlåten utskänkning.

Alternativ 11 — 24 länsbolag.

Systembolagen bibehålies, men antalet reduceras till 24, omfattande vartdera

ett län; dock att Stockholms stad och Stockholms län skall ha gemensamt

systembolag. Köpare anknytes till visst bestämt utminuteringsställe

efter anmälan att han önskar inköpsrätt. Kundkontrollen knytes till det

utminuteringsställe vid vilket varje kund finns registrerad. Systembolagens

nuvarande befattning med utskänkningen bibehålies, varigenom systembolagen

alltså blir bärare av rättigheterna.

Systembolagen organiseras i stort sett såsom för närvarande med avseende

på bolagens antagande, val av styrelse m. m. Kontrollstyrelsen förutsättes

bibehålla tillsynen över bolagen.

Under förutsättning att de blivande försäljningsorganens huvudkontor

förlägges till residensstäderna, skulle de nuvarande systembolagen i Eskilstuna,

Norrköping, Västervik, Ystad, Lund, Hälsingborg, Uddevalla, Borås,

Skövde, Lidköping, Hedemora, Hudiksvall, Sundsvall, Sollefteå, Örnsköldsvik,

Skellefteå och Haparanda komma att indragas. Kommittén fogar härtill

den anmärkningen, att det inte är nödvändigt att förlägga bolagets huvudkontor

till residensstaden. Om hänsyn till lokaler eller kommunikationer

motiverar en annan förläggning bör detta undantagsvis kunna ske. Helst

bör dock systembolag och länsnykterhetsnämnd finnas på samma ort.

Inköps förf ar ande m. m.

Person, som önskar inköpa rusdrycker på visst utminuteringsställe inom

det försäljningsområde, där hans kyrkobokföringsort är belägen, avlämnar

skriftlig inköpsanmålan härom. Vid anmälningen skall kunden skriva

sin namnteckning på ett inköpskort, anordnat för anteckning av inköpta

kvantiteter spritdrycker och vin.

I anmälan lämnade personuppgifter kontrolleras med ledning av de register

som finns hos länsbyrån för folkbokföringen. Innan hänvisning sker

till utminuteringsaffär kontrolleras hos länsnykterhetsnämnden att hinder

inte föreligger för försäljning till personen i fråga.

Person som registrerats som kund tillställs ett häfte rekvisitionsblanketter,

försedda med födelsenummer eller annat kundnummer.

Gift kvinna förutsättes kunna bli registrerad som kund på samma sätt

som man eller ogift kvinna.

Vid inköp av rusdrycker avlämnar köparen egenhändigt undertecknad

rekvisition, försedd med uppgift om önskad kvantitet spritdrycker resp. vin

eller starköl (för köpare som inte medför rekvisitionsblanketthäftet tillhandahålls

på försäljningsstället allmän blankett, på vilken köparen bär

att anteckna sitt kundnummer). Namnteckningen kontrolleras mot inköpskortet.

På detta stämplas eller antecknas för hand datum för inköpet samt

kvantiteten inköpta rusdrycker.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Person som fyllt 18 år äger göra inköp för annans räkning mot företeende

av uppdragsgivarens egenhändigt undertecknade rekvisition. Vid inköpet

skall ombudet anteckna sitt namn på rekvisitionen.

Medgivande till inköp inom annat systembolags område stämplas på ett

antal inköpsrekvisitioner gällande för viss sökande, sedan kontroll skett att

vederbörande inte spärrats på grund av nykterhetsanmärkning. För varje

stämplat rekvisitionsblad kan eventuellt en viss avgift uttas. När inköp

gjorts inom annat systembolags område översänds använd relcvisitionsblankett

till hemortsbolaget.

Rusdrycksförsäljningen till utlänningar ordnas på i stort sett samma sätt

som enligt alternativ I. Rekvisitionsblanketter från utlänningar som köpt

mot pass eller annan legitimationshandling översänds liksom nu till systembolaget

i Stockholm för registrering.

Arbetskraft för registreringen.

Vid beräkningen av behovet av arbetskraft för de med registreringen förenade

arbetsuppgifterna har kommittén utgått från att fyllerirapporter och

andra handlingar som belyser en persons nykterhetsförhållanden bör samlas

hos nykterhetsvårdsorganen. Inköpsregistreringen däremot bör handhas av

försälj ningsorganet.

Systembolaget bör fortfarande handha registreringen av inköpen genom

insortering i portföljer av från butikerna överlämnade inköpskort, som förbrukats

eller på vilka viss större kvantitet inköpts. På framställning av nykterhetsnämnd

skall systembolaget lämna uppgift om viss persons inköp genom

att tillhandahålla antingen vederbörandes inköpskort eller eventuellt utdrag

beträffande inköpen.

Rent rutinmässigt bör vidare butikspersonalen — i likhet med vad nu

är fallet — till systembolagets kontor (för vidare befordran till länsnykterhetsnämnden)

meddela anmärkningsvärda iakttagelser om kundkretsen och

dess inköp.

Med ledning av inhämtade uppgifter om arbetskraftens fördelning i april

1949 på olika arbetsuppgifter på motboksavdelningarna har behovet av arbetskraft

vid det föreslagna registreringsförfarandet beräknats. Kommitténs

jämförelse av arbetskraftsbehovet enligt nuvarande och föreslagen ordning

ger vid handen, att personalen på motboksavdelningarna skulle kunna

reduceras med 486 personer eller från 616 till 130.

Den ovan beräknade starka reduceringen av systembolagens personal

torde till någon del även komma att inverka på de kamerala avdelningarnas

arbetsuppgifter genom att exempelvis arbetet med uträkning av löner in. in.

minskas. Kommittén har dock på denna punkt inte ansett sig kunna göra

några beräkningar rörande arbetsbesparingarna utan inskränker sig till ett

allmänt påpekande av detta förhållande.

Vid sina överväganden beträffande behovet av butikspersonal har kommittén

funnit, att den nuvarande butikspersonalen i stort sett torde vara

tillräcklig för det med expedieringen och anteckningen av inköpen förena
-

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

de arbetet, under förutsättning att omsättningen icke kommer att avsevärt

öka. Enär butikspersonalen beräknas i viss omfattning bli tagen i anspråk

för att lämna inköpsuppgifter åt länsnykterhetsnämnderna har dock kommittén

räknat med att den nuvarande personalen skulle behöva förstärkas

med 50 personer. Denna utökning beräknas kunna ske genom överflyttning

av personal från de nuvarande motboksavdelningarna till utminuteringsaffärerna.

Kostnader.

Beträffande kostnaderna för kontrollstijrelsens befattning med systembolagsförvaltningen

förväntar kommittén en viss minskning genom att den

individuella utminuteringskontrollen slopas och genom minskningen av bolagens

antal till 24. Någon närmare beräkning angående storleken av dessa

kostnader har inte gjorts, utan desamma har överslagsvis uppskattats till

i runt tal 300 000 kronor.

Systembolagens centrala förvaltningskostnader, exklusive kostnader för

understöd och pensioner, kostnader för kontrolldelegationerna samt kostnader

för den individuella utminuteringskontrollen beräknas uppgå till 3,2 miljoner

kronor.

Kostnaderna för utminuteringsaffärerna (löner, hyror, värme, underhåll

och reparationer, utgifter för den kostnadsfria försändningen, emballage

m. m.) beräknas uppgå till ungefär samma belopp som för närvarande,

d. v. s. sammanlagt ca 15,2 miljoner kronor (år 1949).

De årliga kostnaderna för den föreslagna registreringen av kundkretsen

och dess inköp samt kostnaderna för ökning av utminuteringsaffärernas

personal har kommittén överslagsvis beräknat till följande belopp.

Årslön till 180 befattningshavare (i medeltal 6 000 kr. per befattnings
-

havare) ..................................................... 1 080 000

Lokalkostnader................................................ 100 000

Kontorskostnader:

Kontorsmateriel o. trycksaker......................... 150 000

Rekvisitionsblanketter................................ 100 000

Telefonavgifter...................................... 20 000

Portokostnader...................................... 50 000 320 000

Kostnader för statistiska undersökningar rörande konsumtionsutveck
lingen.

..................................................... 100 000

Summa kr. 1 600 000

Enligt ovanstående skulle de totala kostnaderna för systembolagsförvaltningen

komma att uppgå till ca 20,3 miljoner kronor.

I dessa kostnader, för vilka 1949 tjänat som basår, har icke inräknats

utgifter för utskänkning genom allmänt restaurangbolag och för övrig

överlåten utskänkningsrörelse, utgifter för fastighetsrörelsen och utskylder.

18 Dihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Vid beräkningen av systembolagens centrala förvaltningskostnader har

kommittén utgått från följande verkningar av minskningen av bolagens antal

från 41 till 24.

17 direktörsbefattningar och kamrerarebefattningar skulle kunna indragas.

(Av kamrerarebefattningarna är dock åtta endast halvtidsbefattningar,

eftersom kamreraren samtidigt är kontrollföreståndare.) Av de cirka 40 befattningshavare

vid de 17 bolagen, som är sysselsatta med kameralt arbete,

torde överslagsvis ett 20-tal behövas för att förstärka personalen hos de

huvudkontor, som kommer att övertaga de indragna bolagens arbetsuppgifter.

De arliga besparingar, som skulle uppstå i systembolagens förvaltningskostnader

genom den ifrågasatta nedskärningen av systembolagens antal,

kan beräknas till följande belopp.

Styrelse-, revisors- och siffergranskningsarvoden .............. 100 000

Löner till bolagens direktörer ................................ 270 000

Löner till befattningshavare på de kamerala avdelningarna . . 280 000

Hyror m. in................................................. 37 000

Utdelning till aktieägare...................................... 8 500

Frakt- och transportkostnader ................................ 47 OOO

Kontorskostnader ........................................’ [ 33 qqq

Övriga kostnader ............................................ Q3 qqq

Summa kr. 838 500

Valet mellan alternativen.

Kommittén anför.

Alternativ I är enkelt och relativt billigt. Det ger de önskade möjligheterna

till avstängning och registrering med den minsta kostnaden och med den

minsta användningen av arbetskraft. Rätten till inköp utan förhandsanmälan

tar bort varje form av inköpssuggestion. Riksinköpsrätten är i de större

städerna och för dem som ofta byter vistelseort av stor betydelse ur bekvämlighetssynpunkt.

Genom att viktiga nykterhetspolitiska uppgifter överflyttas

på länsnykterhetsnämnderna måste dessa utbyggas på ett sätt som ger

dem större auktoritet och gör dem bättre skickade att fylla sina uppgifter

i fråga om nykterhetsvården.

En nackdel med alternativ I är att riksspärrlistan måste bli tämligen omfattande

och att man därför måste räkna med en viss tidsutdräkt från beslutet

om avstängning till dess vederbörande kommer in i spärrlistan. Brådskande

spärrar kan emellertid lätt anordnas i utminuteringsaffären eller -affärerna

på den plats, där vederbörande är bosatt. Risken för fel i spärrlistan

torde genom en kontrollanordning kunna nedbringas till ett minimum.

Alternativ II innebär att den nuvarande organisationen i större utsträckning

bevaras och därmed att det finns större möjligheter att eventuellt återgå

till individuella försäljningsrestriktioner. Vidare innebär alternativ II att butikspersonalen

får större möjligheter att göra iakttagelser beträffande kundkretsen.

Om butikerna inte göres alltför stora, får personalen en viss kännedom

om kunderna, som kan vara värdefull ur nykterhetsvårdssynpunkt. Då

möjligheterna vid fri inköpsrätt är stora att få inköp registrerade på andra

pei soner kan en viss övervakning av köparna genom försäljningsorganet

vara önskvärd. En sådan skulle lättare kunna anordnas enligt alternativ II.

En nackdel med detta alternativ är att det förutsätter eu mera personalkrävande

och dyrbar registrering än alternativ I. De uppgifter som skulle

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

åläggas länsbolagen torde inte i och för sig motivera styrelser och kanslier

av den omfattning som det här är fråga om. Om systembolag av den nuvarande

typen skulle kvarstå, skulle de vidare ta i anspråk personal och pengar,

som skulle behövas för att upprusta nykterhetsvårdsorganen. Reformens

konsekventa genomförande i praktiken skulle stöta på allvarliga hinder, om

den i alltför hög grad anknytes till den nuvarande organisationen. På större

orter, där kundkretsen i varje affär är stor, blir fördelen med hänvisningen

till viss affär ganska liten. På mindre orter åter finns endast en utminuteringsaffär.

Där uppnås en viss kontrollmöjlighet äATen med riksinköpsrätt.

Kommittén erinrar om den förut omtalade anordningen, att lata motboksinnehavare

i några av storstäderna göra inköpen i flera olika affärer, synes

tyda på att man i den nuvarande systembolagsorganisationen inte anser bundenhet

till särskild affär ha större värde. Kommittén fortsätter.

Vid avvägningen av skälen för och emot de båda alternativen har kommittén

stannat för att i första hand rekommendera alternativ I. Den anser

att de nya principerna bäst kan genomföras genom en i grunden förändrad

organisation. Fördelarna med alternativ II betraktar kommitténs majoritet

som obetydliga och osäkra. De kan inte anses motivera de avsteg från de

nya principerna för nykterhetsvård och försäljningskontroll samt de ökade

kostnader som de medför. I stort sett torde möjligheterna att kontrollera

missbrukarna bli desamma med båda alternativen. Att välja alternativ II,

som kostar ca 2 milj. kronor mera om året, synes då inte försvarligt.

Registrering av inköp samt avstängning av missbrukare.

Kommittén har såsom framgår av avsnittet om organisationen räknat

med att inköpen skall registreras. Kommittén säger härom.

En registrering synes vara av värde genom att den medger ett sådant

statistiskt studium av konsumtionsutvecklingen som är nödvändigt för att

bedöma faktorerna bakom utvecklingen och ge ledning för det nykterhetspolitiska

handlandet. I detta fall bör den bli mera rättvisande än motbokskontrollen,

vars konstruktion med bestämda tilldelningsklasser i förening

med de talrikt förekommande överlåtelserna suddar ut skillnaderna i verklig

konsumtion. Åtminstone under de närmaste åren efter motbokssystemets

avskaffande synes det vara värdefullt att kunna följa konsumtionsutvecklingen.

Registreringen bör vidare kunna användas för att vid behov

ge nykterhetsvårdsorganen uppgifter om viss persons inköp. Detta kan

vara av betydelse i utredningsarbetet, då det gäller att bedöma en persons

skötsamhet under en längre "tidsperiod. Erfarenheten får visa, hur stor betydelse

denna möjlighet kommer att få för nykterhetsvården. Skulle det

visa sig att denna inte är stor, kan naturligtvis registreringen lätt avskaffas

eller förenklas vid en senare tidpunkt. Om registreringen nu skulle avskaffas

helt och hållet, torde det däremot vara betydligt svårare att återinföra

den vid den framtida tidpunkt, då man eventuellt åter skulle anse sig behöva

den. Självfallet bör den ges en sådan utformning att den blir så litet

besvärande som möjligt för allmänheten och så billig som möjligt för det

allmänna utan att nödvändiga effektivitetskrav eftersättes.

I fråga om avstängning av missbrukare från inköpsrätt framhåller kommittén,

att en sådan åtgärd kan synas vara tämligen meningslös, om försäljningen

till övriga medborgare är obegränsad. När kommittén det oak
-

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungi. Maj:ts proposition nr 151.

tat föreslår att avstängningen bibehålies så är det för att den bör dels vara

en opinionspåverkande åtgärd, dels ingå som ett led i nykterhetsvården och

dels kunna tillgripas som en reaktion mot olaga försäljning. Kommittén

anför bl. a.

Rätten att inköpa sprit bygger på ett förtroende till köparens skötsamhet.

Om detta förtroende missbrukas bör samhället på något sätt reagera.

Även om delta ingripande i åtskilliga fall inte skulle ha någon större verkan

på dem mot vilka åtgärden riktas, så har det ändå en viss allmänpreventiv

betydelse. Det bör i detta sammanhang observeras att avstängningen

enligt kommitténs förslag inte skall kunna ske på andra grunder

än alkoholmissbruk och olaga handel, t. ex. överlåtelser till ungdom eller

missbrukare. De nu existerande sociala avstängningsgrunderna skall försvinna.

Även om det är praktiskt att t. ex. hota en försumlig barnafader

med indragning av motboken, så är en sådan åtgärd enligt kommitténs

mening främmande för nykterhetslagstiftningens syften. Resultatet av den

föreslagna ordningen blir att avstängningen vänder sig mera direkt mot

alkoholmissbruket och därför kan räkna med större lojalitet än systembolagens

nuvarande inskränkningar, vilka i vida kretsar torde uppfattas

mera som olyckshändelser, vilka vem som helst kan råka ut för, än som speciellt

nykterhetsvårdande ingripanden. Under det att ogillandet av dem

som överlåter motbokssprit är svagt eller obefintligt, eftersom bolagens

kvantitetsbegränsningar ofta saknar samband med missbruk, kan med de

nya törsäljningsregler, som kommittén föreslår, överlåtelserna i högre grad

än nu väntas komma att bli föremål för ogillande. De överlåtelser som samhället

har anledning att kraftigt ingripa mot gäller två typfall: överlåtelser

till de relativt få utpräglade missbrukare som är avstängda samt till

ungdomar utan inköpsrätt. Sådana överlåtqlser bör vara belagda med

strängare straff än vanliga överlåtelser.

I undantagsfall ifrågasätter kommittén, att en begränsning av inköpsrätten

till viss kvantitet bör kunna komma i fråga. I flertalet fall, där en

sådan åtgärd kan vara aktuell, bör det dock vara tillräckligt med en överenskommelse

mellan missbrukaren och den kommunala nämnden, anser

kommittén. Brytes en sådan överenskommelse dller bedömes förutsättningarna

för att den skall hållas vara små, torde i det övervägande antalet

fall ett totalt inköpsförbud böra meddelas.

I fråga om förutsättningarna för en avstängningsåtgärd anför kommittén.

Avstängning bör inte tillgripas som en automatisk reaktion på t. ex. en

fylleriförseelse utan endast när den kan anses motiverad för att hjälpa

alkoholmissbrukaren att avstå från spriten. Som redan nämnts kan en

bestämmelse i övervakningsvillkoren eller enbart en frivillig överenskommelse

att låta bli att köpa sprit vara en fullt tillräcklig åtgärd. Det väsentliga

är ju att missbrukaren inte dricker sprit. I detta sammanhang bör också

påpekas att registreringen inte är avsedd att användas som efterkontroll

av den typ som tillämpades i Göteborg under Andréesystemet, där inköp

över en viss storlek alltid medförde ingripanden. Enligt kommitténs mening

bör avstängning aldrig ske enbart på grund av stora inköp i och för

sig. Däremot bör inköp, som kan tyda på missbruk eller olaga försäljning,

rapporteras till vederbörande nykterhetsnämnd av försäljningspersonalen

och registreringsmyndigheten i den mån de upptäckes. Det blir då

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

nykterhetsnämndens sak att föranstalta om utredning, varvid även inköpen

beaktas. Likaså kan nämnden infordra uppgift om inköpen i samband

med utredning om alkoholmissbruk som nämnden på ett eller annat sätt

fått kännedom om. Men det är inte meningen att på omvägar införa en

månadsranson genom att automatiskt ingripa mot alla som köper över en

viss mängd. Det kan tilläggas att avstängningen av missbrukare från inköp

visade sig ha en viss effekt under Andréesystemet i Göteborg och vid

införandet av det nuvarande finska systemet. Det är inte osannolikt, att

minskningen av konsumtion och fylleriförseelser i början av AB Stockholmssystemets

verksamhet till stor del berodde på att missbrukarna avstängdes.

Allmänna kostnadsberäkningar.

Kostnaderna för den samhälleliga nykterhetspolitiken fördelar sig på försäljningsorganisation,

öppen nykter hetsvård, sluten nykterhetsvård och nykterhetsupplysning.

Att upprätta en fullständig kostnadstablå för alla nykterhetspolitiskt motiverade

åtgärder är inte möjligt. I åtskilliga fall kan dessa inte särskiljas

från andra verksamhetsgrenar. Detta gäller bl. a. sjukvården. I fråga om

förslag till framtida utgifter måste också hänsyn tagas till ändringarna i

penningvärdet. De av kommittén i olika sammanhang föreslagna kostnaderna

eller anslagen måste självfallet räknas om efter den prisnivå som råder,

då förslagen kan komma att genomföras. Med dessa reservationer lämnar

kommittén följande sammanställning över de nuvarande och de beräk
-

nade kostnaderna för försäljningsorganisationen

och nykterhetsvården.

Kostnader

Beräknade kostnader i 1950

angivet är

års penningvärde

Alt. I

Alt. II

Kontrollstyrelsen (1949)1 ............

340 000

70 000

300 000

Socialstyrelsen (1949/50)1............

120 000

300 000

300 000

Systembolagen (1949) resp. riksbolaget

25 770 000

218 400 000

220 000 000

Därav registrerings- och kontrollkost-

nader ..........................

5 800 000

800 000

1 600 000

Länsnykterhetsnämnderna (1949/50) ..

360 000

1 330 000

1 230 000

Kommunala nykterhetsnämnder (1949)3

2 220 000

45 540 000

45 540 000

Därav staten......................

320 000

4 4 430 000

44 430 000

kommunerna................

1 900 000

1 no 000

1 110 000

Nykterhetsupplysning (1949)........

490 000

1 230 000

1 230 000

Därav Centralförbundet för nykter-

hetsundervisning (inkl. anslag till

föreläsningar och film) ..........

240 000

575 000

575 000

Nykterhetsverksamhet i övrigt......

250 000

590 000

590 000

Teoretisk alkoholforskning..........

—

05 000

65 000

Summa kr.

29 300 000

26 870 000

28 600 000

1 Kostnader för nykterhetsfrämjande åtgärder.

2 Under de första åren dessutom vissa övergångskostnader.

8 Kostnaderna för sluten vård frånräknade.

4 Efter fullständig utbyggnad. Under de första åren mindre belopp.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Enligt tablån skulle nykterhetskommitténs förslag fullt genomfört innebära

en besparing för det allmänna på ca 2,4 milj. kr. (enligt alternativ II

0,7 milj. kr.) i 1950 års penningvärde. För de första åren blir besparingen

större, då den kommunala nykterhetsvården först så småningom kan beräknas

bli fullt utbyggd. Från besparingarna under de första åren avgår dock

vissa övergångskostnader. Det är emellertid tydligt att beräkningen inte kan

vara exakt. På grund av penningvärdesförsämringen måste kostnaderna i

framtiden på flera punkter bli betydligt större. Detta gäller antingen nuvarande

eller föreslagen ordning skall råda. Att exakt förutsäga besparingens

storlek är därför ogörligt.

Den angivna besparingen gäller totalt för de samhälleliga utgifterna. Då

kommittén föreslår att en betydande del av kommunernas utgifter för nykterhetsvård

skall överflyttas till staten, blir besparingen för statsverket betydligt

mindre, uppskattningsvis 1,6 milj. kr. Om alternativet med länsbolag

i stället för riksbolag väljes, skulle utgifterna för statsverket i stället öka

med ca 100 000 kr. medan kommunernas besparing enligt båda alternativen

skulle bli 0,8 milj. kr.

Övergångskostnader.

Omorganisationen berör inom kontrollstyrelsen den i det föregående nämnda

personalen på styrelsens första byrå och inom systembolagen —■ förutom

de 41 direktörerna — personalen på motboks- och kamerala avdelningarna.

De fast anställda befattningshavarna på dessa avdelningar uppgick i oktober

1949 till sammanlagt 682 personer.

I juridisk mening är systembolagspersonalen att anse som privat anställd.

I vissa avseenden har den dock en ställning motsvarande statstjänstemännens.

Med hänsyn till sina arbetsuppgifter utgör systembolagspersonalen

ett exempel på offentlig förvaltning genom enskilda. Systembolagens personal

står i starkt beroende av kontrollstyrelsen. Denna myndighet har uppsikt

över handläggningen av personalärenden samt avgörande inflytande vid

tillsättande av högre befattningar inom bolagen. I

I fråga om de befattningshavare inom kontrollstyrelsen, som beräknas bli

övertaliga genom omorganisationen, säger kommittén, att de torde kunna

beredas likvärdiga anställningar inom riksbolagets huvudförvaltning eller

inom socialstyrelsen om organisationen sker enligt alternativ I. Huruvida

några av de till styrelsen knutna ordinarie tjänstemännen kommer att utbyta

sin statliga tjänst mot befattningar inom det nya riksbolaget måste bli

beroende av om de förklarar sig villiga härtill eller ej.

Sker omorganisationen enligt alternativ II, d. v. s. med bibehållande av

ett systembolag i varje län, kommer åtskilliga av första byråns ärenden att

ligga kvar inom kontrollstyrelsen, som fortfarande blir tillsynsmyndighet

lör systembolagen. Vissa uppgifter, t. ex. förandet av straffregistret, överflyttas

dock till socialstyrelsen. Den personal inom kontrollstyrelsen, som

sysslat med ifrågavarande ärenden, torde komma att överföras till nämnda

ämbetsverk.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Någon egentlig förändring av sijstembolagspersonalens ställning har icke

ägt rum sedan omorganisationen i slutet av trettiotalet fi’amhaller kommittén.

Alltjämt gäller sålunda, att några allmänna rättsregler inte kan åberopas

till stöd för ett yrkande om gottgörelse åt dem, som genom den ifrågasatta

omorganisationen skulle förlora sin anställning. Kommittén fortsätter.

Däremot synes den uppfattningen redan tidigare ha vunnit allmän anslutning,

att gottgörelse av billighetsskäl borde utgå till den del av personalen,

som stadigvarande erfordrats inom den nuvarande organisationen men som

på grund av omorganisation förlorar sin anställning. Såväl rusdryckslagstiftningsrevisionen

som av besparingsberedningen tillkallade sakkunniga har

givit uttryck för denna uppfattning, vilken också godkänts av riksdagen i

samband med 1937 års reform. Nykterhetskommittén utgår från att samma

principer skall vara vägledande vid den nu föreslagna reformen och att omorganisationen

genomföres med tillgodoseende av alla rimliga krav på hänsynsfull

behandling av den personal, som kan beräknas bli övertalig. Därvid

förutsätter kommittén att den nuvarande systembolagspersonalen i den utsträckning

det med tillämpande av vanliga kvalifikationskrav är möjligt beredes

anställning i den nya försäljningsorganisationen och inom länsnykterhetsnämnderna.

Det torde också vara anledning förvänta, att kommunerna

vid anställande av arbetskraft för sina nykterhetsnämnder skall finna det

ändamålsenligt att i viss utsträckning hämta personal från systembolagen,

som har erfarenhet från liknande arbetsuppgifter. Genom eu sådan överflyttning

av personal torde ökade garantier också kunna vinnas för att övergången

till den nya organisationen skall ske med största möjliga smidighet,

kommittén räknar även med att systembolagspersonalen skall isa sig intresserad

för en sådan överflyttning.

En överflyttning till andra organ synes emellertid inte kunna losa hela

avvecklingsproblemet. Kommittén har därför ansett sig böra räkna med att

man såsom vid genomförandet av 1937 års reform erbjuder vissa äldre befattningshavare

ett understöd fram till den ordinarie pensionsålderns inträdande

''(förtidspension). Hur stort detta understöd bör göras, har kommittén

inte ansett sig böra taga ställning till, utan torde det fa ankomma på en

närmare prövning, sedan den nya organisationen i detalj utformats. Vägledning

synes dessutom kunna erhållas av tidigare tillämpade principer.

För att ge en uppfattning om storleksordningen av dessa problem har

kommittén gjort vissa beräkningar angående personalens åldersfördelning

vid utgången av år 1953.

Kommittén finner, att vid genomförande av omorganisationen enligt alternativ

I — under förutsättning att intill omorganisationen ledigblivna befattningar

inte återbesätts med fast anställda befattningshavare — beräknas

den för registreringscentralen och distriktskontoren erforderliga personalen

kunna överföras från systembolagen. Storleken av den efter omorganisationen

övertaliga personalen beräknas komma att uppgå till 466. Vid genomförande

av omorganisationen enligt alternativ It beräknas under de för

alternativ I angivna förutsättningarna angående ordinarie anställning —

270 befattningshavare komma att bli övertaliga.

I fråga om avvecklingen av den övertaliga personalen anför kommittén.

Som en arbetshypotes bar man ansett sig kunna räkna med all ett 50-tal

befattningshavare hos systembolagen skulle kunna placeras såsom kansli
-

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

chefer, konsulenter eller utredningsassistenter hos länsnykterhetsnämnderna

och de större kommunala nykterhelsnämnderna. Rekryteringen av denna

personal torde kunna ske från dels gruppen kontrollföreståndare och dels

gruppen beslutsättare och assistenter vid systembolagens motboksavdelningar.

Av befattningshavarna i biträdesgrad beräknas i runt tal 100 personer

kunna beredas arbete vid länsnykterhetsnämnderna och de större kommunala

nykterhetsnämnderna. Sistnämnda antal torde vid omorganisation enligt

alternativ I kunna sättas något högre eller till ca 130. De övertaliga

systembolagsdirektörerna torde kunna placeras på olika befattningar inom

riksbolaget och även i vissa fall som kanslichefer vid länsnykterhetsnämnderna.

Sker omorganisationen enligt alternativ I beräknas ca 200 befattningshavare

kunna placeras inom det nyorganiserade riksbolagets distriktskontor

och å registreringscentralen samt ca 180 inom nykterhetsvårdsorganen. För

att de efter dessa omplaceringar övertaliga befattningshavarna vid systembolagen

(ca 290 personer) skall kunna avvecklas genom förtidspensionering,

erfordras att denna omfattar de sex högsta åldersgrupperna bland direktörer,

kamrerare och kontrollförestandare och de 9 högsta åldersgrupperna

bland övriga befattningshavare på systembolagens huvudkontor. Kostnaderna

för en dylik förtidspensionering beräknas under första året efter

omorganisationen komma att uppgå till ca en miljon kronor men sjunker

därefter successivt för att efter år 1962 helt försvinna. Härvid har antagits

att befattningshavarna fram till den ordinarie pensionsåldern skall åtnjuta

en något förhöjd pension.

Under förutsättning att alternativ II väljes, torde ungefär 400 personer

kunna beredas anställning inom de nyorganiserade systembolagen samt ca

150 personer inom nykterhetsvårdsorganen. För att återstående "befattningshavare

(ca 120 personer) skall kunna avvecklas genom förtidspensionering,

erfordras att denna omfattar de 3 å 4 högsta åldersgrupperna bland personalen

på systembolagens huvudkontor. Pensionskostnaderna under första

året efter omorganisationen torde komma att uppgå till ca 500 000 kronor

men sjunker därefter successivt för att efter 1957 helt försvinna.

Avslutningsvis understryker kommittén, att de i det föregående anförda

berakningarna närmast har karaktär av räkneexempel för att ange problemens

art.

Reservationer.

Herrar Englund och Waldemar Svensson samt fru Larsson ger ett bestämt

företräde åt alternativ II bl. a. med hänsyn till de möjligheter, som

butikspersonalen enligt detta alternativ har att göra observationer rörande

kundkretsens inköp. Reservanterna understryker, att man vid en så djupt

ingripande förändring i de materiella reglerna för försäljningen av rusdrycker,

som det i detta fall är fråga om, bör vid övergången begränsa ändringarna

i försäljningsorganisationen till vad som framstår som en tvingande

konsekvens av ändringarna i försäljningsreglerna. Denna övergång kan

nämligen väntas bli framgångsrikare, om den är anförtrodd åt personer inordnade

i sitt hittillsvarande arbetsförband och icke åt personer som samtidigt

Hyttas från ort till annan och/eller grupperas in i nya arbetsförband, vilkas

medlemmar är främmande för varandra. Organisationen bör i det prövande

begynnelseskedet kunna smidigt anpassas efter de behov, som tillämpning
-

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

en avslöjar och i tveksamma fall icke i förväg bindas till en fast form. Av

denna anledning föredrager reservanterna att så litet som möjligt söka binda

den organisatoriska anpassningen till de nya försäljningsreglerna genom i

förväg fixerade regler utan i stället lämna erforderligt utrymme för övergång

i etapper under ständig anpassning till de erfarenheter, som under

denna övergång göres. Reservanterna framhåller, att man synes få ett tillförlitligare

material för en bedömning av den ändamålsenligaste framtida

organisationen och samtidigt den smidigaste formen för infogning av en del

av den vid spritransoneringens slopande överflödiga systembolagspersonalen

i det vidgade nykterhetsvårdsarbetet om omläggningen sker i följande ordning.

I försäljningsförfattningen föreskrives, att beredning av ärenden rörande

tillstånd till försäljning av rusdrycker skall som hittills och enligt alternativ

II handhavas av systembolag. Systembolag tillägges enligt alternativ

II motsvarande befattning med tillstånd rörande försäljning av Öl.

I organisatoriskt hänseende bibehålies den nuvarande systembolagsorganisationen

till en början oförändrad. I samband med ransoneringsbestämmelsernas

slopande får länsnykterhetsnämnden överta sådana lokalutrymmen

hos systembolaget i residensstaden (eventuellt hos annat systembolag

i länet, där anslutning till delta ur nykterhetssynpunkt finnes tjänligare)

som därigenom bli lediga.

Sedan sådan sammanflyttning ägt rum upptages till en början problemet

om registreringen under de nya förutsättningarna till omprövning. Bortfallet

av ransoneringen kommer att i nämnda hänseende betyda en avsevärd

besparing, men registreringen är redan nu ett kvantitativt betydande problem

inom de större nykterhetsnämnderna och måste bli det än mera inom

den framtida nykterhetsvården. Ett avgörande synes man därvid kunna

träffa utan föregående experiment: samtliga registerhandlingar som avse

en persons nykterhetsförhållanden bör finnas i ett register och i den mån

nykterhetsvård och försäljning handhaves av åtskilda organ antingen hos

nykterhetsvårdsorganet eller hos ett särskilt registreringsorgan fristående

från båda. I den mån ett särskilt försäljningsorgan för framtiden kommer

att handha registreringsuppgifter av nykterhetsvårdsnatur, synes de böra

begränsas till uppgifter som avse ett fåtal detaljer av vikt för bedömningen

av en persons konsumtions- och nykterhetsförhållanden.

I fråga om beredningen av ärenden angående tillstånd till utskänkning av

rusdrycker synes det reservanterna uppenbart, att de personer inom systembolagen,

som hittills handhaft frågor om överlåtelse av tillstånd till utskänkning

av rusdrycker, har större förutsättningar att bl. a. genomföra den nya

centraliserade beredning av ärenden rörande tillstånd till handel med Öl,

som enligt kommitténs förslag skall föregå ärendets överlämnande till länsstyrelsen

för slutlig omprövning och beslut, än funktionärer inom länsnykterhetsnämnden

som åtminstone till en början måste vara relativt främmande

för sådana spörsmål.

Fröken Valborg Svensson avstyrker registrering av inköpen.

Herr Utterström, som reserverat sig till förmån för motbokssystemets bibehållande,

har granskat vissa sidor i kommitténs båda alternativ. Därjämte

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

skisserar han hur han själv anser, att försäljningsorganisationen och kontrollen

borde ordnas under samma förutsättning, som legat till grund för de

av kommittén uppgjorda alternativen.

Vid sin granskning av alternativ I påpekar reservanten att icke någon

av de legitimationshandlingar, som kommittén föreslår, för närvarande är

försedd med födelsenummer. Innan de föreslagna handlingarna kan användas

måste de förses med sådant nummer. Detta kommer att kräva icke obetydliga

kostnader för såväl den enskilde som det allmänna. Åtskilliga praktiska

olägenheter kommer att uppstå, om de föreslagna legitimationshandlingarna

kommer att användas vid rusdrycksinköp. Härom säger reservanten.

De nuvarande motböckerna äro så konstruerade, att femtio inköp kunna

göras på dem, varefter de av vederbörande systembolag utbytas mot nya.

Irots att motböckerna sålunda ha relativt kort varaktighet och äro försedda

med speciellt slitstarka pärmar, förslitas de mycket starkt. Lika stor,

om icke större, förslitning måste man räkna med beträffande andra legitimationshandlingar.

De olika handlingsutställande myndigheterna komma

därigenom att åsamkas ett avsevärt arbete med utställande av nya handlingar

i stället för förslitna sådana.

Komma de av 1949 års uppbördssakkunniga föreslagna skattekorten till

utförande, bortfalla emellertid en del av de här framförda invändningarna

mot de föreslagna legitimationshandlingarna.

Reservanten påpekar, att förkomna legitimationshandlingar eller sådana

handlingar som tillhört avliden person kan utan större risk för upptäckt

användas obehörigen samt fortsätter.

Enligt det tänkta inköpsförfarandet skall kunden vid personligt inköp

avlämna en egenhändigt underskriven rekvisition samt uppvisa sin legitimationshandling.

Vederbörande funktionär skall därefter kontrollera, att kunden

icke är uppförd i spärrlistan, att namnteckningen överensstämmer med

legitimationshandlingens, i de fall där denna är försedd med egenhändig

namnteckning, samt anteckna eller markera kundens födelsenummer med

ledning av uppgifterna i legitimationshandlingen. Då födelsenumret alltid

innehåller nio (9) siffror, är funktionärens antecknande av detta nummer

tidsödande, vartill kommer att det uppenbarligen föreligger stor risk för

felskrivning. Att under de pressande förhållanden, varunder utminuteringspersonalen

måste arbeta under fredagar och lördagar, utföra denna anteckning

felfritt torde vara omöjligt utan personalökning eller avsevärd förlängning

av väntetiden för kunden. Slagningen i spärrlistan måste också

vara mera tidskrävande än slagningen i de nu befintliga utminuteringsregistren.

Även med beaktande av att instämpligen å motbokens stämpelblad av

den inköpta kvantiteten skulle bortfalla, torde expeditionstiden bli längre

än den nuvarande samt risken för fel bli avsevärt större.

De många fel vid anteckningen av de niosiffriga födelsenumren, som

måste uppstå, medföra också att registreringen av inköpen måste bli behäftad

med samma fel och således i många fall ge en missvisande bild av

en persons inköp. Värdet av registreringen måste därmed bli väsentligt minskat.

Vid en jämförelse mellan alternativ I och II synes det reservanten att

alternativ II har stort företräde, då det ger möjlighet till en relativt effektiv

efterkontroll och registrering.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Beträffande alternativ II påpekar reservanten emellertid, att det kommer

att medföra icke oväsentliga kostnader att slopa den nuvarande registreringen

vid utminuteringsställena och ersätta den med inköpskort för

systembolagens i runt tal två miljoner kunder utökat med det icke obetydliga

antal, som torde tillkomma genom bortfallandet av den nu\ arande

prövningen och ålderstillämpningen.

Reservanten finner, att en viss registrering temporärt bör bibehållas som

en säkerhetsanordning under åren närmast efter en eventuell övergång till

fri inköpsrätt men att med hänsyn till registreringens tvivelaktiga värde det

synes föga välbetänkt att införa helt nya registreringsformer, såsom föreslagits

i såväl alternativ I som alternativ II. Den nuvarande registreringsformen

med motboken som tekniskt hjälpmedel bör därför bibehållas.

I detta sammanhang må jämväl erinras om herr Onsjös i nästföregående

avdelning refererade förslag att under en övergångstid behålla systembolagsorganisationen

och, med slopande av kvantitetsbegränsningarna, låta motbokssystemet

i övrigt kvarstå.

Yttranden.

Remissinstanserna har huvudsakligen uppehållit sig vid frågan huruvida

rusdrycksförsäljningen skall handhavas av ett riksbolag eller lokala systembolag,

spörsmålet huruvida länsstyrelserna, länsnykterhetsnämnderna eller

försäljningsorganet skall bereda ärenden angående utskänkningstillstånd

samt frågor beträffande registrering av inköp och avstängning av missbrukare.

Inställningen till de olika problemen är ganska splittrad. På några

punkter är dock tendensen klar. Det övervägande flertalet ställer sig avvisande

till den med alternativ I förbundna anordningen att länsnykterhetsnämnderna

skall förbereda tillståndsgivning beträffande utskänkningen.

Likaså uttalar man sig i de allra flesta yttrandena emot förslaget om registrering

av inköpen.

Organisationsalternativen.

Frågan om försäljningsorganens organisation har behandlats i ett 70-tal

yttranden. Av dessa uttalar sig något mer än hälften i huvudsak för alternativ

I, nämligen kontrollstyrelsen, statskontoret, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i fem län, länsnykterhetsnämnderna i nio län, Stockholms

stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige i nio andra städer, nykterhetsnämnderna

i Göteborg och Malmö, Föreningen Sveriges landsfiskaler,

Sveriges storloge av IOGT, Nyktcrhetsorganisationcn Verdandi, Sveriges

centrala restaurangaktiebolag, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och Landsorganisationen.

Åtskilliga instanser föreslår emellertid modifikationer av

olika slag. Sålunda avstyrkes anordningen att länsnykterhetsnämnden skall

förbereda utskänkningstillstånd av en dryg tredjedel bland dem som i övrigt

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

uttalat sig för alternativ I. Hit kan hänföras kontrollstyrelsen, statskontoret,

tre länsstyrelser, fyra länsnykterhetsnämnder, stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden

i Göteborg, stadsfullmäktige i Jönköping och IOGT. De härutinnan

anförda skälen återgives i avsnittet om rätlighetssystemet vid utskänkningen.

Även i fråga om försäljningens ordnande förekommer avvikelser

och ändringsförslag i stor utsträckning, främst beroende på inställningen

till frågorna om inköpsregistrering samt avstängning av missbrukare.

Alternativ II har förordats av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, tio länsstyrelser,

tolv länsnykterhetsnämnder, stadsfullmäktige i Karlskrona, Systembolagens

förtroendenämnd, Sveriges Hotell- och Restaurantförbund och

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund. Även i dessa yttranden förekommer

yrkanden om jämkningar i kommitténs alternativ. Sålunda framför

länsstyrelserna i Älvsborgs och Gotlands län, stadsfullmäktige i Linköping

och törtroendenämnden tanken att permanent eller under övergångstiden

behålla motboken som tekniskt hjälpmedel.

Några remissinstanser förordar i likhet med reservanten herr Onsjö, att

nuvarande systembolagsorganisation och motbokssystem bibehålies under

en övergångstid med slopade kvantitetsbegränsningar. En redogörelse för

dessa uttalanden har redan lämnats i nästföregående avdelning.

De yttranden, som i stort sett oreserverat förordar alternativ

I, har i allmänhet helt kort — eller inte alls — motiverat sitt ställningstagande.

Bland dem kan nämnas länsmjkterhetsnämnden i Södermanlands

län som framhåller, att synnerligen starka skäl talar för riksbolagsorganisationen.

Systembolagsstyrelserna anses icke ha någon uppgift att

fylla. Länsmjkterhetsnämnden i Västerbottens län finner det värdefullt, att

den första beredningen av ansökningar om utskänkningstillstånd liksom den

kontinuerliga övervakningen av utskänkningsställena ålägges länsnykterhetsnämnderna,

medan länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län understryker

värdet av den möjlighet till mekanisk registrering och kontroll, som

alternativ I erbjuder. Länsnykterhetsnämnderna i Kristianstads och Norrbottens

län påpekar, att alternativ II kan tänkas medföra samma suggestionsverkan

som det nuvarande försäljningssystemet. Stadsfullmäktige i Hälsingborg,

Jönköping och Kumla framhåller bland fördelarna med alternativ I,

att det ställer sig ekonomiskt fördelaktigare än alternativ II och att allmänheten

kommer att kunna betjänas betydligt smidigare än hittills. Landsorganisationen

uttalar, att mycket talar för alternativ I icke minst det faktum

att det beräknas kosta 2 miljoner kronor mindre än alternativ II.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser, att riksbolagsformen erbjuder

de större garantierna för en enhetlig och omdömesgill tillämpning av

försäljningsbestämmelserna, samtidigt som den är enklare och billigare än

länsbolagstormen. Om, såsom bolaget förutsätter, utminuteringens handhavande

under de närmaste åren i första hand skall präglas av en successiv

anpassning efter de ändrade förhållanden, som skapas genom den nya nykterhetsnämndsorganisationens

tillkomst, och i samband därmed av förenk
-

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

lingar och lättnader i tillämpningen, är det av särskild vikt, att verksamheten

ledes av ett centralt organ med nödig överblick och auktoritet. Av

dessa skäl anser bolaget sig böra förorda, att utminuteringen organiseras i

överensstämmelse med alternativ I. Bolaget är medvetet om att detta under

den tid restriktionssystemet äger bestånd förutsätter en försäljningsorganisation

av ungefär nuvarande omfattning. Genom ett inordnande av de nuvarande

systembolagen i riksbolaget synes emellertid en ändamålsenlig övergångsform

kunna vinnas.

Bland de yttranden som —- bortsett från rättighetssystemet vid utskänkningen

—- förordar vissa modifikationer i alternativ I må i första

band nämnas kontrollstyrelsen. Denna ansluter sig helt till tanken på ett

riksbolag även för den händelse motbokssystemet bibehålies. Redan genom

bestämmelserna i den nuvarande rusdrycksförsäljningsförordningen har,

framhåller kontrollst yreisen, systembolagens självständighet starkt beskurits.

Systembolagen är i realiteten att betrakta mindre såsom självständiga

aktiebolag än såsom under kontrollstyrelsen lydande lokala förvaltningsorgan.

Denna beroende ställning kommer till uttryck såväl i fråga om systembolagens

ekonomiska förvaltning som beträffande den av bolagen utövade

sociala kontrollen över kundkretsen. De tidigare existerande lokala olikheterna

i fråga om tilldelnings- och avstängningsgrunder har numera utjämnats

genom av kontrollstyrelsen utfärdade enhetliga beslutsättningsregler, vilkas

tillämpning icke längre kräver den lokala förankring, som de nuvarande

systembolagsstyrelserna ansetts utgöra. Under de senaste åren har under kontrollstyrelsens

ledning vid systembolagen bedrivits ett omfattande rationaliseringsarbete,

som medfört betydande förenklingar beträffande såväl kontorsarbetets

olika detaljer som butiksarbetet. Härigenom har väsentliga besparingar

kunnat göras. Rationaliseringsarbetet har emellertid i väsentlig mån hindrats

av att många av de nuvarande systembolagen utgör alltför små förvaltningsenheter.

En sammanslagning av bolagen till ett riksbolag skulle därför öppna

stora möjligheter för ett fortsatt rationaliserings- och besparingsarbete.

Om motboksransoneringen bibehålies, räknar kontrollstyrelscn med behov

av ett något större antal distriktskontor än vid fri försäljning. Frågan om

antalet distriktskontor påverkas också, framhåller styrelsen, av det sätt, på

vilket rättighetssystemet för utskänkningen ordnas. Om riksbolaget blir bärare

av alla utskänkningstillstånd och får fungera såsom utredande organ i

hithörande ärenden, synes det enligt kontrollstyrelsens mening lämpligt att

man tills vidare utgår från att en organisation med sju distriktskontor skall

visa sig motsvara behovet.

Kontrollstyrelsen finner icke någon särskild anledning att överflytta det

vid styrelsen förda straffregistret till socialstyrelsen. Likaledes synes det

kontrollstyrelsen som om utarbetandet av statistiken över fylleriförseelser

även i fortsättningen bör kvarbliva hos styrelsen.

Mot det av kommittén föreslagna inköpsförfarandet anför styrelsen i stort

sett samma kritik som i herr Utterströms reservation.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Statskontoret framhåller, att det icke synes tillrådligt, att enbart på det av

kommittén framlagda utredningsmaterialet rörande kostnaderna för de båda

organisationsalternativen, där år 1949 tagits som basår, draga några mera

bestämda slutsatser rörande det ekonomiska utfallet av en omorganisation

enligt de båda alternativen. Den av kommittén föreslagna arbetsfördelningen

mellan socialstyrelsen, kontrollstyrelsen och riksbolaget vid handläggningen

av olika rusdrycksförsäljningsärenden vinner icke stöd av ämbetsverket

som bl. a. anför.

En dylik splittring av närstående eller likartade ärendesgrupper å skilda

centralorgan framstår som föga rationell. Kontrollstyrelsen har sedan lång

tid tillbaka intagit en dominerande ställning i avseende å den centrala administrationen

av rusdrvcksförsäljningen, och det synes icke välbetänkt, att i

mera väsentlig grad rubba dess funktioner som tillsynsmyndighet på förevarande

område. Statskontoret kan följaktligen icke tillstyrka, att socialstyrelsen

tilldelas de befogenheter, som ovan redovisats, liksom ej heller — vilket

jämväl förordats — att det hos kontrollstyrelsen förda straffregistret

över fylleriförseelser och vissa andra brott skulle överföras till socialstyrelsen.

Däremot finner statskontoret goda skäl tala för att de nuvarande systembolagen

avvecklas och ersättes med ett riksbolag. Enligt ämbetsverkets mening

ligger det närmast till hands, att låta riksbolagets distriktsorganisation

tjänstgöra som utredande organ åt länsstyrelserna i frågor rörande

utskänkning in. m. av rusdrycker och Öl.

Några yttranden sammankopplar sitt ställningstagande till organisationsalternativen

med frågorna om registrering och avstängning.

Länsstyrelsen i Stockholms län förordar — om än med någon tvekan —

alternativ I. Det synes emellertid länsstyrelsen rätt tvivelaktigt, om den med

alternativet följande allmänna inköpsregistreringen skulle komma att få en

sådan nykterhetsfrämjande effekt, att de med registreringen förenade betydande

arbetsinsatserna och kostnaderna kan anses motiverade. Stadsfullmäktige

i Solna uttalar sig för alternativ I under förutsättning att inköpen

icke registreras. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner sig under

samma förutsättning kunna förorda alternativ I. Genomföres proceduren

med registrering och inköpsspärr finner länsstyrelsen, att alternativ II är

att föredraga. Länsstyrelsen i Jönköpings län ansluter sig likaledes till alternativ

I men förutsätter, att frågan om registrering av gjorda inköp och inköpsförfarandet

blir föremål för ytterligare utredning av särskild expertis,

så att förfarandet ej blir tidsödande och krångligt.

Länsnykterhetsnämnden i Örebro län uttrycker farhågor för att den föreslagna

registreringscentralen skall få svårt att hålla god och snabb service.

Även avstängningen kommer att bli osmidig, enär spärrlistan så småningom

blir så omfattande att den näppeligen blir hanterlig. Nämnden finner det

emellertid icke nödvändigt att bibehålla den nuvarande systembolagsformen

utan biträder alternativ I, dock att försäljningsorganisationen bör ordnas så

att köparen hänvisas till viss bestämd butik och att registreringen av inköp

sker genom distriktskontor inrättade länsvis. Vin- & Spritcentralen är av

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

samma uppfattning. De kristna samfundens nykterhetsrörelse och länsnykterhetsnämnden

i Skaraborgs län anser även att man bör kunna skapa ett

riksbolag men likväl bestämma, att köparen som regel skall vara hänvisad

till viss butik.

Ett flertal av de remissinstanser, som förordar alternativ II

framhåller, att det ur olika synpunkter är värdefullt att köpare är bunden

till viss butik. Ett annat dominerande skäl är att länsnykterhetsnämnderna

icke bör betungas med beredningen av utskänkningsärenden. En del remissinstanser

föreslår vissa ändringar i kommitténs förslag. Några av dem anser

exempelvis att motboken bör bibehållas såsom tekniskt hjälpmedel för

registreringen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att det blir bättre kontakt

mellan länsbolaget och kundkretsen om köparen är knuten till viss butik.

Det synes länsstyrelsen önskvärt, att vid övergång till ett nytt system begränsa

ändringarna i försäljningsorganisationen till vad som är oundgängligen

erforderligt. En central registrering enligt alternativ I torde bli en mycket

otymplig och svårhanterlig apparat. Liknande synpunkter uttalas av

länsstyrelsen i Södermanlands län samt länsnykterhetsnämnderna i Jönköpings

och Hallands län in. fl. Länsnykterhetsnämnden i Blekinge län

säger, att det är av särskild vikt att den nuvarande organisationen bevaras

i sådan utsträckning, att det blir möjligt återgå till individuella försäljningsrestriktioner

om detta skulle visa sig nödvändigt.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, som finner att övervägande skäl

talar för att en kund bindes vid visst inköpsställe, anför bland annat.

Vid utformningen av det finska försäljningssystemet, som erbjuder likheter

med det av kommittén föreslagna, gick man till en början den motsatta

vägen. Olägenheterna därav visade sig emellertid så stora, att man snart nog

nödgades stadga bundenhet till visst inköpsställe. Den kontinuerliga personliga

kontakt mellan kund och försäljningspersonal, som därigenom vanns,

visade sig ur nykterhetssynpunkt värdefull. Enligt uppgifter från ledande

funktionärer i det finska alkoholbolaget har 50 % av ingreppen mot missbrukare

sin utgångspunkt i vid köpen gjorda iakttagelser. Samma värde kan

en sådan kontinuerlig kontakt väntas få också i Sverige. Med den fasthet i

vistelsen, som utmärker den alldeles övervägande delen av kundkretsen i

Sverige, har endast få kunder något legitimt behov av att anlita mer än ett

inköpsställe. I denna del ansluter sig landsförbundet således till den anordning,

som föreslagits i alternativ II.

Styrelsen för statens alkoholistanstalt å Venngarn påpekar, att bundenhet

till viss butik skulle avsevärt minska möjligheten till impulsbetingade inköp

genom exempelvis »salning» på arbetsplatserna.

Systembolagens förtroendenämnd utvecklar närmare vissa praktiska olägenheter

med alternativ I.

En konsekvens av centraliseringen av registreringen är, att den för varje

försäljningsställe gällande spärrlistan över avstängningsfall måste upptaga

samtliga dylika fall i hela landet. Då man kan räkna med en storleksordning

av antalet dylika fall av flera tiotusental — kommittén räknar själv

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

med omkring 50 000 avstängningsfall — måste den vid varje försäljningstillfälle

nödvändiga s. k. slagningen i denna spärrlista, omfattande enligt

kommittén mellan 100 och 150 sidor, tydligen bli jämförelsevis tidskrävande

och i motsvarande mån fördröja expeditionen av inköpen. Redan vid en så

relativt måttlig tillströmning av köpare, som regelmässigt inträffar flera

gånger under varje vecka vid varje försäljningsställe, komme denna förlängning

av tidsutdräkten vid inköpen att föranleda köbildning och stockningar,

som icke kunde avhjälpas utan personalökning och andra kostnadskrävande

åtgärder. På grund av att spärrlistan icke upptager de avstängdas

namn utan dei’as födelsenummer, d. v. s. niosiffriga beteckningar, måste

därjämte befaras, att frekvensen av fel vid nämnda slagning bleve betydande.

På grund av att spärrlistan kommer att bli mycket omfattande, kan man

icke utgå från att den skall kunna förnyas oftare än en gång i månaden.

Eftersom sammanställningen, kontrollen, tryckningen och distribueringen av

listan måste kräva åtminstone ett par veckors tid, torde ett beslut om avstängning

från inköp av en alkoholmissbrukare därför icke kunna hinna

genomföras snabbare än efter halvannan månad.

En speciell praktisk olägenhet med den centralisering av registreringen,

som är en nödvändig konsekvens av alternativet med riksbolag, är att antalet

dagliga rekvisitioner av utdrag från detta hela riket omfattande centralregister

torde bliva så stort, att man måste räkna med att registret tidvis blir

mer eller mindre blockerat.

Nämnden framhåller även att kommittén dels beräknat de nuvarande kostnaderna

för systembolagen till ett något för högt belopp och dels förbisett

vissa omständigheter, som minskar möjligheterna till besparingar, samt att

beräkningarna grundar sig på ett i flera hänseenden föråldrat material.

Avslutningsvis framhåller förtroendenämnden, att det icke framstår som

en eftersträvansvärd utveckling att ett nät av lokala organ sönderrives och

ersättes med en riksomfattande jätteorganisation med en till huvudstaden

förlagd ledning.

Länsstyrelsen i Kalmar län understryker, att det är nödvändigt, att utminuteringen

även i fortsättningen sköts av för ändamålet inrättade försäljningsorgan

utan eget vinstintresse. I fråga om organisationsformen säger

länsstyrelsen.

Huruvida därvid ett riksbolag med behövligt antal distriktsfilialer skall

tillskapas eller utminuteringen handhas av 24 länsbolag kan synas vara en

fråga av relativt underordnad betydelse. Överlåtes utminuteringen åt ett

riksbolag, avhänder man sig möjligheten till övervakning av köparna genom

försäljningsorganet. Länsstyrelsen tror emellertid inte, att denna synpunkt

kan tillmätas någon avgörande betydelse. Däremot kan det vara av ett visst

värde att inom länet verksamma personer har möjlighet inverka på skötseln

av de bolag, som ombesörjer utminuteringen av rusdrycker. En strängt genomförd

central dirigering av denna utminutering kan icke i och för sig

anses önskvärd. Bibehållandet av ett utminuteringsorgan i varje län medför

dessutom en mindre omändring av nu gällande förhållanden och kan göra

en övergång till det nya systemet smidigare. Länsstyrelsen vill därför — om

ock med en viss tvekan -— förorda, att utminuteringen handhas av 24 länsbolag.

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Länsstyrelsen i Örebro län föredrar alternativet med länssystembolag med

hänsyn till de olägenheter, som erfarenhetsmässigt oftast är förenade med

stark centralisering och som i förevarande fall till följd av arbetsuppgifternas

vidlyftighet säkert kan förväntas bli betydande.

Socialstyrelsen förordar, att systembolagsorganisationen bibehålies, på

lämpligt sätt koncentrerad länsvis. Den avgörande synpunkten för ställningstagandet

härutinnan är, att styrelsen, såsom närmare redovisas i avsnittet

om rättighetssystemet, skulle finna det olyckligt för nykterhetsvården, om

länsnykterhetsnämnderna finge sig ålagda de i viss mån främmande arbetsuppgifterna

med beredningen av ansökningar om olika slag av utskänkningstillstånd.

Till dem, som förordar alternativ II på i huvudsak samma grunder,

hör länsnykterhetsnämnderna i Östergötlands, Kalmar och Gotlands län,

stadsfullmäktige i Borås samt Civila stadsförvaltningens tjänstemannaförbund.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län framhåller liknande synpunkter

samt uttalar därjämte, att en centralisering av försäljningsverksamheten

vore ett steg tillbaka i utvecklingen. Lokala självförvaltande organ

ute i bygderna kommer närmare kundkretsen och måste därför på ett helt

annat sätt än ett riksbolag kunna fullgöra försäljningsuppgiften med medvetet

anläggande av även sociala synpunkter.

Länsnykterhetsnämnden i Kopparbergs län, som likaledes förordar alternativ

II, säger bland annat, att det icke med fog kan påstås, att systembolagen

ej på ett tillfredsställande sätt skött de uppgifter som kommittén

enligt alternativ I vill hänföra till länsnämnderna. Bibehållande tills vidare

av systembolagen — om också reducerade till antalet -— är därjämte önskvärt

ur den allmänna synpunkten att nykterhetsvårdsorganen icke för närvarande

står rustade för de nya uppgifter, som skulle påläggas dem om alternativ

I nu genomföres.

Såsom skäl för att motboken bibehålies såsom tekniskt

hjälpmedel framhåller länsstyrelsen i Älvsborgs lån att åtskilliga svårigheter

av teknisk art därigenom skulle elimineras.

Länsstyrelsen i Gotlands län yttrar, att om man avstår från registreringen

eller behåller den endast för en kortare tid förefaller en ändring av nuvarande

organisation onödig. Skall emellertid registreringen behållas för en

längre tid, anser länsstyrelsen att man av kostnadsskäl bör välja alternativ

I.

Systembolagens Förtroendenämnd hävdar, att motboken såsom tekniskt

hjälpmedel är överlägsen de av kommittén ifrågasatta anordningarna.

Registrering av inköp.

Såsom förut omtalats har det övervägande antalet remissinstanser avstyrkt

eller ställt sig starkt kritiska mot nykterhetskommitténs förslag om

allmän inköpsregistrering. Endast ett 30-tal av de närmare 70 myndigheter

och sammanslutningar, som behandlat registreringsfrågorna, synes vilja god
1!)

llihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

taga kommitténs förslag. Några av dessa har principiella betänkligheter mot

registrering av inköpen eller ifrågasätter dess värde men kan tillstyrka att

registrering sker under de första åren efter en övergång till fri utminutering.

Av de övriga ställer sig något mer än hälften direkt avvisande, medan återstoden,

utan att formligen avstyrka förslaget, uttalar sig kritiskt och i allmänhet

ger uttryck för den uppfattningen, att värdet av en allmän inköpsregistrering

inte står i rimlig proportion till kostnaderna. Några ifrågasätter

samtidigt huruvida icke registreringen skulle kunna begränsas till att avse

endast alkoholmissbrukare. -

Uttalanden i tillstyrkande riktning göres av länsnykterhetsnämnden

i Jämtlands län, som anser att registreringen är behövlig för att länsnykterhetsnämnderna

skall få snabb möjlighet att i tid ingripa mot misstänkt

stora spritinköp och missbruk. Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens

län säger sig icke ha något att erinra mot den av kommittén föreslagna

registreringen och anmälningsplikten till nykterhetsvårdsorganen.

Sveriges blåbandsförening är medveten om att vissa praktiska svårigheter

är förenade med registreringen av alkoholköpen men hävdar dock, att registrering

i lämplig form bör ske som hjälp åt de nykterhetsvårdande organen.

I flertalet av de tillstyrkande yttrandena anföres emellertid icke någon

motivering. Ställningstagandet framgår i huvudsak därav att något av kommitténs

organisationsalternativ godtagits utan förbehåll såvitt nu är i fråga.

Detta gäller länsstyrelsen i Uppsala län, länsnykterhetsnåmnderna i Blekinge

och Hallands län, stadsfullmäktige i tre städer, Föreningen Sveriges landsfiskaler

och nykterhetsorganisationen Verdandi.

Länsnykterhetsnämnderna i Södermanlands och Örebro län, som förordar

kommitténs organisationsalternativ I, föreslår, att registreringen bör ske vid

distriktskontoren. Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, som icke anser sig

böra taga ställning till frågan huruvida inköpsregistrering bör ske eller ej,

ifrågasätter huruvida icke registreringen med fördel kunde uppdelas på flera

enheter med bibehållande i övrigt av det föreslagna riksbolaget.

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, som principiellt är av den meningen

att registreringen skall avskaffas, anser dock på nedan redovisade

skäl att viss registrering bör bibehållas övergångsvis.

Även om man ansluter sig till kommitténs förslag om restriktionssystemets

avskaffande, så synes likväl klokheten bjuda att med mindre optimism

bedöma övergångstidens speciella svårigheter än vad kommittén gjort. Det

ligger i sakens natur, att när ett så drastiskt restriktionssystem som det

svenska varit i tillämpning i över 40 år, vissa vanor och traditioner hunnit

utbilda sig, vissa tendenser uppammats, vilkas utveckling vid en plötslig omkastning

från restriktioner till fri sprit icke kunna förutses, i varje fall på

kort sikt. Man bör icke heller förbise, att alkoholkonsumenterna icke utgöra

en enhetlig kategori med entydiga reaktioner. Även om reaktionen bland folket

i dess helhet, framför allt på lång sikt, blir gynnsam, kan beträffande

vissa konsumentkategorier resultatet bli negativt.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

291

Från dessa utgångspunkter bjuder klokheten att även räkna med den

situationen, att en större eller mindre del av en besviken opinion kan kräva

en ytterligare omprövning av nykterhetspolitiken. Mot bakgrunden härav

uttalas vidare i yttrandet.

Den nya försäljningsorganisationen bör därför icke utformas så, att av

nykterhetspolitiska skäl kraftigt höjda priser återstår som det enda praktiskt

möjliga alternativet, därest den nya ordningen icke skulle motsvara alias

förväntningar. I valet mellan motbokssystemet och fri sprit med nykterhetspolitiska

spritpriser skulle nämligen i dag en mycket stor del av opinionen

föredra det förstnämnda alternativet.

Genom att bibehålla registreringen under en övergångstid underlättas utan

tvivel möjligheten till val mellan flera alternativa nykterhetspolitiska linjer,

därest frågan om omprövning skulle aktualiseras.

Ett ytterligare motiv för bibehållande av registreringen under viss kortare

tid är även att man — såsom kommittén framhållit — därigenom kan få

en bild av konsumtionsvanornas utveckling under åren närmast efter systemets

avskaffande.

En omprövning av frågan om registreringen bör ske efter förslagsvis en

tid av två år.

Även om man således kan godta att registreringen bibehålies under en

övergångstid, synes det dock som om vissa erinringar kunde anföras mot

förslagets utformning. Yttrandet utmynnar i denna del i ett krav på överarbetning

av förslaget.

Överståthållarämbetet uttalar, delvis under hänvisning till de synpunkter,

som anförts av Stockholms stadsfullmäktige, att det torde böra övervägas

om det centrala registret kan få sådan betydelse, att den stora utgiftsposten

kan anses motiverad under annat än en kortare övergångsperiod.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund hyser i likhet med nykterhetskommittén

tveksamhet om värdet på längre sikt av en registrering av kundernas

inköp. Liksom kommittén finner förbundet den emellertid vara av

värde åtminstone som ett informationsmedel under övergångstiden.

Länsnykterhetsnämnden i Norrbottens lön säger bl. a.

I fråga om registreringen synes i första hand böra övervägas, om denna

arbets- och kostnadskrävande åtgärd har någon praktisk uppgift att fylla

vid fri försäljning. Ur nykterhetsvårdande synpunkt torde möjligheten att

i efterhand kontrollera storleken av gjorda inköp vara av ringa betydelse.

Särskilt vid fri försäljning torde det vara omöjligt att bevisa, att inköpt

kvantitet spritdrycker är liktydig med konsumerad kvantitet. Ej heller kan

registreringen användas som hjälpmedel vid uppspårande av potentiella

alkoholmissbrukare. Missbruk kommer till de nykterhetsvårdande organens,

kännedom på helt andra vägar.

Registreringens betydelse skulle alltså i huvudsak kunna hänföras till den

statistiska bearbetningen för belysning av spritinköpens omfa Ilning, fördelning

å kön, åldrar, yrken, spritsorter etc.

Länsnykterhetsnämnden kan icke finna att ett tillgodoseende av enbart

detta syfte motiverar de avsevärda kostnader för personal, maskiner, hålkort

in. in., som registreringen kommer att kräva. Av denna anledning förordar

länsnykterhetsnämnden, att frågan om registrering av spritinköpen

s. 292 Kontrollera mot PDF

292 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

efter några års prövotid med fri försäljning göres till föremål för förnyade

överväganden.

Länsstyrelsen i Kronobergs län och De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse

ger uttryck åt liknande tankegångar.

Till de remissinstanser, som, utan att formligen avstyrka förslaget, ifrågasätter

värdet av registreringen hör statens organisationsnämnd.

Det synes nämnden tvivelaktigt om en allmän inköpsregistrering

kommer att få en sådan nykterhetsfrämjande effekt, att de med registreringen

förenade kostnaderna och arbetsinsatserna kan anses motiverade.

De avstängda missbrukarnas möjligheter att genom andra personer skaffa

sig rusdrycker kommer att bli praktiskt taget obegränsade. Att för de förhållandevis

få missbrukarnas skull verkställa en registrering av samtliga kunders

inköp förefaller nämnden knappast ändamålsenligt. Därest en allmän

inköpsregistrering anses böra införas, förordar emellertid nämnden alternativet

med central registrering.

Länsstgrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter, om den föreslagna registreringen

kommer att ur nykterhetssynpunkt få någon egentlig betydelse med

hänsyn till de nästan obegränsade möjligheter till överlåtelse av den inköpta

varan, som finns. Länsstyrelsen vill dock ej motsätta sig den föreslagna

kontrollen, eftersom denna i viss mån anknyter till den nuvarande ordningen

och ger möjlighet till uppläggande av ett register över alkoholmissbrukarna.

Länsnykterhetsnåmnden i Kalmar län är ej heller övertygad om

att registreringen av spritinköpen är nödvändig eller att nyttan därav motsvarar

de kostnader den medför.

En liknande ståndpunkt intages av länsnykterhetsnämnderna i Östergötlands,

Kristianstads och Gävleborgs län, stadsfullmäktige i Malmö, Eksjö

och Visby samt Sveriges storloge av IOGT.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg ifrågasätter likaledes om de förhållandevis

höga kostnader, som registreringen kommer att medföra, motsvaras av

de därmed förenade fördelarna. Den större delen av befolkningen är anmärkningsfri

i nykterhetsavseende, påpekar fullmäktige, varför registrei

ing av dess inköp icke kan anses erforderlig. Däremot skulle en registrering

beträffande inköp av personer, som belastats med nykterhetsanmärkning,

om än aldrig så ringa, kunna ha ett visst värde. Visserligen förutsättes

det, att försäljningspersonal och registreringsmyndighet i den mån onormalt

stora inköp sker, skall göra anmälan härom till vederbörande nykterhetsnämnd.

Fullmäktige drager emellertid i tvivelsmål huruvida den föreslagna

personalorganisationen vid registreringsmyndigheten skall hinna

företaga en dylik granskning. Den sammanlagda kostnaden, kr. 800 000,

skulle väsentligt kunna reduceras, om endast personer med nykterhetsanmärkning

blev föremål för registrering. Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden

i Malmö, som ävenledes starkt tvivlar på värdet av en generell

registrering av inköpen, finner, att registreringen bör begränsas till de inköp,

som göres av alkoholmissbrukare, eller personer, som kan tänkas syssla

med spritlangning.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Till de myndigheter, som avstyrker in köpsregistrering vid

fri utminutering hör kontrollstyrelsen. Styrelsen fäster uppmärksamheten på

att vad som registreras är de inköp, som göres av viss kund, men att man

inte vet, huruvida inköpen gjorts för egen eller för annans räkning — i synnerhet

som köparen icke som fallet är nu vid köpen ständigt erhåller påminnelser

om olagligheten i överlåtelsen — och lika litet vet man, i vad mån

personen i fråga gjort inköp genom annan. Än mindre får man genom registreringen

kännedom om kundens verkliga konsumtion. Anmärkas kan för

övrigt, säger styrelsen, att den, som gör inköp genom befullmäktigat ombud,

enligt kommitténs förslag icke får någon möjlighet att kontrollera, huruvida

ombudet utnyttjar uppdragsgivarens inköpsrätt även för inköp åt sig själv

eller andra, vilka inköp i så fall registreras på uppdragsgivaren.

Statskontoret uttalar, att möjligheterna att med det av kommittén föreslagna

kontroll- och registreringssystemet hindra å spärrlistan upptagen

person att komma över spritdrycker — vilket måste vara det primära syftet

med registrens uppläggande — torde få anses vara ytterligt små. Genom anlitande

av bulvan torde i praktiken en från inköpsrätten helt eller delvis avstängd

utan större svårighet kunna från utminuteringsaffärerna anskaffa

spritdrycker i önskad utsträckning. Värdet av registren står enligt statskontorets

uppfattning icke i någon rimlig proportion till kostnaderna för desamma.

Därest ett fritt inköpssystem anses böra införas, finner ämbetsverket,

att man får acceptera tanken på att inköp av spritdrycker i utminuteringsaffärerna

skall kunna ske utan någon registrering eller kontroll av

köparens identitet.

Medicinalstyrelsen kan ej finna den föreslagna registreringen erforderlig,

emedan förefintligheten av alkoholism enligt styrelsens förmenande icke kan

beläggas med sifferuppgifter om inköpens storlek utan bör konstateras genom

socialvårdens utredningar om den enskildes personliga förhållanden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att den föreslagna registreringen

blir alltför kostsam och omfattande i förhållande till det utbyte som kan

förväntas av densamma. De stora kostnader som registreringen skulle medföra

borde kunna inbesparas. Ytterligare medel skulle på så sätt kunna

ställas till förfogande för allmänna nykterhetsvårdande uppgifter.

De synpunkter på registreringen, som anförts i de nu nämnda avstyrkande

remissvaren, återfinnes mer eller mindre starkt betonade i yttrandena

från länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Gotlands, Skaraborgs, Örebro

och Västcrnorrlands län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Kristianstads

och Göteborgs och Bohus län, stadsfullmäktige i fem städer samt

Landsorganisationen.

Avstängning av missbrukare.

Nykterhetskommitténs förslag att bibehålla eu möjlighet att avstänga

missbrukare från inköpsrätt har blivit föremål för delade meningar i yttrandena.

Även om dessa ganska allmänt ger uttryck för tvivel på det prak
-

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

tiska värdet av eu avstängningsåtgärd, har dock flertalet godtagit eller icke

velat motsätta sig kommitténs förslag härutinnan.

Vissa av de remissinstanser, som tillstyrker nykterhetskommitténs

förslag, anknyter till kommitténs uttalande, att avstängningen skall vara

en opinionspåverkande åtgärd. Stockholms stadsfullmäktige och nämnder

säger sålunda.

Även om det helt visst i praktiken icke torde bli så enkelt att hindra verkliga

missbrukare att komma över sprit, när försäljningen i övrigt blir fri,

kommer i framtiden utan tvivel propagandan mot överlåtelse av sprit att

bli väsentligt mera verkningsfull än för närvarande. Eftersom endast påtagligt

alkoholmissbruk och icke ekonomiska eller övriga ur nykterhetssynpunkt

ovidkommande omständigheter får föranleda avstängning, kommer

den som överlåter sprit åt en avstängd att veta, att han direkt främjar alkoholismen

med därav följande skadeverkningar. Medan överlåtelse för närvarande

förekommer i så utomordentligt stor utsträckning och knappast i

några kretsar betraktas som en lagöverträdelse, så kommer i fortsättningen

hämningarna mot att överlåta sprit säkerligen att betydligt förstärkas. Av

vikt är dock givetvis, att vederbörande tjänstemän obrottsligt beakta att endast

verkligt alkoholmissbruk medför avstängning, så att de icke vanemässigt

eller av andra skäl utsträcka tillämpningen. En fortlöpande kontroll

helst genom central försorg, av att den nya ordningen strikt tillämpas, synes

likväl erforderlig under den övergångstid registreringen skall gälla.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö framhåller, att en avstängning

av alkoholmissbrukare från inköpsrätt närmast bör komma till

stånd av rena anständighets- och ordningssynpunkter. Det är självfallet

otänkbart, framhåller nu nämnda remissinstanser, att alkoholpåverkade personer

bör få köpa sprit i en av samhället driven utminuteringsrörelse. Lika

oriktigt är det, att en person, som av något samhällsorgan ålagts full avhållsamhet

från alkohol, t. ex. en försökspermitterad eller villkorligt utskriven

Irån alkoholistanstalt, skall tillhandahållas sprit av en samhällelig institution.

Självfallet är emellertid, att avstängning från inköp endast bör ske i

mera extrema fall. Andra än de, vilkas alkoholvanor lett till mera betydande

olägenheter för omgivningen eller dem själva, bör ej avstängas. I möjligaste

mån bör nykterhetsvårdsorganen försöka att få till stånd en frivillig överenskommelse

med missbrukaren om att avstå från sprit eller moderera sina

alkoholvanor. Länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län framhåller likaledes

— jämte det den finner att avstängningen måste bli mer eller mindre illusorisk

-- att värdet av avstängningen närmast torde ligga på det moraliska

planet. Länsnykterhetsnämnden i Blekinge län understryker, att det med

fog kan göras gällande, att bestämmelsen om avstängning av alkoholmissbrukare

från inköpsrätt kommer att bli utan praktisk betydelse. Länsnämnden

anser emellertid, att en dylik bestämmelse måste finnas, enär det skulle vara

synnerligen otillfredsställande om butikspersonalen skulle vara skyldig att

utlämna rusdrycker även till notoriska missbrukare. Länsnykterhetsnämnderna

i Gävleborgs och Västerbottens län samt De kristna samfundens nykterhetsrörelse

ger uttryck åt liknande tankegångar.

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Knngl. Maj:ts proposition nr 151.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg instämmer i kommitténs förslag, att indragning

av inköpsrätten endast bör ske i sådana fall, där verkligt avancerat

missbruk kan påvisas. Fullmäktige fortsätter.

Av nämnden företagen åtgärd skall icke automatiskt medföra avstängning

för rätt att inköpa spritdrycker, ty detta försvårar i hög grad nämndens

arbete och möjligheter till goda kontakter med klientelet. Frihet under ansvar

bör bli parollen och först sedan olika förebyggande åtgärder visat sig

resultatlösa, bör en indragning ske. Nämnden har då de olika förebyggande

åtgärderna att peka på och enligt erfarenhet brukar alkoholmissbrukaren

inse allvaret i situationen först, då det genom verkliga fakta kan bevisas,

att de dittills vidtagna åtgärderna visat sig verkningslösa.

Fullmäktige ger kommittén sitt fulla stöd att tidigare erhållen socialhjälp

icke skall utgöra hinder för inköpsrätt. Däremot anser fullmäktige, att pågående

socialhjälp bör utgöra hinder för sådan rätt. Stadsfullmäktige i Haparanda

och Kiruna ifrågasätter likaledes huruvida icke inköpsrätten bör

kunna spärras när socialhjälp utgår. Länsnykterhetsnämnden i Kopparbergs

län hävdar, att avstängningsåtgärder även skall kunna vidtagas mot

person, vars inköp visar onormalt hög frekvens.

Bland de ytterligare remissinstanser som i stort sett ansluter sig till nykterhetskommitténs

förslag i fråga om avstängningen må nämnas medicinalstyrelsen,

länsstyrelserna i Kalmar och Kopparbergs län, länsnykterhetsnämnderna

i Kalmar och Jämtlands län, stadsfullmäktige i Jönköping,

Kumla och Linköping samt Nykterhetsorganisationen Verdandi.

Socialstyrelsen ifrågasätter värdet av avstängningsåtgärder,

samt anmärker, att nykterhetskommitténs förslag innebär en

återgång till de förhållanden, som rådde under motbokssystemets försöksstadium.

Styrelsen erinrar om att de otillfredsställande erfarenheterna under

denna ordning ledde till att man fann sig nödsakad att gå vidare i fråga om

individuell kontroll å köparna och införde det nu rådande systemet. Styrelsen

fortsätter.

Det saknas skäl för förmodan, att ett nytt försök med den sålunda redan

prövade ordningen skulle utfalla mera gynnsamt. Motbokssystemets svaghet,

överlåtelserna, komme säkerligen att framträda ännu starkare under den

nya ordningen. Villiga överlåtare skulle ju i än större utsträckning än hittills

komma att förfoga över tillräckliga kvantiteter av spritdrycker för överlåtelse,

helst som stora inköp av spritdrycker i och för sig aldrig skola kunna

medföra avstängning från inköpsrätt, enligt uttryckligt uttalande av nykterhetskonunittén.

Då kommittén förmenar, att de psykologiska förutsät,- ningarna för överlåtelsetrafiken komme att försvinna, till följd av att de avstängda

under den nya ordningen skola utgöras enbart av utpräglade alkoholmissbrukare

och att det därför måste stå klart för envar, att de bör hållas

borta från tillgång på rusdrycker, är det icke möjligt att följa kommittén.

Även om en del tidigare hjälpsamma motboksinnehavare skulle av sådana

bevekclsegrunder avhålla sig från överlåtelse, komme det säkerligen att återstå

tillräckligt många, som inte läte sådana skäl hindra sig från att göra sig

vinning på överlåtelse av rusdrycker till avstängda.

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län anser det vara till föga gagn

att införa bestämmelser om att personer, som missköter sig i nykterhetshänseende

skall avstängas från inköpsrätt. Länsnämnden erinrar om att den

som gått miste om inköpsrätten redan under nuvarande förhållanden utan

större svårigheter kan komma över den sprit han önskar. Sedan restriktionssystemet

avskaffats synes avstängningen komma att närmast få karaktären

av ett slag i luften. I varje fall skulle de betydande kostnader, som arbetet

med avstängningarna måste medföra, icke stå i rimlig proportion till den

ringa positiva verkan, som möjligen kunde bliva följden av de ifrågavarande

åtgärderna.

Länsstyrelsen i Örebro län fruktar också, att avstängningen ur den därav

drabbades synpunkt oftast blir ett demonstrativt slag i luften, enär den blir

mycket enkel att kringgå med hjälp av »välvilligt» inställda bekanta, som

bär sin inköpsrätt kvar.

Lånsnykterhetsnämnderna i Östergötlands, Gotlands och Skaraborgs lån,

stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Göteborg samt styrelserna för alkoholistanstalterna

Venngarn och Svartsjö ifrågasätter likaledes avstängningens

värde.

Kommitténs förslag avstyrkes av kontrollstyrelsen. Styrelsen håller

före, att kommitténs förhoppning, att överlåtarna av spritdrycker, i samband

med att tillgången på sprit ökar för dem, skulle låta sig påverkas av

den allmänna opinionens ogillande, dessvärre måste betecknas såsom verklighetsfrämmande.

I varje fall gäller detta om de yrkesmässiga langarna,

som i detta fall utgör den allvarligaste faran. Enligt styrelsens uppfattningmåste

det eftertryckligt fastslås, att en avstängning av missbrukare förutsätter

en ransonering, som minskar tillgången på spritdrycker. Om ransoneringen

slopas, måste man räkna med praktiskt taget obegränsad tillgång på

sprit till väsentligt sänkta priser i den illegala handeln. En avstängning av

missbrukare framstår under sådana förhållanden såsom en rent meningslös

åtgärd. I detta sammanhang nämner styrelsen, att man i Norge, där försäljningen

är fri, sökt tillämpa ett system med »svarta listor», likartat med det

av kommittén nu föreslagna. Systemet har emellertid befunnits fullständigt

ineffektivt och har därför slopats, i varje fall i de större städerna.

Uttalanden av samma innebörd göres av Systembolagens Förtroendenämnd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner, att hela proceduren med

inköpsspärr är en reminiscens av äldre betraktelsesätt på nykterhetens område

och av föga praktisk betydelse, och avstyrker därför kommitténs förslag

i denna del. Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län anser, att det är

en felsyn att man skulle kunna motverka alkoholmissbruk hos den enskilde

individen genom avstängningsåtgärder. Länsnykterhetsnämnden i Örebro

län framkastar tanken, att man skulle pröva huruvida icke nykterhetsvården

kunde åstadkomma bättre resultat i sitt arbete utan avstängningsåtgärder,

som enligt nämndens uppfattning i de allra flesta fall endast medför irrita
-

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i51. 297

tion och hos missbrukare skapar en negativistisk inställning mot nykterhetsvårdsorganet.

Även länsstyrelsen i Kalmar län, lånsnykterhetsnämnderna i Göteborgs

och Bohus samt Västmanlands län och Sveriges centrala restaurangaktiebolag

avvisar tanken att behålla möjligheten till avstängning efter en övergång

till rusdrycksförsäljning i friare former.

I yttrandena har slutligen diskuterats frågan vilket organ som skall besluta

om avstängning från inköpsrätt. Denna fråga upptages av chefen för

inrikesdepartementet tillsammans med nykterhetsvården i övrigt och medtages

därför icke i den här lämnade redogörelsen.

Övergångskostnader.

Några yttranden har tagit upp frågan angående systembolagspersonalens

ställning vid en omorganisation.

Systembolagens förtroendenämnd framhåller, att tjänstemännen vid systembolagen

har berättigade anspråk på att vid en omorganisation bli behandlade

med samma hänsyn som statligt anställda befattningshavare, vilka

blir frigjorda från sina arbetsuppgifter på grund av åtgärder av statens

egna organ. Nämnden betonar även angelägenheten av att avvecklingen

sker i nära samförstånd med de olika personalorganisationerna.

Systembolagens personalförening förutsätter, att särskilda förhandlingar

beträffande personalens ställning kommer att äga rum mellan statsmakterna

och föreningen och att Tjänstemännens Centralorganisation därvid

skall vara företrädd. Föreningen konstaterar tacksamt, att frågan om den

friställda personalens pensioneringsförhållanden varit föremål för viss behandling

inom kommittén. Föreningen förväntar, att ett av densamma tidigare

till kommittén ingivet förslag till övergångsbestämmelser tages till utgångspunkt

vid förhandlingarna. Tjänstemännens Centralorganisation instämmer

i vad Systembolagens personalförening anfört.

Några remissinstanser, som företräder nykterhetsvården, har anfört vissa

synpunkter på den av kommittén ifrågasatta överflyttningen av systembolagspersonal

till nykterhetsvården. Redogörelse härom lämnas i propositionen

rörande upprustning av nykterhetsvården.

Departementschefen.

Inledande synpunkter.

Av skäl som tidigare anförts har jag funnit mig böra biträda nykterhetskommitténs

förslag att avskaffa motboksransoneringen. Såsom kommittén

framhållit ger denna reform icke anledning att frångå den i vårt land

sedan länge hävdvunna principen att rusdryck shandeln skall förbehållas

organ, i vilka det allmänna äger ett bestämmande inflytande och enskilt

vinstintresse saknas. Reformen aktualiserar emellertid en rad organisatoriska

problem. I samband därmed torde det vara lämpligt att behandla vissa

huvuddrag i den tilltänkta försäljningslagstiftningen.

Nykterhetskommittén har framlagt två alternativ för rusdrycksförsälj
-

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ningens organisation. Majoriteten inom kommittén föreslår, att de nuvarande

systembolagen avvecklas och ersättes med ett riksbolag samt att åtskilliga

av de arbetsuppgifter, som nu tillkommer kontrollstyrelsen och

systembolagen, överflyttas på socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna.

De sistnämnda skall sålunda övertaga systembolagens uppgifter som utredande

och övervakande organ i fråga om utskänkningen. En minoritet inom

kommittén anser däremot, att systembolagen bör bibehållas men reduceras

till i princip ett bolag i varje län. Arbetsfördelningen mellan kontrollstyrelsen

och socialstyrelsen samt systembolagen och länsnykterhetsnämnderna

skall enligt detta alternativ bli i huvudsak densamma som nu. Gemensamt

för båda alternativen är att samtliga inköp skall registreras samt

att missbrukare i viss utsträckning skall avstängas från inköpsrätt.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen blivit föremål för delade

meningar. Flertalet av de remissinstanser som tagit ställning till organisationsspörsmålen

har visserligen förordat, att de nuvarande systembolagen

avvecklas och ersättes med ett riksbolag. Det är dock endast ett mindre antal

yttranden som godtager majoritetsförslaget oförändrat. Större delen av

remissorganen ställer sig sålunda avvisande till tanken att låta länsnykterhetsnämnderna

ombesörja utredning och kontroll rörande utskänkning.

Flertalet uttalar sig också emot en allmän inköpsregistrering. Värdet av en

avstängningsanordning vid en i övrigt fri inköpsrätt har ifrågasatts på

flera håll.

Frågan hur utminuteringen av rusdrycker lämpligen bör organiseras sammanhänger

uppenbarligen nära med nyssnämnda spörsmål. Det torde därför

vara anledning att till en början upptaga dessa till bedömning.

Inköpsregistrering.

Kommittémajoritetens förslag om inköpsregistrering förutsätter att köparen

vid varje inköp lämnar egenhändigt undertecknad rekvisition. På

denna skall butikspersonalen med ledning av en legitimationshandling anteckna

kundens födelsenummer samt de varor som inköpts. Rekvisitionen

sändes därefter till en för riket gemensam central, där densamma registreras.

Kommitténs motiv för den allmänna inköpsregistreringen är i huvudsak

att den skall medge ett statistiskt studium av konsumtionsutvecklingen

samt att registret skall kunna användas av nykterhetsvårdsorganen för att

tå kännedom om viss persons inköp. Redan kommittén ger emellertid uttryck

för viss tveksamhet i fråga om behovet av registreringen.

Flertalet remissinstanser har, som nyss nämnts, uttalat sig mot kommitténs

förslag. I den mån detsamma icke direkt avstyrkts har man starkt

ifrågasatt värdet av registreringen.

Den registrering av rusdrycksinköpen som nu äger rum är nödvändig

med hänsyn till motboksransoneringen och den därmed förbundna individuella

kontrollen. Övergår man till fri inköpsrätt, ligger det i sakens natur

att värdet av en allmän inköpsregistrering blir tämligen ringa. För

att erhålla en tillförlitlig konsumtionsstatistik torde det icke vara nödvän
-

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

digt att ha uppgifter om alla inköp. Det erforderliga materialet torde kunna

erhållas på ett billigare och mindre arbetskrävande sätt, exempelvis genom

stickprovsundersökningar. Givetvis kunde det någon gång ha ett visst värde

för nykterhetsvårdsorganen att få uppgift om gjorda inköp. Med den frihet,

som avses skola råda på rusdrycksför sälj ningens område såväl inom

utminuteringen som utskänkningen, torde emellertid sådana uppgifter komma

att ge en tämligen ofullständig och osäker bild av vederbörandes konsumtion.

Mot de begränsade fördelarna får vägas de därmed förbundna kostnaderna.

I kommitténs kalkyler har särskilt nämnts utgifterna för registreringscentralen,

som uppgivits till 800 000 kronor i 1949 års penningvärde, eller

för dess motsvarighet enligt alternativ II, 1,6 miljoner kronor. Detta utgör

dock endast en del av kostnaderna. Betydligt större är de kostnader, som

skulle förorsakas av butikspersonalens arbete med anteckning av inköp och

födelsenummer. Dessa arbetsuppgifter kan beräknas kräva minst 300 personer

och en årlig löneutgift av ungefär 2,5 miljoner kronor. Tilläggas bör

att registreringen skulle nödvändiggöra ett ganska omständligt inköpsförfarande

och att man således skulle få sämre möjlighet att minska formaliteterna

kring spritinköpen.

På grund av det anförda finner jag att registrering av rusdrycksinköp

icke bör ske efter motbokssystemets avskaffande.

Avstängning.

De av kommittén föreslagna reglerna om avstängning innebär att länsnykterhetsnämnd

skall kunna tillgripa denna åtgärd mot missbrukare i ett

tämligen begränsat antal fält då detta bedömes vara till nytta ur vårdsynpunkt.

Dessutom skall nämnden kunna avstänga langare. Kommittén räknar

med att avstängningsåtgärder, som sålunda är klart motiverade och tillgripes

i begränsad utsträckning, skall mötas av större förståelse bland allmänheten

än nu tillämpade mera generella avstängningar och därför även

bli effektivare.

I yttrandena har starka tvivel uttalats om riktigheten av kommitténs förmodanden.

Åtskilliga instanser finner att en avstängningsåtgärd vid i övrigt

fri inköpsrätt blir av föga värde och har avstyrkt förslaget. Flertalet

har emellertid biträtt detsamma. Många har därvid framhållit att om än det

praktiska värdet av åtgärderna kan vara ringa, en möjlighet till avstängning

måste bibehållas av ordnings- och anständighetsskäl.

För egen del vill jag ansluta mig till den uppfattning som kommit till

uttryck i sistnämnda yttranden. Det skulle vara stötande om det allmänna

skulle vara skyldigt att genom utminuteringsbutikerna tillhandahålla rusdrycker

åt grova alkoholmissbrukare och langare. I det hänseendet blir en

avstängning icke meningslös att utlämning av rusdrycker till sådana personer

kan vägras. Att dessa icke effektivt kan hindras från att åtkomma

rusdrycker på annan väg utgör icke något avgörande skäl mot att bibehålla

en möjlighet till avstängning. Icke heller det nuvarande motbokssystemet

s. 300 Kontrollera mot PDF

300 Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

representerar något effektivt hinder. Ett ytterligare skäl för att bibehålla en

möjlighet till avstängning ligger däri, att det, såsom kommittén påpekat, i

vissa fall kan vara lämpligt, att ett nykterhetsvårdsorgan använder avstängning

såsom hjälpåtgärd mot en missbrukare i samförstånd med denne. Ett

avstängningsinstitut med denna målsättning bör emellertid icke ligga i utminuteringsorganens

händer utan, såsom kommittén föreslagit, handhavas

av nykterhetsnämnd. Jag förordar således att en möjlighet till avstängning

bibehålies.

Förutsättningarna för avstängning av alkoholmissbrukare kommer att utformas

närmare i det förslag till lag om nykterhetsvård som framlägges av

chefen för inrikesdepartementet. Av de sålunda föreslagna reglerna torde

framgå, att avstängningsrätten skall behandlas med största urskillning. Den

omständigheten att en fylleriförseelse föreligger eller att någon form av hjälpåtgärd

vidtages mot en alkoholmissbrukare skall ej rutinmässigt åtföljas av

en avstängning. Reglerna för avstängningsförfarandet torde sålunda komma

att i huvudsak följa kommitténs förslag ehuru restriktiviteten i institutets

användning betonas starkare.

Beträffande langare bör däremot förutsättningarna för avstängning upptagas

i den blivande rusdrycksförsäljningsförordningen. Denna bör även innehålla

de kontrollbestämmelser som erfordras för att genomföra meddelade

avstängningsbeslut. Då dessa bestämmelsers utformning blir beroende

av bl. a. vilket organisationsalternativ som väljes skall de behandlas något

senare.

Utskänkningen.

Såsom tidigare antytts har även sådana frågor som rättighetssystemet vid

utskänkningen och kontrollen däröver betydelse, när det gäller att taga

ställning till detaljhandelns organisation. Dessa frågor skall behandlas närmare

i senare avsnitt. Här skall därför endast ställning tagas till några

grundläggande spörsmål.

De nuvarande systembolagen har en viktig social uppgift såsom utredande

och kontrollerande organ i fråga om utskänkningen. Rättsgrunden för

denna funktion skapas därigenom att bolagen formellt blir bärare av utskänkningsrättigheterna.

Kommittémajoritetens förslag att i huvudsak överflytta denna uppgift på

länsnykterhetsnämnderna har, såsom tidigare antytts, mött gensagor i flertalet

remissvar. Man har därvid framhållit alt uppgifterna med utskänkningen

skulle inkräkta på länsnämndernas nykterhetsvårdande arbete samt

att länsnämnderna icke kunde förväntas få den sammansättning som vore

lämplig med hänsyn till utskänkningsfrågorna. Bl. a. kräves enligt dessa

yttranden ekonomiska insikter och sakkunskap i fråga om restauranger.

Den kritik som sålunda riktats mot kommittémajoritetens förslag synes

berättigad. Ur utskänkningens synpunkt torde man därför i och för sig böra

föredraga minoritetens förslag som i stort sett bevarar gällande ordning på

förevarande område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Men icke heller detta alternativ går fritt från invändningar. Ansvaret för

kontrollen är nu uppdelat på flera organ: länsstyrelse, nykterhetsnämnder,

systembolag och polismyndigheter. Av dessa kan icke någon sägas ha det

huvudsakliga ansvaret, och effektiviteten blir i viss mån lidande därav. Den

största sakkunskapen företrädes utan tvivel av systembolagens direktörer.

Dessa är emellertid formellt sett privatanställda och är icke underkastade

ämbetsansvar.

Behovet av en effektivare kontroll framträder med så mycket större styrka

som de nu framlagda förslagen ger restauratörerna större frihet. En

grundtanke i dessa förslag är att borttaga en del för restauratörerna besvärande

inskränkningar och föreskrifter; i gengäld fordras av restauratörerna

en aktivare insats för ordning, nykterhet och trevnad.

Det nuvarande systemet erbjuder emellertid möjligheter att med tämligen

små förändringar tillgodose behovet av effektivare kontroll. Systembolagens

direktörer ombesörjer det på bolagen ankommande utrednings- och kontrollarbetet

och har härigenom, som nyss antytts, förvärvat stor sakkunskap på

hithörande områden. Om deras ställning förändras på sådant sätt att de

handlar under ämbetsansvar, blir det möjligt att koncentrera utredningsoch

kontrolluppgifterna på dem. För den skull behöver de icke vara statsanställda.

De kan alltjämt vara anställda och avlönade av utminuteringsorganet

och handla å dess vägnar. Detta gör bl. a. möjligt att bibehålla den

formellt sett något oegentliga men praktiskt lämpliga anordningen att utminuteringsorganet

är bärare av utskänkningsrättigheterna. Den ändrade

ställningen bör komma till uttryck på det sättet att de utredande och kontrollerande

uppgifterna fullgöres av direktören såsom offentlig tjänsteman,

restauranginspektör. Han bör därvid vara underställd länsstyrelsen. I egenskap

av tjänsteman kan han själv infordra yttranden i utskänkningsfrågor

från kommuner, nykterhetsnämnder och andra. Han bör kunna få handräckning

av polismyndighet för utredning rörande missförhållanden. Polisinyndigheter

och nykterhetsnämnder bör vara skyldiga att till restauianginspektören

inrapportera förhållanden som kan tyda på brister i skötseln

av viss restaurang. Vid sin sida hör han ha en lokal representation.

De här skisserade förändringarna kan ske inom ramen för systembolagsorganisationen.

En motsvarande anordning låter sig emellertid också väl

förena med riksbolagsalternativet. Restauranginspektören kan anknytas till

riksbolagets distriktsorganisation, lämpligen såsom distriktschef. Systembolagsstyrelserna

ersättes därvid med länsvis tillsatta rådgivande nämnder.

Alternativet med riksbolag ställer sig snarast fördelaktigare i nu aktuella

hänseenden. De administrativa och affärsmässiga uppgifterna inom utminuteringsorganet

såsom sådant blir färre för en distriktschef än för en systembolagsdirektör.

Man vinner därigenom vid riksbolagsalternativet större säkerhet

för att till posten som restauranginspektör utses personer som är

särskilt lämpade för de sociala uppgifterna i fråga om utskänkningen. Vidare

kan de nuvarande systembolagsstyrelserna — vilkas ledamöter i regel

opaginerad Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

utses till en mindre del av lokala myndigheter och i övrigt av kontrollstyrelsen

och aktieägarna —- förändras till ett rent länskommunalt organ. Bl. a.

kan nykterhetsvården bli direkt företrädd genom att länsnykterhetsnämnden

utser en ledamot. Härigenom tillgodoses i betydande utsträckning de

syften kommittémajoriteten velat vinna med sitt förslag.

Riksbolag eller systembolag.

Diskussionerna inom kommittén och i yttrandena har främst rört sig om

de båda i betänkandet beskrivna alternativen, ett riksbolag för utminuteringen

eller en något beskuren systembolagsorganisation. Tidigare har man

även framfört tanken på att efter finsk och norsk förebild skapa en gemensam

organisation för partihandel, utminutering och i allmän regi driven

restaurangrörelse. För en prövning av detta alternativ föreligger nu icke erforderligt

underlag. Det må även framhållas att det organisatoriskt sett

måste vara förenat med stora svårigheter att genomföra en så omfattande

sammanslagning i anslutning till den nu aktuella synnerligen ingripande

omläggningen av principerna för rusdrycksförsäljningen.

Huvudsynpunkten för valet mellan en riksbolags- och en systembolagsorganisation

— liksom för utminuteringsorganens verksamhet — måste

självfallet vara att på bästa sätt tillgodose nykterhetsintresset. De ekonomiska

synpunkterna får, åtminstone i huvudsak, komma i andra hand.

När utminuteringens organisation tidigare dryftats har ett av de tyngst

vagande skälen för att bibehålla systembolagen varit att dessa är särskilt

lämpade för att utöva de sociala funktioner som sammanhänger med motbokssystemet.

I och med att motboksransoneringen avvecklas, blir förutsättningarna

helt andra. I det föregående har uttalats att registrering av inköp

icke bör aga rum. En möjlighet till avstängning av missbrukare och langare

bor kvarstå, men avstängningsbesluten bör helt ankomma på nykterhets•vårdsorganen.

Av systembolagens nuvarande sociala uppgifter inom utminuteringen

kvarstår endast att tekniskt genomföra nykterhetsvårdsorganens

avstängningsbeslut. Denna uppgift kan emellertid, såsom kommittén visat,

likaval losas av ett riksbolag som av systembolagen. I övrigt blir uppgiften

endast att köpa och distribuera rusdrycker.

\ alet mellan de båda alternativen har av kommittén och en del remissorgan

sammankopplats med frågan om kunden skall vara bunden till viss

utminuteringsbutik eller butikerna i hemorten. Systembolagsalternativet

skulle •vara förenat med sådan bundenhet; väljes anordningen med ett riksbolag,

skulle däremot inköp få göras i vilken utminuteringsbutik som helst.

Härtill vill jag, i viss anslutning till en reservant i kommittén och några remissinstanser,

anmärka att en sådan sammankoppling icke är nödvändig.

Denna fråga torde få upptagas till närmare behandling i det följande.

Till förmån för systembolagsalternativet har åberopats att detta vid ett

eventuellt misslyckande för systemet med fri inköpsrätt skulle göra det lättare

att återgå till motboksransoneringen. Denna synpunkt bör enligt min

mening icke tillerkännas betydelse i förevarande sammanhang. Man bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

helt naturligt icke besluta de nu aktuella stora reformerna inom nykterhetspolitiken,

om man icke är övertygad om att de skall gynnsamt påverka

nykterhetstillståndet. Även i sak kan emellertid invändningar resas mot

synpunkten i fråga. Motboksransoneringens avveckling medför, vilken organisation

som än väljes, att den personal som nu administrerar ransoneringen

— systembolagens motboksavdelningar — avvecklas. Såsom kontrollstyrelsen

och besparingsberedningen påvisat, kan en ransonering av rusdryckerna

även genomföras av ett riksbolag.

Möjligen kan det sägas att övergången till den nya ordningen blir något

lättare om systembolagen bibehålies. Eftersom detta alternativ likväl förutsätter

åtskilliga sammanslagningar inom systembolagsorganisationen, synes

emellertid fördelarna i angivna hänseende obetydliga.

Beträffande utskänkningen har jag i det föregående givit uttryck för den

uppfattningen att utrednings- och kontrollarbetet liksom hittills skall koncentreras

till personer som är knutna till utminuteringsorganen. En ytterligare

koncentration av uppgifterna hos dessa personer har förordats, samtidigt

som det föreslagits att de skall få en ändrad offentligrättslig ställning.

Därvid har emellertid tillika anmärkts att den tilltänkta ordningen

likaväl kan ske i anslutning till ett riksbolag som inom systembolagsorganisationen.

Snarast erbjuder riksbolagsalternativet. vissa fördelar.

Om sålunda de nykterhetspolitiska synpunkterna snarast talar för ett

riksbolag — eller i varje fall icke ger systembolagen företräde — är det uppenbart

att riksbolaget är fördelaktigare ur ekonomisk synpunkt. För de

begränsade uppgifter som återstår för utminuteringsorganen innebär

systembolagen en överorganisation; de kräver endast ungefär en tredjedel

av systembolagskontorens nuvarande personal. Såsom kontrollstyrelsen

framhållit kan det sägas, att systembolagen redan nu, med hänsyn till den

begränsade handlingsfrihet som tillkommer dem, utgör en alltför stor apparat.

Uppenbarligen medför anordningen med riksbolag stora möjligheter till

besparingar och förenklingar i förvaltningen. Såsom tidigare antytts leder

omorganisationen icke till att det lokala inflytandet minskas på de områden

där det nu gör sig gällande. Hithörande frågor skall ytterligare behandlas

i det följande.

Jag finner på grund av det anförda, liksom kommitténs flertal och de

flesta remissorganen, att utminuteringen i fortsättningen bör handhavas av

ett för hela riket gemensamt bolag med distriktsorganisation. Detta bör

tillika i enlighet med förut angivna riktlinjer vara bärare av utskänkningsrättigheter

samt anställa och avlöna restauranginspektörer för utredning och

kontroll rörande utskänkning av rusdrycker.

Arbetsfördelningen mellan vissa myndigheter och organ.

Hittills har endast varit tal om den i förevarande sammanhang grundläggande

frågan angående huvudmannaskapet för detaljhandeln med rusdrycker.

Den ståndpunkt, som intagits i denna fråga, måste enligt sakens natur

opaginerad Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

inverka på fördelningen av arbetsuppgifterna mellan andra organ, såsom

kontrollstyrelsen, socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna.

Kommitténs förslag i denna del innebär betydande förändringar i förhållande

till vad nu gäller. Av skäl som anförts i det föregående har jag

icke kunnat förorda kommittéförslaget såvitt angår länsnykterhetsnämndernas

befattning med utskänkningen. Icke heller i övrigt synes emellertid

förslaget tillfredsställande. Det innebär, såsom påvisats i flera yttranden,

att närstående eller likartade arbetsområden splittras på olika organ. Erinringar

av denna art kan i stort sett icke resas mot den nuvarande ordningen

på förevarande område. Genom de ändringar i kommittémajoritetens förslag

rörande utskänkningen som förordats i det föregående bortfaller de

viktigaste skälen för den av kommittémajoriteten företagna omfördelningen

av arbetsuppgifterna. Endast smärre ändringar i nu gällande ordning torde

erfordras.

Kontrollstyrelsens ställning såsom centralt organ i frågor rörande alkoholförsäljningen

bör sålunda bibehållas. Med hänsyn till statens stora fiskaliska

intressen i alkoholhanteringen och de stridiga, delvis privatekonomiska

intressen, som gör sig gällande bl. a. i frågor rörande utskänkningstillstånd,

synes det angeläget att ha ett centralt ämbetsverk på förevarande

område vid sidan av partihandelsbolaget, det blivande detalj handelsbolaget

samt restaurangbolaget. Styrelsen bör i vissa hänseenden meddela föreskrifter

och anvisningar rörande tillämpningen av den blivande rusdrycksförsäljningsförordningen.

En annan uppgift är att tjänstgöra såsom remissorgan

åt Kungl. Maj :t samt att tillhandagå myndigheter och enskilda med upplysningar

rörande alkohollagstiftningen m. m. Verket bör vidare, liksom nu

är fallet, följa utvecklingen i fråga om försäljningen av alkoholdrycker och

nykterhetstillståndets växlingar samt inkomma till Kungl. Maj:t med de

förslag som kan föranledas av utvecklingen. För detta ändamål bör styrelsen

alltfort föra försäljningsstatistik, vilken bör omfatta både rusdrycker och

maltdrycker. Det vore även önskvärt, för att erhålla en samlad överblick av

utvecklingen, om kontrollstyrelsen kunde samla och publicera data rörande

alkoholmissbruk och ingripanden mot missbrukare. De uppgifter som erfordras

härför kan styrelsen, i samråd med socialstyrelsen, inhämta från

länsnykterhetsnämnderna. Jag vill förorda en sådan anordning.

Såsom exempel på arbetsuppgifter, som i enlighet med det anförda bör

kvarbliva hos kontrollstyrelsen, må nämnas ärenden angående alkoholbeskattning,

utfärdandet av tillämpningsföreskrifter angående vinstkvantiteter,

prissättningen på utskänkta rusdrycker, vissa frågor om utskänkningsrestriktioner,

tillstånd till försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga

varor för vissa särskilda ändamål samt handel med skattefri sprit. I likhet

med vad nu är fallet bör kontrollstyrelsen därjämte utöva viss tillsyn över

tillverkare av rusdrycker samt över tillverkare och försäljare av Öl.

I samband med den nya ordningens genomförande torde behovet av det

hos kontrollstyrelsen förda straffregistret böra omprövas. Detta har redan

nu en motsvarighet i de register som föres av systembolagen. Genomföres

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

den här föreslagna ordningen i fråga om rusdrycksförsäljningen, bortfaller

visserligen sistnämnda register. Å andra sidan torde de väntade förslagen

rörande nykterhetsvården komma att innebära att länsnykterhetsnämnderna

för fullständiga anmärkningsregister. Såsom framhållits av statens organisationsnämnd

skulle sålunda, om kontrollstyrelsens register bibehålies,

en dubbelregistrering äga rum. Samma uppgifter komme att antecknas

i länsnykterbetsnämndernas anmärkningsregister och i kontrollstyrelsens

straffregister. Om länsnykterhetsnämndernas register på lämpligt sätt hålles

aktuella med hänsyn till förändringar i fråga om boningsort m. m., torde

dessa register kunna helt fylla kontrollstyrelseregistrets nuvarande funktioner

och sålunda kunna förse nykterhetsvårdsorgan, domstolar m. fl. med

erforderliga uppgifter om enskilda personers anmärkningar i nykterhetshänseende.

Med hänsyn härtill finner jag, att det hos kontrollstyrelsen förda

registret bör slopas.

Riksbolaget bör ensamt ombesörja utminuteringen av rusdrycker och

handlägga därmed sammanhängande spörsmål. Bolaget bör därjämte, som

framgår av det tidigare anförda, vara bärare av utskänkningstillstånd samt

anställa och avlöna restauranginspektörer. Arbetsuppgifterna blir för övrigt

i stort sett desamma som angivits av nykterhetskommittén. Sålunda bör bolaget

exempelvis i enlighet med de riktlinjer som uppdrages i avtal mellan

detsamma och staten fastställa priserna på utminuterade rusdrycker. Prissättningen

på utskänkta rusdrycker bör däremot i enlighet med det förut

anförda regleras av kontrollstyrelsen.

Länsnykterhetsnämndernas arbetsuppgifter kommer att närmare behandlas

i propositionerna om nykterhetsvården. Såsom framgår av det förut

sagda skall nykterhetsnämnd besluta om avstängning från inköpsrätt. Det

torde ankomma på socialstyrelsen att efter samråd med riksbolaget utfärda

närmare föreskrifter om vad de nykterhetsvårdande organen har att iakttaga

när de underrättar bolaget om avstängningsbeslut. I samband med

övergången till den nya ordningen bör de hos systembolagen registrerade

uppgifterna angående nykterhetsanmärkningar överlämnas till länsnykterhetsnämnderna.

För socialstyrelsen ifrågakommer icke ändrade arbetsuppgifter i nu aktuella

hänseenden i annan mån än att styrelsen bör utöva viss tillsyn över

länsnykterhetsnämndernas kommunikation med riksbolaget i avstängningsfrågor,

varjämte styrelsen bör samarbeta med kontrollstyrelsen rörande

statistik över fylleriförseelser och ingripanden mot alkoholmissbrukare.

Riksbolagets organisation och verksamhet.

Riksbolagets ställning, arbetsuppgifter och vissa grunddrag i dess organisation

har behandlats i det föregående. Jag vill nu närmare ingå på några

ytterligare ur nykterhetspolitisk synpunkt betydelsefulla spörsmål i dessa

hänseenden. Vissa med bolagets bildande sammanhängande ekonomiska frågor

samt frågor rörande bolagsordning och avtal med staten in. in. upptages

i annan denna dag anmäld proposition.

Beträffande organisationen torde man i huvudsak kunna godtaga nykter
20

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

s. 306 Kontrollera mot PDF

306 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

hetskommitténs förslag med de modifikationer som föranledes av det förut

sagda.

Aktierna i riksbolaget bör sålunda i huvudsak innehas av staten. Aktiekapitalet

kan lämpligen sättas till 500 000 kr. Bolagets styrelse bör bestå av

åtta ledamöter med fyra suppleanter. Härtill kommer en verkställande direktör.

Till den centrala ledningen knytes förvaltningspersonal för kameralt

arbete samt för revisions- och inspektionsverksamhet.

Riket indelas i försäljningsdistrikt, vart och ett under ledning av en distriktschef.

Med hänsyn till distriktschefernas arbetsuppgifter beträffande

utskänkningen är det angeläget, att distrikten icke blir alltför stora. Det synes

ändamålsenligt att i princip varje län kommer att utgöra ett försäljningsdistrikt.

I fråga om några län med endast ett fåtal utminuteringsställen

och utskänkningsrättigheter, såsom exempelvis Västerbottens och Norrbottens

län, kan dock ifrågasättas, huruvida desamma icke bör sammanslås till

ett distrikt. I södra Sverige kan på samma sätt Blekinge län förenas med

något angränsande län. Distriktskontoren bör förläggas till de nuvarande

systembolagskontoren i residensstäderna, såvida det icke på grund av särskilda

omständigheter i något fall skulle befinnas mera ändamålsenligt att

ha kontoret i annan stad inom distriktet. Det bör ankomma på det blivande

riksbolaget att träffa avgörande i dessa frågor.

Den av riksbolaget utsedde distriktschefen är, såsom tidigare utvecklats,

avsedd att vara restauranginspektör inom sitt område. I den utsträckning

så finnes påkallat bör biträdande inspektörer tillsättas, vilka likaledes bör

vara underkastade tjänsteansvar. Dessa befattningar kan ofta med fördel

beklädas av tjänstemän i bolaget.

Tidigare har anmärkts, att restauranginspektören vid sin sida bör ha en

rådgivande nämnd, motsvarande de nuvarande systembolagsstyrelserna.

Med rusdrycksförsäljningen och bolagets ekonomiska frågor bör nämnderna

i allmänhet icke taga befattning. Nämndernas huvuduppgift blir att avge

yttranden i frågor om utskänkningen — utskänkningstillstånd och ingripanden

vid missförhållanden. Det är emellertid naturligt att nämnderna,

liksom nu systembolagsstyrelserna, även yttrar sig i frågor av annan art,

exempelvis spörsmål om förläggning av utminuteringsställen och tiderna

för dessas öppethållande. Jag förordar att detalj handelsbolaget och restauranginspektörerna

ålägges skyldighet att höra nämnderna i nu angivna frågor.

För att erhålla önskvärd lokal förankring bör, oavsett bolagets distriktsindelning,

särskilda nämnder inrättas i varje län. I enlighet härmed bör

även en uppdelning ske av Stockholmssystemets nuvarande område och således

särskilda nämnder utses för Stockholms stad och Stockholms län.

Nämnderna synes i regel böra bestå av tre ledamöter, valda för eu tid av

fyra år. Av dessa bör länsstyrelsen utse ordförande och landstinget vice ordförande

samt länsnykterhetsnämnden en ledamot. För Stockholms stads

vidkommande kan ordföranden utses av överståthållarämbetet samt de båda

andra ledamöterna av stadsfullmäktige och stadens nykterhetsnämnd.

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Vart och ett av nu nämnda organ bör därjämte utse en suppleant för den

ordinarie ledamoten. I län med stad, som ej deltar i landsting, synes den

rådgivande nämnden böra utökas med en av stadsfullmäktige i varje sådan

stad vald ledamot jämte suppleant för denne. Härigenom kommer den rådaivande

nämnden i Malmöhus län att bestå av fem ledamöter samt nämnderna

i Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län av vardera

fyra ledamöter. Jämfört med de nuvarande systembolagsstyrelserna innebär

den här förordade sammansättningen av nämnderna, att de av kontrollstyrelsen

utsedda ledamöterna faller bort samt att aktieägarnas representant

ersättes med en av länsnykterhetsnämnden utsedd ledamot. Det torde med

fog kunna sägas, att de lokala intressena på detta sätt blir lika väl tillgodosedda

som inom den nuvarande organisationen. Därtill kommer att nykterhetsvården

blir direkt företrädd. Nämnderna får helt karaktär av länskommunala

organ.

Kostnaderna för restauranginspektörerna, de biträdande inspektörerna och

de rådgivande nämnderna bör i sin helhet åvila riksbolaget.

Utminuteringsställena kan organiseras på i stort sett samma sätt som hittills

med föreståndare samt butiks- och lagerpersonal.

Den närmare arbetsfördelningen mellan riksbolagets olika organ enligt

här uppdragna riktlinjer bör anförtros bolagsledningen.

Inköpsrätt och inköpsförfarande:

Oaktat motbokssystemet slopas, måste vissa kategorier alltjämt vara utestängda

från rätt att inköpa rusdrycker i utminuteringsaffärerna. I första

hand bör sålunda en lägsta ålder för sådan rätt stadgas.

Denna ålder är i gällande förordning 21 år. Inköp vid sådan ålder har

emellertid i tillämpningen endast medgivits gifta. De ogifta ungdomarna,

vilka utgör flertalet, erhåller inköpsrätt först efter fyllda 25 år. Nykterhetskommittén

har föreslagit att 21 år skall bli gräns över hela linjen. Den

har framhållit det olämpliga i att ha en särskild myndighetsålder när det

gäller spritinköp. Enligt kommittén gör sig systemets suggestionsverkan

särskilt gällande i fråga om ungdomen. Systemet utgör ett hinder vars

övervinnande för ungdomarna framstår som en »sportprestation».

Kommitténs förslag har, såsom framgår av redogörelsen i nästföregående

avdelning, mött kritik i några yttranden. Man har därvid pekat på de oroande

dragen i ungdomens alkoholvanor och funnit betänkligt att göra det

lättare för ungdomarna att komma åt sprit.

För egen del finner jag att de problem som sammanhänger med ungdomens

alkoholvanor i första hand bör angripas med andra medel än restriktioner.

Jag har i det föregående uppdragit riktlinjer för olika positiva åtgärder

i detta syfte. Vad nu aktuella problem angår, må framhållas att det

är en allmän erfarenhet att de unga gärna vill efterlikna de vuxnas vanor.

Förbehålles det åt de äldre att köpa sprit, synes häri ligga en särskild anledning

för de unga att betrakta spriten som något eftersträvansvärt. Det

torde därför, såsom kommittén funnit, vara olyckligt att ha en särskild

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

högre myndighetsålder för spritinköp. En sådan skulle för övrigt icke stå

i överensstämmelse med den större självständighet som i andra hänseenden

kommit ungdomen till del. Då en åldersgräns under alla förhållanden

synes nödvändig, vill jag biträda kommitténs förslag att låta inköpsrätten

inträda vid fyllda 21 år.

Inköpsrätt skall i enlighet med vad förut anförts icke heller tillkomma

langare och alkoholmissbrukare som genom särskilt beslut av nykterhetsnämnd

avstängts från sådan rätt.

För kontroll att inköp icke göres av ungdomar under 21 år eller avstängda

personer erfordras vissa bestämmelser om inköpsförfarandet. Beträffande

detta har även ifrågasatts att köparna skulle vara bundna till viss utminuteringsaffär.

Det torde vara lämpligt att först behandla detta spörsmål.

Till förmån för ett system med bundenhet till viss affär har främst åberopats

att butikspersonalen blir i tillfälle att göra iakttagelser som kan utnyttjas

i nykterhetsvårdande syfte. Vetskapen härom skulle kunna påverka köparna

till viss återhållsamhet.

Värdet av denna anordning ur nykterhetssynpunkt måste emellertid bedömas

såsom starkt begränsat. Härvidlag gäller delvis detsamma som i fråga

om registreringen av inköp, nämligen att storleken av inköpen ingalunda utgör

någon tillförlitlig mätare på den verkliga konsumtionen. Anordningen

torde icke heller kunna genomföras strikt;.liksom nu skulle tillfällig inköpsrätt

utanför den egna butiken behöva medges.

En bestämd nackdel med att binda kunderna på detta sätt torde vara att

det, såsom ock förutsättes i kommitténs alternativ II, nödvändiggör särskilda

inköpsbevis. Tillfällig inköpsrätt på andra håll förutsätter transportkort. I

själva verket blir skillnaderna i förhållande till det nuvarande motbokssystemet

i nu förevarande avseende små.

Jag kan därför icke tillstyrka att föreskrift meddelas om bundenhet till

viss affär, utan inköp bör få göras i vilken utminuteringsaffär som helst.

För genomförande av avstängningsbeslut synes det under sådana förhållanden

lämpligt att i enlighet med kommittémajoritetens förslag utnyttja

den folkbokföringsregistrering med födelsenummer, som införts under senare

år. Avstängningsförfarandet kan härigenom ordnas utan större kostnader

och utan att allmänheten betungas med formaliteter.

Enligt kommitténs förslag skall länsnykterhetsnämnderna lämna uppgift

till riksbolagets huvudkontor om de personer, som avstängts från inköpsrätt.

Den avstängdes födelsetid, födelsenummer och första bokstaven i efternamnet

upptages av bolaget på en för hela riket gemensam spärrlista, som

tillställes samtliga utminuteringsställen; listan förnyas var eller varannan

månad. Den som önskar köpa rusdrycker får legitimera sig med handling,

av vilken födelsetiden och födelsenumret framgår. Med hjälp härav kontrollerar

butikspersonalen i spärrlistan, att kunden ej är avstängd.

Den föreslagna anordningen synes i stort sett lämplig och jag vill tillstyrka

densamma. I några yttranden har man uttryckt farhågor för att riks
-

s. 309 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

309

spärrlistan skulle bli ohanterlig i det praktiska butiksarbetet; det föreslagna

inköpsförfarandet har även i övrigt betecknats som omständligt och tungrott.

Därvid har man emellertid även räknat med de formaliteter som föranledes

av en allmän inköpsregistrering. Bortfaller denna, blir förfarandet

enklare.

Legitimationen med födelsetid och födelsenummer torde icke behöva bli

nämnvärt betungande. Anmärkas bör att sådan legitimation i åtskilliga fall

kan erfordras redan för kontroll att köparen uppnått föreskriven ålder.

Vidare bör framhållas att kunderna i regel gör sina inköp i butik i hemorten.

Lokala spärrlistor kan upprättas i enkel form. Med hjälp av legitimationshandlingen

kan butikspersonalen ofta se, om kunden är från orten. Är

detta fallet, behöver man endast slå i den lokala spärrlistan. På mindre orter

erfordras i regel icke några som helst formaliteter. Är kunden känd för butikspersonalen

och vet denna att han icke är avstängd, blir ingen legitimation

eller kontroll behövlig. Slagning i riksspärrlistan torde således i allmänhet

endast erfordras när kund från annan ort gör inköp i butiken.

Frågan angående legitimationshandlingens art har av kommittén i viss

mån lämnats öppen. Vid tidpunkten för den nya ordningens genomförande

kommer emellertid allmänheten, såsom kommittén förutsatt, att vara försedd

med handlingar innehållande uppgift om födelsetid och födelsenummer.

Således har de personer, som erhållit debetsedel å preliminär skatt för

inkomståret 1954, jämväl erhållit ett skattekort, försett med nämnda uppgifter.

I samband med sjukkassereformen kan ett särskilt, med dessa uppgifter

försett kort, s. k. försäkringsbesked, komma att utdelas. Även andra

handlingar av liknande art är tänkbara. Om sådana handlingar icke är

utfärdade av offentlig myndighet, bör det ankomma på kontrollstyrelsen att

pröva i vad mån de kan godtagas för nu angivna ändamål. Självfallet bör

även prästbevis med sådana uppgifter kunna användas. Om så erfordras

torde bevis om födelsetid och födelsenummer kunna erhållas från folkbokföringsmyndigheterna.

Skulle det visa sig, att sådana bevis kommer att behövas

i större omfattning för nu ifrågavarande eller annat ändamål, torde

detta kunna ordnas billigt och praktiskt genom att rekvisitionerna skrives

på särskilda blankettkort å vilka vederbörande myndigheter endast har att

anteckna födelsetiden och födelsenumret samt bestyrka anteckningen med

en stämpel.

Kostnadsberäkningar.

Den av kommittén gjorda beräkningen rörande kostnaderna för försäljningsorganisationen

är icke längre aktuell med hänsyn till penningvärdets

förändringar samt de avvikelser från kommitténs förslag, som förordats i

det föregående. Inom finansdepartementet har utförts vissa beräkningar

rörande de ekonomiska konsekvenserna av en omorganisation enligt här

angivna linjer. Dessa beräkningar har utgått från den förutsättningen, att

systembolagens nuvarande omsättning av rusdrycker icke kommer att öka

i avsevärdare mån.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kostnaderna för kontrollstyrelsens första byrå, som år 1952 uppgick till

460 600 kronor, fördelades på följande poster.

Allmänna avdelningen ...................................... 166 400

Straffregisteravdelningen .................................... 145 800

Statistiska avdelningen ...................................... 55 900

Systembolagsrevisionen .................................... 92 500

Summa kr. 460 600

Genom omorganisationen kommer kostnaderna för straffregisteravdelningen

och systembolagsrevisionen att helt bortfalla. Kostnaderna för allmänna

avdelningen beräknas kunna reduceras till ungefär hälften; åtskilliga

av de på denna avdelning ankommande arbetsuppgifterna överföres nämligen

till riksbolaget. De nuvarande kostnaderna för statistiska avdelningen

synes icke behöva överskridas. Årskostnaden för styrelsens första byrå efter

omorganisationen kan i enlighet härmed beräknas till 150 000 kronor.

Minskningen i kontrollstyrelsens arbetsuppgifter kan föranleda en ändrad

arbetsfördelning mellan verkets tre byråer.

Vid beräkningen av kostnaderna för riksbolaget har hänsyn endast tagits

till de kostnader, som är förbundna med inköp och försäljning av spritdrycker

och vin, samt bestyret med avstängningen av missbrukare. Härtill kan

komma ytterligare kostnader, om bolaget, såsom jag kommer att förorda,

skall försälja starköl. Någon beräkning av dessa kostnader låter sig icke

göra med hänsyn till ovissheten om efterfrågan på denna vara; det är också

svårt att förutsäga i vad mån en sådan försäljning kan komma att inverka

på sprit- och vinförsäljningen. Självfallet bör emellertid så stor handelsmarginal

läggas på starkölet, att riksbolagets omkostnader blir täckta och visst

överskott erhålles.

Kostnaderna för riksbolagets huvudförvaltning blir beroende av arbetsfördelningen

mellan de olika leden i organisationen. En centralisering av

arbetsuppgifterna till huvudförvaltningen bör eftersträvas så långt detta är

förenligt med enkelhet och smidighet i förvaltningen. Det torde exempelvis

vara ändamålsenligt att i huvudsak förlägga bokföringen och kassaarbetet

till huvudkontoret. Likaledes torde vissa fördelar kunna vinnas genom att

förbrukningsartiklar för distriktskontoren och butikerna inköpes centralt.

Den närmare avvägningen härav bör ankomma på riksbolagets ledning.

Kostnaderna för bolagets huvudförvaltning kan — delvis med ledning

av kostnaderna för kontrollstyrelsens första byrå och vissa statliga företag

med liknande organisationsformer som den nu föreslagna — uppskattas till

700 000 kronor. I detta belopp ingår kostnaderna för sammanställning och

distribution av en riksspärrlista.

Såsom utgångspunkt för beräkning av kostnaderna för distriktskontoren

har tagits de verkliga kostnaderna för systembolagen år 1952. Därvid har

endast medtagits sådana kostnader, som påverkas av den föreslagna om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj:ts proposition nr i5i.

organisationen, nämligen bolagens s. k. centrala förvaltningskostnader med

undantag för understöd och pensioner. De centrala förvaltningskostnaderna

uppgick år 1952 för samtliga systembolag till följande belopp.

Löner (kontanta löner + andra löneförmåner)

..............................

Kontorskostnader......................

Hyror................................

Övriga kostnader......................

Styrelsearvoden........................

Revisionskostnader ....................

Summa kr.

Kamerala

avdel-

Motboks-

avdel-

Summa

ningarna

ningarna

2 709 094

5 550 340

8 259 434

470 049

1 041 363

1 511412

150 682

308 713

459 395

195 193

399 908

595 101

_

—

232 985

—

—

96 613

3 525 018

7 300 324

11 154 940

De ekonomiska verkningarna av omorganisationen kan beräknas bli föl
-

jemuc.

1. Kostnaderna för motboksavdelningarna bortfaller (7,3 milj. kr.).

2. De planerade distriktskontoren kommer att få överta de indragna systembolagens

kamerala arbetsuppgifter i den mån desamma icke skall ankomma

på huvudförvaltningen. Personalbehovet torde ungefär motsvara

uppsättningen å de kamerala avdelningarna vid systembolagen i residensstäderna.

Självfallet måste en viss omfördelning av denna personal ske alltefter

distriktskontorens storlek.

Lönekostnaderna för de kamerala avdelningarna i residensstäderna uppgick

år 1952 till 2 121 000 kr. I detta belopp ingår emellertid endast en del

av lönerna till systembolagens verkställande direktörer — i den nya organisationen

distriktschefer-restauranginspektörer. Lönekostnaderna för distriktskontoren

torde med hänsyn härtill komma att bli något högre eller

omkring 2,5 milj. kr.

3. Kontorsomkostnaderna för distriktskontoren kan beräknas till 350 000

kr. I detta belopp ingår även kostnaderna för sammanställning av lokala

spärrlistor. Minskningen i förhållande till de nuvarande kostnaderna

(470 000 kr.) möjliggöres genom omläggning av kassa- och redovisningsarbetet,

central upphandling av kontorsmaterial och förenkling av blankett
-

materialet.

4. Lokalkostnaderna för distriktskontoren torde bli något större än för de

kamerala avdelningarna vid systembolagen i residensstäderna. Av dessa

avdelningar torde 17 ha tillräckliga lokaler för distriktskontoren. I andra

fall kan det bli nödvändigt att använda motboksavdelningarnas lokaler helt

eller delvis. Kostnaderna uppskattas till 150 000 kr. Till jämförelse kan

nämnas att kostnaderna för lokalerna för de kamerala avdelningarna i residensstäderna

år 1952 uppgick till 115 000 kr.

5. I posten »övriga kostnader» innefattas nu bl. a. avgifter till Systembolagens

Förtroendenämnd och kontrolldelegationerna. Även i fortsättning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

en har man att räkna med kostnader av motsvarande art, exempelvis gemensamma

sammanträden med distriktscheferna och vissa utgifter för övervakning

av restaurangernas skötsel. Dessa kostnader kan beräknas till

150 000 kr.

6. Kostnaderna för de rådgivande nämnderna beräknas till 150 000 kr.

eller ungefär samma belopp som för styrelserna vid de nuvarande systembolagen

i residensstäderna (156 534 kr.).

7. Revisionskostnaderna, i vilka inbegripes arvode till den på bolagsstämman

valde revisorn, arvoden till siffergranskare samt rese- och traktamentsersattningar,

bortfaller och ersättes med revisionskostnader för riksbolaget.

Enligt dessa överväganden skulle de centrala förvaltningskostnaderna för

distriktskontoren komma att uppgå till följande belopp.

Löner ............

Kontorskostnader . .

Hyror .............

Övriga kostnader ...

Rådgivande nämnder

2 500 000

350 000

150 000

150 000

150 000

Summa kr. 3 300 000

Arbetet i utminuteringsbutikerna torde bli avsevärt förenklat. Den nuvarande

kontrollen av namnteckning och tilldelning mot minutkorten, instämphngen

i motböcker och avräkningen av efterhandsköp bortfaller. Dessa

arbetsuppgifter ersättes av en kontroll av födelsenummer mot spärrlista.

Någon anteckning av födelsenummer behövs emellertid icke. Genom dessa

förenklingar torde personalen i utminuteringsbutikerna kunna nedbringas

avsevärt. I runt tal synes 300 av de ungefär 950 personer, som nu är knutna

till butikerna för kassa och kontrollarbete, bli obehövliga. Detta medför

en besparing på omkring 2,5 milj. kr. i butikernas lönekostnader.

Omfattningen av besparingarna i det allmännas kostnader för rusdrycksförsäljningen

framgår av följande sammanställning.

års Kostnader

kostnader enl. förslaget

Kontrollstyrelsens första byrå .............. 460 600 150 000

Systembolagen (Riksbolaget)

Riksbolagets huvudförvaltning ............ . 700 000

Systembolagens centrala förvaltningskostnader/kostnader

för distriktskontoren...... 11 200 000 3 300 000

Butikskostnader .......................... 23 100 000 20 600 000

Summa kr. 34 760 600 24 750 000

Såsom framgår av sammanställningen synes de här föreslagna reformerna

möjliggöra en besparing på ungefär 10 milj. kr. årligen. Härifrån avgår

emellertid de första åren betydande belopp i ersättningar till övertalig per
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj.ts proposition nr 15t.

sonal. Man får även räkna med att omorganisationen i övrigt kommer att

föranleda vissa särskilda kostnader.

Omorganisationen.

Det nya försäljningssystemet är avsett att träda i tillämpning den 1 oktober

1955. Riksbolaget bör övertaga systembolagens försäljningsverksamhet

fr. o. m. nämnda dag.

De frågor, som sammanhänger med riksbolagets bildande och systembolagens

avveckling, torde få redovisas närmare i den förut nämnda, denna dag

anmälda propositionen om riksbolaget, där även anslag begäres för teckning

av aktier i bolaget. Här skall endast behandlas några huvudpunkter.

För att så långt möjligt nedbringa kostnaderna för omorganisationen torde

det vara lämpligt att denna i allt väsentligt slutföres före den 1 oktober

1955. Jag förordar med hänsyn härtill att riksbolaget bildas redan under instundande

budgetår. Bolaget kan då självt leda organisationsarbetet, vilket

självfallet bör utföras i samråd med kontrollstyrelsen och företrädare för

systembolagen.

Riksbolaget övertar snarast möjligt aktierna i systembolagen och därmed

även förfoganderätten över dessas egendom. Åtgärder för fusion och avveckling

av övertalig personal bör igångsättas så fort ske kan.

Sedan den nya försälj ningsförordningen antagits bör motboksavdelningarnas

arbete successivt avvecklas. Således bör exempelvis systembolagen

under året närmast innan förordningen träder i kraft kunna uraktlåta att

inhämta och bearbeta uppgifter angående socialhjälp, ingångna äktenskap

m. m. samt inskränka registreringsarbetet till vad som oundgängligen erfordras.

Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter

härom.

En omorganisation av systembolagen enligt de riktlinjer som uppdragits

i det föregående medför betydligt större personalindragningar än enligt nykterhetskommitténs

förslag. För avvecklingen av den övertaliga personalen

torde man emellertid i stort sett kunna iakttaga vad kommittén förordat

från sina utgångspunkter.

Självfallet bör systembolagspersonalen, i den utsträckning det med tilllämpning

av vanliga kvalifikationskrav är möjligt, beredas anställning inom

riksbolaget. Befattningshavare, som erbjudes anställning å annan ort än den

nuvarande anställningsorten eller i lägre befattning men med bibehållen lön,

bör vara skyldig antaga erbjuden plats och underkasta sig eventuell flyttning.

Den personal, som icke kan beredas anställning inom riksbolaget, bör

så långt möjligt erhålla anställning inom statliga eller andra offentliga verksamhetsgrenar,

såsom länsnykterhetsnämnder, kommunala nykterhetsnämnder

eller sjukkassor. Det torde ankomma på riksbolaget att vidtaga lämpliga

åtgärder för att få eu sådan övergång till stånd. Bl. a. bör bolaget i denna

angelägenhet söka samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kiingl. Maj:ts proposition nr 151.

I den män anställningar icke kan beredas övertaliga befattningshavare,

som stadigvarande erfordrats inom den nuvarande organisationen, bör de

av billighetsskäl erhålla viss gottgörelse. Denna bör, liksom systembolagens

pensionsförpliktelser, självfallet åvila riksbolaget. Vägledande för bestämmandet

av gottgörelsens storlek synes böra vara de principer, som tilllämpades

vid systembolagskoncentrationen år 1937, samt de regler som under

senare år följts vid avveckling av övertalig statlig personal, exempelvis

vid den åren 1943—1945 genomförda centraliseringen av underhållstjänsten

i fråga om intendenturmaterial m. m. inom försvaret. Sålunda synes den

befattningshavare, som uppnått 50 levnadsår och varit anställd minst 15 år

i systembolagstjänst, böra erhålla en årlig ersättning med belopp, som bestämmes

i förhållande till vederbörandes tjänsteålder. Skulle i övrigt befattningshavare

med en tjänstetid av minst 5 år behöva avvecklas, synes det

skäligt, att han erhåller viss engångsersättning. Det bör ankomma på riksbolaget

att efter samråd med kontrollstyrelsen och efter överläggningar

med vederbörande personalorganisationer fastställa de ekonomiska villkoren

för den övertaliga personalen.

Kostnaderna för avvecklingen av övertalig personal kan endast uppskattas

tämligen grovt. Man torde få räkna med att dessa kostnader under första

året uppgår till i runt tal 3 milj. kr., engångsersättningarna inberäknade.

Redan nästa år blir beloppet avsevärt lägre, och det minskas successivt i

fortsättningen. Efter tio år torde denna kostnadspost i allt väsentligt vara

försvunnen.

Utminuteringsställenas förläggning och affärstider.

Gällande ordning.

Utminutering av rusdrycker får såsom anförts i nästföregående avsnitt

äga rum å ort, där utminuteringsställe funnits inrättat år 1937 samt därjämte

i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000 invånare.

1 fråga om affärstider gäller enligt Rff att försäljning får äga rum endast

vardagar mellan klockan 9 och 17. Dag före sön- och helgdag må

dock försäljningen ej fortgå längre än till klockan 16.

Kontrollstyrelsen har rekommenderat systembolagen (cirkulär nr 8/

1938) att inskränka expeditionstiden till i regel klockan 9—16 varje söckendag

med viss ytterligare begränsning för mindre butiker och utlämningsställen

samt att hålla stängt påskafton, pingstafton, midsommarafton,

julafton och nyårsafton.

Systembolagen har -— i vissa fall efter framställning från eller efter

samråd med nykterhetsnämnd eller polismyndighet — ofta ytterligare begränsat

öppethållningstiderna. År 1949 tillämpades följande tider.

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

kl. 9—16:

» 10—16:

» 9—15:

» 10—15:

» 9—14:

Å vardagar utom lördagar och helgdagsaftnar

39 huvudorter och 69 filialorter (178 utminuteringsställen)

1 huvudort

(Haparanda) och 2 » ( 3 » )

1 huvudort(Göteborg) och 13 » (28 » )

22 » (23 » )

1 filialort1 ( 1 utminuteringsställe)

41 huvudorter 107 filialorter (233 utminuteringsställen)

Den korta tiden klockan 10—15 å vanliga vardagar tillämpas vid ett antal

utminuteringsaffärer med liten omsättning, såsom några affärer i Södermanland

och Skåne samt affären i Sigtuna.

Lunchstängning (1—1 1/4 timme) tillämpas vid 5 huvudorter (Kalmar,

Örebro, Härnösand, Sollefteå och Örnsköldsvik) och 14 filialorter (22 utminuteringsställen).

Å lördagar och helgdagsaftnar

kl.

9—15:

20 huvudorter

och 49 filialorter

(142

»

10—15:

15

»

( 16

»

9—14:

17 »

och 31

»

( 56

10—14:

2

» 2

( 2

9—13.30: 1 huvudort (Kalmar)

och 2

» 3

( 4

9—13:

2 huvudorter (Norr-

köping, Visby)

och 7

»

( H

»

9—12:

1 huvudort (Marie-

stad)

och 1

filialort4

( 2

41 huvudorter

107

filialorter

(233

utminuteringsställen)

» )

» )

»> )

» )

» )

» )

» )

Lunchstängning även å lördagar (1 timme) förekommer i Löberöd

(Lunds detaljhandelsområde).

Kortare expeditionstid under sommarmånaderna tillämpas vid 5 huvudorter

och 6 filialorter (25 utminuteringsställen). Detta innebär vanligen,

att affärerna stänger 1 timme tidigare antingen på lördagar (Göteborg, Östersund

och Haparanda) eller på övriga vardagar (bl. a. Umeå och Skellefteå).

I slutet av år 1952 ålades systembolagen av kontrollstyrelsen att hålla

utminuteringsställena öppna till kl. 17 dels på fredagar och dels ytterligare

en dag i veckan.

Tidigare förslag och framställningar.

Den s. k. snabbutredningen (SOU 1944: 3) konstaterade en avsevärt

högre fyllerifrekvens på lördag och helgdagsafton jämfört med övriga

1 Skänninge (Linköpings detaljhandelsområde).

2 Lövestad och östraby (Yslads detaljhandelsområde).

8 Oskarshamn och Nybro (Kalmar detaljhandelsområde).

‘ Skara (Mariestads detaljhandelsområde).

opaginerad Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

veckodagar och föreslog därför trots olägenheterna ur expedieringssynpunkt,.

att systembolagens utminuteringslokaler skulle stängas klockan 12 lördag

och helgdagsafton. Utredningens förslag har icke lett till någon statsmakternas

åtgärd.

Systembolagens förtroendenämnd har i en av kontrollstyrelsen till kommittén

överlämnad skrivelse framhållit, att en åtgärd, som vore ägnad att

minska kötiden eller förkorta väntetiden, vore att försäljningsställena under

rusningstider kunde börja försäljningen klockan 8.

Vid 1949 års höstriksdag framställde herr Edström i andra kammaren

en interpellation till chefen för finansdepartementet angående beredande

av möjlighet för systembolagen att hålla utminuteringsställen öppna även

efter klockan 17.

Dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, ansåg

sig inte böra ta ställning till den fråga som interpellanten berört, enär regeringen

i sinom tid skulle få pröva den framtida utformningen av nykterhetslagstiftningen

och frågan om ordningen för utminutering av rusdrycker

inginge som en viktig del av detta problemkomplex.

Nykterhetskommittén.

I fråga om utminuteringsställenas antal och förläggning

framhåller kommittén, att en av grundprinciperna i svensk utminuteringslagstiftning

har varit, att man iakttagit försiktighet i fråga om

inrättandet av sådana ställen. Att ett friare system för utminuteringen

toreslås — slopande av den individuella tilldelningen och införande av

riksinköpsrätt synes icke böra rubba den angivna principen, framhåller

kommittén, utan nuvarande ordning i fråga om försäljningsställenas antal

och förläggning torde i stort sett kunna behållas.

För att tillgodose kravet på ändamålsenlighet och smidighet i tillämpningen

bör emellertid möjlighet öppnas att efter prövning av förhållandena

i varje särskilt fall medgiva inrättandet av utminuteringsställe även å annan

ort. Kommittén föreslår därför att Kungl. Maj:t efter framställning

av utminuteringsbolaget skall kunna göra undantag från huvudregeln, då

särskilda skäl föreligger. Här synes främst sådana orter kunna ifrågakonnna

som stad, köping eller municipalsamhälle, som icke har 5 000 invånare

men som utgör naturligt handelscentrum för en folkrik bygd och

ligger på betydande avstånd från ort, där utminuteringsställe enligt huvudregeln

må finnas. Som exempel på sådana orter nämner kommittén

Morastrands köping, som den 1 januari 1951 hade 3 445 invånare (köpingen

och Mora socken hade sammanlagt 12 247 invånare), Lycksele stad

med 3 413 invånare (staden och Lycksele landskommun hade sammanlagt

13 798 invånare), Vilhelmina köping med 1 998 invånare (köpingen och

Vilhelmina socken hade sammanlagt 10 894 invånare), Arvidsjaurs municipalsamhälle

med 2 570 invånare (Arvidsjaurs socken hade 11 096 invånare)

samt Gällivare municipalsamhälle med 3 626 eller Malmbergets municipalsamhälle

med 4 337 invånare (Gällivare socken hade 22 479 invånare).

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

I övrigt anser kommittén, att Kungl. Maj:t vid prövningen av de särskilda

skäl som kan anses föreligga för inrättande av utminuteringsställe

å landsbygden eller annorstädes å ort under 5 000 invånare bör beakta

närbelägenheten till ort med utminuteringsställe och andra inverkande

omständigheter.

Kommittén anför härefter.

En särskild grupp utgör de orter, som haft utminuteringsställe sedan år

1937 eller längre tid tillbaka men som icke fyller villkoren enligt den föreslagna

huvudregeln och på grund därav ej skulle få behålla utminuteringsstället

i fortsättningen. År 1951 var dessa orter följande:

1) städer under 5 000 invånare: Vaxholm, Sigtuna, öregrund, Trosa,

Torshälla, Mariefred, Vadstena, Skänninge, Söderköping, Borgholm, Sölvesborg,

Skanör, Simrishamn, Laholm, Kungälv, Marstrand, Kungsbacka,

Strömstad, Hjo, Askersund, Nora och Haparanda = 22;

2) köpingar under 5 000 invånare: Malmköping, Valdemarsvik, Mönsterås,

Mörbylånga, Skurup, Kävlinge, Hörby, Höör, Tomelilla, Båstad, Grästorp

och Vara = 12;

3) municipalsamhällen under 5 000 invånare: Dalby, Veberöd, Anderslöv,

Vellinge, Sjöbo, Löberöd, Teckomatorp, Röstånga och Lövestad, alla i

Skåne =9;

4) på landsbygden i övrigt: Tågarp (Sireköpinge) och östraby, båda i

Skåne = 2; sammanlagt 45.

Beträffande dessa orter, som sedan lång tid tillbaka haft utminuteringsställe,

synes några olägenheter icke uppstå, om rätten till utminuteringsställe

bibehålies utan särskild prövning av Kungl. Maj :t. Kommittén har

därför bland övergångsbestämmelserna till nya försäljningsförordningen

upptagit ett stadgande av innebörd att utminuteringsställe må utan hinder

av den föreslagna huvudregeln finnas å ort, där sådant ställe funnits inrättat

före förordningens ikraftträdande.

Om invånarantalet i en ort med utminuteringsställe nedgår något under

5 000, torde utminuteringsstället av denna grund ej behöva nedläggas. I

allmänhet torde nämligen sådana särskilda skäl vara för handen, som moliverar

ett undantag från huvudregeln.

I fråga om affärstiden för utminuteringsställena föreslår kommittén

att utminutering må äga rum å söckendagar från klockan 9 till klockan

18; dock att utminutering å dag före sön- och helgdag ej må fortgå längre

än till klockan 16. Kommittén utvecklar sin mening härutinnan i huvudsak

sålunda.

Begränsningen av affärstiden för utminuteringsställena får utan tvivel

anses ha eu viss betydelse ur nykterhetssynpunkt. Sannolikt kommer betydelsen

av en sådan begränsning att vara större vid ett system utan individuell

ransonering än vad den för närvarande är. Det är alltså angeläget att

bestämma affärstiderna på sådant sätt, att missförhållanden i görligaste

mån undvikes. öppethållande av utminuteringsaffärerna sent på eftermiddagen

medför utan tvivel särskilda risker ur nykterhetssynpunkt, i synnerhet

på avlöningsdagar och helgdagsaftnar.

Även om det ur nykterhetssynpunkt skulle vara fördelaktigt med snäva

affärstider, får man å andra sidan icke förbise att de faktiska svårigheter

att verkställa inköp, som en starkt begränsad expeditionstid medför, även

kommer att gälla de inköp, som icke medför några risker för missbruk. En

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

knapp affärstid medför som regel en tendens till anhopningar av inköpen,

vilket leder till köbildning med åtföljande irritationsmoment för såväl allmänhet

som personal. Den irritation från den skötsamma delen av kundkretsen,

som följer av en alltför begränsad affärstid, torde på lång sikt ha

ofördelaktiga verkningar på allmänhetens inställning i stort till nykterhetslagstiftningen.

Det är enligt kommitténs mening önskvärt, att begränsningen av affärstiden

icke göres mera långtgående än vad som bedömes vara nödvändigt

med hänsyn till verkningarna på nykterhetstillståndet. Detta är av särskild

vikt i_ ett konjunkturläge, då knapphet på arbetskraft gör sig gällande.

Tillfällig bortovaro från arbetet förekommer i ganska stor omfattning,

vilket har icke ringa betydelse i ett läge, då alla krafter bör spännas

för att åstadkomma största möjliga produktionsresultat. Undersökningar

beträffande orsakerna till denna bortovaro visar att arbetstagarna med hänsyn

till utminuteringsaffärernas öppethållningstider ofta föranledes att inköpa

sina rusdrycker under arbetstid. De självtagna ledigheterna från arbetet

på lördagar torde i viss utsträckning vara ledigheter för inköp av rusdrycker.

Nykterhetskommittén har kommit till den uppfattningen att kritiken mot

nuvarande förhållanden delvis är berättigad. Enligt nykterhetskommitténs

mening bör om möjligt sådana tider tillämpas, att den lojala allmänheten

utan större besvär kan göra sina inköp. En möjlighet till viss utsträckning

av affärstiden synes sålunda böra införas. Därvid har olika alternativ övervägts.

Den enklaste lösningen synes i detta avseende vara att helt likställa rusdryckshandeln

med övrig detaljhandel och sålunda låta butikstängningslagen

den 21 juli 1948 (nr 608) reglera affärstiderna. Enligt denna lag får butik

hållas öppen klockan 8—19 (19—23 dec. till klockan 20). Vissa kommunala

avvikelser är emellertid medgivna. Det föreskrives sålunda att tiden må

inskränkas eller för vissa dagar förlängas utan att veckotiden överskrides.

Sådana särskilda bestämmelser får emellertid icke utfärdas, att butikerna

samtliga söckendagar måste stängas före klockan 19. Ej heller får butik

medges rätt att ha öppet under högmässogudstjänst på sön- och helgdagar.

Att låta utminuteringsbolagets affärer hålla öppet enligt denna lag synes

icke kunna ske utan vissa olägenheter ur nykterhetssynpunkt. Behovet torde

icke heller kräva sådana affärstider för utminuteringsställena, som butikstängningslagen

medger. En sådan ordning skulle dessutom medföra väsentligt

ökade kostnader och svårigheter med avseende å affärspersonalen,

vilket även måste beaktas i detta sammanhang. Kommittén finner det därför

vara angeläget att man går fram med försiktighet, tills erfarenhet vunnits

hur det nya försäljningssystemet verkar.

Kommittén anför vidare, att de föreslagna utminuteringstiderna icke är

obligatoriska. Utminuteringsbolaget har möjlighet att inskränka tiderna,

när så prövas lämpligt. Varje affär bör icke hållas öppen längre tid än som

motsvarar behovet på orten. På mindre orter med relativt liten omsättning

kan det därvid i vissa fall vara lämpligare att affären är helt stängd en

eller ett pal dagar i veckan och håller öppet hela den medgivna tiden under

vissa dagar än att affärstiden inskränkes varje dag i veckan. I andra fall

kan det måhända vara ändamålsenligare att utminuteringen börjar senare

på morgonen, t. ex. klockan 10, de dagar den fortgår till klockan 18. Då erfarenheten

visat att särskilda anordningar är påkallade på avlöningsdagar,

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

bör kortare affärstid kunna tillämpas sådana dagar. Utminuteringsbolaget

har självfallet att överväga de framställningar som kan göras av nykterhetsnämnd,

polismyndighet och större arbetsgivare å orten. För att inte alltför

stora variationer i affärstiderna å olika orter skall uppstå, bör emellertid

utminuteringsbolaget under lika förhållanden eftersträva en viss enhetlighet.

Längre gående inskränkningar än nu sagts och förbud kan föreskrivas av

länsstyrelsen och polismyndigheten för visst tillfälle, då så anses erforderligt

för ordningens upprätthållande.

I reservation till kommitténs förslag uttalar herr Utterström — under

erinran om riskerna för impulsbetonade inköp från de mindre skötsammas

sida — att en generell förlängning av den nu i allmänhet tillämpade affärstiden

icke kan rekommenderas ur nykterhetssynpunkt.

Yttranden.

Kommitténs förslag angående utminuteringsställenas antal

och förläggning har berörts i några yttranden. Kontrollstyrelsen

föreslår, att riksbolaget skall få besluta om utminuteringsställenas antal och

förläggning. I samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i Älvsborgs län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker, att Kungl. Maj :ts

rätt att medge undantag beträffande utminuteringsställenas antal och förläggning

icke bör utövas alltför restriktivt.

Icke heller beträffande utminuteringsställenas affärstider

föreligger annat än enstaka uttalanden. LänsnyJcterhetsnämnden i Västerbottens

län ansluter sig till reservantens mening, att en generell förlängning

av den nu i allmänhet gällande affärstiden ej kan rekommenderas ur

nykterhetssynpunkt. Svenska nykterhetsvårdsförbundet anser att affärstiderna

bör begränsas i stället för utökas. Länsnykterhetsnämnden i Södermanlands

län ställer sig oförstående inför kommitténs förslag. För att så

långt det är möjligt eliminera påfrestningarna vid övergång till en ny försälj

ningsförordning borde, anser länsnämnden, i stället övervägas en övergång

till de försäljningstider, som tillämpas inom många länder i Europa,

såsom England, Norge och Belgien m. fl. länder.

Stockholms handelskammare ifrågasätter om en längre affärstid skulle

medföra vådor ur nykterhetssynpunkt. De kostnader, som ett förlängt öppethållande

kan medföra, måste vidare vägas mot den besparing, som den köpande

allmänheten gör genom möjligheten att förlägga sina inköp till lämpliga

tidpunkter. Kammaren förordar därför, att rusdrycksförsälj ningen jämställes

med övrig handel ur affärstidssynpunkt.

Departementschefen.

Nykterhetskommittén föreslår i fråga om utminuteringsställenas lörläggning

att gällande ordning — i huvudsak innebärande att utminutcringsställe

endast får inrättas i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000

invånare — bibehålies men att Kungl. Maj:t erhåller viss möjlighet att med
-

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ge undantag från huvudregeln då särskilda skäl föreligger. Härvid skulle

Irämst ifrågakomma sådana städer, köpingar och municipalsamhällen, som

icke har 5 000 invånare men som utgör naturligt handelscentrum för en

folkrik bygd och ligger på betydande avstånd från ort, där utminuteringsställe

enligt huvudregeln må finnas. Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen

icke blivit föremål för andra erinringar än att några instanser

förordat, att riksbolaget bör få besluta i hithörande frågor.

Kommitténs förslag synes väl avvägt, och jag får tillstyrka detsamma.

Till förmån för den föreslagna dispensregeln talar icke minst det förhållandet

att den administrativa indelningen är synnerligen olikartad i skilda

trakter. Flera mindre tätorter har genom inkorporeringar fått så stort invånarantal

att utminuteringsställe får inrättas enligt huvudregeln; i andra

fall är en större tätort administrativt skild från den kringliggande bygden.

Emellertid bör dispensregeln tillämpas tämligen restriktivt. Bl. a. med tanke

härpå torde prövningen böra förbehållas Kungl. Maj:t, dock med rätt för

Kungl. Maj :t att delegera beslutanderätten till kontrollstyrelsen. Frågor

som faller under huvudregeln bör däremot handläggas av riksbolaget. För

att lokala intressen skall bli behörigen tillgodosedda bör, såsom jag förordat

redan i föregående avsnitt, den rådgivande nämnden alltid höras.

Kommitténs förslag i fråga om utminuteringstiderna innebär att butikerna

får hållas öppna mellan klockan 9—18 (å dag före sön- och helgdag

klockan 9—16) mot 9—17 (klockan 9—16) enligt nu gällande ordning. I

praktiken har systembolagen icke utnyttjat den i försäljningsförordningen

medgivna möjligheten att ha öppet till klockan 17 — frånsett tiden från

december 1952 då bolagen av kontrollstyrelsen ålagts att bedriva försäljningen

till klockan 17 under två dagar varje vecka. De av systembolagen

gjorda inskränkningarna har förestavats av nykterhetspolitiska skäl.

Utminuteringstiderna har utan tvivel viss betydelse ur nykterhetssynpunkt.

Denna betydelse får dock icke överdrivas. Det torde med fog kunna

göras gällande, att den i nykterhetshänseende mindre skötsamma delen av

kunderna alltid kommer att ha tid att passa butikernas expeditionstider.

Inskränkningarna går främst ut över den i nykterhetshänseende oförvitliga

delen av kundkretsen, som ju utgör det stora flertalet. De nuvarande tiderna

är så lagda, att utminuteringsbutikerna stänges, innan den dagliga

arbetstiden för stora delar av allmänheten är slut. Att bortovaro från arbetet

föranledes av rusdrycksinköp är icke någon tilltalande konsekvens

av nykterhetspolitiskt motiverade inskränkningar.

Med hänsyn härtill vill jag i enlighet med kommittén förorda en viss utsträckning

av affärstiderna. De av kommittén föreslagna tiderna är enligt

min mening väl avvägda. Försäljningsorganet bör givetvis, om de lokala förhållandena

ger anledning därtill, kunna inskränka tiderna. Härvid bör

emellertid tillses att man icke utan synnerligen starka skäl betager kunderna

möjlighet att göra inköp efter arbetstidens slut. Som regel bör därför

butikerna hålla öppet till klockan 18 åtminstone någon eller några dagar i

veckan.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

321

Rättigbetssystemet beträffande utskänkning av rusdrycker.

Gällande ordning m. m.

I ärenden angående utskänkning av rusdrycker är länsstyrelsen — i

Stockholm överståthållarämbetet -— beslutande och tillståndsgivande myndighet.

Från denna regel förekommer ett undantag, i det att tillstånd till

s. k. turistutskänkning meddelas av Kungl. Maj :t. Den största delen av

utskänkningsrättigheterna är förbehållen systembolagen, systembolagsrättigheter.

Endast tillstånd till utskänkning på tåg, båtar och flygplan (trafikutskänkning)

gives direkt till rättighetsu tövar en; tillstånd till annan utskänkning

måste meddelas systembolag, som därefter överlåter rättigheterna

till allmänt restaurangbolag eller till enskilda rättighetsutövare.

Tillstånd till utskänkning avser — utom specialformerna trafikutskänkning

och turistutskänkning — antingen utskänkning som skall bedrivas

året runt eller årligen under viss tidsperiod (årsutskänkning) eller utskänkning

som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod

(tillfällig utskänkning) (3 kap. 6 § Rff). Är årsutskänkningen begränsad

till en årligen återkommande tidsperiod, t. ex. sommarmånaderna, kallas den

säsongutskänkning. Skall utskänkningen bedrivas endast under en säsong,

hänföres den till tillfällig utskänkning. Det är icke möjligt att grunda en

säsongmässigt återkommande utskänkningsrörelse på en följd av successivt

upprepade tillstånd till tillfällig utskänkning.

Tillståndstiden för årsutskänkning är fyra år (oktrojperiod). Nu löpande

period avser tiden den 1 oktober 1953—den 30 september 1957. Normalt skall

årsutskänkningstillstånd inom samtliga kommuner sökas och dessa ansökningar

prövas vid en och samma tidpunkt vart fjärde år. Föreligger särskilda

skäl — exempelvis förhållande, som icke skäligen bort kunna beaktas

före det år, under vilket oktrojperioden började — må tillstånd meddelas

för återstående del av oktrojperiod. (3 kap. 7 § 1 mom.)

Ansökan om tillstånd till årsutskänkning skall av systembolag göras

hos länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen är avsedd att

taga sin början. Initiativrätt tillkommer i regel endast systembolag, men

söker ej bolaget inom föreskriven tid, kan fullmäktige i kommunen ansöka

om tillstånd senast den 31 mars närmast före oktroj periodens början. Föreskrifterna

om ansökningstid gäller icke det fall, då ansökan göres på grund

av särskilda skäl för återstående del av perioden. (3 kap. 7 § 2 mom.) I övrigt

är bestämmelserna om ansökningstider ovillkorliga.

Har systembolag gjort ansökan om tillstånd till utskänkning — normalfallet

— skall länsstyrelsen inhämta yttranden av fullmäktige i kommunen.

Fullmäktige skall i ärendet höra kommunens nykterhetsnämnd ävensom i

stad magistraten och på landet kommunalnämnden. (3 kap. 9 § 1 mom.)

Över meddelat utskänkningstillstånd utfärdar länsstyrelsen särskilt skriftligt

tillståndsbevis, innehållande de villkor och inskränkningar beträffande

tillståndets utövande, som länsstyrelsen finner anledning föreskriva (3 kap.

10 § 3 inom.).

21 lliliang till riksdagens protokoll 105/f. 1 samt. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Överlåtelse av utskänkningsrätt sker genom skriftligt avtal, s. k. överlåtelsekontrakt,

som tecknas mellan vederbörande systembolag och den enskilde

restauratören respektive det statliga restaurangbolaget. Huvudinnehållet

i kontrakten bestämmes av kontrollstyrelsen, som härigenom bl. a.

utövar sin befogenhet att fastställa utskänkningsrestriktioner. Sedan överlåtelsekontrakt

tecknats, skall överlåtelsen underställas länsstyrelsen för

fastställelse. Det åligger länsstyrelsen att pröva skälen och villkoren för

överlåtelsen liksom ock — utom beträffande det statliga restaurangbolaget

— lämpligheten och behörigheten hos den, på vilken tillståndet överlåtits.

Om ett systembolag avslår en framställning från restauratör om överlåtelse

eller fastställer villkor, som anses olämpliga, kan beslutet överklagas hos

länsstyrelsen och i sista hand hos Kungl. Maj :t. (3 kap. 15 § första och tredje

styckena, 16 § 1 mom. samt 17 §.)

Tillstånd till utskänkning, som omfattar spritdrycker och som skall utövas

på s. k. folkrestauranger, får ej överlåtas till enskild person utan endast

till det statliga restaurangbolaget, Sveriges centrala restaurangaktiebolag

ORiks-Sara»), Bolaget driver restaurangrörelse genom sina fem dotterbolag,

Stockholmsdistriktets allmänna restaurangaktiebolag, Stockholm,

(SARA), östra Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, Linköping, (ÖSARA),

Skånes allmänna restaurangaktiebolag, Malmö, (SKAR), Västsveriges allmänna

restaurangaktiebolag, Göteborg, (VARA), och Bergslagens allmänna

restaurangaktiebolag, Örebro, (BARA). Huruvida en restaurang eller restaurangavdelning

är att anse som folkrestaurang avgöres — i första hand av

systembolaget — med hänsyn till restaurangens allmänna beskaffenhet, varupris

och kundkrets. Genom att alla rättigheter till utskänkning inom folkrestaurangerna

är förbehållna de allmänna restaurangbolagen är det enskilda

vinstintresset utmönstrat i fråga om sådan utskänkning. Även restauranger

av högre klass kan emellertid drivas av restaurangbolagen.

Ej heller eljest må utskänkningstillstånd överlåtas på annan än det statliga

bolaget, där det till främjande av nykterhet eller ordning finnes påkallat,

att utskänkningstillståndet innehaves av detta bolag (3 kap. 15 §

andra stycket).

De allmänna restaurangbolagens monopolställning i fråga om utskänkning

av spritdrycker å folkrestaurangerna har föranlett en framställning till nykterhetskommittén

från den enskilda restaurangnäringen. I en skrivelse av

den 21 september 1950 yrkar sålunda Sveriges hotell- och restaurantförbund

sådan ändring i lagstiftningen, att tillstånd till utskänkning av spritdrycker

på restaurang eller avdelning av restaurang, som är att beteckna som folkrestaurang,

må kunna överlåtas även åt enskild restauratör. I och med att

de allmänna restaurangbolagen beretts möjligheter — och även begagnat

sig därav — att konkurrera med den enskilda näringen i fråga om restaurangrörelse

av högre klass, synes det förbundet vara rättvist och logiskt att

även den enskilda restaurangrörelsen får konkurrera med de allmänna bolagen

i fråga om folkrestaurangrörelsen. Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

som i en skrivelse av den 10 februari 1951 yttrat sig till kommittén

s. 323 Kontrollera mot PDF

323

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

över förbundets framställning, tillbakavisar denna och anser att den kritiserade

»bestämmelsen tillkommit såsom ett uttryck för vad de behöriga

samhällsorganen funnit av erfarenheten utpekat såsom den för förverkligandet

av rusdrycksförsäljningsförordningens allmänna syfte mest ändamålsenliga

ordningen i förevarande hänseende».

Då förbundet och bolaget i sina yttranden över nykterhetskommitténs

förslag anknyter till de i dessa skrivelser anförda skälen, redovisas dessa

tillsammans med yttrandena.

Nykterhetskommittén.

Länsstyrelsen skall enligt kommitténs förslag liksom hittills vara tillståndsgivande

myndighet. Härifrån förordar dock kommittén två undantag.

Kungl. Maj :t skall vara tillståndsmyndighet såvitt angår trafikutskänkning

och liksom hittills i fråga om turistutskänkning. Tillstånd till trafikutskänkning

meddelas för närvarande av länsstyrelsen i vederbörande trafikmedels

hemort. En rättighet till trafikutskänkning utövas emellertid ej sällan inom

ett område, som sträcker sig genom ett flertal län, ofta hela riket. För sådana

fall har kommittén ansett det riktigast att tillståndsgivningen ligger

hos en central myndighet. Då det å andra sidan finns ett icke obetydligt antal

trafikutskänkningsrättigheter, som utövas endast eller huvudsakligen

inom ett visst län, har kommittén föreslagit möjlighet för Kungl. Maj :t att

delegera sin beslutanderätt på länsstyrelse, där så finnes lämpligt.

Systembolagens nuvarande funktioner i fråga om utskänkningen bör enligt

kommittén i viss mån övertagas av de förstärkta länsnykterhetsnämnderna

(i Stockholm överståthållarämbetet). Genom en fastare anknytning

av tillståndsärendena till länsnykterhetsvårdsorganen torde man nämligen

vinna i stort sett samma fördelar, som systembolagens nuvarande befattning

medför. Om länsnykterhetsnämnderna sammansättes och utrustas enligt

de riktlinjer kommittén föreslagit, torde det kunna uppdragas åt dessa

nämnder att verkställa en betydande del av det utredningsarbete beträffande

tillstånden, som systembolagen nu utför. Kommittén förutsätter att den

erfarenhet, som för närvarande finns inom systembolagen rörande sådant

utredningsarbete, kommer att överföras till länsnykterhetsnämnderna. Vid

sin prövning av tillståndsärendena skulle länsstyrelsen ha tillgång till såväl

länsnykterhetsnämndens yttrande i varje ärende som nämndens samlade

förslag för den kommande oktrojperioden.

Nykterhetskommittén finner det inte ändamålsenligt att det föreslagna

riksbolaget, som skall överta systembolagens uppgifter beträffande utminuteringen,

skall bära utskänkningsrättigheterna och överlåta dessa till restauratörerna.

Under förutsättning att länsnykterhetsnämnderna omorganiseras

så att de får möjlighet att utföra systembolagens nuvarande utredningsarbete

beträffande utskänkningsärendena, föreslår kommittén alt den blivande

rättighetsutövaren skall själv äga söka och erhålla utskänkningstillstånd.

Nykterhetskommittén avser icke att göra någon ändring i nuvarande

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

system med fasta oktrojperioder. Tillståndstiden för alla årsutskänkningsrättigheter

bör såsom nu utgöra fyra år. Beträffande trafikutskänkningen

föreslås viss ändring. Tillstånd till sådan utskänkning meddelas nu tills

vidare för viss tid, högst ett år. Enligt kommitténs mening torde det i regel

vara opraktiskt och onödigt omständligt att tillstånd till sådan utskänkning

skall behöva omprövas varje år. Om tillstånd kunde meddelas per

oktrojperiod eller del därav, skulle dessutom den fördelen vinnas, att alla

löpande utskänkningstillstånd kunde omprövas samtidigt. Kommittén har

därför låtit trafikutskänkningen omfattas av den ordinarie indelningen i

årsutskänkning och tillfällig utskänkning.

Den nuvarande möjligheten att meddela tillstånd till årsutskänkning för

återstående del av oktrojperiod om särskilda skäl föreligger, föreslår kommittén

utsträckt till att avse även andra delar av perioden än återstående

del. Tillstånd bör kunna meddelas att gälla såväl från periodens början

ehuru för kortare tid än fyra år, d. v. s. för begynnelsedel av perioden, som

för tid som ligger helt inom perioden utan att tangera vare sig dess början

eller slut.

Beträffande ansöknings- och tillståndsförfarandet i fråga om de oktrojbundna

rättigheterna framhåller kommittén.

Skriftlig ansökan ställes till länsstyrelsen i det län, där utskänkningen

skall äga rum, och ingives till länsnykterhetsnämnden före den 1 februari

det år, varunder oktrojperioden börjar. Denna tidsbestämmelse gäller alla

ansökningar som avser hel oktrojperiod eller begynnelsedel av sådan period,

d. v. s. det stora flertalet ansökningar. Härunder faller även säsongrättigheterna,

vilka i regel torde börja utövas först längre fram under första

oktroj året. Det ligger i sökandens intresse att tillståndsärendena avgöres i

god tid före den 1 oktober. Det synes därför erforderligt föreskriva att ansökningarna

skall vara länsnykterhetsnämnden tillhanda en tämligen lång

tid före oktroj periodens början. Vidare bör ärendena helst avgöras innan

semesterperioden börjar i länsstyrelsen. Med hänsyn härtill har man ansett

det lämpligt att låta ansökningstiden utgå med januari månad det år perioden

börjar.

Ett visst behov av uppmjukning av de nuvarande ovillkorliga ansökningstiderna

torde enligt kommittén uppstå, då de enskilda restauratörerna själva

skall söka tillstånd. För att åstadkomma en större smidighet hos lagstiftningen

i förevarande avseende föreslår kommittén befogenhet för länsstyrelsen

att pa grund av särskilda skäl till prövning upptaga en ansökan, som

inkommit efter ansökningstidens utgång.

Över ansökningen infordrar länsnykterhetsnämnden yttranden från polismyndigheten

och fullmäktige, som hör den kommunala nykterhetsnämnden.

Gällande bestämmelser om hörande av magistrat och kommunalnämnd

föreslås utgå.

Då alla yttranden inkommit till länsnykterhetsnämnden, skall denna bedöma

och väga de olika ansökningarna mot varandra samt avgiva eget utlåtande

över varje ansökan. Dessa utlåtanden skall icke insändas till länsstyrelsen

var för sig utan sammanföras till ett gemensamt förslag rörande års
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

utskänkning av rusdrycker inom länet under perioden. Förslaget jämte tillhörande

handlingar bör insändas till länsstyrelsen senast den 15 maj. Kommittén

är av den uppfattningen, att denna anordning kommer att främja

en planmässig fördelning av utskänkningsrättigheterna i länet. Länsstyrelsen

prövar länsnykterhetsnämndens förslag med alla däri redovisade ansökningar

i ett sammanhang och meddelar tillstånd direkt till varje sökande.

Länsstyrelsens beslut länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda

förordnas, och kan överklagas hos Kungl. Maj :t.

I fråga om den kommunala initiativrätten till anordnande av utskänkning

framhåller kommittén, att den i framtiden torde bli överflödig, när varje

restauratör själv äger söka tillstånd hos länsstyrelsen.

Vad kommittén föreslagit angående årsutskänkning skall i tillämpliga

delar gälla även tillfällig utskänkning.

Genom det föreslagna ansöknings- och tillståndsförfarandet läggs en betydande

del av utredningen på länsnykterhetsnämnderna. Dessa blir insamlande,

utredande och förslagsställande organ.

Då överlåtelsekontrakten skall upphöra enligt kommitténs förslag, bör i

försäljningsförordningen intagas bestämmelser som bevarar möjligheten

till en viss kontroll över utskänkningen. Restauratör torde sålunda åläggas

hålla sådan bokföring över sin rörelse att erforderlig kontroll av utskänkningen

möj liggöres. Närmare föreskrifter härom utfärdas lämpligen av kontrollstyrelsen,

som enligt förslaget i vissa andra sammanhang, vinstkvantiteter

och utskänkningsrestriktioner, har befattning med utskänkningsfrågor.

Restauratör bör även på begäran hålla sina handelsböcker med tillhörande

verifikationer tillgängliga för kontrollstyrelsen och för länsstyrelsen, som

ju är tillstånds- och övervakningsmyndighet. Dessa myndigheter bör ha rätt

att förordna särskild person att utöva denna kontroll.

I fråga om folkrestaurangerna anför kommittén, att de skäl som föranledde

1937 års beslut om restaurangbolagens monopol på folkrestaurangrörelse

ännu synes vara giltiga. För folkrestaurangernas ur nykterhetssynpunkt

delvis ömtåliga klientel synes det i varje fall tills vidare vara önskvärt

med den ökade garanti för ordningsbestämmelsernas efterlevnad, som

Jigger i att utskänkningen handhaves av ett allmänt organ. Skälen för den

nuvarande ordningen synes bli starkare, om — som kommittén föreslår —

maximeringen av utskänkningskvantiteterna avskaffas för alla spritdrycker

utom brännvin. Framställningen från Sveriges hotell- och restaurantförbund

anser sig kommittén sålunda icke böra biträda. Folkrestaurangerna

bör enligt kommitténs mening alltjämt drivas enbart av desintresserade

restaurangbolag.

Reservationer.

Fyra ledamöter av kommittén biträder ej förslaget om länsnykterhetsnämndernas

befattning med tillståndsgivningen utan föreslår att beredningen

av utskänkningsärendena skall som hittills handhavas av systembolag.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Herrar Englund och Waldemar Svensson samt fru Larsson, som förordar

kommitténs organisationsalternativ II med 24 länssystembolag, framhåller

bl. a., att tillståndsgivningen kräver företrädesvis ekonomisk insikt och ekonomiskt

handlag. Den är en uppgift långt mer befryndad med systembolagets

försäljningsuppgift än med den individuella nykterhetsvården. Det

ter sig därför ändamalsenligare att kombinera utminutering av rusdrycker

och tillståndsgivning än individuell nykterhetsvård och tillståndsgivning.

Även herr Etterström anser, att systembolagen alltjämt skall vara bärare

av utskänkningsrättigheterna.

Tre ledamöter av kommittén, herrar Hagberg, Onsjö och Sefve, föreslår att

även enskilda restauratörer skall få rätt att driva folkrestauranger. De framhåller,

att bärande skäl att även i fortsättningen upprätthålla monopolet

för de allmänna restaurangbolagen att ensamma driva dessa restauranger

icke föreligger. Fastmer borde ur samhällets synpunkt vara angeläget att

under ledning av det allmänna möjligheter skapas till tävlan på likaberättigad

grund mellan å ena sidan offentlig och å andra sidan enskild företagsamhet

på ifrågavarande område.

Yttranden.

Kommitténs förslag om länsnykter hets nämndernas medverkan

vid tillståndsgivningen t i 11 s t y r k e s eller lämnas utan erinran

av överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsnykterhetsnämnderna

i Södermanlands, Västerbottens och Norrbottens län,

stadsfullmäktige i fyra städer, föreningen Sveriges landsfiskaler, IOGT, Nykterhetsorganisationen

Verdandi och Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Lånsngkt erhets nämnden i T Österbottens län är den enda myndighet som

understryker och närmare utvecklar fördelarna med förslaget. Den framhåller

att länsnykterhetsnämnderna, som mer än andra länsorgan är initierade

i fråga om nykterhetstillståndet, borde genom utredningsarbetet med

utskänkningsärendena få större möjligheter än hittills att utöva en restriktiv

inverkan på tillståndsgivningen.

Statens organisationsnämnd och några länsstyrelser, som torde kunna anses

biträda förslaget i princip, föreslår en förenklad tillståndsgivning i vissa

mindre viktiga ärenden.

Statens organisationsnämnd yttrar i fråga om tillstånd till tillfällig utskänkning

vid bestämt tillfälle.

Ifi ågavarande ansökningar inkomma i många fall i nära anslutning till

utskänkningstillfället. Till följd härav torde ett inkopplande av länsnykterhetsnämnden

i beredningsförfarandet ej sällan komma att medföra, att

ärendet icke hinner slutbehandlas före det avsedda tillfället. Bl. a. med hänsyn

hartdi synes länsnykterhetsnämnderna icke böra inkopplas i berednings
förfarandet.

-----Det förtjänar övervägas, huruvida det ej kan anförtros

åt lansstyrelsen att efter hörande av vederbörande nykterhetsnämnd besluta

i dessa ärenden.

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Liknande synpunkter anföres i fråga om ärenden angående utsträckt utskänkningstid

vid visst tillfälle.

Enligt kommitténs förslag skall ansökan om utsträckt tid för särskilt tillfälle

in«ivas till länsnykterhetsnämnden, som har att inhämta yttrande från

polismvndigheten i orten och därefter med eget utlåtande insända handlingarna

till länsstyrelsen. Med hänsyn till dessa ärendens art och frekvens förefaller

det föreslagna beredningsförfarandet uppenbart överorganiserat. Inkopplandet

av länsnvkterhetsnämnden som obligatorisk remissinstans i dessa

ärenden skulle, vare sig tillståndsgivningen kommer att ligga kvar hos

länsstyrelsen eller överflyttas till lokal myndighet, göra handläggningen alldeles

för tungrodd. Det hör ej till sällsyntheterna att ansökningar om utsträckt

tid inkomma samma dag som — eller blott någon dag innan —

den med ansökningen avsedda tillställningen skall äga rum. I dylika fall

förekommer att länsstyrelsen inhämtar yttrande från lokala myndigheter

(magistrat, kommunalnämnd, ev. nykterhetsnämnd) per telefon, om formli«

remiss ej medhinnes. En önskvärd snabb och smidig handläggning av

dessa ärenden skulle förhindras, om det av kommittén föreslagna beredningssystemet

genomföres, och åtskilliga svårigheter skulle härav vallas.

Det må tillika erinras därom att länsnykterhetsnämndens expedition ej alltid

är förlagd till residensstaden. Nämnden finner det överflödigt och opraktiskt

att i dessa ärenden regelmässigt höra länsnykterhetsnämnden. Ansökan

om utsträckt tid bör liksom nu ingivas till den tillståndsbeviljande myndigheten

och det synes vara tillfyllest om denna, där så befinnes lämpligt

och det kan medhinnas, i ärendet inhämtar yttrande från lokal nykterhetsnämnd

och/eller polismyndighet.

Liknande förslag framföres av länsstyrelsen i Jönköpings län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner förslaget alltför omständligt

och tidskrävande för de vanligen brådskande ärendena rörande tillstånd

till tillfällig utskänkning.

Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter att länsnykterhetsnämnden befrias

från bagatellartade ärenden såsom angående tillfällig utskänkning och

utsträckt tid.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, som avstyrker förslaget om länsnykterhetsnämndernas

medverkan, uttalar sig för att alla ärenden angående tillfällig

utskänkning förenklas. Det borde vara tillräckligt om länsstyrelsen

finge besluta efter hörande av den kommunala nykterhetsnämnden och eventuellt

länsnämnden.

Kommitténs förslag i förevarande hänseende avstyr k es av socialstyrelsen,

länsstyrelserna i Södermanlands, Kopparbergs och Västernorrlands

län, tio länsnykterhetsnämnder, stadsfullmäktige i Karlskrona, Svenska nykterhetsvårdsförbundct,

Systembolagens förtroendenämnd, Systembolagens

kontrollföreståndareförening, Sveriges Hotell- och Restaurantförbund och

Tjänstemännens centralorganisation. Dessa instanser — av vilka flertalet förordat

organisationsal terna tive t It beträffande utminuteringen — ansluter sig

till kommittéreservanternas uppfattning att de lokala systembolagen

skall bibehållas vid sin nuvarande befattning med utskänkningsärendena.

Socialstyrelsen yttrar bl. a. följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Utvägen att denna tillståndsprövning skulle anförtros åt det av kommittémajoriteten

föreslagna riksutminuteringsbolaget avvisas av majoriteten

själv. Valet står därför mellan länsnykterhetsnämnderna och systembolagen.

De av kommittéminoriteten anförda skälen mot att länsnykterhetsnamnderna

åläggas denna uppgift äro mycket vägande. Till dessa kan fogas

ännu ett enligt socialstyrelsens mening mycket viktigt skäl mot att förlagga

en sådan administrativ-ekonomisk uppgift som tillståndsgivningen

till länsnykterhetsnämnderna. Detta skäl tar sikte på länsnykterhetsnämndernas

betydelsefulla uppgifter inom den upprustning av nvkterhetsvården,

vilken framstår såsom nödvändig.

Under de nu nära femton år, varunder länsnykterhetsnämnderna ha varit

i verksamhet, har det blivit alltmer klart, att det är av synnerligen stor betydelse

för den individuella nykterhetsvården ute i kommunerna, att dessa

länsorgan äro väl skickade att fullgöra sina uppgifter dels att ge de kommunala

nykterhetsnämnderna av dem begärd hjälp och bistånd vid handläggningen

av individuella fall, dels där så erfordras att ombesörja initiativ till

åtgärder av kommunala nykterhetsnämnder med avseende å alkoholmissbrukare,

som eljest icke skulle bli föremål för ingripande, samt dels att utöva

en fortgående allmän kontroll över de kommunala nykterhetsnämndernas

verksamhet. Erfarenheterna under dessa år ha också givit vid handen,

att dessa uppgifter äro mycket krävande. Om kravet på insatser från nykterhetsvårdsorganens

sida kommer att skärpas — vilket förutsättes av nvkterhetskommittén

och väl torde vara ofrånkomligt, oavsett om motbokssystemet

avvecklas eller icke -— framstår det såsom än mer angeläget, att länsnykterhetsnämnderna

fullt motsvara dessa skärpta anspråk på deras prestationsförmåga.

I betraktande härav skulle det av allt att döma vara olyckligt

för nykterhetsvården, om länsnykterhetsnämnderna fingo sig ålagda

nya och i viss mån främmande arbetsuppgifter, som icke kunde undgå att i

storre eller mindre grad distrahera dem från deras huvuduppgift.

Samma synpunkter anföres av Systembolagens förtroendenämnd.

Bland övriga avstyrkande myndigheter betonar åtskilliga, att länsnykterhetsnämnderna

bör ha endast rent nykterhetsvårdande uppgifter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att det inte med fog torde

kunna påstås att systembolagen ej på ett tillfredsställande sätt skött sina

hithörande uppgifter.

Länsnykterhetsnämnderna i Gotlands och Hallands län anser att länsnykterhetsnämndernas

befattning som förslagsställare i fråga om försäljningstillstånd

lätt kan få ogynnsamma återverkningar på allmänhetens inställning

till nämndernas verksamhet i övrigt. Däremot föreslår dessa instanser

liksom åtskilliga andra länsnykterhetsnämnder att länsnykterhetsnämnden

skall yttra sig i utskänkningsärenden eller att den skall beredas tillfälle

därtill.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län ifrågasätter om ej någon representant

för vederbörande länsnykterhetsnämnd obligatoriskt borde ingå i

systembolagets styrelse. Därmed skulle de nykterhetsvårdande synpunkterna

kunna tillgodoses Aid bedömningen av försäljningsfrågorna.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund föreslår skyldighet för länsnykterhetsnämnderna,

i den mån de kommer att få befattning med utskänkningsfragor,

att \id sadan fragas behandling inom nämnden tillkalla en repre
-

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

329

sentant för hotell- och restaurangnäringen såsom adjungerad ledamot. För

den händelse systembolagen skall behålla sina nuvarande uppgifter i fråga

om utskänkningen föreslår förbundet rätt för innehavare av utskänkningstillstånd,

för vilken systembolag ej sökt förnyad rättighet, att själv göra

ansökan därom hos länsstyrelsen.

Systembolagens förtroendenämnd framhåller att den nuvarande ordningen,

att länsstyrelse skall fastställa av systembolag meddelad överlåtelse av

utskänkningstiilstånd, i tillämpningen visat sig ha mindre betydelse. Den

huvudsakliga prövningen utövas av systembolaget och länsstyrelsens fastställelse

är regelmässigt endast en formell åtgärd.

Kommittéförslaget om länsnykterhetsnämnderna a v styrkes även av

länsstyrelserna i Kronobergs, Älvsborgs och Gävleborgs län, länsnykterhetsnämnderna

i Göteborgs och Bohus samt Örebro län, stadsfullmäktige och

nykterhetsnämnderna i Göteborg och Malmö samt stadsfullmäktige i Hälsingborg

och Jönköping, som anser att länsstyrelsen själv i samverkan

med de lokala organen bör förbereda och avgöra utskänkningsärendena,

d. v. s. en ordning som i stort sett överensstämmer med nuvarande tillståndsgivning

för försäljning av pilsnerdricka.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför.

Att på sätt kommittén föreslår koppla in länsnykterhetsnämnderna kan

ur vissa synpunkter vara riktigt. Nämnderna erhålla därigenom ett direkt

ansvar för utskänkningens bedrivande, vilket ger en god bakgrund till deras

övervakande verksamhet i övrigt. En fördelning av ansvaret för ett

ärendes handläggning mellan två fristående myndigheter på sådant sätt,

att den ena självständigt svarar för utredningen i ärendet och den andra

för beslutet på grund av den förebragta utredningen, måste dock ur administrativ

synpunkt anses såsom mindre välbetänkt. Från länsstyrelsens synpunkt

är en sådan anordning att föredraga att länsstyrelsen svarar för såväl

utredning som beslut men att länsstyrelsen har skyldighet att före ärendets

avgörande höra länsnykterhetsnämnden, som med ledning av den föreliggande

utredningen och egna informationer avgiver ett över samtliga föreliggande

ärenden samfällt yttrande.

Såsom förut nämnts har även åtskilliga länsnykterhetsnämnder förordat

att länsnykterhetsnämnden blir obligatorisk remissinstans.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anknyter till de av socialstyrelsen anförda

synpunkterna och yttrar.

Beredningen av tillståndsärenden är en uppgift som ligger vid sidan om

det individuellt inriktade vårdarbete, vilket bör vara länsnykterhetsnämndens

huvuduppgift. Infordrandet av yttranden från polismyndigheterna i

tillståndsärenden medför att länsnykterhetsnämnden får en viss direktivrätt

gentemot polismyndigheterna. En dylik befogenhet hör endast tillkomma

länsstyrelsen såsom länets högsta polismyndighet. Eftersom länsstyrelsen

skall fatta beslut i tillståndsärendena finnes det icke någon anledning att

komplicera handläggningen genom att utredningen verkställes av en annan

myndighet. Det kan för övrigt inträffa att utredningen måste kompletteras

sedan handlingarna överlämnats till länsstyrelsen. Det är minst av allt

önskvärt att förvandla länsnykterhetsnämnderna till små ämbetsverk.

s. 330 Kontrollera mot PDF

330 Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Göteborg yttrar om kommittéförslaget.

Detta står icke i god överensstämmelse med kommitténs mening om ett

särskiljande av nykterhetsvården och själva försäljningsförfarandet. Om

man däremot överför den ledigblivna kvalificerade personalen från systembolagen

till länsstyrelserna, i stället för till länsnykterhetsnämnderna, och

låter de sistnämnda bliva remissinstans, med möjlighet att vid behov höra

de kommunala nykterhetsnämnderna, då skulle man få eu organisationsform,

som dels bibehåller nykterhetsvården som den dominerande arbetsuppgiften

för länsnykterhetsnämnderna och gör det naturligt och riktigt

att länsnykterhetsnämndernas chefstjänstemän äro nykterhetsvårdare, dels

på ett smidigt sätt ansluter ansökningsförfarandet för spritutskänkningsrättigheterna

till vad som nu är gällande för pilsnerhandeln.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö anför.

Lämpligare vore att beredningen av tillståndsärendena överflyttades på

länsstyrelserna — beträffande Stockholm förutsätter kommittén, att dessa

ärenden skulle handläggas av Ö. ä. Länsstyrelserna torde, såvitt nämnden

kan avgöra, ha större möjlighet att frigöra tillräcklig och kvalificerad arbetskraft

för dessa uppgifter, vilka kräver arbetsinsatser särskilt vid tiden

för oktroj periodernas utgång än länsnämnderna med sina mindre personalresurser.

Kontrollstyrelsen, som avstyrker kommittéförslaget, föreslår i stället att

rik sbolaget skall bli bärare av utskänkningsrättigheterna. Kontrollstyrelsen

anför bl. a.

Det nu tillämpade systemet innebär enligt kontrollstyrelsens mening åtskilliga

beaktansvärda fördelar. I sin egenskap av bärare av utskänkningstillstånden

ha systembolagen ett direkt ansvar för att utskänkningen hedrives

på ett ur nykterhetssynpunkt tillfredsställande sätt. I överlåtelsekontrakten

intagas alla de detalj föreskrifter, som skola gälla för utskänkningen.

Åsidosättande av dessa föreskrifter innebär ett kontraktsbrott, för vilket

särskilda påföljder finnas stipulerade i kontrakten.

Såvitt kontrollstyrelsen kan finna, skulle vid en tillämpning av nykterhetskommitténs

förslag den direkta kontrollen över utskänkningen, som för

närvarande med stöd av överlåtelsekontrakten utövas av systembolagen, ersättas

med en kontroll genom två särskilda organ, nämligen länsnykterhetsnämnden

och länsstyrelsen, av vilka det förra organet skulle sakna befogenhet

att självt vidtaga åtgärder gentemot restauratören, medan det senare

organet icke äger reell sakkunskap på området och saknar kontakt med

vederbörande företag. Man frågar sig emellertid, om det icke är mera praktiskt

och ändamålsenligt att låta det nuvarande oklrojsystemet fortbestå

med allenast den ändringen, att utskänkningstillstånden lämnas till det föreslagna

riksbolaget, som otvivelaktigt kommer att genom sina distriktskontor

ha erforderlig kontakt med de lokala förhållandena i olika orter. Genom

en dylik anordning skulle det bliva möjligt att även i fortsättningen utnyttja

de fördelar i fråga om kontrollen över utskänkningen, som överlåtelsekontrakten

erbjuda. Samtidigt skulle man undvika de formaliteter med förnyade

ansöknings- och remissförfaranden, som eljest skulle bli erforderliga

vid ombyte av innehavare av utskänkningstillstånd, exempelvis vid

misskötsel, vid dödsfall eller konkurs eller vid försäljning av en rörelse.

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

I huvudsak samma ståndpunkt intager statskontoret, som anser att det

ligger närmast till hands att låta riksbolagets distriktsorganisation handha

utredningen i utskänkningsärenden. Länsnykterhetsnämnden i Stockholms

lön föreslår att detta sker länsvis i samarbete med vederbörande länsnykterhetsnämnd.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, som avstyrker kommittéförslaget

på liknande skäl som socialstyrelsen, anser att man bör överväga att

till riksbolagets försäljning inom länet knyta en av lokala organ utsedd styrelse

för att handha den förberedande handläggningen av utskänkningsärendena.

Förbundet avråder från att man till riksbolagets styrelse överför

eller på annat sätt centraliserar den förberedande verksamhet, som skall

föregå länsstyrelsens tillståndsgivning. För det svenska nykterhetstillståndet

har det nämligen varit av stort värde, att folkviljan på de olika orterna

får påverka tillståndsgivningen.

Nationaltemplarorden ansluter sig till detta yttrande.

Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår att länsnykterhetsnämnden och

dess kansli ombildas till en konsulentinstitution av liknande art som socialvårdskonsulenterna

och att denna institution skall bl. a. biträda länsstyrelsen

vid tillämpningen av nykterhetslagstiftningen.

Nykterhetskommitténs förslag, att nuvarande system med utskänkningstillståndens

bundenhet till fyraåriga oktroj perioder skall bibehållas,

tillstvrkes eller lämnas utan erinran av fyra länsnykterhetsnämnder.

Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län framhåller önskvärdheten av

att, i tveksamma fall och där tidigare missförhållanden beträffande rättigheternas

utövande kunnat påvisas, möjlighet beredes länsstyrelsen att i restriktivt

syfte meddela tillstånd även för kortare period än den ordinarie.

I dessa fall skulle sådana särskilda skäl anses föreligga, som berättigar

länsstyrelsen att ge tillstånd för del av oktrojperiod.

Kontrollstyrelsen avstyrker förslaget på denna punkt och föreslår

att ansökan om utskänkningstillstånd skall kunna göras när som helst och

1 bistånd meddelas för viss tid, förslagsvis högst fyra år. Kontrollstyrelsen

yttrar bl. a. följande.

Kontrollstyrelsen är av den uppfattningen, att en ändring i det nuvarande

systemet med 4-åriga oktroj perioder är i hög grad påkallad. Den fördel man

velat vinna genom detta system, d. v. s. att få alla tillstånden prövade »samtidigt

och i ett sammanhang» och därigenom »främja en planmässig fördelning

av utskänkningsrättighetcrna», befinnes vid närmare undersökning

vara rent illusorisk. 1 själva verket äro förhållandena på utskänkningens

område i hög grad stabila. Nya oktroj er meddelas visserligen vart fjärde

år men förteckningen över restaurangföretagen är nästan identiskt densamma

från period till period.

Om fördelarna av det nu gällande och av nykterhetskommittén bibehållna

systemet för samtidig omprövning av utskänkningstillstånden följaktligen

äro obetydliga, så äro olägenheterna därav desto större. Den samtidiga

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

prövningen av alla utskänkningstillstånd medför ett omfattande ansöknings-,

utrednings-, remiss- och prövningsförfarande, som sträcker sig över en tid

av närmare ett helt år och är i hög grad betungande för systembolagen, de

kommunala myndigheterna och länsstyrelserna. Bestämmelsen att »särskilda

skäl» erfordras för meddelande av tillstånd, som endast avser återstående

del av en oktrojperiod, innebär ett artificiellt och ur saklig synpunkt

föga motiverat hinder för startande av nya företag å annan tid än vid början

av en oktrojperiod. Då bestämmelsen i fråga dessutom tillämpas med

olika stränghet av skilda länsstyrelser, har densamma därjämte många

gånger verkat i hög grad orättvist.

Kontrollstyrelsen finner sig fördenskull böra föreslå, att systemet med

fasta oktroj perioder slopas. Ansökan om utskänkningstillstånd bör enligt

kontrollstyrelsens mening ske när som helst och tillstånd böra meddelas att

gälla för viss tid, förslagsvis högst fyra år, räknat från visst begynnelsedatum.

Med en dylik konstruktion vinnes den fördelen att förnyelsen av utskänkningstillstånden

kan ske successivt, allteftersom de utlöpa samt att ärenden

rörande nystartade företag kunna prövas ur rent saklig synpunkt och oberoende

av den tidpunkt vid vilka de tillkommit.

Svenska stadsförbundet anser sig böra påkalla en omprövning i förenklande

syfte och anför delvis samma synpunkter som kontrollstyrelsen.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund föreslår att utskänkningsrättigheterna

meddelas att gälla tills vidare med rätt för länsstyrelserna att återkalla

tillstånden, då missförhållanden uppstår. Det framhålles att det nuvarande

systemet medför otrygghet för den enskilde näringsutövaren, försvårar

långtidsplaneringen för företaget och minskar intresset för rationaliseringsåtgärder.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser liksom kontrollstyrelsen att särskilda

skäl ej bör krävas för att tillstånd till årsutskänkning skall kunna

meddelas för del av oktrojperiod. Länsstyrelsen kan inte finna något verkligt

behov av att i sådana fall så starkt begränsa möjligheterna att meddc-la

tillstånd.

Liknande synpunkter anlägger länsstyrelsen på de föreslagna ansökningstiderna.

Att här uppställa krav på särskilda skäl för prövning av en efter

tidsfristens utgång gjord ansökan innebär enligt länsstyrelsens mening en

onödig formalism, som därjämte kommer att bereda myndigheterna tolkningssvårigheter.

Den samtidiga prövningen motverkas inte, säger länsstyrelsen,

om tiden medger behandling av den för sent inkomna ansökningen

samtidigt med övriga ansökningar. I sådant fall bör det vara tillåtet

att i sak pröva en ansökan.

Sveriges Hotell- och Restaurantf örbund, som förordar att systembolagen

bibehåller sina nuvarande uppgifter beträffande utskänkningen, förutsätter

att kommunens fullmäktige även i fortsättningen skall ha möjlighet att ansöka

om tillstånd, då systembolaget ej sökt inom föreskriven tid.

Nykterhetskommitténs förslag att tillstånd till traf ikutskänkning

skall meddelas av Kungl. Maj :t kritiseras av kontrollstyrelsen, statens or
-

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

333

ganisationsnämnd samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, vilka anser

att länsstyrelsen som hittills skall vara tillståndsmyndighet.

Kontrollstyrelsen föreslår dessutom att riksbolaget skall bli bärare även

av trafikrättigheterna.

Statens organisationsnämnd yttrar.

Nämnden vill ifrågasätta, huruvida det kan anses tillräckligt motiverat att

å Kungl. Maj :t överföra här ifrågavarande tillståndsgivning. Några större

olägenheter av den nuvarande ordningen med länsstyrelsen som tillståndsbeviljande

myndighet ha näppeligen försports. Rent principiellt synes man

böra sträva efter att ej utan vägande skäl förlägga en tillståndsgivning till

högre myndighet än den, som har att företaga utredningen i tillståndsärendet.

I detta sammanhang förtjänar erinras om att kommittén för motsvarande

fall i ölförsäljningsförordningen bibehållit tillståndsgivningen hos

länsstyrelsen.

Från kommitténs förslag att ■ länsstyrelsen skall vara tillståndsmyndighet

utom såvitt angår trafik- och turistutskänkning föreslår några remissmyndigheter

undantag och förordar en decentraliserad tillståndsgivning

i vissa fall.

Sålunda föreslår statens organisationsnämnd och sex länsstyrelser att

ärenden angående utsträckt utskänkningstid vid enstaka tillfälle skall kunna

avgöras av magistrat, kommunalborgmästare eller polismyndighet.

Liknande yrkanden framställes i fråga om det s. k. dansförbudet samt förtärings-

och förvaringsförbuden. Närmare redogörelse härför lämnas i avsnitten

rörande nämnda frågor, till vilka torde få hänvisas.

Slutligen ifrågasätter länsstyrelsen i Stockholms län helt allmänt huruvida

icke tillståndsgivningen lämpligen borde kunna i avsevärd omfattning

anförtros åt de lokala (polis-)myndigheterna i stället för åt länsstyrelserna.

Nykterhetskommitténs förslag att rätten att driva folkrestaurange

r alltjämt skall vara förbehållen de allmänna restaurangbolagen t i 11- s t y r k e s eller lämnas utan erinran av tre länsnykterhetsnämnder, stadsfullmäktige

i fyra städer, IOGT, Nationaltemplarorden, Sveriges blåbandsförening

och Sveriges centrala restaurangaktiebolag. Stadsfullmäktige i

Borås påpekar dock, att anledning till anmärkning icke helt saknats beträffande

folkrestaurangernas sätt att handhava utskänkningen.

Kontrollstyrelsen, Sveriges Hotell- och Restaurantförbund, Sveriges hotell-

och restaurangpersonals förbund, Svenska arbetsgivareföreningen samt

Stockholms handelskammare förordar däremot, att även enskilda restauratörer

beredes möjlighet att driva folkrestauranger.

I den förut nämnda skriftväxlingen inför nykterhetskommittén mellan

Sveriges Hotell- och restaurantförbund och Sveriges centrala restaurangaktiebolag

framhöll förbundet bl. a. att omsorgen om utskänkningsbestämmclsernas

efterlevnad präglade i lika hög grad den enskilda restaurangverksamheten

som den bolagsdrivna.

Förbundet hävdade vidare att de allmänna restaurangbolagen icke lyckats

hålla matpriserna på restaurangerna nere samt anförde bl. a.

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Exempel finnes på att matpriserna å en av allmänt restaurantbolag driven

folkrestaurant å ort, där konkurrens från enskilt företag icke förefunnits,

i en del fall legat högre än de priser som tillämpats å förstaklassrestaurant

å ort, där konkurrens förelegat. I fråga om priserna vid folkrestauranterna

kan på grund av monopolet någon jämförelse ej erhållas med privata företag

med spritutskänkningsrörelse men anställes en jämförelse med priserna vid

kafébolagen, de enskilda kaféerna, mjölkbarerna, konsumrestauranterna och

liknande företag av typen folkrestauranter utan spriträttigheter, vilka på

ett föredömligt sätt drivas av andra än de allmänna restaurantbolagen, kan

utan större svårigheter konstateras att priserna vid de sistnämnda företagen

ofta äro lägre, kvalitén på maten fullt jämförlig och inredningen av lokalerna

in. in. i regel förnämligare än å restaurantbolagens folkrestauranter.

Förbundet ansåg sig böra understryka, att restaurangbolagens monopolställning

i fråga om folkrestaurangrörelsen skapat ett osunt konkurrensförhållande,

som innebär en hård, i längden alltför hård belastning för den enskilda

näringen. Folkrestaurangerna vore avsevärt mera lönande än restauranger

av högre klass, och det bättre ekonomiska resultatet på folkrestaurangerna

utnyttjades till att subventionera de allmänna restaurangbolagens

restauranger av högre klass, varigenom de i ekonomiskt hänseende mindre

välsituerade gästerna delvis finge bestrida kostnaderna för gästerna på

första- och andraklassrestaurangerna.

Slutligen framhölls att de allmänna restaurangbolagen icke lyckats genomföra

den avsedda standardförbättringen på folkrestaurangerna. Det vore

visserligen riktigt att en utveckling mot högre standard ägt rum, men denna

utveckling vore icke något för folkrestaurangerna eller de allmänna restaurangbolagen

säreget utan utmärkte hela hotell- och restaurangnäringen.

I sitt yttrande över nykterhetskommitténs betänkande vänder sig förbundet

bestämt mot kommitténs uppfattning att folkrestaurangerna bör drivas

enbart av de allmänna restaurangbolagen och understryker de synpunkter,

som kommittéledamöterna Hagberg, Onsjö och Sefve reservationsvis anfört

i frågan. Förbundet yttrar därutöver bl. a. följande.

För allmänheten är monopolet uppenbarligen cn olägenhet särskilt på sådana

orter, där det ur företagsekonomisk synpunkt är olämpligt att skilda

avdelningar inom ett och samma företag skola drivas av två olika rättighetsinnehavare.

Det måste betecknas som olämpligt att såsom på vissa orter sker

i ett och samma företag den bättre avdelningen drives av en enskild företagare

och folkrestauranten av de allmänna bolagen. Det finns också exempel

på många orter, där enskilt företag finnes, och där folkrestaurant behövs

men icke kan inrättas, enär en sådan icke lämpligen kan administreras

av de allmänna bolagen.

I sitt svar på restaurantförbundets framställning till kommittén framhöll

Sveriges centrala reslaurangaktiebolag, att nykterhetstillståndet på de enklare

restaurangerna av ålder ansetts erbjuda ett vanskligare problem än

ordningen på restaurangerna av högre klass. Även om förhållandena i förevarande

hänseende med stigande folkhyfsning undergått vissa förskjutningar,

förefanns alltjämt en viss presumtion för att med lika ansträngningar

från ledningens sida ordningen och lagefterlevnaden skulle erbjuda flera an
-

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

märkningsanledningar på den enklare restaurangen än på restaurangen av

högre klass. Bolaget åberopade en undersökning, som visade att antalet av

kontrolldelegationerna framställda anmärkningar i förhållande till antalet

kontrollbesök under åren 1948 och 1949 var nära dubbelt så stort på de privata

restaurangerna som på centralbolagsrestaurangerna. Bolaget förmenade

på grund härav att den desintresserade driften alltjämt hade företräde framför

den på enskild vinst inriktade, när det gällde att inom utskänkningen

vårda nykterhetsintresset och värna om lagtillämpningen.

Restaurantförbundets påstående att de allmänna restaurangbolagen icke

lyckats hålla matpriserna på restaurangerna nere, fann bolaget svårförståeligt

om det sammanställdes med det förhållandet att i det samarbete,

som bolaget på flera områden bedrev med den enskilda restaurangnäringen,

icke sällan framkommit kritik mot bolaget, för att detta genom sin restriktiva

prispolitik försämrade den enskilda näringens vinstmöjligheter. Beträffande

förbundets jämförelse med prissättningen på företag av typen folkrestaurang

utan spritutskänkning påpekade bolaget att dess dotterbolag i

Stockholm drev en rörelse av sådan typ och att i detta företag sedan länge

genomgående tillämpats samma priser som i Konsums, Normas och Icas

närmast motsvarande företag. På de enklare folkrestaurangerna med spritutskänkning

inom samma dotterbolag hade som regel något lägre priser tilllämpats.

Motsvarande gällde i huvudsak beträffande bolagets övriga dotterbolag.

Inom det skikt av restauranger, som i fråga om allmän standard låg

närmast över de enklare folkrestaurangerna, fanns vissa begränsade möjligheter

till direkta prisjämförelser. Härvidlag hade bolaget gjort vissa undersökningar,

som syntes visa att prisnivån på centralbolagsrestaurangerna

vore lägre än på de enskilda företagen.

Bolaget anmärkte vidare att beräkningen av vinsten på de utskänkta varorna

skedde efter helt andra grunder för folkrestaurangrörelsen än för

restauranger av högre klass. De lägre ersättningsgrunderna för de enklare

restaurangerna hade helt naturligt medfört, att den genomsnittliga direkta

utskänkningsvinsten låg långt lägre för restaurangbolagen än för den enskilda

restaurangrörelsen.

Beträffande den ofta återkommande uppfattningen om bolagets monopolsträvanden

hänvisade bolaget till den officiella statistikens siffror a antalet

utskänkningsrättigheter. Härav framgick att de enskilda restauratörernas

andel av samtliga utskänkningsrättigheter ökat mellan åren 1939 och 1948.

Bolaget erkände att mycket alltjämt återstod att göra i fråga om lyftningen

av folkrestaurangernas standard samt framhöll att det svåraste hindret

för förverkligandet av bolagets intentioner i detta avseende hade legat i

den hårda byggreglering, som gällt under centralbolagets hela verksamhetstid.

I sitt yttrande över nykterhetskommitténs betänkande hänvisar bolaget

till sin nu refererade svarsskrivelse och understryker ytterligare sin allvarliga

strävan att, så snart byggnadsregleringen icke längre i samma omfattning

som tidigare lägger hinder i vägen, höja standarden på sina rörelser,

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

varvid folkrestaurangerna, i vilkas förbättrande bolaget ser sin centrala uppgift,

skulle komma i första rummet.

Vidare erinras om att s. k. bakfickor och andra annex av folkrestaurangkaraktär

till restauranger av högre klass fortfarande förekommer och att

syftet med 1937 års lagstiftning, i vad gäller utmönstring av folkrestaurangavdelningar

i enskild ägo, sålunda endast i begränsad omfattning förverkligats.

Kontrollstyrelsen anser, att starka skäl talar för att de allmänna restaurangbolagens

ensamrätt att driva folkrestauranger upphör och att möjlighet

beredes att i varje fall försöksvis även på privata restauratörer överlåta

tillstånd till utskänkning å sådan restaurang. Styrelsen anför följande.

Enligt kontrollstyrelsens mening kunna de anmärkningar, som riktats

mot de allmänna restaurangbolagens sätt att sköta utskänkningen på folkrestaurangerna,

icke frånkännas ett visst berättigande. Såväl det centrala

restaurangbolaget som dess dotterbolag torde få anses ha såsom huvuduppgift

att i nykterhetens intresse genomföra en välbehövlig sanering av folkrestaurangerna

och höja deras standard. Denna uppgift bör fullgöras, även

om detta skulle oförmånligt påverka det ekonomiska resultatet av rörelsen.

Tyvärr synes denna bolagens väsentliga uppgift, åtminstone tidigare, i viss

utsträckning ha fått träda tillbaka för det kommersiella intresset. Fall ha

inträffat, då en folkrestaurang, som lämnat ett mindre gott ekonomiskt resultat,

nedlagts, ehuru behov av en dylik restaurang förelegat på platsen. Å

andra sidan ha betydande belopp nedlagts på ombyggnad och nyanläggning

av restauranger av högre klass. Vid klassificeringen av restaurangerna med

hänsyn till utskänkningspriserna, vilken verkställes av systembolagen efter

förslag av restaurangbolagen, ha de senare visat ett påfallande intresse för

att genom tillämpning av tredjeklasspriser på restauranger av bättre klass

öka dessas konkurrensförmåga gentemot de privata restaurangerna. Vid förhandlingar

med kontrollstyrelsen ha restaurangbolagen icke visat något intresse

för ett övertagande av ansvaret för folkrestaurangernas ordningsvakter.

Nämnas må även, att den extravinst, som uppkommer genom undermål

vid serveringen, vid de allmänna restaurangbolagen uppgår till icke mindre

än omkring 3 miljoner kronor per år, vilket belopp är ungefär dubbelt så

stort som koncernens nettovinst efter avskrivningar. Iakttagandet av utskänkningsbestämmelserna

har knappast varit bättre på bolagens restauranger

än på de privata restaurangerna, och den allmänna ordningen på

folkrestaurangerna har i vissa fall lämnat åtskilligt övrigt att önska. Över

huvud taget torde det kunna ifrågasättas om de förhoppningar infriats, som

knutits till de allmänna restaurangbolagen med hänsyn till deras särskilda

kvalifikationer för drivande av folkrestauranger.

Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund vill icke motsätta sig

principen att rätten att driva folkrestauranger skall förbehållas de allmänna

restaurangbolagen men anser, att på orter, där bolagen av en eller annan orsak

ej öppnat restauranger, möjligheter bör ges de privata näringsutövarna

att driva rörelse av denna typ. I

I skrivelse den 16 november 1953 bemöter Sveriges centrala restaurangaktiebolag

kontrollstyrelsens förut refererade kritik mot bolaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

337

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Beträffande anmärkningen att folkrestauranger, som lämnat mindre gott

ekonomiskt resultat, nedlagts ehuru behov av dylik restaurang förelegat på

platsen, anföres i huvudsak följande. Under sjuårsperioden 1939—1945, under

kontrollstyrelsens ledning av folkrestaurangerna, har åtta sådana restauranger

nedlagts men under följande sjuårsperiod 1946 1952, sedan de

allmänna restaurangbolagen övertagits av centralbolaget, har endast två

folkrestaurangavdelningar nedlagts, båda av blygsam omfattning och inom

företag som hade alldeles övervägande karaktär av hotellrörelse. I bada fallen

skedde frånträdandet i samförstånd med representanter för orten. Sedermera

har under hösten 1953, efter det att kontrollstyrelsen avgivit sitt

yttrande, ytterligare tre folkrestaurangavdelningar nedlagts, I samtliga fall

härrörde det otillfredsställande driftsresultatet från hotellavdelningen. Bolaget

anser sig under inga förhållanden ha skyldighet att driva folkrestauranger,

som i det långa loppet icke kan bära sig. Om rationaliseringar och

andra åtgärder prövats för att få driften bärig, men rörelsen likväl går med

förlust, torde orsaken vara att söka i för liten omsättning, vilket enligt centralbolaget

normalt är ett uttryck för att något mera allmänt behov av en

folkrestaurang icke föreligger på orten.

I avseende på omfattningen av vidtagna ny- och ombyggnadsarbeten m. m.

för folkrestaurangerna har bolaget gjort vissa undersökningar i anledning

av kontrollstyrelsens uttalande. Undersökningarna ger vid handen att kostnaderna

för ny-, om- och tillbyggnadsarbeten, reparation och underhåll av

lokaler samt nyanskaffning, komplettering och underhåll av inventarier under

tiden den 1 januari 1946—den 31 augusti 1953 beträffande s. k. A-företag

(d. v. s. restauranger tillhörande prisklasserna A 1 och A 2) uppgått till

12,44 miljoner kronor och beträffande s. k. B-företag (d. v. s. restauranger

tillhörande prisklasserna B 1, B 2 och B 3) till 26,69 miljoner kronor (folkrestaurangerna

tillhör prisklass B 3). Under samma tid har sagda kostnader

för hotellen belöpt sig till 3,04 miljoner kronor. På B-företagen skulle sålunda

mer än dubbelt så stort belopp nedlagts som på A-företagen.

Bolaget bestrider vidare, att restaurangbolagen visat ett påfallande intresse

för att genom tillämpning av tredjeldasspriser på spritdrycker å restauranger

av bättre klass öka dessas konkurrensförmåga gentemot de privata

restaurangerna. Härvid erinras att representanter för bolaget hos kontrollstyrelsen

ifrågasatt övergång till ett system med enhetliga spritpriser på

alla slag av restauranger men att denna tanke avvisats av styrelsen. Vidare

framhålles, att restaurangernas prisklassificering övertagits från den tid

kontrollstyrelsen ledde verksamheten.

Om man velat begagna sig av dumpade spritpriser i konkurrensen med

övriga företagare, hade det enligt bolaget legat nära till hands att utnyttja

de möjligheter härtill som erbjudes därigenom, att kontrollstyrelsen för

vissa spritsorter allenast fastställt högsta utskänkningspris. Denna möjlighet

har dock, såvitt centralbolaget har sig bekant, icke utnyttjats.

Anmärkningen att restaurangbolagen genom undermål vid rusdrycksutskänkningen

tillgodogör sig en extravinst finner centralbolaget synnerligen

22 Bihang till riksdagens protokoll 195/t. 1 samt. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

allvarlig, då den kan ingiva den föreställningen att bolaget skulle medvetet

eftersträva en sådan vinst. Verkliga förhållandet är, att bolaget på olika

sätt sökt nedbringa mätningsfelen i utskänkningen. Mätningsfel uppkommer

på varje spritrestaurang, där redovisningssystemet fungerar. Det förelåg på

alla restauranger under kontrollstyrelsens tidigare övervakning, och det

förekommer på de privata restaurangerna i betydligt större omfattning.

Mätning verkställes antingen genom s. k. handmätning, varvid graderade

mätcylindrar av glas användes, eller genom maskinmätning, varvid vissa

mätapparater begagnas. En undersökning vid SARA-bolaget visar att mätningsfel

till gästens nackdel kan uppstå på huvudsakligen tre sätt, nämligen

dels på grund av vissa optiska fenomen, som kan förorsaka felaktig avläsning

vid handmätning, dels genom att en del av den uppmätta kvantiteten kvarstannar

i mätkärlet på grund av adhesion vid kärlets väggar, dels genom alltför

hastig uppmätning i mätapparat, varvid en del vätska icke hinner tömmas

ur mätkärlet. Temperaturbetingade volymförändringar kan dessutom under

vissa förhållanden påverka resultatet. Undersökningen visar att för SARAbolaget

mätningsfelen orsakar att gästerna genomsnittligt erhåller 1,75 %

mindre spritmängd än betalningen avser. De angivna felkällorna skulle enligt

bolaget förklara det av kontrollstyrelsen påtalade undermålet och det

synes bolaget icke finnas anledning till en så allvarlig anmärkning som kontrollstyrelsen

framställt. Bolaget säger sig ämna fortsätta sina ansträngningar

att ytterligare minska mätningsfelen.

I avseende på ordningen vid folkrestaurangerna understryker bolaget ånyo

sin strävan att förbättra förhållandena samt anför.

Bolaget hyser den tillförsikten, att om det får möjligheter att fullfölja

sitt saneringsprogram för folkrestaurangerna, det skall lyckas genomföra en

sadan ordning och en sådan anda på folkrestaurangerna, att anledningarna

till anmärkning mot ordningsförhållandena på dessa skola bli allt sällsyntare.

Uppgiften är emellertid alltför vansklig, för att det skall vara möjligt

att förebygga enstaka misstag. Att privatdrivna folkrestauranger här skulle

vara någon genväg till målet är ett antagande, som saknar stöd i erfarenheten.

Avslutningsvis uttalas, att kontrollstyrelsen helt förbigått den grundläggande

principfrågan, om det från allmänna synpunkter kan vara riktigt att

i ökad omfattning och på ett nytt område åt enskilda upplåta monopolvärden

av det slag utskänkningsrättigheterna representerar. Enligt bolagets

mening saknas skäl härtill.

Departementschefen.

Även om motbokssystemet avskaffas, blir det erforderligt att upprätthålla

en tämligen ingående reglering av den försäljning av rusdrycker som sker

genom utskänkning. Bl. a. är det nödvändigt att tillse att utskänkningsställena

icke blir för manga och att utskänkning bedrives av lämpliga personer.

Denna prövning sker genom ett särskilt tillståndsförfarande. I samma ordning

regleras också frågor om en utskänkningsrätt skall vara förbunden

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

med särskilda villkor och inskränkningar, t. ex. i fråga om utskänkningstiderna,

eller en restauratör skall få större friheter än normalt, t. ex. utsträckt

tid eller tillstånd att anordna dans.

De bestämmelser som reglerar förfarandet vid tillståndsgivningen och övriga

här nämnda förhållanden brukar sammanfattas under benämningen

rättighetssystemet. Ett viktigt led i detta system är den medbestämmanderätt

eller vetorätt som av gammalt tillkommer kommunerna. Då denna fråga

innesluter ett flertal särskilda problem, torde det vara lämpligt att den behandlas

särskilt i ett följande avsnitt. Jag vill här endast förutskicka att

jag kommer att tillstyrka att den kommunala vetorätten bibehålies i ungefär

samma omfattning som nu. Frågan om särskilda villkor och inskränkningar

för utskänkningen äger så nära samband med den kommunala vetorätten

att den bör behandlas tillsammans med denna. Spörsmålen om särskilda

medgivanden — utsträckt tid och liknande — torde likaledes få upptagas

i senare avsnitt. Jag kommer alltså här endast att ingå på de frågor

som har direkt samband med själva tillståndsförfarandet.

Redan i avsnittet om huvudprinciperna och organisationen för rusdrycksförsäljningen

har jag haft anledning att taga ställning till vissa grundläggande

spörsmål rörande rättighetssystemet. Därvid har jag förordat att utredningsarbetet

i frågor rörande tillstånd till utskänkning skall handhas av

distriktscheferna i ett tilltänkt, för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag.

Distriktscheferna skall i nu angivna hänseende ha ställning av offentliga

tjänstemän, restauranginspektörer, och vara underställda länsstyrelsen. De

skall — vid sidan av den sociala och ekonomiska utredning som nu ankommer

på systembolagen — inhämta yttranden från kommuner, polismyndigheter

och andra instanser och i övrigt bereda ärendena för den tillståndsgivande

myndigheten. Vid sin sida skall inspektörerna ha länsvis tillsatta

rådgivande nämnder, som skall yttra sig bl. a. i de tillståndsfrågor det här

gäller. Biträdande inspektörer — i regel tjänstemän i detalj handelsbolaget

— skall finnas i erforderligt antal.

Jag har vidare förordat att detaljhandelsbolaget formellt skall vara bärare

av utskänkningsrättigheterna. Denna anordning som har direkt motsvarighet

i gällande rätt — utskänkningstillstånden beviljas i allmänhet systembolagen

— har visat sig praktiskt ändamålsenlig och är en förutsättning för

den effektiviserade utskänkningskontroll genom restauranginspektörerna som

jag i fortsättningen kommer att föreslå. Det ankommer, enligt det av mig

sålunda förordade systemet, på bolaget att efter särskild prövning överlåta

erhållen utskänkningsrätt till lämplig restauratör. Därvid bör bolaget självfallet

företrädas av distriktschefen-restauranginspektören, som har att samråda

med den rådgivande nämnden.

Utöver de frågor som sålunda behandlats i ett tidigare avsnitt innesluter

rättighetssystemet ett flertal olika spörsmål. Det viktigaste av dessa är vilken

myndighet som skall meddela tillstånd eller lämna medgivanden av

förut antytt slag.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Nykterhetskommittén har föreslagit att länsstyrelsen liksom nu skall vara

tillståndsgivande myndighet. Undantag föreslås beträffande den s. k. turistutskänkningen,

där Kungl. Maj:t liksom f. n. skulle meddela tillstånden.

Därjämte förordas av kommittén att frågor om tillstånd till utskänkning på

tåg, fartyg och flygplan, s. k. trafikutskänkning, som nu beviljas av länsstyrelse,

skall prövas av Kungl. Maj :t.

Vid remissbehandlingen har invändningar gjorts mot förslaget att förlägga

prövningen av trafikrättigheter hos Kungl. Maj :t. Vidare har framkommit

förslag att decentralisera vissa frågor från länsstyrelserna till de

lokala polismyndigheterna, bl. a. frågor rörande utsträckt tid och dans.

För egen del vill jag tillstyrka att länsstyrelsen i allmänhet är tillslåndsgivande

myndighet. Kungl. Maj:t bör alltfort meddela tillstånd till turistutskänkning.

Däremot finnes enligt min uppfattning icke skäl att göra någon

ändring beträffande trafikutskänkningen. Frågor härom bör även i fortsättningen

handläggas av vederbörande länsstyrelse. 1 anslutning till ett

förslag av kontrollstyrelsen vill jag vidare förorda att detalj handelsbolaget

skall bli bärare även av* trafikrättigheterna, vilka nu ges direkt till restaurangföretagen.

De av vissa remissorgan framförda förslagen om decentralisering av beslutanderätten

i fråga om utsträckt tid och dans synes lämpliga. Jag återkommer

till dem i anslutning till behandlingen av utskänkningstiderna och

restaurangdansen.

Även i ett annat hänseende torde det vara påkallat att göra undantag från

huvudregeln att länsstyrelsen är beslutande myndighet. Jag åsyftar här familjefester

och liknande tillställningar som anordnas på hotell eller pensionat

utan rusdrycksrättigheter. Nykterhetskommittén har, i syfte att legalisera

förtäring av rusdrycker i dylika fall, föreslagit möjlighet för länsstyrelsen

att ge särskilt tillstånd till sådan förtäring. Av skäl som skall närmare

redovisas i avsnittet om förtärings- och förvaringförbuden har jag icke

lunnit mig böra tillstyrka denna anordning. Den lösning av hithörande problem

som jag ämnar föreslå innebär, att detaljhandelsbolaget genom distriktschefen-restauranginspektören

upplåter rätt till utskänkning i varje särskilt

sådant fall. Formellt genomföres denna ordning på så sätt att detaljhandelsbolaget

utan särskilt tillstånd har rätt till sådan utskänkning och

överlåter denna rätt till vederbörande hotell- eller pensionatsinnehavare.

Ett viktigt element i det nu gällande rättighetssystemet är att utskänkningstillstånden

— bortsett från trafikrättigheter och tillfälliga rättigheter

avser en för sådana tillstånd gemensam tidsperiod om fyra år, oktrojpeliod,

löpande från den 1 oktober första aret t. o. in. den 30 september det

Ijärde året. För att tillstånd skall få meddelas under löpande period erfordias

att särskilda skäl härför föreligger. I tillämpningen har denna regel upprätthållits

ganska strängt.

Nykterhetskommittén föreslår att systemet med fasta oktrojperioder bibehålies

och utsträckes till trafikrättigheterna. Även enligt kommitténs för
-

s. 341 Kontrollera mot PDF

341

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

slag fordras det särskilda skäl för att tillstånd skall få beviljas för del av

oktrojperiod. Kommittén har emellertid i viss mån utvidgat möjligheterna

att erhålla sådant tillstånd och uttalat sig för en något liberalare tolkning av

kravet på särskilda skäl.

Vid remissbehandlingen har från vissa håll, bl. a. kontrollstyrelsen, ifrågasatts’

att slopa systemet med oktrojperioder; tillstånden skulle få förnyas

successivt.

Jag finner i likhet med kommittén att systemet med fasta oktrojperioder

bör bibehållas. Den vart fjärde år återkommande samtidiga prövningen av

rusdrycksrättigheterna torde äga ett visst värde ur ordnings- och nykterhetssynpunkt.

Såsom kommittén föreslagit, bör de fasta oktroj perioderna

också gälla för trafikutskänkningen.

Tillämpningen av systemet med oktrojperioder bör emellertid icke vara

strängare än som erfordras för att tillgodose dess syfte. Det i detta sammanhang

betydelsefulla är att flertalet tillstånd prövas samtidigt och att

myndigheterna kan avvisa en restauratör som på grund av nonchalans, i

taktiskt syfte eller eljest utan godtagbart skäl underlåtit att anmäla sig till

den samtidiga oktroj prövningen. Visar han däremot godtagbara skäl, bör

han kunna få tillstånd. Så är t. ex. fallet, om en ny restaurang skall öppnas.

I allmänhet bör också en restauratör på egen begäran kunna få utskänkningsrätt

för kortare tid än fyra år. Jag vill därför föreslå en regel av innehåll

att tillstånd skall kunna ges för del av oktrojperiod när skäl finns därtill.

De fasta oktrojperioderna omfattar endast årsutskänkningen. Ansökan

om tillfälliga rättigheter bör självfallet få göras när som helst.

Systemet med fasta oktrojperioder förutsätter att vissa tidsfrister uppställes.

Detta bör i första hand gälla ärendets anhängiggörande. Gällande

försäljningsförordning upptar i sådant hänseende icke annan föreskrift än

att systembolags ansökan hos länsstyrelsen skall göras inom viss tid. Den

kontakt som dessförinnan upptages mellan restauratören och systembolaget

regleras icke i förordningen. Då enligt mitt förslag restauranginspektören

skall inhämta yttranden från lokala myndigheter innan detaljhandelsbolaget

ansöker om utskänkningstillstånd, synes det lämpligt att en närmare reglering

sker i den nya förordningen. Jag vill förorda att tillståndsärendena

anhängiggöres genom att restauratören anmäler sig hos restauranginspektören.

Anmälan bör ske före utgången av året innan oktrojperioden börjar.

Tidsfristen bör icke vara ovillkorlig. Även senare anmälningar bör upptas

av inspektören. Göres anmälningen så sent att den ej kan komma med i den

allmänna oktrojprövningen, bör anmälningen behandlas, som om den avsett

utskänkning efter periodens början, alltså del av oktrojperiod. Göres anmälan

inom den angivna tiden, har restauratören säkerhet för att hans sak

kommer att prövas i god tid före oktrojperiodens början. Det ligger därför

i hans intresse att komma i tid.

När anmälan inkommit, remitteras den av restauranginspektören. Kret
-

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

sen av myndigheter som obligatoriskt skall yttra sig bör liksom nu omfatta

nykterhetsnämnden och fullmäktige i den kommun där utskänkningen

skall bedrivas. Jag biträder kommitténs förslag att polismyndigheten i orten

alltid skall höras. Därjämte torde det, såsom flera remissorgan förordat,

vara lämpligt att länsnykterhetsnämnden alltid höres i ärenden om utskänkningstillstånd.

Därmed tillgodoses i betydande utsträckning de syften kommittén

velat främja med sitt förslag att göra länsnämnderna till utredande

organ i sådana ärenden. Jag vill därför föreslå att länsnämnderna blir obligatoriska

remissinstanser.

Sedan utredningen i ärendet slutförts, ankommer det på detalj handelsbolaget

att göra ansökan hos länsstyrelsen. Dessförinnan bör distriktschefen-restauranginspektören,

som förut antytts, vara skyldig att samråda med

den rådgivande nämnden. Såsom sista dag för ansökan bör föreskrivas den

31 mars, alltså ett halvt år före oktrojperiodens början.

Systemet med detaljhandelsbolaget som bärare av utskänkningsrättigheterna

nödvändiggör att kommunen liksom nu har initiativrätt i frågor om

utskänkningstillstånd. Vill bolaget icke ansöka om sådant tillstånd, bör kommunen

få göra detta i bolagets ställe. Sådan ansökan bör få göras tre månader

efter den för bolaget bestämda tiden, alltså före den 1 juli.

Beträffande ärendenas behandling i länsstyrelsen torde det vara lämpligt

att restauranginspektören biträder med föredragning eller eljest på sätt

länsstyrelsen finner lämpligt. Jag föreslår att inspektören ålägges att tillhandagå

länsstyrelsen i enlighet med vad här angivits.

Sedan länsstyrelsen meddelat tillstånd, vidtager den sista delen av förfarandet,

överlåtelse av tillstånden på vederbörande restauratör. Skriftligt

avtal bör upprättas mellan detaljhandelsbolaget och restauratören.

I gällande förordning stadgas att överlåtelse av utskänkningstillstånd skall

fastställas av länsstyrelsen. Såsom framhållits av Systembolagens Förtroendenämnd

har denna bestämmelse visat sig ha ringa praktisk betydelse. Jag

förordar därför att fastställelseförfarandet slopas. Däremot bör tvistiga frågor

kunna komma under länsstyrelsens bedömande. Restauratör som ej

godtagits av bolaget bör sålunda kunna få sin sak prövad av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen bör även slita tvister om vad avtalet skall innehålla. Av vad

tidigare anförts om initiativrätt för vederbörande kommun bör följa att, om

bolaget icke överlåtit erhållet tillstånd, kommunens fullmäktige skall kunna

hänskjuta frågan till länsstyrelsen. Även i andra fall bör bolagets beslut i

hithörande frågor kunna överklagas.

Till sist vill jag med några ord beröra folkrestaurangerna. Sedan år 1938

har de allmänna restaurangbolagen — från 1945 sammanförda i en koncern

under ledning av Sveriges centrala restaurangaktiebolag — ensamma

rätt att driva sådana restauranger med spritutskänkning.

Nykterhetskommittén har haft att överväga framställningar från den enskilda

restaurangnäringen om att denna ensamrätt skall upphöra. Kommittén

har emellertid icke funnit skäl att biträda framställningarna. Vid remiss
-

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

behandlingen har kraven från den enskilda restaurangnäringen fått stöd av

kontrollstyrelsen som riktat vissa anmärkningar mot de allmänna restaurangbolagens

sätt att sköta folkrestaurangerna. Anmärkningarna har bemötts

av centralbolaget, som förklarat att desamma, till den del de icke

saknar grund, hänför sig till förhållanden som uppkommit under tiden före

centralbolagets bildande varunder kontrollstyrelsen hade överinseende över

rörelsen. Bolaget har tillkännagivit som sin avsikt att så långt förhållandena

medger fortsätta sitt arbete med att höja standarden på folkrestaurangerna.

Det torde icke vara anledning att här närmare ingå på den polemik som

förts mellan kontrollstyrelsen och centralbolaget. Vissa förbättringar har

genomförts på folkrestaurangerna. Såsom bolaget framhållit, har dess saneringsarbete

mött svårigheter på grund av byggnadsrestriktionerna. Jag vill

emellertid taga fasta på bolagets sist återgivna uttalande samt understryka

att restaurangbolagens huvuduppgift är att, med tillgodoseende av nykterhetsintresset,

skapa goda och trivsamma matställen för de breda folklagren.

Hänsyn till det ekonomiska utfallet av bolagens verksamhet måste självfallet

tagas, men de bör så långt möjligt underordnas huvuduppgiften.

Hur förhållandena kommer att gestalta sig för folkrestaurangerna inom

det nya försäljningssystem som jag nu föreslår blir i flera hänseenden ovisst.

Motbokssystemets slopande torde sannolikt påverka rörelsen avsevärt. Åtskilliga

gäster besöker dessa restauranger i huvudsakligt syfte att erhålla

rusdrycker som de icke kan få i utminuteringsaffärerna. Sådana gäster torde

icke komma att besöka folkrestaurangema i nämnvärd utsträckning sedan

motboksransoneringen borttagits. De ändrade tider för spritutskänkningens

början som jag i det följande kommer att förorda torde också komma att

inverka på rörelsen.

Folkrestaurangerna har fått sin särskilda karaktär bl. a. genom gällande

prissättningsregler. Rusdryckerna är billigare på sådana restauranger. Självfallet

måste det finnas restauranger med olika priser och standard. Man kan

emellertid icke bortse från att folkrestaurangerna fått en ur skilda synpunkter

olämplig klasstämpel. Det skulle vara önskvärt om denna kunde försvinna.

Prissättningsreglerna faller inom området för den särskilda kommitté

som utreder restaurangnäringens utskänkningsvinster m. m. Sedan denna

kommitté slutfört sitt arbete och erfarenheter vunnits av det nya försäljningssystemet,

kan det eventuellt bli anledning undersöka om behov alltjämt

finnes av särskilda folkrestauranger.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde det saknas skäl att nu ompröva

gällande bestämmelser. De allmänna restaurangbolagen bör alltså tills vidare

ensamma äga rätt att driva folkrestauranger med utskänkning av spritdrycker.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Den kommunala medbestämmanderätten samt villkor och

inskränkningar med avseende å utskänkningen.

Gällande ordning.

Kommunal vetorätt föreligger i fråga om årsutskänkning och tillfällig utskänkning

men däremot icke beträffande trafikutskänkning (3 kap. 10, 11

och 13 §§ Rff). S. k. turistutskänkning kan också medgivas mot kommunens

önskan. Vetorätten är förknippad dels med kommunernas befogenhet

att avgiva förslag beträffande utskänkningsställenas antal och förläggning

inom kommunen och dels med deras befogenhet att yttra sig angående varje

särskild ansökan om utskänkningsrättigheter.

Såvitt förstnämnda befogenhet angår har vetorätten kommit till uttryck

däri att utskänkningsställenas antal ej får sättas högre än det av fullmäktige

föreslagna eller utskänkningsställe förläggas i del av kommunen, där

fullmäktige ansett sådan förläggning ej böra äga rum (3 kap. 10 § 2 mom.

första punkten).

Såvitt den andra befogenheten angår kan fullmäktige i sitt yttrande över

en viss ansökan helt avstyrka densamma, tillstyrka den utan förbehåll eller

tillstyrka den under förutsättning att vissa inskränkningar i fråga om rörelsens

bedrivande fastställes.

Ett avstyrkande yttrande av den kommunala myndigheten utgör hinder

för länsstyrelsen att meddela tillstånd (3 kap. 10 § 1 mom.). Vid tillstyrkande

yttrande har länsstyrelsen däremot fri prövningsrätt och kan sålunda

avslå en ansökan som tillstyrkts av fullmäktige. Den kommunala myndighetens

avstyrkande är bindande icke endast för länsstyrelsen utan också

för Kungl. Maj :t.

Fullmäktige äger med bindande verkan föreslå sådana inskränkningar i

fråga om rörelsens bedrivande, som

1) ej står i strid med Rff:s syfte eller med allmän lag eller författning,

2) ej rör måltidstvång eller kvantitetsbegränsningar, samt

3) ej heller innefattar grunder för förbud mot utskänkning till viss person

(3 kap. 10 § 2 mom.).

En form av kommunal medbestämmanderätt är att kommunen har viss

initiativrätt beträffande utskänkningsställes inrättande i kommunen. Denna

fråga har behandlats i närmast föregående avsnitt.

De av kommunen föreslagna inskränkningarna i fråga om utskänkningsrörelsens

bedrivande, som faller inom ramen för kommunens befogenhet,

skall fastställas av länsstyrelsen. Därjämte äger emellertid länsstyrelsen

vid meddelande av tillstånd till utskänkning eller ock sedermera föreskriva

de inskränkningar angående utskänkningen som finnes erforderliga (3 kap.

14 §). Denna rätt för länsstyrelsen är till skillnad från motsvarande befogenhet

för kommunen icke begränsad i Rff.

Utom kommunen och länsstyrelsen har även systembolaget inflytande på

utskänkningens bedrivande. När bolaget överlåter ett utskänkningstillstånd,

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

intages vissa bestämmelser i det mellan bolaget och restauratören ingångna

överlåtelsekontraktet. Huvudinnehållet i kontrakten bestämmes av kontrollstyrelsen

(3 kap. 15 § tredje stycket), som på detta sätt meddelat föreskrifter

angående måltidstvång och kvantitetsbegränsningar, restauratörernas

bokföring, inköp av rusdrycker, vinstkvantiteter, utskänkningspris, prislista,

glasstorlekar, inventering av lager, drinkar, restaurangklass och restauranglokaler,

hovmästare in. in. Därutöver har emellertid systembolaget möjlighet

att intaga särskilda bestämmelser i varje kontrakt. Så har skett exempelvis

beträffande måltidstvång för lättvin, 10 cl-begränsning av brännvin

och höjning av utskänkningsåldern.

Turistutskånkningen innebär, såsom tidigare antytts, att den kommunala

vetorätten i vissa fall genombrytes. För att tillstånd till sådan utskänkning

skall kunna erhållas fordras att det finnes vara av allmän betydelse, att

vid hälsobrunn, badort eller annan kurort eller eljest å någon för turistväsendet

i riket viktig ort årsutskänkning äger rum å hotell eller pensionat.

I dessa fall må Kungl. Maj :t, där systembolags ansökan om sådan utskänkning

avstyrkts av kommunens fullmäktige eller inom fullmäktige

väckt fråga om utskänkningen avslagits, meddela bolaget tillstånd till utskänkningen.

Ansökan om tillstånd skall göras av bolaget eller annan inom

en månad från det fullmäktiges beslut vunnit laga kraft. Tillstånd meddelas

för oktrojperiod eller del därav. Vid tillstånds meddelande äger Kungl.

Maj :t utfärda de särskilda föreskrifter beträffande utskänkningstid o. d.

som prövas erforderliga. (3 kap. 12 §.)

Nykterhetskommittén.

Kommittén anför i huvudsak följande.

Mot den kommunala vetorätten har viss kritik riktats. Bland de skäl som

anförts till stöd för att den skall slopas eller begränsas har främst framhållits

den ojämna utövningen av vetorätten i olika kommuner och under

olika tider. Denna ojämnhet, som automatiskt inverkat på tillståndsgivningen

och som icke alltid ansetts motiverad av omständigheterna, har i åtskilliga

fall ansetts medföra att den restaurangbesökande allmänhetens önskemål

icke kunnat bli tillgodosedda. Det har därför förekommit att bestämmelserna

om det kommunala vetot karakteriserats som en undantagslagstiftning,

vilken drabbar minoriteterna i de kommuner där vetorätten användes.

Vidare har frän turist- och restaurangnäringen framhållits, att den kommunala

vetorätten ofta medförde svåra konsekvenser för näringens utövare.

Inom ett flertal av landets turistcentra angives råda ringa förståelse för turisthotellens

verksamhet.

Bland de skäl som anförts till stöd för att den kommunala vetorätten skall

behållas har framhållits att denna rätt i stort sett främjat en gynnsam utveckling

av nykterhetst il Iståndet. Principen om kommunal vetorätt har varit

genomgående för hela vår moderna nykterhetslagstiftning, och man har

därför ansett att ett avsteg från denna princip icke borde göras utan mycket

starka skäl. Utskänkningen är vidare i allmänhet lokalt betonad och kan

också i viss mån sägas vara en fråga som angår den allmänna ordningen

inom kommunen. Detta har ansetts motivera att man tillerkänner vederbö
-

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i.

rande kommun rätten att avgöra, huruvida sådan försäljning må äga rum

inom densamma. Slutligen har ur psykologisk och demokratisk synpunkt

ifrågasatts riktigheten av att ytterligare inskränka det kommunala vetot.

Nykterhetskommittén finner övervägande skäl tala för att den kommunala

vetorätten i fråga om utskänkning av rusdrycker bibehålies. Kommittén

kan sålunda icke biträda framförda förslag om det kommunala vetots slopande.

De olägenheter av den kommunala vetorätten, som man i vissa fall

kan påvisa, torde enligt kommittén till stor del kunna elimineras dels genom

fortsatt möjlighet till turistutskänkning, dels genom det av kommittén föreslagna

institutet medgivande till förtäring av starkare drycker. Även de

föreslagna nya reglerna om utskänkning och förtäring vid slutet bord (personalmatsalar

och kollektivhusmatsalar) angives i detta sammanhang vara

av betydelse.

Vetorätten bör enligt kommitténs mening liksom nu inrymma dels en mera

allmän befogenhet att fastställa högsta antal utskänkningsställen och att

hindra utskänkning inom viss del av kommunen, dels ock befogenhet att

med bindande verkan avstyrka viss ansökan eller uppställa villkor för dess

beviljande.

I likhet med vad som gäller för närvarande anser kommittén att av kommun

föreslagna inskränkningar, med vissa undantag, bör av länsstyrelse fastställas.

Däremot bör enligt kommitténs mening kommun icke kunna uppställa

andra villkor än sådana som har karaktär av inskränkningar i fråga om

rörelsens bedrivande. Ett villkor om exempelvis anställande av viss personal

(ordningsvakt el. dyl.) bör länsstyrelsen sålunda inte vara skyldig att

fastställa men väl äga befogenhet att, där så finnes lämpligt, föreskriva.

De undantag från den angivna principen som för närvarande gäller —

att de föreslagna inskränkningarna ej får strida mot Rff:s syfte eller mot

allmän lag eller författning, ej får röra^åltidstvång eller kvantitetsbegränsning

samt ej får innefatta grunder för förbud mot utskänkning till viss person

— bör i princip bibehållas. Enligt kommitténs mening bör emellertid

ytterligare ett undantag uppställas. Härom anför kommittén.

Enligt gällande bestämmelser torde en kommun vara formellt oförhindrad

föreskriva att utskänkningen på en restaurang får börja först efter den

i författningen angivna tiden, t. ex. klockan 13 eller 14 i stället för klockan

12.. K°mmunerna bär emellertid såvitt bekant icke begagnat sig av denna

möjlighet; ej heller torde frågan ha aktualiserats genom besvär till Kungl.

Maj :t. Nykterhetskommittén har föreslagit att spritdrycker ej må utskänkas

före klocken 15 samt vin och starköl ej före klockan 12. Enligt kommitténs

mening bör arbetsdagen i möjligaste mån göras spritfri. Däremot synes

vissa lättnader i restriktionerna kunna göras efter klockan 15. »15-slaget»

är en av huvudprinciperna i det nya rättighetssystemet och flera av de föreslagna

bestämmelserna har utformats med hänsyn härtill. Regeln att serveringen

av spritdrycker börjar klockan 15 bör sålunda normalt gälla över

hela landet. Varje restauratör är naturligtvis oförhindrad att börja vid en

senare tidpunkt men kommunerna bör icke enligt kommitténs mening kunna

föreskriva senare tidpunkt för spritdrycksutskänkningens början än kloc
-

s. 347 Kontrollera mot PDF

347

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

kan 15. Samma grundsats bör även gälla den tid, då utskänkningen av vin

och starköl får börja. Uttryckligt stadgande härom har införts i förslaget.

Vad därefter angår utskänkningstidens slut har kommun ansetts äga rätt

att med för länsstyrelsen bindande verkan föreslå att utskänkningen på en

restaurang några eller alla dagar i veckan skall upphöra vid viss tidigare tidpunkt

än klockan 22. Kommittén har icke funnit anledning föreslå ändring

i denna ordning. För att undanröja all oklarhet har emellertid en uttrycklig

bestämmelse härom införts i författningsförslaget i samband med reglering

av utskänkningstiden.

Utöver nu angivna regler för den kommunala medbestämmanderätten har

nykterhetskommittén föreslagit rätt för fullmäktige att fastställa allmänna

grunder för medgivande av undantag från förbudet mot rusdrycksutskänkning

i samband med offentlig danstillställning. Denna fråga behandlas närmare

i ett särskilt avsnitt, till vilket torde få hänvisas.

Enligt nuvarande och föreslagen ordning har kommun icke möjlighet att

uppställa villkor som avser den blivande rättighetsinnehavarens person. För

närvarande tillkommer det systembolaget och länsstyrelsen att vid överlåtelse

av utskänkningsrättigheten respektive prövningen av överlåtelseavtalet

bedöma lämpligheten och behörigheten hos restauratören. Enligt förslaget

skall samma befogenhet tillkomma länsnykterhetsnämnden och länsstyrelsen.

Nykterhetskommittén anser emellertid att kommunen kan ha ett

berättigat intresse av att tillstånd om möjligt meddelas endast den som ej

har något enskilt vinstintresse av utskänkningen. Ett sådant önskemål kan

enligt kommitténs förslag tillgodoses utan särskild lagbestämmelse. Kommittén

anför härom.

Det föreslagna rättighetssystemet innebär som nämnts att varje restauratör

söker tillstånd direkt hos länsstyrelsen. Kommunen får till skillnad

från nuvarande ordning tillfälle att ta ställning till varje rättighet och varje

sökande och kan sålunda avstyrka en rättighet, om den blivande innehavaren

ej godkännes, önskar kommunen att det allmänna restaurangbolaget

eller annat desintresserat företag skall driva det kanske enda utskänkningsställe,

vartill rättighet ges i kommunen, bör detta företag uppmanas att söka

tillstånd, varefter övriga ansökningar avstyrkes.

Länsstyrelsens befogenhet att oberoende av kommunala förslag föreskriva

villkor och inskränkningar i fråga om utskänkning på ett visst utskänkningsställe

torde enligt kommitténs uppfattning icke ha någon större praktisk

betydelse med nuvarande i detalj bestämda restaurangrestriktioner. Annorlunda

skulle förhållandena gestalta sig om förslaget genomföres. Detta

slopar ju flertalet restriktioner och det skulle då vara värdefullt, att länsstyrelsen

i särskilda fall, där ett behov av restriktioner gjorde sig gällande,

kunde föreskriva sådana. Med den ståndpunkt förslaget intager skulle det

alltså finnas betydligt starkare skäl än för närvarande att utrusta länsstyrelsen

med befogenhet av här avsett slag.

Befogenheten kunde bli aktuell dels i samband med tillstånds beviljande

och dels sedermera under löpande tillståndstid. Enligt kommitténs mening

s. 348 Kontrollera mot PDF

348 Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

borde befogenhetens omfattning i båda fallen vara densamma. Kommittén

yttrar.

Vad den närmare avgränsningen av befogenheten angår torde det till en

början vara klart, att länsstyrelsen lika litet som de kommunala instanserna

bör kunna uppställa villkor, vilka i grund ändrar den utformning av försäljningssystemet,

som förordningen själv angivit, eller vilka ej överensstämmer

med gällande lagstiftning i övrigt. Även för länsstyrelsens befogenhet

bör alltså gälla den begränsningen, att de meddelade föreskrifterna ej får

strida mot försäljningsförordningen eller annan allmän författning. Detta

torde kunna sägas vara så uppenbart, att uttrycklig bestämmelse därom ej

erfordras. Den nu berörda principen har för länsstyrelserna samma innebörd

som för kommunerna.

I övrigt bör enligt kommitténs mening för länsstyrelsens befogenhet endast

uppställas den begränsningen, att sådana villkor som skattestreck, fattigvårdsstreck,

fullgjord försörjningsskyldighet eller skyldighet att utgiva

underhållsbidrag till barn samt med dessa jämställda villkor ej får förekomma.

Angående denna begränsning erfordras uppenbarligen en uttrycklig

bestämmelse.

Nykterhetskommittén sammanfattar länsstyrelsens befogenhet enligt förslaget

på följande sätt.

1. Länsstyrelsen är skyldig att fastställa de inskränkningar som fullmäktige

föreslagit, när inskränkningarna faller inom ramen för fullmäktiges befogenhet.

2. Länsstyrelsen bör vara förhindrad föreskriva

a) villkor som strider mot försäljningsförordningens allmänna syfte eller

eljest mot den föreslagna förordningen eller annan allmän författning,

b) skattestreck, fattigvårdsstreck, villkor om fullgjord underhållsskyldighet

eller andra inskränkningar, som innebär förbud mot utskänkning till

viss person eller viss kategori av personer, än höjd utskänkningsålder.

3. Länsstyrelsen bör ha fri förfoganderätt (prövningsrätt) beträffande

a) villkor som länsstyrelsen varit skyldig fastställa om fullmäktige föreslagit

dem,

b) villkor som rör måltidstvång, kvantitetsbegränsning, tiden för utskänkmngs

början på dagen och höjd utskänkningsålder,

c) villkor om anställande av viss personal vid utskänkningsställe,

d) villkor avseende den med rätten till rusdrycksutskänkning följande rätten

att utskänka Öl,

e) övriga villkor och inskränkningar vilka länsstyrelsen ej är förhindrad

föreskriva enligt 2.

Enligt nykterhetskommitténs förslag skall systembolagens befattning med

utskänkningstillstånden upphöra och överlåtelsekontrakten sålunda försvinna.

Kommittén har därför föreslagit att länsstyrelsen skall ha möjlighet att

i tillståndsresolutionen vid behov intaga bestämmelser i sådana frågor som

nu regleras i överlåtelsekontrakten.

Turistntskänkningen har enligt kommittén fått en mycket liten praktisk

betydelse. Endast fem tillstånd till sådan utskänkning har meddelats sedan

institutets införande år 1937, medan ett tjugutal ansökningar avslagits.

Svenska turisthotellens riksförbund och turistutredningen har i framställ
-

s. 349 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 349

ningar till kommittén föreslagit, att turistutskänkningen ges ökad användning.

Enligt nykterhetskommitténs mening finns det icke tillräckliga skäl att

ändra de principer, som ligger till grund för turistutskänkningen. De föreslagna

bestämmelserna företer därför i jämförelse med motsvarande bestämmelser

i 3 kap. 12 § Rff inga andra sakliga olikheter än sådana, som

betingas av de föreslagna ändringarna i själva rättighetssystemet. De av

turistnäringen framförda synpunkterna torde få övervägas, då fråga uppkommer

om tillämpningen av bestämmelserna i särskilda fall.

Reservation in. m.

Herr Utterström avstyrker i avgiven reservation den föreslagna rätten

för länsstyrelse att föreskriva exempelvis kvantitetsbegränsning eller höjd

utskänkningsålder för en enstaka restaurang, där missförhållanden konstaterats.

Som skäl angives önskvärdheten av enhetliga bestämmelser över

hela landet och svårigheterna att övervaka efterlevnaden av sådana inskränkande

föreskrifter. Enligt reservantens förmenande torde det vara bäst

för det allmänna och även för den enskilde restauratören, om konstaterade

missförhållanden i första hand medför varning eller erinran samt, om härmed

ej vinnes avsett resultat, totalt utskänkningsförbud för kortare eller

längre tid.

Kommitténs expert Klackenberg förordar i särskilt yttrande att det kommunala

vetot göres tillämpligt både beträffande utskänkningstidens början

och slut.

Yttranden.

Kommitténs förslag om bibehållande av den kommunala vetorätten och

utformningen av denna till styrkes eller lämnas utan erinran av

kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar och Gävleborgs län, sex länsnykterhetsnämnder,

stadsfullmäktige i fem städer, svenska landskommunernas

förbund och fem nykterhetsorganisationer.

Ngkterhetsfolkets landsmöte 1953 anför i ett av flera nykterhetsorganisationer

åberopat uttalande.

Ortsbefolkningens inflytande på inrättandet av alkoholförsäljning, nu sekelgammalt,

har varit av omätligt värde för att bevara den svenska landsbygden

för storstädernas dryckesvanor. Det privata profitintressets strävan

att undergräva detta inflytande bör därför tillbakavisas och det nuvarande

kommunala vetot sålunda bibehållas.

Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund tillägger, att nykterheten i

smärre samhällen och på landsbygden kan hållas på en hög nivå genom att

folkmeningen beredes en möjlighet att åstadkomma en skälig återhållsamhet

i tillståndsgivningen. Trots den kritik, som det lokala vetot varit utsatt för,

har detta sålunda visat sig vara ett viktigt medel för främjande av folknykterheten.

Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län ifrågasätter, om man ej bör

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

införa krav på kvalificerad majoritet för att den kommunala myndigheten

skall kunna tillstyrka rättigheter till utskänkning av rusdrycker. Detta

motiveras med att utskänkningen har en högre fyllerieffekt samt att frågan

om utskänkningstillstånd för rusdrycker är av vital betydelse ur nykterhets-

och kommunalekonomisk synpunkt.

Länsnykterhctsnämnden i Skaraborgs lön anser i likhet med Klackenberg

att det kommunala vetot bör göras tillämpligt även på frågan om utskänkningstidens

början. Detta yrkas alternativt jämväl av lånsnykterhetsnämnden

i Västerbottens län, som häri ser ett ytterligare sätt att få ökad möjlighet

att förhindra alkoholförtäring mellan klockan 12 och 15.

Förslaget att bibehålla den kommunala vetorätten a v s t y r k e s av Sveriges

Hotell- och Restaurantförbund, Sveriges hotell- och restaurangpersonals

förbund, Svenska turisttrafikförbundet och Stockholms handelskammare.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund anför.

De skäl, som motiverar förbundets ställningstagande, är dels att den hittills

praktiserade utövningen av vetorätten i vissa kommuner icke alltid befunnits

motsvara den restaurantbesökande allmänhetens önskemål och dels

att den kommunala vetorätten för näringens utövare medför otrygghet av

den anledningen att rättighetsförnyelsen vid varje oktrojperiods början blivit

beroende av mer eller mindre godtyckliga ställningstaganden inom den

lokala representationen.

Redan nu föreligger möjlighet för vissa turisthotell av större betydelse

att trots de kommunala myndigheternas avstyrkanden erhålla rättighet.

De skäl, som motiverat tillkomsten av denna undantagsbestämmelse, har varit,

att utskänkningen vid dessa företag icke vore en angelägenhet av lokal

beskaffenhet utan av allmän betydelse, därför att företagen vända sig till

en publik från hela landet. Förbundet vill framhålla, att samma skäl kunna

åberopas för praktiskt taget samtliga företag. Våra dagars utvecklade kommunikationsväsen

har i verkligheten medfört, att de flesta företag oftast besökas

av andra än hemortens innebyggare. Icke heller kan kommun genom

sitt veto numera hindra sina invånare från att besöka restauranter på närliggande

orter med rätt till spritutskänkning. Med hänsyn till den noggranna

prövningen och övervakningen från länsstyrelsernas och systembolagens

sida kan ett upphävande av det kommunala vetot icke medföra ogynnsamma

verkningar för nykterhetstillståndet.

Statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Västmanlands

län, Sveriges centrala restaurangaktiebolag och Svenska turisthotellens

riksförbund föreslår att den kommunala vetorätten, sådan den utformats

i kommittéförslaget, begränsas eller upphävs i vissa fall.

Genom förslaget öppnas en möjlighet för kommunen att ta ställning till

varje rättighet och varje sökande. Härigenom kan kommunen i motsats till

nu pröva den blivande rättighetsinnehavarens person. Denna utvidgade befogenhet

för kommunen avstyrkes av överståthållarämbetet och Sveriges centrala

restaurangaktiebolag. Bolaget anför bl. a. följande.

Det underkännande av en tilltänkt rättighetsutövare, vartill förslaget ger

kommunen möjlighet, blir i olikhet med nuvarande ordning definitivt och

kan såsom ingående i vetorätten — icke prövas av vare sig länsstyrelsen

s. 351 Kontrollera mot PDF

351

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

eller Kungl. Maj :t. Häri ligger enligt bolagets mening en betydande fara för

godtycke och ett icke önskvärt spelrum för ovidkommande hänsyn. Med den

definitiva rätt att välja eller vraka utskänkningsinnehavare, som följer av

förslaget, kunna lätteligen frågor sådana som hyresbeloppet för stadens hotellbyggnad,

åtaganden angående reparationer och underhåll, utfästelser beträffande

prissättningen el. dyl. bli avgörande för valet av en rörelses utövare.

Centralbolaget påpekar dessutom att villkor avseende en restaurangrörelses

klassificering och därmed grunderna för prissättningen på rusdrycker

inom den ifrågavarande rörelsen bör falla utanför kommunens domvärjo

och vara inbegripna under länsstyrelsens fria prövningsrätt.

Statens organisationsnämnd ifrågasätter behövligheten av kommunalt veto

och obligatoriskt hörande av fullmäktige i ärenden angående tillfällig utskänkning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län, som föreslår att tillstånd till utsträckt

tid vid enstaka tillfälle och undantag från det s. k. dansförbudet skall kunna

meddelas av den lokala polismyndigheten, avstyrker den kommunala vetorätten

i dessa fall. Såsom skall närmare utvecklas i avsnittet om restaurangdansen

avstyrkes även i andra yttranden att vetorätten utsträckes till denna.

Svenska Turisthotellens Riksförbund anser att det kommunala vetot bör

avskaffas för utskänkning på turisthotell och liknande anläggningar. Länsstyrelserna

bör enligt förbundet bestämma i utskänkningsärendena efter

samråd med vederbörande systembolag (riksbolaget). Vid prövning av tillstånd

bör sökandens personliga lämplighet och anläggningens standard och

skötsel vara avgörande.

Endast ett par remissorgan berör frågan om länsstyrelsens befogenhet

att meddela särskilda föreskrifter för utskänkningen.

Kontrollstyrelsen anser att denna befogenhet bör begränsas i samma omfattning

som fullmäktiges rätt att med bindande verkan för länsstyrelsen

föreslå inskränkningar. Länsstyrelsen skulle sålunda enligt kontrollstyrelsens

mening ej äga rätt att föreskriva villkor som rör måltidstvång, kvantitetsbegränsningar,

tiden för utskänkningens början eller höjning av utskänkningsåldern.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund föreslår att länsstyrelsens befogenhet

begränsas i enhetlighetens intresse på så sätt, att de speciella restriktionerna

i vart fall ej får föreskrivas förrän missförhållanden yppats.

Beträffande länsstyrelses rätt att föreskriva anställande av viss personal

yttrar förbundet.

Denna befogenhet går enligt förbundets uppfattning vida utöver, vad som

av nykterhetspolitiska skäl kan anses befogat, och innebär ett otillbörligt

intrång i den enskilde företagarens rätt att själv bestämma valet av personal.

Förbundet utgår ifrån, att ifrågavarande bestämmelse, därest denna icke

anses kunna utgå ur förslaget, endast är avsedd att begagnas i undantagsfall,

då starka skäl påkalla ett sådant ingrepp.

I denna fråga anföres liknande synpunkter av Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kommitténs förslag i avseende på turistutskänkningen lämnas

utan erinran av kontrollstyrelsen.

Länsstyrelsen i Uppsala län, Systembolagens förtroendenämnd och aktiebolaget

Göteborgssystemet uttalar sig i likhet med turistutredningen för

mindre restriktiv praxis vid meddelandet av tillstånd till turistutskänkning.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att frågan har betydelse icke blott

för turistande utlänningar utan även för turisthotellens övriga gäster, av

vilka flertalet torde komma från samhällen med tämligen vidsträckta utskänkningsrättigheter.

Svenska Turisthotellens Riksförbund föreslår, som förut nämnts, att den

kommunala vetorätten slopas beträffande tillstånd till utskänkning å turisthotell

och badortsrestauranger. Härigenom skulle ett särskilt turistutskänkningsinstitut

bli obehövligt. Därest den kommunala vetorätten skulle bestå,

hävdar riksförbundet emellertid att turisträttigheterna måste finnas kvar

som en säkerhetsventil för näringen och då även innefatta frihet från kommunalt

veto beträffande restaurangdansen. Tillstånd till turistutskänkning

bör dock i så fall meddelas av länsstyrelse och icke av Kungl. Maj :t.

Departementschefen.

Det kommunala vetot och den rätt som tillkommer kommuner, länsstyrelser

och systembolag att föreskriva villkor och inskränkningar beträffande

utskänkningen utgör betydelsefulla led i vårt lands nykterhetslagstiftning.

Nykterhetskommittén har ingående övervägt för- och nackdelarna med det

kommunala vetot och kommit till den uppfattningen att det bör fortbestå.

Samma ståndpunkt intas av flertalet remissorgan. För egen del tvekar jag

icke att beteckna det kommunala vetot såsom ett värdefullt nykterhetspolitiskt

instrument, och jag tillstyrker att det bibehålies.

Undantag bör liksom nu gälla — utom beträffande trafikutskänkning

— för turistutskänkningen, som innebär att Kungl. Maj :t kan ge tillstånd

till årsutskänkning mot kommunens vilja i sådana fall då det finnes vara

påkallat ur allmän synpunkt att utskänkning äger rum på hotell eller pensionat

å någon för turistväsendet i riket betydelsefull ort. Från vissa håll

har framförts förslag om vidsträcktare undantag från den kommunala vetorätten

i vad angår turistorterna. I likhet med nykterhetskommittén finner

jag emellertid icke skäl att biträda dessa förslag. Principerna för institutet

turistutskänkning bör sålunda icke ändras. Anmärkas må att kommunerna

på senare år synes ha visat ökad förståelse för berättigade önskemål från turistnäringens

sida i utskänkningsfrågor.

Ett undantag av annan karaktär torde emellertid vara påkallat. I avsnittet

om rättighetssystemet har jag antytt ett förslag, som jag ämnar framlägga

i syfte att lätta på formaliteterna i fråga om utskänkning vid enstaka tillfälle

till slutet sällskap. Förslaget innebär att det blivande detaljhandelsbolaget

utan särskilt tillstånd från länsstyrelsen kan tillåta dylik utskänkning;

på så sätt kan man möjligen ernå en viss minskning av den olaga förtäringen

av rusdrycker på hotell och pensionat utan rättigheter. Detta förslag för
-

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

utsätter liksom motsvarande, av kommittén förordade anordning särskilt

medgivande till förtäring av medhavda rusdrycker — att kommunen inte har

vetorätt. Någon nämnvärd betydelse ur kommunernas synpunkt torde ett

dylikt undantag icke få. Fullmäktige bör emellertid erhålla tillfälle att ange

sina önskemål i sådana frågor till bolaget.

Den kommunala vetorätten innebär i första hand en befogenhet för fullmäktige

att hindra tillkomsten av utskänkningsrättigheter i kommunen.

Den omfattar emellertid också frågor om medgivande till utsträckt utskänkningstid.

Kommittén har bibehållit gällande ordning härvidlag och har förordat

att kommunerna på samma sätt skall äga vetorätt beträffande rusdrycksutskänkning

i samband med restaurangdans.

Jag biträder kommitténs förslag i fråga om medgivande till utsträckt tid.

Restaurangdansen skall behandlas närmare i ett senare avsnitt. Jag vill

emellertid redan här nämna att jag även på denna punkt kommer att ansluta

mig till kommitténs förslag. I fråga om föreställningar som avses med

det s. k. varietéförbudet kommer jag likaledes att förorda kommunalt veto

i vissa fall.

Kommittén har föreslagit att kommunens yttrande i frågor om utsträckt

tid, dans och spritförtäring vid enskilda fester för slutna sällskap skall få

den formen att fullmäktige före varje oktrojperiods början anger grunder för

de medgivanden varom fråga är. Denna anordning synes lämplig, och jag

vill tillstyrka densamma. Grunderna kommer enligt propositionsförslagen

bl. a. att avse medgivande till utsträckt tid vid enstaka tillfälle, till danstillställning

och till vissa i varietéparagrafen behandlade föreställningar. I

samma ordning skall kommunen få tillfälle att ange sina önskemål rörande

utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap, varvid kommunens yttrande,

enligt vad förut angivits, dock ej blir bindande för detalj handelsbolaget.

Kommunens yttrande i fråga om tillfällig utskänkning bör liksom nu

kunna avges av annat kommunalt organ än fullmäktige eller av särskilt utsedda

personer.

Med kommunens rätt att hindra utskänkningstillstånd följer enligt gällande

förordning en befogenhet att maximera utskänkningsställenas antal

och förbjuda att utskänkningsställe förlägges inom viss del av kommunen.

Fullmäktige kan vidare åvägabringa att en sökt fullständig rättighet begränsas

till enbart vin eller att utskänkning endast får ske till slutna sällskap.

Dessa befogenheter har oförändrade upptagits i kommitténs förslag, och jag

tillstyrker att de kvarstår.

Kommunerna har för närvarande icke bestämmande inflytande i fråga om

valet av den person som skall bedriva utskänkningen. Detta val ankommer

närmast på systembolagen.

Kommitténs förslag innebär att sådant inflytande ges åt kommunerna.

Enligt förslaget skall nämligen restauratörerna söka tillstånd direkt hos

länsstyrelsen. Avstyrker kommunen att tillstånd ges viss sökande, kan denne

icke erhålla utskänkningsrätt. Kommittén ser häri en möjlighet för kommu
23

Dihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 151.

s. 354 Kontrollera mot PDF

354 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

nerna alt lägga utskänkningen i händerna på organ utan enskilt vinstintresse.

Förslaget har väckt gensagor i vissa yttranden. Farhågor har därvid uttalats

för godtycke och hänsynstaganden till kommunernas ekonomiska intressen.

För egen del finner jag det lämpligt att kommunerna yttrar sig i fråga om

personvalet. Det förfarande för tillståndsgivningen som jag föreslagit i annat

sammanhang erbjuder också möjligheter härtill. Personfrågan bör emellertid

icke slutgiltigt avgöras på det tidiga stadium i tillståndsförfarandet

varunder kommunens yttrande inhämtas. Det definitiva personvalet bör

träffas först sedan länsstyrelsen meddelat utskänkningstillstånd. Valet bör

verkställas av de blivande restauranginspektörerna i samband med att detaljhandelsbolaget

överlåter tillstånden. Inspektören bör därvid samråda

med den rådgivande nämnden. Dessa organ har häri en av sina viktigaste

uppgifter. Självfallet bör de därvid ta hänsyn till befogade önskemål från

kommunernas sida. Jag föreslår alltså att den kommunala vetorätten icke

skall gälla i fråga om valet av utskänkningsinnehavare.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om särskilda villkor och inskränkningar

vid utskänkningen. Som förut antytts äger enligt gällande rätt

tre olika organ — kommunen, länsstyrelsen och systembolaget — beslutanderätt

i sådana frågor.

Kommunens befogenheter ingår i vetorätten. Har kommunen föreslagit

inskränkningar beträffande utskänkningen, får länsstyrelsen icke meddela

tillstånd till denna utan att samtidigt fastställa inskränkningarna. Vissa

områden, bl. a. måltidstvång, kvantitetsbegränsningar och höjd utskänkningsålder,

har dock undantagits från kommunens bestämmanderätt.

Länsstyrelsen äger en allmän befogenhet att föreskriva inskränkningar

vid meddelande av tillstånd eller under löpande tillståndsperiod. Formellt

är denna rätt obegränsad. I praxis har dock länsstyrelserna i regel icke ansetts

kunna föreskriva sadana inskränkningar som uttryckligen undantagits

från kommunernas befogenheter.

Slutligen skall systembolagen enligt föreskrifter av kontrollstyrelsen i

samband med öveilatelse av utskänkningsrätt uppställa vissa av stvrelsen

angivna kontraktsvillkor. Några av de utskänkningsrestriktioner som nu generellt

tillämpas har genomförts på denna väg. Så är t. ex. fallet med kvantitetsbegränsningarna.

Vidare reglerar överlåtelseavtalen restauratörernas

vinst av utskänkningen. Systembolagen kan dessutom intaga särskilda bestämmelser

i varje kontrakt.

I nyktei hetskommitténs förslag fanns icke utrymme för den beslutanderätt

som nu tillkommer systembolagen. Enligt förslaget gavs nämligen tillstånden

direkt till vederbörande restauratör. De restriktioner som nu föreskrives

i överlåtelseavtalen hade delvis upptagits i kommitténs förslag till

försäljningsförordning. Beträffande måltidstvång och vinstkvantiteter var det

avsett att kontrollstyrelsen skulle meddela generella föreskrifter; i övrigt

skulle länsstyrelserna ha vidsträckta möjligheter att föreskriva restriktioner.

s. 355 Kontrollera mot PDF

355

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Beträffande kommunernas och länsstyrelsernas befogenheter innebar förslagen

i huvudsak endast en närmare precisering av gällande rätt, sådan

denna kommit till uttryck i praxis. Ändring gjordes dock på ett par punkter.

Sålunda skulle kommunerna icke kunna föreskriva annan tidpunkt för utskänkningens

början än som stadgades i den föreslagna försäljningsförordningen.

Detta sammanhänger med att kommittén, såsom närmare skall beröras

i annat sammanhang, föreslagit att sprit icke skall få utskänkas före

klockan 15. Senare tidpunkt skulle icke få föreskrivas av kommunen. Den

andra ändringen innebar en utvidgning av länsstyrelsernas befogenheter.

Länsstyrelserna skulle kunna föreskriva inskränkningar i de ämnen som

undantagits från kommunernas beslutanderätt.

För egen del vill jag anlägga en annan syn på frågan om de särskilda

villkoren och inskränkningarna än kommittén. Mina förslag innebär

— liksom kommitténs —- en genomgripande omläggning av den nuvarande

lagstiftningen; de grundar sig på en annan nykterhetspolitisk uppfattning

än den som kommit till uttryck i gällande lagstiftning. Jag har liksom kommittén

funnit det lämpligt ur nykterhetssynpunkt att frångå ett flertal restriktioner

och lägga ett ökat ansvar på den enskilde. Den ordning som jag

sålunda förordar bör tillämpas generellt. Om särskilda villkor och inskränkningar

föreskrives i större omfattning, kan detta leda till att den nuvarande

ordningen återinföres på en omväg. Sådana villkor och inskränkningar bör

därför höra till undantagen. I enlighet härmed föreslår jag sådan avfattning

av hithörande bestämmelser att inskränkningar eller villkor endast skall

föreskrivas när de finnes påkallade av förhållandena i det enskilda fallet.

Beträffande kommunernas befogenheter synes kommitténs förslag väl avvägt,

och jag vill tillstyrka detsamma. Anmärkas bör att befogenheterna endast

omfattar vad som brukar karakteriseras såsom inskränkningar, t. ex.

tidigare stängningstid än som generellt är föreskriven eller förbud mot utskänkning

i viss lokal, däremot icke vad som betecknas som villkor, exempelvis

ordningsföreskrifter.

Kommitténs förslag att utvidga länsstyrelsernas befogenheter har mött

gensagor i flera yttranden, bl. a. från kontrollstyrelsen. Av min förut redovisade

uppfattning om önskvärdheten av återhållsamhet med särskilda

föreskrifter och inskränkningar torde följa att jag icke kan biträda förslaget.

Länsstyrelsen bör alltså icke få meddela inskränkande bestämmelser

som undantagits från kommunernas beslutanderätt och således icke om måltidstvång,

kvantitetsbegränsningar, tiden för utskänkningens början eller

liöjd utskänkningsålder. I motsats till kommunerna bör länsstyrelsen emellertid

få meddela föreskrifter, som enligt vad förut sagts brukar betecknas

som särskilda villkor, bl. a. ordningsföreskrifter, förbud alt utskänka rusdrycker

vid bardisk samt föreskrift om anställande av hovmästare eller ordningsvakt.

För närvarande förekommer att länsstyrelserna föreskriver inskränkningar

beträffande den med tillstånd till rusdrycksutskänkning följande

rätten att utskänka vanligt Öl. Dessa inskränkningar avser så gott

som uteslutande kvantitetsbegränsningar och måltidstvång. Då enligt vad

jag nyss förordat sådana föreskrifter icke bör få meddelas av länsstyrelsen

s. 356 Kontrollera mot PDF

356 Kung!. Maj:ts proposition nr 151.

beträffande utskänkningen av rusdrycker, bör de icke heller få användas

i fråga om ölet.

De regler för proceduren vid beviljande av utskänkningstillstånd som jag

föreslagit i nästföregående avsnitt skiljer sig från kommitténs förslag bl. a.

däri, att det blivande detalj handelsbolaget blir bärare av utskänkningstillstånden

och överlåter dessa på restauratörerna. Detta bör emellertid icke

leda till att bolaget får de befogenheter som nu tillkommer systembolagen att

föreskriva villkor och inskränkningar. De generella utskänkningsrestriktionerna

bör vara uttömmande reglerade i den nya rusdrycltsförsäljningsförordningen.

Vad angår särskilda inskränkningar och villkor torde det vara

tillräckligt att länsstyrelser och kommuner kan föreskriva sådana. Anser

restauranginspektören inskränkningar eller villkor erforderliga, bör han anmäla

detta för länsstyrelsen. Däremot bör överlåtelseavtalen liksom nu reglera

exempelvis restauratörernas inköp av rusdrycker, utskänkningspriserna,

restauratörernas vinst på utskänkningen samt frågor om prislistor,

glasstorlekar och restaurangklass. I flertalet av dessa hänseenden

bör kontrollstyrelsen utfärda generella bestämmelser. Beträffande prissättningen

må anmärkas att styrelsens befogenhet även bör innefatta priserna

på drinkar, däri ingående alkoholfria beståndsdelar inbegripna, men icke

innebära rätt att bestämma vilka drinkar som får serveras. Självfallet får

avtalen också innehålla erinran om vad som på grund av allmän författning

eller myndighets beslut skall gälla i fråga om utskänkningen.

En sammanfattning av kommunernas och länsstyrelsernas befogenheter i

nu behandlade hänseenden lämnas i specialmotiveringen i anslutning till

ifrågavarande bestämmelser i författningsförslaget (31 och 38 §§).

Utskänkningsreslriktionerna.

Nuvarande ordning.

Enligt gällande författningsbestämmelser må utskänkning av spritdrycker

äga rum endast i samband med verklig måltid bestående av lagad mat

(5 kap. 1 § 1 mom. första punkten Rff). Från huvudregeln om måltidstvång

vid spritdrycksutskänkning gäller det undantaget, att spritdryck som

genom utspädning med vatten eller annan alkoholfri dryck erhållit särskilt

tåg alkoholhalt må utskänkas utan samband med måltid (5 kap. 1 § 1 mom.

andra punkten). Med stöd av denna bestämmelse utskänkes de s. k. lättgroggarna

utan måltidstvång.

Beträffande utskänkning av vin gäller enligt Rff en lindrigare regel än

i fråga om utskänkning av spritdrycker. Vid utskänkning av vin fordras

sålunda endast att lagad mat finns att tillgå eller att utskänkningen sker

i samband med servering av konditorivaror (5 kap. 2 § 1 inom.). Kontrollstyrelsen

har emellertid befogenhet att under viss förutsättning föreskriva

måltidstvång i egentlig mening även för vinutskänkning. Det stadgas nämligen

att, där vin på grund av hög alkoholhalt eller annan anledning uppenbarligen

är ägnat att tjäna såsom ersättning för spritdrycker, kontrollsty
-

s. 357 Kontrollera mot PDF

357

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

relsen äger föreskriva alt vinet må utskänkas endast i samband med måltid

(5 kap. 2 § 2 inom.).

Med stöd av bemyndiganden i 5 kap. 1 och 2 §§ Rff har kontrollstijrelsen

utfärdat närmare föreskrifter angående måltidstvång och kvantitetsbegränsningar

vid utskänkning av rusdrycker. Beträffande spritdnjcker innebär

dessa följande.

1. Utskänkning av spritdrycker må, med de undantag som angives nedan,

aga rum allenast till gäst som å utskänkningsstället börjat intaga eller omedelbart

förut intagit verklig måltid, bestående av lagad mat till ett pris av

lägst 2 kronor för måltid sammansatt av minst två rätter och lägst 2 kronor

50 öre för annan måltid.

Å enklare avdelning av folkrestaurang skall måltiden betinga ett pris av

minst en krona 50 öre, dock att något minimipris icke föreskrives i det fall

att högst 5 cl spritdrycker (ett stort glas) utskänkes till gäst som å sådan

restaurangavdelning intager verklig rätt bestående av lagad mat.

2. Till manlig gäst får vid ett och samma besök utskänkas före klockan

15 högst 7 1/2 cl spritdrycker (3 glas å 2 1/2 cl) och efter klockan 15 högst

15 cl spritdrycker (3 stora glas å 5 cl). Å enklare avdelning av folkrestaurang

får till manlig gäst efter klockan 15 utskänkas högst 10 cl spritdrycker

(2 stora glas ä 5 cl).

Till kvinnlig gäst får vid ett och samma besök utskänkas högst 7 1/2 cl

spritdrycker (3 glas å 2 1/2 cl).

För punsch gäller med hänsyn till dennas lägre alkoholhalt andra maximikvantiteter

än beträffande övriga spritdrycker. Av punsch skall sålunda

1/3 liter (33,3 cl) anses motsvara 15 cl av andra spritdrycker, 1/6 liter (16,7

cl) anses motsvara 7 1/2 cl, 1/8 liter (12,5 cl) anses motsvara 5 cl och ett

stort glas (5 cl) anses motsvara ett glas (2 1/2 cl).

3. Lättgrogg får serveras även utan samband med måltid. Såsom lättgrogg

anses grogg, som före serveringen tillblandats av eau de vie, whisky

eller gin samt vatten eller annan alkoholfri dryck och som innehåller högst

2 1/2 cl spritdrycker och minst 1/6 liter alkoholfri dryck. Till en och samma

gäst får dock vid samma besök utskänkas högst två sådana groggar.

4. Om två måltider intages vid ett och samma besök efter klockan 15

och minst fyra timmar förflyter från början av den ena till början av den

andra, får till manlig gäst utskänkas tillsammans högst 25 cl (5 stora

glas), varav högst 15 cl (3 stora glas) till den första måltiden.

5. Om systembolag på grund av måltidspriserna på viss ort finner skäl

föreligga för utskänkning av en mindre kvantitet spritdrycker till billigare

måltid än bär förut angivits och anser sådan utskänkning kunna äga rum

utan att syftet med de i kontrollstyrelsens cirkulär meddelade föreskrifterna

åsidosättes, äger bolaget göra framställning till kontrollstyrelsen om

meddelande av särskilda bestämmelser.

6. I fråga om utskänkning i festvåning kan systembolag, där så prövas

skäligt, i överlåtelseavtalet införa en bestämmelse, att vid servering av måltid

till slutet sällskap bögst 5 cl spritdrycker får utskänkas före måltidens

början till gäst som skall deltaga i densamma. Den sammanlagda myckenheten

till varje gäst utskänkta spritdrycker får dock icke heller i detta

fall överstiga vad här förut för olika fall angivits.

För utskänkningen av vin gäller enligt kontrollstyrelsens föreskrifter

följande.

1. Starkvin, varmed förstås vin med eu alkoholhalt av 14 volymprocent

eller däröver, får med här nedan angivna undantag utskänkas endast i samband

med måltid eller servering av konditorivaror. Till verklig måltid be
-

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

stående av lagad mat till ett pris av lägst en krona 50 öre för måltid sammansatt

av minst två rätter, respektive 2 kronor för måltid bestående av

en rätt, får till samma gäst vid ett och samma besök utskänkas högst en

kvartsbutelj (16 2/3 cl) starkvin. Till annan måltid ävensom till konditorivaror

för minst 30 öre får till samma gäst vid ett och samma besök utskänkas

högst ett stort glas (5 cl) starkvin.

2. Systembolag kan, där så finnes lämpligt, medgiva att vermouth och

vinglögg får utskänkas utan samband med måltid eller konditoriservering.

3. Systembolag kan i överlåtelseavtal införa bestämmelse att starkvin,

som ingår i redan före serveringen tillblandad dryck, vid vars tillredning

använts minst dubbelt så mycket vatten eller annan alkoholfri dryck som

vin, i utskänkningshänseende jämställes med lätta viner.

4. Systembolag kan för restaurang av första klassen i överlåtelseavtal

införa bestämmelse att helbutelj starkvin av märke, som importerats å

originalflaska och som ej finns tillgängligt å kvartsbutelj, får utskänkas

till sällskap bestående av minst tre gäster.

5. För annat vin än starkvin (benämnt svagvin eller lättvin) är måltidstvång

ej föreskrivet. Här gäller endast Rff:s bestämmelse att lagad mat

skall vara att tillgå vid utskänkningen eller att utskänkningen sker i samband

med servering av konditorivaror. Beträffande svagvinet Bacchi vapen,

som visat sig särskilt ägnat att tjäna som ersättningsmedel för spritdrycker,

har emellertid kontrollstyrelsen föreskrivit att det i utskänkningshänseende

skall anses som starkvin (cirkulär nr 4/1940).

Beträffande såväl spritdrycker som vin gäller, att i måltidspris, som här

angivits som villkor för viss utskänkning, icke får inräknas betalning för

drycker av något slag. Ej heller får restauratör under några förhållanden

betinga sig högre pris för måltid eller maträtt än det å restaurangen vanliga,

i syfte att därigenom möjliggöra utskänkning av rusdrycker.

I fråga om utskänkning av s. k. drinkar har kontrollstyrelsen föreskrivit

bl. a. följande.

Drink, som innehåller spritdryck och vars alkoholhalt överstiger 2 1/4 volymprocent,

skall anses som spritdryck (s. k. spritdrink). Sådan drink får

alltså utskänkas endast i samband med måltid och den skall därvid i regel

till hela sin myckenhet avräknas på den gästen medgivna utskänkningskvantiteten.

Drink, som inte innehåller spritdryck men som innehåller starkvin till

mer än hälften av den kvantitet alkoholfri dryck som ingår i drinken, skall

— oavsett huruvida svagvin ingår i drinken — anses som starkvin (s. k.

starkvinsdrink). För sådan drink gäller således samma bestämmelser om

måltidstvång som för starkvin och drinken skall i regel till hela sin myckenhet

avräknas på utskänkningskvantiteten.

Drink, som utan tillsats av spritdrycker antingen icke innehåller annan

rusdryck än svagvin eller ock — med eller utan tillsats av sådant vin —

innehåller högst hälften så mycket starkvin som alkoholfri dryck, är att

anse som svagvin (s. k. svagvinsdrink).

Vissa systembolag har i överlåtelsekontrakten infört ytterligare restriktioner,

vilka godkänts av länsstyrelsen, såsom begränsning av brännvinskvantiteten

till 10 cl eller måltidstvång och kvantitetsbegränsningar för

svagvin.

Utskänkning får ej börja före klockan 12 och får ej fortgå efter klockan

22, såvida icke länsstyrelsen med kommunens godkännande beviljat utsträckt

tid (5 kap. 4 § 1 mom.).

opaginerad Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Ansökan om stadigvarande förlängning av utskänkningstiden kan endast

göras av vederbörande systembolag, över sådan ansökan skall bl. a. kommunens

fullmäktige höras. Härvid gäller att länsstyrelsen icke får bestämma

senare —• men väl tidigare — tid än fullmäktige förordat.

Ansökan om förlängning av utskänkningstiden för särskilt tillfälle kan

göras utom av systembolaget även av utskänkningsinnehavaren. I detta fall

behöver fullmäktige icke höras men länsstyrelsen skall iakttaga de grunder

för sådan förlängning som må ha bestämts av fullmäktige.

På sön- och helgdagar får utskänkningen i regel börja först klockan 13,

eftersom utskänkning under högmässotid är förbjuden, Tidigare stängning

än klockan 22 kan förekomma på utskänkningsinnchavarens, systembolagets,

kommunens eller länsstyrelsens initiativ.

Utskänkning får icke äga rum till den som kan antagas ej ha fyllt 18 åi

eller till den som veterligen missbrukar starka drycker eller till den som är

synbarligen berörd därav (5 kap. 8 §). På flera håll i landet har emellertid

åldersgränsen för utskänkningen höjts till 21 år genom överenskommelse

mellan systembolagen och vederbörande restauratörer.

Nyklerhetskommittén.

Kommittén framhåller, att samhälleliga ingripanden principiellt synes vara

mera klart motiverade i fråga om utskänkningen än när det gäller utminuteringen.

Behovet av offentlig kontroll är påtagligare när det gäller den konsumtion

som sker offentligt än i fråga om konsumtion i hemmet. Även om det

ur trivselsynpunkt är önskvärt med så fa inskränkningar som möjligt,

måste dock detta önskemal träda tillbaka, om det kommei i strid med kravet

på ordning och nykterhet. Utskänkningens relativt större inflytande på

fylleri, trafikolycksfall m. in. gör ingripandena särskilt starkt motiverade.

Utskänkningsrestriktionerna har, framhåller kommittén, tillkommit som

en följd av motbokssystemet för att hindra en alltför omfattande »kompletteringssupning».

Då kommittén föreslår att utminuteringskontrollen

avskaffas, kunde det därför synas mest följdriktigt att den även föreslog

att utskänkningsrestriktionerna i sin helhet slopades. Vissa av dessa har

dock, anser kommittén, haft betydelse för den sanering av restaurangvanorna

som utan tvivel ägt rum under de senaste decennierna.

Måltidstvånget finner kommittén ha haft övervägande goda verkningar.

Det har gått in i svenska folkets medvetande att spritdrycker bör förtäras

endast i samband med måltid, vilket säkerligen minskat fylleri och annat

missbruk. Dels blir den fysiologiska verkan av spritdryckerna mindre

i samband med mat, dels har mattvånget ett återhållande inflytande som

i många fall är önskvärt. Bestämmelserna torde också till övervägande del

lni efterlevts, även om överträdelser i viss utsträckning förekommit. De

svenska restaurangerna har blivit i första hand matserveringsställen. Det

har mot matlvånget anförts, att detta skulle leda till att stora mängder mat

förstöres, emedan många restauranggäster endast beställer in mat men

opaginerad Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

inte äter något nämnvärt av den. Kommittén har gjort en undersökning för

att belysa denna fråga. Denna undersökning synes visa, att matförstöringen

inte är av den betydelse att man behöver ta hänsyn till den om man av

andra skäl anser sig böra förorda måltidstvång.

Kommittén föreslår, att måltidstvånget för utskänkning av spritdrycker

bibehålies. Starkvin och lättvin skall få serveras utan måltidstvång, om inte

tillståndsmyndigheten på grund av konstaterat missbruk gör inskränkningar

i denna ordning. Vidare bör starköl få serveras utan måltidstvång.

Dessutom bör möjlighet finnas att även utan måltid servera lättgroggar och

sådana drinkar, som utom vin eller alkoholfri dryck innehåller en mindre

del spritdrycker och vars alkoholhalt ej överstiger 22 volymprocent. Enligt

förslaget skall kontrollstyrelsen få rätt att medgiva undantag från måltidstvånget

beträffande lättgroggar och drinkar.

Genom förslaget att vissa drinkar skall få serveras utan måltidstvång har

nykterhetskommittén velat tillmötesgå de önskemål om lättnader i måltidstvånget

främst med hänsyn till utländska turister som framförts av turistutredningen

i skrivelse till kommittén.

I fråga om kvantitetsbegränsningarna finner kommittén, att de skäl, som

talar för att motbokssystemet slopas, också kan tillämpas på »centiliterrestriktionerna».

Fixeringen av ett maximum har, enligt kommittén, otvivelaktigt

föranlett en benägenhet att ta ut hela den medgivna kvantiteten.

Enligt två undersökningar vid SARA:s restauranger oktober 1943 och våren

1949 visade det sig sålunda att praktiskt taget samtliga manliga gäster på

II och III klass restaurangerna tog ut hela den tillåtna spritdrycksransonen

efter klockan 15. Efterlevnaden av bestämmelserna torde också ha varit betydligt

sämre än beträffande måltidstvånget. Möjligheterna att kringgå eller

överträda centilitergränserna torde i stor utsträckning ha utnyttjats.

Man har därför ansett sig nödsakad att skapa en speciell organisation för

att övervaka efterlevnaden och beivra överträdelser. Denna kontroll har

emellertid på åtskilliga håll skapat irritation.

De krav på återhållsamhet i alkoholanvändningen, som betingat de nu

tillämpade reglerna, synes i och för sig ingalunda kunna betraktas som överdrivna.

Alt strängare regler gäller för spritförtäring före klockan 15 står

också i god samklang med den upplysta opinionen.

Att dessa begränsningar, som sålunda måste betraktas som utpräglat

måttfulla, efter mer än 30 års fortbestånd alltjämt saknar önskvärt stöd i

det allmänna rättsmedvetandet, är emellertid enligt kommitténs uppfattning

ett belägg för svårigheten att skjuta lagbudet i förgrunden som folkuppfostrare.

Med hänsyn till detta och till den berörda ogynnsamma ransoncringsverkan

finner sig kommittén icke kunna förorda att den hittills

gällande ransoneringen bibehålies. Kommittén har dock ansett övervägande

skäl tala för att — i varje fall under en övergångsperiod — serveringen av

egentligt brännvin begränsas till högst 10 cl per person och restaurangbesök.

En liknande regel gäller i Finland och har där tillskrivits goda verkningar.

Någon skillnad mellan män och kvinnor, olika restaurangklasser eller olika

opaginerad Kontrollera mot PDF

361

Kungl. Maj:ts proposition nr i51.

lider på dagen finner kommittén icke önskvärd. Vederbörande tillståndsmyndighet

bör däremot beträffande viss restaurang kunna föreskriva kvanlitetsbegränsning

i fråga om vissa eller alla rusdrycker, om missförhållanden

uppträder. Erfarenheten får här visa, om sådana bestämmelser blir nödvändiga

i någon större utsträckning. Om den billigare utminuteringsspriten

blir tillgänglig utan maximering, kommer säkerligen en del av restaurangernas

— särskilt folkrestaurangernas — nuvarande publik att försvinna.

Därmed blir också behovet av kvantitetsbegränsning mindre. Kommittén

fortsätter.

En invändning mot att avskaffa maximeringen, som måste tillmätas en

viss vild, gäller utskänkningens betydelse för ungdomsfylleriet. Ungdomar

under 21 år skulle även i fortsättningen bli förhindrade att på laglig väg

köpa sprit i utminuteringsbutiker, men de skulle efter 18 års ålder bli i tillfälle

att förtära restaurangsprit. Det kan då tyckas att man inte borde genom

lättnader i utskänkningsbestämmelserna skapa större möjligheter för

dessa ungdomar att använda spritdrycker. Men det bör påpekas att spritrestaurangerna

endast i mycket begränsad utsträckning besöks av ungdomar

under 21 år. Enligt kommitténs ungdomsundersökning har endast

7 % av pojkarna i dessa åldrar besökt en spritrestaurang under den senaste

månaden före undersökningstillfället.

Beträffande tiden för utskänkningens början på dagen framhåller kommittén,

att den tendens att göra arbetstiden spritfri, som redan gör sig gällande i

vida kretsar, synes böra uppmuntras och få stöd av lagstiftningen. En sådan

utveckling är ur olika synpunkter önskvärd och behövlig. Kommittén har

inhämtat vissa uppgifter angående spritserveringen vid lunchtid på ett antal

SARA-restauranger i Stockholm och landsorten våren 1949. Det tramgår av

undersökningen, att en stor del av restauranggästerna vid lunchtid består av

arbetare och tjänstemän som är i arbete under dagen, övervägande delen av

gästerna på de undersökta stockholmsrestaurangerna (84, 87 och 98 % i resp.

I, II och III klass restaurangerna) beställde sprit till en genomsnittsmängd

som nära anslöt sig till den högsta tillåtna kvantiteten. Kommittén fortsätter.

Den framflyttning av utskänkningstidens början till klockan 12, som ägde

rum 1919, torde ha mött få gensagor. I den internationella översikten har

meddelats att utskänkningen av spritdrycker i Norge börjar först klockan 15.

Denna bestämmelse synes under sitt fortbestånd ha fått fast förankring i

det allmänna rättsmedvetandet, och inte från något håll har yrkats ändring

i denna ordning.

Föreställningen om att sprit är oförenlig med en fullödig arbetsprestation,

som redan för flera decennier sedan föranledde den norska bestämmelsen,

torde numera ha vidsträckt anslutning också inom den upplysta svenska opinionen.

Denna uppfattning har fått ett kraftigt stöd genom docenten Goldbergs

på kommitténs uppdrag utförda undersökningar. Tidpunkten synes

därför nu vara inne att också i svensk lag fixera en regel av motsvarande

innebörd.

Kommittén föreslår att spritdrycker i fortsättningen inte får serveras före

klockan 15. Efter klockan 15 bör som redan nämnts utskänkningen vara i

princip obegränsad till måltid (med undantag för brännvin). Före klockan 15

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

(dock ej före klockan 12) bör vin, starköl och Öl få serveras. Möjlighet bör

också öppnas för servering av spritdrinkar (men ej lättgroggar) före kl. 15.

Kontrollstyrelsen bör få befogenhet att bestämma vilka typer av drinkar som

härvid kan komma i fråga.

Frågan om utskänkning av rusdrycker under högmässogudstjänst torde,

enligt kommitténs uppfattning, icke utgöra något problem på landsbygden, eftersom

landsbygden i stort sett saknar utskänkningsställen för rusdrycker. I

städerna åter, där de allra flesta rättigheterna finns, börjar högmässan klockan

10 eller 11. Såsom förut nämnts innebär nykterhetskommitténs förslag

att ingen som helst utskänkning av rusdrycker skall få förekomma före klockan

12 och att inga starkare spritdrycker — endast vissa spritdrinkar — skall

få utskänkas före klockan 15. Vidare må framhållas att förhållandena även i

övrigt numera är väsentligt annorlunda än på den tid då ifrågavarande förbud

infördes.

Enligt nykterhetskommitténs mening är det med hänsyn till vad nu anförts

knappast längre erforderligt att i försäljningsförordningen bibehålla ett

generellt förbud mot utskänkning under högmässogudstjänst. Skulle särskilda

åtgärder i något fall visa sig av behovet påkallade, bör emellertid länsstyrelsen

ha möjlighet att antingen på eget initiativ eller efter framställning från

kommunens sida meddela sådant förbud eller föreskriva inskränkningar i utskänkningsrätten.

Nykterhetskommitténs förslag innebär sålunda att frågans

avgörande överflyttas till länsstyrelserna.

Beträffande tiden för utskänkningens avslutande på kvällen föreslår kommittén

ingen viktigare ändring i gällande bestämmelser. Utsträckt tid bör

fortfarande vara beroende av kommunalrepresentationens tillstyrkan. Tillständsmyndigheten

bör liksom nu ha möjlighet att i speciella fall göra de

inskränkningar som kan betingas av lokala förhållanden eller konstaterade

olägenheter.

När det gäller åldersgränsen för utskänkning föreslog Sveriges storloge av

IOGT i en framställning till nykterhetskommittén att utskänkning inte skulle

få äga rum till den som ej fyllt 21 år. Förslaget motiverades med det tilltagande

ungdomsfylleriet, vilket angavs i viss mån vara ett resultat av ungdomens

ökade restaurangvanor.

Kommittén har vid sina överväganden i frågan kunnat konstatera att restaurangförtäringen

dels spelar en icke oväsentlig roll, när det gäller de ungas

tillvänjning till alkoholförtäring, dels har viss betydelse såsom berusningskälla

för unga fyllerister. Det framgår emellertid också av kommitténs undersökningar

att ungdomen i åldrarna 18—20 år icke förtär spritdrycker på restaurang

i sådan omfattning, att denna förtäring för det stora flertalet kan betecknas

som ett större problem. Kommittén anser därför att man utan fara

kan avvakta erfarenheter av det föreslagna utminuteringssystemet, innan

man tar ställning till frågan om åldersgränsen vid utskänkningen. Ett skäl

emot en höjning av åldersgränsen utgör för övrigt vanskligheten att avgöra

om en person är över eller under 21 år. En generell 21-årsgräns skulle därför

bli svårare att tillämpa i praktiken än den nuvarande gränsen.

s. 363 Kontrollera mot PDF

363

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Nykterhetskommittén föreslår sålunda att den nuvarande 18-årsgränsen

tills vidare bibehålies. Den av kommittén föreslagna befogenheten för länsstyrelsen

att ingripa med inskränkande föreskrifter mot missförhållanden

på viss restaurang ger emellertid möjlighet att i särskilda fall föreskriva

höjd utskänkningsålder, när detta prövas erforderligt med hänsyn till ordning

och nvkterhet. Denna befogenhet bör endast tillkomma länsstyrelsen,

kommunerna bör lika litet som nu kunna uppställa villkor om höjd utskänkningsålder.

Reservationer m. m.

Herr Hagberg anser, att kommitténs förslag om kvantitetsbegränsnmg vid

utskänkning av brännvin och framflyttning av tiden för spritdrycksutskänkning

från kl. 12 till kl. 15 står i motsatsförhållande till kommitténs principiella

underkännande av restriktionssystemets värde såsom ett medel i den

moderna nykterhetsvårdens tjänst. Reservanten påpekar, att denna kommitténs

mening otvivelaktigt utgör underlag för dess ståndpunktstagande till

flertalet av de frågor, den haft att bedöma.

Herrar Onsjö och Sefve finner sig ej ha någon anledning tro, att en begränsning

till 10 cl av den kvantitet brännvin som får utskänkas skall ge

ett bättre resultat än andra av kommittén underkända ransoneringar. Nykterhetseffekten

av den föreslagna beskärningen av brännvinskvantiteten blir

säkerligen ringa, samtidigt som svårigheterna att övervaka efterlevnaden av

bestämmelsen blir stora.

Fröken Valborg Svensson anser att det inte finns någon anledning att

upprätthålla det impopulära måltidstvånget i samband med spritutskankningen.

Att tillse att hyfs och ordning upprätthålles på restaurangerna kommer

som hittills att ligga i restauratörernas eget intresse, då de ju i annat

fall löper risk att förlora utskänkningsrättigheterna.

Reservanten vänder sig även mot 10-centilitersmaximeringen vid utskänkning

av brännvin.

Herr Utterström ansluter sig till nykterhetskommitténs förslag att utskänkning

av spritdrycker skall vara förenad med maltidstvang men anser i

motsats Ull kommittén att undantag från denna regel icke bör medgivas

för lättgroggar. Enligt reservantens åsikt bör vidare måltidstvång liksom

nu gälla för utskänkning av starkvin.

I fråga om kvantitetsbegränsningen inom utskänkningen anser reservanten

att ett slopande av denna begränsning skulle komma att medföra stora

svårigheter, då det gäller att avvisa påstridiga restauranggästers krav på

servering av otillbörligt stora kvantiteter rusdrycker. Reservanten förordar

därför att kvantitetsbegränsningarna bibehålies tills vidare, ehuru med den

ändringen, att den hittillsvarande skillnaden mellan de för män och kvinnor

fastställda högsta utskänkningskvantiteterna bör försvinna.

Beträffande utskänkningstidens början befarar reservanten att den föreslagna

bestämmelsen kan komma att medföra avsevärda nackdelar. Han anser

det sannolikt att en spritfri arbetsdag inte kommer att bli en alkoholfri

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

arbetsdag, utan att starkvinet kommer att i stor utsträckning ersätta spritdryckerna.

Enligt reservantens förmenande innebär bibehållandet av utskänkningstidens

början vid kl. 12 med utskänkningsrestriktioner mindre

vådor ur nykterhetssynpunkt än en till kl. 15 framflyttad utskänkningstid

utan kvantitetsbegränsning.

Herrar Englund och Waldemar Svensson samt fru Larsson och fröken

Öberg, vilka anslutit sig till kommittémajoritetens förslag beträffande utskänkningsrestriktionerna,

anför i ett särskilt yttrande att de finner det

svårt att i förväg med tillräcklig noggrannhet bedöma återverkningarna på

utskänkningen av de nya utminuteringsreglerna och därmed spörsmålet om

det behov av utskänkningsrestriktioner som efter deras införande till ävenlyrs

kommer att kvarstå och hur dessa i så fall bör utformas. Reservanterna

skulle därför ha föredragit att ett visst, om också kortvarigt intervall

skilde ikraftträdandet av de nya utminuterings- och utskänkningsreglerna åt.

Kommitténs expert, herr Klackenberg, finner att de nuvarande restaurangrestriktionerna

med fördel kan kvarstå i avvaktan på erfarenheter av lättnaderna

inom utminuteringens område.

Yttranden.

Frågan om utskänkningsrestriktionerna har tilldragit sig stort intresse

från remissorganen och de flesta av dem har tagit ställning åtminstone till

något av de spörsmål, som ingår i komplexet.

Allmänna synpunkter.

En del yttranden intager eu avvaktande hållning. Lånsnykterhetsnämnden

i Västerbottens län och Svenska nykterhetsvårdsförbundet anser

sålunda i likhet med Klackenberg att de nuvarande restaurangrestriktionerna

med fördel kan kvarstå i avvaktan på erfarenheter av lättnaderna

inom utminuteringens område. Förbundet anför bl. a.

De motiv, som framförts för borttagande av utminuteringsspärren, göra

sig icke gällande med samma styrka, då det gäller utskänkningen. Man kan

här icke tala om att restriktionerna i och för sig skulle utgöra en ur nykterhetssynpunkt

ineffektiv anordning. Nykterhetskommittén har tvärtom funnit

att vissa av de nu gällande restaurantrestriktionerna haft en gynnsam

verkan i nykterhetshänseende. Det vill synas som om kommittén icke dragit

de riktiga slutsatserna av dessa iakttagelser, då den i fråga om utskänkningen

lagt fram förslag som innebära uppmjukningar eller borttagande

av nu gällande bestämmelser. Även om framflyttningen av utskänkningstiden

till kl. 15 har en nykterhetsbefrämjande effekt, torde den icke

på långt när uppväga de ändringar av motsatt innebörd, som kommittén

föreslagit. Det synes förbundet föga välbetänkt att man på utminuteringens

område genomför en radikal förändring, vars konsekvenser icke låta sig

med säkerhet förutsäga, och utan att avvakta resultatet härav jämväl vidtager

avsevärda lättnader i fråga om utskänkningen.

Länsmjkterlietsnämnden i Hallands län framför liknande synpunkter.

Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län anser visserligen att utskänkningen

bör i första hand ifrågakomma som objekt för lättnader i gällande

s. 365 Kontrollera mot PDF

365

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

restriktioner. Nämnden finner emellertid icke tillrådligt att genomföra sådana

lättnader förrän nykterhetsvården blivit utbyggd. Systembolagens kontrollföreståndareförening

föreslår att utskänkningsbestämmelserna i stort

sett bibehålies under de första övergångsåren, möjligen med mindre modifieringar.

Principen att slopa motbokssystemet men behålla vissa restriktioner beträffande

utskänkningen kritiseras av två reservanter inom Stockholms

stadsfullmäktige, borgarråden Bergvall och Mårtens, som anför.

Det torde bli mycket svårt att då försäljningen utminuteringsvis göres helt

fri motivera speciella restriktioner på utskänkningens område. I varje fall

torde det bli mycket svårt att göra det begripligt för svenska folket, att man

lår köpa praktiskt taget obegränsade kvantiteter i vilken systemaffär som

helst men samtidigt måste finna sig i vissa kontrollföreskrifter, så fort man

besöker en restaurang.

I ett par yttranden påyrkas rent allmänt större lättnader i utskänkningsbestämmelserna

än vad nykterhetskommittén föreslagit.

Stockholms handelskammare anför bl. a.

Kommittén har ansett sig böra alltjämt bibehålla en mängd restriktioner,

vilka knappast kunna motiveras av nykterhetspolitiska skäl men för konsumenterna

och icke minst för gästande utlänningar måste te sig som onodiga

och meningslösa vttringar av statligt förinynderskap. Handelskammaren har

vid skilda tillfällen påvisat angelägenheten av att den mångfald restriktioner

som nu gälla för hotell- och restaurantrörelsen måtte i största möjliga utsträckning

uppmjukas och förenklas.

Styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö gör följande allmänna

erinringar beträffande de föreslagna utskänkningsbestämmelserna.

Att arbetsdagen bör vara spritfri är riktigt, men det förefaller ur allmänna

synpunkter svårförståeligt, varför den tillåtna konsumtionen efter kl. 15

skall — i strid mot de principiella utgångspunkterna — begränsas så starkt

som kommittén föreslagit, då inköpsmöjligheterna i övrigt under dagen är

obegränsade och det därför icke gärna kan antagas, att restaurangbesök i

tillnärmelsevis samma utsträckning som f. n. sker enbart i berusningssyfte.

För riktigheten av denna uppfattning talar även att restaurangspriten ställer

sig väsentligt dyrare än inköp på utminuteringsställe. Styrelsen vill ifragasätta

om icke endast ordningsregler bör gälla för utskänkning på restaurang

och liknande näringsställe.

Måltidstvång.

Kommitténs förslag att bibehalla maltidstvangct i samband med utskänkning

av spritdrycker t i 11 s t y r 1c e s eller lämnas utan erinran av flertalet

remissinstanser som yttrat sig i frågan, nämligen kontrollstyrelsen, socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, överstathallai ämbetet, nio länsstyrelser,

sex länsnykterhetsnämnder, Göteborgs stads nyktcrhctsnämnd, Malmö stadsfullmäktige

och nykterhetsnämnd, stadsfullmäktige i sju andra städer, De

Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse, Sveriges centrala restaurangaktiebolag

och Systembolagens förtroendenämnd.

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

överståthållarämbetet yttrar.

Den av kommittén verkställda undersökningen beträffande sambandet

mellan måltidstvånget och matslöseriet har enligt överståthållarämbetets

mening icke ådagalagt sådana förhållanden, att måltidstvånget av den anledningen

bör frånträdas. Vilken uppfattning man än har om måltidstvånget

iärer man icke kunna förneka, att det i stor utsträckning bidragit till en

förbättring av konsumtionsvanorna på restaurangerna. Och det torde kunna

ifrågasättas om flertalet konsumenter — däri medräknade även sådana som

helst skulle se måltidstvånget slopat — numera uppfatta begränsningen

som ett alltför allvarligt ingrepp i självbestämmanderätten. ----. Enligt

ämbetets mening kan det icke vara riktigt att sätta likhetstecken mellan

utminutering och utskänkning i så måtto, att frihet till inköp i den ena

formen skall medföra lättnad jämväl i den andra.---Särskilt påtaglig

är måltids betydelse vid kombinationen spritförtäring-bilkörning. Ämbetet

biträder emellertid kommittéförslaget i denna del främst av den anledningen,

att det ur nykterhetspolitisk och uppfostrande synpunkt måste vara av

betydelse, att det slås fast som en ledande regel att spritdrycker böra förtäras

endast i samband med måltid.

I de yttranden, som förordar måltids tvångets bibehållande, förekommer

vissa förslag till jämkningar i kommitténs förslag.

I några fall går yrkandena ut på skärpningar. Sålunda föreslår

kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Västerbottens län i överensstämmelse

med nuvarande ordning generellt måltidstvång även för starkvin. Länsnykterhetsnämnden

i Västerbottens län önskar måltidstvång för allt vin och

starköl.

Socialstyrelsen anser att den av kommittén föreslagna rätten för kontrollstyrelsen

att föreskriva måltidstvång för visst slag av vin, som befinnes bliva

använt såsom ersättningsmedel för spritdrycker, skall utövas av Kun<d

Maj :t.

I andra yttranden förekommer yrkanden, som innebär uppmju''kningar

i förhållande till kommittéförslaget eller uttalanden, som ger uttryck

för större tveksamhet rörande restriktionens värde.

Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län kan det vara försvarligt att

avvecklingen av det gamla restriktionssystemet på det viset sker etappvis,

att måltidstvånget bibehålies tills vidare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att bestämmelserna bör uppmjukas,

om erfarenheterna av det nya systemet blir gynnsamma. Utöver förslaget att

medge servering av vissa slag av drinkar utan måltidstvång bör man enligt

lansstyrelsen överväga att efter en försökstid gå något längre. Sålunda borde

man exempelvis kunna medge att en mindre kvantitet av vissa spritdrycker,

såsom likör, finge utskänkas i samband med servering av kaffe. Ett sådant

medgivande skulle sannolikt icke medföra någon menlig inverkan på det allmänna

nykterhetstillståndet men minska allmänhetens irritation över restriktionerna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län är inne på liknande tankegångar, i det

att länsstyrelsen förordar att en mindre kvantitet konjak, likör eller liknande

dryck, skall få serveras utan intagande av måltid.

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Länsstyrelsen i Jönköpings lön slutligen ifrågasätter om icke en lättnad i

bestämmelserna skulle kunna ske t. ex. å vissa hotell och förstaklassrestauranger

med särskilt stor frekvens av utländska turister, för vilka måltidstvånget

ter sig främmande eller löjeväckande.

Måltidstvångets slopande föreslås av länsstyrelserna i Södermanlands

och Skaraborgs län, Stockholms stadsfullmäktige och nämnder,

Göteborgs stadsfullmäktige, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Sveriges Hotell-

och Restaurantförbund, Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund,

Svenska turisthotellens riksförbund, Svenska turisltrafikförbundet

samt Stockholms handelskammare.

Stockholms stadsfullmäktige, och nämnder kritiserar nykterhetskommitténs

motiv för måltidstvångets bibehållande och anför bl. a. följande.

Även om det i och för sig är riktigt, att spritdrycker numera i huvudsak

förtäras endast i förening med mat, och att alltså »råsupningen» numera

förekommer i ojämförligt mindre omfattning än förr, så torde man på ganska

goda grunder kunna göra gällande, att den ökade allmänna hyfsningen härvidlag

är huvudorsaken. Den allmänna välstånds- och kulturutvecklingens

inverkan på nykterhetstillstånd och alkoholvanor har speciell bärkraft i detla

sammanhang. Sederna ha otvivelaktigt mildrats och de mera omåttliga

vanorna trängts tillbaka i betydande grad. Icke minst gäller detta supsederna.

Måltidstvånget har avsett att begränsa spritförbrukning i form av »kompletteringssupning».

När nu maximeringen i utminuteringen upphäves, bortfaller

den huvudsakligaste anledningen, varför konsumenterna skall behöva

besöka en restaurang för att förtära den avsevärt dyrare restaurangspriten.

Oron för att restaurangvanorna skulle försämras om måltidstvånget

upphäves synes för övrigt strida mot den tilltro till det svenska folkets mognad

och utveckling, som eljest präglar kommitténs bedömningar.

Mot måltidstvånget kunna dessutom starka principiella invändningar resas.

Restriktionssystemets karaktär av förmynderskap och ingrepp i det personliga

avgörandet har här ett av sina mest markanta uttryck. Det ter sig

utan tvivel ur flera synpunkter stötande, att människor skall »tvingas» att

äta, som ej önska detta. Att viss matförstöring uppkommer genom måltidstvånget

är obestridligt. Även den ökade kostnaden för den enskilde genom

den påtvungna måltiden måste betecknas i varje fall som principiellt oriktig.

Dessa skäl, som redan med nuvarande allmänna restriktioner med viss

styrka kunna göras gällande, komma givetvis med väsentligt större tyngd

att kunna framföras, om måltidstvånget bibehålies vid restriktionssystemets

avskaffande i övrigt.

Föreningen Sveriges landsfiskaler framhåller att det hittills visat sig omöjligt

att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna om måltidstvånget. Någon

anledning antaga, att det för framtiden skulle bli möjligt att åstadkomma en

förbättring därvidlag, föreligger icke enligt föreningens mening.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund framför följande synpunkter.

Otvivelaktigt innebär måltidstvånget under nuvarande förhållanden och

så länge motbokssystemet tillämpas ekonomiskt sett en fördel för restauratören,

alldenstund detsamma medfört ett uppsving för matserveringen både

kvantitativt och kvalitativt. Men å andra sidan har det ur principiella syn
-

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

punkter ansetts riktigt att alla restriktionsbestämmelser av olika slag så

vitt möjligt utmönstras vid tillkomsten av en blivande lag.

Med hänsyn till att nykterhetskommittén beträffande utminuteringen

föreslår långt gående lättnader i nu gällande bestämmelser, anser förbundet

att man bör draga konsekvenserna av detta ställningstagande även då det

gäller utskänkningen och principiellt ge denna samma frihet. Förbundet anser

dock att man oberoende av vilket beslut som fattas beträffande utminuteringen

utan risk kan häva restriktionsbestämmelserna för utskänkningen,

detta såväl med hänsyn till utskänkningens relativt ringa andel av totalförsäljningen,

som med hänsyn till den noggranna individuella kontrollen, som

denna försäljningsgren är underkastad. Den ansvarsmedvetne restauratörens

noggranna skötsel av sin rörelse utgör en betryggande garanti härför.

Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund anser att måltidstvånget

är oekonomiskt och verkar moraliskt skadligt samt innebär ett betänkligt

och farligt ingrepp i den enskildes frihet. Som en konsekvens av motbokssystemets

avveckling bör enligt förbundets uppfattning följa mattvångets

slopande å restaurangerna. Förbundet framhåller att bestämmelserna om

mattvång under årens lopp blivit förfuskade samt att måltidstvånget saknar

all betydelse ur nykterhetssynpunkt, framför allt med nuvarande höga

levnadsstandard och på grund av omöjligheten att kontrollera antalet restaurangbesök.

Bruket att gå s. k. krogronder åberopas av förbundet som bevis

för måltidstvångets ineffektivitet.

Svenska turisthotellens riksförbund instämmer med reservanten i kommittén,

Valborg Svensson, och framhåller att måltidstvånget för turisthotellens

del måste anses obehövligt, enär majoriteten av gästerna bundit sig för

måltidspension eller helpension och därför intager tre eller i varje fall två

måltider om dagen. Måltidstvånget torde enligt riksförbundet vara den restriktion

i fråga om utskänkningen, som verkar mest svårförståelig och irriterande

på utländska gäster.

Stockholms handelskammare anför bl. a.

Alldeles oavsett att restaurantrörelsen redan genom motbokssvstemets avskaffande

och med bibehållna prisrelationer kan komma att utsättas för

ekonomiska påfrestningar, måste uppenbarligen de på sin tid föreliggande

motiven för måltidstvånget anses ha helt förlorat bärighet i och med den

fria inköpsrättens införande. Skulle emellertid, med hänsyn till de missbrukare

av spritdrycker som framdeles kunna bli helt avstängda från spritinköp,

måltidstvång anses oundgängligen nödvändigt — vilket Handelskammaren

för sin del icke anser — bör i varje fall vissa hotell och förstaklassrestauranter

med stor turistfrekvens kunna beredas möjlighet att erhålla

dispens från detta tvång.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser visserligen att fortsatt måltidstvång

inte kommer att få någon större betydelse utan kommer att framstå som

en onödig kvarleva av det impopulära restriktionssystemet, men då frågan

enligt länsstyrelsens uppfattning har ett visst samband med bestämmelserna

om restauratörernas vinstkvantiteter, finner länsstyrelsen angeläget att

intill dess utredning därom föreligger frågan om måltidstvångets avskaffande

får anstå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

369

Kvantitetsbegränsningar.

Kommitténs förslag att kvantitetsbegränsningarna vid utskänkningen i

princip skall upphävas t i 11 s t y r k e s eller lämnas utan erinran av det

stora flertalet myndigheter och sammanslutningar som tagit ställning i

frågan, nämligen kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, åtta länsstyrelser, sex

länsnykterhetsnämnder, Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige

i Jönköping och Solna, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

Systembolagens förtroendenämnd, Sveriges Hotell- och Restaurantförbund,

Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund och Svenska turisthotellens

riksförbund.

Kontrollstyrelsen föreslår, att samtliga kvantitetsbegränsningar slopas. Avgörande

för kontrollstyrelsens ståndpunktstagande i frågan har varit, att

dessa restriktioner icke kunnat upprätthållas i praktiken utan systematiskt

kringgåtts och därmed förlorat sin betydelse. Som korrektiv mot missbruk

förordar kontrollstyrelsen en höjning av utskänkningspriserna. Därjämte

måste enligt kontrollstyrelsens mening i fortsättningen vida större krav än

hittills ställas i fråga om upprätthållandet av ordning och nykterhet på

restaurangerna.

Även länsstyrelsen i Gävleborgs län och länsnykterhetsnämnden i Östergötlands

län anser att konsumtionen av spritdrycker på restaurangerna bör

hållas tillbaka genom prisreglerande åtgärder.

Socialstyrelsen och Systembolagens förtroendenämnd tillstyrker förslaget

för den händelse att motbokssystemet avvecklas. Dessa instanser kan inte

ansluta sig till de av kommittén anförda skälen för en avveckling av maximeringen

av utskänkningskvantiteterna men finner andra skäl tala härför.

Deras ståndpunkt utvecklas av nämnden på följande sätt.

Rortfallet av maximeringen inom utminuteringen skulle komma att medföra

en minskning av omfattningen av utskänkningen av spritdrycker. Pressen

inom utskänkningen från spritdryckskonsumenterna komme alltså att

bli försvagad och behovet av kvantitetsbegränsningar bli minskat. Detta

vore särskilt fallet, om den restriktiva anordning som måltidstvånget innebär

bibehölles. Att upprätthålla kvantitetsbegränsning inom utskänkningen,

efter det att alla sådana begränsningar inom det större försäljningsområdet

utminuteringen hade slopats, skulle också troligen möta övermäktiga

psykologiska svårigheter.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag finner att bestämmelserna om

kvantitetsbegränsningar i utskänkningen kommit att utgöra ett slags rättsröta

inom rusdryckslagstiftningen, men också att de utgjort ett stöd för den

serverande personalen, när det gällt att vägra servering till alkoholpåverkade

gäster. Det avgörande skälet för bolagets ståndpunktstagande att kvantitetsbegränsningarna

bör upphävas är den påtalade bristande efterlevnaden

av bestämmelserna. Påtryckningar på serveringspersonalen i syfte att

erhålla mer än den tillåtna ransonen uppges vara mycket vanliga.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund anser att i och med införandet av

fri inköpsrätt på utminuteringens område föreligger icke längre något mo
24

Iiihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 151.

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

tiv för bibehållandet av kvantitetsbegränsning inom utskänkningen. Samma

synpunkt anföres av Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund, som

tillägger.

De farhågor, som uttalats, att personalen skulle få ökade svårigheter att

i nödiga fall vägra servering av spirituösa, tror förbundet vara betydligt

överdrivna. Denna olägenhet existerar redan nu och kanske i högre grad än

fallet skulle bli i fortsättningen, i all synnerhet på restauranger, där hovmästare

saknas eller icke är tillstädes, när en servering avbrytes sedan

exempelvis 5 cl. är serverade. I dylikt fall är gästen av den uppfattningen,

att han är i sin lagenliga rätt att bekomma 15 cl. därför att serveringen är

påbörjad.

Ett slopande av kvantitetsbegränsningen skulle vidare betyda en förenkling

av den mycket impopulära och tidsödande s. k. tekniska kontrollen,

något som all berörd personal skulle hälsa med stor tillfredsställelse.

Endast ett fåtal yttranden avstyrker förslaget beträffande kvantitetsbegränsningarna

och föreslår att de b i b e h å 11 e s helt eller delvis. Denna

ståndpunkt intages av medicinalstyrelsen, länsstyrelsen i Södermanlands

län samt länsnykterhetsnämnderna i fyra län.

Medicinalstyrelsen uttalar att den nuvarande begränsningen till 15 cl gällande

samtliga spritdrycker lämpligen bör bestå.

Länsnykterhetsnämnderna i Hallands och Västerbottens län instämmer

med kommittéledamoten Utterström i att ett slopande av kvantitetsbegränsningen

skulle komma att medföra stora svårigheter, då det gäller att avvisa

påstridiga restauranggästers krav på servering av otillbörligt stora

kvantiteter av rusdrycker och att det över huvud skulle uppkomma en betydande

skadlig effekt av ett slopande av kvantitetsbegränsningarna inom

utskänkningen. Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län förordar samtidigt

att utskänkningskvantiteten beträffande brännvinet maximeras till

10 cl vid ett och samma besök.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att en viss bestämd kvantitet

vid utskänkning av spritdrycker och starkvin, lika för män och kvinnor

och lika vid olika tider på dagen, bör bibehållas tills vidare i avvaktan på

erfarenheterna av den fria utminuteringen.

Kommitténs förslag att utskänkningen av egentligt brännvin tills vidare

begränsas till högst 10 cl tillstyrkes eller lämnas utan erinran av

ett fåtal remissinstanser, nämligen länsstyrelserna i Kalmar och Örebro

län, länsnykterhetsnämnderna i Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län

samt stadsfullmäktige i Jönköping och Solna.

Länsnykterhetsnämnden i Örebro lån förordar, att kvantitetsbegränsningen

skall avse, förutom egentligt brännvin, även övriga spritdrycker med

en alkoholhalt och en berusningseffekt motsvarande brännvinets. Samma

förslag framföres av länsstyrelsen i Stockholms län för den händelse kvantitetsbegränsningen

bedömes inte kunna undvaras.

Föreningen Sveriges landsfiskaler anser att begränsningen av brännvinet

inte står i överensstämmelse med den fria inköpsrätten, men då inskränk
-

s. 371 Kontrollera mot PDF

371

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ningen kan antagas få betydelse endast för alkoholmissbrukare, vill föreningen

inte motsätta sig förslaget.

Länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län uttalar viss t v e k s a mhet

i frågan. Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner tanken att införa ifrågavarande

begränsning riktig och anser att den helst bör bestå. Det synes

dock länsstyrelsen tveksamt huruvida inskränkningen bör bibehållas om

man vill ha bort »krånglet», och man ifrågasätter om icke samma syfte kan

uppnås genom prisåtgärder.

Flertalet av de myndigheter och sammanslutningar som uttalat sig i frågan

anför emellertid betänkligheter mot den föreslagna begränsningen eller

avstyrker densamma. Så är fallet med kontrollstyrelsen, socialstyrelsen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i sex län, tre länsnykterhetsnämnder,

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige i fem

andra städer, nykterhetsnämnderna i Göteborg och Malmö, Sveriges centrala

restaurangaktiebolag, Systembolagens förtroendenämnd samt Sveriges Hotell-

och Restaurantförbund.

Följande uttalande av Stockholms stadsfullmäktige och nämnder innehåller

de vanligast förekommande invändningarna mot förslaget.

Det synes föga logiskt att behålla kvantitetsbegränsningen i fråga om

brännvin, medan förbrukningen av andra spritdrycker med samma eller

större alkoholstyrka icke maximeras. Det kan dessutom starkt betvivlas,

att den nykterhetseffekt, som kan ernås genom begränsningen, är så stor,

att den motväger den irritation och de kontrollsvårigheter, som bestämmelsen

komme att medföra. Ett synnerligen viktigt argument mot en dylik

begränsning är att en fastställd maximikvantitet så lätt tenderar att bli vägledande

för konsumtionen, med andra ord att det blir normalt att dricka

hela den kvantitet, som är tillåten.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att 10 cl-bestämmelsen är verklighetsfrämmande

och meningslös och att den kommer att betraktas som ett

krångel för krånglets egen skull.

I ett par yttranden erinras, såsom förut omtalats, att en konsumtionsbegränsande

effekt kan uppnås genom prisreglerande åtgärder även inom utskänkningen.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund anser, att den av restaurangerna

redan nu frivilligt genomförda begränsningen av brännvinsransonen till

10 cl kan upprätthållas smidigare och med bättre resultat än en i lag föreskriven

maximering. Socialstyrelsen och Systembolagens förtroendenämnd uttalar

att det icke bör föreligga hinder för en restauratör att för egen del

tillämpa en regel motsvarande den av nykterhetskommittén föreslagna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län och länsnykterhetsnämnden i Göteborgs

och Bohus län förordar möjlighet för länsstyrelsen att föreskriva sådan

kvantitetsbegränsning för viss restaurang, där missförhållanden uppstått.

Utskänkningstidens början.

Kommitténs förslag att utskänkningen av spritdrycker skall få börja

först kl. 15 (»den spritfria arbetsdagen») tillstyr k es eller lämnas

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

utan erinran av ungefär halva antalet yttranden, där ställning tagits i frågan.

»15-slaget» förordas sålunda av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, fyra

länsstyrelser, flertalet länsnykterhetsnämnder, Göteborgs stads nykterhetsnämnd,

stadsfullmäktige i sex städer, Svenska nykterhetsvårdsförbundet,

nykterhetsorganisationerna, Sveriges centrala restaurangaktiebolag och Systembolagens

förtroendenämnd.

Socialstyrelsen yttrar bl. a.

Det framstår såsom så betydelsefullt att uppnå den spritfria arbetsdagen,

att häremot stridande hänsyn böra få vika. Invändningen att den hittillsvarande

lunchkonsumtionen av spritdrycker — vilken icke förtjänar något

som helst hänsynstagande enligt socialstyrelsens mening — kommer att

övergå till annan form av alkoholkonsumtion, saknar bärkraft. En nedgång

av konsumtionen av spritdrycker är önskvärd, även om den i större eller

mindre utsträckning skulle motvägas av en ökning av vin eller andra alkoholsvagare

drycker än spritdrycker.

Samma synpunkter framföres av Systembolagens förtroendenämnd.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag ansluter sig till kommitténs förslag

beträffande utskänkningen på vardagar och yttrar bl. a. följande.

Bolaget ser i förslaget om framflyttning av utskänkningstidens början

till klockan 15.00 en av de viktigaste ansatser till en verkligt betydelsefull

nykterhetsreform, som framgått av kommitténs arbete. Inom bolaget ha

framförts vissa farhågor för att fastställandet av utskänkningstidens början

på sätt kommittén föreslagit skulle visa sig innebära en halvmesyr, i det

att lunchen i viss omfattning komme att förläggas till klockan 14.00—14.30

och utsträckas över klockan 15.00. Risk för ett visst kringgående av bestämmelsens

syfte skulle därmed föreligga. Vid övervägande av olika på

frågan inverkande omständigheter har bolaget emellertid trots dessa betänkligheter

stannat för att ansluta sig till kommitténs förslag beträffande

tiden för utskänkningens början.

Beträffande utskänkningen på sön- och helgdagar åter finner bolaget kommittéförslaget

gå längre än som täcks av motiveringen (den spritfria arbetsdagen).

Bolaget förordar därför att utskänkningstidens början på sön- och

helgdagar bestämmes till kl. 13, d. v. s. den tidpunkt som f. n. allmänt tilllämpas

på sådana dagar.

Bolaget framhåller vidare att utskänkningstidens avkortande kommer att

med särskild tyngd påverka folkrestaurangernas ekonomiska förutsättningar

och resultat samt yttrar.

Inom bolaget har bl. a. den synpunkten framförts, att bolaget genom den

minskning av gästfrekvensen, som en anslutning till kommittéförslaget och

ett genomförande av detta komme att medföra, skulle avhändas de ekonomiska

möjligheterna att genomföra den förbättring av särskilt folkrestaurangernas

allmänna standard, som är en av bolagets mest centrala uppgifter.

Bolaget kan emellertid icke av omtanke om vissa uppgifter ställa sig avvisande

till andra såsom än mer betydelsefulla uppfattade reformer.

Länsnykterhetsnämnderna i Örebro, Gävleborgs och Västerbottens län

samt De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse anser, att inte heller vin

eller i förekommande fall starköl bör få serveras före kl. 15. Kommitténs

s. 373 Kontrollera mot PDF

373

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

förslag om att dessa drycker skall kunna utskänkas från kl. 12 avstyrkes,

enär konsumtionen därav mellan kl. 12 och 15 komme att öka avsevärt och

detta ej kunde anses främja strävandena att göra arbetsdagen alkoholfri.

Göteborgs stads ngkterhetsnämnd uttalar att man knappast kan göra gällande

att tanken angående den spritfria arbetsdagen konsekvent genomförts,

om drinkar och starköl får serveras från kl. 12.

Några remissinstanser uttalar utan att ta ställning tvivel på effekten

av ett förbud mot utskänkning av spritdrycker före kl. 15.

Stadsfullmäktige i Kumla anmärker sålunda att kommittén vill tillåta

utskänkning av vin, starköl och drinkar från och med kl. 12 samt anför.

Meningen är väl att reformera restriktionerna och inte i onödan krångla

till dem ytterligare. För den som effektivt vill utnyttja de möjligheter han

har till förtäring efter klockan 12 torde återstoden av dagen fram till klockan

15 inte vara mycket värd som »spritfri» arbetstid. Kan det då bli så

stor skillnad, om de 10 centiliterna brännvin får serveras redan klockan 12?

Stadsfullmäktige i Borås förordar att bestämmelserna om utskänkning

före kl. 15 blir föremål för ytterligare överväganden.

Landsorganisationen är icke övertygad om att syftet med den spritfria arbetsdagen

nås genom den föreslagna skärpningen i fråga om tiden för utskänkningens

början.

Förslaget att framflytta tiden för spritutskänkningens början till kl. 15

avstyrkes av kontrollstyrelsen, överståthållarämbetet, tio länsstyrelser,

två länsnykterhetsnämnder, nykterhetsnämnden i Malmö, Stockholms stadsfullmäktige

och nämnder, stadsfullmäktige i Göteborg, Hälsingborg och

Malmö, Föreningen Sveriges landsfiskaler, samtliga dotterbolag till Sveriges

centrala restaurangaktiebolag, Sveriges Hotell- och Restaurantförbund, Sveriges

Hotell- och Restaurangpersonals förbund, Svenska turisthotellens riksförbund,

Svenska turisttrafikförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen och

Stockholms handelskammare.

Kontrollstgrelsen ger uttryck för den vanligaste uppfattningen i dessa

yttranden, när den anför följande.

Gentemot kommitténs förslag kan anföras, att arbetsdagen i regel icke är

slut kl. 15 samt att kommitténs motivering icke är tillämplig på söndagen.

Kommitténs uttalande om »att sprit är oförenlig med en fullödig arbetsprestation»

står icke heller i god överensstämmelse med förslaget att vin, starköl

och spritdrinkar skola få serveras från kl. 12.

För egen del måste kontrollstyrelsen bestämt taga avstånd från förslaget

att framflytta tiden för utskänkningens början till kl. 15. Visserligen

synes en växande del av den allmänhet, som intager sin lunch på restaurang

för att sedan återvända till arbetet, underlåta att förtära sprit eller i varje

fall förtära mycket måttliga kvantiteter därav. Det torde emellertid vara

mera ändamålsenligt att i detta hänseende låta utvecklingen ha sin gång

än att genom ett lagbud, som ännu icke har någon resonans i folkmeningen,

söka påskynda densamma. Det synes icke osannolikt, att ett förbud mot

spritutskänkning före kl. 15 i stället för att gagna skulle leda till nya framgångsrika

försök att kringgå impopulära utskänkningsrestriktioner. I sin av

kommittén presenterade form —- med servering av spritdrinkar under den

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

»sprilfria» arbetsdagen — kan ett genomförande av förslaget icke väntas

medföra att arbetsdagen blir spritfri.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Kronobergs, Gotlands,

Västmanlands och Gävleborgs län samt Svenska arbetsgivareföreningen.

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder berör den av kommittén åberopade

undersökningen angående spritdrycksutskänkningen under lunchtid

på SARA:s II och III klass restauranger i Stockholm och landsorten samt

anför.

Man torde icke böra draga alltför vittgående slutsatser av denna undersökning.

Lunchrestauranger med rätt till spritservering utgöra en avgjord

minoritet jämförda med övriga kaféer och matställen, som i Stockholm ombesörja

lunchservering (Norma, personalmatsalar m. fl.). Tages härtill hänsyn

till det synnerligen stora antal människor, vilkas lunch består av medhavd

matsäck, så är det uppenbart, att det blott är en försvinnande del av

den arbetande befolkningen, som förtär sprit till lunch. Förslagets nykterhetspolitiska

räckvidd måste därför anses mycket begränsad.

Genom att införa denna nya begränsning synes man blott skapa ett nytt

irritationsmoment. Det torde vara synnerligen svårt att i det allmänna medvetandet

få något stöd för den nya bestämmelsen om utskänkningstidens begränsning.

Särskilt onödig kommer bestämmelsen att te sig beträffande lördagar

och söndagar, då stora delar av befolkningen är ledig under tiden 12—

15. Värdet av bestämmelsen ur nykterhetssynpunkt kan även starkt ifrågasättas,

då viner, drinkar och starköl skola få serveras relativt fritt mellan

kl. 12 och 15. Även hänsyn till turistsynpunkter gör, att kommitténs förslag

bör avstyrkas.

Även Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund anknyter till kommitténs

undersökning samt yttrar.

Den kategori människor, som vanligtvis besöker restaurangerna under

lunchtid, är i stor utsträckning att söka bland dem, som själva förfoga över

sin arbetstid, representerar sitt företag eller firma — inte minst handelsresandekåren.

Härtill kommer turistströmmen samt övriga resenärer. Stora

arbetargrupper har dessutom skift- och nattarbete, där spritkonsumtionen

kan ha större skadeverkningar vid ett senare klockslag på dagen.

Bland industriens arbetare har flertalet sin lunchrast förlagd till tiden

mellan kl. 11.00 och 13.00, i allmänhet 30 minuter. Stora grupper intar sina

måltider i härför avsedda lokaler (marketenterier), där i regel företagarna

subventionerar dessa måltider till ett hyggligt pris. Andra däremot, byggnadsarbetare

och liknande, ha s. k. matsäck med sig och intar sina måltider på

arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet. Härav framgår, att någon större

fara ur arbetssynpunkt knappast föreligger, då ovannämnda grupper icke

frekventerar restaurangerna under lunchtid i större utsträckning.

Därutöver finns det möjlighet för personer, som önska sprit, att på ett enkelt

sätt skaffa sig sådan före kl. 15.00. Ett vidhållande av 15-slaget kommer

sålunda troligen att innebära ökad spritkonsumtion när det gäller

exempelvis mindre nogräknade matserveringar och liknande, och det s. k.

portsuperiet och fickpluntorna kan få betydande konsekvenser.

För närvarande är personalsammansättningen anpassad efter nuvarande

ordning. En ändring härvidlag kommer säkerligen att betyda stora rubbningar

i form av inskränkning i personalstyrkan.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund framlägger restaurangnäringens

synpunkter på följande sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

37B

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Det nykterhetsfräxnjande värdet av den föreslagna bestämmelsen är svårförståeligt.

Allmänheten kommer att ha möjlighet att i utminuteringsaffärer

inköpa spritdrycker i betydande kvantiteter från kl. 9 på morgonen. Bestämmelsen

kommer sannolikt endast att medföra en kraftig frekvensminskning

för restauranterna utan att detta kommer att taga sig uttryck i

konsumtionsminskning för spritdryckerna totalt sett. I vissa fall skulle bestämmelsen

leda till att gästerna förtär utminuteringsvis inköpta spritdrycker

före besöket på restauranten. Kommitténs ställningstagande i denna fråga

har påverkats av lagstiftningen i Norge. Då måltidsvanorna i de båda

länderna icke äro jämförbara kommer denna bestämmelse även att medföra

helt andra konsekvenser för den svenska allmänheten. Dessutom bör framhållas

att den nykterhetsfrämjande effekten av denna bestämmelse enligt

förbundets uppfattning icke heller står i rimlig proportion till de ekonomiska

konsekvenser som bestämmelsens genomförande kommer att fa för hotell-

och restaurantnäringen.

Liknande synpunkter anföres av Stockholms handelskammare, som tilllägger.

Förbudet mot spritutskänkning före kl. 15 måste uppenbarligen vara ägnat

att skapa irritation, att väcka förvåning hos utländska turister samt

försvåra det utövande av gästfrihet som ingår som ett betydelsefullt led i

affärsföretagens kontakter med in- och utländska köpmän. Förbudet skulle

verka ojämnt; det beaktar icke de skiljaktigheter ifråga om arbetstid som

föreligga mellan stad och landsbygd.

Även stadsfullmäktige i Göteborg framhåller förbudets olämplighet med

hänsyn till de i staden ofta förekommande affärs- och representationsluncherna

och med tanke på utländska turister. Stadsfullmäktige ifrågasätter

om icke upplysning vore bättre än tvingande regler.

Stadsfullmäktige och ngkterhetsnämnden i Malmö rekommenderar den av

kommittén planerade nykterhetsupplysningen.

Föreningen Sveriges landsfiskaler framhåller svårigheterna att kontrollera

efterlevnaden av förbudet och anför.

Anledning saknas antaga, att en dylik inskränkning komme att ändra allmänhetens

alkoholvanor på det sätt, kommittén åsyftat. Därest denna tidsinskränkning

infördes, måste man tillika räkna med ökad efterfrågan under

den därmed avsedda tiden på s. k. drinkar, vilka lätt kunna tillsättas spritdrycker

till så stor del att alkoholhalten icke blir nämnvärt lägre än i vanliga

spritdrycker. För att förhindra överträdelser av förbudet skulle det därför

krävas en sä noggrann kontroll, som över huvud icke är möjlig att

åstadkomma. Främst med hänsyn härtill men också på grund av att några

större olägenheter av den nuvarande tidsbegränsningen knappast försports

anser styrelsen någon ändring i utskänkningstiden icke böra komma ifråga.

Några av de avstyrkande instanserna instämmer i syftet med förbudet

men anser sig på grund av de föreslagna bestämmelserna i övrigt inte kunna

tillstyrka detsamma.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar sålunda.

Länsstyrelsen finner syftet med kommitténs förslag att framflytta utskänkningstidens

början till kl. 15 för att få en spritfri arbetsdag mycket

behjärtansvärt. Man kan emellertid befara, att införandet av denna be
-

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungi. Maj:ts proposition nr 151.

stämmelse kommer att resultera i affärslunchers ersättande med tidigare

och ingalunda spritfria middagar. Det synes dock sannolikt, att medgivandet

av servering av drinkar med upp till 22 volymprocent alkohol utan samband

med måltid ur nykterhetssynpunkt innebär större olägenheter än rätten

att servera spritdrycker i samband med lunch.

Länsnykterhetsnämnden i Kalmar län intager samma ståndpunkt. Då vin,

starköl och spritdrinkar skall få serveras före kl. 15, anser länsnykterhetsnämnden

i Blekinge län att inte mycket står att vinna ur nykterhetsvårdssynpunkt

genom att införa en ny restriktion på utskänkningens område.

Lättgroggar.

Nykterhetskommitténs förslag att lättgroggar fortfarande skall kunna undantagas

från måltidstvång tillstyrkes eller lämnas utan erinran av

socialstyrelsen, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Västmanlands och

Gävleborgs län, stadsfullmäktige i Linköping, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

Systembolagens förtroendenämnd samt Sveriges Hotell- och Restaurantförbund.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag skulle dock helst ha sett att lättgroggarna

åter belädes med måltidstvång. Bolaget yttrar.

Vad undantaget för lättgroggar angår, har detta redan flera årtiondens

havd, och en återgång torde här icke komma i fråga. Bolaget har eljest den

uppfattningen, att det omfattande lättgroggsdrickandet icke är en från nykterhetssynpunkt

oskadlig företeelse, och att det önskvärda varit, att detta

undantag från måltidstvånget aldrig kommit till stånd.

Förslaget om lättgroggar a v s t y r k e s endast av kontrollstyrelsen, som

anför.

För närvarande få högst två lättgroggar serveras utan samband med målTvå

dylika groggar innehålla tillsammans 5 cl spritdrycker och en

tredjedels liter alkoholfri dryck. Om de allmänna kvantitetsbegränsningarna

slopas, torde det i praktiken icke vara möjligt att bibehålla någon begränsning

av antalet lättgroggar. I stället för att medge förtäring utan samband

med måltid av ett icke begränsat antal lättgroggar, föreslår kontrollstyrelsen,

att systemet med måltidsfria lättgroggar upphör och att måltidstvånget

konsekvent tillämpas.

Övriga yttranden berör ej denna fråga.

Spritdrinkar.

Nykterhetskommitténs förslag att • vissa spritdrinkar skall få serveras

utan måltidstvång och från kl. 12 tillstyrkes eller lämnas utan erinran

av socialstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Västmanlands samt Gävleborgs län, stadsfullmäktige

i Jönköping och Linköping, Sveriges Hotell- och Restaurantförbund, Svenska

turisttrafikförbundet och Stockholms handelskammare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län betraktar förslaget om spritdrinkar som

ett led i önskvärda försök att etappvis förenkla utskänkningsbestämmelserna.

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att förslaget är av särskild

betydelse ur turistsynpunkt. Länsstyrelsen framhåller att det är av

vikt att den praxis, som härvid kommer att tillämpas, icke får karaktären

av en långt gående detaljreglering.

Stockholms handelskammare uttalar att det torde finnas få restriktioner

som för utländska turister tett sig så främmande och varit så ägnade att

utmana löjet som den svenska lagstiftningens krav på förtäring av måltid i

samband med intagning av drinkar.

Svenska turisttrafikförbundet kritiserar tillståndskravet och yttrar.

Det synes inte helt konsekvent, att särskilt tillstånd för restaurangerna

skulle erfordras för servering av drinkar mellan kl. 12 och 15, medan vin

och starköl skulle få serveras fritt från kl. 12 och å andra sidan lättgroggar

liksom övriga spritdrycker inte alls före kl. 15. Det synes här rimligt att

placera drinkarna i antingen den förra eller den senare kategorien. Från

renodlad turistsynpunkt vore det då förmånligast, om drinkar av den avsedda

typen finge serveras redan från kl. 12.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner att dispensgivningen beträffande

lättgroggar och drinkar utan olägenhet kan överflyttas från kontrollstyrelsen

till länsstyrelserna.

Förslaget om lindrigare utskänkningsbestämmelser för spritdrinkar a vstyrkes

av kontrollstyrelsen, länsstyrelsen i Kalmar län, fyra länsnykterhetsnämnder,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Nationaltemplarorden,

Sveriges centrala restaurangaktiebolag och Systembolagens förtroendenämnd.

Kontrollstyrelsen anför.

Enligt all erfarenhet har »drinkar, cocktails och apéritifer» spelat en

mycket betydande roll för den starka ökning och breddning av alkoholbruket,

som ägt rum i vissa främmande länder, framför allt i Amerika. Utan

tvivel skulle, om drinksystemet introducerades i Sverige, dessa »drinkar,

cocktails och apéritifer» mycket snart komma att omhändertagas av en papasslig

reklam, och det skulle säkerligen icke dröja länge, förrän det »gått

in i svenska folkets medvetande», att man enligt utländskt mönster borde

då och då under dagens lopp och lämpligen mellan måltiderna »taga en

drink eller apéritif», exempelvis den ena eller andra restaurangens eller

firmans speciella märkesvara.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län anför liknande synpunkter.

Länsnykterhetsnämnden i Norrbottens län tror att den popularisering av

drinkförtäringen, som blir följden av förslaget, kommer att skapa cocktailvanor

framförallt hos ungdomen.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anmäler starka betänkligheter mot

förslaget att undantaga vissa spritdrinkar från måltidstvång och yttrar.

Alkoholhalten i de drinkar, som enligt kommittén skulle få serveras ulan

måltid skulle kunna uppgå till nära det fyrdubbla mot styrkan hos de nuvarande

lättgroggarna. Kontrollen över vad serverade drinkar i realiteten

innehålla erbjuder stora vanskligheter, på vilka kommittén icke närmare

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ingått. Slutligen gäller beträffande drinkarna — liksom i viss män för starkölets

vidkommande -— att kommittéförslaget innebär en breddning av dryckesvanorna,

som från försäljningsförordningens utgångspunkter icke är motiverad

och som kan väntas leda till ökad konsumtion. Dessa olägenheter

kunna enligt bolagets mening icke motvägas av det uppgivna turistintresset

för friare drinkförsäljning.

Även när det gäller undantag från förbudet mot utskänkning av spritdrycker

före kl. 15 finner bolaget olämpligt att bereda spritdrinkarna en

särställning i förhållande till andra spritdrycker. Bolaget åberopar därvid

kommitténs motivering för att icke medge undantag för lättgroggar, nämligen

att dessa i viss utsträckning skulle kunna användas som ersättning för

starkare spritdrycker före kl. 15, och menar att detta skäl med större fog

kan användas beträffande spritdrinkar med upp till 22 volymprocents alkoholstyrka.

Övriga frågor.

Återstående utskänkningsrestriktioner har berörts endast i ett fåtal yttranden.

Beträffande frågan om utskänkningstidens slut har länsnykterhetsnämnden

i Västerbottens län intet att erinra mot förslaget, att nuvarande ordinarie

tidpunkt för utskänkningens avslutande bibehålies, att det kommunala

vetot i denna fråga kvarstår samt att länsstyrelsens möjlighet att vid

behov föreskriva inskränkningar i utskänkningstiden bevaras.

Stockhumis handelskammare föreslår däremot att den ordinarie tidpunkten

för utskänknings avslutande framflyttas i överensstämmelse med nuvarande

praxis om utsträckt tid.

Några remissinstanser föreslår att tillståndsgivningen i ärenden angående

utsträckt utskänkningstid vid enstaka tillfälle anförtros åt lokala myndigheter.

Statens organisationsnämnd anför härom följande.

Det rör sig här huvudsakligen om en ordningsfråga, vilken nämnda myndigheter

torde vara fullt kompetenta att på egen hand bedöma. I regel äro

utskänkningsställena belägna i stad, varför berörda tillståndsgivning i allmänhet

skulle ankomma å så kvalificerade myndigheter som magistrat, poliskammare

eller kommunalborgmästare. En dylik decentralisering synes

dessutom så mycket mindre ägnad att väcka betänkligheter som enligt förslaget

till ny förordning om försäljning av rusdrycker tillståndsgivningen

förutsättes skola ske efter vissa grunder, som vederbörande kommun må

hava bestämt.

Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands

och Gävleborgs län anser att sådana ärenden kan avgöras av den

lokala polismyndigheten. Därvid erinrar länsstyrelsen i Uppsala län om

att länsstyrelsen äger möjlighet att meddela inskränkande föreskrifter, om

polismyndighetens dispensgivning skulle leda till ur nykterhetssynpunkt

otillfredsställande konsekvenser.

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Nykterhetskommitténs förslag att förbudet mot utskänkning under högmässogudstjänst

upphäves och frågans avgörande överflyttas till länsstyrelserna

lämnas utan erinran av länsngkterhetsnämnden i Västerbottens län,

som anser det vara tillfyllest med länsstyrelsens rätt att föreskriva inskränkningar

i utskänkningstiden.

Stadsfullmäktige i Haparanda å andra sidan, som hänför sig till ett av

stadens nykterhetsnämnd avgivet yttrande, föreslår att utskänkning på söndagar

ej må äga rum före kl. 13. I yttrandet anföres.

Kommittén föreslår att vissa alkoholsvagare drycker skall få serveras

varje dag från kl. 12. Nykterhetsnämnden ifrågasätter lämpligheten i att

denna ordning skall gälla även söndagar. Av stora delar av vårt folk betraktas

tiden mellan klockan 11 och 13 på söndagarna som gudstjänsttid. Allmänna

val förrättas ej under denna tid. Inom ett flertal serviceyrken upphör

betjäningen under dessa timmar. Ett flertal stora organisationer som

håller konferenser över veckosluten, gör uppehåll i förhandlingarna under

den tid högmässa pågår. Idrottsorganisationerna söka att i största möjliga

utsträckning ordna tävlingsprogrammen så att tävlingar ej pågå under gudstjänsttid.

Nykterhetsnämnden finner det egendomligt att restaurangerna

skall få servera rusdrycker under sådan tid på söndagen, som i det allmänna

medvetandet anses som gudstjänsttid.

Utan att åberopa gudstjänsttiden föreslår Sveriges centrala restaurangaktiebolag

som förut nämnts att utskänkningstidens början på sön- och

helgdagar för alla alkoholdrycker bestämmes till kl. 13.

Kommitténs förslag att åldersgränsen vid utskänkning tills vidare bibehålies

vid 18 år tillstyrkes uttryckligen endast av Sveriges Hotell- och Restaurantförbund.

Länsstyrelsen i Stockholms län, fem länsnykterhetsnämnder, stadsfullmäktige

i Haparanda och Sveriges storloge av IOGT förordar eller ifrågasätter

däremot en höjning av utskänkningsåldern till 21 år. Länsnykterhetsnämnden

i Södermanlands län föreslår en utskänkningsålder av 23 år, vilket

är samma minimiålder som nämnden förordar i fråga om utminutering.

Länsngkterhetsnämnden i Västerbottens län anför följande.

Kommitténs förslag att den nuvarande 18-årsgränsen tills vidare bibehålies

vad gäller utskänkningen kan länsnykterhetsnämnden ej godta. Det tilltagande

ungdomsfylleriet, som säkerligen till stor del beror på genom rikligare

penningtillgång ökade restaurangvanor hos ungdomen, bör enligt

nämndens mening motivera, att åldersgränsen för utskänkning höjs till 21

år, varigenom man också erhåller likformighet med vad som skall gälla beträffande

utminuteringen. Det förhållandet, att åldersgränsen redan höjts

till 21 år på flera håll i landet, synes tyda på ett ur nykterhelssynpunkt

förefintligt behov därav.

Restaurangbesökens betydelse för ungdomens alkoholvanor understrykes

även i flera av de övriga yttranden, där förevarande fråga behandlas.

Länsngkierhelsnämnden i Kronobergs län ifrågasätter riktigheten av kommitténs

argument alt det skulle vara svårare att avgöra om en restauranggäst

är 21 år än om han är 18 år och framhåller att det i varje fall torde

vara avsevärt lättare för cn 21-åring att vid behov styrka sin ålder. Läns
-

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

nykterhetsnämnden i Kopparbergs län anser icke att det är så stor skillnad

i svårigheten att avgöra om en person fyllt 18 eller 21 år, att det kan

anföras som skäl mot en höjning av åldersgränsen.

Senare utredning angående måltidstvånget.

Såsom nämnts i inledningen har jag funnit anledning tillsätta särskilda

sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning angående en försöksverksamhet

med spritutskänkning utan samband med måltid. De sakkunniga har

sedermera inkommit med betänkande i ämnet och förslaget har remissbehandlats

i vanlig ordning. Jag avser nu att lämna en redogörelse för de sakkunnigas

förslag och de yttranden som avgivits över detsamma.

Utredningen.

De sakkunniga förordar en försöksverksamhet med utskänkning av vissa

spritdrycker utan måltidstvång. Denna försöksverksamhet bör omfatta ett

30-tal spritrestauranger och pågå i två år, förslagsvis under tiden 1/1 1955

—31/12 1956.

Medgivande att utskänka spritdrycker utan samband med måltid skall enligt

förslaget lämnas av Kungl. Maj :t efter ansökan. En bestämd tid bör

fixeras för ansöknings ingivande och samtliga inkomna ansökningar behandlas

och avgöras i ett sammanhang. Ansökan bör göras genom den som

är bärare av utskänkningstillståndet. Vid beredningen av dispensärendena

bör yttranden inhämtas från vederbörande centrala och lokala myndigheter

ävensom från hotell- och restaurangbranschens organisationer. Uppgift

om lämnat medgivande bör införas i det mellan detaljhandelsbolaget och

restauratören upprättade överlåtelsekontraktet.

Medgivande bör kunna lämnas restauranger av olika karaktär men med

upprätthållande av krav på hög standard. Restaurangerna bör i regel vara

belägna i större tätorter, vilka besökes av ett mera avsevärt antal turister,

samt vara kombinerade med hotell. I undantagsfall bör dock även restauranger,

som drives utan kombination med hotell, kunna ifrågakomma. Försöken

bör även omfatta vissa större turisthotell, som icke är belägna i tätort.

Urvalet av företag bör företrädesvis ske efter samma principer, som tillämpats

beträffande hotellföretag, vilka under senare år varit berättigade att

uttaga högre priser på sina hotellrum, under villkor att de under sommarmånaderna

ställt ett visst antal rum till förfogande för utländska gäster.

Brännvin, akvaviter och genever samt drinkar, innehållande blandningar

av olika rusdrycker, skall enligt förslaget icke få utskänkas utan samband

med måltid. Rom, gin och whisky bör få utskänkas utan samband med måltid

endast i utspätt skick. Såsom ett led i strävandena att sprida kännedom

om alkoholfria fruktdrycker bör föreskrift meddelas om skyldighet att tillhandahålla

de vanligast förekommande bland dessa samt att upptaga dem

på samma serveringslista som övriga drycker.

Utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång bör få äga rum endast å

de tider som kommer att gälla för den ordinarie spritdrycksutskänkningen.

s. 381 Kontrollera mot PDF

381

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Utskänkning utan samband med måltid skall ske i särskild kafélokal eller

särskilt avdelat utrymme i matsal. För att förebygga försök att kringgå förbudet

mot utskänkning av brännvin och drinkar m. fl. drycker utan samband

med måltid bör enligt förslaget föreskrivas, att dylika drycker överhuvud

taget icke får serveras i kafélokalen, alltså icke heller i samband med

måltid. Hinder bör dock icke möta att utskänka nämnda drycker vid tillfällen,

då kafélokalen uteslutande användes såsom matsal och spritutskänkning

utan samband med måltid alltså icke äger rum i densamma, exempelvis

under lunchtid eller å särskilda dagar. För dylika fall bör dock krävas

särskilt medgivande från vederbörande tillsynsorgan (detaljhandelsbolaget).

Sådant medgivande bör kunna lämnas generellt för viss tid eller begränsas

att avse allenast viss dag eller vissa dagar.

Stora krav bör enligt utredningen ställas på standard och inredning i de

lokaler, som skall användas för spritutskänkning utan samband med måltid.

Sådan lokal bör ha gemensam tambur med matsalen och i regel stå i direkt

förbindelse med denna. Lokalen bör vara rymlig samt ha god belysning

och fri insyn ävensom ge möjlighet till överblick.

Utlämning av drycker bör ske från vanlig spritkassa och icke från bardisk.

Servering bör få ske endast vid bord. Skyltning med spritdrycker bör

icke få förekomma i lokalen. Ej heller bör reklam för rusdrycker i någon

form där tillåtas. Höga krav bör ställas på ordning och skötsel, och lämnat

medgivande bör kunna återkallas, om anmärkningar icke omedelbart leder

till rättelse. Kontrollen över ifrågavarande utskänkning bör utövas av det

organ, som eljest kan komma att utöva kontrollen över annan utskänkning.

Särskild licens bör utfärdas, upptagande de meddelade föreskrifterna jämte

erinran om risken för återkallelse vid anmärkning mot ordning och skötsel.

Vederbörande restauratör bör vara skyldig att i den omfattning kontrollstyrelsen

föreskriver lämna uppgifter rörande försöksverksamhetens bedrivande

samt i övrigt medverka vid undersökningar rörande dess tillämpning

och verkningar i ekonomiskt och socialt avseende. Restauratören bör därjämte

utfästa sig att icke i reklamsyfte utnyttja det erhållna medgivandet.

Kontrollstyrelsen bör följa försöksverksamheten och hålla Kungl. Maj :t

underrättad om de genom densamma vunna erfarenheterna.

Utredningen har erhållit vissa uppgifter om utskänkningsförhållandena i

ett antal främmande länder. Beträffande förekomsten av måltidstvång gäller

i huvudsak följande.

I Finland har det statliga alkoholbolaget föreskrivit måltidstvång generellt

endast beträffande brännvin. För turisthotellen har i lag föreskrivits måltidstvång

även beträffande andra spritdrycker än brännvin vid utskänkning

till resande som icke bor på hotellet. Barservering kan förekomma endast å

restauranger i lyxklass. Specialkomponerade blandningar (cocktails) får

icke utskänkas utan särskilt medgivande av alkoholbolaget.

I Norge kan kommunens fullmäktige begränsa ett utskänkningstillstånd

till att avse endast spisande gäster. I fyra av de tolv städer, där spritut
-

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

skänkning förekommer, är måltidstvång föreskrivet men också i andra städer

kan måltidstvång ha föreskrivits för enstaka restauranger. Måltid behöver

dock icke bestå av lagad mat. På ett fåtal restauranger i Oslo och ett

par andra större städer förekommer särskild bar, där mat vanligen icke

serveras. Spritrestauranger helt utan matservering finns dock icke.

I Danmark finns inga föreskrifter om måltidstvång. I praktiken är det

dock knappast vanligt att spritdrycker beställes annat än i samband med

måltid. Detta är däremot i stor utsträckning fallet med Öl, inklusive starköl.

Uppdelning av en restaurang i olika avdelningar— matsal, kafé o. d. —

förekommer flerstädes men knappast i klart syfte att avgränsa spritförtäring

med mat från dylik förtäring utan mat.

I England erfordras för servering av alkoholhaltiga drycker en särskild

licens. I vissa fall — framför allt beträffande mindre restauranger — är licensen

utställd under förbehåll av mattvång. Ett skäl för myndigheterna

att medgiva endast en dylik begränsad licens kan vara, att antalet lokaler

med spriträttigheter i trakten redan anses vara tillräckligt stort. Utskänkning

under utsträckt tid får förekomma endast i samband med måltid. I den

engelska baren (»pub») serveras alkoholhaltiga drycker — mest Öl — i regel

utan mat. I många fall kan dock även smörgåsar och enklare maträtter

erhållas.

I Frankrike indelas försäljningsföretagen i fyra klasser. De företag, som

tillhör den högsta klassen, äger, framhåller utredningen, rätt att utan måltidstvång

saluföra alla slags drycker. Företagen i näst högsta klassen får

utan måltidstvång utskänka endast drycker med högst 18 % alkoholhalt.

På restauranger i de övriga klasserna får endast maltdrycker och vissa

svagare drycker respektive alkoholfria drycker utskänkas. Sedan år 1915

råder förbud mot nyetablering av utskänkningsställen för spritdrycker

utan måltidstvång. Antalet sådana sjönk långsamt mellan världskrigen

men utgjorde 1941 fortfarande över 90 % av hela antalet spritutskänkningsställen.

Särskilda baravdelningar inom större restauranger förekommer

ofta, men måltider kan intagas även där. Barer och kaféer, som icke

tillhandahåller mat men serverar alla slags drycker, finns i mycket stor

utsträckning.

I Tyskland och Nederländerna gäller ej mattvång. I Schweiz och Förenta

Staterna regleras utskänkningen av kantonerna respektive delstaterna, och

lörhållandena varierar mellan olika delar av landet, men något måltidstvång

torde icke heller här förekomma.

Rörande måltidstvångets tillämpning har de sakkunniga gjort vissa undersökningar.

Sålunda har på vissa restauranger av speciell typ gjorts en

stickprovsundersökning. Härvid konstaterades ett synnerligen bristfälligt

iakttagande av gällande föreskrifter.

Vidare har en särskild undersökning verkställts beträffande förekomsten

av s. k. restriktionsrätter. Kommittén framhåller dock att värdet av denna

undersökning är begränsat och att alltför vittgående slutsatser av dess resultat

icke får dragas.

s. 383 Kontrollera mot PDF

383

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Undersökningen verkställdes på sammanlagt tolv restauranger, i olika

prisklasser, därav tio i Stockholm; fyra var folkrestauranger. Stockholm

är alltså starkt överrepresenterat i undersökningen, vilket måste beaktas

vid bedömningen av de framräknade genomsnittstalen. Undersökningen

skedde i fråga om de fyra folkrestaurangerna under veckan tisdagen den

10/11—måndagen den 16/11 1953 och i fråga om de 8 övriga restaurangerna

under veckan lördagen den 28/11—fredagen den 4/12 1953. Vid undersökningen

har som restriktionsrätter redovisats de vid olika tider på dagen

förekommande billigaste å la carterätterna på respektive restauranger, vilka

gästerna betalar men i vissa fall icke förtär. Uppgifterna har begränsats

till att avse endast orörda rätter som återgått.

Om undersökningens resultat lämnas i huvudsak följande redogörelse.

I det närmaste 60 % av folkrestaurangernas gäster beställde det billigaste

som fanns att få i matväg, medan på övriga restauranger detta var fallet

med endast drygt 10 % av gästerna. I den mån de utvalda landsortsrestaurangerna

äro representativa för landsorten i övrigt, visar det sig att beställning

av restriktionsmat är betydligt mindre vanlig i landsorten än i Stockholm.

Sättes antalet orörda rätter i relation till hela antalet serverade rätter

(måltider), var returfrekvensen nästan dubbelt så hög på folkrestaurangerna

som på de övriga (14 resp. 7,6 %). Jämför man däremot antalet orörda

rätter med antalet rätter som kunna betecknas som restriktionsrätter,

blir förhållandet omvänt. På folkrestaurangerna lämnades 23 % av dessa

rätter orörda mot 73 % på övriga restauranger (med variationer på olika

företag mellan 17 och 100 %). Det framgår härav, att förhållandena äro

tämligen olikartade på folkrestaurangerna och de andra restaurangerna liksom

också på dessa senare restauranger inbördes.

På folkrestaurangerna var besöksfrekvensen högst på fredagen, och detta

gällde även antalet restriktionsrätter, medan däremot den procentuella andelen

restriktionsrätter var störst på lördagen med 65 % av samtliga måltider.

Detsamma var förhållandet med antalet orörda rätter.

På övriga restauranger var besöksfrekvensen under veckan högst på

lördagen. Antalet restriktionsrätter var också störst denna dag.

De intressantaste variationerna finner man genom att göra jämförelser

mellan olika tider på dagen. Med hänsyn till att andelen restriktionsrätter

var störst på lördagen och speciellt stort på folkrestaurangerna med 65 %

av hela antalet serverade måltider, har materialet för lördagarna analyserats

separat. Under såväl lördagen som andra dagar inträdde på folkrestaurangerna

eu stark ökning av besöksfrekvensen kl. 15, från vilken tidpunkt

den större ransonen erhålles. På lördagen minskade därefter frekvensen

fram till kl. 19, då en mindre ökning åter inträdde. Å andra dagar i

veckan nådde besöksfrekvensen sitt maximum först kl. 17—18. Den procentuella

andelen restriktionsrätter var samtliga dagar störst kl. 13—14,

minskade därefter under de egentliga måltidstimmarna och tenderade mot

utskänkningstidens slut att åter öka. Antalet orörda rätter i relation till

hela antalet måltider ökade starkt mot slutet av dagen, särskilt å lördagen.

Mellan kl. 19 och stängningstiden kl. 20 på lördagen lämnades på folkrestaurangerna

40 % av samtliga rätter och 60 % av restriktionsrätterna

helt orörda.

På restauranger i högre prisklass pågår matserveringen i allmänhet till

kl. 24. Under dagarna måndag—fredag var besöksfrekvensen ojämförligt

störst kl. 12—13 (söndagar öppnas restaurangerna först kl. 13), varefter

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

en betydande avmattning inträdde. Kl. 15 började frekvensen åter öka för

att nå sitt maximum kl. 18—19. Den minskade därefter sakta fram till kl.

24. Under lördagen var antalet lunchgäster jämnare fördelat på olika tider,

och någon ökning vid 15-slaget kunde då ej konstateras. Gästfrekvensen

nådde på lördagen sitt maximum först kl. 20—21 och minskade därefter

fram till kl. 24. Andelen restriktionsrätter var samtliga dagar mycket liten

under lunchtiden men ökade starkt mellan kl. 15 och kl. 16, då den uppgick

till över 20 % av samtliga måltider, för att därefter åter avtaga. Under

den sista timmen för öppethållandet, mellan kl. 23 och kl. 24, skedde åter

en påtaglig ökning av andelen restriktionsrätter. Antalet orörda rätter i

förhållande till antalet restriktionsrätter var på dessa restauranger mycket

högt och varierade under olika tider på dagen mellan 60 och drygt 90 %.

Den högsta frekvensen uppnåddes på lördagen kl. 16—17 (93%) samt samma

dag kl. 21—22 (92 %). Variationerna under olika tider på dagen voro

dock under samtliga dagar mindre på restauranger i högre prisklasser än

på folkrestaurangerna.

De sakkunniga sammanfattar undersökningens resultat på följande sätt.

Den undersökning rörande måltidstvångets tillämpning, som kommittén

nu låtit verkställa, tyder på att svårigheter av samma art som de av kontrollstyrelsen

år 1920 påtalade alltjämt göra sig gällande. Då någon motsvarande

undersökning icke tidigare ägt rum, är det icke möjligt att bedöma,

huruvida förhållandena förbättrats eller försämrats under de senaste

årtiondena. .Visserligen är det tydligt, att större delen av folkrestaurangernas

publik och den övervägande delen av gästerna på restauranger av högre

prisklass numera i första hand använda restaurangerna såsom matställen,

Uppenbart är emellertid, att stora möjligheter föreligga för den, som si

önskar, att på restauranger av vilken klass det vara må erhålla sprit utan

att i samband därmed förtära någon måltid. På folkrestaurangerna synes

man i dylika fall vid serveringen formellt sett hålla sig inom ramen av gällande

föreskrifter, i det att en maträtt alltid framsättes för gästen i samband

med spritserveringen. Tydligt är dock, att bestämmelsernas syfte icke

härigenom uppfylles. I den mån spritservering äger rum utan att någon

måltid framsättes, föreligger ett klart åsidosättande även av lagens bokstav.

Kommittén kan icke underlåta att i detta sammanhang understryka angelägenheten

av att allvarliga åtgärder vidtagas för ett mera effektivt upprätthållande

av måltidstvånget.

Den omständigheten, att måltidstvånget sålunda för närvarande i viss

utsträckning åsidosättes, berättigar enligt utredningen självfallet icke till

den slutsatsen, att detsamma icke fyller någon uppgift och därför bör avskaffas.

I och för sig vore det lika befogat att hävda, att måltidstvånget,

trots brister i tillämpningen, utövar en spärrverkan med betydande nykterhetseffekt.

Under sådana förhållanden skulle det emellertid vara av stort

intresse om man kunde försöksvis pröva sig fram för att få möjlighet att

bättre bedöma måltidstvångets betydelse ur nykterhetssynpunkt.

De sakkunniga säger sig icke förbisett, att redan en försöksverksamhet

kan komma att medföra risker i nykterhetshänseende och att det, i händelse

försöken icke skulle slå väl ut, kan vara förenat med svårigheter att

återinföra restriktioner, som en gång slopats. Därför bör försöken bedrivas

med stor försiktighet. Å andra sidan framhålles, att försöksverksamheten bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 151. 3°5

erhålla sådan omfattning, att den kan bli vägledande för ett framtida ståndpunktstagande.

Utredningen har diskuterat frågan huruvida försöksverksamheten lämpligen

skulle begränsas till vissa områden, varvid samtliga spritrestauranger

inom dessa skulle erhålla möjlighet till befrielse från måltidstvånget.

Härom anföres följande.

Vissa skäl tala för att man härigenom skulle kunna bättre konstatera

effekten av förändringen liksom att de olika företagen skulle bil mera

jämställda i konkurrenshänseende än vad som eljest kunde bil fallet, samtidigt

skulle det också bli möjligt att undgå det tryck, som på orter, dar

icke alla företag deltaga i försöksverksamheten, torde komma att utövas

från allmänhetens sida gentemot de icke deltagande foretagen. Mot ett sådant

regionalt bedrivet försök talar å andra sidan dels att vissa företag inom

de valda områdena antingen — trots den genomsnittligt sett liöga standarden

hos de restauranger som inneha spriträttigheter icke skulle kunna

fylla de stränga krav, som måste ställas i fråga om ordning och skötsel,

eller ock skulle kunna tänkas ha ett sådant läge, att ett experiment i fråga

om dem icke vore tillrådligt. Även de speciella fordringar, som måste uppfyllas

med avseende på lokaler och inredning, torde försvåra en regionalt

bedriven försöksverksamhet. Kommittén har i detta hänseende stannat vid

den meningen, att även om det av nu angivna skäl icke skulle låta sig gora

att enhetligt genomföra en regional försöksverksamhet, det dock torde vara

lämpligt att vid prövningen av inkomna ansökningar bland annat utvalja

vissa orter, där samtliga spritrestauranger önska ifrågakomma och uppfylla

erforderliga villkor.

Utredningen anser, som förut nämnts, att en begränsning bör ske i fråga

om de drycker, som skall få utskänkas utan samband med måltid. Drycker,

som enligt gängse sed icke brukar förtäras annat än till mat, bör sålunda

även på de restauranger, som deltager i försöksverksamheten, fortfarande få

serveras endast vid måltid. Beträffande frågan om drinkar har de sakkunniga,

under åberopande av de avstyrkande uttalanden på denna punkt som

gjorts vid remissbehandlingen av nykterhetskommitténs förslag, bestämt

avstyrkt att servering av drinkar ens försöksvis far ske utan samband med

måltid.

I direktiven för utredningen ifrågasattes en föreskrift av den innebörd,

att spritförtäring i matsal icke skulle fa ske annat än under maltid och att

all annan spritförtäring, sålunda även den som sker efter en måltid, skulle

förläggas till särskilda lokaler. De sakkunniga finner också vissa skäl tala

för en sådan föreskrift. Det är sålunda tänkbart, att eu fortsatt spritförtäring

vid vissa bord i matsalen etter avslutad måltid kan för de egentliga måltids^gästerna

vid övriga bord innebära minskad trevnad. Utredningen anser

emellertid praktiska skäl tala mot en dylik ordning och anför.

Det måste beaktas, att ett strikt förbud mot spritförtäring i matsal efter

avslutad måltid skulle synas omotiverat exempelvis för de gäster, som omedelbart

efter middagen och i omedelbar anslutning till denna önska kvarstanna

vid middagsbordet och till kaftet intaga konjak eller likör. Det ltragasatta

förbudet skulle även medföra tekniska svårigheter för restaurangföretaget,

i det att matsalarna efter de vanliga måltidstimmarna icke skul
25

Bihang till riksdagens protokoll 195i. i samt. Nr 191.

opaginerad Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

le kunna fullt utnyttjas, medan däremot tillströmningen till kafélokalerna

skulle bli alltför stor. Kommittén har därför funnit sig böra föreslå, att något

förbud mot fortsatt spritförtäring i matsal efter avslutad måltid icke

meddelas. Däremot böra gäster, som endast önska förtära spritdrycker,

icke mottagas i matsalen utan hänvisas till särskild lokal (»kafé»).

Två ledamöter av utredningen har anfört reservationer mot förslagen.

Herr Hildestrand anser, att även whisky i outspätt skick samt drinkar bör

få serveras utan måltidstvång. Enligt reservantens mening är dessa drycker

icke att jämställa med brännvin och liknande drycker utan kan helt inrangeras

bland sällskapsdryckerna. Det vore värdefullt om man finge erfarenheter

av en försöksverksamhet även beträffande dessa drycker.

Herr Rådbeck biträder förslaget endast under vissa förutsättningar. Han

anser att ett urval av försöksrestauranger enligt utredningens förslag icke

kommer alt ge en tillräckligt klargörande bild. Den föreslagna ordningen

skulle astadkomma en förskjutning av företagens inbördes konkurrensförhållanden.

Försöksverksamheten bör i stället äga rum inom ett enda, lokalt

avgränsat område, t. ex. Göteborg med närmaste omnejd, och där omfatta

samtliga företag.

De restauranger, där försöksverksamheten kommer att anordnas, måste

enligt reservantens mening räkna med minskad matomsättning med härav

förorsakade förluster. Skälig ersättning för uppkommande förluster bör därför

beredas de deltagande enskilda företagen.

Måltidstvånget bör hävas för alla andra drycker än brännvin och genever

samt gin i outspätt skick. De föreslagna förbuden mot utlämning från bardisk

samt mot skyltning med och reklam för spritdrycker avstyrkes.

Yttranden.

över de sakkunnigas förslag har efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Jämtlands

län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms och Kopparbergs län, nykterhetsnämnderna

i Göteborg, Malmö och Stockholm, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges centrala

restaurangaktiebolag, Systembolagens förtroendenämnd, Sveriges Hotelloch

Restaurantförbund, Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund

samt Svenska Turisthotellens Riksförbund. Länsstyrelsen i Gotlands län har

bifogat och åberopat yttrande från Systemaktiebolaget i Visby. Länsstyrelsen

i Malmöhus län har överlämnat yttranden från länsnykterhetsnämnden

i Malmö, nykterhetsnämnderna i Hälsingborg och Lund, poliskamrarna

i Hälsingborg, Lund och Malmö, polischefen i Landskrona och Föreningen

Malmöhus läns landsfiskaler. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har

bifogat yttrande från länsnykterhetsnämnden i länet, och Sveriges centrala

restaurangaktiebolag har inhämtat yttranden från sina dotterbolag.

Tanken på en försöksverksamhet med spritutskänkning utan samband med

måltid har vid remissbehandlingen varit föremål för delade meningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

387

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

I tillstyrkande riktning yttrar sig socialstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt

Jämtlands län, länsnykterhetsnämnderna i Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län, nykterhetsnämnderna i Hälsingborg, Malmö och Stockholm, Systembolagens

förtroendenämnd, Sveriges Hotell- och Restaurantförbund samt

Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund. Flertalet av dessa instanser

har tidigare uttalat sig för måltidstvångets bibehållande i enlighet med

nykterhetskommitténs förslag.

Systembolagens förtroendenämnd anför bl. a. följande.

I enlighet med de principer, som hittills tillämpats inom den svenska nykterhetspolitiken,

nämligen att genomföra olika reformer steg för steg, skulle

förtroendenämnden ha föredragit, att man avvaktar resultatet av kvantitetsbegränsningarnas

borttagande, innan ytterligare lättnader övervägdes. Då

det emellertid kan förutses, att kontrollen över måltidstvångets efterlevnad

kan komma att möta ökade svårigheter vid ett borttagande av kvantitetsbegränsningen,

vill förtroendenämnden icke motsätta sig, att man försöksvis

och i begränsad omfattning genomför vissa lättnader i måltidstvånget, varigenom

man skulle få möjlighet att bedöma förutsättningarna för mera vittgående

lättnader i detsamma.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund anser, att det visserligen kunde

ligga nära till hands att — om restriktionerna inom utminuteringen slopas

utan försöksverksamhet — också måltidstvånget inom utskänkningen avskaffas

utan föregående försök. Da emellertid den ifragasatta omläggningen

av rusdryckslagstiftningen enligt förbundet kommer att få livsavgörande

konsekvenser för all restaurangverksamhet, ser man en fördel i att få pröva

sig fram och vinna erfarenheter, innan lagstiftningen slutgiltigt utformas.

överståthållarämbetet tillstyrker i princip att försöksverksamhet anordnas

men har den bestämda uppfattningen, att den rätta tidpunkten härför

är inne först när erfarenhet vunnits beträffande verkan av reformerna på

utminuteringens område.

Länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län samt nykterhetsnämnden

i Stockholm intar en liknande ståndpunkt.

Nykterhctsnåmnden i Stockholm vill icke motsätta sig tanken pa försöksverksamhet

men uttalar, att det torde vara diskutabelt huruvida ett dylikt

försök kan klarlägga följderna av måltidstvångets slopande för landets framtida

nykterhets tillstånd.

1 avstyrkande riktning uttalar sig länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar,

Kronobergs och Kopparbergs län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms

och Kopparbergs län, nykterhetsnämnden i Göteborg, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges

centrala restaurangaktiebolag samt Svenska rI uristhotellens Riksförbund.

Dessa remissinstanser grundar — med undantag av Svenska Turisthotellens

Riksförbund — sitt ståndpunktstagande huvudsakligen på den åsikten,

att måltidstvånget innebär så avsevärda fördelar ur nykterhetspolitisk synpunkt

att det bör bibehållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län understryker att den bristande

efterlevnaden av bestämmelserna nödvändiggör åtgärder för ett mer effektivt

upprätthållande av måltidstvånget.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför följande.

Måltidstvånget är en förutsättning för att den svenska nykterhetspolitikens

ledande princip — avkoppling av det privata vinstintresset av spritförsäljning

— skall kunna tillämpas vid restaurangernas spritutskänkning.

Om måltidstvånget avskaffas måste det privata vinstintresset på spritserveringen

återinföras. Att göra en hög alkoholkonsumtion på ett utskänkningsställe

till ett ekonomiskt intresse för restaurangägaren måste ur nykterhetssynpunkt

anses förkastligt.

I några remissvar anföres såsom bidragande skäl för ett avstyrkande att

en försöksverksamhet — oavsett hur densamma utformas — knappast kan

ge någon ledning för det slutliga beslutet i frågan. Nykterhetsnämnden i Göteborg

framhåller att försökets genomförande på en eller flera platser kunde

medföra att »sprittörstiga» människor skulle söka sig just till dessa platser

med därav följande svårigheter bl. a. för de nykterhetsvårdande organen.

Svenska Nykterhetsvårdsförbundet anser, att den ifrågasatta försöksverksamheten

i nuvarande läge icke är vare sig behövlig eller önskvärd. Förbundet

anför vidare.

Försöksverksamheten kan befaras få vissa icke önskvärda följder. Sålunda

kan den komma att ytterligare stimulera intresset för spritfrågorna och

därigenom motverka den propagandakampanj med motsatt syfte, som föreslagits

av särskilt tillkallade sakkunniga och som måste anses nödvändig

för att möta övergångssvårigheterna vid ett slopande av motboksransoneringen.

^ idare måste det här ifragasatta experimentet, oberoende av resultat av

detsamma, komma att påverka det slutliga ställningstagandet i fråga om utskänkningens

ordnande. Svårigheter torde nämligen uppkomma inom försöksområdena

vid en återgång till mera restriktiva försälj ningsbestämmelser.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund understryker, att måltidstvånget

bör bibehållas men förordar att beslut rörande en eventuell försöksverksamhet

skjutes till en tidpunkt efter den nya rusdrycksförsäljningsförordningens

ikraftträdande, då ramen för den framtida restaurangnäringen med större

framgång än nu låter sig överblicka.

Svenska Turisthotellens Riksförbund uttalar, att intet intresse för försöksverksamheten

finnes bland dess medlemmar, om den icke får bedrivas i befintliga

barlokaler. Man påpekar vidare, att de erfarenheter, som kan utvinnas

genom försöksverksamhet vid turisthotellen icke kan bli vägledande för

det slutliga ställningstagandet, då dessa hotell huvudsakligen frekventeras

av gäster med helpension.

Rörande utformningen av en eventuell försöksverksamhet framträder

i remissyttrandena en förhållandevis stor enighet. Alla remissorgan, även

de som uttalar sig i avstyrkande riktning, förordar att, för den händelse

en försöksverksamhet skulle komma till stånd, denna sker i betydligt friare

former än de sakkunniga föreslagit.

s. 389 Kontrollera mot PDF

389

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Nykterhetsnämnden i Stockholm uttrycker saken så att föreskrifterna för

verksamheten bör vara entydiga, möjliga att förnuftsmässigt motivera, förankrade

i den enskildes rättsuppfattning samt lätta att kontrollera.

I fråga om restaurang valet kritiseras allmänt förslaget att utvälja

enstaka restauranger på ett flertal orter i landet. Man anser att urvalet av

deltagande restauranger bör vara representativt för näringen i dess helhet.

Socialstyrelsen anför följande.

Om försöksområdet utgöres av på visst sätt utvalda restauranger på skilda

orter, komme en del av spritdrycksrestaurangerna på dessa orter att äga

utskänka spritdrycker utan måltidstvång, medan de övriga restaurangerna

alltjämt skulle vara underkastade denna restriktion. Detta komme säkerligen

att leda till, att den del av den restaurangbesökande allmänheten å dessa

orter, för vilken mattvånget är särskilt förhatligt men även särskilt behövligt,

framförallt sökte sig till försöksrestaurangerna, vilket vore ägnat att ge

en alltför ogynnsam bild av erfarenheterna av försöksverksamheten å dessa.

Vidare komme de övriga restaurangerna å dessa orter att bli utsatta för ett

mycket starkt tryck från kundkretsen att ignorera måltidstvånget, vilket

skulle omöjliggöra eller i hög grad försvåra den åsyftade jämförelsen mellan

måltidstvångsfri och måltidstvångsbunden utskänkning. En uppsplittring

av försöksområdet, varigenom detta komme att utgöras av isolerade restaurangföretag,

utspridda i olika delar av landet, skulle även förhindra en på

fyllerifrekvensen och andra objektiva data grundad uppskattning av provverksamhetens

effekt i nvkterhetsavseende och alltså allvarligt äventyra syftet

med försöket.

I andra yttranden påpekas också, att ett restaurangurval i enlighet med

kommittéförslaget skulle kunna rubba restaurangernas inbördes konkurrensförhållanden.

Man förordar i stället att alla eller i varje fall flertalet restauranger inom

ett eller flera större områden bör deltaga i försöket.

Enligt flera remissorgan bör försöket anordnas inom ett större område.

Sålunda anser länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län att området bör vara

»ett Sverige i miniatyr» och innefatta såväl storstäder som mindre städer

samt tätbefolkad och glest befolkad landsbygd, exempelvis hela Skåne med

någon del av södra Småland eller Stockholm med angränsande områden.

Svenska Nykterhetsvårdsförbundet föreslår i första hand Göteborgsområdet,

eventuellt Stockholmsområdet. Länsstyrelsen i Malmöhus län nämner Skåne

och Göteborgsområdet.

Enligt en annan grupp av instanser bör ett mindre antal områden i olika

delar av landet föredragas. Sålunda föreslår socialstyrelsen bl. a. Karlskrona-,

Örebro- och Sundsvallsområdena. Styrelsen framhåller att det är av

stor vikt, att de utvalda försöksområdena framstår som typiska för förhållandena

i stora delar av landet, varför storstadsområdena icke bör ifrågakomma.

Direktören för Skånes Allmänna Restaurangaktiebolag finner icke heller

en regional försöksverksamhet tillfredsställande. Han föreslår att restauratör,

som ansöker därom och som ställer lämpliga och av vederbörande myndigheter

godkända lokaler till förfogande, bör av länsstyrelsen kunna få rätt

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

till måltidsfri utskänkning under en tvåårsperiod av sådana spritdrycker,

som kan betecknas såsom sällskapsdrycker. Enligt detta förslag borde försöket

alltså i princip omfatta hela landet.

I flera yttranden understrykes, att utpräglade turistområden icke bör ifrågakomma,

då det är normala svenska utskänkningsförhållanden som bör belysas

genom försöket.

Flertalet av de instanser, som berör frågan, framhåller att samtliga restauranger

på de orter som utses bör deltaga i försöket. Socialstyrelsen anser att

de deltagande restaurangerna bör representera alla kategorier och att följaktligen

även mindre väl skötta restauranger bör medtagas, om försöket

skall ge någon ledning för framtiden.

Sveriges Restaurang- och Hotellpersonals förbund finner de sakkunnigas

uppfattning, att många restauratörer och även bolagsrestauranger icke skulle

kunna fylla de stränga krav, som måste ställas i fråga om ordning och skötsel,

vara överdrivna betänkligheter. Om så vore fallet borde enligt förbundet

missförhållandet rättas till genom rättigheternas indragning.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser alt även folkrestaurangerna

bör medtagas, om försöksverksamheten kommer till stånd. Upprätthållandet

av måltidstvång enbart på folkrestaurangerna kan enligt bolagets mening

lätt komma att av gästerna på dessa restauranger uppfattas som en oberättigad

klassåtskillnad, varigenom bestämmelsernas efterlevnad kunde sättas i

allvarlig fara. Systembolagens förtroendenämnd anser däremot, att folkrestaurangerna

icke bör inbegripas och uttalar att ett avskaffande av måltidstvånget

på dem skulle innebära, att man vred utvecklingen tillbaka och måhända

återfick en utskänkningsrörelse av icke önskvärd typ.

Överståthållarämbetet ansluter sig till det av utredningen uppställda kravet

på hög standard hos de deltagande företagen men förutsätter, att detta

icke innebär någon klassindelning så att folkrestaurangerna ä priori uteslutes.

De sakkunniga har föreslagit att spritutskänkning utan samband med måltid

skall få äga rum endast i särskild lokal inom vederbörande restaurang,

kafélokal eller särskilt avdelat utrymme i matsal. Förslaget biträdes

av länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län samt länsnykterhetsnämnden

i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar dock

att lokalen icke behöver vara helt avskild från restaurangen i övrigt.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag erinrar att ifrågavarande lokaler

mer eller mindre skulle få karaktär av kaféer eller barer och att erfarenheten

av båda dessa lokaltyper är utpräglat ogynnsam. Att de förr så vanliga

restaurangkaféerna försvunnit och med dem de avancerade alkoholvanor,

som där grundlädes och odlades, har varit ett av de mest positiva dragen i

de senaste decenniernas utveckling.

Flertalet övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan — bland dem tre

länsstyrelser samt Sveriges Hotell- och Restaurantförbund och Svenska Turisthotellens

Riksförbund — uttalar att restauratörerna bör få största möjliga

frihet att efter omständigheterna själva ordna lokalfrågan.

s. 391 Kontrollera mot PDF

391

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anmärker att det mångåriga maltidstvånget

i vårt land medfört att anordningen med särskilda restaurangkaféer slopats.

De flesta restauranglokalerna i landet saknar därför numera särskilda kaféavdelningar.

Genomförandet av utredningens förslag kan därför enligt länsstyrelsen

komma att medföra betydande svårigheter ur lokalsynpunkt. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län befarar att de föreslagna bestämmelserna

i lokalfrågan kan framstå som »nya krångelbestämmelser» för allmänheten

och särskilt för middagsgäster, som avvisas med besked att plats ej finns i

matsalen men som kan iakttaga, att lediga bord finns i kaféavdelningen.

Några remissinstanser, däribland socialstyrelsen och representanterna för

den enskilda hotell- och restaurangnäringen, förordar att spritservering utan

måltidstvång tillätes även från bardisk. Det anses, att förhållandena bör avvika

så litet som möjligt från måltidsfri utskänkning i utlandet.

Även i fråga om urvalet av drycker bör försöksverksamheten

enligt yttrandena ge bästa möjliga erfarenheter för en framtida bedömning.

Socialstyrelsen framhåller, att urvalet bör vara sådant att utskänkningsförhållandena

blir ungefär desamma som i länder utan måltidstvång. Samtliga

remissinstanser som berört frågan ansluter sig till utredningens förslag att

för utskänkning av brännvin och genever även i fortsättningen skall gälla

måltidstvång utan inskränkning. Däremot anser flertalet remissinstanser

icke att övriga ifrågakommande drycker såsom gin och whisky bör jämställas

med sådana drycker som enligt gängse sed endast brukar förtäras i samband

med måltid.

Beträffande spritdrinkarna förordar ett flertal yttranden att dessa drycker

medtages vid den måltidsfria utskänkningen. Man anser att försök med måltidsfri

utskänkning av sådana drinkar skulle ge en värdefull grund för bedömning

av drinkkonsumtionens betydelse för nykterhetstillståndet.

överståthållarämbetet anför i huvudsak följande.

Beträffande spritdrinkarna har framhållits, att ett medgivande att utskänka

dylika utan måltid kan leda till en breddning av alkoholvanorna särskilt

hos ungdomen. Denna fara får visserligen ej bagatelliseras. Men fråga

är om icke ett krav på måltid kan leda till ogynnsammare resultat. Spritdrinkarna

kunna ersättas av andra och därtill starkare spritdrycker, vilka

kunna utskänkas utan måltid. Resultatet av ett måltidstvång beträffande

spritdrinkar, oavsett alkoholstyrkan, skulle därigenom kunna bli rakt motsatt

den eftersträvade förskjutningen av konsumtionen från starkare till svagare

drycker.

Systembolagens förtroendenämnd anser att olägenheterna av drinksystemet

skulle kunna motverkas, om drinkar och andra spritdrycker ej finge

utlämnas från bardisk, samt om reklamen kring drinkarna förhindrades.

Kunde man undvika de speciella arrangemangen kring barserveringen, så

skulle drinkarnas dragningskraft på ungdomen minskas.

Några remissorgan har berört frågan huruvida särskild ersättning

bör utgå till de i försöket deltagande företagen. Socialstyrelsen påpekar att

bestämmelser härom kan bli nödvändiga. Nykterhetsnämnden i Malmö utta
-

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

lar att det icke kan vara riktigt att restauratörerna tar ut sin ersättning för

omkostnader i samband med försöket genom höjningar av måltidspriserna.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund hävdar i anslutning till Rudbecks

reservation att skälig ersättning beredes restauratörerna för uppkommande

kostnader. Man framhåller att den ökning av spritdrycksförsäljningen, som

sannolikt uppkommer hos de i försöket deltagande företagen, med hänsyn

till vinstkvantitetssystemet endast kommer att lämna en bruttovinst av två

procent (spillmånsersättningen). Samtidigt måste man enligt förbundet räkna

med en väsentlig minskning av matomsättningen, där bruttovinsten ligger

omkring 50 procent. Förbundet understryker liksom tidigare att frågan om

restauratörernas utskänkningsvinst bör lösas samtidigt med genomförandet

av den nya nykterhetslagstiftningen. Även Svenska Turisthotellens riksförbund

och länsstyrelsen i Gotlands län anser det nödvändigt att frågan om

ersättning för i samband med försöket uppkommande kostnader löses innan

detta påbörjas.

Frågan om den kommunala bestämmanderätten i förevarande sammanhang

beröres i ett par yttranden. Svenska Nykterhetsvårdsförbundet anser

att den kommunala representationen bör få yttra sig och eventuellt använda

sin vetorätt, enär försöksverksamheten kan få ekonomiska konsekvenser för

kommunerna genom behov av utökad polisbevakning, fördyrad nvkterhetsvård

in. in.

Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker att allmänheten på lämpligt

sätt bör informeras om syftet med verksamheten och fortlöpande få del av

gjorda erfarenheter. Upplysning och information kan enligt länsstyrelsen

väcka ökat ansvar hos allmänheten.

Departementschefen.

Allmänna synpunkter.

Nuvarande ordning uppvisar en långt gående, detaljmässig reglering genom

inskränkande föreskrifter beträffande utskänkningen. De viktigaste

restriktionerna är maltidstvång, kvantitetsbegränsningar och tidsbegränsningar.

Kring dessa huvudtyper har byggts upp ett invecklat system av tillämpningsföreskrifter,

som gjort bestämmelserna svåröverskådliga och besvärliga

att tillämpa. För att övervaka bestämmelsernas efterlevnad har måst

skapas en särskild kontrollorganisation, som på skilda håll mött skarp

kritik.

En av de ledande principerna för nykterhetskommittén har varit att icke

behålla eller uppställa andra restriktioner än sådana som har en klart nykterhetsbefrämjande

verkan. Kommittén har föreslagit en friare ordning för

såväl utminutering som utskänkning av rusdrycker. Därvid har man avsett

att lägga ett större ansvar för nykterhet och ordning på den enskilde, både

restauratörer och konsumenter. Beträffande utskänkningsrestriktionerna

har kommittén sålunda eftersträvat en friare och enklare ordning än den

nuvarande. Förslaget innebär emellertid icke blott lättnader utan även

s. 393 Kontrollera mot PDF

393

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

skärpningar i förhållande till gällande bestämmelser. Lättnaderna består i

att kvantitetsbegränsningarna skall upphöra i princip samt att vissa betydelsefulla

uppmjukningar föreslagits i måltidstvånget. Den viktigaste skärpningen

är att tiden för spritutskänkningen enligt förslaget skall avsevärt

förkortas i avsikt att motverka förtäring av sprit under arbetstid.

Remissorganen är i allmänhet positivt inställda till kommitténs förslag

på detta område. Delade meningar råder främst i frågan om utskänkningstidens

början.

Såsom skäl för lättnader i utskänkningsrestriktionerna har såväl kommittén

som remissinstanserna i främsta rummet åberopat sambandet mellan

utminutering och utskänkning. De nuvarande begränsningarna på utminuteringens

område har nödvändiggjort inskränkningar även beträffande

utskänkningen för att inte trycket på utskänkningen skulle bli för starkt.

Av förslaget om en friare utminutering borde då följa, har man sagt, att

även utskänkningsrestriktionerna lindras eller avskaffas. Kommittén har

emellertid ej sett dessa restriktioner enbart som ett komplement till utminuteringen.

Utskänkningsrestriktionerna har delvis ansetts fylla en självständig

uppgift. Kommittén och remissorganen har härvidlag anfört olika

skäl. Man har framhållit att utskänkningen innebär en offentlig konsumtion,

som på ett helt annat sätt än utminuteringen återverkar på den allmänna

ordningen. Kommittén har konstaterat att utskänkningen ger upphov

till förhållandevis större andel av fylleriet än utminuteringen. Man har

vidare påpekat att restriktionerna bidragit till den förbättring av konsumtionsvanorna

på restaurangerna som ägt rum under de sista decennierna.

Slutligen har erinrats om att man i främmande länder i allmänhet ägnat utskänkningen

större intresse i begränsande riktning än utminuteringen.

För egen del har jag liksom kommittén och flertalet remissorgan den

uppfattningen att man, oberoende av vilket utminuteringssystem som väljes,

måste ha vissa restriktioner för utskänkningen. Dessa bör emellertid

vara klart motiverade och vara lätta att tillämpa; efterlevnaden bör kunna

kontrolleras effektivt. I dessa hänseenden kan, såsom framhållits i flera

yttranden, befogade erinringar riktas mot kommitténs förslag. Trots uppmjukningar

i betydelsefulla avseenden behåller kommittén en onödigt invecklad

reglering. De föreslagna bestämmelserna om lättgroggar och spritdrinkar

samt 10 cl-begränsningen av vanligt brännvin torde sålunda vara svåra att

efterleva och kontrollera. Klarare och mera konsekventa riktlinjer torde

böra eftersträvas.

I vissa yttranden föreslås uppskov med omprövningen av restaurangrestriktionerna,

till dess erfarenheter vunnits av lättnaderna inom utminuteringens

område. Jag anser emellertid att hela frågan om rusdrycksförsäljningen

bör lösas i ett sammanhang. De nuvarande utskänkningsbestämmelserna

kan icke anses ändamålsenligt utformade, och denna brist kommer

att framstå i än högre grad, om reformer inom andra delar av rusdrycksförsäljningen

genomföres.

Jag övergår härefter till alt behandla de olika restriktionerna var för sig.

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Måltidstvånget.

Nykterhetskommittén har föreslagit att måltidstvånget vid utskänkning

av spritdrycker skall i princip bibehållas, och detta förslag biträdes av flertalet

remissorgan. Kommittén har tillskrivit måltidstvånget övervägande

goda verkningar. Den erinrar om att berusningseffekten av sprit blir mindre,

om drycken förtäres tillsammans med mat. Måltidstvånget har vidare enligt

kommitténs uppfattning en viss återhållande verkan. För dem som besöker

restauranger i huvudsakligt syfte att få sprit innebär det en prisfördyring;

det är således ägnat att begränsa spritkonsumtionen. Kommittén har emellertid

också beaktat att måltidstvånget har vissa olägenheter och har föreslagit

en del lättnader.

Kommitténs ståndpunkt har vunnit anslutning i de flesta yttrandena.

Flera remissorgan, däribland Stockholms stadsfullmäktige och nämnder

samt företrädare för hotell- och restaurangnäringen förordar emellertid att

måltidstvånget slopas. Dessa framhåller den ökade allmänna hyfsningen som

huvudorsak till att supseden trängts tillbaka. Man påpekar vidare att måltidstvångets

syfte att begränsa den s. k. kompletteringssupningen faller bort

i och med att motboksransoneringen upphävs. Vissa principiella invändningar

reses också mot måltidstvånget. I åtskilliga andra yttranden, bl. a.

från flera länsstyrelser, ifrågasättes avsevärda lättnader utöver dem som

förordats av kommittén.

Med kommitténs förslag att avskaffa kvantitetsbegränsningarna —- vilket

jag i det följande kommer att biträda — lägges som förut nämnts ett betydligt

ökat ansvar på restauratörerna för nykterhetstillståndet och ordningen

på restaurangerna. Restauratören skall tillse att onyktra personer icke erhåller

rusdrycker och att gästerna icke berusar sig i hans lokaler. I en sådan

situation kan det ur vissa synpunkter synas ologiskt att bibehålla måltidstvånget.

Detta skulle nämligen i och för sig vara ägnat att avtrubba restauratörernas

ansvar. En konsekventare linje skulle vara att slopa också denna

restriktion.

En eventuell avveckling av måltidstvånget kan emellertid icke ske annat

än steg för steg. Härför talar redan det skälet att denna restriktion under

årtiondenas lopp på ett avgörande sätt påverkat restauranglokalernas utformning.

Jag vill därför förorda att måltidstvånget tills vidare bibehålies i

princip.

För att bättre kunna bedöma vilka förutsättningar som skulle kunna finnas

för att i en framtid slopa måltidstvånget och vilka konsekvenser detta

skulle kunna tänkas få ur nykterhets- och trivselsynpunkter har jag låtit en

särskild utredning undersöka dessa problem. Utredningen har haft till uppgift

att undersöka de praktiska möjligheterna att genomföra en försöksanordning

med spritutskänkning utan måltidstvång på vissa välskötta restauranger.

s. 395 Kontrollera mot PDF

395

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Utredningen har genom företagna undersökningar konstaterat bristfälligheter

vid tillämpningen av måltidstvånget. Den har i första hand understrukit

angelägenheten av att måltidstvånget upprätthålles mera effektivt. För

att man skall få möjlighet att bättre bedöma måltidstvångets betydelse ur

nykterhetssynpunkt, har den emellertid föreslagit att en försöksverksamhet

kommer till stånd. Därvid har ganska snäva gränser uppdragits för verksamheten.

Flera remissorgan är positivt inställda till tanken på en sådan försöksverksamhet.

Andra organ anser emellertid att måltidstvångets fördelar är

betydelsefullare än dess nackdelar och ställer sig avvisande. Beträffande försöksverksamhetens

utformning framhålles i nära nog alla yttranden även

de som i första hand är avstyrkande — att denna bör vara betydligt friare

än vad utredningen föreslagit.

Att bestämmelserna om måltidstvång är svåra att upprätthålla effektivt

har länge varit känt. Genom de sakkunnigas undersökningar har man emellertid

för första gången fått en uppfattning om storleksordningen av detta

problem. Då bestämmelser om måltidstvång, såsom framgår av det förut

sagda, tills vidare bör kvarstå för flertalet restauranger, är det angeläget att

tillse att dessa bestämmelser efterleves bättre. Härvid kan bl. a. ifrågakomma

att ge bestämmelserna sådan ändrad utformning att de blir lättare att

iaktta. Jag återkommer härtill i det följande.

Svårigheterna att upprätthålla måltidstvånget är emellertid också ett

starkt argument för att igångsätta en försöksverksamhet med utskänkning

utan sådant tvång. Jag kan icke dela den tveksamhet varåt vissa remissinstanser

givit uttryck. Självfallet hör försöken utföras på sådant sätt att de

icke skapar nämnvärda risker ur nykterhetssynpunkt. Vad i ärendet framkommit

har givit mig den uppfattningen att erforderliga garantier härför i

första hand bör skapas genom begränsningar i urvalet av de restauranger

som kan komma i fråga för verksamheten.

Under en första kortare försöksperiod om ett å två år bör måltidsfri utskänkning

tillåtas endast på ett fåtal välskötta restauranger i några mindre

eller medelstora orter med någorlunda väl avgränsat uppland. Storstäderna

med deras speciella problem synes icke böra medtagas. Denna första del av

försöksverksamheten bör endast avse att utröna om en måltidsfri utskänkning

över huvud taget låter sig genomföra utan risker ur nykterhetssynpunkt.

Visar det sig att sådana risker föreligger, bör självfallet verksamheten

upphöra.

Blir åter erfarenheterna goda, bör en försöksverksamhet i vidgad omfattning

börja, som direkt tar sikte på att utröna hur ett generellt slopande av

måltidstvånget skulle utfalla. Försöksverksamheten bör i första hand vidgas

till samtliga välskötta spritrestauranger på de ifrågavarande orterna. Så småningom

kan även andra orter, däribland någon storstad, medtagas. Denna

del av försöksverksamheten måste, för att ge underlag för en riktig bedömning,

pågå ganska lång tid.

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Ur nykterhetssynpunkt torde det vara erforderligt att förbinda medgivande

till måltidsfri utskänkning med vissa villkor. Dessa bör emellertid, såsom

flertalet remissorgan framhållit, ej göras så stränga att försöksverksamheten

icke ger en rättvisande bild av en eventuell framtida generell ordning med

måltidsfri utskänkning. Det är även angeläget att på detta område undvika

sådana detaljregleringar som eljest kunnat utmönstras i departementsförslagen.

Villkoren bör i första hand avse lokalerna för den måltidsfria utskänkningen.

Såsom utredningen föreslagit bör utskänkningen i regel äga rum i

kafélokal eller särskilt avdelat utrymme av matsal. Huruvida måltidsfri utskänkning

skall få ske över bardisk torde icke behöva avgöras nu. Anordningarna

i de olika lokalerna torde böra prövas från fall till fall.

Det finns enligt min mening icke skäl att uppdraga så snäva gränser för

urvalet av drycker som utredningen föreslagit. I främsta rummet torde det

böra ankomma på vederbörande restauratör att tillse att dryckesurvalet icke

blir sådant att ordningen och trivseln på restaurangen försämras. Det ligger

i sakens natur att brännvin icke serveras utan måltid. Särskild föreskrift

att brännvin icke skall inga i den måltidsfria utskänkningen torde böra meddelas.

I övrigt bör emellertid vederbörande restauratör få avgöra vilka drycker

som skall få serveras.

Medgivande till måltidsfri utskänkning bör lämnas av Kungl. Maj :t.

Detta kan lämpligen ske i samband med länsstyrelsens prövning av utskänkningstillstånden.

Härigenom vinnes den fördelen att det ordinarie utrednings-

och överlåtelseförfarandet inkopplas på dessa speciella medgivanden.

Restauratörerna på den ort, där försöksverksamhet kan ifrågakomma,

bör alltså ansöka om medgivande till måltidsfri spritutskänkning i samband

med att de anmäler sig hos restauranginspektören för att få utskänkningstillstånd.

Utredning verkställes av inspektören, som inhämtar yttranden

från länsnykterhetsnämnden, polismyndigheten och fullmäktige i kommunen

samt hör den rådgivande nämnden. Inkomna ansökningar och införskaffad

utredning bör insändas till Kungl. Maj :t vid samma tidpunkt som

detaljhandelsbolaget söker utskänkningstillstånd hos länsstyrelsen, d. v. s.

före utgången av mars månad det år oktrojperioden börjar.

Såsom i några remissyttranden framhållits, torde hänsyn böra tagas till

kommunens inställning, när det gäller att medgiva försöksvis anordnad

utskänkning utan måltidstvång. Därför bör gälla att medgivande ej skall

lämnas, om fullmäktige i kommunen förklarat att måltidsfri utskänkning

icke bör äga rum inom dess område. Kungl. Maj:t bör äga att i enlighet med

förut angivna riktlinjer utfärda de särskilda föreskrifter i avseende å utskänkningen

som prövas erforderliga. I samband därmed bör även, om så

finnes erforderligt, kunna föreskrivas att restauratören icke i reklamsyfte

får utnyttja det erhållna medgivandet. Medgivande bör lämnas att gälla

tills

helst kunna återkallas av Kungl. Maj :t.

s. 397 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

397

Erhållet medgivande och därmed förenade särskilda villkor bör intagas i

överlåtelsekontraktet mellan detaljhandelsbolaget och restauratören.

Ett medgivande till måltidsfri utskänkning bör icke inverka på de eljest

gällande reglerna om restauratörernas vinst på utskänkningen. Jag vill

här endast erinra om att särskild utredning pågår rörande restauratörvinsterna.

Jag förordar sålunda att en försöksverksamhet med måltidsfri utskänkning

skall igångsättas i enlighet med de av mig här angivna riktlinjerna.

Härefter övergår jag till att behandla frågan om den närmare utformningen

av måltidstvånget på restaurangerna i allmänhet.

Enligt min uppfattning bör här vissa reformer genomföras i syfte att

bättre anpassa bestämmelserna efter konsumenternas vanor och på så sätt

göra dem lättare att iaktta.

Beträffande de måltider som skall serveras i samband med spritutskänkning

meddelas bestämmelser huvudsakligen i två hänseenden. Måltiderna

skall betinga visst lägsta pris, och de skall bestå av lagad mat. Till dessa bestämmelser

är anknutna åtskilliga detaljföreskrifter.

Även i fortsättningen bör bestämmelser finnas om lägsta priser. Sådana

bestämmelser går ej att avvara om icke måltidstvånget skall bli en tom formalitet.

Priserna bör i fortsättningen avpassas så att de motsvarar vad en

enkel men smaklig måltid av genomsnittstyp med lagad mat kostar på vederbörande

restaurang.

Åtskilliga av de svårigheter som mött vid tillämpningen av måltidstvånget

torde sammanhänga med föreskriften att maten skall vara lagad. Många av

de restauranggäster det här gäller önskar icke förtära sådan mat i samband

med spritförtäringen på restaurangen men skulle kanske icke ha något emot

mat i annan form. Frångår man kravet på att maten skall vara lagad, kan

restauratörerna lättare tillgodose gästernas olika önskemål om måltidernas

sammansättning. Man torde kunna räkna med att om möjlighet införes att

få servera sprit till en måltid bestående exempelvis av några smörgåsar eller

av en smörgåsbricka, skulle man kunna uppnå att den serverade maten i

större utsträckning än nu är fallet verkligen blev förtärd; de avsedda fysiologiska

verkningarna skulle sålunda uppnås bättre. I restauratörernas intresse

bör ligga att verka för att kombinationerna av dryck och måltid

överensstämmer med god bordskultur.

Jag vill sålunda förorda att bestämmelserna om måltidstvång får ändrat

innehåll i överensstämmelse med de riktlinjer som nu angivits. Föreskrifter

om lägsta pris bör liksom nu utfärdas av kontrollstyrelsen. Bestämmelserna

bör utformas så att restauratörerna blir skyldiga att tillämpa eljest gängse

priser för här avsedda måltider. Vidare kan det, innan förhållandena på området

vunnit stadga, visa sig erforderligt att kontrollstyrelsen genom anvisningar

ger viss vägledning för de nya bestämmelsernas tillämpning.

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Genomföres de här förordade ändringarna, bör man också kunna kräva

att bestämmelserna efterleves bättre. De kontrollerande organen bör därför

på ett effektivare sätt än nu inskrida mot överträdelser.

I frågan vilka drycker som skall omfattas av måltidstvånget har nykterhetskommittén,

som tidigare antytts, föreslagit vissa lättnader. För närvarande

gäller måltidstvång för alla spritdrycker, med undantag för lättgroggar,

samt i regel för starkvin. Kommittén har föreslagit att vinerna i allmänhet

skall vara fria från måltidstvång. Undantaget för lättgroggar föreslås

skola bestå. Därjämte förordar kommittén att s. k. spritdrinkar med en

högsta alkoholhalt av 22 volymprocent skall få serveras utan måltid. Starkölet

skall enligt kommitténs förslag jämställas med de lätta vinerna och

således icke underkastas mattvång.

Kommitténs förslag har mött vissa gensagor i yttrandena. Särskilt gäller

detta spritdrinkarna. Man framhåller att de kan utöva viss dragningskraft

på ungdomen samt att de bl. a. med hänsyn härtill icke kan anses oskadliga

ur nykterhetssynpunkt. Beträffande lättgroggarna anföres delvis liknande

synpunkter. Mot förslaget har också gjorts den allmänna anmärkningen att

det i flera hänseenden innebär en detaljmässig reglering av samma art som

den nuvarande.

Anmärkningarna synes ha visst fog. Enligt min mening bör klarare linjer

eftersträvas. Jag vill sålunda förorda att alla viner undantas från måltidstvång.

Å andra sidan synes det icke vara anledning att särskilt uppmuntra

spritförtäring i form av drinkar och lättgroggar. Jag förordar därför att

måltidstvånget omfattar spritdrycker av alla slag.

Beträffande starkölet torde jag få återkomma i ett senare avsnitt. Jag

vill här nämna att jag — såsom antytts redan i annat sammanhang —

kommer att tillstyrka att denna maltdryck åter skall få tillhandahållas men

att den skall vara underkastad samma regler som spritdryckerna. Härav

följer att måltidstvång skulle gälla i fråga om starköl.

Kvantitetsbegränsningar.

Nykterhetskommittén har föreslagit att nuvarande kvantitetsbegränsningar

beträffande utskänkningen i princip skall avskaffas. Detta förslag stödes

av det övervägande flertalet bland remissorganen. Endast i ett fåtal yttranden

förordas att kvantitetsbegränsningarna bibehålies.

De avstyrkande instanserna framhåller, liksom en reservant inom kommittén,

bl. a. att ett slopande av kvantitetsbegränsningarna skulle komma

att medföra stora svårigheter för serveringspersonalen, då det gällde att

avvisa påstridiga restauranggästers krav på servering av otillbörligt stora

kvantiteter rusdrycker.

Bland dem som tillstyrker förslaget om kvantitetsbegränsningarnas avskaffande

åberopas ransoneringssuggestionen, som anses göra sig gällande

väl så mycket inom utskänkningen som inom utminuteringen. Vidare för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

399

utsättes att den friare utminuteringen kommer att minska pressen på restaurangerna

därigenom att en stor del av de gäster, som nu besöker restaurangerna

i avsikt att erhålla ett större kvantum spritdrycker än motboksransoneringen

medger, kan väntas försvinna. Mot maximeringen inom utskänkningen

anföres också att den aldrig fått tillräckligt stöd i det allmänna

rättsmedvetandet. Det finns stora möjligheter att kringgå bestämmelserna,

och efterlevnaden angives vara dålig. Bestämmelserna har därför nödvändiggjort

en särskild kontrollapparat, som åstadkommit irritation både bland

restauranggäster och serveringspersonal. Slutligen framhålles det psykologiska

sambandet med slopandet av motboksransoneringen.

För egen del vill jag liksom kommittén förorda att kvantitetsbegränsningarna

vid utskänkningen i princip avskaffas. Har man kommit till den

uppfattningen att motboksransoneringens effekt icke är övervägande nykterhetsfrämjande,

finns enligt min mening ingen anledning förutsätta att effekten

av motsvarande ransonering inom utskänkningen skulle vara en annan.

Det kan rentav ifrågasättas om icke maximeringen på restaurangerna är

vanebildande i ännu högre grad än motboksransoneringen. Såsom i några

yttranden framhållits torde det också möta psykologiska svårigheter att

upprätthålla kvantitetsbegränsning inom utskänkningen, efter det att alla

sådana begränsningar slopats inom det större försäljningsområdet, utminuteringen.

Nykterhetskommittén har emellertid ej konsekvent genomfört den föreslagna

linjen, då kommittén tills vidare under en övergångstid förordat en

begränsning av vanligt brännvin till 10 cl per person och besök. Denna begränsning

avstyrkes av icke mindre än fyra reservanter inom kommittén

samt av flertalet remissorgan. Man finner bestämmelsen ologisk och meningslös,

när andra spritdrycker är fria från maximering. Man betvivlar att

nykterhetseffekten av begränsningen kan bli så stor att den motväger den

irritation och de kontrollsvårigheter, som kan väntas uppstå. Begränsningen

anses vidare lätt kunna bli vägledande för konsumtionen.

Såsom framhållits vid remissbehandlingen, torde kommitténs förslag om

begränsning av brännvinet strida mot de skäl som anförts för ransoneringens

slopande i övrigt. Bestämmelsen skulle för övrigt icke kunna effektivt genomföras

i praktiken, då möjligheterna att kringgå den genom att använda

andra, ej ransonerade spritdrycker skulle bli obegränsade. .lag får därför

avstyrka att bestämmelsen upptages i den nya förordningen.

Kommitténs förslag om begränsning av brännvinet ger emellertid uttryck

för den i och för sig välgrundade åsikten att brännvin i allmänhet icke bör

serveras i större kvantiteter. Uppgiften att tillse att nödig försiktighet iakttages

vid servering av brännvin bör tillkomma restauratörerna. Den i skilda

sammanhang framförda principen att ge dessa näringsutövare större frihet

och ökat ansvar avser mer än något annat mängden av de utskänkta dryckerna.

Restauratören skall tillse alt gästerna ej erhåller större kvantiteter rusdrycker

än som är förenligt med nykterhet, ordning och trevnad pa rcstau
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

rangen. Visar det sig att brister härutinnan haft samband med att rusdrycker

utskänkts till gäst i större myckenhet, måste detta anses särskilt graverande.

För att tillgodose nyss angivna syften kan det möjligen vara lämpligt att

spritdryckerna normalt serveras i något mindre mått än för närvarande.

Kontrollstyrelsen har vissa möjligheter att verka härför i samband med prissättningen

av utskänkta rusdrycker.

Utskänkningen av vin och starköl bör, såsom kommittén föreslagit och

av remissorganen lämnats utan erinran, ej maximeras. Restauratör skall

självfallet tillse att de utskänkta kvantiteterna icke blir för stora.

Tiden för utskänkningens början.

Enligt gällande bestämmelser får såväl spritdrycker som vin utskänkas

från kl. 12. Genom den närmare regleringen av kvantitetsrestriktionerna har

emellertid införts ytterligare ett klockslag för utskänkningens början, nämligen

kl. 15, då hela den medgivna spritdryckskvantiteten må serveras. Nykterhetskommittén

har föreslagit att tidpunkten för spritdrycksutskänkningens

början skall framflyttas till kl. 15. Huvudskälet för detta förslag är att

man skall underlätta strävandena att motverka spritdrycksförtäring under

arbetstid.

Meningarna är på denna punkt delade i remissyttrandena. Många av dem

som tagit ställning i frågan tillstyrker förslaget. Uttalandena i avstyrkande

riktning är emellertid också talrika. Några remissorgan uttrycker, utan att

direkt ta ställning, tvivel på effekten av ett förbud mot utskänkning av

spritdrycker före kl. 15.

Till förmån för kommitténs förslag har framhållits att spritdrycksutskänkning

under arbetstid är olämplig, emedan spriten försämrar arbetsförmågan

och ökar risken för olycksfall särskilt i trafiken. Man har vidare

åberopat att spritdrycker förtäres på restaurangerna i stor omfattning vid

lunchtid och att denna vana har mönsterbildande effekt.

I de yttranden som avstyrker förslaget anföres att arbetsdagen i regel ej

är slut kl. 15 och att kommitténs motivering ej gäller söndagar. Kommitténs

uttalanden om olämpligheten av spritförtäring under arbetstid vinner visserligen

stöd även i dessa yttranden, men man finner det bättre att låta utvecklingen

ha sin gång mot sundare vanor än att skapa en förbudsbestämmelse

som kan komma att sakna resonans i folkmedvetandet. Förbudet mot

utskänkning före kl. 15 skulle bli en ny impopulär restriktion, som många

skulle försöka kringgå. Vidare framhålles att det endast är mycket begränsade

kategorier som förtär spritdrycker till lunchen. Man nämner också att

arbetslediga personer, turister och resande drabbas av förbudet, att förbudet

är olägligt för skift- och nattarbetare samt att det lägger hinder i vägen

för representation inom affärslivet. Företrädare för hotell- och restaurangnäringen

betonar riskerna för fickflaskförtäring samt befarar en kraftig

minskning av antalet lunchgäster.

s. 401 Kontrollera mot PDF

401

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Jag kan icke dela de betänkligheter varåt vissa remissorgan sålunda givit

uttryck. Ur nykterhetssynpunkt — och andra synpunkter finnes icke skäl

att anlägga i detta sammanhang — finner jag kommittéförslaget om den

spritfria arbetsdagen mycket värdefullt. En offentlig spritförtäring under

vanlig arbetstid synes olämplig. I några yttranden påpekas risken för att

lunchen kan komma att förläggas så sent att den utsträckes över kl. 15,

och syftet med bestämmelsen sålunda kringgås. För att undvika att så sker

och för att bättre nå det av kommittén angivna ändamalet synes man därför

böra gå ett steg längre och sätta tiden för utskänkningens början till

kl. 16. Vid denna tid på dagen slutar arbetet för stora befolkningsgrupper.

Jag vill sålunda förorda att tiden för spritdrycksutskänkningens början

framflyttas till kl. 16 på vanliga arbetsdagar. Med hänsyn till vad som anförts

i vissa yttranden bör dock utskänkningen på sön- och helgdagar samt

dag före sådan dag få börja kl. 14.

Utskänkningen av vin har av kommittén föreslagits skola liksom för närvarande

få börja kl. 12. Detta förslag, som i allmänhet lämnats utan erinran,

kan jag biträda.

Såsom antytts i fråga om måltidstvånget kommer jag att förorda att

starköl skall få tillhandahållas under samma villkor som sprit. Härav följer

att starköl på vanliga vardagar icke skulle få utskänkas före kl. 16.

Övriga frågor.

Beträffande tidpunkten för utskänknings avslutande har nykterhetskommittén

i stort sett bibehållit nuvarande regler. Erinringar har i allmänhet

icke gjorts av remissorganen. I departementsförslaget har emellertid vissa

jämkningar skett. De av mig förordade bestämmelserna innebär i huvudsak

följande.

Utskänkningen skall som nu i regel avslutas kl. 22. Vissa möjligheter till

begränsad eller utsträckt utskänkningstid har bibehållits. Länsstyrelsen äger

sålunda, när särskilda förhållanden påkallar detta, efter förslag av kommunen

eller på eget initiativ föreskriva tidigare tidpunkt för utskänknings avslutande.

Har kommunen framlagt sådant förslag, är länsstyrelsen bunden

därav. Länsstyrelsen äger vidare besluta om stadigvarande förlängning av

utskänkningstiden efter kl. 22. Föreligger behov av sådan förlängning, skall

medgivande därtill i regel lämnas i samband med utskänkningstillståndet

men kan också lämnas under oktroj perioden. Senare tid för utskänknings

avslutande än fullmäktige förordat får ej fastställas. Uppstår behov av utsträckt

tid för särskilt tillfälle, äger polismyndigheten lämna medgivande

därtill, dock ej i strid med de grunder fullmäktige i kommunen eller länsstyrelsen

kan ha bestämt.

Det nya i dessa bestämmelser är — utom att myndigheterna rekommenderats

återhållsamhet med föreskrifter om kortare utskänkningstid att

2(5 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

polismyndigheten getts beslutanderätt i ärenden angående utsträckt utskänkningstid

för särskilt tillfälle. Med hänsyn till dessa ärendens som

regel rutinmässiga och brådskande karaktär torde det vara lämpligt att

genomföra en sådan decentralisering. Erforderliga garantier mot alltför

frikostig tillståndsgivning skapas genom den direktivrätt som i förslaget

tillagts kommunerna och länsstyrelserna.

Det nuvarande förbudet mot utskänkning under högmässogudstjänst

skall enligt kommittéförslaget upphävas. Kommittén har i stället föreslagit

att länsstyrelsen skall ha möjlighet att, när behov därav uppstår, förbjuda

utskänkning under högmässotid eller föreskriva inskränkningar i utskänkningsrätten.

Enligt departementsförslaget kommer utskänkningen av rusdrycker under

högmässogudstjänst endast att kunna avse vin. Spritdrycker och starköl kan

inte i något fall utskänkas före kl. 14. Under sådana förhållanden anser jag

mig kunna biträda förslaget om att det generella förbudet mot utskänkning

under högmässogudstjänst utgår ur försäljningsförordningen.

Kommittén har föreslagit att åldersgränsen vid utskänkning tills vidare

skall bibehållas vid 18 år. En omprövning av frågan bör emellertid enligt

kommittén göras, när man fått erfarenheter av det nya utminuteringssystemet.

I några yttranden förordas eller ifrågasättes en höjning av åldersgränsen

till 21 år eller högre ålder. Därvid understryker man restaurangbesökens

betydelse för ungdomens alkoholvanor samt hänvisar till att åldersgränsen

på flera håll i landet redan höjts till 21 år genom överenskommelser mellan

systembolagen och restauratörerna.

Såsom jag anfört i annat sammanhang bör ungdomens nykterhetsproblem

huvudsakligen lösas på annat sätt än genom restriktioner. Kommitténs utredningar

synes ej ge vid handen, att nämnvärda fördelar skulle vara att

vinna genom en höjning av åldersgränsen. Jag vill i likhet med kommittén

erinra om att en sådan höjning skulle kunna föranleda svårigheter i tilllämpningen.

Man kan icke heller bortse från att en suggestionseffekt skulle

kunna skapas, om ungdomar i de åldrar det här gäller varken skulle få

köpa rusdrycker i utminuteringsaffär eller erhålla sådana drycker på restaurang.

Någon höjning av den lagstadgade minimiåldern synes därför icke

böra ske.

Det bör emellertid framhållas att restauratören här har ett stort ansvar.

Visar det sig att en restaurang i större omfattning besökes av ungdomar i

syfte att få sprit, är det hans skyldighet att åvägabringa rättelse i detta förhållande,

exempelvis genom att iakttaga särskild försiktighet vid utskänkning

till sådana ungdomar eller vägra att servera dem rusdrycker. Självfallet

har ingen gäst rätt att påfordra servering av sådana drycker.

s. 403 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

403

Utskänkniugskontrollen.

Nuvarande ordning.

Det åligger länsstyrelsen att övervaka rusdrycksförsäljningsförordningens

efterlevnad. Vederbörande polismyndighet och kommunalnämnd skall

även tillse att ordning iakttages på försäljningsställe samt att de i Rff meddelade

föreskrifterna noga eflertöljes. (7 kap. 17 § Rff.) Dessa allmänna

övervakningsbestämmelser gäller all försäljning av rusdrycker.

Erfarenheten har ansetts visa att det icke är möjligt att utan särskild

kontroll upprätthålla de bestämmelser, som i nykterhetens intresse meddelats

beträffande utskänkningen. I Rff finns inga bestämmelser om sådan

kontroll. Kontrollstyrelsen har emellertid med stöd av 3 kap. 15 § tredje

stycket Rff senast i cirkulär nr 5/1953 föreskrivit, att avtal angående överlåtelse

av rätt till utskänkning skall innehålla bl. a., att systembolaget äger

vidtaga de kontrollåtgärder bolaget finner erforderliga för kontroll över

restauratörens handhavande av utskänkningen och över att restauratören

fullgör sina förpliktelser enligt Rff och avtalet.

Kontrollen utövas dels genom systembolagens egna tjänstemän, dels genom

särskilda organ, de s. k. kontrolldelegationerna, för närvarande fem

stycken, nämligen Stockholmsdistriktets kontrolldelegation samt kontrolldelegationerna

för Östra Mellansverige, Skåne, Västra Sverige och Bergslagen.

Någon kontrolldelegation är icke verksam i Norrland med undantag

för Gävlebolagets verksamhetsområde. Delegationerna består av representanter

för systembolagen och restauratörerna samt en opartisk ordförande.

Kontrollen utövas dels genom heltidsanställda kontrollörer dels genom extra

kontrollörer, vilka bedriver sin verksamhet som bisyssla. Beträffande kontrollens

anordnande anför kommittén.

Kontrollörernas tillsyn över utskänkningen utövas dels vid besök såsom

gäster på restaurangerna och dels genom granskning av restaurangernas

tekniska kontrollanordningar. Vid besök som gäster får kontrollörerna icke

vidtaga någon åtgärd som utgör eller kan tydas som någon form av provokation.

Över de iakttagelser kontrollör gör vid sina inspektioner har han att

avgiva rapport, varefter delegationen har att avgöra vilken åtgärd som skall

vidtagas. Har grundad anledning till anmärkning förekommit, fai rättighetsinnehavaren

del därav för undersökning och yttrande. Om godtagbar förklaring

lämnas, förfaller anmärkningen. Detsamma gäller om konstaterade

fel befinnes vara bagatellartade eller beroende på en tillfällighet. Om delegationen

däremot beträffande viss restaurang anser felens art eller frekvens

tyda på anmärkningsvärd slapphet i restaurangledningens tillsyn över utskänkningsföreskrifternas

efterlevnad, vänder sig delegationen tdl rattighetsinnehavaren

med i regel allmänt hållen uppmaning atl öva bättre tillsyn

över utskänkningen. Stundom kan omständigheterna ge delegationen anledning

att påpeka lämpligheten av eu rationalisering av restaurangens eget

kontrollsystem, förstärkning av hovmästarpersonalen eller dylikt. I svårare

fall kan delegationen göra anmälan till vederbörande systembolag.

Delegationen har endast till uppgift att tillse, hur rättighetsinnehavarna

fullgör sina skyldigheter. Delegationen äger däremot icke befogenhet att

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

pröva, huruvida någon åtgärd mot de i restaurangföretaget anställda kan

vara påkallad. Prövningen av dylika frågor tillkommer uteslutande rättighetsinnehavaren

i hans egenskap av arbetsgivare.

Vid sidan av den ovan beskrivna kontrollorganisationen utövar systembolagen

också en viss kontroll över ordningen på folkrestaurangerna genom

ordningsvakter som avlönas av bolagen.

Nykterhetskommittén.

Nykterhetskommitten föreslår att allmän skyldighet att övervaka rusdrycksförsälj

ningen skall åvila, förutom länsstyrelsen och polismyndigheten,

även länsnykterhetsnämnden. Däremot föreslås kommunalnämndens

befattning med försäljningskontrollen skola upphöra.

Det system för kontroll av utskänkningsbestämmelsernas tillämpning som

för närvarande användes har, framhåller kommittén, blivit utsatt för stark

kritik. I tidningspressen har gång efter annan kritiska röster låtit höra sig.

Kritiken av kontrolldelegationernas verksamhet synes emellertid, enligt

kommittén, ha skjutit betänkligt över målet. Det har icke kunnat visas att

kontrollen i allmänhet skulle ha utövats på ett olämpligt sätt. Men det är

å andra sidan önskvärt att den motsättning mellan servitörkåren och kontrollorganen,

som otvivelaktigt existerar, i görligaste mån bringas att upphöra.

En avspänning i diskussionen om restaurangkontrollen synes emellertid

enligt kommittén automatiskt åstadkommas genom att kvantitetsbegränsningarna

slopas. Härigenom torde behovet av kontroll bli väsentligt mindre

än nu. Måltidstvångets iakttagande är föremål för allmän insyn och detsamma

gäller den allmänna ordningen på restaurangerna. Det tryck som

kommer att utövas på den medgivna brännvinskvantiteten torde bli mindre

än det som för närvarande inriktas på utökning av totalkvantiteten. Den

ökade friheten i fråga om utskänkningen lägger ett större ansvar på den

enskilde restauratören. Han riskerar att särskilda restriktioner föreskrives,

om ordningen inte upprätthålles. Det ligger uppenbarligen i hans intresse

att kontrollera utskänkningens handhavande, så att dylika ingripanden

undvikes.

Enligt kommitténs uppfattning torde det även i fortsättningen bli nödvändigt

med särskild övervakning av utskänkningen på restaurangerna utöver

den som sker genom polismyndigheternas försorg. I vilken utsträckning

detta behöver förekomma är svårt att på förhand avgöra. Det övervakande

organet blir enligt kommitténs huvudalternativ länsnykterhetsnämnden.

Kommittén fortsätter. I

I vilka former kontrollen bör utövas, synes icke behöva bestämmas i förväg

utan kan överlämnas till de olika nämndernas avgörande med hänsvn

till omständigheterna. Det är möjligt att det på vissa orter kan anses lämpligt

att kontrolldelegationer tillsättes även i fortsättningen. I andra fall kan

kanske kontrollen utövas av länsnykterhetsnämndernas personal eller med

hjälp av deltidsanställda kontrollörer. Heltidsanställd personal torde knap
-

s. 405 Kontrollera mot PDF

405

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

past bli erforderlig annat än i storstäderna. Det bör tillfogas att enligt kommitténs

förslag även ölhandeln skall kontrolleras av länsnykterhetsnämnderna.

Båda övervakningsuppgifterna har beaktats när det gällt att beräkna

nämndernas anslagsbehov. Om alternativet med länsbolag väljes, inträder

systembolaget i stället för länsnykterhetsnämnden som kontrollorgan för

rusdrycksutskänkningen. Även i detta fall synes frågan om kontrollens

praktiska utformning böra överlämnas åt tillämpningen.

De ordningsvakter, som nu är anställda av systembolagen men som tjänstgör

vid restaurangbolagens folkrestauranger bör enligt kommitténs mening,

i den mån de anses erforderliga, övertagas av restaurangbolagen. Några

nackdelar av en sådan omläggning synes icke behöva befaras. Då både utminuteringsbolaget

(systembolagen) och restaurangbolagen är allmänna bolag,

har en överföring huvudsakligen betydelse ur redovisningssynpunkt.

Kostnaderna för det allmänna blir desamma. Men just ur redovisningssynpunkt

är det mest naturligt att kostnaderna påföres restaurangbolagen. Ordningsvakterna

skall ju hjälpa till att upprätthålla ordningen, inte kontrollera

att ordningen upprätthålles.

Yttranden.

Kommitténs förslag i avseende å utskänkningskontrollen tillstyrkes

av länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län och lämnas av Sveriges centrala

restaurangaktiebolag utan väsentliga erinringar.

Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län understryker lämpligheten

av att även länsnykterhetsnämnden ålägges att övervaka rusdrycksförsäljningen

samt anför följande.

Ur nykterhetssynpunkt måste det vara i högsta grad önskvärt, att länsnykterhetsnämnden

genom nämnda åliggande har möjlighet och skyldighet

att vid behov föreslå eventuella ingripanden hos länsstyrelsen, såsom inskränkningar

i utskänkningsrättigheten, föreläggande för en försumlig restauratör

att vidtaga rättelse eller återkallande av utskänkningsrätt.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag gör vissa erinringar beträffande

kommitténs uttalanden rörande ordningsvakterna vid folkrestaurangerna.

Bolaget uttalar.

Även om bolaget icke finner den av kommittén förebragta motiveringen

för detta förslag särskilt övertygande, vill bolaget ha uttalat, att bolaget,

om så påfordras, givetvis är berett att påtaga sig ordningsvakthållningen vid

bolagets restauranger — vilket dock icke är alldeles detsamma som att övertaga

den nuvarande ordningsvaktkåren. Härvid förutsätter emellertid bolaget,

att ersättning för härigenom uppkommande icke oväsentliga kostnadsökningar

på ett eller annat sätt beredes bolaget.

Övriga yttranden, som berör frågan, är mer eller mindre kritiska mot

förslaget.

Kontrollstyrelsen erinrar, att de hittillsvarande kontrolldelegationerna enligt

direktiv av styrelsen kommer att upphöra med utgången av år 1954.

Styrelsen uttalar, att tillsynen över ordningen på restaurangerna i fortsätt
-

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ningen torde komma att utövas av systembolagen (respektive det föreslagna

riksbolaget), lämpligen i samarbete med vederbörande polismyndigheter.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att huvudrollen vid övervakningen

bör tilldelas polismyndigheten. Länsstyrelsen anför följande.

Det bör förutsättas, att personer med den utbildning och erfarenhet, som

polispersonalen har, äro mest lämpade att på ett smidigt sätt handha dessa

ofta grannlaga uppgifter. Det förefaller även rationellt att så långt möjligt

koncentrera åliggandet att vaka över lagarnas efterlevnad till polisorganen.

Funktionärer med speciella övervakningsuppgifter torde därför icke böra ingå

i nykterhetsvårdsorganisationen. Däremot synes statspolisen böra förstärkas

så, att den kan ägna efterlevnaden av alkohollagstiftningen tillbörlig

uppmärksamhet.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund ifrågasätter, huruvida särskild utskänkningskontroll

är behövlig, om kvantitetsbegränsningen slopas. Om

detta icke blir fallet, anser förbundet, att nuvarande ordning bör bibehållas.

Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund hävdar, att utskänkningskontrollen

bör handhas av kontrollstyrelsen och inriktas på den allmänna

skötseln av restaurangerna, »d. v. s. ta sikte på nykterheten oberoende

av konsumtionen».

Nykterhetskommitténs uttalande att den ökade friheten på restaurangerna

lägger ett större personligt ansvar på den enskilde restauratören i fråga

om rörelsens skötsel och tillsyn understrykes av kontrollstyrelsen och länsnykterhetsnämnden

i Stockholms län.

Socialstyrelsen och Systembolagens förtroendenämnd föreslår att delta

skärpta ansvar kommer till uttryck i lagstiftningen. Förtroendenämnden

anför.

Slopande av kvantitetsbegränsningarna inom utskänkningen kommer att

medföra ökat ansvar för utskänkningsinnehavarna. Detta bör komma till uttryck

i författningen. De hittillsvarande föreskrifterna om förbud mot utskänkning

av rusdrycker till minderårig, till den som är känd för att missbruka

sådana drycker och till den som är synbarligen berörd av sådana drycker,

vilka ha upptagits oförändrade i nykterhetskommitténs lagförslag, äro

icke tillräckliga för att vederbörligen inskärpa detla ansvar. Förtroendenämnden

vill därför förorda, att den nya förordningen upptager ett stadgande

av innehåll, att den som är ansvarig för utskänkningen av rusdrycker

å utskänkningsställe har allmän skyldighet att tillse att utskänkningen icke

bedrives så att onykterhet uppkommer, innefattande åliggande att i enskilda

fall vägra utskänkning av sådana drycker till gäst, som visar tecken på begynnande

onykterhet.

Kontrollstyrelsen tillägger att rörelser som visar tendens att bli tillhåll för

missbrukare bör stängas, och att restauratörer, som visar sig oförmögna att

hålla företagets standard uppe, icke bör godtagas vid överlåtelse av utskänkningstillstånd.

s. 407 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

407

Departementschefen.

Enligt nuvarande ordning har länsstyrelse, polismyndighet och kommunalnämnd

en allmän övervakningsskyldighet i fråga om all försäljning av rusdrycker.

Därjämte har en särskild kontrollorganisation skapats för utskänkningens

vidkommande. Denna kontroll utövas dels av systembolagens egna

tjänstemän, dels genom speciella organ, kontrolldelegationerna.

Nykterhetskommittén har föreslagit att den allmänna övervakningsskyldigheten

skall åvila, förutom länsstyrelsen och polismyndigheten, även länsnykterhetsnämnden.

Den särskilda kontrollen över utskänkningen på restaurangerna

skall enligt kommitténs huvudalternativ åligga länsnykterhetsnämnden.

I vilka former denna kontroll skall utövas överlämnas till de olika

länsnämndernas avgörande. Vidare har kommittén föreslagit att de ordningsvakter,

som nu är anställda av systembolagen men tjänstgör vid de allmänna

restaurangbolagens folkrestauranger, skall, i den mån de anses erforderliga,

övertagas av restaurangbolagen.

Endast ett mindre antal remissorgan ingår på frågan om utskänkningskontrollen.

De flesta av dessa är kritiska mot förslaget och avstyrker att länsnykterhetsnämnden

tar närmare befattning med utskänlcningskontrollen. I

stället förordas att denna kontroll skall handhas av kontrollstyrelsen, systembolagen

eller polismyndigheterna.

Ingen tvekan synes böra råda om att en allmän övervakningsskyldighet

bör "åligga länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd och kommunal nykterhetsnämnd.

Dessa bör biträdas av polismyndigheten, när det gäller tillsyn över

ordning på försäljningsställe.

Beträffande den särskilda kontrollen över utskänkningen har jag redan

i samband med organisationen av rusdrycksförsälj ningen angivit den lösning

som enligt min mening bör väljas. Den innebär, att kontrollen skall

läggas på det tilltänkta detalj handelsbolagets distriktschefer. Dessa skall i

nu angivna hänseenden vara underställda länsstyrelsen och intaga ställning

av offentliga tjänstemän med ämbetsansvar, restauranginspektörer. De bör

själva och genom biträdande inspektörer utöva fortlöpande kontroll. Därjämte

bör de insamla de uppgifter om missförhållanden å restauranger som

andra organ erhåller. Nykterhetsnämnder och polismyndigheter skall sålunda

vara skyldiga att underrätta inspektören om sådana missförhållanden,

i den mån de får kännedom därom i sin verksamhet. Självfallet bör

inspektören därvid på lämpligt sätt erhålla del av verkställda utredningar.

Inspektören kan erhålla handräckning av polismyndighet för utredning om

förhållandena på viss restaurang, icke blott när fråga är om misstanke om

en konkret lagöverträdelse utan även när det gäller restaurangens skötsel

i allmänhet.

Med denna ordning synes man kunna få en tillfredsställande lösning av

de problem som sammanhänger med de nu så omstridda kontrolldelegationernas

verksamhet; redan inom ramen för gällande ordning har kontrollstyrelsen

tagil initiativ till avveckling av dessa organ. I inspektörernas,

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Kungl. Maj:ts proposition nr i51.

främst de biträdande inspektörernas, kontrollverksamhet bör självfallet ingå

att besöka restaurangerna. Kontrollen bör emellertid, såsom flera remissorgan

framhållit, icke i första hand inriktas på efterlevnaden av de särskilda

restriktionerna. Den bör huvudsakligen inriktas på utskänkningsrörelsens

allmänna karaktär. Inspektörerna skall tillse att rörelsen uppfyller de särskilda

krav, som kan uppställas med hänsyn till nykterhet, ordning och trevnad.

Beträffande de särskilda restriktionerna erfordras kontroll i huvudsak

endast såvitt angår måltidstvånget och utskänkningstiderna. Denna kontroll

synes emellertid i regel kunna ske fullt öppet.

Jag övergår härefter till de regler som, vid sidan om straffbestämmelserna,

bör gälla om ingripanden i anledning av missförhållanden på viss restaurang.

Frågor om inskridande mot restauratör bör i första hand prövas av restauranginspektören

och den vid hans sida ställda rådgivande nämnden. Beslut

om ingripanden av mera allvarlig art bör emellertid, med hänsyn till rättssäkerhetsintresset,

förbehållas länsstyrelsen.

I detta sammanhang torde det vara anledning att något närmare ingå på

ingripandenas art. För närvarande är en sådan åtgärd som att beröva restauratören

hans utskänkningsrättigheter ytterst sällsynt. I stället har, vid sidan

av föreställningar, de huvudsakliga korrektionsmedlen varit att föreskriva

minskade vinstkvantiteter eller allehanda inskränkningar, t ex. beträffande

inköp av rusdrycker för rörelsen, måltidstvång, stängningstid och minimiålder.

Jag har i avsnittet om det kommunala vetot och därmed sammanhängande

frågor uttalat mig för att särskilda villkor och inskränkningar bör höra till

undantagen. Vad angår inskränkningar som avser måltidstvång, kvantitetsbegränsningar

och minimiålder har jag avstyrkt att sådana över huvud

taget skall få föreskrivas i samband med utskänkningstillstånden. Detsamma

bör också gälla när fråga är om ingripanden under oktroj perioden i anledning

av missförhållanden. Värdet av särskilda inskränkningar och villkor

i en dylik situation synes i allmänhet ringa. Jag förordar därför att

samma regler skall gälla som föreslagits med avseende å villkor och inskränkningar

i samband med tillståndsgivningen.

I stället bör en försumlig restauratör ha att räkna med att utskänkningsrättigheterna

kan tas ifrån honom. Denna påföljd bör i allmänhet tillgripas,

om rättelse icke kan åvägabringas genom föreställningar.

Som tidigare nämnts bör vid prövning av anmärkningar mot viss restaurang

särskilt beaktas, om brister i nykterhet och ordning äger samband

med att rusdrycker utskänkts till gäst i större myckenhet.

Beträffande proceduren i här nämnda frågor må följande anmärkas.

Finner restauranginspektören att framställd anmärkning icke bör föranleda

åtgärd, äger han, sedan den rådgivande nämnden hörts, besluta härom.

I samma ordning kan han besluta att tillhålla restauratören att vidtaga rättelse.

Inspektörens beslut kan överklagas hos länsstyrelsen.

Befinnes åtgärd av mera ingripande art erforderlig, skall inspektören efter

nämndens hörande hos länsstyrelsen påkalla förklaring att det överlåtelse
-

s. 409 Kontrollera mot PDF

409

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

avtal, på vilket restauratörens rättigheter grundar sig, skall upphöra att

gälla. Hos länsstyrelsen skall han också i förekommande fall hemställa om

inskränkande föreskrifter. Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos Kungl.

Maj :t men länder omedelbart till efterrättelse, där ej länsstyrelsen, eller

efter klagan Kungl. Maj :t, annorlunda förordnar.

Vad slutligen angår frågan om folkrestaurangernas ordningsvakter torde

denna icke behöva prövas närmare i nu aktuella sammanhang. Ordningsvakterna

är för närvarande anställda av systembolagen. Kommittén har

förordat att ordningsvakterna, i den mån de anses erforderliga, anställes

av restaurangbolagen. Sannolikt innebär detta en lämplig lösning. Det torde

ankomma på detalj handelsbolaget och Sveriges centrala restaurangaktiebolag

att träffa överenskommelse i saken.

Utskänkningsvinst och drickspenningar.

Ett betydelsefullt led i samhällets strävanden att avlägsna det enskilda

vinstintresset i handeln med rusdrycker är den år 1937 beslutade successiva

nedskärningen av restauratörernas utskänkningsvinst.

Beträffande de privatägda restaurangerna gäller enligt 1937 års beslut

det s. k. vinstkvantitetssystemet. Detta innebär, att vinsten å utskänkta

spritdrycker och starkviner under en övergångstid av 25 år (1938—1962)

successivt avskaffas. Restauratörerna får ta förtjänst endast pa en för varje

år bestämd mängd spritdrycker och starkvin. Denna mängd sänkes för varje

år med 4 %. Om restauratörerna säljer mer än den fastställda mängden,

måste överskjutande kvantiteter inköpas till utskänkningspris minskat med

en s. k. spillmånsersättning om 2 % av utskänkningspriset. Beträffande de

allmänna restaurangbolagens utskänkning fastställes icke en vinstkvantitet

utan viss kostnadsersättning, som sänkes varje år i takt med de privata

restaurangernas vinstkvantiteter.

Den sålunda gällande ordningen avser icke all utskänkning av rusdrycker.

För svaga och mousserande viner finns ingen begränsning av utskänkningsvinsten.

1937 års beslut reglerar icke heller trafikutskänkningen, som

dock till betydande del utövas av ett statligt bolag.

Också genom serveringspersonalens drickspengar kvarstår enskilt vinstintresse

knutet till utskänkningen. På detta område finns för närvarande

icke några bestämmelser.

Nykterhetskommittén har i de berörda frågorna gjort vissa överväganden.

I avseende på restauratörernas utskänkningsvinst föreslås, att frågan snarast

upptages till allsidig prövning av särskilda sakkunniga. Beträffande

drickspenningfrågan finner kommittén, att det i första hand ankommer på

restaurangnäringens organisationer att lösa denna.

Såsom i tidigare sammanhang påpekats, har den av nykterhetskommittén

ifrågasatta utredningen rörande utskänkningsvinsten redan påbörjats. Den

omfattar emellertid även drickspenningfrågan.

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I direktiven för utredningen framhöll jag beträffande utskänkningsvinsten,

att anledning icke finnes att frångå grundprinciperna i 1937 års beslut.

Även om man sålunda håller fast vid att någon vinst på utskänkningen inte

får förekomma samt att kostnaderna för utskänkningen i viss mån uppväges

av den ekonomiska förmån rätten till utskänkning innebär, ansåg jag det

möjligt att fog finnes att bereda restauratörerna ersättning för vissa med utskänkningen

förenade kostnader. I anslutning därtill förordade jag vissa

ekonomiska undersökningar. Därvid borde även prövas i vad mån fog

fanns för framkomna erinringar om ojämnheter i verkningarna olika restauranger

emellan av gällande vinstkvantitetssystem.

I fortsättningen anförde jag.

I den mån utredningen föranleder till att gällande regler ändras, bör det

tillses att en eventuell ersättning till restauratörerna icke utformas så att

den skapar intresse för ökad utskänkning. Kostnaderna för utskänkningen

står som regel i visst förhållande till rörelsens omfattning, och det är möjligt

att det kan finnas skäligt att ersättningen lämpas därefter. Olika utvägar

bör prövas. En lösning är måhända att icke låta utskänkningens

storlek bli avgörande utan i stället medge gottgörelse i förhållande till omsättningen

på andra varor än sprit och vin. Utredningen bör klarlägga om

skilda bestämmelser alltfort skall gälla för enskilda restauratörer och allmänna

restaurangbolag.

Undersökningen rörande restaurangnäringens ekonomiska läge kommer

även att beröra utskänkningen av lätta och musserande viner. Det är i och

för sig ett nykterhetspolitiskt intresse att konsumtionen av rusdrycker så

mycket som möjligt inriktas på drycker med lägre alkoholhalt. Därest utredningen

ger vid handen att åtgärder lämpligen bör vidtagas beträffande

prissättningen och andra hithörande frågor rörande utskänkningen av lätta

och musserande viner, bör förslag härom framläggas.

I avseende på drickspenningfrågan uttalade jag i huvudsak följande.

Det bör undersökas om systemet med servisavgifter kan utbytas mot fast

avlöning.^ En annan tänkbar utväg är måhända att låta servisavgift utgå

allenast å den del av förtäringen som icke består av sprit eller vin; serveringsprocenten

finge i så fall ökas. Vare sig det ena eller andra alternativet

väljes, kommer de nuvarande serveringsavgifterna för rusdrycker afl överflyttas

på annan förtäring och kommer således även att drabba gäster

som avstår från rusdrycker. Detta innebär självfallet ur vissa synpunkter

eu olägenhet. Mot denna får emellertid vägas de fördelar ur nykterhetssynpunkt

som står att vinna genom en avveckling av det nuvarande

drickspenningsystemet. Finner man vid utredningen att betydande

nykterhetspolitiska fördelar kan uppnås, synes betänkligheterna mot den

här angivna olägenheten kunna falla.

Om utredningen ger till resultat att det nuvarande systemet med servisavgift

å rusdrycker bör avskaffas, får undersökas vilken avlöningsform som

är lämpligast och hur denna bör genomföras. Finnes lagstiftningsvägen böra

väljas, bör förslag till erforderliga bestämmelser framläggas. Möjligt är

emellertid att det åsyftade resultatet bättre kan vinnas genom avtal mellan

de berörda parterna. Förutsättningarna härför bör klarläggas.

De nu behandlade frågorna har berörts i vissa av yttrandena över nykterhetskoinmitténs

betänkande.

s. 411 Kontrollera mot PDF

411

Kungl. Maj.ts proposition nr löl.

I avseende på utskänkningsvinsten har i huvudsak framkommit följande.

IOGT anser, att vinstkvantitetssystemets avveckling bör fortsätta och en

licensavgift för spritreslauranger införas i sylte att tillföra samhället utskänkningsrättigheternas

ekonomiska värde. Länsnykterhetsnämnden i Hallands

län in. fl. framhåller, att restaurangernas ersättning för utskänkningen

bör utformas så att vinsten icke blir beroende av utskänkningsvolymcn.

Å andra sidan uttalar styrelsen för Aktiebolaget Göteborgssystemet att vinst

i skälig omfattning bör tillerkännas restauratörerna. Sveriges centrala restaurangaktiebolag

framhåller alt de allmänna restaurangbolagen bör erhålla

åtminstone samma utskänkningsvinst som de enskilda restauratörerna.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund ater kräver att beslut om de

ekonomiska villkoren för utskänkningen fattas samtidigt som beslutet om

ändring av försäljningsbestämmelserna. Denna synpunkt framhäves också

av Stockholms Handelskammare.

I fråga om drickspenningsystemet uttalar Sveriges Hotell- och Restaurantförbund,

Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund samt Landsorganisationen

att denna fråga bör lösas genom förhandlingar mellan parterna

på arbetsmarknaden. Länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs län in. fl.

ansluter sig däremot till uppfattningen, att den nya försälj ningslagstiftningen

bör ange lösningen på detta spörsmål och att den rent ekonomiska

sidan av frågan bör lösas i samband med frågan om kostnadsersättningen

till restauratörerna. Härvid skulle möjlighet finnas att i överlåtelsekontraktet

inrymma bestämmelse att serveringsavgift endast får beräknas efter priset

å andra varor än rusdrycker. Att frågan bör lösas lagstiftningsvägen

hävdas av länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län och Sveriges

centrala restaurangaktiebolag. En rad instanser framställer allmänt hållna

yrkanden att drickspenningsystemet avskaffas; andra understryker att frågan

måste lösas på ett ur nykterhetssynpunkt tillfredsställande sätt.

Departementschefen.

Frågan om att på utskänkningens område konsekvent genomföra principen

att frigöra rusdryckshandeln från enskilt vinstintresse befinner sig,

såsom framgår av det förut anförda, under utredning. Ett slutligt ställningstagande

till de nu behandlade frågorna torde därför böra anslå till dess

utredningens resultat föreligger. Detta kan beräknas ske i så god tid, att

förslag i ämnet kan föreläggas riksdagen år 1955. Då reformerna inom rusdryckslagstiftningen

icke skall träda i tillämpning före den 1 oktober nämnda

år, torde det således vara möjligt att samtidigt genomföra erforderliga

åtgärder på nu aktuella område.

I det förslag till rusdrycksförsäljningsförordning som framlägges med

denna proposition har nuvarande bestämmelser upptagits oförändrade.

Anmärkas må alt de endast avser spritdrycker och starkare viner. Frågan

om en utvidgning av de reglerande bestämmelserna till andra rusdrycker

torde komma att prövas av nyssnämnda utredning. Härvidlag må i delta

sammanhang särskilt erinras om starkölet, vilket enligt det nu framlagda

förslaget jämställes med spritdryckerna i fråga om utskänkningen.

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förtärings- och förvaringsförbuden.

Gällande bestämmelser och tidigare reformförslag.

Enligt gällande bestämmelser (Rff 5 kap. 5 §, Pff 22 § 4 mom. och Aff

13 §) är det förbjudet att på utskänkningsställe förtära eller förvara alkoholstarkare

drycker än sådana som får serveras på stället. Beträffande den

närmare innebörden av bestämmelserna torde få hänvisas till den följande

framställningen. Anmärkas må att bestämmelserna i allmänhet torde vara

tillämpliga på militära mässar. Det oaktat har i praxis systembolagen brukat

medge extra tilldelningar för fester i sådana lokaler. Vidare har i kommandoväg

(TjRK § 67, mom. 762) meddelats vissa bestämmelser om förtäring

och förvaring av alkoholdrycker inom militärt område. Sålunda må

rusdrycker eller pilsnerdricka icke förvaras eller förtäras inom underbetälsmäss,

marketenteri, logement eller andra för manskapet avsedda lokaler.

Utan hinder av vad sålunda sagts må dock chef för regemente, örlogsstation

eller flygflottilj eller högre chef i särskilt fall vid samfälld högtidlig

måltid medgiva manskap förtäring av vin eller pilsnerdricka i härför lämplig

lokal. Motsvarande bestämmelser gäller (mom. 763) vid förläggning utanför

kasern, vederbörande chef dock obetaget att, där så anses erforderligt,

utfärda ytterligare restriktioner.

Frågan om en uppmjukning av förbuden upptogs av rusdryckslagstiftningsrevisionen

i dess betänkande (SOU 1934:39). Härvid föreslog revisionen

att länsstyrelse under vissa förutsättningar skulle kunna medgiva, att

gäster på hotell och pensionat, där tillstånd till vinutskänkning meddelats,

å utskänkningsstället finge förtära spritdrycker, som av dem medförts.

Vid remissbehandlingen av betänkandet framfördes delade meningar om

detta förslag. Avstyrkande yttrande avgavs bl. a. av kontrollstyrelsen.

Revisionens förslag i förevarande del vann icke statsmakternas bifall.

1 propositionen (nr 242) till 1937 års riksdag anförde dåvarande chefen för

finansdepartementet, statsrådet Wigforss, bl. a. följande.

• r. ,?§en, ..^ ar J*a§_ av den uppfattningen, att rådande missförhållanden

icke bora föranleda lättnader i förbudet. En författningsbestämmelse, enhgtvilken

gasterna å hotell och pensionat skulle tillåtas förtära medförda

spritdrycker, måste i och för sig anses allt annat än tilltalande. I den mån

en dylik ordning kunnat vinna insteg såsom en följd av att det kommunala

vetot utgjort hinder mot anordnande av spritdrycksutskänkning även å vissa

orter, dar ett obestridligt behov av dylik utskänkning må ha gjort sig gällande,

synes det riktiga förfarandet vara att medgiva undantag från princi,

om kommunernas vetorätt; det föreliggande förslaget erbjuder också

möjlighet härtill genom bestämmelserna om turistutskänkning. Härutöver

bör man enligt min mening icke sträcka sig.

I anledning av propositionen väcktes i andra kammaren en motion (nr

520 av herr Nyländer), som hade ungefär samma innehåll som revisionens

förslag. Motionen avslogs emellertid av riksdagen.

Hösten 1946 fästes den allmänna uppmärksamheten i särskild grad på

s. 413 Kontrollera mot PDF

413

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

de på sina håll synnerligen vanligt förekommande överträdelserna av förbudet

att förtära sprit på hotell och pensionat utan spriträttigheter. Vid

polisutredningarna i några då aktuella fall, de s. k. Torsby- och Sunnefallen,

som mycket omdebatterats i tidningspressen, visade det sig att på två hotell

utan spriträttigheter spritförtäring förekommit vid ett mycket stort antal

slutna fester och tillställningar, som anordnats av enskilda personer eller

föreningar. Fallen drogs inför riksdagen genom interpellation och föranledde

att nykterhetskommittén sedermera, i februari 1947, till finansministern avgav

en promemoria med förslag om vissa provisoriska ändringar av på området

gällande bestämmelser.

Kommittén ifrågasatte här viss ökad användning av tillstånd till årsutskänkning,

begränsad till slutna sällskap. På orter, där utskänkningsställen

med vanliga rättigheter saknades och icke ansåges böra komma till stånd,

men där behov av utskänkning till slutna sällskap tämligen ofta kunde beräknas

göra sig gällande, borde sådana tillstånd främst ifrågakomma. Dessa

begränsade tillstånd borde utnyttjas i den formen att de överläts till restaurang-

och pensionatinnehavare. Någon ändring i ansökningsförfarandet för

denna utskänkningsform ifrågasattes icke.

För tillfällig utskänkning, som vore begränsad till slutna sällskap, syntes

däremot nykterhetskommittén det gällande förfarandet vara alltför omständligt.

Kommittén föreslog därför en ny form med förenklad tillståndsprövning

i fråga om tillfällig utskänkning till slutet sällskap. Denna syntes böra

komma till användning på orter, där behovet av rusdrycksutskänkning vid

slutna tillställningar mera sällan förekomme, liksom på orter, där visserligen

ett mera stadigvarande behov av sådan utskänkning förelåge men där de

kommunala myndigheterna önskade underkasta varje ansökan särskild prövning.

Tillståndsgivningen skulle överflyttas från länsstyrelsen till systembolagen

och förfarandet skulle i övrigt underlättas bl. a. genom förenklingar

i fråga om formen för den kommunala vetorättens utövande, remissförfarandet

m. m.

Yttranden över nykterhetskommitténs promemoria avgavs av ett flertal

myndigheter, varvid något mer än hälften uttalade sig tillstyrkande. Promemorian

har emellertid icke föranlett förslag till riksdagen.

Förslag till uppmjukning av ifrågavarande förbud har även gjorts i olika

till nykterhetskommittén överlämnade framställningar, bl. a. från Föreningen

Sveriges Stadsfiskaler och Svenska Turisthotellens Riksförbund.

Nykterhets kommittén.

Nykterhetskommittén fastslår till en början, att förtärings- och förvaringsförbuden

måste behållas så länge rättighetssystemet består.

Rättighetssystemet vid utskänkning av rusdrycker bör uppenbarligen utformas

i enlighet med det i Rff angivna syftet att försäljningen skall ordnas

och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. En viss

begränsning av antalet rättigheter blir därvid nödvändig. För att detta system

skall kunna upprätthållas måste utskänkningsreglerna kompletteras

med förhud att på utskänkningsställe förtära eller förvara andra drycker än

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

sådana som lår utskänkas i lokalen. Sådana bestämmelser är inte något för

Sverige säreget utan förekommer även i länder, där utskänkningen inte är

underkastad någon mera ingående reglering. Skulle förtäring av medförda

spritdrycker i allmänhet tillåtas å pensionat, matställen, ölkaféer, konditorier

och andra lokaler, där vin, Öl eller alkoholfria drycker serveras, skulle

skillnaden mellan sådan förtäring och den tillståndsbundna utskänkningen

utsuddas till nackdel för ordningen på förevarande område. Risken för ökad

förtäring av medförda spritdrycker bleve särskilt påtaglig vid genomförande

av kommitténs förslag om slopande av maximeringen av spritinköp

vid utminutering.

Förtärings- och förvaringsförbuden bör enligt kommittén utformas så,

att på utskänkningsställe gäst ej må förtära eller tillåtas förtära rusdrycker,

som ej därstädes i laga ordning utskänkts till honom. Rusdrycker, som ej

får utskänkas på utskänkningsställe, må ej heller förvaras därstädes eller

eljest så att gästerna äger tillgång till dem. Kommittén påpekar härvid att

en brist vidlådit den nu gällande formuleringen i det att Rff endast stadgat

förbud att förtära eller förvara eller låta någon förtära spritdrycker på utskänkningsställe

där tillstånd erhållits att utskänka endast vin. Däremot

är det enligt bestämmelsen icke förbjudet att å utskänkningsställe för spritdrycker

förtära eller förvara eller låta någon förtära av gäst medförda spritdrycker.

Ej heller är det enligt bestämmelsen förbjudet att på utskänkningsställe,

där tillstånd erhållits att utskänka endast vin, förtära eller förvara

eller låta någon förtära av gäst medfört vin. För närvarande regleras

dessa situationer i det mellan systembolaget och restauratören slutna överlätelsekontraktet,

vari restauratören får förbinda sig att icke tillåta sådan

förtäring eller förvaring.

Enligt nykterhetskommitténs mening kan emellertid förtärings- och förvaringsförbuden

under vissa förhållanden te sig allt för rigorösa. Kommittén

säger härom.

Det är känt att förbuden överträdes i avsevärd omfattning. Detta är en

ur allmän rättssynpunkt allvarlig sak. Erfarenheten visar nämligen, att

förbud och restriktioner, vilka ej har tillräckligt stöd i det allmänna rättsmedvetandet

och ofta åsidosättes, lätt får ogynnsamma följder i fråga om

laglydnaden. De många överträdelserna är ägnade att hos allmänheten minska

respekten för sådana bestämmelser som berör samma område som de

åsidosatta förbuden och kan dessutom medföra minskad respekt för myndigheternas

föreskrifter överhuvud. Då vidare myndigheterna i sådana fall

har en viss benägenhet att se genom fingrarna med överträdelserna, uteblir

i viss utsträckning den åsyftade effekten med förbuden.

Den frågan uppställer sig sålunda huruvida det ur nykterhetssynpunkt

starkt motiverade önskemålet att bibehålla förtärings- och förvaringsförbuden

orubbade kan förenas med det av allmänna skäl föranledda intresset

att åtminstone för vissa fall uppmjuka dessa förbud. Därvid är uppenbart,

att om en uppmjukning skall ifrågakomma, denna bör begränsas till de

fall där ett verkligt behov härav kan anses föreligga.

Kommittén upptar till särskild behandling två grupper av fall, där förbuden

i stor omfattning överträdes och där man bör undersöka huruvida

lättnader kan åstadkommas. Den första gruppen omfattar de fall, som kan

s. 415 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr löt.

415

betecknas som fickflaskeproblemet, d. v. s. när enskilda gäster förtär medförda

spritdrycker på restauranger och andra serveringslokaler, som saknar

rättigheter att utskänka sådana drycker. Till den andra gruppen hänföres

Torsbyfallet och därmed likartade situationer, d. v. s. förtäring av

medförda spritdrycker inom slutna sällskap på lokaler som nyss nämnts.

Beträffande fickflaskeproblemet erinrar kommittén, att detta icke är begränsat

blott till turist- och rekreationsorter utan gäller alla, som överhuvud

taget äter på pensionat eller matställen utan spriträttigheter. Skall

någon lättnad i förtäringsförbudet åstadkommas, torde det därför vara

mera angeläget att tillgodose dessa fasta gäster, som ofta ej har möjlighet

att intaga måltider i sin bostad, än dem som en kort tid av året uppehåller

sig på turist- och rekreationsorter.

Kommittén säger sig vara väl medveten om att förtäringsförbudet överträdes

i icke obetydlig omfattning i fall av nyss angiven natur och kommittén

delar även den från flera håll uttalade uppfattningen att förtäring av medförda

spritdrycker i sådana fall i och för sig icke behöver vara störande ur

ordnings- eller nykterhetssynpunkt. Kommittén har dock icke ansett sig böra

förorda införande av en undantags- eller dispensbestämmelse från förtäringsförbudet,

en s. k. fickflaskeparagraf. Såsom skäl för denna ståndpunkt

anföres i huvudsak följande.

En anledning att medgiva undantag från förtäringsförbudet i nu ifrågavarande

fall skulle vara att genom legalisering av vissa mindre skadliga

former av förtäring av medförda spritdrycker söka vinna större förståelse

hos den icke absolutistiska delen av allmänheten för betydelsen av alkohollagstiftningens

grundprinciper i övrigt och därmed ökad respekt för bestämmelserna

och bättre laglydnad. Emellertid synes det tvivelaktigt om det ifrågasatta

undantaget skulle få sådan effekt. Det kan nämligen sägas att undantaget

endast skulle täcka en relativt ringa del av de fall i vilka lagöverträdelser

förekommer och där förtäringen, om den sker i ordnade former och

begränsad omfattning, icke behöver medföra vådor ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt.

En begränsning av undantaget till ett särskilt område

skulle skapa gränsfall, där förbudets upprätthållande skulle te sig mera

svårförståeligt än vid ett allmänt förbud.

Enligt nykterhetskommilténs mening finns sålunda endast två möjligheter

att välja mellan. Den ena är att behålla gällande förbud och den andra

att upphäva detsamma. Någon acceptabel medelväg synes vara mycket svår

att åstadkomma. Ehuru vissa skäl talar för den senare av de båda möjliga

lösningarna, har kommittén icke ansett sig böra förorda densamma, då den

skulle innebära ett genombrytande av principerna för vårt rättighetssystem

och man skulle ha anledning befara en allvarlig försämring ur ordningsoch

nykterhetssynpunkt.

Problemet kan emellertid, enligt kommittén, på ett begränsat område

bringas till en tillfredsställande lösning, nämligen i avseende på inaclcorderingsställen

där matservering bedrives som rörelse vid slutet bord i hemmet,

i fråga om personalmatsalar vartill även räknas militära mässar samt i fråga

om kolleklivbnsmatsalar. Förtäring av medförda spritdrycker å sådana

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ställen kan i inånga avseenden jämställas med spritförtäring i hemmet. Vad

som väsentligt skiljer inackorderingsställen, personalmatsalar och kollektivhusmatsalar

från övriga utskänkningsställen är de förras karaktär av slutet

bord, vilket visar sig i lokalens anordning och den begränsade kretsen av

matgäster. Allmänheten äger icke tillträde till sådana lokaler. I den mån en

personal- eller kollektivhusmatsal står öppen för en var, erfordras sålunda

utskänkningstillstånd i vanlig ordning.

Lokal, där inackorderingsutskänkning av pilsnerdricka bedrives [12 § b)

Pff], torde enligt kommittén hittills icke ha ansetts falla under förtäringsoch

förvaringsförbuden. Något skäl att ändra nuvarande ordning härvidlag

synes icke förefinnas. För de fasta gästerna på inackorderingsställen

och i övriga här avsedda matsalar kan ett befogat intresse föreligga att få

förtära medförda rusdrycker. På grund härav föreslår kommittén i annat

sammanhang att förtärings- och förvaringsförbuden ej skall gälla inackorderingsställen

samt ej heller personalmatsal eller kollektivhusmatsal, där utskänkning

av Öl bedrives, vid tillfälle då matsalen användes av de personer

för vilka den är avsedd. I fråga om de militära mässarna föreslår kommittén

dessutom att Kungl. Maj :t skall föreskriva villkor och meddela de föreskrifter

i övrigt som prövas erforderliga.

Beträffande personalmatsal och kolleklivhusmatsal, där endast utskänkning

av alkoholfria drycker bedrives enligt bestämmelserna i Aff, är icke

samma prövning och kontroll föreskriven som i ölförsäljningsförordningen.

Med hänsyn härtill har kommittén icke ansett sig böra föreslå motsvarande

undantag från förtärings- och förvaringsförbuden i dessa fall. Något praktiskt

behov av sådana undantag torde ej heller finnas. En särställning intager

emellertid som förut nämnts inackorderingsställen där matservering

bedrives vid slutet, bord i hemmet. För det fall att endast alkoholfria drycker

utskänkes på sådant ställe, har sålunda uttryckligt undantag från förtärings-

och förvaringsförbuden gjorts (13 § Aff).

Beträffande spritförtäring i slutna sällskap (Torsbyfallet) framhåller

kommittén, att möjligheterna är ganska begränsade, frånsett tätorterna, att

förlägga en sådan fest till en lokal med spritutskänkning. Ett behov föreligger

sålunda att kunna utnyttja även andra lokaler än spritrestauranger.

Detta behov har i Rff i viss mån tillgodosetts genom institutet tillstånd till

tillfällig utskänkning, men detta har fått en ganska begränsad användning

bl. a. på grund av det omständliga ansökningsförfarandet. Såsom förut omtalats

har nykterhetskommittén tidigare genom den s. k. Torsbypromemorian

därför inom den gällande ordningens ram föreslagit en provisorisk förenkling

av detta förfarande. Då frågan skall lösas i samband med skapandet

av ett nytt försälj ningssystem blir läget ett annat. Kommittén har därför

ånyo undersökt hur intresset av att kunna anordna tillställningar i slutna

sällskap med servering av spritdrycker skall kunna tillgodoses utan att

väsentliga olägenheter uppkommer ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt.

Kommittén har härvid i första hand övervägt möjligheterna att ytterligare

förenkla förfarandet men kommit till den uppfattningen att problemet icke

s. 417 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

417

härigenom löses på ett tillfredsställande sätt, då även prisfrågan är av väsentlig

betydelse. Med tillämpning av utskänkningsreglerna följer ju att

restauratörvinst och utskänkningsskatt skall uttagas på de serverade

spritdryckerna. Av olika skäl har dock kommittén icke funnit sig

böra föreslå någon utjämning av ifrågavarande prisskillnad. Nykterhetskommittén

har vidare övervägt lämpligheten av att införa ett generellt undantag

från det allmänna förtäringsförbudet beträffande slutna sällskap.

En sådan lösning synes emellertid mindre lycklig, då det stöter på stora

svårigheter att definiera begreppet slutet sällskap. Därtill kommer att icke

alla tillställningar i slutna sällskap är så ordnade, att det icke behöver befaras

alt olägenheter uppstår ur ordnings- och nykterhetssynpunkt. Det

synes icke uteslutet att tillställningar i slutna sällskap skulle anordnas väsentligen

i syfte att utnyttja ett generellt undantag från förtäringsförbudet.

Nykterhetskommittén kan sålunda icke förorda ett generellt undantag för

slutna sällskap, men föreslår —- för att på något sätt tillgodose föreliggande

behov —• att offentlig myndighet beträffande de mest angelägna fallen, familjefester

och andra därmed jämförliga tillställningar, må kunna bevilja

undantag efter prövning från fall till fall. Beträffande förfarandet i ifrågavarande

dispensärenden föreslår kommittén följande. Då prövningen i dessa

fall främst blir en ordningsfråga, bör den anförtros länsstyrelsen. Med hänsyn

till att det gäller privata fester av rent speciell karaktär har kommittén

icke ansett det motiverat att tillerkänna kommunerna vetorätt beträffande

ifrågavarande medgivanden. För att tillgodose kommunernas intresse föreslås

emellertid att länsnylderhetsnämnden före varje oktrojperiods början

skall lämna fullmäktige i länets kommuner tillfälle att yttra sig beträffande

frågan, i vilken omfattning medgivande till undantag från förtäringsförbudet

bör lämnas inom kommunen under perioden.

Då länsstyrelsen lämnar ett förtäringsmedgivande, skall länsstyrelsen tilllika

föreskriva de villkor som kan anses erforderliga.

Enligt kommitténs förslag bör de allmänna utskänkningsreglerna tilllämpas

för andra tillställningar i slutna sällskap än de nu nämnda. Liksom

i den ovan refererade Torsbypromemorian förordar kommittén i sitt nu framlagda

förslag, att institutet årsutskänkning, begränsat till slutna sällskap,

utnyttjas i ökad utsträckning i dessa fall. Även tillstånd till tillfällig utskänkning

bör givetvis kunna ges i sådana fall. Någon ändring av bestämmelserna

beträffande dessa former av utskänkningstillstånd torde icke vara

påkallad under förutsättning att undantag från förtärings- och förvaringsförbuden

kan medgivas enligt här skisserade system.

Beträffande rusdrycksförtäring i slutet sällskap på inackorderingsställen

finner kommittén, såsom förut nämnts, icke skäl att ändra nuvarande ordning,

enligt vilken förtärings- och förvaringsförbuden inte anses tillämpliga

på sådana ställen. För det fall att en personalmatsal användes vid fester för

personalen vid vederbörande institution eller företag, eller att en kollektivhusmatsal

brukas vid festligheter som anordnas av hyresgäster i kollektivhuset,

synes det icke heller, enligt kommittén, finnas tillräckliga skäl att

förbjuda förtärandet av medförda rusdrycker.

27 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 151.

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kommittén berör slutligen frågan om rusdrycksförtäringen i privata festvåningar

och därmed jämställda lokaler. Det framhålles, att denna förtäring

förekommer i ett flertal olika former från den helprivata förtäringen, som

närmast är jämställd med den som sker i hemmet, till den mer eller mindre

offentliga förtäring som närmar sig utskänkning på restaurang, och att det

är mycket vanskligt att göra någon gränsdragning på detta område. Nykterhetskommittén

finner sig icke böra föreslå några åtgärder men anser att

utvecklingen på området bör följas med uppmärksamhet.

Inom kommittén har reservation anförts av herr Utterström, som i fråga

om spritförtäring i slutna sällskap (Torsbyfallet) yttrat.

Med hänsyn till de mycket vanliga överträdelserna av förtäringsförbuden,

som lära förekomma, måste en lösning av denna fråga anses önskvärd. En

lämpligare lösning skulle dock enligt mitt förmenande vara, att systembolagen,

därest de bibehölles såsom bärare av utskänkningstillstånden, erhölle

ett antal tillstånd till tillfällig utskänkning i enlighet med vad jag

anfört angående utskänkningstillstånden. Dessa tillfälliga utskänkningstillstånd

skulle då kunna komma till användning vid särskilt motiverade festligheter

av offentlig eller enskild natur, huvudsakligen å ort där årsutskänkning

av spritdrycker och vin icke bedrives eller å annan ort där lokalförhållandena

nödvändiggöra detta.

En sådan lösning av problemet bör dock måhända ej utesluta den möjlighet

kommittén ansett böra beredas den som av utrymmesskäl nödgas förlägga

firandet av en familjehögtid utom hemmet utan att densamma fördyras

genom de utgående utskänkningsskatterna.

Kommitténs expert, regeringsrådet Klackenberg, har i särskilt yttrande

anfört kritik mot kommitténs förslag på flertalet här aktuella punkter, varvid

han anfört.

Kommittén har sökt lösa det s. k. fickflaskeproblemet genom att för personalmatsalar

och kollektivhusmatsalar, där utskänkning av Öl bedrives,

stadga undantag från eljest gällande förtärings- och förvaringsförbud. Att

göra spritförtäring lovlig på sådana ställen är enligt min mening ägnat att

ingiva allvarliga betänkligheter, särskilt sedan inköpsrätten på systembolagen

blivit obegränsad. Det förefaller föga logiskt att öppna legala möjligheter

till spritförtäring på personalmatsalarna vid fabriker och andra arbetsplatser

samtidigt som man i syfte att göra arbetsdagen såvitt möjligt spritfri

framflyttar tiden för spritutskänkningens början på restaurangerna till

Förslaget att officersmäss skall beträffande rätt till spritförtäring jämställas

med personalmatsal synes reellt svårförenligt med det stadgande,

som förbjuder tillstånd till utskänkning inom kasernoinråde upplåtet för

krigsmaktens behov.

Det är beklagligt att kommittén förbigått problemet om rusdrycksförtäring

å icke insynade lokaler. Dylik förtäring föranleder för närvarande ej

säl.lan missbruk, och olägenheterna kan förväntas bli än större, sedan den

spärr, som systembolagens beviljande av extratilldelning utgör, försvunnit

och envar fått rätt att göra obegränsade spritinköp.

s. 419 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

419

Yttranden.

Nykterhetskommitténs inställning till frågan angående förtäring av medförd

sprit på hotell och pensionat, som saknar rätt att utskänka spritdrycker

(fickflaskeproblemet), har upptagits till behandling i några yttranden.

Kontrollstijrelsen framför den meningen, att kommittén överskattat svårigheten

att finna en rimlig utväg ur de nuvarande oefterrättliga förhållandena.

Trots kommitténs uttalande i motsatt riktning hävdar styrelsen, att

det torde förhålla sig så, att åsidosättandet av förtäringsförbudet blivit ett

problem framför allt för sådana hotell och pensionat på landsbygden, som

mottar semestergäster för längre eller kortare tid. Såvitt kontrollstyrelsen kan

finna, skulle det vara en framkomlig linje att —- i viss anslutning till

rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag — bereda möjlighet till dispens

från förtäringsförbudet för gäster, boende på hotell eller pensionat. Kontrollstyrelsen

avser därmed vad man för sådana företag betecknar som helinackordering

och icke endast »avtal om bespisning», som ofta träffas med

abonnenter som är boende på orten. Sådan dispens bör enligt styrelsens

mening kunna medgivas välrenommerade företag, där enligt de lokala myndigheternas

uppfattning missbruk icke är att befara.

Socialstyrelsen anför.

Nykterhetskommittén har icke gjort något krafttag för att avlägsna sådana

regler inom utskänkningen, som veterligen överträdas i mycket stor

utsträckning av eljest laglydiga medborgare. En sådan regel är förbudet

3not förtäring av medförda spritdrycker på pensionat o. d., som saknar rättighet

till spritdrycksutskänkning. Det är ett viktigt önskemål, att rusdryckslagstiftningen

åtnjuter respekt från allmänhetens sida, och det är

därför att beklaga, att nykterhetskommittén icke har framlagt något förslag,

som kunde åstadkomma en rimlig reglering av ordningen på detta

område. Socialstyrelsen finner sig med avseende härå böra erinra om rusdryckslagstiftningsrevisionens

förslag på sin tid rörande denna detalj.

Föreningen Sveriges landsfiskaler, Systembolagens förtroendenämnd och

Svenska Turisthotellens Riksförbund har givit uttryck åt liknande tankegångar.

Kommitténs förslag till undantag från förtäringsförbudet beträffande familjefester,

som hålles på hotell och pensionat utan spriträttigheter (Torsbyfallet),

har tillstyrkts av ett flertal remissinstanser.

Länsstyrelsen i Örebro län hälsar kommitténs förslag med tillfredsställelse

och framhåller härjämte, att den formella möjlighet, som hittills funnits

att genom medgivande av tillfällig utskänkningsrätt åstadkomma ulskänkning

av exempelvis vin på ett 50-årskalas, närmast har varit illusorisk,

enär förfarandet i praktiken är så omständligt, att det närmast känns genant

att nödgas medverka därvid.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län, som icke vill motsätta sig kommitténs

förslag, framhåller, alt det nuvarande tillståndet på pensionat och

näringsställen utan spriträttigheter är så oefterrättligt, att även en ord
-

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ning, som icke kan betraktas som tillfredsställande ur kontrollsynpunkt,

måste anses vara bättre än lagöverträdelser. Länsnämnden understryker, att

om möjlighet öppnas för länsstyrelse att i dessa fall medge förtäring av

medförda spritdrycker bör överträdelser av bestämmelserna i framtiden så

långt möjligt beivras, så att respekten för gällande bestämmelser på området

återställes. Nykterhetsnämnden i Göteborg uttrycker likaledes den förhoppningen,

att den tolerans som myndigheterna hittills visat beträffande lagöverträdelser

på detta område skall förbytas i nit att beivra dem.

Länsstyrelsen i Västerbottens län är av den uppfattningen, att kommitténs

förslag till undantag från förtärings- och förvaringsförbuden synes

väl snävt begränsat. Det borde vara tillräckligt, anser länsstyrelsen, att i

lagen stadga, att undantag kan medgivas, när det gäller slutet sällskap i

lokalutrymmen, dit allmänheten ej äger tillträde. Länsnykterhetsnämnden i

Norrbottens län ifrågasätter likaledes huruvida icke förslaget i denna del

bör givas en något vidare tolkning än vad kommittén avsett.

Statens organisationsnämnd, länsstyrelsen i Västmanlands lån och Föreningen

Sveriges landsfiskaler anser, att tillståndsgivningen i hithörande

fall bör decentraliseras från länsstyrelserna till polismyndigheten på orten.

Av samma mening är länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som därjämte

uttalar att den ej finner det motiverat, att vederbörande kommun tillerkännes

något inflytande vid avgörandet av ärenden av ifrågavarande slag.

Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län, som ej har något att erinra

mot förslaget, finner, att det torde utgöra en viss garanti för att medgivande

till undantag icke får för stor omfattning att fullmäktige i länets

kommuner får tillfälle att yttra sig i denna fråga före varje oktroj periods

början. Länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län ifrågasätter huruvida

det icke bör räcka med att anmälan sker till länsstyrelsen, som bör få befogenhet

att förbjuda rusdrycksförtäring i de fall, då detta kan anses behövligt.

Att stadga tillståndstvång skulle enligt länsnämndens mening endast

åstadkomma onödigt besvär.

Bland de myndigheter, som tillstyrker kommitténs förslag, må ytterligare

nämnas överståthållarämbetet, länsnykterhetsnämnderna i ytterligare tre

län, Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden

i Malmö och stadsfullmäktige i ytterligare fem städer.

Bland de myndigheter, som avstyrker kommitténs förslag, märkes kontrollstyrelsen,

som anser att förslaget icke innebär en hållbar lösning av

det föreliggande problemet. All rusdrycksförtäring såväl vid de fester,

som kommittén åsyftar, som vid andra tillställningar i slutet sällskap, bör

enligt kontrollstyrelsens bestämda uppfattning ske i form av utskänkning,

så snart tillställningarna hålles på en restaurang eller ett pensionat eller

överhuvud taget på en lokal där något slag av restaurangrörelse idkas. Att

detta medför en ökad kostnad genom att utskänkningsskatt in. m. måste

erläggas, får icke inverka på frågans bedömande. I den mån en festlighet

förlägges till hemmet eller till en särskilt förhyrd lokal, där någon restau
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

421

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

rangrörelse icke bedrives, kan däremot — såsom kommittén påpekar den

billigare utminuteringsspriten komma till användning.

Kontrollstyrelsen förordar, att systemet med tillfällig utskänkning kommer

till användning i hithörande fall. För att formaliteterna skall bli så

enkla som möjligt föreslås, alt riksbolaget erhåller en generell rätt att bedriva

tillfällig utskänkning av alla slag. Då fråga uppkommer om tilltällig

utskänkning skulle endast erfordras, att ett överlåtelsekontrakt upprättades

mellan systembolaget och restauratören. Bolaget skulle äga rätt men ej skyldighet

att höra den lokala nykterhetsnämnden.

Länsmjkterhetsnämnden i Södermanlands län kan ej stödja kommitténs

förslag. Den beklagar att utvecklingen gått dithän, att familjefester ej kan

hållas utan sprit och att inte polismyndigheten kan upprätthålla nödig

respekt för nuvarande bestämmelser på detta område.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag säger sig ha full förståelse för de

motiv, som ligger till grund för förslaget, men anser sig på grund av i det

följande närmare utvecklade skäl icke kunna tillstyrka detsamma.

Med de moderna bostadsförhållandena följer, att större familjefester av

olika slag i allt vidare omfattning måste hållas utanför hemmen. För den,

som rör sig med blygsamma tillgångar, blir kostnaderna för sådana fester

förlagda till restauranger ofta betungande. Det kan då även från allmänna

synpunkter te sig motiverat att möjligheter beredas av det slag kommittén

avsett. Såsom förutsättning härför måste emellertid gälla, att nödig kontroll

kan vinnas, dels över att undantagsmedgivande icke utnyttjas för

andra slag av tillställningar eller eljest i vidare omfattning, än som varit

avsett, dels över att ordningen på ifrågavarande tillställningar blir anmärkningsfri.

I intetdera av dessa avseenden synes kommittéförslaget lämna erforderliga

garantier. Det kan förväntas, att undantagsmedgivande kommer

att begäras även för andra tillställningar än familjefester, exempelvis för

föreningssammankomster av olika slag, och kontrollen över att en tillställning,

för vilken medgivande sökes, verkligen är av den art som stadgandet

avser synes erbjuda betydande svårigheter och lätt kunna göras verkningslös.

Påfrestningen på stadgandets tillämpning kan antagas bli desto starkare,

som de gängse försäljningsbegränsningarna i form av bestämmelser om utskänkningstid,

måltidstvång etc. icke rätt gärna kunna ifrågakomma i hithörande

fall.

Bolaget framhåller härjämte, att en icke oväsentlig anledning till de med

upprätthållandet av förtärings- och förvaringsförbuden förknippade vanskligheterna

är att söka i den betydande prisskillnaden mellan utminuterade

och utskänkta drycker. Det synes därför bolaget angeläget, att rusdrycksbeskattningen

i sina olika former erhåller en sådan avvägning, att prisklyftan

mellan utminutering och utskänkning reduceras.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund påpekar, alt det måste bli rätt

svårförståeligt för allmänheten och att det kan leda till att respekten för

lagstiftningen uppluckras än mer, om förtäring av medförda rusdrycker

legaliseras i vissa fall men icke i andra. Förslaget löser icke heller problemet

med alla de privata festvåningar, som existerar och som blir allt t ler och

fler till följd av prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta rusdryc
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

422

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ker. Förbundet understryker därför, att det är en angelägenhet av stor vikt,

att man undanröjer klyftan mellan utminuterings- och utskänkningspriserna.

Svenska Turisthotellens Riksförbund, som i huvudsak anför liknande

synpunkter, ansluter sig till reservanten Utterströms förslag, att systembolagen

bör förfoga över ett antal tillfälliga rättigheter, som bör kunna utnyttjas

utan onödiga formaliteter.

Länsnykterhetsnämnden i Östergötlands län framhåller bl. a. att förslaget

motverkar strävandena för ett nyktrare sällskapsliv.

Bland dem som yttrar sig i avstyrkande riktning må vidare nämnas De

Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse och Svenska läkarnas nykterhetsförening.

Kommitténs förslag till undantag från förtärings- och förvaringsförbuden

i fråga om inackorderingsställen, personalmatsalar och kollektivhusmatsalar

tillstyrkes av kontrollstyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

länsnykterhetsnämnderna i Örebro och Gävleborgs län, stadsfullmäktige och

nykterhetsnämnden i Malmö, stadsfullmäktige i Göteborg och Hälsingborg

samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

överståthållarämbetet tillstyrker likaledes i princip kommitténs förslag

men har en avvikande mening beträffande marketenterier vid byggnadsplatser.

Härom redogöres närmare i avsnittet om ölförsäljningen.

Överbefälhavaren har ej något att erinra beträffande kommitténs förslag

i fråga om militära mässar, men anser att de närmare villkor och föreskrifter,

som kan anses bli erforderliga, bör utfärdas i kommandoväg i stället för

av Kungl. Maj :t.

Stadsfullmäktige i Linköping, som tillstyrker förslaget i vad det avser

inackorderingsställen och kollektivhusmatsalar, anser, att tillstånd bör erfordras

beträffande personalmatsalar.

IOGT, som avstyrker kommitténs förslag, framhåller, att en allmänt godtagen

sed att förtära rusdrycker i kollektiva sammanhang blir starkt mönsterbildande

icke minst för ungdomen, varför uppkomsten av sådana vanor

bör förhindras. Av samma uppfattning är länsnykterhetsnämnden i Västerbottens

län och De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse.

Länsnykterhetsnämnden i Kopparbergs län, som likaledes avstyrker förslaget,

ifrågasätter emellertid huruvida icke vid särskilda tillfällen av intern

karaktär undantag från förtärings- och förvaringsförbuden skulle kunna

beviljas beträffande personalmatsal eller kollektivhusmatsal.

Nykterhetsnämnden i Göteborg säger, att förslaget står i direkt motsats

till kommitténs uppfattning om den spritfria arbetsdagen. Sveriges Bläbandsförening

och Sveriges Hotell- och Restaurantförbund anför liknande

synpunkter.

Nykterheisorganisationen Verdandi inlägger en allvarlig erinran mot kommitténs

förslag att spritdrycker skall få förtäras i personalmatsalar. Landsorganisationen

hyser betänkligheter mot den uppmjukning av villkoren för

spritservering i personalmatsalar, som kommittén föreslår. Förtäring av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 423

rusdrycker i sådana sammanhang kan medföra ett ogynnsamt intryck på

speciellt ungdomar.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Svenska läkarnas nykterhetsförening

och stadsfullmäktige i Karlskrona kan ej heller biträda kommitténs

förslag i denna del.

Departementschefen.

Erfarenheterna har givit vid handen, att det ur sociala synpunkter är nödvändigt

att begränsa antalet utskänkningsställen för rusdrycker. Rätten att

utskänka sådana drycker har därför gjorts beroende av en mycket noggrann

prövning. Länsstyrelser, kommunala organ och systembolag tar på olika sätt

del i detta prövningsförfarande. Den som erhåller utskänkningsrätt är skyldig

att följa detaljerade föreskrifter vid utövningen av sin verksamhet. För

att rättighetssystemet och de ordningsföreskrifter, som utfärdats på detta

område, över huvud taget skall ha någon mening, måste utskänkningsreglerna

kompletteras med bestämmelser som förbjuder förtäring eller förvaring

på utskänkningsställe av alkoholstarkare drycker än sådana som där

får utskänkas. Skulle förtäring av medförda spritdrycker tillåtas i lokaler

där endast vin, Öl eller alkoholfria drycker må serveras, bleve förhållandet

detsamma som om man tilläte en obegränsad spritutskänkning. Av denna

anledning finns i de förordningar som nu reglerar utskänkningen av olika

drycker intagna bestämmelser som i serveringslokal förbjuder förtäring eller

förvaring av alkoholstarkare drycker än sådana som får serveras där.

Förtärings- och förvaringsförbuden har emellertid överträtts i mycket

stor omfattning. Således förekommer det att enskilda gäster i samband med

måltid förtär medförda spritdrycker på hotell och pensionat som saknar

spriträttigheter, överträdelser av detta slag torde huvudsakligen förekomma

på hotell och pensionat på landsbygden, som mottar semestergäster för

längre eller kortare tid. Man har här talat om fickflaskeproblemet. En annan

form av överträdelser sker på det sättet att sprit medföres vid slutna

fester och tillställningar, som anordnas av enskilda personer eller föreningar

på hotell och pensionat utan spriträttigheter. Denna form av överträdelse har

efter ett bekant rättsfall benämnts Torsbyfallet. Ytterligare en sida av samma

problem är den förtäring av medhavd sprit — såväl enskilt som i förening

med tillställningar av olika slag — som förekommer på inackorderingsställen,

i personalmatsalar, kollektivhusmatsalar och i s. k. privata

festvåningar samt i samlingslokaler av olika slag. Sådan förtäring står åtminstone

delvis i strid mot förtärings- och förvaringsförbuden. Huruvida

detta är fallet beror på lokalernas karaktär och användning. Förekommer

icke utskänkning — i den mening som avses i de nyss nämnda förordningarna

om försäljning av olika slags drycker — gäller icke förtärings- och förvaringsförbuden.

I andra fall är däremot lokalerna att jämställa med vanliga

utskänkningslokaler, och varje förtäring av medförd sprit, som förekommer

där, är lagstridig.

Nykterhetskommittén har kommit till den slutsatsen att förtärings- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

förvaringsförbuden måste bibehållas samt finner att de i stort sett bör givas

samma innehåll som för närvarande. Kommittén föreslår sålunda att i rusdrycksförsäljningsförordningen

utsäges, att på utskänkningsställe gäst ej må

tortara eller tillåtas förtära rusdrycker, som ej därstädes i laga ordning utskänkts

till honom. Rusdrycker, som ej får utskänkas på utskänkningsställe,

må ej heller förvaras därstädes eller eljest så att gästerna äger tillgång till

dem. Enligt den föreslagna lydelsen i ölförsäljningsförordningen är det förbjudet

att å utskänkningsställe för Öl förtära eller låta någon förtära rusdrycker.

På sådant utskänkningsställe gäller likaledes förvaringsförbud för

rusdrycker. I förordningen om alkoholfria och därmed jämförliga drycker

har kommittén föreslagit bestämmelser av liknande innehåll beträffande rusdrycker

och Öl. Kommittén finner emellertid, att förbuden under vissa förhållanden

kan te sig alltför rigorösa och har därför närmare övervägt huruvida

det finns möjligheter att göra undantag från dem. Därvid har kommittén

kommit till den slutsatsen, att den icke kan föreslå en undantags- eller

dispensbestämmelse, som skulle göra det möjligt för enskilda gäster att förtära

medförd sprit på hotell och pensionat. I fråga om det s. k. Torsbyfallet

erinrar kommittén till en början om sitt tidigare förslag. I detta ifrågasatte

kommittén att tillstånd till årsutskänkning, begränsad till slutna

sallskap, borde komma till ökad användning samt att en förenklad tillståndsprövning

borde införas i fråga om tillfällig utskänlming. Kommittén

har sedermera ytterligare övervägt möjligheterna att förenkla tillståndsforfarandet

men kommit till den uppfattningen, att problemet icke härigenom

löses på ett tillfredsställande sätt. Härvid har kommittén skjutit

prisfrågan i förgrunden. Tillämpas utskänkningsreglerna, följer därav att

restauratörvinst och utskänkningsskatt skall uttas på de serverade rusdryckerna.

Kommittén föreslår nu en annan utväg för att lösa hithörande problem.

Denna går ut på att länsstyrelsen beträffande vissa slag av tillställningar,

nämligen familjefester och därmed jämförliga tillställningar, må

kunna bevilja undantag efter prövning från fall till fall.

I fråga om lokaler, där inackorderingsutskänkning av pilsnerdricka bedrives,

ermrar kommittén om att sådana lokaler hittills icke ansetts falla under

förtärings- och förvaringsförbuden. Kommittén föreslår mu, att uttryckliga

bestämmelser av sådant innehåll intages i ölförsäljningsförordningen. I fråga

om personalmatsalar, militära mässar och kollektivhusmatsalar har kommittén

ansett sig kunna bygga på de lättnader som i annat sammanhang

forordas i fråga om utskänkningen av Öl i sådana lokaler. Kommittén föreslår

nämligen att sådan utskänkning skall få äga rum efter enbart anmälan.

Om Öl sålunda utskänkes efter anmälan, skall undantag gälla från förtärings-

och förvaringsförbuden vid de tillfällen då lokalerna användes av de

personer för vilka de är avsedda.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen blivit föremål för delade

meningar.

Det övervägande flertalet remissinstanser har i likhet med kommittén

funnit, att en regel, som direkt tar sikte på att lösa fickflaskeproblemet, icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

425

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

kan införas, utan att man sätter de intressen i fara, som man velat tillgodose

med förtärings- och förvaringsförbuden. Kontrollstyrelsen och socialstyrelsen

hävdar dock, att det under vissa förutsättningar borde beredas möjlighet

till dispens från förtäringsförbudet för gäster, som är helinackorderade

på hotell och pensionat.

Beträffande Torsbyfallet har behovet av lättnader vitsordats i så gott som

alla yttranden, som gått in på frågan. Kommitténs förslag har också av flertalet

tillstyrkts eller lämnats utan väsentligare erinringar. Allvarliga betänkligheter

mot förslagets utformning har emellertid anförts av bl. a. kontrollstyrelsen,

Sveriges centrala restaurangaktiebolag och restaurangorganisationerna.

Kontrollstyrelsens huvudargument är att en okontrollerbar rusdrycksförtäring

av det ifrågasatta slaget kan innebära risker ur nykterhetssynpunkt.

Styrelsen framhåller med skärpa att all offentlig förtäring av

rusdrycker böra vara underkastad vanliga utskänkningsbestämmelser samt

att utskänkningsskatt bör utgå. Centralbolaget och restaurangorganisationerna

har bl. a. pekat på att en osund konkurrens skulle kunna uppstå med

den kontrollerade utskänkningen. På detta håll vill man lösa problemet så,

att klyftan mellan utminuterings- och utskänkningspriserna minskas.

Kommitténs förslag beträffande inackorderingsställen, personalmatsalar

och kollektivhusmatsalar har icke heller vunnit allmän anslutning. De som

ställer sig kritiska mot förslagen befarar bl. a. avsevärda olägenheter ur

nykterhetssynpunkt — i synnerhet med hänsyn till ungdomen -— om en

okontrollerad förtäring av rusdrycker i personalmatsalar finge äga rum under

arbetstid. På något håll har i anslutning härtill ifrågasatts huruvida icke

undantagsbestämmelsen beträffande personalmatsalar skulle kunna begränsas

till fester av intern karaktär.

Förtärings- och förvaringsförbuden uppbäres, såsom det tidigare anförda

ger vid handen, av synnerligen starka skäl. Det är därför ofrånkomligt att

de i princip kvarstår även i fortsättningen. Emellertid har det i praktiken

mött avsevärda svårigheter att upprätthålla förbuden. Till en del sammanhänger

detta med att de kommit i konflikt med intressen som av de berörda

parterna uppfattats som legitima. Detta har i sin tur lett till att myndigheterna

icke beivrat förekommande överträdelser i önskvärd utsträckning. Icke

minst för att skapa bättre förutsättningar för bestämmelsernas efterlevnad

torde det vara påkallat att försöka vinna en mera tillfredsställande avvägning

på området än för närvarande.

En av de viktigaste anledningarna till att förbuden överträdes är, såsom

kommittén framhållit, att man i stora delar av landet har små möjligheter

alt förlägga fester till spritrestauranger. Enighet synes i stort sett råda om

att man i detta hänseende bör försöka mildra förbudens verkningar. En

annan icke oväsentlig anledning ligger emellertid i prisskillnaden mellan

utminuterade och utskänkta rusdrycker. På de senare utgår, som tidigare

nämnts, utskänkningsskatt och restauratörvinst. Det torde icke sällan förekomma

att festarrangörer, trots tillgång till spritrestaurang, föredrar att

opaginerad Kontrollera mot PDF

426

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

anlita hotell ellei pensionat utan rättigheter och därvid medföra rusdrycker

i strid mot förtärings- och förvaringsförbuden. Gentemot dem, som i likhet

med kommittén vill tillmötesgå de intressen som här gör sig gällande, må

framhållas att en reglering med sådan målsättning icke kan godtagas ur

nj kterhetssynpunkt. Utskänkningsskatten uppbäres icke minst av nykterhetspolitiska

skäl och dessa gör sig i allmänhet gällande med samma styrka

vid de tillställningar varom nu är fråga som vid den egentliga utskänkningen.

De ändringar i nykterhetskommitténs förslag som jag i det följande

förordar är väsentligen motiverade av min uppfattning härutinnan. _ I

detta sammanhang må emellertid erinras om att jag i propositionen nr 28

till innevarande riksdag föreslagit att utskänkningsskatten på lätta viner

slopas. Vidare är prissättningen på sådana viner föremål för omprövning.

Såvitt angår dessa drycker kommer därför frågan att få mindre betydelse.

Nykterhetskommitténs förslag i fråga om själva förbudsbestämmelserna

överensstämmer i stort sett med vad nu gäller, och ändringsyrkanden har

ej framställts under remissbehandlingen. Bestämmelserna torde i och för

sig vara lämpligt utformade. Vid tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna

och i diskussionen av hithörande frågor har det emellertid visat sig,

att bestämmelsernas närmare innebörd icke stått klar på alla håll. Man

har i vissa fall överträtt dem i god tro, i andra fall har de tolkats alltför

strängt. Innan ställning lages till frågan om eventuella lättnader, torde det

därför vara lämpligt att göra vissa klarlägganden.

Förbuden omfattar lokaler, som regelbundet användes för utskänkning,

och gäller även under tid då sådan lokal är stängd för allmänheten. Den

omständigheten att utskänkning tillfälligt bedrivits i en lokal föranleder

däremot icke att förtäring eller förvaring av rusdrycker sedan icke får förekomma.

Lokal där icke någon som helst utskänkning idkas — alltså icke

heller utskänkning av tillagade alkoholfria drycker såsom kaffe, te eller

läskedrycker — faller helt utanför förbuden. Så är ofta fallet med samlingslokaler

av olika slag, såsom folkets hus och bygdegårdar. Flertalet sådana

lokaler är icke kombinerade med regelbunden serveringsrörelse av något

slag. Om i fastighet, som innehåller samlingslokal, finnes kafé eller annan

servering, som ej har direkt förbindelse med samlingslokalen, omfattas serveringslokalerna

givetvis av förbuden, men icke samlingslokalen. De familjefester

med spritförtäring, som nu ofta anordnas i folkets hus och bygdegårdar,

torde sålunda ofta icke kollidera med gällande föreskrifter. Påpekas

må att en sådan fest kan hållas samtidigt som den ordinarie serveringen

pågår, blott lokalerna ej har direkt förbindelse med varandra. Den omständigheten

att köket är gemensamt utgör icke något hinder om rusdrycker

icke förvaras där. Har däremot den för allmänheten avsedda serveringslokalen

direkt förbindelse med den lokal där festen hålles, måste det kravet

uppställas, att den ordinarie serveringsrörelsen hålles stängd under den tid

den privata festen pågår. Serveringslokalen får givetvis i sådant fall ej användas

för den privata festen.

Mera tveksam ur nu aktuella synpunkter synes den förtäring av med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

427

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

havd sprit som förekommer i s. k. privata festvåningar. Som en förutsättning

för att sådan förtäring skall vara laglig gäller, som framgår av det

förut sagda, att någon form av utskänkning icke bedrives. Det kan alltså

icke anses tillåtet att innehavaren av festlokalen tillhandahåller Öl eller

alkoholfria drycker. Självfallet kan bestämmelserna icke kringgås så, att

den som yrkesmässigt mottar uppdrag att anordna tillställningar som här

avses tillhandahåller dryckerna i fråga, under det att lokalen upplåtes av

annan person. Skall medhavd sprit förtäras, måste samtliga drycker tillhandahållas

av den, för vars räkning festen anordnas. I likhet med nykterhetskommittén

finner jag att utvecklingen beträffande dessa festvåningar

bör följas med uppmärksamhet. Man torde kunna förvänta, att de blivande

restauranginspektörerna i tveksamma fall föranstaltar om utredning

och vid konstaterade överträdelser på lämpligt sätt ser till att ändring kommer

till stånd. De bör i förekommande fall erinra innehavarna om möjligheterna

att erhålla rätt till utskänkning.

Såsom nykterhetskommittén framhållit, omfattar förtärings- och förvaringsförbuden

icke heminackorderingsställen. Ändring härutinnan har icke

ifrågasatts och torde icke heller vara påkallad.

Beträffande andra lokaler än nu sagts gäller förbuden för närvarande utan

några inskränkningar. Av det här anförda torde emellertid framgå, att förbudens

räckvidd icke är så stor som man i diskussionen av hithörande frågor

stundom velat göra gällande.

Det oaktat torde, såsom förut framhållits, vissa lättnader vara påkallade.

Kommitténs förslag innebär generellt undantag från förbuden beträffande

kollektivhusmatsalar och personalmatsalar samt dispensmöjlighet beträffande

familjefester och liknande tillställningar. Som åtskilliga remissorgan

framhållit, torde så omfattande undantag från förtärings- och förvaringsförbuden

vara förenade med allvarliga risker ur nykterhetssynpunkt.

Undantagsbestämmelserna synes böra få en mera begränsad räckvidd. Härvid

torde det vara lämpligt att skilja mellan å ena sidan utskänkningsställen

och därmed jämförliga lokaler samt å andra sidan lokaler, där

verksamheten icke kan betecknas som utskänkning i detta ords vanliga bemärkelse.

Till den förra gruppen kan hänföras hotell, restauranger, pensionat

och kaféer samt det stora flertalet marketenterier, mässar och personalmatsalar.

Den andra gruppen innefattar kollektivhusmatsalar och enstaka

mindre mässar som icke drives av arbetsgivaren utan av personalen

själv.

Kollektivhusmatsalar är liksom inackorderingsställen endast avsedda för

en sluten krets av personer. Förtäring av sprit i sådana lokaler kan i stort

sett jämställas med spritförtäring i hemmet. I regel torde hyresgästerna i

ett kollektivhus vara förpliktade att intaga ett visst antal måltider i husets

matsal. Bostäderna är också vanligen disponerade så, att hyresgästerna själva

icke kan tillaga huvudmåltiderna utan är hänvisade till den gemensamma

matsalen. Under förutsättning att endast husets hyresgäster och

eventuella gäster till dessa äger tillgång till matsalen, torde det icke vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 28 Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

något att erinra mot att den undantages från förtärings- och förvaringsförbuden.

Personalmatsalarna har såsom förut antytts en mycket växlande karaktär.

Vissa av dem står heminackorderingsställena och kollektivhusmatsalarna

nära; andra återigen kan närmast jämställas med lokaler för den tillståndsbundna

offentliga utskänkningen.

Som exempel på personalmatsalar av förstnämnda art kan nämnas vissa

officers- och underofficersmässar samt mässar vid bruk och liknande företag.

Sådana mässar drives, som förut antytts, i regel av personalkåren själv

och utgör gemensamt hushåll för samtliga eller en del av dess medlemmar.

Man kan utan överdrift påstå, att hemkaraktären i dessa fall framträder

väl så klart som i fråga om inackorderingsställen och kollektivhusmatsalar.

I några fall ligger exempelvis underofficersmässarna i samma byggnad som

de ogifta underofficerarnas bostäder. Dessa byggnader kan sägas utgöra ett

slags kollektivhus. Det förtjänar vidare att framhållas att de personalkårer,

som driver nu avsedda mässar vid militärförband och bruksföretag, i regel

sammanhålles av gemenskap i arbetet, vilket inte är fallet beträffande t. ex.

hyresgästerna i kollektivhusen. Formellt träffas dessa personalmässar som

regel av gällande förtärings- och förvaringsförbud. Detta har dock i allmänhet

icke beaktats. Systembolagen brukar bevilja extra tilldelning för festligheter

som hålles i officers- och underofficersmässar. Vidare har i kommandoväg

utfärdats vissa bestämmelser rörande förtäring och förvaring av rusdrycker

inom militära förband, vilka uppenbarligen bygger på den förutsättningen,

att gällande rusdryckslagstiftning icke lägger hinder i vägen för

sådan förtäring och förvaring. Sistnämnda bestämmelser synes kunna ge

ett visst stöd för uppfattningen att förtärings- och förvaringsförbuden icke

skulle gälla sådana mässar; den förtäring av rusdrycker som förekommer i

dessa lokaler torde icke heller av den berörda personalen uppfattas såsom

lagbrott. Med hänsyn till det anförda synes skäligt att ifrågavarande lokaler

jämställes med inackorderingsställen och kollektivhusmatsalar. Liksom beträffande

dessa har i förslaget till ölförsäljningsförordning upptagits en bestämmelse,

som medger förtäring av Öl i sådana lokaler utan särskilt tillstånd

eller anmälan (utskänkning vid kårhushåll).

Bestämmelserna om kårhushåll bör utformas på sådant sätt att de endast

kan tillämpas på den begränsade kategori av personalmatsalar som här avses.

I begreppet kårhushåll ligger att det förestås av vederbörande personalkår

eller personalsammanslutning själv och att denna anordnar regelbunden

inackordering i maten vid slutet bord för sina medlemmar. Dessa förutsättningar

har upptagits i förslaget till ölförsäljningsförordning. Kungl.

Maj :t bör äga befogenhet att föreskriva i vilken utsträckning militära mässar

skall få hänföras till kårhushåll. I den mån så sker, bör ytterligare krav

uppställas. Sålunda bör stadgas att mässen i huvudsak endast får vara

avsedd för fast anställd personal, som till övervägande delen fyllt 21 år.

Den omständigheten att enstaka värnpliktigt befäl enligt förbandschefens

bestämmande intager sina måltider i mässen bör dock icke förtaga denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

429

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

dess egenskap av kårhushåll. Mässen bör icke få ha öppen förbindelse med

matsal eller marketenteri för värnpliktiga eller yngre fast anställd personal.

Tillagningen och serveringen bör helt ombesörjas av personal, som anställts

av kåren. Det får icke förekomma att värnpliktig personal kommenderas

till handräckningstjänst vid kårhushåll som här avses.

Beträffande övriga personalmatsalar torde så vittgående undantag icke

böra göras från förtärings- och förvaringsförbuden. Dessa matsalar är i

allmänhet närmast avsedda för att anställda skall kunna få måltider under

arbetet. Efter arbetstidens slut förekommer i regel icke någon servering. Till

förmån för en undantagsbestämmelse skulle visserligen kunna anföras, att

företagens ledning i eget intresse säkerligen skulle försöka se till att rusdrycksförtäring

icke förekom i samband med de dagliga måltiderna. Man

kan dock icke utesluta, att en sådan bestämmelse skulle — särskilt med

hänsyn till ungdomen — kunna få betänkliga konsekvenser. De synpunkter

kommittén anfört beträffande önskemålet om en spritfri arbetsdag, som jag

i annat sammanhang till fullo biträtt, synes icke förenliga med en undantagsbestämmelse

av nu angivet slag.

Jag förordar sålunda att generella undantag från förtärings- och förvaringsförbuden

skall gälla beträffande här avsedda heminackorderingsställen,

kollektivhusmatsalar och kårhushåll, däremot icke i fråga om personalmatsalar

i allmänhet. Såsom förutsättning för att de avsedda lokalerna

skall undantagas från förbuden bör vidare gälla att de uppfyller de särskilda

villkor som angivits i det föregående. Om sådan lokal får ändrad

karaktär, bortfaller rätten till ölutskänkning och därmed även rätten att

förtära medhavda rusdrycker. Förslaget till ölförsäljningsförordning ger

länsstyrelsen befogenhet att i dylikt fall förbjuda utskänkningen. Inskridande

med förbud bör självfallet även ske, om missförhållanden skulle yppas.

Beträffande de personalmatsalar som icke omfattas av de här förordade

generella undantagen från förtärings- och förvaringsförbuden synes böra

övervägas en möjlighet till undantag av mera begränsad art. Personalmatsalarna

utnyttjas även för personalfester av olika slag. Kommitténs förslag

att undantaga personalmatsalar från förtärings- och förvaringsförbuden synes

i huvudsak motiverat av intresset att finna en legal form för rusdrycksförtäring

i sådant sammanhang. Kritiken från remissorganen synes icke

heller vara riktad mot förslaget i denna del. Tvärtom har behovet av en undantagsbestämmelse

för sådana situationer vitsordats av åtskilliga remissinstanser,

som hyst betänkligheter mot ett generellt undantag för personalmatsalar.

Ehuru, såsom jag tidigare anfört, förtäring av medhavd sprit som

regel icke bör tillåtas under förhållanden som står vanlig utskänkning nära,

synes det dock påkallat att här införa en dispensmöjlighet. En förutsättning

härför bör emellertid vara att en viss kontroll kan ske. Man torde lämpligen

kunna anknyta till kommitténs förslag beträffande Torsbyfallet och medge

länsstyrelserna rätt att på ansökan medge undantag från förbuden. Till

ansökan om sådant medgivande bör fogas förklaring från institutionens eller

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

företagets ledning eller, i fråga om militära mässar, vederbörande befälhavare,

att erinran icke göres mot ansökningen. Bestämmelser av här angiven

innebörd har upptagits i förslaget till ölförsäljningsförordning och i förslaget

till ändring i förordningen om alkoholfria drycker. I den mån militära mässar

ifrågakommer för medgivande som här sägs, torde särskilda av Kungl.

Maj:t utfärdade föreskrifter vara erforderliga.

I det föregående har jag försökt närmare precisera gränserna för förtärings-

och förvaringsförbuden och de undantag från desamma som enligt

111 m mening bör kunna ifrågakomma. Som tidigare anförts har kommittén

föreslagit ytterligare ett undantag med avseende å familjefester och liknande

tillställningar. Detta förslag kan jag av tidigare anförda skäl icke

bitrada. Utskänkning i vanlig bemärkelse och i all synnerhet den som äger

rum på hotell och pensionat bör vara underkastad vanliga regler och utskänkningsskatt

uttagas på serverade spritdrycker och starkviner. Mot kommitténs

förslag talar ytterligare att det torde medföra svårigheter i tillämpningen.

Att avgränsa de tillställningar vid vilka tillstånd skulle kunna erhållas

att servera medhavd sprit — inköpt till utminuteringspris — från tillställningar,

där det skulle erfordras utskänkningstillstånd och där utskänkningsskatt

jämte restauratörvinst skulle erläggas, torde icke bli lätt. Det

skulle te sig svårförståeligt för allmänheten, om på samma hotell eller pensionat

i några fall skulle få serveras den billigare utminuteringsspriten och i

andra fall den dyrare utskänkningsspriten.

Jag är emellertid medveten om att det kan föreligga behov att för festligheter

av olfka slag utnyttja hotell och pensionat utan rättigheter till årsutskänkning

av rusdrycker. På många håll i landet står andra lokaler icke till

buds. Om förtäring av rusdrycker skall förekomma i sådana lokaler, måste

dock hotellet eller pensionatet skaffa sig tillstånd till tillfällig utskänkning.

Det rättighetssystem som jag i annat sammanhang förordat med riksbolaget

som bärare av utskänkningsrättigheterna och restauranginspektörerna som

utredande och kontrollerande organ erbjuder en framkomlig utväg att i dessa

fall förenkla bestämmelserna. Jag förordar, att riksbolaget i försäljningsförordningen

tillerkännes generell rätt att tillåta utskänkning vid enstaka

tillfällen till slutna sällskap. Om en restauratör för visst tillfälle -_

50-årsdag eller liknande högtid — önskar anordna utskänkning av rusdrycker,

behöver han endast inge ansökan därom till restauranginspektören.

Denne kan omedelbart taga ställning till ansökningen och i sin egenskap

av distriktschef för bolaget upplåta utskänkningsrätt till restauratören. Skulle

närmare uppgifter behövas beträffande restauratören eller den planerade

tillställningen, torde sådana kunna inhämtas genom telefonförfrågan hos

polismyndighet, nykterhetsnämnd eller eventuellt ledamot av den rådgivande

nämnden. Något skriftligt remissförfarande synes icke behöva ifrågakomma.

Med hänsyn till den speciella art av utskänkning varom här är fråga _-

s. 431 Kontrollera mot PDF

431

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

det gäller slutna sällskap och särskilda tillfällen — är det onödigt att den

underkastas kommunal vetorätt. Även kommitténs Torsbyparagraf innebar

undantag från vetot, och erinringar häremot har icke framställts vid remissbehandlingen.

Kommunen bör emellertid före varje oktroj period erhålla

tillfälle att yttra sig om i vilken utsträckning tillfällig utskänkning av nu

nämnt slag skall få förekomma, låt vara att kommunens yttrande icke bör

bli bindande för detalj handelsbolaget. I förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning

har intagits en bestämmelse härom.

Den av mig förordade ordningen synes i minst lika stor utsträckning som

kommitténs förslag kunna motsvara önskemålen om enkelhet i tillämpningen.

Den synes också i huvudsak tillgodose de övriga intressen som här gör

sig gällande och som, enligt det förut anförda, kan beaktas i detta sammanhang.

Beträffande det s. k. fickflaskeproblemet torde det icke vara möjligt att

införa särskilda undantagsbestämmelser utan att väsentligen åsidosätta de

intressen som uppbär förtärings- och förvaringsförbuden. Problemet har

emellertid reducerats av att man kunnat förmärka en viss tendens hos kommunerna

och länsstyrelserna att i större utsträckning än tidigare medge

att hotell och pensionat på semesterorter erhåller utskänkningstillstånd.

Varietéförbudet.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 5 kap. 3 § Rff må utskänkning av rusdrycker ej ske vid offentligt

skådespel, varieté- eller cirkusföreställning eller, med undantag av konsert,

annan föreställning, till vilken allmänheten har tillträde. Förbudet avser

lokal eller plats, där föreställningen äger rum, och annan därmed i inre

förbindelse stående lokal. Rätt till utskänkning må emellertid för särskilda

fall medgivas i Stockholm av poliskammaren och eljest av länsstyrelsen,

sedan i stad magistraten samt på landet kommunalnämnden avgivit yttrande.

Varietéförbudet går ursprungligen tillbaka till ett stadgande som år 1896

infördes i 1895 års brännvinsförsäljningsförordning. I detta föreskrevs förbud

mot utskänkning av spritdrycker i samband med varietéföreställningar,

skådespel och andra dylika offentliga tillställningar. Såsom grund för förbudet

anfördes bl. a., att dessa föreställningar medförde ett ökat förtärande

av spritdrycker och en lockelse till osedlighet på grund av beskaffenheten

av de prestationer som erbjödes vid flera av dem, särskilt de s. k. varietéerna.

Genom att borttaga rättigheten att utskänka spritdrycker vid sådana

föreställningar avsåg man att beröva dessa mycket av den dragningskraft,

som gjorde dem talrikt besökta, samt avvärja och inskränka de skadliga

verkningarna. Med hänsyn till att stadgandet givits en tämligen omfattande

räckvidd öppnade man emellertid en möjlighet att medgiva undantag

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

från förbudet, för att verkningarna icke skulle sträcka sig längre än som

var behövligt.

Varietéförbudet har med ändringar i olika avseenden influtit i efterföljande

förordningar på området. Ändringarna har inneburit bl. a. dels att

törbudet utsträckts att omfatta även vinutskänkning, dels att från förbudet

undantagits konserter av alla slag.

Frågan om ändring av den nu gällande bestämmelsen har vid två tillfällen

upptagits i riksdagsmotioner. Sålunda föreslogs i motion vid 1945

ärs riksdag av herr Wistrand m. fl. utredning rörande sådan omarbetning

av 5 kap. 3 § Rff, att »utskänkning av rusdrycker må äga rum även i samband

med sådana nummer av soarébetonad karaktär, som icke kunna direkt

hänföras till konsert». Utskänkningsförbudet syntes motionärerna

alltför rigoröst med hänsyn till ett par fall, som då varit föremål för rättslig

prövning. Bevillningsutskottet, som förutsatte att frågan skulle komma

att behandlas av 1944 års nykterhetskommitté, avstyrkte med hänsyn

härtill bifall till motionen. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1950 års riksdag togs frågan upp på nytt, då det i motion av herr

Dickson föreslogs, att varietéförbudet skulle upphävas. Bevillningsutskottet

avstyrkte även denna motion under hänvisning till nykterhetskommitténs

arbete, och riksdagen biföll utskottets hemställan.

Nykterhetskommittén.

Nykterhetskommittén föreslår att gällande bestämmelser ändras, så att

trän varietéförbudet undantages förutom konsert även artistuppträdande eller

annan därmed jämförlig underhållning, som å restaurang beredes gästerna

utan särskild avgift.

I övriga fall skall enligt förslaget förbud mot utskänkning fortfarande

gälla, men undantag kan liksom beträffande det nu gällande förbudet medgivas

av länsstyrelse eller poliskammaren i Stockholm.

Kommittén har från länsstyrelserna inhämtat uppgifter om antalet undantag

från varietéförbudet under 1949 och funnit, att sådana i de flesta

län är ytterst sällsynta.

Enligt kommittén har det nuvarande förbudet alltför vittgående verkningar.

Kommittén anför i huvudsak följande.

Det är sålunda inte endast utskänkning på teatrar, egentliga varietéer

och därmed jämförliga lokaler som förhindras utan det blir på grund av

förbudet också omöjligt att på restauranger anordna annan underhållning

än sådan som kan kallas för konsert. Stundom har det visat sig vara ganska

tveksamt, vad som kan rymmas under denna beteckning. Enligt kommitténs

mening är det icke nödvändigt att upprätthålla varietéförbudet i hela

dess nuvarande omfattning. Det synes knappast vara något nykterhetsintresse

att hindra restaurangerna från att''anordna även annan underhållning

än konsert för sina gäster. Att därigenom skulle uppstå sådana

faror i nykterhets- och sedligt avseende, som på 1890-talet anfördes som

skäl för förbudet, torde inte behöva befaras. Någon anledning att upphäva

förbudet även i vad det gäller teatrar och verkliga varietéer torde

s. 433 Kontrollera mot PDF

433

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

emellertid icke föreligga. I fråga om sådana ställen torde förbudet ha

praktisk betydelse huvudsakligen för det stundom förekommande fallet,

att det finns en restaurang som är så belägen att den lätt kan få inre förbindelse

med teaterlokalen.

Det påpekas avslutningsvis, att sådana slag av föreställningar som kan

förekomma på restauranger faller under kontrollbestämmelserna i 13 § ordningsstadgan

för rikets städer. Dessa bestämmelser gäller visserligen endast

i städerna och, på grund av särskilt förordnande, i vissa andra större

orter men det alldeles övervägande antalet spritrestauranger torde vara

belägna på dessa platser. Om utländska artister användes vid restaurangunderhållning,

tillkommer kontrollföreskrifterna i kungörelsen den 31 december

1913 angående rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte

att här i riket giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid

medverka samt bestämmelserna i förordningen den 23 oktober 1908 angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

I särskilt yttrande har experten Klackenberg förordat, att undantaget

från förbud mot utskänkning i samband med offentlig föreställning begränsas

till att gälla »sång, konsert, uppläsning eller annan därmed jämförlig

underhållning». Klackenberg förklarar sig dela uppfattningen att en

uppmjukning av gällande stadgande är påkallad men anser, att kommittén

gått betydligt längre än dess motivering räcker. Klackenberg anför i övrigt

följande.

Kommitténs formulering öppnar möjligheter för restaurangerna att öka

sin dragningskraft genom nakendans och liknande kontinentala förlustelser

eller stripteaseföreställningar, importerade från de amerikanska barerna.

Erfarenhetsmässigt stimulerar dylika anordningar i hög grad spritoch

vinomsättningen. Det gamla varietéförbudet uppbars icke enbart av

nykterhetsskäl utan var även inriktat mot den atmosfär av sexuell snaskighet,

som lätt väcks hos en alkoholförslappad publik. Även den, som

icke är benägen att hemfalla åt bigotteri i någon form, kan konstatera, att

stadgandet varit av betydelse för standarden hos svenskt restaurangliv.

Någon anledning att nu slopa det väsentliga i stadgandet föreligger icke

heiler.

Yttranden.

Kommitténs förslag har tillstyrkts av länsstyrelsen i Kalmar län, länsnykterhetsnämnden

i Jämtlands län, Stockholms stadsfullmäktige och nämnder,

stadsfullmäktige i Göteborg, Hälsingborg, Jönköping, Linköping och

Malmö, nykterhetsnämnden i Malmö, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund, Svenska turisttrafikförbundet

samt Stockholms handelskammare. Stadsfullmäktige i Hälsingborg

framhåller dock, att om icke klara gränser blir uppdragna på området, det

kan föreligga risk för att en typ av restauranger uppstår, ett mellanting mellan

restaurang och varieté, där förtjänstmöjligheter på rusdrycksutskänkning

i samband med artistuppträdanden skall kunna uppstå.

''»S Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 151.

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Även kontrollstyrelsen och Sveriges Hotell- och Restaurantförbund har i

huvudsak tillstyrkt nykterhetskommitténs förslag, dock med den ändringen

att hinder icke bör uppställas för uttagande av särskilda avgifter i samband

med föreställningar av ifrågavarande slag. Kontrollstijrelsen framhåller,

att erläggandet exempelvis av en viss bordsavgift skulle i sin mån bidraga

till att ge de gäster, som icke önskar förtära sprit, en känsla av att

vara lika väl sedda som de spritkonsumerande gästerna.

Några instanser har anslutit sig till den av Klackenberg intagna ståndpunkten,

nämligen länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län, länsnykterhetsnämnderna

i Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Västerbottens

län, stadsfullmäktige i Borås samt nykterhetsnämnden i Göteborg.

Även Sveriges nykterhetsvänners lands förbund, IOGT och Nationaltemplarorden

uttalar sig i nära anslutning till nyssnämnda ståndpunkt. Dessa

organisationer åberopar i sina yttranden följande uttalande i frågan av

nykterhctsfolkets landsmöte 1953.

Landsmötet finner det angeläget, att den av kommittén föreslagna uppmjukningen

av förbudet mot rusdrycksutskänkning i samband med offentliga

uppträdanden och föreställningar skarpt avgränsas. Sker icke detta,

föreligger risk att en ny typ av restauranger uppstår, där artistuppträdanden

bildar ett så väsentligt inslag, att vissa restauranger blir jämställda

med varietéer och huvudsakligen grundar sin existens på varietéuppträdanden

och rusdrycksutskänkning. En sådan utveckling bör förhindras.

Kommitténs förslag har avstyrkts av länsnykterhetsnämnderna i Södermanlands,

Kronobergs, Kopparbergs och Gävleborgs län samt De Kristna

Samfundens Nykterhetsrörelse.

Länsnykterhetsnämnden i Kronobergs lån befarar, att förverkligandet av

nykterhetskommitténs förslag innebär risker för att spritrestaurangerna

kommer att utöva ännu större dragningskraft på de ungdomsgrupper det

är så angeläget att skydda och att restaurangernas varietéunderhållning

kommer att utöva en icke önskvärd konkurrens med de alkoholfria nöjen,

som ideella och andra organisationer anordnar. Nämnden påpekar vidare,

att nuvarande ordning vållat svårigheter endast i enstaka undantagsfall i

storstäderna. Risken att restaurangernas dragningskraft på ungdomen kan

komma att öka understrykes även av länsnykterhetsnämnderna i Kopparbergs

och Gävleborgs län.

Departementschefen.

Det nuvarande varietéförbudet har vid skilda tillfällen blivit föremål för

kritik. Nykterhetskommittén har i stor utsträckning ansett sig kunna biträda

de därvid anförda synpunkterna. Förbudet har visserligen upptagits

i kommitténs författningsförslag men försetts med vittgående generella

undantag. Kommittén har givit förbudet ändrad karaktär så att underhållning

på restaurang skulle bli generellt tillåten men utskänkning på teatrar,

varietéer och liknande lokaler fortfarande vara förbjuden. Sistnämnda förbuds

praktiska verkan inskränker sig till att hindra att restauranger med

s. 435 Kontrollera mot PDF

435

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

utskänkningsrättigheter förändras till teatrar eller att förbindelse öppnas

mellan teaterlokal och restaurang. Villkoret att särskild avgift för underhållning

på restaurang icke får upptagas, torde vara uppställt i sådant syfte.

I yttrandena har man så gott som undantagslöst tillstyrkt att gällande

förhud uppmjukas. Flera remissorgan har dock ansett, att de av kommittén

föreslagna undantagen är alltför vittgående, samt — delvis i anslutning

till ett inom kommittén framfört förslag — förordat vissa begränsa

ningar.

Såsom nykterhetskommittén funnit torde det vara befogat att uppmjuka

det nuvarande varietéförbudet. Förbudet, som hindrar annan underhållning

på restaurang än konsert, synes gå åtskilligt längre än som kan anses påkallat

ur nykterhetssynpunkt eller eljest med hänsyn till allmänna intressen.

Å andra sidan måste försiktighet iakttagas. Det är, icke minst med

tanke på ungdomen, angeläget att restauranger med rusdrycksutskänkning

icke får väsentligt ökad dragningskraft.

I likhet med nyssnämnda remissorgan finner jag icke tillrådligt att generellt

medge undantag i den omfattning kommittén föreslagit. De generella

undantagen torde, i anslutning till det inom kommittén framförda förslaget,

kunna begränsas till sång, konsert, uppläsning eller därmed jämförlig

underhållning. En sådan undantagsregel torde för övrigt motsvara det

behov som på restauranger i allmänhet kan finnas att ordna underhållning

för gästerna.

I den mån rusdrycksutskänkning skall ske i samband med föreställning

eller underhållning av annat slag bör det ligga i myndigheternas hand att

pröva förutsättningarna härför ur ordnings- och nykterhetssynpunkter. Redan

gällande förordning har en dispensmöjlighet, som dock, enligt vad

kommittén funnit, använts i mycket liten utsträckning.

Denna dispensmöjlighet synes lämpligen kunna utbyggas på sådant sätt,

att medgivande lämnas i ungefär samma former som skall gälla ett vidsträcktare

begagnande av beviljat tillstånd än försäljningsförordningen i

första hand tillåter, exempelvis medgivande till utsträckt tid. Prövningen

bör dock alltid tillkomma länsstyrelsen. I Stockholm ligger dispensprövningen

för närvarande hos poliskammaren. Anledning synes emellertid icke

finnas att göra undantag för nämnda stad. Prövningen bör alltså ske hos

överståthållarämbetet.

Liksom när det gäller frågor om utsträckt tid bör kommunen äga medbestämmanderätt.

Kommunens medverkan möjliggör att hänsyn tages till

lokala förhållanden och den på orten rådande uppfattningen. Kommunen

får enligt förslaget tillfälle att ange de grunder, enligt vilka dispens från

varietéförbudet må ges. Medgivande får ej lämnas, när kommunen uttalat

sig avstyrkande.

Medgivandet bör som regel ges i samband med utskänkningstillståndet.

Prövningen kan då ske i anslutning till övriga oktrojfrågor. Därvid kan tillses

att restaurang, där underhållning skall förekomma, är ändamålsenligt

anordnad.

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Hinder bör dock icke föreligga att under löpande oktrojperiod erhålla

medgivande till regelbunden underhållning å restaurang eller till föreställning

Aid särskilt tillfälle. Framställning härom bör handläggas i samma ordning

som om den gjorts i samband med utskänkningstillståndet. Restauranginspektören

inhämtar yttranden och förbereder även i övrigt länsstyrelsens

beslut. Gäller framställningen särskilt tillfälle, synes remissförfarandet

icke behöva regleras i den nya förordningen. Länsstyrelsen bör kunna

besluta efter den utredning den finner erforderlig.

Även om medgivande till eljest ej tillåten föreställning eller underhållning

bör kunna lämnas i något större utsträckning än nu, måste självfallet

återhållsamhet iakttagas. Medgivandet bör i regel ej avse annat än verkliga

restauranger. Regeln att rusdrycksutskänkning och egentlig teaterverksamhet

i allmänhet icke bör förenas bör alltjämt upprätthållas. Därjämte bör

tillses, att icke en ny typ av restauranger uppstår, där artistuppträdanden

blir huvudsak och företaget bygger sina förtjänstmöjligheter på den särskilda

dragningskraft som rusdrycksutskänkningen kan utöva.

Höga krav måste ställas på restaurangernas standard och skötsel ur nykterhetssynpunkt.

Också utskänkningsrättighetens art synes böra beaktas;

större försiktighet är påkallad i fråga om spritrestaurang än beträffande

vinrestaurang.

Med hänsyn till den noggranna tillståndsprövning som här förordas,

torde man beträffande sådan särskild underhållning å restaurang, varom

nu är fråga, icke behöva medtaga det av nykterhetskommittén uppställda

villkoret att underhållningen skall tillhandahållas utan särskild avgift. Såsom

kontrollstyrelsen framhållit skulle en bordsavgift kunna bidraga till

att ge de gäster, som icke önskar förtära sprit, en känsla av att vara lika

väl sedda som de spritkonsumerande gästerna. På sådan avgift skulle nöjesskatt

komma att uttagas. Det kan möjligen övervägas att ändra bestämmelserna

om nöjesskatt därhän att sådan skatt uttages även i det fall att bordsavgift

icke avfoxdras gästerna. Med hänsyn till den begränsade omfattning,

i vilken särskilda undantag från varietéförbudet torde komma att medges,

synes det emellertid icke erforderligt att nu pröva denna fråga. Den bör

emellertid uppmärksammas vid en översyn av bestämmelserna om nöjesskatt,

som jag avser att igångsätta inom en relativt snar framtid.

Dansförbudet.

Gällande bestämmelser m. m.

I 5 kap. 3 § Rff stadgas förbud mot utskänkning även vid offentlig danstillställning.

Förbudet avser icke blott lokal eller plats, där tillställningen

äger rum, utan också annan därmed i inre förbindelse stående lokal. Rätt till

utskänkning må medgivas för särskilda fall, i Stockholm av poliskammaren

och eljest av länsstyrelsen efter hörande av magistrat respektive kommunalnämnd.

s. 437 Kontrollera mot PDF

437

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Dansförbudet infördes genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning

och har alltså gällt sedan den 1 januari 1919. De ursprungliga bestämmelserna

skilde sig från de nuvarande i huvudsak endast därutinnan att länsstyrelsens

dispensrätt blott avsåg »särskilt tillfälle».

Förbudet tillkom på förslag av 1911 års nykterhetskommitté. Såsom motivering

framhöll kommittén att allvarliga missförhållanden enligt vad det

visat sig yppats i en del offentliga danslokaler, i vilka spritutskänkning i

sammanhang med danstillställningar förekommit.

Rusdryckslagstiftningsrevisionen uttalade, under hänvisning till att undantag

från utskänkningsförbudet meddelats av länsstyrelserna i synnerligen

stor utsträckning, att det knappast kunde anses försvarligt att bibehålla

en föreskrift med karaktär av undantagsbestämmelse, då den i tillämpningen

förvandlats till allmän regel. Revisionen erinrade om att offentliga danstillställningar

vore underkastade tillståndsprövning av polismyndighet jämlikt

ordningsstadgans bestämmelser. Revisionens förslag innebar att särskilt medgivande

icke längre skulle erfordras för att bedriva utskänkning i samband

med offentlig danstillställning å lokal som huvudsakligen var avsedd för

restaurangrörelse.

Revisionens förslag upptogs i propositionen nr 242 till 1937 urs riksdag.

Riksdagen intog däremot en annan ståndpunkt. Revillningsutskottet anförde,

att enligt dess mening gällande bestämmelser om utskänkning i samband

med danstillställning av myndigheterna på vissa håll tillämpats på ett

sätt, som kunde giva anledning till befogade erinringar. För framtiden måste

anses önskvärt att tillstånd till dans i samband med utskänkning å restaurang

meddelades med större urskillning och varsamhet än som dittills skett.

Särskilt fann utskottet det icke vidare böra ifrågakomma att medgivande

lämnades för viss tidsperiod utan angivande av de särskilda dagar då dans

skulle äga rum.

Resultatet blev att de gamla bestämmelserna bibehölls med den ändringen,

att dispens skulle kunna lämnas »för särskilda fall».

Dansförbudet har sedermera uppmärksammats i olika sammanhang. Bl. a.

behandlades det av den s. k. snabbutredningen i dess betänkande angående

nykterhetstillståndet under krigsåren. Två av utredningens ledamöter

(majoriteten) ansåg sig i dåvarande läge — med stark tillströmning till

spritrestaurangerna och en oroväckande stegring av könssjukdomarna —

böra förorda att restaurangdans i samband med utskänkning helt skulle

stoppas. Även på längre sikt framstod det enligt dessa ledamöters mening

såsom ett önskemål att rusdrycksutskänkningen principiellt skildes från den

offentliga dansen.

Ungdomsvårdskommittén föreslog i sitt betänkande III om ungdomen och

nöjeslivet upphävande av länsstyrelsernas rätt att bevilja undantag från förbudet

mot utskänkning i samband med offentlig danstillställning.

Vid 194(> års riksdag väcktes motioner av herr Englund m. fl. och av herr

Sandberg m. fl. om viss ändring av undantagsbestämmelsen i 5 kap. 3 § Rff

i syfte att öka kommunalrepresentationcns inflytande på utskänkning i sam
-

s. 438 Kontrollera mot PDF

438 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

band med restaurangdans. Motionerna föranledde icke någon riksdagens

åtgärd.

Nykterhets kommittén.

Kommitténs förslag innebär, att regelmässigt förbud mot utskänkning av

rusdrycker vid offentlig danstillställning fortfarande skall gälla, liksom att

undantag från förbudet må medgivas för särskilda fall av länsstyrelsen respektive

poliskammaren i Stockholm. Härutöver föreslås emellertid, att länsnykterhetsnämnden

eller poliskammaren i Stockholm före varje oktrojperiods

början skall bereda stads- respektive kommunalfullmäktige tillfälle att

ange de allmänna grunderna för medgivande av utskänkning vid danstillställning.

Medgivande må ej lämnas enligt andra grunder än fullmäktige

föreslagit. Kommunalt veto föreslås sålunda i fråga om restaurangdansen.

I de fall då fullmäktiges yttrande skall avgivas till länsnykterhetsnämnden

skall denna med eget utlåtande insända yttrandet till länsstyrelsen tillsammans

med förslag rörande årsutskänkning av rusdrycker inom länet under

oktrojperioden.

Restauratörs ansökan om medgivande att bedriva utskänkning i samband

med dans skall enligt förslaget ingivas i Stockholm direkt till poliskammaren

och eljest till polismyndigheten i orten. Polismyndighet i ort utom Stockholm

har därefter att med eget yttrande insända handlingarna till den beslutande

myndigheten.

Kommittén har införskaffat vissa uppgifter angående länsstyrelsernas

dispensgivning. Uppgifterna avser år 1949. Under detta år förekom utskänkning

i samband med dans på 364 av landets 583 offentliga spritrestauranger

och på 38 av de 419 vinrestaurangerna. Totala antalet danstillställningar

var 15 250. Detta innebär en minskning i förhållande till 1939,

då totala antalet danskvällar var närmare 19 000, men siffran är högre än

för 1929, då den var ca 12 000. På 217 restauranger förekom utskänkning

vid offentlig dans regelbundet minst en gång i veckan under den tid restaurangen

var öppen. Ett femtiotal restauranger hade regelbundet dans två

gånger i veckan hela året om, ett tiotal tre gånger i veckan. Tre restauranger

hade dans fyra gånger i veckan, d. v. s. mer än hälften av årets dagar. Av

de anförda siffrorna framgår enligt kommittén, att rätt till utskänkning vid

danstillställningar beviljats i så stor utsträckning att danskvällarna på

många håll knappast längre har den karaktär av undantag som gällande

bestämmelser otvivelaktigt syftat till. På de flesta orter förekommer dock

restaurangdans i samband med rusdrycksutskänkning tämligen sällan.

Kommittén erinrar om att dess undersökningar, bl. a. angående ungdomens

alkoholvanor, synes visa, att restaurangdansen har betydelse för

kvantitativt tämligen begränsade kategorier och anser, att detta säkerligen

till viss del beror på de gällande bestämmelserna, som inskränker dess omfattning.

Det understrykes att restaurangdans i samband med rusdrycksutskänkning

icke bör ges ökad betydelse i det moderna nöjeslivet.

Tillämpningen av de nu gällande bestämmelserna har — framhåller kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

439

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

mittén — icke varit tillfredsställande. Förslaget om ökat kommunalt inflytande

vid ifrågavarande ärendens handläggning syftar till att råda bot på

detta. Kommittén har även ansett sig böra taga hänsyn till de stora lokala

variationerna när det gäller dansrestaurangernas roll och de olägenheter,

som offentlig dans i samband med rusdrycksutskänkning kan ha. Förslaget

om ökat kommunalt inflytande avser att underlätta anpassningen till de lokala

förhållandena och uppfattningen på vederbörande ort. Kommittén har

den åsikten, att undantagsbestämmelsen bör användas med större försiktighet

än hittills.

Sedan Kungl. Maj:t i juni 1947 anbefallt statsmyndigheterna att inom

sina respektive områden undersöka möjligheterna att åstadkomma ett snabbare

och enklare förvaltningsförfarande, föreslogs från vissa länsstyrelser

ändringar i förfarandet på nu ifrågavarande område, bl. a. innebärande att

beslutanderätten skulle överlämnas till lokal myndighet — i regel polismyndighet

-— och att bestämmelsen om remiss till kommunal myndighet

skulle uppmjukas. Dessa förslag överlämnades till nykterhetskommittén.

Kommittén har dock icke ansett lämpligt att, samtidigt med att det kommunala

inflytandet på ärendenas handläggning ökar, överflytta dessa till

lägre myndighet.

Beträffande förfarandet anför kommittén i övrigt följande.

Frågan om remissförfarandet koinmer i ett nytt läge genom förslaget om

ökat kommunalt inflytande. Detta inflytande skulle utövas på det sättet, att

fullmäktige före varje oktroj periods början bereddes tillfälle att avgiva eu

för länsstyrelsen bindande yttrande. Det synes under sådana förhållanden

onödigt att låta någon kommunal myndighet yttra sig i varje särskilt dispensärende.

Även vad länsnykterhetsnämnden beträffar synes det tillräckligt

att denna uttalar sig en gång för varje oktrojperiod. Med hansyn till

dansärendenas vikt ur allmän ordningssynpunkt torde det däremot vara

lämpligt att den lokala polismyndigheten avger utlåtande angående varje

ansökan. Det förefaller praktiskt att låta ansökningarna ingivas direkt till

polismyndigheten.

I särskilt yttrande har experten Klackenberg erinrat om det förslag rörande

restaurangdansen som framlades av snabbutredningen, vars majoritet

Klackenberg tillhörde, samt uttalat att han icke funnit anledning att

ändra sin tidigare ståndpunkt, att restaurangdans i samband med utskänkning

borde helt förhindras.

Yttranden.

Kommitténs uttalanden och förslag har blivit föremål för delade meningar.

Flera myndigheter och sammanslutningar godtager kommitténs förslag

eller förordar ännu strängare restriktioner. Kommitténs förslag om ökat

kommunalt inflytande har tillstyrkts i yttranden från länsstyrelserna i

Kalmar och Kopparbergs län, länsnykterhetsnämnderna i fem iän, stadsfullmäktige

i fyra städer, nykterhetsnämnderna i Göteborg och Malmö samt

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Kiingl. Maj.ts proposition nr 151.

Svenska landskommunernas förbund. Av dessa önskar dock länsnykierhetsnamnden

i Gävleborgs län helst, att möjligheten till undantag från förbudet

helt bortfaller eller kringskäres; nykterhetsnämnden i Göteborg finner i

likhet med kommittén, att de beviljade undantagen varit allt för många.

Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län uttalar — utan att ingå på

frågan om kommunalt veto — att dansförbudet bör tillämpas på ett avgjort

restriktivare sätt än hittills.

Länsnykierhetsnämnderna i Skaraborgs och Västerbottens län, Nykterhetsorganisationen

Verdandi och De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse

yrkai på ovillkorligt förbud mot utskänkning i samband med dans.

Nykterhetsorganisationen Verdandi uttalar härvid att, därest ovillkorligt

förbud visar sig svårt att genomföra, begreppet »särskilda tillfällen» bör

exemplifieras, så att antalet danskvällar kan minskas. Organisationen anser,

att en av orsakerna till restaurangdansens omfattning är bristen på

lämpliga lokaler, där dans får förekomma, och hävdar att verksamt stöd

från samhället för avhjälpande av denna brist skulle verka i nykterhetsfrämjande

riktning. De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse tillstyrker

i andra hand nykterhetskommitténs förslag om kommunal vetorätt.

Ä andra sidan förordar åtskilliga yttranden att nuvarande ordning bibehålies

eller att lättnader genomföres.

Förslag om kommunal vetorätt avstyrkes sålunda av överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i fem län samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Länsstyrelsen i Kronobergs län hävdar, att det icke styrkts att den nuvarande

ordningen medfört några egentliga olägenheter; det synes enligt

länsstyrelsens mening icke erforderligt att göra bestämmelserna på området

ännu mer komplicerade än nu.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om restaurangdansen huvudsakligen

bör ses som en nykterhetsfråga. Det förefaller länsstyrelsen som

om det väsentligen vore en fråga, på vilken ordningssynpunkter bör anläggas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker, att enhetlighet i

tillståndsgivningen bör eftersträvas, särskilt i ett län med utvecklat badoch

turistliv, och finner därför att den nuvarande ordningen bör bibehållas.

Länsstyrelsen i Örebro län anför i huvudsak följande.

Länsstyrelsen anser sig med fog kunna driva den satsen, att ett länsstyrelsens

beslut i en fråga, som icke är av allt för stor betydelse för en därav

berörd kommun, i händelse av divergerande meningar mellan länsstyrelse

och kommun, skall vara ett uttryck för länsstyrelsens och icke för''kommunens

åsikt. Det måste i princip vara felaktigt att — om icke starka skäl

så påfordra — länsstyrelsens namn skall få nyttjas såsom ett slags stämpel

under ett beslut, som faktiskt ej träffats av länsstyrelsen. Skall länsstyrelsen

i fortsättningen betros med tillståndsgivningen, bör länsstyrelsen

ha möjlighet att följa en konsekvent linje för alla samhällen inom länet

med likartade förhållanden i nykterhetsavseende.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag erinrar om de ekonomiska intressen,

som på åtskilliga orter är knutna till dansföretag av olika slag, och om

s. 441 Kontrollera mot PDF

441

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

dessa intressens möjligheter att göra sig gällande inom kommunalrepresentationen.

Bolaget befarar därför, att avgöranden om danstillstånd —

därest kommunal vetorätt införes — kommer att träffas utifrån andra synpunkter

än dem man med ändringen velat tillgodose.

Överståthållarämbetet anser, att det bör vara tillräckligt, om fullmäktige

före oktroj periodens början lämnas tillfälle att angiva efter vilka grunder

tillstånd enligt fullmäktiges åsikt bör lämnas, utan att uttalandet blir bindande

för den tillståndsgivande myndigheten.

Stadsfullmäktige i Malmö uttalar tveksamhet om behovet av kommunal

vetorätt.

Några remissinstanser — bl. a. Sveriges Hotell- och Restaurantförbund

och Svenska Turisthotellens Riksförbund — har föreslagit att förbudet mot

utskänkning i samband med offentlig danstillställning helt slopas.

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund anser del vara mindre rationellt

att bibehålla en föreskrift med karaktär av undantagsbestämmelse, då denna

i tillämpningen förvandlats till allmän regel. Ett slopande av dansförbudet

kan enligt förbundet icke medföra någon olägenhet ur nykterhetssynpunkt.

Förbundet anför i övrigt följande.

Vid bedömningen av denna fråga bör beaktas, att sådan danstillställning

i mycket ringa utsträckning besöks av ungdomar, vilket även bekräftas av

kommitténs undersökningar. Restauranterna besöks till väsentlig del av sådana

gäster, som vill söka tillfredsställa sitt dansbehov i trevlig miljö och

under trivsamma former i stället för att besöka dansbanor eller enklare

danslokaler. Med hänsyn till den noggranna övervakningen av utskänkningen

innebär dans i samband härmed inga, eller i varje fall mindre vador ur

nykterhetssynpunkt än den okontrollerade dansen på företag utan utskänkningsrättigheter.

Då offentliga danstillställningar äro underkastade tillståndsprövning

av polismyndighet jämlikt ordningsstadgan föreligger möjlighet

till ingripande, då missförhållanden uppstår ur ordnings- eller nykterhetssynpunkter.

I vart fall har intet sakligt skäl framförts, som motiverar

skärpning av bestämmelserna genom införandet av kommunalt veto.

Svenska Turisthotellens Riksförbund finner, att särskilt tillstånd till utskänkning

i samband med dans icke bör vara erforderligt, i varje fall beträffande

egentliga turisthotell och badortsföretag, samt anför.

Svenska och utländska gäster, som tillbringa sin semester eller tillfälligt

besöka en turistanläggning eller badort, böra kunna räkna med dans som

en normal underhållning. Vid dåligt väder och många andra tillfällen kan

en improviserad danstillställning vara motiverad.

Även statens organisationsnämnd förordar dansförbudets slopande, men

förutsätter, att kommunerna i enlighet med kommitténs förslag erhåller

befogenhet att inskränka eller förbjuda utskänkning i samband med dans.

Nämnden anför följande.

I praktiken torde tillstånd till dans å spritrestaurang så gott som undantagslöst

vara kombinerat med tillstånd till utsträckt utskänkningstid. Vidare

fordras polismyndighets tillstånd enligt ordningsstadgan. Härtill kommer

att alltsedan dansförbudets tillkomst genom 1917 års rusdrycksförsalj
-

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ningsförordning dispensgivningen i detta hänseende varit så liberal, att

det knappast kan anses försvarligt att bibehålla en föreskrift med karaktär

av undantagsbestämmelse, då den i tillämpningen förvandlats till allmän

regel. I betraktande av de anförda omständigheterna synes det böra upptagas

till övervägande att slopa det generella förbudet mot anordnande av offentlig

restaurangdans i samband med utskänkning av rusdrycker. Långtgående

möjligheter till ingripande vid eventuella missförhållanden skulle

alltjämt föreligga dels i samband med myndigheternas prövning av frågorna

om rätt till utsträckt utskänkningstid och till anordnande av offentlig

nöjestillställning enligt ordningsstadgan och dels genom den av kommittén

föreslagna kommunala befogenheten att helt förbjuda restaurangdans jämte

servering av rusdrycker eller att uppställa bindande villkor för anordnande

av sådan dans.

Vissa yttranden har ifrågasatt, att beslutanderätten på förevarande område

överlämnas till lokalt organ.

Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Älvsborgs och Västmanlands

län förordar sålunda att beslutanderätten överföres på polismyndigheten

i orten. Statens organisationsnämnd och Svenska Turisthotellens Riksförbund

— vilka såsom nyss omtalats icke anse särskilt tillstånd till utskänkning

i samband med dans vara erforderligt — föreslår i andra hand denna

ordning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför följande.

Länsstyrelsen har den erfarenheten, att polismyndigheterna bruka vara

tillbörligt restriktiva vid handhavande av dem anförtrodd tillståndsgivning.

Nu behandlade ärenden måste anses vara av övervägande rutinmässig karaktär.

Oftast måste tillstånd sökas jämväl enligt ordningsstadgan för rikets

städer, och dylikt tillstånd lämnas av polismyndigheten. Härtill kommer

att, enligt kommitténs förslag, kommunens fullmäktige skulle kunna

faststalla grunder för dispensgivningen som skola vara bindande vid denna.

På grund av det anförda anser länsstyrelsen att dessa dispensärenden böra

anförtros polismyndigheterna.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar att, därest kommitténs förslag om

ökat kommunalt inflytande på området förverkligas, undantag från ifrågavarande

förbud bör meddelas av polismyndigheten i orten.

Departementschefen.

Den nuvarande försäljningsförordningen uppställer liksom sin föregångare

förbud mot utskänkning av rusdrycker vid offentlig danstillställning.

Undantag må medges av länsstyrelsen för särskilda fall.

I praxis har emellertid undantag beviljats tämligen frikostigt. Förhållandet

var detsamma under den gamla förordningens tid, och detta ledde till

förslag att förbudet skulle slopas. Riksdagen upptog dock förbudet i den

nya förordningen och uttalade sig för en skärpt tillämpning.

Nykterhetskommittén har funnit att restaurangdansen har betydelse för

kvantitativt tämligen begränsade kategorier. Den anser emellertid icke att

praxis är tillfiedsställande. Enligt kommitténs mening bör dans i samband

med rusdrycksutskänkning icke ges ökad betydelse i det moderna nöjes
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

443

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

livet. Kommittén anser därför att dansförbudet bör bibehållas samt att undantag

bör medgivas med större försiktighet än hittills. Väsentligen i syfte

att vinna garanti för en återhållsammare tillståndsprövning har kommittén

föreslagit vetorätt för vederbörande kommun. Kommittén framhåller emellertid

också i detta sammanhang de stora lokala variationerna beträffande

dansrestauranger och av dessa föranledda olägenheter.

Kommitténs förslag har blivit föremål för delade meningar. Yrkanden har

framställts såväl om skärpningar — i något fall om ovillkorligt förbud

som om bibehållande av gällande ordning eller slopande av förbudet. Åtskilliga

remissorgan biträder emellertid kommitténs ståndpunkt.

De olägenheter, som är förknippade med restaurangdansen, synes icke

böra överdrivas. Det kan emellertid icke förbises att denna nöj esf orm kan

innebära viss fara för utbredning av alkoholförtäring bland ungdomen. Det

torde därför vara befogat att bibehålla gällande förbud. Kommitténs åsikt

att medgivande till undantag bör lämnas med större försiktighet än hittills

torde ävenledes vara välgrundad. Beträffande kommitténs förslag att

införa kommunalt veto må framhållas att hithörande frågor synes i väsentlig

mån besläktade med de ordnings- och nykterhetsfrågor som i övrigt ligger

under kommunens bestämmanderätt. Jag kan därför biträda kommittéförslaget

även i denna del. Såsom kommittén föreslagit bör kommunen icke

höras i varje särskilt fall utan före oktroj periodens början erhålla tillfälle

att ange grunder för tillståndsgivningen.

Av dansförbudets syfte torde följa att särskild försiktighet bör iakttagas,

när det gäller dans i samband med spritservering. Förekommer icke

annat än vin vid tillställningen, synes medgivande kunna lämnas efter

mindre stränga grunder. Självfallet är det inte nagot som hindrar att en

restauratör med spriträttigheter förbinder sig att icke servera sprit och

starköl vid danstillställning och på så sätt får medgivande till dans enligt

de för vinrestauranger förordade mera liberala grunderna.

Kommittén har icke velat ansluta sig till tidigare väckta förslag att decentralisera

beslutanderätten till polismyndighet eller annat lokalt organ.

Denna tanke har emellertid upptagits i flera yttranden. Man har därvid

erinrat om att polisen ändå har att taga ställning till ifrågasatt dans enligt

gällande ordningsstadga.

Enligt min mening talar mycket för dessa förslag. Ärendena blir ganska

många. De är dessutom ofta förenade med prövning av fråga om utsträckt

tid. I och med att kommunalt veto införts, torde i de flesta fall garantier

för en återhållsam dispensgivning ha skapats. Jag vill därför förorda att

prövningen av dansärendena avgöres av polismyndighet. Det må framhållas

att länsstyrelsen självfallet äger ge polismyndigheterna direktiv för tillståndsgivningen.

Detta kan visa sig betydelsefullt, när en kommun visat

alltför liten återhållsamhet. Erinran om länsstyrelsens direktivrätt har upptagits

i författningstexten.

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Rusdrycker på nöjes- och idrottsplatser.

Utskänkning.

Gällande ordning och tidigare utredningar.

Beträffande tillstånd till utskänkning på nöjes- och idrottsplatser finns

för närvarande icke särskilda bestämmelser. Vanliga regler angående tillstånd

till utskänkning gäller.

Ungdomsvårdskommittén behandlade i sitt betänkande del III angående

ungdomen och nöjeslivet ordningen på offentliga nöjesplatser och föreslog

förbud mot alkoholutskänkning i varje form vid folkfester av vad slag det

vara månde.

Nykterhets kommittén avgav i november 1945 yttrande över ungdomsvårdskommitténs

förslag. Ehuru nykterhetskommittén icke ansåg sig vid

denna tidpunkt kunna ta definitiv ståndpuniit till de berörda frågorna framlade

den förslag, såvitt nu är i fråga, till sådan ändring av rusdrycksförsäljningsförordningen

att utskänkningsställe icke finge, utan Konungens tillstånd,

förläggas inom område, som är för allmänheten tillgängligt såsom

nöjesplats eller idrottsplats. Att ovillkorligt förbud icke föreslogs berodde på

att utskänkning av rusdrycker äger rum vid vissa restauranger inom större

nöjesområden såsom Liseberg i Göteborg och Folkets park i Malmö.

Vid remissbehandling av nykterhetskommitténs yttrande tillstyrkte flertalet

instanser förslaget angående utskänkning vid nöjes- och idrottsplatser.

Avstyrkande yttranden avgavs av bl. a. kontrollstyrelsen, som icke ansåg

anledning föreligga att principiellt förbjuda ifrågavarande utskänkning och

överflytta prövningen av hithörande ärenden från länsstyrelserna till Kungl.

Maj :t. Styrelsen efterlyste även klara definitioner på begreppen nöjesplats

och idrottsplats. Socialstyrelsen visade på liknande grunder stark tveksamhet

inför förslaget.

Nykterhetskommittén.

Nykterhetskommittén har med beaktande av tillgängligt material omprövat

fragon om rusdrycker pa nöjes- och idrottsplatser. I fråga om utskänkning

föreslås, att inom område, som är för allmänheten tillgängligt såsom

nöjesplats eller idrottsplats, tillstånd må av länsstyrelsen meddelas endast

om särskilda skäl därtill äro.

Kommittén framhåller, att ehuru den frångått sitt tidigare förslag beträffande

tillståndsmyndigheten, har den icke ändrat mening i sakfrågan, samt

anför.

Den tillståndsgivande myndigheten torde ofta ha anledning att iakttaga

stor återhållsamhet vid beviljande av utskänkningsrättigheter på nöjes- och

idrottsplatser. Denna återhållsamhet betingas främst av försäljningsförordmngens

allmänna syfte att all försäljning av rusdrycker skall ordnas och

handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. Det torde

numera på ansvarigt håll vara allmänt erkänt att rusdrycksförtäring inte

s. 445 Kontrollera mot PDF

445

Kungl. Maj:ts proposition nr t5i.

bör tolereras vid idrottstävlingar. Och vid offentliga nöjestillställningar bör

rusdrycker — inte minst med hänsyn till ungdomen — i möjligaste mån

hållas borta.

Kommittén förutsätter alt möjligheten att ge tillstånd utnyttjas sparsamt.

Som särskilda skäl skulle enligt kommittén anses exempelvis att utskänkniiigsrättigheter

redan finns på området och att anmärkningar icke framkommit

mot restaurangens skötsel eller dess inverkan på nykterhetstillståndet

bland anläggningens besökare.

Beträffande de särskilda problem som kan uppkomma vid tillämpning av

den föreslagna bestämmelsen anföres i huvudsak följande.

För det föreslagna stadgandets tillämpning är det nödvändigt att innebörden

av begreppen nöjes- och idrottsplats klarlägges.

Vad först uttrycket nöjesplats beträffar avses därmed verkliga nöjesfält

och dansbanor, medan däremot hit ej räknas fritidsområden, såsom parker,

bad- och campingplatser. Ett utställningsområde kan icke som sådant hänföras

till nöjesplats, ehuru det förekommer att ett utställningsområde har

särskild men icke avgränsad nöjesavdelning, i vilket fall denna nöjesavdelning

naturligtvis faller under den föreslagna bestämmelsen.

Vad därefter beteckningen idrottsplats angår åsyftas därmed förutom

egentliga idrottsanläggningar även hästsportanläggningar, skjutbanor, tennisbanor,

golfbanor o. d. Däremot torde friluftsbad även om det inrymmer

anläggningar för utövande av idrott icke hänföras hit.

När det gäller att avgöra om ett område är hänförligt till nöjes- och

idrottsplats eller ej, måste också beaktas det i bestämmelsen givna villkoret

att området skall vara för allmänheten tillgängligt. Härigenom utmönstras

alla privata områden och alla anläggningar som är stängda för allmänheten.

Med ledning av det anförda torde Skansen i Stockholm och Furuviksparken

utanför Gävle få anses som fritidsområden. Inom dessa fritidsområden

finns dock nöjesfält, som är att betrakta som nöjesplatser. Förhållandet är

här analogt med de särskilda nöjesavdelningarna inom utställningsområdena.

Vidare torde golfklubbarnas klubbhus få betraktas som privata delar av

fritidsområden och likaså segelsällskapens klubbhus som privata anläggningar,

varför där befintliga utskänkningsställen ej faller under den föreslagna

bestämmelsen.

Däremot torde stadgandet vara tillämpligt på sådana mera kanda stallen

som Tennisrestauranten (Tennisstadion), Restaurang Tre Kronor (Kungl.

Tennishallen), Restaurang Fjädern (Badmintonhallen), Restaurang Tyrol på

Djurgården och Solvalla travbanas restaurang, samtliga i Stockholm; Ulriksdals

kapplöpningsfält i Solna; Restaurang Herrgårin i Björknäs, Boo socken;

Tivolirestaurangen i Sölvesborg; Folkets park, Jägersro och MFF-stadions

restaurang i Malmö; Tyrolerrestaurangen i Folkets park i Lund; restaurangerna

å Liseberg i Göteborg; Åbyfältets restaurang i Mölndal. Av dessa

nu uppräknade utskänkningsställen torde flertalet höra till dem som haft

rättigheter en längre tid och beträffande vilka möjligheten till undantag från

förbudet bör kunna komma till användning.

Yttranden.

Kommitténs förslag i fråga om utskänkning vid nöjes- och idrottsplatser

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet av de yttranden som ingått

på frågan.

s. 446 Kontrollera mot PDF

446

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg och Jönköping understryker att möjligheten

att meddela utskänkningstillstånd bör utnyttjas mycket sparsamt. Sveriges

mjkterhelsvänners landsförbund föreslår, att ifrågavarande bestämmelser

vidgas att avse även allmänna samlingslokaler, folkets hus och bygdegårdar.

Vissa remissvar förordar ovillkorligt förbud mot ulskänkning vid nöjesoch

idrottsplatser. Detta är fallet med yttrandena från länsnykterhetsnämnden

i Västerbottens län, stadsfullmäktige i Karlskrona och Kiruna, Nykterhetsorganisationen

Verdandi samt Svenska läkarnas nykterhetsförening.

De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse uttalar sig för att nöjes- och

idrottsplatser göres alkoholfria.

Kontrollstyrelsen däremot avstyrker att särskilda bestämmelser meddelas

i ämnet.

Förvaring och förtäring av rusdrycker på nöjes- och idrottsplatser.

Gällande ordning och tidigare utredningar.

Särskilda bestämmelser angående förvaring och förtäring av rusdrycker

å nöjes- och idrottsplatser finns för närvarande icke.

Om offentliga tillställningar stadgas i 13 § ordningsstadgan för rikets

städer. För att anordna sådan tillställning krävs anmälan till eller tillstånd

av polismyndigheten, olika för olika grupper av tillställningar. Nöjestillställningar

fordrar tillstånd. Detsamma har tidigare gällt beträffande alla

slag av idrottstävlingar. Emellertid har Högsta domstolen funnit travtävlingar

icke vara sådana tillställningar, som jämlikt 13 § ordningsstadgan

kräver tillstånd (NJA 1948 s. 503).

Polismyndigheten äger meddela ordningsföreskrifter, såsom angående ordningsvakter

o. cl. Polismyndigheten äger vidare förbjuda tillställningens förnyande,

om tillställningen visar sig åsyfta eller innebära något sedlighetssårande

eller lagstridigt eller föranleda oordningar av svårare beskaffenhet.

Inträffar någon av dessa omständigheter eller anordnas tillställning utan tillstånd,

där sådant fordras, äger polismyndigheten även upplösa tillställningen.

Bestämmelserna tillämpas i viss utsträckning för riket i dess helhet.

I sitt betänkande angående nykterhetstillståndet under krigsåren behandlade

snabbutredningen frågan om övervakningen av ordningen vid andra

offentliga danstillställningar än å restauranger, dock utan att framlägga

särskilt förslag. Utredningen uttalade att möjligheterna att få till stånd

förbättrade nykterhetsförhållanden på sådana nöjesplatser, där alkoholutskänkning

icke förekommer, i betydande grad är beroende av allmänna

åtgärder till förbättring av nykterhetstillståndet, men att man dock genom

förbättrad ordningsvakthållning borde kunna åstadkomma en förbättrad

ordning på själva nöjesplatsen.

I sitt förslag till allmän ordningsstadga (SOU 1944: 48) upptog ordningsstadgeutredningen

förbud mot förtäring av alkoholhaltiga drycker å allmän

plats och vid offentlig tillställning.

s. 447 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

447

Ungdomsvårdskommittén uttalade i sitt förenämnda betänkande att

alkoholen borde helt bannlysas från offentliga tillställningar av nöjeskaraktär.

Nykterhetskommitténs yttrande över betänkandet innehöll förslag —

utom beträffande utskänkning vid nöjes- och idrottsplatser — även om

införande i rusdrycksförsäljningsförordningen av förbud mot förtäring och

förvaring av rusdrycker å sådana platser.

I sistnämnda avseende anförde kommittén bland annat följande.

Rättigheterna till utskänkning av alkoholdrycker på idrotts- och nöjesplatser

torde medföra mindre olägenheter ur nykterhetssynpunkt än förtäringen

av medhavda rusdrycker. Det finns för närvarande intet allmänt

förbud mot spritförtäring på allmän plats, men sådant förbud förekommer

i åtskilliga lokala ordningsstadgor, och det framgår av domstolarnas praxis,

att sådan förtäring ofta betraktas som förargelseväckande beteende. Det

torde också vara en allmän åsikt, att spritförtäring inte bör tolereras vid

idrottstävlingar, dansbanetillställningar eller liknande tillfällen. Det är vidare

uppenbart, att möjligheten att beivra och förhindra fylleri på dessa

platser, där huvudsakligen ungdom samlas, skulle högst avsevärt utökas,

om det funnes ett förbud mot förtäring och förvaring av rusdrycker, inte

bara ett förbud mot att uppträda berusad, vilket senare är ett mångtydigt

begrepp. Bland annat skulle man med en sådan bestämmelse kunna effektivt

förhindra langare att på nöjesplatserna bjuda ut sina varor till de ungdomliga

besökarna.

Förslaget till förtärings- och förvaringsförbud å nöjes- och idrottsplatser

tillstyrktes vid remissbehandlingen av flertalet av de hörda myndigheterna

och organisationerna. Bland de övriga instämde några i förslagets

syfte men hyste tveksamhet om var ett förbud av ifrågavarande art lämpligen

borde placeras. Kontrollstyrelsen föreslog, att bestämmelsen skulle

intagas i en kommande allmän ordningsstadga.

Nykterhetskommittén.

Nykterhetskommittén uttalar att den fortfarande har den uppfattningen

att förtäring av rusdrycker ej bör förekomma på nöjes- och idrottsplatser

men kommittén ansluter sig till den av kontrollstyrelsen med flera remissmyndigheter

framförda meningen att föreskrifter härom har sin naturliga

plats i en allmän ordningsstadga.

Sedan särskilda sakkunniga för översyn av ordningsstadgan för rikets

städer m. in. tillkallats för överarbetning av ordningsstadgeutredningens

förslag till allmän ordningsstadga, har nykterhetskommittén till de sakkunniga

överlämnat sitt material i frågan för närmare övervägande.

Yttranden.

Förevarande spörsmål har endast uppmärksammats av länsnykterhetsnämnden

i Västerbottens län. Nämnden anser, att rusdrycksförtäring icke

bör tolereras vid idrottstävlingar eller offentliga nöjestillställningar samt

redogör för vissa åtgärder, som på området vidtagits inom länet. Såsom

omtalats i nästföregående avsnitt liar De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse

generellt förordat, att nöjes- och idrottsplatser göres alkoholfria.

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Departementschefen.

Den nuvarande rusdrycksförsäljningsförordningen innehåller icke särskilda

bestämmelser med avseende å nöjes- och idrottsplatser. Tillstånd

till utskänkning på sådana platser kan erhållas efter vanliga regler. Ej heller

är det förbjudet att där förtära eller förvara rusdrycker.

Det har länge varit ett önskemål att sådana platser i största möjliga utsträckning

hålles fria från rusdrycker. I fråga om utskänkningen har man

i allmänhet uttalat sig för begränsning av tillståndsgivningen, men tanken

på generellt förbud har också vunnit anslutning. Olika förslag har framlagts

som syftar till att hindra förtäring och förvaring av rusdrycker inom

ifrågavarande områden. Om sålunda relativ enighet rått, att vissa inskränkningar

bör införas har meningarna varit delade om hur de ifrågasatta bestämmelserna

lämpligen borde utformas.

I avseende på utskänkning inom nöjes- och idrottsplatser har nykterhetskommittén

i sitt slutliga förslag förordat, att utskänkningstillstånd visserligen

skall kunna meddelas, men endast när särskilda skäl föreligger.

Prövningen skall enligt förslaget tillkomma vederbörande länsstyrelse. Till

denna ståndpunkt har flertalet remissinstanser, som yttrat sig i frågan,

anslutit sig.

Kommitténs förslag synes utgöra en lämplig avvägning, och jag får därför

tillstyrka detsamma. Beträffande möjligheten till undantag vill jag i likhet

med kommittén understryka, att den i huvudsak endast bör tillämpas

i fråga om välskötta restauranger, som tidigare erhållit utskänkningstillstånd.

Beträffande förtäring och förvaring av rusdrycker har nykterhetskommittén

i det slutliga förslaget uttalat, att förbudsbestämmelser bör meddelas,

men att de bör ha sin plats i en allmän ordningsstadga. Uttalandet har icke

väckt gensaga i remissvaren. Förslag till ny ordningsstadga håller på att

utarbetas av särskilda sakkunniga. Då jag i likhet med nykterhetskommittén

anser, att bestämmelser i här angivna ämne icke bör inflyta i den nya

lörsäljningsförordningen, torde de sakkunnigas förslag böra avvaktas, innan

vidare åtgärder företages från statsmakternas sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

AVD. VI. TILLVERKNING OCH FÖRSÄLJNING

AV MALTDRYCKER.

Nuvarande förhållanden m. m.

Historik.

Efter skråväsendets avskaffande och näringsfrihetens införande år 1864

var såväl tillverkning som försäljning av maltdrycker helt utan laglig reglering.

Redan år 1866 infördes emellertid genom samma års förordning om

utskänkning av Öl och vin en viss kontroll över utskänkningen. I 1874 års

förordning stadgades tillståndstvång för utskänkning, och år 1893 infördes

tillståndstvång för avhämtningsförsälj ning av maltdrycker på landet i

mindre mängder än 10 liter åt gången. Tillverkningen och tillverkarnas

försäljning var dock hela tiden helt fri.

1903 års maltdryckstillverkningsförordning skilde på Öl och svagdricka

— alkoholgränsen fixerades vid 2,25 volymprocent (1,8 viktprocent) — samt

införde maltskatt och en viss kontroll av tillverkningen. Därigenom uppkom

skillnaden mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier. Först med

1905 års förordning angående försäljning av vin och Öl infördes en viss

reglering även av tillverkarnas försäljning, samtidigt som flertalet av de

ännu gällande försäljningsbestämmelserna tillkom. Bryggerierna tilläts

endast sälja till avhämtning från tillverkningsstället, genom kringföring

i stad och på rekvisition med köpareförteckning på landsbygden. Återförsäljarnas

utminutering blev tillståndsbunden och kunde endast utövas genom

försäljning till avhämtning och på rekvisition. Den fria försäljningen

av större partier Öl borttogs. Kommunal vetorätt stadgades i fråga om utskänkningen,

varjämte gavs bestämmelser om besiktning av utskänkningslokaler.

I samband med 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning infördes förbud

mot inrättande av nya bryggerier utan särskilt tillstånd av Kungl.

Maj :t. Vid ungefär samma tid upphörde försäljningen av starköl, vilket lagfästes

genom den ännu gällande förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående

förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl. Genom

1919 års pilsnerdricksförsäljningsförordning och 1923 års maltdryckstillverkningsförordning

gjordes endast mindre ändringar i den förut gällande

lagstiftningen. Här må dock anmärkas att kommunal vetorätt infördes

även beträffande återförsäljarnas utminutering, medan däremot kontrollen

över bryggeriernas försändning på rekvisition (köpareförteckningen)

avskaffades. I samband med 1923 års förbud mot starkölsförsäljning höjdes

den högsta tillåtna alkoholhalten i pilsnerdricka, som år 1917 fixerats

vid 3,6 volymprocent (2,8 viktprocent), till 3,2 viktprocent.

29 llihang till riksdagens protokoll 195i. i samt. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

450

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

År 1928 skärptes försälj ningsbestämmelserna på åtskilliga punkter, bl. a.

genom införande av kvittenstvång vid försäljning på landet efter rekvisition

från bryggeri. År 1939 antogs efter förslag av 1934 års maltdryckskommitté

en ny tillverkningsförordning — förordningen den 15 december

1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker (Mtf)

— vilken ännu gäller.

Nu gällande huvudförfattningar om försäljning av maltdrycker är förordningen

den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka

(Pff) samt förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av

vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker (Aff).

Huvuddragen av gällande bestämmelser.

Enligt Mtf förstås med maltdryck varje jäst, alkoholhaltig, odestillerad

dryck, vid vars framställning torkat, rostat eller bränt malt kommit till

användning. Maltdryckerna indelas efter alkoholstyrkan i tre klasser.

Första klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt icke överstiger 1,8

viktprocent, d. v. s. alkoholsvaga maltdryckssorter (svagdricka och maltdricka).

Till andra klassen hänföres maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger

1,8 men icke 3,2 viktprocent, d. v. s. medelstarka maltdryckssorter,

som i försäljningsavseende är sammanfattade under den gemensamma beteckningen

pilsnerdricka. Tredje klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt

överstiger 3,2 viktprocent, d. v. s. alkoholstarkare maltdrycker

(s. k. exportöl). Alkoholhalten torde för närvarande ligga mellan 4,0 och

4,5 viktprocent i exportöl av pilsnertyp och vid ca 6 viktprocent i starkporter.

Genom förordning den 22 maj 1953 (nr 198) med provisoriska bestämmelser

om alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen m. m. har föreskrivits

att maltdrycker av andra klassen, vilkas alkoholhalt överstiger 2,8

viktprocent, icke får försäljas annat än i vissa särskilda undantagsfall.

Bryggerier med tillstånd att tillverka maltdrycker av klass II och III benämnes

skattepliktiga bryggerier, de övriga (svagdricksbryggerierna) skattefria

bryggerier.

När det gäller försäljning av maltdrycker märkes, att försäljning av exportöl

är förbjuden utom för export och för vissa särskilda ändamål. Försälj

ningsbestämmelserna avser därför väsentligen pilsnerdricka. Liksom i

fråga om spritdrycker och vin är försäljningen av pilsnerdricka uppdelad

i partihandel, d. v. s. försäljning till återförsäljare och till export, och detaljhandel,

d. v. s. all annan försäljning, vilken senare i sin tur har två

olika grenar, utminutering och utskänkning. Utminuteringen omfattar dels

vanlig butiksförsäljning eller vad författningen kallar försäljning till avhämtning,

dels försäljning genom försändning efter rekvisition och dels försäljning

genom kringföring, en försäljningsform som endast får av bryggerierna

bedrivas i stad och består i att maltdryckerna levereras utan före
-

s. 451 Kontrollera mot PDF

451

Kungi. Maj:ts proposition nr 151.

gående rekvisition. Med utskänkning förstås i Pff liksom i andra försäljningsförfattningar

försäljning till förtäring på stället.

Tillverkare äger utöva partihandel med pilsnerdricka. Av ålder bedriver

de svenska bryggerierna emellertid även en betydande utminutering av pilsnerdricka,

och den gällande lagstiftningen tillerkänner dem också rätt till

alla de tre förut angivna formerna av utminutering. Annan än tillverkare

äger icke bedriva försäljning av pilsnerdricka utan särskilt tillstånd; rätt

att bedriva handel med spritdrycker eller vin innefattar dock utan vidare

sådant tillstånd. Från nämnda regel gäller det undantaget att utskänkning

utan särskilt tillstånd medges under vissa betingelser i fråga om inackorderingsställe,

som har karaktären av den utskänkningsberättigades hem.

Tillstånd lämnas av länsstyrelsen, som emellertid i allmänhet är bunden

av den kommunala myndighetens — fullmäktiges — yttrande i så måtto,

att ett avstyrkande utgör hinder för länsstyrelsen att meddela tillstånd.

Denna kommunala vetorätt gäller dock icke i fråga om vissa former av utskänkning,

nämligen trafikutskänkning (d. v. s. utskänkning å järnvägståg

eller järnvägsstation, å passagerarfartyg och å luftfartyg), turist- och

säsongutskänkning (d. v. s. utskänkning vid hälsobrunn, badort eller annan

kurort för kortare tid än ett år eller utskänkning som eljest kan komma att

utövas under endast någon del av året) samt utskänkning vid visst bestämt

tillfälle. Regeln om kommunalt veto äger även tillämpning för del fall att

bryggeri vill inrätta särskilt upplag för att därifrån bedriva försändning på

rekvisition på landsbygden. Den kommunala vetorätten i fråga om pilsnerdricka

innefattar icke befogenhet för de kommunala myndigheterna att

med bindande verkan för länsstyrelsen föreskriva villkor rörande försäljningsställenas

förläggning eller inskränkningar med avseende å försäljningens

bedrivande, såsom fallet är i fråga om spritdrycker och vin, utan är

inskränkt till frågan om en viss ansökan om försäljningsrätt skall bifallas

eller icke. Då de kommunala myndigheterna är oförhindrade — beträffande

utskänkningsärenden rent av ålagda — att i sina yttranden över framställningar

om försäljningstillstånd angiva, huruvida särskilda föreskrifter för

försäljningens bedrivande anses nödiga, äger de dock ett faktiskt inflytande

även på de närmare villkor rörande försäljningen, som länsstyrelsen meddelar

i samband med tillståndet.

Länsstyrelsen äger vid försäljningstillstånds meddelande eller sedermera

stadga de inskränkningar, som finnes erforderliga. Giltighetstiden för tillstånd

är ett eller flera, högst tre år i fråga om sådan utskänkning, som är

underkastad den kommunala vetorätten. Annat tillstånd till detaljhandel

skall meddelas att gälla tills vidare, så länge länsstyrelsen icke finner skäl

återkalla detsamma.

Den form av utminutering, som benämnes kringföring och som endast

får bedrivas av bryggerierna, är icke tillåten på landet — häri inbegripna

köpingar, municipalsamhällen och andra tätorter — och inte heller, utan

särskilt tillstånd av länsstyrelsen, inom stad utanför det planlagda området.

Försändning av pilsnerdricka förutsätter alltså i dessa fall föregående rek
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

452

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

visition av köparen. För genomförande av detta förbud mot kringföring på

landet föreskriver förordningen ett särskilt kvittensförfarande, som åsyftar

möjlighet att utöva kontroll över att försändning äger rum endast efter förut

verkställd rekvisition av köparen. I fråga av bryggeriernas försändning, såväl

i stad som på landet och oavsett om rekvisition föregått eller ej, gäller

vidare, att avlämnande av pilsnerdricka måste äga rum inomhus till därstädes

boende, varigenom en utkörare är förbjuden att lämna pilsnerdricka

exempelvis till personer som arbetar ute i det fria.

Till skydd för den genom rusdrycksförsäljningslagstiftningen åsyftade

begränsningen av antalet utskänkningsställen för rusdrycker stadgar Pff

förbud mot förtäring av sådana drycker på pilsnerdricksutskänkningsställe.

Förbudet är i första hand riktat mot utskänkningsinnehavaren, vilken ålägges

utöva viss förebyggande och övervakande verksamhet, men gäller även

utskänkningsställets gäster. — Motsvarande förbud gäller enligt Aff beträffande

rusdrycker och pilsnerdricka.

Även om pilsnerdrickslagstiftningen icke har någon motsvarighet till det

allmänna principstadgandet i Rff, att försäljningen skall ordnas så, att därav

åstadkommes så ringa skada som möjligt, uppställer den dock krav på

att försäljare icke försäljer eller utlämnar pilsnerdricka till berusad person

eller till den som uppenbarligen köper för att berusa sig eller bedriva olovlig

försäljning. Med tillämpning av detta stadgande har genom samverkan mellan

försäljare och nykterhetsnämnder på sina håll genomförts inköpsförbud

för personer, som står under övervakning på grund av alkoholmissbruk.

Bland andra bestämmelser med omedelbart nykterhetssyfte kan nämnas förbudet

mot utlämnande av pilsnerdricka till person under 16 år.

Lagstiftningen rörande försäljning av pilsnerdricka ger icke några som

helst regler, åsyftande begränsning av det privatekonomiska vinstintresset

inom denna handel. Pff har emellertid å andra sidan icke heller uppställt

hinder för uppkomsten av försäljningsorgan, i fråga om vilka det egna vinstintresset

underordnats strävanden av mera allmän natur. Sedan år 1922

har därför, under medverkan av vederbörande kommunala myndigheter,

på ett fyrtiotal orter kunnat komma till stånd s. k. allmännyttiga kafébolag,

varmed förstås organ för detaljhandel — huvudsakligen utskänkning —

med pilsnerdricka, som genom bestämmelser rörande begränsning av den

utdelningsbara vinstens storlek är gestaltade så, att de saknar eget ekonomiskt

intresse av försäljningens omfattning.

Försäljningen av maltdrycker av första klassen regleras enligt samma bestämmelser,

som gäller andra tillagade alkoholfria drycker, såsom läskedrycker,

kaffe o. d. Utminutering är tillåten under samma villkor som för

handel i allmänhet, medan för rätt till utskänkning fordras särskild anmälan

till polismyndigheten. För att möjliggöra ytterligare kontroll ger lagstiftningen

dock befogenhet åt länsstyrelsen att, på framställning av vederbörande

kommunala myndighet, förordna om tillståndstvång i fråga om

utskänkningen i kommunen. Vid prövningen av de särskilda tillstånden

skall länsstyrelsen höra vissa kommunala myndigheter, men dessa äger

icke vetorätt.

s. 453 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 453

1934 års maltdryckskommitté.

I 1934 års maltdryckskommittés betänkade (SOU 1936:5) framlades förslag

till nya förordningar om tillverkning och beskattning av maltdrycker

samt om försäljning av pilsnerdricka. Kommittén sammanfattade sitt förslag

på i huvudsak följande sätt.

1. Kommittén avstyrker monopolisering genom statens försorg av den

skattepliktiga bryggeriindustrin. Koncessionstvånget bibehålies. Kontroll

över hur industrin utnyttjar sin genom detsamma skyddade ställning anordnas

genom ett särskilt organ, statens bryggerinämnd.

2. Rättigheter att såsom återförsäljare bedriva detaljhandel med pilsnerdricka

— såväl utminutering som utskänkning, dock ej s. k. trafikutskänkning

— tillkommer endast systembolagen, som dock förutsättes skola överlåta

utövningen av dessa till anmärkningsfria detaljhandlare. Beträffande

varje särskild försäljningsrättighet, utom sådan som endast avser tillfällig

försäljning, erfordras fastställelse av länsstyrelsen.

3. Med hänsyn till vad förslaget innehåller rörande bryggerinämnden och

systembolagen har den kommunala vetorätten ansetts kunna bortfalla med

avseende på såväl detalj handelsrättigheter som bryggerinederlag (upplag enligt

gällande författning).

4. Den tillåtna alkoholhalten i pilsnerdricka höjes från 3,2 till 3,4 viktprocent.

5. Med hänsyn till svårigheterna att ordna försäljningen av alkoholstarka

maltdrycker så, att nykterhetstillståndet icke menligt påverkas, bibehålies

starkölsförbudet.

6. Kvittenstvånget vid försändning på landet av pilsnerdricka avskaffas

och ersättes med skyldighet att upprätta s. k. köpareförteckning.

7. Bryggeriernas försäljningsrätt inskränkes såtillvida, att den hittills i

tillverkningsrätten innefattade rättigheten att bedriva försäljning till avhämtning

upphör, liksom också bryggeriernas fria nederlagsrätt.

8. Maltdrycksbeskattningen omlägges från råämnesskatt, maltskatt, till

skatt på den färdiga varan, produktskatt.

Förslaget till tillverkningsförordning antogs med mindre ändringar av

1939 års urtima riksdag (nu gällande Mtf). Däremot upptogs icke till behandling

de förslag som rörde Pff, ej heller de som rörde inrättande av

bryggerinämnd eller höjning av alkoholhalten i pilsnerdricka.

Översikt av produktion, konsumtion m. m.

Bryggeriindustrin.

Antalet skattepliktiga bryggerier har sedan år 1917 kraftigt minskat. Denna

utveckling sammanhänger dels med det nämnda år införda koncessionssystemet,

vilket tillämpats synnerligen restriktivt — sedan år 1935 har intet

nytt företag tillkommit —• dels med koncentrationstendensen inom bryggeriindustrin,

i samband varmed åtskilliga företag nedlagts eller behållits endast

som s. k. försvarsbryggerier. I senare fallet verkställes endast en eller

annan brygd för att inte tillverkningsrätten och den därmed förbundna

fria försäljningsrätten skall gå förlorad.

s. 454 Kontrollera mot PDF

454

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

År 1904 fanns således 223 skattepliktiga bryggerier mot endast 130 år

1952, varav 99 egentliga bryggerier och 31 försvarsbryggerier. Antalet skattefria

bryggerier har under samma tid minskat ännu mera, eller från 924

till 327.

Flertalet skattepliktiga bryggerier tillhör större eller mindre koncerner.

De sex största koncernerna svarar för ca 70 procent av ölproduktionen,

varav AB Stockholms bryggerier ensamt för 40 procent. Alla skattepliktiga

bryggerier utom sju är anslutna till Svenska bryggareföreningen, som är

bryggeriindustrins gemensamma intresseorganisation. Genom ett särskilt

organ, Bryggeriidkareförbundet — som omfattar alla till föreningen hörande

bryggerier utom två — reglerar bryggareföreningen industrins försäljnings-

och konkurrensförhållanden. Bryggeriindustrin är sålunda en

mycket fast organiserad näring, där den inbördes konkurrensen beträffande

flertalet företag är ringa.

En viss konkurrens förekommer dock fortfarande. Dels står några enskilda

bryggerier utanför bryggareföreningen, dels har ett stort antal innehavare

av svagdricksbryggerier slagit sig tillsammans och inköpt två mindre

skattepliktiga bryggerier, vilkas försäljning under den senaste tiden

utökats betydligt, oberoende av de genom bryggeriidkareförbundet uppdragna

försäljningsgränserna. Nyligen har dessutom ett mindre bryggeri

inköpts av Konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd och därmed

lämnat bryggerikartellen.

De skattefria bryggerierna är till övervägande del rena hantverksföretag.

Alla verkligt stora svagdricksbryggerier äges av skattepliktiga bryggerier.

Produktionen.

Produktionen av pilsnerdricka har varit starkt konjunkturbetonad men

på lång sikt tämligen oförändrad till sin storlek. Svagdricksproduktionen

har ökat vid de skattepliktiga bryggerierna men minskat totalt. Under de

senaste åren kan en viss minskning iakttagas även vid de skattepliktiga

bryggerierna. Läskedrycksproduktionen har nära fyrdubblats under de senaste

20 åren.

Under nedan angivna tillverkningsår (tiden 1/10—30/9) utgjorde produktionen,

i milj. liter.

1929/30 1950/51

ExP°rtö1.................................................. 0,1 3,3

Pilsnerdricka.............................................. 164,1 1720

Svagdricka: skattepliktiga bryggerier......................... 18 l 30 l

totalt.......................................... 134,0 87,8

Läskedrycker: skattepliktiga bryggerier....................... 14 1 62 9

totalt........................................ 44,8 157,4

Om de av skattepliktiga bryggerier ägda fristående svagdricks- och läskedrycksföretagen

medräknas, svarade de skattepliktiga bryggerierna år 1947/

48 för 44 procent av svagdricks- och 67 procent av läskedrycksproduktionen.

s. 455 Kontrollera mot PDF

455

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Totalt utgjordes detta år 52 procent av dessa bryggeriers produktion (i liter

räknat) av pilsnerdricka.

Av nykterhetskommittén lämnade uppgifter om tillverkningen av exportöl

avser år 1948 och är numera delvis föråldrade. Exportöl framställdes således

år 1951/52 vid 24 bryggerier. Mängden vax ringa i förhållande till dessa

bryggeriers pilsnerdrickstillverkning (3,3 resp. 56,6 milj. liter). Tre bryggerier,

belägna i Stockholm, Göteborg och Malmö, svarade för 97 procent av

exportölproduktionen. Av denna såldes endast 3 procent eller 90 000 liter

inom landet. Exporten har sedan år 1950 varit jämförelsevis betydande. Ett

särskilt exportbolag har bildats av de tre största bryggeriföretagen.

Distributionen.

Försäljningen av pilsnerdricka fördelade sig år 1949/50 enligt följande,

i procent.

Lands-

bygden

Stä-

derna

Hela

riket

.

15

10

......... 54

-

17

......... 2

2

2

......... 32

45

41

......... 12

38

30

100

100

100

Av hela omsättningen föll 32 procent på landsbygden och 68 procent på

städerna. På landsbygden dominerar rekvisitionsförsälj ningen, medan i städerna

avhämtningsförsälj ning och utskänkning är de mest framträdande

f örsäljningsf ormerna.

Antalet försäljningsställen för pilsnerdricka framgår av följande sammanställning

(år 1949).

Avhämtningsrättigheter

Bryggerier med avhämtning

S:a utminuteringsställen .

Utskänkningsrättigheter . . .

Sprit- och vinrestauranger .

S:a utskänkningsställen ..

S:a försäljningsställen .. .

8 509

111

2 710

1 127

8 620

3 837

12457

Försäljningsställenas antal och fördelning åren 1934, 1946 och 1949 redovisas

schematiskt i nedanstående diagram. Antalet försäljningsställen på

landsbygden har kraftigt ökat under senare år: antalet utminuteringsställen

från 970 år 1934 till 2 942 år 1949, antalet andra utskänkningsställen

än sprit- och vinrestauranger från 658 år 1934 till 1 154 år 1949. Trots

detta är ölförsäljningen i butiker och på kaféer alltjämt starkt koncentrerad

till storstäderna: i Stockholm fanns år 1949 2 527 utminuteringsställen

s. 456 Kontrollera mot PDF

456 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

och 611 utskänkningsställen av nyss angivet slag. Utminuteringsställena på

landsbygden är koncentrerade till två områden, det ena omfattande Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län, det andra

Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs

län. På dessa två områden med 43 % av landsbygdsbefolkningen kom år

1949 över 97 % av landskommunernas utminuteringsställen.

1 stora delar av landet utminuteras pilsnerdricka nästan enbart genom

bryggeriernas kringförings- och rekvisitionsförsäljning. De stora skillnaderna

i det relativa antalet utminuteringsställen motsvaras dock inte av någon

liknande skillnad i ölproduktionens omfattning. De områden som har ett

särskilt litet antal fasta utminuteringsställen har emellertid en lägre produktion

per invånare än de landsdelar, där de fasta utminuteringsställena

ligger tätt. Det sagda belyses av efterföljande tabell.

Rätten till försäljning kan förbindas med särskilda villkor. Beträffande

utminuteringen kan man i detta avseende urskilja vissa huvudgrupper av

bestämmelser. Sålunda är det i Stockholms län och i Göteborg vanligt att

den som har försäljningsrätt endast får sälja pilsner till fasta kunder, ofta

mot anteckning i kontrollbok, vilken nykterhetsnämnden har rätt att

granska. I ett mindre antal fall måste varorna även personligen kvitteras

av köparen. Ej ovanlig är bestämmelsen att försäljning av pilsner endast

får ske genom hemsändning. I andra fall måste avhämtning ske. På några

orter är maximikvantiteter föreskrivna, i andra fall minimikvantiteter. Enligt

nykterhetskommitténs undersökningar finns minst 56 olika typer av

lokala villkor.

Utminuterings- och utskänkningsstäUenas fördelning på städer och landsbygd.

Antal

9.000

8.000 ‘

7.000-

6.000''

5.000''

4.000''

3 000''

2.000''

»000 •

0

Utminuteringsställen för Öl

Stockholm

Goteborg. Molmö

illlllli Owigo stöd*''

| | londikommuner

Utskänkningsställen för Öl

lutom spiit- och

revtaurongerl

M

mml

s. 457 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 457

Antalet fasta försäljningsställen och produktionen av pilsnerdricka inom olika områden 1949.

Antal fasta försäljningsställen

per 10 000 invånare ''/» 1949

Produk- tion av

Område

Utminu-

terings-

ställen

(inkl.

brygg.)

Utskänknings-

ställen

Summa

fasta

pilsner- dricka,

liter per

för

pilsner-

dricka

för sprit

och vin

förs.-

ställen

inv.

1948/49

Stockholmstrakten ..........................

(Stockholms stad, Stockholms och Uppsala län)

33,0

6,7

2,3

42,2

43,8

Västra Sverige..............................

(Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvs- borgs län)

17,0

4,0

1,8

22,8

20,4

Skåne ......................................

25,5

5,0

3,0

33,0

19,7

Sydöstra Sverige............................

(Södermanlands, Östergötlands, Skaraborgs,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands

och Blekinge län)

3,3

2,4

1,2

6,9

17,2

Bergslagen och Norrland ....................

(Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kop- parbergs län samt hela Norrland)

0,9

3,1

0,9

4,9

15,5

På senare tid har åtskilliga städer infört det s. k. Södertäljesystemet med

pilsnerförsäljning hos alla matvaruhandlare med eller utan begränsning till

fasta kunder. Nykterhetsnämnden i dessa städer för ett kontrollregister över

försäljarna och kontrollerar hur rättigheterna handhas. Försäljarna för särskilda

förteckningar över de försålda kvantiteterna men ej över varje kunds

inköp.

Andra städer har det s. k. Linköpingssystemet med ett begränsat antal

rättigheter och kundregister hos handlarna med förteckning över avstängda

personer. Kundregistret kontrolleras regelbundet av nykterhetsnämnden.

I åtta städer (Sundbyberg, Västerås, Fagersta, Uddevalla, Amål, Eskilstuna,

Filipstad och Östersund) och fyra landskommuner (köpingarna Mellerud,

Sunne och Frösö, municipalsamhället Torsby i Fryksände kommun)

handhades år 1949 all utminutering av ett från privata vinstintressen avkopplat

företag, i regel kallat kafébolag. I Karlstad bedrev ett sådant bolag

utminutering i konkurrens med enskilda rättighetsinnehavare. 1 Fagersta

och Frösö gällde verksamheten endast utminutering, i övriga fall även utskänkning.

I Uddevalla och Åmål utnyttjade kafébolaget bryggeriets rätt till

avhämtningsförsäljning. På några ställen, tidigast i Sundbyberg, sköttes

utminuteringen mot fast ersättning av ett större eller mindre antal handlare,

det s. k. Sundbybergssystemet; på andra platser med det s. k. Eskilsiunasystcmet

hade bolaget ett fåtal egna försäljningsställen. Sundbybergssystemet

i olika varianter torde för närvarande vara på frammarsch. Det

har under senare år införts bl. a. i Östersund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

458

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I fråga om utskänkningen är antalet detalj variationer av villkoren ännu

flera än beträffande utminuteringen, enligt nykterhetskommitténs undersökningar

minst 148. Villkoren består dock till övervägande delen av olika

varianter av de båda principerna mattvång och kvantitetsbegränsning. Maximikvantiteten

är i regel bestämd till 2/3 liter, men även 1/3 liter förekommer

i vissa fall. Av utskänkningsställena hade år 1949 67 procent mattvång

och 51 procent kvantitetsbegränsning; 46 procent hade båda delarna.

År 1949 fanns 43 allmännyttiga kafébolag i landet. Deras uppgift är i allmänhet

att på ett ur ordnings- och nykterhetssynpunkt tillfredsställande

sätt och med tillgodoseende av allmänhetens intresse av prisbillighet och

trivsamma lokaler idka utskänkning eller utminutering av pilsnerdricka.

Vinstutdelningen till aktieägarna i dessa bolag får enligt bolagsordningarna

icke överstiga viss procentsats, vanligen 6 procent. Överskjutande vinst

amänds för allmänna, sociala eller kulturella ändamål. De flesta större städer

har ett dylikt kafébolag. Äldst är bolaget i Sundsvall, som tillkom år

1922, det s. k. Sundsvallssystemet. Bolagen svarade år 1945 för ca 5 %

av landets totala omsättning av pilsnerdricka. År 1949 drev bolagen 174

utminuteringsställen och 139 utskänkningsställen, varav ett 80-tal med matservering.

Av utminuteringsställena var 50 belägna i Sundbyberg, 49 i Östersund

och 30 i Västerås; av utskänkningsställena med matservering fanns

22 i Stockholm (Normabolaget) och 12 i Göteborg (Vingabolaget). Bolagen

hade t. o. in. år 1945 avsatt tillhopa 5,5 milj. kr. för allmännyttiga ändamål.

Sammanlagt 21 kafébolag har monopol på utskänkning utan matservering

och fem monopol på utminutering av pilsnerdricka.

Konsumtionen.

ölförbrukningen i liter per invånare har, framhåller nykterhetskommittén,

under nittonhundratalel hållit sig tämligen konstant och på längre sikt

tenderat att sjunka något (från 27,9 liter 1904/05 till 24,5 liter 1950). Denna

tendens blir mera utpräglad om man beaktar att ölet är svagare nu än vid

seklets början (ca 3,6 viktprocent före 1914 mot högst 2,8 f. n.).

Anmärkas må, att om man i stället låter jämförelsen avse förbrukningen

per invånare över 15 år — en jämförelse som ju på ett bättre sätt återspeglar

de faktiska konsumtionsförhållandena — finner man att konsumtionen

nedgått med ca 1/4, från 41,1 liter år 1905 till 31,9 liter år 1950.

Svag dricks konsumtionen är nu mindre än hälften av vad den var för

omkring 50 år sedan (32,8 liter per inv. 1904/05, 13,6 liter 1950). De sjunkande

konsumtionssiffrorna för Öl och svagdricka motsvaras av en kraftig

uppgång av läskedrycksförbrukningen och eu viss ökning av mjölkkonsumtionen.

Konsumtionsutvecklingen för de olika varuslagen under de sista 20 åren

framgår av följande diagram.

s. 459 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förbrukning ay Öl, svagdricka m. m. i liter per invånare åren 1930—1950.

459

Svagdricka

Läskedrycker

32 34 36 33 40 42 44 46 43 50

Av nykterhetskonunittén verkställda undersökningar om alkoholvanorna

ger vissa möjligheter att studera även vanorna i fråga om ölförtäringen i

olika befolkningsgrupper. Resultaten av undersökningarna bekräftar till stor

del vad soin redan är känt genom erfarenheten, ölkonsumtionen är således

avsevärt större bland männen än bland kvinnorna — 5 gånger så många

män som kvinnor har uppgivit sig dricka Öl dagligen. Frekvensen av ölförtärare

stiger med inkomst- och socialgrupp. Särskilt påfallande är den

relativt täta konsumtionen i socialgrupp I. Årsklasserna under 25 och över

65 år visar lägre konsumtionsfrekvens än medelåldrarna, ölförtäring bland

ungdomen torde överhuvud vara tämligen sällsynt. Storstäderna visar en

betydligt tätare förtäringsfrekvens än landet i övrigt.

Angivna iakttagelser rörande konsumtionsvanorna synes delvis bestyrkas

av en nyligen genom det bryggeriindustrin närstående institutet för maltdrycksforskning

verkställd undersökning rörande inköp och konsumtion

av Öl i ca 15 000 svenska hushåll (Stockholm 1953). Härav framgår bl. a. att

husfadern svarar för ca 65 procent av hemmakonsumtionen, medan husmodern

konsumerar bara 10 procent och övriga vuxna hushållsmedlemmar

och gäster resterande 25 procent. Måltidskonsumtionen är genomgående

störst i socialgrupp I.

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Missbruket.

Beträffande missbruket av Öl har tidigare gjorts ett flertal undersökningar,

vilka i korthet refereras av nykterhetskommittén. Kommittén har gjort

en sammanställning över fylleristernas berusningskällor. Härav framgår att

antalet av dem som berusat sig på enbart Öl både absolut och relativt sjunkit

under och efter det andra världskriget.

Av anhållna fyllerister uppgivna berusningskällor.

Därav med uppgiven berusningskälla

År

Hela antalet

anhållanden

(i 30 städer)

Restaurang

(enbart)

Privat och

litersupn.

Pilsner

(enbart)

Annat och

komb.

Antal

Proc.

Antal

Proc.

Antal

Proc.

Antal

Proc.

1938 ..........

10 429

2 250

21,6

4 481

43,0

1059

10,1

2 639

25,3

1939 ..........

11 389

2 515

22,1

5 638

49,5

1116

9,8

2 120

18,6

1940 ..........

11807

2 402

20,3

6 270

53,1

939

8,0

2196

18,6

1941 ..........

11 853

2 894

24,4

6 099

51,5

595

5,0

2 265

19,1

1942 ..........

13118

4 521

34,5

5 541

42,2

574

4,4

2 482

18,9

1943 ..........

13 424

4 407

32,8

6 336

47,2

465

3,5

2 216

16,5

1944 ..........

12 101

3 937

32,5

5 825

48,1

333

2,8

2 006

16,6

1945 ..........

12 972

4 203

32,4

6 281

48,4

367

2,8

2121

16,4

1946 ..........

11803

3 600

30,5

5 803

49,2

335

2,8

2 065

17,5

1947 ..........

11958

3 870

32,4

5 854

48,9

270

2,3

1 964

16,4

1948 ..........

14 991

4 210

28,1

7 812

52,1

408

2,7

2 561

17,1

Kommittén har vidare från länsnykterhetsnämnder och alkoholistanstalter

infordrat vissa uppgifter rörande ölet som berusningskälla. Som huvudresultat

av denna undersökning konstateras att de tillfrågade nämnderna

och anstalterna i regel inte kunnat märka några förändringar i ölets betydelse

för alkoholisterna under perioden 1940—1946.

Som en sammanfattning av de företagna undersökningarna och övrigt

material torde man, framhåller kommittén, våga fälla det omdömet, att

enbart Öl f. n. endast i ett ganska begränsat antal fall användes som berusningsmedel,

troligen mest av grövre alkoholister som har svårt att komma

ö\er sprit; däremot synes ölet spela en större roll som »påspädning» och som

uppblandningsmedel för teknisk sprit. Kommittén anför vidare bl. a.

Kommittén har även låtit företaga en undersökning av sambandet mellan

°]f°r*äljning och fylleri. Av undersökningen framgår att något statistiskt

påvisbart samband inte existerar, ölets andel i det totala fylleriet är

tydligen så liten att även ganska stora fluktuationer i konsumtionen inte påverkar

fylleriets totala nivå i sådan mån att den med statistiska metoder

kan skiljas från fluktuationer av andra anledningar. Därtill kommer att

det med all säkerhet är ett relativt litet skikt av pilsneralkoholister som

huvudsakligen berusar sig med pilsnerdricka. Deras konsumtion kan förmodas

vara tämligen oförändrad, även om den totala förbrukningen av Öl

som måltids- och läskedryck varierar. Det är därför naturligt att variationerna

i konsumtionen inte påverkar fyllerisiffrorna. Man får dock inte där
-

s. 461 Kontrollera mot PDF

461

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

av dra den slutsatsen att pilsnerfylleri inte skulle existera eller att pilsnerfylleriet

inte i och för sig skulle vara ett påtagligt nykterhetsproblem utan

endast den slutsatsen att storleken av detta problem inte följer den totala

ölkonsumtionens förändringar.

Verkan på den mänskliga organismen av maltdrycker

med olika alkoholhalt.

Verkställda undersökningar.

Nykterhetskommittén behandlar detta spörsmål i sitt betänkande del II.

Framställningen inledes med en redogörelse för tidigare undersökningar rörande

alkoholens och maltdryckernas verkan på den mänskliga organismen.

Härefter redogöres för kommitténs egna undersökningar på området. Dessa

har utförts av laboratorn L. Goldberg.

Goldbergs undersökningar har verkställts dels som laboratorieförsök med

maltdrycker, innehållande 1,9, 2,6 resp. 3,2 viktprocent alkohol, dels som

praktiska försök med bilförare och telegrafister med användande av maltdrycker

innehållande 3,2 viktprocent alkohol. Laboratorieförsöken har utförts

på två serier av försökspersoner, en grupp måttliga alkoholförtärare

(14 personer) och en grupp utpräglat alkoholvana individer (23 personer).

Blodalkoholhalten.

Resultaten i fråga om blodalkoholhalten sammanfattas av kommittén på

i huvudsak följande sätt.

Kroppsvikt. I första hand är det den per kg kroppsvikt förtärda mängden

alkohol, som bestämmer blodalkoholkurvans förlopp. Individens kroppsvikt

spelar därför en bestämd roll och kan i extrema fall medföra variationer

på 50—100 %.

Tidpunkt. Den högsta halten uppnås i regel 50—70 minuter efter förtäringen.

Någon gång kan maximum inträffa snabbare, efter 40—50 minuter;

andra gånger betydligt senare, i något enstaka fall först efter 150—180

minuter. Före denna tidpunkt är halten i stigande, och efter inträdande av

maximum är halten i avtagande.

Uppsugningshastigheten. Vid långsam uppsugning övergår alkoholen

endast så småningom till blodet. Detta medför att blodalkoholkurvan stiger

långsamt och att maximihalten blir relativt låg. Vid snabb uppsugning övergår

alkoholen snabbt till blodet och kan där t. o. m. skjuta upp i en topp

över kurvans allmänna nivå. Maximum blir högt och inträffar ofta tidigt.

Uppsugningshastigheten torde i viss utsträckning vara karakteristisk för

den enskilde individen. Att blodalkoholkurvan skjuter upp i en topp över

kurvans allmänna nivå, förekommer främst efter spritdryck (40 volymprocent),

intagen på fastande mage, men kan även förekomma efter Öl.

Kurvans allmänna nivå. En faktor av samma betydelse som maximihalten

är kurvans allmänna nivå vilken varierar mellan olika individer, börsökspersonerna

kan ha förtärt samma mängd, de har samma kroppsvikt,

men det föreligger ändå en skillnad i kurvornas allmänna nivå.

Förbränningens storlek. Den hastighet, varmed alkoholen lämnar kroppen,

betingas till största delen av dess nedbrytning (»förbränning») i levern;

endast i genomsnitt 2—5 % lämnar kroppen med utandningsluften, urinen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

462

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

saliven och svetten. Den totalt försvunna mängden alkohol per tidsenhet uppgår

vid förtäring av smärre mängder till i genomsnitt 6—8 gram alkohol

per timme för en person som väger 70 kg. Detta motsvarar ca 1 flaska (1/3

liter) Öl.

Den per tidsenhet totalt försvunna mängden alkohol ändras emellertid

med mängden tillförd alkohol, framför allt om alkoholen intages som maltdryck.

Detta förhållande har tidigare icke iakttagits. Vid en förtärd mängd

av 1 ~2 flaskor Öl försvinner ca 5—5,6 gram alkohol per timme för en person

på 70 kg. Detta motsvarar ungefär 2/3 flaska (22 cl) 2,6 % Öl per timme.

Vid en förtäring av t. ex. 15—17 flaskor försvinner däremot icke mindre

än 19 gram alkohol per timme, vilket innebär nästan en fyrdubbling, eller

omkring 2,2 flaskor (72 cl) 2,6 % Öl per timme. För spritdrycker är denna

ökning inte alls så framträdande.

Förtäring på fastande mage eller tillsammans med måltid. För spritdrycker

är det känt att en nedpressning av kurvan framkommer, om alkoholen

intages tillsammans med föda, jämfört med kurvan efter alkohol på fastande

mage. Nedpressningen kan uppgå till 50—70 %. Samtidigt fördröjes

uppsugningen, yttrande sig i ett sent uppträdande maximum, i vissa fall först

efter 180 minuter. För maltdrycker ligger dessa förhållanden till på ett

annat sätt. För 2,6 % Öl kan någon skillnad i blodalkoholkurvans förlopp

icke konstateras, när alkoholen den ena gången förtäres på fastande mage

och den andra gången tillsammans med mat. För 1,9 % Öl torde samma förhållande

råda. För 3,2 % Öl får man däremot en viss nedpressning av kurvan,

om alkoholen intages tillsammans med föda. Nedpressningen uppgår

till i genomsnitt 15—20 %.

Den förtärda maltdryckens alkoholhalt. Om samma mängd förtäres av

olika maltdrycker, t. ex. 3 flaskor, kommer alkoholhalten i drycken självfallet

att avgöra blodalkoholkurvans förlopp. Halten spelar emellertid en

viss roll även för uppsugningshastigheten etc.

a) Maximihalten i blodet blir relativt sett högre, ju högre halten av alkohol

är. 3,2 % Öl uppsuges något snabbare än 2,6 % resp. 1,9 % Öl.

b) Kurvans allmänna nivå höjes, ju högre halten är.

c) Den totala förbränningen minskar något med ökande halt av alkohol

i maltdrycken.

Förtäring av samma mängd alkohol ger således som regel en högre maximal

blodaIkoholhalt genom en starkare alkoholdryck än en svagare.

Den förtärda dryckens natur: maltdryck eller spritdryck. Spritdryck uppsuges

betydligt snabbare om den intages på fastande mage, än om den intages

tillsammans med mat, vilket inte gäller för Öl i samma utsträckning.

Kurvans allmänna nivå efter förtäring av sprit är 20—30 % högre än nivån

efter förtäring av motsvarande mängd maltdryck, och den totalt försvunna

mängden alkohol per tidsenhet är efter förtäring av smärre mängder alkohol

i form av sprit i genomsnitt ca 10—15 % mindre än för motsvarande mängd

maltdryck. Vid större doser framkommer ytterligare en viktig skillnad: den

ökning av förbränningshastigheten till det flerdubbla som kännetecknar

maltdryckerna, när den förtärda mängden ökar, återfinnes icke i samma utsträckning

för spriten.

Utspädes spritdryck till samma halt som Öl (t. ex. till »lättgrogg» med

en halt av 2,6 viktprocent), blir maximivärdet i blodet fortfarande högre än

för Öl; ökningen är i genomsnitt 10—20 %. Kurvans allmänna nivå ansluter

sig helt till kurvan för sprit och är således 20—30 % högre än för Öl; den

hastighet, varmed alkoholen försvinner, ansluter sig helt till den som gäller

för sprit.

s. 463 Kontrollera mot PDF

463

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Graden av alkoholvana synes inte inverka på blodalkoholkurvan. Om en

absolutist och en alkoholist förtär samma mängd alkohol, får de under i övrigt

lika förhållanden samma promille alkohol i blodet.

Blodalkoholkurvans förlopp framgår av detta diagram.

Alkoholhalten i blodet efter förtäring av samma mängd alkohol i form av maltdryck,

lättgrogg resp. brännvin (0,64 g kg).

Blodalkohol

promille

300 min.

Alkoholpåverkan.

Med alkoholpåverkan har vid Goldbergs undersökningar förståtts den ändring

i prestationsförmågan som uppstår efter alkoholförtäring och som endast

är att tillskriva denna. Kommittén sammanfattar undersökningsresultaten

i fråga om alkoholpåverkan på i huvudsak följande sätt.

Påverkan följer i stort sett blodalkoholkurvans förlopp. Understiger blodalkoholhalten

en viss gräns, s. k. tröskelvärde, uppträder emellertid ingen

mätbar påverkan. Så snart blodalkoholhalten stiger över detta värde, uppträder

en påverkan, som snabbt ökar ju högre halten stiger. Den når sitt maximum

omkring blodalkoholkurvans maximum och avtar sedan när blodalkoholhalten

åter avtar. Tröskelvärdet visade sig hos måttliga alkoholförtärare

i genomsnitt ligga omkring 0,2—0,4 °/oo alkohol i blodet, medan den hos

utpräglat alkoholvana varierade mellan 0,4 och 0,7 °/00.

1. Hur stor kvantitet maltdrycker av olika halt måste minst förtäras

för att man skall kunna påvisa någon påverkan?

Något generellt svar kan inte ges på denna fråga, då de individuella olikheterna

är stora, och toleransen sammanhänger med, förutom blodalkoholkurvans

förlopp, även graden av alkoholvana. För de flesta människor torde

dock gälla att maltdrycker med lägre alkoholhalt än 2 viktprocent (2,5 volymprocent),

förtärda i de mängder som vanligen förekommer, icke kan

framkalla påvisbar påverkan. Utpräglat alkoholvana, som lärt sig att förtära

ett stort antal flaskor i en följd, kan däremot bli tydligt påverkade även

av Öl med relativt låg alkoholhalt, t. ex. svagdricka. Då alkoholstyrkan stiger

över 2 %, kan en påverkan lättare konstateras. Vid två flaskor torde, i varje

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

fall om alkoholhalten är 3,2 %, ett visst antal människor visa mätbar påverkan.

Vid tre flaskor 2,6 % eller 3,2 % pilsner kan en viss minskning i

funktionsdugligheten konstateras hos flertalet måttliga alkoholförtärare,

medan pilsneralkoholisterna genomgående behöver en större mängd för att

komma över gränsen för påverkan.

2. Föreligger någon skillnad i påverkan om samma mängd maltdrycker

av olika halt förtäres på fastande mage eller tillsammans med mat?

Såsom redan påpekats i samband med blodalkoholhalten gäller — i motsats

till vad fallet är i fråga om maltdrycker — att blodalkoholkurvan vid

spritförtäring pressas ned starkt, om spriten intages tillsammans med föda.

Detsamma torde gälla även om spriten spädes till samma styrka som maltdryck,

t. ex. i form av »lättgrogg». Dessa och andra förhållanden talar för

alt utspädningen av alkoholen i maltdrycken icke kan vara den enda faktor,

som betingar skillnaderna i förhållande till spritdrycker. En annan länkbar

orsak torde vara att ölet innehåller ämnen som verkar fördröjande på uppsugningen

av alkohol, ämnen vilkas natur ännu icke är utredd.

3. Föreligger någon skillnad i graden av påverkan, om samma mängd

alkohol tillföres som maltdryck, spritdryck eller utspädd spritdryck t. ex.

som »grogg»?

Graden av påverkan sammanhänger med blodalkoholhalten, som blir lägst,

när alkohol intages som maltdryck, högre när samma mängd intages i form

av spritdryck utspädd till samma styrka som Öl, t. ex. lättgrogg, och högst

när alkoholen intages i form av outspädd spritdryck.

4. Föreligger någon skillnad mellan måttliga alkoholförtärare och utpräglat

alkoholvana individer med avseende på blodalkoholhalten eller graden av

påverkan?

Med avseende på blodalkoholhalten kan ingen skillnad konstateras mellan

måttliga alkoholförtärare och utpräglat alkoholvana. Kurvan får samma förlopp

om de förtär samma mängd alkohol. I fråga om graden av påverkan

är däremot skillnaden påtaglig, den vane har en större tolerans. Den ökade

toleransen innebär dels att påverkan inträder först när blodalkoholhalten

har nått en högre nivå, det föreligger en högre »tröskel» för påverkan hos

de alkoholvana, dels att påverkan vid en bestämd halt är mindre hos en

utpräglat alkoholvan person än hos en vid alkohol ovan, dels att den faktiska

konsumtionen ökar med stigande alkoholvana. Med en ändring i vanan

vid alkohol ändras också toleransen, även hos en och samma person; vid

mera regelbunden förtäring ökar toleransen till en viss gräns, för att kanske

hos de svåraste alkoholisterna åter kunna avtaga.

Den ökade toleransen beror i första hand på ett höjt tröskelvärde, således

en ändring i relationen mellan påverkan och blodalkoholhalt. Denna mekanism

måste vara lokaliserad till centrala nervsystemet och dess reaktionssätt.

Sammanfattande kan sägas att en ändring i alkoholvanan icke ändrar

blodalkoholkurvan vid förtäring av samma mängd. I alkoholvänj ningens

mekanism torde emellertid ingå minst tre moment: en fortgående höjning

av tröskeln, en ökning av toleransen för en bestämd dos och en tendens till

så starkt stegrad konsumtion, att den ökade toleransen utjämnas och en

påverkan framträder oftare och starkare hos den vane än hos den ovane.

5. Kan effekten av smärre mängder maltdrycker iakttagas på funktioner,

vilka förekommer i det praktiska livet?

Även i praktiska prov, bilkörning med vana bilförare och mottagning

av morsetelegrafi med utbildade telegrafister, kunde en påverkan påvisas

efter förtäring av små mängder maltdrycker. Vid bilkörning började den

mätbara påverkan vid en blodalkoholhalt av 0,35—0,4 promille, vilken i ge
-

s. 465 Kontrollera mot PDF

465

Kungl. Maj:ts proposition nr 15t.

nomsnitt torde kunna uppnås efter 3 flaskor Öl av 3,2 % eller närmare 4

flaskor av 2,6 %. Försämringen var markant, 25—30 %, efter förtäring av

3—4 flaskor Öl av 3,2 % och även efter förtäring av 10—13 cl brännvin,

i förhållande till en kontrollgrupp som icke förtärt alkohol. Samma bilförare

uppvisade även i laboratorieförsök en påverkan som var av samma storleksordning

som vid bilkörningen.

För telegrafisterna synes påverkan ha börjat vid en halt av 0,20—0,25

promille alkohol i blodet. Den framkom efter förtäring av 2 flaskor Öl av

3,2 % under den tid, då halten efter denna förtäring var som högst, och

var uppenbar efter förtäring av 3—4 flaskor 3,2 % Öl.

Dessa resultat tyder på att utfallet av de använda laboratorieproven har

en direkt tillämpning i praktiska livet.

Nykterhetskommitténs förslag i huvuddrag.

Nykterhetskommittén har sammanfattat sina förslag beträffande tillverkning

och försäljning av maltdrycker på följande sätt.

1. Alkoholhalten i vanligt Öl1 (=nuvarande pilsnerdricka) sättes till högst

2,8 viktprocent (= den nu faktiskt tillämpade) mot 3,2 enligt gällande förordning.

2. För att tillgodose efterfrågan på en starkare maltdryck skall starköl

med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent (= det nuvarande exportölet)

få säljas i utminuteringsaffärer för rusdrycker och på restauranger efter

samma regler som skall gälla för vin. För tillverkning av starköl skall fordras

särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t, varvid nödiga villkor kan föreskrivas.

3. Kommittén har ansett det vara av väsentlig betydelse att försäljningsreglerna

för vanligt Öl förenklas. I fråga om bryggeriernas direktförsäljning

till allmänheten upphör rekvisitions- och kvittenstvånget vid kringföring

av Öl på landsbygden. Samma regler skall gälla på landsbygden som i

städerna. Regeln att vid kringföring Öl får avlämnas »endast inomhus till

därstädes boende» upphäves. Det enda fall, då särskild bestämmelse om

avlämning ansetts erforderlig, gäller avlämning vid tillverkarnas rörliga

försäljning på eller i omedelbar närhet av arbetsplats. Möjlighet införes att

i enstaka fall ge annan än tillverkare, t. ex. allmänt kafébolag, tillstånd till

kringföringsförsäljning.

4. Den ökade friheten anses böra medföra ökad kontroll över brgggeriernas

direktförsäljning: tillstånd för avhämtningsförsäljning enligt samma

regler som för återförsäljare, tillstånd för kringföringsförsäljning från tillverkningsställe

och nederlag enligt särskilda regler samt skärpt uppsikt

över försäljningen genom länsnykterhetsnämnder och polismyndigheter.

5. Tillstånd till försäljning av Öl från tillverkningsställe förutsättes i

regel skola ges utan behovsprövning och endast vägras, då missförhållanden

konstaterats. Försäljningen från nederlag skall däremot alltid behovsprövas

bl. a. i syfte att förebygga olämplig konkurrens.

6. Alla tillstånd till återförsäljning av Öl (både utminutering och utskänkning)

och även bryggeriernas tillstånd till kringföring skall meddelas

för fyraåriga oktrojperioder, gemensamma för alla tillstånd. Ansökningar

ingives till länsnykterhetsnämnden, vilken företager erforderlig utredning

(infordrar yttrande från de lokala organen) och upprättar förslag till försäljningens

ordnande inom länet. Förslaget prövas av länsstyrelsen.

1 Benämningen pilsnerdricka föreslås utbytt mot beteckningen Öl,

JM) Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 sand. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

466

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

7. Den kommunala vetorätten skall avskaffas beträffande utminuteringen

men behålles beträffande utskänkningen.

8. En ny form av utskänkning inrättas, nämligen utskänkning efter anmälan,

vilken kan äga rum i personalmatsalar (militära mässar) och kollektiyhusmatsalar.

I dessa fall skall förbudet att förtära medhavda rusdrycker

icke gälla vid tillfälle, då matsalen användes av de personer för vilka

den är avsedd.

9. 11 övrigt behålles det nuvarande förbudet mot förtäring av medhavda

rusdrycker, men länsstyrelsen får rätt att bevilja undantag från detta för

visst tillfälle när det gäller familjefest eller annan därmed jämförlig tillställning

i slutet sällskap.

10. De nuvarande bestämmelserna om besiktning av utskänkningslokaler

upphäves. De nya bestämmelserna i livsmedelsstadgan om hälsovårdsnämnds

godkännande av serveringslokal anses i huvudsak tillräckliga, men

Kungl. Maj:t äger utfärda kompletterande föreskrifter.

It. Den särskilda partihandelsrätten för återförsäljare upphäves. För

skeppshandlarna har införts en särskild försäljningsrätt, som endast avser

proviantering av fartyg och som innefattar rätt till såväl partihandel som

detaljhandel.

12. Förslaget innefattar i förhållande till nuvarande ordning dessutom

åtskilliga förenklingar i såväl formellt som sakligt hänseende.

Vid kommitténs förslag i maltdrycksfrågorna har fogats flera reservationer

och ett särskilt yttrande, vilka kommer att återgivas i det följande. Redan

här må emellertid nämnas, att ledamöterna herrar Englund, Waldemar

Svensson, fru Larsson och fröken Öberg samt experten, herr Klackenberg

förordat ytterligare utredningar om maltdrycksindustrins rationaliseringsproblem

respektive företags- och försäljningsformer.

Allmänna synpunkter vid remissbehandlingen.

Flertalet av de remissorgan som ingått på maltdrycksfrågorna har i huvudsak

tillstyrkt reformer i av kommittén föreslagna riktningar. Ändringsförslag

göres dock i betydande omfattning. Dessa skall redovisas i den följande

framställningen under de frågor till vilka de hänför sig.

I åtskilliga yttranden göres emellertid även uttalanden av mera allmän

innebörd. En grupp förordar sålunda en mera förenklad försäljningslagstiftning

och anser en omarbetning av förslagen önskvärd. Denna uppfattning

företrädes av kommerskollegium, statens organisationsnämnd, länsstyrelserna

i Jönköpings och Malmöhus län samt Svenska stadsförbundet.

Kommerskollegium yttrar.

De nuvarande föreskrifterna angående tillverkning och försäljning av

lna^c?r^c^e.r aro mycket invecklade och kunna uppenbarligen i stora delar

hänföras till sådant krångel som man under de senaste åren gjort stora

ansträngningar att eliminera inom administrationen. På vissa punkter innebär

kommittéförslaget en förenkling av formaliteterna men utgör ändock

en reglering, som i många enskilda detaljer icke synes motsvara ett verkligt

behov och som exempel må här nämnas regleringen av kringföringsförsäljningen

och utformningen av rättighetssystemet.

s. 467 Kontrollera mot PDF

467

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Kommitténs uttalanden om att ölets andel i det totala fylleriet tydligen

är så liten att även ganska stora fluktuationer i konsumtionen inte påverkar

fylleriets totala nivå i sådan mån att den med statistiska metoder kan skiljas

från fluktuationer av annan anledning och att det med all säkerhet är ett

relativt litet skikt av alkoholister, som berusa sig med pilsnerdricka, synes

kunna åberopas som ett starkt motiv för en mer långtgående liberalisering

av ölförsäljningen än den kommittén velat föreslå. Kollegium vill emellertid

inte motsätta sig att rätten till utskänkning eller utminutering av det

vanliga ölet göres beroende av särskilt tillstånd av länsstyrelsen. En överarbetning

av bestämmelserna med syfte att väsentligt förenkla formaliteterna

är emellertid önskvärd och i varje fall anser Kollegium att det kommunala

vetot bör helt slopas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför.

Gällande bestämmelser om tillverkning och försäljning av maltdrycker

jämte ordningsföreskrifter ha länge utsatts för stark kritik i olika hänseenden

såväl av de myndigheter, både statliga och kommunala, som skola tilllämpa

och tolka desamma, som av en stor allmänhet. Kommittén har också

ansett det vara av väsentlig betydelse att försäljningsreglerna för Öl förenklas,

vilken uppfattning helt delas av länsstyrelsen. Tyvärr måste man konstatera,

att detta i allt för ringa grad kommit till uttryck i kommittéförslaget.

Värdet av flera av de restriktioner och kontrollföreskrifter, som nu föreslås

i nykterhetsfrämjande syfte, måste man ställa sig tvivlande inför. Enligt

kommitténs egna undersökningar förekommer beträffande ölet missbruk

i mycket begränsad omfattning, varför man ur nykterhetsvårdssynpunkter

knappast borde haft något att erinra mot en mera liberal och förenklad

maltdryckslagstiftning.

Om den högsta tillåtna alkoholhalten sättes så lågt som 2,8 viktprocent

— vilket synes kunna godtagas — torde några allt för stränga eller mera

omfattande restriktioner ej böra föreskrivas. Därest missförhållanden yppas,

kunna länsstyrelserna genom återkallande av tillstånd, meddelande av förbud

eller genom andra åtgärder åvägabringa rättelse. En överarbetning av

förslaget synes på grund av vad sålunda anförts vara önskvärd.

En annan grupp instanser, som anser att bryggerinäringen bör förstatligas

eller desintresseras eller att i varje fall en utredning om näringens företags-

och försäljningsformer bör göras, påyrkar att detta sker, innan man

genomför några lättnader i försäljningslagstiftningen. Denna ståndpunkt

intages av länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Gävleborgs och Västerbottens

län samt flertalet nykterhetsorganisationer.

Länsnijkt erhets nämnden i Gävleborgs län har den principiella uppfattningen

att ölförsäljningsbestämmelserna bör förenklas men vill inte ansluta

sig till kommitténs förslag härom. Länsnykterhetsnämnden yttrar.

Orsaken till den rika floran av dylika bestämmelser är att söka i bryggerinäringens

förklarliga intresse att öka sin avsättning och därvid begagna

olika medel för att nå detta mål utan att i tillräcklig mån taga sociala hänsyn.

Endast om bryggerihanteringen på samma sätt som den övriga alkoholindustrien

kan på lämpligt sätt desintresseras, torde bryggerihanteringens avsättningsintresse

brytas tillräckligt för att medgiva de lättnader i ölförsäljningslagstiftningcn,

som nykterhetskommittén föreslagit.

s. 468 Kontrollera mot PDF

468

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Ett liknande uttalande göres av länsnykterhetsnämnden i Stockholms län.

Sveriges nykterhetsvänners land&förbund, IOGT och Nationaltemplarorden

åberopar ett uttalande av nykterhetsfolkets landsmöte 1953, enligt vilket

avkopplingen av enskilda vinstintressen bör vara en förutsättning för

att man utan eftersättande av nykterhetsintresset skall kunna genomföra

de lättnader i försäljningsbestämmelserna som kommittén föreslagit. Organisationerna

framhåller angelägenheten av att den av herr Englund m. fl.

förordade utredningen om maltdrycksindustrins företags- och försälj ningsformer

snarast kommer till stånd. Innan sådan utredning genomförts bör

intet förslag till ny ölförsäljningsförordning föreläggas riksdagen.

Däremot har kontrollstyrelsen, som förordar utredning i här angivna ämnen,

uttalat att utredningen inte bör lägga hinder i vägen för ett genomförande

snarast möjligt av en ny maltdryckslagstiftning.

Departementschefen.

De reformer inom försäljningen av rusdrycker som förordats i tidigare

avsnitt gör det icke utan vidare nödvändigt att företaga genomgripande

ändringar i maltdryckslagstiftningen. Tidigare har rusdryckslagstiftningen

och maltdryckslagstiftningen merendels behandlats var för sig.

Såväl inom nykterhetskommittén som i vissa yttranden har också förordats

uppskov med ändringar beträffande maltdryckerna. Härvid har man

hänvisat till att en närmare utredning om bryggeriernas företagsform och

därmed besläktade frågor först bör företagas.

Nykterhetskommitténs majoritet har emellertid icke ansett påkallat att

göra ingrepp i bryggeriernas företagsform. Den har också — i enlighet med

kommitténs uppdrag att ompröva nykterhetspolitiken i dess helhet — framlagt

omfattande förslag rörande maltdryckerna. Kommittémajoriteten har

härvidlag fått stöd av ett stort antal remissorgan. Bland dessa må nämnas

kontrollstyrelsen, som visserligen förordar utredning i nyss angivna ämne

men tillika anser att denna utredning icke bör hindra att en ny maltdryckslagstiftning

genomföres snarast möjligt.

Frågan om bryggeriernas företagsform torde få behandlas närmare i ett

följande avsnitt. Jag vill här förutskicka att jag anser utredning i ämnet

påkallad. I likhet med kontrollstyrelsen finner jag emellertid icke att en

sådan utredning behöver utgöra hinder för att nu genomföra en ändrad

lagstiftning.

För omedelbara reformer beträffande maltdrycksförsälj ningen talar åtskilliga

skäl. På vissa punkter föreligger samband med rusdryckslagstiftningen.

Kommitténs förslag om starkölet och alkoholhalten i vanligt Öl har

sålunda väsentligen till syfte att främja en övergång till svagare alkoholdrycker.

Såsom jag närmare utvecklat i min genomgång av principerna för

den framtida nykterhetspolitiken, har jag funnit mig böra förorda vissa

åtgärder i detta syfte. Mina förslag i denna del går något längre än nykter
-

s. 469 Kontrollera mot PDF

469

Kungi. Maj:ts proposition nr 151.

hetskommitténs. Avvägningen av maltdryckernas alkoholhalt ingår som ett

viktigt, ehuru icke ofrånkomligt led i en sådan politik. Ett ställningstagande

till frågan om ölets alkoholhalt synes även påkallat med hänsyn till

att alkoholhalten — i syfte att underlätta en förutsättningslös prövning —

sedan flera år hållits lägre än gällande tillverknings- och försäljningsförordningar

förutsätter.

Skall alkoholhalten i vanligt Öl hållas vid samma nivå som nu, blir en

översyn av försäljningslagstiftningen motiverad redan med hänsyn till att

denna är utarbetad med tanke på det starkare förkrigsölet.

Det må även framhållas att försälj ningsförordningen är starkt föråldrad,

dess bestämmelser invecklade och delvis svårtolkade. Den bygger i viktiga

hänseenden på samma principer, som uppbär motbokssystemet, samt innebär

åtskilliga restriktioner vilkas nykterhetseffekt synes tvivelaktig och som

visat sig svåra att upprätthålla. När rusdrycksförsäljningen omlägges, bör

det självfallet tillses att det ur nykterhetssynpunkt mindre skadliga ölet

icke kommer att vara underkastat en mera ingående reglering än rusdryckerna.

Med hänsyn till det här anförda finner jag påkallat att förslag till Hy

maltdryckslagstiftning framlägges för riksdagen.

I fråga om ölets alkoholhalt har jag efter överväganden, som närmare

redovisas i det följande, ansett mig böra biträda kommitténs förslag att

hålla det vanliga ölet vid samma låga styrka som nu samt att åter tillåta

försäljning av starköl. Utminuteringen av sistnämnda vara bör, såsom kommittén

förordat, vara underkastad samma regler som rusdrycker. Beträffande

utskänkningen har jag dock funnit skäl gå fram med ännu större försiktighet

än kommittén och förordat att starkölet helt jämställes med spritdrycker.

En väsentlig fördel med att alkoholhalten i det vanliga ölet hålles låg är

att försäljningsreglerna kan göras enkla och mindre ingripande än eljest

varit nödvändigt. Såsom kommittén anfört, är verkningarna av sådant Öl

knappast märkbara vid måttliga förtäringsmängder.

Kommittén har i sitt förslag borttagit vissa för handeln besvärande restriktioner

och genomfört förenklingar. Såsom anförts i vissa yttranden, har

kommittén emellertid därvid icke varit fullt konsekvent. Förslaget att

binda de nu till över 8 600 uppgående avhämtningsrättigheterna vid oktrojperioder

om fyra år med ny tillståndsprövning vart fjärde år utgör ett exempel

härpå. Kommitténs förslag att lägga utredningsarbetet i tillståndsärenden

på länsnykterhetsnämnderna synes också innebära att tillståndsgivningen

blir onödigt komplicerad. Mot denna anordning kan riktas även

andra och i och för sig allvarligare erinringar. Såsom anförts beträffande

motsvarande förslag i fråga om rusdrycksutskänkningen, skulle anordningen

kunna bli till men för länsnämndernas nykterhetsvårdande arbete.

Kommitténs förslag har därför jämkats i flera hänseenden.

Tillståndsgivningen blir som nu koncentrerad till länsstyrelserna, vilka

även skall utöva kontroll och ha överinseende över den kontroll som ut
-

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Kangl. Maj:ts proposition nr 151.

övas av andra organ — bl. a. polismyndigheter och nykterhetsnämnder —

samt erhålla del av därvid framkomna anmärkningar.

Den normala distributionsformen inom utminuteringen avses skola bli

avhämtningsförsäljning i fasta butiker. Denna försäljningsform är till sin

natur mindre aktiv än den rörliga försäljningen och synes därför vara att

föredraga ur nykterhetssynpunkt. Den kommunala vetorätten i fråga om

avhämtningsförsäljningen har, i viss anslutning till kommitténs förslag, utbytts

mot en rätt för kommunen att ordna försäljningen genom allmännyttigt

kafébolag eller annat företag utan enskilt vinstintresse.

Den rörliga försäljningen är avsedd att bli av kompletterande art. I enlighet

med kommitténs förslag lägges alla rättigheter till rörlig försäljning

under tillståndsprövning och bindes till fasta, fyraåriga oktroj perioder. För

försäljningen uppställes ej inskränkande föreskrifter i vanlig bemärkelse.

Det viktigaste intresset är enligt min mening att tillse att försäljningen så

långt möjligt mister sin aktiva karaktär. De kontrollerande organen bör

främst ägna uppmärksamhet åt verksamhetens allmänna art, och länsstyrelserna

bör vid missförhållanden inskrida med föreställningar eller indragning

av försäljningsrättighet. Den rörliga utminuteringen av Öl skall regelmässigt

förenas med kringföring av alkoholsvaga och alkoholfria drycker.

Vidare förordar jag en begränsning eller avveckling av systemet att avlöna

utkörarna med provision eller annan ersättning som utgår i förhållande

till den myckenhet Öl som de sålt till privatkunder.

Beträffande utskänkningen av Öl kan jag i stort sett ansluta mig till kommitténs

förslag. Tillståndsförfarandet bör emellertid ändras på sätt förut

angivits. Vidare bör jämkningar ske i syfte att vinna överensstämmelse med

reglerna för utskänkning av rusdrycker.

M

Olets alkoholhalt och starkölet.

Frågans tidigare behandling.

Före det första världskriget utgjordes maltdryckskonsumtionen — bortsett

från svagdricka — till övervägande del av tämligen starka ölsorter,

benämnda lageröl, pilsneröl in. m. (motsvarande nuvarande ldass III). Alkoholstyrkan

växlade i lageröl mellan 3,6 och 4,7 viktprocent och i pilsneröl

mellan 3,2 och 4,2 viktprocent. De mellanstarka maltdryckerna, benämnda

pilsnerdricka, lagerdricka o. d. (motsvarande nuvarande klass II), svarade

endast för en mindre del av konsumtionen.

1911 års nykterhetskommitté föreslog att alla maltdrycker utom svagdricka

skulle i försäljningshänseende jämställas med rusdrycker. I 1917 års

rusdrycksförsäljningsförordning hänfördes emellertid endast Öl med mer

än 3,6 volymprocent (ungefär 2,8 viktprocent) alkohol till rusdrycker, medan

de mellanstarka maltdryckerna, sammanfattade under benämningen

pilsnerdricka, underkastades de friare bestämmelserna i Pff.

s. 471 Kontrollera mot PDF

471

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Redan dessförinnan hade emellertid bryggerierna på grund av råvarubristen

under krigsåren måst minska inbryggningsstyrkan i maltdryckerna.

Under år 1918 var således alkoholstyrkan i den maltdryck som skulle motsvara

pilsnerdricka ibland inte högre än 1,0—1,5 viktprocent. Efter krigets

slut upphävdes visserligen mältningsrestriktionerna, men detta föranledde

likväl inte tillverkarna att uppta tillverkning av sådana starkare maltdrycker

som var underkastade bestämmelserna i 1917 års Rff.

Den sålunda rådande ordningen i fråga om starkare maltdrycker lagfästes

sedermera år 1922, efter förslag av 1920 års maltdryckssakkunniga, genom

provisoriskt starkölsförbud samt år 1923, efter ytterligare utredning

och förslag av kontrollstyrelsen, genom alltjämt gällande lagstiftning om

förbud mot försäljning av exportöl.

Genom 1923 års maltdryckstillverkningsförordning höjdes pilsnerdrickats

maximistyrka till 3,2 viktprocent alkohol.

1934 års maltdryckskommitté föreslog, som tidigare omtalats, ytterligare

höjning av pilsnerdrickats alkoholhalt, nämligen till 3,4 viktprocent,

samt fortsatt starkölsförbud. Kommittén menade att en höjning från 3,2 till

3,4 viktprocent skulle göra det möjligt för bryggerierna att tillverka ett pilsnerdricka

som i tekniskt avseende skulle vara märkbart överlägset det dåvarande.

Man räknade med att kraven på starkölets frigivande härigenom

skulle förlora i aktualitet och starkölsförbudets ställning för framtiden

följaktligen befästas.

Maltdryckskommitténs övriga skäl för fortsatt starkölsförbud kan i huvudsak

sammanfattas på följande sätt.

Försäljning av starköl skulle medföra stora om också inte oöverkomliga

svårigheter för systembolagen. Det vore nämligen uteslutet att sälja starköl

efter samma regler som pilsner. Utminuteringen skulle bil av betydande

omfattning och till skada för nykterhetstillståndet, om icke särskilda åtgärder

såsom ransonering eller prishöjning vidtoges. En ransonering vore

det emellertid mycket svårt att med någon nämnvärd effekt genomfora och

en tillräckligt prohibitiv prishöjning skulle vacka stort politiskt motstånd.

Utskänkningen skulle inte kunna ordnas tillfredsställande, da man inte

utan stark försämring av nykterhetstillståndet kunde tillåta försäljning av

starköl på pilsnerkaféer, men dessa å andra sidan skulle lida oskälig skada,

om utskänkningen förbehölles sprit- och vinrestauranger. Detta skal ansag

kommittén ensamt avgörande.

I 1939 års Mtf bibehölls alkoholgränsen för pilsnerdricka vid 3,2 viktprocent.

Starkölsförbudet lämnades orubbat.

Under och efter andra världskriget var bryggerierna på grund av spannmålsbristen

underkastade vissa restriktioner i fråga om inbryggnmgsstyrkan.

Alkoholhalten i pilsnerdricka var sålunda under åren 1941 1942 ca

2,5, 1943—1944 ca 2,2 och 1945—1949 ca 2,5—2,6 viktprocent. På grund av

överenskommelse mellan nykterhetskommittén och bryggareföreningen var

alkoholhalten fr. o. m. senare delen av år 1949 begränsad till 2,8 viktprocent;

för s. k. julöl låg dock gränsen vid 3,2 viktprocent.

s. 472 Kontrollera mot PDF

472

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Fr. o. m. den 1 juni 1953 gäller, såsom antytts i det föregående, provisoriska

bestämmelser (SFS 1953:198) om alkoholhalten i maltdrycker av

andra klassen, innebärande generellt förbud mot försäljning av sådana drycker

med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent. Även enligt dessa

bestämmelser, som har giltighet tills vidare till den 1 oktober 1955, gäller

undantag för julöl. Under tiden 1 december—15 januari får nämligen sådant

Öl saluhållas med en alkoholhalt av högst 3,2 viktprocent.

Nykterhetskommittén.

Vanligt Öl.

Kommittén Iramhåller till en början att ölkonsumtionen trots de senaste

årens högkonjunktur inte på nytt nått 1939 års nivå. Särskilt torde kvinnornas

och ungdomens ölkonsumtion vara låg. Vidare betonas att ölets

alkoholhalt minskats sedan maltdryckskommitténs tid. Det har också —

säger kommittén visat sig möjligt för de svenska bryggerierna att med

den lägre alkoholhalten framställa en dryck, vars smak i stort sett torde ha

godtagits av den stora allmänheten och mot vars hållbarhet veterligen in°a

allvarliga anmärkningar riktats.

Kommittén tinner vidare av laborator Goldbergs undersökningar att tröskelvärdet

för påvisbar alkoholpåverkan för de flesta människor torde lig*a

omkring eller något under två flaskor 3,2-procentigt Öl, medan det däremot

för en 2,6-procentig maltdryck i regel ligger ovanför två flaskor, ofta närmare

tre. De individuella olikheterna torde dock vara betydande. Det synes

kommittén rimligt att ölets alkoholhalt bestämmes så att måttlig förtäring

* om flertalet personer inte medför påvisbar påverkan. Då en måttlig

förtäring - uttalar kommittén -— knappast kan omfatta mer än två flaskor

vid samma tillfälle, förefaller en alkoholhalt av ca 2,6 viktprocent lämplig

ur denna synpunkt.

För ett bibehållande av den lägre alkoholhalten talar också enligt kommittén

den gynnsamma verkan som det nuvarande ölets beskaffenhet synes

ha haft på fylleriet. Medan tidigare ca 10 procent av fylleristerna uppgivit

ol som berusningskälla, stannar denna siffra efter kriget vid 2_3 procent.

Man finner också anmärkningsvärt att de alkoholistanstalter, som företrädesvis

tar emot yngre eller mindre avancerade missbrukare, inte anser sig

ha några rena pilsneralkoholister numera. Med en lägre alkoholhalt ökas

framhåller kommittén slutligen — förutsättningarna för en friare försäljningslagstiftning

än den nuvarande.

Kommittén sammanfattar sin uppfattning i uttalandet att det vanliga ölet

inte bör vara starkare än att det kan säljas utan besvärande kontrollbestämmelser

och inte svagare än att det kan tillfredsställa kraven på en god

maltdryck som måltidsdryck. Med denna utgångspunkt finner kommittén

en alkoholhalt av ca 2,6 viktprocent lämplig. Maximigränsen synes emellertid

böra sättas något högre, framhåller kommittén, och hänvisar till att

s. 473 Kontrollera mot PDF

473

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

bryggerierna sedan krisinskränkningarnas upphörande frivilligt hållit alkoholhalten

under 2,8 viktprocent. Om man genom lagändring vill behålla

den under senare år tillämpade alkoholhalten, torde maximihalten därför

— uttalar kommittén — böra sättas till 2,8 viktprocent.

Kommittén avvisar ett av bryggareföreningen väckt förslag om undantagsbestämmelse

för julöl, innebärande att sådant Öl med en alkoholhalt av

3,2 viktprocent skulle få säljas under tiden 1 december—15 januari, d. v. s.

samma anordning som sedermera medgivits enligt förut redovisade, f. n.

gällande provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker av andra

klassen. Kommittén säger härom.

Bryggareföreningens motivering är att julölet för att få den för denna

dryck karakteristiska fylliga och söta maltsmaken behövde inbryggas med

högre extrakthalt än vanligt Öl. Även om jäsningen regelmässigt avbrötes i

förtid, funnes risk för att alkoholhalten komme att genom efterjäsning

överstiga den lagstadgade, om inte gränsen finge höjas. Kommittén anser

emellertid inte de anförda skälen vara tillräckliga för att föreslå ett undantåg

från den vanliga regeln om alkoholstyrkan. Under kriget bryggdes julÖl

med den då högsta tillåtna inbryggningsstyrkan, varvid den söta smaken

förstärktes genom tillsats av sackarin efter tillstånd av kontrollstyrelsen.

Någon teknisk svårighet att tillverka julöl med en högsta alkoholstyrka

av 2,8 viktprocent torde sålunda inte föreligga. Frågan synes i övrigt

inte vara av den vikt att lagstiftningen bör kompliceras genom en undantagsbestämmelse.

Starköl.

Starkölsförbudet slopas.

Under de år som förflutit sedan starkölsförbudet infördes har vid åtskilliga

tillfällen såväl i riksdagen som i pressen förslag väckts om dess

slopande. Enligt nykterhetskommitténs mening skulle många människor

säkerligen sätta värde på att kunna fa ett starkare Öl än det nuvarande.

När maltdryckskommittén föreslog förbudets upprätthållande, tillmötesgick

den också kraven på ett starkare Öl genom att föreslå en höjning av

pilsnerns alkoholhalt till 3,4 viktprocent. Om det vanligen förekommande

ölet skall ha en så låg alkoholhalt som 2,8 viktprocent, måste emellertid

övervägas — säger nykterhetskommittén — om det inte bör kompletteras

med en starkare maltdryck.

Kommittén anser åtskilliga skäl tala för starkölsförbudets slopande. Starkölet

kan väntas minska förbrukningen av vissa spritdrycker; de s. k. lattgroggarna

kan delvis ersättas av starköl; missnöjet med måltidstvånget

torde bli mindre om starköl tillhandahålles utan sådant tvång, det skulle

gå lättare att göra restauranglunchen spritfri om starköl fick serveras vid

denna; starkölet kan alltså beräknas bidra till en önskvärd avspänning i

debatten om restaurangrestriktionerna.

Kommittén är emellertid väl medveten om att ett fullständigt frigivande

av starkölet kunde medföra risker för ett försämrat nykterhetstillstand.

erfarenheterna från tiden före det första världskriget talar här sitt tydliga

s. 474 Kontrollera mot PDF

474

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

språk; starköl i livsmedelsaffärer och på pilsnerkaféer skulle med säkerhet

vara olyckligt ur nykterhetssynpunkt.

Enligt kommitténs mening kan däremot knappast något vara att invända

mot att ett starköl med ungefär samma alkoholstyrka som det nuvarande

exportölet tillhandahalles, under förutsättning att detta sker i samma former

som gäller för rusdrycksförsäljningen. Härigenom bör det bli möjligt

att skapa en sådan ordning, att försäljningen sker i betryggande former och

till ett sådant pris, att en ur olika synpunkter olämplig masskonsumtion förhindras.

Kommittén föreslår alltså att man medger tillverkning och försäljning

av ett starköl, vars alkoholstyrka inte överstiger det nuvarande exportölets,

d. v. s. 4,5 viktprocent. Genom maximering av alkoholstyrkan väntas åtskilliga

av de olägenheter som i vissa främmande länder åtföljt starkölskonsumtionen

kunna undvikas. Lägre maximigräns anses ej böra stadgas

med hänsyn till att det bör vara möjligt att tillverka även starkporter

inom den fastställda gränsen. Även i fortsättningen bör emellertid möjlighet

hållas öppen för tillverkning och försäljning av maltdrycker, vilkas alkoholhalt

överstiger 4,5 viktprocent, dock endast för export samt för vetenskapligt

eller likartat ändamål. Bestämmelser härom bör intas i Mtf och

i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen.

De garantier mot missbruk av starköl, som kommittén i övrigt föreslår, är

kontroll över tillverkningen och försäljningen samt tämligen högt försäljningspris.

Kontroll över tillverkningen.

Rätten att tillverka starköl föreslås bli beroende av särskild koncession,

som lämnas av Kungl. Maj :t. Tillstånd avses skola ges endast ett mindre

antal bryggerier, i huvudsak nuvarande tillverkare av exportöl. Kungl. Maj :t

skall äga föreskriva erforderliga villkor beträffande tillverkningen.

I tillståndsvillkoren kan sålunda intas bestämmelser som begränsar det

privata vinstintresset, t. ex. skyldighet att underkasta sig priskontroll i den

ordning Kungl. Maj :t bestämmer eller att låta Kungl. Maj.-t utse ett allmänt

ombud eller en ledamot i bryggeriets styrelse. Prissättningen bör ske

så, att bryggerierna inte har större intresse av att sälja starköl än av att

sälja vanligt Öl och läskedrycker. Risken för att bryggerierna genom reklam

etc. söker utbreda konsumtionen blir därigenom väsentligt begränsad.

Vidare bör gälla att den för inhemsk konsumtion avsedda tillverkningen

av starköl måste säljas till det föreslagna riksbolaget för utminutering

av rusdrycker. Detta bör inte hindra att leveranser sker direkt från vederbörande

bryggerier till restauranger (ev. även till större privatkunder),

men försäljningen bör alltid kontrolleras av utminuteringsbolaget. Rekvisition

bör sålunda alltid göras hos utminuteringsbolaget (utmimiteringsställe),

ej direkt hos bryggeriet.

Genom koncentration av starkölstillverkningen undviker man att denna

splittras på ett stort antal företag med därav följande kontrollsvårigheter

och risker för en onödigt dyrbar produktion. Fördelarna synes vara så

betydande att de måste anses uppväga nackdelarna av att transporterna

i vissa fall kan bli relativt långa. De problem som kan uppstå beträffande

s. 475 Kontrollera mot PDF

475

Kungi. Maj:ts proposition nr 151.

lagerhållningen synes böra lösas av utminuteringsbolaget med hänsyn till

förhållandena på varje särskild plats. Ofta torde det kunna vara praktisk!

att bolaget kommer överens med ett bryggeri om att få utnyttja dess lagerlokaler.

Detta synes kunna ske, även om bryggeriet inte har ratt att tillverka

starköl.

Kontroll över försäljningen. Prissättning.

Försäljningen av starköl skall enligt kommitténs förslag regleras i nya

rusdrycksförsäljningsförordningen. Principen bör vara att starkölet i försälj

ningshänseende jämställes med vin. Följande allmänna riktlinjer uppdrages.

Utminutering bör inte kunna ske annat än genom utminuteringsbolaget.

Utskänknins bör vara tillåten på alla restauranger med spritdrycksrattigheter.

I sådana fall skall tillståndet enligt förslaget omfatta alla slag av

rusdrycker. Vinrestauranger bör också normalt ha rätt att utskänka starköl

men här torde det bli nödvändigt att pröva vilka utskänknmgsstallen tor

vin som utan risk för ordning och nykterhet kan betros med rätt att servera

starköl. Åtskilliga konditorier med vinrättigheter skulle nämligen latt kunna

få karaktär av ölstugor för starköl, om sådant finge serveras där.

Enlist förslaget skall tillståndet i dessa fall meddelas att gälla vin- och starköl

eller enbart vin. Starkölsutskänkningen bör alltså reserveras for egentliga

restauranger med sprit- eller vinrättigheter. Några utskänknmgsstallen

som serverar enbart starköl bör sålunda icke få förekomma. Utskankningsreglerna

bör överensstämma med dem som gäller för vin. Starkölet bor

sålunda i regel få serveras utan mattvång eller kvantitetsbegransning oc

under hela den tid som föreslås för utskänkning av vin d. v. s. från kl. 12

till kl. 22. Starkölet synes böra betinga ett avsevärt högre pris an vanligt ol.

I nuvarande läge synes ett utminuteringspris av omkring en krona per l/d

liter med motsvarande högre utskänkningspris vara rimligt. Skattesatserna

bör avpassas efter dessa försäljningspriser.

Avslutningsvis uttalar kommittén att ett jämförelsevis svagt vanligt Öl

och ett under betryggande former tillhandahållet starköl ur olika synpunkter

är att föredraga framför ett starkare ordinärt Öl och fortsatt starkölsförbud.

Reservationer.

Kommittéledamöterna herrar Englund och Waldemar Svensson samt fru

Larsson och fröken Öberg har inte funnit tillräckliga skäl att biträda förslaget

om starkölsförbudets slopande. Reservanterna anför att de förslag om

starkölets återinförande, som sedan 1923 rests, synes mera vara sprungna

ur producentintresset än ur något allmännare konsumentintresse. De utvecklar

ytterligare sin ståndpunkt sålunda.

Vår obenägenhet att förorda ett upphävande av starkölsförbudet beror,

förutom på denna frånvaro av något starkare konsumentintresse, på utgestaltningen

av de villkor under vilka starkölet skulle få tillverkas och

försäljas. Förslaget att starköl skulle få säljas endast i systembolagsbutiker

och på sprit- och vinrestauranger synes visserligen i och for sig innebära

avsevärda kontrollmöjligheter. Men så länge tillverkningen är. föibeliållen

den fria företagsamheten och så länge ett avsevärt antal privata

ölkaféer i möjligheten att erhålla tillstånd att sälja starköl ser en möjlighet

s. 476 Kontrollera mot PDF

476

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

till avsevärt ökad vinst, kan man befara att krav på uppmjukning av

tillstandsreglerna snabbt kommer att resas och att dessa krav kommer att

vunna förespråkare i regering och riksdag.

Herr Hagberg biträder inte förslaget att Kungl. Maj:t skall ha möjlighet

att utse allmänt ombud eller ledamot i styrelsen för starkölstillverkande

bryggeri.

Experten herr Klackenberg, som i huvudsak instämmer med herr Englund

m. fl., framhåller att om man överlämnar tillverkningen av starköl till kartellbryggerierna,

så torde det inte dröja länge förrän de föreslagna begränsningarna

av försäljningen till systembolag och restauranger spränges och

det gamla i-ölsylteeländet» återuppstår.

Yttranden.

Det stora flertalet remissinstanser, som yttrar sig i fråga om ölets alkoholhalt

och starkölet, uttalar sig för ett bättre och fylligare Öl, antingen så

att man tillstyrker starkölsförbudets upphävande eller så att man yrkar höjning

av alkoholhalten i det vanliga ölet till 3,2 eller 3,4 viktprocent. Endast

i en mindre del av yttrandena förordas bibehållande av nuvarande lägre alkoholhalt

i ölet kombinerat med fortsatt starkölsförbud.

Vanligt Öl.

Nykterhetskommitténs förslag att den i Mtf tillåtna alkoholhalten i vanligt

Öl skall sänkas och maximeras till 2,8 viktprocent tillstyrkes eller lämnas

utan erinran av en kraftig majoritet bland remissinstanserna. I denna

majoritet ingår emellertid två olika grupper, som representerar olika inställning

till de båda huvudfrågorna.

Den första gruppen ansluter sig helt till kommitténs förslag, d. v. s. tillstyrker

även starkölsförbudets upphävande. Denna ståndpunkt intages av

socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet, fem länsstyrelser,

fyra länsnykterhetsnämnder, stadsfullmäktige i fyra städer, Systembolagens

förtroendenämnd och Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet.

Överståthållarämbetet anser att ett 2,8-procentigt Öl såsom måltidsdryck

är tillräckligt alkoholstarkt för det stora flertalet. För dem som önskar en

alkoholstarkare dryck skulle starkölet närmast komma i fråga. En allmän

förutsättning för att ölets alkoholhalt skall kunna hållas så låg som vid 2,8

viktprocent angives därför vara, att starköl av föreslagen alkoholstyrka får

säljas inom landet. Ämbetet tillägger.

När ämbetet förordar, att ölets alkoholhalt begränsas till 2,8 viktprocent,

sker det, dels för att starkölet genom den större skillnaden i alkoholhalt

tydligare skall framstå såsom ersättningsdryck för spritdrycker, dels ock

för att ölets lägre alkoholhalt skall ge möjlighet till större lättnader beträffande

handeln med Öl.

Länsstyrelsen i Jönköpings län godtager den föreslagna lägre alkoholhalten

under förutsättning att försäljningslagstiftningen göres enklare.

s. 477 Kontrollera mot PDF

477

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Övriga instanser i denna grupp instämmer med kommitténs motivering

eller har ej något att erinra mot förslaget i denna del.

Övriga yttranden, som tillstyrker förslaget om 2,8 viktprocent, förordai

däremot fortsatt starkölsförbud. Denna mening företrädes av länsstyrelsen

i Kalmar län, de flesta länsnykterhetsnämnderna, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet

och nykterhetsorganisationerna.

Svenska Nykterhetsvårds/örbundet framhåller, att den form av pilsneralkoholism,

som var vanlig under förkrigsaren, ofta karakteriserades av

särskilt svåra sociala skadeverkningar. Ur nykterhetssynpunkt skulle det

därför enligt förbundets mening vara en uppenbar vinst, om pilsnerdrickat

bibehölles vid nuvarande alkoholstyrka.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund anför bl. a.

Även om en höjning av alkoholhalten i ölet från nu medgivna 2,8 viktprocent

till 3,2 eller till av maltdryckskommittén förordade 3,4 viktprocent

till äventyrs kan medföra någon övergång från spritkonsumtion till ölkonsumtion

och därmed förebygga enstaka fylleriförseelser, vållade av spritförtäring,

blir säkerligen den minskning i spritens andel i fylleriförseelserna,

som i denna ordning kan komma till stånd, obetydlig i bredd ined den

ökning i fylleriet, som kan väntas följa med en sådan höjning av ölets alkoholhalt.

En förutsättning för ett godtagande av de av nykterhetskommittén

föreslagna lättnaderna i försäljningen av det vanliga ölet bör därför

vara, att ingen som helst förskjutning uppåt sker i den nu tillåtna alkoholgränsen.

Förslaget om 2,8 viktprocent tillstyrkes även av länsnykterhetsnämnden

i Kronobergs län, nykterhelsorganisationen Verdandi och Folkpartiets kvinnoförbund,

vilka ej gör något uttalande om starkölet.

Länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län understryker ölets betydelse

som alkoliolvanebildare och dess andel som berusningskälla samt yttrar.

När kommittén i sin allmänna motivering för förenkling och lättnader

beträffande öllagstiftningen upprepade gånger hänvisar till förslaget om

sänkning av ölets alkoholhalt från 3,2 till 2,8 viktprocent, da synes betydelsen

av denna sänkning överdriven. På det hela taget synes kommittén i sitt

ställningstagande fäst alltför ringa vikt vid ölets ro!i inom alkoholmissbruket.

Förslaget att ölet skall innehålla högst 2,8 viktprocent alkohol avstyrkes

av en mindre del av yttrandena, i vilka 3,2 eller 3,4 viktprocent förordas.

Även i dessa yttranden har man olika inställning till starkölet.

Flertalet kombinerar sitt förslag med fortsatt starkölsförbud. Denna ståndpunkt

företrädes av kontrollstyrelsen, länsstyrelsen i Gävleborgs län, länsnykterhetsnämnderna

i Östergötlands och Hallands län, Göteborgs stads nykterhetsnämnd,

stadsfullmäktige i Hälsingborg, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund, Svenska Turisttrafikförbundet,

Föreningen Skattepliktiga Bryggerier, Föreningen Allmännyttiga

Kafébolag och Stockholms Kaféidkareförening.

Kontrollstyrelsen yttrar bl. a. följande.

s. 478 Kontrollera mot PDF

478

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Enligt kontrollstyrelsens mening är det stora problemet på maltdrycksforsalj

ningens område att tillhandahålla en god måltidsdryck, som icke inbjuder

till missbruk. Såvitt kontrollstyrelsen kan finna, innebär nykterhetskommitténs

förslag däremot, att man tillhandahåller dels en måltidsdryck

av mindre tillfredsställande beskaffenhet och dels, såsom komplettering därtill,

en dryck som icke är lämplig såsom måltidsdryck men har stora förutsättningar

för att bli populär bland missbrukarna.

De slutsatser, som kommittén ansett sig kunna draga av laborator Goldbergs

ur vetenskaplig synpunkt intressanta undersökning, äro uppenbarligen

icke berättigade. Kommitténs hela resonemang bygger på det felaktiga antagandet,

att personer, som dricka Öl till maten, i regel skulle förtära två

flaskor per måltid. Om den normala kvantiteten — i närmare anslutning

till verkligheten — antages vara en flaska per måltid, kommer man i stället

med stöd av den Goldbergska undersökningen till det resultatet, att någon

alkoholpåverkan icke skulle inträda i de ovan omnämnda fall, då påverkan

nu befunnits föreligga. För den, som använder ölet huvudsakligen

såsom berusningsmedel, torde det icke möta någon svårighet att genom

förtäring av ett tillräckligt antal flaskor 2,6-procentigt Öl uppnå den önskade

effekten.

Beträffande kommitténs uppfattning att ölets minskade betydelse som

berusningskälla har samband med den låga alkoholhalten under

kriget yttrar kontrollstyrelsen.

Den enda pålitliga slutsats man kan draga synes vara, att ölets andel i det

totala fylleriet är ringa. En närmare undersökning visar, att samvariationen

mellan fylleriuppgifterna och ändringarna i ölets alkoholhalt är obetydlig.

Att ölfylleriet minskat under det att spritfylleriet ökat torde för övrigt

icke kunna sägas innebära någon särskilt gynnsam utveckling.

Om sitt förslag yttrar kontrollstyrelsen därefter.

Ett verkligt gott och ur teknisk synpunkt tillfredsställande Öl skulle enligt

sakkunskapens enhälliga uppfattning kunna erhållas genom en sådan

kvahtativ förbättring av det vanliga ölet, att detsamma bleve i huvudsak

jämförligt med det danska ölet av den s. k. skatteklass 1. Detta Öl har en

lägsta alkoholgräns av 2 1/4 viktprocent och en extrakthalt av högst 10,75

procent, vilket i praktiken innebär, att alkoholhalten i regel uppgår till 3 5

viktprocent.

Kontrollstyrelsen föreslår att en extraktgräns av 10,25 procent eller en

alkoholgräns av 3,4 viktprocent fastställes, d. v. s. den alkoholstyrka, som

1934 års maltdryckskonimitté fann lämplig. Ett Öl av denna beskaffenhet

skulle vara väl ägnat att främja en önskvärd överflyttning av konsumtionen

från alkoholstarka till alkoholsvaga drycker utan att medföra de risker

ur nykterhetssynpunkt, som i vårt land visat sig åtfölja förtäringen av

starköl.

Länsnykterhetsnämnden i Hallands län avstyrker starkölet men vill inte

motsätta sig en mindre höjning av alkoholstyrkan i nuvarande Öl för att få

fram ett gott Öl som måltidsdryck eller som ersättningsdryck för spritdrycker.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag förordar en alkoholhalt av 3,2

viktprocent men anser att även en höjning av alkoholhalten till 3,4 vikt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

479

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

procent är ur nykterhetssynpunkt att föredraga framför ett frisläppande

av starkölet.

Föreningen Allmännyttiga Kafébolag anför bl. a. följande.

Inom föreningen råder den uppfattningen, att det icke förefinnes något

mera allmänt önskemål om införande av starköl. Det krav, som man inom

föreningen kunnat konstatera föreligga, gäller ett något fylligare och starkare

vanligt Öl. Rimligen är det då detta önskemål, som bör tillgodoses.

Någon risk i nykterhetshänseende härför föreligger enligt vår mening icke.

När missförhållanden beträffande ölet kunnat konstateras föreligga, ha orsakerna

sannolikt varit att söka på annat håll än i alkoholhalten. Främst

synes oss relationen till möjligheten att åtkomma alkoholstarkare drycker

ha varit avgörande. , , . .

Den allmänna ekonomiska standarden torde x hog grad ha inverkat pa relationen

mellan Öl- och spritförtäring. En höjning av standarden har medfört

en förskjutning till spritkonsumtion. En annan orsaksfaktor till olets

minskade betydelse i missbrukshänseende torde vidare, som även av kommittén

antytts, vara en allmän smakförskjutning från Öl till andra drycker.

Särskilt synes detta vara fallet beträffande den yngre generationen.

Om en skälig höjning av det vanliga ölets alkoholhalt sålunda torde vara

°anska riskfri ur nykterhetssynpunkt redan under nuvarande förhållanden,

synes risken vara än mindre, ja rentav obefintlig, vid ett realiserande av

kommitténs förslag om spritens frisläppande. Lättheten att åtkomma sprit

torde då kunna förväntas medföra ytterligare förskjutning av alkoholkonsumtionen

från Öl till sprit.

Föreningen förordar 1934 års maltdryckskommittés förslag om en maximigräns

av 3,4 viktprocent samt fortsätter.

Vid denna viktprocent är det nämligen möjligt för bryggerierna att tillverka

ett Öl, som i tekniskt avseende är märkbart överlägset det nuvarande.

Vi tro, att en dylik lösning av frågan ej blott skulle tillfredsställa det verkliga

majoritetsintresset inom svenska folket utan även vara ägnad att verka

nvkterhetsfrämjande. Man skulle då, även om en frisläppning av spriten

skulle medföra större risker för förskjutning av alkoholkonsumtionen från

Öl till sprit, våga hoppas på att ölet skulle kunna utgöra en hämmande täkter

och såsom sällskapsdryck verkligen bli ett alternativ till spriten, nagot

som starkölet, under de förutsättningar kommittén tänkt sig utskankningen

därav, icke gärna kan bliva. Ej blott den föreslagna monopolisermgen utan

även det relativt höga priset hindrar detta,

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund anför liknande synpunkter.

Föreningen Skattepliktiga Bryggerier anser det enda rimliga och psykologiskt

riktiga skulle vara att tillhandahålla ett gott och fylligt Öl av måttlig

styrka. Härigenom skulle — säger föreningen i viss utsträckning en

billigare ersättning skapas för de vida dyrare vin- och starkspritdryckerna

och dessutom skulle heller icke allmänhetens intresse bliva överdimensionerat

inriktat på starkölet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar sig — utan alt ingå på starkölsfrågan

__för en viss höjning av den nuvarande alkoholhalten i Öl. Länssty
relsen

ifrågasätter om den föreslagna sänkningen av den legala alkoholhalten

i vanligt Öl skulle vara till någon nytta ur nykterhetssynpunkt. För undvi
-

s. 480 Kontrollera mot PDF

480

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

kande av att starkare drycker kommer till användning är det enligt länsstyrelsen

av värde att äga tillgång till ett gott alkoholsvagt Öl. Såsom sådant

betecknar länsstyrelsen det 3,2-procentiga ölet.

Kommerskollegium, länsstyrelsen i Gotlands län, Svenska Bryggareföreningen,

Svenska Arbetsgivareföreningen och Stockholms handelskammare

löi ordar såväl höjd alkoholhalt i vanligt Öl som återinförande av starkölet.

Kommerskollegium anser det inte möjligt att nå den önskade förskjutningen

av konsumtionen till alkoholsvagare drycker enbart genom att slopa

starkölsförbudet. Dessutom bör man, enligt kollegiets uppfattning, för att

åstadkomma den nödvändiga förbättringen i smakhänseende höja det vanliga

ölets alkoholhalt till 3,2 viktprocent.

Även Stockholms handelskammare är tveksam om det räcker med starkölet,

som enligt förslaget skall kringgärdas med vissa restriktioner. Handelskammaren

förordar därför att övre alkoholgränsen i varje fall inte sättes

lägre än i Mtf, nämligen 3,2 viktprocent.

Länsstyrelsen i Gotlands län är inte övertygad om att förslaget om sänkning

av den legala alkoholhalten kommer att medföra odelat fördelaktiga

konsekvenser. Länsstyrelsen yttrar.

Sannolikt ar allmänheten för närvarande tämligen utled på det dåliga

svenska o et och kommer, därest ölet icke gives bättre kvalitet i fråga om

saval smak som hållbarhet, att i stor utsträckning övergå till användning

av starköl aven såsom måltidsdryck. Förskjutningen kommer sålunda troJigen

att aga rum från svagare till starkare drycker i stället för tvärtom

Om däremot det vanliga ölet av klass II erhåller en alkoholhalt av den nu

enligt lag tillatna eller däromkring, finnes utsikt till att det återvinner sin

popularitet sasom måltidsdryck, även om starkölsförbudet upphäves.

Svenska Bryggareföreningen åberopar till att börja med laborator Goldbergs

undersökningar, som klarlagt att alkoholen i Öl ej har samma effekt

som samma alkoholmängd i form av spritdrycker. I detta hänseende understrykes

Goldbergs iakttagelser att ölalkoholens påverkan på människan icke

ar stort mer än hälften av samma alkoholmängds verkan om den förtärs

i form av sprit, att ölalkohol förbränns betydligt fortare i kroppen än samma

kvantitet alkohol intagen i annan form samt att någon nämnvärd skillnad

i påverkan icke kan spåras, om ölet förtärs på fastande mage eller tillsammans

med mat. En bekräftelse härpå anser sig föreningen också ha

tått i följande sammanställning av nykterhetskommitténs undersökningsmaterial

från vissa främmande länder, kompletterat ur Sveriges officiella

statistik. (Uppgifterna angives vara medeltal för de fyra sista år, för vilka

kommitténs material är fullständigt.)

Föreningen yttrar i anslutning till sammanställningen.

håhan^pn^pU^def nieHan lä]nderna visar Sålunda ett obrutet motsatsförhållande

mellan fylleriforseelsernas och maltdryckskonsumtionens omfattnmg

i de fem landerna samt att totalkvantiteten förtärd ren alkohol är av

mindre betydelse för nykterhetstillståndet än egenskaperna i övrigt hos de

alkoholdrycker som konsumeras.

s. 481 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

481

Land

Fyllerifall

per 10000 inv.

Maltd rycks- konsumtion

Konsumtion av ren alkohol

Antal

anhållna

Ordn.-

följd

mellan

länderna

Volvm-

liter

per inv.

Ordn.-

följd

mellan

länderna

I form

av Öl

I annan form

Totalt

liter

liter

*

liter

%

Storbritannien

''8-25

5

56-71

1

3,44

84

0,66

16

4,10

Danmark ....

SO-39

4

50-54

2

1,96

67

0,98

33

2,94

Sverige ......

‘47-80

3

23-25

3

0,80

23

2,75

77

3,55

Norge........

95—130

2

15—20

4

0,73

33

1,47

67

2,20

Finland......

>300

1

< 8

5

0,19

11

1,50

89

1,69

1 Beräknat etter antalet avdömda fall.

Vidare anser föreningen att Goldbergs material icke ger tillräckligt stöd

för kommitténs slutsats att tröskeln för flertalet människor skulle ligga

vid eller t. o. in. under två flaskor 3,2-procentigt Öl.

Enligt föreningens uppfattning har kommittén ej tillräckligt beaktat ölets

speciella egenskaper, verkningar och användning. Bedömningen av ölets

alkoholhalt har alltför ensidigt färgats av det missbruk, varåt även enligt

kommittén i huvudsak endast ett mindre skikt grova alkoholister är hemfallet.

En minskning av alkoholhalten i ölet kan sålunda ej motiveras med

de fåtaliga pilsneralkoholisternas missbruk, vilket bekräftas av kommittén.

Föreningen förmenar att kommittén inte tillvaratagit möjligheterna att

kvalitetsförbättra det vanliga ölet, något som skulle kunna uppnås med en

högre alkoholhalt än den föreslagna. Föreningen yttrar härom.

Att några risker för nykterhetstillståndet icke skulle behöva uppstå därigenom

synes styrkt bl. a. av förhållandena i Norge och Finland, där den tilllåtna

alkoholhalten för Öl uppgår till 3,8 resp. 3,7 viktprocent, alltså högre

än den i den svenska tillverkningsförordningen fastställda maximigränsen,

3,2 viktprocent. Av det av kommittén i delbetänkande IV upptagna materialet

för Norge och Finland framgår nämligen, att icke något mätbart samband

mellan ölkonsumtion och fylleriförseelser kan påvisas. Ett direkt positivt

stöd för lämpligheten av att tillåta ett vanligt Öl med högre alkoholstyrka

erbjuder å andra sidan förhållandena i Storbritannien och Danmark,

där sedan gammalt det gängse ölets alkoholhalt i genomsnitt ligger vid ca

4 resp. 3,5 viktprocent, alltså även där väsentligt högre än den nuvarande

svenska maximigränsen.

Vidare anser föreningen att den önskade förskjutningen i konsumtionsvanor

mot svagare dryckessorter skulle främjas på ett mer avgörande sätt

genom ett högklassigt vanligt Öl än genom starkölet. Utvecklingen i Danmark

åberopas till stöd härför. Även efter den stora nedgången i brännvinskonsumtionen

är starkölsomsättningen där endast 4 procent av omsättningen

av det vanliga 3,5-procentiga ölet.

Den av kommittén föreslagna gränsen för klass II, 2,8 viktprocent, finner

föreningen för snäv och ej från allmän konsumtionssynpunkt tillfreds81

Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 151.

s. 482 Kontrollera mot PDF

482

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ställande. Föreningen hemställer därför att den övre alkoholgränsen för

maltdrycker av klass II bibehålies vid den i Mtf föreskrivna.

Därest starkölsförbudet skulle komma att kvarstå yrkar emellertid föreningen,

att alkoholgränsen fastställes till 3,4 viktprocent med en tolerans

av 0,2 viktprocent i fråga om tillämpning av straffbestämmelserna i syfte

att möjliggöra för bryggerierna att utnyttja den fastställda alkoholgränsen.

Starköl.

Nykterhetskommitténs förslag om upphävande av gällande förbud mot

försäljning av starköl inom landet tillstyrkes eller lämnas utan erinran av

omkring halva antalet instanser, som yttrat sig i frågan, nämligen socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, kommerskollegium, överståthållarämbetet, åtta

länsstyrelser, sex länsnykterhetsnämnder, Stockholms stadsfullmäktige och

nämnder, stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö, stadsfullmäktige

i sex andra städer, Systembolagens förtroendenämnd och Systembolagens

Kontrollföreståndareförening, tre av dotterbolagen till Sveriges centrala

restaurangaktiebolag, Svenska Bryggareföreningen, Svenska Arbetsgivareföreningen,

Svenska Bryggeriindustriarbetareförbundet, Aktiebolaget

Förbundsbryggeriet Södra Sverige och Stockholms handelskammare.

Kommitténs förslag om starkölet avstyrkes däremot av kontrollstyrelsen,

tre länsstyrelser, flertalet länsnykterhetsnämnder, nykterhetsnämnden i Göteborg,

stadsfullmäktige i tre städer, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, sju

nykterhetsorganisationer, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Aktiebolalaget

Göteborgssystemets styrelse, Sveriges Hotell- och Restaurantförbund,

Svenska Turisttrafikförbundet, Föreningen Skattepliktiga Bryggerier, Föreningen

Allmännyttiga Kafébolag och Stockholms Kaféidkareförening. Dessa

förordar således fortsatt starkölsförbud.

Motiveringarna för ståndpunkterna å ömse sidor framgår delvis av det

föregående. Här nedan återgives ytterligare synpunkter i frågan, varjämte

vissa överväganden om formerna för starkölets tillhandahållande och därmed

sammanhängande spörsmål redovisas.

Skäl för starköl.

Socialstyrelsen yttrar.

Starkölsförbudets upphävande innefattar flera frågetecken. Då socialstyrelsen

trots detta finner sig böra tillstyrka den av nykterhetskommittén

föreslagna ordningen beträffande starkölet, har styrelsen ett dubbelt motiv

härför. Dessa skäl äro, att denna ordning synes vara den enda framkomliga

vägen att komma bort från den nuvarande pilsnerdrickslagstiftningens besvärligheter

samt att det framstår såsom så angeläget att nedbringa spritdryckskonsumtionen,

att försök bör göras med det medel härtill, som ett frigivande

av starkölet kan erbjuda. Detta förutsätter en sådan avvägning av

prissättningen å olika slag av rusdrycker, att starkölet kan ekonomiskt med

framgång konkurrera med brännvinet.

Liknande synpunkter anföres av Systembolagens förtroendenämnd.

s. 483 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

483

Även medicinalstyrelsen ser i starkölet ett alternativ till spritdryckerna

och förutsätter, att priset på lättviner och starköl både vid utminutering och

utskänkning hålles så lågt att en övergång till konsumtion av dessa mindre

skadliga varor skall ställa sig för konsumenten ekonomiskt fördelaktig.

Samma uppfattning framföres av kommerskollegium.

Svenska Bryggareföreningen anför bl. a.

Ett bibehållande av starkölsförbudet skulle innebära, att den svenska

bryggeriindusti även framgent skulle tvingas att på den inhemska marknaden

iaktta eu restriktivitet, som i belysning av alkoholforskningens

nyare rön och erfarenheterna från andra länder, ter sig omotiverad och som

för allmänheten måste förefalla helt obegriplig.

Föreningen anser vissa skäl tala för en högre alkoholhalt i starkölet än

föreslagna 4,5 viktprocent — möjlighet att tillhandahålla vissa maltdrycker

av specialkaraktär, såsom starkporter — men godtager förslaget på denna

punkt.

Länsnykterhetsnämnden i Uppsala län pekar på det under senare år

starkt stegrade bruket av tabletter och andra läkemedel innehållande narkotika

eller andra lugnande komponenter. Länsnykterhetsnämnden yttrar.

Detta läkemedelsbruk, som på ansvarigt håll betraktas med stor oro, tyder

otvivelaktigt på att hos människorna i vida kretsar finnes ett starkt

behov av nervlugnande medel. Det är känt, att i starkölet ingår humle och

andra ingredienser vilka visat sig äga nervlugnande egenskaper. Då förhållandena

äro sådana som här skisserats kan det vara värdefullt att pröva,

huruvida man genom att frisläppa starkölet kan minska icke blott konsumtionen

av spritdrycker utan till äventyrs även bruket av apoteksvaror

med nervlugnande effekt.

Speciella synpunkter på tillverkning och försäljning av starköl.

Beträffande den föreslagna koncentrationen av starkölstillverkningen till

ett mindre antal bryggerier yttrar kommerskollegium följande.

Huruvida denna koncentration verkligen skulle i längden leda till en billigare

produktion synes Kollegium icke klarlagt; risken för att en splittring

på ett stort antal företag skall leda till en onödigt dyrbar produktion bör

sålunda icke överdrivas. Den erfarenheten torde icke sällan ha gjorts att en

koncentration av tillverkningen temporärt kan sänka tillverkningskostnaderna

men att begränsningen av konkurrensen på längre sikt ofta medför

minskat intresse för rationalisering och ett försämrat tillgodoseende av konsumenternas

intressen. Att kontrollsvårigheterna skulle utgöra tillräcklig

anledning till koncentration synes Kollegium tvivelaktigt; den i stort sett

framgångsrika kontroll, som redan för närvarande utövas över bryggerierna,

torde innefatta tillräckliga tillsynsmöjligheter även i fråga om starkölstillverkningen.

Med hänsyn härtill och till de rättvisesynpunkter, som kunna

göras gällande i detta sammanhang, kan Kollegium för sin del icke förorda

en sådan koncentration.

Svenska Bryggeriindustriarbetarcförbundet och Aktiebolaget Förbundsbryggcriet

Södra Sverige anser likaledes att samtliga skattepliktiga bryggerier

skall äga lika rätt att tillverka och försälja starköl. Förbundsbrygge
-

s. 484 Kontrollera mot PDF

484

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

riet uttalar, att en koncentration av starkölstillverkningen till vissa bryggerier

skulle vara till direkt men för de bryggerier, som förmenas rätt att tillverka

starköl. Dessa bryggerier skulle komma i negativ särklass i förhållande

till de privilegierade bryggerierna med oöverskådliga ekonomiska verkningar

som följd.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser inte att särskild tillsyn genom allmänt

ombud eller dylikt i bryggeriföretagens styrelse är erforderlig, så

länge tillsyn sker genom kontrollstyrelsen. Det betonas att förhållandena

vid bryggerierna betydligt förbättrats under senare år.

Beträffande frågan om utminuteringsbolagets befattning med starkölsförsäljningen

yttrar kommerskollegium.

Förslaget att starkölsförsäljningen skall handhavas av systembolagen möter

från Kollegii sida icke annan erinran än att dessa redan nu ha svårt att

tillfredsställande betjäna kunderna och det är anledning antaga att om utmin

uteringen av starköl infogas i systembolagens uppgifter, detta kommer

att betydligt komplicera distributionen och öka den redan nu ofta besvärande

köbildningen vid utminuteringslokalerna.

Systembolagens förtroendenämnd åter förklarar å systembolagens vägnar,

att systembolagen är beredda att åtaga sig utminuteringen av starköl på

det sätt som föreslås av kommittén. Samtidigt framhålles emellertid att

denna nya försälj ningsuppgift ställer betydligt ökade krav på försäljningsapparaten

i fråga om såväl personal som lokaler för lager och utlämning.

Socialstyrelsen föreslår att hemsändning av starköl ordnas i större utsträckning

än beträffande övriga rusdrycker. Härvid synes böra komma i

fråga — säger styrelsen — att vederbörande bryggeri eller upplag ombesörjer

denna service på uppdrag av systembolaget, efter det att detta har konstaterat

rekvirentens behörighet och mottagit betalning för varan.

Överstålliållarämbetet är inne på liknande tankegångar, då ämbetet yttrar

följande.

Förutsättningen för att -— såsom önskligt är — starkölet skall kunna

tränga tillbaka spritdryckskonsumtionen är icke blott att det erhåller en

väl avvägd alkoholhalt utan också att det göres förhållandevis lätt tillgängligt.

Ämbetet vill därför ifrågasätta, om icke starköl skulle kunna försäljas

direkt från tillverkare mot rekvisition och legitimation på samma sätt som

vid inköp på utminuteringsställena. Rent tekniskt sett synes hinder ej möta

mot en sådan anordning. Förutom att det säkerligen skulle ställa sig bekvämare

för allmänheten skulle därigenom delvis lösas det problem, vartill

utminuteringsställenas i regel begränsade lagerutrymmen kunna beräknas

giva upphov.

Svenska Bryggeriindustriarbetareförbundet anser att starkölet i försäljningshänseende

bör jämställas med det vanliga ölet, enär de föreslagna

restriktiva försäljningsbestämmelserna för starkölet eljest skulle göra detta

Oåtkomligt för stora befolkningsgrupper. Alternativt yrkar förbundet fortsatt

starkölsförbud och höjning av ölets alkoholhalt till 3,4 viktprocent.

s. 485 Kontrollera mot PDF

485

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Stockholms handelskammare slutligen ifrågasätter, huruvida icke de föreslagna

restriktionerna i fråga om starkölet är mera långtgående än vad som

är av behovet påkallat. Handelskammaren anser samtliga inskränkningar beträffande

tillverkningen obehövliga samt förordar lättnader även i fråga om

försäljningen, bl. a. generell rätt för vinrestauranger att utskänka starköl

samt distribution, på ort utan utminuteringsaffär för rusdrycker, genom livsmedelshandlare.

Skäl mot starköl.

Kontrollstyrelsen säger sig ha fått den uppfattningen att kommitténs förslag

om utskänkning av starköl — liksom spritdrinkar — utan måltidstvång

syftar till popularisering av alkoholförtäring utan samband med måltid.

En sådan utveckling finner kontrollstyrelsen ogynnsam ur nykterhetssynpunkt.

Styrelsen anser att kommitténs skäl för starkölsförbudets upphävande

icke är bärande.

Av betydelse för kontrollstyrelsens ställningstagande har emellertid varit

att de föreslagna försäljningsformerna enligt styrelsens mening skulle komma

att föranleda åtskilliga komplikationer. Styrelsen yttrar härom.

Vad först angår utminuteringen, skulle en försäljning i systembutikerna

vara förenad med betydande svårigheter. Särskilda lager- och försäljningslokaler

skulle med all säkerhet visa sig erforderliga. Med hänsyn till det

jämförelsevis ringa antalet systembutiker (ca 250 i hela landet) skulle rekvisitionsförsändning

mycket snart komma att påyrkas. Vidare komrne sannolikt

krav att resas på försändning av starköl direkt från bryggerierna.

1 fråga om utskänkningen skulle det troligen i längden bli mycket svårt att

motsätta sig anspråk på tillstånd att servera starköl dels på alla vinrestauranger

och dels på utskänkningsställen för vanligt Öl. Risk skulle också

föreligga, att åtskilliga sprit- och vinrestauranter, genom att alkoholkonsumtionen

inriktades på det ur missbrukarsynpunkl begärliga starkölet,

skulle få vidkännas en standardförsämring, såvida de icke komme att vägra

servering av starköl utan samband med måltid.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttrycker stor tveksamhet inför starkölet

och anför.

Enligt länsstyrelsens mening får man icke bortse från möjligheten av att

de nuvarande »pilsnergubbarna» komma att bilda ett starkölsklientel. Rent

principiellt torde vidare kunna ifrågasättas, om behov verkligen förefinnes

av två kategorier drycker med låg alkoholhalt. I sin legitima användning

utgör ölet främst en måltidsdryck. Det bör vara tillräckligt med en sådan

dryck. Länsstyrelsen anser en sådan lösning av frågan vara att föredraga,

att det nuvarande ölet förbättras och återföres till sin tidigare alkoholhalt.

Länsnykterhetsnämnden i Östergötlands län befarar ökad alkoholkonsumtion

och därmed försämrat nykterhetstillstånd, om starkölsförsäljningen frigives.

En dragning från svagare maltdrycker mot starkölet anses trolig. Enligt

länsnykterhetsnämndens mening är ett gott Öl viktigare än ett alkoholstarkt

Öl.

Nykterhetsnämnden i Göteborg ansluter sig till den av herr Englund m. fl.

s. 486 Kontrollera mot PDF

486

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

avgivna reservationen och anser att återinförandet av starkölet är i långt

högre grad ett producent- än konsumentintresse. Nämnden yttrar vidare.

Redan den nuvarande pilsnerdrickan klass II spelar en mycket större rol!

som berusningsmedel än de flesta människor tror. Enligt nämndens mening

är det dock ur nykterhetssynpunkt bättre att bibehålla denna dryck med

en alkoholstyrka av 3,2 viktprocent, än att nedsätta alkoholstyrkan till 2,8

viktprocent och återinföra starkölet. Starkölets betydelse som ''en faktor att

påverka allmänheten att övergå till alkoholsvagare drycker och sobrare dryckesvanor

torde vara betydligt överskattad.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg tror inte att ett tillhandahållande av starköl

i den form kommittén tänkt sig verkligen kan bidraga till att minska

spritkonsumtionen. Inköp på systembolagen, utskänkning på spritrestauranger

och ett relativt högt pris är faktorer som verkar mot kommitténs

syften. Dessa syften främjas enligt stadsfullmäktiges mening bättre, om man

i fria former tillhandahåller ett Öl med en alkoholhalt av 3,2—3,3 viktprocent.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anför.

Erfarenheterna av starkölet från den tid, då sådant såldes för allmän

konsumtion i landet, äro icke gynnsamma och bestyrka icke starkölets förmåga

att konkurrera med spritdrycker och vin. Starkölet är till typ och användningssätt

så skilt från spritdrycker och viner, att dess konkurrenskraft

väsentligen gör sig gällande gentemot andra maltdrycker. Alldeles särskilt

torde detta bli fallet, om starkölets frisläppande sker jämsides med ett bibehållande

av det vanliga ölet vid nuvarande låga alkoholhalt. Bolaget håller

på grund härav för troligt, att den väsentliga effekten i konsumtionshänseende

av starkölets utsläppande skulle bli en överflyttning av viss pilsnerdrickskonsumtion

till starköl samt en nettoökning först och främst av

maltdryckskonsumtionen men också av den totala alkoholförbrukningen.

Icke minst torde detta bli fallet inom utskänkningen. Bolaget kan icke finna

en sådan utveckling önskvärd. Någon starkare och mera utbredd opinion

för starkölet torde icke heller finnas i vårt land.

Aktiebolaget Göteborgssystemets styrelse finner icke kommitténs förslag

till frisläppande av starkölet övertygande. Styrelsen anför.

Det är mera troligt att starkölets frisläppande skall minska efterfrågan

på lättvin, svagare maltdrycker och annan måltidsdricka än att en minskad

efterfrågan av starkvin och spritdrycker skall bliva följden. En förutsättning

för att starköl ej skall införas bör vara att alkoholhalten i nuvarande

pilsnerdricka höjes. Erfarenheten från Danmark ger vid handen, att man

kan få ett gott Öl vid en alkoholhalt av 3,3 å 3,4 %.

Föreningen Skattepliktiga Bryggerier anser att starkölets betydelse skulle

reduceras till ett minimum om ett normalöl med en extrakthalt av 10,5 %

finge tillhandahållas. För den händelse starkölsförbudet skulle hävas, vill

föreningen emellertid bestämt motsätta sig, att »tillverkningen skall komma

att skyddas av några kartellregler, som endast avser att gynna de stora mer

eller mindre monopolsträvande bryggerikoncernerna. Starköl kan utan större

tekniska svårigheter tillverkas även av mindre bryggerier». Om starkölet

kommer, bör detta enligt föreningens mening åsättas ett mycket högt pris.

s. 487 Kontrollera mot PDF

487

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Föreningen Allmännyttiga Kafébolag hävdar att den av kommittén angivna

förutsättningen om »betryggande former» för tillhandahållande av starköl

icke kan anses uppfylld genom den av kommittén föreslagna ordningen.

Föreningen anför följande.

Förslaget att starköl uteslutande skulle få serveras på sprit- och vinrestauranter

synes vara ägnat att ytterligare påverka alkoholkonsumtionens inriktning

mot spriten. Man synes nämligen icke kunna bortse från frestelsen

för restaurantbesökare att samtidigt intaga spritdrycker. En monopoiisering

av starkölet till sprit- och vinrestauranter skulle vidare kunna tänkas innebära

ett suggestivt moment till förmån för starkölet och det är anmärkningsvärt,

att kommittén, som i fråga om motbokens borttagande så starkt åberopat

suggestionens betydelse, ej alls uppmärksammat denna i fråga om

starkölet. Därest införande av starköl skulle bliva aktuellt, är det därför vår

bestämda uppfattning, att i varje fall utskänkningen bör ordnas på helt annat

sätt än kommittén föreslagit. Någon uteslutanderätt för sprit- och vinrestauranter

att servera detta Öl bör icke ifrågakomma. Nykterhetsintresset

kräver, att det får tillhandahållas även å välskötta sprit- och vinfria näringsställen,

och med hänsyn till kafébolagens målsättning och hittills gjorda insatser

i ordnings- och nykterhetshänseende synes det oss uppenbart, att dessa

bolag härvid i främsta rummet böra komma i fråga. Vi äro övertygade, att

betydligt större garantier mot missbruk av starkölet härigenom skulle skapas

än om detta Öl skulle vara förbehållet sprit- och vinrestauranter. Särskilt

enklare folkrestauranter med spriträttigheter och många vinrestauranter

skulle lätt kunna sjunka ned till ölställen av den typ, som det varit kafébolagens

uppgift att bortsanera.

Stockholms Kaféidkarförening anser att det för närvarande icke finns något

allmänt behov av att införa starköl. Däremot finns det ett stort behov av

ett något fylligare och starkare vanligt Öl. Om starköl skulle införas bör det

enligt föreningens mening få tillhandahållas av alla företag med utskänkningsrättigheter,

och allmännyttiga kafébolag bör därvid ej ges någon förmånsställning.

De hittills nämnda avstyrkande remissmyndigheterna representerar det

stora flertal, som önskar ett bättre och fylligare Öl. I fortsättningen skall redovisas

några av de avstyrkande instanser, som vill bibehålla den nuvarande

lägre alkoholhalten i ölet.

Länsstyrelsen i Kalmar län befarar att en försäljning av starköl skall avsevärt

försämra nykterhetstillståndet. Riskerna för motortrafiken betonas.

Under alla förhållanden synes det länsstyrelsen önskvärt, att något medgivande

om tillverkning och försäljning av starköl icke lämnas, så länge bryggeriindustrin

befinner sig i enskild ägo eller staten icke tillförsäkras insyn i

företagen och inflytande på företagsledningen samt skälig andel i vinsten.

Länsnykterlietsnämnden i Kopparbergs län yttrar hl. a.

Alkoholmissbrukarna äro oftast icke utpräglade brännvinskonsumenter,

utan kombinationen, t. ex. brännvin—pilsner torde vara minst lika vanlig.

Redan nuvarande pilsner med dess relativt låga alkoholhalt har enligt nämndens

erfarenheter förorsakat avsevärda skadeverkningar. Tillgång till stark
-

s. 488 Kontrollera mot PDF

488 Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Öl med högre alkoholhalt skulle enligt nämndens mening försvåra skadeverkningarna.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län anför liknande synpunkter och

säger att en underlättad tillgång till alkoholsvagare drycker än brännvin

kommer att innebära att den totala alkoholkonsumtionen ökar i stället för

minskar.

Länsnykterhetsnämnden i Jämtlands län anser att, om starkölet skulle

föras ut i marknaden, det icke endast bör utskänkas på sprit- och vinrestauranger

utan också hos allmännyttiga kafébolag, så att ej dessas kunder genom

starkölet lockas över till lokaler, där också sprit serveras.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet väntar att de alkoholmissbrukare, som

man lyckas hindra från att skaffa spritdrycker, i starkölet finner en ersättningsdryck,

långt mer effektiv som berusningsmedel än de nuvarande maltdryckerna,

klass II.

Sveriges Nykterhetsvänners Landsförbund finner förslaget om starkölet

vara ett steg tillhaka i utvecklingen. Landsförbundet åberopar därvid Nykterhetsfolkets

landsmöte 1953, som gjorde följande uttalande.

Då man en gång lyckats utmönstra starkölet, av vilket man tidigare haft

mycket dåliga erfarenheter i vårt land, skulle det enligt landsmötets mening

vara en oklok politik att nu åter införa det och därmed — även om försäljningen

tankes bli kringgärdad med särskilda försiktighetsmått — skapa en

grund för cn alkoholvana av ny typ. All erfarenhet talar för att starkölets

frisläppande icke kommer att minska konsumtionen av alkoholstarkare

drycker, utan att resultatet endast blir, att den samlade konsumtionen och

missbruket av alkohol ökas. Om försäljning av starköl enligt kommitténs

förslag medgives, måste man hålla för sannolikt, att bryggeriidkare och

många innehavare av livsmedelsaffärer och ölkaféer kommer att ivra för att

sprida försäljningen på samma sätt som skett med pilsnern. Landsmötet

maste därför bestämt avstyrka förslaget att upphäva starkölsförbudet.

Även IOGT och Nationaltemplarorden ansluter sig till uttalandet.

Länsstyrelsen i Uppsala län och länsnykterhetsnämnden i Älvsborgs län

ställer sig tveksamma beträffande starkölet.

Styrelsen för statens alkoholistanstalt å Svartsjö uttalar att starkölsförsäljning

i föreslagna former synes utgöra en viss fara för ölalkoholisterna,

men tillägger att det är möjligt att ölalkoholismen i det långa loppet kommer

att minska i betydelse vid fri spritförsäljning. Styrelsen tar ej bestämd ställning

till frågan om starkölet.

Departementschefen.

I diskussionen om ölets alkoholhalt har åberopats erfarenheter från vårt

eget land och utlandet, och dessa erfarenheter har belysts av omfattande

statistik. Liksom när det gäller den huvudsakliga stridsfrågan i nykterhetspolitiken

— motbokssystemet — synes det emellertid ogörligt att på sådan

grundval nå fram till entydiga resultat.

s. 489 Kontrollera mot PDF

489

Kungl. Mnj.ts proposition nr 151.

Den svenska nykterhetspolitiken har länge varit mycket restriktiv gentemot

de starkare maltdryckerna. Verkningarna härav kan, om de ses isolerade,

synas mycket goda. 1 äldre tider representerade ölfylleriet ett allvarligt

nykterhetspolitiskt problem. Statistiken för senare år visar en klart sjunkande

andel för detta fylleri. Den sjunkande tendensen har blivit ännu mera

markant, sedan ölet, ursprungligen på grund av försörj ningsläget under

andra världskriget, kommit att hållas vid lägre halt än försälj ningsförordningen

förutsätter.

Häremot kan emellertid framhållas att uppgifterna om ölets andel i fylleriet

är tämligen osäkra. Man får även räkna med möjligheten att spritdrycker

ersatt ölet som berusningskälla.

Såsom skäl för att tillåta försäljning av starkare maltdryckssorter har

åberopats vissa utländska erfarenheter. Man har pekat på att länder som

Danmark och Storbritannien, trots stor ölkonsumtion, kan uppvisa ett bättre

nykterhetstillstånd än vårt land. Som motpol utpekas Finland och Norge,

där ölkonsumtionen är ringa men fyllerifrekvensen hög.

Icke heller denna jämförelse synes tillåta säkra slutsatser. Tillvaron av

ett starkare Öl än det nuvarande svenska kan visserligen sägas utgöra en

förutsättning för en konsumtionsutveckling av dansk eller engelsk typ. Det

må emellertid påpekas att starkare öltyper finns att tillgå både i Finland

och Norge.

Såsom framhållits från flera remissorgan, är det icke utan vidare klart

att man, genom att införa starkare Öl, huvudsakligen skulle kunna uppnå

en övergång från starkare drycker till Öl; en konkurrens med svagare eller

alkoholfria drycker kan också befaras.

Gynnsammare förutsättningar torde emellertid skapas, om en höjning

av ölets alkoholhalt samordnas med andra åtgärder för att främja en övergång

från starkare till svagare eller helt alkoholfria drycker Om ölet i

nämnvärd utsträckning kunde träda i stället för spritdryckerna, synes detta

vara av värde ur nykterhetssynpunkt. Härvidlag må hänvisas till Goldbergs

undersökningar, som visar att ölalkoholens verkningar är mindre skadliga

än effekten av motsvarande mängd alkohol i form av sprit. Det ligger nära

till hands att sammanställa undersökningarnas resultat med de förut nämnda

gynnsamma erfarenheterna från Danmark och Storbritannien.

Till förmån för att tillåta försäljning av starkare ölsorter har också anförts

önskemålet att ställa ingripandena i handeln med olika alkoholdrycker

i förhållande till deras alkoholstyrka. Redan nuvarande ordning att

tillåta en avsevärd konsumtion av spritdrycker men helt förbjuda försäljning

av starkare maltdryckssorter kan sägas innebära en inkonsekvens.

Denna skulle framträda ännu mera etter motboksransoneringens slopande.

Det övervägande flertalet bland remissorganen uttalar sig också i likhet

med nykterhetskommitténs majoritet för att starkare Öl i någon form skall

få tillhandahållas.

I diskussionen har man huvudsakligen rört sig med två alternativ. Det

s. 490 Kontrollera mot PDF

490

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ena, som omfattas av nykterhetskommitténs majoritet och flertalet yttranden,

går ut på att hålla det vanliga ölets alkoholhalt på samma låga nivå

som nu, 2,8 viktprocent, samt att tillåta försäljning av starköl på upp till 4,5

viktprocent under samma förutsättningar som egentliga rusdrycker. Det

andra alternativet, som förordas av bl. a. kontrollstyrelsen, innebär fortsatt

starkölsförbud men höjning av det vanliga ölets alkoholhalt till förkrigsnivå

eller däröver, 3,2—3,6 viktprocent.

Endast dessa båda alternativ synes kunna komma i fråga. Jag kan icke

godtaga det i vissa yttranden framförda förslaget att både återinföra starköl

och höja halten i det vanliga ölet.

Till förmån för det av kontrollstyrelsen in. fl. förordade alternativet talar

vissa skäl. Ett återinförande av starkölet innebär utan tvivel risker.

Det 3,2 procentiga ölet synes däremot, såvitt Goldbergs undersökningar ger

vid handen, vara relativt ofarligt. En för flertalet konsumenter normal kvantitet,

en flaska, ger sålunda icke märkbar påverkan. Vid en förtäringsmängd

av två flaskor blir hos de flesta människor påverkan endast föga märkbar.

Mot detta alternativ talar att ett Öl med den ifrågasatta halten icke på

samma sätt som starkölet kan bli en konkurrent till spritdryckerna. För att

ölet skall få någon nämnvärd betydelse ur denna synpunkt borde halten i enlighet

med kontrollstyrelsens förslag höjas utöver förkrigsnivån till 3,4 eller 3,6

procent. Att hålla det vanliga ölets alkoholhalt så hög torde emellertid innebära

åtskilliga olägenheter och nödvändiggöra en förhållandevis restriktiv

försäljningslagstiftning.

Kommittémajoritetens förslag innebär att det vanliga ölet hålles vid en

nivå som kan anses relativt betryggande ur nykterhetssynpunkt. Icke minst

med hänsyn till de höga kraven på nykterhet i nutidens arbetsliv torde det

vara värdefullt att det Öl som användes till måltidsdryck hålles vid sådan

nivå. En annan fördel är att försäljningslagstiftningen kan undergå en välbehövlig

förenkling.

Starkölet torde, såsom förut antytts, ha helt andra möjligheter än förkrigspilsnern

att konkurrera med spritdryckerna. Oaktat ett återinförande

av starkölet kan vara förenat med vissa risker, synes därför kommittémajoritetens

förslag vara att föredraga framför ett starkare vanligt Öl och fortsatt

starkölsförbud. Man torde f. ö. näppeligen behöva befara att ett återinförande

av starkölet skulle betyda en återgång till äldre tiders förhållan
den.

Den allmänna hyfsningen av alkoholvanorna torde inverka även här.

De med starkölet förbundna riskerna synes i allt väsentligt kunna motverkas

genom en försiktigt utformad försäljningslagstiftning. Såsom i det följande

skall närmare utvecklas, har jag i detta avseende funnit skäl att gå

längre än kommittén.

Jag vill alltsa förorda att alkoholhalten i vanligt Öl liksom nu maximeras

till 2,8 viktprocent samt att starköl med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent

skall fa tillhandahallas. Nagon anledning att, såsom nu, med vanligt

Öl jämställa s. k. julöl av förkrigsstyrka synes icke föreligga.

s. 491 Kontrollera mot PDF

491

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

De av kommittén föreslagna starkölsrestriktionerna avser både tillverkningen

och försäljningen. I det förra hänseendet föreslås särskild koncession,

meddelad till endast ett fåtal företag, samt insyn och kontroll bl. a. i form

av allmänt ombud i bryggeriföretagets ledning och kontroll över prissättningen.

Beträffande försäljningen föreslås att starkölet skall tillhandahållas

under i stort sett samma villkor som vin, d. v. s. utminuteras av det föreslagna

riksbolaget och utskänkas på sprit- och vinrestauranger.

Tillverkning av starköl bör, såsom kommittén föreslagit, endast få ske i

bryggeri som erhållit särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t. Att begränsa tillverkningen

till ett fåtal bryggerier synes emellertid icke erforderligt. De

välskötta bryggerierna bör i allmänhet kunna fa tillstånd att tillverka starköl.

I samband med tillståndet bör meddelas föreskrifter om kontroll och

prissättning. Däremot är jag icke nu beredd att föreslå att man tillsätter allmänt

ombud i starkölsbryggeriernas ledning eller vidtar någon liknande anordning.

Jag kommer i det följande att förorda en särskild utredning rörande

bryggeriernas företagsform, och frågor av denna art torde böra prövas

vid sagda utredning.

Kommitténs förslag beträffande utminuteringen av starköl torde icke föranleda

någon erinran. I anslutning till övervägandena i denna del har kommittén

och vissa remissorgan erinrat om att systembolagens lagerlokaler i allmänhet

icke är tillräckliga för att jämte rusdrycker av nuvarande typ hysa

även starköl. Tillika har man framhållit, att det blivande utminuteringsorganet

skulle kunna anordna direkt försändning av starköl från bryggeri till

restauranger och större privatkunder. En sådan anordning synes i och för sig

icke behöva väcka betänkligheter. Det bör dock vara ett oeftergivligt krav

att varan, innan sådan försändning må ske, inköpts och betalats hos utminuteringsorganet

samt att försändningen sker på dess order.

Särskild försiktighet synes vara påkallad i fråga om utskänkningen av

starköl. Kommitténs förslag att begränsa utskänkningen till vin- och spritrestauranger

innebär i och för sig vissa garantier. Man kan emellertid icke

bortse från risken att det nuvarande ölkaféklientelet i betydande utsträckning

flyttar över till exempelvis vinrestauranger och folkrestauranger och

att förhållandena på dessa restauranger härigenom försämras.

Med hänsyn till angivna förhållanden torde det vara befogat att åtminstone

till en början inta en jämförelsevis restriktiv hållning. Jag vill därför

förorda att starkölet i fråga om utskänkningen helt jämställes med spritdryckerna.

Detta innebär i första hand en begränsning av antalet utskänkningsställen;

endast restauranger med fullständiga rättigheter får servera

starköl. Vidare kommer måltidstvång att gälla och tiden för utskänkningens

början att flyttas fram till samma tidpunkt som för spriten, klockan 16 på

vardagar samt klockan 14 på sön- och helgdagar eller dag före sådan dag.

På folkrestaurangerna kommer sålunda utskänkningstiden för starköl att

bli relativt kort. I den mån måltidstvånget uppliäves för spritdrycker, kommer

detta givetvis även att gälla starkölet. Härvidlag har emellertid tills
-

s. 492 Kontrollera mot PDF

492

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

vidare icke ifrågasatts annat än en försöksverksamhet med vissa särskilt

utvalda restauranger.

Med denna ordning vinnes att starkölet inom utskänkningen tillätes endast

i sådana sammanhang, där det kan konkurrera med spritdryckerna.

Bryggeriernas företagsform.

Maltdryckskommittén m. in.

1934 års maltdryckskommitté hade enligt sina direktiv att pröva huruvida

och i vad mån det privata vinstintresset i maltdryckshanteringen borde

avvecklas. I enlighet härmed anförde kommittén i sitt betänkande vissa skäl

för och emot ett förstatligande av den skattepliktiga maltdrycksindustrin.

Härvid anlade kommittén såväl nykterhetspolitiska som statsfinansiella och

företagsekonomiska synpunkter på problemet. Kommittén anförde bl. a.

att en förutsättning för ett statsmonopol inom bryggerihanteringen vore en

desintressering av detaljhandeln med Öl. En sådan desintressering ansåg

maltdryckskommittén icke genomförbar, varför den avvisade tanken på

bryggeriernas förstatligande. Kommittén förordade i stället en utvidgad

statskontroll över bryggeriindustrin genom en nyinrättad statens bryggerinämnd.

Denna nämnd skulle bl. a. ur ordnings- och nykterhetssynpunkt

vaka över tillverkarnas försäljning, söka komma till rätta med olämpliga

konkurrensförhållanden och kontrollera prissättningen. Den skulle vidare

äga befogenhet att för visst bryggeri inskränka eller förbjuda försäljningen.

Förslaget om bryggerinämnd avstyrktes av så gott som samtliga remissinstanser

som yttrade sig i frågan. Några remissinstanser, däribland Svenges

nykterhetsvänners landsförbund och kontrollstyrelsen, yrkade på utredning

om förstatligande eller förordade statsmonopol. Kontrollstyrelsen

ansåg dock att utvecklingen i riktning mot statsmonopol borde ske så småningom.

Framställningar om bryggeriindustrins förstatligande har sedermera gjorts

av bl. a. Svenska bryggeriindustriarbetarförbundet och Sveriges nykterhetsvänners

landsförbund. Den senare framställningen, i vilken nykterhetsfolkets

sextonde landsmöte (år 1948) instämde, utmynnade i en hemställan

om skyndsam utredning rörande möjligheten att vinna ökad folknykterhet

genom införande av statsmonopol eller därmed ur nykterhetssynpunkt jämbördig

företagsform för tillverkningen av skattepliktiga maltdrycker. Frågan

härom har även varit föremål för motioner vid 1949 års riksdag, vilka

avslagits med hänsyn till nykterhetskommitténs arbete. I

I tredningar om missförhållanden vid bryggeriernas ölförsäljning.

I samband med behandlingen av frågan om bryggeriernas företagsform

har nykterhetskommittén ansett det böra undersökas huruvida de nykterhetspolitiska

olägenheterna av ölkonsumtionen i större eller mindre grad

beror på bryggeriernas åtgöranden, särskilt om de kan sägas bero på eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

493

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ökas av det enskilda vinstintresse som är knutet till tillverkningen. Några

statistiska uppgifter som direkt belyser detta sammanhang finns inte,

framhåller kommittén, men tillägger att man kan få en viss vägledning för

bedömandet genom att studera de överträdelser av gällande författningar

som beivrats. I detta syfte har kommittén sammanställt visst utredningsmaterial.

Härav framgår bl. a. att antalet hösten 1947 gällande inskränkningar

enligt 27 § 4. Pff i bryggeriernas fria försäljningsrätt var 20, varav

18 avsåg avhämtnings- och 2 rekvisitionsförsäljning.

Kommittén omnämner vidare att kontrollstyrelsen under åren 1929—1945

beträffande 69 bryggerier företagit inspektioner av deras rekvisitionsförsäljning

på landsbygden. Inspektionerna föranledde i 30 fall skrivelse till

länsstyrelsen men ej formlig anmälan och i 13 fall anmälan till länsstyrelsen

enligt 27 § 5. Pff eller till polismyndighet. Beträffande utvecklingen under

observationsperioden anser sig kommittén inte kunna dra några bestämda

slutsatser men uttalar likväl att det vill synas som om en förbättring skett

under periodens senare del.

Kommittén åberopar slutligen en i Svensk bryggeritidskrift (1949 nr 12)

lämnad redogörelse över nykterhetsnämndernas rapporter till socialstyrelsen

angående nykterhetstillståndet in. m., såvitt rapporterna innehåller uppgifter

om antalet anmärkningar mot bryggeriernas försäljning. Antalet sådana

anmärkningar enligt de rapporter som inkommit var under aren 1943,

1947 och 1948 resp. 38, 7 och 0. Kommittén anser sig kunna dra den slutsatsen

att överträdelser av Pff från bryggeriernas sida blivit mer sällsynta

under de senaste åren.

Nykterhetskommittén.

Kommittén framhåller att i den allmänna debatten delade meningar

framkommit huruvida de överträdelser av försäljningslagstiftningen som

förekommit kan betecknas som väsentliga eller oväsentliga, omfattande eller

fåtaliga. Å ena sidan har anförts att åtskilliga av de överträdda bestämmelserna

har ringa betydelse och är svåra att tillämpa samt att antalet överträdelser

inte kan anses stort i förhållande till antalet försäljningstransaktioner.

Bryggerierna skulle således enligt denna uppfattning snarast ha

visat en påfallande laglydighet. Å andra sidan har andragits att efterlevnaden

av Pff inte varit föremål för systematisk kontroll och att undersökningar

i regel skett först efter initiativ från konkurrerande företag, nykterhetsnämnder

eller nykterhetsintresserade personer. De verkställda undersökningarna

har ansetts visa att reella missförhållanden förekommit i ett

ganska stort antal fall.

Kommittén sammanfattar sin uppfattning om dessa förhållanden på följande

sätt.

En del av de anmärkningar som ovan åsyftas hänför sig till 1930-talet,

och förhållandena vid ett flertal bryggerier synes ha betydligt förbättrats

under senare år. Åtskilliga av de mest klandrade bryggerierna har inköpts

av de stora bryggerikoncernerna och deras försäljning har införlivats med

s. 494 Kontrollera mot PDF

494

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

de större bryggeriernas distributionssystem. Det förekommer dock alltjämt

att olaga försäljning eller bristande kontroll över försäljningen konstateras.

Då till försäljningen är knutet ett betydande enskilt vinstintresse, såväl

från själva företagens sida som från deras provisionsavlönade försäljares

och utkörares, synes man inte helt kunna bortse från möjligheten av att

en större eller mindre del av lagöverträdelserna sammanhänger med detta

vinstintresse. Vidare kan naturligtvis det enskilda vinstintresset ta sig uttryck

i en icke önskvärd reklam för ökad konsumtion och i propaganda

mot de kontrollbestämmelser, som ansetts nödvändiga. Det enskilda vinstintresset

måste sålunda betraktas som en faktor som i viss mån motverkat’

samhällets nykterhetsintresse.

Nykterhetskommittén har emellertid ansett sig böra i första hand överväga

om inte de konstaterade missförhållandena i samband med bryggeriernas

ölförsäljning skulle kunna minskas genom mindre omfattande åtgärder

än genom ingrepp i själva företagsformen.

Kommittén förordar således att inga ingrepp f. n. göres i bryggeriernas

företagsform. Enligt kommitténs mening finns det nämligen anledning anta

att vissa av kommittén i andra sammanhang föreslagna, mindre omfattande

åtgärder skall visa sig tillräckliga för att försäljningen i framtiden skall

fylla de krav som ur ordnings- och nykterhetssynpunkt kan uppställas. De

åsyftade åtgärderna är begränsning av ölets alkoholstyrka till högst 2,8 %,

tillståndstvång för direkt försäljning och nederlag samt ökad kontroll över

försäljningen genoin polismyndigheter och nykterhetsnämnder.

I detta sammanhang uttalar kommittén vidare vissa rekommendationer

om angelägenheten av att bryggerierna upphör med det f. n. tillämpade

provisionssystemet för utkörare m. fl. Kommittén är dock inte beredd att

föreslå något lagstadgat förbud mot provisionsavlöning utan förutsätter att

bryggeriindustrin och vederbörande fackförbund söker uppnå en acceptabel

lösning av denna fråga. Skulle detta inte ske, bör problemet upptas till nv

behandling av statsmakterna, uttalar kommittén.

Om de av kommittén föreslagna åtgärderna likväl inte skulle få önskad

effekt synes enligt kommitténs mening statsmakterna böra föranstalta om

en ny utredning med sikte pa mera vittgående ingripanden, avseende exempelvis

att bilda ett statligt monopolbolag för tillverkning och försäljning

eller enbart ett desintresserat försäljningsföretag.

Reservationer.

Kommitténs ledamöter herrar Englund och Waldemar Svensson, fru Larsson

och fröken Öberg förordar att bryggeriindustrins rationaliseringsproblem

före ikraftträdandet av ny öff blir föremål för särskild utredning och

därpå grundade förslag. Vid denna utredning syntes även konkurrensproblemet

mellan kartell- och förbundsbryggerier böra lösas.

Reservanternas framställning på denna punkt utmynnar i följande uttalanden.

Såvitt vi i förväg kan bedöma, torde denna ur nykterhetssynpunkt och

allmänt ekonomiska synpunkter påkallade rationalisering kunna genomforas

utan att man tillgriper åtgärden att genomföra ett statsmonopol. Det

s. 495 Kontrollera mot PDF

495

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

synes oss emellertid oundgängligt ur nykterhetssynpunkt att staten i samband

med rationaliseringen tillförsäkras sådan insyn och sådant inflytande

på själva företagsledningen, att därigenom vinnes kompensation för den

försäljningskontroll, som för närvarande utifrån utövas men som är avsedd

att bortfalla. Det synes också rimligt, att staten tillförsäkras skälig andel

av den rationaliseringsvinst, som uppstår genom fullständigandet av den

hittillsvarande, relativa monopolställningen.

Skulle en sådan mindre vittgående rationalisering av den nuvarande företagsstrukturen

vid detta spörsmåls fortsatta behandling vara omöjlig att

uppnå, får uppenbarligen kravet på ett statsmonopol på öltillverkning och

öldistribution ökad styrka.

Kommitténs expert herr Klackenberg betonar angelägenheten av en utredning

om maltdrycksindustrins företags- och försäljningsformer.

Det är i och för sig föga tilltalande, när en av sociala skäl framsprungen

lagstiftning leder till monopolställningar för enskilda företag, som ger

mycket betydande och med hänsyn till lagstiftningens syfte helt omotiverade

privatvinster. Staten bör vara skyldig tillse att dylika monopolvinster

icke uppkommer. Majoritetsförslaget rörande ölförsäljningen innefattar närmast

en förstärkning av detta privatmonopols ställning.

Yttranden.

Direkta uttalanden, som innefattar instämmande i kommitténs förslag

att inga ingrepp f. n. göres i bryggeriernas företagsform, förekommer i de

Yttranden som avgivits av länsstyrelsen i Uppsala län, Svenska bryggareföreningen

och AB Förbundsbryggeriet Södra Sverige.

Svenska bryggareföreningen anser att något skäl att av hänsyn till det

enskilda vinstintresset föreskriva särskilda inskränkningar i bryggeriernas

verksamhet eller anordna särskilda kontrollåtgärder inte kan anses föreligga.

Till stöd för denna uppfattning åberopar föreningen till en början

vissa tillrättalägganden beträffande av kommittén redovisade utredningar

om missförhållanden vid bryggeriernas ölförsäljning. Föreningen noterar

således bl. a. att alla av kommittén redovisade, av länsstyrelserna föreskrivna

inskränkningar i bryggeriernas ölförsäljning — huvudsakligen avseende

avhämtningsförsälj ningen — numera upphört och att f. n. inte

något bryggeri är underkastat förbud mot avhämtningsförsälj ning. Beträffande

kontrollstyrelsens inspektioner av bryggeriernas rekvisitionsförsäljning

påpekas att dessa varit mycket ojämnt fördelade samt att man vid

bedömandet av resultaten bör hålla i minnet tidpunkterna för inspektionerna

och de anmärkningar som lett till rättslig påföljd. Det framhålles

att kommitténs primärmaterial ådagalägger att antalet påföljder under senare

år varit i påtagligt sjunkande. Vidare framhåller föreningen att rekvisitionsförsäljningen

förutom vid nyss avsedda specialinspektioner är föremål

för granskning vid kontrollstyrelsens ordinarie inspektioner av bryggerierna

(f. n. minst 2 gånger årligen vid varje bryggeri). De framkomna anmärkningarna

måste därför enligt föreningens mening anses sällsynta och

bekräfta att bryggerierna nedlagt stor omsorg på försäljningsverksamhetens

opaginerad Kontrollera mot PDF

496

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

lagenliga handhavande. Föreningen understryker också att nykterhetsnämndernas

årliga rapporter till socialstyrelsen utvisar att överträdelser av gällande

försälj ningsbestämmelser från bryggeriernas sida blivit alltmera sällsynta.

Vad som efter dessa tillrättalägganden kvarstår av framkomna olägenheter

i nu berörda avseende kan, sammanfattar föreningen, knappast

med fog sättas i samband med det enskilda vinstintresset.

Bryggareföreningen uttalar i fortsättningen att man inte heller kan göra

gällande att bryggeriindustrins prispolitik otillbörligt tillgodosett ett enskilt

^nstintresse. Till stöd för denna uppfattning åberopas bl. a. en tablå över

förändringarna i maltskatt resp. maltdrycksskatt, levnadskostnader, arbetslöner

och partipriser på Öl under de senaste 30 åren. Tablån, som närmast

avser förhållandena i Göteborg, ådagalägger, framhålles det, att bryggeriindustrin

inte höjt ölpriset i takt med skattehöjningar och kostnadsstegringar.

Saken kan också, säger föreningen, uttryckas så att resultaten av

industrins fortgående rationalisering i stor utsträckning kommit allmänheten

till godo.

Yrkanden på desintressering eller socialisering eller utredning härom har

framställts av kontrollstyrelsen, länsstyrelsen i Kalmar län, fem länsnykterhetsnämnder,

stadsfullmäktige i Visby, åtta nykterhetsorganisationer samt

Landsorganisationen.

Beträffande frågan om eventuella statsingripandens natur må följande

anföras rörande remissmyndigheternas ståndpunktstagande.

Kontrollstyrelsen ingår bl. a. på ett bemötande av nykterhetskommitténs

uppfattning att mera vittgående ingripanden i bryggeriernas företagsform

inte kan anses påkallade samt att vissa av kommittén i annat sammanhang

föreslagna åtgärder skall vara tillräckliga för att försäljningen skall fylla

erforderliga krav ur ordnings- och nykterhetssynpunkt.

Denna argumentering kan kontrollstyrelsen för sin del icke finna övertygande.

Kommitténs antagande att bryggeriernas försäljning skulle kunna

1 onwattmng kontrolleras av de lokala myndigheterna förefaller föga

verkhghetsbetonad. Erfarenhetsmässigt ha dessa myndigheter ganska små

mojhgheter att kontrollera öldistributionen. Särskilt gäller detta den rörliga

försäljningen. Att kontrollmöjligheterna skulle komma att mera avsevärt

oka genom den planerade utbyggnaden av nykterhetsnämndsorganisationen

förefaller mindre troligt. Det är väl för övrigt angelägnare att denna organisation

i huvudsak inriktar sin verksamhet på den skadegörelse, som förorsakas

av de alkoholstarkare dryckerna.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser förstatligande eller statsinflytande påkallat.

Vita bandet uttalar att tillverkning, distribution och försäljning av

maltdrycker bör läggas under statsmonopol, och IOGT håller före att den

enda lösningen på starkölsproblemet är ett förstatligande av bryggeriindustrin.

I övrigt ansluter sig sistnämnda remissinstans principiellt till tanken

på desintressering.

Uttalanden till förmån för desintressering utan direkt yrkande på förstat
-

s. 497 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

497

ligande förekommer dessutom i flertalet här avsedda yttranden, nämligen

de som avgivits av länsnykterhetsnämnderna i Uppsala, Gävleborgs och Västerbottens

län, stadsfullmäktige i Visby, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund,

Nationaltemplarorden, Nykterhetsorganisationen Verdandi, Sveriges

blåblandsförening, De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse och Svenska

läkarnas nykterhetsförening.

Kravet på desintressering utvecklas närmare i följande av flera nykterhetsorganisationer

åberopade uttalanden av nykterhetsfolkets landsmöte

1953.

Framför alll är det emellertid ett oeftergivligt krav att avveckling av enskilda

vinstintressen sker inom maltdryckstillverkningen. Erfarenheterna

visar nämligen att man inom utminuteringen av rusdrycker, där en sådan

avveckling har kommit till stånd, uppnått en noggrann efterlevnad av lagstiftningen.

Inom utminuteringen av pilsnerdricka, där vinstintressena lämnats

orubbade, har olagligheter däremot ofta förekommit. För att motverka

de krafter, som är inriktade på en stegring av konsumtionen, och för att

skapa så starka garantier som möjligt mot olagligheter är en desintressering

av ölhanteringen den mest angelägna åtgärden. I nykterhetsfrämjande

syfte har statsmakterna i fråga om ölbryggerierna föreskrivit ett rättighetssystem,

som lett ett gott stycke mot en faktisk monopolställning för de

olika bryggerierna. Ett led i strävandena att minska försäljning av Öl till

missbrukare har också varit att inskränka eller förhindra konkurrens mellan

olika bryggerier, där de önskat driva försäljning inom samma områden.

Det allmännas egna åtgärder främjar sålunda tillkomsten av en monopolställning.

Även från denna synpunkt är det motiverat att bryggerinäringen

desintresseras.

Avkopplingen av enskilda vinstintressen bör också enligt landsmötets

åsikt vara en förutsättning för att man utan eftersättande av nykterhetsintresset

skall kunna genomföra de lättnader i försäljningsbestämmelserna,

som nykterhelskommittén föreslagit.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Kalmar län, länsnykterhetsnämnden

i Gävleborgs län, 10GT, Nationaltemplarorden och De Kristna

Samfundens Nykterhetsrörelse.

Några remissmyndigheter anser att ett frigivande av starkölet inte bör

ifrågakomma förrän frågan om det enskilda vinstintressets avkoppling lösts

— detta gäller länsstyrelsen i Kalmar län och, som ovan nämnts, IOGT —

eller i varje fall utretts — detta gäller länsnykterhetsnämnderna i Uppsala

och Skaraborgs län.

I några remissyttranden förekommer uttalanden om den ifrågasatta utredningens

närmare innebörd. Sålunda ansluter sig exempelvis länsnykterhetsnämnden

i Uppsala län närmast till den utredningslinje som skisserats

i den av herr Englund in. fl. avgivna reservationen. En utredning i anslutning

till vad som förordats i herr Klackenbergs särskilda uttalande föreslås

närmast av kontrollstyrelsen och Landsorganisationen. Utredning med

beaktande av båda dessa alternativ förordas av länsnykterhetsnämnderna i

Stockholms och Skaraborgs län, iands förbundet och Nationaltemplarorden.

Direkta uttalanden om tidpunkten för utredningens genomförande och

32 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

s. 498 Kontrollera mot PDF

498

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

dennas samordnande med maltdrycksreformen förekommer i några yttranden.

Kontrollstyrelsen anser sålunda att utredningen bör igångsättas snarast

möjligt. Styrelsen finner vidare att utredningen dock inte bör lägga

liinder i vägen för ett genomförande snarast möjligt — och eventuellt utan

samband med prövningen av kommitténs förslag i rusdrycksfrågan — av

en ny maltdryckslagstiftning. Landsförbundet anser också att utredningen

bör komma till stånd snarast, men enligt förbundets mening bör, innan utredningen

genomförts, förslag till ny ölförsäljningsförordning inte föreläggas

riksdagen. Till denna uppfattning ansluter sig Nationaltemplarorden.

Även De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse håller före att i avvaktan

på en dylik utredning några förändringar av gällande lagstiftning inte bör

vidtas.

Av vad ovan anförts framgår att några remissmyndigheter ansett att starkölsfrågan

inte bör lösas förrän nu avsedd utredning slutförts.

Den av kommittén berörda särskilda frågan om provisionssystemet för

utkörare m. fl. behandlas i ett par yttranden. Kontrollstyrelsen påpekar, att

kommitténs uttalande på denna punkt synes vara att betrakta närmast som

ett önskemål, eftersom ju något förslag inte framlägges. Länsstyrelsen i

Uppsala län anser det betänkligt att bryggeriernas utkörare och försäljare

är provisionsavlönade. Ett godtagande av kommitténs förslag måste därför

enligt länsstyrelsens mening bygga på att denna fråga får en tillfredsställande

lösning. Stadsfullmäktige i Jönköping understryker betydelsen av att

bryggerierna upphör med provisionsavlöning av utkörare och försäljare.

Svenska bryggareföreningen uppehåller sig mera utförligt vid detta problem.

Föreningen framhåller att kommitténs uttalanden härom synes grunda

sig på vissa oriktiga föreställningar och finner sig därför böra i korthet

redogöra för innebörden av det nu tillämpade avlöningssystemet.

Arbetsförhållandena för utkörare är sådana, att utköraren, sedan han

lämnat bryggeriet eller läskedrycksfabriken, arbetar fullt självständigt. Arbetsledningen

saknar därför möjlighet att kontrollera hur arbetstiden utnyttjas.

Vidare måste på grund av bryggeri- och läskedrycksindustriernas

säsongmässiga karaktär arbetstiderna för utkörare nödvändigtvis bli mycket

oregelbundna, även om åtgärder vidtas för att så långt som möjligt utjämna

arbetstiderna.

Till följd av dessa förhållanden är tidlön en mindre lämplig avlöningsform

för bryggeriernas och läskedrycksfabrikernas utkörare. För dem använder

man sig därför sedan gammalt av ackordsavlöning. Denna avlöningsform

tillämpas allmänt inom industrin, bl. a. vid sådant arbete där arbetsledningen

icke kan övervaka arbetstidens effektiva utnyttjande eller huru

arbetaren ordnar sitt arbete.

För utkörarna förekommer emellertid ej rena ackord utan s. k. blandade

ackord, bestående av en fast och en rörlig del. Den fasta delen utgörs av en

tidlön, som är fastställd att utgå per månad eller vecka, i enstaka fall per

dag. Ackordets rörliga del motsvaras av vad som gemenligen kallas provision

men i själva verket är en ackordsbetalning efter arbetsprestation. Benämningen

provision kvarstår från en tid, då försäljningen ägde rum icke

genom anställda utkörare, såsom nu är fallet, utan genom helt fristående

återförsäljare med egen kundkrets.

opaginerad Kontrollera mot PDF

499

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Vanligtvis utgår den rörliga delen såsom styckeackord per levererad flaska

men i vissa fall beräknas ackordet efter hemtagna tomglas. Ackorden är

oberoende av varans pris eller om leveranserna avser mineralvatten, läskedrycker

eller lagrade maltdrycker. En utkörare har sålunda lika litet som

tillverkaren något större ekonomiskt intresse av att leverera Öl än mineralvatten

och läskedrycker. I praktiken torde det snarare förhålla sig tvärtom,

eftersom leveranser av Öl föranleder ett besvärligare redovisningsarbete.

Endast i de största städerna förekommer distributionsbilar med enbart

Öl. Sådan distribution sker emellertid praktiskt taget uteslutande till

återförsäljare. Leveranserna bestäms därvid av återförsäljarens omsättning

och kan icke på något sätt påverkas av utköraren.

I samband härmed kan vidare nämnas att föreningen med hänsyn till

att ackorden i vissa fall måhända kommit att slumpvis fastställas igångsatt

en utredning för att på grundval av ytterligare faktorer åstadkomma en

ackordsbetalning som utgör en mera rättvis ersättning för utkörarnas olika

arbetsprestationer. Den därvid åsyftade lösningen torde komma att mera påtagligt

än hittills tillgodose kommitténs önskemål.

Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet anser sig sakna anledning att

avge något omdöme beträffande enskilda kommittéledamöters reflexioner

rörande bryggeriutkörarnas avlöningssystem och bryggeriernas lönsamhet.

Slutligen har den av kommittén ej närmare berörda frågan om koncessionstvånget

för skattepliktiga bryggerier upptagits av Svenska bryggareföreningen,

som vänder sig mot uppfattningen att bryggarna fått monopolställning.

Den av staten förda politiken beträffande beskattningen av maltdryckerna

samt det faktum att landet redan är synnerligen rikt utrustat med tekniskt

väl inrättade bryggerier måste verka i hög grad återhållande på tillkomsten

av nya sådana. Den sedan många år tillbaka rådande tendensen till koncentration

inom näringen med allt färre företag till följd är ett helt naturligt

uttryck för en utveckling, som betingas av kommunikationsväsendets

förbättring och stordriftens fördelar i allmänhet. Slutligen pekar den prispolitik,

som de existerande företagen sedan en lång följd av år fört och som

ovan närmare berörts, hän på att det icke kan vara lockande att inrätta

nya bryggerier.

Utan att framställa något direkt yrkande om koncessionssystemets avskaffande

vill föreningen sålunda framhålla att detta system ej haft den

ekonomiska innebörd för bryggeriindustrin, som i olika sammanhang gjorts

gällande.

Denna fråga har också berörts i ett par av kommerskollegium infordrade

yttranden. Handelskammaren i Göteborg anser således att koncessionstvånget

bör slopas, medan Sveriges kemiska industrikontor ifrågasätter dess slopande.

Departementschefen.

Den svenska bryggeriindustrin utgöres av privatägda företag. Dessa är

endast underkastade sådana särskilda inskränkningar i sin näringsutövning

som direkt betingas av statens tillsyn över tillverkningen, beskattningen och

försäljningen av maltdrycker. Dessutom begränsas näringsfriheten inom

s. 500 Kontrollera mot PDF

500

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

branschen av koncessionstvånget för skattepliktiga bryggerier, vilket i huvudsak

inneburit att tillkomsten av nya företag förhindrats.

Frågan om statliga ingrepp i bryggeriernas företagsform, närmast beträffande

de skattepliktiga bryggerierna, har i olika sammanhang varit föremål

för prövning. Sålunda har 1934 års maltdryckskommitté ingående behandlat

detta problem. Denna kommitté avvisade tanken på bryggeriernas förstatligande

och föreslog i stället utvidgad statskontroll över bryggeriernas försäljning

av pilsnerdricka. Förslaget ledde icke till något resultat. Detsamma

gäller de framställningar i frågan, som sedermera gjorts, bl. a. från nykterhetsfolkets

och bryggeriarbetarnas sida.

Nykterhetskommittén har icke ansett att ingrepp för närvarande bör göras

i bryggeriernas företagsform. Ej heller har kommittén funnit erforderligt att

nu närmare utreda denna fråga. I detta hänseende är emellertid kommittén

inte enig. En minoritet inom densamma har sålunda påyrkat att bryggeriindustrins

rationaliseringsproblem före ikraftträdandet av ny ölförsäljningsförordning

blir föremål för särskild utredning. Utredningen skulle

närmast åsyfta ökad statskontroll men ej inrättande av statsmonopol.

Vid remissbehandlingen har yrkanden på statsingripande — i form av

desintressering eller förstatligande — eller på utredning härom gjorts av

flera myndigheter och sammanslutningar, bl. a. kontrollstyrelsen, nykterhetsorganisationerna

och Landsorganisationen.

I det föregående har jag, i likhet med kontrollstyrelsen, uttalat att en reform

av maltdryckslagstiftningen inte behöver anstå i avvaktan på ytterligare

utredning om de frågor som sammanhänger med bryggeriernas företagsform.

I fråga om behovet av en sådan utredning må framhållas följande.

Sedan gammalt har det varit en ledande princip inom svensk alkohollagstiftning

att söka så vitt möjligt avlägsna det privata vinstintresset. Denna

princip är inom rusdryckshanteringen ganska fullständigt genomförd;

undantag förekommer främst i fråga om de privata restauratörernas vinstandelar

på utskänkningen och beträffande serveringspersonalens drickspengar.

Utredning pågår i dessa ämnen. Erfarenheterna av det enskilda

vinstintressets avveckling inom rusdryckshanteringen har, såsom bl. a. understrukits

i de av nykterhetsfolkets landsmöte gjorda uttalandena, varit

gynnsamma.

Inom maltdryckshanteringen har vinstavvecklingsprincipen genomförts

endast i fråga om en begränsad sektor på försäljningssidan, nämligen de allmännyttiga

kafébolagens detaljhandel med Öl. I övrigt kvarstår det enskilda

\ instintresset. Med hänsyn till de gynnsamma erfarenheterna av vinstintressets

avkoppling inom rusdryckshanteringen förefaller det befogat att på

ett mera ingående sätt än vad nykterhetskommittén gjort undersöka om fördelar

star att vinna ur nykterhetssynpunkt genom att avveckla vinstintresset

inom maltdryckshanteringen.

De synpunker som kan anföras till stöd för en avveckling av det enskilda

vinstintresset inom bryggerinäringen accentueras, om i enlighet med propositionsförslaget

starköl åter skall få säljas.

s. 501 Kontrollera mot PDF

501

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Ur principiell synpunkt kan vissa invändningar riktas mot bryggeriernas

nuvarande ställning. De av sociala skäl införda begränsningarna i möjligheterna

att inrätta nya bryggerier har lett till en faktisk monopolställning

för enskilda företagare samt omfattande kartellbildningar och konkurrensbegränsningar

inom handeln med Öl. Det kan knappast sägas att dessa förhållanden

står i god överensstämmelse med strävandena att motverka konkurrensbegränsningar

inom näringslivet. Det är därför ur denna synpunkt

angeläget att en utredning kommer till stånd, som innefattar branschens

konkurrensproblem. Härvid bör också upptas den för närvarande mycket

aktuella frågan om konkurrensen mellan bryggerierna i bryggeriidkareförbundet

och övriga bryggerier.

Den utredning som jag i enlighet med det här anförda funnit påkallad bör

i första hand avse frågan om behovet av och möjligheterna för att avveckla

det enskilda vinstintresset inom bryggerinäringen och utvidga den statliga

kontrollen. Även om det enligt min mening knappast finnes skäl att nu förstatliga

bryggeriindustrin, bör det dock ej vara uteslutet att, om anledning

därtill yppas under utredningsarbetets gång, pröva också detta spörsmål.

Försäljningsformerna vid utminutering av Öl.

Förevarande avsnitt behandlar försäljningsformerna vid utminutering av

Öl. Bestämmelserna härom har emellertid både i gällande rätt och nykterhetskommitténs

förslag så nära samband med föreskriften om tillståndsgivning

och rättighetssystemet i övrigt samt den kommunala medbestämmanderätten,

att en kortfattad redogörelse för dessa föreskrifter är erforderlig.

Fullständigare redogörelser i dessa stycken samt innehållet i yttrandena på

samma punkter lämnas i det följande i särskilda avsnitt.

Gällande ordning, tidigare förslag m. m.

Kringjörings- och rekvisitionsförsäljning.

Tillverkares försäljning.

Enligt gällande bestämmelser äger tillverkare att utan särskilt tillstånd

sälja pilsnerdricka genom kringföring inom stads planlagda område. För

kringföringsförsäljning i stad utanför det planlagda området fordras tillstånd

av länsstyrelsen. På landet är all kringföringsförsäljning förbjuden.

(10 § Pff.)

Vidare äger tillverkare att, utan särskilt tillstånd, från tillverkningsstället

sända pilsnerdricka på rekvisition (9 § 1 mom.). Sådan rekvisitionsförsäljning

får bedrivas såväl på landsbygden som i städerna och är på landsbygden

förbunden med kviltenstvång (17 §).

Rätten att bedriva försäljning från nederlag och upplag behandlas i det

följande.

s. 502 Kontrollera mot PDF

502

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

1934 års maltdryckskommitté fann inte tillräckliga skäl föreligga att alltjämt

göra rätten till kringföring inom stads icke planlagda område beroende

av särskilt tillstånd. Kommittén föreslog vidare att kvittenstvånget vid försändning

på landet av pilsnerdricka skulle avskaffas och ersättas med skyldighet

att upprätta köpareförteckning, vilket system tidigare tillämpats enligt

1905 års försäljningsförordning. Förslaget om kvittenstvångets avskaffande

tillstyrktes av kontroilstyrelsen (med tvekan), socialstyrelsen, systembolagsföreningarnas

förtroendenämnd och åtta länsstyrelser.

Hos nykterhetskommittén har från representanter för bryggerinäringen

och ölutkörarna samt från olika bryggeriarbetarorganisationer framförts önskemål

och förslag åsyftande kvittenstvångets slopande. Vissa organisationer,

bl. a. Svenska bryggeriindustriarbetarförbundet, har härvid förordat systemet

med köpareförteckning.

Vid kontrollstyrelsens granskning hos skattepliktiga bryggerier av rekvisitionernas

kvittoblanketter har uppmärksammats att kvittenser helt saknats

eller tecknats av vederbörande utkörare eller på utkörares anmodan

tecknats av utomstående. Det sistnämnda förfaringssättet uppges ha blivit

allt vanligare, vilket innebär att hithörande bestämmelser kan överträdas

utan att risken för ett uppdagande därav är påtaglig.

1 en inom kontrollstyrelsen upprättad promemoria anföres bl. a. följande.

Det har från bryggarehåll ofta framhållits att rekvisitionssystemet utgör

ett irritationsmoment vid pilsnerdricksförsäljningen på landsbygden och att

många kunder, även vederhäftiga och allmänt aktade personer, kategoriskt

vägrat att påteckna kvittoblanketterna. I andra fall åter skulle kunderna

regelmässigt ha anmodat utkörarna att själva i kundernas namn teckna

kvittenser. Det förekommer även på vissa håll att kunder skriftligen befullmäktiga

utkörare härtill, ett förfaringssätt, som står i direkt motsatsförhållande

till lagstiftarens mening.

Ä andra sidan har från konsumenter på landsbygden omvittnats, att man

på vissa håll i åratal inköpt pilsnerdricka utan att ha konfronterats med

en kvittoblankett.

Med hänsyn till de betydande kostnader en effektivisering av kontrollen

på hithörande område skulle draga, synes noga böra övervägas huruvida

bestämmelsernas värde ur nykterhetssynpunkt är så väsentligt att utgiftsökningen

kan anses motiverad. Är detta ej fallet, synes ett bibehållande av

ifrågavarande lagföreskrifter — utan möjlighet att på ett tillfredsställande

sätt övervaka efterlevnaden av desamma —- olämplig, särskilt som det redan

nu klart framgår att de på många håll sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet.

A lerförsäljares försäljning.

Kringförings- och rekvisitionsförsäljning, d. v. s. rörlig försäljning av Öl,

får f. n. bedrivas endast av tillverkare. Härvid bortses från den rätt till rekvisitionsförsäljning

som tillkommer partihandlare med Öl men som i praktiken

utövas i mycket ringa omfattning. Om sådan rekvisitionsförsäljning av Öl

som får idkas i samband med fast försäljning, d. v. s. avhämtningsförsäljning

och utskänlcning, är i detta sammanhang inte fråga.

s. 503 Kontrollera mot PDF

503

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Försäljning från nederlag och upplag.

Tillverkare äger enligt praxis rätt att i stad inrätta lager eller omlastningsställe,

kallat nederlag, för att därifrån bedriva kringföringsförsäljning

inom det för sådan försäljning medgivna området. I tillämpningen har rätt

ansetts föreligga att från nederlaget bedriva även rekvisitionsförsäljning

inom samma område.

Vill tillverkare från annat försäljningsställe än bryggeriet bedriva rekvisitionsförsäljning

på landsbygden eller inom sadant område i stad, där kringföringsförsäljning

ej får utövas, fordras tillstånd att inrätta s. k. upplag,

varvid kommunalt veto gäller (9 § 4 mom.). Hinder möter ej att ett upplag

samtidigt användes som nederlag.

Maltdryckskommittén föreslog att den fria nederlagsrätten skulle upphöra.

Begreppen nederlag och upplag skulle sammanfattas i ett, med benämningen

nederlag. Tillverkares rätt att bedriva försäljning från sådant nederlag

skulle vara beroende av tillstånd av den föreslagna bryggerinämnden,

varvid kommunal vetorätt icke skulle gälla.

Avhämtningsförsäljning.

Tillverkares försäljning.

Enligt gällande ordning har tillverkare rätt att utan särskilt tillstånd

sälja pilsnerdricka från tillverkningsstället.

Maltdryckskommittén föreslog att bryggeriernas fria rätt till avhämtningsförsäljning

skulle upphöra. Förslaget tillstyrktes av kontrollstyrelsen,

flertalet av de kommuner som yttrade sig i frågan, Nykterhetsvännernas

landsförbund och Riksföreningen för svensk kafénäring. Länsstyrelserna

hade delade uppfattningar i frågan. Kommerskollegium, bryggareföreningen

och bryggeriindustriarbetareförbundet önskade behålla den fria avhämtningsförsälj

ningen.

Å lerförsäljares för säl jning.

Ifrågavarande avhämtningsförsäljning är tillståndsbunden och underkastad

kommunal vetorätt. Den är i vissa fall kombinerad med rätt att utan

kvittenstvång bedriva rekvisitionsförsäljning på orten.

Representanter för bryggerinäringen har till nykterhetskommittén framfört

följande synpunkter.

Om det kommunala vetot skulle upphävas i fråga om utminuteringen,

kunde detta väntas medföra ett ökat antal försäljningsställen. Därigenom

skulle en bättre kontroll kunna åstadkommas över försäljningen samtidigt

som avsevärda lättnader för allmänheten och bryggerierna skulle kunna genomföras.

Dessa synpunkter har bemötts av Svenska Nykterhetsvardsförbundet, som

uttalat att det av allt att döma vore olyckligt om utvecklingen skulle leda till

en avsevärd ökning av ölförsäljningen i vanliga butiker.

Kommittén refererar i detta sammanhang en av Institutet för maltdrycks
-

s. 504 Kontrollera mot PDF

504

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

forskning år 1950 gjord undersökning. Denna avsåg att klargöra, huruvida

en ökning av antalet utminuteringsställen för pilsner åtföljs av en ändring

i antalet fylleriförseelser eller i frekvensen av nykterhetsvårdande åtgärder,

och omfattade fem städer och eu landskommun, i vilka antalet utminuteringsställen

ökats på senare år. Resultatet av undersökningen ansågs ge vid

handen att det ökade antalet försäljningsställen i de sex kommunerna inte

synes ha hatt någon effekt på de nykterhetsvårdande åtgärderna och inte

heller ha inverkat på fylleriförseelserna.

Avlämning av Öl.

Nuvarande bestämmelser om avlämnande av utminuterat pilsnerdricka är

följande.

Vid rekvisitionsförsäljning från tillverkningsställe eller upplag och vid

kringtöringsförsäljning, får varan ej avlämnas annat än »inomhus till därstädes

boende» (9 § 1 och 4 mom. samt 10 § 1 inom.). Vid rekvisitionsförsäljning

tar val an, för fortsatt försändning till köparen, avlämnas även vid järnvägsstation,

busstation eller på fartyg (9 § 1 inom.). Vid direkt leverans till köparen

ar således huvudregeln att avlämning endast får ske inomhus till därstädes

boende. Vid tortsatt försändning till köparen, t. ex. med buss i linjetrafik,

gäller däremot icke villkoret inomhus till därstädes boende. Huvudregeln

innebär i praktiken bl. a. att avlämning icke får ske på arbetsplats.

Därjämte uppställer förordningen i två specialfall särskilda regler, som

kan sagas utgöra varianter av huvudregeln. Den, som har tillstånd till avhämtningsförsäljning

och bedriver denna »i samband med handel med födoämnen

eller läskedrycker» får sålunda »efter rekvisition försända pilsnerdricka

till å orten bosatt person» (9 § 2 mom.). Vill livsmedelshandlare begagna

sin rätt att efter rekvisition försända Öl samtidigt med matvaror eller

läskedrycker till person bosatt å orten, gäller alltså icke inskränkningen

»inomhus till därstädes boende», utan avlämnandet kan ske på personens

arbetsplats eller eljest till honom var han än för tillfället befinner sig. Men i

i eget sker avlämnandet av naturliga skäl i hemmet. Vidare äger den som är

berättigad till avhämtningstörsäljning — sålunda även innehavare av årsutskänkningsrättighet

(matservering) — att »vid försändning till kund av

matportion på rekvisition försända till densamma hörande pilsnerdricka»,

som dock får avlämnas »endast inomhus» (9 § 3 inom.). I

I praxis har uttrycket »inomhus till därstädes boende» utvidgats att omfatta

även fast arbetsplats inomhus. En omdiskuterad fråga är om Öl får

avlämnas i kunds källare eller i annan av kunden disponerad lokal. Rättspraxis

har emellertid godtagit avlämning i en källare som utgör den sedvanliga

förvaringsplatsen för familjens livsmedel. Det är vidare oklart under

vilka förutsättningar avlämning får ske ombord på båtar. Frågan i vilken

utsträckning Öl får avlämnas i mer eller mindre tillfälliga bostäder eller i

tält på badstränder och friluftsplatser bedömes från fall till fall. Slutligen

råder delade meningar huruvida avlämnande får ske till annan än rekvirent,

d. v. s. i annan bostad än kundens egen. Praxis torde på denna punkt

inte ge någon säker ledning.

Maltdryckskommittén avsåg att i huvudsak bibehålla gällande bestämmel
-

s. 505 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

505

ser om avlämning av pilsnerdricka men fann en uppmjukning av föreskrifterna

motiverad i fråga om avlämning vid rekvisitionsförsäljning.

Kommittén föreslog sålunda alt pilsnerdricka, som försändes på rekvisition

och uppenbarligen vore avsett för förbrukning inom hushåll, skulle få

avlämnas även annorstädes än inomhus till därstädes boende eller vid järnvägsstation

o. d., om avlämnandet skedde till köparen personligen eller till

ombud, som vore medlem av hans hushåll eller anställd i hans tjänst. Kommittén

hade därvid det fall i åtanke att en persons bostad vore belägen så,

att tillverkarens utkörare icke kunde avlämna den rekvirerade varan därstädes,

exempelvis därför att det icke funnes körbar väg till bostaden eller, där

försändningen skedde med båt, bostaden icke vore belägen i närheten av lämplig

tilläggsplats för denna.

Genom den av maltdryckskommittén föreslagna avfattningen av stadgandet

skulle det alltjämt vara förbjudet för tillverkare att avlämna pilsnerdricka

på arbetsplatser o. d.

Nykterhetskommittén.

Kringförings- och rekvisitionsförsäljning.

Tillverkares försäljning.

I syfte att få till stånd en mera effektiv kontroll över bryggeriindustrin

föreslår kommittén att tillverkarnas för närvarande fria rörliga försäljning

direkt till konsumenterna göres beroende av tillstånd. Koncessionssystemet

medför en regelbundet återkommande prövning av bryggeriernas försäljningsrättigheter.

Kommittén anser att den regelbundna omprövningen kommer

att främja laglydnaden och underlätta den effektiva kontroll som man

eftersträvar. Bestämda försäljningsområden bör enligt kommitténs mening

icke fastställas i normala fall; endast om missförhållanden konstaterats

bör ett bryggeri kunna förbjudas att sälja inom ett visst område.

Kringföringsförsäljningen blir huvudform för tillverkarnas direktförsäljning.

Kommittén har övervägt om inte endera av de nuvarande båda försäljningsformerna,

kringföringen och rekvisitionsförsäljningen, lämpligen kan

utmönstras. Flera skäl kan anföras både för och emot vart och ett av försäljningssätten,

framhåller kommittén, och uttalar härom i huvudsak följande.

Kringföring är en relativt ovanlig form för försäljning av andra varor än

Öl. Den har emellertid i fråga om Öl visat sig praktisk och bekväm men

den har också blivit föremål för anmärkningar. Mot ett utbjudande av Öl

kan sålunda ur nykterhetssynpunkt vissa invändningar göras. Kringföringen

är en form av ölförsäljning, som skulle kunna undvaras. För närvarande

torde större delen av — i varje fall den lojala — rörliga försäljningen i realiteten

ske efter beställning, som antingen är slående eller tillfällig. Behovet

av kringföring liksom av försändning på rekvisition torde vidare bli mindre,

om möjligheterna att få ett större antal fasta försäljningsställen ökas. Med

hänsyn till den omfattning, som kringföringsför sälj ningen för närvarande

har i städerna, synes det dock inte vara tillräckligt motiverat att helt förbjuda

den.

Icke heller torde maltdryckskommitténs förslag att kringföringen skulle

s. 506 Kontrollera mot PDF

506

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

vara fri inom stads hela område — även den icke planlagda delen — men

lortfarande förbjuden på landet böra förordas. En sådan formell gräns synes

mindre lämplig.

_Om man skulle välja att helt förbjuda kringföringsför sälj ningen och behålla

rekvisitionsförsälj ningen som enda tillåtna försäljningsform, skulle det

emellertid, om denna försäljningsform skall ha något värde ur kontrollsynpunkt,

visa sig nödvändigt att föreskriva antingen kvittenstvång eller köpareförteckning.

Vilketdera systemet man än väljer, blir det emellertid mycket

svart att komma till rätta med de stående rekvisitionerna, som nu användes

i ganska stor omfattning.

Mycken kritik har riktats mot kvittenstvånget. Det bör emellertid nämnas,

att kvittenssystemet trots sin ineffektivitet haft den nyttan, att det möj''igSjort

en viss kontroll av bryggerierna. Sin största betydelse har systemet

haft såsom erbjudande bevismaterial beträffande olovlig åter för sälj ning. På

grund av de tungt vägande invändningar som kan riktas mot kvittenssystemet

torde dock detta system i sin nuvarande form icke böra bibehållas.

Vad därefter angår den av maltdryckskommittén föreslagna köpareförteckningen,

så torde icke heller med “detta system någon effektiv kontroll

kunna åstadkommas.

Med utgångspunkt från dessa överväganden torde det framstå som rimligare

att förorda det friare systemet, kringföringsförsäljningen, även om

denna ur nykterhetspolitisk synpunkt måhända kan väcka vissa betänkligheter,

än att föreslå ett kontrollsystem, som på förhand är dömt att misslyckas.

I detta sammanhang kan även påpekas en oegentlighet i gällande lagstiftning,

som skulle korrigeras om kringföringsförsälj ningen fick ersätta

rekvisitionsförsäljningen. För kringföringsförsälj ning inom “stads icke planlagda

område fordras tillstånd av länsstyrelsen. Har sådant tillstånd icke

meddelats, kan endast rekvisitionsförsälj ning bedrivas inom området, men

sådan försäljning är icke förenad med kvittenstvång; detta gäller blott försäljning

på landsbygden. Följden blir att den fria rekvisitionsförsälj ning,

som bedrives inom stads icke planlagda område, i praktiken kan innebära

en olaglig kringföringsförsäljning.

Om kringföringsförsäljning tillätes även på landsbygden, skulle kontrollmöjligheterna

visserligen teoretiskt sett bli mindre än nu, men med tanke

på de möjligheter att kringgå kontrollen som för närvarande finns, torde

man knappast behöva befara att den nya ordningen skall medföra större

risker för ordning och nykterhet än den nuvarande.

Kommittén föreslår med hänsyn till vad sålunda anförts kringföringsförsäljningen

som huvudform för tillverkarnas direktförsäljning. Härom

anföres vidare.

Denna försäljningsform införes således även på landsbygden och lika

regler uppställes att gälla för stad och land. Härigenom bortfaller bestämmelserna

om kvittensbok och kvittering. Att den tillverkare, som förvärvat

tillstånd till kringföring, äger sälja även till kunder, som i förväg beställt

varan, är självfallet. Sådan fri rekvisitionsförsäljning, som alltså icke är

förenad med kvittenstvång, blir icke bunden av andra föreskrifter än dem

som gäller kringföringsförsäljning i allmänhet. Det finns anledning antaga

att försäljning efter föregående rekvisition liksom för närvarande i praktiken

kommer att bli den vanliga försäljningsformen.

Kommittén gör i fortsättningen vissa uttalanden av innebörd att utbjudande

av Öl inte bör förekomma.

s. 507 Kontrollera mot PDF

507

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

När kommittén nu föreslår att beställningstvånget på landsbygden skall

upphävas, innebär detta en möjlighet för utkörarna att i hemmen bjuda ut

sin vara. I den mån utkörarna vänder sig till folk som redan är kunder hos

bryggeriet är ingenting att säga därom. Skulle utkörarnas aktivitet ta^ sig

den formen att de systematiskt »kammar igenom» hela försäljningsområdet

i avsikt att kontakta alla där boende, även dem som aldrig köpt Öl hos bryggeriet,

uppstår däremot en situation som måste betecknas såsom mindre

tillfredsställande ur nykterhetssynpunkt. Den första kontakten bör tas av

den blivande kunden och ej av utköraren eller bryggeriet. Kommittén ar

dock medveten om de komplikationer som kan uppstå genom att bryggarbilarna

utom Öl även för svagdricka och läskedrycker. Handlingar från försäljarnas

sida som kan innebära ett indirekt utbjudande, kan sålunda icke

alltid undvikas. Däremot vill man om möjligt förhindra ett direkt utbjudande

till icke-kunder. De kommunala nykterhetsnämnderna bor vaka over

att tillverkarna sköter sin försäljning på ett tillfredsställande sätt härvidlag.

Missförhållanden skall anmälas till länsnykterhetsnämnden, som enligt förslaget

jämte länsstyrelsen skall ha den allmänna tillsynen över ölförsaljningen.

Som ett medel att åstadkomma rättelse beträffande en tillverkare, vilkens

försäljning medför påtagliga olägenheter från ordnings- och nykterhetssynpunkt,

föreslår kommittén bl. a. befogenhet för länsstyrelsen att meddela

förbud för denne tillverkare att utlämna Öl till köpare annorledes än

efter föregående rekvisition av köparen och mot erhållande av kvitto å utlämnad

myckenhet.

Kommitténs förslag avser icke att förändra för sälj ningsmöjligheterna för

de tillverkare som sköter sin försäljning på ett ur ordnings- och nykterhetssynpunkt

oklanderligt sätt. Kommittén förutsätter bl. a. att tillstånd till

försäljning från tillverkningsställe i regel ges utan behovsprövning. Tillståndsprövningen

skall i detta fall endast avse tillverkarens sätt att sköta

sin försäljning. Härav följer att tillstånd normalt bör vägras endast då missförhållanden

konstaterats.

Reservation.

Herr Utterström förordar återinförande av köpareförteckning vid kringföring

av Öl på landsbygden och ifrågasätter en avveckling efter hand av

denna försäljningsform.

Aterförsäljares försäljning.

Enligt kommitténs förslag skall de nuvarande särskilda partihandelstillstånden,

till vilka är knutna rätt till rekvisitionsförsäljning, slopas. Partihandeln

med Öl behandlas i ett särskilt avsnitt i det följande.

Hittills har kringföringsförsäljningen varit förbehållen tillverkarna och

någon ändring häri har under nuvarande ordning ej ifrågasatts. Om den

rörliga försäljningen blir tillståndsbunden, kommer emellertid frågan i ett

i viss mån annat läge, framhåller kommittén.

Det kan uppkomma vissa situationer, då det skulle vara värdefullt med

en möjlighet att meddela även annan än tillverkare tillstånd till kringfö
-

s. 508 Kontrollera mot PDF

508

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ringsförsäljning. Nykterhetskommittén syftar härvid i första hand på det

tall att icke någon tillverkare utövar sådan försäljning på viss ort Det kan

tankas flera anledningar härtill. För det första kan en tillverkare ha sökt

erhållit tillstånd på grund av missförhållanden under föregående

:1A1fta?.asPerl0d- För det andra kan en tillverkare, som erhållit tillstånd, ha

tätt tillståndet återkallat under löpande period. Vidare kan det inträffa att

en tillverkare icke önskar bedriva direktförsäljning till privatkunder utan

enbart inriktar sig på partihandel.

I sådana fall torde det normala bli, att ett annat bryggeri, t. ex. det närmast

belägna, träder i stället för att fylla den lucka, som uppstått. Emellertid

bor möjlighet också finnas att meddela tillstånd till återförsäljare, såsom

kafébolag, kommun eller lämplig livsmedelshandlare, för att allmänhetens

intresse av fullgod distribution skall kunna tillgodoses oberoende av

eventuella ingripanden mot eller åtgöranden av tillverkare.

Kommittén understryker att den försäljningsrätt, som återförsäljare sålunda

kan erhålla, i regel är sekundär i förhållande till tillverkarnas försäljningsrätt;

en återförsäljare bör alltså i normala fall ej kunna tävla med

en tillverkare om försäljningsrätten utan bör kunna inträda blott när särskilda

omständigheter motiverar detta. Utöver de förut angivna fallen bör,

säger kommittén, möjlighet finnas att där så anses lämpligt meddela tillstånd

till kringföring i samband med ambulerande försäljning av livsmedel

genom s. k. butiksbuss i de fall då huvudaffären har tillstånd till avhämtningsförsäljning.

Försäljning från nederlag (upplag).

Nykterhetskommittén delar maltdryckskommitténs uppfattning att bryggeiiernas

fria nederlagsrätt bör upphöra. Detta är en konsekvens av nykterhetskommitténs

förslag, att tillverkarnas kringförings‘försäljning skall vara

beroende av tillstånd. Ingen skillnad bör enligt kommittén göras mellan upplag

och nederlag, utan dessa båda begrepp bör lämpligen sammanfattas i ett,

förslagsvis nederlag. Samma regler kommer sålunda att gälla för stad och

land. Detta blir fallet även i fråga om den kommunala vetorätten, vilken,

såsom framgår av den efterföljande framställningen härom, föreslås slopad

beträffande utminutering av Öl.

Kommittén föreslår vidare att även återförsäljare skall kunna få inrätta

nederlag. Detta är en konsekvens av förslaget om att även återförsäljare

skall kunna erhalla tillstånd till kringföringsförsäljning.

Då tillståndsmyndigheten genom beviljande av nederlagsrättighet kan öva

visst inflytande på omfattningen av det område, inom vilket ett bryggeri

kan bedriva kringföring, har kommittén ansett lämpligt att ansökningar°om

tillstånd till försäljning från nederlag alltid behovsprövas.

Kommittén har inte föreslagit någon motsvarighet till nuvarande bestämmelser

i Pff om forsling av pilsnerdricka på landsbygden. Det bör således

stå tillverkaren, återförsäljaren eller nederlagsföreståndaren fritt att inom

den ram som den nya försäljningsförordningen i övrigt medger ordna forslingen

på lämpligaste sätt.

s. 509 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr töi.

509

Avhämtningsförsäljning.

Tillverkares försäljning.

Då nykterhetskommittén föreslår att bryggeriernas kringföringsförsäljning

av Öl direkt till konsumenterna skall läggas under tillståndstvång, bör

enligt kommittén därav följa att också avhämtningsförsäljningen blir tillståndsbunden.

Genom att införa tillståndstvång för tillverkarnas avhämtningsförsäljning

vill kommittén lägga försäljningen under ökad kontroll. Härmed skapas,

framhåller kommittén, en betryggande ordning på förevarande område. Enligt

kommitténs mening bör en tillverkare, som oklanderligt skött avhämtningsförsäljningen

vid sitt bryggeri, kunna få tillstånd till sådan försäljning

i samma ordning som stadgas för återförsäljare.

Återförsäljares försäljning.

Kommittén anser att avhämtningsförsälj ningen bör bibehållas som huvudform

för återförsäljarnas försäljning. Avhämtningsförsälj ningen bör därför

liksom hittills vara tillståndsbunden men däremot ej underkastad kommunal

vetorätt.

Vad beträffar frågan hur en avhämtningsförsäljning lämpligen skall ordnas,

finns enligt kommittén olika möjligheter att välja på: 1) endast genom

tillverkare, 2) genom alla eller flertalet livsmedelshandlare, 3) genom ett fåtal

livsmedelshandlare, 4) genom allmännyttigt kafébolag, antingen försäljningen

sker hos livsmedelshandlare eller i särskilda butiker inrättade av bolaget,

eller 5) genom butiker i kommunal regi. Kommittén finner sig emellertid

icke kunna förorda något visst system utan anser att avgörande bör

träffas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall och under beaktande

av rådande lokala förhållanden. Kommittén har dock i samband

med behandlingen av den kommunala bestämmanderätten uttalat att de tillståndsbeviljande

myndigheterna inte utan särskilda skäl bör motsätta sig

en kommuns önskan att avhämtningsförsälj ningen av Öl skall helt eller delvis

handhas av allmännyttigt kafébolag.

Valet av försäljningsform.

Vad angår frågan vilken av de båda huvudförsäljningsformerna, kringföringsförsäljning

eller avhämtningsförsäljning, som i allmänhet bör förordas,

vill nykterhetskommittén icke uttala sig för något enhetligt system för hela

landet. Då det material, som varit tillgängligt för kommittén, icke medger

några säkra slutsatser rörande de olika försäljningsformernas betydelse för

nykterhetstillslåndet, kan kommittén endast förorda en lämplighetsawägning,

som får göras i varje kommun eller försäljningsområde från fall till

fall. Därvid kan ett flertal omständigheter spela in, anför kommittén, såsom

ordningen för den nuvarande försäljningen, de kommunala myndigheternas

uppfattning, de folkpsykologiska faktorerna m. in.

opaginerad Kontrollera mot PDF

510

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Avlämning av Öl.

De generella bestämmelserna föreslås slopade.

Kommittén anser att nuvarande bestämmelser om avlämning av Öl är ur

olika synpunkter otillfredsställande. Det har nämligen visat sig att de överlädes

i betydande omfattning och att de medfört stora praktiska olägenheter.

Härom anför kommittén i huvudsak.

Regeln om avlämning inomhus till därstädes boende medför speciella svårigheter

i Norrland. På vintern plogas inte alla vägar. Det är därför ofta

svart för biyggaibilarna att komma fram till gårdarna. Om däremot samma

kvantitet i stället skickas med buss i linjetrafik, så har detta fordon rätt

att avlämna varan på en mjölkpall eller var som helst. Ett annat exempel

på praktiska olägenheter kan hämtas från Stockholms skärgård. En person

med sommarställe i skärgården har strängt taget inte rätt att ta emot sitt Öl

på bryggan ulan utköraren skall bära upp lådan med flaskorna till huset.

Att så icke alltid sker är knappast ägnat att förvåna. Syftet med bestämmelsen

är i detta fall att förhindra att personer som icke bor på platsen samlas

på bryggan och köper direkt av ölbåten.

Enligt kommitténs mening bör man eftersträva en ordning som är bekväm

och rimlig för den stora mängden av skötsamma konsumenter.

Det är självfallet olämpligt med bestämmelser, som tenderar att bli döda

föreskrifter och som dessutom utmanar det sunda förnuftet och till följd

därav icke bäres upp av rättsmedvetandet. En föreskrift bör ej utformas

på sådant sätt att den inbjuder till lagbrott. Förevarande bestämmelse är

icke ändamålsenlig och är vidare av mycket tvivelaktigt värde, när det gäller

att bekämpa det grova missbruket. Den bör därför icke lämpligen behållas

i sin nuvarande utformning. Ytterligare skäl till lagändring är att

inneborden av bestämmelserna föranlett mycken tveksamhet och att tolkningen

av dem trots flera avgöranden av överdomstolarna ingalunda är

klar.

^ omprövningen av denna fråga kan, säger kommittén, olika lösningar

övervägas.

En skärpning av föreskrifterna kan inte gärna komma ifråga. Tvärtom

har den nuvarande lydelsen och då speciellt uttrycket »inomhus till därstädes

boende» begränsat tillämpningsområdet i högre grad än vad som

visat sig praktiskt och rationellt. Det finns en hel råd" praktiska situationer,

där den nuvarande regeln om avlämning är för snäv.

Kommittén erinrar om sina förslag att tillverkarnas försäljning direkt till

konsumenterna skall läggas under tillståndstvång och att den lagliga alkoholhallen

hos ölet skall sänkas. Ender sadana förhållanden talar enligt kommitténs

mening övervägande skäl för att generella bestämmelser om avlämning

av Öl icke upptages i den nya förordningen. Även med denna ordning

kommer det normala naturligtvis fortfarande att vara att Öl avlämnas i

hemmen, framhåller kommittén.

I detta sammanhang omnämner kommittén att den, i överensstämmelse

med vad som nu gäller, bland ordningsföreskrifterna i författningsförslaget

upptagit bestämmelser om förbud mot försäljning eller utlämning av Öl

s. 511 Kontrollera mot PDF

511

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

dels till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker, dels ock

i de fa)l då grundad anledning till misstanke föreligger, att varan helt eller

delvis är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning.

Kommittén gör härjämte följande allmänna uttalanden.

Rätten till kringföringsför sälj ning får självfallet icke användas till att

anordna maskerade fasta försäljningsställen utomhus, t. ex. genom att en

ölbil regelbundet parkeras på en viss plats och att försäljning sker därifrån

till traktens befolkning. I den mån det icke förbjudes av gällande ordningsstadga,

bör sådant missbruk av försäljningsrätten bli föremål för ingripande

från kontrollmyndigheternas sida.

Förbud mot avlämning vid arbetsplatser införes. Kommittén uttalar, att

arbetsplatserna utgör ett svårt och ömtåligt problem när det gäller den rörliga

försäljningen.

Blotta närvaron av en ölbil på eller utanför en öppen arbetsplats skulle

i många fall utgöra en stark frestelse till inköp av Öl för anställda, som

eljest ej skulle "ha skaffat varan. Kommer ölbilen regelbundet, t. ex. ett

par gånger i veckan, kan detta lätt medföra att anställda, som tidigare ej

druckit Öl på arbetsplatsen, får denna vana. En rätt att vid rörlig försäljning

avlämna Öl på arbetsplatser skulle sålunda kunna leda till att ölkonsumtionen

där ökades och att vissa missförhållanden uppstode.

Kommittén framhåller att problemet om avlämning av Öl på arbetsplats

i samband med den rörliga försäljningen gäller i första hand de öppna och

de tillfälliga arbetsplatserna. Enligt kommitténs mening finns här otvivelaktigt

ett behov av förbud mot avlämning. Det har emellertid, anför kommittén,

visat sig att man inte kan göra skillnad mellan fasta och tillfälliga

arbetsplatser och ej heller dra en gräns mellan arbetsplatser belägna inomhus

och sådana belägna utomhus. Under sådana förhållanden anser sig kommittén

böra föreslå att förbudet skall gälla alla arbetsplatser. Kommittén

tillägger.

Självfallet bör förbudet ej drabba partihandeln; en avlämning till föreståndare

för personalmatsal skall sålunda inte möta något hinder. Vidare

bör förbudet ej hindra avlämning i kundens bostad, t. ex. i det fall att en

hantverkare har sin verkstad i samma hus eller lokaler som bostaden. Slutligen

bör återförsäljarnas rekvisitionsförsäljning (den fasta försäljningen)

liksom hittills lämnas utanför, då denna försäljning icke torde ha någon

större betydelse i detta sammanhang.

Kommittén föreslår således att bland ordningsföreskrifterna i ölförsäljningsförordningen

införes en bestämmelse, som, när det gäller rörlig detaljhandel,

förbjuder avlämning av Öl på eller i omedelbar närhet av arbetsplats.

Kommittén tillägger att om även i andra fall än beträffande arbetsplatserna

särskilda föreskrifter om avlämning skulle visa sig erforderliga i

fråga om detaljhandeln, så bör länsstyrelsen kunna ingripa med sådana föreskrifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

512

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Yttranden.

Kringförings- och rekvisitionsförsäljning.

De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker eller har

intet att erinra mot nykterhetskommitténs förslag om rekvisitions- och kvittenstvångets

avskaffande och införande av den friare kringföringsförsäljningen

såsom huvudform för tillverkarnas direktförsäljning till allmänheten.

Denna uppfattning företrädes av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, statens organisationsnämnd,

tre länsstyrelser, tio länsnykterhetsnämnder, Stockholms

stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i

Malmö, stadsfullmäktige i fem andra städer, två nykterhetsorganisationer

samt företagare och anställda inom bryggeriindustrin.

Kontrollstyrelsen bekräftar kommitténs uppgift att bestämmelserna om

kvittenstvång visat sig mycket svåra att tillämpa i praktiken och att de i

betydande utsträckning överträtts eller kringgåtts. Kommitténs uppfattning

att försäljning efter föregående rekvisition liksom nu även i fortsättningen

kommer att bli den vanliga försäljningsformen kan kontrollstyrelsen däremot

inte ansluta sig till. Styrelsen yttrar.

Om rekvisilionstvånget bortfaller, komma köparna i allmänhet att sakna

anledning att i förväg beställa varan. Försäljning direkt från bryggarbilen

utan föregående rekvisition torde därför bli den försäljningsform, som i

regel kommer att tillämpas för den rörliga försäljningen. Förhållandena på

detta område böra enligt kontrollstyrelsens uppfattning föranleda, att s. k.

rekvisitionsförsäljning icke vidare upptages som självständig försäljningsform

enligt ölförsäljningsförordningen.

Även statens organisaticnsnämnd är inne på tankegången att förenkla

försäljningsbegreppen, då den yttrar följande.

I och med kvittenstvångets avskaffande kommer någon egentlig saklig

skillnad icke att råda mellan begreppen kringförings- och rekvisitionsförsäljning.

Gränserna bli flytande och begreppsbestämningen huvudsakligen

blott formell; i praktiken kommer ju kringföringsförsäljningen till största

delen att rätteligen innebära rekvisitionsförsäljning enligt den nya förordningens

mening. Det ur saklig synpunkt gemensamt väsentliga för de båda

forsaljningskategorierna består däri, att ölet avlämnas till konsumenten

alltsa motsatsen till avhänitningsförsäljning. Under nu angivna förhållanden

synes en förenkling kunna ske i så måtto, att kringförings- och rekvisitionsförsäljning

sammanslås till en gemensam försäljningskategori, förslagsvis

benämnd försäljning genom avlämning (avlämningsförsäljning).

Endast ett mindre antal remissinstanser avstyrker förslaget om den

friare kringföringsförsäljningen och förordar nuvarande rekvisitionsförsäljning,

därav några under motivering att inga uppmjukningar bör göras

innan bryggeriindustrin desintresserats eller förstatligats — länsnykterhetsnämnderna

i Stockholms och Gävleborgs län samt De Kristna Samfundens

Nykterhetsrörelse — under det att andra anser att nu gällande regler om

pilsnerdrickshandeln i huvudsak bör bestå — länsnykterhetsnämnden i Södermanlands

län, stadsfullmäktige i Karlskrona och Svenska Nykterhetsvärdsförbundet.

— Nykterhetsvårdsförbundet yttrar.

s. 513 Kontrollera mot PDF

513

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kommitléniajoritetens förslag rörande maltdrycksförsälj ningen innebär

ait man slopar flertalet av de hittillsvarande kontrollåtgärderna vid försäljningen.

Förbundet kan icke finna detta tillrådligt. Den omständigheten

att så många fall av uppenbar och socialt vådlig lagöverträdelse uppdagats,

synes vara en tillräcklig motivering för bibehållande av rekvisitionsförfarandet.

Det har även från ledningen av vissa alkoholistanstalter gjorts gällande

att kringföringshandel med pilsnerdricka kan komma att skapa problem

vid övervakningen av internerna.

Nykterhetskommitténs uttalande om att utbjudande av Öl inte bör förekomma

har föranlett såväl instämmanden som kritik i yttrandena.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att kommitténs rekommendation är av

sådan betydelse ur nykterhetspolitisk synpunkt att kringföringsförsäljningen

står och faller med den utsträckning i vilken rekommendationen vinner

anslutning. Skulle rekommendationen mot förmodan endast i mindre omfattning

efterföljas, bör frågan enligt länsstyrelsens mening åtminstone

för landsbygdens vidkommande på nytt övervägas.

Sveriges Nykterhetsvänners Landsförbund fäster likaledes stor vikt vid

kommitténs uttalande, då landsförbundet yttrar följande.

Det är angeläget, att man vid den nya lagstiftningens utformning strängt

upprätthåller den av nykterhetskommittén i motiveringen hävdade grundsatsen,

att vid försäljning genom kringföring initiativet bör vara köparens

icke säljarens. Denna ur nykterhetssynpunkt betydelsefulla, från reglerna

för vanlig handel avvikande ordning, bör för den skull komma till uttryck

i själva lagtexten.

Kontrollstyrelscn, å andra sidan, anser kommitténs uttalande föga verklighetsbetonat.

Styrelsen anför.

Någon möjlighet finnes uppenbarligen icke att i praktiken kontrollera,

i vad mån vid sådan försäljning ett direkt eller indirekt utbjudande av Öl

förekommer. Ett förbud mot utbjudande av Öl till nya kunder skulle för

övrigt, om det verkligen kunde tillämpas, innebära, att inom områden med

enbart krmgföringsför sälj ning denna skulle successivt nedgå i samband med

generationsväxlingen.

Svenska Bryggareföreningen understryker kommitténs farhågor för att

komplikationer kan uppstå genom att bryggeribilarna utom Öl även distribuerar

svagdricka och läskedrycker samt framhåller, att det skulle ställa sig

ogörligt att övervaka rekommendationens efterföljd. Föreningen yttrar vidare.

Huruvida »den första kontakten» tagits av den blivande kunden eller av

utköraren, torde ej heller kunna avgöras i praktiken. Det får väl också

anses vara naturligt, att bryggeriindustrin i likhet med andra näringar äger

rätt att fritt utbjuda sina varor till försäljning och även göra reklam härför.

De önskemål, som kommittén velat tillgodose genom uttalandena, synes

bli tillräckligt beaktade genom de föreslagna skärpta bestämmelserna mot

försäljning av Öl vid befarad användning av varan i berusningssyfte eller

till olovlig återförsäljning.

83 Iiihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

s. 514 Kontrollera mot PDF

514 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Föreningen hemställer att kommitténs rekommendation icke måtte vinna

beaktande.

Beträffande kommitténs förslag att tillstånd för återförsäljare att bedriva

kringföringsförsälj ning i allmänhet skall meddelas blott sekundärt i förhållande

till tillverkarnas försäljning anmäler kontrollstyrelsen en avvikande

mening och yttrar.

Det kan sålunda enligt styrelsens uppfattning ifrågasättas, om icke rätten

till dylik försäljning för andra än tillverkare bör meddelas efter liberalare

grunder än vad kommittén förutsatt. Det synes exempelvis befogat att anse,

att flertalet nuvarande föreståndare för upplag, t. ex. sådana som kombinera

föreståndarskapet med verksamhet som svagdricksbryggare, i själva verket

är att betrakta som återförsäljare och därför även i formellt hänseende

böra behandlas som sådana.

Försäljning från nederlag.

Kommitténs förslag att begreppen upplag och nederlag skall sammanföras

i ett och att lika regler skall gälla för städer och landsbygd tillstyrkes av

kontrollstyrelsen och Föreningen Skattepliktiga Bryggerier.

Kontrollstyrelsen tillägger följande.

Som nederlag bör betraktas endast sådant lager av Öl för kringföringsförsäljning,

som förestås av person, anställd hos eller eljest direkt knuten till

tillståndsinnehavarens rörelse. Däremot bör en företagare, som jämte det att

han tager befattning med kringföringsförsäljningen bedriver annan affärsverksamhet,

t. ex. handel med svagdricka, läskedrycker eller matvaror, icke

anses som nederlagsföreståndare utan erhålla en fristående försälininssrättighet.

Genom att flertalet av de nuvarande upplagsföreståndarna härigenom

skulle komma att bli självständiga rättighetsinnehavare skulle bland annat

den fördelen vinnas, att vederbörande försäljare själv — och icke, som nu

är fallet, tillverkaren — bleve direkt ansvarig för att försäljningen bedrives

i enlighet med gällande bestämmelser.

Frågan om behovsprövning i samband med beviljande av tillstånd till

försäljning från nederlag beröres i ett antal yttranden. Dessa redovisas i

avsnittet om svagdricksbryggeriernas ölförsäljning.

A vhämtningsf örsäl jning.

Endast ett fåtal myndigheter yttrar sig om formerna för fast försäljning

genom avhämtning.

Länsnykterhetsnämnderna i Örebro och Västerbottens län avstyrker ölförsäljning

genom livsmedelshandlare. Den förra länsnykterhetsnämnden

anför.

Då det gäller städer och större orter bör i största möjliga utsträckning

försäljningen ske genom specialbutiker. Tidigare erfarenheter av pilsnerförsäljning

i speceri- och livsmedelsbutiker är icke alltigenom tillfredsställande.

Ofta uppstår trassel på grund av att vederbörande affärsinnehavare icke

har haft möjlighet eller förmåga att i tillräcklig utsträckning övervaka försäljningen,

att affärerna ofta bytt personal och i vissa fall använt sig av

minderåriga att betjäna allmänheten.

s. 515 Kontrollera mot PDF

515

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Länsnykterhetsnämnden i Jämtlands län förordar östersundssystemet

(= Sundbybergssystemet) vid försäljning av Öl inom städer och tätorter.

Valet av försäljningsform.

1 valet mellan rörlig och fast försäljning uttalar sig kontrollstyrelsen,

länsnykterhetsnämnden i Älvsborgs län och Sveriges Köpmannaförbund för

den fasta försäljningen.

Kontrollstyrelsen anför följande.

Kringföringsförsäljning, som är en inom handeln i allmänhet tämligen

ovanlig försäljningsform, kan sägas innebära en mera aktiv försäljningsform

än avhämtningsförsäljningen, vid vilken initiativet ju i regel tages av

köparen. En försäljare eller utkörare, som bedriver kringföringsförsäljning

av Öl, har vidare i allmänhet ett betydligt större privat vinstintresse av ölförsäljningen,

som i regel utgör hela eller större delen av hans omsättning,

än affärsinnehavaren eller affärsbiträdet, vars försäljning i allmänhet till

ganska ringa del utgöres av Öl. Ur angivna synpunkter och med hänsyn till

att ölet är en vara som kan användas i missbrukssyfte, bör enligt kontrollstyrelsens

mening försäljning genom avhämtning principiellt vara att föredraga

framför kringföringsförsäljning.

Vid bedömningen av detta spörsmål synes det vara av intresse att göra en

jämförelse mellan ölförsäljningens omfattning och antalet försäljningsställen.

Medan ölförsäljningen i Sverige per invånare räknat sedan längre tid

tillbaka hållit sig tämligen konstant eller t. o. m. varit något vikande, har

antalet försäljningsställen under de senaste decennierna kraftigt ökat. Antalet

avhämtningsställen har ökat från 5 950 år 1934 till 8 620 år 1949 eller

med 45 procent, och antalet avhämtningsställen på landsbygden har under

samma tid ökat från 970 till 2 942, d. v. s. tredubblats. Denna ökning av antalet

avhämtningsställen har alltså uppenbarligen icke lett till någon konsumtionsökning.

Omnämnas må vidare vissa av Institutet för maltdrycksforskning

verkställda undersökningar om verkningarna på ölförsäljningen

i vissa städer av en skedd omläggning från kringförings- till avhämtningsförsäljning.

Vid dessa undersökningar har icke kunnat påvisas någon ändring

i ölkonsumtionens omfattning efter tillkomsten av nya avhämtningsställen

för Öl. Liknande resultat ha, med undantag för vissa norrlandsstäder,

framkommit vid en av kontrollstyrelsen utförd serie liknande undersökningar.

Länsnykterhetsnämnden i Älvsborgs län, som finner skäl intaga en mera

restriktiv hållning än kommittén, föreslår en begränsning av ölförsäljningen

till enbart försäljning från fasta affärer.

Malt- och Läskedrycks förbundet däremot får anses förorda den rörliga

försäljningen, när förbundet yttrar följande.

För allmänheten är det säkerligen av vital betydelse, att även i fortsättningen

leverans av maltdrycker kan ske direkt till hemmen. Medlemmarnas"

distribution av maltdrycker sker också till övervägande del genom försäljning

till s. k. hushållskunder, d. v. s. genom direkt försäljning till familjen.

Härvid sker uppköpet och avvägningen av dess storlek nästan alltid genom

husmodern, vilket förhållande givetvis är av utomordentlig garanti för

att något pilsnermissbruk icke kommer i fråga och utgör dessutom en ekonomisk

fördel för familjen, då varorna levereras direkt till hemmet och till

ett billigare pris än om husmodern måste köpa samma varor i en affär och

själv bära hem dem.

s. 516 Kontrollera mot PDF

516

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Avlämning av Öl.

Kommitténs förslag om fri avlämning utom vid arbetsplatser tillstyrkes

eller lämnas utan erinran av drygt hälften av de remissinstanser, som berört

frågan, nämligen socialstyrelsen, tre länsstyrelser, sex länsnykterhetsnämnder,

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige i fyra

andra städer och Föreningen Skattepliktiga Bryggerier.

Länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län yttrar.

De fördelar ur nykterhetssynpunkt nu gällande bestämmelser på detta

område medfört ha icke varit så stora, att de kunnat uppväga det besvär de

åsamkat såväl ölkonsumenterna som ölförsäljarna. Vad gäller bestämmelsen

om att Öl endast får avlämnas inomhus till därstädes boende har denna

i vissa fall lett till så orimliga konsekvenser, att den kommit att undergräva

respekten även för viktigare bestämmelser på ölförsäljningens område.

Länsnykterhetsnämnden föreslår även — om det låter sig lagtekniskt

utformas — förbud mot avlämning på sådana ställen, där förtäring av varan

kan antagas vålla otrevnad eller förargelse för allmänheten.

Föreningen Skattepliktiga Bryggerier anser att nuvarande bestämmelser

om avlämning endast fått den verkan, att de skapat stor irritation hos den

stora mängden skötsamma konsumenter.

I några yttranden avstyrkes det föreslagna förbudet mot avlämning vid

arbetsplatser och förordas helt fri avlämning. Denna ståndpunkt intager kontrollstyrelsen,

kommerskollegium, Svenska Bryggareföreningen, Svenska

Bryggeriindustriarbetareförbundet och Stockholms Handelskammare.

Kontrollstyrelsen hävdar att det föreslagna förbudet i realiteten icke kan

leda till åsyftat resultat, nämligen att förhindra eller försvåra förtäring av

Öl på arbetsplatserna. Styrelsen yttrar.

Innehavare av tillstånd till avhämtningsförsäljning kan nämligen med

stöd av det föreslagna stadgandet om sådan försäljares rätt att sända på

rekvisition och utan hinder av den här avsedda bestämmelsen försända Öl

till arbetsplats inom orten. Särskilt om uttrycket orten tolkas vidsträckt,

kan bestämmelsens värde därför bli mycket ringa. Öl kan vidare från arbetsplats

avhämtas i utminuteringsbutik. Härtill kommer, att uttrycket »i

omedelbar närhet av arbetsplats» kan ge upphov till mycket olika tolkningar

i de enskilda fallen. Den föreslagna bestämmelsen synes därför icke ha

någon egentlig funktion att fylla utan torde endast åstadkomma åtskilligt

onödigt arbete för de övervakande myndigheterna.

Svenska Bryggareföreningen anför liknande synpunkter och vänder sig

särskilt mot att det föreslagna förbudet innebär en skärpning i förhållande

till nuvarande praxis, som medger avlämning på fast arbetsplats inomhus.

Förbudet skulle sålunda — säger bryggareföreningen — bl. a. omöjliggöra

avlämning på ett större kontor utan personalmatsal men med exempelvis

särskilt inrett lunchrum, där de anställda förtär medhavd matsäck och

önskar Öl till maten.

Svenska Bryggeriindustriarbetareförbundet anser att kommitténs förslag

inte är konsekvent, då det inte uppställer förbud för livsmedelsbutiker att

leverera Öl till kontor, lunchrum etc.

s. 517 Kontrollera mot PDF

517

Kungl. Maj.ts proposition nr i51.

En något större grupp av yttranden avstyrker den fria avlämningen och

förordar nuvarande bestämmelse om »avlämning endast inomhus till därstädes

boende» oförändrad eller annan generell bestämmelse om avlämning.

Denna uppfattning framföres av fyra länsnykterhetsnämnder, nykterhetsnämnden

i Göteborg, stadsfullmäktige i Göteborg och Karlskrona samt De

Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse.

Länsnykierhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län har intet att erinra

mot att rekvisitions- och kvittenstvånget vid bryggeriernas kringföring av

Öl på landsbygden upphör men anser att slopandet av nämnda »tvång»

icke bör få utesluta föreskrift om var ölet skall lämnas, ölet skall enligt

nämndens mening avlämnas endast i eller vid bostadshus till därstädes

boende, en föreskrift som är önskvärd av ordningsskäl.

Departementschefen.

Utminuteringen av Öl skötes i regel av privatägda företag med enskilt

vinstintresse. För att denna handel skall bedrivas under former som är förenliga

med skäliga krav ur ordnings- och nykterhetssynpunkt har det ansetts

nödvändigt att underkasta densamma en ingående reglering. Mot den

nuvarande lagstiftningen har emellertid sedan länge anförts kritik. Man

har framhållit att bestämmelserna är invecklade och svåröverskådliga samt

att de brister i konsekvens. Åtskilliga bestämmelser har ansetts betungande

och svåra att tillämpa för allmänheten och näringsidkarna. Beträffande flera

bestämmelser har ifrågasatts om de har något värde ur nykterhetssynpunkt.

Nykterhetskommittén har på flera punkter försökt förenkla lagstiftningen.

Dess förslag innehåller emellertid också skärpningar. De föreslagna förenklingarna

har i allmänhet tillstyrkts vid remissbehandlingen. I åtskilliga yttranden

framhåller man tillika att ytterligare uppmjukningar bör kunna ske

samt att vissa av kommittén föreslagna skärpningar i onödan komplicerar

lagstiftningen.

Kritiken mot den nuvarande lagstiftningen är enligt min mening befogad.

Erfarenheten har givit vid handen att alltför detaljmässiga föreskrifter ofta

icke har större värde ur nykterhetssynpunkt. Åtskilliga förenklingar bör

kunna göras och det torde vara möjligt att härvidlag gå något längre än nykterhetskommittén.

Utminuteringen av Öl sker antingen i fasta butiker (avhämtningsförsäljning)

eller från utkörarbilar eller andra fordon (rörlig försäljning). Det

har rått olika meningar om vilken av dessa försäljningsformer som är att

föredraga ur nykterhetssynpunkt. Rörlig försäljning är, såsom kontrollstyrelsen

påpekat, tämligen ovanlig inom handeln med andra varor och kan

sägas utgöra en mera aktiv försälj ningsform än den fasta. Kunden uppsökes

av utköraren och kan på detta sätt föranledas till inköp som eljest inte skulle

ha skett. Beträffande den fasta försäljningen har nyligen företagits undersökningar

som tyder på att en ökning av antalet ölavhämtningsställen i allmänhet

inte medför någon uppgång av ölkonsumtionen. Med hänsyn härtill

s. 518 Kontrollera mot PDF

518

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

bör enligt min uppfattning företräde ges åt den fasta försäljningen i butiker.

Sedan någon tid har utvecklingen gått i den riktningen att distributionen

av Öl i ökad omfattning ordnas genom fast försäljning i butiker, särskilt

livsmedelsbutiker. De nya försäljningsbestämmelserna bör i princip utformas

så att de främjar en övergång till fast försäljning i butiker. Bl. a. med hänsyn

härtill bör det kommunala vetot beträffande avhämtningsförsäljningen

borttagas. Såsom närmare skall utvecklas i senare sammanhang kommer

jag att förorda att vetorätten utbytes mot en rätt för kommunen att få försäljningen

skött av företag utan enskilt vinstintresse.

Den rörliga försäljningen torde komma att minska i och med att butikslörsäljning

anordnas i ökad utsträckning. Även i fortsättningen måste man

emellertid räkna med ett behov av rörlig försäljning, särskilt i glest bebyggda

trakter.

För den rörliga försäljningen gäller nu mycket detaljerade regler, olika

för stad och land. På landsbygden är stadgat rekvisitions- och kvittenstvång;

detta innebär att Öl endast får köpas om det beställts i förväg och sedan

kvitteras av kunden. Dessa bestämmelser avser att hindra att kunderna uppsökes

av utkörarna. De torde ha kringgåtts i stor omfattning. Kritiken

mot den nuvarande försäljningslagstiftningen träffar icke minst dessa regler.

I likhet med kommittén förordar jag att de utgår ur lagstiftningen.

All rörlig försäljning bör få ske i samma fria form som nu är tillåten inom

städernas planlagda område, genom kringföringsförsäljning.

I fortsättningen bör för den rörliga försäljningen i princip icke gälla inskränkande

föreskrifter. I syfte att denna försäljningsform skall få en i

och för sig mindre aktiv karaktär bör emellertid vissa regler uppställas. Till

en början torde det vara lämpligt att föreskriva att även lättöl (svagdricka)

och läskedrycker alltid skall tillhandahållas på utkörarbilarna. Detta praktiseras

i stor utsträckning redan nu.

Det nu tillämpade avlöningssystemet för utkörarpersonalen innebär att

löneförmånerna delvis utgår i form av provision eller att ersättningen på

annat sätt står i förhållande till den myckenhet Öl som säljes till enskilda

förbrukare. Personalen kan härigenom sägas få ett ekonomiskt intresse i

försäljningsresultatet. Det aktiva elementet i den rörliga försäljningen

skulle minska om detta intresse bortföll. Enligt min mening bör därför

eftersträvas att denna avlöningsform icke användes vid minutförsäljning

av Öl. Företagare och arbetstagare inom bryggerinäringen har efter hemställan

från mig upptagit diskussioner i denna fråga. Förhandlingarna är

emellertid ännu ej slutförda. Om ett positivt resultat nås och parterna på

arbetsmarknaden träffar en överenskommelse som helt eller i huvudsak

överensstämmer med den av mig förordade principen, skulle särskilda författningsbestämmelser

bli överflödiga. Man får emellertid också räkna med

att det kan befinnas erforderligt att införa uttryckliga bestämmelser antingen

för samtliga företagare eller för vissa kategorier av dem. Jag förordar

att frågan löses sålunda att Kungl. Maj :t får en fullmakt att, om så

befinnes lämpligt, meddela föreskrifter som innebär skyldighet för före
-

s. 519 Kontrollera mot PDF

519

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

tagare att icke använda här avsedd avlöningsform. Bestämmelserna bör

i princip även vara tillämpliga på återförsäljare eller nederlagsföreståndare

som icke anlitar ulkörare utan själv kringför ölet. Självfallet bör dock

undantag gälla för sådana fall då återförsäljaren eller nederlagsföreståndaren

rycker in tillfälligt som utkörare, exempelvis vid sjukdom hos personalen.

För att underlätta tillämpningen av bestämmelserna torde det vara lämpligt

att man öppnar möjlighet för de berörda parterna att erhålla bindande

besked huruvida visst arbetsavtal står i överensstämmelse med bestämmelserna.

Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att lämna sådant förhandsbesked.

Såväl gällande författning som kommitténs förslag innehåller bl. a. för

kringföringsförsäljning av Öl särskilda bestämmelser om avlämning av

varan. För närvarande gäller i huvudsak att Öl inte får avlämnas annat än,

som det heter i författningen, inomhus till därstädes boende; kommittén

föreslår i stället ett särskilt förbud mot att avlämna Öl på arbetsplats.

Kommittén har framhållit att den nuvarande bestämmelsen är opraktisk

och går längre än som kan anses motiverat ur nykterhetssynpunkt. Icke

heller kommitténs förslag synes emellertid tillfredsställande, överhuvudtaget

torde det vara mycket svårt att i detta hänseende skapa bestämmelser

som på ett godtagbart sätt tar hänsyn till de skiftande situationer det här

gäller. Då för övrigt de av mig nyss förordade principerna beträffande sortimentet

på utkörarbilarna och i fråga om utkörarpersonalens avlöning torde

i tillräcklig mån tillgodose de syften som uppbär de gällande bestämmelserna,

finner jag att dessa kan utgå ur lagstiftningen.

Svagdricksbryggarnas ölförsäljning.

Nuvarande förhållanden.

I 3 § 2 mom. Pff stadgas att tillstånd till detaljhandel med pilsnerdricka

ej må meddelas den som tillverkar maltdrycker av endast första klassen.

Bestämmelsen kompletteras av ett stadgande i 23 § Mtf, som innehåller ett

förbud mot införande av maltdrycker av andra och tredje klasserna i skattefritt

bryggeri med därtill hörande lokaler, upplagsplatser och andra förvaringsställen.

Vidare stadgas i 9 § 4 mom. Pff att den som ej kan erhålla

tillstånd till detaljhandel med pilsnerdricka inte heller kan godkännas som

föreståndare för upplag. Härigenom är svagdricksbryggare på grund av bestämmelsen

i 3 § 2 mom. obehörig att vara sådan föreståndare. Bestämmelserna

i 23 § Mtf och 3 § 2 mom. Pff upptogs i lagstiftningen i samband

med maltskattens införande.

Till nykterhetskommittén har inkommit en framställning från Skattefria

bryggeriers riksförbund (numera benämnt Malt- och läskedrycksförbundet).

Häri har anhållits att kommittén skulle föreslå upphävande av förbudet mot

införande av starkare maltdrycker i svagdricksbryggeri.

s. 520 Kontrollera mot PDF

520

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Den frivilliga konkurrensbegränsning som sedan åtskillig tid tillbaka förekommer

inom bryggeriindustrin, har lett till att huvuddelen av ölförsäljningen

är uppdelad på bestämda försäljningsområden. Med hänsyn till att

denna områdesindelning ansetts ha medfört en minskning av lagöverträdelserna

har vissa länsstyrelser varit restriktiva i fråga om att bevilja upplagsrättigheter

för bryggerier som står utanför indelningen. Denna fråga har blivit

särskilt aktuell sedan ett antal svagdricksbryggerier slagit sig tillsammans

och inköpt två ölbryggerier i Kopparberg och Skruv. Dessa två företag

samt några andra ölbryggerier är inte bundna av någon områdesindelning

utan säljer i konkurrens med de till bryggareföreningen anslutna företagen.

Skattefria bryggeriers riksförbund, Kopparbergs bryggeri AB och AB Förbundsbryggeriet

Södra Sverige i Skruv har i skrivelser till kommittén uppgivit

att svagdricksbryggarna för närvarande vore utsatta för en hård konkurrens

från ölbryggeriernas sida. Denna toge sig bl. a. uttryck i att ölbryggerierna

på vissa håll satte som villkor för leverans av Öl till affärer och privatkunder

att även inköpen av svagdricka och läskedrycker skedde från

bryggeriet i fråga. Svagdricksbryggarna hade sökt möta konkurrensen från

ölbryggerierna genom att gemensamt inköpa de två nyssnämnda ölbryggerierna.

Därigenom hade de kunnat tillgodose kundernas önskemål om att de

skulle tillhandahålla Öl tillsammans med egna produkter. Svagdricksbryggarna

framhåller emellertid att ölförsäljningen för dem endast vore en bisak,

medan försäljningen av svagdricka och läskedrycker vore deras huvudintresse.

Genom förvärvet av de båda ölbryggerierna hade de också blivit i

stånd att sälja lagrat svagdricka, vilket i regel vore tekniskt omöjligt att

framställa vid de små svagdricksbryggerierna. Detta vore enligt deras mening

av direkt betydelse för folknykterheten.

De båda förbundsbryggerierna har på åtskilliga håll beviljats upplagstillstånd,

och försäljning av Öl genom svagdricksbryggare sker således numera

i stora delar av landet. I vissa fall har emellertid länsstyrelserna vägrat tillstånd

under motivering att det vore ur nykterhetssynpunkt skadligt med

ökad konkurrens inom ölförsäljningen. Det nu sagda gäller framför allt av

Skruv-bryggeriet begärda upplagstillstånd i de båda Skåne-länen. Av Skruvbryggeriet

anförda besvär över vägrade upplagstillstånd har av Kungl. Maj :t

bifallits i ett jämförelsevis stort antal fall. Skruv-bryggeriet har numera

ett 30-tal upplag i 6 län, medan Kopparbergs-bryggeriet har ett 10-tal

upplag i 5 län.

Nykterhetskommittén.

Inskränkande rättsregler.

Kommittén förordar ifrågavarande rättsreglers slopande.

Beträffande bestämmelsen rörande förbud för svagdricksbryggare att driva

ölförsäljning säger kommittén att den numera torde sakna större betydelse

och vara relativt lätt att kringgå. Upphäves förbudet, framhåller kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

521

Kungl. Maj.ts proposition nr töi.

mittén, legaliserar man endast den faktiska möjlighet att utöva försäljning

som svagdricksbryggaren genom att kringgå förbudet redan har. Någon anledning

att i detta hänseende sätta svagdricksbryggaren i särställning synes

för övrigt inte finnas, tillägger kommittén.

Förslaget att slopa förbudet att införa starkare maltdrycker i skattefritt

bryggeri motiveras med att kommittén inte hyser samma betänkligheter som

man på vissa håll haft angående vådan av svagdricksbryggarnas konkurrens

på ölhandelns område. Men oberoende av konkurrensfrågan syntes f Öl budet

icke vara motiverat med nuvarande beskattningssystem. Om statsmakterna

skulle vilja ingripa för att reglera de påtalade konkurrensförhållandena, bör

detta enligt kommitténs mening ske på annat sätt. Kommittén anför vidare.

Förbudet i 23 § avser även maltdrycker av tredje klassen. Detta hindrar

emellertid ej att förbudet även i denna del kan upphävas. Starköl skall nämligen

enligt förslaget få tillverkas endast efter särskilt tillstånd och skall av

tillverkarna få försäljas endast till det för försäljningen av rusdrycker föreslagna

utminuteringsbolaget. En svagdricksbryggare skall sålunda aldrig

kunna få befattning med försäljning av starköl.

Konkurrensförhållanden och områdesindelning.

Kommittén uppehåller sig till en början vid områdesindelningens och fusionsbildningens

fördelar ur nykterhetssynpunkt.

Enligt samstämmiga vittnesbörd har områdesindelningen lett till minskning

av lagöverträdelserna. Man får dock inte bortse från att minskningen

delvis kan vara skenbar. Det torde nämligen förhålla sig så att, så länge

konkurrensen är fri, konkurrenterna i viss utsträckning bevakar varandra

och därvid tillser att medtävlarens försyndelser kommer till myndigheternas

kännedom; i den mån konkurrensen minskar, försvinner denna form

av övervakning. Kommittén har emellertid funnit konkurrensbegränsningen

äga ett visst värde ur nykterhetssynpunkt.

Även utvecklingen mot större företagsenheter synes ha haft gynnsamma

verkningar. Den praktiska konsekvensen av den pågående sammanslagningen

synes nämligen ha blivit en ökad laglydnad eller i varje fall en minskning

av de konstaterade olägenheterna.

Kommittén avvisar tanken på att genom lagstiftningsåtgärder påskynda

utvecklingen på detta område och förordar i stället viss restriktivitet beträffande

nederlagsrättigheter.

En viss möjlighet till begränsning av försäljningsområdena föreslås däremot

i den formen att länsstyrelserna kan vägra att ge tillstånd till kringforingsförsäljning

från nederlag. Enligt kommitténs mening bör denna tilståndsgivning

handhavas så, att sådan konkurrens undvikes som bedomes

komma att bli till skada för ordning och nykterhet. Om behovet av olforsäljning

redan är väl tillgodosett inom området i fråga, synes restriktivitet

böra iakttagas, när det gäller att bevilja tillstånd till nederlag åt bryggerier,

vilkas tillverkningsställen ligger i andra delar av landet.

De av svagdricksbryggare ägda förbundsbryggeriernas särställning undeistrykes

av kommittén.

ölförsäljningen kan för svagdricksbryggarna aldrig bli någon huvudsak,

då förtjänsten alltid måste bli större på de egna produkterna och de bada

opaginerad Kontrollera mot PDF

522

Kungi. Maj:ts proposition nr 151.

förbundsbryggerierna inte kan tänkas leverera några större kvantiteter Öl till

val och en av sina inånga delägare. Den konkurrens, som svagdricksbryggarna

kan utöva i fråga om ölförsäljning, synes därför i allmänhet kunna

bedömas som mindre allvarlig än den som bedrives mellan ölbryggerierna

inbördes. När det gäller ett ifrågasatt nederlagstillstånd för förbundsbryggerierna,

bör man även ta hänsyn till allmänhetens önskemål och dess behov

av svagdricksbryggarnas produkter.

Kommittén synes dock inte vara beredd att oreserverat förorda att förbundsbryggerierna

beviljas nederlagsrättigheter i stor skala. Kommittén

rekommenderar i stället att svagdricksbryggarna i skälig omfattning anlitas

som försäljare åt ölbryggerierna.

Det vore måhända en ändamålsenlig lösning av problemet att övriga ölbryggerier

i samförstånd med svagdricksbryggarna i skälig omfattning anlitade

dessa som sina utkörare eller inrättade upplag avsedda att förestås av

dem. Denna utväg torde hittills inte ha anlitats i någon större utsträckning.

Enligt kommitténs mening vore det lämpligt att förhandlingar i frågan komme

till stånd under opartisk ledning. Ur de synpunkter som kommittén har

att beakta är det inte önskvärt att man får en dubbel försäljningsorganisation

för Öl över stora delar av landet.

Slutligen påpekar kommittén att enligt dess förslag nederlag för enbart

partihandel med Öl skall få inrättas endast efter anmälan till länsstyrelsen.

Reservation.

Herrar Englund och Waldemar Svensson, fru Larsson och fröken Öberg

anför betänkligheter mot den förordade förmånsställningen för förbundsbryggerierna.

Enligt reservanternas mening vilar kommittémajoritetens optimism

beträffande konkurrensen mellan kartell- och förbundsbryggerier

knappast på en tillräckligt betryggande grundval. De anser att konkurrensen

om ölkunderna mellan dessa företagargrupper, på båda sidor förd med

större maktmedel än de smärre ortsföretagen förr i tiden ägde, tvärtom kan

väntas bli hårdare. De har därför inte funnit sig kunna förorda antagande av

en ny öff som lämnar detta konkurrensproblem olöst. Som i annat sammanhang

nämnts har de rekommenderat att detta problem upptas till behandling

vid den av dem föreslagna utredningen om rationaliseringsproblemen

inom ölindustrin.

Yttranden.

Förslaget om de inskränkande rättsreglernas slopande tillstyrkes eller

lamnas utan erinran av de remissmyndigheter som yttrat sig härom, nämligen

kontrollstyrelsen, Svenska bryggareföreningen samt Malt- och läskedrycksförbundet.

Kommitténs resonemang om områdesindelningens och fusionsbildningens

fordelar samt förordande av viss restriktivitet beträffande nederlagsrättigheter

väcker gensagor från Malt- och läskedrycksförbundet, Föreningen

skattepliktiga bryggerier och AB Förbundsbryggeriet Södra Sverige.

s. 523 Kontrollera mot PDF

523

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Malt- och läskedrycks för bundet anser att en indelning i försäljningsområden,

som är behärskade av de stora bryggerikoncernerna, skulle komma

den välgörande konkurrensen från de mindre företagen att försvinna. Föreningen

skattepliktiga bryggerier säger sig kraftigt reagera mot kommitténs

principiella fasthållande vid tanken på områdesindelning. AB körbundsbryggeriet

Södra Sverige anser att områdesindelningen och konkurrensbegränsningen

haft verkningar som är motsatta de av kommittén antagna.

Enligt bolagets mening har lagöverträdelserna inte minskat till följd

av områdesindelningen, utan de har i stället ökat genom bristande kontroll;

lagöverträdelserna har blott icke beivrats.

Synpunkterna beträffande förbundsbryggeriernas särställning i fråga om

nederlagsrättigheter biträdes av kontrollstyrelsen, Malt- och läskedrycksförbundet,

Föreningen skattepliktiga bryggerier och AB Förbundsbryggeriet

Södra Sverige.

Kontrollstyrelsen framhåller att den föreslagna särbehandlingen i förekommande

fall bör gälla även andra utanför Bryggeriidkareförbundet stående

företag som nu finns eller framdeles kan komma till stånd. Malt- och

läskedrycksförbundet uttalar att om behovsprövning kommer att tillämpas

vid handläggningen av tillståndsärenden och en angelägenhetsgradering bestämmes,

så bör förbundets medlemmar, d. v. s. skattefria bryggerier och

fristående läskedrycksfabriker, ha förtursrätt. Förbundet menar att innehavarna

av sådana rörelser inte kan jämställas med exempelvis enskilda

handlande som endast har att över disk betjäna sina kunder; en svagdricksbryggares

rörelse står under fortlöpande kontroll och han maste därför

svara för att rörelsen utövas i enlighet med gällande bestämmelser. Föreningen

skattepliktiga bryggerier anför.

Ett utomordentligt viktigt argument för ett välvilligt bedömande av

mindre skattepliktiga bryggeriers nederlagsansökningar utgör det faktum,

att dessa den senaste tiden i stigande omfattning kommit att bil leverantörer

av såväl klass I lagrat som klass II till svagdricksbryggerierna, vilka ju enligt

vad från dessas sida framhållits för sin fortsatta existens blivit nödsakade

att upptaga Öl i sitt varusortiment för att icke bliva helt utslagna i

konkurrensen, sedan de stora bryggerikoncernerna börjat söka lägga aven

tillverkningen och försäljningen av svagdricka under sin kontroll.

AB Förbundsbryggeriet Södra Sverige noterar att förbundsbryggerierna

numera fått det erkännandet att de bland de ej kartellbundna bryggerierna

ställts i positiv särställning.

Avvisande mot kommitténs ställningstagande i denna del är länsnykterhctsnämnden

i Malmöhus län, Svenska bryggareföreningen och Stockholms

handelskammare.

Länsnykterhetsnåmnden i Malmöhus län betecknar lösningen av konkurrensproblemet

mellan koncern- och förbundsbryggerier som en angelägenhet

av särdeles stor betydelse. Nämnden vidhåller sin tidigare i denna fråga

framförda, mot förbundsbryggerierna negativa uppfattning.

Svenska bryggareföreningen säger sig icke kunna dela kommitténs mening

på denna punkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

524

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Med den marginal, som enligt vad föreningen har sig bekant medlemmarna

av förbundsbryggerierna tillförsäkrat sig vid återför sälj ning av dessas

tillverkningar, är det nämligen vid nuvarande kostnadsläge för tillverkare

av svagdricka ofrånkomligt att ölförsäljningen icke, som man velat

göra gällande, begränsar sig till s. k. stödförsäljning. Även om förbundsbryggeriernas

kapacitet för närvarande är relativt begränsad, kan mycket

väl en utbyggnad därav komma till stånd. En ölförsäljning från ett sådant

svagdricksbryggeri kan alltså ingalunda bedömas såsom mindre allvarlig

än försäljningen från ett ölbryggeri. Icke heller finns anledning att ta särskild

hänsyn till att svagdricksbryggerier kombinerar distributionen av klass

II med de egna produkterna av svagare maltdrycker och läskedrycker. Detta

gäller nämligen i lika mån ölbryggerierna. Endast i de allra största städerna,

där försäljningen praktiskt taget uteslutande sker genom återförsäljare,

förekommer separat distribution av klass II resp. svagdricka och läskedrycker.

De av kommittén anförda synpunkterna beträffande önskvärdheten av

att svagdricksbryggarna i skälig omfattning anlitas som försäljare åt ölbryggerierna

har i huvudsak godtagits av Svenska bryggareföreningen, Malt- och

läskedrycksförbundet samt Föreningen skattepliktiga bryggerier. Endast

AB Förbundsbryggeriet Södra Sverige är negativt inställt mot kommitténs

ifrågavarande uttalanden.

Svenska brijggareföreningen säger.

Föreningen vill icke förneka att möjligheten för svagdricksbryggare att

driva handel med Öl i många fall kan vara av värde, då det gäller att ordna

distributionen till allmänheten. I trakter som icke har butiker, vilka lämpligen

kan utnyttjas som återförsäljare och som ligger på sådant avstånd

från tillverkaren att direktförsäljning från denne till kunderna icke blir

ekonomiskt försvarlig, kan det mången gång befinnas rationellt att utnyttja

ett lokalt svagdricksbryggeri som återförsäljare för att allmänhetens intresse

av en god betjäning skall bli tillgodosett. Den form för återförsäljning,

som härvidlag närmast skulle bli aktuell, är kringföring — eventuellt

även avhämtning — från nederlag, där svagdricksbryggaren verkar som

föreståndare och utkörare. Föreningen har alltså i princip icke något emot

en anordning som den nu skisserade.

Malt- och läskedrycksförbundet uttalar att kommitténs ifrågavarande förslag

måste anses innebära en förnuftig lösning av distributionsfrågan även

i fråga om maltdrycker av andra klassen. Förbundet tillägger att ett sådant

arrangemang även skulle innebära att svagdricksbryggarna med framgång

skulle kunna uppehålla produktionen och distributionen av svagdricka, vilket

ur nykterhetssynpunkt måste innebära stora fördelar.

Föreningen skattepliktiga bryggerier betonar att dess medlemmar för sin

del är intresserade att i mån av behov stödja och hjälpa svagdricksbryggerierna

i deras stödförsäljning av maltdrycker av såväl klass I lagrat som

klass II.

AB Förbundsbryggeriet Södra Sverige avvisar kommitténs rekommendationer

med följande uttalanden.

Kommitténs uppfattning vittnar visserligen klart om omtanken om svagdricksbryggarkåren

och dess vidmakthållande. Men samtidigt vilja vi säga

att det i försiktiga ordalag angivna uppslaget till lösning efter en rekom
-

s. 525 Kontrollera mot PDF

525

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

mendation från Kungl. Kontrollstyrelsen i praktiken är ogenomförbart. Saken

är den att trustbryggerierna hava motsatta intressen i förhållande till

svagdricksbryggarna. I själva kartellindelningens natur ligger utveckling

hän mot fullständigt monopol och hegemoni av ett trustbryggeri inom dess

distrikts gränser.

Bolaget framhåller i anslutning härtill att det avgörande for svagdricksbryggarna

är oberoendet gentemot öltrusten.

Departementschefen.

Gällande lagstiftning föreskriver vissa inskränkningar i fråga om svagdricksbryggarnas

befattning med försäljning av Öl. Sådan bryggare kan inte

erhålla tillstånd till ölförsäljning eller godkännas som föreståndare för upplag.

Vidare gäller att Öl inte får införas i svagdricksbryggeris lokaler. Däremot

är det tillåtet för svagdricksbryggare att vara utkörare av Öl.

Under de senaste åren har svagdricksbryggarnas ölförsäljning kommit

att alltmer öka. Detta sammanhänger med den fortgående allmänna nedgången

i svagdricksförsäljningen och den hårdnande konkurrensen på marknaden

för denna vara. Under konkurrensens tryck har svagdricksbryggarna

eftersträvat att i ökad omfattning övergå till att vid distributionen av svagdricka

också tillhandahålla Öl och läskedrycker för att därigenom kunna

tillgodose sina kunder med samma varusortiment som ölbryggerierna i regel

erbjuder.

När svagdricksbryggarna velat genomföra en sådan samdistribution, har

de nyss anförda inskränkande föreskrifterna utgjort ett visst hinder. Detta

hinder har dock varit av mera formell art. Föreskrifterna har nämligen i

betydande utsträckning kringgåtts, exempelvis genom att bryggarens hustru

inträtt som upplagsföreståndare. Emellertid har mött vissa svårigheter av

reell natur. På grund av konkurrensförhållandena på svagdricksmarknaden

har ölbryggerierna i allmänhet inte velat anlita svagdricksbryggarna

som distributörer av Öl. Som en följd härav har svagdricksbryggarna genom

särskilda sammanslutningar skaffat sig egna ölbryggerier, de s. k. förbundsbryggerierna,

varifrån de kunnat erhålla för sin distribution erforderliga

leveranser av Öl. När förbundsbryggerierna ansökt om tillstand till inrättande

av upplag i anslutning till de olika svagdricksbryggerierna, har tillstånd

vägrats i åtskilliga fall då upplaget skolat inrättas på ort belägen på

längre avstånd från förbundsbryggeriet. Besluten härom har bl. a. motiverats

med rådande konkurrensbegränsningar inom ölhandeln.

Nykterhetskommittén har upptagit problemet om svagdricksbryggarnas

ölförsäljning till behandling och föreslagit att de inskränkande föreskrifterna

i fråga om denna försäljning skall slopas. Vidare har kommittén gjort

vissa uttalanden rörande inom bryggeribranschen förekommande konkurrensbegränsning

och områdesindelning. Kommittén avvisar tanken på att

genom lagstiftningsåtgärder påskynda utvecklingen i riktning mot ökad

konkurrensbegränsning. Kommittén förordar emellertid viss restriktivitet

beträffande tillstånd till kringföringsförsäljning från nederlag. Sådan restriktivitet

borde iakttas särskilt i fråga om tillstånd till nederlag, belägna

s. 526 Kontrollera mot PDF

526

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

på längre avstånd från bryggeriet. Vidare understryker kommittén förbundsbryggeriernas

särställning och framhåller att den konkurrens de kan

utöva får anses som mindre allvarlig än de övriga ölbryggeriernas inbördes

konkurrens. Kommittén anser det dock inte önskvärt med en dubbel försäljningsorganisation

för Öl i stora delar av landet.

Förslaget att slopa de föreskrivna inskränkningarna i fråga om svagdricksbryggarnas

ölförsäljning har ej mött erinran vid remissbehandlingen.

Frågan om konkurrensförhållandena mellan Öl- och svagdricksbryggerier

har däremot varit föremål för delade meningar.

I likhet med nykterhetskommittén och remissinstanserna anser jag att

de inskränkande föreskrifterna numera inte har någon uppgift att fylla.

Jag förordar därför att de slopas.

Som jag förut anfört har jag funnit en särskild utredning påkallad av

fragan om bryggeriernas företagsform. Till denna utrednings arbetsuppgifter

hör självfallet även spörsmålet om konkurrensen mellan Öl- och svagdricksbryggerier

inom ölförsäljningen. I avvaktan på att detta spörsmål blir

närmare undersökt och klarlagt synes anledning saknas att göra större avvikelser

från vad som nu gäller på detta område. Sålunda bör vid meddelande

av nederlagsrättigheter — liksom tillstånd till kringföringsförsäljning

för återförsäljare — i allmänhet iakttas viss återhållsamhet. Vid ansökans

prövning bör alltså undersökas om behovet av Öl inom försäljningsområdet

är tillfredsställande tillgodosett genom den fasta butikshandeln eller genom

tidigare anordnad rörlig försäljning. En viss särställning synes dock

böra ges svagdricksbryggare eller läskedrycksfabrikant som utom egna produkter

vill sälja Öl i skälig omfattning. Det är nämligen ofta ett önskemål

hos svagdricksbryggarens kunder att de skall kunna köpa både Öl, lättöl

och läskedrycker på samma gång. Distributionsapparaten finns redan, och

det torde inte böra möta några befogade invändningar att den användes för

ölförsäljning i viss omfattning. I sådana fall bör rättighet till rörlig försäljning

av Öl inedges, om inte särskilda skäl talar däremot.

Kommittén har uttalat att det skulle vara en ändamålsenlig lösning av

problemet rörande svagdricksbryggarnas ölförsäljning om ölbryggerierna i

större utsträckning anlitade dessa bryggare som försäljare av Öl. Av ytt1

andena synes framgå att man möjligen kan räkna med att förhandlingar

i saken upptas av de berörda parterna. Även denna fråga är för övrigt av

sådan natur att, om den icke löses på annan väg, det bör ankomma på den

tilltänkta utredningen rörande bryggeriernas företagsform att uppta densamma

till behandling.

Rättighetssystemet vid detaljhandel med Öl.

Gällande ordning och tidigare förslag.

I ärenden angående försäljning av pilsnerdricka är länsstyrelsen beslutande

och tillståndsgivande myndighet. För rätt att sälja pilsnerdricka kräves

i allmänhet tillstånd. Från huvudregeln om tillståndstvång gäller emellertid

s. 527 Kontrollera mot PDF

527

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

vissa undantag. I fråga om tillverkares försäljning fordras sålunda särskilt

tillstånd endast i två fall, nämligen för inrättande av upplag (9 § 4 mom.

Pff) och för rätt att sälja pilsnerdricka av annans tillverkning (11 §). I

övrigt är tillverkares försäljning fri och inbegripen i tillverkningsrätten.

Även återförsäljares försäljning är i vissa fall fri och oberoende av tillstånd

enligt Pff. Sålunda får systembolag utan särskilt tillstånd enligt Pff

sälja även pilsnerdricka på försäljningsstället (7 § b). På samma sätt får

innehavare av vin- eller spritrestaurang utan särskilt tillstånd enligt Pff

utskänka även pilsnerdricka på utskänkningsstället (12 § a). Slutligen får

pilsnerdricka utan tillstånd utskänkas i samband med inackordering i hem,

s. k. inackorderingsutskänkning (12 § b).

I fråga om tillståndstidens längd gäller för närvarande, att tillstånd till

vanlig utskänkning av pilsnerdricka (årsutskänkning) får meddelas för ett

eller flera, liögst tre år (13 § 1 mom. Pff) — försäljningsåret räknas fr. o. m.

den 1 oktober - - medan tillstånd till utminutering samt till trafik-, turistoch

säsongutskänkning skall meddelas att gälla tills vidare, så länge länsstyrelsen

ej finner skäl återkalla detsamma (15 § 1 mom. andra stycket).

Tillstånd som är meddelat att gälla tills vidare kan när som helst av länsstyrelsen

återkallas utan att några särskilda missförhållanden behöver åberopas

som skäl för åtgärden. Beslut, varigenom sådan försäljningsrättighet

återkallats, kan icke överklagas (15 § 1 mom. sista stycket), men ny ansökan

om försäljningsrätt kan göras när som helst.

Endast i ett fall finns viss ansökningstid angiven, nämligen för sökande

av tillstånd till årsutskänkning enligt 13 §. Ansökan skall i detta fall göras

före den 15 mars det år utskänkningen är avsedd att påbörjas.

I tillståndsärenden skall länsstyrelsen i allmänhet inhämta yttranden i

stad av magistrat (poliskammare, där sådan finnes, resp. kommunalborgmästare)

och stadsfullmäktige samt på landet av kommunalnämnd och

kommunalfullmäktige (kommunalstämma). Fullmäktige skall i sin tur höra

kommunens nykterhetsnämnd. Denna ordning är föreskriven i fråga om tillstånd

till avhämtningsförsäljning (8 §), inrättande av upplag (9 § 4 mom.)

och årsutskänkning (13 §). I dessa fall har kommunen vetorätt. I vissa

andra fall skall de nämnda myndigheterna endast lämnas tillfälle att yttra

sig (14 § a) och c) samt 19 § 2 mom.).

1934 års maltdrijckskommitté föreslog dels att statens bryggerinämnd

skulle pröva ansökningar om inrättande av nederlag och om rätt för bryggeri

att sälja produkter av annat bryggeris tillverkning, dels att systembolagen

i övrigt skulle handlägga ärenden rörande tillstånd till detaljhandel

med pilsnerdricka (utom såvitt angår trafikutskänkning). Systembolagen

skulle ha rätt att överlåta rättigheter till såväl utminutering som utskänkning

på särskilda utövare. Härvid skulle överlåtelsekontrakt upprättas

och godkännas enligt liknande grunder som gäller för utskänkning av rusdrycker.

s. 528 Kontrollera mot PDF

528

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Nykterhetskommittén.

Nykterhetskommittén föreslår att länsstyrelsen liksom hittills skall vara

tillståndsgivande myndighet.

Länsstyrelsens erfarenhet på området och dess befattning med den allmänna

ordningens upprätthållande är i detta sammanhang omständigheter

som man måste tillmäta stor betydelse. All försäljning av alkoholhaltiga

drycker bör i rättighetshänseende sortera under samma myndighet. Kommitténs

förslag innebär sålunda att länsstyrelsen liksom f. n. handlägger

ärenden angående tillstånd till detaljhandel med Öl och utskänkning av

rusdrycker.

Kommittén avvisar framkomna förslag att ölförsäljningsärendena skulle

decentraliseras till vissa lokala myndigheter (polismyndigheter e. d.).

Det synes enligt kommittén lämpligt att tillståndsprövningen och övervakningen

beträffande ölförsäljningen anknytes till det organisationsalternativ,

som kommitténs majoritet förordar i fråga om rusdrycksförsäljningen

och nykterhetsvården, alternativ I eller det s. k. riksbolagsalternativet.

Enligt detta alternativ skulle det i huvudsak ankomma på länsnykterhetsnämnderna

att vara beredande och kontrollerande organ. Genom detta organisationsförslag

har, anser kommittén, den gamla frågan om systembolagens

befattning med ölförsäljningen kommit i ett nytt läge: de fördelar från

nykterhetssynpunkt, som man ansett stå att vinna genom systembolagens

medverkan, torde väl bevaras genom de uppgifter, som de nya länsnykterhetsnämnderna

får i rättighetssystemet. Enligt kommitténs uppfattning bör

den organisation som föreslås i fråga om rusdrycksförsäljningen i stort sett

kunna användas även beträffande ölförsäljningen, såväl utminutering som

utskänkning och oberoende av om försäljningen handhas av tillverkare eller

återförsäljare. Till motivering anföres bl. a.

Den säkerhet som tillståndstvång i och för sig innebär torde förstärkas

genom obligatoriskt införande av länsnykterhetsnämnden redan på det förberedande

stadiet. De betänkligheter, som på vissa håll hyses mot att inskränka

den kommunala bestämmanderätten, synes också kunna minskas

genom detta tillvägagångssätt. En fortlöpande kontroll från länsnykterhetsnämndernas

sida i fråga om försäljningens handhavande ur nykterhetssynpunkt

synes vidare ge garantier för att missförhållanden snabbt uppdagas

och bringas till tillståndsmyndighetens kännedom. Inte minst när det gäller

att förebygga missförhållanden torde en speciell kontroll från ett nykterhetsvårdsorgan

ha betydelse.

Enligt det system för tillståndsgivningen som sålunda förordas av kommittén

skulle länsnykterhetsnämnderna i fråga om ölförsäljningen tilläggas

i huvudsak samma arbetsuppgifter som systembolagen f. n. har i fråga om

rusdrycksutskänkningen. Länsnämnden skulle således bli utredande och

förslagsställande organ.

Kommittén har, såsom förut omtalats, föreslagit att tillverkarnas försäljning

lägges under tillståndstvång. På grund härav kan enligt kommitténs

uppfattning rätten att sälja Öl av annans tillverkning i erforderlig omfatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

529

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ning regleras i tillståndsresolutionerna. Beträffande återförsäljarnas försäljning

förordar kommittén att de undantag från regeln om tillståndstvång,

som f. n. gäller i fråga om vin- och spritrestaurangerna samt inackorderingsutskänkningen,

fortfarande skall äga bestånd, medan undantaget beträffande

systembolagens avhämtningsförsäljning föreslås slopat. Därutöver föreslår

kommittén införande av en ny rättighetstyp kombinerad med endast anmälningsskyldighet,

nämligen för utskänkning i personalmatsal och kollektivhusmatsal.

Denna fråga blir i det följande föremål för särskild behandling.

Med motivering att en såvitt möjligt likformig behandling av alla ärenden

angående tillstånd till försäljning av alkoholhaltiga drycker bör eftersträvas,

anser kommittén att det system med regelbundet återkommande

oktrojperioder, som tillämpas beträffande utskänkning av rusdrycker, bör

införas även i fråga om försäljning av Öl. Kommittén finner därför lämpligt

att tillstånd till sådan ölförsäljning, som är avsedd att äga rum året

runt eller årligen under viss tidsperiod, gäller under samma tid som årsutskänkningsrättigheterna

för rusdrycker och alltså omfattar fyra år.

Angående innebörden av detta förslag anföres vidare.

Genom denna ordning beredes möjlighet för en samtidig prövning av de

olika slag av försälj ningsrättigheter, som icke är av tillfällig natur, varjämte

man erhåller en regelbunden omprövning av de rättigheter, som för

närvarande gäller tills vidare. Detta medför dels en utsträckning från högst

tre till fyra år av giltighetstiden för ölutskänkningsrättigheterna och dels

en begränsning till fyra år av tiden för ölutminuteringsrättigheterna. Under

oktroj perioden skall tillståndet ej kunna återkallas med mindre innehavaren

missköter sig på ett eller annat sätt. I detta hänseende torde oktrojsystemet

innebära en tryggare ordning för den som idkar avhämtningsförsäljning

än den nuvarande ordningen. All stadigvarande försäljning, även

trafik- och turistutskänkningen, bör enligt kommitténs mening regleras per

oktroj period.

Enligt förslaget skall tillstånd i erforderliga fall kunna meddelas för kortare

tid än oktrojperiod. Om vederbörande söker först under oktrojperioden

i avsikt att få tillstånd för återstående del eller annan del av perioden,

bör enligt kommittén gälla de krav på särskilda skäl som nuvarande praxis

uppställt beträffande rusdrycksutskänkning. Principen är härvidlag att ansökan

om tillstånd skall grunda sig på förhållande, som icke skäligen bort

kunna beaktas före utgången av ordinarie ansökningstid. Såsom särskilda

skäl torde emellertid enligt kommittén alltid få betraktas inrättande av

nytt bryggeri och öppnande av matvaruaffär eller restaurang under oktrojperioden.

Ansöknings- och tillståndsförfarandet skall enligt kommitténs förslag, när

det gäller oktrojbundna rättigheter, bli i huvudsak följande.

Skriftlig ansökan skall ställas till länsstyrelsen i det län, där försäljningsstället

skall vara beläget, och ingivas till länsnykterhetsnämnden, vad

beträffar kringföringsförsäljning och nederlag före den 1 januari och vad

beträffar avhämtningsförsäljning och utskänkning före den 1 februari det

år, varunder oktrojperioden börjar. Dessa tidsbestämmelser gäller alla an
I{4

Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

530

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

sökningar, som avser hel oktrojperiod eller begynnelsedel av sådan period,

d. v. s. det stora flertalet ansökningar. Härunder faller även säsongrättigheterna,

vilka i regel torde börja utövas först längre fram under första oktroj

året.

För att tillgodose önskemålen om större smidighet hos lagstiftningen föreslår

kommittén befogenhet för länsstyrelsen att på grund av särskilda

skäl till prövning uppta en ansökan, som inkommit efter ansökningstidens

utgång. En nödvändig förutsättning härför är emellertid att ansökningen

inkommer i så god tid före den 1 oktober att den hinner behandlas i vederbörlig

ordning.

Avser ansökningen tillstånd till kringföringsför sälj ning, föreslås inga

obligatoriska yttranden från lokala organ.

Avser ansökningen tillstånd till avhämtningsförsäljning eller årsutskänkning,

skall enligt förslaget länsnykterhetsnämnden infordra yttranden från

polismyndigheten och fullmäktige; de senare skall i sin tur höra den kommunala

nykterhetsnämnden.

Gällande bestämmelser om hörande av magistrat och kommunalnämnd

föreslås utgå.

Kommittén fortsätter.

Länsnykterhetsnämnden skall väga de olika ansökningarna mot varandra

och avge eget utlåtande över varje ansökan. Dessa utlåtanden skall sammantöras

till två förslag angående ölförsäljningen inom länet under kommande

oktrojperiod. Det ena skall avse kringföringsförsäljningen och det andra den

regelbundna avhämtningsförsäljningen och årsutskänkningen. Förslagen

jämte, samtliga handlingar insändes till länsstyrelsen, i fråga om kringföringstörsäljningen

före den 1 mars och beträffande övrig detaljhandel senast

den 15 maj. Härigenom får länsstyrelsen möjlighet att avgöra ärendena

angående kringföringsförsäljning, innan länsnykterhetsnämnden avger sitt

förslag beträffande den övriga detaljhandeln; behovet och ändamålsenligheten

av varje rättighet till avhämtningsförsäljning bör om möjligt bedömas

mot bakgrunden av de av länsstyrelsen meddelade tillstånden till kringföringsförsäljning.

Vidare bör årsutskänkningen av Öl bedömas under hänsynstagande

till vad länsnykterhetsnämnden samtidigt föreslår angående årsutskänkningen

av rusdrycker. Enligt kommitténs mening bör för varje oktrojperiod

i görligaste mån en enhetlig och samtidig behandling och bedömning

av alla rättigheter angående försäljning av alkoholhaltiga drycker i länet

äga rum.

Länsstyrelsen prövar vardera huvudgruppen av ärenden i ett sammanhang,

så snart förslagen kommit in, och meddelar tillstånd direkt till varje

sökande. Länsstyrelsens beslut länder omedelbart till efterrättelse, där ej

annorlunda förordnas, men kan överklagas hos Kungl. Maj :t. I

I Pff finns f. n. ingen allmän bestämmelse om övervakning av ölförsäljningen.

Enligt kommitténs mening bör de regler om övervakning av rusdrycksförsäljningen,

som nu gäller och som kommittén med viss komplettering upptagit

i sitt förslag till ny rusdrycksförsäljningsförordning, i princip göras tilllämpliga

även på ölförsäljningen: länsstyrelsen och länsnykterhetsnämnden

bör sålunda ha att övervaka denna försäljning, och vidare bör polismyndigheten

i orten vaka över att ordning iakttages i samband med ölförsäljning

och att försäljningsföreskrifterna efterföljes.

s. 531 Kontrollera mot PDF

531

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Något stadgande om skyldighet för kontrollstyrelsen att till övervakningsmyndigheterna

anmäla konstaterade missförhållanden beträffande tillverkarnas

försäljning (i viss mån motsvarande ämbetsverkets nuvarande befogenhet

att göra anmälan till länsstyrelsen) har icke upptagits i förslaget. Enligt

kommitténs mening bör styrelsen emellertid till länsstyrelsen anmäla de

missförhållanden rörande försäljningen som uppdagas i samband med kontrollen

över maltdryckstillverkningen.

Reservation.

Såsom närmare framgår av vad tidigare anförts (avd. V), redovisar kommittén

även ett alternativt organisationsförslag beträffande rusdrycksförsäljningen,

alternativ II eller det s. k. länsbolagsalternativct. Detta alternativ förordas

av tre reservanter inom kommittén, herrar Englund och Waldemar

Svensson samt fru Larsson. Enligt detta förslag avses länsbolagen få samma

befattning med ölförsäljningsärenden som systembolagen f. n. har beträffande

tillstånd till rusdrycksutskänkning.

Yttranden.

Tillständsmyndighet och förberedande organ.

Nykterhetskommitténs huvudförslag med länsstyrelsen som tillståndsgivande

myndighet och länsnykterhetsnämnden som förberedande organ

(alternativ I) tillstyrkes eller lämnas utan erinran av länsstyrelsen

i Kalmar län och fyra länsnykterhetsnämnder.

Länsnykterhetsnämnden i Östergötlands län, som i fråga om utskänkning

av rusdrycker förordar alternativet med 24 systembolag, anser att

länsnykterhetsnämnderna, när det gäller tillstånd att försälja Öl, är lämpligare

mellaninstans än systembolagen, då nämnderna har större kontakt

med kommunerna.

Kommitténs alternativa förslag med länsstyrelsen som tillståndsmyndighet

och de lokala systembolagen som bärare av ölrättigheterna (alternativ

II) förordas av länsstyrelsen i Kopparbergs län, tre länsnykterhetsnämnder,

Systembolagens förtroendenämnd och Tjänstemännens Centralorganisation.

Socialstyrelsen avstyrker förslaget om länsnykterhetsnämndernas befattning

med ölförsäljningen men anger inte om styrelsen förordar att det

förberedande arbetet med ölförsäljningsärendena skall utföras av systembolagen

eller av länsstyrelsen.

Sveriges Nykterhctsvänners Landsförbund, med vilket Nätionaltemplarorden

instämmer, ifrågasätter, som förut nämnts, om inte den förberedande

handläggningen av tillståndsärendena bör anförtros åt en av lokala organ

utsedd styrelse, som skulle knytas till riksbolagets försäljning inom länet.

Enligt statskontorets mening ligger det närmast till hands att låta riksbolagets

distriktsorganisation handha utredningen i tillståndsärenden.

s. 532 Kontrollera mot PDF

532

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Nuvarande ordning, enligt vilken länsstyrelsen utan medverkan

av särskilt organ beslutar och meddelar tillstånd i ölförsäljningsärenden,

föreslås av ett något större antal remissinstanser, nämligen kommerskollegium,

överståthållarämbetet, fyra länsstyrelser, två länsnykterhetsnämnder,

stadsfullmäktige och nykterhetsnämnderna i Göteborg och Malmö,

stadsfullmäktige i två andra städer, Sveriges Hotell- och Restaurantförbund

samt Stockholms Handelskammare.

Överståthållarämbetet riktar både principiella och praktiska erinringar

mot att tillståndsärendena beträffande detaljhandeln med Öl enligt alternativ

II skall handläggas av systembolagen, som genom kontrakt skulle

överlåta rättigheterna på utövarna. Ämbetet anför.

Med ett dylikt förfarande skulle för Stockholms vidkommande för varje

oktrojperiod upprättas mer än 3 000 kontrakt rörande tillstånd till försäljning

av Öl, vilka skulle underställas överståthållarämbetet för fastställelse.

Helt allmänt kan om förslaget i denna del sägas, att det är föga tilltalande

att behandla ansökningar om tillstånd att försälja Öl — den svagaste alkoholhaltiga

drycken — efter mönster av den nuvarande prövningen av

tillstånd till utskänkning av spritdrycker.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län kan inte finna att de föreslagna åliggandena

för länsnykterhetsnämnderna med avseende å ölförsäljningsärenden är

av den art att de icke lämpligen kan fullgöras av länsstyrelserna själva i

direkt samverkan med de lokala organen.

Beträffande innehållet i övriga yttranden hänvisas till föregående redogörelse

för rättighetssystemet beträffande utskänkning av rusdrycker.

Några remissinstanser föreslår decentraliserad tillståndsgivning i vissa

eller alla ölförsäljningsärenden.

Kontrollstyrelsen och Aktiebolaget Förbundsbryggeriet Södra Sverige anser

sålunda att k o m m u n e n bör bli tillståndsmyndighet.

Kontrollstyrelsen ifrågasätter ändamålsenligheten i nuvarande anordning

att länsstyrelsen är tillståndsgivande myndighet. Kontrollstyrelsen anför

följande.

Såvitt kontrollstyrelsen kan finna erbjuder sig här en möjlighet att

åstadkomma en ur statsmakternas synpunkt eftersträvansvärd förenkling

av förvaltningsförfarandet. Det är nämligen uppenbart, att flertalet av de

ärenden om ölförsäljning, som nu handläggas av länsstyrelsen, där underkastas

en rent formell behandling. Endast i ett mindre antal fall torde det

förekomma, att länsstyrelsen vägrar att ge tillstånd, då kommunen tillstyrkt

ansökan härom. Det ligger då nära till hands att föreslå, att kommunerna,

som redan nu i allmänhet ha det avgörande inflytandet på dessa

ärendens behandling, också betros med uppgifter att efter hörande av

den kommunala nykterhetsnämnden och polismyndigheten i orten fatta

beslut däri. För uppgiften att vara tillståndsmyndighet i dylika ärenden

torde kommunerna numera, efter storkommunreformens genomförande, i

allmänhet vara väl skickade. För länsstyrelserna skulle härigenom en betydande

avlastning vinnas. Samtidigt skulle ärenden rörande tillstånd till

ölförsäljning i fortsättningen kunna behandlas avsevärt mycket snabbare

än vad som för närvarande är möjligt.

s. 533 Kontrollera mot PDF

533

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Kontrollstyrelsen framhåller därefter att dess förslag förutsätter inrättande

av ett särskilt kommunalt besvärsinstitut i ölförsäljningsärenden.

Besvär skulle således kunna anföras hos länsstyrelsen såväl i fråga om

meddelat som i fråga om vägrat tillstånd till ölförsäljning. Med hänsyn

till önskvärdheten av att bibehålla det kommunala vetot i fråga om tillstånd

till utskänkning av Öl skulle besvär dock icke kunna anföras över

fullmäktiges beslut att vägra sådant tillstånd.

Kontrollstyrelsen uppställer ett par undantag från principen om kommunal

tillståndsgivning och föreslår att länsstyrelsen liksom nu skall meddela

tillstånd till dels turist- och trafikutskänkning, dels kringföringsförsäljning

från tillverkningsställe eller nederlag.

En annan grupp instanser förordar polismyndigheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter helt allmänt, som förut

nämnts, huruvida icke tillståndsgivningen lämpligen borde kunna i avsevärd

omfattning anförtros åt de lokala (polis-) myndigheterna i stället för

åt länsstyrelserna.

Statens organisationsnämnd och två länsstyrelser anser att ärenden angående

utsträckt utskänkningstid kan avgöras av polismyndigheten. Organisationsnämnden

har samma mening, även när det gäller ärenden rörande

tillstånd till tillfällig utskänkning vid enstaka tillfälle.

En särställning i frågan om tillståndsgivningen intager Malt- och Läskedrycksförbundet

samt Föreningen Skattepliktiga Bryggerier, som föreslår

att kontrollstyrelsen skall vara tillståndsmyndighet för försäljning

av Öl och starköl. Föreningen motiverar sitt förslag med önskemålet

om en enhetlig behandling av alla ifrågavarande ärenden.

Tillståndstvång, anmälningsskyldighet eller fri försäljning.

Kommitténs förslag att tillverkarnas f. n. fria försäljning skall underkastas

tillståndstvång lämnas utan erinran av kontrollstyrelsen, två länsstyrelser,

fem länsnykterhetsnämnder och stadsfullmäktige i två städer.

En grupp remissinstanser däremot avstyrker detta tillståndstvång,

nämligen kommerskollegium, statens organisationsnämnd, tre länsstyrelser,

Svenska Bryggareföreningen, Föreningen Skattepliktiga Bryggerier och Aktiebolaget

Förbundsbryggeriet Södra Sverige.

Statens organisationsnämnd och länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter

behovet av att på denna punkt skärpa lagstiftningen och därmed ytterligare

belasta länsstyrelserna och andra allmänna organ. Förefintliga kontrollmöjligheter

vid sidan av tillståndstvång torde vara tillräckliga för ändamålet.

Svenska Bryggareföreningen avstyrker det föreslagna tillståndstvånget för

bryggeriernas kringföringsförsäljning men har ingenting att erinra mot

tillstånd för nederlag och avhämtningsförsäljning. Föreningen finner det

synnerligen betänkligt att kringföringsförsäljning direkt till konsumenter
-

s. 534 Kontrollera mot PDF

534

Kungl. Maj:ts proposition nr loi.

na skulle göras beroende av särskilt tillstånd avseende fyraåriga oktrojperioder

och yttrar vidare.

Även om dylikt tillstånd som regel skulle ges och förnyas, är dock tillståndsprincipen

som sådan ett osäkerhetsmoment, som bl. a. ogynnsamt kan

påverka nödvändiga nya investeringar för modernisering och rationalisering.

Några skäl för anmälningsskyldighet som kommittén alternativt övervagt,

synes ej heller föreligga med hänsyn till att länsstyrelse föreslås erhålla

en utvidgad rätt att ingripa mot tillverkare, vilkens försäljning mediör

olägenheter ur ordnings- och nykterhetssynpunkt.

Beträffande nederlagen uttalar föreningen att den under förutsättning att

viss grupp icke kommer att medges någon förmånsställning icke har något

att erinra mot förslaget om tillståndstvång för detaljhandelsnederlag.

I fråga om avhämtningsförsäljningen slutligen yttrar föreningen bl. a. att

den liksom kommittén utgår från att tillstånd till avhämtningsförsälj ning

vid tillverkningsställe städse kommer att beviljas, där behov därav förefinnes

och där grund till anmärkning ej förelegat, och att den således icke

ansett sig böra framföra nagon invändning mot kommitténs förslag på

denna punkt.

Enligt Stockholms Handelskammare torde beträffande rätten till utminutering

av maltdrycker ingen sakprövning behöva förekomma, där vederbörande

sökande bedriver öppen detaljhandel. Enbart anmälan till vederbörande

länsstyrelse borde vara tillräcklig.

Fasta oktrojperioder.

Kommitténs förslag om fasta oktrojperioder för alla tillstånd till stadigvarande

ölförsäljning tillstyrkes eller lämnas utan erinran av två

länsstyrelser, flertalet länsnykterhetsnämnder och stadsfullmäktige i två

städer.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län understryker att den föreslagna samtidiga

handläggningen av alla tillståndsärenden (rusdrycker och Öl) har stora

fördelar, bl. a. därigenom att den ger en samlad bild av utskänkningsförhållandena

i en och samma kommun.

Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Göteborg samt stadsfullmäktige

i Jönköping föreslår, att de fyraåriga oktrojperioderna, om de skall genomföras

även för ölförsäljningen, anordnas så, att de saxas mot tillståndsgivningen

för rusdrycksutskänkningen, d. v. s. när oktroj tiderna enligt det

nya systemet beviljas första gången, bör öloktrojen endast omfatta två år.

Genom ett sådant förfarande åstadkommes enligt yttrandena en jämnare

arbetsbelastning för de organ, som skall handlägga dessa ärenden, och en

bättre överblick över för handen varande utskänkningsbehov.

Samma förslag framföres av lånsnykterhetsnåmnden i Göteborgs och Bohus

län, som ej har någon erinran mot oktrojperioderna.

Förslaget om fasta oktrojperioder för ölförsäljningen avstyrkes emellertid

av flertalet remissinstanser, som yttrat sig i frågan, nämligen kontrollstyrelsen,

statskontoret, kommerskollegium, statens organisationsnämnd,

s. 535 Kontrollera mot PDF

535

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

översiåthållarämbetet, sju länsstyrelser, länsnykterhetsnämnden i Kristianstads

län, Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, Svenska stadsförbundet,

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund, Svenska Bryggareföreningen,

Malt- och Läskedrycksförbundet, Föreningen Skattepliktiga Bryggerier och

Aktiebolaget Förbundsbryggeriet Södra Sverige. Flertalet förordar att tillstånden

till utminutering liksom nu meddelas att gälla tills vidare. Ett

mindre antal föreslår att även utskänkningstillstånden skall gälla tills vidare.

Kontrollstyrelsen anser att det av kommittén föreslagna försäljningssystemet

på avgörande punkter är avsevärt mycket mera tillkrånglat och tungarbetat

än det nuvarande. Härmed syftar kontrollstyrelsen främst på de fasta

oktrojperioderna, som beträffande såväl utskänkningen som annan detaljhandel

föranleder en bestämd gensaga från styrelsens sida. Kontrollstyrelsen

fortsätter.

Förslaget på denna punkt innebär i själva verket, att man inom ölförsäljningen

-—• i stället för att, som kommittén ju dock avsett, söka eliminera allt

onödigt »krångel» -— skulle i betydande omfattning betunga och försvåra

hela förvaltningsförfarandet. Antalet samtidigt prövade ärenden skulle hos

många länsstyrelser bli mycket stort och arbetsbelastningen därför synnerligen

ojämn. Som exempel kan nämnas, att överståthållarämbetet skulle få

att vart fjärde år behandla drygt 3 000 ölförsäljningsärenden på en gång. Det

ligger i sakens natur, att ärendenas handläggning under sådana omständigheter

måste bli rent schablonmässig och att hela förfarandet får en utpräglad

karaktär av »pappersexercis». .

Enligt kontrollstyrelsens mening böra i stället alla ölförsäljningstillstand

meddelas att — på samma sätt som redan nu sker bland annat i fråga om

tillstånd till avhämtning av Öl — gälla tills vidare och så länge den tillståndsgivande

myndigheten ej finner skäl aterkalla dem. Det stora flertalet av

dessa rättigheter äro nämligen avsedda att bestå under en längre tid. Att

ompröva dem med jämna tidsintervall innebär under sådana förhållanden ett

fullständigt överflödigt arbete.

Kontrollstyrelsen framhåller därefter att det är angeläget, att näringsidkare

med ölförsäljningstillstånd får någon respittid, innan beslut om återkallelse

går i verkställighet. Styrelsen yttrar.

Denna respittid torde lämpligen kunna fastställas till sex månader från

beslutets ikraftträdande. Vad nu sagts bör dock icke hindra kommun att,

då rättighet missbrukats, förordna om dess omedelbara upphörande. Besvärsrätt

över beslut om tillstånds återkallande bör finnas, dock icke med

hänsyn till den kommunala vetorätten — i fråga om återkallelse av utskänkningstillstånd.

Även länsstyrelsen bör, där så påkallas med hänsyn till ordning

och nykterhet, kunna indraga en ölrättighet.

Liknande synpunkter anföres av statskontoret och överståthållarämbetet.

Sistnämnda ämbetsverk tillägger.

Det synes ämbetet uppenbart, att den fördel, som en samtidig prövning

av samtliga tillståndsärenden möjligen kan medföra, icke ens tillnärmelsevis

kan uppväga de betydande olägenheter, som en dylik utökning och koncentration

av samtliga ärenden till vissa år måste innebära såväl för polismyndigheten,

som skall verkställa utredning, samt stadsfullmäktige och

s. 536 Kontrollera mot PDF

536

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

fullmäktiges organ, som skola avgiva yttranden, som för överståthållarämbetet,

som har att verkställa prövningen samt expediera besluten.

Med hänsyn till de föreslagna utvidgade möjligheterna till kontroll och

ingripanden från myndigheternas sida vid yppade missförhållanden ifrågasätter

statens organisationsnåmnd, om ej en uppmjukning i stället för en

skärpning på ifrågavarande punkt vore motiverad. Nämnden föreslår liksom

kontrollstyrelsen, att även utskänkningstillstånden skall meddelas att gälla

tills vidare.

Ansöknings- och tillståndsförfarandet m. m.

Ett mindre antal remissinstanser ha berört detaljerna i det föreslagna

ansöknings- och tillståndsförfarandet.

Kon trolls tgr elsen yttrar om tillstånd till kringföringsförsäljning och inrättande

av nederlag följande.

Ansökan om sådan rätt bör, i likhet med ansökningar om tillstånd till

avhamtningsförsäljning och utskänkning, kunna ingivas utan särskild tidsfrist.

Länsstyrelsen bör äga skyldighet att i ärendet höra länsnykterhetsnämnden

och polismyndigheten i orten. Den kommun, där tillverkningseller

försäljningsstället respektive nederlaget är beläget, bör beredas tillfälle

att yttra sig. Någon kommunal vetorätt bör självfallet icke föreligga. Tillstånd

förutsättes skola meddelas att gälla tills vidare.

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar om ansökningstiderna och tidsfristerna

följande.

Den mängd av tidsfrister, som kommittén infört i författningsförslaget,

synes med kännedom om den irritation som tidsfristerna i nuvarande förordning

om försäljning av pilsnerdricka skapat, vara direkt olämpligt. De

föreslagna bestämmelserna om att ansökan, som inkommit efter det föreskriven

tidsfrist utgått, skall kunna upptagas till prövning om särskilda

skäl därtill äro skapar i varje fall ett olämpligt kryphål om förhindrande av

nya tillstånd skall vara avsedd som nykterhetsbefrämjande åtgärd. Ur ordningssynpunkt

kan det icke anses erforderligt med dessa bestämmelser. Intet

hinder synes föreligga för de kommunala organen, som skola yttra sig

över ansökningar om ölförsäljning, att göra detta när helst en ansökan inges.

Åtskilliga av de remissinstanser, som avstyrker förslaget om länsnykterhetsnämndernas

befattning med tillståndsärendena, föreslår att länsnykterhetsnämnden

skall yttra sig i sådana ärenden eller att den skall beredas tillfälle

därtill.

Statens organisationsnämnd yttrar om ärenden angående tillfällig utskänkning

vid enstaka tillfälle.

Pff upptager inga föreskrifter om remissbehandling av ansökan om tillstånd

till tillfällig utskänkning för bestämt tillfälle. Enligt förslaget till ny

förordning skall i dylikt fall ansökan ingivas till länsnykterhetsnämnden,

som har att bereda såväl polismyndigheten som den lokala nykterhetsnämnden

tillfälle till yttrande samt därefter med eget utlåtande redovisa ärendet

till länsstyrelsen. Ett sådant förfarande förefaller vara alltför omständligt

och ej stå i rimlig proportion till ärendets vikt och ofta förekommande krav

s. 537 Kontrollera mot PDF

537

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

på snabb handläggning. Därest tillståndsgivningen ej finnes kunna anförtros

åt polismyndighet, bör liksom nu lämnas länsstyrelsen fritt att besluta

om beredningen av dessa ärenden.

Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter — som förut anmärkts — om

ej länsnykterhetsnämnderna bör befrias från att vara remissmyndighet i

alltför bagatellartade ärenden såsom rörande tillfälliga utskänkningstillstånd

eller utsträckt utskänkningstid.

Svenska Bryggareföreningen finner det ej behövligt eller lämpligt att kommunens

fullmäktige skall yttra sig i ärenden angående utminutering och

årsutskänkning av Öl utan förordar att länsstyrelsens beslut i sådana ärenden

föregås av yttrande endast från polismyndigheten och den kommunala

nykterhetsnämnden. En utförligare redogörelse för yttrandet på denna punkt

lämnas i efterföljande avsnitt om den kommunala medbestämmanderätten.

övervakningen.

Endast i ett fåtal yttranden beröres frågan om övervakning och kontroll

av ölförsäljningen.

Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län tillstyrker kommitténs förslag

att länsnykterhetsnämnderna skall åläggas samma övervakningsskyldighet

som länsstyrelserna och understryker vikten av att länsnykterhetsnämnden

hos länsstyrelsen föreslår lämpliga ingripanden mot den tillståndshavare

som missköter försäljningen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att huvudrollen vid övervakningen i

stället bör tilldelas polisen. Länsstyrelsen anför.

Det bör förutsättas, att personer med den utbildning och erfarenhet, som

polispersonalen har, äro mest lämpade att på ett smidigt sätt handha dessa

ofta grannlaga uppgifter. Det förefaller även rationellt att så långt möjligt

koncentrera åliggandet att vaka över lagarnas efterlevnad till polisorganen.

Funktionärer med speciella övervakningsuppgifter torde därför icke böra

ingå i nykterhetsvårdsorganisationen. Däremot synes statspolisen böra förstärkas

så, att den kan ägna efterlevnaden av alkohollagstiftningen tillbörlig

uppmärksamhet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, i anslutning till det av kommittén

föreslagna stadgandet om polisens övervakningsskyldighet, att polismyndigheten

utan särskilt stadgande bör vara skyldig att beordra lämplig

polisman att verkställa kontroll av ölförsäljningsförordningens efterlevnad,

då så erfordras.

Länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs län uttalar att kontrollen över ölförsäljningen

måste bli särskilt arbetskrävande så länge försäljningen är

förknippad med ett betydande enskilt vinstintresse, bl. a. genom systemet

med provisionsavlönade försäljare och utkörare. Enligt länsnykterhetsnämndens

mening kommer nykterhetsnämnderna även efter den planerade

omorganisationen att sakna resurser för att sköta den tidskrävande övervakningen

av försäljningen. Frågan om försäljningskontrollen bör säger

länsnykterhetsnämnden — utredas mera i detalj och det synes därvid ange
-

s. 538 Kontrollera mot PDF

538 Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

läget att polismyndigheterna får utförliga instruktioner om sina åligganden

i sammanhanget.

Föreningen Skattepliktiga Bryggerier, som föreslår att kontrollstyrelsen

skall bli tillståndsmyndighet för all ölförsäljning, anser att kontrollstyrelsen

skall övervaka och kontrollera ej blott tillverkningen utan även försäljningen

av maltdrycker.

Departementschefen.

Tillstånd till försäljning av Öl ges för närvarande av länsstyrelserna. Dessa

har också att besluta om ingripanden mot försäljarna. I några yttranden

har framförts förslag att låta kommunerna eller de lokala polismyndigheterna

meddela tillstånd till ölförsäljning.

Mot dessa förslag talar främst att det icke torde vara lämpligt att lägga

tillståndsgivningen och befogenheten att besluta ingripanden på skilda organ.

Den sistnämnda uppgiften kan icke rätt gärna anförtros vare sig kommunernas

beslutande församlingar eller polismyndigheterna. Beträffande alternativet

att låta kommunerna meddela tillstånd må ytterligare anmärkas att

det skulle förutsätta ett särskilt kommunalt besvärsinstitut i ölförsäljningsärenden.

Länsstyrelserna skall i enlighet med vad tidigare förordats meddela tillstånd

till utskänkning av rusdrycker. Genom sin nuvarande befattning med

ölförsäljningsärenden har de samlat värdefull erfarenhet. Dessa ärenden

har också nära anknytning till de uppgifter med ordningens upprätthållande

som tillkommer länsstyrelserna.

Med hänsyn till det anförda får jag i likhet med nykterhetskommittén och

flertalet remissinstanser förorda att länsstyrelserna alltjämt skall vara tillståndsgivande

myndigheter i fråga om ölförsäljning och äga befogenhet att

besluta ingripanden mot tillståndshavare.

Tillståndsärendena beredes för närvarande av länsstyrelserna själva.

Kommittén har förordat att detta arbete skulle flyttas till andra organ,

enligt majoritetsförslaget till länsnykterhetsnämnderna samt enligt minoritetens

förslag till systembolagen; dessa bolag skulle även vara bärare av

rättigheterna.

Jag har i fråga om utskänkningen av rusdrycker avstyrkt att länsnykterhetsnämnderna

inkopplas som utredande organ vid tillståndsgivningen.

Huvudskälet för denna ståndpunkt är att sådana uppgifter skulle kunna

bli till förfång för länsnämndernas nykterhetsvårdande arbete. Samma

skäl talar också emot att utredningen i ölförsäljningsärenden lägges på

länsnämnderna.

I enlighet med vad tidigare förordats kommer systembolagen att ersättas

med ett för hela riket gemensamt detaljhandelsbolag, som skall vara bärare

av rättigheter att utskänka rusdrycker. Denna anordning är motiverad av

de särskilda problem som föreligger i fråga om utskänkningen av rusdrycker

och torde knappast lämpa sig för ölförsäljningsärendena, som i allmänhet

är av enklare beskaffenhet.

s. 539 Kontrollera mot PDF

539

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Jag finner alltså icke skäl att föreslå någon ändring på denna punkt, utan

utredningsarbetet bör även i fortsättningen ombesörjas av länsstyrelserna

själva.

Enligt gällande författning meddelas tillstånd till rörlig försäljning från

upplag av länsstyrelsen i det län där upplaget är beläget. Kommittén har

icke föreslagit någon ändring härutinnan. Det kan ifrågasättas om den nuvarande

bestämmelsen är helt lämplig. I den mån en länsstyrelse gett tillstånd

till försäljning som helt eller delvis skall äga rum i annat län, kommer

den också att få pröva eventuella anmärkningar mot försäljningen i

det andra länet. Enligt min mening bör det alltid ankomma på länsstyrelsen

i det län där försäljningen sker att taga ställning till sådana frågor. Tillståndsprövningen

måste då också ske hos denna länsstyrelse. Skall en försälj

ningsrättighet beröra flera län, bör den prövas av vardera länsstyrelsen

såvitt angår det egna länet. Dessa principer bör i fortsättningen gälla all

kringföringshandel med Öl.

Jag övergår härefter till frågan om tillståndstvångets omfattning.

Såsom huvudregel bör, i överensstämmelse med vad nu är fallet, gälla

att Öl icke får säljas utan särskilt tillstånd.

Bryggerierna intar för närvarande en särställning såtillvida att de bl. a.

får bedriva försäljning från tillverkningsstället utan att söka tillstånd. Kommittén

har föreslagit att bryggeriernas fria försäljningsrätt upphör. Förslaget

avser att ge bättre möjligheter att överblicka och övervaka försäljningen,

och jag tillstyrker detsamma. I likhet med kommittén vill jag emellertid

framhålla att bryggerierna i allmänhet bör få tillstånd att idka rörlig försäljning

från tillverkningsstället, såvida icke missförhållandena konstaterats.

Behovsprövning bör alltså icke ske i dessa fall.

Systembolagen har för närvarande rätt att utan särskilt tillstånd sälja Öl i

sina utminuteringsbutiker. Motsvarande rätt bör i fortsättningen tillkomma

det blivande detaljhandelsbolaget för rusdrycker.

Av liknande art är den fria rätten att utskänka Öl på sprit- och vinrestauranger.

Denna rätt bör, såsom ock föreslagits av kommittén, kvarstå i fortsättningen.

Restauranger och kaféer med ölrättigheter har enligt gällande författning

rätt att idka viss minuthandel med Öl. Även kommitténs förslag upptar

bestämmelser härom, ehuru i någon modifierad form. Vissa erinringar synes

kunna riktas mot denna anordning. Den innnebär en sammanblandning av

utminutering och utskänkning. Öl kan på detta sätt säljas oberoende av

vanliga affärstider, och det är svårt att övervaka att försäljningsrätten inte

missbrukas. Då något nämnvärt behov av sådan försäljningsrätt icke torde

föreligga, förordar jag att den borttages.

Till frågan om möjligheterna att utskänka Öl på inackorderingsställen

in. in. återkommer jag i det följande.

Enligt gällande försäljningsförordning är utskänkningstillstånden i allmänhet

tidsbegränsade, medan utminuteringsrättigheterna gäller tills vi
-

s. 540 Kontrollera mot PDF

540

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

dare. Nykterhetskommittén föreslog en fullständig omläggning av detta

system. Alla tillstånd skulle bli tidsbegränsade och bindas till fasta, fyraåriga

oktrojperioder, sammanfallande med oktrojperioderna för utskänkning

av rusdrycker.

Kommitténs förslag har mött livliga gensagor i yttrandena. Man har framhållit

att det skulle medföra onödigt arbete både för myndigheterna och allmänheten

och att antalet ärenden som skulle prövas på en gång bleve så

stort att någon sakprövning ej medhunnes. Särskilt har man vänt sig mot

att de talrika avhämtningsrättigheterna — för närvarande över 8 600 — skulle

behöva omprövas vart fjärde år.

Jag kan åtminstone delvis ansluta mig till den uppfattning som kommit

till uttryck i dessa yttranden. Bestämmelserna på området torde böra utformas

i närmare anslutning till vad nu gäller.

Tillstånd till avhämtningsförsäljning bör sålunda liksom för närvarande

gälla tills vidare. Missbrukas inte försäljningsrätten, bör tillståndshavaren i

allmänhet kunna räkna med att få behålla densamma. Länsstyrelsen bör

visserligen, i likhet med vad nu är fallet, äga befogenhet att när som helst

besluta om indragning av försäljningsrätten, men beslutet bör — såvida det

mte grundar sig på missbruk av rättigheten — få verkan först efter ett år.

För kommitténs förslag att binda kringföringsrättigheterna vid fasta oktrojperioder

talar åtskilliga skäl. Den rörliga försäljningen blir ett komplement

till den fasta butiksförsälj ningen och skall — bortsett från bryggeriernas

direktförsäljning — bli föremål för behovsprövning. Genom en

samtidig bedömning av alla kringföringstillstånd får länsstyrelserna bättre

överblick. Jag vill därför förorda ett system med fasta fyraåriga oktrojpeiioder

för kringföringshandeln. Reglerna bör dock icke göras strängare än

nödvändigt. Tillstånd bör kunna ges för de! av oktrojperiod, så snart godtagbara

skäl härför föreligger.

Beträffande den regelbundna utskänkningen, årsutskänkningen, torde det

vara erforderligt — bl. a. med hänsyn till det kommunala vetot — att tillstånden

omprövas regelbundet. Det finnes emellertid enligt min mening icke

anledning att här införa oktrojperioder som är gemensamma för alla tillstånd.

Jag förordar att tillstånd till årsutskänkning skall ges för viss tid,

lämpligen fyra år.

I fråga om tidpunkterna för ingivande av ansökan om kringföringsrätt

och rätt till årsutskänkning bör i huvudsak gälla följande. Kringföringsrättighet

bör sökas före utgången av året innan oktrojperioden börjar. Tiden

är icke ovillkorlig, utan bestämmelsen blir närmast att uppfatta som en anvisning

till sökanden. Denne skall, om han iakttar nämnda tid, kunna räkna

med att få ärendet slutbehandlat före oktrojperiodens början. Ansökan om

årsutskänkning bör vara inkommen senast sex månader innan tillståndet

skall börja gälla.

Remissförfarandet i ölförsäljningsärenden torde böra regleras genom generella

bestämmelser såvitt avser avhämtningsrättigheter och utskänknings
-

s. 541 Kontrollera mot PDF

541

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

rättigheter. Fullmäktige och nykerhetsnämnden i vederbörande kommun,

polismyndigheten i orten samt länsnykterhetsnämnden bör vara obligatoriska

remissinstanser. Beträffande kringföringsförsäljningen bör däremot

särskilda bestämmelser icke meddelas. Det bör ankomma på länsstyrelserna

att i varje särskilt fall avgöra vilka instanser som skall höras.

Såsom kommittén funnit bör övervakningen av ölförsäljningen intensifieras.

Huvudansvaret härför bör ligga på länsstyrelserna. Den direkta kontrollen

torde få utövas av andra organ, bl. a. nykterhetsnämnder och polismyndigheter.

Vidare kan viss övervakning av kringföringshandeln utföras

genom kontrollstyrelsens försorg. Länsstyrelsen bör emellertid hållas underrättad

om framkomna anmärkningar och av eget initiativ föranstalta

om undersökningar när så finnes påkallat.

Den kommunala medbestämmanderätten m. m.

Gällande ordning.

Den kommunala vetorätten.

Enligt nuvarande ordning är länsstyrelsen i vissa fall bunden av den

kommunala myndighetens — fullmäktiges eller kommunalstämmas — yttrande

på så sätt att ett avstyrkande utgör hinder för länsstyrelsen att meddela

tillstånd. Vid tillstyrkande yttrande har länsstyrelsen däremot fri prövningsrätt.

Den kommunala myndighetens avstyrkande är bindande icke

endast för länsstyrelsen utan också för Kungl. Maj :t. Har länsstyrelsen efter

fullmäktiges avstyrkande funnit att ansökan icke lagligen kan bifallas,

finns alltså icke någon möjlighet att besvärsvägen få detta beslut ändrat

hos Kungl. Maj :t. Fullmäktiges avstyrkande beslut är slutgiltigt under förutsättning

att det tillkommit i laga ordning.

Kommunal vetorätt föreligger i fråga om avhämtningsförsäljning (8 §

Pff), inrättande av upplag (9 § 4.), årsutskänkning (13 §) och utsträckning

av tiden för försäljningens upphörande på dagen (20 § 3.).

Såsom tidigare redovisats handhas ölförsäljningen på vissa håll av s. k.

allmännyttiga kafébolag. Dessa från privat vinstintresse avkopplade företag

har i regel bestämmelser om offentligt inflytande i bolagens styrelser.

I ett mindre antal fall är företagen rent kommunala.

Villkor och inskränkningar.

Länsstyrelsen äger att vid meddelande av tillstånd till försäljning av

pilsnerdricka eller sedermera under rörelsens utövande stadga de inskränkningar

därvid, som kan anses erforderliga; dock må icke föreskrivas, att

pilsnerdricka skall inköpas från viss säljare (15 § 1. Pff). Av bestämmelsen

framgår att länsstyrelsens befogenhet att föreskriva inskränkningar i

försäljningsrätten är mycket vidsträckt. Denna befogenhet är helt oberoende

av de kommunala myndigheternas förslag och yrkanden. Ofta förekom
-

s. 542 Kontrollera mot PDF

542

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

mer emellertid att en kommun förbinder sitt tillstyrkande med särskilda

föreskrifter för försäljningens bedrivande, varvid länsstyrelsen — utan att

vara bunden av förslaget — i många fall intar de föreslagna villkoren i till—

ståndsresolutionen. Länsstyrelsen har således i ölförsäljningsärenden fri

prövningsrätt rörande behövligheten och ändamålsenligheten av villkor och

inskränkningar, som föreslagits av hörda kommunala organ. Detta gäller

även sådana utskänkningsvillkor, som länsstyrelse i fråga om rusdrycksutskänkning

icke lagligen kan föreskriva, exempelvis måltidstvång och kvantitetsbegränsning.

Av tidigare lämnad redogörelse framgår, att länsstyrelserna — antingen

på eget initiativ eller på framställning av kommunal myndighet, stads- eller

landsfiskal etc. — föreskrivit ett stort antal villkor i samband med försäljningen

av pilsnerdricka. Enligt uppgifter från länsstyrelserna gällde

den 1 juli 1949 56 olika villkor i fråga om utminuleringen och ej mindre

än 148 olika villkor beträffande utskänkningen. Dessa siffror utgör ett

minimiantal, då flera länsstyrelser inte medtagit alla variationer utan endast

angivit villkorens huvudsakliga innehåll.

Maltdryckskommittén m. m.

Den kommunala vetorätten.

Maltdryckskommittén föreslog att statens bryggerinämnd skulle kontrollera

tillverkarnas försäljning och att systembolagen skulle handha rättigheterna

till återförsäljning. Med hänsyn härtill ansåg denna kommitté att

den kommunala vetorätten kunde bortfalla.

Förslaget om vetorättens slopande tillstyrktes av bl. a. socialstyrelsen,

kommerskollegium, en stor majoritet bland länsstyrelserna, stadsfullmäktige

i ett 20-tal städer, Svenska landskommunernas förbund och Svenska Bryggareföreningen.

För vetots bibehållande uttalade sig bl. a. kontrollstyrelsen,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund och fullmäktige i ett 40-tal städer’.

Villkor och inskränkningar.

Maltdryckskommitténs förslag upptog ett stadgande med det innehållet

att systembolaget vid överlåtelse av försäljningsrätt skulle föreskriva de

inskränkningar i rättighetens utövande, som i varje särskilt fall prövades

erforderliga för att försäljningen icke skulle äventyra ordning och nykterhet.

Kommittén åsyftade icke, att dylika föreskrifter skulle gälla i allmänhet

utan blott för vissa utskänkningsställen, särskilt sådana vilkas skötsel

givit anledning till anmärkningar från nykterhetssynpunkt. Givetvis kunde

det vara lämpligt, att de även erhölle tillämpning på sådana ställen, som

hade en från nykterhetssynpunkt besvärlig kundkrets. Beträffande införandet

av dylika föreskrifter i övrigt hade kommittén den uppfattningen,

att värdet av sådana restriktioner vore ojämförligt mindre, om de blivit

mer eller mindre påtvingade återförsäljare, än om de vore ett resultat av

dessas eget initiativ.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

543

Nykterhetskommittén.

Den kommunala vetorätten.

Kommittén överväger till en början de allmänna skälen för och mot den

kommunala vetorätten.

Beträffande de skäl som andragits för vetorätten anföres följande.

Denna rätt synes i stort sett ha främjat en gynnsam utveckling av nykterhetstillståndet.

Denna positiva verkan har särskilt tidigare haft stor betydelse

när det gällt att komma till rätta med missförhållanden och skapa en sund

ordning inom ölförsäljningen. De vittutgrenade privatintressen, som finns

inom handeln med Öl, kräver en motvikt för att de av handeln föranledda

olägenheterna i viss mån skall kunna neutraliseras. En sådan motvikt har

man funnit i kommunernas medbestämmanderätt, varför en viss varsamhet

vore motiverad i fråga om begränsningen av denna rätt. Principen om kommunal

vetorätt har varit genomgående för hela vår moderna nykterhetslagstiftning

och ett avsteg från denna princip borde därför icke göras utan

mycket starka skäl. Frånvaron av kommunalt veto skulle vidare medföra att

många nya försäljningsställen inrättades och att ölkonsumtionen skulle

spridas till nya kretsar. Slutligen har ur psykologisk och demokratisk synpunkt

ifrågasatts riktigheten av att ytterligare inskränka det kommunala

vetot.

Å andra sidan har, säger kommittén, vissa argument framförts mot vetorätten.

Vetorätten har utövats ojämnt i olika kommuner och under olika tider.

Denna ojämnhet, som automatiskt inverkat på tillståndsgivningen och som

icke alltid synes ha varit motiverad av omständigheterna, har i åtskilliga

fall medfört att allmänhetens legitima önskemål att kunna inköpa Öl icke

blivit tillgodosedda på ett praktiskt sätt. Bestämmelserna om det kommunala

vetot har därför karakteriserats som en undantagslagstiftning, vilken drabbar

minoriteterna i de kommuner, där vetorätten använts. Den i förevarande

avseende ovidkommande omständigheten i vilken kommun en person

är bosatt kan således vara av avgörande betydelse för hans möjlighet att

på ett enkelt sätt anskaffa Öl. Vidare har sagts att debatterna i fullmäktige

om ölrättigheter såvitt möjligt bör undvikas, ölfrågorna får enligt denna

uppfattning stundom sken av att vara långt betydelsefullare än vad de borde

vara.

Ofta förbinder en kommun sitt tillstyrkande med vissa villkor för försäljningen

(se härom nedan). Dessa villkor har betecknats såsom en ofördelaktig

biverkan av den kommunala medbestämmanderätten. Vidare kan med

hänsyn till kommitténs förslag om sänkning av den högsta lagliga alkoholhalten

hos ölet och om länsnykterhetsnämndernas inkoppling i tillståndsförfarandet

starkt ifrågasättas om kommunernas medverkan i fortsättningen

skall ha karaktären av eu vetorätt.

Beträffande vetot inom utminuteringen anföres i betänkandet bl. a.

Ett starkt skäl mot vetorättens bibehållande utgör det förhållandet att

största delen av tillverkarnas försäljning — all försäljning utom den som

sker från upplag -— är undandragen kommunernas inflytande. Enligt kommitténs

mening bör enhetliga försäljningsregler i görligaste mån gälla för

tillverkares och återförsäljares utminutering. Då en utvidgning av den kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

544

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

munala vetorätten till att omfatta all försäljning av tillverkare knappast

kan komina i fråga, kan med hänsyn till önskvärdheten av enhetliga försälj

ningsregler ifrågasättas om man bör behålla vetorätten i fråga om utminuteringen.

Man kan vidare göra gällande att den kommunala bestämmanderätten i

fråga om inrättande av upplag icke är tillfredsställande utformad för närvarande.

Vetorätten kan nämligen utövas endast av den kommun, där upplaget

är avsett att inrättas — ofta en stad, där rekvisitionsförsäljning med

kvittenstvång icke är aktuell, eftersom fri kringföring är tillåten — men

däremot ej av de övriga kommuner, inom vilka försäljning från upplaget

skall äga rum.

Enligt kommitténs mening talar övervägande skäl för att vetorätten beträffande

utminuteringen upphör. Några ogynnsamma verkningar ur ordnings-

och nykterhetssynpunkt av denna åtgärd synes knappast behöva befaras.

Kommittén gör i detta sammanhang vissa betydelsefulla uttalanden om

hänsynstagande till de kommunala önskemålen vid prövning av ifrågavarande

ärenden.

Kommitténs förslag innebär ej att kommunen avkopplas från all befattning

med ärenden angående utminutering av Öl. Kommunen har ett berättigat

intresse att få sina synpunkter framförda och därför föreslås att bl. a.

fullmäktige och nykterhetsnämnden skall avgiva yttranden i varje ärende

angående avhämtningsförsäljning. Ehuru länsstyrelsen icke blir bunden av

kommunens yttrande, om kommunen avstyrkt en sökt rättighet, torde man

dock få förutsätta att länsstyrelsen i allmänhet kommer att fästa stor vikt

vid kommunens uttalande, när detta går i en bestämd riktning och stödes

av en kraftig majoritet. Är åter den minoritet, som tillstyrkt ansökningen,

relativt stor eller väger röstsiffrorna ganska jämnt, så att det finns anledning

antaga att stora grupper inom kommunen ej står bakom den mer

eller mindre knappa majoritet som uttalat sig avstyrkande, bör länsstyrelsen

enligt kommitténs mening vid tillståndsgivningen kunna ta hänsyn till

minoriteten genom att vid prövningen av länsnykterhetsnämndens förslag

för kommande oktrojperiod tillse att kommunen icke blir helt utan avhämtningsförsäljningsställen.

Skulle det motsatta förhållandet föreligga, d. v. s.

en knapp majoritet tillstyrker men en stark minoritet avstyrker, kan minoritetens

intresse här beaktas exempelvis på så sätt, att länsstyrelsen ger

ett mindre antal tillstånd än vad eljest skulle varit fallet. Länsstyrelsen

skall alltså inom varje kommun pröva behovet av de sökta rättigheterna

under visst hänsynstagande till kommunens önskemål, varvid i förekommande

fall värdet av majoritetens uttalande minskas ju starkare minoriteten

är.

Beträffande ärenden om tillstånd till kringföringsförsäljning föreslås i

betänkandet inga obligatoriska yttranden, utan där lämnas åt länsnykterhetsnämnden

att göra den utredning som kan erfordras.

I fråga om vetot inom utskänkningen anför kommittén bl. a.

Erfarenheten visar att utskänkningen lättare än utminuteringen kan urarta,

så att missförhållanden uppstår. De indirekta olägenheter som utminuteringen

kan medföra är sålunda ur ordnings- och nykterhetssynpunkt

av väsentligt mindre betydelse än de direkta missförhållanden, som i vissa

s. 545 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

545

fall följer av utskänkningen. Ett särskilt ömtåligt problem utgör härvidlag

de s. k. ölkaféerna. Utskänkningen är vidare i regel mera lokalt betonad

än utminuteringen och kan också i viss mån sägas vara en fråga som angår

den allmänna ordningen i kommunen. Behovet av offentlig kontroll är påtagligare

när det gäller den konsumtion som sker offentligt än i fråga om

konsumtion i hemmet. Inrättande av ett nytt utskänkningsställe inom en

kommun torde i högre grad än en ny utminuteringsrättighet vara ägnat

att påverka ölkonsumtionen inom kommunen. Detta har ansetts motivera

att man tillerkänner vederbörande kommun rätten att avgöra, om utskänkning

skall få äga rum inom densamma.

Under beaktande av vad sålunda anförts finner kommittén det motiverat

att i fråga om den kommunala vetorätten göra skillnad mellan årsutskänkning

och övrig försäljning. Kommittén föreslår således att vetorätten behålles

beträffande årsutskänkning av Öl.

Kommittén anlägger vidare i huvudsak följande synpunkter på frågan

om vetorättens innehåll inom utskänkningen.

I avsikt att underlätta och förenkla kommunens befattning med tillståndsärenden

föreslår kommittén att kommuns yttrande skall kunna begränsas

till förslag rörande antalet utskänkningsställen i kommunen utan ställningstagande

till de särskilda ansökningarna. Kommunen bör alltså ha en möjlighet

att begränsa sitt uttalande att avse det högsta antal rättigheter som

får beviljas. Ett sådant uttalande bör dock gälla endast det ordinarie tillståndsförfarandet

före oktrojperiodens början men icke enstaka ansökningar

som kommer under oktrojperioden.

Fullmäktiges delegationsrätt.

I denna fråga yttrar kommittén bl. a.

Kommitténs förslag innebär till skillnad från nuvarande ordning att huvuddelen

av tillståndsärendena koncentreras till den vart fjärde år återkommande

stora omprövningen av de regelbundna försälj ningsrättigheterna.

Då denna prövning avser försäljningens ordnande under den kommande

oktrojperioden, vilket torde vara av principiell betydelse för kommunen,

bör enligt kommitténs mening den kommunala yttranderätten vid dessa

tillfällen utövas av fullmäktige själva. När det gäller tillstånd för hel

oktroj period eller för begynnelsedel av sådan period, kan kommittén således

icke biträda tidigare framkomna förslag om delegationsrätt.

Annorlunda torde emellertid frågan böra bedömas när det gäller ansökningar

om tillstånd, som inkommer först under löpande oktroj period. I

fråga om sådana ansökningar torde det vara fullt motiverat att fullmäktige

får en möjlighet att delegera sin yttranderätt. Delegationsinstitutet utgör

ingen nyhet i alkoholförfattningarna; när det gäller tillstånd till tillfällig

utskänkning av rusdrycker, har fullmäktige delegationsrätt enligt Rff.

Kommittén föreslår att fullmäktige får rätt att uppdraga åt kommunalt organ

eller åt särskilt utsedda personer att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden,

då fråga är om tillstånd till årsrättigheter (avhämtningsförsäljning

eller årsutskänkning) för annan del av oktrojperioden än begynnelsedel

därav.

De allmännyttiga kafébolagen.

Enligt kommitténs mening bör man i allmänhet tillgodose en kommuns

önskemål om att den fasta försäljningen — utminuteringen eller utskänk
85

Iiihang till riksdagens protokoll 105U. 1 samt. Nr 15i.

s. 546 Kontrollera mot PDF

546

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ningen eller bådadera — helt eller delvis skall handhas av allmännyttigt

kafébolag. Även om det icke anges i förslaget till öff, förutsätter sålunda

kommittén, att länsnykterhetsnämnden och länsstyrelsen i regel kommer att

medverka till en sådan anordning och icke utan vägande skäl motsätter sig

kommunens önskan.

Beträffande detta spörsmål anföres vidare i betänkandet.

Då ett allmännyttigt kafébolag får tillstånd till detaljhandel med Öl, vilken

förut utövats av enskild näringsidkare, bör man — såsom också maltdryckskommittén

rekommenderade — tillse att den nya rättighetsinnehavax-en

visar hänsyn och billighet gentemot den tidigare innehavaren, exempelvis

genom avtal om fortsatt ölförsäljning eller, om han är innehavare

av utskänkningsställe, avtal om lämplig anställning för honom hos kafébolaget.

Uppenbarligen måste vid bedömande av den tidigare innehavarens

berättigade anspråk på hänsyn stort avseende fästas vid det sätt, varpå han

bedrivit sin försäljning.

Villkor och inskränkningar.

Enligt kommitténs mening har villkor och inskränkningar i fråga om ölförsäljningen

föreskrivits på sådant sätt att förhållandena på området icke

kan anses tillfredsställande; i sin strävan att sanera ölförsäljningen har

kommunerna och länsstyrelserna ingripit med föreskrifter, som i vissa fall

måste kännas besvärande för allmänheten och vars nykterhetseffekt kan

sättas i fråga. Dessa föreskrifter är dessutom, framhåller kommittén, varandra

delvis motsägande, vilket ofta måste verka irriterande på allmänheten,

och de bör till stor del rensas ut. Bestämmelserna torde, konstaterar

kommittén, för normala fall kunna inskränkas till ett fåtal huvudtyper,

mellan vilka kommunerna och länsstyrelserna får välja.

Kommittén avvisar tanken på att låta måltidstvånget omfattas av den

kommunala bestämmanderätten och anser att detta tvång liksom hittills

bör jämställas med övriga villkor som länsstyrelsen kan tillgripa, när behov

prövas föreligga.

Kommittén anför härefter följande allmänna synpunkter på förevarande

spörsmål.

Utöver måltidstvång bör länsstyrelsen såsom f. n. kunna besluta andra

inskränkningar — antingen efter kommunens förslag eller på eget initiativ

-— t. ex. kvantitetsbegränsning eller tidig stängningstid. Vid bestämmandet

av restriktioner bör den principen följas, att bestämmelserna skall

vara enhetliga under samma förutsättningar och vara påkallade med hänsyn

till upprätthållande av ordning och nykterhet. Begränsningar bör sålunda

vara motiverade antingen därav att missförhållanden konstaterats

föreligga eller därav att sådana kan befaras uppstå, om viss föreskrift ej

meddelas. Däremot bör länsstyrelsen ej —- vilket förekommit — för ett

större område schablonmässigt fastställa ett villkor. Beträffande varje särskild

rättighet bör i stället undersökas huruvida behov ur ordnings- och

nykterhetssynpunkt av visst villkor kan anses föreligga. Prövas så vara

fallet, bör om möjligt samma villkor användas i likartade situationer. Den

av länsstyrelsen på en del håll eftersträvade enhetligheten i tillståndsgivningen

kan tillgodoses på detta sätt. I denna mening kan sägas att restriktionerna

bör vara individuella och ej generella.

opaginerad Kontrollera mot PDF

547

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Den nuvarande bestämmelsen att länsstyrelsen ej må föreskriva, att pilsnerdricka

skall inköpas från vissa säljare, anser kommittén icke längre

erforderlig och den har därför ej upptagits i förslaget.

Reservationer.

Herrar Englund och Waldemar Svensson, fru Larsson och fröken Öberg

tvekar att släppa det kommunala vetot beträffande utminuteringen, så länge

tillverkningen inte underkastas starkare kontroll än kommittémajoriteten

föreslår.

Herrar Danielson, Hagberg och Onsjö förordar generell delegationsrätt

för kommunens fullmäktige i ölförsäljningsärenden. De anför härom i huvudsak

följande.

Om majoritetens förslag genomföres, kommer delegationsrätt att föreligga

endast i ett fåtal ärenden angående tillstånd till ölförsäljning, varför

denna rätt skulle sakna praktisk betydelse. Det synes emellertid ur saklig

synpunkt icke möta betänkligheter att anförtro sådana ärenden åt en kommunal

nämnd eller beredning. Dessa ärenden är av den art att en överflyttning

av ärendenas behandling från fullmäktige till annat kommunalt

organ synes lämplig. Därmed torde även skapas förutsättningar för saklighet

och objektivitet vid ärendenas avgörande.

Yttranden.

Den kommunala vetorätten.

Kommitténs förslag att vetorätten beträffande utminutering av Öl skall

slopas har lämnats utan invändningar i flertalet yttranden.

De remissinstanser som avgivit yttrande i tillstyrkande riktning, d. v. s.

är för vetots slopande inom utminuteringen, är kontrollstyrelsen, socialstyrelsen,

kommerskollegium, överståthållarämbetet, åtta länsstyrelser, tre

länsnykterhetsnämnder, Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige

och nykterhetsnämnden i Malmö, stadsfullmäktige i fem andra

städer, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Sveriges

Hotell- och Restaurantförbund, Svenska bryggareföreningen, Svenska

bryggeriindustriarbetarförbundet och Stockholms handelskammare.

Kontrollstyrelsen föreslår, som tidigare i annat sammanhang nämnts, att

kommunen skall vara tillståndsmyndighet i vad avser den fasta försäljningen.

Såvitt angår ärenden om tillstånd till utminutering anser styrelsen att

besvärsrätt skall föreligga hos länsstyrelsen. Kontrollstyrelsen anser följaktligen

att det kommunala vetot inom utminuteringen bör upphöra.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg säger bl. a.

Pilsnerförsäljningens ordnande synes definitivt kunna lösas genom de av

kommittén föreslagna åtgärderna. Härigenom fråntagas kommunerna rätten

att utöva veto i utminuteringsfrågor, vilket är det mest radikala för att

fä en vettig lösning till stånd. Det torde väl knappast kunna uppvisas en

mera rikhaltig provkarta på tillkrånglade bestämmelser än dem landets

s. 548 Kontrollera mot PDF

548

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

kommuner lyckats åstadkomma med stöd av nuvarande bestämmelser om

handeln med pilsnerdricka. Snart sagt varje kommun har utbildat en praxis,

som väl knappast någon känner sig nöjd med.

I kommitténs uttalanden om hänsynstagande till de kommunala önskemålen

vid behandlingen av ärenden om rätt till avhämtningsförsäljning instämmer

länsstyrelsen i Örebro lån och Svenska stadsförbundet. Länsstyrelsen

förutsätter att de tillståndsgivande myndigheterna kommer att ta stor

hänsyn till ett mera accentuerat uttalande från kommunalt håll. Stadsförbundet

framhåller att man med det av kommittén förordade hänsynstagandet

till kommunernas önskemål synes ha funnit en rimligare avvägning

beträffande det kommunala inflytandet på hithörande frågor än vetorätten

innebär. Förbundet tillägger att å andra sidan synes en strikt tillämpning i

detta avseende av vad kommittén sålunda motiveringsvis uttalat vara en

förutsättning för att över huvud bibehålla ordningen med yttrande av kommunens

fullmäktige i dessa frågor. Kommitténs uttalande på denna punkt

väcker däremot gensagor från Svenska bryggareföreningen och Stockholms

handelskammare. Bryggareföreningen anser sålunda att ett sådant medinflytande,

som kommittén härigenom velat tillerkänna kommunen, i själva

verket skulle bli liktydigt med ett kommunalt veto, med därav följande olägenheter.

Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län — som ifrågasätter lämpligheten

att slopa vetot inom utminuteringen och som således närmast är

att hänföra till här nedan angiven grupp av remissinstanser — yttrar att om

denna rätt slopas får man dock förutsätta att tillståndsmyndigheten tar berättigad

hänsyn till önskemålen i de yttranden i dessa frågor, som fullmäktige

och nykterhetsnämnd skall avge.

Mot vetots slopande inom utminuteringen är följande remissinstanser:

länsstyrelsen i Kopparbergs län, 13 länsnykterhetsnämnder, Göteborgs stads

nykterhetsnämnd, stadsfullmäktige i fyra städer, Svenska Nykterhetsvårdsförbundet

samt nykterhetsorganisationerna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller följande.

Inom länet finns f. n. ej något av länsstyrelsen meddelat tillstånd till avhämtningsförsäljning

från butik. Detta torde säkerligen hänga samman med

tidigare i samband med butiksförsäljning av maltdrycker uppkomna missförhållanden,

varom särskilt landshövdingeberättelserna lämna talrika vittnesbörd.

Den lokala opinionen i flertalet kommuner i länet torde fortfarande

vara emot denna form av försäljning. Det synes därför önskvärt att kommunernas

rätt att påverka tillståndsgivningen till avhämtning ej helt borttages,

trots att ölet som berusningsmedel ej spelar samma roll som tidigare.

Länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län befarar en ökning av antalet

ölbutiker.

Den kommunala vetorättens slopande beträffande utminutering av Öl

vill nämnden avstyrka dels emedan den har erfarenhet av hur stor vikt kommunerna

fäster vid denna vetorätt och dels på grund av den betydelse det

ur nykterhetssynpunkt har att det icke uppstår ett flertal fasta försäljningsställen

ute i kommunerna. Hittills har det i stor utsträckning varit möjligt

s. 549 Kontrollera mot PDF

549

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

att förhindra uppkomsten av sådana, men med den föreslagna ordningen

torde en generell frikostighet med tillstånden för avhämtningsförsäljning

kunna befaras. Och att nykterhetstillståndet blir lidande därpå kan erfarenhetsmässigt

konstateras.

Stadsfullmäktige i Jönköping anlägger liknande synpunkter.

Länsngkterhetsnämnderna i Kopparbergs och Gävleborgs län betonar

vikten av att kunna genom vetot motverka bryggeriernas försäljningsaktivitet.

Den förra länsnämnden yttrar bl. a.

Då kommittén icke ansett sig böra föreslå förstatligande av bryggeriindustrien

anser sig nämnden böra framhålla angelägenheten av att det kommunala

vetot bibehålies jämväl beträffande utminuteringen av Öl. De nykterhetsvårdande

organen ha under de senaste åren måst visa stor vaksamhet

mot bryggeriindustriens ansträngningar att på upptänkliga sätt höja sin

produktion av pilsner genom att låta distributionen effektivare och starkare

tränga fram i de olika bygderna. Enligt nämndens mening är det av vikt,

att kommunerna även i fortsättningen beredas möjligheter att verksamt

vidtaga åtgärder mot denna tendens.

Nykterhetsfolkets landsmöte 1953 anför i ett av flera nykterhetsorganisationer

åberopat uttalande.

Ortsbefolkningens inflytande på inrättandet av alkoholförsäljning, nu sekelgammalt,

har varit av omätligt värde för att bevara den svenska landsbygden

för storstädernas dryckesvanor. Det privata profitintressets strävan

att undergräva detta inflytande bör därför tillbakavisas och det nuvarande

kommunala vetot sålunda bibehållas.

Vad härefter angår frågan om behandlingen av ärenden om tillstånd till

kringföringsförsäljning framhåller länsstyrelsen i Kopparbergs län att det

inte är helt tillfredsställande att kommunerna ej lämnas tillfälle att yttra

sig över ansökningar om kringföringshandel med Öl, särskilt som denna

form av försäljning enligt kommitténs förslag skall få ske utan några allmänna

inskränkande bestämmelser.

Beträffande detta spörsmål yttrar kontrollstyrelsen.

Tillstånd till kringföringsförsäljning och inrättande av nederlag bör meddelas

av länsstyrelsen. Denna bör äga skyldighet att i ärendet höra länsnykterhetsnämnden

och polismyndigheten. Den kommun, där tillverkningseller

försäljningsstället resp. nederlaget är beläget, bör beredas tillfälle att

yttra sig. Någon kommunal vetorätt bör självfallet icke föreligga.

Kontrollstyrelsen föreslår vidare, att kommun skall äga rätt att, sedan

beslut fattats om inrättande av erforderligt antal avhämtningsställen för Öl

inom kommunen, besluta att kringföringshandel med Öl icke vidare skall

få förekomma inom kommunens område. Över sådant beslut avses klagan

kunna föras hos länsstyrelsen. Ej heller i detta speciella fall skulle alltså

någon vetorätt föreligga.

Förslaget att vetorätten skall behållas beträffande årsutskänkning av Öl

har i de allra flesta yttrandena lämnats utan invändningar.

De instanser som sålunda uttalat sig för vetots bibehållande inom utskänk
-

s. 550 Kontrollera mot PDF

550

Kungl. Maj:ts proposition nr i51.

ningen är följande: kontrollstyrelsen, sju länsstyrelser, 16 länsnykterhetsnämnder,

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder, stadsfullmäktige och

nykterhetsnämnden i Göteborg, stadsfullmäktige i sju andra städer, Svenska

landskommunernas förbund samt nykterhetsorganisationerna.

Beträffande den uppfattning i förevarande fråga som kommit till uttryck

i de av Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund in. fl. nykterhetsorganisationer

avgivna yttrandena torde få hänvisas till vad ovan anförts vid behandlingen

av vetot inom utminuteringen.

Mot vetots bibehållande inom utskänkningen — åtminstone i nuvarande

form — är följande remissinstanser: kommerskollegium, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Kronobergs och Örebro län, stadsfullmäktige i Solna,

Sveriges Hotell- och Restaurantförbund, Svenska bryggareföreningen, Svenska

bryggeriindustriarbetarförbundet och Stockholms handelskammare.

Överståthållaråmbetet yttrar i denna fråga.

Därest ölets alkoholhalt sänkes till 2,8 viktprocent, såsom kommittén

föreslår, samt fri inköpsrätt införes i fråga om spritdrycker, torde ölets

roll som berusningsmedel minskas i sådan omfattning, att skäl enligt ämbetets

mening förefinnes icke blott för genomförande av de utav kommittén

förordade lättnaderna rörande detaljhandeln utan jämväl för upphävande

av den kommunala vetorätten beträffande utskänkning av Öl. Att en

sådan reform skulle leda till någon allmän olägenhet förefaller föga troligt,

skulle emellertid skälen för vetorättens bibehållande anses vara övervägande,

bör sådan rätt dock ej förefinnas, när avstyrkandet grundas på enbart

fullmäktiges uppfattning om sökandens lämplighet. Ämbetet förordar därför

alternativt att vetot begränsas till att avse antalet utskänkningsställen

i kommunen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller följande.

Det kommunala vetot i samband med omprövning av ett tillstånd kan

leda till att en rättighetshavare, som under kanske iång tid anmärkningstritt

drivit sin rörelse, plötsligt berövas sin utskänkningsrättighet och därmed

en god del av sina existensmöjligheter. Dylika konsekvenser av bestämmelsen

äro föga tilltalande. För att undvika denna olägenhet av det

kommunala vetot föreslås att länsstyrelsen erhåller befogenhet att i ett fall

som det ovan berörda förlänga utskänkningsrättigheten även om kommunen

avstyrkt vederbörandes ansökan. Denna rätt till avsteg från det kommunala

vetot skulle kunna begränsas till undantagsfall, där särskilt starka skäl

tala för bifall till ansökan.

Länsstyrelsen i Örebro län anför.

Starka skäl tala enligt länsstyrelsens mening för att även ifrågavarande

vetorätt upphäves eller begränsas. Det kan inte vara ändamålsenligt att bibehålla

en ordning, som gör att utskänkningen av Öl till spisande gäster

på ett pensionat blir beroende av vilken majoritet, som för tillfället har

övertaget i den beslutande kommunala instansen. Ofta kan ett beslut om

avstyrkande eller tillstyrkande fattas med några få rösters majoritet —

ibland till och med en rösts övervikt — och vilken riktning som får majoritet

kan bli beroende av sjukdom eller annat förhinder för någon eller

några ledamöter att närvara. Det kan inte heller vara någon risk att lägga

avgörandet i dylika frågor hos länsstyrelsen. Alternativt föreslås att den

begränsas på så sätt, att kvalificerad majoritet — 2/3 eller 3/4 majoritet

—• erfordras för bindande beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

551

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Svenska bryggareföreningen erinrar om att maltdryckskommittén föreslog

avskaffande av den kommunala vetorätten även för utskänkningen,

trots att kommittén samtidigt förordade en höjning av alkoholhalten för

maltdrycker av andra klassen till 3,4 viktprocent.

Fullmäktiges delegationsrätt.

Det reservationsvis framförda förslaget om obegränsad delegationsrätt

för kommunens fullmäktige i ölförsäljningsärenden har vunnit instämmande

i yttrandena från statens organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Jönköpings och Älvsborgs län, Stockholms stadsfullmäktige

och nämnder, stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö samt stadsfullmäktige

i Göteborg, Hälsingborg, Jönköping och Linköping.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekar att om uppdraget att yttra sig lämnas

till särskilt utsedda personer, föreskrift bör lämnas om visst minimiantal

ledamöter i delegationen, lämpligen sju. Härigenom vinnes enligt länsstyrelsens

uppfattning viss garanti för att olika meningsriktningar av betydelse

skall bli representerade.

Stockholms stadsfullmäktige och nämnder framhåller att för en obegränsad

delegationsrätt talar såväl praktiskt-administrativa skäl som lämplighetssynpunkter.

Det understrykes vidare i yttrandet att fullmäktige kan

helt avstå från att utnyttja delegationsrätten eller när som helst återkalla

ett lämnat uppdrag, om så befinnes önskvärt.

Överståthållarämbetet samt Stockholms stadsfullmäktige och nämnder

yrkar härjämte att fullmäktiges kommitté för utskänknings- och utminuteringsärenden

skall bemyndigas att i stället för nykterhetsnämnden avge

yttranden i ärenden om tillstånd att idka detaljhandel med Öl.

De allmännyttiga kafébolagen.

Kommitténs rekommendationer om tillgodoseende av kommuns önskemål

om ölförsäljning genom allmännyttigt kafébolag tillstyrkes av kontrollstyrelsen,

som finner en på dylikt sätt vunnen desintressering vara x hog

grad eftersträvansvärd. Genom det av styrelsen förordade förfarandet med

kommunal tillståndsgivning torde kommunerna få ökade möjligheter att i

den utsträckning de anser lämpligt anordna försäljningen genom nu avsedda

bolaxf, framhåiles det i ämbetsverkets yttrande. Länsnykterhetsnämnden

i Jämtlands län ger förord åt det s. k. östersundssystemet (Sundbybergssystemet),

vilket bygger på principen om försäljningens handhavande

genom allmännyttigt kafébolag. Länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och

Bohus län framhåller att nykterhetsvården kräver en radikal avkoppling av

det enskilda vinstintresset inom utskänkningen. Endast Stockholms kafeidkareförening

motsätter sig kommitténs uttalanden på denna punkt. Föreningen

yttrar i huvudsak följande.

Föreningen måste på det bestämdaste uttala sitt ogillande av de utav

kommittén i förevarandc hänseende förordade principerna. Ett tillämpande

av desamma innebär ett avsteg från den för svensk rättsuppfattning såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

552

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

sjäJvMar ansedda principen om allas likhet inför lagen. Ett desintresserat

allmännyttigt kafébolag har icke samma intresse att anordna snygga lokaler

och bereda gasterna trevnad som en enskild företagare, vilken känner

sm ansvar och sina skyldigheter bättre än en föreståndare för ett allmännyttigt

bolag. Därför måste de enskilda företagarna vara bättre skickade

att handha utskankmngen. Av kommitténs utredningar framgår, att Normaholaget

i Stockholm under tiden från detta bolags bildande år 1922 fr. o. m.

är 1 har till allmännyttiga ändamål anslagit sammanlagt 107 330 kronor

eller i medeltal for år 4 666 kronor. En under år 1931 i Stockholm företagen

undersökning, omfattande 236 näringsställen eller kaféer, har utvisat

att kateernas nettovinst utgjorde 3 820 800 kronor.

Villkor och inskränkningar.

Kommitténs rekommendationer beträffande nu avsedda villkor och inskränkningar,

innebärande att bestämmelserna skall vara enhetliga under

samma förutsättningar och påkallade m. h. t. ordning och nykterhet har

töranlett vissa uttalanden vid remissbehandlingen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker vikten av att länsstyrelserna

vid föreskrivande av villkor inte handlar schablonmässigt utan

följer de av kommittén rekommenderade principerna.

Kontrollstyrelsen anför.

Om kommunerna bli tillståndsgivande myndigheter i ölförsäljningsärenden,

torde lansstyrelserna böra åläggas att till kommunernas ledning meddela

allmänna anvisningar i fråga om särskilda villkor och föreskrifter, som

hksom hittills bora kunna meddelas i samband med tillståndsgivningen,

t. ex. angaende måltidstvång, kvantitetsbegränsning och försäljningstider.

4 .anvisninSar kunna tänkas innefatta bestämmelser, under vilka förutsättningar

och i vilken omfattning sådana särskilda villkor skola få meddelas

av kommunerna. Av kommun meddelade villkor skola självfallet omtattas

av den föreslagna besvärsrätten. Genom tillkomsten av sådana allmanna

normer bör det bli möjligt att åstadkomma den enhetlighet i dessa

bestämmelser, som nykterhetskommittén — uppenbarligen med all rätt _

funnit önskvärd. I

I yttrandet från lånsnijktcrhetsnämnden i Kronobergs län framhålles att

del väl borde vara möjligt att föreskriva kommunerna vissa normalbegränsningar

utan att kommunerna berövas inflytandet på dessa frågor, som för

dem kan vara av väsentlig betydelse.

^ I detta sammanhang torde vidare böra redovisas vissa av länsstyrelsen i

Kopparbergs län gjorda uttalanden om praxis i fråga om mattvång.

\id meddelande av tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka har länsstyrelsen

regelmässigt föreskrivit att utskänkning endast får ske i samband

med måltid, bestående av lagad mat. I länet finnes för närvarande endast

en rättighet till utskänkning som ej förenats med mattvång. Länsstyrelsen

har härigenom velat hindra uppkomsten av rena ölkaféer, vilka enligt

vad erfarenheten visar på många håll stå på en mycket låg standard och

i stor utsträckning blivit tillhåll för alkoholmissbrukare. Även om länsstyre!serna

fortfarande vid meddelande om tillstånd till utskänkning äga rätt

att föreskriva de villkor beträffande försäljningen, som ur ordnings- och

nykterhetssynpunkt prövas erforderliga, torde med hänsyn till den allmän
-

s. 553 Kontrollera mot PDF

553

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

na uppmjukning av försäljningsbestämmelserna tillkomsten av ölkaféer

underlättas. En restriktiv tillämpning av hithörande bestämmelser bör enligt

länsstyrelsens uppfattning alltfort ske.

I viss mån likartade synpunkter anföres av länsmjkterhetsnämnden i

Örebro län.

Departementschefen.

Kommunal vetorätt gäller för närvarande beträffande följande slag av

ölförsäljningstillstånd, nämligen avhämtningsförsäljning, upplag och årsutskänkning.

Dessutom förekommer en särskild vetorätt i fråga om tillstånd

att utsträcka tiden för utskänkningens upphörande till efter kl. 22.

Enligt nykterhetskommitténs förslag skall vetorätten avskaffas beträffande

utminuteringen; en minoritet inom kommittén är dock tveksam på denna

punkt. Kommittén framhåller emellertid att länsstyrelsen vid prövning

av ärenden rörande avhämtningsförsäljning bör ta viss hänsyn till kommunens

önskemål, och särskilt om önskemålet omfattas av en stark majoritet.

I fråga om årsutskänkningen vill kommittén behålla vetorätten men beträffande

utskänkningstidens förlängning slopa den.

Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget att borttaga vetorätten

inom utminuteringen utan invändningar. Kommitténs uttalanden att hänsyn

bör tas till kommunens önskemål understrykes av några remissorgan,

medan andra gjort invändningar. Förslaget att vetorätten skall behållas beträffande

årsutskänkningen har i de allra flesta yttrandena lämnats utan

erinran.

Jag har i annat sammanhang uttalat att inom utminuteringen av Öl den

fasta försäljningen i butiker bör ges företräde och att de nya försäljningsbestämmelserna

bör utformas så att de främjar en övergång till dylik försäljning.

Med dessa utgångspunkter är det naturligt att jag ansluter mig

till kommitténs förslag att borttaga vetot i fråga om avhämtningsförsäljningen.

I anledning av nykterhetskommitténs uttalande om att hänsyn bör tas till

kommunernas önskemål vill jag anföra följande synpunkter. Om en synnerligen

stark kommunal opinion motsätter sig avhämtningsförsäljning,

synes ansökningen böra avslås. Förutsättningar torde nämligen då saknas

för att anordna sådan försäljning. Är däremot meningarna mera delade,

bör omröstningsresultatet i fullmäktige i och för sig inte inverka på ärendet.

I sådana fall torde emellertid ibland en lämplig lösning kunna vara att

anordna avhämtningsförsäljning genom allmännyttigt kafébolag.

Den nuvarande vetorätten i fråga om upplag gäller endast för den kommun

där upplaget är beläget men inte de kommuner, där försäljning från

upplaget i övrigt bedrives. Denna vetorätt, vilken sålunda är utformad på

ett ur de olika berörda kommunernas synpunkt inkonsekvent sätt, bör såsom

nykterhetskommittén föreslagit bortfalla. Att på annat sätt tillerkänna

kommunerna medinflytande beträffande kringföringsförsäljningen skulle

nödvändiggöra ett komplicerat remiss- och tillståndsförfarande. Den rörliga

försäljningen torde i fortsättningen komma att få minskad betydelse.

s. 554 Kontrollera mot PDF

554

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

Den kommer dessutom, enligt vad jag i annat sammanhang föreslagit, att

kringgärdas av vissa bestämmelser i fråga om sortiment på utkörarbilar

och beträffande utkörarnas avlöning. Jag biträder alltså kommitténs förslag

att kommunalt veto inte skall gälla i fråga om någon form av kringföringsförsäljning.

I likhet med kommittén förordar jag att vetot bibehålies beträffande årsutskänkning

av Öl. För att underlätta fullmäktiges arbete med tillståndsärendena

bör vidare, såsom kommittén föreslagit, kommunen kunna inskränka

sitt ställningstagande så, att fullmäktige, utan att yttra sig över

varje särskild ansökan, anger det antal utskänkningsställen som fullmäktige

vill förorda.

Enligt min mening saknas tillräckligt skäl att bibehålla den nuvarande

speciella vetorätten i fråga om utsträckning av utskänkningstiden efter kl.

22, och jag förordar därför att den borttages.

Enligt nu gällande ordning äger kommunens fullmäktige inte rätt att

delegera sin yttranderätt i ölförsäljningsärenden.

Nykterhetskommitténs majoritet föreslår sådan delegationsrätt, dock endast

i fråga om tillstånd till årsrättigheter för del av oktrojperiod; en minoritet

förordar emellertid generell delegationsrätt för fullmäktige.

För egen del anser jag att befogade invändningar icke kan resas mot att

en kommun skall kunna delegera sin yttranderätt i alla ölförsäljningsärenden.

Då en sådan delegationsrätt, såsom understrukits i flera yttranden,

har avsevärda praktiska fördelar, vill jag tillstyrka förslaget härom.

Beträffande Stockholms stad gäller för närvarande att stadsfullmäktige, i

stället för att höra nykterhetsnämnden, inhämtar yttrande från eu särskild

kommitté för utskänknings- och utminuteringsärenden. Av skäl som anförts

av överståthållarämbetet samt Stockholms stads fullmäktige och

nämnder förordar jag att denna anordning bibehålies.

Utminutering och utskänkning av Öl handhas för närvarande på vissa

håll av s. k. allmännyttiga kafébolag, vilka är fria från enskilt vinstintresse.

Nykterhetskommittén har uttalat att enligt kommitténs uppfattning en

kommuns önskemål om anordnande av sådan försäljning i allmänhet bör

tillgodoses.

Jag delar kommitténs uppfattning på denna punkt. Jag förordar emellertid

att frågan uttryckligen regleras. I författningen bör sålunda införas en

bestämmelse som ger kommunerna befogenhet att med som regel bindande

verkan föreslå att butikshandeln skall skötas av företag utan enskilt intresse.

Denna rätt kan sägas träda i stället för det kommunala vetot i fråga

om avhämtningsförsäljningen.

Enligt nuvarande bestämmelser äger kommunerna icke formell rätt att

med bindande verkan föreslå särskilda villkor för försäljning av Öl. I praktiken

följer emellertid länsstyrelserna ofta kommunernas förslag härutinnan.

Länsstyrelserna äger en allmän befogenhet att föreskriva villkor och

inskränkningar.

s. 555 Kontrollera mot PDF

555

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

Kommittén framhåller att länsstyrelsernas föreskrifter är till antalet betydande

samt till innehåll och utformning synnerligen varierande. Kommittén

anser att förhållandena på detta område inte är tillfredsställande och

föreslår att föreskrifterna till stor del rensas ut. I normala fall bör föreskrifterna

begränsas till endast ett fåtal huvudtyper. Bland sådana nämnes

föreskrifter om måltidstvång, kvantitetsbegränsning och stängningstid.

Kommitténs rekommendationer om begränsning och enhetlighet i fråga

om de särskilda ölförsäljningsvillkoren har i allmänhet lämnats utan erinran

vid remissbehandlingen.

För egen del anser jag att speciella föreskrifter av den art varom här är

fråga i allmänhet inte har större värde ur nykterhetssynpunkt. En näringsidkare

vars rörelse uppfyller de krav som skäligen kan uppställas bör kunna

erhålla och behålla försäljningstillstånd utan att därvid i allmänhet behöva

belastas av i särskild ordning meddelade föreskrifter. Fyller rörelsen

inte sådana krav, bör detta förhållande i regel inte föranleda att särskilda

föreskrifter meddelas utan — i den mån ej rättelse sker efter meddelad

varning — att tillstånd vägras eller indras.

Vad först angår avhämtningsförsäljningen bör inskränkande föreskrifter

kunna meddelas endast i några speciella hänseenden. Jag vill här endast

nämna att en kommun skall, i enlighet med vad jag nyss förordat,

äga rätt att med som regel bindande verkan föreslå att försäljningen anordnas

genom företag utan privat vinstintresse. Länsstyrelsen bör dock härvid

ha befogenhet att pröva om de föreslagna grunderna för försäljningens

bedrivande även i övrigt är lämpliga med hänsyn till behovet av ölbutiker

inom kommunen eller konkurrensförhållandena med redan förut existerande

ölbutiker. Däremot bör varken länsstyrelser eller kommuner kunna

meddela föreskrift, avseende t. ex. försäljning till fasta kunder, skriftlig

rekvisition, uppförande av köparna på förteckning, kvantitetsbegränsning

eller inskränkning i utminuteringstiderna.

För kringföringsförsälj ningen bör ej kunna meddelas särskilda inskränkande

föreskrifter.

Beträffande utskänkningen bör finnas viss möjlighet att föreskriva inskränkande

villkor. Sådana villkor bör emellertid meddelas endast undantagsvis.

Beträffande rusdrycksutskänkningen har jag i annat sammanhang

förordat att föreskrifterna bl. a. icke får röra måltidstvång eller kvantitetsbegränsning.

Detsamma bör gälla utskänkning av Öl. Däremot bör länsstyrelsen

kunna föreskriva exempelvis att utskänkningen skall bedrfvas av

allmännyttigt kafébolag eller att ordningsvakt skall anställas.

Försäljningstider.

Gällande ordning.

Beträffande den dagliga försäljningstiden finns bestämmelser i 20 § Pff.

Dessa är av följande innehåll. I fråga om all detaljhandel med undantag

av trafikutskänkning, utskänkning vid inackordering och tillfällig utskänkning

gäller att försäljningen icke må fortfara efter klockan 22. Länsstyrelse

s. 556 Kontrollera mot PDF

556

Kungi. Maj.ts proposition nr 151.

äger utstiäcka eller inskränka tiden. Utsträckning får äga rum då omständigheterna

anses föranleda behov därav; sådan utsträckning är underkastad

det kommunala vetot. Inskränkning får ske då särskilda förhållanden

gor detta nödvändigt. För utminuteringens vidkommande gäller därutöver,

att på sön- eller helgdag utminutering ej får äga rum på landet och i stad

får bedrivas endast till klockan 10. Beträffande utskänkningen gäller den

särskilda inskränkningen, att sådan försäljning icke får bedrivas under

högmässogudstjänst.

De angivna försäljningstiderna avser även tillverkarnas rörliga detaljhandel,

kringf örings- och relcvisitionsför sälj ningen.

Tidsbestämmelserna för försäljning reglerar endast de tidpunkter, intill

vilka försäljning längst får fortgå. Några begränsningar i fråga om försäljningens

början på dagen finns sålunda icke angivna i Pff.

Bestämmelserna om försäljningstider kompletteras med vissa föreskrifter

om utlämnande m. m. i 21 § Pff. Där stadgas förbud mot allt utlämnande

av pilsnerdricka från försäljnings- eller tillverkningsställe under tid då

detaljhandel med drycken inte är tillåten. Detta förbud gäller dock icke

försändning till restauratör å fartyg, luftfartyg eller järnvägståg. Vidare

är det förbjudet för innehavare av utskänkningsställe att där låta pilsnerdricka

förtäras på tid då utskänkning ej är medgiven.

De i Pff föreskrivna försäljningstiderna begränsas ytterligare genom butikstängnmgslagen.

Enligt denna lag får butik på söckendag normalt hållas

öppen för allmänheten från klockan 8 till klo’cken 19. Butik, där handel

idkas huvudsakligen med mejerivaror, ägg, margarin eller bageri- och konditorivaror,

får dock öppnas en halvtimme tidigare på morgonen. På söneller

helgdag får butik, där handel idkas huvudsakligen med nämnda varor

eller med pilsnerdricka, alkoholfria drycker, färsk frukt eller levande

blommor, hållas öppen mellan klockan 8 och 10. Dessa bestämmelser är

emellertid ej av tvingande natur, utan tiderna för öppethållande kan i viss

man ändras genom beslut av de kommunala myndigheterna.

Öppethållnmgstiderna kan vidare inskränkas genom åtgöranden av affärsinnehavarna

själva.

De i Pff angivna tiderna för utminutering begränsas icke blott genom butikstangnmgslagen

utan även av bestämmelser i lokala ordningsstadgor och

av lansstyrelsen för varje särskild rättighet i samband med tillståndsgivningen

meddelade föreskrifter.

Sammanlagt tjugu städer, köpingar och municipalsamhällen har i sina

ordningsstadgor jntagit särskilda föreskrifter, som icke sammanfaller med

1 £ff’..Av dessa har fyra föreskrivit att detaljhandel med

p snerdncka icke far aga rum fore klockan 6, medan två bestämt att sådan

handel ej far bedrivas före klockan 8. Bland de fyra kommunerna har två

essutom bestämt att kringforsling och utlämning av pilsnerdricka ej får

!dn«§a 7-m3"]11! klockan 18. Därjämte förekommer åtskilliga hänvismn^ar

till gallande butikstangmngslag. Något större betydelse har de föreskrifter

som fastställts av lansstyrelsen i samband med meddelande av

tillstånd till avhamtningsförsäljning av Öl. På vardagar är den enligt dessa

bestämmelser vanligaste öppningstiden klockan 9 (9 kommuner) och stäng
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

557

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ningstiden klockan 18 (8 kommuner), men klockan 8 och 10 förekommer

även som öppningstid, under det att stängningstiden varierar från klockan

14 till 19. På dag före sön- eller helgdag skall dock försäljningen mestadels

avslutas klockan 13 eller 14 (5 resp. 7 kommuner). Sju städer har helt förhud

mot avhämtningsförsäljning på sön- eller helgdagar; på landet är sådan

försäljning förbjuden redan enligt Pff.

F. n. regleras på många håll även tiden för utskänkningens början och

slut genom särskilda föreskrifter.

I de städer, köpingar och municipalsamhällen, som i sina ordningsstadgor

intagit särskilda bestämmelser om försäljningstider för Öl, är den vanligast

förekommande regeln att utskänkningslokal icke må öppnas före klockan 5

(9 orter). Sex orter anger tiden till klockan 6, under det att endast tre

orter har klockan 8 som öppningstid. Väsentligt snävare med avseende på

tiderna och av större betydelse i praktiken är de bestämmelser, som fastställts

av länsstyrelsen i samband med tillstånd till årsutskänkning. Enligt

dessa bestämmelser är de vanligast förekommande tiderna för utskänkningens

början på vardagar klockan 8 eller 9 (33 respektive 34 kommuner) samt

på sön- och helgdagar klockan 8 eller 13 (10 respektive 11 kommuner). I 25

kommuner råder dessutom helt förbud mot utskänkning på sön- och helgdagar.

Länsstyrelserna har även i åtskilliga fall fastställt föreskrifter, som

innebär, att utskänkningen måste avslutas före den i Pff angivna tiden

klockan 22. Enligt dessa föreskrifter skall utskänkningen vanligen avslutas

på vardagar klockan 21 (21 kommuner), på söndagar klockan 18 (8 kommuner)

samt i vissa orter på dag före sön- och helgdag klockan 14 eller 16

(vardera 10 kommuner). I Hallands län gäller^ i åtskilliga kommuner att

föreskrivna tidsbegränsningar bortfaller, där måltidstvång iakttages. Dessa

tidsbegränsningar är således icke ovillkorliga och har därför ej medräknats

i det föregående.

I några orter har länsstyrelsen fastställt viss tid för utskänkningens början,

ehuru den lokala ordningsstadgan för orten medger att utskänkningen

börjar vid en tidigare tidpunkt. Detta gäller t. ex. Malmö.

Av det föregående framgår att det är ett relativt litet antal kommuner

som har särskilda föreskrifter om utskänkningstiden för Öl. För det stora

llertalet kommuner gäller sålunda endast reglerna i Pff, d. v. s. ingen inskränkning

i fråga om utskänkningstidens början samt i normala fall klockan

22 som tidpunkt för utskänkningens avslutande.

Bestämmelserna angående försäljningstider gäller endast detaljhandeln

med pilsnerdricka men icke partihandel med varan.

Förbudet mot utskänkning av pilsnerdricka under högmässogudstjänst

kompletteras eller preciseras i åtskilliga fall genom lokala föreskrifter.

Nyklerhetskommittén.

U tminuteringstiderna.

Kommittén erinrar om att butikstängningslagen redan är tillämplig på utminuteringen

av Öl. Tiderna för denna försäljning bör enligt kommitténs

mening i normala fall regleras uteslutande genom denna lag. Kommittén

föreslår därför att man i öff hänvisar till butikstängningslagen. Härigenom

s. 558 Kontrollera mot PDF

558

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

undanröjes, framhåller kommittén, den bristande överensstämmelsen mellan

reglerna i Pff och nämnda lag. Kommittén fortsätter.

Reglerna i butikstängningslagen avser enligt sin ordalydelse närmast den

försäljning som sker i butik, den fasta försäljningen. På grund av denna

lags bestämmelse, att »yrkesmässig försäljning till allmänheten av viss vara

annorstädes än i butik må ske endast å affärstid för handel med dylik

vara», är lagen emellertid tillämplig även å den rörliga försäljningen. Bryggeriernas

kringförings- och rekvisitionsför sälj ning av Öl får sålunda endast

ske under den i butikstängningslagen medgivna affärstiden för försäljning

av Öl. Under förutsättning att några kommunala avvikelser ej föreligger

innebär detta följande. Finns på orten bröd- eller mjölkaffär med rätt att

sälja Öl till avhämtning, får den rörliga försäljningen börja klockan 7.30,

men eljest först klockan 8. I båda fallen får försäljningen fortgå till klockan

19, även om affärsinnehavarna till följd av överenskommelse skulle stänga

tidigare, t. ex. klockan 18. Har kommunen åter gjort avvikelser från den

ordinarie affärstiden, återverkar detta även på den rörliga försäljningen.

Den rörliga försäljningen är påbörjad, då den första kunden kontaktats,

vilket alltså ej får ske före klockan 7.30 resp. 8. Det är ingenting som hindrar

att ölbilen startar vid en tidigare tidpunkt från bryggeriet eller nederlaget.

Försäljningen är avslutad, när den sista kunden betjänats, vilket alltså

i regel måste ske senast klockan 19. Vid detta klockslag behöver emellertid

inte körningen vara avslutad.

Från huvudregeln att butikstängningslagen skall reglera försäljningstiden

för all utminutering bör enligt kommitténs mening göras det undantaget

att rörlig försäljning icke skall få bedrivas på sön- och helgdagar.

Även i övrigt bör i enlighet med nuvarande ordning undantag från butikstängningslagen

gälla i de fall då bestämmelserna i Öff föranleder en

strängare reglering, framhåller kommittén och tillägger, att länsstyrelsen

alltsa bör ha rätt att vid tillstands meddelande eller sedermera vid yppade

missförhållanden föreskriva inskränkningar i utminuteringstiderna.

Kommittén anmärker vidare att den med hänsyn till det innehåll begreppet

törsäljning erhållit i Öff (under försäljning inbegripes allt tillhandahållande

som sker mot ersättning), ansett sig kunna underlåta att däri uppta

någon motsvarighet till den i Pff förekommande bestämmelsen, att allt utlämnande

av pilsnerdricka från försäljnings- eller tillverkningsställe å tider,

då detaljhandel med dylik dryck ej är tillåten, skall vara förbjudet. Det

föreslagna försälj ningsbegreppet kommer enligt kommitténs mening att

medföra en strängare reglering än butikstängningslagen i det hänseendet

att någon möjlighet icke medges att efter det för försäljningens avslutande

bestämda klockslaget försända Öl som rekvirerats före detta klockslag.

Försändning på rekvisition av Öl i samband med försäljning av matportion

från utskänkningsställe faller ej in under butikstängningslagen, påpekar

kommittén. Detsamma gäller partihandeln; den är, säger kommittén,

obunden av alla affärstider.

Kommittén framhåller vidare följande beträffande den särskilda frågan

om försäljningstiderna vid fartygsproviantering.

Denna måste enligt sakens natur kunna företagas vid behov och oberoende

av alla affärstider. Försäljning av Öl i samband med fartygsproviantering

s. 559 Kontrollera mot PDF

559

Kungl. Maj. ts proposition nr i 51.

utgör vanligen partihandel men den kan även vara hänförlig till detaljhandel.

Med hänsyn härtill torde det vara lämpligt att Kungl. Maj :t i den ordning

butiksstängningslagen föreskriver medger undantag från lagens regler

när det gäller fartygsproviantering. Detta undantag bör ej blott avse

skeppshandlares försäljning. Finnes ej skeppshandlare på platsen, bör nämligen

bryggeri eller livsmedelshandlare kunna ha möjlighet att leverera till

fartyg oberoende av affärstiden på platsen.

Utskänkningstiderna.

Den nuvarande bestämmelsen att utskänkningen i normala fall ej får

fortgå efter klockan 22, föreslås oförändrad. Kommittén förordar vidare, i

anslutning till vad maltdryckskommittén yttrade i denna fråga, att utskänkningen

i regel ej skall få börja före klockan 7 pa morgonen.

Liksom f. n. bör det enligt kommitténs mening finnas möjlighet att efter

prövning i varje särskilt fall ändra de lagstadgade tiderna för utskänkningens

början och slut.

Länsstyrelsen bör vid behov kunna utsträcka den föreslagna utskänkningstiden,

alltså medgiva tidigare tidpunkt för serveringens början eller

senare tid för dess avslutande. Medgivande av sistnämnda slag kan länsstyrelsen

redan nu lämna. Emellertid torde länsstyrelsen även böra ha möjlighet

att bestämma en tidigare tidpunkt för försäljningens början med

hänsvn till att det i enstaka fall, särskilt i fråga om järnvägsrestauranger

och utskänkningsställen som besökes av personer med nattarbete, otvivelaktigt

kan förefinnas ett fullt legitimt behov av att börja utskänkningen

redan före klockan 7. Länsstyrelsens allmänna befogenhet att utfärda särskilda

föreskrifter beträffande varje utskänkningstillstånd innefattar rätt

att föreskriva inskränkningar i utskänkningstiden. Länsstyrelsen kan sålunda

beträffande visst utskänkningsställe föreskriva senare tid för serveringens

början eller tidigare tidpunkt för dess avslutande än vad normalt

skall gälla.

Beträffande förfarandet vid beslut om utsträckning av utskänkningstiden

anför kommittén vidare.

Har man såsom kommittén antagit principen, att länsstyrelsen beträffande

villkor och inskränkningar av olika slag bör ha en av de kommunala

myndigheterna obunden, fri prövningsrätt, torde det icke finnas anledning

att bibehålla det kommunala vetot i en så speciell fråga som beträffande

utsträckning av tiden för utskänkningens avslutande. Enligt kommitténs

mening finns det beträffande ölförsäljningen knappast något skäl att stadga

kommunal vetorätt vare sig ifråga om tidpunkten för utskänkningens början

eller för dess slut. Kommunens intresse torde få anses tillräckligt tillgodosett

genom dess rätt att vid tillståndsgivningen med bindande verkan

uttala sig för eller emot varje ansökan eller före varje oktrojperiod bestämma

antalet utskänkningsställen i kommunen.

Enligt nykterhetskommitténs mening torde det sålunda vara tillräckligt

att polismyndigheten i orten och kommunens nykterhetsnämnd yttrar sig

över varje ansökan om utsträckning av tiden för utskänkningens början

eller slut. Detta kommer att gälla varje fristående ansökan.

Kommittén framhåller i fortsättningen att vissa slag av utskänkning

alltjämt skall undantas från bestämmelserna om utskänkningstider.

s. 560 Kontrollera mot PDF

560

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Bestämmelserna föreslås, liksom f. n. är fallet, icke gälla ifråga om trafikutskänkning

eller utskänkning vid inackordering och ej heller i fråga om

de nya instituten utskänkning i personalmatsal eller utskänkning i kollektivhusmatsal.

Däremot har tillräcklig anledning inte ansetts föreligga att

från bestämmelserna undantaga den tillfälliga utskänkningen, vilken nu icke

är underkastad Pff:s bestämmelser om försäljningstider.

Rörande gällande förbud att utskänka Öl under högmässotid yttrar kommittén.

Frågan om förbud mot utskänkning under högmässogudstjänst torde rent

allmänt sett ligga olika till på skilda orter, beroende på hur levande den

kyrkliga traditionen är.

För förbudets bibehållande talar i första hand känslan för gammal kyrklig

tradition. Utskänkning av Öl under högmässotid torde verka stötande

på vissa håll, särskilt om den sker utan samband med måltid.

Även för förbudets avskaffande kan emellertid goda skäl åberopas. Först

må framhållas att det redan av 1911 års nykterhetskommitté påpekade förhållandet

med olika gudstjänsttider på olika platser fortfarande består, då

tiden för högmässan varierar på olika orter.

. Vidai e må påpekas att nuvarande förbud endast gäller högmässoguds^järist

- ej aftongudstjänst o. d. — och att det endast avser statskyrkan,

under det att de frikyrkliga samfunden lämnas helt utanför.

Utskänkning å järnvägsstationer är för närvarande en form av trafikutskänkning,

beträffande vilken förbudet mot utskänkning under högmässogudstjänst

ej gäller. °

Att införa särskilda bestämmelser för att tillgodose resande och personer,

som brukar »äta ute», samt för de andra fall, då möjlighet till utskänkning

under högmässogudstjänst skulle kunna anses önskvärd, torde emellertid

medföra svårigheter både vid gränsdragningen och i tillämpningen. Enligt

kommitténs mening bör sådana undantagsbestämmelser om'' möjli«t

undvikas.

Från restauranghåll — kafébolaget Norma i Stockholm -— har för kommittén

framhållits några praktiska synpunkter på förbudet mot utskänknmg

under högmässogudstjänst. Bolaget, som håller sina matserveringar

oppna aven mellan klockan 11 och 13 på söndagarna, framhåller att serveringspersonalen

måste se till att det inte finns några halvtömda ölflaskor

pa borden, när klockan slår 11, och måste alltså plocka bort flaskorna dessförinnan.

På grund av vad sålunda anförts föreslår nykterhetskommittén att förbudet

mot utskänkning under högmässogudstjänst slopas i Öff. Samtidigt

understryker kommittén att det står de kommuner fritt som så önskar att

genom föreskrift i vederbörande lokala ordningsstadga meddela sådant förbud.

Vidare kan, framhåller kommittén, kommunen hemställa hos länsstyrelsen

att denna fastställer det villkoret i tillståndsresolutionen att utskänkning

under högmässogudstjänst ej får ske eller eventuellt endast får ske i

samband med måltid. Nykterhetskommitténs förslag innebär således att

frågans avgörande överflyttas till de lokala myndigheterna, kommunerna

och länsstyrelserna.

s. 561 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

561

Yttranden.

Kommitténs förslag rörande försäljningstiderna för Öl har i allmänhet

godtagits. Endast i ett fåtal yttranden förekommer sålunda erinringar mot

förslagen i denna del.

Utminuteringstidema.

1 anledning av vad kommittén föreslagit därom, att man i öff hänvisar

till butikstängningslagen, yrkar Svenska bryggareföreningen att bryggeriernas

rörliga försäljning i dess helhet undantas från denna lag. Yrkandet

motiveras på följande sätt.

Butikstängningslagens tillämpning på detaljhandel med Öl även genom

kringföring eller efter rekvisition medför betydande olägenheter i olika avseenden

och motverkar ett rationellt anordnande av distributionen. Framför

allt gäller detta landsbygden, där detaljhandeln av naturliga skäl har sin

största betydelse. Genom olika affärstider inom angränsande kommuner

kan den situationen uppkomma, att kringföring från samma vagn får äga

rum inom en kommun, men samtidigt icke är tillåten i en intilliggande.

Förbud mot försäljning före klockan 7.30 eller vanligtvis klockan 8, beroende

på hur affärstiderna lokalt fastställts, innebär praktiska olägenheter

också för allmänheten särskilt på landsbygden sommartid, då den jordbrukande

befolkningen vid dessa tidpunkter redan påbörjat sitt arbete.

Kommittén gör gällande, att butikstängningslagen icke medger någon

möjlighet att efter det för ordinarie butikstängningstid bestämda klockslaget

leverera Öl, som rekvirerats före denna tidpunkt. Denna uppfattning torde

emellertid vara felaktig, då försäljningen måste anses ha ägt rum i och med

rekvisitionen och lagen uttryckligen medger, att vara som sålts under affärstid

får utlämnas eller försändas efter dess slut.

Eftersom vidare partihandel och detaljhandel till övervägande del äger

rum från samma fordon, förefinns vägande skäl för att all rörlig försäljning

undantas från butikstängningslagen. Härför talar också erfarenheten

från de vidsträckta försäljningsområdena, exempelvis i Norrland, där särskilda

svårigheter föreligger att under en körning hinna besöka alla kunder

före kl. 19. Samma förhållande råder inom hela landet vid de större

helgerna, då leveranserna är särskilt omfattande både till antal och storlek.

En liknande ståndpunkt intar Föreningen skattepliktiga bryggerier, som

föreslår att bryggeriernas distribution på landsbygden undantas från butikstängningslagen.

Förslaget att rörlig försäljning icke skall få bedrivas på sön- och helgdagar

har ej mött någon gensaga vid remissbehandlingen.

U Iskänknings tiderna.

I yttrandena har inte framställts någon erinran mot att bestämmelsen att

utskänkningen i normala fall ej får fortgå efter klockan 22 kvarstår oförändrad.

Förslaget att utskänkningen i regel ej skall få börja före klockan 7 på

morgonen har däremot föranlett uttalanden av Sveriges Hotell- och Restaurantförbund,

Föreningen allmännyttiga kafébolag (FAK) och Stockholms

kaféidkareförening.

!t(! Dihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 191.

s. 562 Kontrollera mot PDF

562

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Restaurantförbundet uttalar, att det inget har att erinra mot den föreslagna

bestämmelsen, men betonar, att länsstyrelsen vid behov skall kunna

bestämma annan tid för utskänkningens början. Även F. A. K. understryker

vikten av denna möjlighet till undantag under framhållande att, såsom

kommittén anfört, i vissa fall finns ett fullt legitimt behov av att utskänkningen

får börja redan före klockan 7. Kaféidkareföreningen säger sig icke

kunna biträda förslaget i denna del. Föreningen anför härom.

Överståthållarämbetet har i många år för samtliga föreningens medlemmar

bestämt, att utskänkningen finge taga sin början klockan 5 på morgonen.

Erfarenheterna ha visat, att denna tidiga ölservering icke medfört

några oordningar och det måste anses föreligga ett legitimt behov för personer

med nattarbete eller med arbetet förlagt till de tidigare morgontimmarna

att förtära pilsnerdricka på tid före klockan 7.

Beträffande förfarandet vid beslut om utsträckning av utskänkningstiden

uttalar statens organisationsnämnd att den finner beslutanderätten i dylika

ärenden kunna anförtros åt polismyndighet. Liknande synpunkter framföres

av länsstgrelserna i Uppsala och Södermanlands län, som dock begränsar

sina uttalanden att gälla utsträckning av utskänkningstiden vid enstaka

tillfällen.

Förbudet mot utskänkning under högmässa.

I anledning av förslaget att förbudet mot utskänkning under högmässogudstjänst

slopas anhåller järnvägsstyrelsen om införande av sådana bestämmelser

att utskänkning av Öl i järnvägsrestauranger, bufféer inbegripna,

under tid för högmässogudstjänst måtte möjliggöras, allt i enlighet

med de särskilda föreskrifter, som järnvägsstyrelsen kan finna erforderliga

för upprätthållande av god ordning. Enligt styrelsens mening bör denna

fråga icke vara underkastad kommunal bestämmanderätt.

Departementschefen.

Nykterhetskommittén föreslår i fråga om utminuteringstiden att butikstängningslagens

bestämmelser skall gälla. Rörlig försäljning skall dock icke

få bedrivas på sön- eller helgdag. Därjämte föreslår kommittén, att länsstyrelsen

får rätt att vid tillstånds meddelande eller sedermera vid yppade missförhållanden

föreskriva inskränkningar i utminuteringstiderna.

I fråga om utskänkningen föreslår kommittén den avvikelsen från nuvarande

ordning, att utskänkning i regel ej skall få börja före klockan 7.

Den nu gällande bestämmelsen, att utskänkningen ej får fortgå efter klockan

22, bibehålies oförändrad. Föreligger särskilda skäl, skall länsstyrelsen

kunna ändra tiderna för utskänkningens början och slut. Kommittén anser

vidare, att kommunalt veto ej behöves i frågor om förlängning av utskänkningstiden.

En ytterligare avvikelse från den nuvarande ordningen är, att

förbudet mot utskänkning under högmässogudstjänst slopas. Kommittén

framhåller emellertid, att kommun genom lokal ordningsstadga eller länsstyrelse

genom föreskrift i tillståndsresolution kan meddela sådant förbud.

s. 563 Kontrollera mot PDF

563

Kungl. Maj.ts proposition, nr 151.

Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag i allmänhet godtagits.

Företrädare för bryggerinäringen uttalar emellertid önskemål om möjlighet

att sälja Öl genom kringföring såväl före som efter den ordinarie affärstiden.

I fråga om tiderna för utskänkningen understryker några organisationer,

som företräder kaféidkarna, att det finns ett legitimt behov att

utskänkningen får börja redan före klockan 7. Vissa förslag om decentralisering

har också framförts.

Försäljningstiderna för Öl har blivit föremål för lokala, sinsemellan starkt

skiftande regleringar. Härigenom har dessa tider kommit att variera högst

avsevärt i skilda delar av landet. En större likformighet på detta område

torde utan olägenhet kunna genomföras. Försäljningstiderna synes därför

i likhet med övriga försäljningsspörsmål böra regleras direkt i försäljningsförordningen

eller genom författningar av annat slag, till vilka förordningen

uttryckligen hänvisar. Kommitténs förslag är delvis ägnat att

tillgodose dessa önskemål. Emellertid synes man härvidlag kunna gå något

längre än kommittén.

Beträffande tiderna för utminuteringen vill jag i likhet med kommittén

förorda, att i ölförsäljningsförordningen hänvisning göres till butikstängningslagen,

med det tillägget, att kringföringsförsäljning ej får ske på söneller

helgdag. Härigenom får försäljning — i den mån icke kommunala bestämmelser

meddelats rörande butikshandeln i allmänhet — ske på vardag

i huvudsak mellan klockan 7.30 och 19 och på sön- eller helgdag mellan

klockan 8 och 10. Beträffande kringföringshandeln i allmänhet gäller, såsom

kommittén anmärkt, att alla kundbesök måste äga rum inom de angivna

tiderna. Någon anledning till undantag för kringföringshandeln med

Öl synes icke finnas. Ej heller synes det lämpligt att Öl vid den rörliga försäljningen

levereras till privatkunder efter det handeln med andra varor i

allmänhet avslutats. I anledning av bryggareföreningens uttalande att Öl,

som rekvirerats före affärstidens slut, skulle kunna utlämnas eller försändas

efter denna tidpunkt vill jag endast anmärka, att föreningen synes ha

missuppfattat innebörden i nykterhetskommitténs förslag. Det av kommittén

uppställda försäljningsbegreppet, som även upptagits i departementsförslaget,

är avsett att begränsa butikstängningslagens tillämpning i förevarande

hänseende. Oavsett huruvida butikstängningslagen kan tolkas såsom

föreningen gjort gällande blir sålunda leveranser efter affärstidens

slut härigenom förbjudna.

Enligt nykterhetskommitténs förslag skulle länsstyrelsen i samband med

tillståndsgivningen eller sedermera vid yppade missförhållanden kunna bl. a.

inskränka tiden för utminuteringen. Såsom tidigare framhållits bör man

begränsa möjligheterna för lokala organ att föreskriva inskränkningar av

olika slag. Jag har därför icke ansett mig kunna biträda förslaget att utminuteringstiden

skall kunna inskränkas utöver vad som följer av butikstängningslagen.

Ingripanden mot missförhållanden bör ske i annan ordning.

s. 564 Kontrollera mot PDF

564

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I fråga om utskänkningen anser jag i likhet med nykterhetskommittén,

att den normalt bör sluta klockan 22 samt att en generell bestämmelse om

tidpunkten för utskänkningens början bör fastställas. Kommittén har, såsom

tidigare nämnts, föreslagit att utskänkningen normalt bör få börja

klockan 7. För egen del kan jag icke finna, att det i allmänhet är lämpligt

med ölutskänkning under de tidigare morgontimmarna. Med hänsyn härtill

synes utskänkningen i allmänhet böra börja något senare på dagen än

kommittén föreslagit. Klockan 9 synes vara en lämplig tidpunkt. Sättes den

generella tiden för utskänkningens början så sent, bör länsstyrelse eller

kommunalt organ icke ha möjlighet att ytterligare framflytta denna tidpunkt.

Den här valda tidpunkten torde emellertid icke böra gälla undantagslöst.

I enstaka fall kan det finnas visst behov att börja utskänkningen före klockan

9, exempelvis i serveringslokaler, som mera regelbundet besökes av

personer med nattarbete. Likaledes torde stundom finnas behov att kunna

utsträcka utskänkningstiden efter klockan 22. Jag kan därför biträda kommitténs

förslag, att länsstyrelserna erhåller befogenhet att utsträcka utskänkningstiden

i båda riktningar. Beslut härom synes normalt böra meddelas

i samband med utskänkningstillståndet men bör också kunna ifrågakomina

under tillståndstiden. Såsom jag anfört vid behandlingen av den

kommunala medbestämmanderätten, synes det icke påkallat att kommunerna

har vetorätt i sådana frågor. Däremot bör det självfallet åligga länsstyrelsen

att inhämta yttranden från bl. a. polismyndigheten och den kommunala

nykterhetsnämnden.

Föreligger för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den fastställda

tiden, bör det ankomma på polismyndigheten att pröva framställningar

härom.

Liksom hittills bör länsstyrelsen kunna föreskriva att utskänkningen

skall avslutas tidigare än klockan 22.

I detta sammanhang må framhållas, att den ölutskänkning som sker på

vin- och spritrestauranger är underkastad samma regler som övrig ölutskänkning;

Öl får dock alltid serveras, när rusdrycker får utskänkas.

I fråga om utskänkning under högmässotid finner jag i likhet med nykterhetskommittén,

att det nuvarande förbudet häremot bör slopas.

Slutligen vill jag tillägga, att de här angivna bestämmelserna angående

försäljningstiderna icke bör gälla trafikutskänkning eller utskänkning vid

heminackordering eller kårhushåll, i kollektivhusmatsal eller personalmatsal

men däremot tillämpas på tillfällig utskänkning.

s. 565 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

565

Utskänkningen på inackorderingsställen m. m.

Gällande ordning m. in.

Enligt nuvarande ordning får utskänkning av pilsnerdricka utövas utan

särskilt tillstånd av den som i sitt hem mot betalning mottar gäster till bespisning

vid slutet bord, dock endast vid måltider till gäster, med vilka

avtal om bespisning träffats för en tid av minst en vecka (12 § b) Pff).

Alla dessa förutsättningar för inackorderingsutskänkning måste vara för

handen, nämligen hem, gäst, slutet bord, måltid och avtal om bespisning

för minst en vecka, för att rätt till sådan utskänkning skall anses föreligga.

Brister någon av dessa förutsättningar, får utskänkningen av pilsnerdricka

icke ske såsom inackorderingsutskänkning, utan särskilt tillstånd

blir erforderligt för utskänkningens bedrivande.

Från början hade det varit avsett, att detta slag av rättighet skulle få en

mycket begränsad omfattning. Sedermera har emellertid tillämpningsområdet

för inackorderingsutskänkningen i praktiken utvidgats långt utöver vad

som från början varit avsett, nämligen till att i stor utsträckning omfatta

utskänkning i samband med matserveringsrörelse.

Maltdryckskommittén bibehöll inackorderingsutskänkningen i dess vidgade

omfattning, men ansåg, att den måste underkastas kontroll i en eller

annan form. På grund härav föreslog kommittén anmälningsskyldighet till

systembolaget.

Enligt nuvarande ordning förekommer inte utskänkning i personal- och

kollektivhusmatsalar som särskild utskänkningsform. Vid behov av sådan

utskänkning får alltså tillstånd f. n. sökas i samma ordning som gäller för

annan utskänkning.

Vad särskilt angår frågan om utskänkning i militära mässar är att märka

att enligt nuvarande ordning gäller förbud mot detaljhandel med pilsnerdricka

inom läger, kasernområde eller annat, uteslutande för krigsmaktens

behov upplåtet område (3 § 4. Pff).

Maltdryckskommittén föreslog viss uppmjukning av detta förbud. Enligt

kommitténs förslag skulle ölförsäljning inom ifrågavarande områden kunna

äga rum efter tillstånd av Kungl. Maj :t.

Nykterhetskommittén.

Kommittén anför om inackorderingsutskänkningen.

Såvitt kommittén har sig bekant har den nuvarande tillämpningen av bestämmelserna

om inackorderingsutskänkning ej medfört några olägenheter

ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt. Vidare bör i detta sammanhang

erinras om kommitténs förslag att den högsta medgivna alkoholhalten hos

ölet skall nedsättas till 2,8 viktprocent. Maltdryckskommittén ville införa

ytterligare kontroll över inackorderingsutskänkningen. Ett genomförande

av förslaget om anmälningsskyldighet skulle emellertid medföra dels

ett visst besvär för innehavare av inackorderingsutskänkning, som för varje

oktrojperiod skulle ha att ifylla anmälningsblanketter, och dels ett visst

opaginerad Kontrollera mot PDF

566

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

merarbete för den myndighet, som skulle ta emot anmälningarna och utfärda

anmälningsbevis. Enligt nykterhetskommitténs mening bör man icke

utan mycket starka skäl skärpa förutsättningarna för inackorderingsutskänkningen,

som hittills ansetts kunna bedrivas utan den kontroll som tillstånd

av eller anmälan till myndighet innebär.

Kommittén anser att sådana skäl ej föreligger och förordar således att

inackorderingsutskänkning får bedrivas såsom nu utan vare sig anmälan

eller tillstånd.

I anslutning till maltdryckskommittén förordar nykterhetskommittén

emellertid att den i öff intagna beskrivningen på inackorderingsutskänkning

jämkas något. Härom anföres.

Den nuvarande lydelsen »mottager gäster till bespisning» föreslås sålunda

ändrad till »bedriver matserveringsrörelse». Med uttrycket »rörelse» förstås

att verksamheten drives affärsmässigt för förtjänst och att den har en viss

omfattning. Ändringen innebär att bestämmelsen om inackorderingsutskänkning

kommer att omfatta ej blott den rena heminackorderingen utan även

vissa fall av verklig matserveringsrörelse. Därigenom lagfästes den utveckling

som rättspraxis i viss mån sanktionerat.

Enligt kommitténs mening bör vidare nu gällande krav på avtal om bespisning

för minst en vecka slopas. Fordran att rörelsen skall avse bespisning

av gäster vid slutet bord medför nämligen — uttalar kommittén — att

bespisningen för varje inackorderingsgästs vidkommande i allmänhet måste

vara av en icke obetydlig varaktighet.

I övrigt anser kommittén att nuvarande förutsättningar för inackorderingsutskänkning

bör oförändrade upptas i förslaget, sålunda hem, slutet

bord och måltid.

Kommittén framhåller slutligen att även om tillämpningsområdet för inackorderingsutskänkningen

bestämmes enligt kommitténs förslag, torde likväl

åtskilliga matserveringsinnehavare, som nu bedriver utskänkning av

pilsnerdricka med förment stöd av gällande bestämmelse om utskänkningsrätt

vid inackordering, i fortsättningen icke bli berättigade därtill; de blir

alltså hänvisade att söka utskänkningstillstånd i vanlig ordning.

Till belysning av de föreslagna inackorderingsbestämmelsernas innebörd

anför kommittén några exempel.

a) En handlande har några biträden i maten; en arbetarfamilj låter en

eller två av mannens arbetskamrater inta sina måltider hos familjen; en

eller två ungkarlar hyr möblerat rum och intar någon eller alla måltider

hos värdfolket. I dessa fall är fråga om utskänkning till enstaka, fasta inackorderingsgäster

i hemmet (heminackordering), inackorderingsutskänkning

i dess ursprungligen avsedda, begränsade omfattning.

b) En änka eller f. d. hushållerska har matservering i sitt hem för ett

tiotal personer; hon lever på inkomsterna av matserveringen men har ej satt

upp skylt, som inbjuder tillfälliga gäster; nya gäster mottas endast genom

förmedling av bekanta eller förutvarande gäster. I en bondgård bespisas

15 arbetare från ett flygplatsbygge; arbetet pågår några månader. Även i

dessa fall är fråga om utskänkning vid slutet bord i hemmet ehuru i den

i praktiken vidgade omfattningen (i samband med matserveringsrörelse).

Fallen under a) och b) är inackorderingsutskänkning i förslagets mening.

opaginerad Kontrollera mot PDF

567

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

c) En person driver matserveringsrörelse i sitt hem men har för rörelsens

skull hyrt en större våning än han annars skulle ha gjort; han har huvudsakligen

fasta gäster, men har skylt om matservering, som avser att tillföra

rörelsen även tillfälliga gäster. Detta fall har icke godkänts som inackorderingsutskänkning

och skall icke heller enligt förslaget omfattas av

detta begrepp.

Kommittén föreslår att för rätt att utskänka Öl i personal- och kollektivhusmatsalar

skall krävas endast anmälan-, utskänkningen skall bedrivas

vid slutet bord och i samband med måltid.

Om personalmatsalar i allmänhet anföres i betänkandet följande särskilda

synpunkter.

Denna form av utskänkning intager liksom inackorderingsutskänkningen

en särställning därigenom att den endast kan avse slutet bord. Den äger sålunda

icke ruin till allmänheten utan blott till en genom arbetsförhållandena

närmare bestämd krets av personer. Med hänsyn härtill torde en uppmjukning

av gällande regler vara motiverad. För inackorderingsutskänkningen

skall enligt kommitténs förslag varken fordras tillstånd eller anmälan.

Då den krets av personer som äter i en personalmatsal i normala fall

är vida större än det antal personer, som kan mottagas i ett hem och bespisas

genom inackordering, torde för personalmatsalarnas del en viss kontroll

vara erforderlig. Enligt kommitténs mening torde det emellertid inte vara

nödvändigt att kräva mera än anmälningsskyldighet såsom förutsättning för

rätten att utskänka Öl i personalmatsal.

Med personalmatsal bör förstås matsal eller därmed jämförlig lokal, som

är avsedd för de anställda vid institution eller företag. Hit räknas lunchrum,

tjänstemannamässar och liknande lokaler inom eller i anslutning till

fabriker, verkstäder, ämbetsverk, affärsföretag, kontor eller andra fasta arbetsplatser.

Det skall i regel vara en stadigvarande, inomhus belägen lokalitet,

inredd på ett sätt som är lämpat för matserveringsrörelse. Huruvida

mer eller mindre tillfälliga anordningar kan komma i fråga får avgöras från

fall till fall. Ett marketenteriföretag vid exempelvis en större byggnadsplats

torde få räknas som personalmatsal. Den omständigheten att serveringen

sker utomhus bör ej utgöra hinder i det fall att den äger rum i omedelbar

anslutning till en stadigvarande lokalitet. Härvid förutsättes naturligtvis, att

utomstående ej äger tillträde, ett villkor, som gäller för all matserveringsrörelse

av ifrågavarande slag. Detta kommer till uttryck i kravet att serveringen

skall ske vid slutet bord till de vid institutionen eller företaget anställda.

Villkoret slutet bord innebär att det skall finnas en bestämt markerad kontinuitet

i kundkretsens sammansättning. I förevarande fall bestämmes kundkretsen

av arbetsförhållandena, anställningen på viss arbetsplats. Personalmatsalen

får endast användas av de vid institutionen eller företaget anställda

och deras tillfälliga gäster.

En restriktiv tolkning av begreppet personalmatsal torde böra användas

och i tveksamma fall bör innehavaren hänvisas att söka utskänkningstillstånd.

Kommittén finner starka skäl tala för en uppmjukning av förbudet mot

ölförsäljning inom kasernområden o. d. Enligt kommitténs mening bör de

militära mässarna icke sältas i särställning, då man inför en relativt fri

utskänkning i andra typer av personalmatsalar.

Det förefaller sålunda orimligt att Öl icke skulle få utskänkas till maten

på eu officersmäss. Utskänkningen bör emellertid begränsas till vad man

opaginerad Kontrollera mot PDF

568

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

vanligen avser med militär mäss, d. v. s. särskild matsal för fast anställd

militär personal (officerare, underofficerare eller underbefäl) och med denna

kategori likställda.

Utskänkning bör däremot i regel ej få anordnas i lokaler, till vilka även

de värnpliktiga äger tillträde, såsom regementets allmänna matsal eller marketenteri.

Möjlighet bör dock finnas för länsstyrelsen att för enstaka tillfälle,

t. ex. kamratfest, lämna tillstånd till detaljhandel inom militära områden.

Motiveringen till förslaget om kollektivhusmatsalar framgår av följande.

Under de senaste årtiondena har i storstäderna uppstått en ny typ av

bostadshus, de s. k. kollektivhusen. I dessa hus finns i regel en särskild

matsal, som är avsedd endast för hyresgästerna i huset. Härigenom har

aktualiserats frågan om enklare regler för förvärvande och utövande av

rätt till utskänkning av Öl i sådan matsal, vilket för närvarande kräver

tillstånd. Denna utskänkning avser liksom inackorderingsutskänkningen

och utskänkningen i personalmatsal endast eu sluten krets, som i detta fall

är bestämd genom bostadsförhållandena.

Med hänsyn till de likheter som föreligger mellan utskänkningen i en

kollektivhusmatsal och övriga tidigare behandlade utskänkningsformer av

typen slutet bord anser kommittén att det finns skäl att likställa utskänkning

i kollektivhusmatsal med i övriga här avsedda utskänkningsformer och

att alltså endast kräva anmälan för sådan utskänkning.

Beträffande avgränsningen av nu förevarande utskänkningsform säges i

betänkandet.

Med kollektivhusmatsal bör förstås matsal, som är inrymd i kollektivhus

och är avsedd för husets hyresgäster och deras tillfälliga gäster. Utskänkningen

bör även i detta fall endast kunna ske vid slutet bord. Äger utomstående

tillträde till matsalen, erfordras tillstånd i vanlig ordning. Drives

offentlig restaurang i samband med kollektivhusserveringen, får det sålunda

icke finnas någon för allmänheten tillgänglig förbindelse mellan restaurangen

och kollektivhusmatsalen.

Enligt kommitténs förslag skall anmälan göras hos länsstyrelsen för varje

oktrojperiod.

Beträffande prövningsförfarandet anföres vidare bl. a.

Vid anmälan skall fogas förklaring från institutionens eller företagets

ledning resp. vederbörande befälhavare att från deras sida icke göres någon

erinran mot den ifrågasatta utskänkningen. Länsstyrelsen hår endast

att granska anmälan ur formell synpunkt; någon behovsprövning skall sålunda

ej förekomma. Finner länsstyrelsen att förutsättningarna för rätt

till utskänkning i personalmatsal är uppfyllda, såvitt länsstyrelsen med

ledning av anmälan och eljest tillgängliga uppgifter kan bedöma, skall länsstyrelsen

utfärda bevis, att anmälan blivit fullgjord. Utvisar anmälan, att

rörelsen är av sådan beskaffenhet att den fordrar vanligt utskänkningstillstånd

eller finnes eljest särskild anledning antaga att så är fallet, skall"länsstyrelsen

omedelbart underrätta vederbörande därom. I tveksamma fall bör

kompletterande utredning verkställas. Är rörelsen av föreskriven beskaffenhet,

bör länsstyrelsen kunna vägra utfärda anmälningsbevis endast för det

fall, att innehavaren av rörelsen tidigare förklarats förlustig utskänkningslält

av ifrågavarande slag på grund av vissa bestämda i förordningen angivna

skäl. Då en rörelse av ifrågavarande slag kan ändra karaktär'' och en

opaginerad Kontrollera mot PDF

569

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

viss periodisk kontroll från länsstyrelsens sida får anses önskvärd, synes det

lämpligt föreskriva, att ny anmälan skall göras för varje oktrojperiod.

Om övervakningen yttrar kommittén bl. a.

Det ligger i sakens natur, att en matserveringsrörelse av det slag, som

behandlas i detta kapitel, med tiden kan komma att ändra karaktär, så

att den icke längre uppfyller förutsättningarna för utskänkningsrätt. Så

är t. ex. fallet om en föregiven inackorderingsutskänkning bedrives i en

lokal, som ej är innehavarens hem, eller om bestämmelserna om slutet bord

icke iakttages eller om rätten till utskänkning i personalmatsal eller kollektivhusmatsal

missbrukas för utskänkning till andra än dem för vilka lokalen

är avsedd. I sådana fall har länsstyrelsen f. n. i fråga om den enda form

av utskänkning vid slutet bord som är upptagen i Pff, inackorderingsutskänkningen,

möjligheter att stoppa rörelsen.

En motsvarighet till länsstyrelsens nu omnämnda befogenhet har upptagits

även i förslaget. Enligt detta skall, om en utskänkningsrörelse av

här ifrågavarande slag befinnes icke vara av den i förordningen angivna

beskaffenheten, länsstyrelsen förbjuda utskänkningens fortsättande. Har

länsstyrelsen förbjudit utskänkningens fortsättande, star det enligt förslaget

utskänkningsinnehavaren fritt att söka vanligt utskänkningstillstånd; en

sådan ansökan skall bedömas enligt vanliga regler med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet.

Kommittén har vidare ansett lämpligt att länsstyrelsen får befogenhet

att förbjuda fortsättandet av en icke tillståndsbunden utskänkningsrörelse

även i vissa fall, då rörelsen som sådan visserligen fyller de uppställda kraven

men det är uppenbart att innehavaren är olämplig att bedriva densamma.

Enligt kommitténs förslag skall länsstyrelse och länsnykterhetsnämnd

övervaka ölförsäljningen, varjämte polismyndigheten skall vaka över att

ordning iakttas i samband med ölförsäljning och att försäljningsföreskrifterna

efterföljes. Beträffande de militära mässarna anföres särskilt.

Kommittén förutsätter att den föreslagna begränsningen i fråga om utskänkning

av Öl på militär mäss iakttages av vederbörande befälhavare, på

vilken det skulle ankomma att vaka över att stadgandet i verkligheten finge

den avsedda tillämpningen. Har länsstyrelsen utfärdat anmälningsbevis,

äger befälhavaren meddela närmare föreskrifter om hur utskänkningen skall

ordnas. Del ligger i sakens natur, att han när som helst även kan förbjuda

försäljningen; han behöver icke påkalla åtgärder hos länsstyrelsen.

Kommittén har beträffande här avsedda lokaler föreslagit visst undantag

från gällande förtärings- och förvaringsförbud i fråga om rusdrycker. Härom

hänvisas närmare till vederbörligt avsnitt i avd. V ovan, avseende försäljning

av rusdrycker.

yttranden.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran kommitténs

förslag.

Kommitténs förslag beträffande inackorderingsutskänkning har lämnats

helt utan erinran vid remissbehandlingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

570

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1''örslagot att för rätt att utskänka Öl i personal- och kollektivhusmatsalar

skall krävas endast anmälan avstyrkes helt av länsnykterhetsnämnderna i

Stockholms, Södermanlands samt Göteborgs och Bohus län, stadsfullmäktige

i Karlskrona ävensom De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse. Även

nykterhetsnämnden i Göteborg avstyrker men tillägger att, om inte ifrågavarande

utskänkning anses böra inordnas i övrig utskänkning, bör den

lämnas fri. Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län är tveksam om

lämpligheten att slopa tillståndstvånget för utskänkning i personalmatsalar

o. s. v. Länsnykterhetsnämnden i Kopparbergs län tillstyrker förslaget om

än med tvekan.

I anledning av kommitténs uttalanden rörande omfattningen av den utskänkningsrättighet

som tillkommer personalmatsalar i allmänhet understryker

Föreningen allmännyttiga kafébolag vikten av att gränsdragningen

mellan personalmatsalar och offentlig servering göres så, att inte de ordinarie

utskänkningsreglerna kringgås, överståthållarämbetet ingår på frågan

om ölutskänkning vid vissa marketenterier. Ämbetet anför härom i huvudsak.

En brist i gällande Pff är att den ej innehåller några bestämmelser, som

direkt reglerar utskänkningsrörelser av typen marketenterier vid byggnadsplalser.

Denna brist har icke pa ett tillfredsställande sätt blivit avhjälpt uti

föreliggande författningsförslag.

Att medgiva utskänkning i marketenterier av nu avsedd art enbart efter

anmälan måste ingiva vissa betänkligheter. Ifrågavarande rörelser ha ej

den permanenta karaktär, som rimligen bör krävas för ett dylikt godkännande.

Ehuru i tillståndsresolution regelmässigt föreskrives att utskänkningen

endast får ske till personal vid närliggande byggnadsföretag, kan det

ingalunda tagas för givet att utskänkningen alltid sker till sålunda avsedd

krets. Det ligger nämligen i sakens natur, att i dessa fall icke kan åstadkommas

någon skarp gränsdragning mellan personer, till vilka utskänkning

ma ske, och sådana som böra utestängas.

överbefälhavaren har intet att invända mot förslaget om uppmjukning

av förbudet mot ölförsäljning inom kasernområden o. d. och delar även

kommitténs uppfattning att de militära mässarna icke skall sättas i särställning

gentemot andra personalmatsalar, överbefälhavaren anmärker dock

att eftersom det tilltänkta anmälningsförfarandet skulle bli av formell natur,

det kan ifrågasättas om det är erforderligt. Kommitténs ställningstagande

beträffande utskänkning i lokaler, dit värnpliktiga äger tillträde ger

inte överbefälhavaren anledning till annan erinran än att möjligheten till

dispens från det principiella förbud som föreslagits inte bör få en alltför

snäv begränsning.

Några uttalanden som innefattar ställningstaganden enbart till frågan om

utskänkning i kollektivhusmatsalar förekommer inte i remissyttrandena.

Förslaget alt anmälan skall göras hos länsstyrelsen för varje oktrojperiod

har föranlett erinran från länsstyrelsen i Kalmar lån och Svenska

bryggareföreningen. Den förstnämnda remissmyndigheten ifrågasätter om

inte anmälan i stället bör göras hos polismyndigheten och den sistnämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

571

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

remissinstansen anser att kravet på förnyad anmälan för varje oktrojperiod

kan befaras bli svårt att upprätthålla i praktiken, varför det synes böra

övervägas om inte föreskriften härom kan utgå.

Departementschef en.

Enligt nuvarande bestämmelser får pilsnerdricka utskänkas på inackorderingsställen

utan särskilt tillstånd eller anmälan. Utskänkning i personal-

och kollektivhusmatsalar upptas däremot icke i gällande förordning

som särskild utskänkningsform. Vid behov av sådan utskänkning får tillstånd

sökas i samma ordning som gäller för annan utskänkning. Såsom tidigare

anförts gäller förbud för detaljhandel med pilsnerdricka inom läger,

kasernområde och andra liknande militära områden. I tillämpningen synes

dock detta förbud icke ha ansetts gälla officers- och underofficersmässar. Såsom

tidigare angivits har nämligen i kommandoväg utfärdats närmare

föreskrifter om förtäring av bl. a. pilsnerdricka inom militära förband. Enligt

dessa bestämmelser må pilsnerdricka icke förtäras eller förvaras inom

underbefälsmäss, marketenteri, logement eller andra för manskapet avsedda

lokaler. Några liknande inskränkande föreskrifter finns ej beträffande

officers- eller underofficersmässar. Vissa militära chefer kan enligt samma

föreskrifter medge manskap förtäring av vin eller pilsnerdricka vid samfälld

högtidlig måltid i härför lämplig lokal.

Nykterhetskommittén föreslår att inackorderingsutskänkningen skall få

bedrivas såsom nu utan vare sig anmälan eller tillstånd. Enligt kommitténs

förslag skulle emellertid denna utskänkningsform inbegripa ej blott egentlig

inackordering i hem utan även vässa fall av verklig matserveringsrörelse.

Därigenom vill kommittén lagfästa en utveckling som i viss mån sanktionerats

av rättspraxis. I fråga om kollektivhusmatsalar och personalmatsalar,

vari kommittén även inräknar militära mässar, föreslås att utskänkning av

Öl skall få bedrivas efter anmälan till länsstyrelsen. Sådan anmälan skall

göras före början av varje oktrojperiod.

Nykterhetskommitténs förslag i fråga om inackorderingsutskänkningen

har icke mött några gensagor bland remissorganen. För egen del har jag

intet att erinra mot detsamma, och i den nya författningen bör sålunda intagas

en bestämmelse med samma innebörd som den av kommittén förordade.

Kommitténs förslag beträffande personalmatsalar och kollektivhusmatsalar

sammanhänger med vad kommittén förordat i fråga om förtäiingsoch

förvaringsförbuden för rusdrycker. Dessa förbud skulle enligt kommittén

icke gälla sådana lokaler där endast anmälan till ölutskänkning skulle

erfordras, d. v. s. personalmatsalar och kollektivhusmatsalar.

Vid behandlingen av frågan om nu nämnda förbud har jag haft anledning

komma in på dessa lokalers karaktär. Jag framhöll därvid att personalmatsalar

av en speciell typ, kårhushåll, samt kollektivhusmatsalar kunde jämställas

med heminackorderingsställen, varigenom några inskränkningar icke

behövde göras beträffande förtäringen av spritdrycker i sådana lokaler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

572

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Samma skäl talar för att Öl skall få utskänkas i dessa lokaler utan några

formaliteter. I försäljningsförordningen bör därför intagas bestämmelser,

som medger utskänkning av Öl utan tillstånd eller anmälan. Med hänsyn

till de speciella förhållanden som råder inom militära förband bör dock

Kungl. Maj :t få utfärda närmare bestämmelser om i vilken utsträckning

och under vilka villkor militär mäss må hänföras till kårhushåll.

I fråga om personalmatsalar, som är avsedda för de anställda vid institution

eller företag, men som ej fyller villkoren för kårhushåll, synes man

kunna anknyta till kommitténs förslag att ölutskänkning skall få bedrivas

efter anmälan. I den nya författningen bör därför upptagas en bestämmelse

som medger utskänkning av Öl i sådana lokaler efter anmälan till

länsstyrelsen. Sådan anmälan skall göras vart fjärde år. Vid anmälan skall

fogas förklaring från institutionens eller företagets ledning eller — beträffande

militära mässar, som ej kan hänföras till kårhushåll — vederbörande

befälhavare, att erinran icke göres mot utskänkningen. Beträffande

militära mässar torde — i konsekvens med vad jag förordat beträffande

kårhushåll vid militära förband — särskilda föreskrifter böra meddelas av

Kungl. Maj:t.

Beträffande samtliga här avsedda utskänkningsformer bör gälla att länsstyrelsen

skall ha befogenhet att om missförhållanden yppas förbjuda utskänkningen.

Partihandel och import.

Gällande ordning m. m.

Enligt nu gällande bestämmelser är i första hand tillverkare berättigad

att idka partihandel med vanligt Öl, varmed förstås försäljning till återförsäljare

i och för deras rörelse samt försäljning för export. Tillstånd för tillverkare

erfordras endast i det fall att partihandeln skall bedrivas på landet

från särskilt inrättat upplag (jfr 17 § 1. Pff). I övriga fall är tillverkarnas

partihandel fri.

Berättigad till partihandel är vidare enligt gällande bestämmelser den

som av länsstyrelse erhållit tillstånd till sådan handel. Dylikt tillstånd får

enligt 6 § 1. Pff endast meddelas den som erhållit tillstånd att till avhämtning

försälja pilsnerdricka, särskilt partihandelstillstånd för återförsäljare.

Med rätt till partihandel följer enligt 9 § 1. rätt att försända pilsnerdricka

på rekvisition från försäljningsstället, varmed torde förstås det ställe där

avhämtningsförsäljningen utövas.

Maltdryckskommittén ansåg att verkligt behov av särskild partihandelsrätt

förefanns endast beträffande försäljningen till restauratör på passagerarfartyg

och föreslog att partihandeln för återförsäljare i övrigt skulle

förbjudas. Förslaget lämnades utan erinran av den närmast berörda parten.

s. 573 Kontrollera mot PDF

573

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Svenska bryggareföreningen. Porterbryggeriet D. Carnegie & Co. i Göteborg

framhöll däremot att förslaget för bolagets vidkommande skulle medföra

stora svårigheter, då distributionen av porter omfattar hela landet och i

stor utsträckning sker genom återförsäljare.

F. n. fordras ej tillstånd för import av utländsk maltdryck av andra klassen

med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent. Beträffande dylik maltdryck

med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent gäller enligt 1 § förordningen

den 22 maj 1953 (nr 198) med provisoriska bestämmelser om

alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen in. m. samma importrestriktioner

som föreskrivits beträffande exportöl. Import av sådan starkare maltdryck

av andra klassen är således f. n. i princip förbjuden, och införsel får

ske blott för särskilda ändamål in. m. (undantag från importrestriktionerna

gäller även visst s. k. julöl med högst 3,2 viktprocent alkohol).

I Mtf finns inte några bestämmelser om klassificering och identifiering

av importerade maltdrycker. Ovannämnda provisoriska förordning innehåller

emellertid i 2 § vissa föreskrifter härom. Enligt dessa föreskrifter får sådan

maltdryck av andra klassen, som håller högst 2,8 viktprocent alkohol

(samt ovan nämnt julöl med högst 3,2 viktprocent alkohol) och som införes

till riket, icke utlämnas från tullverket, om icke drycken antingen då den

inkommer hit är eller också därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn

av tullpersonal blivit försedd med etikett, innehållande uppgift om namnet

på det bryggeri där tillverkningen skett samt varans klassbeteckning; sådan

etikett får ej innehålla benämning som är ägnad att ge maltdrycken

sken av att vara av annan klass än den till vilken densamma är hänförlig.

Nykterhetskommittén.

Enligt kommitténs mening bör tillverkarna bibehållas vid sin nuvarande

rätt till partihandel. Kommittén föreslår emellertid en viss lättnad i fråga

om partiförsäljningen på landet för det speciella fall att tillverkare ämnar

inrätta ett nederlag i avsikt att därifrån sälja endast i parti. För att möjliggöra

kontroll av försäljningen från sådant nederlag — såväl i stad som

på landet — torde det nämligen, framhåller kommittén, vara tillräckligt att

stadga anmälningsskyldighet beträffande partihandelsnederlag; har tillverkaren

däremot fått tillstånd till detaljhandelsnederlag, äger han utan särskild

anmälan bedriva även partihandel från nederlaget.

Motsvarande anordning synes enligt kommittén icke erforderlig beträffande

den partihandel som sker från tillverkningsstället.

I anslutning till av maltdryckskommittén gjort uttalande om den begränsade

förekomsten av särskilda partihandelsrättigheter framhåller nykterhetskommittén

att antalet den 1 juli 1949 gällande sådana tillstånd i

hela riket blott utgjorde 55, varav 25 i städerna och 30 på landsbygden

samt att tillstånd helt saknades i 11 län.1 Kommittén tillägger att då en del

av dessa tillstånd torde innehas av personer som blott är att anse som

1 Antalet partiliandelstillstånd för återförsäljare var vid ingången av år 1953 48, därav 1 för

skeppshandlare. Under år 1953 tillkom 2 nya tillstånd.

s. 574 Kontrollera mot PDF

574

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

ombud för tillverkare (särskilt porterbryggeriet i Göteborg), utvisar de anförda

siffrorna att behovet av denna rättighetstyp är ganska begränsat,

Under sådana förhållanden torde enligt kommittén en särskild partihandelsrättighet

knappast få någon betydelse.

Nykterhetskommittén menar alltså att återförsäljare inte bör kunna erhålla

tillstånd till partihandel. Även enligt kommitténs mening torde dock finnas

ett praktiskt behov av en särskild partihandelsrätt i fråga om proviantering

av fartyg. För skeppshandlarnas del bör sålunda göras undantag från

den nyss angivna regeln. Kommittén fortsätter.

F. n. kan utländskt Öl som importeras säljas i parti efter särskilt partihandelstillstånd

enligt 6 § 1. Pff. En konsekvens av den nyss angivna uppfattningen

synes bli att denna möjlighet försvinner. Ehuru frågan knappast

torde vara av någon större praktisk betydelse, vill emellertid kommittén

hålla en sådan möjlighet öppen och föreslår därför, att fri partihandelsrätt

skall tillkomma även AB Vin- och spritcentralen.

Med hänsyn till de kontrollbestämmelser som kommittén föreslår beträffande

importen av utländskt Öl anser kommittén lämpligt att sådant Öl

i likhet med starköl får importeras endast av AB Vin- & Spritcentralen.

I fråga om nyssnämnda kontroll anföres närmare att utländska maltdrycker

som skall säljas här i landet bör i de svenska tillverkarnas och allmänhetens

intresse vara underkastade samma grundläggande bestämmelser om

klassificering och identifiering som gäller för svenska maltdrycker. Kommittén

utformar sitt förslag härom på följande sätt.

Kommittén föreslår att bestämmelserna i 3 och 27 §§ Mtf i tillämpliga delar

skall gälla även importerat utländskt Öl; 3 § behandlar maltdryckernas

klassindelning och 27 § märkning av etikett och flaska. Det torde därvid

vara tillräckligt att flaskan eller kärlet tydligt utvisar namnet på det utländska

bryggeri, där tillverkningen skett, samt sifferbeteckning för den

klass, till vilken maltdrycken i Sverige är hänförlig. På grund av de praktiska

svårigheterna att märka flaskorna på sätt 27 § föreskriver, torde

stämpling på kork, propp eller annan förslutning icke böra krävas i dessa

fall. Sistnämnda paragraf stadgar vidare att kontrollstyrelsen äger meddela

närmare föreskrifter om det sätt, på vilket uppgifterna skall anbringas.

Även bestämmelsen att etikett icke må innehålla benämning, som är ägnad

att ge maltdrycken sken av att vara av annan klass än den, till vilken den

är hänförlig, gäller beträffande allt utländskt Öl.

Det bör enligt kommitténs mening åligga i första hand importören, Vin- &

spritcentralen, att tillse att importerat utländskt Öl före leveransen till svenska

återförsäljare är märkt i överensstämmelse med gällande föreskrifter.

Kommitténs förslag på denna punkt sammanfaller i huvudsak med vad

som numera genomförts genom ovannämnda provisoriska förordning.

Yttranden.

Kommitténs förslag i vad avser partihandel och import av Öl har föranlett

uttalanden i endast ett fåtal yttranden.

Kommitténs förordande av att tillverkarna bibehålies vid sin nuvarande

s. 575 Kontrollera mot PDF

575

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

rätt till partihandel har gett kontrollstyrelsen anledning uttala att det är

nödvändigt att tillverkare äger rätt till partihandel för att han skall ha möjlighet

att avsätta sina produkter. Svenska bryggareföreningen, som inte har

något att erinra mot förslaget, framhåller att bryggerierna numera i betydande

utsträckning fått karaktären av storföretag med avsevärt större avsättningsområden

än tidigare. Härmed har självfallet följt en förändring av

försäljningen i riktning mot ökad partihandel, medan detaljförsäljningen till

konsumenterna alltmer tagits om hand av återförsäljare.

AB Förbundsbryggeriet Södra Sverige motsätter sig varje inskränkning

i dess försäljningsrätt och således även förslaget om anmälningsskyldighet

beträffande partihandelsnederlag.

Kontrollstyrelsen motsätter sig såtillvida förslaget om att återförsäljare

inte bör kunna erhålla tillstånd till partihandel att styrelsen anser att innehavare

av tillstånd till kringföringsförsäljning alltid bör äga rätt att utan

tillstånd eller anmälan sälja Öl även i parti.

Även länsstyrelsen i Örebro län motsätter sig förslaget men går härvidlag

längre.

Till partihandel hänföres, såvitt länsstyrelsen kunnat finna, all försäljning

till återförsäljare, således till exempel försäljning till innehavare av

pensionat eller inackorderingsställe i och för utskänkning i dessas rörelse.

Även om sagda återförsäljare såsom regel önska inköpa sitt Öl direkt från

tillverkarna, torde det dock allt emellanåt förekomma, att de för brådskande

kompletteringsköp hava behov av att kunna vända sig till detaljhandlare på

orten med utminuteringstillstånd. Länsstyrelsen anser att förbud mot sådana

köp ej rimligen bör stadgas.

Förslaget om särskild partihandelsrätt i fråga om proviantering av fartyg

lämnas utan erinran av kontrollstyrelsen. Förslaget förordas vidare av Sveriges

skeppshandlares riksförbund.

Förslaget att Öl i likhet med starköl skall få importeras endast av AB Vin&

Spritcentralen väcker gensagor från kontrollstyrelsens sida.

Vid bifall till detta förslag skulle import av Öl i den utsträckning som nu

är medgiven beträffande exportöl komma att förbjudas (jfr SFS 1953: 198,

1 § andra stycket). Sålunda skulle exempelvis skeppshandlare med ölförsäljningsrätt

icke själv kunna importera för fartygsproviantering erforderligt

utländskt Öl. Detta måste uppenbarligen anses föga rimligt. Enligt kontrollstyrelsens

mening bör importen liksom hittills i princip vara fri. Härvid

bör självfallet import för vidare försäljning i parti kunna bedrivas av

envar som har rätt till partihandel.

Även AB Vin- & Spritcentralen anför vissa erinringar mot förslaget.

Därest importen och lagringen av utländska maltdrycker skulle förläggas

till spritcentralen, kommer detta att medföra avsevärda olägenheter för bolaget.

Först må erinras om att maltdrycker i motsats till viner och spritdrycker

icke tåla lagring någon längre tid. Vid ett genomförande av det föreslagna

arrangemanget behövas ökade lagerutrymmen, varutinnan må framhållas,

att spritcentralens lagerlokaler äro alldeles otillräckliga redan för den nuva
-

s. 576 Kontrollera mot PDF

576

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

rande rörelsen och att ytterligare lagerrum äro svåra att anskaffa. Befattningen

med maltdrycker är över huvud en verksamhet som är främmande

för spritcentralen.

Genernltullstyrelsen påpekar att förslaget inte innefattar några undantagsföreskrifter

motsvarande dem som återfinnes i förslaget till Rff.

Mot kommitténs förslag att de importerade maltdryckerna skall underkastas

samma grundläggande bestämmelser om klassificering och identifiering

som gäller för svenska maltdrycker har kontrollstyrelsen icke något att

erinra. Svenska bryggareföreningen önskar viss utvidgning av de föreslagna

bestämmelserna. Föreningen anhåller sålunda att för importerade maltdrycker

måtte gälla samma märkningsbestämmelser som för de inom landet

tillverkade. Föreningen utvecklar sitt förslag på följande sätt.

I fråga om utländskt Öl som införs till riket anges i förslaget till Öff, att

bl. a. de i Mff förekommande bestämmelserna om märkning skall gälla i tilllämpliga

delar, »dock att stämpling å kork, propp eller annan förslutning på

flaska ej erfordras». Som skäl härför anför kommittén att sådan stämpling

skulle vara förenad med praktiska svårigheter. Föreningen kan icke delå

uppfattningen att dessa eventuella svårigheter skulle motivera undantaget,

så mycket mindre som lagbestämmelserna i utlandet på intet sätt medger

lättnader för exempelvis svenska maltdrycker som dit försäljs.

Departementschefen.

Enligt nu gällande bestämmelser får partihandel med vanligt Öl i första

hand bedrivas av tillverkare. Tillstånd erfordras endast om partihandeln

skall bedrivas på landet från särskilt inrättat upplag. I övrigt är tillverkares

partihandel fri. Partihandel får även idkas av återförsäljare som erhållit tillstånd

till avhämtningsförsäljning och som därjämte av länsstyrelse erhållit

särskilt tillstånd till partihandel.

Nykterhetskommittén föreslår att tillverkarna bibehålies vid sin nuvarande

rätt till partihandel. Vissa förenklingar förordas dock. Sålunda skall

tillverkare få inrätta partihandelsnederlag efter enbart anmälan till länsstyrelsen.

Har tillverkare erhållit tillstånd att upprätta detaljhandelsnederlag,

får partihandel bedrivas från detta nederlag utan särskild anmälan.

I övrigt föreslår kommittén, att jämväl Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen

och skeppshandlare skall få idka partihandel. Den nuvarande

möjligheten för den som bedriver avhämtningsförsäljning att erhålla partihandelstillstånd

föreslås slopad, bl. a. på den grund att behov av sådan

partihandelsrätt enligt kommitténs mening icke föreligger.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen i stort sett lämnats utan

erinran. Kontrollstyrelsen föreslår dock att varje innehavare av tillstånd

till kringföringsförsäljning skall få rätt att utan tillstånd eller anmälan

sälja Öl i parti. En länsstyrelse går ännu längre och anser, att var och en

som äger rätt till utminutering även bör få utöva partihandel.

För egen del har jag intet att erinra mot förslaget att tillverkarna bibehålies

vid sin nuvarande rätt till partihandel och att formaliteterna förenk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

577

Kungl. Maj.ts proposition nr löt.

las i fråga om deras försäljning från partihandelsnederlag. Jag förordar

därför att bestämmelser meddelas av i huvudsak samma innehåll som kommittén

förordat.

Däremot kan vägande skäl anföras mot kommitténs uppfattning, att detaljhandlare

icke bör kunna erhålla tillstånd till partihandel. För närvarande

finns ett 50-tal sådana tillstånd. Detta synes utvisa, att nu avsedda

partihandel har en viss funktion att fylla. Att märka är vidare att det vid

rörlig försäljning som bedrives av annan än tillverkare varken torde vara

möjligt eller ens önskvärt hindra att utkörare levererar Öl både till enskilda

kunder och till butiker och kaféer med ölförsäljningsrättigheter. I enstaka

fall torde även behov kunna uppstå för innehavare av ölutskänkningsrättighet

att för brådskande kompletteringsköp kunna vända sig till detaljhandlare

på orten. Några olägenheter ur nykterhetssynpunkt av den nuvarande

ordningen på området har icke försports. Jag här därför icke ansett mig

kunna biträda kommitténs förslag i denna del. I stället förordar jag, att

var och en som äger utminutera Öl får idka partihandel. Det nuvarande särskilda

tillståndsförfarandet kan slopas. Partihandel som här avses bör således

få bedrivas utan särskilt tillstånd eller anmälan. Som en följd härav

får skeppshandlare, som erhållit rätt att utminutera Öl, möjlighet att jämväl

bedriva partihandel.

Vidare bör gälla att parti- och detalj handelsbolagen för rusdrycker utan

särskilt tillstånd eller anmälan skall få bedriva partihandel med vanligt Öl.

Detaljhandlare samt parti- och detalj handelsbolagen för rusdrycker bör

vidare på sätt som föreslagits beträffande tillverkare få inrätta partihandelsnederlag

efter särskild anmälan till länsstyrelsen. Härjämte anser jag mig

böra föreslå den förenklingen i förhållande till den nuvarande ordningen,

att den som yrkesmässigt till riket inför utländskt Öl må efter anmälan idka

partihandel och inrätta nederlag.

Såsom framgår av förslagen rörande detaljhandeln, medför rätt till partihandel

aldrig — såsom enligt gällande ordning — rätt till detaljhandel. I

I fråga om import av utländskt Öl föreslår kommittén, att den nin arande

fria importen upphör och att spritcentralen ålägges att ensamt ombesörja

all import. Kommittén har dessutom föreslagit vissa bestämmelser om

märkning av importerat Öl.

Kommitténs förslag till importreglering har väckt gensagor från såväl

kontrollstyrelsen som spritcentralen. Några olägenheter av att importen

hittills varit fri har enligt min mening icke försports. Det synes sålunda

icke förefinnas någon anledning att i detta sammanhang inskränka den

nuvarande friheten. Av skäl som jag i det följande kommer att redovisa i

anslutning till behandlingen av vissa reklamfrågor bör i författningen inrymmas

befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna att utländskt Öl skall få

införas till riket endast i den ordning som är föreskriven för import av

rusdrycker, d. v. s. rätten att införa Öl komme i allt väsentligt att förbehållas

spritcentralen.

87 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 151.

s. 578 Kontrollera mot PDF

578

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I fråga om märkningsbestämmelserna har jag icke ansett skäl föreligga

att ändra nu gällande provisoriska bestämmelser på området. Dessa bör

alltså i stort sett oförändrade intagas i författningsförslaget.

Beträffande partihandeln med starköl tillstyrker jag kommitténs förslag,

som innebär att inköp av denna vara i parti endast skall få göras av spritcentralen

och detaljhandelsbolaget. Importen bör förbehållas spritcentralen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

AVD. VII. SÄRSKILDA FRÅGOR.

Besiktning av utskänkningslokaler.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 5 kap. 11 § Rff må utskänkning av rusdrycker äga rum endast i

lokal eller å plats som vid besiktning blivit godkänd. Ny besiktning verkställes

före ingången av varje oktrojperiod, och hålles i stad av stadsfiskal

eller den som därtill förordnas av länsstyrelsen och på landet av landsfiskal,

med biträde av två personer, den ena utsedd av nykterhetsnämnden och den

andra av magistraten respektive kommunalnämnden. Kostnad för besiktningen

gäldas av tillståndshavaren.

Motsvarande regler gäller beträffande utskänkning av Öl och, i stad, köping

eller municipalsamhälle, utskänkning av alkoholfria drycker (18 och

19 §§ Pff, 9 § Aff). I avseende på utskänkning av alkoholfria drycker i andra

samhällen än de nyss nämnda kan länsstyrelsen, då särskilda omständigheter

därtill föranleder, förordna om besiktning.

Rusdryckslagstiftningsrevisionen och maltdryckskommittén hade på denna

punkt föreslagit enklare regler, innebärande att förnyad besiktning endast

skulle behövas vid särskild anledning, exempelvis på grund av förändringar

inom lokalen.

I fråga om lokaler för utskänkning av maltdrycker och alkoholfria drycker

har Riksföreningen för Svensk Kafénäring i framställning till nykterhetskommittén

år 1946 föreslagit, att ny besiktning skall vara erforderlig

endast då en rörelse byter ägare.

Bortsett från de ovan nämnda föreskrifterna saknades intill den 1 juli

1952 uttryckliga bestämmelser om förhandsbesiktning av serveringslokaler.1

Bestämmelser i detta hänseende finns emellertid numera i livsmedelsstadgan

av den 21 december 1951 (nr 824). Enligt denna får serveringslokal icke

tagas i anspråk förrän hälsovårdsnämnden utfärdat bevis att lokalen godkänts.

Nytt godkännande erfordras bl. a. om lokalerna ombyggts eller eljest

väsentliga förändringar vidtagits. Godkännande kan av nämnden återkallas,

om lokalen t. ex. till följd av eftersatt underhåll icke längre fyller uppställda

krav. Vid överlåtelse av rörelsen föreskrives viss anmälningsskyldighet.

Nu nämnda föreskrifter gäller dock icke lokal, där serveringen omfattar

endast läskedrycker, saft och bakverk. Här behöver endast anmälan

göras till nämnden för kännedom.

1 Ehuru vissa bestämmelser i hälsovårdsstadgan angående lokal där matvaror försäljes knappast

åsyftat serveringslokaler har de dock i viss utsträckning tillämpats på dylika. Det bör

också anmärkas, att serveringslokaler är underkastade den kontroll, som enligt hälsovårdsstadgan

skall utövas över samlingslokaler.

s. 580 Kontrollera mot PDF

580

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Nykterhetskommittén.

Kommittén har icke ansett föreskrift om särskild inspektion av utskänkliingslokaler

vara nödvändig i rusdrycksförsäljningsförordningen och ölförsäljningsförordningen.

Dock har enligt förslaget Kungl. Maj :t befogenhet att,

utöver vad i livsmedelsstadgan föreskrivits, utfärda kompletterande bestämmelser

angående beskaffenheten av utskänkningslokal. Ehuru den kontroll

av serveringslokaler, som föreskrivits i livsmedelsstadgan i huvudsak är avsedd

att tillgodose hygieniska krav, kan densamma enligt kommitténs mening

i stort sett anses tillräcklig även ur nykterhetssynpunkt. En viss möjlighet

till komplettering av stadgans bestämmelser anses dock erforderlig.

Vad beträffar lokaler för utskänkning av alkoholfria drycker intar kommittén

i princip samma ståndpunkt. Då livsmedelsstadgans bestämmelser

emellertid icke är tillämpliga å lokal, där serveringen omfattar endast läskedrycker,

saft och bakverk, har kommittén härvidlag föreslagit, att nuvarande

regler i Aff om besiktning av utskänkningsställe behålls oförändrade

med det tillägget att om lokalen eller platsen blivit godkänd enligt livsmedelsstadgan

besiktning enligt Aff icke erfordras.

Yttranden.

Kommitténs förslag i avseende på besiktning av utskänkningslokaler har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av länsnykterhetsnämnderna i Västmanlands,

Gävleborgs och Västerbottens län, stadsfullmäktige i Hälsingborg,

Jönköping, Linköping och Malmö samt nykterhetsnämnden i Malmö.

Länsnykterhetsnämnden i Västmanlands län önskar dock afl nykterhetsnämnden

blir representerad vid hälsovårdsnämndens besiktning. Överståthållarämbetet

har lämnat kommitténs förslag i avseende på utskänkning av

rusdrycker och Öl utan erinran men avstyrkt bibehållandet av besiktningsbestämmelser

i Aff. Enligt ämbetet framstår det som uppenbart orimligt, att

stadsfiskal eller landsfiskal med biträde av två personer skall verkställa

besiktning av utskänkningsrörelser, där serveringen endast omfattar läskedrycker

o. dyl. — säkerligen övervägande tillfälliga sommarserveringar utomhus.

Bibehållande av nuvarande ordning har förordats av länsnykterhetsnämnderna

i Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län. Stadsfullmäktige

i Borås anser att nuvarande besiktningsregler bör kvarstå, försåvitt

icke livsmedelsstadgans bestämmelser på denna punkt får en sådan

utformning att de tillbörligt beaktar också den ur nykterhetssynpunkt erforderliga

kontrollen. Avstyrkande yttranden i avseende på rusdrycksutskänkningen

har lämnats av länsnykterhetsnämnden i Hallands län och Svenska

Nykterhetsvårdsförbundet, i avseende på ölutskänkningen av länsnykterhetsnämnden

i Örebro län samt stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i

Göteborg, vilka också önskar den nuvarande ordningens bibehållande. Av de

nu nämnda instanserna anser emellertid länsnykterhetsnämnden i Göteborgs

och Bohus län samt stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Göteborg,

att besiktningsavgiften skall slopas.

s. 581 Kontrollera mot PDF

581

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I de avstyrkande yttrandena liar man i allmänhet framhållit, att hälsovårdsnämndens

besiktning endast berör de hygieniska förhållandena och

icke avser en bedömning huruvida lokalerna är lämpliga för utskänkning.

Det anses att den nuvarande besiktningen varit av värde för sanering av

dåliga lokaler. Genom besiktningen får också polis- och nykterhetsnämnd

tillfälle att göra sig förtrogna med lokalerna.

Departementschefen.

Såsom kommittén framhållit, föreskrives i den nya livsmedelsstadgan ett

besiktningsförfarande som i allt väsentligt tillgodoser syftet med de nuvarande

särskilda bestämmelserna om besiktning av lokaler för utskänkning.

Ja^ finner därför i likhet med kommittén att sadana bestämmelser icke behöver

upptagas i de nya försäljningsförordningarna för rusdrycker och Öl

samt att särskild besiktning av utskänkningslokaler för alkoholfria drycker

endast behöver ske om dessa lokaler icke besiktigats enligt livsmedelsstadgan.

Härvid vill jag framhålla att utskänkningslokalernas beskaffenhet självfallet

bör särskilt beaktas vid den prövning som sker innan utskänkningstillstånd

meddelas. Den kontroll över utskänkningen som jag i annat sammanhang

förordat bör givetvis också avse lokalernas skick.

Jag biträder kommitténs förslag att Kungl. Maj:t skall erhålla befogenhet

att, utöver vad som föreskrivits i livsmedelsstadgan, utfärda kompletterande

bestämmelser angående beskaffenheten av utskänkningslokal för rusdrycker

och Öl.

Ciderfrågan.

Inledning.

Med cider förstår man i de flesta länder en fruktdryck, framställd genom

jäsning av äppelsaft, innehållande en alkoholhalt från 1/2 upp till 8 volymprocent.

Cider tillverkas framför allt i Frankrike, England och Schweiz.

För närvarande räknas cider här i landet såsom vin, sa snart den innehåller

mer än 2 1/4 volymprocent alkohol, och far alltsa tillverkas efter tillstånd

av Kungl. Maj:t och säljas genom systembolagen. Cider med lägre alkoholhalt

får säljas fritt enligt förordningen om försäljning av alkoholfria

drycker.

Svenska fruktföreningen u. p. a., Urshult, har i en till Kungl. Maj :t den

16 mars 1950 ingiven ansökan anhållit att ciderdrycker med en alkoholhalt

motsvarande den för maltdrycker av klass II resp. klass III fastställda matte

få försäljas efter samma regler som gäller för dessa maltdrycker. Som skäl

för framställningen anfördes att den tilltagande fruktodlingen skulle nödvändiggöra

nya avsättningsmöjligheter för frukten.

s. 582 Kontrollera mot PDF

582

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Framställningen tillstyrktes efter remiss av lantbruksstyrelsen. Statens

institut för folkhälsan avstyrkte däremot förslaget med motivering att ciderns

näringsvärde var ringa och att det ur nykterhetssynpunkt inte kunde

vara av allmänt intresse att vidta de föreslagna åtgärderna. Sedan kontrollstyrelsen,

under hänvisning till nykterhetskommitténs arbete, avstyrkt omedelbara

åtgärder i förslagets syfte, överlämnades handlingarna i ärendet till

nykterhetskommittén.

Vid 1951 års riksdag förekom motioner av samma innebörd som fruktföreningens

ansökan. Motionerna avslogs under hänvisning till nykterhetskommitténs

verksamhet. Även liknande motioner vid 1953 års riksdag har

avslagits.

Fruktföreningen inkom den 15 november 1951 med en ny framställning

till Kungl. Maj :t. Föreningen anhöll om tillstånd att för export tillverka

cider med en alkoholhalt av högst 6 viktprocent. I anledning av ansökningen

beviljades föreningen tillstånd att i dess fabrik i Urshult under närmare

angivna villkor till avsalu tillverka cider med högst 6 viktprocent alkohol,

av märket »Hvembo cider». Sådan tillverkning har hittills skett försöksvis.

Vid remissbehandlingen av sistnämnda ärende hade fruktföreningens

framställning tillstyrkts av lantbruksstyrelsen, kommerskollegium och Sveriges

kemiska industrikontor samt lämnats utan erinran av kontrollstyrelsen

och AB Vin- & Spritcentralen. Svenska institutet för konserveringsforskning

ställde sig emellertid synnerligen tveksamt till möjligheterna att bättre tillvarata

den svenska fruktskörden genom ciderfabrikation.

I anledning av institutets yttrande inhämtade nykterhetskommittén vissa

kompletterande upplysningar från institutets chef, numera professorn Georg

Borgström. Denne framhöll bl. a. att erfarenheterna från de ciderproducerande

länderna visat att säljbar cider endast kan göras av särskilda cideräpplen.

Det skall vara äppelsorter med mycket speciella egenskaper, hög halt av

bitterämnen (tanniner), låg syrehalt och hög sockerhalt. Cideräppelsorterna

har vidare genomgående en väsentligt högre avkastning än vanliga hushållsoch

dessertsorter. Detta angives vara en förutsättning för ciderfabrikationen,

enär priserna annars skulle bli för höga. Cidersorterna är oömma. De

kan skördas på ett mycket enkelt sätt, nämligen genom att skaka träden.

Det har som regel inte lyckats att framställa en acceptabel cider av vanliga

hushålls- eller dessertsorter. Förjäser man sådana äpplen, blir nämligen

produkten knappast drickbar. Dels får man en alldeles för hög halt av syror,

vilket magen omedelbart reagerar för, dels övertäckes omedelbart all arom

av alkoholen och man får en tämligen onjutbar produkt. Dessa olägenheter

har man sökt motverka genom förskärning, d. v. s. man blandar cider framställd

ur olika sorter. Prövningen visar dock att det är en ganska låg procent,

i regel högst 20 %, man kan tillsätta av cider framställd av hushålls- eller

dessertfrukt, och likväl erhåller man ej en verkligt förstklassig vara.

Riksförbundet Landsbygdens Folk och Sveriges pomologiska förening har

i skrivelser till chefen för jordbruksdepartementet, vilka överlämnats till

nykterhetskommittén, föreslagit att överskottet av fruktproduktionen skall

få användas som råvara i brännerierna för tillverkning av brännvin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

583

Nykterhetskommittén.

Kommittén erinrar om att den funnit en förskjutning från starkare till

svagare drycker önskvärd. I förhållande till ölet skulle cidern ha den fördelen,

alt den på grund av sin fruktsyrehalt endast i mindre utsträckning

kunde användas i berusningssyfte. Enligt kommitténs mening torde emellertid

cidern komma att konkurrera snarare med de alkoholfria dryckerna, läskedryckerna,

än med vin och Öl. Härom anföres vidare i huvudsak följande.

Den enda alkoholförtäring, som möjligen skulle kunna minska genom en

ciderkonsumtion, torde vara den som gäller svaga viner. Konsumtionen härav

är emellertid relativt ofarlig och mycket obetydlig. Cidern kan därför inte fa

en nykterhetsfrämjande effekt av någon betydelse, även om den mot förmodan

skulle minska svagvinskonsumtionen. Ej heller kan man vänta att de

personer som för närvarande använder den traditionella beska måltidsdrycken,

Öl, i någon nämnvärd omfattning skulle övergå till cider. Däremot

torde cidern komma att tävla med de alkoholfria läskedryckerna, såval de

rena fruktmusterna som de kolsyrade lemonaderna. Det finns sålunda anledning

befara att cidern skulle få en viss utbredning bland den ungdom, som

nu "huvudsakligen är läskedryckskonsumenter. Varje landvinning, som cidern

skulle göra på läskedryckernas bekostnad, skulle innebära en nettoöknin®

av alkoholkonsumtionen. Ur de synpunkter, som nykterhetskommittén

haratt beakta, måste en sådan nettoökning av alkoholkonsumtionen betraktas

som icke önskvärd. .

Vidare måste i detta sammanhang beaktas den av expertisen framlagda

uppfattningen, att en cidertillverkning icke skulle medföra de ekonomiska

fördelar för fruktodlingen, som framhållits i fruktodlarnas framställningar

och de på dessa byggda riksdagsmotionerna. Frågan om fruktöverskottets

tillvaratagande synes ej kunna lösas genom cidertillverkning.

Under sådana förhållanden finner kommittén att man hellre bor uppmuntra

den för folkhälsan betydligt värdefullare konsumtionen av färsk,

konserverad och torkad frukt samt fruktmuster.

Ehuru kommittén sålunda avböjer att framlägga något förslag i ciderfrågan,

gör den emellertid vissa uttalanden om i vilka former en eventuell ciriertillverkning

skall kunna bedrivas.

Om vissa fruktodlare önskar bedriva cidertillverkning av härför särskilt

lämpade fruktsorter, bör sådan kunna äga rum efter nuvarande regler. I

första hand synes s. k. lättcider, som säljes fritt, böra komma i fråga, men

även alkoholstarkare sorter bör kunna tillverkas. I den män försäljningen av

alkoholstarkare cider sker på samma sätt som gäller för viner, finns enligt

kommitténs mening ingenting att invända häremot. Om den inhemska tillverkningen

anses böra uppmuntras, synes också en viss skattelindring kunna

övervägas för att göra cidern mera konkurrenskraftig gentemot utländska

viner.

Kommittén säger sig inte kunna uttala sig om de tekniska och ekonomiska

förutsättningarna för brännvinstillverkning av överskottsfrukt. Ur

nykterhetssynpunkt synes emellertid enligt kommittén intet vara att invända

däremot.

I reservation till kommitténs betänkande föreslår herr Onsjö, att cider

med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skall, åtminstone försöksvis

s. 584 Kontrollera mot PDF

584

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

tills vidare, få säljas enligt i huvudsak den ordning som kommittén föreslår

för försäljning av Öl (klass II). Reservanten anser att majoritetens

ståndpunkt icke är förenlig med kommitténs strävanden att borttaga ur

nykterhetssynpunkt mindre betydelsefulla restriktioner samt att främja en

övergång från starkare till svagare alkoholdrycker.

Yttranden.

Kommitténs ståndpunktstaganden i ciderfrågan har föranlett uttalanden

i endast ett fåtal yttranden.

Nämnas må till en början yttrandet från länsstyrelsen i Kronobergs län.

Häri anföres att i länet bedrives fruktodling i stor skala och att problemet

om tillvaratagande av fruktöverskottet därför vållat svårigheter. Det framhålles

vidare att om alkoholsvag cider finge tillverkas och försäljas på samma

sätt som maltdrycker, skulle avsättningsmöjligheterna för frukten underlättas.

Yttrandet utmynnar i ett förslag att denna för länets fruktodlare

betydelsefulla fråga göres till föremål för ytterligare utredning.

De remissinstanser, som i likhet med kommittén — helt eller huvudsakligen

— avvisar tanken på en svensk ciderhantering, är länsnykterhetsnämnden

i Västerbottens län, stadsfullmäktige i Kumla, Svenska läkarnas

nykterhetsförening och Sveriges centrala restaurang AB. De motiverar — i

anslutning till kommitténs resonemang härom — sin uppfattning med de

befarade ogynnsamma verkningarna ur nykterhetssynpunkt.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anför bl. a.

Det producentintresse, som framfört denna fråga och vidmakthållit dess

aktualitet, torde genom inriktning på annan produktion med frukt som

råvara kunna tillgodoses, utan att sortimentet av alkoholdrycker behöver

utökas med cider. Risken är nämligen enligt bolagets mening, att cidern

skulle visa sig mera konkurrenskraftig gentemot de alkoholfria dryckerna,

särskilt fruktdryckerna, vilka just börjat få ett glädjande insteg i konsumtionen,

än mot de alkoholstarka vinerna och spritdryckerna.

I de yttranden, vari man förordar tanken på en svensk ciderhantering,

redovisas en motsatt uppfattning om ciderns verkningar ur nykterhetssynpunkt.

De yttranden det här gäller har avgivits av lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen

i Västmanlands län, Sveriges pomologiska förening och Svenska

fruktföreningen samt Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund.

Lantbruksstyrelsen anser kommitténs farhågor om de skadliga verkningarna

på ungdomens alkoholvanor i högsta grad överdrivna, för att inte säga

helt obefogade. Härvid framhåller styrelsen särskilt att de tillverkade kvantiteterna

skulle bli så små att de inte skulle få någon betydelse ur nykterhetssynpunkt.

Även Sveriges pomologiska förening och Svenska fruktföreningen

bestrider ciderns ofördelaktiga inverkan ur nykterhetssynpunkt.

De påpekar bl. a. att vid den tidpunkt då ciderkonsumtionen här i landet kan

antas ha stigit till en höjd, motsvarande avsättningsbehovet för överskottsfrukt,

skulle en nettoökning med endast 0,04 cl alkohol per dag och vuxen invånare

ha inträtt. Härtill kommer, framhålles det, att cider enligt all erfa
-

s. 585 Kontrollera mot PDF

585

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

renhet inte låter sig använda i berusningssyfte. De anser också att det vore

en orimlig överdrift att anta att nyssnämnda obetydliga konsumtion skulle

få någon märkbar inverkan på den avsevärt mycket större läskedrycksoch

mustkonsumtionen. Såvitt föreningarna haft sig bekant har inte heller

några olägenheter av nu befarad natur försports inom något annat land.

Huvudargumentet för en svensk ciderproduktion är att man genom en

sådan produktion vill söka förbättra avsättningsförhållandena för fruktodlingen.

I detta hänseende uttalar lantbruksstyrelsen bl. a.

O

Fruktföreningens framställning tillkom vid en tidpunkt, då fruktskörden

var onormalt stor, och svårigheterna att erhålla avsättning för frukten väckte

allmän oro bland fruktodlarna. Sedan dess har emellertid viss rationalisering

genomförts varigenom möjligheterna avsevärt förbättrats att fa avsättning

för den svenska frukten i färskt eller konserverat tillstånd eller

genom framställning av must. Intresset för att genom tillverkning av cider

erhålla ytterligare en möjlighet till avsättning torde därför ha minskat.

Styrelsen tillägger emellertid att tillverkningen skulle kunna få ett visst

värde genom de ökade möjligheter den skulle bereda att ta vara pa fransorterad

frukt; särskilt under år med rika fruktskördar skulle en dylik möjlighet

kunna bli av värde för fruktodlingen. Styrelsen anser det angeläget

att den svenska fruktodlingen ej skall hindras i sina strävanden att vinna

ökat avsätlningsutrymme utan tvärtom erhålla allt stöd från det allmännas

sida, som är möjligt att lämna.

I de tre fruktorganisationernas yttranden understrykes detta problem ytterligare.

Däri betonas angelägenheten av att överskottsfrukten, som har ett

betydande värde, tillvaratas på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt.

Vad härefter angår spörsmålet om förutsättningarna för ciderproduktion

här i landet, yttrar lantbruksstyrelsen.

Det äger sin riktighet att en produkt av hög kvalitet, jämförlig med de

bästa utländska, endast kan framställas om tillgång finnes till speciella

cideräppelsorter, vilket i diskussionen anförts som argument mot inhemsk

cidertillverkning. Möjligheterna att av svensk frukt framställa cider synes

emellertid ha underskattats. Den svenska sommarfrukten måste visserligen

anses otjänlig som råvara vid cidertillverkning. Däremot torde flertalet

svenska vinteräppelsorter vara väl användbara. Förutsättningar för att i

värt land bereda en god cider torde sålunda föreligga oberoende av tillgång

på särskilda cideräpplen.

Även de tre fruktorganisationerna bestrider kommitténs redovisning på

denna punkt. De uttalar som sin mening att vårt lands hushålls- och dessertäpplen

lämnar för cider lämplig saft. Till bestyrkande härav åberopas

utlåtanden från engelska experter över cider som tillverkats vid fruktföreningens

fabrik i Urshult.

Kommitténs uttalande rörande tillverkning och försäljning av lättcider tillbakavisas

av Sveriges pomologiska förening och Svenska fruktföreningen.

Beträffande av kommittén föreslaget marknadsförande av alkoholsvag cider,

anse föreningarna detta vara ur nykterhetssynpunkt synnerligen olämp
-

s. 586 Kontrollera mot PDF

586

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ligt. Dylik cider finge i själva verket karaktär av alkoholhaltig läskedryck,

som givetvis komrne att konkurrera med alkoholfria sådana. Även om alkohoihalten

vore jämförelsevis låg, bleve dock dylik cider för barn och ungdom

tillräcklig för att utgöra en övergångsform till starkare alkoholdrycker

och sålunda ur anförd synpunkt olämplig. Föreningarna hysa därför den

uppfattningen, att en bestämd skillnad melan läskedrycker och alkoholhaltiga

fruktdrycker bör bestå.

Föreningarna polemiserar även mot kommitténs rekommendationer avseende

formerna för försäljning och beskattning av alkoholstarkare cider,

dvs. att sådan cider bör kunna säljas på samma sätt som vin och eventuellt

bli föremål för skattelindring för att möjliggöra konkurrens med utländska

lätta viner. Enligt föreningarnas mening är enda säkra vägen att bereda

marknadsmöjlighet för cider här i landet att definitionen på vin ändras i

överensstämmelse med internationell praxis, så att cider inte hänföres till

vin. Beträffande skattefrågan anföres särskilt.

Om konsumtion av cider skulle kunna komma till stånd i sådan omfattning

att fruktodlingen därav komme att tillföras avsedd hjälp, är det nödvändigt

dels att fruktodlarna få skälig ersättning för råvaran, dels att konsumenterna

icke behöva avfordras för hög betalning för denna ganska enkla

dryck. I England är såväl must som cider skattefria, medan maltdrycker

beskattas. Vare sig must eller cider kan framställas lika billigt som maltdrycker,

förutsatt att fruktodlaren får skälig ersättning för råvaran. Med

hänsyn såväl härtill som till konsumenten måste cider alltså kunna säljas

till ungefär samma pris som Öl, vilket kan ske endast om den är

skattefri.

Frågan om brännvinstillverkning av överskottsfrukt heröres i yttrandet

från Sveriges pomologiska förening och Svenska fruktföreningen.

Beträffande förslaget att tillvarataga fruktöverskottet genom tillverkning

av starksprit, råder knappast tvivel om att icke sådan tillverkning vore av

betydelse särskilt i fråga om överskottet av sommar- och tidig höstfrukt.

Detta skulle enligt föreningarnas mening enklast och utan dyrbara särskilda

anordningar kunna ske på så sätt, att jäsningen verkställdes i ciderfabriker

och destilleringen av spriten i befintliga brännerier. Dylik sprit bleve givetvis

avsevärt dyrare än potatis- och träsprit. Vill man såsom t. ex. i Schweiz

stödja fruktodlingen med alkoholmedel, torde ur våra oerhörda spritpålagor

medel kunna tagas till den prisutjämning som denna ringa fruktsprit skulle

behöva.

Departemen tschefen.

Nuvarande bestämmelser hindrar icke att cider tillverkas och försäljes.

Någon marknad för denna vara finnes dock icke. Cidern är, i den mån alkoholhalten

överstiger 2 1/4 volymprocent, underkastad samma föreskrifter

som vin. Tillverkningen anses icke lönande under sådana förhållanden.

Från fruktodlarhåll har olika framställningar gjorts i syfte att skapa

bättre förutsättningar för inhemsk produktion och avsättning av cider. Förslagen

innebär bl. a. lättnader i beskattningen. Vidare skulle cider med samma

alkoholhalt som det vanliga ölet i försäljningshänseende jämställas med

detta.

s. 587 Kontrollera mot PDF

587

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Om man skulle genomföra de från fruktodlarhåll framkomna förslagen,

skulle detta innebära att marknaden tillfördes en ny lättillgänglig alkoholdryck.

Möjligt är att man härigenom skulle vinna någon minskning av

konsumtionen av starkare drycker. Den totala effekten skulle emellertid

troligen bli en nettoökning av alkoholkonsumtionen. Såsom nykterhetskommittén

och flera remissorgan framhållit, finns nämligen stor anledning antaga

att cidern i första hand skulle konkurrera med alkoholfria fruktdrycker

och läskedrycker. Jag finner därför liksom nykterhetskommittén icke

anledning att föreslå ändrade bestämmelser rörande cider. Självfallet måste

här som eljest i frågor av nyktcrhetspolitisk betydelse producentintressena

träda i bakgrunden.

Frågan om användning av frukt såsom råvara för brännvin torde icke

böra prövas i förevarande sammanhang.

Alkoholreklamen,

Inledning.

En av huvudprinciperna för den svenska nykterhetslagstiftningen är att

försäljningen av rusdrycker inte skall vara förenad med enskilt vinstintresse.

På partihandelns område är denna princip genomförd i så måtto att

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen äger ensamrätt till försäljning av rusdrycker

till återförsäljare. En tillverkare kan således inte sälja till någon

annan köpare inom landet än Vin- & Spritcentralen. Däremot är det inte

förbjudet för enskilda att verka som agenter för in- och utländska tillverkare

och uppbära provision för denna verksamhet. Det är inte heller

förbjudet att göra reklam för rusdrycker. Någon sådan bednves inte av

Vin- & Spritcentralen eller av systembolagen, men det förekommer i viss

utsträckning att utländska firmor eller deras agenter i Sverige annonserar

eller på annat sätt göra reklam för sina varor. Denna reklam har väckt

offentlig diskussion och man har ansett att den i en del fall utformats

så att den utöver att främja det reklamerade varuslaget på bekostnad av

andra också uppfattats som en uppmaning till allmänheten att öka konsumtionen

av rusdrycker överhuvudtaget.

För tillverkning och försäljning av Öl finns ingen lagstadgad begränsning

av det enskilda vinstintresset och inte heller någon inskränkning i rätten

att göra reklam för varorna. Även ölreklamen har kritiserats vid skilda tillfällen.

Frågan om alkoholreklamen behandlades i en interpellation vid 1939 års

lagtimn riksdag. På denna svarade dåvarande chefen för finansdepartementet,

statsrådet Wigforss, att han ansåg det tydligt att åtgärder som är

ägnade att stimulera förbrukningen av rusdrycker inte kan sägas vara väl

förenliga med alkohollagstiftningens andemening. Statsrådet förklarade sig

s. 588 Kontrollera mot PDF

588

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

beredd att låta genom kontrollstyrelsen och Vin- & Spritcentralen rikta hänvändelser

till vederbörande enskilda företag och sammanslutningar i syfte

att begränsa alkoholreklamen. Skulle dessa hänvändelser icke medföra åsyftat

resultat, finge frågan upptagas till förnyat övervägande.

Emellertid förlorade frågan till stor del sin aktualitet under krigsåren,

då importen av utländska rusdrycker omöjliggjordes eller starkt begränsades.

Efter kriget fick saken på nytt aktualitet. Förhållandena belystes i

en till chefen för finansdepartementet i januari 1947 överlämnad promemoria

utarbetad av verkställande direktören i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen,

envoyén Sahlin.

I promemorian erinrades om att det privatekonomiska intresset stegvis

eliminerats från rusdryckshanteringens olika grenar, så att i fråga om rusdryckshandeln

endast två områden kvarstod där någon begränsning inte

fanns. Härvid åsyftades dels serveringspersonalens intresse av drickspengar,

dels den verksamhet som inom landet bedrives av agenterna för utländska

leverantörer av viner och spritdrycker. Det påpekades, att Vin- & Spritcentralen

under de första åren efter sin tillkomst inlöste ett betydande antal

agenturer för utländska hus inom branschen. I stor utsträckning övertogs de

inlösta agentfirmornas representation och rörelse av för ändamålet bildade

aktiebolag, vilka fick karaktären av dotterbolag till Vin- & Spritcentralen.

Det kunde emellertid påvisas att dessa agentbolag sedermera alltmer överflyglats

av de enskilda agenterna och att därmed ett viktigt och växande

område av hanteringen ånyo utlämnats till fritt spelrum för enskild företagsamhet

med direkt intresse av rusdryckskonsumtionens stegring, i uppenbar

motsättning mot en av de ledande grundsatserna för reformarbetet på

detta område. Sahlin ifrågasatte om inte agentverksamheten borde göras till

föremål för närmare utredning med syfte att framlägga förslag till en lösning

som kunde avhjälpa de med verksamheten i dess nuvarande form förenade

olägenheterna.

Nykterhetskommittén.

Kommittén har från Vin- & Spritcentralen inhämtat vissa uppgifter angående

nuvarande förhållanden. Härom lämnas i huvudsak följande redogörelse.

För närvarande köper bolaget rusdrycker från utlandet genom ett 100-tal

fristående agenter och har själv endast 8 agenturer. Alla fatvaror köpes dock

numera direkt från utlandet (särskilt konjak och franska lättviner). Det är

endast butelj varorna som kan bli föremål för en till allmänheten riktad

reklam. De härtappade varorna har inte de utländska leverantörernas namn

på etiketterna och köparen vet därför inte från vilken firma varan kommer.

År 1950 importerades för 33,2 milj. kr., varav 17,6 milj. kr. på buteljimport

och 15,6 på fatimport. Av de 17,6 milj. kr. på butelj varor kom 8,0 milj. på

Spritcentralens agenturer och 9,2 milj. på de fristående agenturerna, som förtjänar

10—15 % av denna summa. Resterande 0,4 milj. kr. utgjordes av import

utan förmedling av agenter. Hela fatimporten skedde direkt till Spritcentralen.

Genom de fristående agenternas verksamhet har ett starkt privatekonomiskt

intresse således här återinförts och under de senaste 15 åren

förstärkts. Det bör framhållas, att om Spritcentralen undantagsvis köper

butelj varor direkt av en firma i utlandet, firmans agent i Sverige ändå får

sin provision.

Utvecklingen har medfört en ökad reklamverksamhet, särskilt genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

589

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

annonser. Tidigare var det vanligt att agenterna även besökte privatpersoner

men detta förbjöds genom 1937 års lagstiftning. Cirkulär med reklambroschyrer

förekommer dock, och systembolagschefer och restauranger

uppsöks fortfarande personligen. Det har ock uppgivits, att ersättning i viss

utsträckning lämnats till serveringspersonal, t. ex. hovmästare i festvåningar,

om de säljer av ett visst märke.

Spritcentralen har vid något tillfälle vägrat köpa av firmor som annonserat

olämpligt, men detta har hittills endast skett när det varit fråga om illojal

reklam med falsk ursprungsbeteckning. Det bör påpekas att systembolag på

begäran av privatperson kan importera direkt från utlandet, om inte Spritcentralen

för en viss vara (2 kap. 10 § 1 mom. och 4 kap. 11 § Rff). Dessa

bestämmelser gör att Spritcentralen knappast kan vägra köpa ett märke

som efterfrågas. Att reklamen verkligen har betydelse för efterfrågan har

man märkt bl. a. under den stora annonskampanj för amerikansk whisky

som pågick åren närmast efter kriget.

Kommittén påpekar, att alla ingripanden på området försvåras genom att

de berör de handelspolitiska förbindelserna med utlandet.

Kommittén förklarar sig vidare dela uppfattningen, att förhållandena på

agenturverksamhetens område icke är tillfredsställande, samt föreslår, att

frågan om tillstånd för eller monopolisering av agenturverksamheten göres

till föremål för särskild utredning.

Att kräva tillstånd för agenturverksamheten synes enligt kommittén vara

den lättast framkomliga vägen för kontroll av densamma, men kommittén

har också diskuterat andra möjligheter att skapa en bättre ordning på området.

Kommittén uttalar att ett förbud mot en ur nykterhetssynpunkt olämplig

reklamverksamhet i och för sig synes vara möjligt att genomföra men i

praktiken möter vissa svårigheter. Kommittén anför härvidlag följande.

I lagen om illojal konkurrens förekommer redan vissa bestämmelser som

kriminaliserar osannfärdig reklam, bestickning m. in. i samband med utövning

av näringsverksamhet. Genom skärpning eller precisering av dessa

bestämmelser torde det vara möjligt att komma åt mera flagranta fall av

olämplig reklam för alkoholdrycker. Men om man vill nå längre, synes svårigheterna

att göra en rimlig gränsdragning bli mycket stora. Det torde för

övrigt i ett stort antal fall kunna råda delade meningar om en viss reklams

lämplighet. Avvägningen måste med nödvändighet bli i viss mån subjektiv.

Gentemot bestämmelser, som avser att reglera reklam i tryckt form, kan

också anföras de komplikationer som tryckfrihetsförordningen innebär i

detta sammanhang.

Vare sig ett koncessionssystem införes eller ej anser kommittén det vara

önskvärt med en rådgivande verksamhet från något centralt organs sida,

till tjänst för dem som bedriver reklam på området. Man hänvisar i detta

sammanhang till den verksamhet, som bedrives av det finska alkoholbolaget

och lämnar härom följande redogörelse.

I Finland har sedan 1936 till tidningar, agenter, bryggerier och reklamfirmor

överlämnats vissa anvisningar angående reklamens innehåll och dessutom

har alkoholbolaget i förekommande fall påpekat mindre lämpliga annonsformuleringar

för annonsörerna. Anvisningarna utarbetades på sin tid

s. 590 Kontrollera mot PDF

590

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

av en kommitté, där utom alkoholbolaget även pressen, agentorganisationer

och bryggerier var representerade. Ur anvisningarna må följande punkter

citeras:

2) att vid reklamen icke borde användas uttryckssätt, vilka måste anses

locka eller mana till förtäring av alkoholdrycker, varför t. ex. följande uttryckssätt

icke borde få förekomma: »drick», »njut», »— — efterfråga överallt

--», »--om på Eder ort icke finnes, sänd en beställning —- •—»,

»--håll alltid hemma--», »Ni köper säkert även en annan gång»,

o. s. v.;

4) att vid reklam för rusdrycker icke borde hänvisas till hälsa, medicinering,

stimulerande av aptiten eller förkylningsbot ej heller göras reklam för

alkoholdrycker såsom näringsämnen, förlänare av sinne för humor eller en

känsla av välbefinnande eller såsom en hjälp vid bekymmer.

5) man borde icke åberopa hemmens förnämhet eller rekommendera alkoholdrycker

för olika tillfällen, såsom till julen eller påsken eller till förtäring

i samband med bastu eller bad;

7) icke idealisera rusdryckerna eller åberopa experter och auktoriteter

eller giva detaljerade anvisningar rörande förtäring av rusdryckerna. Det

oaktat kan likväl i korthet omnämnas t. ex. de i cocktailblandningarna ingående

ämnena eller framhållas, tillsammans med vilken maträtt t. ex. ett vin

bör drickas;

10) icke missbruka alkoholbolagets namn på sådant sätt, att en person,

som icke närmare känner till saken, får den uppfattningen, att det just är

alkoholbolaget som annonserar.

Enligt meddelande från alkoholbolaget till nykterhetskommittén har

dessa anvisningar i regel följts. Man har t. o. m. ofta sänt annonsutkast till

alkoholbolaget för påseende i förväg. Under och efter kriget har annonseringen

efter anmodan från bolaget nästan helt upphört. Några repressalier

i form av köpvägran har inte förekommit från bolagets sida.

Kommittén håller för troligt, att en verksamhet liknande det finska alkoholbolagets

skulle kunna vara till nytta även i Sverige och anför.

Hänvändelser till annonsörer lär tidigare i vissa fall ha gjorts utom från

kontrollstyrelsen och spritcentralen även från vissa systembolag samt från

Centralförbundet för nykterhetsundervisning (CFN) och dessa hänvändelser

torde också ha givit resultat. Ett koncessionssystem skulle otvivelaktigt

vara ägnat att medföra större försiktighet vid utformningen av reklamen och

skulle också ge möjlighet att effektivt ingripa i händelse av missbruk. Alldeles

oavsett om tillstånd kräves eller ej synes Vin- & Spritcentralen ävensom

CFN, vilket enligt kommitténs förslag skall fungera som statens organ för

nykterhetsupplysning, böra uppmärksamma ev. förekommande olämplig propaganda

och påpeka saken för annonsörerna. En rådgivning kan tänkas få

betydelse inte bara för agenturernas utan även för bryggeriernas och bränneriernas

annonsering.

Avslutningsvis uttalar kommittén, att en intensifierad upplysningsverksamhet

i nykterhetsfrågan i och för sig bör vara en motvikt mot olämplig

propaganda, särskilt om densamma vid behov upplägges direkt som motåtgärd

mot olämplig reklam i konkreta fall.

s. 591 Kontrollera mot PDF

591

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Yttranden över nykterhetskommitténs förslag.

Vid remissbehandlingen har flertalet av de instanser, som yttrat sig i

reklamfrågan, i huvudsak anslutit sig till de av kommittén anförda synpunkterna.

Några har förordat reklamförbud eller förstatligande av agenturverksamheten.

Svenska handelsagenters förening har i huvudsak uttalat

sig för bibehållande av nuvarande ordning.

Krav på utredning angående reklamverksamheten eller på begränsning

av densamma har framförts av kontrollstyrelsen, Aktiebolaget Vin- &

Spritcentralen, tre länsnykterhetsnämnder, stadsfullmäktige i Göteborg, Centralförbundet

för nykterhetsundervisning, Systembolagens förtroendenämnd

samt Svenska Läkarnas Nykterhetsförening.

Kontrollstyrelsen anför.

Att modern suggestiv reklam syftar till att utbreda och öka konsumtionen

är uppenbart, och detta borde ha stått klart även för kommittén. Tillgängliga

uppgifter rörande annonseringen om alkoholhaltiga drycker visa

således, att volymen av denna annonsering ökade med icke mindre än 50 procent

mellan åren 1949 och 1951. Denna starka ökning av alkoholreklamen

måste anses medföra en allvarlig fara för ökad popularisering och stegring

av alkoholkonsumtionen och kan icke anses stå i överensstämmelse med

andemeningen i bestämmelserna i 4 kap. 12 § rusdrycksförsäljningsförordningen,

vilken kommittén i oförändrad form medtagit i sitt förslag till ny

förordning.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning erinrar om sin verksamhet

på området men framhåller att förbundet därvid av lätt insedda skäl måst

inskränka sig till att söka motverka sådan propaganda som innehåller sakligt

oriktiga uppgifter. Förbundet anför i huvudsak följande.

CFN har gjort den erfarenheten, att man visserligen på denna väg kan

hålla nere en del utslag av reklam men däremot icke kan inverka på alkoholreklamens

omfattning. Mot en rent suggestiv propaganda, som undviker påståenden

om medicinskt gynnsamma verkningar hos rusdryckerna, kan från

förbundets sida ingenting åtgöras. Den största delen av reklamen lägges

f. n. upp på dylikt sätt. CFN vill givetvis även i fortsättningen för sin del

göra, vad som kan göras för att förhindra sakligt oriktig propaganda, men

finner det påkallat, att staten ingriper även mot andra former av reklam,

som är ägnad att suggerera till alkoholbruk. Förbundet måste sätta i fråga,

om icke Vin- & Spritcentralen på grund av sin ställning som monopolbolag

för partihandeln skulle kunna föra samma politik i nu berörda hänseende

som det finska Alkoholbolaget.

Stadsfullmäktige i Göteborg erinrar, att reklamen kan ha intresse för kunderna

varför den icke helt bör förbjudas men väl på ett ur nykterhetssynpunkt

lämpligt sätt begränsas.

Systembolagens kontroll!öreståndareförening anser, att det icke råder någon

tvekan om att förekomsten av vin- och spritagenlurer i hög grad motverkar

återhållsamheten i sprit- och vinförsäljningen och därmed också i

den allmänna konsumtionen. Föreningen anför följande.

Under åren 1921—25 syntes de berörda agenturerna ha varit i stort sett

som bortblåsta för att så småningom utökas på ett sådant sätt att det i när
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

592

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

varande stund förefaller att finnas ett orimligt stort antal sådana agenturer.

Dessas verksamhet består ju till största delen av att genom annonsering och

påstötningar av olika slag väcka allmänhetens intresse för spirituösa eller

viner från just de firmor, de företräder. Restaurangerna och systembolagen

animeras också genom olika metoder att föra deras »märken».

Stadsfullmäktige i Borås anser det i och för sig osympatiskt att reglera

reklamen för en vara, som får försäljas fritt, men ifrågasätter — med hänsyn

till alkoholreklamens betydelse för breddningen av alkoholbruket —

om icke på överenskommelsens väg åtgärder kunna vidtagas för minskning

eller eliminering av densamma.

För förbud mot reklamverksamhet på området har uttalat sig nykterhetsnämnden

i Göteborg och fem nykterhetsorganisationer.

Ngkterhetsnämnden i Göteborg uttalar, att det ur nykterhetssynpunkt är

önskvärt och angeläget, att reklamen förbjudes. Handelspolitiska och liknande

skäl borde få stå tillbaka för denna synpunkt.

Sveriges nykterhetsvånners landsförbund, Sveriges Storloge av IOGT och

Nationaltemplarorden har åberopat ett uttalande i frågan av nykterhetsfolkets

landsmöte 1953. Landsmötet uttalade bl. a., att den monopolisering av

partihandeln med rusdrycker, som skett genom Vin- & Spritcentralen, borde

ha satt effektiva medel i statens hand att förhindra alkoholreklamen.

Nykterhetsorganisationen Verdandi föreslår, att agenturverksamheten

övertages av Vin- & Spritcentralen och att all reklam för rusdrycker

bringas att upphöra. Organisationen yttrar.

Desintresseringen av utminuteringen och partihandeln har medfört en avgjord

förbättring när det gäller mildringen av olagligheter och propaganda.

Men eftersom tillverkningen av rusdrycker fortfarande är en privat angelägenhet,

utesluter inte desintresseringen av de nämnda distributionsleden de

negativa faktorer, som är förbundna med den privata företagsamheten på

området. Olagligheter, agenturverksamhet och en omfattande reklam förekommer

alltjämt. Agenternas verksamhet tager sig uttryck i reklam för de

olika varorna genom annonser, broschyrer, skyltar etc. i avsikt att stimulera

till köp och ökad konsumtion av vissa varor. Genom de stora annonser som

införas i pressen tillföres denna betydande inkomster, vilket kan innebära

faran att annonserna »blir herren som styr» och texten »tjänaren som lyder».

En betydande sektor av rusdryckshanteringen är alltså överlämnad åt privat

företagsverksamhet, vilket Verdandi finner mycket otillfredsställande.

Svenska handelsagenters förening bär, såsom förut omtalats, i huvudsak

uttalat sig för ett bibehållande av nuvarande ordning.

Föreningen framhåller, att varje vinagent givetvis har ett intresse av

ökad konsumtion av de varor han säljer men att det därför icke kan påstås,

att han har ett intresse av totalt stegrad rusdryckskonsumtion inom

landet eller att agentkåren i sin helhet skalle ha ett sådant intresse. Av den

totala konsumtionen av spritdrycker i landet faller endast en bråkdel på

den av agenterna förmedlade importen. Endast undantagsvis nyttjar alkoholmissbrukare

dyrare spritdrycker eller dyrare starkviner, d. v. s. av agen
-

s. 593 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i 51.

593

terna förmedlade butelj importerade varor. Det ligger i agentkårens intresse

att en övergång till alkoholsvagare drycker sker.

Det framhålles vidare att agentprovisionerna varierar mellan 5 och 10 %

på fobpriserna, icke såsom nykterhetskommittén uppgivit mellan 10 och

15 %. Agentprovisionen influerar ej på utförsäljningspriserna.

Föreningen understryker, att den har ett starkt intresse av att sådan

reklam stävjas, som kan betecknas som olämplig ur nykterhetssynpunkt.

Framtida åtgärder bör enligt föreningen vidtagas i samråd med föreningens

vinsektion. I fortsättningen anföres.

Vi vilja här särskilt framhålla, att Föreningen enligt sina stadgar är

mycket restriktiv vid antagningen av nya medlemmar. Varje ansökan underkastas

en noggrann prövning innan den upptages till behandling i styrelsen.

I och för sig har Föreningen intet emot en auktorisation för utövande

av agenturverksamheten. Principiellt anser Föreningen emellertid detta

vara ett ingrepp i den allmänna näringsfriheten, som icke är tillräckligt

motiverat av de aktuella förhållandena. Föreningen är övertygad om att ett

mellan Föreningen och Kungl. Kontrollstyrelsen frivilligt etablerat samarbete

skall ge tillfredsställande resultat.

Med hänsyn till det ovan sagda anser Föreningen det icke påkallat med ett

rådgivande organ i fråga om annonsering. Skall likväl så anses vara erforderligt,

bör man tillskapa ett centralt organ, i vilket Föreningen får representation.

Föreningen tar däremot bestämt avstånd från förslaget om att på legislativ

väg söka stärka förbudet mot illojal reklam. Nu gällande lagstiftning

torde vara tillfyllest och med en utvidgning skulle intet ytterligare vara att

vinna.

Det säger sig självt, att Föreningen tar avstånd från en monopolisering av

agenturverksamheten. Förutom att det strider mot Föreningens intressen

och allmänna principer skulle det otvivelaktigt leda till handelspolitiska

olägenheter. Som kommittén framhåller äro vin- och spritproducenterna av

den uppfattningen att endast agenter kunna tillvarataga deras intressen på

ett tillfredsställande sätt. Skulle agenturverksamheten förbjudas, komma

de att sända hit egna handelsresanden, då de icke önska representeras av ett

ämbetsverk, som representerar samtliga deras konkurrenter. Provisionskostnaderna

skulle stanna i utlandet.

Senare utredning.

Särskilda av mig tillkallade sakkunniga har i betänkande den 11 november

1953 med förslag angående en upplysningskampanj under övergångstiden

också behandlat reklamfrågan, dock utan att ingå på frågans lösning

på längre sikt. De sakkunniga rekommenderar att ledningen för den ifrågasatta

upplysningskampanj en på ett tidigt stadium upptar förhandlingar

med Svenska Försäljnings- och Reklamförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen,

Svenska Annonsörers förening, Auktoriserade Annonsbyråers

förening samt Svenska handelsagenters förenings vinsektion i syfte att på

frivillighetens väg reducera reklamen för vin och spritdrycker under den

tid de särskilda propaganda- och upplysningsåtgärderna vid övergången till

friare spritförsäljning utföres.

38 llihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

s. 594 Kontrollera mot PDF

594

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I betänkandet lämnas vissa uppgifter om alkoholreklamens omfattning.

Denna reklam har ökat kraftigt under senare år och har för närvarande

ganska stor omfattning jämfört med reklamen för flera andra varuslag.

Sålunda omfattade annonseringen för vin- och spritmärken 1951 inte mindre

än 81 368 standardspaltcentimeter riksannonsering i storstadspress (16

tidningar). Motsvarande kvantitet var 1949 54 524 och 1950 74 680. Ökningen

1949—1951 var alltså 49,2 %. Jämförelsevis kan nämnas, att under

1951 motsvarande annonsering i standardspaltcentimeter var för »kaffemärken»

65 831, »textilfabrikat» 72 636, »damkonfektion» 49 466, »herrkonfektion»

64 162, »sko- och lädervaror» 68 522, »pastiller och karameller»

57 780, »färger och fernissor» 93 465, »personbilar» 72 283 och »banker»

81 338. För livsmedel och toalettartiklar noterades emellertid betydligt högre

tal.

Under 1952 ökade vin- och spritannonseringen i 15 storstadstidningar ytterligare

till totalt 95 936 standardspaltcentimeter. ökningen jämfört med

föregående år var således ca 18 %.

De sakkunniga anser sig vid sin bedömning av situationen under övergångstiden

kunna utgå ifrån att den kommersiella alkoholreklamen kommer

att ytterligare öka främst av den anledningen, att kvantitetsbegränsningen

upphör och nya åldersgrupper får inköpsrätt.

De sakkunniga anför i övrigt följande.

Även om alkoholreklamen till eu del gäller mer eller mindre exklusiva

utländska märken, som i regel ej nyttjas av ungdomen eller andra vid övergången

sär skit utsatta grupper, kan dock själva reklamen för alkoholkonsumtion

få ogynnsamma verkningar även på dessa grupper. Därmed skulle

de motåtgärder, som kommittén föreslår under övergångstiden för att

minska spritbruket neutraliseras eller förlora en del av sin avsedda verkan.

Det skulle av psykologiska skäl vara olämpligt om samtidigt med att av

staten bekostade annonser för motverkande av spritmissbruk införes i tidningarna

samma tidningar innehölle spritannonser, sannolikt t. o. m. i större

omfattning än tidigare.

Yttranden över den särskilda kommitténs förslag.

Bland de remissinstanser som yttrat sig över de sakkunnigas förslag i

avseende på alkoholreklamen har meningarna varit delade.

Jämförelsevis få ansluter sig helt till förslaget. Detta är fallet med Sveriges

Socialdemokratiska ungdomsförbund och Svenska landsbygdens ungdomsförbund

samt Sveriges blåbandsförening. Folkpartiets Ungdomsförbund

understryker kommitténs synpunkter men påpekar, att frågan icke

hör begränsas till tidningsreklamen.

I övriga yttranden framhålles, att man genom en frivillig överenskommelse

icke kan åstadkomma en tillräcklig begränsning av reklamen, eller

också uttalas tvivel på möjligheten att på så sätt uppnå tillfredsställande

resultat. Vissa instanser understryker vikten av att mera långsiktiga åtgärder

för begränsning eller fullständigt förhindrande av reklamen snarast

vidtas och anser att en frivillig överenskommelse endast kan utgöra en tillfällig

lösning.

s. 595 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

595

Landsorganisationen uttalar att alkoholreklamen bör upphöra under viss

tid om den ifrågasatta upplysningskainpanjen skall kunna ge effekt. Organisationen

anser icke de föreslagna åtgärderna tillräckliga utan understryker

att ett formligt avtal om alkoholreklamens upphörande under viss tid bör

träffas.

Icke heller socialstyrelsen är övertygad om, att den föreslagna utvägen

skall visa sig tillräcklig för att stävja den tilltagande rusdrycksreklamen.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar att statsmakterna särskilt genom Aktiebolaget

Vin- & Spritcentralen torde ha möjligheter att tillse att reklamen

för vin och spritdrycker inhiberas under övergångstiden eller under alla

förhållanden ges en sådan utformning, att den icke äventyrar syftet med

den statligt understödda upplysningsverksamheten.

Skolöverstyrelsen anser att möjligheterna att under övergångstiden begränsa

reklamen bör närmare utredas och understryker svårigheterna att

begränsa rusdrycksreklamen på frivillighetens väg; styrelsen framhåller,

att det torde vara möjligt att förmå statliga eller kommunala organ att icke

sälja reklamplatser för alkoholreklam. Samma tvivel uttalas av Centralförbundet

för Nykterhetsundervisning, som dock anser att ett försök bör göras

att på föreslaget sätt åstadkomma en tillfällig lösning. Förbundet anhåller

att en särskild utredning göres rörande möjligheterna att på längre sikt

förbjuda eller inskränka alkoholreklamen.

Yrkande på särskild utredning av hela reklamfrågan framföres också av

kontrollstyrelsen, De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse och Sveriges

Godtemplares Ungdomsförbund.

Kontrollstyrelsen betonar att reklamfrågan har mycket stor betydelse på

längre sikt och ifrågasätter därför starkt lämpligheten av tillfälliga arrangemang.

Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund anser det påkallat att hela

reklamfrågan upptas till prövning innan ett friare försäljningssystem börjar

tillämpas.

Av de berörda branschorganisationerna understryker Svenska Tidningsutgivareföreningen

att det av principiella skäl icke är möjligt för föreningen

att på tidningarnas vägnar göra några utfästelser och att föreningen heller

icke är beredd att i enlighet med de sakkunnigas rekommendation ingå på

förhandlingar i frågan. Däremot anser Auktoriserade Annonsbyråns Förening

att goda möjligheter finns afl genom överläggningar komma fram

till en sådan utformning av den enskilda reklamen för vin och sprit, att

dennas konkurrensinverkan under kampanjtiden kan undanröjas eller åtminstone

avsevärt minskas. Föreningen betonar dock att frågan är komplicerad

till sin natur.

Departementschefen.

Gällande lagstiftning innehåller icke något direkt förbud mot rusdrycksreklam;

det är dock förbjudet att genom personlig hänvändelse i kommersiellt

syfte söka förmå annan än försäljare av rusdrycker — d. v. s. parti
-

s. 596 Kontrollera mot PDF

596

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

handelsbolaget, systembolag och restauratörer — att inköpa sådana drycker.

Ej heller föreligger hinder att idka agenturverksamhet för rusdrycker.

Under de senaste åren har reklam- och agenturverksamheten på detta

område kraftigt ökat. Sålunda har exempelvis annonseringen för vin och

sprit i storstadspressen nära nog fördubblats under några få år. Vidare uppgår

antalet från partihandelsbolaget fristående agenter — som tidigare varit

ringa — numera till ett 100-tal.

Något förbud mot ölreklam föreligger ej. Denna reklam är av jämförelsevis

mindre omfattning och torde inte ha ökat lika mycket som reklamen för

vin och sprit.

Nykterhetskommittén har dryftat olika möjligheter att reglera reklamoch

agenturverksamheten. Kommitténs överväganden, som närmast tar sikte

på rusdrycksreklamen, utmynnar i förslag om särskild utredning rörande

frågan om koncessionering, eller eventuellt monopolisering, av agenturverksamheten.

Kommittén gör vidare vissa rekommendationer om rådgivande

verksamhet rörande reklamen från centralt organs sida och om upplysningsverksamhet

som motvikt mot olämplig reklam.

Remissinstanserna har i huvudsak anslutit sig till kommitténs synpunkter.

Utredning om eller begränsning av reklamverksamheten förordas emellertid

på många håll. Några remissorgan har velat gå än längre och yrkar

på förbud.

Av mig särskilt tillkallade sakkunniga har vidare i samband med förslag

rörande en upplysningskampanj under övergångstiden efter motbokssystemets

avskaffande behandlat frågan om alkoholreklamen under samma tid.

De förordar att förhandlingar upptas mellan å ena sidan ledningen för den

ifrågasatta upplysningskampanj en och å andra sidan organisationer som

företräder agenterna, reklam- och annonsörsintressena samt tidningspressen.

De sakkunnigas förslag har vid remissbehandlingen varit föremål för delade

meningar. Flera remissorgan uttalar tvivel på möjligheterna att genom

överenskommelse nå en begränsning av reklamen under övergångstiden.

Reklamfrågan utgör ett mycket svårbemästrat problem. Detta problem

ökar självfallet i betydelse i samma mån som den moderna reklamtekniken

utvecklas. På många håll utomlands, icke minst i USA, där brännerierna

och bryggerierna representerar starka kapitalintressen, har utvecklingen

på detta område försiggått i raskt tempo. För alkoholreklamen anlitas alla de

resurser som står den nutida reklamen till buds: press, film, radio, television,

ljusreklam, affischering o. s. v. I vissa vinproducerande länder, exempelvis

Frankrike, där vinproduktionen svarar för en betydelsefull del av

nationalinkomsten, kan rusdrycksreklamen sägas vara nära nog en nationell

angelägenhet.

Även om alkoholreklamen i vårt land ännu inte nått tillnärmelsevis samma

intensitet som i vissa andra länder, är tendensen till ökning av denna

reklam starkt framträdande. Den ökade reklamen har bl. a. inriktats, utom

s. 597 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

597

på annonsering i tidningar och tidskrifter, på en omfattande och framträdande

affischering å offentliga platser och i kommunikationsinrättningar,

såsom spårvagnar, tunnelbanestationer, järnvägståg, telefonhytter o. d. Intensifieringen

av alkoholreklamen i vårt land, vilken till alldeles övervägande

del avser importerade drycker, torde sammanhänga med den hårdnande

konkurrensen på den internationella vin- och spritmarknaden.

Den nutida reklamen har otvivelaktigt en kraftigt suggererande verkan.

Detta gäller självfallet även om alkoholreklamen. Härpå erbjuder den för

något år sedan i Sverige bedrivna Sherry-kampanjen ett näraliggande exempel.

Genom denna propagandaaktion ökades konsumtionen av sherry högst

avsevärt. Det är också klart att reklamen för ett visst märke eller ett visst

slag av rusdrycker i och för sig åsyftar en stegring av efterfrågan på just

den utbjudna varan. En ökning av efterfrågan på vissa alkoholdrycker torde

å andra sidan i viss mån motsvaras av en minskning eller åtminstone en

återhållen ökning av konsumtionen av andra alkoholdrycker. Resultatet kan

alltså i första hand bli en omfördelning av alkoholkonsumtionen mellan

olika drycker. I den mån som en dylik omfördelning av konsumtionen sker

i riktning mot svagare drycker, möter den ingen erinran från nykterhetspolitisk

synpunkt. Emellertid ägnas en stor del av alkoholreklamen åt starkare

drycker, bl. a. konjak, whisky, likör, vermut och sherry. Risk finnes

därför att effekten av de genom alkoholreklamen åstadkomna förskjutningarna

i konsumtionen inte blir ur nykterhetssynpunkt gynnsam. Det

torde vidare förhålla sig så att en intensiv och omfattande alkoholreklam

därutöver kan ha den effekten att allmänhetens intresse får en ökad inriktning

på alkoholhaltiga drycker och att den totala alkoholförbrukningen

till följd härav kan stiga.

Det är i nu angivna hänseenden som alkoholreklamen med dess nuvarande

omfattning och inriktning kommer i konflikt med de allmänna principerna

för svensk nykterhetspolitik. Uppenbart är att åtgärder som är

ägnade att stimulera rusdrycksförbrukningen inte är förenliga med vår

alkohollagstiftnings andemening, oavsett hur denna lagstiftning är utformad

i detaljerna, önskvärdheten att minska alkoholreklamens konsumtionssuggererande

verkan är därför påtaglig. Detta torde gälla så mycket mera som

det kan antas att nuvarande utvecklingstendenser inom denna reklam

kominer att alltmer förstärkas under konkurrensens tryck och med reklamteknikens

utveckling. Vidare är att märka att verkningarna av reklamen på

konsumtionen kan skärpas efter genomförandet av en friare rusdrycksförsäljning.

Såsom av kommittébetänkandet framgår står olika utvägar till buds att

angripa förevarande problem. Vilken utväg som än användes liar man emellertid

att räkna med betydande svårigheter.

Nämnas må till en början att kommittén prövat och avvisat ett framkommet

förslag om åtgärder i form av direkta förbudsbestämmelser mot

ur nykterhetssynpunkt olämplig reklam. Dylika åtgärder torde inte vara

s. 598 Kontrollera mot PDF

598

Kungl. Maj:ts proposition nr i51.

möjliga att genomföra utan ändringar i tryckfrihetsförordningen. Sålunda

påkallade grundlagsändringar skulle förutsätta ingående principiella överväganden

och även i övrigt bli av komplicerad natur. Jag finner i likhet

med kommittén att sådana åtgärder inte bör komma i fråga.

Å andra sidan anser jag mig ej heller böra biträda kommitténs förslag om

utredning rörande koncessionstvång för rusdrycksagenturer. Ett sådant koncessionsförfarande

— och ännu mer en eventuell monopolisering — skulle

möta svårigheter ur bl. a. handelspolitiska synpunkter. Det förtjänar även

att framhållas att åtgärder med den ifrågasatta innebörden icke kan förväntas

bli effektiva. Flera stora reklamkampanjer har på senare tid utförts,

icke av agenter utan av större organisationer inom exportländerna och har

bl. a. avsett varor som av spritcentralen köpes direkt från producenterna.

En rådgivnings- och upplysningsverksamhet av den art som nykterhetskommittén

förordat kan självfallet blott i begränsad omfattning motverka

förekomsten av olämplig reklam. Icke minst med hänsyn till de stora

kapitalintressen som står bakom alkoholreklamen torde mera genomgripande

åtgärder vara behövliga.

Åtgärderna borde i första hand ta sikte på en begränsning i fråga om reklamens

utformning. Härvid vore det även angeläget att finna fasta och för

alla intressenter lika verkande normer. Detta skulle åstadkommas, om man

begränsade reklamen till att avse märke, ursprung, typ och pris. Däremot

torde det i allmänhet icke vara praktiskt lämpligt att genomföra kvantitativa

begränsningar av reklamen.

Beträffande övergångstiden vid den nya lagstiftningens ikraftträdande

föreligger särskilda problem. För denna tid planeras, såsom omtalats i annat

sammanhang, en större propagandakampanj i syfte att stärka individens

känsla av ansvar gentemot alkoholdryckerna. Det är givetvis angeläget att

en sådan kampanj icke motverkas av en samtidig reklam för rusdrycker. Enligt

min mening borde reklamen helt upphöra under den tid kampanjen pågår

eller omkring sex månader.

För all försäljning av rusdrycker bör i den nya lagstiftningen — liksom

i den nuvarande — uppställas som en huvudregel att försäljningen skall

ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt.

I linje med denna regel ligger kravet att allmänheten icke genom en

alltför intensiv och braskande reklamverksamhet uppmanas att köpa

rusdrycker. Att någon reklamverksamhet icke bedrives av de statliga

försäljningsföretagen är självklart. Av de privata tillverkarna och leverantörerna

till nämnda företag bör rimligen kunna fordras att de underkastar

sig de begränsningar i fråga om reklamen — liksom i fråga om andra

led i försäljningsverksamheten — vilka statsmakterna finner erforderliga

för att motverka en skadlig utveckling av alkoholkonsumtionen.

Ett alternativ till lösning av frågan vore därför att spritcentralen i avtalen

med sina leverantörer föreskriver de inskränkningar i reklamen som nyss

angivits. Lagtekniskt skulle detta alternativ utformas så att spritcentralen

genom bestämmelse i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen ålägges

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

599

att vid avtal med leverantör föreskriva denne sådana inskränkningar rörande

reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet som är erforderliga

för att tillgodose syftet med nyssnämnda regel att rusdryckshandeln

skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som

möjligt.

Nämnda alternativ bör granskas främst ur tryckfrihetsrättslig och handelspolitisk

synpunkt.

I förstnämnda hänseende må framhållas att de tilltänkta inskränkningarna

icke synes strida mot de intressen tryckfrihetsförordningen vill tillgodose.

De riktar sig mot försäljare av rusdrycker, och på dessa bör man

som förut framhållits kunna ställa särskilda krav rörande sättet att bedriva

försäljningsverksamheten. Det förtjänar vidare att framhållas att det ur

tryckfrihetsrättslig synpunkt helt naturligt icke möter hinder att genomföra

sådana försälj ningsbestämmelser för rusdrycker att annonsering icke blir lönande.

Så är redan fallet med gällande starkölsförbud som gör all kommersiell

reklam för starköl inom landet meningslös. Ett ingripande mot reklamen

för rusdrycker är att betrakta som ett led i försäljningslagstiftningen, ehuru

mindre ingripande än ett försäljningsförbud. En begränsning av rusdrycksreklamen

står i god överensstämmelse med principerna för den svenska rusdryckslagstiftningen.

Att märka är vidare att inskränkningarna skulle i

princip drabba alla berörda parter lika.

Vad härefter angår de handelspolitiska komplikationer som kan tänkas

uppkomma genom nu åsyftade åtgärder mot rusdrycksreklamen må anföras

följande. I första hand har undersökts huruvida de tilltänkta åtgärderna

strider mot bestämmelserna i 1947 års allmänna tull- och handelsavtal

(GATT). Av undersökningen har framgått att hinder enligt GATT inte möter

mot att begränsa eller temporärt förhindra reklam för rusdrycker under

förutsättning att åtgärderna i lika mån avser utländska och inhemska leverantörer.

Detta torde gälla oavsett huruvida rusdryckshandeln — såsom

fallet är i vårt land — är monopoliserad eller ej. Icke heller i handelsavtalen

med de länder som är våra viktigaste rusdrycksleverantörer, finns bestämmelser

som utgör hinder för de nu planerade åtgärderna. Självfallet kan likväl

vissa meningsskiljaktigheter av handelspolitisk art uppkomma. Dessa

torde emellertid icke behöva medföra några nämnvärda komplikationer.

Det här anförda ger vid handen att avgörande hinder mot del ifrågasatta

alternativet icke kan anses föreligga ur de synpunkter som nu diskuterats.

Närmare utformat skulle alternativet innebära följande.

Spritcentralen upptar förhandlingar i ämnet med sina leverantörer inom

ramen för sedvanliga affärsuppgörelser. I köpeavtalen intages bestämmelser

av innebörd att leverantören utfäster sig att, såvitt avser tiden då den statliga

upplysningskampanjen pågår, icke reklamera för rusdrycker och att i

övrigt utforma sin reklam så all annonser och liknande upptar endast varans

märke, ursprung, typ eller karaktär samt dess pris. Självfallet bör

emellertid spritcentralen därvid äga viss handlingsfrihet betingad av praktiska

skäl. I den mån uppgörelse ej kan träffas, blir följden att köpeavtal

s. 600 Kontrollera mot PDF

600

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ej kan komma till stånd. Hålles ej en lämnad utfästelse, får detta konsekvenser

antingen för det aktuella köpeavtalets tillämpning eller för eventuella

nya köpeavtal med leverantören.

Det torde emellertid kunna antas att sådana förhandlingar i allmänhet

skulle leda till åsyftat resultat. Härvidlag kan förtjäna omnämnas att det

finska alkoholbolaget -— vilket inom partihandeln intar en motsvarande

ställning som spritcentralen — torde ha lyckats tämligen väl i sina reklambegränsande

åtgärder.

Den ifrågasatta bestämmelsen i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen

om skyldighet för spritcentralen att föreskriva inskränkningar i reklamen

skulle kompletteras med en uppmjukning av den s. k. privatimportparagrafen

i gällande förordning. Denna borde ges den innebörden att vara

som ej hålles i lager skulle anskaffas på begäran av kund, om så lämpligen

kunde ske och hinder ej mötte på grund av åtgärd varom här är fråga.

I anslutning till det här återgivna alternativet må framhållas att de ifrågasatta

reglerna ej minskar behovet av den nuvarande bestämmelsen om förbud

mot reklam i form av personlig hänvändelse för att förmå någon att

köpa rusdrycker. Bestämmelsen bör alltså bibehållas; en ändring av redaktionell

natur är emellertid påkallad.

I stället för det hittills behandlade alternativet skulle närmast ifrågakomma

att tillsätta en särskild utredning rörande alkoholreklamen. I uppdraget

för en sådan utredning skulle då ingå att föra förhandlingar med de

berörda parterna. Förhandlingarna kunde bli relativt obundna även om de

i princip skulle åsyfta begränsning av reklamens innehåll samt temporärt

reklamstopp under övergångstiden. Skulle förhandlingarna icke leda till

önskat resultat, kunde utredningen verkställa en närmare undersökning av

olika möjligheter till tvångsmässiga åtgärder.

Vid övervägande av de skäl som talar för vartdera av de här angivna alternativen

har jag stannat för det förstnämnda. Detta innebär att spritcentralen

skall ha att genomföra begränsning av reklamverksamheten i enlighet

med nyss angivna riktlinjer. Till förmån för detta alternativ talar icke

minst den omständigheten att det synes bäst ägnat att tillgodose intresset

av temporärt reklamstopp under övergångstiden. Jag förordar sålunda att

bestämmelser utfärdas i enlighet med det nu angivna.

Den i vårt land bedrivna ölreklamen utgör ej ett problem av tillnärmelsevis

samma storleksordning som rusdrycksreklamen. Hur förhållandena

skulle gestalta sig sedan starkölet blivit tillåtet, är svårt att bedöma. Emellertid

bör — icke minst av handelspolitiska skäl — i reklamhänseende i

fortsättningen gälla samma principer beträffande starköl och Öl som för

spritdrycker och vin.

I fråga om importerat starköl kommer vad jag tidigare förordat om sprit

och vin att bli direkt tillämpligt, eftersom importen av starköl skall tillkomma

spritcentralen. Beträffande här i landet tillverkat starköl bör motsva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

601

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

rande skyldighet, som stadgats beträffande nyssnämnda bolag, åläggas det

blivande detaljhandelsbolaget för rusdrycker.

Beträffande det vanliga ölet förutsätter jag att, om de principer jag förordat

i avseende på reklamen godtages av statsmakterna, bryggeriindustrien

självmant kommer att följa dessa. Skulle sa icke bli förhållandet, är frågan

av sådan art att den bör behandlas vid den utredning om bryggeriernas företagsform

som jag i annat sammanhang förordat.

Även i fråga om importerat vanligt Öl torde man kunna utgå från att vederbörande

intressenter utan särskilda bestämmelser följer de tidigare angivna

riktlinjerna. Blir detta icke fallet torde importfrågan böra omprövas.

Jag vill här erinra om att jag i det föregående förklarat att det icke finns

anledning att i detta sammanhang inskränka den nuvarande importfriheten.

Jag förordade emellertid vidare att i författningen skulle inrymmas befogenhet

för Kungl. Maj :t att förordna att utländskt Öl endast skall få införas

i den ordning som är föreskriven för import av rusdrycker d. v. s. i

huvudsak ombesörjas av spritcentralen. Härigenom skapas en möjlighet att

snabbt ingripa om principerna beträffande reklamen icke iakttages. Det bör

ankomma på kontrollstyrelsen att ha sin uppmärksamhet riktad på dessa

förhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

AVD. VIII. SPECIALMOTIVERING TILL

FÖRFATTNINGSFÖRSLAGEN.

Inledning.

I överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört och förordat har

inom finansdepartementet upprättats förslag till rusdrycksförsäljningsförordning

och ölförsäljningsförordning samt vidare till förordningar om ändring

i förordningen om tillverkning och beskattning av maltdrycker och

om ändring i förordningen angående försäljning av vissa alkoholfria och

därmed jämförliga drycker.

Författningsförslagen bygger på de förslag, som framlagts av nykterhetskommitten,

men åtskilliga förändringar — utöver dem som framgår av vad

jag tidigare anfört — har vidtagits.

I följande specialmotivering kommer att ytterligare behandlas vissa av

författningsbestämmelserna. Därjämte kommer under vissa av paragraferna

att göras hänvisningar till den allmänna motiveringen eller till nykterhetskommitténs

betänkande.

Om de nyss angivna författningsförslagen antages, blir åtskilliga följdändringar

erforderliga i andra författningar. I den mån dessa ändringar kräver

riksdagens medverkan, torde förslag i ämnet få föreläggas 1955 års riksdag.

Möjligen kan det till följd av motbokssystemets avskaffande visa sig

lämpligt att jämka den tekniska konstruktionen av utskänkningsskatten.

Förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.

Angående förordningens disposition se nykterhetskommittén del VP s. 322.

1 §•

Svenska Bryggareföreningen anser benämningen »rusdrycker» tendentiös

och missvisande såsom sammanfattande beteckning för spritdrycker, vin och

starköl. Om en sammanfattande benämning erfordras, föreslås »starkdryck».

Jag finner icke skäl att frångå benämningen rusdrycker, som sedan 1917

års försäljningsförordning varit den gemensamma beteckningen för spritdrycker

och vin och före starkölsförbudets införande avsåg även starkare

maltdrycker.

I 3 § Mtf angives vad som är att hänföra till starköl.

2 §•

Formella jämkningar har gjorts. Se i övrigt nykterhetskommittén s. 322. 1

1 Hänvisningarna till nykterhetskommittén avser i det följande, där ej annat angives, del VI.

opaginerad Kontrollera mot PDF

603

Kungl. Maj:ts proposition nr i51.

3 §•

Beträffande den generella förbudsbestämmelsen och det nya försäljningsbegreppet

hänvisas till kommittén s. 322—324.

4 och 5 §§.

Se kommittén s. 325.

6 §•

Beträffande 1 mom. se kommittén s. 325—326.

Den föreslagna bestämmelsen innebär den ändringen i förhållande till

vad nu gäller att apoteksför sälj ning av rusdrycker i fortsättningen icke

förutsättes bli en normal företeelse utan göres beroende av Kungl. Maj:ts

initiativ. Såvitt nu kan överblickas torde apoteksförsäljning av rusdrycker

bli överflödig efter den nya ordningens genomförande.

I 4 mom. första stycket har efter erinran av generaltullstyrelsen gjorts en

reservation för den försäljning av rusdrycker, som kan äga rum med stöd

av frihamnsförordningen den 31 maj 1935 (nr 250) och frihamnsstadgan

den 8 november 1935 (nr 553) samt förordningen den 15 november 1912

(nr 298) om provianteringsfrilager.

Bestämmelsen i 4 mom. andra stycket, som likaledes tillkommit på förslag

av generaltullstyrelsen, medför ingen ändring i den nu tillämpade ordningen.

Hänvisningen gäller den enligt tullagstiftningen medgivna dispositionen

över rusdrycker, som medföres ombord på fartyg och luftfartyg för besättningens

och passagerarnas behov. Se vidare 35, 37 och 41 §§.

9 §.

Med »utförsel ur riket» har genomgående likställts »utförsel till svensk

frihamn». Härigenom vinnes överensstämmelse med stadgandena i 12, 17

och 27 §§ Mtf.

10 §.

Jämför kommittén s. 327.

12 §.

Bestämmelsen i 3 mom. om att utländskt starköl skall förses med etikett,

innehållande sifferbeteckning för varans klass, överensstämmer med motsvarande

beträffande inhemskt starköl föreslagna föreskrift i 27 § Mtf.

Då behov ansetts föreligga att i vissa fall kunna transitera rusdrycker

även på annat sätt än med bantåg eller luftfartyg i linjefart, har möjlighet

härtill införts i 4 mom. f) genom den föreslagna rätten för generaltullstyrelsen

att meddela föreskrifter i ämnet. Härigenom kan en smidig anpassning

till det aktuella behovet ske.

Se i övrigt kommittén s. 327—328.

13 §.

Angående första och andra styckena se allmänna motiveringen s. 302 ■

303.

Rörande tredje stycket se allmänna motiveringen s. 306—307.

opaginerad Kontrollera mot PDF

604

Kungl. Maj. ts proposition nr 151.

14 §. .

Se allmänna motiveringen s. 319—320.

15 §.

Denna paragraf företer den avvikelsen från bestämmelserna i Rff och

kommitténs förslag, att föreskriften om att utgifterna för den fria försändningen

skall täckas genom pristillägg utgått. Genom avtalet med staten får

bolaget möjlighet att åsätta sådana priser att kostnaderna för de merutgifter

som denna försändning förorsakar blir täckta.

16 §.

Se allmänna motiveringen s. 320.

17 §.

I fråga om köpares legitimation se allmänna motiveringen s. 309. Beträffande

uppställningen av spärrlistan se kommittén s. 128 och 130_131.

Angående utlänningars legitimation skall följande gälla.

Utlänning som kyrkobokföres här i riket tilldelas födelsenummer och

kan alltså legitimera sig på samma sätt som svenska medborgare. Annan

utlänning, d. v. s. sådan som vistas här tillfälligt och alltså ej har födelsenummer,

bör kunna styrka namn, nationalitet och födelsetid med pass eller

annan av myndighet utfärdad handling. Även sådan utlänning bör man ha

möjlighet att kunna avstänga från inköpsrätt. Därvid införes i spärrlistan

födelsetid, bokstav för nationaliteten, siffra för kön och första bokstaven i

efternamnet. För att en spärrad, här kyrkobokförd utlänning inte skall kunna

kringgå avstängningen genom att legitimera sig med annan handling än

den som innehåller födelsenumret, bör nationalitetsbokstav alltid anges för

utlänningar i spärrlistan.

18 §.

Se allmänna motiveringen s. 299—300 och 307—309.

Genom bestämmelserna i 17 § vinnes kontroll att vara ej utlämnas till

underårig eller avstängda. I propositionen med förslag till lag om nykterhetsvård

uppdrages vissa riktlinjer rörande avstängningsinstitutets tilllämpning

i vad avser missbrukare. Angående avstängning av langare se 80 §

4 mom. och allmänna motiveringen s. 300.

19 §.

Jämför kommittén s. 329—330.

Innehållet i paragrafens första stycke företer i sak den avvikelsen från

kommitténs förslag att utlämning av rusdrycker icke endast skall vägras

den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker utan även den som

är synbarligen berörd av annat berusningsmedel. Ändringen har gjorts i

anslutning till den 1948 ändrade lydelsen av strafflagens fylleriparagraf.

s. 605 Kontrollera mot PDF

605

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Enär det är förbjudet för annan än detaljhandelsbolaget att försälja rusdrycker

utminuteringsvis synes anordningen med ombudsköp böra bibehållas.

Ombudet bör vid inköpet lämpligen uppvisa uppdragsgivarens legitimationshandling

samt, om ovisshet råder angående ombudets ålder eller

behörighet i övrigt att själv köpa rusdrycker, legitimationshandling för ombudet.

20 §.

överensstämmer i huvudsak med nuvarande bestämmelser i 4 kap. 9 §

2 mom. och 4 kap. 12 § Rff.

21 §.

Se allmänna motiveringen s. 242 och 598—600.

I författningstexten hänvisas endast till 69 §. Utan särskilt stadgande torde

emellertid vara klart, att även 75 §, i vad avser detalj handelsbolagets befattning

med reklamen för starköl, äger betydelse i detta sammanhang.

22 §.

Se allmänna motiveringen s. 300 och 339.

23 §.

Stadgandet överensstämmer med 3 kap. 6 § 1 mom. Rff.

24 §.

Se allmänna motiveringen s. 300—302.

25 §.

överensstämmer med 3 kap. 6 § 2 mom. Rff.

26 §.

Se allmänna motiveringen s. 340. Beträffande tillstånd för del av oktrojperiod

jämför även kommittén s. 204—205.

27—29 §§.

Se allmänna motiveringen s. 341—342.

Anmärkas bör att uttrycket »årsutskänkning från oktrojperiodens början»,

som förekommer i 27 § andra stycket och 29 § första stycket, innefattar

även säsongutskänkning, som i regel börjar utövas längre fram under

första oktrojåret men för vilken tillståndet gäller från periodens början.

Bestämmelsen i 29 § tredje stycket avser årsutskänkning för del av oktroj

period, dock ej från periodens början.

Fullmäktiges nuvarande rätt att primärt söka tillstånd till tillfällig utskänkning

har bibehållits i 29 § fjärde stycket.

Anmälnings- och ansökningsförfarandet avser även den tillfälliga utskänkningen,

där ej bestämmelserna uttryckligen gäller endast årsutskänkningen.

De på tillfällig utskänkning tillämpliga bestämmelserna är 27 §

s. 606 Kontrollera mot PDF

606

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

första stycket, 28 §, 29 § fjärde stycket och 30—32 §§. I 33 § regleras ett

specialfall av tillfällig utskänkning.

30 §.

Angående rätt att utskänka starköl se allmänna motiveringen s. 491.

31 §.

Se allmänna motiveringen s. 352—356.

Nuvarande regel i 3 kap. 10 § 2 mom. Rff att av kommun föreslagna inskränkningar

ej får strida mot Rff:s syfte eller mot allmän lag eller författning

har i överensstämmelse med praxis och kommitténs förslag (s.

225) utvidgats till att uttryckligen gälla även rusdrycksförsäljningsförordningens

egna bestämmelser.

Beträffande olika tider för utskänkningens början se 47 § 1 mom.

I andra stycket av förevarande paragraf angives, att inskränkningarna

skall befinnas erforderliga med hänsyn till särskilda förhållanden. Anmärkas

må att detta endast är avsett som en vägledning för fullmäktige. Länsstyrelsen

kan icke pröva behövligheten av de av fullmäktige föreslagna inskränkningarna

utan är skyldig att fastställa desamma, så snart de faller

inom fullmäktiges befogenhet.

Möjligheten för fullmäktige att begränsa sitt yttrande till att avse högsta

antalet utskänkningsställen eller förbud mot utskänkningsställes förläggning

till viss del av kommunen gäller den gemensamma tillståndsprövningen

före varje oktrojperiods början. Till varje anmälan som inkommer senare

under oktroj perioden skall fullmäktige ta direkt ställning.

Fullmäktiges befogenhet enligt denna paragraf kan sammanfattas på följande

sätt:

1. Fullmäktige är förhindrade föreskriva inskränkningar som

a) strider mot försäljningsförordningens allmänna syfte (7 §) eller eljest

mot bestämmelserna i förordningen eller annan allmän författning (exempel

se kommittén s. 225),

b) rör måltidstvång, kvantitetsbegränsning eller tiden för utskänkningens

början,

c) innebär förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori av

personer (exempel se kommittén s. 214).

2. Fullmäktige äger med för länsstyrelsen bindande verkan

a) förhindra tillkomsten av en utskänkningsrättighet i kommunen (rent

avstyrkande),

b) maximera antalet utskänkningsställen i kommunen,

c) förbjuda förläggning av utskänkningsställe till viss del av kommunen,

d) begränsa en sökt fullständig rättighet till att avse endast utskänkning

av vin eller utskänkning till slutna sällskap.

3. När fullmäktige så finner erforderligt med hänsyn till särskilda förhållanden,

äger fullmäktige likaledes med för länsstyrelsen bindande verkan
-

s. 607 Kontrollera mot PDF

607

Kungl. Maj:ts proposition nr t5t.

a) föreslå inskränkningar i fråga om utskänkningstidens slut,

b) förbjuda utskänkning i vissa lokaler inom en restaurang,

c) föreslå andra inskränkningar i fråga om rörelsens bedrivande än enligt

1.

4. Fullmäktige är förhindrade föreskriva villkor som ej har karaktär av

inskränkningar i fråga om rörelsens bedrivande, exempelvis om anställande

av viss personal vid ett utskänkningsställe. Om fullmäktige föreslår sådana

villkor, äger länsstyrelsen pröva villkorets utformning och behövlighet.

Angående länsstyrelsens befogenhet i motsvarande fall se under 38 §.

Kommunen har vidare viss initiativrätt i fråga om erhållande av utskänkningstillstånd

(29 § andra, tredje och fjärde styckena) samt viss medbestämmanderätt

och vetorätt i fråga om medgivande till utsträckt tid (47 §

3 och 4 mom.), medgivande till utskänkning i samband med restaurangdans

(51 §) och i samband med offentlig föreställning (52 § 2 mom.).

32 §.

Bestämmelsen om fullmäktiges delegationsrätt i ärenden angående tillfällig

utskänkning ansluter sig med vissa jämkningar till 3 kap. 11 § 3 mom.

Rff och 33 § andra stycket i kommitténs förslag (s. 332—333).

33 §.

Se allmänna motiveringen s. 340 och 430—431. Om yttrande från kommunen

se 53 §.

34 §.

Se allmänna motiveringen s. 352.

Jämkningarna i 34 § innebär i förhållande till nuvarande stadgande i

3 kap. 12 § Rff den sakliga ändringen att ansökningsrätt allenast skall tillkomma

detaljhandelsbolaget respektive ledamot av fullmäktige. I övrigt är

jämkningarna av redaktionell natur och avser att ge klarare uttryck för

syftet med bestämmelsen.

Jämför även kommittén s. 230.

35 §.

Se allmänna motiveringen s. 340 och 341.

Järnvägsstyrelsen har framfört önskemål om möjligheter att servera

spritdrycker på vissa järnvägståg. Man åsyftar därmed att bereda de utländska

resenärerna på de s. k. kryssningstågen tillgång till drinkar och

cocktails. I likhet med nykterhetskommittén (s. 245) finner jag emellertid

icke skäl föreligga att i detta speciella fall göra avsteg från regeln att

spritdrycker icke får serveras på järnvägståg.

I 6 § 4 mom. andra stycket har gjorts en erinran om att viss utskänkning

liksom nu är undantagen från rusdrycksförsäljningsförordningens tillämplighetsområde.

Se vidare 37 § andra stycket och 41 § tredje stycket.

s. 608 Kontrollera mot PDF

608

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

36 §.

Första stycket. Med hänsyn till de föreslagna reglerna om militära mässar,

varigenom förtäring av rusdrycker i vissa fall blir tillåten i sådana

lokaler (se allmänna motiveringen om förtärings- och förvaringsförbuden

s. 428—430), har det ansetts befogat att Kungl. Maj :t i motsats till nu kan

medge att tillstånd till utskänkning av sådana drycker beviljas icke blott

invid utan även inom militärt område.

Andra stycket. Se allmänna motiveringen s. 448.

37 §.

Första stycket. Angående rätt till utskänkning av starköl se allmänna

motiveringen s. 491.

Andra stycket. Föreskrifterna överensstämmer — bortsett från starkölet

— med vad nu gäller. Se vidare 35 § samt 41 § tredje stycket.

38 §.

Se allmänna motiveringen s. 354—356.

Länsstyrelsens befogenhet enligt denna paragraf kan sammanfattas på

följande sätt:

1. Länsstyrelsen är förhindrad föreskriva sådana inskränkningar som faller

utanför fullmäktiges befogenhet, d. v. s. berör sådana ämnen som angives

i 31 § andra stycket 1)—3).

2. Länsstyrelsen är skyldig att fastställa de inskränkningar som fullmäktige

föreslagit, när dessa faller inom fullmäktiges befogenhet.

3. Under förutsättning att det finnes påkallat av särskilda förhållanden

äger länsstyrelsen

a) föreskriva sådana inskränkningar som länsstyrelsen varit skyldig fastställa

om fullmäktige föreslagit dem,

b) lämna föreskrifter om anställande av viss personal vid utskänkningsställe,

c) meddela föreskrifter rörande den med rätten till rusdrycksutskänkning

följande rätten att utskänka Öl, i den mån föreskrifterna icke berör sådana

ämnen som angives i 34 § a)-—d) av förslaget till ölförsäljningsförordning,

d) lämna övriga föreskrifter som länsstyrelsen ej är förhindrad meddela

enligt 1., exempelvis ordningsföreskrifter och förbud att utskänka rusdrycker

över bardisk.

39 §.

Angående de myndigheter, som skall erhålla avskrift av tillståndsbevis,

se 64 § 1 mom.

40 §.

1 mom. Detaljhandelsbolaget skall i samband med överlåtelse av rättighet

pröva blivande utskänkningshavares behörighet (se allmänna motiveringen

s. 342 och 353 354). Föreskrifterna om behörighetsvillkoren bygger

s. 609 Kontrollera mot PDF

609

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

i huvudsak på nykterhetskommitténs förslag. Se 25 § 1 mom. av kommitténs

förslag och motiveringen till detta stadgande (s. 330).

1 ett par hänseenden skiljer sig emellertid departementsförslaget från

kommitténs förslag. Sålunda har förbudet för tillverkare av rusdrycker eller

styrelseledamot i företag med rätt till sådan tillverkning att bedriva utskänkning

slopats i författningstexten, enär sådan person som regel icke

kan anses lämplig att utöva rörelsen och därigenom torde vara utesluten

redan på grund av det allmänna behörighetsvillkoret i första stycket. Huruvida

nyssnämnda personer kan anses lämpliga att vara styrelseledamöter i

företag med huvudsakligt syfte att idka utskänkningsrörelse torde få avgöras

från fall till fall. I regel torde, som kommittén ansett, något hinder ej

möta däremot.

Vidare har åt Kungl. Maj :t inrymts möjlighet att medge att befattningshavare

som avses i andra stycket får vara styrelseledamot även i annat utskänkningsföretag

än det centrala restaurangbolaget och dess dotterbolag.

2 mom. Även föreståndare för juridisk person prövas av detaljhandelsbolaget.

Se i övrigt kommittén s. 331.

3 mom. Se allmänna motiveringen s. 342—343. Jämkningarna i formuleringen

innebär ingen saklig ändring i förhållande till nuvarande bestämmelser

i 3 kap. 15 § andra stycket Rff.

41 §.

Angående innehållet i överlåtelseavtalen och detaljhandelsbolagets befogenhet

att föreskriva försäljningsvillkor se allmänna motiveringen s. 354-—

356.

Bestämmelserna i tredje stycket angående inköp av rusdrycker avsedda

för trafikutskänkning överensstämmer i sak med den nu tillämpade ordningen.

42 §.

Bestämmelserna grundar sig i huvudsak på kommitténs förslag. Se 39 §

däri (s. 338).

43 §.

Se allmänna motiveringen s. 399—400 och 408—409.

44 §.

Angående första och andra styckena se 42 § i kommitténs förslag (s.

341).

Beträffande tredje stycket se allmänna motiveringen s. 581.

45 §.

Jämför 43 § i kommitténs förslag (s. 344).

39 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 151.

s. 610 Kontrollera mot PDF

610

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

46 §.

Se allmänna motiveringen s. 394—398.

47 §.

1—4 mom. Se allmänna motiveringen s. 400—402.

48 §.

Med alkoholfria drycker avses i första hand vanligt dricksvatten (jfr nuvarande

bestämmelse härom i 5 kap. 9 § 2 mom. Rff). Dricksvatten bör hållas

för gästerna tillgängligt på sådant sätt att de själva kan förse sig därmed.

Vidare skall tillhandahållas andra alkoholfria drycker i ett efter utskänkningsställets

karaktär avpassat, tillfredsställande urval. Vad nu sagts

gäller, utom kaffe o. d., olika slag av fruktmuster och läskedrycker samt

färskt eller lagrat lättöl. Se i övrigt 46 § i kommitténs förslag (s. 345).

49 §.

Utskänkning på passagerarfartyg bör, oavsett var fartyget befinner sig,

endast kunna ske till besättning och passagerare. Nuvarande föreskrift om

måltidstvång har slopats, enär denna restriktion här icke bör gälla i vidare

omfattning än vad som föreslås för vanlig utskänkning.

50 §.

Angående första stycket se allmänna motiveringen s. 402. Jämför även

kommittén s. 254—257.

Beträffande andra stycket se kommittén s. 257—259.

51 §.

Se allmänna motiveringen s. 442—443.

52 §.

Se allmänna motiveringen s. 434—436.

53 §.

Se allmänna motiveringen s. 353.

Bestämmelsen innebär icke ett obligatoriskt hörande av alla kommuner

före varje oktrojperiods början. Restauranginspektören utväljer de kommuner,

där de fall som avses i paragrafen kan tänkas bli aktuella. Har

kommun beretts tillfälle att yttra sig men ej begagnat sig därav, behöver

ej nytt tillfälle till yttrande lämnas, när ett aktuellt fall uppstår i kommunen.

Å andra sidan skall varje kommun, som förut ej haft tillfälle att

yttra sig, få möjlighet därtill, innan medgivande lämnas.

Till kommun som skall beredas tillfälle att yttra sig översändes lämpligen

ett särskilt formulär, på vilket är upptaget de olika slag av medgivanden

varom är fråga.

s. 611 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

611

Anmärkas bör att kommunens yttranderätt är förenad med vetorätt i de

fall som avses i 47 § 4 mom., 51 § och 52 § 2 mom. men ej i det fall som

avses i 33 §.

54 §.

Se allmänna motiveringen s. 423—431.

56 §.

Se samma paragraf i kommitténs förslag (s. 346—347).

57 §.

1 mom. Se allmänna motiveringen s. 301 och 407—409.

2 mom. Se kommittén s. 207—208.

60 §.

Se allmänna motiveringen s. 342. Bestämmelser med likartat innehåll

finns nu i 3 kap. 17 och 18 §§ Rff.

Rätt att anföra besvär över länsstyrelses beslut tillkommer i princip den

som beslutet rör. Har en ansökan avslagits, äger endast sökanden klaga. Har

ansökan bifallits, anses besvärsrätt tillkomma envar som har intresse av

saken, dels varje kommunmedlem, dels ideella organisationer, dels ock de

lokala myndigheterna, kommunen, den kommunala nykterhetsnämnden och

länsnykterhetsnämnden.

Det torde vara lämpligt att samma princip gäller rätten att överklaga detaljhandelsbolagets

beslut i överlåtelseärende. Ett sådant beslut bör alltså

kunna överklagas utom av sakägarna, d. v. s. varje restauratör som anmält

sig hos restauranginspektören, av fullmäktige, nykterhetsvårdsorganen

och polismyndigheten.

61 §.

Angående rätten att överklaga beslut av restauranginspektören och polismyndigheten

se vad som anförts under 60 §. På grund av den allmänna

besvärsrätten löper besvärstiden från dagen för beslutet och ej från delgivningsdagen.

Det beslutande organet skall självfallet delge sakägarna beslutet

så snart ske kan och i god tid före besvärstidens utgång.

62 §.

Se 37 § andra stycket av kommitténs förslag (s. 337).

63 §.

Se 59 § i kommitténs förslag (s. 347).

64 §.

/ mom. Restauranginspektören erhåller alltid huvudexemplaret av tillståndsresolutionen

i de utskänkningsärenden, vari länsstyrelsen beslutar.

På grund härav behöver detaljhandelsbolaget ej få avskrift av sådana beslut.

s. 612 Kontrollera mot PDF

612

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Det bör ankomma på den kommunala nykterhetsnämnden att hålla länsnykterhetsnämnden

underrättad om beslut i utskänkningsärenden.

2 mom. Restauranginspektörerna bör föra fullständiga och fortlöpande

register över alla beslut i utskänkningsärenden samt förse kontrollstyrelsen

med erforderliga uppgifter för styrelsens statistikföring.

65—70 §§.

Bestämmelserna om partihandelsbolaget i 65—68 §§ och i 70 § är i sak

oförändrade. I 69 § har införts en bestämmelse, som innefattar skyldighet

för spritcentralen att genomföra inskränkningar i fråga om alkoholreklamen.

Se härom allmänna motiveringen s. 598—600.

71—75 §§.

Se allmänna motiveringen s. 302—307 och propositionen angående anslag

till aktieteckning i ett för riket gemensamt detaljhandelsbolag för rusdrycksförsälj

ning.

76—79 §§.

Dessa paragrafer överensstämmer i sak med de nuvarande bestämmelserna.

80—90 §§.

Ansvarsbestämmelserna i nykterhetskommitténs förslag bygger på samma

principer som motsvarande föreskrifter i gällande förordning. Vissa mindre

jämkningar har företagits på grund av olikheterna i de materiella stadgandena

samt med hänsyn till nytillkommen lagstiftning. I fråga om den närmare

innebörden av kommitténs förslag se betänkandet s. 348—350.

Inom kommittén har experten Klackenberg förordat att förbudet mot överlåtelse

av rusdrycker begränsas till försäljning som skett i större skala eller

till ungdomar eller avstängda.

Vid remissbehandlingen har ansvarsbestämmelserna endast berörts i ett

fåtal yttranden. Stadsfullmäktige och nykterhetsnämnden i Malmö ansluter

sig till den av Klackenberg intagna ståndpunkten. Å andra sidan påyrkar

bl. a. flera länsnykterhetsnämnder skärpta straff för överlåtelser, några

dock endast såvitt avser överlåtelser till underåriga och avstängda. — Vidare

har, särskilt från företagarhåll, ifrågasatts upphävande eller jämkningar

av bestämmelserna om husbondeansvar.

Departementschefen. I det nu framlagda förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning

är visserligen motbokssystemet slopat. Det innebär emellertid

icke att försäljningen av rusdrycker släppes helt fri. Utminuteringen är

förbehållen det tilltänkta detaljhandelsbolaget, och kretsen av köpare är begränsad

genom bestämmelser om minimiålder och avstängning. Restriktioner

föreskrives beträffande antalet utminuteringsställen och deras affärstider.

Vidare är utskänkningen noga reglerad.

Under sådana omständigheter är det nödvändigt att förbjuda och straff
-

s. 613 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 613

belägga överlåtelse av rusdrycker som icke medgives i den föreslagna förordningen.

Självfallet är det, såsom ock framhållits av kommittén, viktigast att

straffbestämmelserna möjliggör inskridande mot yrkesmässiga langare och

mot dem som överlåter rusdrycker till underåriga eller avstängda. Kriminaliseringen

kan emellertid icke avgränsas till dessa fall. Många andra fall

av överlåtelser kan icke godtagas ur allmän synpunkt. Att på tillfredsställande

sätt angiva dessa överlåtelser i en lagtext torde vara praktiskt ogörligt.

Jag tillstyrker därför kommitténs förslag att kriminalisera all försäljning

av rusdrycker, vartill rätt ej föreligger enligt den föreslagna förordningen.

Det är emellertid också klart att många fall av överlåtelser icke står

nämnvärt i strid med de intressen som uppbäres av försälj ningslagstiftningen.

En ovillkorlig bestämmelse om straff skulle i sådana fall kunna te

sig stötande. Jag föreslår därför cn regel av innebörd att domstolarna skall

äga befogenhet att fria från straff i vissa ringa fall. Då straffskalan för

normalfallen icke bör uppta annat än böter, har åklagarna möjlighet att,

när eftergift av påföljd enligt den nyssnämnda regeln synes motiverad, meddela

åtalseftergift enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken.

I övrigt torde de straffbara gärningarna i stort sett böra bestämmas i anslutning

till kommitténs förslag. Jämkningar synes emellertid erforderliga

beträffande sådant tillhandagående med »legitimationshandling» som avses

i 74 § av kommitténs förslag. Dessa gärningar blir som regel straffbara

enligt 13 kap. 12 § strafflagen såsom missbruk av urkund och efter en

strängare straffskala än kommittén föreslagit. Med hänsyn härtill torde i

den nya rusdrycksförsäljningsförordningen endast erfordras en bestämmelse

som straffbelägger tillhandagående av ungdomar eller avstängda på

angivet sätt, i den mån gärningen icke är straffbar enligt allmänna strafflagen.

Bestämmelsen har upptagits i 81 § av departementsförslaget.

Beträffande bestämmelserna om husbondeansvar torde ändring icke böra

ske nu. Jag vill erinra om att de spörsmål som i detta hänseende uppdragits

av vissa remissinstanser är gemensamma för stora delar av specialstraffrätten.

Eventuella ändringar torde därför böra genomföras i ett större sammanhang.

Vid sidan av de ändringar i fråga om straffbestämmelsernas räckvidd,

som här angivits, torde det vara önskvärt med en omarbetning av kommitténs

förslag i lagtekniskt hänseende. Detta förslag bygger såsom nämnts på

den gällande förordningen vilken i sin tur går tillbaka på 1917 års förordning.

Tekniken för strafflagstiftningen har därefter ändrats, framför allt

inom den allmänna strafflagen men också inom betydelsefulla delar av specialstraffrätten.

När nu eu helt ny rusdrycksförsäljningsförordning föreslås,

torde det vara lämpligt att använda samma teknik. Denna ger bättre möjligheter

för domstolarna att avpassa den straffrättsliga reaktionen efter omständigheterna

i de särskilda fallen. Dessutom vinnes att bestämmelserna

blir enklare och överskådligare.

s. 614 Kontrollera mot PDF

614

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Ansvarsbestämmelserna i departementsförslaget har utarbetats i enlighet

med här angivna riktlinjer.

Det kan måhända förtjäna att påpekas att straffbestämmelserna i vad

angår de subjektiva rekvisiten bör tillämpas enligt vanliga principer. Några

av de kriminaliserade gärningarna utgör närmast ordningsförseelser —

83—85 §§ i departementsförslaget — och får i nu angivna hänseenden bedömas

i enlighet med vad som tillämpas beträffande sådana förseelser.

Bestämmelserna om olovlig försäljning m. in., 80—82 §§, samt om brott mot

tystnadsplikt, 87 §, avser däremot uppsåtliga brott.

I den föreslagna 80 § 4 mom. anges förutsättningarna för avstängning av

langare från inköpsrätt.

övergångsbestämmelser.

Punkt 1. Se allmänna motiveringen s. 246—248 och 313.

Punkt 4. Se allmänna motiveringen s. 317 och 319—320.

Punkt 5. Beträffande tredje stycket se kommittén s. 351.

Tjänstgöringstiden för ledamöter och suppleanter i rådgivande nämnd

skall vara fyra år men denna tid bör inte sammanfalla med oktrojperioden.

Största delen av arbetet med utskänkningstillstånden koncentreras till det

kalenderår ny oktrojperiod börjar. Ledamöterna bör lämpligen ha tjänstgjort

ett par år, innan de deltager i den första oktrojprövningen. Därefter

bör de få tillfälle att under någon tid kontrollera de beviljade rättigheterna.

Den fyraåriga tjänstgöringsperioden har därför satts så att byte av sammansättning

kommer att ske ungefär i mitten av oktrojperioden.

Punkt 6. Se kommittén s. 350—351.

Punkt 7. Se allmänna motiveringen s. 313 och propositionen angående

anslag till aktieteckning i ett för hela riket gemensamt detalj handelsbolag

för rusdrycksförsäljning.

Punkt 8. Se kommittén s. 351.

Punkt 9. Här hänvisas endast till 69 §. Utan särskilt stadgande torde

emellertid vara klart att även 75 §, i vad avser detaljhandelsbolagets befattning

med reklamen för starköl, bör tillämpas före den nya förordningens

ikraftträdande.

Forslaget till ölförsäljningsiörordning.

Rubrik.

Se nykterhetskommittén del VII s. 224—225.1 Beteckningen pilsnerdricka

har i enlighet med kommitténs förslag utbytts mot Öl.

Disposition.

Se kommittén s. 225—226. Kommitténs disposition har i huvudsak följts.

I ett par hänseenden förekommer dock avvikelser. Sålunda har — i anslut
1

Hänvisningarna till nykterhetskommittén avser i det följande, där ej annat angives, del VII.

s. 615 Kontrollera mot PDF

615

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

ning till vad i allmänna motiveringen s. 518 anförts om valet av försälj ningsform

— detalj handelskapitlets underavdelning rörande avhämtningsförsäljning

placerats före kringföringsförsäljningen. Vidare har bestämmelserna

om inskränkningar i försäljningsrätten m. m. utbrutits ur detalj handelskapitlet

och införlivats med kapitlet om tillsyn och besvär m. m„ vilket motsvarar

kapitlet rörande särskilda bestämmelser enligt kommittéförslaget.

1 §•

Se kommittén s. 226—227. I 3 § Mtf angives vad som är att hänföra till Öl.

2 §.

Begreppet rekvisitionsförsäljning skall inte vidare ingå i försäljningslagstiftningen,

se allmänna motiveringen s. 518. Jämför kommittén s. 227.

3 §.

Se kommittén s. 227.

4 §•

Beträffande den generella förbudsbestämmelsen och det nya försäljningsbegreppet

hänvisas till kommittén s. 228—229.

Angående förbudet mot försäljning av hembryggt Öl se 5 § i kommitténs

förslag (s. 230).

5 §•

Se 6 § i kommitténs förslag (s. 230).

6—7 §§.

Se allmänna motiveringen s. 576—578. Den föreslagna bestämmelsen i

7 § om att utländskt Öl skall förses med etikett, innehållande sifferbeteckning

för varans klass, överensstämmer med motsvarande beträffande inhemskt

Öl föreslagna föreskrift i 27 § Mtf.

Bestämmelsen i 7 § tredje stycket åsyftar de fall som avses i 12 § 4 inom.

förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.

Den av kommittén under 7 § 3 mom. införda hänvisningen, avseende förfarandet

när missförhållanden yppas i samband med partihandel, har ej

upptagits i departementsförslaget, enär det författningsrum som skall reglera

detta förfarande, 49 § enligt förslaget, blir direkt tillämpligt även på

partihandel.

8—9 §§.

Se kommittén s. 234—236. Beträffande de fall då tillstånd icke skall erfordras

för drivande av detaljhandel med Öl, se allmänna motiveringen s. 539.

10 §.

Se 11 § i kommitténs förslag (s. 236) och allmänna motiveringen s. 571—

572. Undantag från förbudet mot detaljhandel med Öl inom krigsmaktens

här avsedda områden kan enligt departementsförslaget tänkas förekomma

s. 616 Kontrollera mot PDF

616

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

icke blott, som kommittén förutsatt, i personalmatsal och vid enstaka tillfälle,

utan även i de fall som finns angivna i 24 §, bl. a. vid kårhushåll. Erinran

härom har intagits i förevarande paragraf.

11 §•

Se allmänna motiveringen s. 539.

12 §.

Första punkten. Se allmänna motiveringen s. 517—518 och 539.

Andra punkten. Jämför kommittén s. 240—242. Beträffande slopandet av

begreppet rekvisitionsförsäljning se under 2 §. Som framgår av kommitténs

redogörelse är uttrycket orten mångtydigt och svårtolkat. Ges uttrycket en

vidsträckt innebörd, föreligger risk för att innehavare av tillstånd till avhämtningsförsäljning

kan komma att anordna en omfattande rörlig försäljning.

Vid en dylik försäljning skulle de i 22 § avsedda inskränkande föreskrifterna

inte gälla, vilket skulle kunna medföra mindre lämpliga konsekvenser.

Härtill kommer att en på sådant sätt utnyttjad rätt till avhämtningsförsäljning

skulle medföra svårigheter ur kontrollsynpunkt. Begränsningen

av möjligheterna att försända Öl till köpare »i orten» har därför ansetts

böra slopas. Förslaget innefattar sålunda endast en bestämmelse att

sålt Öl må försändas till köpare. Missbrukas denna försändningsrätt genom

att den utnyttjas för bedrivande av en förtäckt kringföringshandel, skall

enligt 49 § förslaget länsstyrelsen kunna inskränka eller upphäva densamma.

Inskränkning kan tänkas avse begränsning av försändningsområdet

till kommun eller del därav.

Enligt departementsförslaget skall, i motsats till vad kommittén förordat,

även tillverkare som meddelats tillstånd till avhämtningsförsäljning äga

rätt till nu avsedd försändningsverksamhet. Denna rätt torde i normala fall

inte få någon praktisk betydelse, eftersom tillverkarna i allmänhet förutsätles

komma att erhålla tillstånd till rörlig försäljning. Om i undantagsfall en

tillverkare fråntagits denna rätt och samtidigt får behålla rätt till avhämtningsförsäljning,

kan dock rätten till försändning komma att få viss betydelse.

13 §.

Se allmänna motiveringen s. 540.

14 §.

Första stycket. Uttrycklig föreskrift att ansökan skall göras skriftligt och

ingivas till länsstyrelsen har icke ansetts erforderlig. Att ansökan skall vara

skriftlig framgår av ordalydelsen av första punkten och är för övrigt självklart

med hänsyn till föreskrivet remissförfarande. Att ansökan skall ingivas

till länsstyrelsen är naturligt på grund av länsstyrelsens ställning som

tillståndsgivande myndighet, se 8 §.

Andra stycket. Se allmänna motiveringen s. 540—541.

s. 617 Kontrollera mot PDF

617

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

Tredje stycket. Se 19 § i kommitténs förslag (s. 243). Med hänsyn till den

ofta brådskande beskaffenheten hos dylika ärenden har det inte ansetts påkallat

att regelmässigt bereda länsnykterhetsnämnden tillfälle att yttra sig i

dessa.

15 §.

Se allmänna motiveringen s. 553—555.

16 §.

Att tillståndsbevis skall utfärdas av länsstyrelsen framgår av 8 §. I de

fall, då för rörelsen utsetts föreståndare och ersättare, skall självfallet uppgift

härom införas i beviset.

17 §.

Se 21 § i kommitténs förslag (s. 244—245) och allmänna motiveringen

s. 577. Skeppshandlares med stöd av denna paragraf bedrivna försäljning

må, oavsett om den utgör detalj- eller partihandel, äga rum endast i samband

med proviantering av fartyg och luftfartyg. Härvid skall Öl självfallet

kunna sändas till den plats där fartyget befinner sig.

18 §.

Se allmänna motiveringen s. 518—519, 525—526 och 539.

19 §.

Se 15 § i kommitténs förslag (s. 239—240).

20 och 21 §§.

Se allmänna motiveringen s. 540—541.

22 §.

Se allmänna motiveringen s. 518—519.

23 §.

Se under 16 §.

24 §.

Första stycket. Stadgandet innebär — med viss jämkning av nuvarande

bestämmelser och kommitténs förslag (se 22 § a) s. 246) — att rättighet

att under viss tid och i viss lokal utskänka rusdrycker automatiskt medför

rätt att under samma tid och i samma lokal utskänka även Öl. Ifrågavarande

följ drättighet gäller enligt stadgandet oavsett om huvudrättigheten

utnyttjas eller inte. Uppenbart är nämligen, att det ur nykterhetssynpunkt

inte kan vara motiverat att på grund av den omständigheten att en rättighetsinnehavare

icke begagnar sig av medgiven rätt till rusdrycksutskänkning

försätta honom i ett sämre läge i vad gäller möjligheten att servera enbart Öl.

Enligt det föreslagna stadgandet gäller vidare att ölutskänkningen får

äga rum endast under den för rusdrycksutskänkningen angivna tillstånds
-

s. 618 Kontrollera mot PDF

618

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

tiden. Om det exempelvis är fråga om en s. k. intermittent årsutskänkningsrättighet

för rusdrycker, avseende slutna sällskap med eller utan begränsning

till antalet tillfällen, får Öl icke på grund av förevarande stadgande

serveras vid andra tillfällen än dem då rusdrycksutskänkning är tillåten.

Önskar restauratören därutöver bedriva öppen ölutskänkning till allmänheten,

har han således att ansöka om särskilda ölrättigheter. Beträffande

utskänkningstiden för ölutskänkning som bedrives på grund av förevarande

stadgande se under 41 § 4 mom. Att nu avsedd ölutskänkning endast får äga

rum i lokal, där rusdrycksutskänkning må bedrivas, framgår redan av nu

gällande bestämmelser.

Andra och tredje styckena. Se allmänna motiveringen s. 571—572. Att

ifrågavarande utskänkning får ske endast vid slutet bord till vissa grupper

av personer, inackorderade kårmedlemmar o. s. v., innebär självfallet inte

hinder mot att undantagsvis servera Öl även till tillfälliga gäster i sålunda

avsedda personers sällskap.

Då behovet av måltidstvång uppenbarligen är ännu mindre framträdande

vid här ifrågavarande utskänkning — som förutsättes alltid skola bedrivas

i samband med matservering —- än vid vanlig ölutskänkning, har det icke

funnits påkallat att i detta stadgande införa föreskrift om sådant tvång.

Som i allmänna motiveringen antytts innefattar begreppet inackordering

servering av sådana huvudmåltider som normalt förekommer i ett hem,

d. v. s. lunch och middag men däremot inte enbart lunch. Detta innebär

självfallet inte krav på att, när bade lunch och middag serveras, alla inackorderade

gäster regelmässigt intar sin middag på inackorderingsstället eller

i kårhushållet.

25 §.

Se allmänna motiveringen s. 571—572.

26 §.

Se 24 § 2 mom. i kommitténs förslag (s. 246—248).

27—29 §§.

Se allmänna motiveringen s. 539—541. Beträffande 29 § andra och tredje

styckena se allmänna motiveringen s. 554 resp. 30 § i kommitténs förslag

(s. 251) och under 14 § i departementsförslaget.

30 §.

Se allmänna motiveringen s. 554.

31 §.

Förenklingen av tillståndsförfarandet i här avsedda fall har ansetts motiverad

med hänsyn till de i 33 § förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning

upptagna förenklade föreskrifterna om erhållande av rätt till utskänkning

av rusdrycker vid enstaka tillfälle till slutet sällskap.

s. 619 Kontrollera mot PDF

619

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

32 §.

Kommitténs förslag (se 29 § s. 248—251) har i departementsförslaget

jämkats på vissa punkter. Enligt kommittéförslaget skulle turistutskänkning

kunna medges i fråga om hotell eller pensionat på någon för turistväsendet

i riket viktig ort. Denna formulering synes kunna innebära risk för

en sådan vidsträckt tillämpning av turistutskänkningsinstitutet att syftet

med den kommunala vetorätten i fråga om årsutskänkning av Öl på många

håll skulle åsidosättas. Det har därför ansetts motiverat att i stadgandet införa

de restriktiva villkor, att utskänkningen finnes påkallad ur allmän synpunkt,

vilket föreslagits beträffande turistutskänkning av rusdrycker. Att så

skett innebär emellertid inte att nu avsedda ärenden skall behöva behandlas

med sannna stränga återhållsamhet, som enligt stadgad praxis tillämpats i

fråga om turisträttigheter för rusdrycker. Den omständigheten att länsstyrelserna

skall äga bevilja turisträttigheter för Öl torde jämväl medföra en

något mildare, under hänsynstagande till lokala förhållanden utformad

praxis.

Att såsom kommittén i viss anslutning till gällande rätt föreslagit låta

bestämmelserna om turistutskänkning avse även utskänkning av Öl vid järnvägsstation

och civil flygplats synes icke motiverat. Ärenden rörande utskänkning

i sistnämnda båda fall har — i likhet med motsvarande ärenden

enligt nya Rff — ansetts böra behandlas på samma sätt som vanlig utskänkning.

Kommittén har i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller

upptagit fordran på måltidstvång vid turistutskänkning av Öl. Enligt departementsförslaget

skall emellertid föreskrift om måltidstvång inte kunna

meddelas vid ölutskänkning i allmänhet. Sådant tvång bör därför inte heller

gälla vid turistutskänkning av Öl.

33 §.

Se 31 § i kommitténs förslag (s. 252 och 253).

34 §.

Se allmänna motiveringen s. 554—555.

35 §.

Se under 16 §.

36 §.

Se 33 § i kommitténs förslag (s. 253—255). Då de tidsbundna årsrättigheterna

— kringföringsförsäljning och årsutskänkning — i regel meddelas

för en tid av fyra år och deras återstående giltighetstid i fall som i denna

paragraf avses kan beräknas i genomsnitt utgöra hälften härav, har det

ansetts skäligt att sätta den tid, varunder ett tills vidare meddelat tillstånd

i dylikt fall normalt skall gälla, till två år.

s. 620 Kontrollera mot PDF

620

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

37 §.

Se 34 § i kommitténs förslag (s. 255—259). I tveksamma fall bör vederbörande

remissmyndigheter åläggas att yttra sig, t. ex. om den nya innehavarens

lämplighet kan sättas i fråga eller anledning finns att anta att öveTlåtelsen

sker i spekulationssyfte.

38 §.

1 mom. Bestämmelsen i första stycket om försäljningsställes belägenhet

överensstämmer med motsvarande föreskrift i förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.

Härvid har endast angetts det ur kontrollsynpunkt erforderliga

allmänna villkoret beträffande belägenheten, medan den nuvarande

exemplifieringen i fråga om gata o. s. v. slopats. Med försäljningsställe

avses självfallet även nederlag.

Beträffande andra stycket, se allmänna motiveringen s. 581.

2 mom. Även detta stadgande överensstämmer med motsvarande föreskrift

i förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning. Med alkoholfria

drycker avses i första hand vanligt dricksvatten (jfr nuvarande bestämmelse

härom i 22 § 3 mom. Pff). Dricksvatten bör hållas för gästerna tillgängligt

på sådant sätt att de själva kan förse sig härmed. Vidare skall tillhandahållas

andra alkoholfria drycker i ett efter utskänkningsställets karaktär

avpassat, tillfredsställande urval. Vad nu sagts gäller, utom kaffe

o. d., olika slag av fruktmuster och läskedrycker samt färskt eller lagrat

lättöl. Jämför kommittén VI s. 345.

3 mom. Se 37 § 3 mom. i kommitténs förslag (s. 266).

39 §.

Motsvarar nuvarande 19 § 2 mom. Pff.

40—41 §§.

Se allmänna motiveringen s. 562—564.

42 §.

Utskänkning på passagerarfartyg bör, oavsett var fartyget befinner sig,

endast kunna ske till besättning och passagerare. Då departementsförslaget

i övriga hänseenden inte möjliggör föreskrift om måltidstvång vid ölutskänkning,

har det ansetts omotiverat att behålla den nuvarande bestämmelsen

om måltidstvång vid utskänkning på passagerarfartyg.

43 §.

Se 42 § 1 och 2 mom. samt 43 § i kommitténs förslag (s. 266—270).

44 §.

Se samma paragraf i kommitténs förslag (s. 270—271).

opaginerad Kontrollera mot PDF

621

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

45 §.

Se allmänna motiveringen s. 423—431. Genom formuleringen av första

stycket uteslutes från förtärings- och förvaringsförbuden all ölutskänkning

som bedrives enligt bestämmelserna i 24 §, d. v. s. — utom utskänkning

på sprit- och vinrestauranger — utskänkning vid heminackordering, vid kårhushåll

och i kollektivhusmatsal. Dessa förbud gäller däremot ölutskänkning

som avses i 25—35 §§, d. v. s. utskänkning i personalmatsal samt årsutskänkning

och tillfällig utskänkning, inberäknat turist- och trafikutskänkning.

Beträffande personalfest i personalmatsal kan dock undantag medges

enligt bestämmelserna i andra stycket av nu förevarande paragraf. Med

personalfest avses härvid självfallet tillställning som helt eller huvudsakligen

bevistas av personalen vid vederbörande institution eller företag. Det

torde få ankomma på länsstyrelserna att vid prövningen av hithörande

ärenden tillse att detta villkor i fråga om festdeltagarna är uppfyllt. Beträffande

års- och tillfällig utskänkning av Öl kan något undantag från förtärings-

och förvaringsförbuden inte medges enligt denna paragraf. Däremot

förefinnes jämlikt 33 § förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning möjlighet

att erhålla rätt till tillfällig utskänkning av rusdrycker vid enstaka

tillfälle till slutet sällskap.

46 §.

Motsvarande bestämmelser om utlämningsförbud som här stadgas återfinnes

i 30 § 1 mom. Pff och 54 § av kommitténs förslag (se s. 279). Förbudsbestämmelsen

har ansetts böra skiljas från straffbestämmelserna, vilka

härigenom kunnat förenklas.

47 §.

Se 46 § i kommitténs förslag (s. 273—274).

48 §.

1 mom. Se 47 § i kommitténs förslag (s. 175—176) och allmänna motiveringen

s. 541. Länsstyrelsen skall enligt departementsförslaget vara

huvudmyndighet för övervakningen och därvid biträdas av länsnykterhetsnämnd

samt polismyndigheter och kommunala nykterhetsnäinnder. Kontrollstyrelsens

övervakning av ölförsäljningen bör i första hand utövas i

samband med styrelsens tillsyn över tillverkningen och beskattningen av

maltdrycker. Styrelsen hör härvid särskilt tillse att kringföringsför sälj ning

som sker från bryggeri äger rum i enlighet med 22 §. Därutöver bör kontrollstyrelsen,

då särskilda förhållanden det påkallar — exempelvis på

begäran av nykterhetsnämnd — verkställa inspektioner av ölförsäljningen.

2 mom. Se 48 § i kommitténs förslag (s. 274). De särskilda bestämmelserna

avseende kringföringsförsäljning har tillkommit för att möjliggöra

kontroll att bestämmelserna i 22 § iakttagas.

s. 622 Kontrollera mot PDF

622

Kiingl. Maj:ts proposition nr 151.

3 mom. Bestämmelsen sammanhänger med vad ovan under 1 mom. sagts

om länsstyrelsens ställning som huvudansvarig för tillsynen över ölförsäljningen.

Därest annan övervakande myndighet finner att anledning föreligger

till anmärkning mot viss försäljning av Öl, skall myndigheten sålunda

snarast möjligt underrätta länsstyrelsen, som har att överväga huruvida administrativt

ingripande eller anmälan till åtal bör ske.

49 §.

Första stycket. Bestämmelserna motsvarar i tillämpliga delar 43 § första

stycket förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning. Se vidare allmänna

motiveringen s. 554—555. Det må understrykas att här avsedda bestämmelser

gäller alla slag av ölrättigheter, således icke blott de detalj handelsrättigheter

som grundar sig på tillstånd eller anmälan enligt öff utan även de

fria detaljhandelsrättigheterna enligt 11 och 24 §§ samt partihandelsrättigheterna

enligt 6 §. Med stöd av förevarande bestämmelser kan länsstyrelsen

förbjuda exempelvis utskänknimgen i kollektivhusmatsal eller vid kårhushåll

eller bedrivande av partihandel.

Andra stycket. Se allmänna motiveringen s. 540.

50 §.

1 mom. Bestämmelsen har viss motsvarighet i 15 § 3 mom. andra stycket

Pff. Med hänsyn till övervakningen av ölförsäljningen har det ansetts påkallat

att de lokala tillsynsorganen, d. v. s. polismyndigheter och kommunala

nykterhetsnämnder, erhåller del av länsstyrelsens beslut i ölförsäljningsärenden

genom avskrift av besluten. Då kontrollstyrelsens inspektionsverksamhet

väsentligen avses komma att gälla kringföringshandeln, behöver

endast avskrifter av beslut rörande sådan handel regelmässigt tillställas

ämbetsverket. I den mån avskrifter av länsstyrelsernas beslut i ölförsäljningsärenden

kan komma att erfordras för länsnykterhetsnämndernas tillsynsverksamhet,

torde sådana avskrifter kunna erhållas genom de lokala

nykterhetsnämnderna.

Att länsstyrelsen skall hållas underrättad om de beslut polismyndighet

meddelar enligt öff är självfallet med hänsyn till länsstyrelsens uppgifter

som tillsynsmyndighet. Polismyndighets beslut skall vidare, för beaktande

vid den lokala övervakningen, delges den kommunala nykterhetsnämnden.

2 mom. Bestämmelsen har motsvarighet i 15 § 3 mom. första stycket

Pff. I bestämmelsen har införts föreskrift om att länsstyrelsernas anteckningar

rörande ölförsäljningsärenden skall föras i enlighet med kontrollstyrelsens

anvisningar. Avsikten är att dessa anteckningar i fortsättningen

skall kunna tjäna som underlag för en av ämbetsverket upprättad fortlöpande

statistik över ölrättigheter m. m. kompletterad med från tillverkarna

erhållna statistiska uppgifter rörande försäljningen. Härigenom kan

kontrollstyrelsen få tillfälle att följa förhållandena på detta område, bl. a.

i fråga om den relativa utvecklingen av den fasta resp. den rörliga försäljningen.

Kontrollstyrelsen skall också, då så finnes påkallat, kunna

företa erforderliga specialundersökningar rörande handeln med Öl. Att kon
-

s. 623 Kontrollera mot PDF

623

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

trollstyrelsen sålunda skall kunna i fortsättningen upprätta en statistik över

maltdrycksför sälj ningen, i väsentliga delar likvärdig med den statistik styrelsen

sedan gammalt för över rusdrycksförsäljningen, är angeläget med

hänsyn till styrelsens tilltänkta ställning som central rådgivande instans

i alkoholpolitiken.

51 §.

Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns ej i Pff. Behov av en

anordning för delgivning av tillståndsbesluten har emellertid förelegat för

att erhålla en bestämd, för alla av beslutet berörda parter gemensam tidpunkt

för besvär stidens början. På grund härav har i förevarande paragraf

intagits motsvarande bestämmelse om kungörelseförfarande som gäller resp.

föreslagits beträffande tillstånd till rusdrycksutskänkning.

52 §.

Beträffande här givna bestämmelser om besvär se 50 § i kommitténs förslag

(s. 274—275). Anmärkas må att beslut angående indragning av rätt

till avhämtningsförsälj ning enligt 49 § andra stycket ej träder i kraft omedelbart

utan först ett år från beslutet.

53 §.

Se allmänna motiveringen s. 554.

54—61 §§.

Ansvarsbestämmelserna i departementsförslaget bygger på kommitténs

ansvarsbestämmelser. Angående dessa se kommitténs betänkande s. 277—

280. Vissa jämkningar i kommitténs förslag har företagits i anslutning till

de principer som förordats beträffande ansvarsbestämmelserna i förslaget

till rusdrycksförsäljningsförordning.

De viktigaste materiella ändringarna i förhållande till kommitténs förslag

är att dagsböter införts såsom normalstraff för olovlig försäljning av

Öl samt att domstolarna fått rätt att fria från straff i vissa ringa fall av

sådan försäljning. Vidare har dagsböter — i stället för penningböter —

stadgats för utskänkningsinnehavare eller hos honom anställd som låter

rusdrycker förtäras eller förvaras i strid mot de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden.

Dagsböter har — i anslutning till vad kommittén förordat

— föreslagits för motsvarande förseelse vid rusdrycksförsäljningen, och det

finnes icke anledning att bedöma gärningen mildare när den begås i samband

med utskänkning av Öl.

övergångsbestämmelser.

Se i tillämpliga delar kommittén s. 280—281.

Punkt 1. Den föreslagna ölförsäljningsförordningen bör i enlighet med

kommitténs förslag träda i kraft samtidigt med den nya rusdryckslagstiftningen,

d. v. s. den 1 oktober 1955.

s. 624 Kontrollera mot PDF

624

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Punkt 4. Att i samband med den nya förordningens ikraftträdande ompröva

samtliga gällande tillstånd till avhämtningsförsäljning skulle med

hänsyn till det stora antalet sådana tillstånd medföra en avsevärd arbetsbörda

för de berörda myndigheterna. På grund härav och då något behov

av en allmän omprövning av dessa tills vidare gällande tillstånd inte kan

anses vara för handen, har i förevarande punkt föreskrivits att dessa tillstånd

skall äga fortsatt giltighet, om inte länsstyrelsen annat förordnar.

Enligt departementsförslaget skall endast tillstånd till kringföringsförsäljning

regleras per oktrojperioder om fyra år. Anledning saknas — såsom

kommittén förordat — att beträffande dessa tillstånd, vilka ej äger

samband med rusdrycksförsäljningen, låta oktrojperioden sammanfalla med

motsvarande för rusdrycksutskänkning gällande period. Med hänsyn till

önskvärdheten av en utjämning av länsstyrelsernas m. fl. myndigheters belastning

med alkoholförsäljningsärenden är det tvärtom lämpligt att de båda

serierna av oktrojperioder inte sammanfaller utan börjar med två års intervall.

Den första oktrojperioden för ärenden rörande tillstånd till kringföringsförsäljning

enligt den nya ölförsäljningsförordningen bör sålunda gälla

tiden den 1 oktober 1955—den 30 september 1959.

Alla nu gällande ölutskänkningstillstånd bör på sätt kommittén förutsatt

upphöra att gälla den 30 september 1955. Nuvarande innehavare av

tillstånd till årsutskänkning skall, i den mån de kommer att få sina tillstånd

förnyade, i regel erhålla tillstånd för fyra år, d. v. s. för tiden den

1 oktober 1955—den 30 september 1959.

Förslaget till ändring i förordningen angående försäljning av vissa

alkoholfria och därmed jämförliga drycker.

Förslaget innefattar endast följdändringar. Jämför kommittén s. 286—289.

1 §•

De ändrade formuleringarna anknyter till definitionerna i 1 § Mtf och

3 § förslaget till ändring i Mtf. Se även maltdryckskommittén s. 303 samt

nykterhetskommittén s. 287.

3 §.

Ändringen betingas av att i 5 § 2 mom. tillagts en ny andra punkt, innehållande

bestämmelser om fri utskänkningsrätt i vissa fall inom kasernområde

o. d. Då denna rätt självfallet icke skall medföra någon ändring av

bestämmelserna om rätt till utminutering inom sådant område, har hänvisningen

i 3 § ansetts böra begränsas till att gälla första punkten i 5 §

2 mom. För utminutering av alkoholfria drycker inom nu avsett område

skall således alltjämt krävas särskilt tillstånd av länsstyrelsen.

4 §.

Stadgandets ändrade avfattning korresponderar med bestämmelsen i 24 §

lörsta stycket förslaget till öff —jfr i tillämpliga delar specialmotiveringen

opaginerad Kontrollera mot PDF

625

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

till sistnämnda bestämmelse. Rätt att utskänka alkoholfria drycker föreligger

enligt nu förevarande stadgande dels då tillstånd meddelats att utskänka

rusdrycker eller Öl, dels då Öl må efter anmälan utskänkas i personalmatsal,

dels ock då rätt föreligger till ölutskänkning vid heminackordering eller

kårhushåll eller i kollektivhusmatsal. I samtliga fall gäller rätten till utskänkning

av alkoholfria drycker oberoende av om den grundläggande rättigheten

utövas eller icke. Om exempelvis rättighet till ölutskänkning i personalmatsal

eller vid kårhushåll icke utnyttjas, gäller alltså likväl den tillhörande

rätten att servera alkoholfria drycker.

5 §•

1 mom. Ändringarna i första stycket första punkten har föranletts av

den nya kommunallagstiftningen, enligt vilken fullmäktigeinstitution skall

finnas i alla kommuner. Beträffande den tillagda andra punkten i momentets

första stycke må framhållas, att förordnande om tillstandstvång givetvis inte

skall kunna meddelas i fråga om de i 4 § 1 mom. avsedda fria rättigheterna

till alkoholfri utskänkning. Ej heller skall sådant förordnande kunna lämnas

för i bestämmelsen avsedd personalmatsal — se i tillämpliga delar

kommittén s. 287.

2 mom. Se i tillämpliga delar kommittén s. 288. Jfr vad under 3 och 4 §§

anförts.

9 §.

Se allmänna motiveringen s. 581.

11 §•

Jfr kommittén s. 288—289 och 41 § förslaget till Öff. Det har ansetts onödigt

att betunga länsstyrelsen med ärenden rörande förlängning eller förkortning

av utskänkningstiden i här avsedda fall. Befogenheten att handlägga

dessa ärenden har i stället överflyttats till polismyndigheterna.

12 §.

1 mom. motsvarar kommitténs i 2 a § upptagna förslag, se kommittén

s. 287.

Angående 2 mom. se kommittén s. 289.

13 §.

Jfr 45 § förslaget till öff och motiveringen härtill.

Förtärings- och förvaringsförbuden enligt förevarande paragraf gäller

icke vid sådan utskänkning som avses i 4 § 1 mom. första stycket. I fall då

rätt föreligger till ölutskänkning i kårhushåll får således, oavsett om Öl eller

endast alkoholfria drycker serveras i kårhushållets matsal, rusdrycker förtäras

och förvaras därstädes. Är däremot fråga om personalmatsal, där alkoholfria

drycker får efter anmälan — enligt huvudregeln i 6 § — utskänkas,

gäller förtärings- och förvaringsförbuden med det undantag som stadgas i

2 mom. Beträffande innebörden av detta undantag gäller detsamma som i

fråga om motsvarande undantag för personalmatsal med ölutskänkning.

40 Jlilmng till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 151.

opaginerad Kontrollera mot PDF

626

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

17 §.

Paragrafen har ändrats på det sätt att dagsböter stadgats i stället för

penningböter som straff för utskänkningsinnehavare eller hos honom anställd

som låter rusdrycker eller Öl förtäras eller förvaras i strid mot de

s. k. förtärings- och förvaringsförbuden. Sådan förseelse medför dagsböter

på nya Rff:s och öff:s område och har snarast allvarligare karaktär när

det gäller alkoholfria ställen. En jämkning har vidare företagits så att det

klart framgår att gärning som nu sagts är straffbar, även om utskänkningen

av alkoholfria drycker skett olovligen. Jfr under 13 § i kommitténs förslag

(s. 289).

Förslaget till ändring i förordningen angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker.

I den mån icke särskilt anges i det följande, torde få hänvisas till kommitténs

specialmotivering s. 290—302.

1 §•

Den nuvarande benämningen svagdricka, vilken är ägnad att inge föreställning

om att det är fråga om en ur konsumtionssynpunkt mindre värdefull

dryck, har utbytts mot lättöl. Denna beteckning korresponderar väl

med Öl och starköl såsom benämningar för maltdrycker av andra och tredje

klasserna.

5 §•

Det har ansetts överflödigt att pröva bryggeriföreståndares lämplighet i

det fall att han godkänts som föreståndare för detaljhandel med Öl enligt

öff.

7 §•

I andra stycket omförmälda villkor skall kunna avse även prissättning

på starköl.

29, 31—33 samt 36 §§.

Ansvarsbestämmelserna i departementsförslaget ansluter sig nära till nykterhetskommitténs

förslag. Vissa förenklingar har genomförts i anslutning

till vad som förordats i förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.

Övergångsbestämmelser.

1 25 § Mtf stadgas att stamvörtstyrkan hos maltdryck av första klassen

icke får överstiga sex eller understiga fyra procent. Enligt särskild förordning

den 27 mars 1942 (nr 125) om visst undantag från denna bestämmelse

gäller emellertid att sagda stamvörtstyrka inte får understiga tre procent

Sålunda medgivet undantag, vilket får ses mot bakgrunden av de vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

627

nämnda förordnings tillkomst rådande försörjningsförhållandena, saknar

numera praktisk betydelse och har därför föreslagits skola upphöra att gälla.

Av kommittén i övergångsbestämmelserna intagna föreskrifter att kontrollstyrelsen

skall före den 1 oktober 1955 kunna upptaga frågor om utfärdande

av föreskrifter till den föreslagna förordningen och om meddelande

av tillstånd att använda sackarin vid öltillverkning, synes icke erforderliga.

Det torde, även utan uttryckliga föreskrifter, få ankomma på kontrollstyrelsen

att, i den utsträckning så påfordras, före nämnda dag upptaga

frågor enligt den nu avsedda förordningen.

Enligt 11 § Mtf i dess nuvarande lydelse får tillverkning för försäljning

av maltdryck av tredje klassen endast ske för utförsel ur riket och för

vissa särskilda ändamål. Om denna bestämmelse skulle äga giltighet intill

den 1 oktober 1955, skulle dessförinnan starköl icke få tillverkas för försäljning

inom riket, och försäljningen skulle icke kunna komma i gång förrän

viss tid förflutit efter angivna dag. På grund därav har här införts ett övergångsstadgande

att de genom förevarande förordning ändrade bestämmelserna

skall äga tillämpning även före den 1 oktober 1955.

opaginerad Kontrollera mot PDF

DEPARTEMENTSCHEFENS HEMSTÄLLAN.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna de riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken

som angivits i det föregående;

dels ock antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

1) rusdrycksförsälj ningsförordning;

2) ölförsäljningsförordning;

3) förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1925

(nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed

jämförliga drycker; samt

4) förordning om ändring i förordningen den 15 december

1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-lngmar Edstrand.

s. 629 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

629

Bilaga 1.

Översikt över motsvarigheterna

ningen i gällande rätt (Rff)

till den föreslagna rusdrycksförsäljningsförordoch

i nykterhetskommitténs förslag (NK).

Rff

NK

Förslaget

Rff

NK

1:1

1 §

29 § 1-2 st

3: 7:2

28 § 2 st

1: 2 1—3 st

2 §

29 § 3 st

3:11:1

—

—

3 § 1 st

30 §

3:8

28 § 4 st

1: 6: 2 och 4: 2

3 § 2 st

31 §

3:10:1, 2

31 §

4 st

32 §

3:11:3

33 § 2 st

—

4 §

33 §

—

—

1: 6:1

5 § 1 mom.

34 §

3:12

32 §

5: 12: 2

5 § 2 mom.

35 §

3: 13:1-3, 5

35 §

1:4

6 § 1-3 mom.

36 § 1 st

5: 9:1 2 st

34 § 1 st

_

—

36 § 2 st

—

34 § 2 st

1:3

7 §

37 § 1 st

—

36 § 1 mom.

2:1

8 §

37 § 2 st

3:13

35 § 4 st

2:6

9 § 1-2 mom.

38 §

3:14

36 § 2 mom.

—

9 § 3 mom.

39 §

3:10: 3 1 st

37 § 1 st

2:8

9 § 4 mom.

40 § 1-2 mom.

1:5

25 § 1-2 mom.

2:7

10 §

40 § 3 mom.

3:15 2 st

25 § 3 mom.

2:9

11 §

41 § 1 st

3: 15 1 st

—

2:10: 1, 3

12 § 1-2 mom.

41 § 2 st

3:16: 2

38 § 1 mom. 1st

—

12 § 3 mom.

41 § 3 st

3:13: 4

38 § 2 mom.

2:10: 4-6

12 § 4-6 mom.

42 §

3: 20

39 §

3:2, 4

13 § 1—2 st

43 §

3:14, 19

41 §

—

—

44 § 1 st

5:9:1 1 st

42 § 1 st

3:3

14 §

44 § 2 st

5:12:1

42 § 2 st

4:7

15 §

44 § 3 st

5: 9: 2 o. 5:11

42 § 3 st

4: 13

16 §

45 §

5:10

43 §

4:8

17 §

46 §

5:1

45 §

4:2, 3

19 §

47 §

5:4

48 §

4: 10

20 §

48 §

5: 9:2 2 st

46 §

4: 9: 2

21 § 1 st

49 §

3:13

49 §

4: 12

21 § 2 st

50 §

5:8

50 §

4:11

22 §

51 §

5:3

51 §

3:5

24 §

52 §

5:3

51 §

_

—

53 §

—

—

3: 6:1

28 § 1 st

54 §

5:5

52 § 1 mom.

—

55 §

5:6, 7

53 §

3: 6:2

26 §

56 § 1 st

3:21

56 § 1 st

3:7: 1

27 §

56 § 2 st

3: 22

56 § 2 st

_

57 §

7: 17

57 §

3: 9:1

29 §

58 §

4:15 o. 5: 14

58 §

Förslaget

1 §

2 §

3 § 1 st

3 § 2 st

4

5

5

6

6

7 §

8 §

9 § 1- 9 § 3

9 § 4

10 §

11 §

12 § 1- 12 § 3

12 § 4-

13 § 1-

13 § 3

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 § 1

20 § 2

21 §

22 § 1

22 § 2

23 §

24 §

25 §

26 §

27 §

28 §

mom.

mom.

3 mom.

mom.

2 mom.

mom.

mom.

2 mom.

mom.

■6 mom.

-2 st

st

s. 630 Kontrollera mot PDF

630

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Förslaget

Rf!

59 §

4:14 o. 5:13

60 §

3:17, 18

61 §

—

62 §

3:10:3 2 st

63 §

—

64 §

—

65 §

2:2

66 §

2:3

67 §

1:5:1, 2

68 §

2:4

69 §

—

70 §

2:5

71 §

|

72 §

73 §

}6:1-15

74 §

75 §

)

NK

Förslaget

23, 44 §§

76 §

38 § 1 mom. 2 st

77 §

—

78 §

37 § 2 st

79 §

59 §

80 §

54 §

60 §

81 §

61 §

82 §

62 §

83 §

63 §

84 §

—

85 §

64 §

86 §

65 §

87 §

66 §

88 §

67 §

89 §

—

90 § 1-2 mom.

68 §

90 § 3 mom.

Rff

NK

6:16

69 §

6:17

70 §

6: 19

71 §

6: 20, 21 o. 18

72 §

7:1, 4, 6, o.

73, 75, 76 §§ o

7:5:1

77 § 1 mom

7:2

74 §

7: 5:2

77 § 2 mom.

7:7

78 §

7:10

79 §

7:8

80 §

7:11

81 §

7:12

82 §

7:14

83 §

7:15

84 §

7: 20

85 § 1-2 mom

7:22

85 § 3 mom.

I

s. 631 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151.

631

Bilaga 2.

Översikt över motsvarigheterna till den föreslagna ölförsäljningsförordningen i

gällande rätt (Pff) och i nykterhetskommitténs förslag (NK).

Förslaget

Pff

NK

Förslaget

Pff

NK

1 §

1 §

1 §

30 §

13 § 4.

27 §

2 §

2 § 2—4 st

2 §

31 §

—

—

3 §

_

3 §

32 §

14 § 1 st c)

29 §

4 § 1 mom.

2 § 1 st

4 § 1 mom.

33 §

14 § a), b)

31 §

1 st

34 §

15 § 1.

32 §

4 S 1 mom.

_

5 §

35 §

15 § 2.

32 §

2 st

36 §

16 §

33 §

4 § 2 mom.

2 § 5 st, 5 § 1.

4 § 2 mom.

37 §

13 § 6.

34 §

5 §

6 §

38 § 1 mom. 1 st

18 § 1.

37 § 1 mom. 1 st

6 §

6 § 1.

7 § 1 mom.

38 § 1 mom.

18 § 2., 19 § 1.

37 § 1 mom.

7 §

7 § 2 mom.

2, 3 st

2, 3 st

8 §

_

8 §

38 § 2 mom.

22 § 3.

37 § 2 mom.

9 §

3 § 1., 2.

9 §

38 § 3 mom.

23 §

37 § 3 mom.

10 §

3 § 4.

11 §

39 §

19 § 2.

38 §

U §

7 § b)

—

40 §

20 § 1., 2.

39 §

12 §

9 § 2.

16 §

41 §

20, 21 §§

40 §

13 §

15 § 1. 2 st

10 §

42 §

14 § 1 st b)

41 §

14 §

8 §

18 §

43 § 1 st

22 § 1. 1 st

43 §

15 §

_

43 § 2 st

22 § 1. 2 st

42 § 1 mom.

16 §

15 § 2.

20 § 2 st

43 § 3 st

—

42 § 2 mom.

17 §

21 §

44 §

—

44 §

18 §

9 § 1., 4. o.

12 §

45 §

22 § 4.

45 §

10 §

46 §

30 § 1.

54 §

19 §

9 § 4.

15 §

47 §

25, 26 §§

46 §

20 §

10 §

48 §

—

47, 48 §§

21 §

__

13 §

49 §

27 §

35 §

22 §

_

—

50 §

15 § 3.

49 §

23 §

15 § 2.

14 §

51 §

—

—

24 § 1 st,

12 §

22 §

52 §

—

50 §

2 st a)

53 §

37 § 3 st

51 §

24 § 2 st b)

_

—

54 §

28—31 §§

52-55 §§

24 § 2 st c)

_

23 § 2 mom.

55 §

32 § 2.

56 §

25 §

—

23 § 1 mom.

56 §

32 § 1.

56 §

26 §

13 § 1., 14 § 1 st

24 §

57 §

35 §

—

c), d), e)

58 §

34 §

57 §

27 §

13 § 1.

10 §

59 §

36 § 1.

58 §

28 §

13 § 2.

25 §

60 §

36 § 2.

59 §

29 §

| 13 § 3., 14 § 2 st

26, 30 §§

61 §

—

1 60 § 2 st

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................... 1

Förfat t ningsförslag..................................................... 5

Förslag till rusdrycksförsäljningsförordning............................ 5

Förslag till ölförsäljningsförordning................................... 24

Förslag till förordning om ändring i förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker 35

Förslag till förordning om ändring i förordningen den 15 december 1939 (nr

887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker............. 40

Inledning............................................................ 52

Avd. I. Samhällets nuvarande nykterhetsfrämjande åtgärder .............. 59

Historik.................................................... 59

De äldsta bestämmelserna................................. 59

1910-talets lagstiftning.................................... 59

Senare ändringar......................................... 53

Alkoholskatterna.......................................... 65

Undervisning m. m....................................... 65

Gällande bestämmelser i huvuddrag............................ 65

Rusdryckshandeln......................................... 65

Handeln med maltdrycker................................. 71

Alkoholistvården, fylleribrotten............................. 72

Undervisning och upplysning.............................. 73

Personalåtgång och kostnader för samhällets nykterhetsfrämjande

åtgärder.......................................... 73

Avd. II. Konsumtion och nykterhetstillstånd i Sverige och några främmande

länder .................................................... 76

Nykter hetskommitténs svenska undersökningar................... 77

Konsumtionen sedan 1913................................. 77

Missbruket sedan 1913.................................... 82

Alkoholvanornas utveckling och ungdomen.................. 86

Jämförelser med utlandet..................................... 89

Yttranden.................................................. 94

Avd. Hl. Bedömning av samhällets nuvarande nykterhetsfrämjande åtgärder. . 97

Nykterhetskommittén......................................... 97

Utomlegislativa faktorer................................... 97

Sociala, kulturella och socialpsykologiska förhållanden s. 97. — Alkoholpris,

inkomst och sysselsättningsgrad s. 100. — Befolkningstäthet och tätortsstorlek

s. 101.

Den nuvarande nykterhetslagstiftningens verkningar......... 103

Alkoholkonsumtionens utveckling i Sverige och vissa andra länder s. 104._

Restriktionssystemets utveckling s. 104. — De individuella rusdrycksinköpen

s. 105. — Konsumenternas antal s. 111. — Missbruket s. 113. — Restriktionssystemets

tillämpning och missbruket s. 115. — Ungdomens alkoholvanor

s. 118. — Partiella reformer s. 119. — Nykterhetsvårdens verkningar s. 120.

— Sammanfattning s. 121.

Reservation.............................................. 124

Yttranden.................................................. 125

Departementschefen.......................................... 155

Inledande synpunkter..................................... 155

Utomlegislativa faktorer................................... 157

Motbokssystemet.......................................... 159

s. 633 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 633

Avd. IV. Den framtida nykterhetspolitiken............................... 166

Tidigare utredningar......................................... 166

Vissa reformfrågor.......................................... 167

Ngkterhetskommittén......................................... 169

Allmänna synpunkter..................................... 169

Nykterhetspolitiken....................................... 172

Huvuddragen i kommitténs förslag......................... 176

Alkoholdryckernas art och alkoholhalt...................... 180

Beskattningen som nykterhetspolitiskt instrument............ 182

övergångstiden........................................... 184

Reservationer m. ........................................ 186

Yttranden över nykterhetskommitténs förslag.................... 189

Allmänna synpunkter..................................... 189

Upplysning och nykterhetsvård............................ 193

Försälj ningslagstiftningen.................................. 194

Övergångsproblem s. 195. Höjda spritskatter; fortsatt ransonering s. 198.

— Åtgärder för att främja konsumtionen av svagare drycker s. 208. —

Sänkning av alkoholhalten i vissa spritdrycker s. 210. — Ålder för inköpsrätt

s. 211. — Alkoholfria drycker m. m. s. 214.

Senare utredningar m. ...................................... 215

Förslag om beskattning av olika drycker.................... 216

1953 års utredning angående stöd åt nykterhetsorganisationer

och ungdomsvårdande sammanslutningar.................. 218

Kommittén för motverkande av missbruk vid övergång till friare

försäljning............................................. 222

Nykterhetsnämndssakkunniga.............................. 231

Departementschefen.......................................... 233

Allmänna synpunkter........ 233

Positiva nykterhetsfrämjande åtgärder...................... 235

Alkoholbeskattningen...................................... 238

Försälj ningslagstiftningen.................................. 241

övergången.............................................. 245

Straffbestämmelserna för fylleri m. ......................... 248

Avd. V. Försäljningen av rusdrycker................................... 249

Huvudprinciper och organisation.............................. 249

Nuvarande förhållanden................................... 249

Systembolagens organisation m. m. s. 249. — Utminuteringen s. 251. —

Utskänkningen s. 255. — Systembolagens omsättning och ekonomi s. 257.

— Systembolagens personal s. 259. — Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen

s. 260. —- Kontrollstyrelsens organisation och verksamhet s. 260.

Tidigare reformförslag..................................... 262

Nykterhetskommittén..................................... 264

Alternativ I — Ett riksbolag s. 265. — Alternativ II — 24 länsbolag s. 271.

— Valet mellan alternativen s. 274. — Registrering av inköp samt avstängning

av missbrukare s. 275. — Allmänna kostnadsberäkningar s. 277. övergångskostnader

s. 278. — Reservationer s. 280.

Yttranden................................................ 283

Organisationsallernativen s. 283. — Registrering av inköp s. 289. — Avstängning

av missbrukare s. 293. — Övergångskostnader s. 297.

Departementschefen....................................... 297

Inledande synpunkter s. 297. — Inköpsregistrering s. 298. — Avstängning

Af\/\ TT* 1 * * I___• ___ _ o AA I V 51 t .liv nln/f rtll m* niTri Am r\ a! O rf C 4(1 / ■

farande s. 307. — Kostnadsberäkningar s. 309. — Omorganisationen s. 313.

s. 634 Kontrollera mot PDF

634 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Utminuteringsställenas förläggning och affärstider................ 314

Gällande ordning......................................... 314

Tidigare förslag och framställningar........................ 315

Nykterhetskommittén..................................... 316

Yttranden................................................ 349

Departementschefen....................................... 319

Rättighetssystemet beträffande utskänkning av rusdrycker.......... 321

Gällande ordning m. m.................................... 321

Nykterhetskommittén..................................... 323

Reservationer............................................ 325

Yttranden................................................ 326

Departementschefen....................................... 338

Den kommunala medbestämmanderätten samt villkor och inskränkningar

med avseende å utskänkningen....................... 344

Gällande ordning......................................... 344

Nykterhetskommittén..................................... 345

Reservation m. m......................................... 34 •

Yttranden................................................ 349

Departementschefen....................................... 352

Utskänkningsrestriktionerna................................... 356

Nuvarande ordning....................................... 356

Nykterhetskommittén..................................... 359

Reservationer m. m....................................... 3P3

Yttranden................................................ 354

Allmänna synpunkter s. 364. — Måltidstvång s. 365. — Kvantitetsbegränsningar

s. 369. — Utskänkningstidens början s. 371. — Lättgroggar s. 376. —

Spritdrinkar s. 376. — Övriga frågor s. 378.

Senare utredning angående måltidstvånget................... 380

Utredningen s. 380. — Yttranden s. 386.

Departementschefen....................................... 392

Allmänna synpunkter s. 392. — Måltidstvånget s. 394. — Kvantitetsbegränsningar

s. 398. — Tiden för utskänkningens början s. 400. — Övriga frågor

s. 401.

Utskänkningskontrollen....................................... 403

Nuvarande ordning....................................... 403

Nykterhetskommittén..................................... 404

Yttranden................................................ 405

Departementschefen....................................... 407

Utskänkningsvinst och drickspengar............................ 409

Departementschefen....................................... 411

Förtärings- och förvaringsförbuden............................. 412

Gällande bestämmelser och tidigare reformförslag............ 412

Nykterhetskommittén................... 413

Yttranden................................................ 449

Departementschefen....................................... 423

Varietéförbudet.............................................. 434

Gällande bestämmelser m. m............................... 431

Nykterhetskommittén..................................... 432

Yttranden................................................ 433

Departementschefen....................................... 434

Dansförbudet................................................ 436

Gällande bestämmelser m. m............................... 436

Nykterhetskommittén..................................... 438

Yttranden................................................ 439

Departementschefen....................................... 442

s. 635 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151. 635

Rusdrycker på nöjes- och idrottsplatser......................... 444

Utskänkning............................................. 444

Gällande ordning och tidigare utredningar s. 444. — Nykterhetskommittén

s. 444. — Yttranden s. 445.

Förvaring och förtäring av rusdrycker på nöjes- och idrottsplatser 446

Gällande ordning och tidigare utredningar s. 446. — Nykterhetskommittén

s. 447. — Yttranden s. 447.

Departementschefen....................................... 448

Avd. VI. Tillverkning och försäljning av maltdrycker..................... 449

Nuvarande förhållanden m. .................................. 449

Historik................................................. 449

Huvuddragen av gällande bestämmelser ..................... 450

1934 års maltdryckskommitté.............................. 453

Översikt av produktion, konsumtion m. m.................. 453

Bryggeriindustrin s. 453. — Produktionen s. 454. — Distributionen s. 455.

— Konsumtionen s. 458. — Missbruket s. 460.

Verkan på den mänskliga organismen av maltdrycker med olika alko
holhalt.

.................................................. 461

Verkställda undersökningar................................ 461

Blodalkoholhalten......................................... 461

Alkoholpåverkan.......................................... 463

Nykterhetskommitténs förslag i huvuddrag...................... 465

Allmänna synpunkter vid remissbehandlingen................... 466

Departementschefen.......................................... 468

Ölets alkoholhalt och starkölet................................. 470

Frågans tidigare behandling............................... 470

Nykterhetskommittén..................................... 472

Vanligt Öl s. 472. — Starköl s. 473. — Reservationer s. 475.

Yttranden................................................ 476

Vanligt Öl s. 476. — Starköl s. 482.

Departementschefen....................................... 488

Bryggeriernas företagsform.................................... 492

Maltdryckskommittén m. ................................. 492

Utredningar om missförhållanden vid bryggeriernas ölförsäljning 492

Nykterhetskommittén..................................... 493

Reservationer............................................. 494

Yttranden................................................ 495

Departementschefen....................................... 499

Försäljningsformerna vid utminutering av Öl.................... 501

Gällande ordning, tidigare förslag m. ...................... 501

Kringförings- och rekvisitionsförsäljning s. 501. — Avhämtningsförsäljning

s. 503. — Avlämning av Öl s. 504.

Nykterhetskommittén..................................... 605

Kringförings- och rekvisitionsförsäljning s. 505.—Avhämtningsförsäljning

s. 509. — Valet av försälj ningsform s. 509. — Avlämning av Öl s. 510.

Yttranden................................................ 612

Kringförings- och rekvisitionsförsäljning s. 512. — Försäljning från nederlag

s. 514. — Avhämtningsförsäljning s. 514. — Valet av försälj ningsform

s. 515. — Avlämning av Öl s. 516.

Departementschefen....................................... 617

Svagdricksbryggarnas ölförsäljning.............................. 519

Nuvarande förhållanden................................... 519

Nykterhetskommittén...................................... 520

s. 636 Kontrollera mot PDF

636 Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Yttranden................................................ 522

Departementschefen....................................... 525

Rättighelssystemet vid detaljhandel med Öl .....................’ 526

Gällande ordning och tidigare förslag........................ 526

Nykterhetskommittén...................................... 528

Yttranden................................................ 534

Tillståndsmyndighet och förberedande organ s. 531. — Tillståndstvång, anmälningsskyldighet

eller fri försäljning s. 533. — Fasta oktrojperioder s. 534.

Ansöknings- och tillståndsförfarandet m. m. s. 536. — övervakningen

s. 537.

Departementschefen........................................ 533

Den kommunala medbestämmanderätten m. m................... 541

Gällande ordning......................................... 544

Den kommunala vetorätten s. 541. — Villkor och inskränkningar, s. 541.

Maltdryckskommittén m. m................................ 542

Den kommunala vetorätten s. 542. — Villkor och inskränkningar, s. 542.

Nykterhetskommittén..................................... 543

Den kommunala vetorätten s. 543. — Fullmäktiges delegationsrätt s. 545._

De allmännyttiga kafébolagen s. 545. — Villkor och inskränkningar s. 546.

Reservationer............................................. 547

Yttranden................................................ 547

Den kommunala vetorätten s. 547. — Fullmäktiges delegationsrätt s. 551. —

De allmännyttiga kafébolagen s. 551. — Villkor och inskränkningar s. 552.

Departementschefen....................................... 553

Försäljningstider............................................ 555

Gällande ordning......................................... 555

Nykterhetskommittén....... 557

Utminuteringstidema s. 557. — Utskänkningstiderna s. 559.

Yttranden................................................ 584

Utminuteringstidema s. 561. — Utskänkningstiderna s. 561. — Förbudet

mot utskänkning under högmässa s. 562.

Departementschefen....................................... 562

Utskänkningen på inackorderingsställen m. m................... 565

Gällande ordning m. m.................................... 565

Nykterhetskommittén..................................... 565

Yttranden................................................ 559

Departementschefen....................................... 574

Partihandel och import....................................... 572

Gällande ordning m. m.................................... 572

Nykterhetskommittén..................................... 573

Yttranden..............................................''" 574

Departementschefen....................................... 576

Avd. VII. Särskilda frågor............................................. 579

Besiktning av utskänkning slokaler............................. 579

Gällande bestämmelser m. m............................... 579

Nykterhetskommittén.......................... 5go

Yttranden.............................................. ’ 539

Departementschefen....................................... 584

Ciderfrågan................................................. 534

Inledning ................................................ 534

Nykterhetskommittén..................................... 533

Yttranden................................................ 534

Departementschefen....................................... 536

s. 637 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151. 637

Alkoholreklamen............................................. 587

Inledning ................................................ 587

Nykterhetskommittén..................................... 588

Yttranden över nykterhetskommitténs förslag............... 591

Senare utredning......................................... 593

Yttranden över den särskilda kommitténs förslag............ 594

Departementschefen....................................... 595

Avd. VIII. Specialmotivering till författningsförslagen....................... 602

Inledning.................................................. 602

Förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning .................... 602

Förslaget till öl/örsäljningsförordning .......................... 614

Förslaget till ändring i förordningen angående försäljning av vissa

alkoholfria och därmed jämförliga drycker .................... 624

Förslaget till ändring i förordningen angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker.................................... 626

Departementschefens hemställan....................... 628

Bilagor.................................... 629

1. Översikt över motsvarigheterna till den föreslagna rusdrycksförsäljnings
förordningen

i gällande rätt och i nykterhetskommitténs förslag ...... 629

2. Översikt över motsvarigheterna till den föreslagna ölförsäljningsförordning
en

i gällande rätt och i nykterhetskommitténs förslag .............. 631

537787. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:310 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag för budgetåret 1954/55 till statens biografbyrå in. in. a1 i texten
  2. SärU 1954:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till aktieteckning i ett för riket gemensamt detaljhandelsbolag för rusdrycker jämte i ämnet s. 1 i texten
  3. SärU 1954:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till en upplysningskampanj i samband med övergången till en friare försäljning av rusdrycker s. 1 i texten
  4. BevU 1954:26 Bevillningsutskottets memorial nr 26 a1 i texten

Rättsfall (4)

4 kopplingar.

  1. RÅ 1994 ref. 82 ur registret
  2. RÅ 1994 ref. 87 ur registret · dokumentnivå
  3. RH 2006:13 ur registret · dokumentnivå
  4. RH 1997:89 ur registret · dokumentnivå