Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrgcker, m. m

1954-02-19 · 36 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:154, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrgcker, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

1

Nr 154.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 15

december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning

av maltdrgcker, m. m.; given Stockholms

slott den 19 februari 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 15 december

1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker; samt

2) förordning angående upphävande av förordningen den 30 januari 1948

(nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck av första klassen;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges förslag till ändrad avvägning av maltdrycksbeskattningen.

Sålunda föreslås att den år 1948 införda särskilda skatten å

s. k. lagrat svagdricka borttages; bifalles detta förslag kommer samtliga

maltdrycker av första klassen att bli skattefria. Den nuvarande skatten å

maltdrycker av andra klassen, 42 öre per liter, skall enligt förslaget utgå

med oförändrat belopp. För maltdrycker av tredje klassen (starköl) föreslås

en skattesats av 1 krona 35 öre för liter, vilket innebär att utminuteringspriset

för en flaska starköl om en tredjedels liter kommer att bli omkring en

krona. Ett genomförande av förslaget förutsätter viss jämkning av tullsatserna

på importerade maltdrycker. Förslag härom framlägges i propositionen.

De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 oktober 1955;

dock att skatten å lagrat svagdricka föreslås borttagen redan den 1 juli

1954.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 154.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 15 december

1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 12—17 §§, 18 § 1, 2 och 4 mom., 19 § 1 och

2 mom., 20 och 21 §§ samt rubriken till 3 kap. förordningen den 15 december

1939 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

3 KAP.

Om beskattning av maltdrycker i

skattepliktigt bryggeri.

12 §.

För maltdrycker av andra och

tredje klasserna, tillverkade i skattepliktigt

bryggeri här i riket, skall

tillverkaren enligt vad nedan närmare

stadgas erlägga skatt.

Från skatteplikt undantagas maltdrycker,

som från bryggeri utlämnas

för utförsel ur riket eller till

svensk frihamn eller såsom prov

för analytisk undersökning, så ock

maltdrycker, som inom bryggeri användas

för tekniskt ändamål eller

där förstöras.

13 §.

Skatten utgår

för maltdryck av andra klassen

med fyrtiotvå öre för liter samt

för maltdryck av tredje klassen

med sjuttioåtta öre för liter.

Vid varje bryggeri skall dock, så

länge tillverkning av maltdrycker

av andra och tredje klasserna må

företagas i bryggeriet, skatt utgå

Om beskattning av maltdrycker i

Öl- och starkölsbryggerier.

12 §.

För Öl och starköl, som tillverkats

vid bryggeri här i riket, skall tillverkare

enligt vad nedan närmare

stadgas erlägga skatt.

Från skatteplikt undantagas maltdrycker,

som från bryggeri utlämnas

för utförsel ur riket eller till

svensk frihamn eller såsom prov

för analytisk undersökning eller

som inom bryggeri användas för

tekniskt ändamål, så ock maltdrycker

som, medan de befinna sig i bryggeriets

besittning, förstöras under sådana

omständigheter, att myckenheten

kan fastställas.

13 §.

Skatten utgår med fyrtiotvå öre

för liter Öl och en krona trettiofem

öre för liter starköl.

Vid varje bryggeri skall dock, så

länge Öl eller starköl får tillverkas

i bryggeriet, skatt utgå med minst

ettusen kronor för helt kalender
-

Senaste lydelse av 13 § se 1950:571 och av 18 § 1 mom. se 1943:325.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr löt.

(Nuvarande lydelse:)

med minst femhundra kronor för

helt kalenderkvartal räknat. I detta

belopp må ej inräknas skatt, som

belöper å maltdrycker, tillverkade

vid annat skattepliktigt bryggeri.

Kontrollstyrelsen må-----

14 §.

1. Tillverkare i skattepliktigt

bryggeri skall föra följande journaler,

vilka för varje klass av maltdrycker,

som rörelsen omfattar,

skola utvisa:

a) bryggjournal: verkställda brygder

samt myckenheten använda råämnen

ävensom vörtens volym och

extrakthalt;

b) tappnings journal: myckenhe
ten

tappade maltdrycker;

c) friöls journal: myckenheten

maltdrycker, som inom bryggeriet

användas för tekniskt ändamål eller

dår förstöras under sådana omständigheter,

att myckenheten kan

fastställas;

d) försäljnings journal: mycken
heten

maltdrycker, som utföras från

bryggeriet eller inom bryggeriet utlämnas

till personalen för förbrukning

därstädes; samt

e) införsel journal: myckenheten

maltdrycker, som efter utlämning

från bryggeriet återinföras till bryggeriets

lager eller som dit införas

från annat bryggeri.

2. Tillverkare är skyldig att föra

sina handelsböcker på sådant sätt,

att jämförelse mellan dem och de

under d) och e) omnämnda journalerna

utan svårighet kan verkställas.

15 §.

Maltdrycker av andra och tredje

klasserna må icke utföras från skattepliktigt

bryggeri annorledes än på

flaskor av den storlek, som kontrollstyrelsen

bestämmer, eller på

andra slutna kärl och behållare,

(Föreslagen lydelse:)

kvartal räknat. I detta belopp må ej

inräknas skatt, som belöper å maltdrycker,

tillverkade vid annat Öl- eller

starkölsbryggeri.

---bryggeri igångsatts.

14 §.

1. Tillverkare i Öl- eller starkölsbryggeri

skall angående sin rörelse

hava sådan bokföring, att därav

tydligt framgår:

a) verkställda maltdrycksbrygder

samt myckenheten använda råämnen

ävensom vörtens volym och

extrakthalt;

b) myckenheten tappade maltdrycker;
c)

myckenheten maltdrycker, som

inom bryggeriet användas för tekniskt

ändamål eller som, medan de

befinna sig i bryggeriets besittning,

förstöras under sådana omständigheter,

att myckenheten kan fastställas;

d) myckenheten maltdrycker,

som utföras från bryggeriet eller

inom bryggeriet utlämnas till personalen

för förbrukning därstädes;

samt

e) myckenheten maltdrycker, som

efter utlämning från bryggeriet

återinföras till bryggeriets lager

eller som dit införas från annat

bryggeri.

2. Tillverkare i Öl- eller starkölsbryggeri

skall på begäran tillhandahålla

kontrollstyrelsen erforderliga

uppgifter för kontroll över försäljningen

och för upprättande av statistik

över densamma. Närmare anvisningar

härom meddelas av kontrollstyrelsen.

15 §.

Öl och starköl må icke utföras

från bryggeri annorledes än på

flaskor av den storlek, som kontrollstyrelsen

bestämmer, eller på andra

slutna kärl eller behållare, vilka

med avseende å rymden blivit märk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

hungl. Maj.ts proposition nr 154.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

vilka med avseende å rymden blivit

märkta på sätt i 14 § lagen om mått

och vikt sägs.

16 §.

1. över maltdrycker, som utföras

från skattepliktigt bryggeri, skall

förteckning (forsedel) upprättas för

varje transport. Forsedel upprättas

i det antal exemplar, som kontrollstyrelsen

bestämmer. Ett exemplar

skall såsom verifikation fogas vid

försäljnings journalen och ett skall

åtfölja transporten, så länge denna

verkställes av tillverkaren.

2. Vid skattepliktigt bryggeri

skall finnas en av tillverkaren utsedd

forsedelskontrollant, som enligt

närmare anvisningar av kontrollstyrelsen

har att tillse, att bestämmelserna

i 1 mom. och de föreskrifter,

som kontrollstyrelsen meddelar

angående tillämpningen av

samma bestämmelser, vederbörligen

iakttagas.

Då förhållandena — ----— —

Finner kontrollstyrelsen-----

Forsedelskontrollant må icke taga

befattning med förandet av de i 14 §

1 mom. omnämnda journalerna för

den tid, under vilken han tjänstgjort

i sådan egenskap. Bryggeriföreståndare

eller ersättare för denne må icke

vara forsedelskontrollant.

17 §.

Med undantag för de fall, som

avses i 13 § andra stycket och 19 §,

beräknas skatten å den i försäljnings

journalen upptagna myckenheten

maltdrycker av andra och

tredje klasserna med avdrag för den

myckenhet maltdrycker av nämnda

båda klasser, som enligt bryggeriets

journaler med tillhörande verifikationer
a)

från bryggeriet utlämnats för

utförsel ur riket eller till svensk frihamn

eller såsom prov för analytisk

undersökning,

ta på sätt i 14 § lagen om mått och

vikt sägs.

16 §.

1. Över maltdrycker, som utföras

från Öl- eller starkölsbryggeri, skall

förteckning (forsedel) upprättas för

varje transport. Forsedeln skall såsom

verifikation till bokföringen behållas

av bryggeriet.

2. Vid Öl- och starkölsbryggerier

skall finnas en av tillverkaren utsedd

forsedelskontrollant, som enligt

närmare anvisningar av kontrollstyrelsen

har att tillse, att bestämmelserna

i 1 mom. och de föreskrifter,

som kontrollstyrelsen meddelar

angående tillämpningen av

samma bestämmelser, vederbörligen

iakttagas,

vid bryggeriet.

---annan forsedelskontrollant.

Forsedelskontrollant må icke, i vidare

mån än kontrollstyrelsen föreskriver,

taga befattning med bryggeriets

bokföring för den tid, under vilken

han tjänstgjort i sådan egenskap.

Bryggeriföreståndare eller ersättare

för denne må icke vara forsedelskontrollant.

17 §.

Med undantag för de fall, som avses

i 13 § andra stycket och 19 §, beräknas

skatten å de enligt bryggeriets

bokföring utlämnade myckenheterna

Öl och starköl med avdrag

för de myckenheter, som enligt bokföringen
-

a) från bryggeriet utlämnats för

utförsel ur riket eller till svensk frihamn

eller såsom prov för analytisk

undersökning,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kanal. Mcij.ts proposition nr 154.

(Nuvarande lydelse:)

b) efter utlämning från bryggeriet

återinförts till bryggeriets lager,

eller

c) från bryggeriet överförts till

annat skattepliktigt bryggeri för att

därifrån försäljas.

Avdrag må icke göras, med mindre

tillverkaren kan förete, beträffande

maltdrycker, som utförts ur

riket eller till svensk frihamn, tullmyndighets

bevis därom samt beträffande

maltdrycker, som avses

under b) och c), intyg av forsedelskontrollant

om återinförandet eller

överförandet. I fall, som avses under

c), skall intyget utfärdas av forsedelskontrollanten

vid det bryggeri,

till vilket överförandet skett.

Lämnade uppgifter —- ---—- —

Maltdrycker av andra eller tredje

klassen, som efter utförsel ur riket

eller till svensk frihamn åter införas,

skola återställas till det bryggeri,

från vilket de utlämnats, eller

överföras till annat skattepliktigt

bryggeri.

18 §.

1. Tillverkare i skattepliktigt bryggeri

skall för varje månad upprätta

och senast å åttonde söckendagen

efter månadens utgång till kontrollstyrelsen

insända en på tro och heder

avgiven deklaration angående

den myckenhet maltdrycker av andra

och tredje klasserna, som under

månaden utförts från bryggeriet

eller inom bryggeriet utlämnats till

personalen för förbrukning därstädes,

ävensom rörande den myckenhet

maltdrycker av nämnda båda

klasser, för vilken avdrag må göras

vid skattens beräknande enligt vad

i 17 § sägs. I deklarationen skall tilllika

angivas den skatt, som belöper

å den i deklarationen upptagna beskattningsbara

myckenheten.

(Föreslagen lydelse:)

b) efter utlämning från bryggeriet

återinförts till bryggeriets lager,

c) från bryggeriet överförts till

annat Öl- eller starkölsbryggeri för

att därifrån försäljas, eller

d) förstörts utanför bryggeriet

medan de befunnit sig i bryggeriets

besittning.

Avdrag må icke göras, med mindre

tillverkaren kan förete, beträffande

maltdrycker, som utförts ur

riket eller till svensk frihamn, tullmyndighets

bevis därom samt beträffande

maltdrycker, som avses

under b), c) och d), intyg av forsedelskontrollant

om återinförandet,

överförandet eller förstöringen. I

fall, som avses under c), skall intyget

utfärdas av forsedelskontrollanten

vid det bryggeri, till vilket

överförandet skett.

— restitutionsgods stadgat.

Öl eller starköl, som efter utförsel

ur riket eller till svensk frihamn åter

införes, skall återställas till det bryggeri,

från vilket det utlämnats, eller

överföras till annat Öl- eller starkölsbryggeri.

18 §.

1. Tillverkare skall för varje månad

upprätta och senast å åttonde

söckendagen efter månadens utgång

till kontrollstyrelsen insända en på

tro och heder avgiven deklaration

angående de myckenheter Öl och

starköl, som under månaden utförts

från bryggeriet eller inom bryggeriet

utlämnats till personalen för förbrukning

därstädes, ävensom rörande

de myckenheter, för vilka avdrag

må göras vid skattens beräknande

enligt vad i 17 § sägs. I deklarationen

skall tillika angivas den skatt,

som belöper på de i deklarationen

upptagna beskattningsbara myckenheterna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i.

(Nuvarande lydelse:)

Å deklarationen skall finnas intyg

av två personer, att densamma överensstämmer

med journalerna och att

beträffande den myckenhet maltdrycker,

för vilken avdrag gjorts,

för intygsgivarna företetts bevis

eller intyg, som avses i 17 § andra

stycket.

2. Tillverkare skall senast å femtonde

dagen i varje månad erlägga

skatten för föregående månad genom

inbetalning å statsverkets

checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens

räkning; och skall vid

inbetalningen för den sista månaden

i varje kalenderkvartal jämväl erläggas

vad som kan brista i den skatt,

som enligt 13 § andra stycket minst

skall utgå.

4. Tillverkare i skattepliktigt bryggeri

är skyldig att, då kontrollstyrelsen

så prövar nödigt, för skattens

behöriga erläggande hos kontrollstyrelsen

ställa säkerhet till belopp,

som styrelsen finner erforderligt.

Ställes ej

(Föreslagen lydelse:)

2. Tillverkare skall senast å femtonde

dagen i varje månad erlägga

skatten för föregående månad genom

inbetalning å kontrollstyrelsens

postgirokonto; och skall vid inbetalningen

för den sista månaden i varje

kalender kvartal jämväl erläggas vad

som kan brista i den skatt, som enligt

13 § andra stycket minst skall

utgå.

4. Tillverkare är skyldig att, då

kontrollstyrelsen så prövar nödigt,

för skattens behöriga erläggande

hos kontrollstyrelsen ställa säkerhet

till belopp, som styrelsen finner

erforderligt.

motsvarande tillämpning.

19 §.

1. Då rörelsen vid skattepliktigt

bryggeri nedlägges, är tillverkaren

pliktig att betala skatt för samtliga

i bryggeriet befintliga maltdrycker

av andra och tredje klasserna.

2. Därest vid granskning av skattepliktigt

bryggeris journaler eller

andra redovisningshandlingar eller

eljest utrönes, att för någon månad

skatt bort utgå med högre belopp

än som för månaden erlagts, eller

att i det i bryggeriet befintliga lagret

av maltdrycker av andra och

tredje klasserna förefinnes brist,

som tillverkaren icke kan nöjaktigt

förklara, är tillverkaren pliktig att

vid anfordran genast erlägga, i förra

fallet den resterande skatten och i

senare fallet skatt för en myckenhet,

som motsvarar bristen.

19 §.

1. Då rörelsen vid Öl- eller starkölsbryggeri

nedlägges, är tillverkaren

pliktig att betala skatt för allt

i bryggeriet befintligt Öl och starköl.

2. Om vid granskning av bryggeriets

bokföring eller eljest utrönes,

att för någon månad skatt bort utgå

med högre belopp än som för månaden

erlagts, eller att i bryggeriets

lager av Öl eller starköl förefinnes

brist, som tillverkaren icke nöjaktigt

kan förklara, är tillverkaren

pliktig att vid anfordran genast erlägga,

i förra fallet den resterande

skatten och i senare fallet skatt för

en myckenhet, som motsvarar bristen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 15t.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

20 §. 20 §.

Tillverkare i skattepliktigt bryggeri

skall för varje tillverkningsår

upprätta skriftlig redogörelse för

de förändringar, det i bryggeriet befintliga

lagret av maltdrycker under

året undergått (årsredogörelse).

I årsredogörelsen skall för olika

slag av maltdrycker angivas:

a) storleken av lagret vid tillverkningsårets

början,

b) den myckenhet, som under

året tillförts lagret,

c) den myckenhet, som under

året bortförts därifrån,

d) svinnets storlek och

e) lagrets storlek vid tillverkningsårets

utgång.

21 §.

Då särskilda förhållanden beträffande

visst skattepliktigt bryggeri

därtill föranleda, må kontrollstyrelsen

förordna, att den i 9 § 3 mom.

omförmälda vågen skall anslutas

till maltkross i bryggeriet sålunda,

att maltet ej kan krossas utan att

först hava genomgått vågen.

Tillverkare skall för varje tillverkningsår

upprätta skriftlig redogörelse

för de förändringar, det i

bryggeriet befintliga lagret av maltdrycker

under året undergått (årsredogörelse).

I årsredogörelsen skall

för olika slag av maltdrycker angivas:

a) storleken av lagret vid tillverkningsårets

början,

b) den myckenhet, som under

året tillförts lagret,

c) den myckenhet, som under

året bortförts därifrån,

d) svinnets storlek,

e) lagrets storlek vid tillverkningsårets

utgång, och

f) de ytterligare uppgifter, som

kontrollstyrelsen finner erforderliga.

21 §.

Då särskilda förhållanden beträffande

visst bryggeri därtill föranleda,

må kontrollstyrelsen förordna,

att den i 9 § 2 mom. omförmälda

vågen skall anslutas till maltkross

i bryggeriet sålunda, att maltet ej

kan krossas utan att först hava genomgått

vågen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 154.

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 30 januari

1948 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck av första klassen.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 januari 1948 om tillfällig

skatt a viss maltdryck av första klassen skall upphöra att gälla med utgången

av juni 1954; dock skall förordningen fortfarande tillämpas beträffande

tillverkning för vilken skattskyldighet inträtt före nyssnämnda tidpunkt.

Vad i förordningen stadgas i fråga om sådan under tiden för dess giltighet

begången förseelse, som i förordningen avses, skall äga tillämpning även

etter det förordningen i övrigt upphört att gälla.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 154.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari

1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om ändring i beskattningen

av maltdrycker m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Genom den tidigare denna dag anmälda propositionen nr 151 framlägges

förslag om ändrade riktlinjer för samhällets nykterhetspolitik. I fråga om

försäljningen av alkoholdrycker har därvid förordats en konsekvent politik

i syfte att främja en övergång till svagare drycker. Såsom ett led i denna

har bl. a. föreslagits att starköl med en högsta alkoholhalt av 4,5 viktprocent

skall, såsom en konkurrentdryck till spritdryckerna, få tillhandahållas

allmänheten i utminuteringsaffärer för rusdrycker och på spritrestauranger.

Alkoholhalten i det vanliga ölet har ansetts böra bibehållas vid den nivå

som nu tillämpas eller 2,8 viktprocent. 1 berörda proposition har vidare

framhållits att avvägningen av beskattningen av olika alkoholdrycker är

av vikt för att tillgodose det nykterhetspolitiska syftet.

Förslagen i nämnda proposition grundar sig delvis på 1944 års nykterhetskommittés

betänkande. Medan detta remissbehandlades, utverkade jag

Kungl. Maj :ts tillstånd att igångsätta vissa kompletterande utredningar.

En av dessa avsåg den inbördes avvägningen av beskattningen på olika drycker.

Utredningen har utförts av överdirektören Sven Almgren. Utredningsmannen

har framlagt förslag till en sådan avvägning såväl i vad angår spritdrycker

och vin som beträffande maltdrycker och läskedrycker.

Utredningsmannens förslag beträffande spritdrycker och vin har, jämte

ett av 1952 års kommitté för indirekta skatter framlagt förslag om höjd

spritbeskattning in. in., behandlats i den vid riksdagens början framlagda

propositionen nr 28.

Beträffande maltdrycker och läskedrycker innebär utredningsmannens

förslag ett försök att avväga skattesatserna på sådant sätt, att en förskjutning

av konsumtionen från alkoholstarkare till svagare eller helt alkoholfria

drycker främjas. Även i fråga om beskattningen av maltdryckerna in
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b.

bördes har genom en glidande skatteskala öppnats möjligheter för en övergång

till de mindre alkoholhaltiga av dessa drycker.

Över promemorian har yttranden i de frågor, som nu kommer att behandlas,

avgivits av generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

statens institut för folkhälsan, systembolagens förtroendenämnd,

Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund,

Svenska bryggareföreningen, Föreningen skattepliktiga bryggerier,

Sveriges musteriförbund, Sveriges pomologiska förening och Svenska

fruktföreningen u. p. a. (gemensamt yttrande), Sveriges vattenfabrikanters

riksförbund, Mineralvattenaktiebolaget Tre Kronor, Björkens vattenfabrik,

Vattenfabriksaktiebolaget Kronan i Malmö (de tre sistnämnda i gemensamt

yttrande) samt Sveriges blåbandsförening.

II. Utredningsmannens förslag angående ändrad skatteavvägning

för malt- och läskedrycker.

A. Maltdrycker.

Gällande bestämmelser. Maltdrycksbeskattning i modern mening infördes

från och med den 1 oktober 1903. Skatten utgick enligt 1903 års förordning

på visst sätt i förhållande till maltavverkningen (råämnesskatt). Beskattningen

efter kvantitet använt malt kvarstod i maltdrycksbeskattningen ända

t. o. m. år 1939, da maltskatten ersattes av den nuvarande beskattningen

efter försåld kvantitet skattepliktig maltdryck — produktskatt.

Enligt förordningen den 15 december 1939 (nr 887) om tillverkning och

beskattning av maltdrycker, vilken förordning alltjämt är gällande, indelas

maltdryckerna i tre klasser. Avgörande för denna indelning är alkoholhalten,

uttryckt i viktprocent: klass I högst 1,8 procent, klass II mer än 1,8

men högst 3,2 procent och klass III mer än 3,2 procent.

Alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen har dock efter träffade

överenskommelser sedan hösten 1949 varit begränsad till 2,8 procent, vilket

procenttal tidigare under krigsåren varit ännu lägre. Enligt förordningen

den 22 maj 1953 (nr 198), vilken trätt i kraft den 1 juni 1953, må maltdrycker

av andra klassen, vilkas alkoholhalt överstiger 2,8 viktprocent, med

vissa undantag icke försäljas inom riket eller dit införas.

Skatteplikt föreligger enligt förstnämnda förordning för maltdrycker av

II och III klasserna. I samband med den allmänna skärpning av den indirekta

beskattningen, som genomfördes år 1948, har tillfällig skatt införts

å sådana maltdrycker tillhörande klass I, som på grund av lagring eller annat

förfarande anses sasom förädlade eller som håller högre stamvörtstyrka

än 6 procent (maltdricka). Bestämmelser om denna beskattning av s. k. lagrat

svagdricka är meddelade i en särskild förordning den 30 januari 1948

(nr 21). Skattesatserna å maltdrycker har under tiden sedan den 1 januari

1940 successivt höjts på sätt belyses av följande sammanställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 15b.

11

Maltdrycksklasser

I

11

in

Tid

(lagrat)

öre per liter

1/1 1940 31/1 1948...........

_

30

54

1/2 1948—30/11 1950...........

9

39

72

1/12 1950—.....................

12

42

78

Det må i detta sammanhang även erinras om att maltdryck av tredje

klassen — frånsett för användning till tekniskt och vetenskapligt in. fl. ändamål

— för närvarande uteslutande får inom landet försäljas å apotek mot

läkarrecept.

Utredningsmannens förslag. Utredningsmannen framhåller inledningsvis,

att omläggningen av maltdrycksskatten från råämnesskatt till produktskatt

år 1939 väsentligen föranleddes av den samtidigt genomförda skärpningen

av inaltdrycksbeskattningen, som påkallades av statens vid krigsutbrottet

starkt ökade behov av intäkter. Enligt en direkt omräkning skulle

mot maltskatten före omläggningen ha svarat en skatt å den färdiga varan

av ca 21 öre för liter. Skattesatsen fastställdes emellertid av statsfinansiella

skäl till 30 öre för liter, vilket sålunda innebure en skattehöjning per flaska

av 3 öre. Utredningsmannen understryker, att denna skattesats fastställdes

med utgångspunkt från en övre alkoholgräns vid 3,2 viktprocent,

vilket är den i förordningen medgivna högsta alkoholhalten, till skillnad

från den för närvarande provisoriska gränsen vid 2,8 viktprocent.

Oaktat de väsentliga höjningar av skatten å maltdrycker, som i olika

sammanhang genomförts sedan skattens tillkomst år 1903, fortsätter utredningsmannen,

hade omsättningen icke minskats utan visat en tydligt stigande

tendens. Konsumtionen hade dock i viss, ehuru mindre omfattning

påverkats i återhållande riktning av de åren 1948 och 1950 genomförda

skattehöjningarna.

Skattehöjningarna å maltdrycker av klass II och III liksom införandet av

den tillfälliga skatten å lagrat svagdricka hade, framhålles vidare i promemorian,

helt föranletts av statsfinansiella skäl. Vid en avvägning av skattesatserna

för olika slag av alkoholhaltiga drycker borde emellertid beaktas

önskemålet att ernå sådan beskattning, att allmänhetens konsumtion inriktades

på alkoholsvagare drycker. Härvid borde det lagrade svagdrick

a t s ställning i beskattningsavseende tagas under omprövning. Då

dessutom svårigheter på senare tid uppkommit att åstadkomma en klar

gränsdragning mellan lagrat svagdricka och det skattefria vanliga färsksvagdrickat,

vore detta en ytterligare anledning till att nämnda skattefråga

nu borde ägnas uppmärksamhet. Berörda svårigheter sammanhängde

med att tillverkning nu börjat upptagas av mera lagringsdugliga typer av

färsksvagdricka, som icke av tillverkningstekniska skäl behövde lagras, en

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

utveckling som ur nykterhetspolitiska synpunkter kunde betraktas som en

tördel. Med hänsyn härtill och då intäkterna av denna beskattning vore

relativt obetydliga — för närvarande knappt 1 milj. kr. för år — talade

enligt utredningsmannens uppfattning starka skäl för att den tillfälliga beskattningen

av omhandlade slag av maltdrycker av första klassen avvecklades

i förevarande sammanhang. Härigenom skulle alkoholsvaga maltdrycker

av samma typ som de danska sorterna »Hvidt-öl» och »Skibsöl»

bli fritagna från beskattning.

Vad därefter beträffade skattesatsen för maltdrycker av a n d r a

klassen syntes till utgångspunkt vid bedömandet av frågan om deras

beskattning böra tagas den nu gällande skattesatsen av 42 öre per liter.

Denna skattesats vore som nämnts avpassad med hänsyn till en övre alkoholgräns

hos drycken av 3,2 viktprocent. Då denna reguljära gräns tills

vidare vore suspenderad och nedsatt till 2,8 viktprocent, vilken gräns i praktiken

varit gällande under lång tid, borde skäligen skattesatsen för maltdryck

med denna lägre styrka i princip sänkas med hänsyn till den enklare

kvalitet, som drycken erhållit. Med beaktande emellertid av den penningvärdeförsämring,

som inträtt sedan skattesatsens bestämmande år

1950, syntes skattesatsen, därest alkoholgränsen i fortsättningen komme att

bibehållas vid 2,8 viktprocent, böra sänkas till 39 öre för liter. Komme åter

alkoholgränsen 3,2 viktprocent att ånyo träda i tillämpning för andra klassens

maltdrycker, borde skattesatsen höjas. För att denna maltdryck skulle

erhålla någon betydelse i strävandena från statsmakternas sida att om möjligt

ernå en konsumtionsövergång från de alkoholstarkare dryckerna till

svagare sådana, syntes höjningen av skattesatsen böra begränsas till 6 öre

per liter, varigenom skatten skulle bli 48 öre per liter.

Utredningsmannen diskuterar i detta sammanhang frågan om att införa

en högre beskattning av sådana kvalificerade typer av maltdrycker av andra

klassen med högre stamvörtstyrka, som representeras av det under år 1953

utsläppta s. k. jubileumsölet. Då emellertid erfarenheterna rörande avsättningen

av sådana drycker i vårt land ännu vore begränsade och tillgången

till drycker av nämnda typ kunde äga sin betydelse för åstadkommande

av den berörda övergången till alkoholsvagare drycker, finner utredningsmannen,

att frågan om att uttaga högre maltdrycksskatt å nu åsyftade

extraktrika maltdrycker av andra klassen tillsvidare borde anstå.

Med hänsyn till 1944 års nykterhetskommittés förslag att s. k. starkö

1 — med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent — skall få säljas i utminuteringsaffärer

för rusdrycker och på restauranger efter samma regler

som skall gälla för vin framlägges i betänkandet vidare förslag till ändrad

beskattning av maltdrycker av tredje klassen. Utredningsmannen framhåller

därvid till en början, att enär denna maltdryckssort för konsumtion

inom landet för närvarande endast får försäljas å apotek mot läkarrecept,

skattesatsen icke avvägts efter nykterhetspolitiska grunder utan allenast

satts i viss relation till skattesatsen för maltdryck av andra klassen. Med

ett eventuellt frisläppande av starkölet måste bedömningsgrunden bli en

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b.

annan. Med beaktande av att beskattningen av lättvin, med vilken vara

starkölet i utminuterings- och utskänkningshänseende vore avsett att jämställas,

för billigare märken skulle utgöra omkring 2 kr. för liter och med

hänsynstagande jämväl till farhågorna ur nykterhetssynpunkt för att frisläppa

starkölet, torde skattesatsen böra tillmätas relativt hög. Enligt utredningsmannens

uppfattning torde en skattesats av 1,35 kr. för liter vara

lämpligt avvägd. Med en dylik beskattning beräknar utredningsmannen utminuteringspriset

för starköl till omkring 1 kr. per flaska om en tredjedels

liter.

I detta sammanhang berör utredningsmannen vidare möjligheten att även

införa en särskild omsättningsskatt vid utskänkning av starköl. Då emellertid

i den tidigare behandlade del av betänkandet, som rör vinbeskattningen,

förordats att utskänkningsskatten beträffande lätta viner skulle slopas, finner

utredningsmannen en dylik skatt å det väsentligt svagare starkölet icke

böra förekomma.

Den nu föreslagna skatteomläggningen beräknas av utredningsmannen

komma att påverka skatteintäkterna på följande sätt. Maltdryckerna tillförde

för närvarande statsverket en skatteinkomst av omkring SO milj. kr.

per år. Beträffande lagrad klass I skulle slopandet av skatten medföra ett

inkomstbortfall av omkring 1 milj. kr. I fråga om maltdrycker av klass II

skulle med utgångspunkt från att högsta alkoholhalten för maltdryck av

andra klassen fastställdes till 3,2 viktprocent, statsverket vid en skattesats

av 48 öre per liter erhålla en merintäkt av omkring It milj. kr. i förhållande

till nu inflytande inkomst åt hithörande skattetitel. Komme åter alkoholhalten

2,8 procent att bibehållas, skulle vid en sänkning av skattesatsen till

39 öre för liter skatteintäkterna nedgå med omkring 5 milj. kr. I båda

fallen hade därvid antagits, att konsumtionen bibehölles på nuvarande nivå

— omkring 185 milj. liter för år. Vad anginge starköl påpekar utredningsmannen,

att utgångspunkter för ett bedömande av omsättningens storlek

efter ett eventuellt frigivande av försäljningen saknades. I promemorian

göres emellertid en jämförelse med omsättningssiffrorna i Danmark för

maltdrycker av skatteklass I, vilken i konsumtionshänseende ungefär motsvarade

vår klass II, och för »luksusöl» med en alkoholhalt av ca 4,5 procent

alkohol. Med ledning härav utgår utredningsmannen från en försäljningsvolym

för starköl av omkring 10 milj. liter; i Danmark utgjorde försäljningen

av luksusöl omkring 5 procent av försäljningen av Öl av skatteklass

I. I enlighet härmed beräknar utredningsmannen skatteintäkten av

starkölet till ca 13 milj. kr. vid en skattesats av 1,35 kr. för liter. För hela

maltdrycksgruppen komme sålunda, under förutsättning att starkölet frigavs,

merintäkten, med hänsyn även tagen till bortfallet av skatten å lagrat

svagdricka, för statsverket enligt beräkningarna att uppgå till (— 1 — 5 +

13 =) 7 milj. kr., om alkoholhalten fastställdes till 2,8 viktprocent, samt

till (— 1 -j- 11 + 13 =) 23 milj. kr., om alkoholhalten fastställdes- till

3,2 viktprocent alkohol. Frigavs icke starkölet, skulle intäktsökningen för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 15t.

detta Öl bortfalla, vilket skulle innebära en intäktsminskning i förra fallet

av omkring 5 milj. kr. och en intäktsökning i det senare fallet av omkring

It milj. kr.

B. Läskedrycker.

Gällande bestämmelser. Läskedrycksbeskattningen beslöts av 1939 års

riksdag för att tillföra statsverket ökade inkomster. Förordning i ämnet utfärdades

av Kungl. Maj :t den 22 december 1939 (nr 919) med tillämpning

från och med den 1 februari 1940. Beskattningen omfattar läskedrycker,

varmed i allt väsentligt förstås kolsyrade alkoholfria drycker, vilka indelas

i mineralvatten och söta läskedrycker. Såsom mineralvatten avses även naturligt

vatten innehållande fasta ämnen eller gaser i sådan mängd och av

sådan beskaffenhet, att vattnet kan användas såsom läskande dryck. Till

gruppen söta läskedrycker hänföres vissa slag av fruktsaft i konsumtionsfärdigt

skick, exempelvis lingondricka, däremot ej outspädd fruktmust.

Skatten å läskedrycker utgick ursprungligen med 10 öre för liter men

höjdes sedan från och med den 26 maj 1941 till 12 öre för liter. I samband

med den allmänna skärpningen av den indirekta beskattningen våren 1948

höjdes skatten till 18 öre per liter. Sedermera genomfördes med tillämpning

från och med den 1 december 1950 ytterligare skattestegring å läskedryckerna

till den nuvarande skattesatsen 21 öre per liter.

Utredningsmannens förslag. Utredningsmannen påpekar, att den från och

med den 1 februari 1940 införda beskattningen å läskedrycker knappast kunde

sägas ha medfört någon nämnvärt minskad omsättning av dessa drycker,

och de successivt höjda skattesatserna hade — även om de i viss mån inneburit

anpassning efter det försämrade penningvärdet — avspeglat en icke

obetydlig förmåga hos läskedryckskonsumtionen att bära den pålagda skatten.

Omsättningen av läskedrycker i Sverige hade under tiden fram till

år 1948 undergått en kraftig expansion. Anledningen härtill torde framför

allt ligga däri, att krisårens ransonering av socker och den höjda levnadsstandarden

varit ägnade att medverka till en omläggning av allmänhetens

konsumtionsvanor.

Efter nämnda tidpunkt hade läskedrycksförbrukningen emellertid i huvudsak

stagnerat efter att under åren 1942—1948 ha ökat från omkring

65 milj. till omkring 165 milj. liter och därmed nått samma omfattning

som pilsnerdrickskonsumtionen. Anledningen till att konsumtionsökningen

hejdades år 1948 och att utvecklingen sedan dess icke präglats av någon

tydlig tendens hade icke med bestämdhet kunnat fastställas. Det förefölle

dock som om läskedryckerna varit särskilt priskänsliga, varför i en vikande

högkonjunktur en omsättningsminskning framstode såsom tänkbar. En viss

återhållsamhet syntes därför böra iakttagas vid uttagande av skatt å läskedryckerna.

I linje med de i promemorian framlagda förslagen att borttaga utskänk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 754.

ningsskatten å lättvin1 och den tillfälliga skatten å maltdrycker av första

klassen borde i detta sammanhang, då man siktade till en avvägning av

skatteförhållandena beträffande alkoholdrycker och andra drycker, ligga att

överväga en relativt betydande skattesänkning lör läskedryckerna för att

därigenom främja användningen av läskedrycker vid sidan av eller framför

alkoholdrycker. Utredningsmannen uttalar emellertid, att det av statsfinansiella

skäl torde vara uteslutet att vidtaga en alltför långtgående nedsättning

av skattesatsen. Men då även en relativt måttlig sänkning av denna

skatt kunde antagas bidraga till att öka konsumtionen av läskedrycker, föreslås

i promemorian en reducering av skatten från 21 öre till 15 öre för liter

eller med 2 öre för flaska om V3 liter. Utredningsmannen beräknar, att den

förordade sänkningen av läskedrycksbeskattningen skulle komma att medföra

en omsättningsökning med överslagsvis 15 milj. liter, d. v. s. från 170

milj. till omkring 185 milj. liter för år, varigenom skattebortfallet skulle bli

begränsat till (170 • 0,21 — 185.0,15 =) 8 milj. kr.

Utredningsmannen diskuterar härefter frågan om införande av en

skärpt läskedryck sbeskattning å koladryckerna. Dessa

drycker innehölle koffein samt — i regel — fosforsyra och borde enligt utredningsmannens

uppfattning fördenskull i beskattningshänseende icke helt

jämställas med övriga läskedrycker utan torde snarare kunna betraktas som

stimulerande njutningsmedel, vilka vid beskattningen borde bedömas på särskilt

sätt. En jämförelse göres här med förhållandena i Danmark, där koladryckerna

belagts med en speciell skatt — 1 kr. för liter mot 12 öre för

liter för andra läskedrycker. Skattehöjningen hade där enligt uppgift verkat

prohibitivt i fråga om tillhandahållandet av dessa drycker.

Därest man vore av den uppfattningen, att koladryckerna borde i Sverige

påläggas en högre skatt än den föreslagna läskedrycksskatten, syntes

den —■ fortsätter utredningsmannen — i varje fall icke böra fastställas till

så högt belopp som i Danmark. En skatteskärpning för koladryckerna

kunde över huvud taget vara tveksam ur den synpunkten, att dessa drycker

representerade en för vårt land ny typ av alkoholfria drycker. Skulle det

emellertid anses, att koladryckerna borde åsättas en viss högre beskattning

än vanliga läskedrycker, torde den höjda skattesatsen för koladryckerna icke

böra bestämmas till högre belopp än 50 öre per liter.

Utredningsmannen, som framhåller, att omsättningen av koladrycker för

närvarande endast kunde ungefärligt uppskattas, nämner en antaglig kvantitet

av omkring 5 milj. liter för år, vilken vore ägnad att tjäna till ledning

för bedömande av den merinkomst av läskedrycksskatten, som skulle erhållas

vid en eventuell högre beskattning av koladryckerna.

Slutligen behandlas i betänkandet även en framställning om införande

av skattefrihet för vissa läskedrycker som innehåller

must, tillverkad av svenska äpplen. Utredningsmannen

anför härom.

I en den 23 april 1953 dagtecknad framställning till Kungl. Maj :t, vilken

överlämnats för övervägande vid förevarande utredning, har Sveriges mus
-

1 Sc promemorian s. 71—77 samt prop. 1954: 28.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 7,54.

teriförbund, Fruktodlingens förhandlingsorgan och Föreningen Fruktdrycker

gjort framställning om skattefrihet för läskedrycker, vilka innehålla

minst 36 procent ren must, tillverkad av svenska äpplen. I framställningen

anföres, att större mängder frukt måste nyttiggöras genom konservering

eller mustning, varför det vore en viktig angelägenhet, att en läskedryckstillverkning,

baserad på äpplemust, komme till stånd i största möjliga

utsträckning. Ur folkhälso-, nykterhets- och trafiksäkerhetssynpunkt

vore det av intresse, att en kvalitetsgaranterad fruktdryck kunde säljas till

lågt pris.---

Inom landet torde must enligt tillgängliga uppgifter tillverkas vid omkring

70 musterier, av vilka ett tiotal svara för den helt övervägande delen

av produktionen eller för omkring 550 000 liter för år. Förutom vid musterier

bedrives tillverkning av must såsom ett led i tillverkningen av koncentrat

för läskedrycksindustrien eller av läskedrycker direkt, vilket sker

vid ett mindre antal företag. Antalet extraktfabriker och läskedrycksfabriker,

som sålunda framställa must, torde för närvarande icke överstiga 10.

Med nuvarande omsättning tillföres läskedrycksindustrien årligen omkring

350 000 liter äpplemust. Att märka är emellertid, att flera läskedrycksfabriker

upptagit tillverkningen av äpplemustdrycker relativt nyligen, varför

läskedrycksindustriens nuvarande förbrukning av must icke kan tagas

som utgångspunkt för någon säkrare bedömning av nästa års mustförbrukning.

De läskedrycksfabriker, som framställa äpplemustdrycker direkt av inköpt

eller av dem själva producerad must, tillämpa i allmänhet en musthalt

mellan lägst 20 och högst 35 ä 40 procent. Där äppledrycken framställes

av extrakt, försättes drycken i allmänhet med extrakt till en kvantitet, som

svarar mot en musthalt av något över 20 procent i den färdiga drycken. I

viss mindre omfattning nyttjas inom läskedrycksindustrien must eller extrakt

av äpple för framställning av lemonader, vilka icke kunna karakteriseras

som äppledrycker. I dessa och liknande drycker är musttillsatsen högst en

eller annan procent.

I promemorian framhålles vidare, att kontrollstyrelsen hade med föranledande

av uttalande av första särskilda utskottet i samband med behandlingen

vid 1939 års urtima riksdag av proposition nr 81 — varigenom bland

annat föreslogs införande av skatt å läskedrycker — och då icke heller

annan outspädd natursaft beskattades, ansett fruktmust såsom icke skattepliktig

vara. Detta hade emellertid endast gällt fruktmuster, som försålts

utan tillsats av vatten eller med endast obetydlig sådan tillsats. Utgjorde

fruktmusten endast en mindre del av drycken — exempelvis såsom enligt

den förevarande framställningen 36 procent — eller hade musten försatts

med kolsyra, hade emellertid enligt kontrollstyrelsens uppfattning skatteplikt

förelegat. Utredningsmannen anför vidare härom.

Därest skattefrihet skulle medgivas för mustdrycker, varmed i detta sammanhang

finge förstås läskedrycker, som innehålla äpplemust, komme detta

att innebära en subventionering av mustindustrien, som härigenom försattes

i ett förbättrat konkurrensläge. Detta skulle uppstå därigenom, att

läskedrycksindustrien kunde betala ett högre pris för råvaran genom att

skatt helt eller delvis'' icke behövde erläggas för färdigvaran ävensom därigenom,

att sagda industri på grund av ökade vinstmöjligheter, vilka bland

annat kan sätta den i stånd att utvidga reklamverksamheten för mustdryckerna,

kan höja omsättningen av dessa, varigenom mustindustriens avsätt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 15-1.

ningsförhållanden i motsvarande mån förbättras. Huruvida mustindustrien

för framtiden skall erhålla direkt subvention av statsmedel är eu fråga som

torde falla utanför förevarande utredning, då densamma synes böra prövas

utifrån andra synpunkter, främst med beaktande av de svenska truktodlarnas

avsättningssvårigheter under goda fruktår. Vad innevarande åis fruktskörd

beträffar är densamma enligt enstämmiga uppgifter kvantitativt otillräcklig

för tillgodoseende av det normala behovet av bords- och matfrukt,

varför frågan om understöd åt musterinäringen i avsikt att underlätta avsättningen

av svensk frukt i varje fall icke kan vara aktuell under produktionsåret

1953/54.

Vad angår spörsmålet om och på vilket sätt skattefrihet ur tekniska synpunkter

skulle kunna anordnas för läskedrycker, tillverkade av äpplemust,

må till en början framhållas, att det icke låter sig göra att genomfora denna

skattefrihet på så sätt, att läskedrycksskatten nedsättes för mustdryckerna

allt efter den myckenhet äpplemust de innehålla. Det är nämligen icke möjligt

att i praktiken i en färdig mustdryck kunna med tillräcklig noggrannhet,

för att en skattenedsättning skall kunna grunda sig därpå, faststalla

halten av fruktmust. Det vore visserligen möjligt att draga en gräns vid en

viss musthalt hos drycken, där skattebefrielse skulle inträda, vilket kunde

i någon mån förenkla kontrollen, men varest denna gräns skall gå, darom

skulle meningarna säkert bli delade. Enligt den remitterade framställningen

skulle skattefriheten avse drycker, vilka innehålla minst 36 procent fruktmust;

enligt uppgifter lämnade från läskedrycksindustrien åter borde musthalten

i läskedryckerna lämpligen ligga vid omkring 20 ä 25 procent.

Den utvägen synes i stället i förekommande fall böra övervägas, att läskedryckstillverkare,

som tillverkar mustdrycker, skulle äga att i den skattedeklaration,

som han har att avge till kontrollstyrelsen för läskedrycksbeskattningen,

göra avdrag, icke efter kvantiteten utlämnade färdiga mustdrycker

utan i stället efter den kvantitet äpplemust, som han under deklarationsperioden

använt för tillverkningen av läskedrycker, varvid avdraget skulle beräknas

efter den för läskedrycksskatten gällande skattesatsen. Genom stickprovsgranskning

hos läskedryckstillverkarna i samband med rutinmässiga

inspektioner torde med ledning av lagerhållning av must och täidiga mustdrycker

samt tillverknings- och försäljningsbokföring kunna någorlunda

tilifredsställande kontrolleras, att uppgiven kvantitet äpplemust verkligen

nyttjats för framställning av läskedrycker. Det synes emellertid med en

dylik anordning föreligga risk för skattesvek eller i varje fall ojämnhet i

frå«a om skattebefrielsen såtillvida, att äpplemusten kan ha varit försatt

med vatten. Med hänsyn härtill bör gälla, att vid beräkning av skatteavdrag

för förbrukad must omräkning i förekommande fall skall ske till outspadd

must. Detta påkallar emellertid en definition å begreppet must. Även om en

sådan definition kan angivas, komma svårigheter att föreligga, då det gäller

att fastställa, huruvida den till läskedryckstillverkningen levererade musten

verkligen förelegat i outspätt skick. Sveriges Vattenfabrikanters Riksförbund

bär rörande detta problem inhämtat utlåtande från aktiebolaget Stockholmsbryggeriers

laboratorium. Enligt utlåtande skulle det erbjuda stoia

svårigheter att analytiskt påvisa, huruvida fruktmust utspätts med vatten.

Riksförbundet bär även införskaffat yttrande från Svenska institutet for

konserveringsforskning, i vilket yttrande berörda svårigheter understrykas,

samtidigt som det dock uttalas,''att man för praktiskt bruk med nöjaktig

noggrannhet torde kunna ange den ungefärliga mängden must i färdig läskedryck

samt att vissa möjligheter skulle förefinnas att påvisa eventuella töifalskningar.

I anslutning till dessa utlåtanden må framhållas, att en systematiskt

genomförd analyskontroll å färdiga mustdrycker samt övrig lut
g

Ililwiuj till i''ilisdttijcns protokoll ltuiml. År 151.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i.

höi ande kontroll skulle bland annat av kostnadsskäl knappast vara genomförbar.

I stället borde varje musteri åläggas skyldighet att på anfordran

förete kontrollstyrelsen handlingar i form av exempelvis inköps-, tillverknings-

och försäljningsböcker, ur vilka tillverkad och försåld kvantitet must

kan mom vissa gränser beräknas. I regel ligger det också i läskedryckstillverkarens

intresse, att inköpt must är av fullgod kvalitet. Även om den skisserade

anordningen för skattelindring för läskedrycker innehållande must

icke kan anses helt tillfredsställande ur kontrollsynpunkt, skulle den dock

möjligen kunna prövas, om det befinnes angeläget, att helt eller delvis medge

skattefrihet för äpplemustdrycker, som i annan form än ren fruktmust

tillföras marknaden.

En särskild fråga är i förevarande sammanhang, på vilken väg skattelättnad

skall anordnas för de fruktdrycker, som beredas av äpplemustkoncentrat,

framställda vid extraktfabrik. Då detta koncentrat är berett av must och

extraktberedningen i huvudsak innebär, att musten berövas större delen av

sitt vatten — enligt uppgift erhålles av 6 kilogram must ungefär 1 kilogram

extrakt — böra must och extrakt, berett av must, behandlas lika i förevarande

hänseende. Därest läskedrycksindustrien skall äga göra avdrag vid

redovisning av Iäskedrycksskatt för använd must, bör den i de fall mustextrakt

nyttjas få göra avdrag för de kvantiteter extrakt, som förbrukas,

därvid dock kvantiteterna skola omräknas till must.

Utredningsmannen framhåller slutligen, att den av honom skisserade tekniska

anordningen skulle innebära, att musterinäringen — räknat efter den

senaste tidens försäljningssiffror — komme att erhålla ett statligt ekonomiskt

stöd av endast omkring 60 000 kr. för år. Även om mustförbrukningen

inom läskedrycksindustrien vid en gynnsam utveckling och under förutsättning

av goda fruktskördar skulle fördubblas eller måhända tredubblas,

kunde det knappast anses motiverat att införa det omständliga förfarande,

som en skattebefrielse i av utredningsmannen antydd form skulle innebära

för att åstadkomma det avsedda understödjandet åt musterinäringen med

så relativt blygsamma belopp.

Utredningsmannen finner sålunda, att övervägande skäl talade för att

utvecklingen rörande förekomsten av mustdrycker och erfarenheterna rörande

deras tillverkning och försäljning ytterligare borde avvaktas, innan

frågan om skattelindring för dessa läskedrycker eller beredande av mera

permanent statligt stöd på annat sätt för fruktmusteriernas produkter omprövades

av statsmakterna.

I betraktande av det stora intresse, som tillhandahållandet av fruktdrycker

av god kvalitet otvivelaktigt innebure, då det gällde att hålla tillbaka

bruket av alkoholdrycker, anser utredningsmannen det emellertid vara motiverat

att i samband med frågan om en eventuell allmän kampanj för minskat

alkoholbruk undersöka, om icke medel borde anvisas av staten till en

särskild reklamverksamhet till förmån för de inhemska fruktdryckerna.

Spörsmålet härom fölle emellertid närmast inom området för den 1953

igångsatta utredningen angående en upplysningskampanj under övergångstiden

efter ett eventuellt avskaffande av motbokssystemet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

19

III. Remissyttrandena.

A. Maltdrycker.

Den föreslagna avvecklingen av skatten å lagrat svagdricka

har allmänt tillstyrkts av remissmyndigheterna.

Under framhållande av att ett tillhandahållande av en skattefri och därmed

prisbilligare lagrad maltdryck av första klassen skulle kunna medverka

till en minskning av konsumtionen av alkoholstarkare maltdrycker,

tillstyrker kontrollstyrelsen förslaget i denna del. Styrelsen understryker

därvid utredningsmannens uttalande om svårigheterna att ernå en klar avgränsning

mellan skattepliktig och skattefri maltdryck av första klassen.

Svenska bryggareföreningen yttrar.

Utredningen innehåller förslag om borttagande av den år 1948 av statsfinansiella

skäl införda tillfälliga beskattningen av lagrat svagdricka. Ett

sådant förslag är att hälsa med tillfredsställelse, då det jämväl skulle underlätta

tillhandahållandet av vissa alkoholsvaga men extraktrika maltdrycker

av en för vårt land ny typ, för vilken man vid bibehållen skatt icke kunnat

påräkna någon nämnvärd omsättning i konkurrens med alkoholstarkare

maltdrycker.

Även socialstyrelsen hälsar förslaget med tillfredsställelse. Då substitution

mellan konsumtion av lättöl och av starkare maltdrycker torde förekomma

i någon omfattning, kunde en sänkning av priset på lättöl därför

medföra någon övergång av konsumtionen från alkoholstarkare till svagare

drycker.

Jämväl Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges hotell- och restaurantförbund

och Sveriges blåbandsförening har yttrat sig i tillstyrkande

riktning.

I fråga om avvägningen av skattesatsen beträffande

maltdrycker av klass II har vissa erinringar framställts.

Kontrollstyrelsen anser att avvägningen icke bör göras beroende av ställningstaganden

i fråga om högsta medgivna alkoholhalt eller stamvörtstyrka

och förordar att skattesatsen för klass II bibehålies vid 42 öre per liter. Styrelsen

anför härom.

I fråga om maltdrycker av klass II har utredningsmannen uttalat, att den

nuvarande skattesatsen av 42 öre per liter är anpassad efter en övre alkoholgräns

av 3,2 viktprocent och att, då denna gräns tills vidare är nedsatt till

2,8 viktprocent, skattesatsen skäligen borde sänkas med hänsyn till dryckens

enklare kvalitet. I anslutning härtill och med beaktande av penningvärdets

försämring, vilket verkat i motsatt riktning, har skattesatsen föreslagits

sänkt till 39 öre per liter. Skulle alkoholhalten åter höjas till 3,2 viktprocent,

borde enligt utredningsmannen även skattesatsen höjas. En dylik höjning

borde emellertid för att underlätta en övergång från alkoholstarkare till

alkoholsvagare drycker begränsas till 6 öre per liter. Skattesatsen skulle sålunda

under denna förutsättning bli 48 öre per liter.

Enligt kontrollstyrelsens uppfattning bör skattesatsen för en maltdryck

av viss klass icke göras beroende av ställningstaganden i fråga om högsta

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b.

medgivna alkoholhalt eller stamvörtstyrka; i varje fall icke när ändringen

såsom i det förevarande fallet understiger 0,5 viktprocent. Anledning torde

icke heller föreligga att sänka den nuvarande skattesatsen, som sedan den 1

december 1950 utgör 42 öre per liter. Visserligen är en relativt stor prisskillnad

mellan spritdrycker och maltdrycker önskvärd ur nykterhetspolitisk

synpunkt, men den önskvärda prisspänningen torde kunna'' ernås genom

den höjning av spritpriserna som förordats av 1952 års kommitté för indirekta

skatter; i varje fall kan icke en prissänkning med ett eller annat öre

per flaska Öl vara av betydelse i detta sammanhang. Kontrollstyrelsen får

sålunda för sin del förorda att skattesatsen för klass II, oberoende av en förhöjning

av alkoholhalten med upp till 0,5 viktprocent, bibehålies vid 42 öre

per liter.

För det fall att ölets alkoholhalt komme att fastställas till högst 2,8 viktprocent

ifrågasätter Sveriges centrala restaurangaktiebolag, huruvida tillräckliga

skäl att sänka skattesatsen föreligger. Såväl penningvärdeförsämringen

som den höjda levnadsstandarden torde innebära, att en sänkning

med ett öre för tredjedels liter icke framstode såsom någon alltför betydande

angelägenhet för konsumenterna. Att den föreslagna sänkningen skulle

kunna stimulera konsumtionen av en alkoholsvagare dryck torde få anses

uteslutet med hänsyn till sänkningens ringa storlek per flaska. För statsverket

skulle sänkningen däremot innebära en minskning av intäkten å maltdrycksskatten

med ett så pass stort belopp som cirka fem milj. kr.

Sveriges blåbandsförening avstyrker även den föreslagna sänkningen av

skattesatsen.

Föreningen skattepliktiga bryggerier anser däremot, att om den lägre

alkoholhalten fastställes, skatten bör sänkas ytterligare. Föreningen anför

härom.

Skulle statsmakterna av skäl som ligga utanför föreningens bedömande

komma att fastställa 2,8 viktprocent såsom högsta alkoholstyrka för Öl, anser

föreningen att skatten bör sänkas i ännu högre grad än vad utredningsmannen

föreslagit, nämligen med fyra öre per flaska, d. v. s. tolv öre per

liter. Enligt föreningens mening blir en dylik kraftig skattesänkning nödvändig

om man över huvud taget ville använda ölkonsumtionen i nykterhetsfrämjande

riktning. En så fadd och föga tilltalande måltidsdryck som

den nuvarande pilsnern utgör har icke utövat och kommer heller icke i

framtiden att utöva någon lockelse såsom ersättningsdryck för alkoholstarka

drycker blott och bart genom sin existens. Skall en dylik dryck kunna locka

till sig konsumenter i önskvärd nykterhetsfrämjande riktning måste den

göras lockande genom andra medel, nämligen genom en kraftig prissänkning.

Skatteinkomstbortfallet synes icke vara en faktor, som har någon avgörande

betydelse för statsmakterna därest man går in för att definitivt fastställa

2,8 viktprocent såsom övre alkoholgräns för maltdrycker klass II.

Skulle nämligen ett sådant fastställande äga rum måste nämligen den allt

överskuggande — enligt föreningens mening felaktigt eller överdrivet tilllämpade

— faktorn komma att vara av nykterhetspolitisk art, i vilket fall

skattebortfall icke får spela någon roll. Göres icke i ifrågavarande läge en

speciellt kraftig prissänkning av den storleksordning föreningen här föreslagit

kommer med största sannolikhet konsumtionen att relativt snabbt i

stigande omfattning inriktas mot starköl och starkviner och ändå alkoholstarkare

drycker, en utveckling som icke är önskvärd ur någon synpunkt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Skulle en gräns för alkoholhalten av högst 3,2 viktprocent komma att fastställas,

avstyrker föreningen den föreslagna skattehöjningen av 48 öre per

liter. Föreningen föreslår i detta sammanhang införande av ett s. k. normalöl

om 3,2 -3,5 viktprocent alkohol, alternativt en extrakthalt om 10,5 procent

med en oförändrad skattesats av 42 öre per liter. Det vore föreningens

övertygelse att en dylik maltdryck med oförändrad skattebelastning komme

att bliva ett viktigt led i den önskade förskjutningen till alkoholsvagare

drycker beroende på en sannolik övergång hos många människor till ett

sådant mera fylligt och välsmakande Öl från drycker med större alkoholhalt.

Jämväl Svenska brgggareföreningcn avstyrker förslaget i denna del och

förordar i stället en sänkning av skatten. Föreningen yttrar, att av de av utredningsmannen

framlagda förslagen till ändrad avvägning av rusdrycksbeskattningen

exempelvis skatten å absolut rent brännvin, som vore den

i vårt land vanligaste förekommande starkspriten, föreslagits höjd med 32

öre per liter eller med 2,5 %, medan skatten å maltdrycker av 3.2 % alkoholstyrka

höjts med 6 öre per liter eller 14 %. Det förefölle knappast troligt, att

en dylik skatteavvägning skulle få den verkan som avsetts, tillgängligt material

rörande priselasticiteten gåve vid handen, att efterfrågan å spritdrycker

vore mindre priskänslig än efterfrågan å maltdrycker. Utvecklingen av

spritdrycks- och maltdryckskonsumtionen i vårt land, som hade att uppvisa

en stark ökning av spritdryckerna, medan maltdryckskonsumtionen legat

praktiskt taget stilla, bekräftade denna uppfattning. I promemorian framhölls

vidare, att trots de väsentliga höjningar av maltdrycksskatten, som

vidtagits sedan skattens tillkomst, omsättningen av maltdrycker icke minskat

utan visat en tydligt stigande tendens. Detta uttalande vore baserat på

i utredningen redovisade omsättningssiffror uttryckta i liter, men gåve icke

något rättvisande utslag. En riktigare bedömningsgrund vore att välja konsumtionen

av Öl per invånare, och denna visade, att konsumtionen icke ökat

trots att ölets realpris, såsom framginge av kontrollstyrelsens yttrande över

1944 års nykterhetskommittés betänkande, i dag vore endast ungefär 70 %

av 1914 års realpris. En jämförelse av den totala konsumtionen i medeltal

per år under 1920-talet med motsvarande siffror för tiden efter andra världskriget

uppvisade en ökning av spritdrycksomsättningen med 30 % och en

ökning av vinkonsumtionen med 100 %. Ökningen av ölkonsumtionen däiemot

begränsade sig till mindre än 20 %. Såsom framginge av Sveriges officiella

statistik och nykterhetskommitténs betänkande, hade konsumenternas

realutgifter för spritdrycker i vårt land fördubblats sedan 1920-talet, medan

realutgiften för maltdrycker av klass II vore praktiskt taget oförändrad.

Denna ur de av nykterhetskommittén framförda synpunkterna mindre tilltalande

konsumtionsutveckling måste bl. a. tillskrivas en för maltdryckerna

ogynnsam avvägning av de i olika sammanhang företagna skattehöjningarna

för drycker av olika typer.

För 3,2-procentiga maltdrycker hade föreslagits eu icke oväsentlig skattehöjning,

vars verkningar på omsättningen ej torde kunna kompenseras av

den kvalitetsförbättring, som skulle ernås genom en återgång till tidigare

tillämpad alkoholhalt för maltdrycker av klass II. Att detta skulle medföra

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

konsekvenser ur statsfinansiell synpunkt kunde ej lämnas obeaktat. En

sänkning av inaltdrycksskatten kunde däremot förväntas medföra en viss

omsättningsökning, vilken med sannolikhet skulle neutralisera den inverkan

på statsinkomsterna, som en skattesänkning eljest förde med sig.

I detta sammanhang har föreningen även berört det av utredningsmannen

gjorda uttalandet om en eventuell framtida strängare beskattning av maltdrycker

av klass II som tillverkas med högre in^ryggningsstyrka

än för denna skatteklass gängse. Genom en högre

beskattning av bär avsedda drycker skulle man enligt föreningens förmenande

ej blott handla stick i stäv mot ovan refererad princip om beskattning

efter dryckens alkoholskadlighet utan direkt motarbeta vid upprepade tillfällen

ur nykterhetssynpunkt uttalade önskemål om tillhandahållandet av

extraktrika drycker med låg alkoholhalt.

Den föreslagna skattesatsen beträffande maltdrycker

av klass III tillstyrkes i princip av kontrollstyrelsen, Sveriges

centrala restaurangaktiebolag samt systembolagens förtroendenämnd.

Förtroendenämnden yttrar.

Beträffande den föreslagna skatten på starköl finner förtroendenämnden

att densamma ar val avvägd i förhållande till skatten på lättvin.___

För att starkölet med framgång skall kunna konkurrera med de alkoholstarkare

dryckerna synes det önskvärt, att priset icke sättes för högt. Ett

pris av en krona per flaska inom utminuteringen synes vid jämförelse med

nuvarande vin- och spritpriser icke böra överskridas.

Socialstyrelsen, Föreningen skattepliktiga bryggerier och Svenska bryggareföreningen

har däremot framställt erinringar.

Enligt socialstyrelsens uppfattning framstode den föreslagna skatten på

stat köl såsom jämförelsevis hög. Om starkölet skulle i nämnvärd mån kunna

ersätta brännvinet såsom rusdryck, måste priset å detta givetvis sättas så,

att starkölet av konsumenterna uppfattades såsom relativt billigt i jämförelse

med brännvin. Det av utredningsmannen framförda förslaget på denna

punkt syntes dock icke vara grundat på överväganden härom.

Jämväl Svenska bryggareföreningen ifrågasätter den nykterhetsfrämjande

effekten av den föreslagna beskattningen av starkölet och förordar att skatten

sättes lägre. Föreningen anför härom.

I utredningen har föreslagits en skattesats av kr 1,35 per liter starköl

samtidigt som lättvinerna föreslås bli beskattade med ca kr 2:_ per liter.

Då lättvinernas alkoholhalt i genomsnitt torde vara dubbelt så stor som

starkölets, för vilket alkoholgränsen i nykterhetskommitténs betänkande

maximerats till 4,5 viktprocent, skulle den föreslagna beskattningen för

starkölet innebära, att ölalkoholen blir väsentligt hårdare beskattad än vinalkoholen,

trots att den senare föreligger i en sammansättning och koncentration,

som enligt vetenskapliga undersökningar visat sig ha en högre påverkningseffekt

än alkoholen i Öl. Föreningen kan sålunda ej finna att utredningen

vid avvägningen av skatten å starköl beaktat ovannämnda lättvinerna

berörande omständigheter.

Utredningsmannen har med förslaget till beskattning av starköl ansett

sig böra beakta framkomna farhågor ur nykterhetssynpunkt i samband med

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

försäljningen, vilka tagits som motiv till en väsentlig skatteskarpning. Foreningen

anser, att med hänsyn till formerna för tillhandahållandet av starköl,

dessa farhågor äro överdrivna och uppvägas av de fördelar, som nykterhetskommittén

bl. a. anfört som motiv för sitt förslag om tillhandahallande

av starköl, nämligen att eu dylik dryck kan förväntas minska konsumtionen

av starksprit, en uppfattning som för övrigt bestyrkts av erfarenheterna i

Finland. Därest starkölet emellertid skall kunna bidraga till en önskvärd

konsumtionsförskjutning, måste enligt föreningens förmenande skatten a

starkölet sättas väsentligt lägre än som föreslagits.

Föreningen skattepliktiga bryggerier förordar en högre skattesats. Föreningen

påpekar till en början att starkölet enligt föreningens uppfattning

gott kunde undvaras, därest ett fylligt och kvalitativt tillfredsställande normalöl

om 3,2—3,5 viktprocent tillätes. Skulle emellertid starkölet tillåtas

och jämställas med viner ur kontroll- och försäljningssynpunkt borde även

beskattningen jämställas med vinerna, d. v. s. då närmast ett prisbilligare

lättvin. Starköl borde sålunda belastas med en skatt av 60 öre per flaska,

d v s 1-80 kr. per liter, vilket i beskattningshänseende innebure samma skattebelopp

som föreslagits för en flaska lättvin med ett utminuteringspris av

4 kronor.

Frågan om jämkning av tullsatserna för importerade maltdrycker

har berörts av systembolagens förtroendenämnd och generaliullstyrelsen.

Sistnämnda myndighet yttrar.

Tullen för maltdrycker (tulltaxenr 145—146; statistiska nr 323-—324)

uppgår nu, om varan inkommer på fat, till 69 öre per kilogram efter bruttovikten

räknat och, om den inkommer på andra karl, till 78 ore per liter. Maltdrvckerna

äro således i tulltaxan icke uppdelade i klasser efter alkoholhalten.

Det är vidare att märka, att tullen for alla maltdrycker på andi a karl

än fat utgår med samma belopp som skatten för maltdrycker av tredje

klassen. . „ 1*4

Därest skatten differentieras såsom i betänkandet föreslagits, böra en ig

styrelsens mening, särskilt om handeln med maltdrycker av tredje klassen

skulle frigivas, de nuvarande tullsatserna icke lämpligen bibehållas oförändrade.

Skäl tala för att maltdryckerna då även i tulltaxan hora uppdelas

i tre klasser enligt de grunder, som angivas i skatteforfattmngen Tullsatserna

böra fastställas under iakttagande av att de skota innefatta dels belopp,

som motsvara de nya skattesatserna, dels erforderligt tullskydd för

den inhemska tillverkningen. Den nu gallande tullsatsen för maltdrycker p

andra kärl än fat lämnar i fråga om maltdrycker av andra klassen vilka

drvcker utgöra den huvudsakliga importvaran, den inhemska tillverkningen

ett skydd av 78 öre — 42 öre, det vill säga 36 ore per liter.

Rörande avvägningen av tullsatserna å maltdrycker har kommerskollegium

i en den 3 februari 1954 dagtecknad underhandspromemoria framhållit

följande Då frågan om tullbeskattning av maltdrycker för narvarande

vore föremål för utredning av 1952 års tulltaxekommitté borde man utgå

från den nu gällande tullsatsen 78 öre per liter. Kollegium hade under

band från Svenska bryggareföreningen inhämtat vissa uppgifter rörande

tillverknings- och försäljningskostnader. Som bas för beräkningarna, prisindex

= 100, hade satts det f. n. tillämpade typpriset på maltdrycker klass

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

H, varvid med typpris avsåges den vanligast förekommande noteringen till

återförsäljare 35 öre per 33 cl inkl. 14 öre skatt. För klass I och III bleve

motsvarande index då 90 resp. 143. I avvaktan på tulltaxekommitténs förslag

har kollegium föreslagit, att tullskyddet måtte differentieras i enlighet

med angivna prisindex och följande sammanställning.

Pris
index
-

Klass 1...................... 90

* 11...................... 100

» in...................... 143

Tullskydd

t. n. förslag

Skatt

Tull sats

32

—

32 öre/liter

36 36

42

78 »

51

135

186 »

B. Läskedrycker.

Den föreslagna sänkningen av läsked rycksskatten från

21 ore till 15 öre per liter lämnas utan erinran av Sveriges centrala

restaurangaktiebolag och Sveriges hotell- och restaurantförbund

Socialstyrelsen framhåller, att ett bibehållande av läskedrycksbeskattningen

torde sakna betydelse från nykterhetssynpunkt, enär någon av prissättningen

föranledd övergång från konsumtionen av alkoholdrycker till helt

alkoholfria drycker icke torde vara att påräkna.

Jämväl kontrollstyrelsen ställer sig tveksam till möjligheterna att genom

en mindre skattesänkning å läskedrycker kunna till någon del överföra

konsumtionen från alkoholhaltiga till alkoholfria drycker. För att ernå en

förskjutning i konsumtionen från alkoholhaltiga drycker till läskedrycker

torde enligt styrelsens mening erfordras, att läskedrycksskatten i sin helhet

slopades. Då styrelsen utginge från att detta främst med hänsyn till budgetläget

och pågående skatteutredning icke vore genomförbart, ansåge styrelsen

sig böra avstyrka den förordade skattesänkningen.

Sveriges vattenfabrikanters riksförbund föreslår — med instämmande av

Svenska bryggareföreningen — i första hand ett borttagande av läskedrycksbeskattningen

i dess helhet. I andra hand förordas att skattesatsen sättes

betydligt under det av utredningsmannen föreslagna beloppet. Förbundet

anför.

- När ska11 å läskedrycker infördes 1940 fastställdes skattesatsen till 10

ore per liter; 1941 höjdes den till 12 öre, 1948 till 18 öre och 1950 till 21

ore per liter. Läskedrycksskatten är alltså mer än fördubblad på 10 år och

utgor nu en betydande del av läskedryckernas relativt ringa produktvärde.

Efter nedgången under de första åren efter skattens införande uppvisar

laskedryckskonsumtioneii fram till 1948 en oavlåtlig stegring. Denna torde

emellertid fa tillskrivas faktorer, vars konsumtionsbefrämjande verkan varit

starkare an skattens hammande verkan. Bland dessa faktorer må förutom

den hoj da levnadsstandarden främst nämnas den smidiga sockerransoneringen

under krisåren, vilken gjorde det möjligt att tillhandahålla läskedrycker

med enbart socker som sötningsmedel. Icke minst betydelsefullt

tor den gynnsamma utvecklingen var vidare att skattesatsen under dessa år

var begränsad till 12 öre per liter.

Utvecklingen av läskedryckskonsumtionen efter 1948 kännetecknas av en

viss stagnation. Anledningen till denna kan givetvis icke med säkerhet an
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b.

givas, men det är förbundets uppfattning att särskilt höjningen av läskedrycksskatten

nämnda år till 18 öre per liter varit en väsentligt bidragande

orsak. Vid sidan av skattehöjningen medgav PKN 1948 även en ökning av

handelns marginaler å läskedrycker med belopp motsvarande skattehöjningen.

Läskedryckerna kom därför att på en gång få vidkännas en prishöjning

med inte mindre än 12 öre per liter. Detta blev för mycket och den tidigare

expanderande konsumtionsutvecklingen bröts. Läskedryckerna visade sig

vara mer priskänsliga än som antagits.---

Vid den höjd, läskedrycksskatten nu nått, är varje sänkning välkommen

och ägnad att stimulera läskedryckskonsumtionen. Det förefaller emellertid

förbundet som om utredningen gått alltför försiktigt fram och endast toppat

de allra största ojämnheterna i den nuvarande skatteavvägningen mellan de

berörda dryckesgrupperna.

Utredningen har enligt förbundets mening icke gjort den fria skatteavvägning

ur nykterhetsfrämjande synpunkt, som direktiven givit anledning vänta,

utan varit alltför bunden av statsfinansiella hänsyn, när det gällt att bedöma

skattebelastningen för de enskilda dryckesgrupperna.--- —

Förbundet finner förslaget att lagrade maltdrycker klass I fritages från

beskattning vara helt i överensstämmelse med direktiven för utredningen,

men anser samtidigt att inte bara samma utan t. o. in. starkare skäl föreligger

för en skattebefrielse för läskedrycker. Om man genom en omfördelning

av beskattningen vill söka inrikta konsumtionen på alkoholfria och

alkoholsvagare drycker, bör väl de alkoholfria dryckerna först av alla befrias

från beskattning.

Även bortsett från nykterhetspolitiska synpunkter finner förbundet det

oriktigt att läskedrycker är beskattade. Läskedrycker är nämligen numera

ett ordinärt livsmedel i hushållen och bör lika litet som övriga sådana livsmedel

vara underkastade beskattning. Av den samlade läskedryckskonsumtionen

sker nära tre fjärdedelar i hemmen. 41 % härav konsumeras i samband

med måltider. Läskedryckerna ha således kommit att inta en alltmer

framträdande plats bland måltidsdryckerna.

Med stöd av vad ovan anförts vill förbundet därför hemställa att läskedryckerna

i likhet med övriga alkoholfria drycker helt fritages från beskattning.

Om detta emellertid av statsfinansiella skäl icke skulle anses möjligt,

hemställer förbundet, som nästa alternativ, att skattesatsen sättes så lågt

som möjligt, betydligt under det av utredningen föreslagna beloppet. En sådan

kraftig skattesänkning skulle enligt förbundets mening få en stimulerande

effekt på konsumtionen och leda till en konsumtionsökning, som skulle

göra att den totala skatteintäkten av läskedrycker icke skulle komma att

avsevärt minskas.

I detta sammanhang vill förbundet även peka på tvenne andra omständigheter,

vilka utgör ytterligare starkt stöd för förbundets yrkande, nämligen

den frestelse till att söka'' undandraga skatt som förefinnes samt den diskriminering

i förhållande till närliggande alkoholfria drycker, som den nuvarande

beskattningen av läskedrycker innebär.

Det ligger i sakens natur att en så hög skatt som 7 öre per 1/3 literflaska

utgör en stark frestelse, särskilt för företag som arbetar under knappa omständigheter,

att i sin skattedeklaration uppge lägre tillverkning än den faktiska

för att därigenom förbättra rörelseresultatet. Det är förbundets uppfattning

alt antalet sådana fall ökat under senare år. De i fjol genomförda

ändringarna av läskedrycksskattcförordningen i syfte att utvidga kontrollbefogenheterna

för Kontrollstyrelsens tjänstemän vittna om samma erfarenhet.

Enligt förbundets mening kan man emellertid icke ens med de mest

ingripande kontrollåtgärder uppnå eu fullt betryggande kontroll vid kon
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kangl. Maj.ts proposition nr 154.

sumtionsvarubeskattningen. En viss möjlighet att undandraga skatt kommer

därför alltid att finnas och frestelsen att utnyttja denna ökar med skattens

höjd.

En beskattning av läskedrycker diskriminerar dessa i förhållande till närliggande

alkoholfria drycker framställda av frukt- och bärsafter och juicer.

Skillnaden mellan dessa drycker och en läskedryck är oftast endast den, att

läskedrycken är kolsyrad och levereras i butelj i utspätt, konsumtionsfärdigt

skick. Till läskedrycker, alltså skattepliktiga alkoholfria drycker, hänföres

enligt utredningen även fruktsafter i konsumtionsfärdigt skick, t. ex. lingondricka.

Konstituerande för skatteplikten är sålunda att "drycken levereras till

konsumenten i utspätt, konsumtionsfärdigt skick. Om konsumenten i stället

endast köper saft- eller fruktjuicekoncentratet och själv blandar drycken,

blir denna skattefri. Den fördel ur allmän synpunkt, som ligger däri att

läskedryckerna blandas av tillverkaren under hygienisk kontroll och med

analyserat och godkänt vatten, diskriminerar dem till en beskattning, som

ställer dem i ett sämre läge i konkurrensen med de övriga alkoholfria

dryckerna.

Tidigare har detta ur rättvisesynpunkt mindre tillfredsställande förhållande

kanske ej betytt så mycket. Men allteftersom utvecklingen går framåt

inom saft- och juiceområdet, framstår den ur skattesynpunkt olika behandlingen

av de sinsemellan så närliggande dryckerna, de av tillverkaren utspädda

saftläskedryckerna och de av konsumenten utspädda saft- och juicekoncentraten,

alltmer diskriminerande för de förra.---Förbundet fin
ner

det icke rimligt och rättvist att den svenska läskedrycksindustrien belastas

med en betungande beskattning, medan de till landet importerade närliggande

dryckerna av saft- och juicetyp äro skattefria. Ur rättvisesynpunkt

bör alla alkoholfria drycker i beskattningshänseende behandlas lika.

Jämväl Sveriges blåbandsförening ifrågasätter en ytterligare sänkning av

skattesatsen.

Frågan om en skärpt beskattning av koladrycker beröres

i ett flertal yttranden.

Socialstyrelsen säger sig icke ha någon uppfattning om riktigheten av

utredningsmannens uttalande att ifrågavarande drycker mindre vore att

anse såsom läskedrycker än såsom stimulerande njutningsmedel. Styrelsen

finner sig emellertid böra framhålla, att förutsättningen för en specialbeskattning

av koladryckerna torde böra vara, att konsumtionen av dessa

drycker lätt kan bli föremål för vanebildning på grund av dryckernas sammansättning.

En skärpt beskattning förordas av kontrollstyrelsen, medicinalstyrelsen

och Föreningen skattepliktiga bryggerier.

Kontrollstyrelsen yttrar.

För koladrycker har utredningsmannen ifrågasatt en särskild skattesats

av 50 öre per liter. Kontrollstyrelsen får i anslutning till utredningsmannens

uttalanden beträffande koladryckernas karaktär av stimulerande njutningsmedel

förorda, att dessa drycker göras till föremål för särbeskattning. Huruvida

den av utredningsmannen nämnda skattesatsen, 50 öre per liter, kan

anses väl avvägd med hänsyn till de anförda skälen för en skärpt beskattning

undandrager sig kontrollstyrelsens bedömande.

Medicinalstyrelsen framhåller, att styrelsen, för att medverka till begränsning

av en ur allmän hälsosynpunkt icke önskvärd konsumtion av

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 15''r.

koffeinhaltiga läskedrycker principiellt ville tillstyrka den ifrågasatta merbeskattningen

av läskedrycker av denna typ. Om koffein inginge i en koladryck

torde det i och för sig icke bidraga till dryckens smak. Ur hygienisk

synpunkt hade det emellertid ansetts innebära bestämda fördelar att våra

läskedrycker icke innehölle stimulerande ämnen som koffein. Även om koffeinet

i och för sig icke inginge i skadlig mängd, torde det icke vara utan

betydelse och ha viss benägenhet att verka vanebildande. En sådan tillvänjning

vore ägnad att väcka betänkligheter med hänsyn till det här i landet

förekommande kaffemissbruket och den höga kaffeförbrukningen i övrigt.

Det fanns människor, på vilka även små kvantiteter koffein utövade relativt

stark verkan — särskilt barn. Här avsedda koladrycker komine sannolikt

att mest användas av barn och ungdom, vars konsumtionsvanor måhända

ännu ej i någon högre grad fixerats. Medicinalstyrelsen hade därför vid

upprepade tillfällen framhållit, att den icke önskade medverka till införandet

av koladrycker i landet.

Föreningen skattepliktiga bryggerier föreslår att koladryckerna åsättes

dubbel beskattning i förhållande till övriga läskedrycker, enär de enligt föreningens

mening icke kunde räknas till vanliga ordinära läskedrycker, eftersom

de innehölle för människokroppen stimulerande och delvis skadliga

ämnen såsom koffein och fosforsyra.

I avstyrkande riktning uttalar sig statens institut för folkhälsan, Svenska

bryggareföreningen, Sveriges vattenfabrikanters riksförbund samt Mineralvattenaktiebolaget

Tre Kronor m. fl.

Statens institut för folkhälsan anför.

Utredningsmannen har anfört att vissa skäl kan tala för en förhöjd skatt

på koladrycker, men har dock icke ansett sig böra framlägga något direkt

förslag därom. Med läskedrycker förstås enligt utredningen » i allt väsentligt

kolsyrade alkoholfria drycker, vilka indelas i mineralvatten och söta läskedrycker».

Koladryckerna tillhör den senare typen, vilkas huvudbeståndsdelar

utgörs av vatten oeh socker. Halten av sistnämnda ämne bestämmer

praktiskt taget dryckernas näringsvärde. Härutöver innehåller de söta läskedryckerna

olika ämnen, som ger dem deras speciella smak och utseende.

En stor del av de svenska söta läskedryckerna är av frukttyp, men det finns

av gammalt också andra, t. ex. sockerdricka och ingefärsdricka. På senare

tid har söta läskedrycker av kolatyp börjat användas i större utsträckning

än tidigare, ehuru konsumtionen, såsom framgår av utredningen, hittills

varit ganska obetydlig och sannolikt utgör endast omkring 3 % av hela

läskedrycksförbrukningen. I likhet med åtskilliga andra söta läskedrycker

innehåller även koladryckerna syror.

Naturligtvis kan inte den omständigheten att det här rör sig om en för vårt

land relativt ny typ av söta läskedrycker i och för sig utgöra anledning till

att ge den en särställning i beskattningshänseende. Utredningsmannen framhåller,

alt koladryckerna innehåller koffein samt — i regel — fosforsyra,

och att de därför i beskattningshänseende icke helt bör jämställas med övriga

läskedrycker, utan snarare torde kunna betraktas som stimulerande

njutningsmedel, vilka vid beskattningen bör bedömas på särskilt sätt.

Till en början vill institutet framhålla att det från dessa utgångspunkter

torde komma att stöta på betydande svårigheter att på ett tillfredsställande

sätt definiera begreppet koladrycker. Det finns nämligen sådana med och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 15''t.

utan fosforsyra och sådana med — och i vart fält utomlands — utan koffein.

Ej heller torde någon annan för analys lättillgänglig beståndsdel kunna

betecknas som enbart tillhörande denna typ av läskedrycker. I själva verket

torde man vid avgörandet om en söt läskedryck skall merbeskattas i praktiken

bli nödsakad att antingen utgå från benämningen (varumärket) eller

från en relativt subjektiv smak- och utseendebedömning.

Som syratillsats till söta läskedrycker används bär i landet vanligen vinsyra

eller citronsyra. I äldre tider användes också här fosforsyra, vilket

fortfarande sker mångenstädes i utlandet. Anledningen till att tillsats av fosforsyra

under några år före den nya livsmedelsstadgans ikraftträdande varit

förbjuden var, att det förekommit, att fosforsyra i allt för hög koncentration

satts til! andra livsmedel än läskedrycker. Enligt nu gällande bestämmelser

är tillsatsen maximerad på ett sådant sätt, att den måste anses

helt oskadlig. Att lägga fosforsyrahalt till grund för eu beskattning torde ej

vara möjligt, därför att om en läskedryck samtidigt surgjorts med annan

syra, t. ex. vinsyra, bildas fosforsyra av i extraktct ev. normalt förekommande

fosfat. Såsom ovan nämnts finns det också koladrycker utan tillsats

av fosforsyra.

Då det gäller koffein, som är att betrakta som ett stimulerande ämne,

har man uppenbarligen att vid sitt ställningstagande fästa avgörande avseende

vid den halt i vilken ämnet förekommer. Genom beslut av kommerskollegium

i samråd med representanter •för medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen

och statens institut för folkhälsan har denna maximerats till

0,015 %. Det torde inte kunna antagas att denna mängd under normala förhållanden

skulle kunna bli skadlig. På grund härav torde den omständigheten,

att dessa drycker innehåller koffein, icke böra föranleda, att de sätts

i särställning till andra koffein- eller teobrominhaltiga födoämnen, såsom

kaffe, te och kakao samt produkter därav. Det må också nämnas, att då det

enligt gällande bestämmelser är tillåtet att sätta små mängder av koffein

till livsmedel, det skulle kunna tänkas förekomma att koffein sätts till

någon annan typ av läskedrycker än till dem av kolatyp. De förra skulle då

enligt skatteförslagets utformning vara befriade från tilläggsskatt, medan en

dryck av kolatyp utan koffein skulle tilläggsbeskattas.

Sveriges vattenfabrikanters riksförbund yttrar bland annat.

Ett konsekvent genomförande av en skärpt beskattning för läskedrycker

innehållande koffein och fosforsyra skulle leda till en differentiering av

läskedrycksbeskattningen som — om den ur kontrollsynpunkt över huvud

taget är genomförbar — skulle avsevärt komplicera skattekontrollen.

Förbundet finner det vidare överraskande att utredningen i nu förevarande

sammanhang — där det gäller att genom en omfördelning av dryckesbeskattningen

söka främja konsumtionen av alkoholfria och alkoholsvaga

drycker tar upp frågan om en skärpning av beskattningen av vissa av de

alkoholfria dryckerna. Utredningen har tydligen varit medveten om denna

bristande konsekvens, när den avstått från att avge ett direkt förslag i

frågan.

Koladrycker innehållande koffein och fosforsyra blev tillåtna för tillverkning

och försäljning i vårt land den 1 januari 1953, sedan kommerskollegium

fr. o. in. samma dag godkänt dessa båda ämnen i vissa begränsade

mängder som tillsatser till läskedrycker. Härefter har denna typ av läskedrycker

i allt större utsträckning utförts i marknaden och. såvitt man kan

se, fått ett uppskattat mottagande från allmänhetens sida.

Tillverkningen av koladrycker grundar sig sålunda för industriens del på

myndigheternas ställningstagande till dessa drycker. När de båda ämnena

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

koffein och fosforsyra godkändes som tillsatsämnen, avsåg godkännandet

som tidigare nämnts alla slags läskedrycker och någon åtskillnad gjordes

då icke mellan koladrycker och övriga läskedrycker. Industrien utgick därvid

givetvis från att någon åtskillnad heller icke skulle göras i fråga om

beskattningen, utan att för koladrycker skulle gälla samma skatt som för

övriga läskedrycker.

Det är från denna utgångspunkt, som tillverkningen av koladrycker upptagits

med de betydande kapitalinvesteringar detta krävt. Om en skatteskärpning

för koladrycker skulle anses befogad, borde detta ha övervägts av

myndigheterna redan i samband med godkännandet av dessa drycker, så att

industrien fått tillfälle alt ta hänsyn därtill vid sin planering av tillverkningen.

Som av den tidigare redogörelsen framgår, är skattens höjd av väsentlig

betydelse på grund av läskedryckernas priskänslighet. Det bör i detta sammanhang

nämnas att den i prohibitivt syfte införda skärpningen av kolabeskattningen

i Danmark genomfördes, innan tillverkningen av koladrycker i

egentlig mening upptagits. Skärpningen har där även fått åsyftad verkan och

hållit nämnda drycker borta från landet. Det är emellertid en väsentlig

skillnad mellan detta fall och vårt fall i Sverige, där koladryckerna efter vederbörligt

ställningstagande från myndigheternas sida redan är etablerade

i marknaden.

Förbundet tar för sin del sålunda bestämt avstånd från varje form av differentiering

av läskedrycksskatten, vare sig det gäller skärpning eller lindring

av skatten, och anser att om läskedryckerna skall vara beskattade,

skattesatsen skall vara lika för alla läskedrycker oberoende av smaktyp. Med

anledning härav och på i övrigt ovan anförda grunder vill förbundet avstyrka

den skärpning av beskattningen av koladrycker, som av utredningen ifrågasatts.

Liknande synpunkter anföres av Mineralvattenaktiebolaget Tre Kronor

ni. fl., som bland annat uttalar.

En särbehandling i beskattningsavseende, sådan den här diskuterade, måste

antagas komma att få åtskilliga icke önskvärda följder i ekonomiskt avseende,

vartill man icke gärna kan underlåta att ta hänsyn vid bedömandet

av frågan. Sedan saluförande i Sverige av Coca-Cola som läskedryck tillåtits

av vederbörande myndigheter i slutet av år 1952, har vi var för sig anskaffat

och iordningställt fastigheter och utrustning, som erfordras för att kunna

tillverka Coca-Cola, och i övrigt byggt upp en organisation för att kunna

saluföra och distribuera drycken. Detta har inneburit, att vi lagt ned betydande

kapital i fabriksanläggningar, maskiner, bilar, lådor och flaskor samt

anställt personal med uppgift att sköta verksamheten. Det förtjänar framhållas,

att i företagen arbetande kapital är heltigenom svenskt och alt huvuddelen

av maskinutrustningen liksom alla bilar, flaskor och lådor samt

de flesta av de råvaror och förbrukningsartiklar, som kommer till användning

i vår rörelse, tillverkas i Sverige. Det enda undantaget härvidlag utgör

det koncentrerade extrakt, som kommer till användning vid framställning

av drycken. Detta importeras utifrån men representerar endast en ringa del

av varans pris. En särbeskattning, som skulle drabba Coca-Cola, skulle i

grund förändra förutsättningarna för vår verksamhet. Läskedryckerna är

nämligen, såsom utredningsmannen också påpekat, särskilt priskänsliga,

och en av beskattning föranledd prishöjning på vår produkt kan därför

väntas få ödesdigra följder för vår försäljning och även medföra att rörelsen

åsamkas sådana förluster, att de gjorda investeringarna går förlorade. Eu

minskning eller ett upphörande av vår verksamhet skulle också komma alt

medföra sämre arbetstillfällen hos oss och mindre inköp från våra leveran
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b.

törer samt dessutom förorsaka en nedgång i omsättningen hos våra återförsäljare,

för vilka läskedryckerna representerar en icke oväsentlig del i rörelsen.

För oss själva samt våra leverantörer och återförsäljare skulle konsekvensen

således bli en ekonomisk diskriminering, som måste föranleda allvarliga

gensagor.

Men en särbeskattning, som drabbar Coca-Cola, måste också komma att

möta invändningar från konsumenternas sida. Läskedryckerna överlag har

genom god kvalitet och lågt pris vunnit allmänhetens uppskattning och konsumeras

numera i stora kvantiteter av alla befolknings- och åldersgrupper,

kanske speciellt dock av ungdom och personer med lägre och moderata inkomster.

Läskedryckerna användes såväl vid måltider som till förfriskning

mellan måltiderna i såväl vardagliga som festliga sammanhang och utgör

således ett befäst inslag i allmänhetens vanor. Genom att de förekommer i

en mångfald olika typer, erbjuder de stora möjligheter att tillfredsställa

olika smakriktningar hos konsumenterna. En särbeskattning av speciella sådana

drycker skulle emellertid vara ägnad att begränsa konsumenternas valmöjligheter

och således icke gärna kunna uppfattas som något annat än ett

försök att dirigera eller inskränka konsumtionen, varför något fog icke

finnes.

Även ur allmän synpunkt måste det anses betänkligt med en särbeskattning

av Coca-Cola, då fråga här är om en för Sverige ny men över hela världen

välkänd och uppskattad alkoholfri dryck, som enligt vår uppfattning

bör kunna spela en icke obetydlig roll, då det gäller att utveckla och vidmakthålla

hyfsade dryckesvanor.

Som tidigare omnämnts har en framställning av Sveriges musteriförbnnd

in. fl. angående skattefrihet för läskedrycker av äpplen

med en musthalt av minst 36 procent, behandlats i promemorian.

Över utredningsmannens förslag i detta hänseende har musteriförbundet

avgivit yttrande, vari framhålles bland annat följande. En sanering

av marknadsförhållandena för svensk frukt förutsatte ett industriellt

tillvaratagande i tillräcklig omfattning av de sortiment, som vore mindre

lämpade för direkt konsumtion. Vid sidan av frukt till konservindustrien

utgjorde mustfabrikationen det avsättningsområde, som främst kunde

komma i fråga för fabriksfrukten. Marknaden för fruktmusten för direkt

konsumtion vore dock otillräcklig. Under senaste år hade därför ansträngningar

gjorts att introducera musten på läskedrycksmarknaden genom

framställning av en kolsyrad läskedryck innehållande ren fruktmust. Vid

överläggningar med Sveriges vattenfabrikanters riksförbund hade förbundet

ställt i utsikt, att åtgången av äpplemust för läskedrvcksändamål skulle

belöpa sig till 530 000 liter under det närmaste året. En försäljning av denna

storleksordning kunde dock uppnås endast under den förutsättningen,

att genom skattefrihet eller en häremot svarande subvention läskedrycken

kunde saluföras till konkurrenskraftiga priser. I anslutning till utredningsmannens

uttalande att den ifrågasatta skattefriheten vid nuvarande omsättning

skulle tillföra musterinäringen ett årligt belopp av allenast 60 000

kronor har musteriförbundet förklarat, att även nämnda belopp vore väsentligt

för den under blygsamma ekonomiska villkor arbetande musterinäringen.

Tillverkningen befunne sig dessutom i begynnelsestadiet, varför

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

31

några slutsatser knappast kunde dragas av hittills tillgängliga omsättningssiffror.

En skattefrihet för ifrågavarande läskedrycker sammanfölle med

de principer i fråga om äpplemustet, som fastslagits genom 1939 års riksdagsbeslut

beträffande beskattningen av läskedrycker. 1944 års nykterhetskommitté

framhölle ävenledes att konsumtionen av alkoholfria fruktmuster

och läskedrycker ur nykterhetssynpunkt borde uppmuntras. Musteriförbundet

ansåge liksom utredningsmannen att skattefriheten skulle baseras

på den kvantitet äpplemust som läskedrycksfabrikanterna använt för

tillverkning av läskedrycker under en viss period. Alternativt föresloges

— för det fall att kontrollåtgärderna vid skattebefrielse skulle anses bli

alltför komplicerade — att en subvention motsvarande den eljest utgående

skatten skulle utbetalas till de musterier, som levererat must, med visst belopp

per liter must.

Kontrollstyrelsen finner i likhet med utredningsmannen, att frågan om

statsunderstöd åt musterinäringcn genom skattelindring eller direkta bidrag

borde anstå tills ytterligare erfarenheter vunnits rörande tillverkningen och

försäljningen av mustdrycker. Kontrollstyrelsen framhåller därvid, att styrelsen

visserligen funne den av utredningsmannen skisserade anordningen

för genomförande av viss skattefrihet för mustdrycker tekniskt möjlig men

att styrelsen för sin del måste avstyrka, att musterinäringen skattevägen bereddes

det begärda understödet. Härvid hade styrelsen särskilt beaktat de av

utredningsmannen antydda kontrollsvårigheterna. För erhållande av en tillfredsställande

kontroll skulle det nämligen bli erforderligt för styrelsen att

utöva viss tillsyn över leverantörerna av must, vilket med hänsyn bl. a. till

det stora antalet mindre musterier skulle bli relativt betungande. Vid ett genomförande

av den ifrågasatta skattefriheten skulle statsverket komma att

åsamkas kontrollkostnader, som kunde beräknas bli oproportionerligt stora

i förhållande till det belopp skattebefrielsen skulle gälla, av utredningsmannen

beräknat till (50 000 kronor för år. Därest understöd funnes böra beviljas

denna näring av nykterhetspolitiska eller andra skäl, borde enligt kontrollstyrelsens

mening detta ske på annat sätt.

Sveriges vattenfabrikanters riksförbund avstyrker av principiella skäl att

här ifrågavarande läskedrycker sättes i en privilegierad ställning. Förbundet

yttrar.

I likhet med utredningen anser förbundet att eu skattefrihet för läskedrycker

tillverkade av äpplemust är liktydig med eu subventionering åt svensk

fruktodling. En sådan premiering är av föga eller ingen betydelse såsom åtgärd

i nykterhetsfrämjande syfte, enär den i detta hänseende skulle bli i det

närmaste utan effekt. För närvarande utgör nämligen nämnda slag av drycker

mindre än 2,5 % av den totala läskedryckstillverkningen och även om

omsättningen av dem efter en sådan premiering skulle öka, skulle den ändock

komma att förbli en relativt obetydlig del av den samlade läskedryckskonsumtionen.

Skall man effektivt kunna leda konsumtionen över på alkoholfria

drycker, inåsle de stora av allmänheten uppskattade dryckesgrupperna

premieras, sålunda även drycker beredda av utländska frukter och bär såsom

apelsin, grapefrukt och andra citrusfruktcr.

Rent principiellt anser förbundet det oriktigt att viss dryck eller vissa

drycker premieras framför andra.-------

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b.

Med åberopande av vad sålunda anförts vill förbundet för sin del av principiella

skäl bestämt avstyrka att läskedrycker beredda av svensk frukteller

bärmust sättes i en privilegierad ställning genom att beviljas skattefrihet

eller skattelindring i förhållande till övriga läskedrycker. Detta skulle

innebära en skattedifferentiering. Förbundet vill i detta hänseende hänvisa

till vad förbundet anfört beträffande en differentiering av skatten för coladrycker.

De skäl, som där anförts mot en sådan anordning, kan med samma

styrka åberopas i detta fall.

Om det, trots de principiella betänkligheter som anförts däremot, likväl

skulle övervägas att premiera läskedrycker beredda av svensk frukt- och bärmust,

hemställer förbundet att denna premiering ges formen av en direkt

subvention av statsmedel, som utgår till musterierna och icke läskedryckstillverkarna.

Sveriges pomologiska förening och Svenska fruktföreningen u. p. a. förordar

skattebefrielse. Föreningarna framhåller, att eftersom svenska frukter

och bär på grund av bl. a. klimatologiska förhållanden besutte utomordentligt

fördelaktiga konsumtionsegenskaper torde det få anses välbetänkt

att på alla sätt underlätta och gynna deras omsättning i vårt folkhushåll.

Jämväl Sveriges blåbandsförening är av den uppfattningen att skattebefrielse

borde medges för ifrågavarande typ av läskedrycker.

IV. Departementschefen.

Såsom inledningsvis omnämnts har de av utredningsmannen framlagda

förslagen rörande ändrad avvägning av beskattningen av spritdrycker och

vin redan behandlats i den tidigare i år avlämnade propositionen nr 28.

Nu återstår sålunda att ta ställning till den i promemorian förordade omläggningen

av skatterna å maltdrycker och läskedrycker.

Vad först angår beskattningen av maltdrycker av första klassen

bär utredningsmannen föreslagit att den år 1948 införda tillfälliga skatten

å vissa maltdrycker av första klassen (lagrat svagdricka) nu borttages. Detta

förslag har allmänt tillstyrkts av remissinstanserna. Svenska bryggareföreningen

har särskilt understrukit att ett borttagande av skatten skulle

underlätta tillhandahållandet av vissa alkoholsvaga men extraktrika maltdrycker

av en för vårt land ny typ. Även enligt min uppfattning skulle ett

skattefritt och därmed prisbilligare lättöl — särskilt som måltidsdryck —

ha vissa möjligheter att ersätta Öl med högre alkoholhalt och jag tillstyrker

därför förslaget om skattens borttagande. Ett bifall härtill kommer att

medföra ett inkomstbortfall för staten av ca 1 miljon kronor om året. Skattefriheten

bör genomföras redan från och med den 1 juli 1954.

Beträffande skattesatsens avvägning för maltdrycker av andra klassen

har i promemorian framförts två alternativ. Under förutsättning av bibehållen

alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent förordas en sänkning av skatten

från 42 till 39 öre per liter. Skulle alkoholgränsen däremot komma att

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

bestämmas högre, t. ex. till 3,2 viktprocent, har utredningsmannen ansett

en höjning av skatten till 48 öre per liter befogad. Den föreslagna sänkningen

av skattesatsen till 39 öre har motiverats med att den nu gällande

skattesatsen vore avpassad med hänsyn till en övre alkoholgräns av 3,2

viktprocent.

Såsom tidigare framhållits har jag i propositionen nr 151 föreslagit, att

alkoholhalten för det vanliga ölet skall bibehållas oförändrad vid 2,8 viktprocent.

Jag kan emellertid icke finna, att denna omständighet i och för

sig utgör tillräcklig anledning att sänka skatten. Enligt min mening måste

avvägningen av skattesatsen helt ske med utgångspunkt från nu aktuella

förhållanden. Genom förändringen i penningvärdet sedan december 1950,

då den nuvarande skattesatsen fastställdes, har i själva verket en reducering

av beskattningen redan kommit till stånd. Vidare bör beaktas att

vid ett genomförande av det tidigare i år framlagda förslaget om höjning

av spritskatterna spännvidden i priset mellan spritdrycker och maltdrycker

kommer att öka ganska avsevärt. Med hänsyn härtill anser jag mig

böra förorda, att skatten å maltdrycker av andra klassen bibehålies vid

sin nuvarande nivå eller sålunda 42 öre per liter.

I fråga om starköl innebär det av mig tidigare i dag framlagda förslaget,

att sådant Öl skall få säljas till allmänheten i utminuteringsaffärer och på

spritrestauranger. Den nuvarande skattesatsen för maltdrycker av tredje

klassen — 78 öre per liter — har icke avvägts efter nykterhetspolitiska

grunder. Som bekant får ju starköl för närvarande endast försäljas å apotek

mot läkarrecept. Genomföres förslaget om friare försäljning av starköl

kommer frågan om beskattningen av detta Öl i annat läge. Då de av mig

förordade försäljningsformerna för starköl ingår som ett led i strävandena

att främja en förskjutning av efterfrågan från starkare till svagare alkoholdrycker

bör skattesatsen för starkölet icke sättas så högt, att priset på detta

Öl i jämförelse med sprit- och vinpriserna motverkar det angivna syftet. Å

andra sidan bör skattesatsen avvägas så att skillnaden i försäljningspris mellan

starkölet och det vanliga ölet blir tillräckligt markerad. Med utgångspunkt

från omsättningsskatten å prisbilligare viner förordar utredningsmannen

en skattesats av 1 krona 35 öre för liter, motsvarande ett utminuteringspris

av omkring 1 krona per flaska om en tredjedels liter. Den föreslagna

skattesatsen har tillstyrkts av kontrollstyrelsen och systembolagens

förtroendenämnd. Föreningen skattepliktiga bryggerier har däremot förordat

en skattesats av 1 krona 80 öre, medan socialstyrelsen och Svenska

bryggareföreningen uttalat sig till förmån för en lägre skattesats än den av

utredningsmannen förordade. Med hänsyn till den för starkölet föreslagna

alkoholhalten av högst 4,5 viktprocent är enligt min mening en skatt av

1 krona 35 öre för liter lämpligt avvägd i förhållande till vinbeskattningen.

Då försäljningspriset för en flaska vanligt Öl är 41 å 42 öre synes jämväl

tillräcklig prisdifferens erhållas mellan detta Öl och starkölet. Från dessa

utgångspunkter har jag ansett mig böra tillstyrka förslaget om en skattesats

av 1 krona 35 öre per liter för starkölet.

3 Bilutng till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 154

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Utredningsmannen har — med understrykande av osäkerheten i bedömningen

—• beräknat, att skatteintäkterna av starkölet kommer att uppgå till

ca 13 miljoner kronor för helt år vid en skattesats av 1 krona 35 öre.

Det nu framlagda förslaget rörande maltdrycksbeskattningens anordnande

innebär sålunda dels att lättöl blir skattefritt, dels att skattesatsen för

vanligt Öl bibehålies oförändrad vid 42 öre per liter och dels att för starköl

fastställes en ny skattesats av 1 krona 35 öre per liter. De av mig i annat

sammanhang förordade nya bestämmelserna om försäljning av rusdrycker

och Öl har föreslagits skola träda i kraft den 1 oktober 1955. Bifalles detta

förslag av riksdagen bör jämväl skatteomläggningen beträffande starkölet

tillämpas från och med denna dag. Borttagandet av skatten på lättöl bör däremot

ske med utgången av innevarande budgetår. I författningstekniskt hänseende

påkallas dels upphävande av förordningen den 30 januari 1948 (nr 21)

om tillfällig skatt å viss maltdryck av första klassen, dels ock ändring av

bestämmelsen om skattesatsen för maltdrycker av tredje klassen i 3 kap.

13 § förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker. I detta sammanhang bör vidare i 3 kap.

sistnämnda förordning vidtagas vissa smärre jämkningar, i huvudsak överensstämmande

med vad nykterhetskommittén härutinnan föreslagit i sitt

betänkande del VII och därutöver innefattande bl. a. vissa förenklingar i

enlighet med av kontrollstyrelsen under hand framförda önskemål. Därjämte

föreslås en höjning av det i 3 kap. 13 § avsedda minimiskattebeloppet per

kvartal från 500 till 1 000 kronor, vilken höjning är motiverad bl. a. med

hänsyn till tillkomsten av den högre beskattade starkölsproduktionen samt

önskemålet att såvitt möjligt begränsa antalet s. k. försvarsbryggerier. Innebörden

av de nu förordade ändringarna i maltdryckstillverkningsförordningen

framgår närmare av ett inom finansdepartementet upprättat författningsförslag,

till vilket jag får hänvisa. På sätt generaltullstyrelsen påpekat

föranleder en omläggning av maltdrycksbeskattningen även vissa ändringar

i tulltaxan. I detta hänseende tillstyrker jag det förslag, som framlagts av kommerskollegium

i den tidigare omnämnda underhandspromemorian. Av praktiska

skäl bör dessa ändringar, även såvitt de avser lättöl, träda i kraft den

1 oktober 1955.

Beträffande läskedrycker har utredningsmannen föreslagit en

sänkning av skatten från 21 till 15 öre för liter. Ett genomförande av förslaget

skulle komma att medföra ett årligt inkomstbortfall för staten av ca

8 miljoner kronor. Förslaget har motiverats med att en nedsättning av skattesatsen

i syfte att främja användningen av läskedrycker vid sidan av eller

framför alkoholdrycker låge i linje med de förordade skattelättnaderna för

lätta viner och lättöl. I fråga om koladrycker ifrågasätter dock utredningsmannen,

huruvida icke dessa dryckers speciella karaktär av stimulerande

njutningsmedel borde föranleda att desamma beskattades hårdare än vanliga

läskedrycker. Något direkt förslag till förhöjd beskattning framlägges emellertid

icke.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

I likhet med några av de hörda myndigheterna anser jag det icke troligt,

att en skattesänkning av denna begränsade omfattning — vilken skulle

möjliggöra en nedsättning av priset för en flaska om en tredjedels liter

med 2 öre — skulle få någon nämnvärd nykterhetspolitisk effekt. Å andra

sidan torde en längre gående skattelindring för läskedrycker av statsfinansiella

skäl icke nu kunna komma i fråga. Under sådana förhållanden —

och med beaktande jämväl av att jag icke funnit tillräckliga skäl föreligga

för en skärpt beskattning av koladrycker — anser jag mig icke böra framlägga

något förslag om ändrad avvägning av skatten å läskedrycker.

Slutligen har i promemorian upptagits till behandling en framställning

av Sveriges musteriförbund om införande av skattefrihet för vissa

läskedrycker, nämligen läskedrycker med en musthalt av minst

36 procent, vilka tillverkats av svenska äpplen. Utredningsmannen har kommit

till den slutsatsen, att med hänsyn bland annat till de stora tekniska

svårigheter, som förelåge att anordna en dylik skattefrihet, man tills vidare

borde avvakta utvecklingen beträffande förekomsten i marknaden av

läskedrycker, beredda av fruktmust. Kontrollstyrelsen har i sitt yttrande

ytterligare understrukit svårigheterna att erhålla en tillfredsställande kontroll.

Med hänsyn till de invändningar som framkommit mot att skattevägen

understödja tillverkningen av dessa drycker, anser jag mig böra avstyrka

bifall till den gjorda framställningen. Därest stöd åt musterinäringen kan

anses påkallat torde denna fråga få utredas och övervägas i annat sammanhang.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

a) förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker; och

b) förordning angående upphävande av förordningen den

30 januari 1948 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck

av första klassen; samt

dels ock besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4

oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med

den 1 oktober 1955 i nedan angiven del erhålla ändrad lydelse

på sätt av det följande framgår.

145

Maltdrycker med en alkoholhalt:

! 146

icke överstigande 1.8 viktprocent (lättöl) .... 100 liter

32:-

146: 1

överstigande 1.8 men icke 2.8 viktprocent (Öl).. 100 liter

78:-

överstigande 2.8 viktprocent (starköl) ......... 100 liter

186: — 1

Anm. Angående införsel — — — är stadgat.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

547058. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag titt förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 15 december 1939 a1 i texten
  2. SärU 1954:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 15 december 1939 s. 1 i texten