Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändringar i 1947 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen m. m

1954-03-19 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:173, Med förslag till ändringar i 1947 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

1

Nr 173.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar

i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

m. m.; given Stockholms slott den

19 mars 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till

1) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 416),

2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 417),

3) kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente för folkskolan

den 30 juni 1947 (nr 420) samt

4) kungörelse om ändring i 1947 års familjepensionsreglemente för folkskolan

den 30 juni 1947 (nr 421),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I anslutning till förslag, som i annat sammanhang underställts riksdagens

prövning, upptages i förevarande proposition förslag till ändringar i

vissa pensionsreglementen, huvudsakligen avseende pensionsförmåner till

personal å försvarets reservstater och innehavare av distrikt-söverlärartjänst

samt avgångsålder för vissa militära beställningar. Vidare förordas anslutning

till SPA-reglementet även av vissa hemvårdarinnetjänster, till vilkas

avlönande statsbidrag ej utgår, samt övertagande av Svenska lärarinnornas

pensionsförenings verksamhet. Därjämte framlägges förslag till pension åt

vissa personer. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 173.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 416).

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom., 7 § 2 mom., 14 § 2 mom., 15 § 4

mom., 30 § 1 mom. samt 35 § 2 mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

1 mom. Detta reglemente skall, med de undantag som angivas i 2 §, äga

tillämpning å följande statstjänstemän, å vilka statens allmänna avlöningsreglemente,

avlöningsreglementet för övningslärare eller polislönereglementet

äger tillämpning, nämligen:

a) innehavare av---beteckningen Cr.

Reglementet skall tillika äga tillämpning å innehavare av beställning å

reservstat med beteckningen Rs, som är underkastad av Kungl. Maj :t meddelade

bestämmelser angående försvarets reservstater.

7 §•

2 mom. För följande---angivna levnadsålder:

A. Ordinarie befattningar.

Lönegrad

Levnads-

år

Lönegrad

Levnads-

år

Ca 1—16..............

60

Ma 23 (löjtnant)........

50

> 17—37..............

65

» 27.''..''.____

50

Co 1-25 ..............

65

, 30, 33 .............

55

Ma 10, 11..............

50

» 37..................

60

» 14..................

55

Mo 1—15 ..............

60

> 16, 19..............

50

» 16—25..............

65

, 21..................

60

Goa 1..................

63

> 23 (förvaltare)......

60

Cob 1..................

63

B. Extra ordinarie befattningar.

För beställningshavare å reservstat inträder pensionsåldern vid den i 4

mom. angivna tid efter det beställningshavaren uppnått den levnadsålder,

som här ovan upptages för den lönegrad motsvarande beställningshavare

å aktiv stat tillhör. 1

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § 1 mom. 1950:418, beträffande 7 § 2 mom. 1952:423 och

1953: 331, betr iffande 14 § 2 mom. 1951: 403 ävensom 1952: 423 och 742, beträffande 30 § 1 mom.

1949: 255 och 1953: 331 samt beträffande 35 § 2 mom. 1953: 331.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

3

För här---års ålder.

Utan hinder---riksdagens beslut.

För ovan---särskild pensionsålder.

14 §.

2 mom. För befattning---inom lönegraden.

Löneklass

Begynnelseunderlag

kronor

Löneplan nr 1.

Löneplan nr 2.

Löneplan nr 3.

Löneplan nr 4.

Såsom undantag---vid försvaret.

För beställning å reservstat utgör begynnelseunderlaget det belopp, som

enligt första och andra styckena gäller för slutlöneklassen inom den lönegrad

motsvarande beställning å aktiv stat tillhör.

15 §.

4 mom. Vid tjänstår sberäkning--— särskild avgångstjänst.

Såsom inskränkning i vad i 1 och 2 mom. samt nästföregående stycke

stadgats gäller, att av tid, varunder tjänsteman innehaft beställning å reservstat,

må vid bestämmande av pensionsförmån enligt detta reglemente

tillgodoräknas allenast tid för i beställningen fullgjord tjänstgöring, såframt

ej Kungl. Maj :t annat medgiver. Utan hinder härav må dock tid,

varunder dylik beställning innehafts, tillgodoräknas beställningshavare å

reservstat, för vilken det för hel pension erforderliga antalet tjänstår utgör

25, till en fjärdedel och annan beställningshavare å reservstat till en tredjedel.

30 §.

Fjärde huvudtiteln.

1 mom. Försvarsdepartementet, försvarets sjukvårdsstyrelse, armétygförvaltningen,

arméintendenturförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen,

försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet.

1. I fråga---pensionsålderns inträde.

2. Där i---beräknade beloppen.

3. Innehavare av beställning vid försvaret med lönegradsbeteckningen Ca,

Co, Ma, Me eller Mo ävensom beställningshavare å reservstat må, oavsett

stadgandena i 15 §, såsom tjänstår tillgodoräknas följande tid, nämligen

a) innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen Ma, Me eller

Mo ävensom beställningshavare å reservstat tid, under vilken bcställningshavaren

efter fyllda 21 år innehaft med tjänstepensionsrätt icke förenad

fast anställning såsom manskap vid försvaret, samt annan beställningshavare

två tredjedelar av sådan tid;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

b) beställningshavare, som---- tjänstgöring vid försvaret.

Innehavare av beställning vid försvaret med lönegradsbeteckningen Ce

---manskap vid försvaret.

Vid tjänstårsberäkning — — — till efterrättelse.

4. Ordinarie beställningshavare---Kungl. Maj :t stadgas.

Erhåller pensionstagare — -— — anställningen upphör.

Har pensionstagare — ---främmande tjänst.

Där tjänstepension — — — två tredjedelar.

5. Där den, som åtnjuter tjänstepension eller tjänstelivränta för militär

eller civilmilitär beställning å aktiv stat eller beställning å reservstat, samtidigt

därmed åtnjuter eller dessförinnan kommit i åtnjutande av reservpension

eller däremot svarande engångsbelopp, skall på Kungl. Maj :ts prövning

bero, om och i vad mån av sådan anledning avdrag skall ske å de till

tjänstepensionen hörande förmånerna eller å tjänstelivräntan.

6. I fråga---utfärda föreskrifter.

35 §.

Elfte huvudtiteln.

2 mom. Poliskåren i Boden.

Ordinarie och extra ordinarie manliga befattningshavare tillhörande lönegraden

Ca 25, Ce 25 eller lägre lönegrad äro efter avgång från tjänsten med

ålders- eller förtidspension pliktiga att inträda i poliskårens reserv och kvarstå

i reserven intill fyllda 65 år, med skyldighet att tjänstgöra, då Kungl.

Maj :t därom förordnar.

Därest pensionstagare---fjärde styckena.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1954, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes

stridande mot reglementet i dess ändrade lydelse upphör att gälla, såvitt

angår beställningshavare, å vilken reglementet i den ändrade lydelsen erhåller

tillämpning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 173.

5

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 417).

Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom., 10 § och 19 § 1 mom. 1947 års allmänna

familjepensionsreglemente den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

9 §•

2 mom. För befattning---inom lönegraden.

Löneklass

Familjepensionsunderlag

kronor

Löneplan nr 1.

Löneplan nr 2.

Löneplan nr 3.

Löneplan nr 4.

För beställning å reservstat utgör familjepensionsunderlaget det belopp,

som enligt första stycket gäller för slutlöneklassen inom den lönegrad motsvarande

beställning å aktiv stat tillhör.

10 §.

Såsom tjänstår räknas vid bestämmande av familjepension

a) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt 1947 års allmänna

tjänstepensionsreglemente; dock må för den som vid sin död innehade beställning

å reservstat eller dessförinnan avgått med rätt till pension från

sådan beställning tiden för reservstatsanställningen, oavsett vad därom

stadgas i tjänstepensionsreglementet, vid bestämmande av familjepension

för reservstatsbeställningen tillgodoräknas i sin helhet;

b) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt familjepensionsreg
lementet---åtnjöt

förtidspension.

Därest det — — — tjänstepensionsreglemente avses.

19 §.

Fjärde huvudtiteln.

1 mom. Armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen och armén.

Där avliden----beräknade familjepensionstalen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1954.

1 Senaste lydelse av 9 § 2 mom., se 1951: 404 ävensom 1952: 424 och 743.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente

för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 420).

Härigenom förordnas, dels att 1 § 1 mom., 3 § 1 mom., 4 och 5 §§, 8 §

1 mom., 10 § 2 mom., 11 §, 18 § 1 mom., 19 § 1 och 2 mom. samt 22 § 1947

års tjänstepensionsreglemente för folkskolan den 30 juni 19471 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i reglementet skola införas två

nya paragrafer, den ena, betecknad 7 a §, närmast före 8 § och den andra,

betecknad 17 a §, närmast före fjärde avdelningen av följande lydelse, dels

ock att tredje avdelningen i reglementet skall uppdelas på två kapitel med

nedan angivna rubriker, det första omfattande 7 a—17 §§ och det andra

omfattande 17 a §.

1 §•

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning å befattningshavare (lärare),

som äro underkastade avlöningsreglementet för folkskolan och innehava anställning

i lönegrad med beteckningen Ca, Cb eller Ce.

3 §.

1 mom. Fråga om rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension eller

tjänstelivränta enligt detta reglemente prövas

a) i fall som avses i 4 § 3 mom., 8 § 2 mom. och 17 a § 2 mom. tredje

stycket av Kungl. Maj:t; samt

b) i andra fall av statens pensionsanstalt.

Pension eller---statens pensionsanstalt.

4 §•

1 mom. Såframt ej — —- ■— därest han

a) i fråga om befattningshavare, som avses i 3 avd. 1 kap., uppnått en

levnadsålder, som motsvarar den övre gränsen av den i 5 § omförmälda, för

honom gällande pensioneringsperioden;

b) till följd--- — sin befattning.

Finner i fall, varom under b) och c) här ovan förmäles, statens pensionsanstalt

anledning antaga, att i 3 avd. 1 kap. avsedd befattningshavare kan

tjänstgöra i sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta

förflytta sig, skall frågan, huruvida förflyttning lämpligen bör ske, underställas

skolöverstyrelsens prövning.

2 mom. Därest det ur tjänstesynpunkt finnes önskvärt, att ordinarie

befattningshavare, som avses i 3 avd. 1 kap., efter uppnåendet av den för

honom gällande pensioneringsperiodens övre gräns tages i anspråk för fullgörande

av arbetsuppgifter, som ålegat honom i hans senast innehavda befattning,

må medgivande kunna lämnas honom att kvarstå i tjänst under

ytterligare högst två år, dock allenast så länge han är fullt tjänstduglig.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § 1 mom. och 10 § 2 mom. 1918:593, beträffande 4 och

5 §§ ävensom 8 § 1 mom. 1951:312 samt beträffande 11 § 1951:342 och 1952:744.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Fråga om dylikt medgivande prövas av Kungl. Maj :t. Vad nu stadgats skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om bibehållande i tjänst av extra ordinarie

befattningshavare efter utgången av pensioneringsperioden.

3 mom. Befinnes i 3 avd. 1 kap. avsedd ordinarie befattningshavare, för

vilken högst fem år återstå till uppnåendet av pensioneringsperiodens nedre

gräns, urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden

och är ej sådant fall för handen, varom i 1 mom. första stycket sägs,

må Kungl. Maj:t förklara honom skyldig att avgå och entlediga honom.

Befattningshavare, som----samt entledigas.

•4 mom. Ordinarie befattningshavare, som avses i 3 avd. 1 kap., må,

därest han uppnått den för honom gällande pensioneringsperiodens nedre

gräns, av den myndighet, som äger att från tjänsten avskeda, förklaras skyldig

att avgå från tjänsten och entledigas, därest han befunnits icke kunna på

tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden eller hans bibehållande

i tjänst på grund av arbetsuppgifternas särskilda art anses innebära risk

för hans eller andras säkerhet eller hälsa. Detsamma skall gälla, därest hans

avgång finnes önskvärd i samband med genomförande av omorganisation,

berörande hans tjänsteställe, eller rationalisering av arbetsförhållandena

därstädes.

5 §•

För befattning, som avses i 3 avd. 1 kap., gäller den pensioneringsperiod,

som av Kungl. Maj :t för befattningen fastställts. Avgång under pensioneringsperioden

må äga rum endast vid utgången av redovisningsår, därest

icke avgången påkailas av nedsatt arbetsförmåga eller den myndighet, som

äger att från befattningen entlediga, eljest finner skäl medgiva att avgången

sker under redovisningsåret.

Har i 3 avd. 1 kap. avsedd ordinarie befattningshavare utan något sitt

förvållande förflyttats till befattning, för vilken gäller annan pensioneringsperiod

än den för hans tidigare befattning stadgade, skall dock den nya pensioneringsperioden

icke tillämpas å honom, såframt han icke inom viss, av

Kungl. Maj :t bestämd tid anmäler sin önskan om tillämpning beträffande

honom av pensioneringsperioden för den nya befattningen.

Pensioneringsperioderna omfatta---blivit bestämd.

3 avd. Om tjänstepension.

1 kap. Befattningshavare i allmänhet.

Gemensamma bestämmelser.

7 a §.

Bestämmelserna i detta kapitel äga tillämpning å i reglementet avsedda

befattningshavare med undantag av distriktsöverlärare.

8 §■

/ mam. Rätt att vid avgång från befattningen komma i åtnjutande av

tjänstepension tillkommer befattningshavare,

a) därest han —---avgå (sjukpension).

Härvid iakttages----en pension.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

10 §.

2 mom. För ordinarie befattningshavare, vilken antingen utan något sitt

förvållande förflyttats till befattning i lägre lönegrad eller ock förflyttats

till befattning i samma lönegrad och därefter enligt stadgande i 13 § 4 mom.

andra stycket avlöningsreglementet för folkskolan äger åtnjuta lön enligt

där angiven löneklass, må grundbeloppet av tjänstepension icke understiga

det belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest förflyttningen icke ägt

rum.

I fråga om grundbeloppet av tjänstepension för befattningshavare, vilken

efter frånträdande av distriktsöverlärarbefattning kvarstår vid distriktsöverlärares

tjänstepensionsrätt, skall iakttagas vad därom i 17 a § 6 mom.

andra stycket stadgas.

11 §•

1 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag---lägre avdrag.

Har den---förenad anställning.

2 mom. Begynnelseunderlaget utgör, där ej annat följer av vad i 3 mom.

stadgas, det belopp, som här nedan angives för den slutlöneklass å löneplan

nr 1 vederbörande lönegrad omfattar.

Löneklass

Begynnelseunderlag

kronor

3 ,mom. För lärare---- 4 476 kronor.

2 kap. Distriktsöverlärare.

17 a §.

1 mom. Bestämmelserna i detta kapitel äga tillämpning å distriktsöverlärare.

2 mom. Distriktsöverlärare äger rätt att vid avgång från distriktsöverlärarbefattningen,

under förutsättning att han då jämväl är berättigad till

tjänstepension för ordinarie folkskollärarbefattning, komma i åtnjutande

av tjänstepension (överlårarpension)

a) i fall, som avses i 4 § 1 mom. första stycket b) eller c) eller i 4 § 3 mom.

andra stycket; samt

b) därest — utan att sådant fall är för handen som avses under a) ovan -—- distriktsöverlärarförordnandet utlöper och av annan anledning än av befattningshavaren

därom uttryckt önskan icke efterföljes av förnyat förordnande.

Där avgång sker samtidigt från båda befattningarna må allenast en

tjänstepension utgå.

Distriktsöverlärare, vars förordnande efter det han uppnått en levnadsålder

av 60 år på av honom uttryckt önskan upphäves innan rätt till tjänstepension

för den ordinarie folkskollärarbefattningen inträtt, må kunna av

Kungl. Maj :t medgivas rätt att komma i åtnjutande av överlårarpension,

därest avgången finnes icke vara stridande mot det allmännas intresse och

under förutsättning tillika att han vid frånträdande av utövningen av folkskollärarbefattningen

kunde tillgodoräkna sig så stort antal tjänstår att detta

utökat med den tid han innehaft distriktsöverlärarbefattning uppgår till

minst 30 år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Bestämmelserna i nästföregående stycke skola äga tillämpning även i fall,

då förnyat distriktsöverlärarförordnande icke meddelas på grund av att

distriktsöverläraren därom uttryckt önskan.

3 mom. I fråga om grundbeloppet av överlärarpension gäller vad nedan

i 4 och 5 mom. stadgas. I övrigt skola föreskrifterna i 9 och 17 §§ äga motsvarande

tillämpning.

4 mom. Grundbeloppet för år räknat av överlärarpension motsvarar

a) där distriktsöverlärarbefattningen innehafts minst 12 år eller avgången

är föranledd av olycksfall i tjänsten, det för befattningen gällande begynnelse-

respektive slutunderlaget (grundbelopp av hel pension); samt

b) eljest begynnelse- respektive slutunderlaget, minskat med 1/160 för

varje full fjärdedel av år, varmed tjänstetiden understiger 12 år, dock med

högst 24/160 (grundbelopp av avkortad pension).

Vid grundbeloppets beräknande skall dock på sätt nedan angives hänsyn

tagas till tjänstepensionsunderlaget för den av distriktsöverläraren innehavda

folkskollärarbefattningen samt, i förekommande fall, till tjänstepensionsunderlaget

för distriktsöverlärarbefattning, som han innehaft vid tillträdandet

av den, från vilken avgången sker. Grundbeloppet må icke understiga

det belopp, vartill det skulle hava beräknats, om distriktsöverläraren intill

tiden för avgången innehaft allenast folkskollärarbefattningen eller kvarstått

i den tidigare distriktsöverlärarbefattningen samt det för ifrågavarande

folkskollärar- respektive distriktsöverlärarbefattning gällande tjänstepensionsunderlaget

varit ökat med halva skillnaden mellan detta underlag

och underlaget för den distriktsöverlärarbefattning, från vilken avgången

sker. Dylik ökning må dock äga rum endast om tjänstepensionsunderlaget

för sistnämnda distriktsöverlärarbefattning är det större underlaget.

Har för distriktsöverlärarbefattning ändring skett beträffande tjänstepensionsunderlag,

må grundbeloppet av överlärarpension för den som omedelbart

före ändringen innehade befattningen likväl icke understiga det belopp,

vartill det skulle hava beräknats, därest ändringen icke ägt rum.

Där befattningshavare, som samtidigt avgår från distriktsöverlärarbefattning

och ordinarie folkskollärarbefattning, på grund av bestämmelsen i 2

mom. andra stycket äger komma i åtnjutande av endast en pension, skall

dennas grundbelopp motsvara det högsta av de för de särskilda befattningarna

beräknade grundbeloppen.

Vad i 10 § 4 mom. stadgas skall lända till efterrättelse jämväl där pension

fastställes enligt bestämmelserna i denna paragraf.

5 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag för distriktsöverlärarbefattning

skall vid bestämmandet av tjänstepension för tiden intill den månad varunder

pensionstagaren uppnår 67 års ålder tillämpas det belopp (begynnelseunderlag),

som enligt 11 § 2 mom. gäller för den löneklass vederbörande

lönegrad omfattar, samt för tiden därefter det belopp (slutunderlag), som

erhålles genom minskning av begynnelseunderlaget med 792 kronor, såframt

ej Kungl. Maj :t i särskilt fall förordnar om lägre avdrag.

6 mom. Återgår distriktsöverlärare till ordinarie folkskollärarbefattning,

skall i tjänstepensionshänseende gälla vad för sistnämnda befattning linnes

stadgat.

Har med tjänstepensionsrätt förenad distriktsöverlärarbefattning inncluirts

under minst 12 år i oavbruten följd, äger dock befattningshavaren

kvarstå vid distriktsöverlärares tjänstepensionsrätt. I sådant fall skall med

avseende å den tjänstepension, vartill han må bliva berättigad, iakttagas, alt

pensionens grundbelopp icke må understiga det belopp, vartill det skulle

hava bestämts, om han intill avgången ur tjänst alltjämt innehaft den frånträdda

distriktsöverlärarbefattningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

18 §.

1 mom. Den som---folkpensionering (förtidslivrånta).

Såsom förutsättning----nyss sagts.

Där befattningshavare-----en tjänstelivränta.

Avgår distriktsöverlärare samtidigt från distriktsöverlärarbefattning och

ordinarie folkskollärarbefattning, må likaledes allenast en tjänstelivränta

utgå.

19 §.

1 mom. Beloppet för-----20 §.

Härvid iakttages-----om förtidspension;

b) att tid, under vilken befattningshavaren icke innehaft med tjänstepensionsrätt

förenad befattning och för vilken han icke enligt vad därom

särskilt stadgats bidragit till tjänstepensioneringen, vid tjänstår sberäkning

i intet fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar;

samt

c) att såsom tjänstår för den, som avgått från distriktsöverlärarbefattning,

må tagas i betraktande allenast tid, under vilken nämnda befattning

innehafts i oavbruten följd före avgången.

2 mom. Vad i 9 § 3 mom., 10 § 2 och 3 mom. samt 17 a § 4 mom. andra,

tredje och fjärde styckena ävensom 6 mom. stadgas om tjänstepension

och tjänstepensions grundbelopp skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om tjänstelivränta.

22 §.

Befattningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara

pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser i de hänseenden, om vilka

i reglementet förmäles. Ordinarie befattningshavare är likväl icke skyldig

underkasta sig ändring i föreskrifterna i 11 § 2 och 3 mom. samt 17 a § 5

mom. om beloppet av tjänstepensionsunderlag, i 13—15 §§ och 17 a § 4

mom. första stycket om bestämmande av tjänstepensions grundbelopp eller

i 17 § om rörligt tillägg, dock skall sådan befattningshavare vara pliktig

att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller

mera i förhållande till 100/110 av levnadskostnaderna i mars 1946, efter

prövning av Kungl. Maj :t och riksdagen vidkännas minskning med högst

fem procent av grundbeloppet av tjänstepension eller beloppet av tjänstelivränta.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1954, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes

stridande mot reglementet i dess ändrade lydelse skall upphöra att gälla,

såvitt avser den å vilken reglementet i den ändrade lydelsen erhåller tilllämpning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

11

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års familjepensionsreglemente

för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 421).

Härigenom förordnas, dels att 1 § 1 mom., 3 §, 5 § 1 mom., 8 § 2 mom.,

9 § 2 och 3 mom. samt 13 § 2 mom. 1947 års familjepensionsreglemente

för folkskolan den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels att i reglementet skall närmast före tredje avdelningen införas

en ny paragraf, betecknad 11 a §, av följande lydelse, dels ock att andra

avdelningen i reglementet skall uppdelas på två kapitel med nedan angivna

rubriker, det första omfattande 5—11 §§ och det andra omfattande 11 a §.

1 §•

1 mom. Detta reglemente----tjänstepensionsreglemente; samt

c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan hava

blivit underkastad detta reglemente, avgått från sin befattning utan rätt

att komma i åtnjutande av pension varom under b) förmäles, under förutsättning

att befattningshavaren under sammanlagt .minst tre år före avgången

innehaft anställning, som vid nämnda tidpunkt varit förenad med

tjänstepensionsrätt, varom i 2 mom. tredje stycket här nedan förmäles.

Bestämmelsen under---nyss sagts.

3 §.

Innehade avliden — ---sammanträffande förmåner.

Efter den---familjelivränta utgå.

Där avliden befattningshavare vid frånfället innehade familjepensionsrätt

enligt reglementet såväl för distriktsöverlärarbefattning so.m för ordinarie

folkskollärarbefattning, må, oavsett bestämmelsen i första stycket, endast

en familjepension eller en familjelivränta utgå.

2 avd. Om familjepension.

1 kap. Befattningshavare i allmänhet.

Gemensamma bestämmelser.

5 §■

1 mom. Familjepension enligt bestämmelserna i detta kapitel tillkommer

efterlevande till annan befattningshavare än distriktsöverlärare under förutsättning

att befattningshavaren vid sin död kvarstod i sin befattning eller

åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av pension enligt 1947 års

tjänstepensionsreglemente för folkskolan.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § 1 mom. 1949: 260, beträffande 8 § 2 mom. 1948: 594, beträffande

9 § 2 och 8 mom. 1952: 745 samt beträffande 13 § 2 mom. 1951:343.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

8 §•

2 mom. I fråga om ordinarie befattningshavare, vilken antingen utan något

sitt förvållande förflyttats till befattning i lägre lönegrad eller ock förflyttats

till befattning i samma lönegrad och därefter enligt stadgande i 13 §

4 mom. andra stycket avlöningsreglementet för folkskolan äger åtnjuta lön

enligt där angiven löneklass, må familj epensionstalet icke understiga det

belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest förflyttningen icke ägt rum.

1 fråga om familj epensionstalet beträffande befattningshavare, vilken efter

frånträdande av distriktsöverlärarbefattning kvarstår vid distriktsöverlärares

familjepensionsrätt, skall iakttagas vad därom i 11 a § 4 mom. stadgas.

9 §•

2 mom. Familjepensionsunderlaget utgör, där ej annat följer av vad i

3 mom. stadgas, det belopp, som här nedan angives för den slutlöneklass

å löneplan nr 1 vederbörande lönegrad omfattar.

Löneklass

Familjepensionsunderlag

kronor

3 mom. För lärare--- 1 908 kronor.

2 kap. Distriktsöverlärare.

11 a §.

1 mom. Familjepension enligt bestämmelserna i detta kapitel tillkommer

efterlevande till distriktsöverlärare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller

åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av överlärarpension enligt 1947

års tj änstepensionsreglemente för folkskolan.

2 mom. Beträffande familjepension åt efterlevande till distriktsöverlärare

skola bestämmelserna i 6—8 §§ samt 10 och 11 §§ i tillämpliga delar

äga motsvarande tillämpning.

Härvid skall likväl iakttagas,

a) att i stället för vad i 10 § a) sägs skall gälla, att såsom tjänstår må

tillgodoräknas tid, som vid tillämpning av de i 1947 års tjänstepensionsreglemente

för folkskolan för befattningshavare i allmänhet meddelade bestämmelserna

rörande tjänstår sberäkning må tillgodoräknas såsom tjänstår;

samt

b) att såsom pensioneringsperiod skall räknas tiden från utgången av

det redovisningsår, varunder befattningshavaren uppnått eller skulle hava

uppnått 65 års ålder, till utgången av det redovisningsår, varunder han uppnått

eller skulle hava uppnått 66 års ålder.

Har för distriktsöverlärarbefattning ändring skett beträffande familj epensionsunderlag,

må familj epensionstalet i fråga om den, som omedelbart

före ändringen innehade befattningen, likväl icke understiga det belopp,

vartill det skulle hava beräknats, därest ändringen icke ägt rum.

3 mom. För distriktsöverlärarbefattning skall tillämpas det familjepensionsunderlag

som enligt 9 § 2 mom. gäller för den löneklass vederbörande

lönegrad omfattar.

4 mom. Där den som innehaft med tjänstepensionsrätt förenad distriktsöverlärarbefattning

under minst 12 år i oavbruten följd, på sätt i 17 a §

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

13

6 mom. andra stycket 1947 års tjänstepensionsreglemente för folkskolan

sägs, kvarstår vid distriktsöverlärares tjänstepensionsrätt, skall han jämväl

kvarstå vid distriktsöverlärares familjepensionsrätt. I sådant fall skall med

avseende å den familjepension, vartill rätt må föreligga efter befattningshavarens

frånfälle, iakttagas, att familj epensionstalet icke må understiga det

tal, vartill det skulle hava bestämts, om han intill dödsfallet eller avgången

ur tjänst alltjämt innehaft den frånträdda distriktsöverlärarbefattningen.

13 §.

2 mom. Familj epensionstalet för---- berörda utökning.

I fråga om beräkning av tjänstår samt tid för pensioneringsperiodens inträde

för distriktsöverlärare skola härvid stadgandena i 11 a § 2 mom.

andra stycket lända till efterrättelse.

Vid beräkning —--två tredjedelar.

I övrigt---motsvarande tillämpning.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1954.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars

195/i.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, vissa pensionsfrågor och

anför därvid följande.

I. Ändringar i gällande pensionsförfattningar, föranledda av löneregleringar

m. m.

De förslag till löneregleringar m. m. för vissa befattningshavare, som i

skilda sammanhang förelagts årets riksdag, påkallar ändringar i 1947 års

allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen, motsvarande reglementen

för folkskolan samt SPA-reglementet. Även i övrigt har fråga uppkommit

om ändringar i reglementena.

Personal å försvarets reservstater.

I prop. 1954: 107 har framlagts förslag till löne- och pensionsreglering

för personal å försvarets reservstater. Enligt förslaget skall reservstatspersonalens

pensionsförmåner bestämmas med tillämpning av pensionsunderlag,

gällande för motsvarande personal på aktiv stat, och även i övrigt utformas

i nära anslutning till vad som gäller beträffande den aktiva personalen.

Härför förutsättes, att för reservstatspersonalen gällande pensionsbestämmelser

utbrytes ur 1941 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

och i stället inordnas under 1947 års motsvarande reglementen.

I nämnda proposition lämnas en redogörelse för de ändringar, som i

anledning härav bör vidtagas i sistnämnda reglementen, men förslag till

ändringsförfattningar har icke genom propositionen underställts riksdagen,

enär vid propositionens avlåtande kunde förutses, att ytterligare ändringar

i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen skulle komma

att aktualiseras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

I förevarande sammanhang torde böra utverkas riksdagens godkännande

av förslag till de ändringar i dessa reglementen, som påkallas av reservstatspersonalens

inordnande under reglementena. I fråga om motiveringen för

ändringsförslagen torde jag få hänvisa till nyssnämnda proposition.

Ändrade pensionsåldrar för vissa beställningar vid försvaret m. m.

Gällande bestämmelser rörande avgångsålder för militära och civilmilitära

beställningar finnes innefattade i 7 § 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente.

Enligt dessa bestämmelser inträder pensionsåldern i princip

vid en fix levnadsålder, som — efter vad närmare framgår av en i paragrafen

intagen sammanställning — växlar allt efter den lönegrad beställningen

tillhör. Undantag från de generella reglerna har emellertid på förslag

av Kungl. Maj :t beslutats av riksdagen beträffande åtskilliga beställningar.

Dessa undantag är redovisade i den pensionsåldersförteckning, som

är fogad som bilaga A till kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 691) med föreskrifter

rörande tillämpning av 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.

I skrivelse den 19 februari 1954 har försvarets civilförvaltning, efter hörande

av chefen för försvarsstaben och försvarsgrenscheferna, gjort framställning

om fastställande av särskild pensionsålder för ytterligare ett antal

militära och civilmilitära beställningar.

Med framställningen åsyftas i första hand, att en pensionsålder av 60 år

skall fastställas dels för chefen för försvarshögskolan och viss överste vid

arméstaben, som båda tillhör lönegrad Mo 15 och således enligt de allmänna

stadgandena i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente har en pensionsålder

av 65 år, dels ock för ett antal beställningshavare vid armén och

marinen, som med stöd av riksdagens i 1952 års statsverksproposition (bilaga

2) inhämtade bemyndigande från och med den 1 juli 1952 uppflyttats

från lönegrad Ma 12 (nuvarande Ma 37) till lönegrad Mo 13 eller lönegrad

Mo 14 och därigenom fått pensionsåldern höjd från högst 60 till 65 år.

Enligt beslut vid 1953 års riksdag (prop. 1953: 165) finnes från och med

den 1 juli 1953 å försvarets stater upptagna beställningar såsom förste tygverkmästare,

tygverkmästare, förste tyghantverkare och tyghantverkare vid

armén samt förste verkmästare, verkmästare, förrådsförvaltare, förste mästare

och mästare vid flygvapnet. Med hänsyn till att dessa beställningar är

hänförda till lönegrader med beteckningen Ca och lägst numret 17 har för

dem enligt de allmänna stadgandena i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemcnte

kommit att gälla cn pensionsålder av 65 år. För tidigare förefintliga

motsvarande beställningar var emellertid pensionsåldern högst 63

år. Försvarets civilförvaltning har i nyssnämnda framställning uttalat, att

de arbetsuppgifter, för vilka de nytillkomna beställningarna är avsedda, synes

vara av sådant slag, att cn pensionsålder av 65 år är alltför hög. Ämbetsverket

förordar därför, att pensionsåldern i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som gällt för de tidigare motsvarande beställningarna fast
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

ställes till 63 år för beställningarna såsom förste tygverkmästare, tygverkmästare

och förste tyghantverkare samt till 60 år för övriga beställningar.

För tygskrivare bör enligt civilförvaltningens mening, utan hinder av den

vid 1952 års riksdag (prop. 1952: 241) beslutade uppflyttningen från lönegrad

Ca 16 till lönegrad Ca 19, få tillämpas samma pensionsålder som hittills

eller således 60 år.

I skrivelse den 17 april 1953 har chefen för armén hemställt, att pensionsåldern

för den enligt beslut vid 1952 års riksdag (prop. 1952: 120) från

och med den 1 juli 1952 inrättade beställningen såsom musikinspektör vid

Svea livgarde måtte höjas från 55 år till 58 år.

Försvarets civilförvaltning uttalar, att det enligt ämbetsverkets uppfattning

icke bör ifrågakomma att välja en pensionsålder, som eljest icke förekommer

inom försvarets område, och förordar i anslutning härtill, att för

musikinspektören fastställes en pensionsålder av 60 år. Statskontoret finner

prövningen av förevarande fråga böra anstå tills vidare i avbidan på en allmän

omprövning av de militära pensionsåldrarna. Därest för musikinspektören

likväl skulle anses böra fastställas högre pensionsålder än den som

gäller för musikdirektörerna vid försvaret, bör enligt statskontorets bedömande

en pensionsålder av 60 år i första hand väljas.

Vad först angår försvarets civilförvaltnings förslag i fråga om vissa högre

militära beställningar innebär detta, att en pensionsålder av 60 år skulle

komma att gälla för samtliga beställningar i lönegrader med beteckningen

Mo och högst numret 15 utom marinöverintendenten, för vilken pensionsåldern

inträder först vid 65 års ålder. Jag anser mig kunna biträda detta

förslag i avbidan på en allmän omprövning av de militära pensionsåldrarna.

Erforderlig ändring av nuvarande bestämmelser i ämnet synes lämpligen

böra ske i den formen, att i tjänstepensionsreglementet pensionsåldern för

beställningar i lönegrader med beteckningen Mo och högst numret 15 anges

till 60 år. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att beträffande marinöverintendenten,

som förutsättes skola behålla sin nuvarande pensionsålder,

besluta om undantag från den sålunda förordade generella regeln.

Även civilförvaltningens förslag rörande pensionsåldern för de i det föregående

nämnda beställningar, som uppflyttats i lönegrad enligt förslag i

prop. 1953: 165, anser jag mig kunna godtaga. Likaså biträder jag ämbetsverkets

förslag beträffande pensionsåldern för tygskrivare.

Den av chefen för armén aktualiserade frågan om pensionsåldern för beställningen

såsom musikinspektör vid Svea livgarde synes mig böra upptagas

till prövning redan nu. Med hänsyn till beskaffenheten av de uppgifter,

för vilka musikinspektören är avsedd, förordar jag i likhet med statskontoret

och försvarets civilförvaltning, att pensionsåldern fastställes till

60 år.

Vid bifall till mina i det föregående avgivna förslag till ändrade pensionsåldrar

för vissa beställningar vid försvaret påfordras — förutom den av

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

mig förut förordade jämkningen i de allmänna stadgandena rörande avgångsåldrar

för sådana beställningar — vissa ändringar i den vid förenämnda

kungörelse den 30 juni 1947 (nr 691) såsom bilaga A fogade åldersförteckningen.

Jag torde i detta sammanhang få erinra, att i prop. 1954: 109 föreslagits

bl. a. en uppdelning av arméförvaltningen på två ämbetsverk, armétygförvaltningen

och arméintendenturförvaltningen. Bifalles detta förslag, bör

vissa redaktionella ändringar vidtagas i rubrikerna till 30 § 1 mom. 1947

års allmänna tjänstepensionsreglemente och 19 § 1 mom. 1947 års allmänna

familj epensionsreglemente.

Polispersonal.

1 prop. 1954: 75 har Kungl. Maj :t på min föredragning underställt riksdagen

förslag till lönegradsplacering och övriga avlöningsvillkor för rikets

polispersonal. Förslagen innebär bl. a., att såväl statligt som kommunalt

anställd polispersonal i högst kommissaries grad skall från och med den

1 juli 1954 inordnas under ett särskilt av Kungl. Maj:t utfärdat polislönereglemente.

För polispersonal, som innehar pensionsberättigande tjänst, avses

skola tillämpas lönegrader med beteckningen Ca eller Ce. Vidare har i

proposition till årets riksdag på föredragning av chefen för inrikesdepartementet

upptagits fråga om vissa ändringar i lagen den 6 juni 1925 (nr 170)

om polisväsendet i riket. Med ändringarna åsyftas bl. a., att extra ordinarie

befattningshavare, som anställts för landstingsområde eller i polisdistrikt,

bestående helt eller delvis av annan kommun än stad eller köping, skall —

i likhet med vad som redan gäller beträffande motsvarande ordinarie befattningshavare

— kunna pensionsförsäkras i statsanstalt.

Vid bifall till vad i nämnda propositioner föreslagits blir det erforderligt

med vissa ändringar i de statliga pensionsreglementen, som äger tillämpning

å här avsedd polispersonal.

Det förutsatta överförandet av statligt anställd polispersonal från statens

allmänna avlöningsreglemente till ett särskilt polislönereglemente föranleder

sålunda, att i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente bör anges,

att reglementet äger tillämpning å statlig tjänsteman, som är underkastad

sistnämnda lönereglemente och innehar tjänst i lönegrad Ca eller Ce. I och

med att denna ändring vidtages i tjänstepensionsreglementet är 1947 års

allmänna familj epensionsreglemente även efter löneregleringens genomförande

tillämpligt å ifrågavarande personal utan att härför erfordras särskild

föreskrift. Med hänsyn till att för poliskommissarie vid poliskåren i Boden

förutsättes skola tillämpas högre lönegrad än den nu gällande påkallas

vidare en ändring av formell natur i de i tjänstepensionsreglementet intagna

särskilda bestämmelserna om skyldighet för personal tillhörande sagda poliskår

att inträda i kårens reserv m. in. I fråga om pensioneringsperioder

ankommer på Kungl. Maj:t att meddela beslut.

2 Bihang till riksdagens protokoll 195/i. 1 samt. Nr 173.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Pensionsrätt enligt SPA-reglementet i dess nuvarande lydelse är i vad

avser den kommunala polispersonalen förbehållen ordinarie befattningshavare,

vilken anställts för landstingsområde eller i polisdistrikt som nyss

sagts. Med hänsyn till den avsedda omläggningen av nämnda personals

löneförhållanden bör pensionsrätten för framtiden avse sådan i det föregående

angiven ordinarie befattningshavare, som är underkastad polislönereglementet,

samt motsvarande extra ordinarie befattningshavare. Härför

förutsättes vissa ändringar i 39 § reglementet.

Vissa befattningshavare vid seminariet för huslig utbildning i Umeå.

I årets statsverksproposition (VIII ht, p. 191) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att till Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå för

budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 110 000 kronor. Förslaget

innebär bl. a., att de statsbidragsgrunder, som nu gäller för fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala, ävensom de statliga avlöningsreglementena skall

göras tillämpliga även på seminariet i Umeå. I prop. 1954: 125 har jag förordat,

att lönegradsplaceringen för vissa uppräknade tjänster vid seminariet

i Umeå skall vara densamma som för motsvarande tjänster vid fackskolan

i Uppsala. I annat sammanhang denna dag har jag förordat, att vid

bifall till dessa förslag bör av nämnda tjänster allenast rektorstjänsten vid

seminariet inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente, medan för

facklärartjänster bör gälla avlöningsreglementet för övningslärare.

Enligt SPA-reglementets nuvarande lydelse tillhör nämnda befattningshavare

vid seminariet reglementets tillämpningsområde såsom innehavare

av befattningar inordnade under grupp B, d. v. s. befattningar som anslutes

till statens pensionsanstalt först efter särskild reglering av löne- och anställningsvillkoren.

Motsvarande befattningshavare vid fackskolan i Uppsala

tillhör däremot grupp A i reglementet och äger följaktligen erhålla delaktighet

i anstalten utan att någon dylik reglering företages.

Vid ett inordnande av här avsedda befattningshavare vid seminariet under

statliga avlöningsbestämmelser synes mig nuvarande system för befattningarnas

reglering i pensionsanstalten böra frångås och pensioneringen i

stället ordnas på samma sätt som för motsvarande befattningshavare vid

fackskolan. I enlighet härmed bör befattningshavarna överföras till grupp

A och således för framtiden medges anslutning till anstalten utan att i samband

därmed företages någon reglering av löne- och anställningsvillkoren.

Vidare bör pensionsåldern höjas'' från 63 år till 65 år samt inträda för rektor

vid utgången av det verksamhetsår och för facklärare vid utgången av det

kalenderhalvår, varunder sistnämnda ålder uppnås.

Dlstriktsöverlärare.

På föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet har Kungl. Maj :t

i prop. 1954: 135 underställt riksdagen vissa frågor rörande överlärarinstitutionen.

Propositionen innefattar bl. a. förslag om inrättande av lönegrads
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

placerade distriktsöverlärartjänster, avsedda att ersätta de nuvarande distriktsöverlärarbefattningarna,

som berättigar till visst minimiarvode utöver

folkskollärarlönen.

Enligt förslag i prop. 1954: 125 skall de nytillkommande distriktsöverlärartjänsterna

lönegradsplaceras med tillämpning av det för rektorstjänster

i allmänhet använda lönegradssystemet och således åsättas lönegradsbeteckningen

Cb samt tillsättas medelst förordnande för viss tid. Inplaceringen

i lönegrad skall ske allt efter antalet läraravdelningar inom vederbörande

distrikt.

1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen för folkskolan innehåller

bestämmelser om särskilda pensionsunderlag m. in. för folkskollärare,

som tillika innehar distriktsöverlärarbefattning enligt nuvarande organisation,

men äger icke tillämpning å tjänster, som tillsättes medelst förordnande

för viss tid. Den avsedda omvandlingen av de nuvarande distriktsöverlärarbefattningarna

till tjänster i lönegrader med beteckningen Cb gör

det därför erforderligt med vissa ändringar i nämnda reglementen. För de

nya tjänsterna bör i pensionshänseende uppenbarligen i princip gälla samma

bestämmelser som för andra förordnandetjänster med lönegradsbeteckningen

Cb. Med hänsyn härtill torde någon utförligare motivering till ändringsförslagen

icke erfordras, utan jag torde kunna inskränka mig till en redogörelse

för de viktigaste ändringarna.

I de allmänna bestämmelser, som ingår som en första avdelning i tjänstepensionsreglementet

för folkskolan, påkallas i första hand en kompletterande

föreskrift av innehåll, att reglementet äger tillämpning även å befattningshavare,

som är underkastad avlöningsreglementet för folkskolan och

innehar anställning i lönegrad med beteckningen Cb. Vidare bör där anges,

att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att för visst fall pröva frågan om

distriktsöverlärares rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension eller

tjänstelivränta.

Vissa av de i tjänstepensionsreglementets andra avdelning innefattade bestämmelserna

om befattningshavares skyldighet att avgå m. m. bör icke

vara tillämpliga å distriktsöverlärartjänst såsom sådan. Jag vill i detta

sammanhang framhålla, att jag förutsätter, att distriktsöverlärarförordnande

i regel icke skall upphöra förrän med utgången av det redovisningsår,

varunder läraren uppnår 65 års ålder.

De nyss åsyftade stadgandena i andra avdelningen, som icke bör vara tilllämpliga

å distriktsöverlärartjänst, är bestämmelserna om skyldighet att avgå

från befattningen vid uppnåendet av den övre gränsen av pensioneringspcrioden

och i vissa fall redan vid uppnåendet av periodens nedre gräns, bestämmelsen

om prövning av förflyttningsskyldighet, då befattningshavare

till följd av olycksfall i tjänsten, sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga

befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt

sköta sin befattning, samt stadgandena om anstånd med avgång ur tjänsten

och om befogenhet för Kungl. Maj :t att i visst fall förklara befattnings
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

havare skyldig att avgå från tjänsten. Däremot bör distriktsöverlärare, som

genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till förfarande, varå avsättning

kunnat följa, men jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats fri från

ansvar, kunna av Kungl. Maj :t förklaras skyldig att avgå samt entledigas.

Under tjänstepensionsreglementets tredje avdelning upptagna bestämmelser,

berörande folkskollärare som tillika innehar distriktsöverlärarbefattning

enligt nuvarande organisation, bör ej kvarstå i reglementet. Stadgandet

om beräkning av tjänstepensions grundbelopp för befattningshavare, vars

befattning på grund av ändrad årlig lästid nedflyttats i lägre lönegrad, saknar

numera praktisk betydelse och bör därför likaledes utgå ur reglementet.

Övriga hithörande bestämmelser bör bibehållas men redovisas i ett särskilt

kapitel med rubriken »Befattningshavare i allmänhet». I ett andra kapitel,

likaledes upptaget under denna avdelning samt rubricerat »Distriktsöverlärare»,

bör med giltighet för distriktsöverlärare meddelas bestämmelser angående

rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension, beräkning av tjänstepensions

grundbelopp, tjänstepensionsunderlag m. m. I dessa hänseenden

avses skola gälla i huvudsak följande.

Distriktsöverlärare bör äga rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension

(överlärarpension) endast om han jämväl är berättigad till tjänstepension

såsom ordinarie folkskollärare. Sker avgången efter fyllda 60 år, bör

dock under vissa förutsättningar överlärarpension kunna medges.

Återgår distriktsöverlärare vid förordnandets upphörande till folkskollärarbefattningen,

bör för honom i pensionshänseende gälla vad för den befattningen

finnes stadgat. Det förutsättes dock, att distriktsöverläraren, om

lörordnandet fortgått under minst tolv år, skall äga kvarstå vid distriktsöverlärares

tjänstepensionsrätt.

Tjänstepensionsunderlaget för distriktsöverlärare bör utgöra det belopp,

som enligt reglementet gäller för den löneklass vederbörande lönegrad omfattar.

överlärarpensionens grundbelopp bör motsvara tjänstepensionsunderlaget,

därest distriktsöverläraren antingen under minst 12 år innehaft förordnande

å sin befattning eller ock, oavsett tjänstetidens längd, befunnits på

grund av olycksfall i tjänsten oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta

sin tjänst. I den mån sådant förhållande ej föreligger och hel pension således

ej bör utgå, avses pensionen skola avkortas med 1/160 för varje full

fjärdedel av år, varmed tjänstetiden understiger 12 år, dock med högst

24/160.

I de i tjänstepensionsreglementets fjärde och sjätte avdelningar innefattade

bestämmelserna påkallas vissa mindre ändringar till följd av att de blir

tillämpliga å distriktsöverlärare.

I och med att 1947 års tjänstepensionsreglemente för folkskolan gäller beträffande

de nytillkommande distriktsöverlärartjänsterna blir 1947 års familj

epensionsreglemente för folkskolan tillämpligt å dem utan att härför

erfordras särskild föreskrift.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Hittillsvarande under familjepensionsreglementets andra avdelning upptagna

bestämmelser om beräkning av familj epensionstal vid lönegradssänkning

på grund av ändrad prhg lästid samt familjepensionsunderlag m. m.

för folkskollärare, som tillika innehar distriktsöverlärarbefattning enligt nuvarande

organisation, bör utgå ur reglementet.

Andra avdelningen bör — i likhet med vad jag föreslagit i fråga om

tjänstepensionsreglementets tredje avdelning — uppdelas på två kapitel, rubricerade

»Befattningshavare i allmänhet» resp. »Distriktsöverlärare». I det

första av dessa kapitel bör med nyss angivna undantag redovisas de bestämmelser,

som enligt reglementet i dess nuvarande lydelse innefattas under

ifrågavarande avdelning, medan i det andra kapitlet bör med tillämpning för

efterlevande till distriktsöverlärare meddelas bestämmelser rörande rätt att

komma i åtnjutande av familjepension, beräkning av familjepensions grundbelopp,

familjepensionsunderlag m. m.

Jämväl i första och tredje avdelningarna påkallas mindre ändringar.

De avsedda bestämmelserna har i allmänhet en nära anknytning till de

föreslagna ändrade bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet och är i

övrigt närmast av teknisk natur.

Beträffande de folkskollärare, som tillika innehar distriktsöverlärarbefattning

enligt nuvarande organisation, kan det bli erforderligt med vissa

övergångsbestämmelser. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta

härom liksom beträffande övriga övergångsanordningar.

Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att de av mig tidigare i dag

förordade ändringarna i avlöningsreglementet för folkskolan påkallar vissa

redaktionella ändringar i pensionsreglementena för folkskolan.

II. Beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt åt vissa hemvårdarinnor

m. m.

I gemensam skrivelse den 27 november 1953 har styrelserna för Svenska

stadsförbundet och för Svenska landskommunernas förbund gjort framställning

om pensionsrätt enligt SPA-reglementet för bl. a. hemvårdarinnor, till

vilkas avlöning staten icke lämnar bidrag. I skrivelse den 16 februari 1954

har socialstyrelsen gjort framställning i liknande syfte. Statens pensionsanstalt

har efter remiss avgivit utlåtande över förstnämnda framställning.

Den statsunderstödda sociala hemhjälpen har tillkommit främst för att

bereda hemhjälp åt familjer, där sådan tillfälligt erfordras på grund av

husmoderns bristande arbetsförmåga, behov av vila eller därmed jämförbara

omständigheter. Statsunderstödd hemhjälp kan också lämnas ensamboende.

Huvudman för den statsunderstödda hemhjälpsverksamheten kan vara

antingen kommun eller kommunalförbund eller också enskild förening med

verksamhet i flera kommuner. Ledningen av verksamheten inom kommu
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

nerna utövas av en hemhjälpsnämnd, som bl. a. har att anställa hemvårdarinnor

och öva tillsyn över deras arbete. Det regionala överinseendet över

hemhjälpsverksamheten utövas antingen av en för varje landstingsområde

av landstinget särskilt utsedd hemhjälpsstyrelse eller genom något av landstingets

redan fungerande organ. I stad, som ej deltager i landsting, skall

hemhjälpsnämnden jämväl fullgöra de uppgifter, som eljest åvilar hemhjälpsstyrelse.

Tillsynsmyndighet för den sociala hemhjälpen är socialstyrelsen.

För erhållande av anställning som hemvårdarinna inom den statsunderstödda

hemhjälpen kräves antingen 15 månaders hemvårdarinneutbildning

eller också flera års praktik i husligt arbete och barnavård jämte 3 månaders

kompletterande utbildning. Dispens från särskild utbildning kan beviljas

av socialstyrelsen.

Statsbidraget till den sociala hemhjälpen utgår i form av bidrag till hemvårdarinnornas

avlönande. Bidraget är för heltidsanställd hemvårdarinna

högst 1 400 kronor om året. Av statsmedel bestrides vidare ålderstillägg

och kallortstillägg. Det högsta statsbidrag, som kan utgå till en kommun,

är för städernas del 35 kronor och för övriga kommuners del 70 kronor för

varje påbörjat hundratal av kommunens folkmängd. Detta innebär, att

statsbidrag utgår till en heltidsanställd hemvårdarinna eller motsvarande

antal deltidsanställda hemvårdarinnor per 4 000 invånare i städerna och

per 2 000 invånare i övriga kommuner. Från det enligt dessa regler beräknade

statsbidraget skall vid utbetalningen avräknas två femtedelar av influtna

avgifter för lämnad hjälp.

1 027 hemhjälpsnämnder, representerande 132 städer och 899 andra kommuner,

har hos socialstyrelsen sökt statsbidrag till avlönande under år

1954 av 3 120 heltidsanställda hemvårdarinnor. Av dessa hemvårdarinnetjänster

saknas statsbidragsberättigande folkmängdsunderlag för 296, fördelade

på 192 hemhjälpsnämnder.

Bl. a. för åstadkommande av enhetlighet i pensionshänseende har socialstyrelsen

tidigare låtit beviljat statsbidrag avse en hemhjälpsnämnds samtliga

heltidstjänster, även om särskilt statsbidrag ej kunnat beräknas för alla

på grund av för litet folkmängdsunderlag. Den med storkommunernas tillkomst

under år 1952 sammanhängande nyfördelningen av det statsbidragsberättigande

folkmängdsunderlaget har i ett stort antal fall lett till att statsbidrag

kunnat erhållas för ett färre antal tjänster än när samma folkmängd

var uppdelad i mindre enheter. Socialstyrelsen har för innevarande år, i

avbidan på statsmakternas ställningstagande till en av styrelsen hos Kungl.

Maj:t den 9 augusti 1951 gjord framställning i ämnet, ansett sig böra begränsa

statsbidraget till de hemvårdarinnor, som med hänsyn till folkmängdsunderlaget

är därtill berättigade. Härvid har dock gjorts undantag

för sådana hemvårdarinnetjänster utan statsbidragsberättigande folkmängdsunderlag,

som tidigare omfattats av statsbidragsgivningen.

Enligt bestämmelserna i SPA-reglementet skall sådan för heltidstjänst

avsedd hemvårdarinnebefattning, till vars avlöning staten lämnar bidrag,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

vara förenad med pensionsrätt. Vid tillämpning av dessa bestämmelser har

pensionsanstalten ansett sig böra i princip räkna med att pensionsrätt enligt

SPA-reglementet tillkommer endast de hemvårdarinnor, som med hänsyn

till grunderna för statsbidragsberäkningen kan anses därtill berättigade.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och för Svenska landskommunernas

förbund framhåller, att en del kommuner måst anställa ett större antal

heltidsanställda hemvårdarinnor än som motsvarar statsbidraget. Då härigenom

vissa heltidsanställda hemvårdarinnor icke fått sin pensionsfråga

ordnad genom statens pensionsanstalt, har uppkommit icke obetydliga svårigheter

vid ordnande av löne- och övriga anställningsförhållanden för hemvårdarinnepersonalen.

Frågan om vem eller vilka av vederbörande kommuns

hemvårdarinnor som skall anses äga pensionsrätt i pensionsanstalten har

ibland fått lämnas öppen. Dessa svårigheter har, efter vad styrelserna för

förbunden vidare anför, för vissa kommuner blivit större därigenom, att

av socialstyrelsen meddelade beslut om statsbidrag till hemhjälpsverksamheten

avsett hela antalet hemvårdarinnor med heltidsanställning hos kommunen,

även om själva statsbidragsberäkningen till följd av de tidigare

nämnda begränsningsreglerna skett på annat sätt. Åtskilliga kommuner har

på grund härav i sina anmälningar till statens pensionsanstalt upptagit ett

större antal hemvårdarinnor med heltidsanställning än som svarat mot

statsbidragets storlek. Enligt styrelsernas uppfattning kan i längden nu

angivna förhållanden beträffande hemvårdarinnepensioneringen icke lämpligen

bestå. Styrelserna framhåller vidare, att en anslutning av här avsedda

hemvårdarinnor till pensionsanstalten icke skulle, vare sig för staten eller

för kommunerna, medföra några ekonomiska konsekvenser av större räckvidd.

Styrelsernas önskemål om SP A-anslutning för nämnda befattningshavare

grundas således icke på ekonomiska utan på administrativa skäl.

Under hänvisning till det anförda hemställer styrelserna, att varje heltidsanställd

hemvårdarinna hos kommun, som erhåller statsbidrag till, sin

hemhjälps verksamhet, måtte tillerkännas pensionsrätt enligt SP A-reglementet.

Socialstyrelsen uttalar, att det uppenbarligen kommer att verka hämmande

på den sociala hemhjälpsverksamheten, om icke samtliga hemvårdarinnor

kan anslutas till statens pensionsanstalt. Även för de enskilda befattninghavarnas

vidkommande finner styrelsen det vara ur flera synpunkter

ofördelaktigt, att de tillhör skilda pensionsinrättningar. Nackdelarna härav

aktualiseras bl. a. vid anställningsbyte, som föranleder övergång från en

pensionsinrättning till en annan. Under åberopande av bl. a. det anförda

hemställer styrelsen, att SP A-pensioneringen måtte utvidgas att omfatta

även de heltidsanställda hemvårdarinnor, till vilkas avlöning staten ej bidrager,

samt att frågan härom upptages till behandling och beslut, oberoende

av att frågan om SP A-pensioneringens framtida funktioner är föremål

för utredning genom 1951 års pensionsutredning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Statens pensionsanstatt framhåller i sitt utlåtande, att anstalten byggt

tillämpningen av SPA-reglementet på bl. a. de beslut socialstyrelsen från år

till år fattat angående det antal hemvårdarinnor statsbidraget avser. Pensionsanstalten

har således ansett det uteslutet både av formella och praktiska

skäl att tillämpa SPA-reglementet på ett mindre antal befattningshavare

än den statsbidragsbeviljande myndighetens beslut omfattar. Såvitt

pensionsanstalten kan bedöma skulle den ifrågasatta utvidgningen av hemvårdarinnepensioneringen

icke komma att innebära någon ökad kostnad för

statsverket. Här avsedda befattningshavare utgöres nämligen, efter vad pensionsanstalten

inhämtat, i regel av unga personer, genomsnittligt några

och tjugo år, som kan beräknas relativt snart erhålla med pensionsrätt enligt

SPA-reglementet förenade tjänster. Vidare föreligger en jämförelsevis

betydande avgångsfrekvens, särskilt i lägre åldrar, varigenom pensionsrätten

i många fall förloras eller utbytes mot rätt till livränteförmåner. På

anförda skäl vill pensionsanstalten icke framställa någon erinran mot att

här avsedda hemvårdarinnor medges pensionsrätt enligt SPA-reglementet.

I sitt utlåtande tar statens pensionsanstalt även upp fråga om ändrad form

för hemvårdarinnebefattnings anslutning till SPA-reglementet.

Enligt reglementets nuvarande lydelse är hemvårdarinnebefattning obligatoriskt

ansluten till pensionsanstalten så snart statsbidragsvillkoren är uppfyllda.

Pensionsanstalten erinrar, att anstalten i tidigare sammanhang (jfr prop.

1952: 205) med avseende å hemvårdarinnorna ifrågasatt en sådan omläggning

av anslutningsförfarandet, att pensionsrätt för hemvårdarinnor skulle

erhållas först efter särskild reglering av anställnings- och avlöningsvillkoren.

Vid dåvarande arbetsbelastning fann sig pensionsanstalten dock icke böra

föreslå den ifrågavarande ändringen.

Med hänsyn till i viss mån ändrade förutsättningar för åstadkommande

av en dylik ändring anser sig pensionsanstalten nu böra ånyo taga upp denna

fråga. Härutinnan anför pensionsanstalten i huvudsak följande.

Vad som framför allt talar för en överflyttning från grupp A (pensionsrätt

utan särskild reglering av löne- och anställningsvillkoren) till grupp

B (pensionsrätt efter särskild reglering av löne- och anställningsvillkoren)

är, att kungörelsen angående statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet

icke innehåller sådan reglering av löne- och anställningsvillkoren, som eljest

i allmänhet föreligger beträffande personal med pensionsrätt enligt statliga

bestämmelser. Pensioneringen i pensionsanstalten omfattar sålunda hemvårdarinnor

med anställning utan närmare författningsenlig reglering av

anställningstid, uppsägningsvillkor etc. Enligt pensionsanstaltens mening bör

staten i princip icke anordna pensionering av icke-statliga befattningshavare

med mindre fasta anställningsvillkor än dem som gäller för att statens egna

befattningshavare skall äga pensionsrätt. Denna princip tillämpas beträffande

andra under SPA-reglementet lydande kommunalanställda.

På anförda skäl bör, samtidigt med en jämkning av de i SPA-reglementet

angivna villkoren angående statsbidrag, hemvårdarinnebefattningarna överföras

från grupp A till grupp B i reglementet. Förändringen bör ske så, att

överförandet skall kunna äga rum genom registrering av befattningarna,

tidigast från och med den 1 juli 1954. De befattningar, för vilka registre
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

25

ring icke genomföres från och med nämnda dag, bör bibehållas vid pensionsrätt

såsom A-befattningar längst intill den 1 juli 1955. Pensionsrätten

från och med sistnämnda dag bör alltså enligt pensionsanstaltens uppfattning

göras beroende av att vederbörande huvudman genomför registrering

av befattningarna. Genom en övergångsanordning av denna innebörd skulle

pensionsanstaltens bestyr med registrering fördelas på ett ur arbetsteknisk

synpunkt lämpligt sätt.

Under hänvisning till det anförda förordar pensionsanstalten en omläggning

av anslutningsförfarandet i fråga om hemvårdarinnor enligt de grunder

anstalten nu angivit.

Departementschefen.

Vid statsmakternas ställningstagande till 1944 års pensionsutrednings

förslag angående pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa ickestatliga

befattningshavare (prop. 1949:200) löstes frågan om avgränsningen

av pensionsanstaltens verksamhet blott provisoriskt. Slutlig ståndpunkt till

detta spörsmål har ännu ej tagits och därmed torde komma att ytterligare

anstå i avbidan på den nu pågående översynen av det statliga pensionsväsendet.

Med hänsyn till att frågan om den definitiva avgränsningen av anstaltens

pensioneringsverksamhet således alltjämt står öppen, bär på senare

år restriktivitet iakttagits vid behandling av frågor om anslutning av ytterligare

grupper av befattningshavare till SPA-området. De genomförda nyanslutningarna

har ansetts innebära en komplettering av statsmakternas

beslut av år 1949 angående SP A-reglementet och avsett institutioner med

statsunderstöd av väsentlig betydelse.

Enligt SPA-reglementet i dess nuvarande lydelse föreligger pensionsrätt

för heltidsanställda hemvårdarinnor, till vilkas avlöning staten bidrager.

Med förevarande framställning åsyftas, att jämväl övriga hemvårdarinnor,

för vilka befattningshavare gäller samma anställningsvillkor som för de

först nämnda, skall anslutas till pensionsanstalten oberoende av att statsbidrag

ej utgår till deras avlönande.

I och för sig kunde det synas ligga närmast till hands, att pensioneringen

av de i framställningen avsedda hemvårdarinnorna ordnades genom huvudmännens

försorg. En sådan lösning skulle emellertid medföra stora olägenheter.

Om pensioneringen av dessa skulle ordnas av respektive huvudmän,

skulle administrativa olägenheter uppstå vid övergång mellan skilda hemvårdarinnetjänster,

såväl utom som inom SPA-området, och i vissa fall

skulle också uppstå svårigheter att samordna de på dessa tjänster belöpande

pensionsförmånerna till skäliga totalförmåner. Olägenheterna måste

anses som särskilt besvärande både praktiskt och psykologiskt då, såsom i

här förevarande fall, fråga är om talrika övergångar mellan skilda hemvårdarinnetjänster,

vilka är helt likartade i fråga om arbetsuppgifter och

i avseende å andra anställningsvillkor än pensionsvillkoren och för vilka

i många fall cn och samma kommun är huvudman. Ett rationellt ordnande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

av samordningsfrågorna beträffande pensioneringen utgör därför här ett

påtagligt intresse, som berör både staten och kommunerna.

De nu anförda omständigheterna kan dock ej i och för sig motivera

den ifrågasatta SPA-anslutningen. Systemet för pensioneringen genom statens

pensionsanstalt är för närvarande så beskaffat, att pensionskostnaderna

till avsevärd del faller på staten, och SPA-anslutning av befattningshavarna

inom viss verksamhet innebär på grund härav regelmässigt, att denna

kommer i åtnjutande av ett icke obetydligt ekonomiskt stöd från statens

sida. Vad angår de här avsedda hemvårdarinnorna föreligger uppenbarligen,

med hänsyn till bl. a. den ståndpunkt som intagits i frågan om direkt statsbidragsgivning

till hemvårdarinneverksamheten, icke några skäl för att vidtaga

åtgärder, som medför statsbidragsgivning i annan ordning. SPA-anslutning

borde sålunda, med hänsyn till de ekonomiska förhållandena i och

för sig, icke komma i fråga, om anslutningen beräknades leda till ökade

kostnader för staten. Beträffande ifrågavarande hemvårdarinnor är emellertid

förhållandena sådana, att man icke behöver befara någon egentlig kostnadsökning

för staten. Befattningshavarna är nämligen i allmänhet i sådan

ålder och ombytena på tjänsterna av så stor omfattning, att flertalet berörda

personer kan antagas komma att förr eller senare vinna anslutning till

pensionsanstalten enligt de redan gällande reglerna och därvid hinna före

pensionsåldern tjäna in för hel pension erforderligt antal tjänstår. Den

egentliga innebörden av en SPA-anslutning för nu ifrågavarande hemvårdarinnor

skulle vid sådant förhållande närmast vara att sänka inträdesåldern

och därmed förlänga avgiftsbetalningstiden för hemvårdarinnegruppen som

helhet tagen, mot att staten skulle åtaga sig att enligt SPA-reglementet svara

för bl. a. riskskyddet för vederbörande befattningshavare redan från inträdesåldern.

I sammanhanget är vidare av vikt att observera, att kostnaderna

för SP A-pensioneringen i fråga om hemvårdarinnorna vid nuvarande pensioneringsregler

kan beräknas bli i större utsträckning täckta genom avgifter

än motsvarande kostnader för många andra grupper, beroende på att de

i förhållandevis stor utsträckning lämnar sin yrkesverksamhet efter relativt

kort tid och vidare kan antagas förorsaka genomsnittligt låga familjepensionskostnader.

Ur samordnings- och administrationssynpunkter synes sålunda en utvidgning

av SPA-pensioneringen till att omfatta här avsedda befattningshavare

vara väl motiverad. I enlighet med vad nyss anförts föreligger icke

heller ur statens synpunkt några hinder mot en dylik utvidgning med hänsyn

till de ekonomiska verkningarna därav. Då härtill kommer, att det sätt

på vilket statsbidragsbestämmelserna tidigare tillämpats eljest skulle kunna

göra vissa övergångsbestämmelser till SPA-reglementet erforderliga, vill jag

icke motsätta mig att ifrågavarande befattningshavare med anställning hos

huvudman, som åtnjuter statsbidrag för hemhjälpsverksamheten, medges

anslutning till pensionsanstalten. Jag räknar härvid med att anslutning till

SPA-reglementet skall medges endast för befattningshavare, vilka avses

för sådana uppgifter och har sådan kompetens, som förutsättes för erhållande

av statsbidrag till lön.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Vad statens pensionsanstalt anfört och förordat beträffande formen för

hemvårdarinnebefattnings anslutning till SPA-reglementet föranleder ingen

erinran från min sida. Det synes mig vara en lämplig anordning att i enlighet

med anstaltens förslag registrering av redan anslutna befattningar

sker successivt under nästa budgetår.

Riksdagens bemyndigande att meddela pensionsbestämmelser för hemvårdarinnor,

till vilkas avlöning staten ej bidrager, torde böra utverkas. Bestämmelserna

synes böra tillämpas från och med den 1 juli 1954.

III. Övertagande av Svenska lärarinnornas pensionsförenings verksamhet

m. m.

Svenska lärarinnornas pensionsförening, understödsförening, började sin

verksamhet år 1855. Kungl. Maj:ts fastställelse å föreningens stadgar erhölls

år 1885. Föreningen, som sedan år 1919 är registrerad som understödsförening,

har till ändamål att bereda ålderspension åt kvinnor, som

innehar lärarinneanställning vid svensk skola eller tjänstgör som lärarinna

i familj eller eljest som privatlärarinna.

Medlem i föreningen är skyldig att före den tid, då pension kan börja utgå

(inträdet i pensionsklassen), till föreningen inbetala minst 375 kronor,

antingen på en gång eller genom årliga inbetalningar av minst 15 kronor.

Under loppet av ett och samma kalenderår får ej inbetalas mer än 500 kronor

för någon medlem och det högsta belopp medlem får ha innestående

hos föreningen är 15 000 kronor. Dör medlem före inträdet i pensionsklassen,

tillfaller hennes behållning övriga icke pensionerade medlemmar.

Medlem inträder i pensionsklassen och äger således utfå pension tidigast

från och med ingången av det kalenderår, varunder femtiofem års

ålder uppnås. Pensionens storlek är avhängig av i första hand storleken av

medlemmens inbetalningar jämte ränta, arvsvinst m. m. och den levnadsålder,

vid vilken inträde sker i pensionsklassen. F. n. utgår pensionen med

lägst 7 och högst 8,57 procent av medlemmens behållning.

Pensionsföreningens fyra huvudfonder är besparingsfonden, livräntefonden,

säkerhetsfonden och garantifonden. Medlem, som ej inträtt i pensionsklassen,

är delägare i besparingsfonden, till vilken alla inbetalningar jämte

ränta in. in. ingår. I och med att medlem inträder i pensionsklassen överflyttas

hennes behållning från nämnda fond till livräntefonden, från vilken

pensionen utgår. De föreningen tillhöriga medel, som ej ingår i besparingsfonden,

skall i första hand disponeras för en sådan utfyllnad av livräntefonden,

att däri ingående medel motsvarar sammanlagda kapitalvärdet av

utgående pensioner och den del av föreningens omkostnader, som skall bestridas

av pensionärerna. Föreningens övriga medel, till vilka hänföres

även gåvor och testamentariska legat givna utan särskilda villkor, redovisas

under säkerhetsfonden till ett belopp motsvarande en tjugondei av

livräntefonden och i övrigt under garantifonden. Till pensionsföreningens

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

förfogande står vidare tre donationsfonder, nämligen Thérése och Knut Anderssons

fond, Maria Mobaeckers fond och styrelsens fond. Härtill kommer

Eugenie Claessons donationsfond, som tillhör pensionsföreningen gemensamt

med musikaliska akademien och stiftelsen för gamla tjänarinnor.

Jämlikt testamentariskt förordnande utgår viss livränta från sistnämnda

fond.

Av en av styrelsen för pensionsföreningen avgiven förvaltningsberättelse

för år 1953 framgår, att föreningens inkomster och utgifter under nämnda

år samt tillgångar vid samma års slut utgjorde:

Inkomster.

Insättningar i Besparingsfonden .......................... 2 250: —

Räntor................................................. 83 336:16

Avkastningsöverskott å Eugenie Claessons donationsfond .... 1 131: 81

Summa kronor 86 717:97

Utgifter.

Livräntor (pensioner) .................................. 242 555:32

På grund av särskilda förordnanden och gåvobrev.......... 594:-—

Förvaltningskostnader .................................. 7 163:08

Summa kronor 250 312:40

T illgångar.

Besparingsfonden ...................................... 252 790:24

Livräntefonden ........................................ 1 884 363:70

Säkerhetsfonden ........................................ 121 402:73

Garantifonden ......................................... 100 622:35

Thérése och Knut Anderssons fond ...................... 20 000:_

Maria Mobaeckers fond .................................. 9 400: —

Styrelsens fond......................................... 1 000: —

Summa kronor 2 389 579: 02

Föreningens tillgångar utgöres huvudsakligen av obligationer och inteckningar

i fastigheter.

Staten har i viss utsträckning bidragit till ifrågavarande pensionering.

Enligt beslut vid 1903 års riksdag (X ht, p. 5) erhöll sålunda pensionsföreningen

i princip ett årligt bidrag av 30 kronor för medlem, som utövade

undervisning vid högre skola för kvinnlig ungdom eller vid samskola, under

förutsättning att för henne i föreningen under nästföregående år insatts

minst 60 kronor. I och med att vid 1905 års riksdag beslut fattades om en

höjning av bidraget till 60 kronor, blev för sådan medlem en pensionsavgift

av 120 kronor om året att anse som den normala. Därav betalade staten

hälften och lärarinnan — med eller utan bidrag av skolan — hälften.

Jämlikt beslut vid 1910 års riksdag (prop. 1910: 205) bildades lärarinnornas

pensionsanstalt i huvudsakligt syfte att ombesörja obligatorisk pensionering

av lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. Då dylik

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

29

pensionering icke ansågs böra för det dåvarande införas för lärarinnor i de

förberedande klasserna, anförtroddes åt pensionsföreningen att även för

framtiden på oförändrade villkor handha pensioneringen av dessa. Detta

beslut innebar följaktligen för föreningens vidkommande, att dess rätt till

statsbidrag inskränktes till sådana lärarinnor, som uteslutande eller huvudsakligen

tjänstgjorde i de förberedande klasserna i statsunderstödda privatskolor.

Övergångsvis bibehölls dock föreningen vid sin rätt till statsbidrag

beträffande samtliga de lärarinnor, för vilka föreningen vid tidpunkten för

lärarinnornas pensionsanstalts inrättande ägde uppbära dylikt bidrag.

Såsom en följd av den vid 1927 års riksdag (prop. 1927: 116) beslutade

nya organisationen för det högre skolväsendet ansågs tjänstgöring i de förberedande

klasserna i statsunderstödda enskilda läroanstalter icke vidare

böra kvalificera till statsbidrag för lön eller pension. På grund härav upphörde

successivt pensionsföreningens rätt till statsbidrag för andra delägare

än sådana, för vilka pensionsföreningen enligt 1910 års riksdags beslut

övergångsvis ägde rätt till dylikt bidrag. Vid 1932 års riksdag (prop.

1932: 158) beslöts emellertid, att pensionsföreningen skulle bibehållas vid

sin rätt till statsbidrag under dittills gällande villkor för medlem, för vilken

vid ikraftträdandet av den nya skolorganisationen statsbidrag utgick på

grund av tjänstgöring i nämnda klasser.

I skrivelse den 6 februari 1952 har styrelsen för Svenska lärarinnornas

pensionsfurening hos Kungl. Maj :t gjort framställning om statens pensionsanstalts

övertagande av föreningens verksamhet in. in. Över framställningen

har yttranden avgivits av pensionsanstalten och statskontoret.

Pensionsföreningens styrelse framhåller, att föreningen bildades i mitten

på 1800-talet i syfte att bereda pension åt lärarinnor, huvudsakligen vid landets

flickskolor, som då för liden och därefter under lång tid framåt icke

hade möjlighet att nödtorftigt sörja för sin ålderdom på annat sätt än genom

erläggande av avgifter till föreningen. De pensioner, som grundats genom

dessa avgifter jämte i förekommande fall av staten eller vederbörande

skola lämnade bidrag, är mycket blygsamma. Det starka räntefallet i början

på 1930-talet föranledde ett beslut från styrelsens sida om en viss successiv

nedsättning av pensionerna under åren 1938—1943. Enligt beslut av styrelsen

genomfördes en ny pensionsminskning från och med år 1948. Den

högsta årspension, som utgår från föreningen, är nu 1 200 kronor och den

genomsnittliga pensionen till föreningens ca 600 pensionärer är omkring 400

kronor. Från och med år 1940 har några nya medlemmar icke beviljats inträde

i föreningen. Föreningens läge i ekonomiskt avseende är nu sådant,

att styrelsen finner pensionerna trots de sålunda beslutade nedsättningarna

vara högre än nuvarande ränteläge och dödlighetsförhållanden medger. Redan

för det antal av föreningens medlemmar, som icke är hänvisade till enbart

pensionen från föreningen för sin ålderdomsförsörjning, blir i flertalet

fall en ifrågakommande ytterligare pensionsminskning kännbar, men vida

allvarligare följder får en sådan minskning för den, som har pensionen som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

enda inkomstkälla. Styrelsen anser sig böra framhålla, att det här är fråga

om en grupp av medborgare, som gjort en arbetsinsats för samhället och

dess ungdom under en tid, då lärarinnornas anställnings- och lönevillkor

var ytterst blygsamma och då ordnade pensionsförhållanden var praktiskt taget

obefintliga. Det synes styrelsen för den skull vara en rimlig begäran, att

staten nu ingriper så att medlemmarnas förväntningar om trygghet för ålderdomen,

i den mån denna trygghet kunnat påräknas genom pension från

föreningen, icke helt svikes.

I anslutning till det anförda hemställer styrelsen, att statens pensionsanstalt

övertager föreningens verksamhet och även — mot det att föreningens

tillgångar, frånsett vissa speciella fonder, överlämnas till anstalten

—• svarar för att föreningens medlemmar för framtiden får åtnjuta pension

med lägst nuvarande belopp. Härvid förutsätter styrelsen, att pensionsanstalten

skall, om ett övertagande kommer till stånd, åtaga sig att även fullgöra

föreningens förpliktelser i löne- och pensionshänseende gentemot dess

nuvarande kassaförvaltare. Alternativt hemställer styrelsen, att staten skall

utan att övertaga föreningens verksamhet garantera medlemmarna ett bibehållande

av deras pensioner vid nuvarande nivå. Styrelsen framför vidare

det önskemålet, att föreningens medlemmar skall beredas kompensation

för den realförsämring av pensionerna, som blivit en följd av levnadskostnadsutvecklingen.

Statens pensionsanstalt framhåller, att den av lärarinnornas pensionsförening

bedrivna verksamheten så till vida varit statsunderstödd som föreningen

ägt utbekomma visst statsbidrag för de medlemmar, som uppfyllt

därför föreskrivna villkor. Grunden för statsunderstödet har emellertid

liksom underlaget för föreningens verksamhet över huvud taget efter hand

undanryckts genom vissa av statsmakterna meddelade beslut, i första hand

1910 års riksdags beslut om inrättande av lärarinnornas pensionsanstalt

och 1927 års riksdags beslut om ny organisation för det högre skolväsendet.

Genom att den nya skolordningen kom att medföra en avveckling av de

förberedande klasserna och genom den samtidigt påbörjade ombildningen

av enskilda flickskolor till kommunala flickskolor torde verkningarna av de

vid 1932 års riksdag beslutade övergångsanordningarna för pensionsföreningens

del ha blivit i stort sett illusoriska. Pensionsföreningen torde sålunda,

oavsett ränte- och dödlighetsförhållandena, icke ha ägt tillräckliga

möjligheter för nödig konsolidering av sin ställning.

Under åberopande av det anförda uttalar pensionsanstalten, att billigheten

synes tala för ett tillmötesgående av pensionsföreningens framställning

i vad den avser ett inordnande av föreningens verksamhet under anstalten.

Vidare anför pensionsanstalten, att föga synes vara att erinra mot att staten

lämnar sin medverkan till att de medlemmar i föreningen, som ännu

icke inträtt i pensionsklassen, får sina pensioner bestämda med tillämpning,

av nu gällande procenttal. Härvid förutsätter pensionsanstalten, att

föreningens tillgångar icke minskas nämnvärt under tiden fram till över
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

31

tagandet på grund av iklädandet av nya förpliktelser eller av annan anledning,

som kan anses icke godtagbar. Pensionsanstalten finner icke heller anledning

till erinran mot att redan beviljade pensioner, däribland även en till

pensionsföreningens förutvarande kassaförvaltare utgående pension, bibehålies

vid sina nuvarande belopp.

I anledning av pensionsföreningens yrkande, att pensionsanstalten skall

övertaga föreningens förpliktelser i löne- och pensionshänseende gentemot

dess nuvarande kassaförvaltare, anför pensionsanstalten följande.

Föreningens förpliktelser gentemot nuvarande kassaförvaltaren, som är

född den 22 november 1895, grundar sig dels på anställningskontrakt, dels

på ett styrelsebeslut om hennes pensionering. Enligt anställningskontraktet

gäller, att hennes lön skall utgöra 6 000 kronor för år samt att hon skall

äga att på oförändrade villkor kvarstå i föreningens tjänst till dess hon

uppnår 65 levnadsår. Genom beslutet om hennes pensionering har en årlig

pension om 3 000 kronor tillerkänts henne att utgå från 65 års ålder

eller den senare tidpunkt, till vilken hon kan komma att kvarstå i föreningens

tjänst. I pensionen skall inbegripas den stadgeenliga pension, som

kan tillkomma henne på grund av de för henne av pensionsföreningen till

besparingsfonden gjorda inbetalningarna. Enligt vad pensionsanstalten erfarit

har emellertid kassaförvaltaren, som f. n. innehar med pensionsrätt

enligt SPA-reglementet förenad deltidsanställning vid enskild flickskola,

från och med den 1 januari 1953 förordnats till ordinarie ämneslärarinna

vid kommunal flickskola. Hon anser sig vid sådant förhållande icke böra

ställa något anspråk på ersättning för den mistade lönen, därest pensionsföreningens

verksamhet övertages av staten. Lönen till kassaförvaltaren torde

således böra upphöra med övertagandet av verksamheten, såvida icke

detta inträffar före likvidationens avslutande. Pensionen torde däremot böra

utgå i enlighet med den av föreningen givna utfästelsen.

Pensionsanstalten behandlar i fortsättningen vissa spörsmål med avseende

å pensioneringens ordnande och anför därvid följande.

Enligt föreningsstadgarna skall beträffande en var delägare i besparingsfonden

vid varje års slut bestämmas hennes i fonden innestående behållning.

Behållningen skall därvid motsvara dels behållningen vid årets början

med därå belöpande ränta för året, beräknad enligt i stadgarna angivna

grunder, dels arvsvinst, dels slutligen de av delägaren under året verkställda

insättningarna jämte därå upplupen ränta, beräknad med tillämpning av

räntefot som styrelsen för varje år fastställer. Efter pensionsanstaltens övertagande

av pensioneringen synes tillräckligt, att behållningen beräknas allenast

för den tidpunkt, från vilken pensionen skall börja utgå. Förutsättning

härför är emellertid, att den i stadgarna föreskrivna maximeringen av

behållning i besparingsfonden till 15 000 kronor och därmed sammanhängande

rätt för delägare att utfå överskjutande belopp icke skall äga tilllämpning.

I fråga om grunder för beräkningen av cnvars andel i fonden får

pensionsanstalten föreslå tillämpning av en räntefot av 3 1/2 procent och

dödlighetstabellen R 32 för kvinnor. I stadgarna stipulerat villkor om viss

minimiinbetalning för erhållande av pension synes av praktiska skäl kunna

eftergivas.

Enligt pensionsanstaltens mening bör ett belopp, motsvarande av pensionsföreningen

i samband med ett övertagande av till statsverket överlämna
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

de tillgångar, antingen gottskrivas pensionsanstaltens pensionsfond eller ock

tagas till uppbörd å anslaget till bidrag till pensioneringskostnaderna för

statens pensionsanstalt. Enligt det första alternativet, vilket anstalten för

sin del är närmast böjd att förorda, kan övertagandet beräknas komma att

under första året öka belastningen å nämnda anslag med omkring 245 000

kronor, medan ränteinkomsterna från anstaltens pensionsfond samtidigt

ökar med omkring 80 000 kronor. Enligt det andra alternativet synes övertagandet

komma att under första året medföra en belastningsminskning å

ifrågavarande anslag med i runt tal 2 250 000 kronor och under åren därefter

föranleda en belastningsökning å samma anslag med omkring 240 000

kronor. Allt eftersom föreningsmedlemmarna avlider minskas givetvis enligt

båda alternativen den belastning å anslaget, som härrör från övertagandet

av föreningens verksamhet.

Pensionsanstalten finner det tveksamt, om staten bör åtaga sig att bereda

föreningens medlemmar kompensation för penningvärdets försämring.

Denna fråga torde böra övervägas i ett vidare sammanhang. Därvid torde

även böra prövas villkoren och grunderna för eventuell dylik kompensation,

med beaktande i förekommande fall av i vad mån vid pensionering i annan

tjänst hänsyn tagits till anställningstid, för vilken pensionsföreningen uppburit

statsbidrag. Mot bakgrunden av det anförda anser sig anstalten icke

för närvarande kunna tillstyrka åtgärder för tillgodoseende av syftet med

pensionsföreningens framställning i denna del.

Statskontoret ansluter sig helt till de synpunkter, åt vilka pensionsanstalten

givit uttryck.

Departementschefen.

Svenska lärarinnornas pensionsförening har särskilt i äldre tider, då andra

möjligheter till ordnad pensionering icke stod till buds, gjort en betydelsefull

insats genom att bereda lärarinnor möjlighet att genom insättningar av

medel hos föreningen tillförsäkra sig en viss försörjning för ålderdomen.

Den av pensionsföreningen omhänderhavda pensioneringen omfattade tidigare

lärarinnor av alla slag. Underlaget för föreningens verksamhet har

emellertid krympt efter hand som den statliga och statsunderstödda pensioneringen

byggts ut. Härvidlag har även inverkat den vid 1927 års riksdag

beslutade nya organisationen för det högre skolväsendet och vissa i anslutning

därtill genomförda nyordningar på skolområdet. Föreningen tar numera

icke emot några nya medlemmar.

Under en längre följd av år utgick bidrag av statsmedel till ifrågavarande

pensionering. Rätten till statsbidrag var förbehållen de av föreningens

medlemmar, som tjänstgjorde vid vissa högre skolor eller senare i vissa

klasser vid statsunderstödda sådana skolor. I början på 1930-talet upphörde

föreningens rätt att utfå statsbidrag, men fram till år 1950 har föreningen

övergångsvis i successivt minskad omfattning åtnjutit sådana bidrag för vissa

av sina medlemmar.

Förevarande av pensionsföreningens styrelse gjorda framställning har

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

tillkommit på grundval av ett bedömande från styrelsens sida, att medlemmarnas

pensioner trots vissa redan beslutade nedsättningar är högre än som

med iakttagande av erforderliga säkerhetsmarginaler kan anses välbetänkt.

Med framställningen åsyftas i första hand, att pensioneringen skall övertagas

av statens pensionsanstalt och så ordnas, att någon pensionsminskning

icke skall behöva ifrågakomma.

Statens pensionsanstalt, vars åsikt biträdes av statskontoret, har funnit

billighetsskäl tala för ett tillmötesgående av framställningen.

För utredande av pensionsföreningens läge i ekonomiskt hänseende har

jag låtit verkställa två alternativa beräkningar av kapitalvärdet av föreningens

åtaganden gentemot medlemmarna vid nuvarande pensionsnivå. Beräkningarna,

som är hänförda till den 31 december 1953, har verkställts med

tillämpning av en räntefot av 3 1/2 procent och med utgångspunkt från en

förvaltningskostnad, motsvarande 1/2 procent av den årliga avkastningen

av föreningens tillgångar. Vid den ena beräkningen har vidare tillämpats

dödlighetstabellen R 32 för kvinnor. Enligt detta alternativ skulle uppstå

ett mindre överskott. Den andra beräkningen har utförts under antagande

att nuvarande dödlighet bland föreningens medlemmar förblir oförändrad.

Sistnämnda beräkning utvisar ett underskott, motsvarande omkring 1 procent

av värdet av pensionsåtagandena. Det förra alternativet skulle således

innebära, att en mindre säkerhetsmarginal finnes, medan enligt det senare

ett visst underskott skulle uppstå. Om staten skulle övertaga föreningens

förpliktelser och tillgångar, torde det icke vara behövligt att kalkylera med

riskkostnader i samma grad som t. ex. en försäkringsinrättning skulle få göra,

även om riskerna givetvis måste påverka statens bedömande av transaktionens

ekonomiska innebörd. Skulle däremot föreningen alltjämt handha

ifrågavarande pensionering, torde för åstadkommande av erforderlig säkerhetsmarginal

en betydande nedsättning av pensionerna vara nödvändig.

För omkring 500 av föreningens ca 700 medlemmar har staten lämnat bidrag

till pensioneringskostnaderna. Enligt mitt bedömande bör staten icke

rimligen undandraga sig att lämna dem visst ytterligare stöd i det nuvarande

läget.

Remissmyndigheterna har också tillstyrkt, att bemyndigande utverkas för

statens pensionsanstalt att övertaga föreningens verksamhet. Det skulle givetvis

kunna övervägas att begränsa ett dylikt övertagande till att avse endast

de medlemmar, för vilka föreningen ägt uppbära statsbidrag. Då emellertid

i så fall övriga medlemmar skulle bli försatta i ett sämre läge än det

nuvarande, finner jag mig föranlåten att icke förorda en dylik begränsning.

Med beaktande härav och då under förhandenvarande omständigheter ett inordnande

av föreningens verksamhet under statens pensionsanstalt torde innebära

den mest tillfredsställande lösningen av förevarande fråga, vill jag

förorda, att pensionsanstalten må övertaga ifrågavarande pensionering mot

det att föreningens tillgångar, frånsett vissa speciella fonder, överlämnas

till anstalten.

it Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 173.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

För att ett dylikt övertagande skall kunna äga rum erfordras ett godkännande

av föreningens medlemmar samt viss ändring i föreningens stadgar.

De beslut, som erfordras härför, måste fattas vid två på varandra följande

föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och biträdas av minst

två tredjedelar av de röstande vid det sammanträde, som sist hålles. Skulle

den erforderliga majoriteten ej erhållas, förfaller självfallet frågan om ett

övertagande.

Jag räknar med att staten, under förutsättning att det avsedda övertagandet

av ifrågavarande pensionering kommer till stånd, skall svara för att de

medlemmar, för vilka föreningen ägt uppbära statsbidrag, icke skall för

framtiden behöva vidkännas någon minskning av sina pensioner till den del

dessa grundats genom statsbidrag och för dylikt bidrags erhållande erforderliga

minimiavgifter. Vad pensioneringen i övrigt beträffar skulle en sådan

avvägning kunna göras, att statens kostnader därför, såvitt nu kan bedömas,

täckes genom därå belöpande, till pensionsanstalten överlämnade

fondmedel. Då man, såsom jag i det föregående framhållit, vid ett statsövertagande

av föreningens förpliktelser och tillgångar icke har samma behov

av att kalkylera med riskkostnader som eljest, finner jag det emellertid

rimligt att staten svarar jämväl för denna del av föreningens pensionering

enligt nu gällande grunder. Däremot är jag icke beredd att tillstyrka,

att statsmedel anvisas för tillgodoseende av det framförda önskemålet om

kompensation åt pensionsföreningens medlemmar för den realförsämring av

pensionerna, som blivit en följd av levnadskostnadsutvecklingen.

Det har i ärendet satts i fråga, att statens pensionsanstalt skall övertaga

pensionsföreningens förpliktelser gentemot nuvarande kassaförvaltaren. Såsom

framgår av pensionsanstaltens utlåtande har denna anställningshavare

den 1 januari 1953 tillträtt pensionsberättigande befattning som ämneslärare

vid kommunal flickskola. Befattningshavaren har hos Kungl. Maj :t

hemställt om tillgodoräkning för pension i denna tjänst av sin tjänstgöringstid

som kassaförvaltare hos föreningen. Då ifrågavarande båda spörsmål

lämpligen bör avgöras i ett sammanhang, torde det få ankomma på

Kungl. Maj:t att pröva jämväl huruvida pensionsanstalten skall övertaga

föreningens nämnda förpliktelser. I allt fall förutsättes, att någon förpliktelse

för föreningen gentemot kassaförvaltaren icke skall komma att kvarstå

efter övertagandet.

Under förutsättning, att det avsedda övertagandet av pensionsföreningens

verksamhet kommer till stånd, bör det ankomma på föreningens styrelse

att om möjligt senast den 30 juni 1954, då övertagandet beräknas kunna

äga rum, till pensionsanstalten överlämna värden motsvarande de belopp,

vartill de för övertagande avsedda tillgångarna uppgår nämnda dag. Härvid

åsyftas de värdehandlingar m. in., som redovisas under besparingsfonden,

livräntefonden, säkerhetsfonden, garantifonden, Thérése och Knut Anderssons

fond samt den tredjedel av Eugenie Claessons fond, som tillhör föreningen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Pensionsanstalten bör å sin sida från och med den 1 juli 1954 svara för

föreningens pensionsförpliktelser. På anstalten bör vidare ankomma att utbetala

å pensionsföreningen belöpande del av viss livränta, som utgår från

Eugenie Claessons donationsfond. Innan slutligt beslut i ärendet fattas, bör

överläggningar om de närmare detaljerna upptagas med föreningen.

Ett belopp motsvarande värdet av de värdehandlingar m. m., som överlämnas

till pensionsanstalten, synes böra gottskrivas statens pensionsanstalts

pensionsfond, vilken numera utgör en ren kapitalfond. Av övertagandet

föranledda pensionskostnader — för nästa budgetår beräknade till omkring

245 000 kronor — torde böra bestridas från anslaget till bidrag till

pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt. Någon härav föranledd

ytterligare medelsanvisning under detta anslag är ej erforderlig för

nämnda budgetår.

IV. Pension åt vissa personer.

Jag torde härefter till behandling få upptaga uppkomna frågor om pensionsförmåner

till vissa personer. Av handlingarna i ärendet framgår bl. a.

följande.

Nuvarande innehavaren av befattningen såsom ordförande i närlngsfrihetsrådet.

Den 1 januari i år har lagstiftningen om motverkande i vissa fall av

konkurrensbegränsning inom näringslivet trätt i kraft. I anslutning härtill

har näringsfrihetsrådet trätt i verksamhet. Rådets ordförande skall tills vidare

tjänstgöra på deltid samt åtnjuta arvode med belopp motsvarande två

tredjedelar av årslönen enligt lönegrad 21 å löneplan nr 2, om han varit

justitieråd eller regeringsråd, och eljest enligt lönegrad 19 å löneplan nr 2.

Ordförandebefattningen är ej förenad med pensionsrätt.

Förre lagmannen i hovrätten för Nedre Norrland Tor Alfred Bexelius har

för tiden 1 januari 1954—31 december 1956 förordnats till ordförande i näringsfrihetsrådet.

Bexelius utövar olika statliga uppdrag vid sidan om befattningen

som ordförande i rådet. Härigenom kommer hans arbetsuppgifter

i statens tjänst att motsvara heltidstjänstgöring.

Bexelius, som är född år 1903, beviljades avsked från lagmansämbetet

med utgången av december 1953 för tillträdande av nämnda ordförandebefattning

och har härigenom gått förlustig sin rätt till pension som lagman.

Bexelius’ pensionsförmåner innebär nu således i princip rätt att efter

fyllda 65 år komma i åtnjutande av livränta.

Utgivaren av Nusvensk ordbok, professorn Karl Olof Östergren.

Östergren, som är ogift, är född den 17 februari 1874 och således 80 år

gammal. Han blev år 1905 filosofie doktor och förordnad till docent i svenska

språket vid universitetet i Uppsala. Under åren 1905—1918 uppehöll han

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

docentbefattningen och fullgjorde den med denna förenade undervisningsskyldigheten,

varvid han under tiden den 1 juni 1913—den 31 maj 1918 innehade

docentstipendium. Från och med den 1 juni 1918 åtnjöt Östergren

tjänstledighet från docentbefattningen intill år 1942, då han utan rätt till

pension avgick från densamma. År 1936 erhöll han professors namn.

Sedan år 1918 har östergren nästan helt ägnat sig åt utarbetandet av

Nusvensk ordbok, av vilken för närvarande utgivits 95 häften, omfattande

partiet »A»—»Taga», varjämte utarbetade eller påbörjade manuskript ävensom

rikhaltiga excerpter föreligger i fråga om återstående del av ordboken.

För utarbetandet och utgivandet av Nusvensk ordbok har Östergren åtnjutit

statsanslag under åren 1920—1948 med sammanlagt 277 000 kronor,

bidrag från humanistiska fonden under åren 1948—1953 med sammanlagt

92 000 kronor och bidrag från svenska akademien under åren 1919—

1953 med sammanlagt 85 500 kronor, varjämte han före år 1931 uppburit

vissa bidrag från Uppsala universitet och Wahlström & Widstrands förlag,

uppgående till sammanlagt 22 000 resp. 14 000 kronor. Under de senaste

åren har bidragen utgjort från humanistiska fonden 18 000 å 20 000 kronor

för år, varav hälften avsetts skola tillfalla Östergren och hälften åtgå för

bestridande av kostnaden för arbetsbiträde åt Östergren, samt från svenska

akademien 5 500 kronor, varav 2 000 kronor beräknats utgöra hyresersättning

och 3 500 kronor avsetts skola användas till litteratur, biträdeshjälp

och för Östergrens egen räkning.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrift har professorn i svenska språket vid

universitetet i Uppsala Valter Jansson hemställt om statspension åt Östergren.

Till stöd för framställningen har anförts i huvudsak följande.

Östergren har som vetenskaplig författare gjort en viktig och originell

insats på de nordiska språkens område. Sålunda har han redan under 1900- talets första årtionde utgivit vissa skrifter, som varit av stor betydelse för

en senare tids språkteoretiska och stilhistoriska forskningar. Hans utan jämförelse

viktigaste insats är emellertid Nusvensk ordbok. Alltsedan Östergren

år 1918 erhöll tjänstledighet från sin docentur eller i över 35 år har han

ägnat sig åt detta sitt livsverk.

Nusvensk ordbok är ett verk av mycket hög kvalitet, såsom vitsordats i

ett flertal intyg, som avgivits av sakkunniga och bifogats tidigare insända

ansökningar om statsanslag. Ordboken står fullt på jämnhöjd med de

bästa arbeten av detta slag, som utkommit i andra länder, och torde i vissa

avseenden överträffa dem. För det praktiska livet har ordboken ansetts vara

en ovärderlig tillgång. För universitetsundervisningen i svenska språket och

för vetenskaplig forskning på de nordiska språkens område har den blivit

ett oumbärligt hjälpmedel. I sin helhet synes den mig vara ett verk av nationell

betydelse till heder för sin upphovsman och för hela vårt land. Och

detta arbete är i hög grad ett verk av en enda man. östergren har ensam

utfört planläggningen och gjort de vidlyftiga förarbetena. Det utomordentligt

rika och värdefulla material, som ordboken redovisar, består till ojämförligt

största delen av hans egna samlingar av talspråk och excerpter av

litteratur. Manuskriptet har han intill år 1943 ensam utarbetat; därefter har

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

han på grund av svårartad ögonsjukdom nödgats anlita hjälp av en sekreterare

och medarbetare. Den materialsamling och efterexcerpering av litteratur,

som skett jämsides med utredigeringen av varje häfte, har utförts

av honom själv eller efter hans anvisningar. För en enda person är en ordbok

av samma art och omfång som Nusvensk ordbok ett jätteverk, och

dess utförande är en arbetsprestation av ovanliga mått. Arbetet har krävt

en uppoffrande och tålmodig hängivenhet, och författaren har måst avstå

från möjligheterna till akademisk befordran och till en bättre ekonomisk

ställning.

Av ordboksarbetet återstår ännu en mindre del. Det är icke sannolikt,

att östergren skall hinna eller orka slutföra detta. Under år 1953 har hans

allmänna hälsotillstånd försämrats, och han torde i fortsättningen icke

kunna på samma sätt som hittills deltaga i arbetet på ordboken. Då han

icke åtnjuter någon pension som docent, kommer han därmed att sakna

utkomst.

Med hänsyn till det storartade arbete i vetenskapens och det allmännas

tjänst, som Östergren utfört, synes det föga rimligt, att han på sin ålderdom

lämnas utan understöd. Bland de innehavare av vetenskapliga avlönade

tjänster, vilka f. n. förekommer i vårt land, synes redaktörerna för

svenska akademiens ordbok i Lund i fråga om uppgiftens art vara närmast

likställda med östergren. Dessa har tillförsäkrats lektors pension av svenska

akademien. Under sådana omständigheter synes jämväl östergren böra erhålla

lektors pension.

Enligt ett vid framställningen fogat utdrag av protokoll vid sammanträde

med humanistiska sektionen av filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet

har sektionen beslutat att i anledning av framställningen göra ett uttalande

av i huvudsak följande innehåll.

Östergren har under sin tid som docent vid Uppsala universitet meddelat

en betydelsefull undervisning. Bland annat har han ej mindre än 12

gånger lett den propedeutiska kursen i nysvenska. Han har bakom sig en

viktig och originell produktion och har bedrivit en omfattande verksamhet

som tidskriftsutgivare och ordboksförfattare. Nusvensk ordbok har av inländska

och utländska fackmän erhållit höga lovord och har visat sig vara

av utomordentlig vikt för universitetsundervisningen i svenska språket och

för vetenskaplig forskning inom de nordiska språkens område. På grund

av det anförda vill sektionen livligt tillstyrka, att Östergren erhåller statspension.

Jämväl svenska akademien och humanistiska fondens nämnd har i avgivna

utlåtanden tillstyrkt, att östergren beredes pension av statsmedel.

Svenska akademien har i sitt utlåtande anfört bl. a., att den av östergren

utarbetade ordboken över nutida svenskt skriftspråk är ett arbete av mycket

stor förtjänst, av värde ej blott som kunskapskälla för undervisningen och

språkforskningen, utan även som praktisk vägledare för det allmänna

språkbruket och för språkvården. Även om östergren för ordbokens utgivande

åtnjutit understöd från olika håll, bl. a. också från svenska akademien,

är det dock uppenbart, att arbetet för honom har medfört stora, även

ekonomiska uppoffringar. Akademien anser det därför väl motiverat, att

östergren, då han nu på grund av ålder och svikande krafter måste lämna

arbetet, erhåller en pension av statsmedel.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att frågan om pension åt

Östergren torde få bedömas med ledning av de grunder, som varit avgörande

för beviljande av s. k. honnörspensioner. Ämbetsverket erinrar, att det

vid upprepade tillfällen såsom sin uppfattning uttalat, att den största försiktighet

borde, särskilt med hänsyn till konsekvenserna i olika riktningar,

iakttagas från statsmakternas sida i fråga om att åt personer, vilka icke innehaft

statsanställning, bevilja pension såsom uttryck av erkännande för en

utom statens tjänst bedriven förtjänstfull verksamhet. I föreliggande fall

kan visserligen statlig docenttjänstgöring åberopas, men denna är av jämförelsevis

ringa omfattning, östergrens forskargärning, som för övrigt i

väsentlig mån undandrager sig statskontorets bedömande, får i stället anses

ha till huvudsaklig del utförts utom statstjänsten. Till denna verksamhet

har, såsom i ärendet framhållits, under en följd av år utgått statsunderstöd.

Statskontoret finner det tveksamt, om pension bör beviljas i ett fall

som det förevarande. Med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter

vill ämbetsverket likväl ej motsätta sig, att pension av statsmedel

beredes östergren. Att härvid, såsom ifrågasatts, bestämma pensionen

enligt samma grunder, som gäller för lektor, anser ämbetsverket icke

böra ifrågakomma. Enligt statskontorets mening synes Östergren emellertid

icke böra försättas i ett sämre läge än om han intill 65 års ålder kvarstått

i sin befattning som docent vid Uppsala universitet. Det högsta belopp,

med vilket pension hittills med visst undantag tillerkänts docenter vid

universiteten, har utgjort 2 508 kronor för år jämte därå beräknat dyrtidstillägg

och kristillägg, efter vederbörliga omregleringar uppgående till 4 008

kronor för år jämte rörligt tillägg enligt 1947 års grunder. Statskontoret

föreslår, att pensionen för östergren bestämmes till 4 008 kronor för år,

varmed bör följa rörligt tillägg.

Föreståndaren för egyptiska museet Gunhild Lugn.

Gunhild Lugn, som är änka efter år 1934 avlidne föreståndaren för egyptiska

museet filosofie licentiaten P. J. Lugn, är född den 24 december 1881

och således 72 år gammal. Hon har genomgått Uppsala högre flickläroverk

samt år 1906 utexaminerats från Anna Sandströms högre lärarinneseminarium.

Vid egyptiska museet har hon tjänstgjort sedan dess tillkomst i början

av år 1928. Efter att ha varit oavlönat biträde till och med den 31 december

1929 och därefter avlönad assistent till och med den 30 juni 1934, har hon

alltsedan den 1 juli 1934 innehaft befattningen såsom föreståndare för

museet. Under åren 1931—1938 har museet erhållit understöd av lotterimedel

och från och med den 1 juli 1938 statsbidrag för bestridande av kostnaden

för bl. a. föreståndarens avlöning. Gunhild Lugns avlöning har utgjort

6 000 kronor för ettvart av budgetåren 1938/39—1942/43, 6 900 kronor

för ettvart av budgetåren 1943/44—1947/48, 8 000 kronor för budgetåret

1948/49, 10 500 kronor för vartdera av budgetåren 1949/50 och 1950/

51 samt 13 806, 14 772 resp. 15 300 kronor för ettvart av de tre senaste bud
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

39

getåren. Gunhild Lugn, som av trycket utgivit flera skrifter, åtnjuter icke

någon familjepension och äger icke någon privatförmögenhet.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har egijptenkommittén, utgörande en

sammanslutning med huvudsaklig uppgift att ekonomiskt understödja och

i övrigt befrämja egyptiska museets verksamhet, genom sin ordförande,

f. d. riksantikvarien S. Curman, hemställt, att pension av statsmedel måtte

beredas Gunhild Lugn.

Egyptenkommittén har vid framställningen fogat ett av professorn i egyptologi

vid Uppsala universitet T. Säve-Söderbergh avgivet utlåtande rörande

Gunhild Lugns kapacitet som egyptolog. I detta utlåtande anföres bl. a. följande.

Innan Gunhild Lugn övertog ledningen av museet år 1934, hade hon skaffat

sig en grundlig inblick i det egyptologiska arbetsfältet och angränsande

forskningsområden. Med energi och stort intresse hade hon under lång tid

assisterat sin make, den kände egyptologen P. J. Lugn, i dennes forskningsarbete

och museala uppgifter. För studier hade hon besökt en rad utländska

egyptologiska samlingar, deltagit i uppställandet av Victoriamuseet i Uppsala

och utan tvivel spelat en stor roll vid organiserandet av det nyskapade

egyptiska museet i Stockholm. Liksom sin make koncentrerade hon sitt intresse

på egyptologins arkeologiska och kulturhistoriska del.

Under Gunhild Lugns ledning har museets samlingar utökats i stor omfattning

— beståndet av t. ex. förhistoriska föremål hör till de mest representativa

utom Egypten — och Gunhild Lugn har haft en enastående förmåga

att genom köp och gåvor från donatorer, som hon intresserat för museet,

på ett lyckligt sätt berika museet. Hon har varit outtröttlig i att nyttiggöra

de hopbragta samlingarna för både forskare och en bredare allmänhet, och

hennes demonstrationer av museet och övriga populärvetenskapliga verksamhet

har alltid varit mycket uppskattade och starkt främjat intresset för

egyptologin. Museets bibliotek, som hon trots helt otillräckliga anslag för inköp

lyckats på olika sätt komplettera och hålla aktuellt, har blivit en ovärderlig

tillgång för forskare, som kommit att syssla med egyptologiska frågor.

På allt sätt har hon med sitt vetande och sin stora beläsenhet gått andra

forskare tillhanda, och otaliga är de specialutredningar, som hon utfört för

forskare i olika till egyptologin gränsande vetenskaper.

I fråga om storleken av pensionen åt Gunhild Lugn har egyptenkommittén

framhållit, att det synes kommittén varken rättvist eller billigt att bestämma

pensionsbeloppet med hänsyn tagen enbart till de löneförmåner, som utgått

av statsmedel. Dessa har nämligen enligt kommitténs uppfattning varit

orimligt låga i förhållande till den kapacitet, hon visat sig äga såsom föreståndare.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har i avgivet utlåtande förklarat

sig vilja varmt tillstyrka den gjorda framställningen och framhållit,

att akademien anser den av Gunhild Lugn innehavda tjänsten vara fullt

jämställd med befattning som förste antikvarie vid statens historiska museum.

Statskontoret har i ärendet anfört, att ämbetsverket med hänsyn till att

Gunhild Lugn icke innehaft anställning i statens tjänst hyser starka betänk
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

ligheter mot att pension beredes henne av statsmedel och att ämbetsverket

fördenskull anser sig icke kunna tillstyrka ett tillmötesgående av framställningen.

Därest emellertid Kungl. Maj :t skulle finna skäl föreligga att hos

riksdagen föreslå, att Gunhild Lugn erhåller pension, bör denna enligt ämbetsverkets

mening bestämmas till endast ett mindre belopp, ej överstigande

1 500 kronor för år. Det synes nämligen böra beaktas, att museet erhållit

statsbidrag i egentlig mening först från och med den 1 juli 1938 samt att

hennes anställningstid därefter intill fyllda 65 år uppgått till allenast 8 år

6 månader.

Departementschefen.

Vad först angår pensionsförhållandena för nuvarande innehavaren av befattningen

såsom ordförande i näringsfrihetsrådet framgår av vad jag inledningsvis

anfört, att Bexelius genom att ställa sig till förfogande för ifrågavarande

befattning fått sina pensionsförmåner avsevärt försämrade. Enligt

min mening bör emellertid Bexelius i pensionshänseende icke komma i ett

sämre läge som ordförande i näringsfrihetsrådet än som lagman. Med anledning

härav förordar jag, efter samråd med chefen för handelsdepartementet,

att Bexelius, så länge han i oavbruten följd innehar befattningen såsom

ordförande i näringsfrihetsrådet, bibehålies vid den rätt till pensionsförmåner,

som skulle ha tillkommit honom, om han kvarstått i lagmansämbetet.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att motsvarande beslut

vid 1952 års riksdag (prop. 1952: 205) fattades i fråga om pensionsförmåner

åt nuvarande innehavaren av universitetskanslersämbetet. Skulle pension

komma att utgå till Bexelius, medan han innehar ordförandebefattningen,

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva och avgöra frågan om härav

påkallad minskning av hans ordförandearvode.

Frågan om pension till östergren är av helt annan karaktär än det nyss

behandlade pensionsspörsmålet. Jag delar visserligen statskontorets uppfattning

att återhållsamhet bör iakttagas vid beviljande av pensioner av det slag,

varom här närmast är fråga. På grund av det synnerligen betydelsefulla arbete

till fromma för svensk språkforskning och språkundervisning, som Östergren

nedlagt genom utarbetandet av Nusvensk ordbok — vartill statsbidrag

av betydande storlek utgått — och med beaktande jämväl av hans tidigare

docenttjänstgöring finner jag mig emellertid böra förorda, att förslag

förelägges riksdagen om statspension i förevarande fall. Vad storleken

av pensionen beträffar synes mig det av statskontoret föreslagna beloppet,

4 008 kronor för år jämte rörligt tillägg, vara alltför lågt med hänsyn till

här föreliggande förhållanden, och jag finner mig böra tillstyrka, att grundbeloppet

av pensionen bestämmes till 6 000 kronor. Inberäknat rörligt tilllägg

enligt nu gällande grunder kommer en sådan pension att uppgå till

9 180 kronor för år. Pensionen synes böra få utgå från och med den 1 januari

1954.

I årets statsverksproposition (VIII ht, p. 30) har Kungl. Maj :t på föredrag
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

ning av chefen för ecklesiastikdepartementet framlagt förslag till inrättande

från och med nästa budgetår av ett statligt museum, benämnt Medelhavsmuseet

och omfattande såsom två skilda avdelningar dels nuvarande egyptiska

museet och dels de s. k. Cypern- och Asinesamlingarna. Det nybildade

museet avses skola administrativt ställas under vitterhets-, historie- och

antikvitetsakademiens direkta inseende. I propositionen föreslås vidare, att

ledningen av museet skall utövas av en museiföreståndare i lönegrad Ce 31,

vilken jämväl skall förestå en av museets avdelningar, samt att för föreståndaren

av den andra avdelningen skall beräknas ett arvode med belopp

motsvarande lönen i 27 löneklassen å löneplan nr 1. I samband med omorganisationen

avses de samlingar, vilka skall ingå i det nya museet, komma

att överföras i statens ägo. Med hänsyn till Gunhild Lugns långvariga anställning

vid egyptiska museet och hennes värdefulla arbetsinsatser under

denna anställning anser jag mig böra tillstyrka, att hon, då hon i samband

med museets förstatligande avgår ur tjänst, kommer i åtnjutande av pension

av statsmedel. För egen del vill jag såsom i förevarande fall skälig

pension förorda ett belopp av 3 000 kronor för år jämte därå utgående rörligt

tillägg eller — enligt nu gällande grunder — sammanlagt 4 590 kronor

för år.

Hemställan.

I överensstämmelse med vad i det föregående under I anförts har inom

civildepartementet upprättats förslag till kungörelser om ändringar i 1947

års allmänna tjänste- och familj epensionsreglementen samt 1947 års tjänsteoch

familj epensionsreglementen för folkskolan. Förslagen torde böra underställas

riksdagen för godkännande. Kungörelserna synes böra träda i kraft

den 1 juli 1954. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att med tillämpning

från samma tidpunkt vidtaga de ändringar i SPA-reglementet, som påkallas

vid bifall till vad i det föregående förordats beträffande viss polispersonal,

vissa befattningshavare vid seminariet för huslig utbildning i Umeå och

vissa hemvårdarinnetjänster. Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj .t

att meddela erforderliga övergångs- och tillämpningsbestämmelser.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna förenämnda förslag till

1) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjånstepensionsreglemente

den 30 juni 194-7 (nr 410),

2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 417),

3) kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente

för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 420) samt

4 tlihang till riksdagens protokoll 191)4. 1 samt. Nr 173.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 173.

4) kungörelse om ändring i 1947 års familjepensionsreglemente

för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 421),

IT. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med det antörda vidtaga ändringar i SPA-regleinentet,

III. bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som kan erfordras vid genomförandet av de under

I och II angivna förslagen,

IV. bemyndiga Kungl. Maj :t att medge, att statens pensionsanstalt

må i huvudsaklig överensstämmelse med vad i

det föregående anförts övertaga Svenska lärarinnornas pensionsförenings

tillgångar och förpliktelser, samt

V. medge

1) att ordföranden i näringsfrihetsrådet, f. d. lagmannen

Tor Alfred Bexelius må, så länge han i oavbruten följd innehar

ordförandebefattningen, bibehållas vid den rätt till pensionsförmåner,

som skulle ha tillkommit honom, om han

kvarstått i lagmansämbetet,

2) att professorn Karl Olof östergren må, räknat från och

med den 1 januari 1954, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 6 000 kronor, och

3) att föreståndaren för egyptiska museet Gunhild Lugn

må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar

sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd in. in. uppbära en årlig

pension av 3 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars-Arvid Frithiof.

647262. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statens allmänna avlöning sreglemente m. m. a1 i texten
  2. SU 1954:146 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ändringar i 1947 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen m. m. s. 1 i texten
  3. SU 1954:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten