Sök i Ratio Lex

Angående förstärkning av ordningsstatspolisen m. m

1954-03-12 · 102 sidor, varav 101 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 101 av 102 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:174, Angående förstärkning av ordningsstatspolisen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b.

1

Nr 174.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förstärkning

av ordningsstatspolisen m. m.; given Stockholms slott

den 12 mars 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges på grundval av ett av 1953 års trafiksäkerhetsutredning

avgivet betänkande förslag om åtgärder för att åstadkomma en

förbättrad trafiksäkerhet genom en skärpt övervakning av trafiken. I propositionen

uttalas, att en upprustning av ordningsstatspolisen i personellt

och materiellt hänseende i den omfattning, utredningen förordat, bör genomföras

så snabbt som möjligt. För nästa budgetår föreslås en utökning

av den nuvarande styrkan med 7 kommissarier, 17 överkonstaplar och

130 konstaplar samt anskaffande av specialutrustning för trafikövervakningen.

Omkring en miljon kronor begäres för inköp av nya bilar och

motorcyklar till den förstärkta ordningsstatspolisen. Åtgärder förordas för

att underlätta rekryteringen till statspolisen och för att ge personalen

specialutbildning.

Härjämte behandlas i propositionen frågan om en anpassning till nuvarande

förhållanden av hittills tillämpade bestämmelser för avräkning

mot automobilskattemedlen av kostnaderna för hållande av ordningsstatspolis.

I nämnda hänseende föreslås, att tre fjärdedelar av utgifterna för

1—Diliang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 17b.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

den nuvarande styrkan avräknas mot automobilskattemedlen. Vidare förordas,

på grundval av förslag i propositionen nr 112/1954, att hela merkostnaden

för utökningen av ordningsstatspolisen skall avräknas mot automobilskattemedlen.

Vidare förordas en viss omorganisation av polisrytteriet, innefattande

bl. a. indragning av de ridande avdelningarna vid ordningsstatspolisen i

Örebro, Jönköping och Gävle samt vid poliskåren i Boden.

Slutligen behandlas statspolisorganisationens medelsbehov för nästa budgetår.

Förslagen i propositionen innebär en anslagsökning i förhållande till

innevarande budgetår med i runt tal 5 690 000 kronor, varav ca 4 miljoner

kronor belöper på upprustningen av ordningsstatspolisen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, frågan om vissa anslag

till polisväsendet för budgetåret 1954/55.

I. Inledning.

De anslag under polisväsendet, som hänför sig till statspolisintendenten

och statspolisorganisationen, har i årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln,

punkterna 181—185, upptagits med allenast preliminärt beräknade

belopp, tillhopa 11 950 000 kronor. Anledningen till att dessa punkter bröts

ut ur statsverkspropositionen var, att beredningen inom departementet av

vissa reformer inom polisorganisationen ännu icke var avslutad, då statsverkspropositionen

framlades.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få ta upp frågorna om

åtgärder för åstadkommande av en förbättrad trafiksäkerhet samt om beräkning

av anslag till statspolisintendenten och statspolisorganisationen

för nästa budgetår.

1 skrivelse den 30 augusti 1953 framlade statspolisintendenten sina

anslagsäskanden rörande statspolisorganisationen för budgetåret 1954/55.

I förslaget påtalades, att ordningsstatspolisens resurser för trafikövervakningen

icke förslog för den ökade trafiken. På grund härav förordades

en utökning av ordningsstatspolisen med sammanlagt 263 man. Utökningen

föreslogs skola genomföras under eu tidsperiod av fem år. Den för

budgetåret 1954/55 föreslagna utbyggnaden omfattade 66 man. Vidare har

statspolisintendenten i nämnda skrivelse liksom även i en den 14 december

1953 dagtecknad framställning föreslagit en viss omorganisation av polisrytteriet.

över skrivelsen den 30 augusti 1953 har yttranden avgivils av statskontoret,

riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, överståthållarämbetet

och länsstyrelserna — vilka bifogat yttranden från landsfogdar in. fl. —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

statens trafiksäkerhetsråd samt nationalföreningen för trafiksäkerhetens

främjande, över framställningen den 14 december 1953 har utlåtanden

avgivits av länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län, landsfogdarna

i sagda län, polischefen i Boden, 1953 års polisutredning för vissa

delar av Norrbottens län samt stadsfullmäktige i Sundsvall.

Genom beslut den 25 september 1953 tillkallades med stöd av Kungl.

Maj :ts bemyndigande landshövdingen E. Mossberg som utredningsman för

att utarbeta förslag till åtgärder för åstadkommande av en förbättrad

trafiksäkerhet. Såsom expert åt utredningen, 1953 års trafiksäkerhetsutredning,

har fungerat förste länsassessorn vid länsstyrelsen i Västmanlands

län Å. E. G. Lindeberg, varjämte rektorn vid statens polisskola, polisintendenten

E. G. G. W. Biörklund biträtt utredningen vid behandlingen av vissa

frågor. Sekreterare åt utredningen har varit e. o. landsfogdeassistenten K.

J. Hj. Lindroth.

Med skrivelse den 5 januari 1954 till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

har utredningen överlämnat betänkande med

förslag till förstärkt trafikövervakning in. m. (stencilerat). Utredningen

föreslår bl. a. en utökning av ordningsstatspolisen med totalt 363 man fördelad

på två budgetår, varav 194 man på budgetåret 1954/55 och återstoden

på budgetåret 1955/56. Utredningen har även upptagit vissa utbildnings-

och rekryteringsfrågor.

I ett kommande betänkande avser utredningen att behandla övriga frågor,

som äger samband med strävandena att nå fram till en förbättrad trafiksäkerhet.

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av överståthållarämbetet och

samtliga länsstyrelser. Överståthållarämbetet har bifogat yttrande av polismästaren

i Stockholm. Vid länsstyrelsernas remissvar har fogats särskilda

yttranden dels från samtliga landsfogdar utom landsfogdarna i

Malmöhus, Västmanlands och Jämtlands län, där landsfogdarna deltagit

i vederbörande länsstyrelses handläggning av remissärendet, dels polismästarna

i Uppsala, Norrköping, Linköping, Eskilstuna, Karlskrona, Malmö,

Hälsingborg, Göteborg, Örebro och Sundsvall, dels föreståndarna för statspolisavdelningarna

i Eskilstuna, Nyköping och Jönköping, dels drätselkamrarna

i Eskilstuna och Nyköping, dels länsavdelningarna av föreningen

Sveriges landsfiskaler i Jönköpings, Malmöhus, Värmlands, Gävleborgs och

Norrbottens län, dels ock vägförvaltningen i Uppsala län, förste bilinspektören

i Jönköpings distrikt samt trafiksäkerhetskommittén i Hallands län.

Vidare har yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens

trafiksäkerhetsråd, statens biltrafiknämnd, statskontoret, statens lönenämnd,

styrelsen för statens polisskola, chefen för armén, Ljungby stad,

statspolisintendenten, 1953 års polisutredning för vissa delar av Norrbottens

län, nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), svenska

stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, föreningen Sveriges

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj:ts proposition nr 17b.

landsfogdar, föreningen Sveriges stadsfiskaler, föreningen Sveriges polismästare,

föreningen Sveriges landsfiskaler, svenska polisförbundet, kungl.

automobilklubben, motormännens riksförbund, motorförarnas helnykterhetsförbund,

svenska vägföreningen, svenska omnibusägareförbundet, svenska

lasttrafikbilägareförbundet, svenska droskbilägareförbundet, svenska

transportarbetareförbundet, Sveriges automobilindustriförening samt drätselkammaren

och polisnämnden i Borås.

Utredningens förslag i vad detsamma avser behovet av en ökad utbildningskapacitet

vid statens polisskola samt yttrandena över förslaget

i denna del redovisas icke här, enär de kommer att anmälas i annat sammanhang.

I anledning av trafiksäkerhetsutredningens förslag har statspolisintendenten

i en den 3 mars 1954 upprättad promemoria verkställt en omarbetning

av sina tidigare i skrivelserna den 30 augusti och 14 december 1953

avgivna förslag till anslagsäskanden. Denna promemoria behandlar medelsbehovet

för nästa budgetår vid bibehållande av nuvarande organisation

och genomförande av föreslagen omorganisation av polisrytteriet. Kostnaderna

för den av statspolisintendenten föreslagna utökningen av ordningsstatspolisen

har sålunda i denna promemoria frånräknats. I det följande

åberopas ej de tidigare framställningarna utan endast promemorian.

De över statspolisintendentens anslagsäskanden avgivna remissyttrandena

redovisas i det följande endast i vad de berör den nuvarande organisationen

och omorganisationen av rytteriet.

II. Gällande organisation.

De grundläggande bestämmelserna om den lokala polisorganisationen

finns i lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket (här kallad polislagen).

Enligt denna lag är upprätthållandet av polisverksamheten principiellt

en kommunal angelägenhet. För ändamålet är riket indelat i polisdistrikt.

Stad, vars invånarantal den 1 januari 1953 uppgick till minst 10 000,

bildar som regel särskilt polisdistrikt. I övrigt skall stad, som icke ingår i

landsfiskalsdistrikt, så ock landsfiskalsdistrikt eller del därav utgöra ett

polisdistrikt. Närmare bestämmelser om ordningen för polisdistriktsindelning

finns i 9—10 §§ polislagen.

Det åligger varje polisdistrikt att anställa så stor polispersonal som

behövs för polisverksamhetens ombesörjande inom distriktet, att avlöna

polismännen och förse dem med skälig pension, in. in., att sörja för uniformering

och beväpning av polispersonal samt att hålla materiel, byggnader,

arrestlokal, telefon och övriga anordningar, som erfordras för

distriktets polisväsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 17i.

Åtskilliga polisdistrikt har längre gående skyldigheter än vad förut angivits.

Sålunda kan Kungl. Maj :t bestämma, att i vissa polisdistrikt skall

finnas anställda polismän för hela rikets behov, t. ex. för att biträda vid

pass- och gränskontrollen. I dessa fall gottgöres hela kostnaden för an
ordningen

av statsmedel. Vidare stadgas i polislagen skyldighet för vissa

städer — i huvudsak sådana som den 1 januari 1953 hade minst 10 000

invånare — att tillhandahålla s. k. resex-vpolis. I fråga om stad, som har

att tillhandahålla reservpolis, kan Kungl. Maj :t förordna, att ett bestämt

antal av stadens polispersonal huvudsakligen skall användas för tjänstgöring

som statspolis utom staden, antingen vid upprätthållande av allmän

ordning och säkerhet (ordningsstatspolis) eller vid kriminalpolisverksamhet

(kriminalstatspolis). Åläggande att tillhandahålla kriminalstatspolis

kan även meddelas i fråga om annan stad med kriminalpolisavdelning.

När ett åläggande att hålla statspolis meddelats, måste staden utöka sin

polisstyrka med så många polismän som åläggandet anger. De för tjänstgöring

som statspolis avsedda polismännen är sammanförda till särskilda

statspolisavdelningar, huvudsakligen förlagda i länens residensstäder. Statspolisintendenten

är chef för statspolisavdelningen i Stockholm och han

har dessutom viktiga uppgifter som hänför sig till statspolisen i dess helhet.

Städernas utgifter för statspolisen ersätts av statsverket enligt vissa

grunder, angivna i polislagen eller med stöd därav utfärdade kungörelser.

över polisdistriktens handhavande av polisväsendet utövar staten genom

länsstyrelserna en viss kontroll. Finner länsstyrelse, att ett polisdistrikt

uppenbarligen åsidosätter sina åligganden enligt polislagen, har länsstyrelsen

att hos polisdistriktet göra framställning om rättelse. Vidtar polisdistriktet

då icke erforderlig åtgärd, kan länsstyrelsen förordna därom. Länsstyrelsen

kan också förelägga vite.

Ifråga om polisväsendets organisation må slutligen nämnas, att viktiga

uppgifter även inom den kommunala organisationen åvilar statliga myndigheter.

Centralt utövas sålunda vissa polisfunktioner av chefen för inrikesdepartementet.

Något centralt ämbetsverk för polisväsendet finns däremot

icke. Statspolisintendenten är enligt sin instruktion skyldig att i inrikesdepartementet

tillhandagå såsom sakkunnig i polisfrågor.

Inom länen intar länsstyrelserna ställningen av högsta lokala polismyndighet.

De skall övervaka, att allmän ordning och säkerhet där behörigen

upprätthålles, och vidta erforderliga åtgärder för det allmänna trygghetstillståndets

vidmakthållande.

Närmast under länsstyrelserna handhas ledningen av polisväsendet inom

länen av landsfogdarna i egenskap av länspolischefer. Denna organisation

är emellertid icke enhetligt utformad, då vissa större städer är undantagna

från området för landsfogdes polisverksamhet.

Vidkommande statspolisen må särskilt erinras, att organisationen tillkom

genom beslut av 1932 års riksdag och att ordningsstatspolisen upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 17b.

sattes den 1 januari 1933. Den utgjordes då av 200 man men har senare

utökats med sammanlagt 80 polismän i olika grader. Kriminalstatspolisen

utgöres efter en 1953 beslutad utökning av 193 man, varav 58 i befälsställning.

Härtill kommer den särskilda statspolisen för hindrande och

uppdagande av spioneri m. m. Enligt 1 § kungörelsen angående stats- och

reservpolisen (SFS 448/1932) skall i stad, där statspolisavdelning skall

finnas, polischefen till denna avdelning kommendera polismän ur stadens

poliskår till det antal och i de tjänstegrader, som Kungl. Maj :t bestämt.

Kommendering för tjänstgöring i befälsställning eller som kriminalkonstapel

skall jämlikt 2 § ske för tre år varje gång. För kommendering till

annan tjänstgöring vid statspolisen föreskrives dels att kommenderingstiden

skall vara minst ett år och dels att polisman, som varit kommenderad

till statspolisavdelning i sammanlagt tre år, icke må ytterligare där

tjänstgöra utan att dessförinnan under minst samma tid ha tjänstgjort i

staden. Vissa avvikelser från dessa regler kan på grund av särskilda omständigheter

medgivas. Innan kommendering till statspolisavdelning äger

rum, skall frågan ha varit underställd länsstyrelserna i de län, där polismännen

jämlikt beslut av Kungl. Maj:t främst skall användas, samt yttrande

i ärendet ha avgivits av statspolisintendenten. Kommendering må

icke ske utan godkännande av nu avsedda länsstyrelser.

Åtnjuter polisman vid statspolisavdelning av annan anledning än sjukdom

eller semester tjänstledighet över sex dagar skall särskild ersättare för

honom eller, därest han tjänstgör i befälsställning och annan polisman å

avdelningen förordnats till vikarie, ersättare för denne kommenderas till

avdelningen. Vid sjukdom eller semester skall ersättare ställas till förfogande

för det fall att den tjänstledige tjänstgör i befälsställning och annat

befäl ej finnes å avdelningen samt dit kommenderad polisman icke lämpligen

kan förordnas till vikarie. Har polisman under loppet av ett år åtnjutit

sjukledighet under sammanlagt sex månader, skall kommenderingen

återkallas (3 §). I 7 § föreskrives, att ordningsstatspolis i första hand skall

användas å landsbygden och särskilt vid sådana tillfällen, då behov uppstår

av större polisstyrka än å orten finnes tillgänglig, eller lör uppgifter i

övrigt, som icke kan på ett enhetligt och tillfyllestgörande sätt fullgöras

av den lokala polispersonalen. För verksamheten skall länsstyrelsen (länsstyrelserna)

efter inhämtande av yttrande från statspolisintendenten för

viss tid högst ett år fastställa en allmän plan. Vid dennas uppgörande skall

tillses, att personalen på lämpligaste sätt utnyttjas och att statsverket icke

åsamkas onödiga utgifter (8 §).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

III. 1953 års trafiksäkerhetsutredning jämte yttranden.

1. Fordonsbestånd, vägtrafikolyckor och trafikdisciplin.

Fordonsbestånd. Utredningen framhåller, att motorismens egentliga utvecklingsskede

i Sverige icke började förrän omkring år 1920, då i runt tal

10 000 motorfordon fanns i bruk. Efter en mindre nedgång under depressionsåren

i början av 1930-talet steg antalet motorfordon under återstoden

av detta årtionde till omkring 297 500. Under efterkrigsåren 1946—1952,

har utvecklingen gestaltat sig på följande sätt.

År

Person-

bilar

Last-

bilar

Bussar

Motor-

cyklar

Totala

antalet

motorfordon

1946

138 489

59 400

4 789

114 377

317 055

1947

161 226

71 304

5 601

136 276

374 407

1948

179 587

76 368

6 471

153 508

415 934

1949

194 454

79 503

7 014

172 338

453 309

1950

252 503

84 904

7 546

212 378

557 331

1951

313 058

89 486

7 818

258 451

668 813

1952

360 552

97 089

8138

287 289

753 068

Vid ingången av år 1953 intog enligt den amerikanska tidskriften The

American Automobile Sverige i fråga om antalet personbilar sjunde platsen

bland Europas trettiotvå länder endast överträffat av Storbritannien

(3 475 379), Frankrike (2 800 000), Sovjetunionen (1 800 000), Västtyskland

(1 318 300), Italien (791 700) och Belgien (495 875). Det totala antalet

bilar i världen beräknades till 77 399 000, av vilka 53 597 000 fanns i USA.

År 1920 var antalet invånare per bil i Sverige 277. Bilen var länge en

oåtkomlig lyxvara för stora delar av landets befolkning, men med stigande

levnadsstandard har den blivit tillgänglig även för lägre inkomsttagare.

Bilen har i allt större utsträckning ställts i den praktiska nyttans tjänst

och samhällslivet är i hög grad beroende av bilismen. År 1952 var antalet

invånare per bil endast 15.

Ett viktigt drag i lastbilsbeståndets utveckling är vidare

enligt utredningens mening ökningen av den samlade lastkapaciteten. Enligt

utredning av Industriens utredningsinstitut har mellan år 1931 och 1950

lastbilarnas antal något mer än fördubblats, men den samlade lastkapaciteten

nära nog fyrdubblats. Utvecklingen har härvid gått i den riktningen, att

det uppstått en stor och alltmera växande grupp lätta lastbilar (s. k. skåpvagnar

och liknande), samtidigt som lastbilsparken i övrigt förskjutits i

riktning mot allt högre viktklasser.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Ett annat utmärkande drag i lastbilsutvecklingen är den ökade användningen

av släpvagnar. Enligt beräkningar, som utförts av Industriens utredningsinstitut

har lastbilarnas transportarbete ökats under åren 1946—

1950 från 1 800 till 2 660 miljoner tonkilometer.

Bussarnas antal har nära nog fördubblats sedan år 1946. Förskjutningen

i riktning mot högre viktklasser är dock här mindre påtaglig

än beträffande lastbilarna.

Till den ökade förekomsten av motorcyklar har numera kommit

även cyklar med hjälpmotor s. 1c. mopeder till ett antal av mellan

150 000—200 000. Dessa fordon är enligt vägtrafikförordningen motorcyklar,

men registreringsskyldighet föreligger icke, och man kan därför

endast uppskatta deras antal på grundval av fabrikanternas uppgifter om

försålda mopeder. Antalet vanliga cyklar beräknades år 1947 ha uppgått

till 3 miljoner. Cyklarnas förekomst i trafiken företer alltifrån år

1950 en direkt minskning.

Efter denna statistiska resumé har utredningen erinrat om att motorfordonsbeståndet

under de senaste åren utvecklats i en takt, som icke förutsetts.

1945 års trafiksäkerhetskommitté (SOU 1948: 20) beräknade, att antalet

bilar vid 1960-talets början skulle uppgå till inemot en halv miljon,

och 1950 års långtidsutredning (SOU 1951:30), att personbilsparken 1955

skulle uppgå till 400 000 fordon. I själva verket torde dessa siffror ha

överträffats redan under 1953. Senast gjorda beräkningar på detta område

(1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken och

Industriens utredningsinstitut) antyder att bilbeståndet mot slutet av 1950- talet kan komma att uppgå till mellan 7 å 900 000 fordon.

Härefter anför utredningen.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen har åtskilliga försök

gjorts att beräkna den framtida utvecklingen av motorfordonsbeståndet i

landet. Att förutse utvecklingen på ett område, där förhållandena i framtiden

påverkas av så många ovissa faktorer, är givetvis förenat med synnerliga

svårigheter och det ligger därför intet förvånande uti att de olika

prognoserna skiljer sig från varandra i den omfattning, som är fallet.

Ur de synpunkter, som trafiksäkerhetsutredningen har att anlägga, är

det emellertid tillräckligt att konstatera, att alla de gjorda prognoserna

räknar med en mycket kraftig tillväxt i motorfordonens antal under de

närmaste åren. Det bör härutöver uppmärksammas, att, i den mån riktigheten

av de olika prognoserna hittills har kunnat jämföras med den faktiska

utvecklingen, alla prognoser visat sig vara för lågt beräknade. Klokheten

synes därför bjuda, att, då det gäller att vidtaga åtgärder för att

höja trafiksäkerheten, man icke allenast tar sikte på dagens trafiksituation

utan även bereder sig att möta en betydligt ökad trafikvolym i framtiden.

Vägtrafikolyckor. Utredningen erinrar om att antalet vägtrafikolyckor

kan bedömas med ledning av den av statistiska centralbyrån förda riksstati
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

stiken över sådana olyckor. Enligt denna statistik, som blott omfattar sådana

olyckor, som blivit föremål för polisundersökning, var antalet vägtrafikolyckor

år 1939 16 314. För åren 1950—52 uppgick de till 21 580, 25 417

resp. 30 259, varav motortrafikolyckorna utgjorde 94,7, 96,6 resp. 97,5

procent.

Utredningen framhåller vidare, att antalet till trafikförsäkringsanstalterna

anmälda skador ligger väsentligt högre — för 1952 vid 87 154 —

än antalet vägtrafikolyckor enligt statistiska centralbyråns statistik, och

att antalet tredubblats sedan år 1946. Vid bedömningen av olycksfrekvensen

bör beaktas, att icke alla motorfordon är försäkringspliktiga. Vissa

stat och kommun tillhöriga fordon faller sålunda utanför. Härtill kommer

att åtskilliga vägtrafikolyckor icke anmäles, enär däri delaktiga personer

på grund av bonusbestämmelserna föredrager att själva stå för skadan.

Den ökade olycksfrekvensen har uppenbarligen samband med den stegrade

trafikintensiteten. Trafiken år 1953 har vid trafikräkningar visat sig

vara tre gånger intensivare än år 1936 och har fördubblats i förhållande

till år 1949.

Det samband, som föreligger mellan antalet registrerade motorfordon,

trafikintensiteten och antalet motortrafikolyckor enligt statistiska centralbyråns

uppgifter, belyses genom ett av utredningen utarbetat diagram, här

intaget såsom bilaga 1.

Särskild uppmärksamhet måste enligt utredningen ägnas de olyckor i

trafiken, som medfört att människor dödats och skadats. Det är dessa olyckors

frekvens, som allvarligast manar till att vidtaga åtgärder för ökad trafiksäkerhet.

År 1946 var antalet vid trafikolyckor dödade 461, svårt skadade

1 866 samt lindrigt skadade 6 456. Motsvarande siffror för år 1952

var 750, 2 854 och 9 992. Totala antalet dödade eller skadade hade således

under den angivna tidsperioden stigit från 8 783 till 13 596 eller med 4 813.

Med ledning av uppgifter från nationalföreningen för trafiksäkerhetens

främjande (NTF) har utredningen funnit berättigat antaga, att det verkliga

antalet i vägtrafiken under år 1953 dödade personer, då den slutgiltiga

statistiken föreligger, kommer att visa sig icke oväsentligt överstiga

800.

Tillgängliga uppgifter utvisar vidare, att cyklister och fotgängare

i särskilt hög grad är utsatta för faror i trafiken. Av de under år

1952 vid trafikolyckor dödade eller skadade tillhörde cirka hälften av de

dödade och 43,5 procent av de skadade dessa båda trafikantgrupper. Det

främsta intresset knyter sig till frågan, vid vilket slags olyckor dessa trafikanter

skadar sig. Av uppgifter intagna i publikationen Vägtrafikolyckor

kan utläsas, att under år 1952 84,6 procent av alla dödade eller skadade

cyklister ådragit sig sina skador vid sammanstötning med bil eller

motorcykel. Motsvarande procenttal beträffande fotgängare var 85,4.

I fråga om åldersfördelningen hos de fotgängare, som dödats i vägtrafi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

ken år 1952, framhåller utredningen, att ungefär en tredjedel var under

10 år och påfallande många 70 år eller däröver. Gjorda utredningar visar

vidare, att ungefär en fjärdedel av alla genom olyckor omkomna barn dödats

i trafiken. Under åren 1947—1950 dödades sammanlagt 422 barn vid

trafikolyckor.

Utredningen påpekar vidare, att tillgänglig statistik beträffande vägtrafikolyckornas

fördelning mellan landsbygd och städer

visar, att antalet sådana olyckor är större i städerna än på landsbygden

medan förhållandet beträffande dödsolyckorna är det omvända.

Sålunda inträffade under år 1952 57,4 procent av vägtrafikolyckorna i städerna

och 42,6 på landsbygden. Av totala antalet dödsolyckor under sagda

år föll emellertid 64,3 procent på landsbygden och 35,7 procent på städerna.

Utredningen har även framhållit vägtrafikolyckornas ekonomiska och

humanitära betydelse. I förstnämnda hänseende har därvid erinrats om att

NTF på grundval av gjorda undersökningar ansett sig berättigad antaga,

att dessa olyckor f. n. kostar vårt land omkring 300 miljoner kronor om

året, varav huvuddelen (cirka 65 %) faller på de materiella skadorna. Trots

de avsevärda ekonomiska värden, som står på spel, har utredningen funnit

trafiksäkerhetsarbetet i främsta rummet vara en humanitär uppgift. Stora

lidanden och svåra sorger för de av olyckorna drabbade människorna och

deras anhöriga döljer sig bakom siffrorna i statistiken. — Utredningen

har i anslutning härtill uttalat.

Inför den alltmera stegrade siffran över dödade och skadade i vägtrafiken

är det ofrånkomligen nödvändigt, att kraftfulla åtgärder vidtages för

att öka tryggheten till liv och lem på vägar och gator. Härför talar inte

minst det förhållandet, att fotgängare och cyklister, som utgör den mest

oskyddade trafikantgruppen, i påfallande hög grad drabbas av personskador,

uppkomna vid trafik med motorfordon.

Trafikdisciplin. Innan utredningen lämnat redogörelse för trafikdisciplinen

har den berört den mänskliga faktorns roll vid uppkomsten

av trafikolyckor.

Ur det relativt sparsamma material, som härvid stått till förfogande, har

utredningen funnit, att den mänskliga faktorn varit i så hög grad bidragande

till vägtrafikolyckorna, att andra faktorer vid sidan härav framträder

som mindre betydelsefulla. Särskilt har förarnas underlåtenhet att

hålla en efter omständigheterna tillräckligt låg hastighet i stor utsträckning

medverkat till olyckorna.

Utredningen, som erinrat om att enligt 56 § vägtrafikförordningen hussar

och lastbilar icke får föras med högre hastighet än 60 km/tim. — inom tättbebyggt

område dock icke över 40 km/tim. — samt att för alla slag av

fordon enligt 46 § sagda förordning gäller, att fordonets hastighet skall anpassas

till vad trafiksäkerheten och behörig hänsyn till omständigheterna i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

övrigt kräver, har till belysande av bestämmelsernas efterlevnad och av de

hastigheter, med vilka motorfordon framföres i trafiken, framlagt vissa

resultat från en av statens väginstitut under åren 1951—1953 utförd, ännu

icke avslutad undersökning rörande motortrafikens hastighet

på vägarna. Trafiken har studerats på 64 platser, varvid hastigheten uppmätts

på sammanlagt 124 olika punkter och hos inte mindre än cirka

180 000 fordon.

I följande tabell redovisas mätresultaten från två typer av raksträckor.

Siffrorna anger lägsta respektive högsta värdena på medianhastigheten och

85 %-punktens hastighet, d. v. s. den vilken 85 % av förarna underskrider.

Dessutom angives procentuella antalet lastbilar, som förts med otillåten

hastighet, varvid såväl de högsta och lägsta som de genomsnittliga värdena

redovisas.

Vägtyp

Fordons-

slag

Median- hastigheten

km/tim.

85%-punktens

hastighet

km/tim.

% fordon med större

hastighet än den

tillåtna

Typ R 1

(bästa väg)

I genomsnitt

Personbilar ....

Lastbilar......

62—80

53—66

78—99

63—81

20—82

52

Typ R 2

(enstaka bebyggel- se; buskar och träd;

utfartsvägar)

I genomsnitt

Personbilar ....

56—76

48 59

72—76

61—77

12 91

53

En jämförelse mellan år 1951 och år 1953 uppmätta hastigheter vid

punkter, som ligger på samma väg och där siktförhållandena är likartade,

utvisar, att hastigheten ökat. Beträffande lastbilarna må särskilt framhållas

att vid mätningstillfället år 1951 35 procent framfördes med över 60

km/tim. varav 8 procent framfördes med över 70 km/tim. samt 1,5 procent

med över 80 km/tim. Vid mätningstillfället år 1953 var motsvarande procenttal

80, 20 resp. 2.

Bussarnas hastigheter har icke studerats i samma omfattning som personbilarnas

och lastbilarnas. En söndag i juli 1951 mättes dock hastigheten

hos 33 långfärdsbussar, som passerade en mätpunkt på rikshuvudväg 1

vid Hyltena mellan Skillingaryd och Jönköping. Inte mindre än 80 procent

av bussarna fördes vid detta tillfälle med otillåten hastighet. Mer än

hälften fördes med hastigheter över 60 km/tim.

Liknande iakttagelser beträffande lastbilar och bussar har även gjorts

å Torsgatan i Stockholm.

En bedömning ur trafiksäkerhetssynpunkt av hastigheten i backkrön utvisade

vid ett tillfälle, att 81 procent av personbilarna och 45 procent av

lastbilarna höll för hög hastighet. Vid ett annat tillfälle var motsvarande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

siffror 52 respektive 22 procent. Med hänsyn till att backkrön synnerligen

ofta förekommer på våra vägar, måste det här konstaterade förhållandet

bedömas såsom allvarligt. På genomfartsleder i samhällen och samhällsliknande

bebyggelse har mätningarna utförts på sammanlagt 19 orter. Vid

ett mättillfälle körde 91 procent av personbilarna och 80 procent av lastbilarna

med otillåten hastighet. Vid ett annat tillfälle fördes 95 procent av

lastbilarna med för hög hastighet. Genomsnittliga procenttalet bilar, som

vid ifrågavarande mättillfällen kört för fort, är mycket högt, nämligen

72 procent för personbilar och 63 procent för lastbilar. Vid hastighetsstudier

i en vägkorsning med dålig sikt fann man, att inte mindre än 32

procent av lastbilarna fördes med högre hastighet än den tillåtna. Även

personbilarna passerade korsningen med höga hastigheter, vissa med över

90 km/tim.

Även vid korsning i samma plan mellan järnväg och väg har enligt utredningen

iakttagelser gjorts, som visar ett betydande mått av nonchalans

hos fordonsförare inför gällande säkerhetsföreskrifter. Trots tydliga

vägmärken om järnvägskorsning har vid gjorda undersökningar konstaterats,

att över 90 procent av de passerande bilarna icke framfördes med

sådan hastighet på ett avstånd av 10 meter från ljussignal, att de skulle

ha kunnat stanna på betryggande avstånd från närmaste rälssträng. Till

och med passerande av järnvägskorsning mot röd ljussignal har förekommit

i ej ringa utsträckning. Av 300 vid ett tillfälle undersökta fall passerades

korsningen mot rött sken före tågets ankomst av 26 procent av fordonen.

Ur kvantitativ synpunkt är vägtrafikolyckorna i järnvägskorsningar

visserligen av relativt underordnad betydelse, under 11-årsperioden 1939

—1949 ungefär 1,4 procent av samtliga. Av de människor, som dödas i trafiken,

omkommer emellertid drygt 11 procent vid kollision med tåg i järnvägskorsningar.

Antalet dödade och skadade personer per 100 kollisioner

i järnvägskorsning är också i medeltal 46 mot endast 14 för övriga vägtrafikolyckor.

Det är sålunda av synnerlig vikt, att fordonsförarna noggrant

ställer sig till efterrättelse bestämmelserna om vad de har att iakttaga

vid järnvägskorsningar.

Respekten för vägmärken över huvud taget har vid undersökningarna

visat sig bristfällig t. o. m. då det gällt förbudet att passera

korsning med huvudled eller annan större väg utan att först stanna.

Av en undersökning omfattande 1 582 passerande fordon (varav 765

trampcyklar) framgår sålunda, att endast 16 procent iakttog skyldigheten

alt stanna. Av lastbilarna stannade 30 procent och av personbilarna endast

25 procent. Samtliga bussar (4 st.) passerade utan att stanna. Andra undersökningar

har givit än mer skrämmande resultat.

Det har jämväl uppmärksammats, att kännedomen om vägmärkenas

betydelse varit mycket dålig. Endast ca 15 procent av vid ett tillfälle i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Stockholm tillfrågade omkring 1 000 förare kände till innebörden av 11

slumpvis utvalda, vanligt förekommande märken, och medeltalet rätt besvarade

frågor var 8. Personbilarna, lastbilarna samt motorcyklarna uppvisade

de bästa resultaten och »mopedisterna» var sämst.

Synnerligen betänkligt är, att bland de intervjuade förarna över 30 procent

svarat fel på de båda märken, som avser korsning med huvudled, och

att 41 procent svarat fel på märket för huvudled upphör.

Utöver denna redogörelse har utredningen framhållit följande.

Ur trafiksäkerhetssynpunkt måste uppenbarligen ställas det kravet, att

alla motorfordonsförare har god kännedom om innebörden av vägmärkena.

En förare bör kunna dem så väl, att han automatiskt registrerar vad

de betyder.

Det relativt dåliga kunskapsläge, som framgår av undersökningen, måste

framstå som betänkligt och torde väl — åtminstone till viss del -— kunna

tolkas som en brist på intresse att skaffa sig kännedom om vad märkena

betyder. Det är vidare antagligt, att en undersökning av mera landsortsbetonad

karaktär skulle, åtminstone ifråga om vissa grupper av förare,

uppvisa en sämre kunskap om vägmärkenas betydelse.

Man kan också ställa sig frågan, vilket kunskapsmått trafikanterna äger

ifråga om de viktigaste reglerna för uppträdandet i trafiken. Den bristande

kunnighet, som blottades vid undersökningen ifråga om vägmärkena, torde

även i viss mån gälla de egentliga trafikreglerna.

Bilarnas utrustning och iakttagandet av bestämmelser om

maxim ilast och om arbets- och vilotider i den yrkesmässiga

biltrafiken har också givit utredningen anledning till påpekanden.

Ett relativt stort antal fordon, som framföres i trafik, är icke av sådan

beskaffenhet, att skäliga anspråk ur trafiksäkerhetssynpunkt blir tillgodosedda.

En särskild maning att ägna uppmärksamhet åt bilbeståndets kvalitet

har ansetts ligga däri, att i runt tal 35 procent av personbilarna, 24

procent av lastbilarna och 21 procent av bussarna är av förkrigsmodell.

Överbelastning av lastbilar förekommer i mycket stor utsträckning inom

alla transportgrenar. Under 1952 beivrade statspolisen icke mindre än

3 224 fall av överskridande av tillåten maximilast och största axeltryck.

En av orsakerna till den dåliga efterlevnaden av gällande bestämmelser är

utan tvivel svårigheten för polisen att utöva en effektiv kontroll.

Vad slutligen beträffar efterlevnaden av reglerna om arbets- och vilotider

inom den yrkesmässiga biltrafiken har konstaterats, att dessa bestämmelser

åsidosättes mycket ofta, vilket torde bero på att såväl de

enskilda arbetsgivarna som arbetarna är ovilliga att underkasta sig ifrågavarande

föreskrifter.

Genom förarnas underlåtenhet att, som gällande bestämmelser påbjuder,

i särskild förarbok anteckna arbets- och körtid och under färd medföra

och på begäran för polisman uppvisa denna bok försvåras givetvis polisens

möjligheter att kontrollera arbetstidsbestämmelsernas efterlevnad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17i.

15

2. Resurserna för trafikövervakningen.

Ordningsstatspolisen utgjordes, såsom tidigare nämnts, vid tillkomsten av

6 kommissarier, 22 överkonstaplar och 172 konstaplar eller sammanlagt

200 man. I samband med omorganisationen av bilbesiktningsväsendet år

1936 ålades ordningsstatspolisen uppgiften att genom flygande inspektioner

företaga kontroll av fordonsbeståndet. För fullgörande av denna

nya arbetsuppgift utökades ordningsstatspolisen från och med den 1 januari

1937 med 67 man. Efter ytterligare några smärre utökningar uppgår personalstyrkan

till 12 kommissarier, 27 överkonstaplar och 241 man. Angående

fördelningen av denna styrka på olika avdelningar hänvisas till bil. 2

vid protokollet i detta ärende.

Under åren 1938—1952 har antalet inregistrerade motorfordon ökat från

262 752 till 753 068, och cykelbeståndet utvecklats mycket starkt. Trafiken

har därjämte tillförts de s. k. mopederna, vilka f. n. beräknas uppgå till

ett antal av mellan 150 000—200 000. Under den tid, som denna stora

ansvällning i fordonsbeståndet ägt rum, har ordningsstatspolisen utökats

med endast ett fåtal man. Statspolisintendenten har framhållit, att av

ordningsstatspolisens personal med nuvarande numerär och arbetsuppgifter

-— sedan avräkning skett för semestrar, fridagar samt sådana tjänstgöringsdagar,

som åtgår för annan verksamhet — i genomsnitt för trafikövervakning

dagligen kan disponeras i hela riket omkring 80 man.

Statspolisen arbetar alltid vid trafikövervakning — och hör också av

åtskilliga skäl så göra — i patruller, bestående av minst två man. För vissa

övervakningsuppgifter, exempelvis vid större trafikrazzior, måste emellertid

personalstyrkan i patrullen vara väsentligt högre. Om man emellertid för

att erhålla en mera konkret uppfattning om intensiteten av den trafikövervakning,

som för närvarande kan utövas av statspolisen, utgår från att

endast tvåmanspatruller förekommer, skulle av den för trafikövervakning

tillgängliga statspolispersonalen i medeltal kunna organiseras dagligen

40 patruller, envar tjänstgörande under 8 timmar. Om man skulle räkna

med en kontinuerlig övervakning under dygnets alla timmar, skulle samtidigt

för trafikövervakning i rikets 24 län finnas endast 13 patruller.

Utredningen betonar, att det stora antal arbetsuppgifter, som åvilar

ordningsstatspolisen utöver skyldigheten att ägna tillsyn över fordonstrafiken,

har visat en tendens att år från år öka i omfattning. Ordningsslatspoliscn

skall bl. a. biträda den lokala polisen vid sådana tillfällen, då

behov uppstår av större polisstyrka än som finnes tillgänglig i orten. Sådant

behov uppstår ofta i samband med tävlingar, folkfester och andra nöjestillställningar.

Dessa har under senare år icke endast ökat i antal utan

även visat eu påtaglig tendens alt samla allt större folkskaror.

Den ökade publiktillströmningen vid tävlingar och folkfester av olika

slag, som anordnas å landsbygden eller i mindre samhällen, beror i sin

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

tur till mycket väsentlig del på tillväxten av motorfordonens antal. Till

följd av det ökade antalet motorfordon och av den goda penningtillgången,

framför allt hos ungdomen, är det nu nära nog regel att folk färdas långa

vägar för att närvara vid större tävlingar och tillställningar av olika slag.

Dylika tillställningar äger huvudsakligen rum under sommaren och i regel

förlägges de till lördagar och söndagar, då trafiken är livlig på vägarna

och det finnes särskild anledning att kontrollera förarnas nykterhet och

allmänna sätt att uppträda i trafiken. Då statspolispersonal kommenderas

till tjänstgöring vid sådana tillställningar, är den ofta i så hög grad engagerad

i trafikdirigering och allmän ordningshållning, att den egentliga

trafikövervakningen måste helt eftersättas.

Som exempel har utredningen uppgivit, att ordningsstatspolisen i Kopparbergs

län, bestående av en överkonstapel och 8 konstaplar, under tiden

2 februari—14 december 1952 (= 316 dagar) fått disponera sammanlagt

209 polisarbetsdagar (med lägst 1 och högst 8 polismän) vid 32 olika

större tillställningar, omfattande tillsammans 62 dagar. Härtill kommer

i viss omfattning resdagar, varjämte fyra statspolismän under sammanlagt

24 arbetsdagar var avdelade för övervakningsuppgifter i samband

med älgjakten i länet. Under så gott som hela året förekom även viss kommendering

till kriminalstatspolisen för att förstärka denna.

Ehuru statspolisavdelningen i Falun i kanske något högre grad än

annorstädes belastas med uppgifter av nu angiven beskaffenhet, är dock

förhållandet i stort sett detsamma i alla län.

Utöver de ordinära uppgifterna har ordningsstatspolisen med tiden i allt

större utsträckning anlitats för trafikundervisning — huvudsakligen i skolorna.

Denna uppgift har bedömts vara av sådan vikt för trafiksäkerheten,

att polispersonalen medverkat, ehuru detta endast kunnat ske genom eftersättande

av andra arbetsuppgifter.

Slutligen har erinrats om att den effektiva arbetstiden för år och man de

senaste åren nedgått ganska avsevärt dels genom att reglerad arbetstid

införts, dels till följd av en icke obetydlig ökning av semesterns längd.

Utredningen har i anslutning härtill uttalat, att ordningsstatspolisen

f. n. är så klent dimensionerad, att den trafikövervakande uppgiften icke

kan tillgodoses annat än i relativt obetydlig omfattning.

Den trafikövervakande verksamheten bedrives av statsp

o 1 i se n huvudsakligen genom bilpatrullering. Under sådan patrullering

har polismännen givetvis en allmän skyldighet att tillse efterlevnaden av

olika lagar och författningar. Deras uppmärksamhet skall emellertid i

främsta rummet vara inriktad på vägtrafiken. Ett stort utrymme ägnas

kontrollen över fordonens beskaffenhet och utrustning, vilket sker genom

särskilda inspektioner, vägningskontroller, hastighetskontroller och trafikrazzior.

De båda sistnämnda är särskilt personalkrävande.

Ehuru utredningen varit väl medveten om att det i allmänhet är fel
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

aktigt att mäta effekten av den polisiära patrulleringen efter antalet rapporterade

förseelser, har i betänkandet medtagits en sammanställning

över antalet sådana förseelser under 1952. Sammanställningen omfattar

bl. a. mer än 2 300 fall av otillfredsställande bromsar, 3 245 fall av otillåten

hastighet, 239 fall av rattfylleri och 142 fall av ovarsamt förande av

motorfordon. Det synnerligen obetydliga antalet fall av sistnämnda slag

har utredningen ansett främst sammanhänga med den ringa tillgången på

statspolispersonal och bl. a. de mycket tidskrävande och noggranna utredningar,

som är erforderliga vid ådagalagd vårdslöshet i trafik utan samband

med trafikolycka.

I anslutning härtill har utredningen anfört.

Samtliga de omständigheter, för vilka nu i korthet redogjorts, samverkar

uppenbarligen till att statspolismännen allenast i mindre omfattning

ingriper mot vårdslöshet i trafiken. Att detta är olägligt med hänsyn

till angelägenheten att få till stånd större hänsyn och mera varsamhet är

uppenbart. Med hänsyn till den ringa personal, som vid statspolisen står till

förfogande för trafikövervakning, får emellertid inriktningen av statspolisens

hittillsvarande övervakningsarbete anses vara riktigt och välbetänkt.

Man vinner uppenbarligen mera ur allmänpreventiv synpunkt genom att

statspolismännen — i stället för att under dagar sysselsätta sig med utredningar

av ett enda fall av vårdslöshet, som icke föranlett olycka — företager

ett flertal kontroller av förare och motorfordon och därigenom hos

ett större antal trafikanter håller den uppfattningen vid liv, att en övervakning

av relativt stor omfattning upprätthålles över vägtrafiken.

De lokala polismyndigheterna har givetvis också bedrivit trafikövervakning,

men detta har att döma av inhämtade uppgifter icke skett

annat än i mycket obetydlig omfattning. Som skäl härtill har uppgivits

bristen på personal. Tillgängliga polismän har varit strängt sysselsatta med

utredningsarbeten av skilda slag, indrivningsgöromål och andra löpande

ärenden. Skulle trafikövervakning bedrivas, har detta oftast fått ske på

övertid, vilken måst kompenseras med motsvarande ledighet på grund av

kommunala myndigheters ovillighet att medge övertidsersättning. Svårigheter

att få medel till reseersättningar och skrivhjälp har även angivits som

hinder för en effektivare trafikövervakning. Den tekniska utrustningen är

också ofta otillräcklig och otillfredsställande för mera omfattande övervakning.

3. Allmänna överväganden.

Utredningen.

Mot bakgrunden av den lämnade redogörelsen över motorfordonsbeståndets

tillväxt, vägtrafikolyckornas ständigt stegrade siffror och de iakttagelser,

som gjorts beträffande motorförarnas många gånger ytterst på
-

2-—Bilmng till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 174.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

tagliga nonchalans av gällande trafiksäkerhetsregler, har utredningen funnit

det vara i första hand en humanitär fråga att nedbringa olycksfrekvensen

på våra vägar. Det gäller att även i vägtrafiken vidtaga alla de åtgärder,

som skäligen kan och bör vidtagas för att säkerställa respekten för människoliv

och de enskildas kroppsliga integritet och att skapa största möjliga

mått av trygghet för varje människa, som har att uppträda i trafiken.

Efter att ha konstaterat att det monotona flödet av meddelanden om

trafikolyckor, som dagligen återges i tidningspress och radio, verkar

avtrubbande på uppmärksamheten, oaktat antalet av dem, som årligen

dödas i vägtrafiken, f. n. motsvarar hela invånarsiffran i ett ganska stort

samhälle på landsbygden och icke obetydligt överstiger 1 procent av alla

dödsfall i landet, har utredningen ansett sig böra draga den slutsatsen,

att hittills vidtagna åtgärder för trafiksäkerhetens främjande icke varit

tillräckliga och att man nu icke får väja inför att tillgripa även radikala

medel, som kan befinnas erforderliga för att nedbringa olycksfrekvensen.

Att huvudsakligen lägga det trafiksäkerhetsfrämjande arbetet efter propagandalinjen,

torde icke vara en framkomlig väg. Men om åtgärder vidtages,

som förmår att skapa ett ökat mått av respekt för kravet på omdöme

och varsamhet i trafiken, torde en kraftig supplerande propaganda få en

ökad och mera bestående effekt.

Som ett led i skapandet av bättre säkerhetsförhållanden har utredningen

pekat på angelägenheten att vidtaga den förbättring på det statistiska området,

varom förslag framlagts av statens trafiksäkerhetsråd.

Ett sätt på vilket en icke obetydlig del av de olyckor, som nu inträffar,

säkerligen skulle kunna elimineras, vore att tillmötesgå bilismens växande

krav på utrymme och framkomstmöjligheter genom att bygga motorvägar,

där fotgängare och cyklister förbjödes att uppehålla sig. Varken ekonomiska

eller personella resurser att inom överskådlig tid ens till ringa del

bygga om vårt vägnät till motorvägar föreligger emellertid. Människor med

hämmad rörelseförmåga och nedsatta sinnen och barn i olika åldrar samt

överhuvud taget människor, på vilka alltför stora krav icke kan uppställas

i fråga om deras uppträdande i trafiken, måste alla ha rätt och möjlighet

att färdas å vägarna under så stor personlig trygghet som möjligt.

Givet är, att samhällsplaneringen vid fastställande av nya byggnads- och

stadsplaner måste betrakta den ökade motorisering av samhället, som för

närvarande pågår, såsom en av de viktigaste faktorer, som det gäller att

taga hänsyn till vid utformningen av de nya planerna. Det ligger emellertid

i sakens natur, att åtgärder av detta slag allenast på mycket lång sikt kan

komma att erhålla någon mera genomgripande verkan.

Utredningen har genom sina undersökningar av trafikdisciplinen ansett

sig kunna konstatera, att efterlevnaden av vissa för trafiksäkerheten betydelsefulla

regler är i hög grad bristfälliga och att till och med okunnigheten

beträffande vägmärkenas innebörd är stor. Det är uppenbart, att

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr J74.

trafiksäkerheten minskas i den män trafikanterna icke beaktar eller känner

till trafikreglerna. Vid sådant förhållande har utredningen ansett det nödvändigt

att åstadkomma en sådan ordning, att trafikanterna finner det med

sitt intresse förenligt att uppträda så, som trafikreglerna kräver. En sådan

ordning kan enligt utredningen endast åstadkommas genom en skärpt

trafikövervakning.

Sammanfattningsvis har utredningen uttalat följande.

En förstärkning av polisens övervakning över vägtrafiken utgör ett nödvändigt

led i de trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder, som bör vidtagas. En

sådan förstärkning är därjämte en åtgärd, som kan genomföras relativt

snabbt och som därför snart bör kunna lämna ett påtagligt resultat i form

av en minskad olycksfrekvens. —

Ansvaret för trafikövervakningen på landsbygden åvilar i huvudsak

ordningsstatspolisen. Dess numerär har, som tidigare nämnts, sedan år

1938 ökats med endast ett fåtal man. Trafikens kraftiga expansion och

ansvällningen av de allmänna ordningsuppgifter, som utöver trafikövervakningen

åligger ordningsstatspolisen, har medfört, att de krafter, som

kunnat ägnas åt trafikkontrollen blivit helt otillräckliga. Statistikens uppgifter

om att vägtrafikolyckor med svårare påföljd är talrikare på landsbygden

än i städerna understryker vikten av att just ordningsstatspolisen

förstärkes.

Då det gäller att åstadkomma en effektivare övervakning över trafiken,

bör givetvis den lokala polisens resurser tillvaratagas i all den omfattning

som är möjlig. Den trafikövervakning, som f. n. utövas av den lokala

polisen, är av mycket ringa omfattning. De lokala poliskårerna saknar

i allmänhet såväl personal som teknisk utrustning för att åstadkomma

en mera effektiv övervakning av trafiken på vägarna. Detta förhållande

understryker än ytterligare, att statspolisen bör tillföras erforderliga resurser

för en sådan verksamhet. Givetvis bör den lokala polisen även

efter en förstärkning av statspolisen deltaga i trafikövervakningsarbetet i

all den utsträckning, som är möjlig, och därvid samarbeta med ordningsstatspolisens

personal.

För närvarande kan icke ens trafikövervakningen i städer som Stockholm

och Göteborg betraktas som tillfredsställande. Att åstadkomma en fullgod

trafikövervakning i de större städerna måste emellertid även i framtiden

bli en uppgift för de lokala poliskårerna. Utredningen avser sålunda icke

att genom den förstärkning av statspolisen, som kommer att föreslås i

det följande, vidga området för statspolisens verksamhet. Ifråga om de

större samhällena måste det ankomma på vederbörande polischefer att taga

initiativ till sådana organisatoriska förändringar eller förstärkningar av

polisen, som kan anses erforderliga för att behovet av trafikövervakning

skall bli tillgodosett i skälig omfattning.

Utredningen har vidare framhållit angelägenheten av att den lokala

polispersonalen uppträder mera aktivt såsom trafikövervakare än som nu

vanligen är fallet. Den patrullerande polismannen bör betrakta det som

eu självklar plikt att i största möjliga omfattning vara verksam i olycksförebyggande

syfte. Han bör ingripa med råd, påpekanden och föreställningar

mot en var, som icke visar tillbörlig aktsamhet och hänsyn i trafi
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

ken. Han bör även regelmässigt göra stickprovsundersökningar rörande

motorförarnas nykterhet och behörighet att framföra motorfordon.

Utredningen föreslår, att Kungl. Maj:t anmodar länsstyrelserna att tillse,

att polischeferna uti de i 45 § polisreglementet stadgade särskilda tjänsteföreskrifterna

inför bestämmelser i sådant syfte.

Vad härefter angår statspolisen bör denna — sedan densamma förstärkts

— bedriva sin trafikövervakande verksamhet i största möjliga

utsträckning genom rörliga patruller i bilar eller på motorcyklar. Utredningen

har vidare anfört.

Fasta kontroller t. ex. för flygande inspektioner eller för kontroll av

motorförares nykterhet och innehav av körkort m. in. bör givetvis ordnas

även i fortsättningen, så ofta så anses nödvändigt. Men den regelbundna

övervakningen bör i större utsträckning än vad hittills varit möjligt inriktas

på den rörliga trafiken och de faromoment eller olämpliga beteenden, som

där uppmärksammas. Statspolisens fordon bör vara i rörelse utefter

vägarna och ingripande ske, så snart anledning därtill föreligger. Under

kortare tidsmoment bör de olika patrullerna göra uppehåll på platser, där

varsamhet är av nöden, och kontrollera den förbigående trafiken. Särskild

uppmärksamhet bör ägnas åt att motorfordonens hastighet är anpassad

efter vad trafiksäkerheten kräver och att gällande föreskrifter om maximihastighet

iakttages. Likaså bör kontrolleras, att omkörningar företages

med tillbörlig varsamhet, att särskild aktsamhet iakttages vid övergångsställen

för gående, att förekomsten av barn utefter vägen medför särskild

försiktighet från motorförarens sida in. m. Uppmärksamheten bör emellertid

icke endast vara inriktad på motorfordonen och deras förare utan riktas

mot alla grupper av trafikanter i syfte att förmå dem att uppträda så, att

riskerna för trafikolycksfall blir så små som möjligt. Polismännen bör

icke tveka att ingripa med råd, påpekanden och anvisningar, så snart anledning

därtill föreligger. Uppenbar ovarsamhet, som medfört fara, eller

hänsynslöshet i trafiken, skall givetvis beivras i vanlig ordning. Alla omständigheter

på och invid vägen, som kan anses innebära en fara för trafiken,

bör omedelbart rapporteras. Ett nära samarbete i olycksförebyggande

syfte bör upprätthållas med de lokala vägmyndigheterna. Över huvud

taget bör den trafikövervakande personalen uppmärksamma alla omständigheter,

som kan påverka trafiksäkerheten i negativ riktning.

Utredningen vill särskilt understryka, att polispersonalens uppgift icke

endast skall vara att beivra uppenbara förseelser. Genom att ständigt ingripa

med råd och anvisningar till dem, som visar sig osäkra eller okunniga

eller som eljest förfar mindre lämpligt, kan den trafiksäkerhetsfrämjande

effekten av övervakningen i hög grad förstärkas. Innehållet i de viktigaste

trafikreglerna bör vid förekommande anledningar ständigt inskärpas hos

de enskilda trafikanterna.

Under sin övervakning bör polismännen vidare såsom hittills vara beredda

att lämna vägtrafikanterna all skälig hjälp i olika hänseenden. Varje

lojal vägtrafik ant bär lära sig att i polisen se en vän och en hjälpare och

han bör icke tveka att genom tecken eller på annat sätt hejda en förbipasserande

polisbil för att påkalla hjälp eller bistånd. Varje statspolisman,

som tjänstgör inom trafikövervakningen, bör ha genomgått en särskild utbildning

i olycksfallsvård, som gör honom skickad att lämna den första

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Knngl. Maj:ts proposition nr 174.

hjälpen till skadade personer soin anträffas vid vägen. I varje polisbil bör

för detta ändamål liksom för närvarande medföras en sjukvårdslåda med

tillräcklig utrustning. Om en polispatrull påträffar ett fordon, som av någon

anledning råkat ut för dikeskörning, bör polisen — om så lämpligen kan

ske — vara föraren behjälplig med att åter få upp bilen på vägen. Denna

skyldighet åvilar redan nu personalen och varje statspolisbil bör för sådant

ändamål men även med hänsyn till risken för egen dikeskörning liksom nu

vara försedd med en s. k. autotraktor och en bogserlina. På liknande sätt

bör en polispatrull på därom gjord framställning — och inom de gränser

som kan anses skäliga — vara behjälplig med att anskaffa bärgningsbil

eller reparatör till ett fordon, som erhållit motorstopp eller som skadats ute

på vägen. Därest en polispatrull på vägen skulle anträffa ett fordon, som

kört slut på bensinen, bör patrullen utan formaliteter även kunna bispringa

ett sådant fordon genom att hälla över någon liter bensin i fordonets tank,

så att det kan fortsätta till närmaste bensinstation. Sådana händelser inträffar

nu så pass sällan, att värdet av de bensinkvantiteter, som sålunda

kan komma att lämnas ut, är ekonomiskt betydelselöst.

När utredningen sålunda betonar, att den trafikövervakande statspolispersonalen

icke endast skall lämna råd och anvisningar utan även i viss

omfattning praktisk hjälp åt vägtrafikanterna, vill emellertid utredningen

ännu en gång understryka polispersonalens oavvisliga skyldighet att till

åtal rapportera alla uppenbara förseelser, vilka inneburit fara för trafiksäkerheten

eller eljest utvisa en bristande vilja att ställa sig gällande bestämmelser

till efterrättelse.

En utvidgad personalorganisation för statspolisen bör även kunna göra

det möjligt att i ökad omfattning låta statspolispersonalen syssla med trafikundervisning

i skolorna. En effektiv trafikundervisning åt barnen är enligt

utredningens uppfattning en av de grundpelare, på vilka hela det framtida

arbetet för en förbättrad trafiksäkerhet måste bygga. Denna undervisning

skall givetvis i första hand lämnas barnen av deras ordinarie lärare. Men

erfarenheterna från de orter, där den lokala polisen och statspolisen i viss

omfattning deltagit i undervisningen, ger vid handen, att undervisningen

därigenom erhåller en högre kvalitet och samtidigt blir mera intresseväckande

för barnen.

Barnen i skolorna på landsbygden får emellertid i regel icke någon trafikundervisning

av därtill utbildade polismän. Samtidigt är det antagligt, att

lärarna i dessa skolor har mindre erfarenhet av trafikproblemen än lärarna

i de större städerna, vilket medverkar till att trafikundervisningen på landsbygden

icke blir av någon högre kvalitet. Statistiken ger emellertid, såsom

tidigare flera gånger framhållits, vid handen, alt de flesta svåra olyckor,

som medför död eller allvarligare kroppsskada, inträffar på landsbygden.

Ur denna synpunkt skulle det vara synnerligen tacknämligt, om även skolorna

på landsbygden någon gång kunde erhålla besök av polismän, som

kan ge barnen några eller någon timmes undervisning om det rätta sättet

att uppträda i trafiken. Sedan eu förstärkning av statspolisen genomförts,

bör möjlighet finnas för polispersonalen alt i samband med sin övriga

tjänstgöring då och då avlägga besök i landsbygdens skolor och där lämna

eu kvalitativt högtstående trafikundervisning. De olika statspolisavdclningarna

bör därför rikligare än vad nu är fallet utrustas med lämplig materiel

för sådan undervisning.

Utredningen har slutligen pekat på möjligheten att genom åtgärder på

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

eller invid vägbanan vinna en icke obetydlig effekt ur trafiksäkerhetssynpunkt

med ganska enkla medel. En inventering av »trafikfällors, synes

böra ske i varje län och ledas av länsstyrelsen under medverkan av personal

från vägförvaltningen, polischefer, föreståndare för statspolisavdelning

och annan polispersonal samt vägnämnderna. Enligt utredningen bör länsstyrelserna

anmodas att —- i den mån så ej redan skett — i överensstämmelse

med vad utredningen anfört snarast anordna en allmän trafiksäkerhetsinventering

samt därefter vidtaga de åtgärder, som befinnes lämpliga

och möjliga för att åstadkomma en ökad säkerhet för vägtrafikanterna.

Yttranden.

Remissinstanserna har i likhet med utredningen funnit, att lagstiftningsåtgärder,

förbättrade vägar och propaganda bidrager till att höja trafiksäkerheten

men samtidigt konstaterat, alt dessa åtgärder ej förslår för att

stävja de alltmer ökade trafikolyckorna, vilka även remissinstanserna ansett

orsakade av bl. a. den alltmer stegrade hastigheten hos de moderna

fordonen och bristande omdöme, vårdslöshet eller nonchalans hos vissa

kategorier motorförare. Man framhåller, att en skärpt trafikövervakning i

nuvarande läge är nödvändig och att denna övervakning bör åstadkommas

genom en utbyggnad av poliskåren.

Så gott som samtliga remissinstanser har i princip tillstyrkt förslaget

eller lämnat detsamma utan erinran. Olika åsikter har framkommit främst

i fråga om rekryteringen av statspolispersonal, den lokala organisationen,

statspolisintendentens ställning och befogenheter samt i viss mån om utbildningen

av personalen och dess utrustning. Dessa åsikter redovisas i det

följande under de avsnitt av förslaget, som berör resp. frågor, medan här

återgives remissinstansernas allmänna synpunkter på förslaget.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att utredningen ger en skrämmande

bild av den vårdslöshet och okunnighet, som en stor del av trafikanterna

ådagalägger samt anför vidare.

De årliga förlusterna ifråga om person- och materialskador uppgår till

sådana betydande belopp, att verkliga kraftåtgärder nu är erforderliga för

att öka trafiksäkerheten på våra vägar. De av utredningsmannen föreslagna

åtgärderna för trafiksäkerhetens höjande, förstärkning av övervakningen

genom utökning av ordningsstatspolisen, synes enligt länsstyrelsens

uppfattning — jämte en utbyggnad av vägväsendet — säkrast leda till

önskat resultat. En förutsättning härför är emellertid, att denna utökning

i fråga om såväl personella som materiella resurser göres så stor, att en

övervakning i betydande omfattning kan upprätthållas över vägtrafiken.

Ur allmänpreventiv synpunkt framstår det nämligen som angeläget, att

den vägfarande allmänheten bibringas den uppfattningen, att övervakningen

är så effektiv, att vägtrafikanterna ständigt kan räkna med möjligheten att

bli utsatta för trafikkontroll. Först då så blir förhållandet kan det förväntas,

att trafikanterna inser nödvändigheten av att följa de lagar, förordningar

och föreskrifter, som tillkommit i trafiksäkerhetens intresse.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 17i.

Länsstyrelsen konstaterar vidare, att den nuvarande trafikövervakning,

som bedrives av ordningsstatspolisen, är otillräcklig samt framhåller önskvärdheten

av att en utökning genomföres på kortast möjliga tid.

Även länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att den nuvarande trafikpolisen

icke tillnärmelsevis kan ombesörja den trafikkontroll, som erfordras.

Enligt länsstyrelsens mening är utredningsmannens förslag, att

en skärpt trafikövervakning bör åstadkommas genom en upprustning av

ordningsstatspolisen i personellt och materiellt hänseende, grundat på en

realistisk bedömning av läget och den kommande utvecklingen. Länsstyrelsen

tillstyrker därför livligt, att en omfattande utbyggnad snarast möjligt

kommer till stånd.

Länsstyrelsen understryker även vikten av att polisen i förekommande

fall skall uppträda såsom allmänhetens rådgivare och hjälpare men självfallet

reagera mot de hänsynslösa trafikanterna, även om ingen olycka skett.

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande ansluter sig reservationslöst

till utredningens allmänna bedömning av läget och trafiksäkerhetsarbetets

anpassning samt framhåller såsom värdefullt, att utredningen

i dagens panikartade trafikdebatt klart ger uttryck för den meningen, att

propagandan icke kan undvaras i arbetet för en bättre trafikkultur. Vidare

har föreningen uttalat.

Det föreliggande delbetänkandet koncentrerar sig på förslaget om en

utbyggnad av trafik övervakningen. Föreningen har med tillfredsställelse

tagit del av förslaget och betecknar detsamma, utan att äga kompetens

att bedöma de polisiära problem, som däri övervägts, såsom utomordentligt

värdefullt. En i verklig mening effektiv trafikövervakning synes kunna

uppnås, om förslaget genomföres. Ur föreningens synpunkt är en särskild

effekt av en intensivare övervakning av intresse; den väntade ökade trafikdisciplinen

kommer säkerligen att förbättra jordmånen för propagandan. —

Nödvändigheten att strikt efterleva trafikreglerna är helt enkelt icke uppenbar

för trafikanten, så länge han finner, att han utan att bliva efterhållen

kan gång på gång överträda dessa regler.

Föreningen finner icke skäl till erinringar mot förslaget om en förstärkning

av ordningsstatspolisen, vilket på alla punkter synes övertygande.

I likhet med utredningen vill föreningen endast understryka vikten av ett

servicebetonat uppträdande från dessa polismäns sida. Anledning finnes

vidare att framhålla önskvärdheten av att statspolisen beredes möjlighet

att biträda lärarna i trafikundervisningen. Det är att märka, att polismännens

medverkan härvid icke bör avse att ersätta lärarnas undervisning

utan bör supplera denna i syfte att t. ex. skapa verklighetsbetonade demonstrationer

av vissa trafiksituationer och att över huvud taget föra in

i skolan eu fläkt av det pulserande trafiklivet och eu känsla av trafikundervisningens

nära samband med verkligheten utanför skolans väggar.

Även länsstyrelserna i Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus samt

Kopparbergs län, landsfogden i Blekinge län, Värmlands länsavdelning av

föreningen Sveriges landsfiskaler, statens trafiksäkerhetsråd och kungliga

anlomobilklubben in. fl. organisationer framhåller vikten av alt polisen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Iiungl. Maj.ts proposition nr 174.

allvarligt vinnlägger sig om att med råd och dåd bistå trafikanterna i

trängda situationer.

Länsstyrelsen i Uppsala län och landsfogden i Västerbottens län betvivlar,

att en effektiv trafikövervakning blir möjlig i önskvärd utsträckning

ens vid genomförande av utredningens förslag.

Polismästaren i Uppsala varnar för en överdriven tro på att den något

skärpta övervakning av vägtrafiken, som bleve möjlig efter den av utredningen

föreslagna utbyggnaden av ordningsstatspolisen, skulle komma att

nedbringa antalet trafikolyckor i någon väsentlig mån.

Polismästaren i Göteborg anser sig icke kunna tillstyrka förslagets genomförande

i nu föreliggande skick bl. a. med hänsyn till att de åtgärder utredningen

föreslagit endast tagit fasta på en förbättring av trafiksäkerheten

på landsbygden samt anför vidare i frågan.

Städernas trafikanter torde i stor utsträckning vara inblandade i eller

vållande till en mycket stor del av de på landsbygden inträffade svåra

olyckorna. En icke obetydlig minskning av olyckorna på landsbygden skulle

kunna ernås indirekt genom fostran av de i städerna hemmahörande trafikanterna.

En kraftig förbättring av städernas nu obetydliga resurser för

trafikövervakning och liknande ändamål skulle med säkerhet komma även

landsbygden till godo. Utredningen har helt förbigått denna fråga, vilket

torde ha medverkat till den ensidiga inriktningen på spörsmålet om anordnande

av enbart landsbygdens trafikövervakning.

Svenska stadsförbundet kan ej förorda, att förslaget genomföres, förrän

frågan om rekryteringen av statspolis och kostnaderna för dess utbildning

slutgiltigt lösts.

Föreningen Norrbottens läns landsfiskaler och landsfogden i sagda län

anser, att en trafikövervakning främst bör åstadkommas genom en utbyggnad

av den lokala polisen. Landsfogden utvecklar sina synpunkter sålunda.

Det är ett känt faktum, att ankomsten av statspolispatruller till olika

delar av länen snabbt rapporteras genom olika kanaler. Följden härav blir,

att statspolispatrullerna i stor utsträckning icke påträffar förare och fordon,

vilka icke befinner sig i tillfredsställande skick men dock i normala

fall uppträder i trafiken. Beaktas må också i sammanhanget, att statspolispatrullerna

under sin tjänstgöring — särskilt inom de mycket stora

länen — förlorar en icke obetydlig del av arbetstiden för färd till och från

arbetsplatsen. Det synes mig sålunda för att verkligen kunna bekämpa

vissa av orsakerna till trafikolycksfallen önskvärt, om trafikövervakningen

kunde planmässigt ordnas inom de särskilda polischefsdistrikten.

En sådan uppläggning synes mig emellertid fordra bl. a. att inom åtminstone

vissa av dessa distrikt särskild personal avdelas för att uteslutande

ägna sig åt dessa uppgifter. Denna personal bör inneha förordnande

att förrätta flygande inspektion. Inom de flesta av länets polischefsdistrikt

finnes numera polispersonal med dylikt förordnande. Kostnaderna för den

särskilda övervakningspersonal, som sålunda skulle erfordras, synes mig

i likhet med vad som nu gäller för den trafikövervakande ordningspolispersonalen

böra bestridas av automobilskattemedel i form av hundraprocentiga

bidrag till polisdistrikten för löner och utrustning m. m.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 i.

Åtskilliga remissinstanser understryker, att en utökning av ordningsstatspolisen

icke får tagas till intäkt för ett eftersättande av den lokala

polisens behov eller dess trafikövervakande verksamhet, vilken i enlighet

med utredningens förslag bör intensifieras.

Sålunda betonar landsfogden i Blekinge lån nödvändigheten av att de

lokala polischeferna genom instruktioner till underlydande personal för

denna inskärper dess skyldighet att under annan polisverksamhet ägna

uppmärksamhet åt trafiken. Den patrullerande polispersonalen eftersätter

nämligen ofta trafikövervakningen.

Liknande synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands,

Kalmar, Hallands, Västmanlands, Kopparbergs och Norrbottens län, landsfogdarna

i Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Kopparbergs

och Norrbottens län, föreningen Sveriges landsfogdar och föreningen Sveriges

landsfiskaler jämte länsavdelningen i Malmöhus län och polismästarna

i Malmö, Hälsingborg, Örebro och Sundsvall samt statens trafiksäkerhetsråd.

Svenska landskommunernas förbund framhåller, att förbundet är införstått

med tanken, att den lokala polisen skall vara beredd att vid behov medverka

till en skärpt trafikövervakning. I den mån det kan bli nödvändigt att

i fortsättningen oaktat den planerade förstärkningen av ordningsstatspolisen

anlita den kommunala polisen för trafikkontroll, bör kommunerna ersättas

sina merkostnader av automobilskattemedel.

Även polismästarna i Göteborg och Uppsala anser, att städernas utgifter

för trafikövervakningen bör betalas av automobilskattemedlen.

Statskontoret, som ej kan tillstyrka, att ett principbeslut nu fattas beträffande

ordningsstatspolisens slutliga omfattning, innan erfarenheterna

av en eventuell förstärkning under nästa budgetår inhämtats, menar, att

man kan komma till rätta med den bristande trafikdisciplinen även på

annat sätt än genom en ren övervakning av trafiken. En strängare praxis

vid straff mätningen vid trafikförseelser — även bagatellartade sådana

— skulle sålunda enligt statskontorets mening snart nog leda till en påtaglig

förbättring i trafikdisciplinen. Om icke nu fastställda straffskalor

öppnar möjlighet härtill, torde omedelbart böra övervägas att få till stånd

lagändringar i dylikt syfte. Statskontoret finner det vidare synnerligen angeläget,

att utredningen i fortsättningen överväger sådana åtgärder som

polisens rätt att för vissa förseelser direkt ålägga böter samt utvidgad indragningsrätt

av körkort. Även den lokala polisens resurser i trafikövervakande

syfte skall tillvaratagas.

Vissa remissinstanser understryker, att man jämsides med en skärpt

trafikövervakning även måste vidtaga andra åtgärder för att höja trafiksäkcrheten.

Sålunda framhåller föreningen Sveriges stadsfiskaler, alt en utbyggnad

av trafikövervakningen måste följas av en ökad insikt hos de dömande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 17i.

organen, att trafiköverträdelser med hänsyn till deras konsekvenser för

hela samhället är av allvarlig karaktär, mot vilka med kraft måste reageras.

Detta bör även beaktas av länsstyrelserna vid deras bedömande av ärenden

rörande indragning och återkallelse av körkort.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser, att ett fortsatt och ökat arbete

på en förbättring av vägnätets standard och av fordonens tekniska utrustning

är av grundläggande betydelse för trafiksäkerheten. Vidare betonar

styrelsen nödvändigheten av en upprustning av de organ, som har att

närmast svara för trafikteknik och trafikundervisning. Styrelsen förutsätter,

att hithörande frågor kommer att beaktas under den fortsatta utredningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att vägskyltarna borde göras

mera åskådliga och att skyldighet borde föreligga att på vindrutan i alla

bilar ha en karta över gällande vägmärken. Vidare bör vägmärken avlägsnas,

så snart de saknar aktualitet.

Länsstyrelsen i Kalmar län betonar, att bl. a. skärpta krav för erhållande

av kör- och trafikkort är påkallade, varjämte en begränsning av dessas giltighetstid

säkerligen vore värdefull. Även förste bilinspektören i Jönköpings

distrikt och polismästaren i Hälsingborg har understrukit sistnämnda synpunkt.

Ett flertal remissinstanser upplyser beträffande den av utredningen föreslagna

inventeringen av landets trafikfällor, att en sådan redan på sina håll

genomförts, samt betonar vikten av att inventeringen blir allmän.

Statens trafiksäkerhetsråd förordar sålunda, att en sådan inventering

kommer tillstånd på Kungl. Maj :ts initiativ. I samband med att länsstyrelserna

anmodas företaga inventeringen bör emellertid Kungl. Maj :t överlämna

noggranna anvisningar om vad inventeringen skall omfatta ävensom

uppdraga riktlinjer för bedömandet ur trafiksäkerhetssynpunkt av de förhållanden,

som avses skola ingå i inventeringen.

4. Rekryteringsfrågan.

Utredningen.

Utredningen är väl medveten om, att en mera väsentlig utbyggnad av

ordningsstatspolisen kan medföra vissa svårigheter, såväl att tillhandahålla

statspolisen tillräckligt antal väl kvalificerade och lämpliga befattningshavare

som även att fylla vakanserna inom den egna poliskåren. Svårigheterna

i båda de angivna avseendena bottnar i stor utsträckning i samma

grund, nämligen det förhållandet, att rekryteringsunderlaget för statspolisavdelningarna

nu i princip är begränsat till poliskåren i den stad, där

respektive avdelning är förlagd.

För att komma till rätta med svårigheterna har utredningen övervägt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

huruvida skäl kan anses föreligga att frångå det nuvarande systemet med

kommendering till statspolisen av kommunalt anställda polismän och i

stället tillskapa en fristående kår av helt statsavlönade befattningshavare.

Efter att ha redogjort för fördelar och nackdelar med en sådan omorganisation

ävensom med nuvarande ordning, har utredningen sammanfattningsvis

framhållit följande.

Genom övergång till ett system med en från det kommunala polisväsendet

fristående statspoliskår med egen rekrytering skulle man komma ifrån

de mest väsentliga olägenheterna med det nuvarande systemet för rekryteringen

av statspolisen. Det synes emellertid uppenbart, att en reform

i angiven riktning skulle vara förenad med nackdelar av sådan art, att de

måste ingiva betänkligheter. Möjligheter torde finnas att genom olika

åtgärder inom det nuvarande rekryteringssystemets ram avlägsna de flesta

olägenheterna med systemet och lösa de rekryteringssvårigheter, som kan

väntas i samband med genomförandet av en mera betydande utbyggnad av

ordningsstatspolisen.

Utredningen har sålunda ej funnit tillräckliga skäl föreligga att i nu

förevarande sammanhang föreslå en så genomgripande reform som ett förstatligande

av statspolisorganisationen. Det nuvarande rekryteringssystemet

bör i stället i princip bibehållas men revideras på sådant sätt, att de nuvarande

olägenheterna och de i samband med ordningsstatspolisens utbyggande

väntade rekryteringssvårigheterna i möjligaste mån elimineras.

För en revision av det nuvarande systemet för rekrytering av statspolisen

har utredningen övervägt tre alternativ.

Enligt det första skulle skyldighet att tillhandahålla statspolispersonal

efter vissa grunder åvila jämväl andra städer inom respektive län än de

städer, där statspolisavdelning är förlagd. Några garantier för att fastställt

antal polismän från en viss ort verkligen kommer att kunna tillföras en

till annan ort förlagd statspolisavdelning vinnes dock ej genom detta

alternativ. Kommendering torde nämligen ej kunna ske annat än efter

frivilligt åtagande från personalens sida. Med nu rådande svårigheter på

bostadsmarknaden måste man räkna med en utbredd obenägenhet, särskilt

bland gifta befattningshavare, att åtaga sig en till tiden begränsad kommendering

till statspolisavdelning å annan ort. Mot detta alternativ talar

också vissa organisatoriska olägenheter med statspolisavdelningar sammansatta

av personal tillhörande skilda poliskårer och sålunda i flera avseenden

lydande under olika polischefer.

Alternativ två går ut på eu ytterligare decentralisering av statspolisen

med förläggning av mindre grupper till flera städer i länen, vilka städer

i så fall skulle tillhandahålla statspolispersonal. Uppenbarligen skulle man

härigenom på ett effektivt sätt nå syftet att vidga rekryteringsunderlaget

utan att därför behöva räkna med några omflyttningssvårigheter i

fråga om personalen. En splittring på ett flertal mindre avdelningar skulle

emellertid utan tvivel minska statspolisens effektivitet samt försvåra ett

rationellt utnyttjande av såväl personal som fordon och annan materiel.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

Decentraliseringen skulle också försvåra ledningen och övervakningen av

statspolisens arbete. Möjligheterna till samövning skulle minska.

Det tredje alternativet innebär i korthet, att polismän från orter, som

ej tillhandahåller statspolis, skall beredas tillfälle att i syfte att erhålla

kommendering till statspolisen söka och erhålla sådana tjänster inom

statspolisstädernas polisväsende, som tillkommer på grund av den utbyggnad

av ordningsstatspolisen, vartill utredningens förslag kan giva anledning.

Härigenom skulle visserligen turordningen inom statspolisstädernas

poliskårer rubbas, men utredningen har icke funnit något stötande i

att väl meriterade polismän vid andra poliskårer beredes tillfälle att i fri

konkurrens söka och erhålla sådana tjänster, som tillkommit på grund av

statspolisens utbyggnad. Genom en noggrann prövning av sökandena från

andra orter synes risken för en försvagning på längre sikt av statspolisstädernas

poliskårer kunna i stort sett elimineras. Utredningen har bibringats

ett bestämt intryck, att statspolistjänstgöringen allmänt anses

mera omväxlande och kvalificerad än vanlig polistjänst samt även eljest

medför vissa fördelar. Enligt utredningens uppfattning finns därför anledning

antaga, att en förflyttning till statspolisstadens poliskår i och för

kommendering till ordningsstatspolisen kommer att te sig lockande för

åtskilliga polismän ute i länen.

Utredningen har emellertid betonat, att garanti måste skapas för att

polisman från annan ort, som söker befattning vid poliskåren i statspolisstad

i syfte att erhålla kommendering, också kommer att erhålla sådan.

Som ytterligare förutsättningar måste uppställas, att hjälp lämnas med

bostadsfrågans lösande, att befrielse vinnes från eventuellt åliggande återbetalningsskyldighet

till förutvarande anställningskommun för lön under

utbildningstid, samt att tillgodoräkning må få ske av intjänta ålderstillägg.

Beträffande valet mellan de olika alternativen har utredningen anfört

följande. Det första alternativet synes mindre säkert än de båda övriga

alternativen leda till det åsyftade målet. Då det dessutom är förenat med

vissa organisatoriska olägenheter, anser utredningen, att detta alternativ

bör ifrågakomma i sista hand. Det andra alternativet erbjuder kanske,

om decentraliseringen drives tillräckligt långt, en möjlig lösning av rekryteringsproblemet.

En så långt driven decentralisering, som skulle erfordras

för att enbart på denna väg lösa rekryteringssvårigheterna, anser sig emellertid

utredningen med hänsyn till därmed förenade tidigare angivna olägenheter

ej kunna tillråda. Det tredje alternativet finner utredningen mest

ändamålsenligt. Utredningen vill därför för sin del förorda, att man försöker

lösa rekryteringen enligt detta alternativ under iakttagande av vad

anförts angående aktiv medverkan från polisledningens sida. — Det sålunda

av utredningen förordade förfarandet kan tillämpas utan ändring i de

beträffande statspolisens rekrytering gällande författningsbestämmelserna.

Spörsmålet om kommenderingstidens längd har i detta sammanhang

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b.

uppmärksammats av utredningen, som därvid konstaterat en viss olikformighet

vid tillämpningen av bestämmelserna. Erfarenheterna i detta

avseende talar enligt utredningen otvivelaktigt till förmån för längre kommenderingstider.

Härigenom undvikes nämligen täta personalbyten och

vinnes mera rutin och större person- och lokalkännedom hos polispersonalen

samt större möjligheter till specialutbildning. Utredningen har övervägt,

huruvida kommendering till statspolisavdelning lämpligen bör ske

tills vidare eller fortfarande i princip bör vara tidsbegränsad, men funnit

en viss cirkulation mellan statspolisen och den lokala polisen vara till fördel

för såväl statspolisorganisationen som de lokala poliskårerna och polispersonalen.

Det allmännas intresse av effektivitet hos statspolisorganisationen

måste emellertid vägas mot svårigheterna att efter alltför långa

kommenderingstider inpassa polismannen i den lokala polisorganisationen.

För utredningen har en kommenderingstid av 6 år i stället för högst 3,

som f. n. gäller för ordningsstatspolisen, framstått som väl avvägd, därvid

tiden av praktiska skäl ansetts böra vara uppdelad i två 3-årsperioder.

Omkommendering bör emellertid ske, om ej särskilda omständigheter till

annat föranleder. Möjlighet till avvikelse i ena eller andra riktningen bör,

liksom nu, föreligga, där så finnes erforderligt med hänsyn till statspolisens

verksamhet, polistjänsten i staden eller andra särskilda omständigheter.

För sådan avvikelse bör fordras medgivande av vederbörande länsstyrelse.

Avbrott i kommendering bör fortfarande kunna ske exempelvis

för uppehållande av förordnande å högre tjänst eller för genomgång av

kurs vid statens polisskola. Nuvarande begränsning i det antal polismän,

som må utbytas under samma kalenderår, bör bibehållas.

Utredningen har ifrågasatt, dels huruvida anledning finnes att framdeles

göra skillnad mellan å ena sidan kommendering för tjänstgöring i

befälsställning eller såsom kriminalkonstapel samt för annan tjänstgöring,

dels ock om det icke bör vara tillräckligt, att kommendering godkännes av

länsstyrelsen i det län, där statspolisavdelningen är förlagd, även om polismännen

skulle användas inom andra län.

Yttranden.

Den av utredningen föreslagna re kryterings princip en har godtagits

av det stora flertalet remissinstanser, bl. a. av samtliga länsstyrelser

och hörda landsfogdar, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen Sveriges

stadsfislcaler, föreningen Sveriges landsfiskaler samt vissa underavdelningar

av nämnda förening. Godtagandet har dock i åtskilliga fall skett

under påpekande av att eu nyrekrytering av den föreslagna omfattningen

kan komma att medföra stora svårigheter. I vissa fall har man accepterat

principen för rekryteringen men samtidigt framhållit, att en utökning av

den föreslagna storleksordningen på grund av för eu viss eller vissa platser

rådande speciella förhållanden icke kan genomföras inom den av utred
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

ningen föreslagna tiden eller utan ändring av gällande regler för statspolisorganisationen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför.

Det föreligger icke tillräckliga skäl att nu överföra statspolisorganisationen

i rent statlig regi. Vart och ett av de tre alternativ, som utredningen

diskuterat, för att — med bibehållande i princip av statspolisens kommunala

anknytning och det nuvarande rekryteringssystemet — åstadkomma ett

vidgat rekryteringsunderlag har sina olägenheter. Ehuru komplikationer

sålunda kan förutses även ifråga om alternativ tre, synes detta alternativ

dock vara det mest ändamålsenliga.

Länsstyrelsen i Malmöhus län accepterar alternativ tre men påpekar den

fara för åderlåtning, som en vidgad rekryteringsbas för med sig för de

mindre polisdistrikten. Länsstyrelsen anför vidare.

En alltför kraftig minskning av personalen kan inom dessa distrikt medföra

allvarligt avbräck för polisverksamheten. Risken härför kommer givetvis

att bli särskilt stor under och omedelbart efter uppbyggnaden av statspolisen,

innan nyrekrytering av lokalpolisen hunnit ske. För att i någon

mån minska olägenheterna av en alltför ojämn uttunning av lokalpolisen

synes därför en samordning mellan länen i och för statspolisens rekrytering,

i varje fall under första året, böra komma till stånd. Även med en sådan

samordning kan emellertid befaras, att lokalpolisen, särskilt den på landsbygden,

kommer att förlora sin fåtaliga motorkunniga personal. Härtill

kommer att polisdistrikten på landsbygden erfarenhetsmässigt är mindre

benägna att bekosta motorutbildningen av sina polismän. För att motverka

den försämring av den lokala trafikövervakningen, som sålunda kan befaras

uppkomma, vill länsstyrelsen föreslå att bidrag bl. a. för utbildning

av personal inom lokalpolisen till besiktningsmän för flygande inspektion

må utgå av statsmedel.

överståthållarämbetet framhåller, att rådande faktiska förhållanden i

Stockholm gör, att ämbetet räknar med att den för budgetåret 1954/55 föreslagna

förstärkningen — med de jämkningar, som föranleds av att ämbetet

anser, att en ordningsstatspolisavdelning bör förläggas till Uppsala — kan

genomföras tidigast omkring årsskiftet 1954/55. Vidare anföres.

I detta sammanhang vill överståthållarämbetet i anslutning till utredningens

uttalande, att polisledningen bör vara verksam i syfte att förvärva

lämpliga sökande från orter utanför statspolisstaden, framhålla, att utsikterna

för polisledningen i de städer, vilka icke lyder under landsfogde —

exempelvis Stockholm — att på dylikt sätt underlätta rekryteringen icke

torde få överdrivas. Polisledningen i nu angivna städer torde vara hänvisad

att vända sig till landsfogden i det län, där statspolisverksamheten skall

bedrivas. Landsfogden torde — i vetskap om att ansvaret för rekryteringen

i sista hand åvilar statspolisstaden, för vars polisverksamhet han icke har

något ansvar — kunna antagas icke vara särskilt intresserad av att avstå

honom underlydande poliser. Det vore önskvärt, att genom ett auktoritativt

uttalande besked lämnas, att landsfogde i län, där ordningsstatspolisverksamhet

skall bedrivas, har att på framställning från polisledningen i

polismästarstad medverka till statspolisens rekrytering bland länets polismän.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

Även polismästaren i Stockholm framhåller de rådande rekryteringssvårigheterna

i staden samt anser det för sin del uteslutet, att utökningen

ens kan genomföras under budgetåret 1954/55.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ansluter sig till föreslagen rekryteringsprincip

under förutsättning att polisman, som rekryterats från annat polisdistrikt,

efter kommenderingstidens slut tillförsäkras möjligheter att, om

han ej önskar stanna kvar i tjänst i den stad, där statspolisavdelningen

är förlagd, återgå till tjänstgöring i det polisdistrikt, varifrån han rekryterats.

Länsstyrelsen betonar också, att en lösning i enlighet med utredningens

förslag komplicerar vederbörande polismäns pensionsförhållanden.

Detta påpekas även av svenska polisförbundet, som vidare framhåller, att

bostadsfrågan, flyttningskostnaderna och ev. återbetalningsskyldighet till

polisdistrikt för erhållen lön under genomgång av polisskolan måste lösas

på ett acceptabelt sätt. De sökande kommer med mycket stor sannolikhet att

uppställa en tillfredsställande lösning härav som oeftergivliga krav för att

tillträda sökt tjänst. Lika viktigt anser förbundet det vara, att sökande

från annan ort, som förordnas på tjänst i statspolisstad, redan före tjänstens

tillträdande får sin löneklassplacering avgjord. Frågan om vederbörandes

tjänstetursberäkning (åldersplacering) i förhållande till sina nya

tjänstekamrater torde även till undvikande av framtida tolkningsbesvärligheter,

då vederbörande efter en kommenderingsperiod återvänder till

stadens poliskår, lösas i samma ordning som ifråga om löneklassplacering.

Vikten av att vederbörande polismän befrias från återbetalningsskyldighet

av lön, som de uppburit under genomgången polisskola, betonas även

av bl. a. länsstyrelsen i Jönköpings län, landsfogden i Kopparbergs län och

avdelningsföreståndaren för statspolisavdelningen i Jönköping.

Polismästaren i Hälsingborg finner sig kunna godtaga förslaget om en

vidgad rekryteringsbas under förutsättning, att åtgärder vidtages för att personellt

förstärka den lokala polisen på statens bekostnad och ekonomiskt

gottgöra de kommunala polisdistrikt, som tillhandahåller statspolispersonal.

Svenska stadsförbundets styrelse anser ej utredningens rekryteringsförslag

godtagbart ur stadskommunal synpunkt samt framhåller, att ett bibehållande

av nuvarande rekryteringssystem är förenat med sådana olägenheter,

att de omöjligen kan lämnas ur räkningen vid den föreliggande frågans

bedömning.

Frågan om rekryteringen av statspolisen ävensom frågan om kostnaderna

för utbildning av denna personal måste därför enligt styrelsens mening

upptagas till förnyat övervägande, varvid dessa frågor bör 1''å en behandling

som bättre än det nu framlagda förslaget tillgodoser stadskommunernas

berättigade intressen.

Svenska landskommunernas förbund framhåller, att de av utredningen påpekade

svårigheterna skulle lösas, om staten bleve huvudman för hela polisväsendet.

Polismästaren i Norrköping förordar utredningens alternativ två och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

anser sålunda, att ordningsstatspolisen bör ytterligare decentraliseras. Utredningens

skäl mot en måttlig decentralisering är absolut icke av den styrka,

att de får tillmätas avgörande betydelse inför de rekryteringssvårigheter,

som finnes eller kan uppstå för de lokala poliskårerna.

Polismästaren i Karlskrona förordar av utredningens tre förslag alternativ

två. Emellertid vore det lyckligast att åstadkomma den erforderliga personalökningen

inom ramen för den organisation, som redan finns, även

om denna princip på sina håll skulle medföra stora svårigheter och en förlängning

av utbyggnadstiden.

Liknande synpunkter framföres av polismästaren i Sundsvall.

Polismästaren i Göteborg framhåller, att den av utredningen förordade

rekryteringsprincipen medför, att de lokala poliskårerna kommer att försvagas

och att rekryteringen exempelvis inom Göteborgspolisen kommer

att bliva praktiskt taget omöjlig, samt föreslår i stället, att statspolisen själv

sköter rekryteringen och utbildningen.

Slutligen må här nämnas, att landsfogden i Norrbottens län och 1953 års

polisutredning för vissa delar av Norrbottens län erinrar, att nu gällande

rekryteringssystem framstått såsom synnerligen påfrestande för Luleå stad,

som har att tillhandahålla en statspolisstyrka, som betydligt överstiger den

för tjänstgöring i staden avsedda polisstyrkan. Någon större utökning av

statspolisen i länet synes icke möjlig att genomföra med tillämpning av

gällande regler för statspolisorganisationen.

Såväl de föreslagna kommenderingstiderna som den föreslagna

proceduren för kommendering till statspolisen har godtagits av det

stora flertalet remissinstanser, vilka yttrat sig över förslaget i denna del.

Några har dock anmält en avvikande mening.

Polismästaren i Malmö anför.

I detta sammanhang må framhållas, att frågan om kommenderingstidens

längd bör regleras särskilt för de befattningshavare, som från andra polisdistrikt

erhåller anställning i statspolisstäderna i och för kommendering

till statspolisen. Dessa bör med hänsyn till de förutsättningar, under vilka

de erhållit anställning i statspolisstaden, kvarstå vid statspolisavdelningen

under hela sin tjänstetid, såvida icke befordran gör en övergång till stadens

kommunala poliskår nödvändig. De skäl, utredningen åberopat för ifrågavarande

befattningshavares mottagande vid den kommunala poliskåren,

synes med samma styrka kunna göras gällande för deras kvarstående vid

statspolisen.

Liknande synpunkter anlägges av länsstyrelsen i Östergötlands län och

landsfogden i länet, polismästaren i Örebro samt föreningen Sveriges polismästare.

Länsstyrelsen i Blekinge län och polismästaren i Karlskrona anser däremot,

att kommenderingen bör omfatta fyra år, fördelade på två tvåårsperioder.

Landsfogden i Hallands län önskar, att frågan om kommendering till

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 17b.

tjänstgöring vid statspolisen i befälsställning eller som kriminalkonstapel

liksom hittills skall underställas samtliga länsstyrelser i de län, där polismännen

skall användas.

Landsfogden i Örebro län motsätter sig, att sådana bestämmelser införes,

som lägger hinder i vägen för befäl vid ordningsstatspolisavdelning eller

kriminalkonstapel vid statspolisavdelning att erhålla fortlöpande kommenderingar.

Liknande synpunkter anföres av föreningen Sveriges landsfogdar.

Till sist må framhållas, att ett flertal remissinstanser i anslutning till sina

synpunkter på rekryteringsfrågan framfört önskemål om en revidering av

reglerna om gottgörelse till polisdistrikten för kostnader för hållande av

statspolispersonal.

Polismästaren i Örebro län anför i frågan.

Det nuvarande rekryteringssystemet medför stora praktiska och ekonomiska

fördelar för statspolisen. Statspolisorganisationen betalar medellöner

endast för dem, som faktiskt tjänstgjort. Medellönen utgör icke alltid full

ersättning, enär höglönad arbetskraft normalt ställs till förfogande. Kostnaderna

för aspirantutbildning, utbildning vid polisskolor, civilförsvarsutbildning

m. m. betalas helt av kommunen. Då befattningshavare vid statspolisen

undergår utbildning, fullgör militärtjänstgöring eller dylikt, måste

ersättare kommenderas. Olämplig personal, äldre personal samt skadad

personal måste utbytas. I samtliga fall får kommunen stå för kostnadsföljderna.

De förhållanden, som ovan berörts, motiverar kravet på en särskild

utredning angående en mera rättvis kostnadsfördelning mellan staten och

kommunerna.

Liknande synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län, landsfogden i Jönköpings län, polismästarna

i Malmö, Hälsingborg, Karlskrona, Linköping, Göteborg och Sundsvall, drätselkammaren

i Eskilstuna samt föreningen Sveriges polismästare.

5. Utökning av ordningsstatspolisen.

Utredningen.

Utredningen har framhållit, att något objektivt och under alla förhållanden

riktigt mått för vad som hör anses utgöra en tillfredsställande

övervakning av vägtrafiken uppenbarligen icke står att erhålla, övervakningen

bör emellertid ha en sådan intensitet, alt förekomsten av densamma

kan beräknas utöva ett icke oväsentligt inflytande på trafikanternas uppträdande.

Såsom ett minimikrav har utredningen uppställt en övervakning

per dygn med i medeltal två tvåmanspatruller för var tjugufemte mil

rikshuvudväg, en sådan patrull för var femtionde mil länshuvudväg samt

en för var hundrade mil övriga allmänna vägar. Varje patrull har därvid

beräknats tjänstgöra åtta timmar. För cn övervakning av angiven omfattning

på rikets allmänna vägar — omfattande 431 mil rikshuvudväg, 1 962

mil länshuvudväg och 6 666 mil övriga vägar — åtgår per dygn i runt tal

3-—Bihang till riksdagens protokoll 105b. 1 sand. Nr 17b.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

140 polispatruller om vardera två man eller således tillhopa 280 polismän,

vilket, då hittills icke kunnat disponeras mer än i medeltal 80 konstaplar,

skulle innebära ett behov av 200 konstaplar. För semester, fridagar, sjukdom,

kurser, instruktioner och utbildning åtgår emellertid enligt av

statspolisen hittills gjorda erfarenheter 112 dagar per man och år, vilket

för nyssnämnda antal motsvarar 88 man. Härtill bör läggas ytterligare 27

polismän för att täcka behovet av arbetskraft för utredningar, rapporter

och annat expeditionsarbete.

Sammanlagt erfordras således en utökning med (200 + 88 + 27) 315

konstaplar.

För fördelningen av denna personal bör enligt utredningen hänsyn tagas

icke enbart till vägnätets omfattning utan även till trafikintensiteten. Till

ledning för bedömandena härutinnan har utredningen verkställt en procentuell

fördelning läns- och avdelningsvis av folkmängd, våglängd samt

registrerade bilar och motorcyklar, varefter den medelprocent, som på detta

sätt erhållits, lagts till grund för fördelningen av den beräknade personalökningen.

Då erfarenheten under årens lopp visat, att proportionerna mellan

vissa av statspolisavdelningarna icke alltid varit fullt riktiga, har justeringar

verkställts beträffande vissa avdelningar. Ett par avdelningar föreslås

också tillkomma, nämligen i Kristianstad, Visby, Vänersborg och Halmstad.

Resultatet av utredningens överväganden framgår av bilaga 2.

Ordningsstatspolisavdelningarna i Eskilstuna och Norrköping föreslås

flyttade till Nyköping resp. Linköping, där kriminalstatspolisavdelningarna

nu är förlagda. Några vägande skäl för en splittring har icke ansetts föreligg3)

medan en koncentration av avdelningarna ur åtskilliga synpunkter

befunnits angelägen.

De nya avdelningarna i Kristianstad och Visby synes böra omfatta hela

länet, medan trafikövervakningen inom de delar av Hallands och Älvsborgs

län, vilka är belägna närmast Göteborg, bör ombesörjas av ordningsstatspolisavdelningen

i denna stad, där under alla förhållanden måste finnas

en stor och effektiv statspolisavdelning. De föreslagna avdelningarna

i Halmstad och Vänersborg bör företrädesvis ägna sig åt övriga delar av

resp. län. Föreståndaren för avdelningen i Göteborg bör tillerkännas rätt

att för undvikande av dubbelkontroll samordna trafikövervakningsarbetet

för avdelningarna i Göteborg, Vänersborg och Halmstad. — Tanken på en

ny avdelning i Uppsala har avvisats av utredningen med hänsyn till möjligheterna

för stockholmsavdelningen att svara för övervakningen även

inom Uppsala län.

Den föreslagna ökningen av ordningsstatspolisen med 315 konstaplar gör

det ofrånkomligt med en viss ökning av antalet b efälstjänster.

Sålunda föreslås 9 nya kommissarier, varav 1 biträdande, samt 39 nya överkonstaplar.

Kommissarierna avses för placering vid avdelningarna i Nyköping,

Växjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Skövde, Västerås och

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 174.

Östersund. Den omständigheten, att nämnda ordningsavdelningar till följd

av sin storlek måste tilldelas mer än en polisman i befälsställning utgör

i och för sig motiv för inrättandet av en kommissarietjänst, vartill kommer

att kriminal- och ordningsstatspolisavdelningarna på samma plats härigenom

ställes under en gemensam chef, vilket ur flera synpunkter är värdefullt.

Den biträdande kommissarietjänsten är avsedd för ordningsstatspolisavdelningen

i Stockholm, vilken efter den föreslagna ökningen blir så stor

(46 + 41 konstaplar), att det icke är tillräckligt med en kommissarie.

Som motiv för inrättande av de 39 överkonstapelstjänsterna har bl. a.

anförts.

Åtskilliga av de uppgifter, som statspolisen kommer att åläggas i trafikövervakningsarbetet,

är av den art och omfattning, att personalen bör ledas

av befäl ute i fältarbetet. Såsom exempel må omnämnas hastighetskontroller,

vägning av bilar, trafikrazzior in. in., som kräver insatser av tämligen

stora grupper av polismän. Dessutom torde det vara av ett synnerligen stort

värde om befäl i icke allt för ringa utsträckning kunde medfölja under

patrulleringstjänsten för att genom råd och anvisningar verka för ett effektivt

och såvitt möjligt enhetligt fullgörande av trafiksäkerhetsarbetet. Soin

i annat sammanhang framhållits måste höga krav ställas på den trafikövervakande

polispersonalens skicklighet, allmänna uppträdande och disciplin.

För upprätthållande av dessa krav kräves en befälskader av ej alltför

liten numerär.

Även om statspolisen som regel icke skall verkställa utredningar angående

trafikolyckor, synes man böra räkna med att ett icke obetydligt utredningsarbete,

ofta av komplicerad natur, kommer att åläggas ordningsstatspolisen.

Härför bör finnas tillgång till kvalificerade polismän i överkonstapels

tjänstegrad. Statspolisens medverkan vid trafikundervisningen i skolorna,

som allmänt anses vara av stort värde i kampen mot trafikolyckorna, förutsätter

tillgång till kvalificerat befäl för planläggningen och genomförandet

av undervisningen. Handledning av biträdespersonalen in. in. torde åtminstone

vid de större och medelstora avdelningarna kräva en överkonstapel

i inre tjänst.

Utredningen har i anslutning härtill understrukit, att den föreslagna

ökningen av befälstjänsterna torde få betraktas som ett minimum och att

dess genomförande måste anses såsom ett oeftergivligt krav, därest den

utökade ordningsstatspolisorganisationen skall kunna fungera tillfredsställande

och göra den insats i trafiksäkerhetsarbetet, som är avsedd.

En effektiv trafikövervakning förutsätter emellertid enligt utredningen

även, att polispersonalen frigöres från renskrivningsarbete och andra mindre

kvalificerade kontorsgöromål, ävensom att avdelningarna utrustas med tillräckligt

antal motorfordon m. m. I förstnämnda avseende föreslås, alt 35

nya sk rivbit rädestjän ster i reglerad befordringsgång inrättas.

Beträffande antalet m o torf o r d o n erinras, att med tillämpning

av beräkningsgrunden för fordonsbehovet vid statspolisens tillkomst - tva

bilar för en grupp av 7 man — skulle vid bifall till den föreslagna personalökningen

erfordras ett bilbestånd för ordningsstatspolisen av 184 bilar,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 17i.

innebärande en ökning med 114 bilar. Efter en inom statspolisen gjord

beräkning över det antal man i effektiv tjänst, som svarar mot en viss tilldelning

av bilar, har emellertid framkommit, att 167 bilar torde utgöra

det absoluta minimibehovet efter genomförandet av den begärda personalökningen.

Den erforderliga ökningen skulle då stanna vid 97 bilar. Samtliga

dessa torde böra vara av större typ och utrustas med radio.

Utredningen föreslår vidare en ökning med 60 solomotorcyklar med hänsyn

till de gynnsamma erfarenheter, som vunnits beträffande dessas användbarhet

i trafikövervakningen. Liksom bilarna bör motorcyklarna

utrustas med radio. Med hänsyn till att motorcyklarnas användning torde

vara i huvudsak begränsad till den varmare delen av året, synes det icke

vara möjligt att låta ökningen av antalet motorcyklar inverka på det förut

omnämnda behovet av bilar.

Annan erforderlig utrustning utgöres av bilvågar, apparater för hastighetsmätning,

för bullermätning och för kontroll av motorfordonens strålkastarljus

ävensom vissa specialkameror.

Utredningen, som funnit det ur trafiksäkerhetssynpunkt synnerligen

angeläget, att utbyggnaden av statspolisen kan ske i snabbast möjliga takt,

har föreställt sig, att, om tillräckligt energiska åtgärder vidtages, utbyggnaden

under det första året bör kunna genomföras till åtminstone 50 eller

60 procent.

Yttranden.

Nästan alla remissinstanser har vitsordat, att en utökning av den storleksordning

utredningen föreslagit är nödvändig för en effektiv trafikövervakning.

I vissa fall har, såsom framgått vid återgivande av remissyttrandena,

i vad de hänför sig till utredningens allmänna överväganden,

t. o. m. dragits i tvivelsmål, att den föreslagna förstärkningen är tillräcklig

för en trafikövervakning i önskvärd utsträckning. Denna inställning

har bl. a. landsfogden i Västerbottens län samt länsstyrelsen i Uppsala län,

vilken utvecklar sina synpunkter sålunda.

Personalramen för en vidgad statspolisorganisation har i förslaget bestämts

efter omfattningen och betydelsen av de vägar, vilkas trafik ansetts

böra övervakas. Efter övervägande av olika utgångspunkter för frågans

bedömande har utredningen stannat för att såsom minimikrav uppställa

en övervakning per dygn med i medeltal två tvåmanspatruller för var

tjugofemte mil rikshuvudväg, en tvåmanspatrull för var femtionde mil

länshuvudväg och en tvåmanspatrull för var hundrade mil övriga allmänna

vägar. Varje patrull har beräknats tjänstgöra åtta timmar. Detta minimikrav

har sålunda fått bestämma den övre gränsen för organisationens

storlek. Länsstyrelsen ifrågasätter om en så begränsad övervakning kan

anses tillfyllest. Om trafiken fortsätter att öka i samma takt som för

närvarande, kommer man i varje fall snart till ett läge, som ovillkorligen

kräver ytterligare utbyggnad av organisationen utöver den nu föreslagna.

Men även med för närvarande rådande trafikintensitet synes en övervakning

sådan som den tänkta bli väl svag.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174. 37

Även överståthållaråmbetet betraktar den föreslagna utökningen som ett

minimum.

Statskontoret framhåller däremot, att även en förhållandevis liten utökning

—r avsevärt understigande den i betänkandet föreslagna — kan

medföra påtagliga förbättringar. Statskontoret är således av den uppfattningen,

att en personalkader, bestämd på grundval av den i betänkandet

använda beräkningsmetoden, är avgjort överdimensionerad. Något upprättande

av nya statspolisavdelningar kan ej tillstyrkas.

I fråga om vad som anförts i remissyttrandena rörande den föreslagna

fördelningen av den utökade ordningsstatspolisen har vissa remissinstanser

allmänt uttalat sig för en viss decentralisering av avdelningarna till flera

orter. Av vad härutöver anförts må följande redovisas.

Stockholm, överståthållaråmbetet. Uppsala län bör ha egen ordningsstatspolisavdelning.

Därigenom vinnes vissa organisatoriska fördelar.

Personalen skulle bli förlagd å en ort, som i förhållande till övervakningsområdet

är mera centralt belägen än Stockholm, som ligger nära södra

gränsen av Stockholms län. Från Uppsala utgående patruller skulle — i

motsats till vad som f. n. lärer vara fallet beträffande från Stockholm till

norra delarna av Uppsala län utgående polispatruller — kunna återvända

till förläggningsorten efter dagspassets slut. Genom att övernattning å annan

ort icke behöver ske skulle traktamentskostnaderna minskas. Även

drivmedel skostnaderna skulle nedgå. Och en särskild uppsalaavdelning

skulle givetvis erhålla ökad förtrogenhet med de särskilda trafikförhållandena

i länet. En annan fördel med ordningsstatspolis i Uppsala skulle

vara, att de å Stockholms poliskår, vilken för närvarande kämpar med

stora rekryteringssvårigheter, ställda kraven att avstå personal till statspolisen

skulle lätta. De skäl, som sålunda talar för en ordningsstatspolisavdelning

i Uppsala, synes ämbetet vara starkare än de av utredningen

förebragta skälen mot en sådan avdelning. Även om vägande skäl tala för

en stark ordningsstatspolisavdelning i Stockholm, måste en i Uppsala förlagd

avdelning rent styrkemässigt bedömas vara tämligen betydelselös

i jämförelse med den sammanlagda styrkan av poliskåren och statspolisen

i Stockholm. Skulle statspolisen i Stockholm för särskilt fall behöva förstärkning

är ju för övrigt Uppsala så nära beläget, att sådan därifrån utan

större omgång skulle kunna erhållas. De betänkligheter mot en uppdelning

av Stockholms och Uppsala län i två verksamhetsområden, som sammanhänger

med vägnätets sträckning, synes kunna i avsevärd mån avhjälpas

genom praktisk uppdelning av bevakningsområdet. Likaledes synes

— såsom utredningen förordat beträffande Göteborg — föreståndaren för

avdelningen i Stockholm höra tillerkännas viss rätt att för undvikande av

dubbelkontroll av trafiken samordna trafikövervakningsarbetet för avdelningarna

i Stockholm och Uppsala.

Även länsstyrelsen och landsfogden i Uppsala län samt polismästarna i

Uppsala och Stockholm förordar, att en särskild avdelning förlägges till

Uppsala. Den sistnämnde åberopar särskilt rådande rekryteringssvårigheter

som ett skäl för en decentralisering.

Nyköping. Länsstyrelsen i Södermanlands län föreslår hl. a. under

åberopande av rekryteringssvårigheter, att endast den del, varmed ordningsstatspolisen

skulle komma alt utökas, förlägges till Nyköping, medan

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 17i.

den nuvarande styrkan bibehålies i Eskilstuna, som ett detaehement av

den samlade kåren. Samma åsikt har polismästaren i Eskilstuna och drätselkammaren

i denna stad. Polismästaren framhåller bl. a., att trafiken i

länet bättre skulle kunna övervakas med denna förläggning av avdelningarna.

Föreståndaren för statspolisavdelningen i Eskilstuna vill i första hand,

att hela förstärkningen tilldelas denna stad. Landsfogden i länet, Nyköpings

stad och föreståndaren för statspolisavdelningen i Nyköping förordar däremot,

att Nyköping blir förläggningsort. Staden framhåller, att lokaler kan

ordnas i det nya polishuset.

Linköping. Polismästaren i Norrköping, som förordat bibehållande

av nuvarande rekryteringssystem, anser rådande rekryteringssvårigheter

böra föranleda decentralisering och således även förläggning till Norrköping.

Växjö. Ljungby stad föreslår, att en avdelning förläggs till staden,

vilket emellertid avstyrkes av länsstyrelsen och landsfogden i Kronobergs

län.

Malmö. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att de grunder utredningen

begagnat, folkmängd, väglängd och antalet registrerade fordon,

icke är helt rättvisa. Inom Malmöhus lån måste man också räkna med

en kraftig traktortrafik. Antalet traktorer i länet uppgick den 31 december

1953 till 12 290 eller något under en tredjedel av antalet registrerade fordon.

Vidare framhålles den kraftiga trafiken på utlandet. Länsstyrelsen

anser, att en omfördelning av ordningsstatspolisen bör verkställas med

beaktande av nu anförda synpunkter. Polismästaren i Hälsingborg ifrågasätter

bl. a. med hänsyn till rådande rekryteringssvårigheter, om man

icke skulle kunna decentralisera statspolisavdelningen i länet till flera

städer, exempelvis till bl. a. Hälsingborg.

Vänersborg. Länsstyrelsen i Älvsborgs län betvivlar nödvändigheten

av eu så långt driven centralisering, som utredningen föreslagit. Länsstyrelsen

förordar förläggning av en avdelning till Borås och — lika med

landsfogden i länet — utökning av avdelningen i Vänersborg, vilken föreslås

omfatta 2 överkonstaplar jämte 12 man. Även drätselkammaren i Borås

föreslår, alt en avdelning förlägges till staden.

Örebro. Länsstyrelsen i Örebro län anser, att man bör ompröva de

grunder för fördelningen av den tillämnade personalförstärkningen, som

utredningen tillämpat, samt framhåller, att hänsyn bör tagas även till

huruvida genomgångstrafik av större omfattning förekommer inom länet

eller ej. Länsstyrelsen framhåller i samband härmed, att Örebro län är

ett typiskt genomfartslän, vilket gör, att trafikintensiteten och trafikriskerna

på länets huvudvägar är betydligt större än vad folkmängden och länets

ytvidd ger vid handen.

Liknande synpunkter framföres också av landsfogden i länet.

Östersund. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller, att länets

turisttrafik kräver större personalstyrka än den utredningen räknat med

och föreslår, att den bestämmes till lägst 16 konstaplar.

Sundsvall. Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter om icke

en decentralisering — med hänsyn till de stora avstånden inom länet och

dess struktur i övrigt — med en avdelning i Örnsköldsvik vore lämplig.

Luleå. Länsstyrelsen i Norrbottens län och landsfogden i lånet förordar,

att särskilda underavdelningar för längre perioder placeras i Arvidsjaur,

Gällivare och Pajala. Dessa avdelningar skulle därvid, var och en

inom sitt område, utöva den anbefallda trafikövervakningen men vara

direkt underställda föreståndaren för statspolisens ordningsavdelning i

Luleå.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

I likhet med några av de tidigare återgivna remissinstanserna anser

föreningen Sveriges landsfogdar, att vid personalfördelningen hänsyn måste

tagas till att vissa av rikets län är typiska genomfartslän.

Slutligen må framhållas, att statspolisintendenten meddelar, att det i

nuvarande läge är svårt att förutse de olika statspolisstädernas möjligheter

att tillhandahålla ytterligare ordningsstatspolispersonal. Det vore

därför lämpligt vid ett genomförande av förslaget, att Kungl. Maj :t utverkar

bemyndigande att vidtaga de jämkningar inom personalramen, som kan

befinnas påkallade.

I fråga om den takt, i vilken utbyggnaden principiellt bör genomföras,

förordar föreningen Sveriges landsfiskaler en utbyggnad i långsammare

tempo än vad utredningen föreslagit. Liknande synpunkter framföres

av länsavdelningarna i Värmlands och Gävleborgs län, länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus lån, landsfogden i Kronobergs län, polismästaren

i Linköping och föreningen Sveriges polismästare.

Som skäl för en utökning i långsammare takt har anförts dels bristande

erfarenheter av hur en skärpt trafikövervakning kommer att verka, dels

rådande rekryteringssvårigheter.

Remissinstanserna har allmänt funnit utredningens förslag i vad avser

utrustningen ändamålsenligt. Ett fåtal har dock framfört vissa speciella

synpunkter.

Landsfogden i Östergötlands län förordar sålunda, att Kungl. Maj :t i

någon form uttalar, att spikmattor och andra spärranordningar är att

anse som sådan utrustning, som det åligger polisdistrikten att anskaffa,

att länsstyrelserna får i uppdrag att ange det antal spärranordningar, som

erfordras för länen, samt att en central upphandling anordnas för inköp

av dessa och annan materiel, som polisdistrikten kan tänkas vilja anskaffa.

Vidare förordas att de större statspolisavdelningarna får teleprinteranläggningar.

Slutligen rekommenderas utökning av polisradion och anställande

av särskilda bilmekaniker vid de större statspolisavdelningarna

för att slippa spilltid vid verkstäder och servicestationer.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser, att flera motorcyklar bör anskaffas.

Erfarenheterna utomlands har visat, att dessa fordon är mycket användbara

vid folkanhopningar och vid vägpatrullering.

Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län är den föreslagna fordonstilldelningen

för knapp, varför flera bilar bör anskaffas. Som regel bör finnas

en bil för varje grupp om 2 man. Däremot kan bilarna vara av mindre

typ än vad utredningen räknat med.

Statskontoret, vilket såsom tidigare nämnts ej kan förorda en utökning

av personalen i föreslagen omfattning, framhåller, att ordningsstatspoliscns

behov av ytterligare motorfordon, liksom av utrustningen i övrigt,

måste bedömas mot bakgrunden av den beslutade personalförstärkningen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

6. Den centrala organisationen.

Utredningen.

Utredningen har framhållit nödvändigheten av samordning och effektivisering

av trafikövervakningen. Detta bör ombesörjas av den centrala

organisationen, vilken föreslås skola utökas och tilldelas vissa nya uppgifter

av bl. a. taktisk natur. Till närmare utveckling av sitt förslag bär utredningen

anfört bl. a. följande.

Ett rationellt utnyttjande av ordningsstatspolisen efter den föreslagna

utökningen förutsätter, att trafikövervakningen planlägges icke blott för

de enskilda statspolisavdelningarna var för sig utan även i större sammanhang.

Den centrala myndigheten bör noga följa vägtrafiksituationen och

på grundval därav angiva den allmänna inriktningen av trafikövervakningen,

så att denna effektivt men smidigt kan anpassas efter trafikens

aktuella struktur och inträdande förändringar ifråga om trafikolycksfrekvensen.

Därför måste centralmyndigheten kontinuerligt ha ett nära och

förtroendefullt samarbete med samtliga de institutioner, organisationer och

sammanslutningar, vars verksamhet på ett eller annat sätt har beröring

med trafiksäkerhetsfrågor. I detta hänseende må såsom exempel nämnas

statens trafiksäkerhetsråd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, NTF, skolöverstyrelsen,

olika motororganisationer m. fl. ävensom med press och

radio, vars medverkan i dessa frågor måste tillmätas mycket stor betydelse.

Att centralmyndigheten synnerligen noggrant skall följa och i vissa

hänseenden ytterligare bearbeta olycksfallsstatistiken på vägtrafikens område

är uppenbart. Centralmyndigheten bör vidare ha till uppgift att noggrant

följa de förhållanden utrikes, som har med trafikövervakningen att

skaffa, samt att genom meddelanden till polismyndigheterna nyttiggöra

de rön, som därvid framkommer. Myndigheten bör därjämte med egna

resurser bedriva försöksverksamhet på trafikövervakningens område. Centralmyndigheten

bör vidare vara skyldig att på framställning tillhandagå

polismyndigheterna med råd och upplysningar i frågor, som rör trafiksäkerheten.

Beträffande statspolisens trafikövervakning synes det nödvändigt att

tilldela den centrala myndigheten jämväl vissa taktiska uppgifter. Verksamheten

bör tid efter annan inriktas på vissa speciella uppgifter. Ibland

kan trafikövervakningen -— med bortseende från andra delar av densamma

— i ökad grad böra inriktas på undersökning av motorfordonens bromsar.

I ett annat läge kan det ur psykologisk synpunkt vara lämpligt att skärpa

kontrollen beträffande trafikfarliga parkeringar o. s. v. Det synes också

önskvärt, att åtgärder, som bör vara gemensamma för ett flertal statspolisavdelningar,

t. ex. trafikrazzior inom ett antal närliggande län, kan

påbjudas centralt. Alla åtgärder bör givetvis företagas i nära samförstånd

med länsstyrelserna (landsfogdarna). Genom en lämplig samordning vinnes,

att mycket dubbelarbete kan undvikas samt att trafikanterna förorsakas

minsta möjliga tidsspillan och irritation. Enligt utredningens mening

bör denna samordning av trafikövervakningen uppdragas åt statspolisintendenten,

vilken i nu ifrågavarande hänseende föreslås skola äga viss

direktivrätt i förhållande till vederbörande landsfogde. Därest en av statspolisintendenten

föreslagen åtgärd skulle strida mot landsfogdens upp
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

fattning, bör förslaget av landsfogden kunna underställas länsstyrelsens

prövning. Därest förslaget icke godkännes av länsstyrelsen, skulle detsamma

förfalla. Något ingrepp i länsstyrelsernas ställning som högsta polismyndighet

i länen medför således icke detta förslag.

Utredningen förutsätter vidare, att statspolisintendenten bör tillse, att

personal och materiel utnyttjas på möjligast effektiva sätt och att statsverket

åsamkas lägsta möjliga kostnader. Han bör äga rätt att meddela

föreskrifter angående de olika statspolisavdelningarnas verksamhet samt

beträffande personalens tjänstgöring, därvid han givetvis skall samråda

med vederbörande länsstyrelse (landsfogde). Hos vederbörande länsstyrelse

bör han påtala brister ifråga om personalens och materielens utnyttjande

och han skall var skyldig att till Kungl. Maj :t göra anmälan, därest rättelse

icke vinnes. Vidare synes han böra berättigas att, i den omfattning han kan

finna nödigt, sammankalla statspolispersonal från en eller flera avdelningar

till viss ort för överläggning angående frågor som rör verksamheten, såsom

t. ex. för instruktion och information angående nya arbetsmetoder och för

instruktion i handhavande av ny materiel. När förhållandena så påkallar,

bör han även äga rätt att kalla landsfogdarna till sammanträden för dryftande

av gemensamma angelägenheter.

Då utredningen sålunda föreslagit, att betydelsefulla uppgifter skall tillföras

statspolisintendenten, har utredningen ansett sig böra närmare undersöka

dennes nuvarande arbetsbörda. I detta avseende har anförts följande.

Statspolisintendentens arbetsbörda är redan nu så tung, att den i mycket

hög grad överstiger, vad man rimligen kan fordra av en tjänsteman. Arbetsbördan

har med åren blivit allt mera pressande, framförallt för statspolisintendenten

men jämväl för hans närmaste medarbetare. Detta har bl. a.

medfört, att statspolisintendentens inspektionsverksamhet under en följd

av år måst eftersättas på ett mindre lyckligt sätt. Denna utveckling kan

icke utan stort men för statspolisorganisationen få fortsätta. Det är enligt

utredningens mening ett oeftergivligt krav, att statspolisintendenten erhåller

möjlighet att på ett helt annat sätt än hittills följa arbetet på fältet.

Befattningshavaren är för närvarande så gott som helt bunden vid skrivbordet.

Den av 1953 års riksdag beslutade utbyggnaden av kriminalstatspolisen,

varigenom denna nära nog fördubblats, kommer att ställa ytterligare

krav på statspolisens ledning. Enligt utredningens mening är sålunda

en påtaglig förbättring av statspolisintendentens arbetsförhållanden

oundgängligen nödvändig, särskilt om det för honom över huvud taget skall

bliva möjligt att göra någon mera betydande insats i trafikövervakningsarbetet.

Efter noggrant övervägande har utredningen kommit till den uppfattningen,

att statspolisens centrala ledning i anledning av den ovan föreslagna

utbyggnaden av ordningsstatspolisen ävensom med hänsyn till uppdraget

åt statspolisintendenten att fullgöra vissa samordningsuppgifter bör

förstärkas med eu polisintendentstjänst i lönegrad Ca 37, en trafikinspek
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b.

törstjänst i lönegrad Ca 31 samt en polisnotarietjänst i lönegrad Cg 27.

Utredningen betraktar förslaget i denna del som ett minimikrav.

Polisintendenten bör med erforderlig auktoritet företräda statspolisintendenten

och på eget ansvar handlägga de ärenden, som denne överlämnar

åt honom. Han bör centralt handlägga de viktigare och mera principiella

ärendena, som hör samman med den utökade trafikövervakningen.

Likaledes bör han i viss omfattning biträda med inspektionsverksamhet.

Av nämnda skäl och då befattningen icke bör vara passagetjänst, bör

den löneställning, som gäller för landsfogdetjänst, ifrågakomma för den

föreslagna polisintendentstjänsten, vars innehavare jämväl bör åläggas

föreståndarskapet för statspolisavdelningen i Stockholm ävensom att vara

statspolisintendentens ställföreträdare.

I anslutning till förenämnda förslag har förordats, att statspolisintendenten

med tjänstebenämningen generaldirektör placeras i lönegrad Cp 19.

Inrättandet av trafikinspektörstjänsten har motiverats av att

flertalet löpande ärenden rörande trafikövervakningen torde bliva av rent

praktisk natur och måste handläggas i nära kontakt med de olika statspolisavdelningarna.

Inspektören bör jämväl ha till uppgift att ansvara för

statspolisens relativt dyrbara materiel, som har med trafikövervakningen

att skaffa. Han bör ha långvarig praktisk erfarenhet av trafikspörsmål och

ingående kännedom om polisens arbetsmetoder. För att det skall bliva möjligt

att för uppgiften förvärva en väl kvalificerad polisman bör tjänsten

icke placeras lägre än 31 lönegraden.

Polisnotarien i 27 lönegraden skulle biträda de högre befattningshavarna

med utredningar, upprättande av förslag till yttranden och andra

skrivelser, biträda vid inspektioner o. d., varjämte han skulle kunna självständigt

handlägga vissa enklare göromål. Innehavaren av tjänsten bör

hämtas från landsfogdeassistentorganisationen, där han under sin tjänstgöring

vid statspolisen — som regel icke mer än två å tre år — kvarstår

såsom e. o. landsfogdeassistent.

Yttranden.

Utredningens förslag rörande den centrala organisationens uppgifter och

befogenheter har varit föremål för delade meningar bland remissinstanserna.

Särskilt har utredningens förslag om att tilldela statspolisintendenten

direktivrätt gentemot länspolischeferna väckt kritik. Vissa av de remissinstanser,

som avstyrkt förslaget i denna del, har i den föreslagna uppbyggnaden

av det centrala organet med en generaldirektör som chef, vilken tilldelats

direktivrätt, tyckt sig skönja en första början till en central polisstyrelse.

Förslaget om centralorganets utbyggnad och ställning med undantag av

titulaturfrågan har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av överståthållarämbetet,

15 länsstyrelser, lb landsfogdar, polismästarna i Hälsingborg och

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Örebro, stötens trafiksäkerhetsråd, två länsavdelningar av föreningen Sveriges

landsfiskaler samt nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande,

kungl. automobilklubbcn in. fl. organisationer.

De avstyrkande remissinstanserna, bland vilka märkes 9 länsstyrelser,

7 landsfogdar, polismästaren i Malmö, föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen

Sveriges stadsfiskaler, föreningen Sveriges landsfiskaler samt en

länsavdelning av föreningen Sveriges landsfiskaler, motsätter sig dock i

allmänhet icke en viss utbyggnad av den centrala organisationen och en

samordning av övervakningen i samrådets form.

överståthållaråmbetet anser det riktigt, att statspolisintendenten skall

följa vägtrafiksituationen samt härvid samarbeta med myndigheter och

organisationer med liknande arbetsuppgifter. Likaledes bör han tillhandagå

polismyndigheterna med råd och upplysningar i frågor rörande trafiksäkerheten.

överståthållarämbetet har heller intet att erinra mot att statspolisintendenten

tillerkännes befogenhet att efter samråd med vederbörande

länsstyrelse meddela föreskrifter angående de olika statspolisavdelningarnas

verksamhet beträffande personalens tjänstgöring med anmälningsskyldighet

till Kungl. Maj:t, om förekommande brister ej avhjälpes. Likaledes

bör han äga rätt att sammankalla landsfogdar och statspolispersonal för

överläggningar. Mera tveksamt ställer sig ämbetet dock till den föreslagna

direktivrätten i förhållande till landsfogdarna. Ämbetet påpekar, att frågan

saknar aktualitet för Stockholms del, men framhåller, att de föranstaltningar

i fråga om en central ledning, som må befinnas nödvändiga med

hänsyn till trafikövervakningens speciella natur, icke framdeles får tagas

till intäkt för liknande åtgärder beträffande andra delar av polisverksamheten,

där ämbetets och länsstyrelsernas odelade ansvar under Kungl. Maj :t

för polisväsendet icke bör rubbas. Den föreslagna organisationen av den

centrala ledningen tillstyrkes.

Länsstyrelsen i Gotlands län finner sig icke kunna närmare gå in på bedömningen

av den centrala organisationens utformning och de olika befattningshavarnas

löneställning in. m. men avstyrker dock titeln generaldirektör.

Länsstyrelsen godtager, att centralorganet tilldelas de uppgifter

och befogenheter utredningen föreslagit, men betonar den av utredningen

föreslagna skyldigheten att i förekommande fall söka samråd med vederbörande

länsstyrelse, vilken skyldighet bör komma till uttryck i blivande

lagtext i ämnet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför.

Ej så sällan uppstår behov av samordnade åtgärder i trafikövervakande

syfte från varandra angränsande statspolisavdelningars sida. Erfarenhetsmässigt

har det därvid visat sig, att erforderligt samarbete utan svårighet

kunnat etableras genom landsfogdarnas försorg. Samma förhållande gäller

i de fall, där initiativet till en sådan samverkan tagits av statspolisintendenten.

Åtskilliga exempel på samlade aktioner inom landets alla delar

finns från beredskapstiden under det senaste världskriget.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Med tillämpning av nuvarande administrativa regler synes hinder ej

möta, att statspolisintendenten hos länsstyrelsen hemställer om viss polisiär

åtgärd, som vederbörande landsfogde ej ansett lämplig eller påkallad. Frågan

om statspolisintendentens direktivrätt i förhållande till landsfogdarna

borde bedömas ur mera allmänt principiella synpunkter, än vad som nu

skett, och avse statspolisintendentens hela kompetensområde i de avseenden

det berör landsfogdarnas polisiära uppgifter. Länsstyrelsen anser likväl

i likhet med utredningen, att det ur effektivitetssynpunkt säkerligen

skulle kunna vara av värde, om det funnes en klart preciserad direktivrätt

av den innebörd utredningen föreslagit, och tillstyrker utredningens förslag

även på denna punkt liksom förslaget om en förstärkning av statspolisens

centrala instans och ändrad tjänstetitel för statspolisintendenten.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som ställer sig avvisande till förslaget,

utvecklar sina synpunkter sålunda.

Länsstyrelsen finner det betänkligt, att en personalutökning av en speciell

anledning skall tagas till intäkt för påbörjande av en centralisering,

som måste anses som en principiell omläggning, vilken tidigare avvisats,

då förslag därom ingått som ett led i en organisationsplan för allmänt förstatligande

av polisväsendet. Länsstyrelsen ser i den föreslagna organisationen

kärnan till en framtida polisstyrelse. Så länge det instruktionsenligt

ankommer på länsstyrelserna att direkt i förhållande till Kungl.

Maj :t svara för ordningens och säkerhetens upprätthållande, så länge bör

de också, utan att riskera att komma i konflikt med påbud från annat håll

eller få emot sig en anmälan till Kungl. Maj :t, disponera ordningsmakten

inom länet. Även om det, trots länsstyrelsens invändning, skulle befinnas

nödvändigt och lämpligt att föreskriva, att under ifrågavarande chefstjänsteman

skall direkt sortera all inom statspolisen statsavlönad personal,

anser länsstyrelsen, att denne chefstjänsteman skall vara direkt anknuten

till huvudstadens poliskår och alltjämt kallas polisintendent.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län hyser stora betänkligheter för förslaget

i denna del. Länsstyrelsen anför i frågan.

Den ställning nuvarande statspolisintendenten föreslagits erhålla torde

i praktiken innebära tillskapande av ett nytt centralt ämbetsverk. De skäl,

som tidigare och senast i propositionen nr 168 till föregående års riksdag

åberopats av föredragande statsrådet mot en sådan ordning, äger alltjämt

giltighet. Speciellt betänklig är direktivrätten. Man kan befara, att statspolisintendentens

ställning kommer att uppfattas som överordnad länsstyrelserna

och de lokala polischeferna. Länsstyrelserna skall själva sköta den

samordnande trafikövervakningen. Statspolisintendentens ställning bör inskränkas

till att meddela råd och anvisningar. Länsstyrelsen motsätter sig

vidare titeln generaldirektör.

Även länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län ävensom

landssekreteraren i Norrbottens län motsätter sig den föreslagna direktivrätten

under framhållande av att denna i förening med den föreslagna utbyggnaden

av kansliet är embryot till ett centralt ämbetsverk. En viss personalökning

för att lätta den nuvarande arbetsbördan i den centrala organisationen

förordas dock.

Såväl länsstyrelsen i Skaraborgs län som i Värmlands län anser, att

direktivrätten inkräktar på länsstyrelsernas och länspolischefernas själv
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

bestämmanderätt, men har intet att erinra mot en utökning av personalen

i den centrala ledningen samt föreslår i samband därmed, att statspolisintendenten

bör ha fullmaktstjänst.

Polismästaren i Malmö ifrågasätter lämpligheten av direktivrätten men

föreslår i stället, att chefen för inrikesdepartementet bemyndigas ge länsstyrelserna

direktiv i frågor om samordning av trafikövervakningen.

Föreningen Sveriges landsfiskaler och föreningen Sveriges landsfogdar

kan ej godtaga någon direktivrätt gentemot landsfogdarna. Enligt deras

mening bör statspolisen bibehålla sin karaktär av en stödorganisation till

den lokala polisen på landsbygden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län motsätter sig en omorganisation av det

centrala organet med utökade befogenheter och föreslår, att en särskild utredning

företages, innan en förändring genomföres.

Statskontoret anser med hänsyn till sin principiella inställning till utredningens

förslag i dess helhet det vara tillfyllest, om den centrala organisationen

utökas med en trafikinspektör. Ämbetsverket motsätter sig

ändring i statspolisintendentens avlöningsvillkor samt anser, att denne bör

bibehållas vid chefskapet över ordningsstatspolisen i Stockholm.

Statens lönenämnd anser icke skäl föreligga till en förbättring av statspolisintendentens

löneställning. De föreslagna trafikinspektörs- och polisnotarietjänsterna

i Ca 31 respektive Cg 27 ifrågasättes med hänsyn till de

angivna arbetsuppgifterna ej böra placeras i högre lönegrad än 29 respektive

25. Lönenämnden är vidare icke övertygad om att det för tillgodoseende av

utredningens syften är erforderligt, att den centrala organisationen tillföres

en ny tjänst i så hög lönegrad som 37. Nämnden avstyrker därför inrättande

av den föreslagna polisintendenttjänsten. Av de nya göromål, som skulle

ankomma på den statspolisintendenten underställda personalen, synes de

mera kvalificerade böra anförtros den biträdande polisintendenten. Arbetsbördan

för denne skulle i sin tur kunna minskas genom överflyttning i

erforderlig utsträckning av arbetsuppgifter till en tjänsteman i lägre lönegrad

än 34, förslagsvis 31 lönegraden.

7. Utbildningsfrågor.

Utredningen.

Enligt utredningens uppfattning är trafikövervakningen så artskild från

andra ordningspolisuppgifter, att det är väl befogat att ge polismännen

speciella kunskaper beträffande denna särskilda gren av polisverksamheten.

Utredningen, som förutsatt, att statspolisintendenten genom erforderliga

anvisningar till föreståndarna för de olika statspolisavdelningarna sörjer

för att utbildningsbehovet blir tillgodosett, har emellertid funnit vissa utbildningsfrågor

vara av sådan beskaffenhet, att särskilda åtgärder måste

vidtagas, för att de skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. De sär
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

skilda kurser i motorfordonens konstruktion och verkningssätt, som, då

behov uppstått, anordnats under ledning av bilinspektör, har på grund av

bilinspektörernas stora arbetsbörda som regel icke kunnat bedrivas i ett

sammanhang och ofta icke kunnat avslutas förrän efter cirka tre månader.

Med den kraftiga utökning av ordningsstatspolisen, som föreslås av utredningen,

torde det knappast bli möjligt för bilinspektörerna, som redan är

synnerligen arbetstyngda, att på tillfredsställande sätt handha denna utbildning.

Även med avseende å uppövandet av körkunnigheten, som nu

sker inom de olika statspolisavdelningarna, kommer olägenheterna säkerligen

att bli mera framträdande vid en utbyggnad av statspolisorganisationen.

Även i ett annat avseende framträder utbildningsbehovet med särskild

styrka. Trafikövervakningen skall huvudsakligen bedrivas under patrullering

i bil eller motorcykel och polismännen måste därför äga en högt uppdriven

körskicklighet i fråga om dessa slag av fordon. Ett behov kommer

därför att föreligga att ge de trafikövervakande polismännen en mera enhetlig

och centraliserad utbildning i motorkunskap, körkunnighet och vissa

andra ämnen av särskild betydelse för deras speciella och grannlaga arbetsuppgifter

än vad hittills varit fallet. Utredningen har funnit det ur alla

synpunkter mest fördelaktiga sättet att lösa denna utbildningsfråga vara

att förlägga polismännens utbildning till arméns motorskola i Strängnäs,

där tillgång finnes till kvalificerade lärare i viss omfattning samt till undervisningsmateriel,

olika typer av motorfordon, övningsgårdar m. m. Efter

samråd med chefen för motorskolan samt representanter för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statspolisen har följande riktlinjer uppdragits.

1. Polismän, som genomgår utbildningen, skall bibringas sådana kunskaper

om motorfordonens konstruktion och verkningssätt, att de blir skickade

att företaga flygande inspektioner av alla slag av sådana fordon. Sedan

polismännen erhållit erforderlig teoretisk utbildning i detta hänseende,

måste de genom praktiska övningar lära sig att tillämpa dessa kunskaper

ute på vägarna huvudsakligen i hemorten under en i detta hänseende särskilt

kunnig äldre kamrats ledning. Sedan vederbörande bilinspektör utfärdat

intyg om polismannens förmåga, bär länsstyrelsen utfärda förordnande

för polismannen att verkställa sådana förrättningar. Den tid, som

vid motorskolan bör anslås för nu ifrågavarande utbildning, har beräknats

till cirka 70 timmar.

2. Alla polismän bör för att över huvud taget kunna förrätta en flygande

inspektion ges sådan körkunnighet beträffande alla fordonstyper, att de

kan provköra fordonet. Härför torde cirka 45 timmar vara tillfyllest.

3. Alla polismän bör besitta god körskicklighet beträffande personbil.

För kompletterande praktisk undervisning i syfte att göra dem till särskilt

skickliga förare har utredningen beräknat cirka 40 timmar.

4. Polismännen bör, då de är samlade vid motorskolan, lära sig att rätt

handha den ganska dyrbara och relativt komplicerade tekniska utrustning,

med vars hjälp övervakningen skall bedrivas (radioanläggningar, kameror,

apparater för hastighetskontroll, ljusmätningsapparater m. m.). I anslut
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 17b.

ning härtill bör undervisning lämnas i vissa för den trafikövervakande

polismannen viktiga ämnen, som äger samband med hans uppträdande ute

bland trafikanterna. Utredningen har beräknat antalet undervisningstimmar

till cirka 40.

5. Ett tillräckligt antal polismän bör utbildas till kunniga motorcykelförare.

Utredningen har räknat med att man bland dem, som erhåller utbildning

vid motorskolan, utväljer de polismän, som har håg och fallenhet

att föra motorcykel och som dessutom besitter viss körvana, samt ger dessa

polismän en särskild tilläggsutbildning. Det antal, som skall erhålla sådan

utbildning, bör ej vara större än att statspolisens tillgång på fullgoda motorcykelförare

säkerställes. — Antalet undervisningstimmar torde kunna begränsas

till omkring 65.

Den ovan under punkterna 1—5 skisserade utbildningen har beräknats

kunna ske i följande takt under de närmaste åren, varvid hänsyn jämväl

tagits till det normala utbildningsbehovet inom statspolisen.

Allmän utbildning Särskild mc-utbildning

Hösten 1954

50 man

30

man

1955

150 »

30

»

1956

150 »

30

»

1957

150 »

30

»

De årliga kostnaderna för denna utbildning, som av praktiska skäl föreslagits

skola bestridas av det till statspolisintendentens förfogande stående

anslaget till underhålls-, drift- och expeditionskostnader, har beräknats enligt

följande.

Löner och arvoden åt lärare och annan personal............................... 64 396

Underhåll av kronans motorfordon ............................................ 30 240

Övningsmateriel samt lån av civila fordon och underhåll därav.................. 20 000

Drivmedel................................................................... 53 400

Övningskostnader inklusive traktamenten under övningar........................ 34 000

Expenser....... 1 800

Telefon...................................................................... 1200

Renhållning ................................................................. 600

205 636

Oförutsett cirka 10 % 20 564

Summa kronor 226 200

Härtill kommer traktamentskostnaderna för polispersonalen i vanlig

ordning.

Kostnadsberäkningen har angivits som preliminär och utredningen föreslår,

att Kungl. Maj :t uppdrager åt statspolisintendenten att efter ytterligare

utredning i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen träffa avtal

med vederbörande militära myndigheter om utbildningen i fråga.

Yttranden.

Remissinstanserna har liksom utredningen betonat, att en god utbildning

är en förutsättning för att trafikövervakningen skall medföra önskat

resultat samt funnit förslaget i denna del välbetänkt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 17b.

Länsstyrelsen i Jönköpings lån anför i frågan följande.

Värdet av en fullgod utbildning av den trafikövervakande polisen kan

icke nog understrykas. Detta gäller i hög grad polisens tekniska kunnande,

men viktigast är dock att polismännen bibringas rätt uppfattning om deras

personliga uppträdande gentemot allmänheten. Med hänsyn till den snabba

utbyggnad av statspolisen, som blir nödvändig, synes utredningens förslag

angående utbildningens bedrivande kunna godtagas. Det är dock av

vikt, att utbildningen vid arméns motorskola i Strängnäs sker med beaktande

av att polismännen skola tjänstgöra i civil trafikövervakning.

Föreståndaren för statspolisavdelningen i Jönköping framhåller likaledes

vikten av en gedigen utbildning samt förordar, att även kommunal

polispersonal beredes tillfälle att deltaga i kurserna vid motorskolan.

Liknande åsikter utvecklar bl. a. länsstyrelserna i Kristianstads och Västmanlands

län, polismästaren i Malmö samt landsfogden i Norrbottens län.

Chefen för armén har funnit utbildningens omfattning otillräcklig och

ansett tid böra beräknas för undervisning i materielkännedom och för vård

av fordon. En sammanlagd utbildningstid om 5—6 veckor för allmän utbildning

och 3—4 veckor för motorcykelutbildning är nödvändig. Beträffande

behovet av lärarpersonal m. fl. framhålles, att en första förutsättning,

för att ytterligare uppgifter skall kunna påläggas skolan, är att nu

rådande personalbrist fylles. I militärorganisatoriskt underlag har för budgetåret

1954/55 som en första utbyggnad begärts viss personalförstärkning.

Av de nuvarande befattningshavarna bör skolchefen och expeditionsunderofficeren,

med hänsyn till att dessa befattningshavares arbetsuppgifter

och ansvar ökar till följd av polisutbildningen, erhålla en löneförstärkning

om 2 700 resp. 744 kronor per år.

För polisutbildningen erfordras särskild personal, nämligen en förste

lärare -—- officer i 27 lönegraden med utbildningsarvode om 1 560 kronor

för år — vilken under skolchefen skulle ansvara för och leda utbildningen

i främst motortjänst, en instruktör i 17 lönegraden, avsedd att fullgöra

motsvarande tjänst som yrkeslärare vid skolan samt en förman, två bilmekaniker

och en kontorist. I anslutning härtill framhålles, att de tjänster,

som med anledning av att polisutbildningen förlägges till motorskolan omvandlas

eller nyinrättas, bör uppföras på för armén avsedda personalförteckningar.

Härvid bör dock angivas, att arvodes- och avlöningskostnader

icke bestrides av arméns avlöningsanslag.

Härutöver måste enligt chefen för armén viss personal ur statspolisen

och statens bilinspektion ställas till förfogande för tjänstgöring vid motorskolan.

Behovet av denna personal bör —- sedan utbildningsplaner uppgjorts

— beräknas av chefen för skolan i samråd med statspolisintendenten.

Enligt preliminära beräkningar torde behovet vara en kurschef, en lärare,

fyra instruktörer, samtliga ur statspolisen, en förste bilinspektör och en bilinspektör,

båda ur statens bilinspektion.

I fråga om de för utbildningen erforderliga fordonen förutsättes, att 13

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

personbilar och 35 motorcyklar tillhandahålles av statspolisen till varje

kurs, enär de fordon, som disponeras av skolan, ej förslår för den utökade

utbildningen. Beträffande lokalerna framhålles, att förläggningsutrymmen

ej kan tillhandahållas. Lärarrum och omklädningsrum kan tills vidare ordnas

i barack vid pansarregementet i Strängnäs. För iordningställande av

baracken erfordras vissa ombyggnadsarbeten. Kostnaderna härför förutsätts

icke komma att belasta fjärde huvudtiteln. Garageutrymme kan beredas

för motorcyklar, men ej för personbilar, önskvärda 13 varmgarageplatser

kan ej disponeras vid regementet. Detta utgör intet hinder för utbildningens

genomförande.

Slutligen uppskattar arméchefen medelsbehovet för utbildningen förutom

traktamentskostnaderna till omkring 308 000 kronor per år. De ökade

utgifterna i förhållande till utredningens beräkningar hänför sig främst

till underhåll av de polisfordon, som erfordras för utbildningsverksamheten.

Väg- och vattenbgggnndsstgrelsen anser i likhet med utredningen, att trafikutbildningen

av personalen bör ske genom en sammandragning av denna

till centralt anordnade kurser samt anför härom.

Styrelsen ansluter sig vidare till utredningens förslag om att den närmare

utformningen av kurserna utreds av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statspolisintendenten gemensamt. De i betänkandet intagna uppgifterna

om omfattningen av kurserna liksom om kostnaderna härför är,

såsom utredningen också angivit, att betrakta som preliminära och lär få

underkastas närmare undersökning vid nämnda samråd. Även de merututgifter,

som kommer att belasta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens eller

statens bilinspektions avlöningsanslag till följd av att styrelsen underställd

personal medverkar såsom lärare eller instruktörer vid utbildningen, torde

kunna beräknas först sedan kurserna närmare utformats.

I fråga om kursernas omfattning anser sig styrelsen redan här böra förorda,

att, utöver vad som av utredningen föreslagits, en viss, icke alltför

obetydlig del av kurstiden ägnas åt ämnet väg- och trafikteknik, för att

eleverna skall bibringas kunskaper om vägförhållandenas betydelse för

trafiksäkerheten.

Utredningens förslag att förlägga kurserna till motorskolan i Strängnäs

finner styrelsen sig kunna godtaga med hänsyn till nödvändigheten

av att utbildningen snabbt kommer i gång. Genom överflyttning av utbildningen

under någon del av kurstiden till ort med tättrafik, exempelvis

Stockholm, kan man nå det utbildningsresultat, som eftersträvas. Då emellertid

frågan om ett enhetligt ordnande av den statliga trafikundervisningen

utredes av styrelsen, bör förläggningen av utbildningen till motorskolan

ej betraktas som en slutgiltig lösning. Styrelsen anser därför, att tills vidare

endast för kurserna oundgängligen nödvändiga kostnader bör nedläggas

på fasta anordningar för utbildning av här ifrågavarande polispersonal och

att en eventuell utbyggnad av motorskolan får tills vidare anstå.

Statskontoret framhåller, att därest — såsom ämbetsverket förordat —

4 — Bitmng till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 174.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 17k.

utökningen av ordningsstatspolisen genomföres i relativt begränsad omfattning,

utbildningen i motorfordonskunskap m. m. kan ordnas inom ramen

för tillämpat utbildningssystem, varför förslaget om särskilda utbildningskurser

vid motorskolan i Strängnäs avstyrkes.

8. Kostnadsberäkningar.

Utredningen.

Den fullt utbyggda organisationen, vad avser ordningsstatspolisen, skulle

enligt utredningen omfatta 21 kommissarier därav 1 biträdande, 66 överkonstaplar,

556 konstaplar samt 67 skrivbiträden, innebärande en sammanlagd

utökning med 9 kommissarier, därav 1 biträdande, 39 överkonstaplar,

315 konstaplar och 35 skrivbiträden. Fordonsparken skulle ökas med 97

bilar och 60 motorcyklar till 167 resp. 66. I sina kalkyler har utredningen

räknat med att under det första budgetåret hälften av styrkan eller något

därutöver bör kunna tillföras organisationen.

De på utökningen belöpande kostnaderna under budgetåret 1954/55 kommer

emellertid att relativt sett bli högre än kostnaderna för budgetåret

1955/56. Framförallt beror detta därpå att förhållandevis flera befälstjänster

måste tillsättas redan under det första budgetåret. Likaledes måste

under samma budgetår fordonsparken men framförallt tilldelningen av teknisk

materiel bli större än för det därpå följande budgetåret.

Kostnaderna för den av utredningen föreslagna förstärkningen av ordningsstatspolisen

framgår av följande sammanställning.

Utredningens förslag till merkostnader

vid fullt utbyggd

organisation

budgetåret 1954/55

I. Statspolisintendenten m. fl.:

Avlöningar ..................

273 700

II. Statspolisorganisationen:

Inköp av motorfordon in. m........

2 069 000

1 313 000

III. Statspolisorganisationen:

Underhålls-, drift- och expeditionskostnader. .

2 615 200

2 013 300

IV. Statspolisorganisationen:

Gottgörelse till polisdistrikten.....

4 844 900

2 642 150

V. Statspolisorganisationen:

Polisradioväsendet ..........

921 800

Summa kronor

10 724 600

6 883 950

Beräkningen av kostnaderna för 1954/55 för utökningen av ordningsstatspolisen

redovisas i det följande under de särskilda anslagen. Till de i

tabellen angivna kostnaderna kommer reseersättningar, 350 000 kronor.

I direktiven till utredningen har framhållits, att kostnaderna för en förstärkning

av polisens personal såväl som för dess utrustning med fordon,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b.

undersökningsapparater och annan materiel borde bestridas med automobilskattemedel.

Utredningen ansluter sig i princip till denna uppfattning.

Utredningen framhåller, att den för sin del ej har något att erinra mot de

grunder, som f. n. tillämpas för den del av statspolisen, som ej omfattas

av utökningen.

Departementschefen.

Frågan om trafiksäkerheten på våra gator och vägar har under senare

tid i hög grad uppmärksammats och diskuterats. Dagligen ger uppgifter

i press och radio om svåra trafikolyckor en skrämmande bild av riskerna

för vägtrafikanter av alla kategorier. Trafiksäkerhetsorgan och motororganisationer

har på olika sätt sökt bidraga till att främja en ökad trafiksäkerhet

och bättre förståelse hos vägtrafikanterna för skilda slag av riskmoment.

Likväl har man kunnat konstatera en efter krigsslutet 1945

ständigt stegrad olycksfrekvens; enligt försäkringsbolagens siffror har

en tredubbling av trafikolyckorna skett sedan 1946.

Ökningen av olycksfallen får ses mot bakgrunden av den väldiga ökningen

av motorfordonsbeståndet — från drygt 300 000 år 1946 till ca

750 000 1952 med en personbilspark av f. n. sannolikt mer än 400 000

fordon — samt den därmed sammanhängande stegringen av trafikvolymen

på vägarna. Även om detta kan förklara ökningen av olycksfallen, kan denna

ökning självfallet icke ur samhällets synpunkt vara godtagbar. Den är

tvärtom ägnad att i hög grad inge oro. Jag vill i detta sammanhang endast

peka på den omständigheten, att antalet i vägtrafiken årligen dödade och

skadade ökat från 8 783 till 13 596 under åren 1946—1952.

Sedan länge har den antydda oroande utvecklingen uppmärksammats av

berörda myndigheter och organisationer. På olika sätt har man också sökt

bekämpa trafikolyckorna och finna några medel att bryta den hittillsvarande

utvecklingen. Bland de medel, som med större eller mindre framgång

prövats eller som diskuterats, må här endast nämnas — förutom åtgärder

av väg- och trafikteknisk art — förbättringar i trafiklagstiftningen,

skärpta åtgärder mot rattfylleriet samt intensifierad upplysning och propaganda.

Åtgärder av denna art är emellertid icke tillfyllest. Det är mot denna

bakgrund man får se Kungl. Maj:ts beslut i september 1953 att bemyndiga

chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en utredningsman

för att utarbeta förslag till åtgärder för att åstadkomma en bättre

trafiksäkerhet. I direktiven för utredningen — 1953 års trafiksäkerhetsutredning

— understryks också kraftigt vikten av att energiska ansträngningar

inriktas på att söka finna vägar och medel alt bryta olycksutvecklingen.

Det fastslås, att erfarenheterna från efterkrigsåren, den oavbrutna

och stadiga stegring, som trafikolyckorna dessa år undergått, och

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

den åtminstone utåt sett obetydliga framgång, som hittills prövade metoder

i kampen mot dem haft, knappast längre lämnade oss någon möjlighet

att betrakta den iakttagna utvecklingen som enbart tillfällig.

I utredningens direktiv framhölls vidare vikten av åtgärder i syfte att

åstadkomma en bättre efterlevnad av meddelade föreskrifter. Det framstår

allt klarare, sades det, att det finns en trafikantkategori, som icke

tillräckligt låter sig påverkas av upplysning och propaganda utan tydligen

för att respektera trafikens regler därutöver behöver ett medvetande om

en reell risk för straff eller annan påföljd av kännbart slag. Med tanke

på denna trafikantkategori återstår uppenbarligen ingenting annat än att

myndigheterna genom en skärpning av sin trafikövervakning och sin beivran

av lagöverträdelser ger bestämmelserna nödigt eftertryck.

Härvid kunde med skäl åberopas, att myndigheterna f. n. har otillräckliga

resurser för en sådan skärpt trafikövervakning. Polisen, på vilken

de direkta kontrolluppgifterna faller, har i vårt land icke varit dimensionerad

och hittills knappast heller avsedd för någon mera rigorös eller

»fullständig» kontroll av trafiken, eftersom vi i det längsta medvetet valt

att söka komma fram på andra vägar. Slutsatsen blev också, att en avsevärd

förstärkning av polisens resurser var ofrånkomlig. Denna slutsats hade

redan tidigare från liknande utgångspunkter dragits bl. a. av ansvariga

polismyndigheter. I sina anslagsäskanden för det nu löpande budgetåret

begärde sålunda statspolisintendenten en kraftig förstärkning av ordningsstatspolisen,

på vilken viktiga trafikövervakande uppgifter vilade. Jag ansåg

mig emellertid icke kunna tillstyrka denna framställning, då jag samtidigt

av andra skäl förordade en betydande utökning av kriminalstatspolisen

(prop. 171/1953). Riksdagen anslöt sig till detta ställningstagande

men godkände ett utlåtande av vederbörande utskott, vari utskottet förutsatte

att Kungl. Maj :t så snart förhållandena medgav underställde riksdagen

de förslag om förstärkning av ordningsstatspolisen, som funnes

påkallade.

I anslutning härtill har också statspolisintendenten i sina i augusti 1953

avgivna petita för budgetåret 1954/55 begärt en utökning av ordningsstatspolisen

med tillhopa 263 man, vilken ökning dock borde fördelas på fem år.

Enligt de för 1953 års trafiksäkerhetsutredning meddelade direktiven

har dessa förslag tagits till utgångspunkt för den grundliga prövning av

hithörande frågor, som utredningen nu företagit och redovisat i ett i januari

1954 avgivet betänkande. I detta har utredningen sålunda till behandling

i första hand upptagit och framlagt förslag om förstärkning av statspolisorganisationen

i syfte att därigenom möjliggöra effektivare övervakning

av trafiken.

Som bakgrund för sina överväganden har utredningen redovisat ett

relativt omfattande material beträffande fordonsbestånd, vägtrafikolyckor

och trafik disciplin. I denna del kan jag i huvudsak hänvisa, förutom till

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

betänkandet, till den redogörelse för detta, som lämnats i det föregående.

Olyckornas natur och orsaker har dock icke kunnat tillfredsställande belysas,

enär vår kunskap härom ännu är i hög grad bristfällig. Någon fortlöpande

statistik, ur vilken de huvudsakliga orsakerna till olyckorna kan

utläsas, har vi således icke tillgång till. Utredningen har dock omnämnt en

inom trafiksäkerhetsföreningen gjord undersökning, enligt vilken det helt

övervägande antalet olyckor •— mer än 90 procent — hänför sig till den

mänskliga faktorn.

Det av utredningen sammanbragta materialet ger emellertid en tillräckligt

belysande bild av motorfordonstrafikens avigsidor. Antalet vägtrafikolyckor

ligger enligt försäkringsbolagens uppgifter vid omkring 90 000

årligen, vilket som redan nämnts innebär mer än tredubbling sedan 1946.

Då är ändå att märka, att de bonusbestämmelser, som tillämpas i trafikförsäkringen,

i icke obetydlig utsträckning torde verka återhållande på motorförarnas

benägenhet att till bolagen anmäla inträffade skador. Visserligen

avser det angivna antalet olyckor till största delen sådana, där endast

materiella skador vållats, men antalet vid vägtrafikolyckor dödade eller

skadade uppgår dock till bortåt 15 000, varav cirka 800 dödade och 3 000

svårt skadade. Särskilt anmärkningsvärt är, att av trafikolyckorna med död

eller kroppsskada som följd bortåt hälften drabbat cyklister eller fotgängare.

Utvecklingstendensen framgår med all önskvärd tydlighet av

utredningens diagram över antalet motorfordon, motorfordonsolyckor samt

trafikens storlek under åren 1936—1952, vilket diagram som bilaga fogats

till statsrådsprotokollet i detta ärende. Till synes bekräftar detta diagram,

att trafikolyckorna under angivna tid visat en utvecklingstendens, som

nära överensstämmer med tendensen för motorfordonsbeståndet och trafikvolymen.

Överensstämmelsen i sistnämnda hänseende är mest påfallande

och körrestriktioner och bensinransonering avspeglas omedelbart

genom en nedåtgående kurva beträffande både trafikvolym och olycksfrekvens.

Såsom antyddes redan i direktiven för utredningen är denna

samstämmighet i utvecklingstendensen alarmerande. Den kraftiga stegring

i trafikvolymen, som kännetecknat efterkrigsåren, och på vilken vi ännu

icke kan skönja någon avmattning, skulle i så fall ge oss anledning vänta

en automatiskt fortgående ökning av antalet olycksfall.

Åtlydnaden av gällande trafikregler har också gjorts till föremål för

vissa undersökningar och de uppgifter, som i betänkandet lämnats om

gjorda iakttagelser, synes mig högst anmärkningsvärda. Kännedomen om

vägmärkenas betydelse är bristfällig, föreskrivna hastighets- och säkerhetsbestämmelser

nonchaleras i stor utsträckning och regler om arbets- och

vilotider för chaufförer överträdes. .lag vill bär endast nämna ett par förut

redovisade exempel från undersökningar av trafiksäkerhetsrådet. Av 14 000

fordon, som observerades vid vissa järnvägskorsningar, skulle över 90

procent icke — såsom föresluives — ha kunnat stanna på betryggande

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

avstånd från närmaste rälssträng och av de 300, som härvid kom fram till

korsningen, då det röda ljuset var i funktion, passerade närmare */3 korsningen

mot detta ljus och 26 procent gjorde det innan tåget passerat.

Av 4 821 bussar och 2 102 lastbilar, som vid visst tillfälle framfördes

på gata i Stockholm, fördes 55 resp. 63 procent med olaga hastighet och

för båda kategorierna översteg medelhastigheten den maximalt tillåtna.

Motorförarna i gemen synes överhuvudtaget icke i tillräcklig mån ha besinnat

det ansvar, som trafiklagstiftningen ålägger dem. I stor utsträckning

lär underlåtenheten att i enlighet med vägtrafikförordningens allmänna

bestämmelser anpassa fordonets hastighet till vad trafiksäkerheten och

behörig hänsyn till omständigheterna i övrigt kräver ha bidragit till olycksfallsfrekvensen.

De begränsade möjligheterna att med nuvarande tillgång

till polispersonal sörja för effektiv övervakning av den på sina håll våldsamt

ökade trafikvolymen torde ha medverkat till denna uppluckring av

ansvarskänslan.

Som utredningsmannen anfört finnes givetvis möjlighet att komma till

rätta med åtminstone en del av de olycksfall, som drabbar cyklister och

fotgängare, om man tillgodoser bilismens växande krav på utrymme och

framkomstmöjligheter. Vi äger dock varken ekonomiska eller personella

resurser att snabbt bygga om vårt vägnät till moderna motorvägar. Alla slag

av trafikantgrupper på landsbygden kommer således länge ännu att få

använda en och samma vägbana. Åldringar med hämmad rörelseförmåga

och nedsatta sinnen, barn i olika åldrar samt överhuvud taget personer,

på vilka alltför stora krav icke kan uppställas i fråga om deras uppträdande

i trafiken, måste alla ha rätt och möjlighet att färdas på vägarna under så

stor personlig trygghet som möjligt. Det måste därför ankomma på motorförarna

att anpassa fordonets framförande under noggrant beaktande av de

latenta olycksrisker, som ständigt kan förefinnas.

Utredningsmannens överväganden har lett honom till den uppfattningen,

att en skärpning av polisens övervakning av vägtrafiken utgör ett värdefullt

och nödvändigt led i de trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder, som nu

bör vidtagas. Av vad utredningen anfört om betydelsen av en sådan skärpning

må särskilt framhållas ett åberopat aktuellt exempel från England.

Inom ett grevskap hade man där genom en intensiv polisövervakning på

vägarna under ett år lyckats nedbringa vägtrafikolyckorna med 44 procent

och antalet dödade med 18 procent samtidigt som olyckorna i resten av

landet ökade med 3 procent.

Skärpningen av polisövervakningen bör enligt utredningen ske genom en

förstärkning av polisen, som kan genomföras relativt snabbt och som därför

snart bör lämna ett påtagligt resultat i form av minskad olycksfallsfrekvens.

Härav föranlett behov av ökad polispersonal skulle helt tillgodoses

genom en utökning av ordningsstatspolisen, vars personalkader skulle

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 b.

ökas med 9 kommissarier, 39 överkonstaplar och 315 konstaplar samt

skrivpersonal. Den lokala polisens resurser har förutsatts skola tagas i anspråk

i all den utsträckning som är möjlig. Förstärkning av denna har

ifrågasatts för de större städernas del, enär utredningen icke avser att

vidga området för statspolisens användning till dessa städer. Modern utrustning

i betydande omfattning har även föreslagits skola anskaffas.

Främst med hänsyn till rekryteringssvårigheterna avses utbyggnaden av

organisationen skola ske under loppet av två år.

Remissinstanserna bär i det stora hela delat utredningens uppfattning

och synpunkter på den aktuella situationen beträffande motorfordonstrafiken.

En skärpt trafikövervakning har befunnits nödvändig och ansetts

böra åstadkommas genom en förstärkning av polisen. Endast två remissorgan

har direkt avstyrkt, att förslaget lägges till grund för proposition i

ämnet. Av åtskilliga remissinstanser har betonats, att även andra vägar

än en förstärkt övervakning bör prövas för vinnande av en ökad trafiksäkerhet,

såsom skärpt strafftillämpning vid trafikförseelser och vidgad

indragning av körkort. Dessa synpunkter liksom även rådande rekryteringssvårigheter

har i några yttranden tagits till intäkt för förslag till mindre

omfattande utökning av polisorganisationen eller en förstärkning av denna

i långsammare takt än utredningen tänkt sig. En del remissinstanser har

ställt sig tvivlande till möjligheterna att genom den föreslagna förstärkningen

av statspolisen i väsentlig mån nedbringa antalet trafikolyckor. Så

har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett ett fortsatt ökat arbete på en

förbättring av vägnätets standard och fordonens tekniska utrustning vara

av grundläggande betydelse för trafiksäkerheten. Beträffande den lokala

polisen har i ett flertal remissvar under strukits vikten av att den aktivt

medverkar i trafikövervakningsarbetet. Utökningen av statspolisen finge

icke tagas till intäkt för ett eftersättande av den lokala polisens behov.

Den föreliggande utredningen har enligt min mening givit klara och

otvetydiga belägg för angelägenheten av snara åtgärder för främjande av

en ökad trafiksäkerhet. Jag torde i denna del i och för sig icke behöva

åberopa några exempel utöver dem, som anförts i det föregående. En synpunkt,

som särskilt framhållits av utredningen, må dock ånyo understrykas.

Det är den humanitära synpunkten, vars innebörd tydligt framgår av

det faktum, att år 1953 mer än 800 personer dödats och mer än 3 000 svårt

skadats vid trafikolycksfall; verkningarna av dessa olycksfall är uppenbarligen,

som utredningen påpekar, att jämställa med en svår folksjukdom.

Vid sidan av denna synpunkt är självfallet den ekonomiska sekundär, men

det kan dock nämnas, att enligt av NTF gjorda beräkningar trafikolyckorna

f. n. kostar vårt land omkring 300 milj. kronor om året. Härtill kominer

en belastning på förut ofta ansträngda resurser i fråga om sjukhusplatser,

sjukvårdspersonal otc. Kan trafikens olycksfallssiffror åtminstone i någon

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

män nedbringas gör samhället uppenbarligen betydande besparingar och

många människor förskonas från sorger och lidanden, som icke kan mätas

i penningar.

På de av utredningen anförda skälen anser jag i likhet med denna och

det övervägande flertalet remissinstanser, att en förstärkt trafikövervakning

bör kunna åstadkomma en nedgång i olycksfallsfrekvensen och att denna

förstärkning bör åstadkommas genom en förbättring av polisens, särskilt

ordningsstatspolisens personella och materiella resurser. Jag förordar alltså,

att en sådan förstärkning nu genomföres. Härmed är givetvis ej sagt,

att inte också andra vägar skall prövas. Utredningen och remissorganen

har som nyss nämnts pekat på några av dessa vägar; det är att förvänta,

att ytterligare konkreta förslag i denna del kommer att framläggas av utredningen

i dess kommande betänkande.

Med anledning av att stadsförbundet hemställt om ett uppskov med den

föreslagna förstärkningen av statspolisen, vill jag bestämt framhålla, att jag

icke anser det försvarligt att i det läge, som nyss redovisats, låta en sådan

förstärkning anstå i avvaktan på ytterligare utredningar. De av förbundet

åberopade rekryteringsfrågorna torde åtminstone delvis kunna lösas med

den ordning, jag förordar i det följande. Det är vidare min avsikt att, så

snart förhållandena det medgiver, låta ytterligare utreda spörsmålen om

fördelningen av kostnaderna för statspolisorganisationen och om en rationalisering

av det nuvarande bidragssystemet. Jag vill emellertid fästa

uppmärksamheten på att en icke obetydlig förbättring för statspolisstädernas

del vinnes redan genom det förslag jag i annat sammanhang denna

dag framlagt om gottgörelse av statsmedel till dessa städer för vissa kostnader

för polisutbildningen.

Den förstärkta övervakningen av trafiken bör bedrivas i en intim samverkan

mellan ordningsstatspolis och de lokala poliskårerna. Även dessa

poliskårer har viktiga trafikövervakande uppgifter, som understundom

bör kunna utövas tillsammans med statspolisens personal. Den tendens till

passivitet hos den lokala polisen i fråga om trafikövervakningen, som utredningen

i vissa fall påvisat, är icke tillfredsställande. Det är mig angeläget

understryka, att, där brister i den lokala polisens personella och materiella

resurser föreligger, dessa brister uppenbarligen icke kan påräknas

bliva täckta genom en i förevarande sammanhang utökad statspolisorganisation.

— Vid sidan om den samverkan för trafikövervakning, som sålunda

bör äga rum mellan statspolis och kommunal polis, bör statspolisen i angivet

syfte samarbeta även med andra. Det synes sålunda kunna övervägas,

om icke frivilliga krafter ur lämpliga organisationer kan anlitas för vissa

uppgifter; självfallet bör samarbete också ske med motormännens och andra

trafikanters organisationer.

Redan f. n. anlitas ordningsstatspolis för trafikpropaganda och trafik
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 17i.

undervisning, särskilt i skolorna. Betydelsen av sådan propaganda och

undervisning, som för övrigt icke bör rikta sig enbart till skolbarnen, är

uppenbar och arbetet härmed bör intensifieras. Förstärkes ordningsstatspolisen

bör den i ökad utsträckning kunna medverka i detta arbete.

Vad angår polisens trafikövervak an de verksamhet så

har motorförarnas körsätt och överhuvud taget den mänskliga faktorn vid

vägtrafikolyckorna, enligt vad utredningen givit vid handen, till en alldeles

övervägande del kunnat anges som orsak till olyckorna. Fordonens utrustning

och vägbanans beskaffenhet har tillskrivits allenast en relativt ringa

procent av olycksfallen. Trötthet, bristande uppmärksamhet eller påverkan

av rusdrycker el. dyl. hos föraren av motorfordon torde enligt min mening

antingen i och för sig eller i förening med okänslighet för fordonets hastighet

samt nonchalerande av eller bristande kännedom om gällande trafikregler

få anses som orsak till det övervägande flertalet olyckor. Det synes

mig därför angeläget, att den förstärkning av polisorganisationen, som nu

avses komma till stånd, i främsta rummet utnyttjas så, att man ingriper

mot och i görligaste mån kommer till rätta med dessa olycksfallsorsaker.

Verksamheten bör, som utredningen framhållit, i största möjliga grad

bedrivas genom rörliga patruller i bilar eller på motorcyklar. Klart

är, att härvid tillbörlig uppmärksamhet även bör ägnas åt bilarnas utrustning

och belastning samt åt efterlevnaden av bestämmelser om arbetsoch

vilotid för yrkeschaufförer. Dessa kontrolluppgifter hör nära samman

med den verksamhet, som också bör ankomma på den lokala polisen. Som

medhjälpare till statspolisman i patruller för trafikövervakning bör vid

mera lokalt betonade kontroller lämplig kommunal polisman kunna utnyttjas.

Betydande vikt måste emellertid läggas vid övervakningen av den

löpande trafiken. Särskilt angeläget är, att uppmärksamhet ägnas de stora

trafikstråken, rikshuvudvägarna, med deras allt intensivare trafik. För

denna verksamhet torde den nu avsedda förstärkningen i första hand få

disponeras. Jag vill emellertid kraftigt understryka vad utredningen anfört

om att polispersonalens uppgift icke endast är att göra anmärkningar

och beivra förseelser utan att den bör vara aktivt verksam i förebyggande

syfte. Så snart det finns anledning bör den ingripa med råd och anvisningar

och den bör också vara beredd att lämna hjälp åt vägtrafikanter, som råkat

ut för ett olycksfall eller missöde. Jag kan i huvudsak ansluta mig till

utredningens förut återgivna uttalande i denna del.

Vad beträffar frågan om förstärkningens totala omfattning

vill jag erinra om att både statspolisintendenten och utredningsmannen

varit eniga om att en kraftig utbyggnad av ordningsstatspolisen

bör ske samt att nästan alla remissinstanser biträtt vad utredningsmannen

härutinnan föreslagit. Bortsett från de båda remissinstanser, som över

huvud taget avstyrkt utredningens förslag, har endast statskontoret för
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 17i.

ordat en begränsning av personalökningen. Å andra sidan har i ett par

yttranden ifrågasatts om den föreslagna utökningen är tillräcklig. Enligt

min mening bör förstärkningen ges i stort sett den omfattning utredningen

tänkt sig och genomföras så snabbt som möjligt. I fråga om utbyggnadstakten

har statspolisintendenten räknat med en tid av fem år för genomförandet

av förstärkningen, medan utredningsmannen ansett, att det vore

tänkbart att göra detta på två år. Vid bedömningen av denna fråga torde

en viss försiktighet böra iakttagas. Härför talar särskilt de i ett par remisssvar

uttalade farhågorna för att det ej är möjligt att genomföra den omfattande

nyrekrytering, som krävs för att förstärka statspolisen. Min avsikt är

att i nästa års statsverksproposition efter ytterligare undersökning av rekryteringsmöjligheterna

taga upp frågan om en andra etapp av utbyggnaden.

\ idkommande storleken av förstärkningen av ordningsstatspolisen

för nästa budgetår, har utredningsmannen i sina kalkyler

räknat med att under detta år hälften av styrkan eller något därutöver

borde kunna tillföras organisationen. Kostnadsberäkningarna avser en utökning

med 9''kommissarier, 20 överkonstaplar, 165 konstaplar och 20 skrivbiträden.

Som jag nyss framhöll bör emellertid en viss försiktighet iakttagas

vid bedömandet av omfattningen av personalförstärkningen. Möjligheterna

att överblicka rekryteringsläget är mycket begränsade och uttalandena

från vissa remissinstanser om en långsammare utbyggnadstakt har

otvivelaktigt en realistisk bakgrund. Detta gäller särskilt Stockholm och

Göteborg. Jag har för min del stannat för en förstärkning för nästkommande

budgetår med 7 kommissarier, 17 överkonstaplar, 130 konstaplar

och 13 biträden i reglerad befordringsgång, varvid jag i likhet med utredningen

bland konstaplarna inräknat de nya tjänster som påkallas vid eu

omorganisation av den ridande polisen.

Frågan om rekryteringen av den utbyggda o r d ni n g s siatspolisen

har i utredningen ägnats stor uppmärksamhet, därvid bl. a. diskuterats

fördelar och nackdelar med nuvarande system med skyldighet för

vissa städer att mot gottgörelse av statsmedel tillhandahålla personal för

denna polisverksamhet. I samband härmed har även ventilerats spörsmålet

om övergång till en fristående statspoiiskår med egen rekrytering. En

dylik reform har dock ansetts förenad med sådana nackdelar, att den måste

ingiva betänkligheter. Sådana betänkligheter bär även framförts av bl. a.

1939 års polisutredning vid prövningen av frågan om ett förstatligande av

kriminalpolisen. Utredningsmannen har i stället ansett, att rekryteringsproblemet

bör lösas genom att gällande regler på området revideras så att

statspolisstädernas polistjänster får en vidgad rekryteringsbas och kommenderingstiden

förlänges.

Det stora flertalet remissinstanser har godtagit utredningsmannens förslag

i denna del. Avvikande mening har dock anförts av landskommunernas

förbund, som anser att rekryteringssvårigheterna bäst avhjälpes om huvud
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Iiungl. Maj:ts proposition nr 174.

mannaskapet för polisen övertages av staten, ävensom — som förut nämnts

— av svenska stadsförbundet. Tveksamhet om möjligheterna att lösa rekryteringsproblemen

på av utredningsmannen föreslaget sätt har kommit till

synes i en del remissvar. Beträffande Norrbotten har påpekats, att en ytterligare

ökning av statspolisen knappast kunde ske med hänsyn till den

kommunala poliskårens ringa storlek i statspolisstaden Luleå. Från andra

håll har farhågor yppats för den åderlåtning, som en vidgad rekryteringsbas

för med sig för de mindre polisdistrikten. Svenska polisförbundet

har understrukit, att garantier i olika frågor måste vinnas, om den avsedda

effekten skall ernås. Särskilt har därvid pekats på de problem, som

kan uppkomma i pensionshänseende. Den återbetalningsskyldighet med

avseende på under utbildningstid uppburna löneförmåner, som åligger polisman,

vilken före viss tids utgång erhåller annan anställning, har även angivits

kunna hindra en överflyttning från landsbygdsdistrikt till statspolisstad.

Problemet om huvudmannaskapet för polisen var som bekant föremål för

ställningstagande vid 1953 års riksdag. Enligt min mening saknas anledning

att nu upptaga denna fråga till förnyad prövning. I likhet med utredningsmannen

anser jag för övrigt, att påtalade olägenheter och svårigheter i fråga

om rekryteringen bör kunna avhjälpas inom ramen för nuvarande ordning.

Svårigheter i organisatoriskt hänseende kan måhända bemästras genom

vissa särbestämmelser. Sistnämnda spörsmål bör dock anstå till dess 1953

års polisutredning för vissa delar av Norrbottens län slutfört sitt arbete,

vilket beräknas ske under innevarande år.

I allt väsentligt kan jag således biträda utredningsmannens förslag till

en vidgad rekrytering av ordningsstatspolisen. I anslutning till vad bl. a.

överståthållarämbetet och svenska polisförbundet anfört vill jag understryka

angelägenheten av samverkan mellan berörda parter för att så

snabbt som möjligt genomföra förstärkningen av ordningsstatspolisen och

därmed den synnerligen önskvärda skärpningen av trafikövervakningen.

Beträffande pensionsfrågan för polisman, som från anställning i landsbygdsdistrikt

övergår till poliskår i stad, må erinras om, att enligt beslut av

1949 års riksdag (skr. nr 396) sådan polisman må under vissa förutsättningar

kvarstå i statens pensionsanstalt, då övergången föranletts av inkorporering.

Enligt min mening bör som ett provisorium i avvaktan på

slutförandet av 1951 års pensionsutrednings arbete liknande medgivande

lämnas beträffande polisman, som övergår till statspolisstads poliskår för

att kommenderas till statspolisen. Härvid synes kunna tillämpas den

ordningen, att avgiften icke erlägges av staden, som följaktligen icke heller

bör erhålla statsbidrag för ifrågavarande polisman jämlikt 2 § kungörelsen

760/1953. Därest riksdagen icke har något att erinra häremot torde Kung].

Maj :t äga vidtaga åtgärder för provisoriets genomförande.

Jämväl det hinder för en vidgad rekrytering av statspolisen, som kan

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Knngl. Maj. ts proposition nr 174.

föranledas av att polismän förbundit sig att ersätta polisdistrikt för utgiven

lön under utbildning, därest vederbörande lämnar distriktet inom viss tid,

synes kunna undanröjas genom att staten träder emellan. Därest riksdagen

icke har något att erinra häremot torde Kungl. Maj :t få, efter prövning från

fall till fall, meddela beslut om ersättning till sådan polisman, som efter

förflyttning erhållit tjänst vid statspolisen, för vad han nödgats utgiva till

följd av dylik förbindelse. Ersättningen torde få utgå ur anslaget till Anordnande

av polisbevakning i annan än den i lagen om polisväsendet i riket

stadgade ordning m. in.

Även utredningsmannens förslag om en till sex år ökad kommenderingstid

vid statspolisen synes mig väl avvägt. Jag kan således icke dela den uppfattningen

som från några håll framförts om regelmässig permanent kommendering

till statspolisen av de polismän, som rekryteras från annan

poliskår än statspolisstadens. Cirkulationssystemets värde synes mig väl

vitsordat. Undantagsvis bör dock längre kommenderingstid kunna ifrågakomma.

Någon förändring av hittillsvarande möjligheter till fortlöpande

kommendering av befäl och kriminalpolis synes icke böra genomföras.

I utredningen har vissa riktlinjer uppdragits för fördelningen av

den nytillkommande polispersonalen, därvid till utgångspunkt

tagits folkmängd, väglängd samt antalet registrerade bilar och motorcyklar.

Med dessa komponenter har en procentuell fördelning verkställts

läns- och avdelningsvis, som sedan använts för en preliminär uppdelning

av det föreslagna antalet konstaplar. Härvid har hänsyn tagits till

att nya avdelningar ansetts böra upprättas i Visby, Kristianstad, Halmstad

och Vänersborg. Av olika skäl har dock härefter vissa justeringar vidtagits,

varigenom särskilt avdelningarna i Göteborg, Karlstad och Luleå ökats och

avdelningarna i Vänersborg och Umeå minskats. Beträffande Karlstad och

Luleå har således framhållits, att avdelningarna varit underdimensionerade

och arbetstyngda. I samband härmed har en centralisering av statspolisavdelningarna

i Södermanlands och Östergötlands län till Nyköping resp.

Linköping ansetts motiverad. En viss specialisering skulle härigenom underlättas,

samarbetet skulle bli mera intimt och kostnaderna för expedition

och dylikt skulle begränsas.

I remissyttrandena har uppmärksamheten väsentligen ägnats åt spörsmålen

om fördelningsprinciperna och centraliseringen. I förstnämnda hänseende

har anförts, att de valda schematiska grunderna icke ger ett rättvisande

mått på trafikintensitet och trafikrisker. En omprövning har ansetts

nödvändig, varvid särskild hänsyn bör tagas till att vissa län är

typiska genomfartslän. Statspolisintendenten har framhållit svårigheterna

att nu förutse de olika statspolisstädernas möjligheter att tillhandahålla

ytterligare ordningsstatspolispersonal och önskat bemyndigande för Kungl.

Maj :t att vidtaga jämkningar inom personalramen. Ett stort antal remiss
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

instanser har förordat eller ifrågasatt en förläggning av ordningsstatspolis

även till andra orter än de av utredningen föreslagna. Som förläggningsorter

har således föreslagits Uppsala, Eskilstuna, Norrköping, Ljungby,

Hälsingborg, Borås samt i Norrbottens län Arvidsjaur, Gällivare och Paj ala.

Å andra sidan har statskontoret, som funnit utredningens förslag till förstärkning

av organisationen överdimensionerad, icke kunnat tillstyrka upprättandet

av nya avdelningar.

Spörsmålet om den lämpliga fördelningen av den personalförstärkning,

varom här är fråga, synes mig svårbedömbart. Såsom utredningen visat,

har olycksfallsfrekvensen ett mycket påtagligt samband med trafikintensiteten.

Ett tillfredsställande mått på trafikintensiteten för skilda delar av landet

borde därför kunna ge en relativt god ledning i förevarande hänseende.

Den av utredningen föreslagna fördelningen, vilken även tar hänsyn till

vägnätets omfattning m. m., har som nämnts i en del yttranden kritiserats,

därvid särskilt påpekats genomgångstrafikens betydelse. Inom väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen pågående undersökningar om trafikintensiteten

på våra vägar under 1953 blir av värde för den slutliga fördelningen. Med

den begränsade utökning av statspolisorganisationen, som mitt förslag

innebär, har jag preliminärt avsett att i första hand tillgodose samtliga län

utom Gotlands med en patrull, bestående av 3 man, av vilka en avses

såsom vikarie vid semester m. m. Övriga 20 patruller med sammanlagt

61 man bör fördelas med huvudsaklig hänsyn tagen till trafikintensiteten.

I samband härmed bör även nackdelar och fördelar av, å ena sidan, en

måttlig decentralisering och, å andra sidan, ett sammanhållande av ordningsstatspolisen

i en avdelning inom varje län vägas mot varandra. Då

här är fråga om en för trafikövervakningen avsedd polispersonal, synes

mig icke uteslutet att, såsom överståthållarämbetet framhållit, besparingar

i traktaments- och drivmedelskostnader skulle kunna vinnas genom förläggning

av vissa patruller på annan ort än i statspolisstaden. Hänsynen

till rekryteringssvårigheterna kan också motivera, att en sådan uppdelning

av ordningsstatspolisavdelning i vissa fall kommer till stånd. Preliminära

överväganden har lett mig till det antagandet, att återstående patruller

hör placeras i Stockholm, Linköping, Jönköping, Växjö, Hälsingborg,

Malmö, Borås, Karlstad, Örebro, Falun, Gävle och Sundsvall samt Luleå.

Jag vill emellertid understryka, att den av mig här nämnda fördelningen

icke får anses som definitiv och att även annan förläggningsstad bör kunna

komma i fråga. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fatta beslut i

ämnet efter de ytterligare undersökningar och överväganden, som jag

avser att låta företaga. Även fördelningen av befälstjänsterna bör härvid

komma under bedömande.

Eu effektivisering av verksamheten vid de olika statspolisavdelningarna

i fråga om trafikövervakningen har ansetts påkalla eu viss omläggning av

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

den samordnande verksamhet, som omhänderhas av statspolisintendenten.

I hmudsak har denna hittills varit inriktad på att lämna allmänna anvisningar

rörande övervakningens bedrivande. I utredningen har nu förutsatts,

att trafikövervakningen skall planläggas icke blott för de enskilda

avdelningarna var för sig utan även i ett större sammanhang, varvid statspolisintendenten

skulle äga en viss direktivrätt i förhållande till vederbörande

landsfogde. På centralmyndigheten borde även ankomma att kontinuerligt

ha ett nära och förtroendefullt samarbete med de institutioner,

organisationer och sammanslutningar, vars verksamhet på ett eller annat

sätt har beröring med trafiksäkerhetsfrågor. Jämväl vissa taktiska uppgiftei

\oie angelägna. I samband med utövandet av tillsvnen över att personal

och materiel effektivt utnyttjas borde statspolisintendenten äga rätt

att meddela föreskrifter om de olika avdelningarnas verksamhet och personalens

tjänstgöring. Statspolisintendenten föreslås även få rätt att hos länsstyrelse

påtala brister i förenämnda hänseenden. En förstärkning av till

dennes förfogande ställd personal har med hänsyn härtill ansetts erforderlig

och i samband därmed har utredningsmannen jämväl föreslagit viss

omorganisation, som berör statspolisintendenten s

ställning och arbetsuppgifter. Personalökningen avser en

polisintendentstjänst i 37 lönegraden, en trafikinspektörstjänst i 31 lönegraden,

en polisnotarietjänst i 27 lönegraden och en biträdestjänst i reglerad

befordringsgång. Den centrala organisationen har därjämte i statspolisintendentens

yttrande över utredningen föreslagits utökad med en

kamrer i 27 lönegraden och en kassör i 19 lönegraden.

Förslaget om centralorganets utbyggnad och ställning har i det väsentliga

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av ett stort antal remissinstanser,

däribland flertalet länsstyrelser och landsfogdar. Avvikande meningar har

emellertid anförts från åtskilliga remissinstanser i fråga om ändringen av

statspolisintendentens ställning och den föreslagna direktivrätten, vilket

ansetts som ett betänkligt steg i riktning mot en central polisstyrelse.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som tillstyrkt direktivrätten, har framhållit,

att frågan borde bedömas ur mera allmänt principiella synpunkter,

än vad som nu skett, och avse statspolisintendentens hela kompetensområde

i de avseenden det berör landsfogdarnas polisiära uppgifter. Även

i andra yttranden har den föreslagna ändringen ansetts böra upptagas i

ett större sammanhang. Den förordade personalförstärkningen har av statskontoret

ansetts kunna begränsas till en trafikinspektör, varjämte ämbetsverket

icke velat motsätta sig förstärkningen av kameralpersonalen.

För egen del vill jag framhålla följande. Den föreslagna utbyggnaden

av polisorganisationen har till syfte att möjliggöra en skärpt trafikövervakning.

Givetvis är det angeläget, att denna verksamhet samordnas och

att kontakt fortlöpande upprätthålles särskilt mellan närliggande län.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj. ts proposition nr 174.

Gcnomgångstrafiken på rikshuvudvägarna bör icke onödigtvis under

samma dag kontrolleras vid trafikrazzior på ett flertal ställen. Det ligger

i sakens natur, att trafikanterna bör förorsakas minsta möjliga tidsspillan

och irritation. Även om således samordningen i trafikövervakningen

företrädesvis torde få ske ute på linjen, är det angeläget, att verksamheten

följes hos statspolisintendenten, som efter samarbete i trafiksäkerhetsfrågor

med skilda institutioner, organisationer och sammanslutningar bör

i viss utsträckning centralt bearbeta olika uppgifter och ange den allmänna

inriktningen av trafikövervakningen. Någon försöksverksamhet anser jag

däremot icke bör bedrivas av centralorganet. I detta avseende må nämligen

erinras, att statens trafiksäkerhetsråd enligt den för rådet gällande instruktionen

har uppgifter bl. a. på detta område. Däremot bör en viss övervakning

kunna ske av att personal och materiel får en tillfredsställande

användning och att överhuvudtaget de trafikövervakande åtgärderna samordnas.

Härför torde det emellertid icke vara nödvändigt med någon direktivrätt

i egentlig mening, utan erforderlig samordning bör kunna åstadkommas

på frivillighetens väg och genom informella råd och anvisningar.

Det formella ansvaret bör liksom hittills helt åvila vederbörande landsfogde

och länsstyrelse. Någon anledning att i förevarande sammanhang upptaga

spörsmålet om statspolisintendentens ställning till landsfogdarna föreligger

således enligt min mening icke.

Med denna min inställning i fråga om statspolisintendentens uppgifter

bör ändringarna i den centrala organisationen kunna bli mindre än utredningen

tänkt sig. Vid statspolisintendentens sida bör enligt min uppfattning

ställas en biträdande polisintendent för trafikövervakningsfrågor.

På denne bör ankomma att under statspolisintendenten men i huvudsak

på eget ansvar handlägga ärenden rörande trafikövex-vakningen. Han bör

även självständigt kunna utöva inspektionsverksamhet på sitt område. Han

bör därför ha långvarig praktisk erfarenhet av trafikspörsmål och äga ingående

kännedom om polisens arbetsmetoder. Med hänsyn härtill bör befattningen

enligt min mening placeras i lönegrad Ce 31. Då härutöver viss

kvalificerad biträdeshjälp synes erforderlig, föreslår jag jämväl inrättandet

av en polisnotarietjänst i lönegrad Cg 25. Redan med nuvarande organisation

har utrustningen med kameral personal visat sig bristfällig. Till statspolisinlendentens

förslag om inrättande av en kamrerarbefattning i lönegrad

Ca 27 och en kassörstjänst i Ca 19 torde jag emellertid få återkomma vid

behandlingen av frågan om anslagsberäkningen för nästa budgetår.

För trafiksäkerhetsarbetets rätta handhavande är det, som utredningen

framhållit, av vikt, att den enskilde polismannen hesitter erforderliga

kunskaper och skicklighet. Han bör äga god kännedom om gällande trafikförfattningar,

vara väl bevandrad i aktuella spörsmål om trafikanternas

rätta beteenden i olika situationer samt förtrogen med de metoder cnligl

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 17A.

vilka en riktig och ändamålsenlig övervakning bör ske. Härtill kommer

emellertid, att han måste besitta goda kunskaper om olika motorfordons

konstruktion och verkningssätt och äga tillfredsställande körkunnighet.

Utöver den utbildning som redan sker internt inom statspolisen har

utredningen för den skull föreslagit en speciell utbildning, förlagd till arméns

motorskola i Strängnäs. Utbildningen skulle omfatta 195 timmar

jämte för särskild utbildning av motorcykelförare 65 timmar. Denna utbildning

skulle ersätta de kurser om cirka 80 timmar, som hittills anordnats

med anlitande av befattningshavare inom bilinspektionen.

Av remissinstanserna har endast chefen för armén och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gått in på en närmare prövning av utbildningsspörsmålen.

Den förstnämnde har därvid bl. a. föreslagit särskilda årsarvoden

till skolchefen vid arméns motorskola och till expeditionsunderofficeren.

Utbildningen skulle omhänderhas av dels personal, uppförd på för armén

avsedda personalförteckningar, dels befattningshavare ur statspolisen och

dels ett par tjänstemän från statens bilinspektion. Förläggningsutrymmen

har icke ansetts kunna tillhandahållas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har i likhet med utredningen ansett utbildningen böra ske genom centralt

ordnade kurser men förmenat att förläggningen till Strängnäs icke borde

betraktas som en slutlig lösning av frågan. Särskilt har trafikförhållandena

i trakten icke ansetts medge en tillfredsställande utbildning.

Även enligt min mening ligger synnerlig vikt vid att utbildningsfrågorna

ägnas stort intresse. Erinras må, att det av 1945 års trafiksäkerhetskommitté

framlagda förslaget om en statlig högre anstalt för trafikundervisning

prövas inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. För det slutliga ställningstagandet

härtill kan givetvis erfarenheterna av den av utredningen

föreslagna förstärkta utbildningen vara av värde. Jag vill därför ansluta

mig till förslaget att förlägga viss motorutbildning till arméns motorskola.

Av de skäl styrelsen anfört är det emellertid angeläget, att allenast provisoriska

åtgärder vidtages. Kurserna bör icke ges större omfattning eller

avse flera elever än befintliga förläggningsförhållanden medger. Enligt min

mening bör det vidare vara möjligt att så reducera det för utbildningen

beräknade antalet undervisningstimmar, att varje kurs bör kunna fullföljas

på kortare tid än vad utredningen tänkt sig. Skulle med hänsyn till

förläggningssvårigheterna eller av andra skäl ett utnyttjande av motorskolan

visa sig olämpligt, torde Kungl. Maj:t få besluta om annan form

för utbildningen. Med den begränsning, som mitt förslag innebär, torde

kostnaderna för utbildningen kunna beräknas hålla sig inom ramen för

ett belopp av 150 000 kronor, vartill kommer traktamenten å cirka 100 000

kronor. Då här är fråga om en provisorisk kursverksamhet, för vilken

utbildningspersonal huvudsakligen ställes till förfogande från statspolisoch

bilinspektionsorganisationerna, är jag icke beredd förorda särskilda

årsarvoden till skolchefen och expeditionsunderofficeren.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

Den trafikövervakande polisens utrustning har i utredningen tillmätts

stor betydelse. Erforderlig tilldelning av materiel av olika slag har

nämligen ansetts utgöra ett oavvisligt villkor för att en tillräckligt effektiv

trafikövervakning skall kunna upprätthållas. Till omfattningen och beskaffenheten

av den ifrågasatta utrustningen må hänvisas till den sammanfattning

av utredningens förslag, för vilken i det föregående redogjorts.

För anskaffning av bilar har som beräkningsgrund tillämpats de principer,

som låg till grund för bedömandet av bilbehovet vid statspolisorganisationens

tillkomst, varvid dock en viss reducering skett. Med hänsyn till

motorcyklarnas i vissa delar av landet begränsade användningstid under

året har utredningen icke ansett anskaffningen av motorcyklar kunna

påverka behovet av bilar.

Utredningens förslag har vid remissbehandlingen i allmänhet ansetts

ändamålsenliga. Röster har dock höjts för anskaffning av ytterligare bilar

och motorcyklar. Enligt landsfogden i Östergötlands län vore spärranordningar

att anse som sådan utrustning, vilken det borde åligga polisdistrikten

att anskaffa. Vidare förordas anskaffandet av teleprinteranläggningar,

utbyggnad av polisradion och anställandet av särskilda bilmekaniker i

syfte att slippa spilltid vid verkstäder.

Enligt min mening kan utredningsmannens förslag beträffande utrustningen

i allt väsentligt godtagas, såvitt angår arten av den materiel som

bör anskaffas. Anskaffningens omfattning måste givetvis anpassas efter

storleken av den personalförstärkning, som avses. Verkställda beräkningar

giver vid handen, att med den av mig förordade organisationen för inköp

av motorfordon skulle erfordras ytterligare 1 000 000 kronor, samt att merkostnaderna

för underhålls-, drift- och expeditionskostnader kan begränsas

till omkring 1 400 000 kronor. Som jag tidigare framhållit tillgodoses härigenom

icke eventuella brister i den lokala polisens materiella resurser. Det

torde få anses ofrånkomligt, att viss materiel för trafikövervakningen även

måste anskaffas av de olika polisdistrikten.

Vid bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 112, till 1954 års riksdag

med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 och 6 §§ förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automohilskatt in. in. skall merkostnaderna

för den utbyggnad av statspolisorganisationen, vartill utredningens

förslag kan leda, tillsvidare helt bestridas med automobilskattemedel. Den

av mig förordade utökningen av ordningsstatspolisen kan beräknas medföra

en merkostnad av omkring 4 000 000 kronor. Detta belopp hör således

under de ifrågakommande anslagen avräknas mot automobilskattemedlen.

Ifråga om den nuvarande organisationen har i förenämnda proposition

uttalats, att kostnaderna för den del av ordningsstatspolisen, som enligt

de aktuella förhållandena erfordras för trafikövervakningen, tillsvidare helt

bör avräknas mot automobilskattemedel. Vidare har i propositionen fram5

— Bihnng till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 174.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj. ts proposition nr 174.

hållits, att en översyn och anpassning till dessa förhållanden av de för

innevarande budgetår tillämpade avräkningsbestämmelserna i anledning

härav skall verkställas.

I anslutning till vad som anförts i nämnda proposition vill jag här upptaga

frågan om ändring av nuvarande avräkningsregler. Jag torde härvid

till en början få lämna en kort redogörelse för bakgrunden till och innebörden

av dessa regler.

I enlighet med förslag i propositionen 30/1936 överfördes, i samband

med omorganisationen av bilbesiktningsväsendet, en del av bilbesiktningsmännens

arbetsuppgifter ifråga om vägtrafikkontrollen till ordningsstatspolisen,

vilken i anledning härav, såsom utredningen erinrat, fr. o. m. år 1937

utökades med 67 till 270 man. Av den totala polisstyrkan beräknades hälften

åtgå för trafikövervakning. Av kostnaden för ordningsstatspolisens

verksamhet skulle därför omkring 50 procent anses falla på vägtrafiktillsynen.

På förslag av Kungl. Maj :t i nämnda proposition beslöts, att kostnaderna

för den nämnda utökningen av statspolisen skulle täckas av medel,

som inflöt från motortrafiken. I första hand borde därvid tagas i anspråk

vanliga skattemedel till ett belopp, som motsvarade den beräknade skillnaden

(nettointäkten) mellan inkomsterna av och utgifterna för bilbesiktningsväsendet,

samt därefter automobilskattemedel. Då bilbesiktningsmannainstitutionen

fr. o. m. år 1948 omorganiserades till statens bilinspektion

upphörde uttagandet av förrättningsavgifter vid besiktningar

och andra fordonsundersökningar. I följd härav överstiger numera utgifterna

för besiktningsväsendet inkomsterna härav. Detta har medfört, att

hela den del av kostnaderna för statspolisens verksamhet, som hänför sig

till 1937 års utökning av ordningsstatspolisen, kommit att fr. o. m. budgetåret

1948/49 bestridas med automobilskattemedel.

Enligt de riktlinjer, som uppdrogs av 1936 års riksdag, har hittills avräkning

mot automobilskattemedlen ifråga om statspolisorganisationen

skett under anslagen till inköp av motorfordon m. m., till underhålls-, driftoch

expeditionskostnader och till gottgörelse till polisdistrikten samt ifråga

om anslagen till polisväsendet i övrigt under anslaget till vissa ersättningar

åt befattningshavare vid polisväsendet. För innevarande budgetår har under

det förstnämnda anslaget avräknats hela beloppet för inköp av motorfordon

till ordningsstatspolisen. Under anslaget till underhålls-, drift- och expeditionskostnader

har avräknats halva kostnaden för underhåll och drift av

motorfordon samt hela kostnaden till polismännens utbildning i motorfordonskunskap.

Vidare har under anslaget till vissa ersättningar till befattningshavare

vid polisväsendet 11 procent ansetts böra avräknas mot

automobilskattemedel för gäldande av resekostnads- och traktamentsersättningar

till den del av ordningsstatspolisen, vilken användes i trafikövervakningen.

Under anslaget till gottgörelse till polisdistrikten är avräkningsreglerna

mera invecklade. Det för innevarande budgetår avräknade

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

beloppet har beräknats på det sättet, att av kostnaden för avlöning och

pensionering av ordningsstatspolisen — som för budgetåret beräknas omfatta

277 polismän -—- 67/277 ansetts belöpa på 1937 års utökning. Av kostnaden

för hyror av stall och garage, vilka är gemensamma för hela statspolisorganisationen

— för budgetåret 1953/54 beräknad omfatta cirka 480

man — har 67/480 ansetts belöpa på 1937 års utökning. Den på nämnda

utökning belöpande andelen i kostnaden för expeditionslokaler m. m. har

beräknats efter förhållandet mellan det belopp, vartill denna andel uppskattades

för budgetåret 1936/37, och det belopp, vartill totalkostnaden vid

samma tid uppgick, d. v. s. 1/i4 av totalkostnaden.

Det synes mig motiverat, att avräkningsbestämmelserna anpassas till nuvarande

förhållanden. Såsom framgår av den av utredningen lämnade redogörelsen

rörande resurserna för trafikövervakningen, uppgår den nuvarande

ordningsstatspolisen till 280 man, varav, sedan avräkning skett för semester,

fridagar och sådana tjänstgöringsdagar, som åtgår för annan verksamhet,

i genomsnitt dagligen 80 man disponeras för trafikövervakning. I detta

antal har dock icke inräknats befälet. För att dagligen hålla dessa 80 man

för trafikövervakningen åtgår emellertid betydligt flera för att fylla uppkomna

vakanser vid semestrar, tjänstledighet m. m. Jag har inhämtat, att

med tillämpning av de av utredningen angivna beräkningsgrunderna skulle

för att dagligen hålla denna styrka jämte erforderligt befäl erfordras 126

konstaplar och 36 befäl. Detta är mer än hälften av den nuvarande ordningsstatspolisen.

Statspolisintendenten har uppgivit, att det för framtiden

är avsikten att i möjligaste mån inskränka ordningsstatspolisens medverkan

ifråga om sådana arbetsuppgifter, som ej äger samband med trafikövervakningen.

Man torde kunna räkna med att hädanefter ungefär tre fjärdedelar

av den nuvarande personalstyrkan kommer att användas för nu

nämnda uppgift.

Med hänsyn härtill anser jag det rimligt, att i fortsättningen tre fjärdedelar

av hela kostnaden för hållande av den nuvarande personalstyrkan

om 280 man bör avräknas mot automobilskattemedlen. På grund av svårigheten

att erhålla en uppfattning om hur stor del av resekostnads- och traktamentsersättningarna

till statspolis, reservpolis, fjärdingsmän och andra

polismän, som belöper på ordningsstatspolisens personal, förordar jag dock,

att under anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet

hittills tillämpade avräkningsgrunder bibehålies. Utöver de anslag, å

vilka automobilskattemedel f. n. avräknas, torde i fortsättningen även anslaget

till polisradioväsendet böra i angiven omfattning, eller alltså till tre

fjärdedelar, avräknas mot automobilskatlemedlen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna de riktlinjer för en förstärkning av trafikövervakningen,

vilka förordats av mig i det föregående.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

IV. Viss omorganisation av polisrytteriet.

I anledning av Kungl. Maj :ts framställningar till 1953 års riksdag angående

vissa anslag till polisväsendet för budgetåret 1953/54 m. m. jämte

i ämnet väckta motioner uttalade sammansatta stats- och första lagutskottet

(uti. nr 12 s. 9), att utskottet förutsatte, att statspolisintendenten

vid sina överväganden rörande polisrytteriets framtida organisation även

upptoge till behandling frågan, om icke utvecklingen medfört att skälen

för ett framtida bibehållande över huvud taget av denna förhållandevis

dyra organisation numera måste anses otillräckliga. Utskottets uttalande

föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

I beslut den 5 juni 1953 angående vissa anslag till polisväsendet för budgetåret

1953/54 (regleringsbrevet) erinrade Kungl. Maj :t om vad utskottet

anfört i frågan.

I den inledningsvis berörda promemorian har statspolisintendenten upptagit

frågan om en viss omorganisation av rytteriet. Den i promemorian

föreslagna omorganisationen överensstämmer helt med de förslag i ämnet,

som statspolisintendenten framlade i sina petita (skr. 30/8 och 14/12 1953).

Promemorian.

Anledningen till att polisrytteriets organisation varit föremål för särskilt

intresse har varit den under senare år alltmer yppade svårigheten

att rekrytera personal med tillfredsställande ridkunnighet, vilket sammanhänger

med den successiva inskränkningen av arméns beridna förband.

Ännu har detta spörsmål visserligen icke antagit några direkt oroande

proportioner, men det har dock en sådan aktualitet, att vissa åtgärder redan

nu bör vidtagas. Svårigheterna har framförallt visat sig vid de mindre avdelningarna.

Vad först angår frågan om ett bibehållande av polisrytteriet

erinras om att i den såsom bilaga A till Kungl. Maj:ts proposition nr 178

till 1932 års riksdag fogade promemorian rörande reservpolis och statspolis

in. m. anföres bl. a. följande.

Beriden polispersonal är enligt sakkunnigas samstämmiga vittnesbörd

av synnerligen stort värde, så snart det är fråga om att dirigera större

folksamlingar, vare sig dessa sammankommit av helt fredliga anledningar

eller eljest. Enligt uttalanden från erfarna polischefer kan en ringa styrka

till häst vid sådana tillfällen göra samma nytta som en mångdubbelt större

styrka till fots, under förutsättning att hästarna är särskilt övade för

dylik tjänst och har vana vid därvid uppkommande situationer. Man har

således här en möjlighet att för jämförelsevis låga kostnader avsevärt höja

effektiviteten. Tänker man särskilt på upploppssituationer, är det uppenbart,

att användandet av militär i avsevärt flera fall kan undvikas, om

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungi. Maj:ts proposition nr 174.

det finnes tillgång icke blott till polismän till fots utan även till beriden

polispersonal. Det framstår således av flera skäl såsom ett starkt önskemål,

att de större statspolisavdelningarnas personal i en ej alltför ringa utsträckning

förses med egna hästar. En gräns ligger dock givetvis däri, att

man bör kunna på lämpligt sätt utnyttja hästarna även under den dagliga

normala tjänstgöringen. I viss utsträckning kan detta utan tvivel ske genom

patrullering i städernas närmaste omgivningar. För många dylika områden

är beriden personal den lämpligaste för patrullering och skulle sådana

patruller fylla ett viktigt behov.

De skäl, som sålunda anförts till stöd för inrättandet av statspolisens

ridande avdelningar, äger alltjämt giltighet. Avdelningarna erhöll från

början huvudsakligen karaktär av beredskapsstyrkor. På grund av utvecklingen

har denna uppgift hos statspolisen i någon mån fallit i glömska. Att

det dock är betydelsefullt för samhället att äga resurser till att bemästra

svårare situationer framgår klart t. ex. av de händelser, som för något år

sedan utspelades i Berzelii park i Stockholm. Vid bemästrandet av vissa

utav de situationer, som därvid uppkom, spelade polisrytteriet en mycket

viktig roll. Såsom allmän regel gäller, att, när vid en poliskommendering

fråga uppstår att snabbt göra ingripanden, t. ex. då tecken till panik visat

sig, polisrytteriet är av utomordentligt värde.

För beredskapssynpunkten får emellertid icke bortglömmas, att polisrytteriet

fortfarande är ett värdefullt hjälpmedel även i det normala fredligt

betonade polisarbetet. Vid dirigerandet av större folksamlingar och hållande

av fasta spärrlinjer i samband därmed, för trafikdirigering vid stora

fordonsanhopningar, såsom eskort åt marscherande kolonner o. d. är

ridande polis nära nog oersättlig. Av förut angivna skäl avstyrkes på det

bestämdaste en fullständig indragning av statspolisens rytteri.

Statspolisens rytteriorganisation har betecknats såsom förhållandevis

dyrbar. I och för sig är häremot intet att erinra. Framhållas må dock, att

ryttarna icke endast ägnar tid åt ridningen utan även i icke obetydlig omfattning

deltager i det övriga polisarbetet. De deltager sålunda i likhet med

övriga ordningskonstaplar i trafikkontroll, större kommenderingar, vakttjänst

etc. Uppskattningsvis torde ungefär 40 procent av ryttarnas arbetstid

kunna utnyttjas för andra uppgifter än ridning. Med hänsyn till att polisrytteriet

torde få anses utgöra en slagkraftig beredskapsstyrka och vid ett

hänsynstagande till dess stora nytta i det ordinära polisarbetet måste kostnaderna

betecknas såsom mycket rimliga.

Erfarenheten har så småningom visat, att utbildningen av den ridande

personalen med större effektivitet kan bedrivas inom de stora ryttaravdelningarna

än inom de små. De större avdelningarna är dessutom förlagda

till sådana orter, att den ridande personalen bättre kan utnyttjas inom

ramen för den normala tjänstgöringen. Slutligen bör uppmärksammas, att

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

underhålls- och vårdkostnaderna för hästarna blir förhållandevis lägre

inom stora avdelningar, då hästskötarpersonalen bättre kan utnyttjas för

ett större hästbestånd.

På grund av det anförda föreslås, att de ridande avdelningarna i Jönköping,

Örebro och Gävle indrages. Det är visserligen ofrånkomligt, att en

dylik indragning innebär en viss försämring av statspolisens beredskap.

På grund av de alltmer förbättrade kommunikationerna kan emellertid

rytteri vid behov utan alltför stor tidsutdräkt transporteras från Stockholm,

Göteborg och Malmö till de flesta orter i landet med undantag av

mellersta och övre Norrland. Därför torde icke några mera allvarliga invändningar

kunna göras mot den nu föreslagna indragningen.

Av den ordningspolispersonal, som envar av städerna Jönköping, Örebro

och Gävle skall tillhandahålla, skall minst en överkonstapel och fem konstaplar

vara ridkunniga, varjämte envar av dessa avdelningar har tilldelats

sju hästar. För vården av hästarna finnes i envar av städerna anställd

en hästskötare i lönegraden Ca 10 samt en arvodesanställd biträdande

hästskötare. Då den ridande polispersonalens arbetstid såsom nyss

framhållits till omkring 40 procent utnyttjas för vanliga polisuppgifter,

kan en indragning av befattningar motsvarande hela antalet ridande polismän

icke ske. Vad beträffar överkonstapelsbefattningarna är dessa oundgängligen

nödvändiga för ordningsavdelningarnas verksamhet i övrigt och

kan därför icke indragas. Av konstapelstjänsterna kan med hänsyn till den

ridande personalens utnyttjande för andra arbetsuppgifter endast tre tjänster

ifrågakomma till indragning vid varje avdelning. Härigenom uppstår

en besparing å 106 650 kronor. Hästskötarna torde sannolikt utan svårighet

kunna beredas likvärdig statlig tjänst å resp. orter.

Då den nuvarande organisationen icke är större än vad som är oundgängligen

erforderligt ur beredskapssynpunkt, bör, därest rytteriet i nyssnämnda

städer indrages, såsom trafiksäkerhetsutredningen också räknat

med, den ridande personalen i Stockholm utökas med tre man, därav en

överkonstapel, samt den ridande personalen i Göteborg och Malmö med

vardera tre konstaplar. Stockholmsavdelningen är redan nu så stor, att

arbetsuppgifterna för det enda befälet är alltför betungande. Ytterligare

en befälstjänst är därför önskvärd. Städerna Stockholm, Göteborg och

Malmö bör åläggas tillhandahålla stallrum för ytterligare fyra hästar.

Vad angår polisrytteriet i Norrland bör i vart fall avdelningen i Sundsvall

bibehållas. Kommunikationerna till och från Sundsvall är så gynnsamma,

att en ridande avdelning därstädes torde kunna tillgodose behovet både i

mellersta och övre Norrland. Därtill kommer, att sundsvallsområdet är det

mest tättbefolkade området i Norrland och därför torde erbjuda de bästa

möjligheterna att utnyttja en ridande avdelning i det normala polisarbetet.

Därest avdelningen, som nu består av en överkonstapel samt fem konstaplar

jämte sju hästar, även skall tillgodose övre Norrland, är emellertid en viss

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

förstärkning av avdelningen ofrånkomlig. Denna förstärkning bör utgöras

av en överkonstapel och två konstaplar samt tre hästar. Den nuvarande

överkonstapeln, som även skall leda rytteriets utbildning och verksamhet,

är fullt sysselsatt med de övriga arbetsuppgifter, som ankommer på avdelningen

inom dess vidsträckta arbetsområde.

Därest rytteriet i Sundsvall utökas på föreslaget sätt, torde rytteriet i

Boden, vilket består av en inspektionskonstapel och fem konstaplar jämte

sju hästar, kunna indragas. Om bevakningsintensiteten inom Bodens fästnings

skyddsområde skall kunna upprätthållas oförminskad, är det dock

icke möjligt att i samband med indragning av rytteriet vidtaga personalinskränkningar

motsvarande hela antalet ridande konstaplar. Sammanlagt

torde två konstapelstjänster kunna indragas. Den vid poliskåren anställde

hästskötaren i lönegrad Ca 10 torde sannolikt utan svårighet kunna beredas

annan likvärdig sysselsättning.

Den här föreslagna omorganisationen av polisrytteriet skulle medföra, att

detsamma i förhållande till nuvarande styrka totalt minskades med 3 överkonstaplar

och 10 konstaplar. Av den sålunda frigjorda personalen avses

emellertid såsom framgått av vad tidigare anförts tre överkonstaplar och sex

konstaplar skola tagas i anspråk för annan ordningsstatspolisverksamhet,

varjämte en inspektionskonstapel och tre konstaplar vid Bodens poliskår avses

skola användas för annan bevakningstjänst inom skyddsområdet. Kostnaderna

för den personalförstärkning av rytteriet, som erfordras vid avdelningarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall vid omorganisationen,

har ej berörts i förevarande sammanhang, enär de inarbetats i utredningens

förslag.

Yttranden.

Den föreslagna omorganisationen av rytteriet har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av alla berörda remissinstanser utom av statskontoret,

som ifrågasätter, om den föreslagna utökningen av de ridande avdelningarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö bör medgivas. Det må även anmärkas,

att länsstyrelsen och landsfogden i Örebro län, som anser det ur

beredskapssynpunkt icke vara till fördel, att rytteriet i Örebro indrages,

dock tillstyrker förslaget, om en förstärkning av ordningsstatspolisen för

åstadkommande av en förbättrad trafikövervakning icke kan ernås på

annat sätt än genom en minskning av rytteriet.

Departementschefen.

Ridande personal finns f. n. vid statspolisavdelningarna i Stockholm,

Göteborg, Malmö, Örebro, Gävle, Jönköping och Sundsvall samt vid poliskåren

i Boden. Vid samtliga ridande avdelningar finns eu överkonstapel.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 17b.

Antalet konstaplar är vid avdelningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö

resp. 17, 9 och 7 samt vid envar av de övriga avdelningarna 5.

Det huvudsakliga motivet för inrättande år 1932 av ridande avdelningar

vid ordningsstatspolisen torde ha varit rytteriets omvittnade stora användbarhet

då det gällde att dirigera större folksamlingar och man synes särskilt

ha beaktat rytteriets värde som beredskapsstyrka mot kritiska situationer

av upploppskaraktär. Även om denna uppgift numera har mindre

betydelse än tidigare, synes alltjämt särskilt i de stora städerna kunna uppstå

situationer, där ridande polis kan vara av värde.

Vid sina överväganden har statspolisintendenten framhållit, att statspolisrytteriet

ur beredskapssynpunkt i stort sett bör bibehållas vid nuvarande

slagkraft. Emellertid talar enligt statspolisintendenten vissa rationaliseringsskäl

för en indragning av de smärre avdelningarna, nämligen i Örebro,

Jönköping, Gävle och Boden och för en viss utökning av de ridande avdelningarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Statspolisintendenten

anser dock, att den föreslagna omorganisationen skulle medföra en viss

försvagning av statspolisens beredskap.

Med hänsyn till de synpunkter, som framförts av statspolisintendenten

och i övrigt åberopats i det föregående, anser jag mig icke kunna tillråda

att polisrytteriet nu i sin helhet indrages. Det bör bibehållas på vissa viktiga

orter. Vissa skäl talar dock för en omorganisation. Vad först angår

beredskapssynpunkterna, anser jag mig till en början kunna konstatera, att

användningen av rytteriet endast kan komma i fråga vid en lokalt begränsad

kritisk situation. Avdelningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö finner

jag med hänsyn till dessa städers storlek och allmänna struktur böra

bibehållas. Likaså anser jag, att Norrland ej bör lämnas helt utan all

ridande polis och att därtör avdelningen i Sundsvall ej bör indragas. Med

denna organisation synes med hänsyn till att de moderna kommunikationsmedlen

medgiver en snabb förflyttning av rytteri och hästar från dessa

platser till så gott som alla viktiga orter i landet i nuvarande läge erforderlig

beredskap kunna upprätthållas.

Det åligger ordningsstatspolisen att biträda den lokala polisen, då behov

uppkommer av en större polisstyrka än som finns tillgänglig på orten. 1953

års trafiksäkerhetsutredning har påpekat, att ett sådant behov ofta uppstår

vid folk- och trafikanhopningar i anslutning till tävlingar, folkfester o. d.

Polisrytteriet har visat sig värdefullt även vid dylika tillfällen. Emellertid

förekommer sådana tillställningar i så stort antal och på så olika orter,

att polisrytteriet icke torde kunna utnyttjas för angivna uppgifter annat än

just i den ort, där rytteriet är förlagt. Annorstädes måste uppgifterna lösas

på annat sätt, exempelvis genom dirigering från bil och motorcykel. Den i

det föregående föreslagna upprustningen av ordningsstatspolisen synes även

öka resurserna härför.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

På grund av vad sålunda anförts förordar jag en indragning av de ridande

avdelningarna i Örebro, Jönköping, Gävle och Boden.

Då den ridande personalen till cirka 40 procent används för andra uppgifter

än ridning, såsom vakttjänst m. m. har statspolisintendenten icke

funnit det vara möjligt att i samband med indragningen av ifrågavarande

avdelning vidtaga personalinskränkningar motsvarande hela antalet ridande

konstaplar vid avdelningarna. Med dessa utgångspunkter skulle sålunda

av den friställda personalen 1 överkonstapel och 2 konstaplar användas för

ordningsstatspolistjänst vid vardera av avdelningarna i Örebro, Jönköping

och Gävle samt en inspektionskonstapel och 3 konstaplar för annan tjänstgöring

i Bodens skyddsområde. Dessa synpunkter finner jag mig kunna

biträda.

I likhet med statspolisintendenten anser jag, att den ridande personalen

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall bör förstärkas för att kunna

fullgöra den beredskap, som f. n. åvilar de till indragning föreslagna avdelningarna.

Förstärkningen torde dock kunna begränsas till två konstaplar

vid varje avdelning. Då denna förstärkning påkallas blott av beredskapsskäl

bör, som utredningen också räknat med i sitt förslag till utbyggnad

av ordningsstatspolisen, denna förstärkning i första hand användas

för vanlig ordningsstatspolistjänst och endast undantagsvis för ridande

uppgifter.

Den av mig förordade omorganisationen torde, bortsett från den föreslagna

utökningen av vissa avdelningar i Stockholm, Göteborg, Malmö och

Sundsvall, medföra en årlig besparing av omkring 125 000 kronor.

V. Anslagsberäkningar.

I det följande redovisas under de olika anslagen först statspolisintendentens

i den inledningsvis berörda promemorian upptagna förslag till

anslagsäskanden för nuvarande organisation samt därefter trafiksäkerhetsutredningens

förslag till anslagsäskanden i anledning av den för budgetåret

1954/55 föreslagna personella och materiella upprustningen av ordningsstatspolisen.

Rörande den närmare motiveringen till utredningens förslag

hänvisas till det föregående.

1. Statspolisintendenten m. fl.: Avlöningar.

1952/53 .........................

1953/54 (slatsliggaren s. 1007) .

1954/55 (förslag) ...............

Yrkanden.

I. Statspolisintendenten hemställer, att anslaget vid en bibehållen organisation

höjes med 111 100 kronor.

Anslag Nettoutgift

228 000 270 407

326 000

530 000

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungi. Maj:ts proposition nr t74.

ökn. el.

minskn.

1. Ökad kostnad för statspolisintendentens avlöning, pensionering/[samt''sjukvård 300

2. En ny kamreraretjänst i Ca 27 ............................................ 18 276

3. En ny kassörtjänst 1 Ca 19 11 868

4. Åtta nya skrivbiträdestjänster i reglerad befordringsgång.................... 46 788

5. En kansHbiträdestjänst i Ce 11 utbytes mot en kontoristtjänst i Ca 13 ...... 696

6. Tre kontorsbiträdestjänster utbytas mot tre kanslibiträdestjänster............ 1 704

7. En garageföreståndaretjänst i Ce 12 uppflyttas till Ce 17.................... 1 560

8. En e. o. biträdande polisintendenttjänst i Ce 34 uppföres å ordinarie stat .... —

9. Två kontorsbiträden i Ce 8 uppföres å ordinarie stat........................ —

10. Tre hästskötare i Ca 10 uppföres på indragningsstat........................ —

11. Omräkning .............................................................. 29 924

12. Avrundning.............................................................. — 16

+ 111 100

II. Utredningen föreslår, att anslaget höjes med 289 300 kronor, varav

191 900 kronor utgör merkostnader i anledning av den föreslagna utökningen

av ordningsstatspolisen.

Utredningen har utgått ifrån att kostnaderna för den nuvarande organisationen

för nästa budgetår skulle uppgå till i runt tal 423 400 kronor,

vilket är 13 700 kronor mindre än vad statspolisintendenten angivit. Skillnaden

kommer sig av att denne i sitt remissyttrande över utredningens

betänkande liksom också i promemorian föreslagit inrättande av en tjänst

som kamrer i Ca 27 och en tjänst som kassör i Ca 19, medan han i sina

ordinarie petita, som legat till grund för utredningens beräkning av kostnaderna

för den nuvarande organisationen, blott föreslagit en kamrer i

Ca 25.

Ökning

1 generaldirektör i Cp 19 .................................................... 2 420

1 polisintendent i Ca 37 ...................................................... 26 700

1 trafikinspektör i Ca 31 .................................................... 21 984

1 polisnotarie i Cg 27 ........................................................ 18 276

21 skrivbiträden i reglerad befordringsgång .................................... 120 204

Extra skrivhjälp m. m....................................................... 2 300

Avrundning.................................................................. 16

191 900

I. Motiv.

1) För täckande av statspolisintendentens sjukvårdskostnader har beräknats

ett belopp av 300 kronor.

2) Enligt gällande instruktion för statspolisintendenten äger denne anlita

personalen vid statspolisavdelningen i Stockholm såsom biträde även

i andra tjänsteåligganden än dem, som åligger honom såsom föreståndare

för denna avdelning. Med stöd härav har allt sedan statspolisens tillkomst

polispersonal tagits i anspråk för vissa kamerala och administrativa uppgifter.

Sålunda har intill den senaste tiden en överkonstapel vid ordningsavdelningen

under statspolisintendentens och biträdande polisintendentens

överinseende fått svara för vissa av de ekonomiska ärendenas handläggning.

I denne överkonstapels arbetsuppgifter har sålunda ingått att handha

och ansvara för bokföringsarbetet i fråga om statspolisens medelsförvaltning,

vilken under budgetåret 1952/53 hade en total omslutning av 5 215 000

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

kronor, handha och övervaka uträkningen av löner, verkställa skatteavdrag,

föra personalprotokoll och tjänstematiåkel samt personalkort för 669 befattningshavare,

personligen handha utbetalningar av kontanta medel uppgående

till omkring 500 000 kronor om året, kostnadsberäkna och verkställa

inköp av materiel, ha överinseendet över statspolisens centralförråd

och arkivhandlingar, ansvara för redovisning och bokföring av statspolisens

samtliga inventarier m. m. Redogöraransvaret för ovannämnda medel

åvilar f. n. statspolisintendenten eller — efter delegation — biträdande

polisintendenten. Med hänsyn till omfattningen av statspolisens verksamhet

och den beslutade utökningen av kriminalstatspolisen synes det oundgängligen

nödvändigt att snarast inrätta en kamrerarebefattning, till vilken

redogöraransvaret kunde i sin helhet knytas. Genom den av utredningen

föreslagna utbyggnaden av statspolisorganisationen kommer arbetsuppgifterna

att öka ytterligare. Hittills vunna erfarenheter har understrukit nödvändigheten

av att man till befattningen såsom kamrerare erhåller en

arbetskraft, som på ett effektivt sätt kan leda och samordna, ävensom i

vissa hänseenden omlägga och rationalisera den kamerala verksamheten.

Efter det att den hittillsvarande befattningshavaren avlidit, har Kungl.

Maj:t genom beslut den 29 januari 1954 medgivit anställande tills vidare

fram till den 1 juli 1954 av en arvodesavlönad kamrerare. I de tidigare

anslagsäskandena för nästa budgetår föreslogs inrättande av en kamrerarbefattning

i 25 lönegraden. Verkställda undersökningar har givit vid handen,

att det är förenat med stora svårigheter att med denna lönesättning

erhålla någon väl kvalificerad sökande till befattningen. Orsaken härtill

torde vara att tillskriva den förmånligare lönegradsplacering, som likartade

tjänster inom andra verk erhållit. Som jämförelse må åberopas,

att kamrerarna vid vägförvaltningarna och lantbruksnämnderna är placerade

i 27 lönegraden. Då det är angeläget, att man för befattningen kan

vinna en i alla hänseenden lämplig arbetskraft, föreslås att kamrerarebefattningen

placeras i Ca 27.

3) Som närmaste man till den avlidne överkonstapel, vilken tidigare

bestritt kamreraregöromålen, hade avdelats en poliskonstapel. Dennes befattning

synes böra ombildas till en kassörstjänst. Härigenom skulle kamreraren

kunna befrias från åtskilliga rutingöromål och på så sätt få

möjlighet att ägna sig åt viktigare ekonomiska spörsmål samt vara ett

samordnande organ för statspolisens medelsförvaltning. Kassören skulle i

första hand omhänderha de betydande förskottskassor, som förvaltas å

statspolisintendentens kansli. Vidare skulle han biträda kamreraren med

olika göromål av mera kvalificerad natur än de uppgifter, som ombesörjes

av lägre befattningshavare. Kassören bör dessutom vara ersättare för kamreraren

vid dennes semester, sjukdom och annan ledighet. Med hänsyn till

de betydande belopp, som skulle omhänderhas av kassören, ävensom till

karaktären i övrigt av denna tjänst föreslås, att densamma placeras i Ca 19.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 174.

4) Statspolisens heltidssysselsatta personal utgöres av 1 kontorist, 4

kanslibiträden och 32 biträden för kontors- och skrivgöromål. För innevarande

budgetår begärdes en utökning med 22 skrivbiträden i reglerad

befordringsgång. Efter förslag av Kungl. Maj :t i proposition nr 171 till

1953 års riksdag beslöt riksdagen en utökning om 14 biträden i reglerad

befordringsgång. Därutöver ställdes — i avvaktan på erfarenheterna av den

senast beslutade förstärkningen av kriminalstatspolisen — ett belopp av

13 000 kronor till förfogande för extra skrivhjälp. De föreslagna 22 skrivbiträdestjänsterna

måste betraktas som ett minimum, för att kriminalpolispersonalen

skall kunna utnyttjas på ett fullt rationellt sätt. Erfarenheten

har nämligen visat, att det är synnerligen önskvärt, att vid varje

statspolisavdelning, även vid de mindre, finnes skrivbiträdespersonal, som

vid behov kan ombesörja expeditionella göromål, besvara förfrågningar,

mottaga telefonbesked o. dyl. under den tid, då polispersonalen befinner

sig på tjänsteresor. Av dessa skäl begäres nu de 8 skrivbiträdestjänster i

reglerad befordringsgång, vilka ej beviljades av 1953 års riksdag.

5) F. n. är ett e.o. kanslibiträde vid statspolisintendentens kansli helt

sysselsatt med det direkta bokföringsarbetet samt med upprättande av avlöningslistor,

uträkning och utbetalning av löner ävensom skötseln av skatteredovisning

in. in. Arbetet utföres i stort sett självständigt. Med hänsyn

till arbetets kvalificerade karaktär och den utökade arbetsbörda, vilken

numera åvilar tjänsten på grund av den relativt stora personalökning,

som förekommit de senaste åren, föreslås tjänsten omändrad till en kontoristtjänst

i lönegrad Ca 13.

6) Vid några av de statspolisavdelningar, där mer än ett kvinnligt biträde

är anställt, saknas f. n. befordringstjänster. För erhållande av kvalificerade

sökande till biträdestjänster är det av betydelse att vissa befordringsmöjligheter

finnes. Med anledning härav hemställes, att tre kontorsbiträdesbefattningar,

nämligen en ordinarie vid vardera av avdelningarna

i Karlskrona och Falun samt en extra ordinarie vid avdelningen i Örebro,

utbytes mot motsvarande kanslibiträdesbefattningar.

7) Garageföreståndaren vid statspolisens avdelning i Stockholm skall

bl. a. ha tillsyn över sammanlagt 36 bilar, ansvara för att dessa befinner

sig i fullgott skick, anmäla skador å bilarna, övervaka nödvändiga reparationer

samt härvid verkställa kostnadsberäkningar m. in. Med hänsyn till

befattningshavarens stora ekonomiska ansvar och betydande arbetsbörda

och då tjänsten kräver stor skicklighet, yrkeskunnighet och fackutbildning,

bör tjänsten regleras. Garageförmän inom försvaret är i allmänhet

placerade i 15 lönegraden men har ej samma ekonomiska ansvar. Garagelöreståndaren

bör placeras i högre lönegrad än dessa.

8) På grund av den ständigt ökade arbetsbelastningen föreligger ett

permanent behov av ifrågavarande befattning som biträdande polisintendent,

vilket behov med säkerhet kommer att bliva ytterligare förstärkt,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungi. Maj.ts proposition nr 17i.

sedan den beslutade ökningen av kriminalstatspolisen och eventuellt ytterligare

personalutökningar förverkligats. Då Kungl. Maj :t i proposition

nr 168 till 1953 års riksdag tagit slutlig ställning till frågan om polisorganisationen,

synes numera intet hinder finnas mot en ordinariesättning av

tjänsten. Det är synnerligen angeläget, att befattningen upptages på ordinarie

stat även med hänsyn till arbetets kontinuitet och effektivitet. Dess speciella

karaktär gör det nödvändigt att undvika alltför täta ombyten å tjänsten,

vilket lätt blir fallet, så länge densamma icke har ordinarie karaktär.

9) 2 kontorsbiträden uppnår under budgetåret 1954/55 sådan tjänsteålder,

att de enligt grunderna för reglerad befordringsgång bör erhålla

ordinarie tjänst.

10) Med hänsyn till vad som tidigare anförts angående indragning av

polisrytteriet i Jönköping, Örebro och Gävle föreslås, att en befattning

som hästskötare i Ca 10 vid envar av statspolisens avdelningar i dessa

städer, uppföres på indragningsstat från och med den 1 juli 1954.

Yttranden.

Statskontoret tillstyrker förslaget om inrättande av den föreslagna kamrerartjänsten

i Ca 27 samt vill ej motsätta sig förslaget ifråga om kassörsbefattningen

i Ca 19. Vidkommande den föreslagna ökningen av antalet

skrivbiträdestjänster i reglerad befordringsgång anser ämbetsverket, att

någon ytterligare sådan ökning icke bör ifrågakomma, förrän erfarenhet

vunnits om utnyttjande av den personal, som står till förfogande under

innevarande budgetår. Den föreslagna omändringen av befattningen som

extra ordinarie kanslibiträde till en kontoristtjänst i lönegrad Ca 13 liksom

framställningen om utbyte av tre kontorsbiträdesbefattningar mot kanslibiträdestjänster

kan ej förordas med hänsyn till den översyn av biträdespersonalens

löneställning, som nyligen verkställts. Vidare erinrar statskontoret

om att befattningen som garageföreståndare i Ca 12 inrättades

enligt beslut av 1952 års riksdag fr. o. m. budgetåret 1952/53. Med hänsyn

härtill och då frågan om löneställningen för denne befattningshavare prövats

i samband med tjänsteförteckningsrevisionen, kan den nu gjorda framställningen

om uppflyttning ej förordas. Slutligen bör enligt statskontorets

mening ytterligare anstå med ordinariesättningen av tjänsten som biträdande

polisintendent.

Riksräkenslcapsverket har intet att erinra mot den föreslagna kamrerarbefattningen

men föreslår, att kassörstjänsten placeras i Ca 15.

Statens lönenämnd. De föreslagna kamrerar- och kassörstjänsterna anser

lönenämnden böra placeras i 19 resp. högst 15 lönegraden. Förslagen om

utbyte av en kanslibiträdestjänst och tre kontorsbiträdestjänster mot en

kontoristtjänst resp. tre kanslibiträdestjänster kan lönenämnden med hänsyn

till de arbetsuppgifter, som åligger vederbörande, ej biträda. Vidare har

lönenämnden, efter en jämförelse av garageföreståndartjänsten med när
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 17i.

mast motsvarande tjänster som garageförmän i Ce 13 vid försvaret, funnit

en uppflyttning av förevarande tjänst till Ce 13 böra komma till stånd, varvid

tjänstebenämningen bör vara garageförman.

II. Motiv.

Utredningen har funnit den centrala organisationen för budgetåret

1954/55 böra utökas i fråga om ordinarie befattningshavare med en polisintendent

och en trafikinspektör samt ifråga om icke ordinarie tjänstemän

med en polisnotarie och 21 skrivbiträden i reglerad befordringsgång. Härjämte

föreslås, att statspolisintendentens tjänst frigöres från polisväsendet

i Stockholm och placeras i lönegrad Cp 19 i den statliga löneplanen med

tj änstebenämningen generaldirektör.

Departementschefen.

Förslaget om ökad medelstilldelning för statspolisintendentens sjukvård

m. m. finner jag mig kunna biträda.

I fråga om det av statspolisintendenten framförda förslaget om inrättande

av en kamrerarbefattning vill jag framhålla, att på denne befattningshavare

icke endast bör ankomma att fullgöra kamerala göromål såsom

upphandling in. m. Då inom organisationen icke finnes någon tjänsteman

med administrativ utbildning och erfarenhet, bör på den nye befattningshavaren

ankomma även att bereda och föredraga administrativa ärenden.

För uppgifterna torde böra inrättas en tjänst såsom förste byråsekreterare

i Ce 27. Vidare förordar jag anställande av en kassör i Ce 15.

I enlighet med vad tidigare anförts föreslår jag vidare inrättandet av en

tjänst som biträdande polisintendent i Ce 31 och en polisnotarietjänst i

Cg 25, varjämte medel bör beräknas för anställande av 13 skrivbiträden i

reglerad befordringsgång. Utökningen av antalet skrivbiträden för den nuvarande

organisationen anser jag kunna begränsas till tre. Jag har därvid

utgått ifrån att det icke erfordras några heltidsanställda biträden vid de

statspolisavdelningar, som består av blott två man. Erforderlig skrivhjälp

vid dessa avdelningar torde kunna erhållas genom anlitande av tillfälligt

anställd biträdespersonal. Även för nästa budgetår anser jag därför, att

samma belopp som för innevarande budgetår, 13 000 kronor, bör ställas till

statspolisintendentens förfogande för tillhandahållande av tillfällig biträdespersonal

till de olika statspolisavdelningarna. Någon ökning av detta

belopp i anledning av den förordade utbyggnaden av ordningsstatspolisen

finner jag ej påkallad.

Vidare föreslår jag i enlighet med vad lönenämnden förordat, att befattningen

som garageföreståndare i Ce 12 ändras till tjänst som garageförman

i Ce 13. Däremot finner jag mig icke kunna biträda statspolisintendentens

förslag om utbyte av en kanslibiträdestjänst och tre kontorsbiträdestjänster

mot en kontoristtjänst resp. tre kanslibiträdestjänster. Ej heller finner jag

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

f. n. böra tillstyrkas, att ordinarie anställning beredes åt den biträdande

polisintendenten i Ce 34.

Jämlikt grunderna för den reglerade befordringsgången bör två kontorsbiträden

överföras på ordinarie stat. Vid bifall till den av mig förordade

omorganisationen av polisrytteriet bör tre hästskötare i Ca 10 föras på

övergångsstat.

På grund av det anförda bör anslaget uppräknas med 174 000 kronor.

Härtill kommer den automatiska utgiftsökningen på grund av löneklassuppflyttningar

m. m., cirka 30 000 kronor. Totalt skulle alltså anslaget

ökas med 204 000 kronor.

Anslaget beräknas sålunda: avlöning till statspolisintendenten samt kostnader

för hans pensionering 34 300 (+ 300) kronor, avlöningar till ordinarie

tjänstemän 84 000 (+ 11 000) kronor, avlöningar till icke-ordinarie personal

237 000 (+ 116 000) kronor, rörligt tillägg 174 700 (+ 76 700) kronor.

Anslaget bestämmes alltså till (34 300 + 84 000 + 237 000 + 174 700)

530 000 (+ 204 000) kronor. Härav utgör 119 000 kronor merkostnader för

utökningen av ordningsstatspolisen. Detta belopp torde avräknas mot automobilskattemedlen.

Vid bifall till mina förslag bör i personalförteckningen för statspolisintendenten

m. fl. upptagas en biträdande polisintendent i Ce 31, en förste

byråsekreterare i Ce 27 samt ytterligare två kontorsbiträden i Ca 8. Vidare

bör tre hästskötare i Ca 10 föras på övergångsstat.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga nyss angivna ändringar

i personalförteckningen för statspolisintendenten

m. fl.;

b) godkänna följande avlöningsstat för statspolisintendenten

m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1954/55:

Avlöningsstat:

1. Avlöning till statspolisintendenten samt kost
-

nader för hans pensionering, förslagsvis . . 34 300

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... 84 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal 237 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 174 700

Summa förslagsanslag kronor 530 000;

c) till Statspolisintendenten m. fl.: Avlöningar för budgetåret

1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslags
-

anslag av 530 000 kronor, därav 119 000 kronor att avräknas

mot automobilskatteinedlen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 17''r.

2. Statspolisorganisationen: Inköp av motorfordon m. m.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .......................... 332 000 332 309

1953/54 (statsliggaren s. 1068) ...... 620 000

1954/55 (förslag) .................. 1 380 000

Av anslaget för innevarande budgetår skall ett belopp av 300 000 avräknas

mot automobilskattemedlen.

Yrkanden.

I. Statspolisintendenten hemställer, att anslaget vid en bibehållen orga

nisation nedräknas med 239 500 kronor till 380 500 kronor.

Anvisat

1953/54

1. Inköp av motorfordon ........................ 600 000

2. Inköp av ridhästar och dessas transport till stationsorten

.................................... 18 000

3. Inköp av polishundar.......................... 2 000

Förslag

369 000

10 000

1 500

Minskning

231 000

8 000

500

239 500

II. Utredningen, som beräknar merkostnaderna under anslaget i anledning

av den föreslagna utökningen av ordningsstatspolisen till 1 313 000

kronor, föreslår, att anslaget uppräknas med (1 313 000—239 500) 1 073 500

kronor till 1 693 500 kronor.

I. Motiv.

1) I det tilläggsförslag till föregående års statförslag, som uppgjordes i

anledning av förstärkningen av kriminalstatspolisen, hemställdes om 35

personbilar av mindre typ. Emellertid beviljades blott 28 sådana bilar,

uppenbarligen på grund av att endast 80 av de i proposition nr 171/1953

föreslagna nya tjänsterna inom kriminalstatspolisen beräknades kunna tillsättas

under första halvåret 1954. Belastningen på anslaget för budgetåret

1953/54 uppskattades med anledning härav till högst 80 procent av kostnaderna

för utökningen. Då de återstående nya befattningarna sålunda avses

skola bliva tillsatta under budgetåret 1954/55 och då bedömningen av

den utökade kriminalstatspolisens behov av motorfordon, 35 fordon, ansetts

utgöra ett ofrånkomligt minimum, äskas nu medel för anskaffande av de

återstående 7 bilarna. Dessa fordon, som bör vara av mindre typ, beräknas

kosta minst 11 000 kronor per styck eller sammanlagt (7 X 11 000) 77 000

kronor.

Vad angår förnyelsen av fordonsbeståndet må framhållas, att envar av

de under kalenderåret 1952 utbytta bilarna i genomsnitt tillryggalagt i runt

tal 15 000 mil. Under budgetåret 1954/55 synes man böra utgå ifrån att

bilarna behöver utbytas efter ungefär samma normer. Ett mycket vägande

skäl för att icke behålla bilarna för länge är, att reparationskostnaderna

eljest blir alltför höga. Då man därjämte vid tidigare försäljning erhåller

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj. ts proposition nr 174.

förmånligare anbud på de utrangerade bilarna, måste det anses ekonomiskt

fördelaktigt att icke behålla bilarna längre än som tidigare angivits. Med

de krav man ur trafiksäkerhetssynpunkt ovillkorligen måste ställa på en

polisbil är ytterligare standardförsämring icke tillrådlig.

Med tillämpning av ovan angivna principer torde under budgetåret 1954/

55 omkring 12 större och 8 mindre bilar behöva utbytas. Kostnaderna för

dessa utbyten med avdrag för de belopp, vilka kan förväntas inflyta genom

försäljning av gamla bilar, bör beräknas till sammanlagt 292 000 kronor.

För inköp av motorfordon — utökning och förnyelser — skulle sålunda

böra beräknas sammanlagt (77 000 + 292 000) 369 000 (— 231 000) kronor.

2) Genom den i det föregående föreslagna omorganisationen av rytteriet

blir ett antal hästar övertaliga. Av dessa torde några böra utgå ur tjänst på

grund av åldersskäl, medan de övriga till viss del kan ianspråktagas för att

fylla under innevarande budgetår uppkomna vakanser. I anledning därav

synes kostnaderna för inköp av ridhästar under budgetåret 1954/55 kunna

inskränkas till ett belopp av 10 000 (—8 000) kronor.

3) Under budgetåret 1954/55 torde fem hundar av åldersskäl eller andra

orsaker böra ersättas med nya hundar. Kostnaden för inköp av en polishund

beräknas uppgå till omkring 300 kronor. För nämnda budgetår synes

därför behöva anvisas 1 500 (—500) kronor.

Yttrande.

Statskontoret framhåller, att en ytterligare utökning av statspolisens

bilpark bör bli beroende av och sättas i relation till den förstärkning av

ordningsstatspolisen, som kan komma att medgivas.

II. Motiv.

Statspolisavdelningarna bör tillföras nya motorfordon, totalt 97 bilar och

60 motorcyklar, allteftersom de föreslagna personalförstärkningarna genomföres.

Under budgetåret 1954/55 torde böra anskaffas högst 55 personbilar,

varav 23 stationsvagnar. Utredningen föreslår därjämte, att samtliga

60 motorcyklar anskaffas under budgetåret 1954/55. Fn personbil beräknas

draga en kostnad av 18 000 kronor, eu stationsvagn en kostnad av

19 000 kronor samt en motorcykel en kostnad av 5 000 kronor. De angivna

priserna innefattar även kostnader för erforderlig specialutrustning.

Totalt erfordras sålunda för nyinköp av motorfordon under nästa budgetår

(32 X 18 000 + 23 X 19 000 + 60 x 5 000) 1 313 000 kronor.

Departementschefen.

1 likhet med statspolisintendenten anser jag, all man bör räkna med att

de vakanser, som uppkommit inom kriminalstatspolisen i anledning av den

6 — B ihan g till riksdagens protokoll 19M. 1 saml. Nr 17 ''i.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

av föregående års riksdag beslutade förstärkningen av kriminalstatspolisen,

kommer att fyllas under nästa budgetår. Med hänsyn härtill bör statspolisens

fordonspark utökas med det föreslagna antalet bilar. Härjämte tillstyrker

jag förnyelse av 12 större och 8 mindre bilar. Kostnaden för här

föreslagna anskaffningar uppskattar jag lika med statspolisintendenten

till (77 000 + 292 000) 369 000 kronor.

Den av mig förordade utbyggnaden av ordningsstatspolisen i personellt

hänseende för nästa budgetår utgör cirka 80 procent av den av utredningen

för samma budgetår föreslagna. Med denna utgångspunkt och då jag icke

haft något att invända mot utredningens beräkningsgrunder för anskaffningen

av motorfordon, skulle för att täcka behovet av motorutrustning

för den utökade ordningsstatspolisen åtgå cirka 1 050 400 kronor. Emellertid

anser jag, att en del av bilarna kan vara av mindre typ. Medelsbehovet

för inköp av motorfordon i anslutning till den beräknade förstärkningen av

ordningsstatspolisen torde därför kunna begränsas till 1 milj. kronor. För

detta belopp skulle 45 bilar och 50 motorcyklar kunna inköpas.

De båda övriga anslagsposterna bör i enlighet med statspolisintendentens

förslag nedräknas till 10 000 resp. 1 500 kronor.

Anslaget i dess helhet synes således för nästa budgetår böra bestämmas

till (369 000 + 1 000 000 + 10 000 + 1 500) i runt tal 1 380 000 (+ 760 000)

kronor. Under hänvisning till vad tidigare anförts torde härav 1 150 000

kronor böra avräknas mot automobilskattemedlen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Statspolisorganisationen: Inköp av motorfordon

in. in. för budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 1 380 000 kronor, därav

1 150 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

3. Statspolisorganisationen: Underhålls-, drift- och expeditionskostnader.

1952/53 ....................

1953/54 (statsliggaren s. 1068)

1954/55 (förslag) ............

Anslag

713 000

1 050 000

2 477 000

Nettoutgift

819 062

Av anslaget för innevarande budgetår skall ett belopp av 335 000 kronor

avräknas mot automobilskattemedlen.

Yrkanden.

I. Statspolisintendenten hemställer, att anslaget vid bibehållande av nuvarande

organisation ökas med 255 200 kronor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 17-''i.

U tgijter Anslag

1952/53 1953/54

1. Underhåll och vård av statspolisens hästar m. m. 33 993 30 000

2. Polishundorganisationen ...................... 30106 19 900

3. Underhåll och drift av motorfordon m. m..... 667 781 666 800

4. Statspolismännens utbildning i motorfordonskun
skap

........................................ 732 6 000

5. Expeditionskostnader, inköp av diverse materiel

samt löpande utgifter i övrigt ................ 136 999 325 000

83

ökn. resp.

minskning

— 15 000

+ 21500

+ 113 200

+ 1 500

+ 134 000

255 200

II. Utredningen, som uppskattar merkostnaderna i anledning av den föreslagna

utökningen av ordningsstatspolisen för nästa budgetår till 2 013 300,

föreslår, att anslaget liöjes med (255 200 + 2 013 300) 2 268 500 kronor.

Merkostn.

1954/55

1. Underhåll och drift av motorfordon m. m................................. 482 400

2. Statspolismännens utbildning i motorfordonskunskap

a) övningskörning........................................................ 21 400

b) utbildn. vid arméns motorskola i Strängnäs ............................ 226 200

3. Statspolismännens utbildning med tjänstevapcn och i livräddning m. m....... 1 500

4. Expeditionskostnader, inköp av diverse materiel samt löpande utgifter i övrigt 1 280 800

5. Sjukvård m. m........................................................... 1 000

2 013 300

I. Motiv.

1) Med hänsyn till den föreslagna omorganisationen av polisrytteriet

torde kostnaderna kunna inskränkas.

2) Tidigare har som regel vartannat år anordnats utbildningskurser för

hundförare och hundar. Utbildningen har därvid bedrivits under sex veckor

för nyanskaffade hundar och tre veckor för äldre hundar. En omorganisation

av utbildningen är dock nödvändig. För framtiden bör nyanskaffade

hundar underkastas en grundläggande utbildning i Stockholm under 14

dagar under ledning av statspolisens hundinstruktör. Därjämte bör samtliga

förare och hundar årligen genomgå en tre veckors kurs. Då alla hundar

och förare icke kan utbildas samtidigt vid sistnämnda kurs, måste

årligen två kurser anordnas. Dessutom bör förslagsvis fem förare och hundar

årligen på sina hemorter inspekteras av hundinstruktören. Kostnaderna

beräknas uppgå till 3 500 kronor för utbildning av nyinköpta hundar,

16 000 kronor för utbildningskurser för 21 polismän med hundar samt

2 000 kronor för inspektioner.

3) Kostnaderna för drift, underhåll, skatt in. m. kan för bil och år

beräknas till 5 500 kronor. Med en sådan beräkningsgrund bör delposten

till underhåll och drift av motorfordon samt underhåll och vård av velocipeder

beräknas till i runt tal 780 000 (+ 113 200) kronor.

4) Av det för innevarande budgetår anvisade beloppet till utbildning i

motorfordonskunskap, 6 000 kronor, bar beräknats 5 000 kronor för ersätt
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

ning vid lån av fordon. Beloppet torde vara otillräckligt för 1954/55. Med

hittillsvarande utbildning bör för budgetåret 1954/55 7 500 kronor anvisas

för ändamålet.

5) Kostnaderna för löpande utgifter i egentlig mening uppskattades för

budgetåret 1953/54 till 98 000 kronor. Emellertid anvisades endast 85 000

kronor. På grund av prishöjningar och den utökade omfattningen av statspolisens

verksamhet har hittills anvisade belopp visat sig otillräckliga. Icke

minst med hänsyn till den beslutade utökningen av kriminalstatspolisen,

bör för nästa budgetår beräknas ett väsentligt högre belopp än för innevarande

budgetår, om balans skall uppstå mellan anvisade medel och utgifternas

verkliga storlek. Även vid tillvaratagande av alla besparingsmöjligheter

kan de löpande utgifterna för den nuvarande organisationen icke

beräknas understiga 100 000 kronor, vilket belopp sålunda torde böra anvisas

för budgetåret 1954/55.

Det är angeläget att tillvarataga den dyrbara arbetskraften på effektivast

möjliga sätt. Den på lång sikt billigaste metoden att rationalisera arbetet

torde vara att ställa erforderliga tekniska hjälpmedel till personalens förfogande,

även om kostnaderna för anskaffning av dylika hjälpmedel uppgår

till förhållandevis höga belopp.

För innevarande budgetår äskades sammanlagt 101 800 kronor för nyanskaffning

av 130 vanliga skrivmaskiner, 30 reseskrivmaskiner, 12 räknemaskiner,

utbyte av 10 förslitna skrivmaskiner samt underhåll och vård

av befintliga kontorsmaskiner. 65 000 kronor beviljades för detta ändamål

samt för inköp och underhåll av dupliceringsapparater. Detta belopp beräknas

täcka kostnaden för inköp av omkring 100 skrivmaskiner, 16 reseskrivmaskiner

och 4 räknemaskiner ävensom 5 spritdupliceringsapparater.

Det antal kontorsmaskiner, vartill anslag icke beviljats för innevarande

budgetår, nämligen 30 skrivmaskiner, 14 reseskrivmaskiner och 8 räknemaskiner,

bör anskaffas under nästa budgetår. Därjämte behöver 10 förslitna

maskiner utbytas. Kostnaderna för inköp och utbyte av här angivna

kontorsmaskiner beräknas till 33 220 kronor. Det är önskvärt, att ytterligare

ett antal avdelningar förses med spritdupliceringsapparater. Under

budgetåret 1954/55 bör anskaffas tio handdrivna apparater för en sammanlagd

kostnad av 4 000 kronor ävensom en elektriskt driven duplikator

för en kostnad av 5 300 kronor. Totalt erfordras alltså för här ifrågavarande

anskaffningar 42 520 kronor.

För innevarande budgetår anvisades 30 000 kronor för inköp av ljudupptagningsapparater.

Dessa apparater har stort värde vid förhör, särskilt med

barn, ordergivning under större spaningar o. s. v. Medel äskas för anskaffning

av 20 nya sådana apparater till eu kostnad av 60 000 kronor.

På grund av den beslutade utökningen av personalen vid statspolisen

föreslås anslaget för underhåll och vård samt erforderlig besiktning av

statspolisens vapen höjt till 2 000 kronor.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

För att nedbringa förbrukningen av blixtar, vilken uppgår till betydande

belopp, föreslås anskaffning av s. k. urladdningslampor för en sammanlagd

kostnad av 3 510 kronor. Vidare förordas inköp av batteridrivna analyskvartslampor

för brottsplatsundersökningar, till en total kostnad av

4 540 kronor. För den s. k. valutasektionen inom statspolisen föreligger

behov av snabbframkallningsapparater. En sådan bör inköpas. Kostnaden

uppskattas till 700 kronor. Slutligen erfordras för fotografisk förbrukningsmateriel

16 000 kronor.

Sammanlagt skulle sålunda för anskaffning och underhåll av fotomaleriel

åtgå (3 510 + 4 540 + 700 + 16 000) 24 750 kronor.

Sedan modern kriminalteknisk utrustning nu anskaffats, bör en instruktionskurs

i den nya materielens handhavande anordnas under fjorton dagar

för en polisman från varje kriminalavdelning. Förbrukningsmaterielen

beräknas kosta 1 000 kronor. För resekostnader och traktamenten bör beräknas

14 100 kronor under anslaget till vissa ersättningar åt befattningshavare

vid polisväsendet.

1948 års polisutbildningskommitté har föreslagit kurser för brottplatsundersökare.

En sådan kurs för högst sexton deltagare bör anordnas.

Undervisnings- och materielkostnader beräknas till 3 000 kronor. För reseoch

traktamentskostnader bör beräknas 10 000 kronor under anslaget till

vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet.

För prövande av nya uppslag och utexperimenterande av förbättringar

inom polisens verksamhetsområde torde böra beräknas ett belopp av 2 000

kronor.

1948 års livsmedelssakkunniga har föreslagit ordningsstatspolisens medverkan

i livsmedelskontrollen på landsbygden. Statens institut för folkhälsan

tillstyrker förslaget. För viss kemisk utrustning till en patrull vid

varje ordningsavdelning beräknas tillhopa 8 000 kronor.

För budgetåret 1953/54 äskades 112 500 kronor för nyanskaffning av

möbler in. in. Emellertid beviljades endast 75 000 kronor. Minst 25 000 kronor

erfordras nu. Vidare beräknas 4 avdelningar inflytta i nya lokaler. För

nya möbler till dessa beräknas åtgå minst 16 500 kronor. Vidare erfordras

15 000 kronor för förnyelse av förslitna möbler. Sammanlagt erfordras

alltså för nu angivna ändamål (25 000 + 16 500 + 15 000) 56 500 kronor.

En statspolispatrull bör förläggas i Folk) i Norrbottens län. Planer föreligger

att uppföra en expeditionsbyggnad för tullverket i Pello. Generaltullstyrelsen

har meddelat, alt byggnadsplanerna härför kan ändras så, alt

lokaler kan upplåtas även för statspolisens personal. Merkostnaden beräknas

till 160 000 kronor, vilket belopp torde böra anvisas för nästa

budgetår.

Kostnaderna för expeditionslokaler, inköp av diverse materiel samt löpande

utgifter i övrigt bör enligt det anförda beräknas till (100 000 + 42 520 +

60 000 + 2 000 + 24 750 + 1 000 + 3 000 + 2 000 + 8 000 + 56 500 + 160 000)

459 770 kronor eller i runt tal 459 000 kronor.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj. ts proposition nr 174.

Yttrande.

Statskontoret. För utbildning i motorfordonskunskap bör räknas med

oförändrat belopp. Vidare kan ej ämbetsverket tillstyrka de äskade beloppen

för inköp av kontorsmaskiner och möbler med hänsyn till de betydande

anslag som anvisades för ändamålet av 1953 års riksdag. Vad angår de

äskade medlen till anskaffning av viss kemisk utrustning för att möjliggöra

medverkan från statspolisens sida beträffande livsmedelskontrollen,

finner ämbetsverket med hänsyn till de ständigt ökade anspråken på utökning

av ordningsstatspolisen stor försiktighet böra iakttagas beträffande

utvidgningen av statspolisens verksamhetsområde. Redan nuvarande uppgifter

är så omfattande, att svårigheter föreligger att fullgöra dem med

den arbetskraft, som står till buds.

II. Motiv.

1) De för underhåll och drift av motorfordon in. in. upptagna merkostnaderna

grundar sig på en beräknad årlig körsträcka av 4 000 mil för varje

bil. För bil och år uppgår kostnaderna för bensin och olja till 4 000 kronor,

för reparationer till 1 500 kronor samt för skatt, försäkring, bilgummi in. in.

till 925 kronor. Driftkostnaderna för en motorcykel har beräknats till en

tredjedel av kostnaderna för en bil.

2 a) Innan polismännen påbörjar utbildningen vid arméns motorskola

i Strängnäs, måste de ha erhållit en viss grundläggande färdighet att köra

tyngre motorfordon. Detta tillgår så, att statspolisen tillfälligt hyr lastbilar

och bussar, med vilka fordon polismannen under särskild ledning

får öva sig. Härför har utredningen räknat med en kostnad av 110 kronor

för varje polisman.

b) Den närmare fördelningen av ifrågavarande kostnader framgår av

redogörelsen i det föregående.

4) Av de i anledning av den föreslagna utökningen av ordningsstatspolisen

beräknade merkostnaderna för budgetåret 1954/55 om tillhopa

1 280 800 kronor belöper sig 23 400 kronor på egentliga expeditionskostnader,

52 200 kronor på kontorsmaskiner, 120 000 kronor på möbler m. in.,

1 500 kronor på besiktning av vapen, 445 800 kronor på trafikövervakningsmateriel

(bilvågar, spikmattor, apparater för buller-, ljus- och hastighetsmätning

in. in.), 203 665 kronor på utrustning för bilar och motorcyklar

(autotraktorer, spårmärkningsapparater, robotkameror in. in.), 211330

kronor för personlig utrustning, 148 605 kronor på övrig materiel samt

slutligen 74 300 kronor på övriga kostnader (underhåll och vård av inköpt

apparatur, oförutsedda utgifter in. in.).

I fråga om de föreslagna inköpen av trafikövervakningsmateriel må upplysas,

att förefintliga vågar är föråldrade och icke medger en vägning

av tunga lastfordon. Utredningen anser, att varje avdelning bör ha tillgång

till minst fyra vågar. Några av de större avdelningarna bör disponera över

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungi. Maj:ts proposition nr 174.

dubbla uppsättningar. För nästa budgetår bör 120 bilvågar till en total

kostnad av 264 000 kronor anskaffas.

För att undvika en farlig jakt efter rattfyllerister, biltjuvar och personer,

som i andra hänseenden är ute i olovliga ärenden, bör polisen förses

med effektiva spärranordningar. En mycket effektiv sådan anordning är

den moderna spikmattan. Avsikten med denna matta är, att den

hastigt skall kunna rullas ut över vägen ett stycke bakom själva polisspärren

för att stoppa en förare, som med sitt fordon har brutit igenom

spärren. Mattan består av en på marken placerad bandanordning. På bandet

är ett antal ihåliga spetsar av metall löst fastsatta i särskilda hållare. Då

ett motorfordon går över bandet lösgöres spetsarna och suges in i bilens

däck och slangar. Då spetsarna trängt igenom slangen går luften sakta ut

genom i spetsarna befintliga smärre hål. Verkställda prov har visat, att

anordningen är mycket effektiv samt att risken för ringexplosion eller

andra faromoment torde vara så gott som utesluten. För nästa budgetår

torde 46 mattor till en sammanlagd kostnad av 27 600 kronor anskaffas.

Bullermätning av motorfordon har tidigare på grund av bristen på enkla

och praktiska instrument knappast varit möjlig. Numera har sådana konstruerats.

Varje ordningsstatspolisavdelning bör tilldelas en s. k. b u 11 e rmätare.

23 apparater föreslås anskaffas under nästa budgetår. Kostnaderna

uppgår till 23 000 kronor.

Apparatur för ljusmätning har nyligen konstruerats. Hittills

har polisen vid kontroll av 1''ordonsbelysningen i huvudsak fått lita till en

subjektiv bedömning. Särskilt bländningsrisken utgör en betydande fara

för trafiksäkerheten. Statspolisavdelningarna bör tilldelas här angiven

apparatur i viss proportion till avdelningarnas storlek. Under nästa budgetår

föreslås inköp av 60 apparater för tillhopa 40 500 kronor.

En sådan trafikdisciplin måste ernås, att hastighetsreglerna noggrant

efterleves, även då polismän icke uppträder inom synhåll för trafikanterna.

Därför är det nödvändigt att understundom kunna kontrollera hastigheten

utan att fordonsförarna dessförinnan uppmärksammat polisens närvaro

på platsen. Med hittills tillämpat sätt för anordnande av hastighetskontroller

har detta icke alltid varit möjligt med hänsyn till terrängförhållandena.

Även i andra hänseenden kan förhållandena vara sådana, att hastighetskontroller

enligt hittills tillämpade metoder icke kunnat genomföras, exempelvis

i backkrön eller i kurvor, ävensom då den vägsträcka, där hastighetsbegränsning

råder, är mycket kort (broar, viadukter etc.). Nyligen har

konstruerats en apparat för hastighet smätning, som i korthet

kan beskrivas på följande sätt. Två ledningstrådar placeras över vägbanan

på visst kort avstånd från varandra. När ett fordon passerar över dessa

trådar, går impulser till ett räkneverk, som omedelbart angiver den hastighet,

med vilken fordonet passerat trådarna. Apparaturen kan synkroniseras

med en kamera för fotografering av det fordon, som passerat trådarna,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b.

och även inställas så att exponering endast sker, då viss hastighetsgräns

överskridits. 10 dylika apparater bör inköpas och cirkulera mellan de olika

statspolisavdelningarna. För vinnande av ytterligare erfarenheter bör tillsvidare

endast en av apparaterna förses med kamera. Kostnaderna har beräknats

till 70 800 kronor.

Vad angår utrustningen av ordningsstatspolisens bilar och motorcyklar

bör beaktas, att dessa bör utrustas med åtskilliga hjälpmedel för underlättande

av trafikkontrollen, för utredning av trafikolyckor, för bringande

av hjälp in. in. Polismännen bör ha möjlighet att lämna hjälp åt skadade

personer samt lämna hjälp vid bärgning av fordon o. s. v. Av här avsedda

hjälpmedel må särskilt nämnas s. k. a utotr aktörer för bärgning av

bilar, som kört av vägbanan, samt spår m ärkningsapparater

iör utmärkning av bromsspår. Båda dessa anordningar bör finnas i varje

polisbil. Anskaffningskostnaderna uppgår till 13 950 kronor. Vidare förordas

anskaffning av r o b o t k a in e r o r. Endast i ringa utsträckning har

statspolisen hittills kunnat beivra vårdslöshet i trafik, som icke haft samband

med inträttad trafikolycka. Detta har i främsta rummet berott på

svårigheten att inför domstol förebringa övertygande bevisning om vårdslösheten.

Tillgång till en robotkamera i varje statspolisbil skulle väsentligt

underlätta möjligheterna att komma tillrätta med detta problem. Kameran

är avsedd att monteras innanför bilrutan och är så konstruerad,

att den kan exponera i snabb följd utan att slutaren behöver spännas eller

filmen framrullas mellan varje exponering. Kameran kan sålunda återgiva

de olika momenten i en farlig manöver, som företages av ett annat

fordon och som iakttages av personalen i polisbilen. Genom ett enkelt

handgrepp kan kameran lösgöras från sitt fäste i bilen och därefter användas

för fotografering av en olycksplats, skador på fordon etc. Tillsvidare

hör 125 sådana kameror jämte blixtanordningar anskaffas. Kostnaden har

av utredningen beräknats till 141 875 kronor.

De part em ent schef eu.

Kostnaderna för vård och underhåll av statspolisens hästar torde, såsom

statspolisintendenten föreslagit, under nästa budgetår kunna minskas med

15 000 kronor. Jag är icke beredd att förorda någon omläggning av utbildningen

för hundförare och hundar. Anslagsposten till polishundorganisationen

torde därför kunna upptagas till oförändrat belopp, 19 900 kronor.

Till underhåll och drift av motorfordon beräknar jag för den nuvarande

organisationen i likhet med statspolisintendenten 780 000 (+ 113 200)

kronor. Merkostnaderna under förevarande anslagspost för förstärkning

av ordningsstatspolisen beräknar jag till 385 000 kronor. Anslagsposten bör

alltså i sin helhet bestämmas till (780 000 + 385 000) 1 165 000 (+ 498 200)

kronor.

Emot den av statspolisintendenten beräknade kostnaden för statspolis
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj. ts proposition nr 174.

männens utbildning i motorfordonskunskap har jag intet att invända. Häitill

bör läggas merkostnaden för förstärkningen av ordningsstatspolisen.

För övningskörning räknar jag med en merutgift av 17 000 kronor. Vad

angår utbildningen i övrigt i motorfordonstjänst har jag tidigare föreslagit,

att densamma tills vidare erhåller eu i viss mån provisorisk karaktär.

För nästa budgetår anser jag kostnaden för denna utbildning kunna begränsas

till i runt tal 150 000 kronor. Anslagsposten torde alltså i sin helhet

upptagas till (7 500 + 17 000 + 150 000) 174 500 ( + 168 500) kronor.

Till statspolisens utbildning i skjutning med tjänstevapen in. in. beräknar

jag ett belopp av 2 800 (+ 1 500) kronor.

Beträffande statspolisintendentens förslag om medelsanvisning under

anslagsposten till expeditionskostnader in. in. till uppförande av lokaler

i Pello i Norrbottens län vill jag framhålla, att frågan om anvisande av

medel för uppförande av den av generaltullstyrelsen föreslagna expeditionsbyggnaden

i Pello prövats i sammanhang med generaltullstyrelsens framställning

om medel å kapitalbudgeten till byggnadsarbeten för nästa budgetår,

varvid ansetts att med uppförande av ifrågavarande byggnad skall

anstå (statsverkspropositionen bil. 28). För den nuvarande organisationen

beräknar jag under anslagsposten följande utgifter: löpande utgifter

100 000 kronor, inköp och underhåll av kontorsmaskiner och dupliceringsapparater

35 000 kronor, inköp av ljudupptagningsapparater 30 000 kronor,

underhåll av vapen 2 000 kronor, inköp av fotomateriel 20 000 kronor, inköp

av förbrukningsmateriel i anledning av den föreslagna instruktionskui sen

i liandhavande av kriminalteknisk utrustning 1 000 kronor, prövande av

nya uppslag in. in. 2 000 kronor, inköp av viss kemisk utrustning för livsmedelskontroll

8 000 kronor samt inköp av möbler 50 000 kronor. För den

nuvarande organisationen skulle således för nästa budgetår till expeditionskostnader

in. in. erfordras (100 000 + 35 000 + 30 000 + 2 000 + 20 000 +

1 000 + 2 000 + 8 000 + 50 000) 248 000 kronor.

Härtill bör läggas kostnaden för utökningen av ordningsstatspolisen. I

likhet med utredningen anser jag, att eu ändamålsenlig utrustning är en

förutsättning för en effektiv trafikövervakning. Vissa av de apparater, som

utredningen föreslagit skola inköpas, såsom robotkameror, bulleimåtaie

in. in., är emellertid ännu oprövade. I avbidan på erfarenheter av apparaturens

praktiska värde, förordar jag, att upphandlingen för nästa budgetår

i fråga om sådan apparatur begränsas. Även anskaffningen av bilvågar

torde utan olägenhet kunna inskränkas i förhållande till förslaget. Med denna

utgångspunkt torde merutgifterna till expeditionskostnader in. in. i anledning

av utbyggnaden av ordningsstatspolisen för nästa budgetår kunna uppskattas

till 850 000 kronor.

Anslagsposten till expeditionskostnader in. in. skulle i enlighet med det

anförda uppföras med (248 000 4 850 0001 1 098 000 (+ 773 000) kronor.

Anslagsposten till sjukvård torde böra uppräknas med 1 000 kronor.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

Vid bifall till mina förslag skulle anslaget bestämmas till (1 050 000 —

15 000 + 498 200 + 168 500 + 1 500 + 773 000 + 1 000) i runt tal 2 477 000

(+ 1 427 000) kronor. Härav bör enligt de tidigare angivna principerna ett

belopp av 1 837 000 kronor avräknas mot automobilskattemedlen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Statspolisorganisationen: Underhålls-, drift- och

expeditionskostnader för budgetåret 1954/55 under elfte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 477 000 kronor,

därav 1 837 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

4. Statspolisorganisationen: Gottgörelse till polisdistrikten.

Anslag Nettoutgift

1952/53 ........................ 5 355 000 5 770 210

1953/54 (statsliggaren s. 1068) . 6 775 000

1954/55 (förslag) ................ 9 600 000

Av anslaget för innevarande budgetår skall ett belopp av 900 000 kronor

avräknas mot automobilskattemedlen.

Yrkanden.

I. Statspolisintendenten hemställer, att anslaget för bibehållande av nuvarande

organisation höjes med 1 887 600 kronor och således upptages till

8 662 600 kronor.

1. En ny biträdande polisintendentstjänst i Ca 30 i Göteborg.................

2. Ordningsstatspolisen.

a) Indragning av 3 konstapelstjänster i Jönköping, Örebro och Gävle

b) Omräkning .................................

3. Kriminalstalspolisen.

a) Ökade kostnader i anledning av den beviljade förstärkningen av kriminalstatspolispersonalen
b)

Ökade pensioneringskostnader i anledning av nya beräkningsgrunder ....

Omräkning ...................................

4. Hyra för stall och garage ..............................

5. Underhåll och vård av statspolisens hästar .............................

6. Expeditionslokaler, telefon, diverse kostnader ............

7. Ökade löne- och pensioneringskostnader i anledning av nytt polislöneregleménte

8. Avrundning....................................

Ökn. resp.

minskn.

+ 20 460

— 106 650

+ 25 000

+ 1 089 300

+ 50 000

+ 98 800

+ 7 850

+ 34 870

+ 18 000

+ 650 000

— 30

1 887 600

II. Utredningen föreslår, att anslaget höjes med 3 909 500 kronor, varav

2 642 150 kronor utgör merkostnader i anledning av den föreslagna utökningen

av ordningsstatspolisen.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj. ts proposition nr 174.

Utredningen har utgått ifrån att kostnaderna lör den nuvarande oiganisationen

för nästa budgetår skulle uppgå till i runt tal 8 042 000 kionoi,

vilket är i cirka 620 000 kronor mindre än vad statspolisintendenten räknat

med. Skillnaden hänför sig främst till att statspolisintendenten i promemorian

upptagit ett belopp för ökade löner och pensioner i händelse av

bifall till Kungl. Maj :ts proposition till 1954 års riksdag angående polispersonalens

löneförmåner. I sina ordinarie petita, vilka legat till giund

för den av utredningen angivna kostnaden lör den nuvarande organisationen,

hade statspolisintendenten icke beräknat något sådant belopp.

Merkostnad

1954/55

1. 8 kommissarier, 1 bitr. kommissarie, 20 överkonstaplar och 165 konstaplar ... + 2 521 490

2. Hyra för stall och garage .............................................. + ®

3. Underhåll och vård av statspolisens hästar............................... + 8 "bu

4. Expeditionslokaler, telefon, diverse kostnader ............................ + 78 uuu

+ 2 642 150

I. Motiv.

1) Vid statspolisens avdelning i Göteborg finnes för närvarande tre kommissarier

såsom föreståndare för envar av ordningsavdelningen, kriminalavdelningen

och den s. k. tredje roteln. Med hänsyn till de beviljade utökningarna

av personalen i Göteborg torde denna numera vara av den

storleksordningen, att arbetet ur samordnings-, kontinuitets- och effektiv itetssynpunkt

lämpligen borde ledas av en biträdande polisintendent såsom

gemensam chef för de tre kommissarierna. Då tredje rotelns verksamhet

under kriget ansågs så betydelsefull, att en ordinarie polisintendent frigjordes

för att syssla med hithörande ärenden kan dessutom ifrågasättas,

huruvida icke numera, då rotelns verksamhet och arbetsbörda alltmei

växer, det redan ur denna synpunkt, således även bortsett från kriminaloch

ordningsavdelningarnas behov, vore motiverat med inrättande av en

biträdande polisintendentsbefattning. Stadsfullmäktige i Göteborg hai vid

en omorganisation av poliskammaren nyligen beslutat inrätta två biträdande

polisintendentsbefattningar av liknande karaktär. Då dessa båda

befattningar placerats i lönegraden Ca 30, torde nu ifrågavarande befattning

lämpligen böra placeras i samma lönegrad.

2 a) Motiven har redovisats i det föregående.

3 a) 1953 års riksdag beslöt en utökning av kriminalstatspolisen med

totalt 109 befattningshavare, varav 80 beräknades kunna tillsättas undei

första halvåret 1954. Man torde försiktigtvis böra utgå ifrån att de återstående

29 tjänsterna kommer att besättas under andra halvåret av år

1954, varför hela utökningen av kriminalstatspolisen kommer att belasta

budgetåret 1954/55. Med utgångspunkt ifrån den i anslagsäskandena

för innevarande budgetår beräknade merkostnaden per budgetår för den

beslutade utökningen av kriminalstatspolisen bör för nästa budgetår anvisas

ytterligare 1 089 300 kronor.

3 b) De av 1953 års riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t beslutade and
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kanyl. Maj:ts proposition nr 174.

rade beräkningsgrunderna rörande ersättning av statsmedel för pensioncringskostnad

åt städer, som tillhandahåller statspolispersonal, beräknas

med hänsyn till den beviljade utbyggnaden av kriminalstatspolisen medföra

ett med 50 000 kronor ökat medelsbehov.

4) Med hänsyn till den av 1953 års riksdag medgivna samt den för

nästa budgetår föreslagna utökningen av bilbeståndet bör för budgetåret

1954/55 räknas med en merkostnad av (5 600 + 2 800) 8 400 kronor. Genom

omräkning på grund av belastningen tillkommer 3 300 kronor, medan

däremot på grund av den föreslagna omorganisationen av polisrytteriet

utgifterna för hyra av stallar synes böra minskas med 3 850 kronor.

Enligt det anförda beräknas således utgiftsökningen till (8 400 + 3 300

-—3 850) 7 850 kronor.

5) Den föreslagna omorganisationen av polisrytteriet kommer att medföra

ökade kostnader för vissa städer. De på grund härav ökade kostnaderna

uppskattas till 11 390 kronor. Vidare bör posten på grund av

belastningen genom omräkning höjas med 23 480 kronor. Den totala ökningen

uppgår alltså till (11 390 + 23 480) 34 870 kronor.

6) Utgiftsökningen på grund av den beslutade utökningen av kriminalstatspolisen

uppskattas till 48 400 kronor. Den totala utgiftsökningen efter

omräkning på grund av belastningen (—30 400) blir 18 000 kronor.

7) Vid bifall till Kungl. Maj :ts proposition till 1954 års riksdag angående

polispersonalens löneförmåner beräknas lönerna till statspolispersonalen

öka med i runt tal 600 000 kronor och motsvarande pensioneringskostnader

med ett belopp av i runt tal 50 000 kronor.

Yttranden.

Statskontoret kan ej finna tillräckliga skäl anförda för inrättande av en

biträdande polisintendentsbefattning vid statspolisens avdelning i Göteborg.

Länsstyrelsen och landsfogden i Göteborgs och Bohus län samt polismästaren

i Göteborg tillstyrker förslaget om inrättande av befattningen som

biträdande polisintendent vid statspolisavdelningen därstädes.

II. Motiv.

Utredningens förslag till fördelning av den personal, som beräknas tillkomma

under budgetåret 1954/55, framgår av bil. 2. Utredningen förutsätter,

att Kungl. Maj :t skall äga vidtaga de ändringar, som vid förslagets

genomförande visar sig påkallade.

I de nu redovisade beloppen ingår avlöningar, pensioner, beklädnadsbidrag

in. in. Kostnaden har uträknats med beaktande av de nuvarande

avlöningskostnaderna i de särskilda polisdistrikten.

Departementschefen.

I likhet med statspolisintendenten anser jag, att behov föreligger av en

chefsbefattning vid statspolisavdelningen i Göteborg, varför jag biträder

statspolisintendentens förslag i denna del.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj. ts proposition nr 174.

Den tidigare föreslagna omorganisationen av polisrytteriet torde medföra

den av statspolisintendenten uppgivna minskningen i ersättningar till

de berörda städerna för löner in. in.

Den av 1953 års riksdag beslutade utökningen av kriminalstatspolisen

beräknades vid full utbyggnad draga en merkostnad av omkring 1 oOO 000

kronor per år i ersättning till städerna för avlöningskostnader in. in. Ersättningen

för budgetåret 1953/54 beräknades till 420 000 kronor. Jag har

tidigare uttalat, att man torde böra räkna med att samtliga nyinrättade

tjänster vid kriminalstatspolisen kommer att tillsättas under nästa budgetål.

På grund härav bör anslaget höjas med (1 500 000—420 000) 1 080 000 kronor^

i ersättning för avlöningskostnader, vartill kommer 50 000 kronoi i

anledning av de ändrade grunderna för beräkning av ersättningen för

statspolispersonalens pensionskostnader.

Merutgiften för avlöningar in. in. på grund av utökningen av ordmngsstatspolisen

torde enligt av mig förut angivna principer för nästa budgetår

böra beräknas till 80 procent av den merkostnad, som utredningen upptagit,

eller i runt tal 2 017 000 kronor. Med hänsyn till statsbidragsbestämmelsernas

utformning och då tillsättningen av de nya tjänsterna beräknas

ske successivt, synes för ordningsstatspolisens förstärkning under nästa

budgetår böra avses endast ett belopp av 850 000 kronor.

Den totala utgiftsökningen för hyra för stall och garage uppskattar jag

efter omräkning på grund av belastningen till 32 000 kronor.

Såväl statspolisintendenten som utredningen har i sina anslagsäskanden

beräknat ett visst belopp i ökade kostnader för underhåll och vård av

statspolisens hästar i anledning av omorganisationen av polisrytteriet.

Härigenom synes en dubbelräkning ha skett. Kostnadsökningen för vård

och underhåll av statspolisens hästar torde, sedan omräkning på grund av

belastningen företagits, i sin helhet kunna begränsas till 31 000 kronor.

Det ökade medelsbehovet under nästa budgetår för expeditionslokaler

in. in. i anledning av den av 1953 års riksdag beslutade utökningen av

kriminalstatspolisen och den nu föreslagna utbyggnaden av ordningsstatspolisen

efter omräkning på grund av belastningen uppskattar jag till

43 000 kronor.

Såsom en automatisk ökning på anslaget tillkommer ett belopp av i runt

tal 124 000 kronor.

Slutligen bör i händelse av bifall till Kungl. Maj:ts förslag i proposition

nr 75 till 1954 års riksdag angående polispersonalens löneförmåner under

anslaget beräknas eu utgiftsökning om cirka 700 000 kronor, varav cirka

50 000 kronor hänför sig till utökningen av ordningsstatspolisen.

Hela anslaget skulle i enlighet med det anförda för nästa budgetår uppföras

med (6 775 000 + 20 460 — 106 650 + 1 080 000 + 50 000 + 850 000 +

32 000 + 31 000 + 43 000 + 124 000 + 700 000) 9 598 810 eller avrundat

9 600 000 (+ 2 825 000) kronor.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 i.

Härav torde i enlighet med de principer jag tidigare föreslagit ett belopp

av 4 300 000 kronor böra avräknas mot automobilskattemedlen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Stats polisorganisationen: Gottgörelse till polisdistrikten

för budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 9 600 000 kronor, därav 4 300 000

kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

5. Statspolisorganisationen: Polisradioväsendet.

Anslag Nettoutgift

1 53 ............................ 116 800 73 039

1953/54 (statsliggaren s. 1070) ...... 123 000

1954/55 (förslag) .................. 598 000

Yrkanden.

I. Statspolisintendenten hemställer, att anslaget för den nuvarande organisationen

minskas med 32 800 kronor till 90 200 kronor.

Anslag ökn. resp.

1953/54 Förslag minskn.

1. Inköp av rörliga polisradioanläggningar m. in..... 105 200 62 400 — 42 800

2. Kostnader för ändring av vissa fasta radiostationer — 10 000 + 10 000

— 32 »00

II. Utredningen, som uppskattar merkostnaderna i anledning av den för

budgetåret 1954/55 föreslagna utbyggnaden av ordningsstatspolisen till

723 600 kronor, föreslår, att anslaget uppföres med (90 200 + 723 600)

813 800 kronor.

Merkostn.

1954/55

1. Inköp av rörliga polisradioanläggningar m. m. för! bllar .................. 253 000

j b) motorcyklar............ 190 600

2. Underhåll och vård av statspolisens rörliga radioanläggningar................ 10 000

3. Inköp av portabla radioanläggningar ...................................... 270 000

723 600

Motiv.

I 1) Under nästa budgetår behöver 6 befintliga radioanläggningar på

grund av förslitning utbytas samt 7 nya till redan befintliga fordon anskaffas.

2) I flera större städer är radioanläggningarna ännu helt i kommunal

ägo. Några av dessa anläggningar är icke fullt tillfredsställande för statspolisens

behov, vilket medför, att de rörliga anläggningarna icke kan

utnyttjas i önskvärd omfattning. Städerna har ej kunnat förmås att vidkännas

kostnader för erforderliga ändringar. De torde icke heller kunna

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungi. Maj:ts proposition nr 174.

tvingas att bekosta ändringarna, då radiostationerna på sin tid godkänts

i befintligt skick. Då det icke återstår annan möjlighet än att staten vidkännes

kostnaderna, hemställes om högst 10 000 kronor härför.

II 1) Enligt utredningens mening bör samtliga fordon, som anskaffas

med anledning av utökningen av ordningsstatspolisen, förses med polisradio.

Med hänsyn till de för budgetåret 1954/55 föreslagna inköpen av fordon

skulle sålunda för nämnda budgetår böra anskaffas 55 bilradioanläggningar

ä 4 600 kronor samt 60 motorcykelanläggningar å 3 000 kronor. Vidare

föreslår utredningen, att 23 motorcyklar ävensom de fasta polisradiostationerna

i Göteborg, Malmö och Linköping förses med anordningar för s. k.

selektivt anrop. Härmed förstås anordningar, vilka kan utlösa impulser

från en radiostation till en annan. För motorcykelförarna är det icke alltid

möjligt att uppfatta anrop från närmaste fasta station, då anropen emellanåt

är så svaga, att de överröstas av motorbullret. Därest den fasta radiostationen

är försedd med anordning för selektivt anrop, kan denna station

genom en impuls utlösa signal på motorcykelns signalhorn, varigenom

föraren blir uppmärksamgjord på att han anropas från stationen. Framhållas

må, att den fasta radiostationen i Stockholm redan under innevarande

år med nu tillgängliga medel kommer att förses med dylik anordning. Kostnaden

kan uppskattas till 2 000 kronor för en fast radiostation samt 200

kronor för en rörlig station.

2) För att kunna utföra haslighetskontroller under förhållanden, då

förut omnämnda hastighetsmätare icke lämpligen kan användas, måste

statspolisavdelningarna äga tillgång till portabla radioanläggningar. Under

budgetåret 1954/55 föreslås anskaffning av 70 dylika anläggningar, vilka

betingar ett pris av 3 000 kronor stycket.

Departementschefen.

Jag har intet annat att invända mot statspolisintendentens beräkning av

medelsbehovet för den nuvarande organisationen än att något belopp icke

torde böra anvisas till kostnader för ändring av vissa fasta radiostationer.

Det bör nämligen enligt min mening ytterligare undersökas, huruvida icke

kommunerna kan påtaga sig denna kostnad. Merkostnaden för utökning av

ordningsstatspolisen anser jag medföra en utgiftsökning av 518 000 kronor.

Anslaget skulle alltså i sin helhet uppföras med (123 000 — 42 800 +

518 000) 598 200 eller avrundat 598 000 (+ 475 000) kronor. Härav torde

ett belopp av 550 000 kronor böra avräknas mot automobilskattemedlen.

.lag hemställer, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Stals polisorganisationen: Polisradioväsendet för

budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 598 000 kronor, därav 550 000 kronor

att avräknas mot aulomobilskatlemcdlen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

%

Kungl. Maj:ts proposition nr 17A.

(i. Poliskåren i Boden.

Under punkten 186 i årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att godkänna av mig framlagt förslag till avlöningsstat

för poliskåren i Boden, att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1954/55,

samt att till Poliskåren i Boden: Avlöningar för nämnda budgetår anvisa

ett förslagsanslag av 530 000 kronor. Vid anmälan av ifrågavarande anslag

framhöll jag, att 1953 års polislöneutrednings förslag omfattade polispersonalen

vid denna kår och att på utredningen grundad proposition beräknades

komma att föreläggas 1954 års riksdag. Jag förutsatte, att utan

hinder av att medel för poliskåren i Boden äskades i statsverkspropositionen

en lönereglering för kåren, om proposition därom framlades, skulle

kunna genomföras fr. o. m. den 1 juli 1954.

I propositionen nr 75 har Kungl. Maj:t numera, på föredragning av chefen

för civildepartementet, begärt riksdagens bemyndigande att utfärda

polislönereglemente i huvudsaklig överensstämmelse med framlagt författningsförslag

att gälla fr. o. m. den 1 juli 1954. Härvid har föreslagits,

att polispersonalen vid poliskåren i Boden skall överföras till det nya polislönereglementet.

Ett bifall till detta förslag medför ändrad lönegradsplacering

och tjänstebenänming för vissa befattningar vid poliskåren. För

bestridande av de riksstaten för nästa budgetår belastande kostnadsökningar,

som föranledes av bl. a. nämnda förslag, har Kungl. Maj:t i propositionen

nr 125 under tolfte huvudtiteln äskat anslag till Täckning av beräknade

kostnader för ändrad lönegradsplacering m. in. På grund härav

blir någon omräkning av avlöningsanslaget för poliskåren i Boden, för

vilken kostnadsökningen preliminärt kan beräknas till totalt cirka 30 000

kronor, icke erforderlig. Riksdagens bemyndigande synes dock böra utverkas

att överskrida anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

under nämnda anslag med erforderligt belopp. Vidare torde Kungl.

Maj:t böra utverka bemyndigande att vidtaga de ändringar av personalförteckningen

för poliskåren, som föranledes av det nya lönereglementet.

Även den av mig i det föregående förordade indragningen av polisrytteriet

i Boden påverkar anslagsbehovet och personalförteckningen för poliskåren.

De ordinarie befattningshavare, som blir övertaliga — två konstaplar

och en hästskötare — bör så snart som möjligt jämlikt 12 § kungörelsen

om poliskåren i Boden (nr 713/1942) åläggas tjänstgöra vid statspolisavdelning

å annan ort, men med hänsyn till ovissheten om möjligheterna

att omgående bereda dem annan tjänstgöring torde medel för deras avlönande

åtminstone för nästa budgetår böra beräknas under förevarande avlöningsanslag.

Någon minskning av anslaget kan på grund härav tills vidare

ej ske. Befattningarna bör dock fr. o. m. den 1 juli 1954 föras å övergångsstat.

Vid en indragning av rytteriet i Boden uppstår däremot en besparing å

avlöningsanslaget för arvode till en biträdande hästskötare med 3 300 kro
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 17).

nor. Detta belopp synes dock för nästa budgetår få tagas i anspråk för att

i första hand täcka förut berörda kostnadsökningar vid övergång till polislönereglementet.

Indragningen av polisrytteriet minskar även medelsbehovet under poliskårens

omkostnadsanslag. Dock synes någon omräkning av detsamma icke

påkallad.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

utverka riksdagens bemyndigande att

a) vidtaga de ändringar av personalförteckningen för poliskåren

i Boden, vilka i det föregående angivits, att gälla

fr. o. m. den 1 juli 1954; samt

b) medgiva de överskridanden av den under förslagsanslaget

till Poliskåren i Boden: Avlöningar upptagna anslagsposten

till avlöningar till icke-ordinarie personal för

budgetåret 1954/55, som föranledes av det nya polislönereglementet.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagade

Hans Maj :t Konungen bifalla samt förordnar, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Roland Kindblom.

7—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 17).

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj. ts proposition nr 174.

Bilaga 1.

DIAGRAM UTVISANDE ANTALET MOTORTRAFIKOLYCKOR,

ANTALET MOTORFORDON SAMT TRAFIKENS STORLEK

UNDER ÅREN 1936*1952 I FÖRHÅLLANDE TILL ÅR 1936.

MOTOR FOR DONSBESTANDET

MOTORTRAFIK
-

OLYCKOR

»936 37 38 39 40 4

42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52

s. 99 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 17b.

99

Bilaga 2.

Tablå

över nuvarande och av traflksäkerhetsulredningen föreslagen organisation

av ordningsstatspolisen.

Avdelning

Nuvarande organisation

Föreslagen ökning

Föreslagen organisatiion

Kommis-

sarier

Ölc.

Konst.

Kommis-

sarier

ök.

Konst.

Kommis-

sarier

ök.

Konst.

Stockholm........

i

5

46

3 i(i)

4

(2)

41

(21)

6 2

3 9

10 87

Nyköping ........

—

1 1

4 5

1 Ki)

1

(-)

9

(5)

1 1

2

14

Linköping ........

11

14 !

14 8

—

2

(1)

16

(8)

1 1

3

24

Jönköping........

11

1

11

—

2

(1)

13

(7)

1 1

3

24

Växjö............

—

1

5

1 kö

1

(-)

8

(4)

1 1

2

13

Kalmar ..........

—

1

7

1 i(i)

1

(-)

12

(6)

1 1

2

19

Visby ............

—

—

—

—

1

(1)

5

(3)

—

1

5

Karlskrona........

—

1

5

1 i(i)

—

(-)

6

(3)

1 1

1

11

Kristianstad ......

—

—

—

1 kö

2

(1)

12

(6)

1 1

2

12

Malmö............

i

2

23

—

3

(2)

21

(11)

1

7 5

11 44

Halmstad ........

—

—

—

—

1

(1)

7

(5)

—

1

7

Göteborg..........

i

3

33

—

3

(2)

25

(12)

1

8 6

12 58

Vänersborg........

—

—

—

—

1

(1)

7

(5)

—

1

7

Skövde ...........

—

1

5

1 kö

1

(-)

12

(6)

1 1

2

17

Karlstad..........

11

1

7

—

2

(1)

17

(9)

1 1

3

24

Örebro............

11

1

11

—

2

(1)

12

(6)

1 1

3

23

Västerås..........

—

1

5

1 i(i)

1

(-)

9

(5)

1 1

2

14

Falun............

11

1

8

—

2

(1)

16

(8)

1 1

3

24

Gävle.............

11

1

14

—

2

(1)

15

(8)

1 1

3

29

Sundsvall.........

11

1

16

—

3

(2)

16

(8)

1 1

9 4

13 32

Östersund ........

—.

1

5

1 Ki)

1

(-)

9

(5)

1 1

2

14

Umeå............

11

1

7

—

1

(1)

10

(5)

1 1

2

17

Luleå.............

i

2

20

—

2

(1)

17

(9)

1

4

37

12

27

241

9(9)

39(20)

315(165)

21

66

556

I Gemensamt för ordnings- och kriminalstatspolisen.

3 Bitr. kommissarie.

1 För närvarande i Eskilstuna.

6 Därav 1 bitr. kommissarie.

6 Därav 2 beridna.

7 » 1 beriden.

8 » 1 beriden.

9 » 1 beriden.

10 » 20 beridna.

II »10 beridna.

12 » 12 beridna.

13 » 7 beridna.

14 För närvarande i Norrköping.

Siffrorna inom parentes anger den för budgetåret 1954/55 föreslagna utökningen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Bilaga 3.

Tablå

över nuvarande och av Irafiksäkerhetsulredningen föreslaget antal motorfordon

vid ordningsstalspolisen.

Avdelning

Nuvarande antal

Föreslagen ökning

Totalantal

efter ökningen

Bilar

M.c.

Bilar

M.c.

Bilar

M.c.

Stockholm...............

10

2

13

8

23

10

Nyköping................

2

—

3

2

5

2

Linköping...............

3

—

4

3

7

3

Jönköping................

3

_

4

3

7

3

Växjö................

2

_

2

2

4

2

Kalmar................

3

_

3

2

6

2

Visby................

—

—

2

_

2

Karlskrona ...........

2

_

2

2

4

2

Kristianstad..............

_

_

4

3

4

3

Malmö .................

G

2

5

3

11

5

Halmstad................

_

- -

3

2

3

2

Göteborg.................

6

2

9

3

15

5

Vänersborg...............

—

_

3

2

3

2

Skövde ..................

2

_

3

2

5

2

Karlstad.................

3

-

4

3

7

3

Örebro...................

3

_

4

2

7

2

Västerås................

2

—

3

2

5

2

Falun ...................

3

—

4

3

7

3

Gävle....................

4

_

5

3

9

3

Sundsvall................

4

__

5

3

9

3

Östersund ...............

2

_

3

2

5

2

Umeå ...................

3

_

3

2

6

2

Luleå ...................

7

—

6

3

13

3

70

6

97

60

167

66

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 174. 101

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning.................................................... 3

II. Gällande organisation.......................................... 5

III. 1953 års trafiksäkcrhetsutredning jämte yttranden.................. 8

1. Fordonsbeslånd, vägtrafikolyckor och trafikdisciplin................ 8

2. Resurserna för trafikövervakningen ............................ 15

3. Allmänna överväganden...................................... 17

Utredningen .............................................. 17

Yttranden ................................................ 22

4. Rekryteringsfrågan.......................................... 26

Utredningen .............................................. 26

Yttranden ................................................ 29

5. Utökning av ordningsstatspolisen .............................. 33

Utredningen .............................................. 33

Yttranden ................................................ 36

6. Den centrala organisationen .................................. 40

Utredningen .............................................. 40

Yttranden ................................................ 42

7. Utbildningsfrågor .......................................... 45

Utredningen .............................................. 45

Yttranden ................................................ 47

8. Kostnadsberäkningar ........................................ 50

Utredningen .............................................. 50

Departementschefen............................................ 51

IV. Viss omorganisation av polisrytterict.............................. 68

Promemorian ................................................ 68

Yttranden .................................................. 71

Departementschefen .......................................... 72

V. Anslagsberäkningar............................................ 73

1. Stalspolisintendenten m. fl.: Avlöningar ........................ 73

Departementschefen ........................................ 78

2. Statspolisorganisalionen: Inköp av motorfordon m. m............. 80

Departementschefen ........................................ 81

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 i.

Sid.

3. Stalspolisorganisationen: Underhålls-, drift- och expeditionskostnader .. 82

Departementschefen ........................................ 88

4. Statspolisorganisationen: Gottgörelse till polisdistrikten.............. 90

Departementschefen ........................................ 92

5. Statspolisorganisationen: Polisradioväsendci...................... 94

Departementschefen ........................................ 95

6. Poliskåren i Boden ........................................ gg

BiL 1—3.............................................. 98—100

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 54

403559

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. jämte i ämnet väckta a1 i texten