Sök i Ratio Lex

Angående anslag till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet m. m. för budgetåren 1954/55

1954-03-12 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:176, Angående anslag till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet m. m. för budgetåren 1954/55

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

1

Nr 176.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till vissa

ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet

m. m. för budgetåren 1954/55; given Stockholms slott

den 12 mars 1954.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås ändrade grunder för statens deltagande i kostnaderna

för polispersonalens tjänsteresor. Enligt de nya grunderna skall

staten helt bestrida resekostnadsersättning och traktamente till polispersonalen

i samtliga polisdistrikt, som helt eller delvis består av landskommun.

Beträffande nu utgående statsbidrag till polisdistriktens kostnader för

telefon och telegram föreslås även viss ändring. De förordade bestämmelserna

innebär, att polisdistrikt, i vilket landskommun ingår, skall erhålla

statsbidrag med hälften av dessa kostnader.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 176.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsi-ådet å Stockholms slott den 12

mars 195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga

om anslag till vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet för

budgetåret 1954/55 samt anför.

Inledning.

Anslaget under polisväsendet Vissa ersättningar åt befattningshavare vid

polisväsendet har i årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkten

196, upptagits med det allenast preliminärt beräknade beloppet 3 830 000

kronor, varav 537 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

Anledningen till att denna punkt jämte en del andra polisväsendet berörande

punkter bröts ut ur statsverkspropositionen var den, att beredningen

inom departementet av vissa reformer inom polisorganisationen, avseende

bl. a. upprustning av ordningsstatspolisen och omorganisation av polisutbildningen

ännu icke var avslutad, då statsverkspropositionen framlades.

I huvudsak bestrides från förevarande anslag stats- och reservpolisens

resekostnader och traktamenten, statsverkets kostnader för reseutgifter till

polispersonalen i vissa polisdistrikt samt statsbidrag till vissa polisdistrikt

på landsbygden för telefon- och telegramkostnader. Gällande bestämmelser

rörande förevarande ersättningar återfinns i kungörelsen den 24 november

1932 (nr 533) angående vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisoch

åklagarväsendet m. in., i det följande benämnd ersättningskungörelsen.

Genom lagen den 5 juni 1953 (nr 442) angående ändring av lagen om

polisväsendet i riket har möjliggjorts för vissa städer samt för köping att

bilda gemensamt polisdistrikt med landskommun. Bestämmelserna härom

har satts i kraft från och med den 1 januari 1954 genom kungörelse den

18 december 1953 (nr 726) men samtidigt har förordnats, att länsstyrelses

beslut om sådant gemensamt polisdistrikt icke må gälla tid före den 1 juli

1954. Anledningen härtill har bl. a. varit, att frågorna om statsverkets deltagande

i kostnaderna för polispersonalens resor samt om statsbidrag till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

telefon- och telegramkostnader i sådana polisdistrikt först måste lösas.

Dessa frågor kommer av mig att behandlas i det följande.

Kungl. Maj :t har den 12 februari 1954 på chefens för civildepartementet

hemställan framlagt proposition (nr 75) angående polispersonalens avlöningsförmåner

in. in., vari hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj :t

att utfärda ett statligt avlöningsreglemente för polispersonalen i riket. Enligt

förslaget skall angående ersättning till polisman vid förrättning och

tjänsteresa gälla vad därom stadgas i allmänna resereglementet och i särskilda

av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter. Grunderna för fördelningen

mellan staten och polisdistrikten av dessa ersättningar kommer att behandlas

i det följande.

Sedan Kungl. Maj:t den 7 juli 1950 uppdragit åt landssekreteraren Otto

Rosengren att såsom sakkunnig verkställa översyn av bestämmelserna rörande

ersättning åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet för

utgifter i samband med tjänsteresor och därmed sammanhängande spörsmål,

har denne med skrivelse den 10 september 1951 avlämnat ett principbetänkande

i ämnet (stencilerat). I detta betänkande behandlas även frågan

om fördelningen av resekostnader m. m. mellan staten och polisdistrikten.

över betänkandet har utlåtanden avgivits av fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen,

statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, statens sakrevision,

medicinalstyrelsen, statspolisintendenten, överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser, 1949 års reseersättningskommitté, svenska landskommunernas

förbund, svenska stadsförbundet, svenska polisförbundet,

Sveriges juristförbund samt föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges

landsfiskaler, Sveriges landsfiskalsassistenter och Sveriges poliskommissarier.

Grunderna för fördelningen av polispersonalens reseutgifter m. m.

Gällande bestämmelser.

För resa utom anställ ningsområdet utgår enligt 5 § första

stycket ersättningskungörelsen till fjärdingsman eller annan polisman än

stats- och reservpolisman av statsmedel resekostnadsersättning och traktamente

med tillämpning av bestämmelserna i allmänna resereglementet dels

för tjänstgöring på grund av stadgandet i 7 § 1 inom. polislagen och dels

för meddelande av handräckning jämlikt fattigvårds- eller barnavårdslagarna.

Hänvisningen till 7 § 1 inom. polislagen innebär, att tjänstgöringen

skall ha beordrats av överordnad myndighet och alt den avser egentlig polisverksamhet,

d. v. s. annan polisverksamhet än biträde vid åtgärd i utsökningsmäl,

vid indrivning av utskylder eller böter och vid annan handräck
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

I fråga om resor inom anställningsområdet gäller jämlikt

5 § andra stycket ersättningskungörelsen beträffande polisman, som är

anställd i polisdistrikt, som icke utgöres av stad eller köping, att statsverket

efter skälighetsprövning helt eller delvis bekostar polismannens resor,

därest dessa företagits för vissa bestämda, i kungörelsen uppräknade

ändamål och resorna förorsakat honom antingen »särskilt stora utgifter»

eller ock särskild utgift i anledning av att resa måst företagas speciellt

snabbt. Enligt numera allmänt tillämpad praxis anses »särskilt stora utgifter»

vara för handen så snart resa företagits med järnväg, fartyg, hästskjuts

eller motorfordon och den tillryggalagda vägsträckan i enkel riktning

uppgår till minst 5 km. Resekostnadsersättningen utgår då i allmänhet

enligt allmänna resereglementet. I övrigt stannar kostnaden för resor

inom eget distrikt på polismännen; dock har uti det av landskommunernas

förbund och svenska polisförbundet antagna normalavlöningsreglementet

— vilket nu tillämpas inom nära nog samtliga polisdistrikt å landsbygden

— intagits den bestämmelsen, att polisdistriktet ersätter polismannen

för skäliga reseutgifter i polisärende i den mån dessa icke gäldas av statsmedel.

— Traktamente utgår icke.

Härutöver gäller enligt 5 § tredje stycket att polisman, varom i paragrafen

är fråga, jämväl är berättigad till ersättning av statsmedel för särskild

utgift, som han, utöver kostnader för eget behov, fått vidkännas

för behörigt verkställande av åtgärd av sådan beskaffenhet, att för en

för åtgärden erforderlig resa ersättning enligt första eller andra stycket

skolat eller kunnat tilläggas honom. I fråga om den egentliga polispersonalen

har denna möjlighet till gottgörelse av statsmedel sin största betydelse

när det gäller ersättning för transport av materiel samt av häktade,

anhållna, gripna eller eljest förpassade eller forslade personer.

Har polisman tjänstgjort såsom stats- eller reservpolis utom det polisdistrikt,

i vilket han är anställd, eller har elev vid statens polisskola använts

utom det polisdistrikt, där skolan är förlagd, bestrides jämlikt 4 § ersättningskungörelsen

av statsmedel alla av tjänstgöringen uppkommande ersättningar

för resor, traktamenten och särskilda utgifter.

Den sakkunniges betänkande.

Beträffande den polispersonalen i städer och köpingar tillkommande

rätten till ersättning av statsmedel jämlikt 5 § första stycket ersättningskungörelsen

för resekostnader och traktamente vid tjänstgöring

utom anställningsområdet föreslås icke någon förändring liksom icke heller

i fråga om rätten till ersättning av statsmedel jämlikt åtskilliga specialförfattningar

för resekostnader föranledda bl. a. av transporter av omhändertagna

personer.

Vad angår polispersonalen på den övriga landsbygden föreslås

vad angår resor inom anställningsområdet icke någon ändring i fråga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176. 5

om polisdistriktens skyldighet att bestrida kostnaderna för polismännens

tjänsteresor. Det må anmärkas, att beträffande resor, företagna inom en

zon på 5 kilometer från stationeringsorten, förslaget innebär att polismännen

själva skall bestrida kostnaderna härför. För resor utom eget

distrikt föreslås, att polisman för samtliga de tjänsteresor, som han företager,

skall äga rätt till full resekostnadsersättning och traktamente av

statsmedel enligt allmänna resereglementet.

Beträffande frågan om kostnader för särskilda utgifter föreslås

i huvudsak samma kostnadsfördelning som för närvarande.

I flera remissyttranden över betänkandet har berörts frågan

om kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Medan landskommunernas förbund anser, att polisdistrikt bör befrias från

alla kostnader för polismännens resor och att minsta möjliga kostnad bör

stanna på befattningshavarna, hävdar statskontoret, att, enär polisdistrikten

allmänt godkänt personalsammanslutningens krav att resa i polisärende,

för vilken ersättning icke lämnas av statsmedel, skall bekostas av polisdistriktet,

det icke finnes skäl att pålägga staten ökat ansvar. 19b9 års reseersättningskommitté

framhåller, att, om en uppdelning av kostnaderna mellan

staten och kommunerna alltjämt anses påkallad, det förefaller vara en

relativt tillfredsställande och enkel lösning, att staten ersätter sådana

tjänsteresor, som icke företagas enbart inom den föreslagna zonen på 5

kilometer.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, huruvida icke polisdistrikten

borde bekosta polismännens resor inom det egna distriktet. Polismännen

äro polisdistriktens befattningshavare, och efter kommunindelningsreformen

torde tillräckligt stora ekonomiska och personella förutsättningar

finnas för att så utan olägenhet skulle kunna ske. För de utgifter,

som polisdistrikten härigenom åsamkades, borde statsbidrag utgå

med förslagsvis 2/3, eftersom övervägande antalet resor torde företagas direkt

i statens intresse. Statsbidraget kunde sökas på samma formulär, som

användes för ansökan om statsbidrag för polismännens avlöning in. in.

Föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter anser, att — bortsett från resor

enligt specialförfattningar, för vilka statsbidraget givetvis bör uppgå till

100 procent — polisdistrikt bör tillerkännas rätt till statsbidrag med 50

procent av de utbetalda resekostnaderna, vilken proportion torde komma

nu tillämpad praxis närmast. Svenska polisförbundet föreslår, alt statsverket

gäldar samtliga resekostnader men reducerar det polisdistriktet tillkommande

statsbidraget med ett belopp, som motsvarar vad som i ett normalfall

genomsnittligt med hänsyn till hittills vunna erfarenheter bör ersättas

av den kommunala huvudmannen. Härigenom skulle största möjliga enkelhet

i administrationen åstadkommas. Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar,

att polisdistrikt lämnar kompensation till statsverket på så sätt, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

statsbidraget för varje befattningshavare, till vars avlöning statsbidrag utgår,

minskas med förslagsvis 500 kronor.

Förslaget om ett statligt polislönereglemente.

Såsom inledningsvis angivits behandlas i den förut nämnda propositionen

den 12 februari 1954 (nr 75) angående polispersonalens avlöningsförmåner

in. in. även frågan om ersättning till denna personal vid förrättning

eller tjänsteresa. Propositionen innehåller i hithörande delar i huvudsak

följande.

Reseersättning och traktamente till polispersonalen skall utgå enligt allmänna

resereglementet och särskilda av Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter.

Beträffande de särskilda föreskrifterna uttalas, att vid resa inom polisdistrikt

traktamente må åtnjutas, endast om tjänsteresa eller förrättningtar

i anspråk mer än 6 timmar i följd och föranleder vistelse utom tjänstgöringszonen

(en cirkel med — i regel — tjänstestället såsom medelpunkt

och 5 kilometers radie) under mer än 4 timmar. Traktamente skall i dylika

fall utgå för varje för förrättningen ianspråktagen timme med 1 krona

under natt och 57 öre under dag i traktamentsklass C samt 1 krona 18 öre

under natt och 64 öre under dag i traktamentsklass B. Traktamente må dock

icke utgå vid patrullering, vakthållning, inspektion eller annan dylik enligt

turlista (motsvarande) bestämd tjänstgöring och icke heller för tid, beträffande

vilken förrättningsmannen är berättigad till tjänstgöringstillägg enligt

19 § 1 mom. b) i det vid propositionen fogade reglementsförslaget. Om

förrättningsmannen nödgas begagna sig av hotellrum eller annat liknande

nattkvarter, äger han i stället för på nattid belöpande traktamente för

timme åtnjuta nattraktamente enligt allmänna resereglementet.

Resekostnadsersättning och traktamente bör givetvis såsom hittills icke

utgå vid tjänsteresa eller förrättning, varmed är förenad rätt till restavgift

eller motsvarande förmån.

Vidare föreslås, att polisman, som tillerkänts fast bilersättning för år

från kommunen för sådana resor, som denna skall betala, skall ha rätt

att välja mellan att för resor inom eget polisdistrikt behålla denna ersättning

eller att få tillämpa resereglementet och bilersättningskungörelsen.

Träffat val skall dock gälla för framtiden så länge vederbörande använder

egen bil i tjänsten och får ej avse begränsad tid. Därest vederbörande

önskar bibehålla nu utgående fast bilersättning, skall traktamente enligt

resereglementet icke utgå.

Ändringarna i lagen om polisväsendet i riket.

Förut har erinrats om att lagen den 5 juni 1953 (nr 442) angående ändring

av lagen om polisväsendet i riket medfört, att möjlighet numera finns

att till gemensamt polisdistrikt förena landskommun med viss stad eller

med köping. Av 1 § 1 mom. i den nya lagen framgår, att här i princip av
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

ses stad med ett invånarantal understigande 10 000. Av 15 § 2 inom. nämnda

lag framgår, att sådan stad samt alla köpingar är berättigade till allmänt

statsbidrag till polispersonalens avlöning. Därest invånarantalet i staden

eller köpingen understiger 5 000 utgår statsbidraget, i likhet med vad

gäller landskommun, med 50 procent och i annat fall med 25 procent. Stad

eller köping, som gemensamt med landskommun bildar polisdistrikt, är

även berättigad till statsbidrag för pensionskostnader jämlikt 3 mom. i

paragrafen.

Statsbidrag till polisdistriktens telefon- och telegramkostnader.

Gällande bestämmelser.

Till polisdistrikt, som icke utgöres av stad eller köping, utgår enligt 7 §

ersättningskungörelsen statsbidrag för rikstelefonförbindelse med hälften

av inträdes- och abonnemangsavgifter samt i förekommande fall flyttningsoch

hyresavgifter för sådan förbindelse till fjärdingsmans eller polismans

bostad. Därest tjänstelokal finnes inrättad inom polisdistriktet, må i stället

statsbidrag på angivet sätt utgå för telefonförbindelse, som dit kan ha

anordnats, ävensom för anknytning till befattningshavares bostad.

Av 8 § ersättningskungörelsen följer att, därest polisman i polisdistrikt,

som nyss nämnts, haft särskild utgift för telefonsamtal eller telegram i

tjänsten, utgår ersättning härför av statsmedel med hela det utbetalade

beloppet. Detsamma gäller i viss utsträckning även för andra polismän.

Av den särskilt tillkallade sakkunnige behandlades ej frågan om statsbidrag

till telefonkostnader.

Departementschefen.

Under förutsättning av bifall till det förslag om införande fr. o. in. den

1 juli 1954 av ett statligt lönereglemente för polispersonalen, som förelagts

årets riksdag, kommer ersättning till polispersonalen vid förrättning och

tjänsteresa att utgå enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet och

i anslutning därtill utfärdade föreskrifter.

Härmed blir fastslaget i vilken utsträckning polispersonalen skall ersättas

för resekostnader. Det av den sakkunnige framlagda förslaget om

ändrade ersättningsbestämmelser är alltså icke längre aktuellt i denna del.

Här är endast fråga om fördelningen mellan staten och polisdistrikt av de

reseersättningar, som skall utgå till polismännen.

Såsom framgått av den lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser

om ersättning för polisens resekostnader bestrider statsverket f. n. dessa

kostnader för polispersonal i städer och köpingar i princip endast då lråga

är om tjänstgöring utom anställningsoinrådet. För personalen i övriga

landsbygdsdistrikt svarar statsverket även för resekostnader inom an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 176.

ställningsområdet i den mån polismännen författningsenligt är berättigade

till ersättning härför. För de resor staten icke betalar har städer och

köpingar själva att svara. Landskommunerna torde icke ha annan skyldighet

att ersätta polispersonalens resor än den, som inrymmes i stadgandet

i 8 § polislagen om polisdistrikts skyldighet att i erforderlig utsträckning

ombesörja materiel och övriga anordningar för polisväsendet. Därest behov

av trafikmedel av något slag föreligger, kan alltså av polisdistriktet utkrävas

skyldighet att tillhandahålla denna materiel. På landsbygden regleras detta

i allmänhet på så sätt, att ett visst årligt belopp tillerkännes polismannen

mot skyldighet att anskaffa och i tjänsten bruka, vanligen cykel och skidor,

men i viss utsträckning också båt eller bil. Såsom tidigare angivits har

dock polisdistrikten avtalsvis förbundit sig att gottgöra fjärdingsmännen

för deras resekostnader i polisärende i den mån ersättning icke lämnas av

statsmedel.

Ersättningsreglernas utformning har i stor utsträckning påverkats av den

i polislagen enligt dess lydelse före den 1 januari 1954 gällande fördelningen

av poliskostnaderna mellan staten och kommunerna. Före nämnda

dag gällde sålunda, att städer och regelmässigt även köpingar var skyldiga

att själva bekosta sitt polisväsen. Såsom framgått av vad jag förut anfört

har emellertid i huvudsak alla städer med mindre än 10 000 invånare samt

köpingar fr. o. in. detta års ingång tillförsäkrats allmänt statsbidrag till

lönekostnader för polisen i likhet med vad tidigare gällt endast för landskommunernas

del.

Med hänsyn till grunderna för de nuvarande reglerna om ersättning för

resekostnader kan skäl anföras, för att staten nu borde ersätta de statsbidragsberättigade

städerna och köpingarna för resor i samma utsträckning

som skall gälla för landskommunerna. En generell bestämmelse av

sådant innehåll vill jag dock icke förorda, bl. a. av det skälet att resekostnaderna

för städer och köpingar alls icke är så betungande som i landskommunerna,

där personalen på grund av tjänstens natur i stor utsträckning

måste befinna sig på resande fot för att över huvud taget kunna fullgöra

sina åligganden. Däremot vill jag föreslå, att sådan stad eller köping,

som gemensamt med landskommun bildar polisdistrikt, skall erhålla bidrag

till resekostnader enligt samma grunder, som skall gälla för landskommun.

Utan en sådan regel skulle tillämpningen av bidragsreglerna komma

att vålla svårigheter. Av samma skäl föreslår jag, att avseende icke skall

fästas vid om staden eller köpingen är berättigad till statsbidrag med 50

procent eller med endast 25 procent av kostnaderna för polispersonalens

avlöning.

Någon säker beräkning av den nuvarande relationen mellan statens och

polisdistriktens utgifter för polismännens på landsbygden kostnader för

resor är icke möjlig att åstadkomma utan omfattande och tidsödande undersökningar.

Av vissa uppgifter, som jag låtit införskaffa, torde man emel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

lertid kunna antaga, att på staten faller grovt räknat 5/b och på polisdistrikten

Va av dessa kostnader. Härutöver kommer på polisdistrikten ersättningar

till polismännen för hållande av bl. a. cykel och skidor.

Verkningarna i ekonomiskt avseende av de nya reglerna om ersättning

till polismännen för resekostnader kan icke förutses. Sannolikt kommer

de emellertid att medföra en ökning av dessa kostnader, i varje fall, då det

gäller vidsträckta polisdistrikt på landsbygden. Det synes obilligt och ägnat

att motverka intresset av att bilda större polisdistrikt, om denna ökning

fick bestridas av landsbygdsdistrikten själva. Överhuvudtaget bör det icke

komma ifråga att på denna punkt sätta kommunerna i sämre ställning än

f. n. Då vid sådant förhållande endast en ringa kvotdel av kostnaderna

skulle falla på polisdistriktet, vill jag i enkelhetens intresse förorda, att

staten helt svarar för dessa resekostnader i polisdistrikt, som helt eller

delvis består av landskommuner. Härigenom vinnes också, att kommunerna

helt frikopplas från ersättningsfrågan, som i stället bör underkastas

en saklig prövning av vederbörande statliga myndigheter. Jag vill dock erinra

om att bestämmelsen i 8 § polislagen, som bl. a. ålägger polisdistrikt

att i erforderlig utsträckning anskaffa trafikmedel, fortfarande skall gälla.

Såsom framgår av ett uttalande i propositionen nr 75/1954 bör polisdistrikt,

som icke tillhandahåller polisman cykel och skidor, tillerkänna honom visst

årsbelopp för slitage på egen cykel och egna skidor. Ett liknande system

tillämpas redan nu av flera polisdistrikt. För dessa ersättningar till polismännen

bör polisdistrikten med hänsyn till angivna åliggande i polislagen

icke erhålla någon gottgörelse av staten.

Enligt nu gällande ersättningsbestämmelser har polisdistrikt, som anskaffat

t. ex. motorfordon för polisväsendets behov, rätt till ersättning för

kostnader för sådana resor med fordonet, som enligt bestämmelserna i

5 § ersättningskungörelsen skall ersättas av statsmedel. Såsom framgår av

stadgandet utgår f. n. icke ersättning för användning av sådant fordon för

den normala övervakning av allmän ordning och säkerhet, som i avsevärd

utsträckning bedrives i de större polisdistrikten genom patrullering i distrikten

tillhöriga bilar. Enligt min mening bör i huvudsak motsvarande ordning

gälla även i fortsättningen.

Jag vill härefter till behandling upptaga några särskilda frågor, som

hör samman med statens deltagande i kostnaderna för resor.

Av propositionen nr 75/1954 framgår, att polisman, som fullgör exekutionsbiträdesverksamhet,

vid resa för sådant ändamål skall vara berättigad

till reseförmåner enligt polislönereglementet endast under förutsättning att

han avstått från den honom enligt uppbördsförordningen tillkommande restavgiften,

som utgör två procent av indrivet belopp. Bl. a. med hänsyn till att

ställning vid propositionens framläggande ännu icke tagits till frågan om

grunderna för resekostnadernas fördelning har i propositionen endast uttalats,

att restavgiften i sådant fall skall indragas. 1 konsekvens med mitt

2 — B ihan g till riksdagens protokoll Wö,i. / samt. Nr 176.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

förslag om resekostnadernas fördelning mellan staten och polisdistrikten

bör restavgiften härvid helt tillfalla kronan. Då polismän med exekutionsbiträdesverksamhet

i dessa fall enligt 64 § uppbördsförordningen äger

uppbära restavgifter, torde i administrativ väg bestämmelser få meddelas,

som medför, att restavgifterna inlevereras till statsverket.

Vad härefter gäller statens andel i resekostnader för personal i andra

polisdistrikt än dem, för vilka staten enligt det föregående helt bör bära

kostnaderna, föreslår jag i sak icke någon ändring av nuvarande regler,

vilket innebär att staten i princip endast skall ersätta resor utom polisdistriktet.

Att staten även i fortsättningen skall bestrida resekostnader för

stats- och reservpolisen samt för övrig i 4 § ersättningskungörelsen avsedd

personal är självfallet.

Bestämmelserna i ersättningskungörelsen om ersättning av statsmedel

för sådana särskilda utgifter, som polisman utöver kostnader för eget behov

i vissa fall fått vidkännas, bör bibehållas i sak oförändrade.

Vad härefter gäller statsbidrag till vissa telefon- och telegramkostnader

så utgår f. n. sådana bidrag endast till polisdistrikt på landsbygden. Bidraget

utgår med hälften av sådant polisdistrikts kostnader för abonnemangs-,

inträdes-, flyttnings- och hyresavgifter för ledning, medan kostnaderna för

särskild utgift för telefonsamtal, varmed i huvudsak torde avses rikssamtal,

och telegram ersättes helt.

Särskild anledning föreligger för att bidraget i fortsättningen bör utgå

med samma procenttal för alla statsbidragsberättigade telefonkostnader.

Inom televerket pågår nämligen sedan någon tid omläggning av debiteringssystemet

på sådant sätt, att kostnader för automatiskt kopplade rikssamtal

icke utan mycket stora svårigheter kan skiljas från de kostnader

för lokalsamtal, som bör hänföras till abonnemangsavgifter i ersättningskungörelsens

mening. För att i viss mån kompensera staten för dess ökade

utgifter för polisens resekostnader föreslår jag, att i fortsättningen statsbidrag

skall utgå med hälften av samtliga telefon- och telegramkostnader

i de polisdistrikt, som utgöres av landskommuner. Med dessa distrikt bör

av praktiska skäl jämställas varje polisdistrikt, vari ingår landskommun,

alltså även i den mån stad eller köping ingår i distriktet.

Bidragsbortfallet för landsbygdens polisdistrikt och därmed utgiftsminskningen

för statsverket genom den nu föreslagna ordningen för statsbidrag

till telefon- och telegramkostnader i sådana polisdistrikt kan icke nu beräknas.

Jag anser mig dock ha fog för det uttalandet, att bidragsbortfallet

icke kommer att uppgå till dessa kommuners nuvarande utgifter för polispersonalens

resekostnader.

Gällande bestämmelser om ersättning för vissa telekostnader till polismän

i städer och köpingar bör bibehållas i sak oförändrade.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

Jag övergår härefter till att behandla anslagsbehovet till

Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet

m. m. för budgetåret 1954/55.

För budgetåret 1953/54 har anslaget uppgått till 3 500 000 kronor, varav

385 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen. Nettoutgiften å

anslaget har för budgetåret 1952/53 varit ca 3 440 000 kronor. Anslaget torde

med hänsyn till de föreslagna ändrade grunderna samt till följd av förstärkningen

av statspolisen böra uppräknas till 4 700 000 (+ 1 200 000) kronor.

Med hänvisning till vad härom anförts i dels den på hemställan av chefen

för finansdepartementet framlagda propositionen nr 112/1954 dels ock den

på hemställan av mig denna dag framlagda propositionen angående förstärkning

av ordningsstatspolisen m. m. bör å anslaget av automobilskattemedel

avräknas 735 000 kronor.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna de grunder för dels ersättningar till befattningshavare

vid polisväsendet dels ock statsbidrag till polisdistriktens

telefon- och telegramkostnader, som av mig i

det föregående angivits;

2) till Vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisväsendet

m. m. för budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 4 700 000 kronor, därav

735 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Roland Kindblom.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:269 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens polisskola för budgetåret 1954/55 m. m. jämte i ämnet väckta motio a1 i texten
  2. SU 1954:116 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 195b\55 till vissa ersättningar åt befattninqshavare vid polisväsendet m. m. s. 87 i texten