Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt

1954-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:178, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

1

Nr m.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26

juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt; given

Stockholms slott den 12 mars 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

1 §•

Till staten---gåvoskatt (arvsskatteförordningen).

Skatt såsom för kvarlåtenskap skall c,''~“

enligt bestämmelserna i denna förordning

jämväl erläggas dels för sådan

gåva av fysisk person, för vilken

skyldighet att erlägga gåvoskatt föreligger

enligt bestämmelserna i 35 §

eller 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen,

dels ock för livförsäkring,

till vilken förmånstagare insatts.

Skatt såsom för kvarlåtenskap skall

enligt bestämmelserna i denna för
-

Medlem av

ordning jämväl erläggas dels för sådan

gåva av fysisk person, för vilken

skyldighet att erlägga gåvoskatt föreligger

enligt bestämmelserna i 35 §

eller 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen,

dels ock för livförsäkring,

till vilken förmånstagare insatts.

Skatt såsom för kvarlåtenskap skall

dock icke erläggas för gåva av här i

riket icke bosatt utlänning.

av kvarlåtenskapsskatt.

Denna föx-ordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och skall äga tillämpning jämväl med avseende å gåvor for vilka skattskyldighet

dessförinnan inträtt men för vilka skatten icke erlagts.

1 liihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 178.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 mars 195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindeli.,

Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändrad

Igdelse av 1 § förordningen den 26 juli 19b7 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt

samt anför därvid följande.

Enligt 1 § förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt skall

till staten erläggas kvarlåtenskapsskatt enligt bestämmelserna i nämnda

förordning för egendom, för vilken arvsskatt skall utgå enligt 4 § arvsskatteförordningen.

Skatt såsom för kvarlåtenskap skall jämväl erläggas

dels för sådan gåva av fysisk person, för vilken skyldighet att erlägga gåvoskatt

föreligger enligt bestämmelserna i 35 § eller 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen,

dels ock för livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts.

Medlem av konungahuset samt dödsbo efter sådan person är frikallad från

utgörande av kvarlåtenskapsskatt.

Enligt 35 § arvsskatteförordningen åligger skyldighet att erlägga gåvoskatt

dels svensk medborgare, här i riket bosatt utlänning samt svensk juridisk

person för gåva av egendom inom eller utom riket, dels ock annan utlänning

än nyss sagts samt här i riket icke hemmahörande juridisk person för gåva

av sådan egendom, som angives i arvsskatteförordningen 4 § 1 inom. 2).

I sistnämnda lagrum upptages olika slag av här i riket nedlagd förmögenhet

(t. ex. fast egendom och svenska aktier). Enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen

skall gåvoskatt utgå vid köp, byte, lega eller annat sådant avtal,

om av missförhållandet mellan de å ömse sidor utfästa villkor är uppenbart,

att avtalet delvis har egenskap av gåva. Skattskyldigheten för gåva åvilar

enligt 2 § arvsskatteförordningen mottagaren.

I 2 § kvarlåtenskapsskatteförordningen föreskrives att skattskyldigheten

beträffande gåva åvilar gåvogivaren. Till ledning för beräknande av kvarlåtenskapsskatt

för gåva skall givaren avgiva deklaration enligt de närmare

föreskrifter, som meddelas i 23—26 §§ kvarlåtenslcapsskatteförordningen.

Deklarationen skall innehålla uppgift om givarens och mottagarens fullständiga

namn och hemvist, tidpunkten för skattskyldighetens inträde, skyldskapsförhållandet

mellan givaren och mottagaren samt egendomens beskaffenhet

och värde. Avser deklarationen gåva till den, som vid tiden för gåva är

närmast till arv efter givaren, eller till avltomliing efter sådan arvinge, skall

deklarationen vidare innehålla uppgift om bl. a. givarens förmögenhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

I en den 12 februari 1954 dagtecknad promemoria har advokaten A. Hemming-Sjöberg

gjort framställning i fråga om viss ändring av bestämmelserna

om skatt för gåva såsom för kvarlåtenskap.

I promemorian har framhållits att av kvarlåtenskapsskatteförordningens

bestämmelser följde att givaren vore skyldig erlägga »skatt såsom för kvarlåtenskap»

jämväl i sådana fall då givarens egendom icke kunde bli föremål

för kvarlåtenskapsskatt vid givarens frånfälle. Om sålunda givaren vore

utländsk medborgare och bosatt i utlandet, mottagaren vore bosatt i Sverige

och gåvan utgjordes av i utlandet befintlig egendom, skulle likväl givaren

avgiva deklaration och erlägga kvarlåtenskapsskatt. Ehuru inkonsekvensen

i denna bestämmelse tidigare uppmärksammats har densamma likväl fått

kvarstå, tydligen därför att man ansett dess praktiska konsekvenser obetydliga.

Väl vore det uppenbart, att bestämmelserna saknade all praktisk betydelse

ur skattesynpunkt, då man icke kunde förvänta att några utländska

medborgare, som icke hade egendom här i landet, skulle erlägga dylik skatt.

Men bestämmelserna hade olyckliga konsekvenser i annat avseende i det att

de komme att avhålla många utländska medborgare från att ekonomiskt

hjälpa släktingar och vänner i Sverige. Svenska staten hade heller intet att

vinna av bestämmelserna, då man å svensk sida saknade alla möjligheter

att utkräva en dylik skatt eller att förmå en givare att lämna deklaration,

vilket medförde att vederbörande beskattningsmyndighet saknade möjlighet

att uträkna skattebeloppet.

Överståthållaråmbetet har efter remiss avgivit utlåtande i anledning av

förenämnda promemoria, överståthållarämbetet har härvid uttalat att även

inom ämbetet hade vid tillämpningen av förordningen om kvarlåtenskapsskatt

fall, som i promemorian omförmäldes, kommit under bedömande. Någon

kvarlåtenskapsskatt hade därvid icke uttagits. överståthållarämbetet instämde

helt i den i promemorian uttalade meningen om ifrågavarande bestämmelsers

konsekvenser och tillstyrkte en ändring av kvarlatenskapsskatteförordningen

i enlighet med vad som föreslagits i promemorian.

I detta sammanhang har överståthållarämbetet fäst uppmärksamheten på

att i vissa fall kvarlåtenskapsskatt icke utgår för gåva, som här i riket bosatt

person lämnar till i utlandet bosatt utländsk medborgare, ehuru kvarlåtenskapsskatt

skulle ha utgått om egendomen i stället funnits kvar vid gåvogivarens

död. Jämväl denna fråga borde enligt ämbetets mening utredas.

Departementschefen. Skattskyldighetens omfattning enligt förordningen

om kvarlåtenskapsskatt regleras genom hänvisning till bestämmelserna i

arvsskatteförordningen om skyldighet att erlägga arvsskatt och gåvoskatt.

Beträffande egendom som efterlämnats av utlänning, som vid sin död icke

varit här i riket bosatt, utgår arvsskatt och därmed kvarlåtenskapsskatt

allenast om egendomen utgjorts av här i riket nedlagd förmögenhetstillgång

(t. ex. fast egendom, svenska aktier eller andra slag av egendom, som angives

i 4 § 1 mom. 2) arvsskatteförordningen). Beträffande den kvarlåtenskapsskatt,

som skall uttagas vid gåva, föreligger ingen motsvarande be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Maj.ts proposition nr 178.

gränsning i skattskyldigheten. Anknytningen till den vanliga gåvobeskattningen

och den därav föranledda utformningen av bestämmelserna om skattskyldighet

i förordningen om kvarlåtenskapsskatt medför nämligen att gåva,

som lämnats av en utlänning till en här bosatt person, kan föranleda

skattskyldighet för givaren även om gåvan utgöres av annan egendom än

sådan som kan sägas vara här i riket nedlagd.

Skyldigheten att erlägga kvarlåtenskapsskatt vid gåva har motiverats med

att en sådan beskattning vore ett nödvändigt komplement till skyldigheten

att utgöra kvarlåtenskapsskatt vid dödsfall. Syftet med denna särskilda gåvobeskattning

är sålunda att man härigenom vill förhindra att skattskyldig

genom gåvotransaktioner under livstiden nedbringar kvarlåtenskapen. Ur

denna synpunkt kan det icke anses påkallat att uttaga kvarlåtenskapsskatt

för gåva av en utländsk gåvogivare, som icke är underkastad den svenska

arvsbeskattningen. Det synes emellertid kunna ifrågasättas huruvida icke

en i utlandet bosatt gåvogivare -— under förutsättning givetvis att han icke

är svensk medborgare — borde generellt befrias från skyldighet att utgöra

kvarlåtenskapsskatt för gåva, alltså även om gåvan skulle utgöras av sådan

egendom, som anges i 4 § 1 mom. 2), eller utlänningen eljest är ägare av

dylik egendom här i landet. Då dödsboet efter sådan utlänning icke är skyldigt

utgöra kvarlåtenskapsskatt för den avlidnes samlade förmögenhet och

då med hänsyn härtill något egentligt behov av att för dessa fall bibehålla

den särskilda gåvobeskattningen som komplement till skyldigheten att erlägga

kvarlåtenskapsskatt vid dödsfall knappast kan anses föreligga, anser

jag mig kunna tillstyrka att generell befrielse från skyldighet att utgöra

kvarlåtenskapsskatt för gåva medgives dylik utlänning. Författningstekniskt

bör ändringen genomföras genom ett tillägg till 1 § andra stycket

förordningen om kvarlåtenskapsskatt av innehåll, att skatt såsom för kvarlåtenskap

icke skall erläggas för gåva av här i riket icke bosatt utlänning.

Den av överståthållarämbetet väckta frågan om viss utvidgning av skattskyldigheten

vid gåvor till i utlandet bosatta personer, är jag icke beredd

att i nu förevarande sammanhang upptaga till prövning.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt.

Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Barbro Åslund.

547260. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26 juli 19^7 a1 i texten
  2. BevU 1954:58 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26 juli 1947 s. 1 i texten