Sök i Ratio Lex

Angående anläggning av ett ångkraftverk på västkusten

34 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:185, Angående anläggning av ett ångkraftverk på västkusten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

1

Nr 185.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anläggning av

ett ångkraftverk på västkusten; given Stockholms

slott den 19 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges förslag om förstärkning av vattenfallsverkets

ångkraftresurser med ytterligare ett kraftverk, vilket bör förläggas till Stenungsund

i Bohuslän.

Ångkraftverket är avsett att i en första utbyggnadsetapp få en maximieffekt

av 200 000 kilowatt, alstrad med två ångturbinaggregat jämte tillhörande

pannor. Anläggningen förlägges i berg. Den erhåller en hamn för fartyg

med en dödvikt upp till 35 000 ton. Anläggningskostnaden beräknas till

ca 130 milj. kr., exklusive kostnaderna för markförvärv, skadestånd och

administration. Kraftverket beräknas kunna tagas i bruk år 1960.

Kraftverket planeras så, att det i en senare etapp kan utbyggas till en

maximieffekt av 400 000 kilowatt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 185.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

I sina petita för budgetåret 1954/55 anmälde vattenfallsstyrelsen, att en

förstärkning av statsblockets ångkraftresurser med ytterligare ett ångkraftverk

var erforderlig. Bl. a. med hänsyn till vattenkraftsproduktionens och

kraftbehovets geografiska fördelning borde detta förläggas till Västsverige.

Det borde vidare kunna tagas i bruk år 1959 men ett uppskov till år 1960

skulle icke komma att medföra större olägenheter. Den inom styrelsen

företagna utredningen om kraftverkets utformning och förläggning hade givit

ett enligt styrelsens mening entydigt resultat, nämligen att det borde uppföras

i Stenungsund i Bohuslän. Beträffande denna placering hade emellertid

anförts invändningar, vilka närmast föranletts av farhågor för sanitära

olägenheter m. m. för kringliggande bygd. Det vore enligt styrelsen önskvärt,

att en diskussion i lokaliseringsfrågan inte drog alltför långt ut på

tiden och att erforderliga markförvärv snarast kunde komma till stånd. Styrelsen

hemställde därför om ett principbeslut beträffande kraftverket och

äskade ett anslag av 5 milj. kr. för markköp och vissa förberedelser.

Vid anmälan i årets statsverksproposition av vattenfallsstyrelsens framställning

anförde jag, att de meningsskiljaktigheter, som yppats beträffande

verkets förläggning, och de ytterligare undersökningar, som dessa nödvändiggjort,

medfört, att jag då ännu inte ansåg mig kunna ta ställning till frågan.

Med hänsyn till styrelsens intresse av att för projekteringsarbetets planmässiga

fullföljande snarast möjligt få förläggningen av ångkraftverket fastställd,

ämnade jag, därest detta under ärendets fortsatta beredning, visade

sig möjligt, senare föreslå proposition till riksdagen därom.

Då vattenfallsstyrelsens utredning rörande det nya ångkraftverket numera

hunnit närmare prövas, anhåller jag att få ta upp frågan till behandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

3

Vattenfallsstyrelsens utredning.

Utredningsuppdraget.

I november 1949 uppdrog vattenfallsstyrelsen åt eu kommitté inom vattenfallsverket

att framlägga förslag till förläggning och principiell utformning

av ett ångkraftverk i Västsverige. Kommittén skulle med beaktande av den

tekniska utvecklingen på området bygga vidare på de principiella förutsättningar,

som angivits i en vid slutet av 1947 framlagd utredning i ämnet. Frågan

om bergstation eller markstation samt kostnaderna för dessa båda alternativ

skulle undersökas. Kommittén lade fram sin utredning i augusti

1953.

1947 års utredning.

Enligt direktiven för 1947 års utredning borde ångkraftverket ligga på inte

alltför stort avstånd från Göteborg. Då emellertid denna förutsättning inte

var absolut avgörande och då det för en ekonomisk jämförelse var nödvändigt

att undersöka en vidare rayon, kom utredningen att omfatta förläggningsmöjligheter

även på längre avstånd från Göteborg. Den inriktades sålunda

på den del av kuststräckan, där kraftverket med hänsyn till kraftöverföringskostnaderna

kunde förläggas, d. v. s. från Uddevalla i norr till Varberg

i söder. Utom kustalternativen undersöktes en del platser längre in i landet,

främst utefter Göta älv. Av militära skäl förutsattes, att kraftverket, som

då angavs böra planeras för en effekt på 250 å 300 MW (miljoner watt),

borde förläggas i berg. Utredningen utmynnade i ett förslag av december 1947

att förlägga kraftverket till Arendal utanför Göteborg. Detta förslag kom

dock aldrig att realiseras, enär önskemålet att snabbt få fram större ångkraftskapacitet

i stället föranledde en utbyggnad av Västeråsverket.

Allmänna synpunkter på valet av plats för ångkraftverket.

Trollhätte kraftverk, som tillgodoser kraftbehovet i en omfattande del av

Västsverige, har tidigare haft god tillgång pf elektrisk kraft från lokala

kraftkällor men dessa täcker numera knappt hälften av belastningen inom

försörjningsområdet. Eftersom tillgången till ny vattenkraft inom området

är starkt begränsad kommer denna andel successivt att minska vid ökad

kraftavsättning. Kraftbehovet måste för närvarande till stor del täckas

med vattenkraft från Norrland samt därjämte med ångkraft från Västeråsverket,

vilken dock är bäst lämpad för östra delen av centralblocket. Ett

nytt ångkraftverk bör därför få en västlig orientering och förläggas inom

Trollhätteblocket. De lägre bränslekostnaderna i västra Sverige talar också

för en förläggning till västkusten.

Då det gällt att välja lämplig plats för kraftverket, har kommittén beaktat

följande synpunkter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 185.

a. Göteborg är Trollhätte kraftverks och näst statens järnvägar även vattenfallsverkets

största abonnent och utgör den största belastningspunkten i

västra Sverige. Med hänsyn härtill är det fördelaktigt att förlägga ångkraftverket

till en sådan punkt i det framtida västsvenska kraftnätet, att staden

erhåller goda reservmatningsmöjligheter.

b. För att i största möjliga omfattning begränsa kraftöverföringsförlusterna

bör kraftverket inte ligga alltför långt från belastningstyngdpunkten

för Trollhätte kraftverks område. Denna tyngdpunkt är belägen omedelbart

öster om Göteborg.

c. Landsvägs- och järnvägsförbindelserna bör vara goda.

d. Då frakterna för kol och olja har stor betydelse för driftkostnaderna,

bör fördyrande omlastningar och extra transporter om möjligt undvikas och

kraftverket förläggas i närheten av en plats, som erbjuder goda förutsättningar

för anläggning av en djuphamn.

Ångkraftverkets storlek.

1947 års utredning förutsatte en maximal aggregatstorlek om 60 MW,

d. v. s. en storlek motsvarande de största aggregaten i Västeråsverket. Enligt

uppgifter, som senare lämnats av turbinfabrikanterna, är det numera

möjligt att tillverka reaktionsturbiner för ungefär dubbla denna effekt. Då

den specifika utbyggnadskostnaden blir lägre ju större maskinaggregaten

utföres, har kommittén förutsatt aggregat med en bruttoeffekt av 110 MW,

motsvarande en nettoeffekt av 100 MW. Vid tillämpning av den s. k. enhetsprincipen

med endast en panna för varje turbin erfordras vid stående

pannor ett avsevärt större utrymme i höjdled än tidigare förutsatts.

Beträffande kraftverkets storlek har kommittén på basis av uppgifter från

vattenfallsstyrelsens driftbyrå utgått från att verket skall planeras för en

nettoeffekt av 400 MW.

Bränsletonnagets utveckling.

Vid tiden för 1947 års utredning var de största tankfartygen av storleksordningen

15 000 ton dödvikt. Därefter har byggts ett flertal fartyg med en

storlek av 25 000 å 30 000 ton. De största tankfartygen har nu ett tonnage av

45 000 ton. En fortsatt utveckling mot större fartyg kan väntas. Dessa bygges

för ett vattendjup upp till 12 m. önskar man utnyttja de ekonomiska

fördelar, som det större tanktonnaget erbjuder, bör man eftersträva en hamn

med detta djup.

Under tiden efter kriget har i betydande omfattning kol inköpts från andra

kolfält än tidigare. Följden härav har blivit, att vattenfallsverket numera

för vissa koltransporter använder båtar om 7 000 å 8 000 ton. Det har ibland

visat sig lönande eller t. o. m. ur beredskapssynpunkt nödvändigt att im-

portera amerikanska kol med fartyg om 10 000 ton, vilka kräver ca 10 m

djup. För att under alla förhållanden trygga koltillförseln är sålunda en

hamn om minst detta djup önskvärd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

5

Undersökta förläggningsalternativ.

Det stora utrymmet för pannrum och maskinsal och kravet på omfattande

bergtäckning har medfört, att de senaste undersökningarna till skillnad

från föregående utredning ej kunnat begränsas till berg i omedelbar närhet

av strandlinjen, utan måst utsträckas till att omfatta även berg belägna

längre från stranden, även om en sådan förläggning skulle innebära längre

transportvägar för kylvatten och bränsle.

Kommittén har undersökt ett stort antal olika platser längs den bohuslänska

kusten, varjämte ett par platser vid Göta älv och Nordre älv närmare

studerats.

Uddevalla-området.

Rörvik är den bästa platsen i detta område och erbjuder gott utrymme

för en bergstation. Även en markstation kan byggas där. Möjligheten att

anlägga hamn är god och farleden har tillräckligt djup även för det största

tonnaget. Berget är av dålig kvalitet, och tillfartsvägarna blir relativt dyrbara.

Vad som främst belastar detta alternativ är dock det stora avståndet

till belastningscentrum. Detta är så pass avgörande, att alternativet faller,

om en eljest likvärdig plats finns på närmare håll. Härtill kommer, att anskaffningen

av tillräcklig mängd sötvatten (2 500 m3/dygn) blir dyrbar.

Skeppsviken har samma olägenhet som Rörvik. Tillfartsvägarna blir dock

billigare, men hamnförhållandena är sämre.

Dirhuvud-området.

På grund av bergets stora höjd och de goda hamnmöjligheterna har kommittén

ansett en förläggning dit så gynnsam, att omfattande undersökningar

i form av bergborrningar och vattenundersökningar utförts. Borrningarna

har dock visat att bergkvaliteten är så dålig, att utsprängningen av erforderliga

bergrum skulle bli rätt vansklig. Vidare synes kylvattenförhållandena bli

dåliga. Undersökningar av strömningsförhållandena i Svanesundsleden mellan

Orust och fastlandet har nämligen visat, att risken för en betydande lokal

uppvärmning av havsvattnet i leden är stor. Vägförbindelserna blir dyrbara.

Stenungsunds-området.

Kolhåttan erbjuder ett berg, vars höjd medger, att en bergstation bygges

men bergets kvalitet är sådan, att man icke bör välja alternativet om i övrigt

likvärdiga förläggningsorter med bättre berg finns att tillgå. Förutsättningarna

för djuphamn är goda. Däremot blir liksom vid de övriga alternativen

längs Svanesundsleden kylvattenförhållandena dåliga. De öppna utrymmena

längs stranden vid foten av berget är obetydliga. Plats för en markstation

finns dock i närheten. Kommunikationerna är dåliga. Det skulle bl. a. bli

nödvändigt att bygga en ca 5 km lång järnväg från trakten av ödsmåls järnvägsstation

fram till berget.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Hällungen är ett av de tre alternativ med sötvattenkylning, som kommittén

undersökt. Platsen, som är belägen i ödsmålstrakten vid en större insjö,

erbjuder utrymme för en bergstation eller en markstation. Beträffande bergets

kvalitet gäller vad som sagts om Kolhättan. Tillgång på sötvatten för

kylningen medför, att man får sötvatten för turbinkondensorerna, varigenom

olägenheterna vid läckor i kondensortuberna minskas. Sjövolymen är

så stor, att nämnvärd temperaturförhöjning hos vattnet vid långvarig drift

i ångkraftverket ej behöver befaras. Största olägenheten med detta alternativ

är dock de långa och dyrbara bränsletransporterna, som måste ske dels med

oljeledning, dels med landtransport för kol från en hamn ute vid Svanesundsleden

på 6 å 7 km avstånd.

Stenungsund är det sydligaste alternativet inom det nu berörda området

och således det närmast belastningscentrum belägna. God plats finns för

markstation. Berget är ganska högt och dess kvalitet är enligt provborrningar

och sakkunnigas utlåtande på grund av horisontal skiktning sådan,

att man vid utsprängning kan erhålla goda vertikala väggar. Vid projektering

och kostnadsberäkning bör man räkna med möjligheten, att man vid

utsprängning av de större bergrummens tak måste utföra successiva betongförstärkningar.

Både järnväg och landsväg korsar området. Farleden tilllåter

de största tankbåtar att gå fram till Stenungsund, där utmärkta kol- och

oljehamnar kan anläggas efter relativt obetydliga muddringar. I bergalternativet

blir kylvattenkanaler och transportanordningar dock ganska långa.

Strandkärrs-området.

Vattendjupet utanför detta område är litet, varför förutsättningarna för

djuphamn där är dåliga. Järnvägsförbindelserna är dock goda. Utrymmena

vid Strandkårr är tillräckliga för en markstation. En bergstation är däremot

utesluten på grund av bergets låga höjd och obetydliga utsträckning. Detsamma

gäller om Stora Höga.

J örlanda-området.

Ett par platser vid Jörlanda har undersökts. Möjligheterna att anlägga

djuphamn är något bättre än vid alternativen inom Strandkärrsområdet.

Berget är lågt och järnvägsförbindelserna dåliga.

Hisingen, kustområdet.

Arendal har som tidigare nämnts rekommenderats av 1947 års utredning

med de förutsättningar, som gällde för denna. Alternativet innebär korta ledningar

till Göteborg, vilket förbilligar kraftöverföringssystemet. Göteborgs

stad kommer att muddra en 12 meters ränna och från denna kan en led

med samma djup muddras fram till Arendal. Då platsen ligger inom staden,

måste hamnavgifter erläggas. Göteborgs stad kommer enligt uppgift att

bygga oljepir men ej kolkaj. Med de nu tänkta större aggregaten och de

skärpta kraven på bergtäckning lämpar sig området ej för en bergstation

men är efter plansprängning användbart för en markstation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Omedelbart nordost om Arendalsberget ligger ett annat berg, som emellertid

är beläget på stort avstånd från strandlinjen. Göteborgs stad har med

hänsyn till planerad bostadsbebyggelse motsatt sig en förläggning av ångkraftverket

till denna plats.

Hisingen, området längs Göta älv och Nordre älv.

Göpås vid Göta älv erbjuder liksom Hällungen och Bolsten fördelen av sötvatten

för kylning. Platsen har ett bra läge i förhållande till Göteborg. I övrigt

erbjuder den inte några påtagliga fördelar. Berget är visserligen tillräckligt

högt men är mindre lämpligt ur bergteknisk synpunkt. Vad som fiämst

talar mot alternativet är besvärliga bränsletransporter. Endast båtar på upp

till 3 000 ton kan gå upp till ångkraftverket. I övrigt blir kolläktring nödvändig.

Risken för avspärrning vid krig är stor. Oljan kan transporteras i

en ledning från en djuphamn ute vid kusten.

Bolsten vid Nordre älv erbjuder god plats för såväl markstation som bergstation.

Berget är över 100 m högt och har mycket stor utsträckning. Enligt

provborrningar och sakkunnigas utlåtande är berget icke skiktat. Å andra

sidan måste man räkna med att det kan finnas ett och annat slag med sådan

lutning, att avsevärda bergpartier kan falla ut. Bergrummen bör dock

i allmänhet kunna sprängas ut utan successiva förstärkningar av taket.

För kylning och för spädvatten kan sötvatten tagas ur Nordre älv. Järnväg

och landsväg korsar området. Läget i förhållande till Göteborg är förmånligt.

För bränsletransporterna erfordras en kostsam uppmuddring av Nordre

älv och dess mynning eller landtransporter av bränslet.

Hästevik på Hisingens västsida har god plats för en öppen markstation

och för hamnanläggning. Användbart berg finns icke. Järnvägsförbindelse

är svår att anordna. Sötvatten finns icke i närheten.

Planering och kostnadsberäkningar för bergförlägg
n

i n g.

Vid jämförelse mellan de genomgångna alternativen för kraftverkets forläggning

har kommittén funnit, att — om man förutsätter en förläggning i

berg_de båda alternativen Stenungsund och Bolsten klart kan sättas fram
för

de övriga. För dessa alternativ har kommittén utfört en detaljerad planering

och kostnadsberäkning. Skiljaktigheterna dem emellan har kommittén

sammanfattat sålunda.

Hamnförhållanden.

I Stenungsund kan med obetydliga muddringar och utfyllningar anläggas

kolkaj och oljepir även för det största ifrågakommande tonnaget.

I Bolsten erfordras, om man önskar föra fartyg ända upp till kraftverket,

förutom hamnanläggning uppe i Nordre älv även uppmuddring av en farled

i älven och inre delen av Nordre älvs fjord. En annan möjlighet är att

helt avstå från sjötransporter ända upp till kraftverket och i stället ute vid

havet förlägga en uthamn, från vilken i så fall transportanordningar för kol

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

och olja upp till Bolsten måste ordnas. Lämplig plats för en sådan uthamn

utgör Hästevik på västra sidan av Hisingen.

Vid en uppmuddring av Nordre älv måste man räkna med risken för ökad

saltvatteninträngning. Denna fråga har studerats i samråd med tillgänglig

expertis, varvid konstaterats, att risken kan genom vissa åtgärder eliminineras.

Om man väljer alternativet att muddra upp farleden till Bolsten, kan det

djup, till vilket uppmuddringen skall ske, diskuteras. Maximalt bör leden

muddras till ett sådant djup, att fartyg av storleksordningen 35 000 ton

kan gå in till kraftverket. Kommittén har kommit till den slutsatsen, att

detta skulle förutsätta, att älven uppmuddrades till ett djup av 13 m med

en bottenbredd av 50 m. På en sträcka, där älven gör en krök, erfordras

dock en bredd av 100 m. Trots dessa synnerligen omfattande arbeten har

representanter för lotsverket ställt sig tvivlande till möjligheten att taga in

fartyg av förutsatt maximistorlek. Kommittén har dock ansett sig böra räkna

igenom kostnaderna för alternativet.

Begränsas muddringarna till ett djup i farleden av 6,5 m kan endast farlyg

om 2 500 ton gå upp till kraftverket, varvid en omlastningshamn med

möjlighet till bränslelagring får anläggas vid Hästevik och det bränsle, som

importeras med större fartyg, vidaretransporteras med mindre tonnage.

Kommittén redovisar bl. a. beräkningar avseende anläggnings- och årskostnaderna

vid Stenungsundsalternativet och de tre olika utförandeformerna

med hänsyn till transportanordningarna vid Bolstensalternativet (tabell

1). Kostnaderna, som avser en helt bergskyddad anläggning utbyggd för

400 MW, inkluderar inte markförvärv, skadestånd och administration. Årskostnaderna

gäller en kraftproduktion av 1 000 MkWh.

Kommittén anför, att jämförelsen visar, att av de tre utförandeformerna

för Bolstensalternativet ställer sig det med enbart uthamn gynnsammast.

Anlaggningkostnaderna blir visserligen något högre än för utförandet med

6,5 m farled i Nordre älv men vid en kraftproduktion av 1 000 MkWh per år

blir årskostnaden lägre. Vid den fortsatta kostnadsjämförelsen mellan Stenungsunds-

och Bolstensalternativen har kommittén därför räknat med att

man, för den händelse kraftverket förlägges till Bolsten, anlägger en uthamn

i Hästevik och att vidaretransporten av bränslet till Bolsten sker över land.

Kraftstationen, inklusive ställverk, lagringsanordningar, bostäder o. d.

På grund av de lokala förhållandena blir kraftstationens utformning i alternativen

Stenungsund och Bolsten något olika. För bergrummen i Stenungsund

har kommittén räknat med successiv förstärkning av taket under pågående

utsprängning med därav följande merkostnader. Transport- och kylvattentunnlar

samt kylvattenkanaler blir i Bolsten något dyrare än i Stenungsund

och samma gäller beträffande väg- och järnvägsförbindelserna.

Kylvattenintag och kloreringsanläggning jämte matarvattenutrustning blir

i Stenungsund, som är beläget vid saltvatten, dyrare än i Bolsten, där älvvatten

står till förfogande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 9

Tabell 1. Anläggningskostnader och årskoslnader för ett 400 M>V ångkraftverk.

Anläggningskostnader.

Hamnar inkl. farled, kranar och transportanläggningar

.................

Linbana och oljeledning från uthamn .

Kolgårdar inkl. transportmedel ......

Oljeupplag med pumpstationer.......

Maskinstation......................

Ställverk..........................

Tillfartsvägar......................

Förvaltningsbyggnad m. m..........

Kraftledningar.....................

Summa

Årskostnader vid 1000 MkWh/år.

Kostnader för kraftproduktionen

Fasta kostnader....................

Rörliga kostnader..................

Summa

Kostnader för kraftöverföringen

Fasta kostnader för kraftledningar

Kraftöverföiingsförluster

Summa

Kostnader för produktion och överföring

Fasta kostnader................

Rörliga kostnader..............

Summa

Stenung- sund

hamn för

35 000 tons

fartyg

Bolsten

hamn och

farled för

35 000 tons

fartyg

hamn och

farled för

2 500 tons

fartyg. Ut- hamn för

35 000 tons

fartyg

ingen mudd- ring i älven.

Uthamn för

35 000 tons

fartyg

miljoner

kronor

6,10

33,40

14,80

4,90

_

—

13,70

2,15

1,95

2,85

2,85

15,75

15,75

15,95

15,75

170,90

168,95

168,95

168,95

10,80

10,80

10,80

10,80

0,30

0,55

1,05

0,85

3,60

3,60

3,60

3,60

17,30

12,60

12,60

12,60

226,90

247,60

280,60

284,00

15,86

17,07

16,32

16,66

37,30

36,95

37,70

37,08

53,16

54,02

54,02

53,74

1,53

1,15

1,15

1,15

0,55

0,29

0,29

0,29

2,08

1,44

1,44

1,44

17,39

18,22

17,47

17,81

37,85

37,24

37,99

37,37

55,24

55,46

55,46

55,18

Kraftledningarna.

Om kraftverket förlägges till Bolsten, blir de kraftledningar, som erfordras

för stationens anslutning till Trollhätte kraftverks nät, av mindre omfattning

än om kraftverket lägges i Stenungsund. En av Trollhätte kraftverk företagen

utredning angående ledningssystemets utformning i de båda alternativen

visar, såsom framgår av tabell 1, att anläggningskostnaderna för

de delar av kraftöverföringssystemet, vars utformning och dimensionering

påverkas av kraftverkets förläggning, i Slenungsundsalternativct blir 17,3

milj. kr. och i Bolstensalternativet 12,6 milj. kr.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Bergskyddet.

För att belysa kostnaderna för bergskyddet, har kostnadsberäkningarna

för båda förläggningsalternativen redovisats för tre olika utföranden. Kostnaderna

har sålunda beräknats för

a. en helt öppen markstation av konventionell typ,

b. en station med maskinsalen under fullgott bergskydd men med pannorna

endast splitterskyddade,

c. en helt bergskyddad station.

Då det förutsättes, att det nya verket bygges i olika etapper, har kostnaderna

redovisats dels för en första utbyggnad om 2 st. maskinaggregat om

tillsammans 220 MW, vilket motsvarar en nettoeffekt om 200 MW, dels för

en utbyggnad till 400 MW nettoeffekt. Sådana kostnader, vilka uppstår därför

att man i första byggnadsetappen måste vidtaga åtgärder, som kommer

att möjliggöra eller underlätta den andra byggnadsetappen, har därvid redovisats

på den första utbyggnaden. Kommittén har i fråga om en öppen markstation

i Bolstensalternativet räknat med en förläggning antingen vid Bolsten

eller vid Hästevik. Eftersom en förläggning av en öppen markstation uppe i

Nordre älv vid Bolsten blir ekonomiskt ogynnsammare, har kommittén räknat

med förläggning i Hästevik. Då den första utbyggnaden kan tänkas avse

en markstation och den andra en bergstation, medför detta, att man i Bolstensalternativet

får kraftstationen delad med halva effekten i Hästevik och

halva i Bolsten.

Resultaten av beräkningarna för de olika alternativen har sammanställts

i tabell 2. Kostnaderna inkluderar inte markförvärv, skadestånd eller administration.

Diskussion av beräkningsresultaten.

Anläggningskostnaderna.

Anläggningskostnaderna för de olika alternativen i ett första utbyggnadsstadium

om 200 MW visar vid bergförläggning, att Stenungsund ställer sig

förmånligast. Räknat exklusive kraftledningar blir anläggningskostnaderna

där 13,2 milj. kr. lägre än i Bolstensalternativet. Inklusive ledningar sjunker

differensen till 9,4 milj. kr., vilket sammanhänger med Bolstens något förmånligare

läge ur överföringssynpunkt.

Även en station med maskinhallen helt bergskyddad och pannorna endast

splitterskyddade ställer sig förmånligast i Stenungsund. Besparingen blir

räknat exklusive kraftledningar 13,2 milj. kr. och räknat inklusive kraftledningar

9,4 milj. kr.

En helt öppen markstation blir, inklusive kraftledningar, något billigare

i Hästevik än i Stenungsund.

En jämförelse mellan anläggningskostnaderna för den fullt utbyggda kraftstationen

(400 MW) visar vid bergförläggning och räknat inklusive kraftledningar,

att Stenungsund är 7,1 milj. kr. mindre kapitalkrävande. Tänkes stationen

i sin första etapp utförd med bergskyddad maskinsal men med pan
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Tabell 2. Anläggningskostnader och årskostnader för ett ångkraftverk vid utbyggnad

till 200, resp. 400 MW.

200 MW station

(l:sta utbyggnad)

Mark
station
-

Anläggningskostnader.

Kostnader exkl. kraftledningar
Stenungsund.

..........

Bolsten (med uthamn) ..

Hästevik..............

Hästevik—Bolsten......

Kostnader inkl. kraftledningar
Stenungsund.

..........

Bolsten (med uthamn) ..

Hästevik..............

Hästevik—Bolsten......

Årskostnader.

Kostnader vid 0

MkW hl år

Stenungsund.........

Bolsten (med uthamn)

Hästevik............

Hästevik—Bolsten ....

Kostnader vid 500

MkWhlår

Stenungsund.........

Bolsten (med uthamn)

Hästevik............

Hästevik—Bolsten ....

Kostnader vid 1 000

MkWhlår

Stenungsund.........

Bolsten (med uthamn)

Hästevik............

Hästevik—Bolsten

Pannor

splitterskyddade,

maskiner

fullt skyddade
-

100,0

112,3

101,0

101,0

111,8

120,3

110,0

110,0

9,57

10,19

9,42

9,42

28,63

28,95

28,22

28,22

Berg
station
-

400 MW station

(l:sta + 2:dra utbyggnad)

Markstation

400 MW

Mark-

Pannor

splitter-

skyddade,

station

maskiner

200 MW

fullt skyd-

Berg-

dade

station

200 MW.

200 MW

Berg-

station

200 MW

miljoner kronor

Bergstation

400 MW

I

115,5

118,7

177,0

206,8

209,6

209,6

128,7

131,9

189,0

219,6

223,3

221,4

_

178,0

—

—

—

222,8

127,3

130,5

194,3

224,1

226,9

226,9

136,7

139,9

201,6

232,2

235,9

234,0

_

193,0

—

—

—

237,8

10,05

10,21

16,34

17,87

17,39

17,39

10,73

10,89

16,99

18,39

17,89

17,81

_

16,22

—

—

—

18,80

29,11

29,27

29,49

29,65

54,19

55,72

55,24

55,24

54,36

55,76

55,26

55,18

53,75

.-

—

—

l

—

56,22

—

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

norna endast splitterskyddade och i andra etappen helt bergskyddad, blir

kostnadsdifferensen 9 milj. kr. till förmån för Stenungsund. Även i det fall,

då första utbyggnaden utföres som helt öppen station och andra utbyggnaden

såsom helt bergskyddad station, blir Stenungsund förmånligast. Kostnadsdifterensen

blir här 8,1 milj. kr. Väljes en helt öppen markstation blir Stenungsund

vid full utbyggnad obetydligt dyrare än Hästevik.

Årskostnaderna.

En jämförelse av årskostnaderna för den första utbyggnaden visar att

kostnaden för Stenungsund blir lägre än för Bolsten. Av tabell 2 framgår,

att vid de olika utförandena differensen vid minimiproduktion är ca 0,65

milj. kr. och vid maximiproduktion ca 0,35 milj. kr. Vid medelproduktion,

d. v. s. 250 MkWh, blir skillnaden ca 0,5 milj. kr. Gäller jämförelsen enbart

en helt oskyddad station, medför vid denna produktionsomfattning

en förläggning till Hästevik ca 0,25 milj. kr. lägre årskostnad än Stenungsundsalternativet.

Även vid utbyggnad till 400 MW utfaller jämförelsen mellan huvudalternativen

till Stenungsunds förmån. Differensen varierar mellan en halv milj.

kr. vid låg produktion och noll vid den produktion, som är sannolik vid

maximal körning. Utföres stationen helt oskyddad, medför även i detta fall

en lokalisering till Hästevik den lägsta årskostnaden. Differensen gentemot

Stenungsund är emellertid rätt obetydlig vid låg produktion men närmar sig

en halv milj. kr. vid maximal körning.

På grundval av denna kostnadsjämförelse har kommittén ansett sig kunna

draga den slutsatsen, att det nya kraftverket, för den händelse man redan

från början fastställer, att det bör utföras såsom en helt öppen station utan

möjlighet att vid fortsatta utbyggnader förlägga någon del i berg, kan tänkas

förlagt till Hästevik. Ställer man emellertid det enligt kommitténs mening

ofrånkomliga kravet, att i varje fall maskinsalen bör erhålla fullgott

skydd mot krigsskador, är en förläggning dit icke tänkbar. I så fall leder de

rent ekonomiska slutsatserna till en förläggning till Stenungsund, där anläggningskostnaderna

inklusive kraftledningar vid full utbyggnad kan bli

inemot 10 milj. kr. lägre än i Bolsten, beroende på vilket utförande som väljes.

Då även årskostnadsberäkningarna utfallit till Stenungsunds förmån,

blir slutsatsen entydig.

Bergstation eller markstation.

Merkostnaderna för förläggning av hela det nya kraftverket med såväl

pannor som maskinsal i berg är avsevärda. I Stenungsund beräknas sålunda

en helt öppen markstation om 400 MW exklusive markkostnader och administration

kosta 177,0 milj. kr., medan kostnaderna för en helt bergskyddad

station uppgår till 209,6 milj. kr. Kostnadsdifferensen är sålunda

32,6 milj. kr. Kommittén anför emellertid, att merkostnaderna för stationens

förläggning i berg icke bör sättas i relation till enbart kostnaderna för

själva ångkraftverket. Den ökade krigsberedskapen kommer hela kraftdi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

13

stributionen i södra och mellersta Sverige till godo. Då det i kraftstationer

inom detta område hittills investerade kapitalet är av storleksordningen 800

milj. kr. leder ett sådant resonemang till den slutsatsen, att merkostnaden

för en bergförläggning utslagen på hela kapitalet uppgår till ca 4 %.

På grundval av det anförda har kommittén funnit det synnerligen önskvärt,

att trots den stora merkostnaden för en bergförläggning åtminstone

maskinsalen blir fullständigt skyddad. För att ernå en viss besparing kan

kravet på skydd för pannorna däremot sättas lägre, enär skador på en pannanläggning

är mera lättreparerade än sådana på den egentliga maskinanläggningen.

Kommittén framhåller även, att övergången till större aggregat med

lägre specifik anläggningskostnad och mindre personalbehov än som hittills

förekommit i Sverige innebär många komplicerade tekniska problem. Proven

med nya pannkonstruktioner är icke avslutade. Det fortsatta konstruktionsarbetet

kan förenklas, om man avstår från kravet på fullständigt skydd för

pannorna vid den första utbyggnaden. Trots detta bör man eftersträva att

utföra pannorna helt bergskyddade.

Vid den första utbyggnadsetappen av Stenungsundsalternativet uppgår

merkostnaden för en bergstation med enbart spitterskyddade ångpannor

till 15,5 milj. kr. i jämförelse med en helt öppen anläggning. Orsaken till

att differensen blir så betydande är, att stationen för att erhålla tillräckligt

bergskydd måste ligga på en plats på relativt långt avstånd från strandlinjen,

varigenom speciellt kylkanaler och transportanordningar för bränslet

blir långa och dyrbara. Merkostnaden sammanhänger vidare med att kommittén

i detta alternativ räknat med att redan från början utföra kylkanaler,

transportanordningar och hamn för full utbyggnad om 400 MW. Kommittén

anser det vara väl motiverat att taga denna merkostnad.

Erinringar mot förslaget.

Kommittén har varit medveten om att förslaget att förlägga det nya ångkraftverket

till Stenungsund föranlett opposition från de organisationer, som

inom trakten representerar huvudsakligen sommargästintressen. Kommittén

är emellertid av den uppfattningen, att farhågorna för kraftverkets återverkan

på möjligheterna att utnyttja området för rekreation, är avsevärt

överdrivna. Erfarenheterna från vattenfallsstyrelsens oljeanläggning i

Flaxenvik samt från ångkraftverket i Västerås bekräftar denna uppfattning.

Kommittén har därför med hänsyn till det klara ekonomiska utslaget till

förmån för Stenungsund icke ansett sig kunna förorda en förläggning av

kraftverket till Bolsten.

Utlåtanden.

över kommitténs utredning har utlåtanden avgivits av försvarsstaben, arbetsmarknadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, fiskeristyrclsen, riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Utlåtande har därjämte inhämtats från Svenska naturskyddsföreningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Länsstyrelsen har bifogat yttranden från länsarkitekten och länsarbetsnämnden

i länet, stadskollegiet i Göteborg, drätselkammaren i Kungälv,

kommunalfullmäktige i Stenungsunds kommun samt naturskyddsrådet i länet.

Till Göteborgs stadskollegiums yttrande har fogats yttranden från stadens

gas- och elverksstyrelse, hamnstyrelse samt drätselkammare. Skrifter

i ärendet har inkommit från SKF :s arbetares förening och Centralkommittén

för förstamajblommans riksförbunds arbetsutskott, från Föreningen

för sockersjuka i Göteborg med omnejd, från Örgryte förening mot tuberkulos

samt från ägarna av hemmanet Houg Södra i Ödsmåls socken, m. fl.

Vattenfallsstyrelsen har beretts tillfälle att yttra sig över vissa av de förslag,

vilka framlagts av remissmyndigheter in. fl. Vidare har styrelsen

överlämnat ett protokoll från ett informationsmöte angående ångkraftverket,

vilket avhölls i Stenungsund den 10 december 1953.

Eventuell förläggning av ångkraftverket till Göteborg.

^

Göteborgs gas- och elverksstyrelse anför, att det för elverkets del vore

avgjort mest önskvärt med en förläggning av ångkraftverket till Arendal

inom Göteborgs stad. Styrelsen fortsätter:

Denna plats ligger så nära elverkets belastningstyngdpunkt som synes

praktiskt uppnåeligt och därifrån kan flera 50 kV kabelförbindelser erhållas

till elverkets olika fördelningsstationer. Härigenom skulle elverket få den

avgjort fördelaktigaste reserven, om avbrott på överföringslinjerna (luftledningar)

till Göteborg skulle uppstå. Genom förläggning till Arendal synes

det även möjligt att från ångkraftverket distribuera fjärrvärme, varigenom

det bör bli ekonomiskt förmånligare att hålla högre beredskap i kraftverket,

vilket ytterligare förbättrar reservmöjligheterna. Elverket kan ej dela de av

andra stadens myndigheter tidigare framförda betänkligheterna för nedsmutsning

genom rökgaser från kraftverket. Med moderna reningsanordningar

synes riskerna för sådan nedsmutsning obetydliga i förhållande till

i staden redan förekommande mängder av rökgaser, damm etc. Särskilt

värdefull skulle tillgången till reservkraft inom staden vid eventuellt krig

eller andra exceptionella förhållanden vara. Under normala förhållanden

synes riskerna för sådana avbrott å överföringslinjerna, som medför störningar

för elverkets del, kunna bedömas som små. Det synes dock under

alla förhållanden värdefullt för elverket att erhålla en så kraftig inmatningspunkt,

som ångkraftverket utgör, så nära elverkets belastningstyngdpunkt

som en förläggning till Arendal skulle innebära.

Vid en förläggning till Stenungsund eller Bolsten kommer kraften att

tillföras Göteborgs stad med friledningar. Båda alternativen innebär därför

en försämring i vad gäller reservhållningen för elverket. Om befolkningstillväxten

i Göteborgs-området fortsätter i samma takt som hittills, synes

inom en ej alltför avlägsen framtid bebyggelsen på Hisingen bli sådan, att

fjärrvärmedistribution bör vara möjlig från ett kraftverk vid Bolsten. I Stenungsundsalternativet

synes sådan distribution föga sannolik. Friledningar

till Stenungsund blir mer än dubbelt så långa som till Bolsten. Ur elverkets

synpunkt måste därför av dessa två alternativ Bolsten anses bättre än Stenungsund,

ehuru båda är avgjort sämre än alternativet Arendal. Vare sig

ångkraftverket förlägges till Stenungsund eller Bolsten, svnes det därför

innebära, att Göteborgs elverk får fortsätta utbyggnaden av egna ångkraft
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185. 15

anläggningar i större omfattning än om ångkraftverket förlädes till Arendal.

Beträffande möjligheterna att vid Bolstensalternativet tillvarataga det

uppvärmda kylvattnet för fastighetsuppvärmning anför vattenfallstyrelsen

följande.

Det är riktigt att stora värmemängder går förlorade i normala ångkraftverk.

Kylvattnet från ett dylikt verk uppvärmes dock endast till 5 å 10 grader,

varför det icke direkt kan användas för bostadsuppvärmning. Det skulle

bli nödvändigt att utföra anläggningen på ett annat och dyrbarare sätt för

att dessa värmemängder skulle kunna tillvaratas. I vissa fall kan en sådan

anläggning vara förmånlig. Bl. a. erfordras då, att kraftverket icke ligger på

alltför stort avstånd från stadsbebyggelsen. Flera städer har som bekant gått

in för en sådan lösning av sina uppvärmningsproblem.

Beträffande Bolstensalternativet måste man räkna med en 10 ä 15 km

lång ledning till nybyggnadsområdena i norra Göteborg. Kostnaderna för

denna skulle belöpa sig till 15 å 20 milj. kr. Om Göteborgs stad vore villig

att bekosta en sådan ledning och dessutom ge vattenfallsstyrelsen full ersättning

för dess omkostnader jämte normal vinst vore projektet i och för

sig genomförbart. För att det skall påverka den ekonomiska jämförelsen

mellan Bolsten och Stenungsund krävs dock uppenbarligen, att avgifterna

för värmeleveranserna blir sådana, att de också räcker till att betala åtminstone

någon del av de beräknade merkostnaderna för Bolsten i jämförelse

med Stenungsund. Enligt styrelsens erfarenheter från ett aktuellt fall

innehåller kalkylerna för värmeleveranser av det här avsedda slaget relativt

små marginaler för extra kostnadsbelastning. Det förefaller därför inte möjligt

att värmeabonnenten skulle kunna åta sig de värmeavgifter, som det

skulle bli fråga om vid leverans från ett ångkraftverk vid Bolsten. Det måste

också understrykas, att en reguljär värmeleverans kräver kontinuerlig drift

i ångkraftverket. Under avsevärda tider skulle verket få drivas, när detta

inte behövs för kraftförsörjningen.

Styrelsen anser det uteslutet, att värmeleveranser skulle kunna förbättra

de ekonomiska förutsättningarna för ett ångkraftverk i Bolsten.

Göteborgs hamnstgrelse anför, att vattenfallsstyrelsen funnit det vid själva

Arendal belägna berget inte erbjuda erforderlig bergtäckning för anläggningarna.

Området norr om den Koppartrans Olje AB tillhöriga tomten synes

däremot ge den erforderliga berghöjden. Styrelsen yttrar:

Avståndet för kylvattenledningar m. in. är från detta berg ned till Älvsborgsfjorden

inte väsentligt längre än motsvarande avstånd i Stenungsund.

Visserligen har Göteborgs fastighetskontor ansett, att en förläggning till detta

område av sanitära skäl icke synes genomförbar på grund av att avståndet

till det nya bostadsområdet i Västra Lundby inte skulle bli mer än 600 in,

men då vattenfallsstyrelsen numera förklarat, att effektiva sotavskiljningsmetoder

kommer att tillgripas, torde måhända detta förhållande icke längre

utgöra något hinder.

Ur bränsleimportsynpunkt torde väl ingen plats kunna mäta sig med eu

förläggning till Göteborgsområdet. I omedelbar närhet finns stadens oljehamnar.

Hamnanläggning för kolimport har planerats för att tillgodose gasverket

vid en förflyttning av detta till en tomt omedelbart väster om Skarvikshamnen,

där således i en framtid djupvattenskajer för såväl kol- som

oljefartyg kommer att finnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Om inte gasverket kan binda sig definitivt för tomten väster om Skarvikshamnen,

synes möjligheter föreligga att dit förlägga ångkraftverkets markstation,

vilket synes hamnstyrelsen vara en fördelaktig lösning.

Hamnstyrelsen tillstyrker i första hand en förläggning av ångkraftverket

till området norr om Koppartrans Olje AB:s tomt och i andra hand en förläggning

till Bolsten.

Beträffande det av hamnstyrelsen framlagda förslaget om förläggning av

ångkraftverket till området norr om Koppartrans Olje AB:s tomt anför

Göteborgs drätselkammares andra avdelning, att en sådan lokalisering tidigare

diskuterats med vattenfallsstyrelsen. Avdelningen uttalar:

I skrivelse till ångkraftverkskommittén har avdelningen framhållit, alt

alternativet är synnerligen olämpligt, speciellt med hänsyn till närheten

till det blivande bostadsområdet inom det s. k. Västra Lundby. Bostadsområdets

gräns kommer att ligga inom ett område av endast ca 6Ö0 m från den

plats, där ångkraft\erket skulle placeras. Alternativet har även avvisats av

byggnadsnämnden med hänsyn till närheten till bostadsbebyggelsen. Att

hamnstyrelsen trots detta återigen framfört förslaget beror på att vattenfallsstyrelsen

numera förklarat, att sådana sotavskiljningsmetoder kommer

att tillgripas, att olägenheten genom sot och rök kan förhindras. Avdelningen

är emellertid fortfarande övertygad om att olägenheter från en anläggiiing

a\ den storlek det här är fråga om inte kan undvikas för närliggande

bostadsbebyggelse. Med det ansvar staden numera har för bostadsförsörjningen

måste avdelningen bestämt avråda från en placering av ångkraftverket

så nära planerad bostadsbebyggelse.

Stadskollegiet i Göteborg anför, att såsom remisshandlingarna visar, synes

det på ett tidigt stadium diskuterade förslaget om kraftverkets eventuella

förläggande till Arendal, därvid två olika platser varit i åtanke, icke

längre vara aktuellt för vattenfallsstyrelsen. Av avgörande betydelse härvidlag

har givetvis varit den avvisande inställning till ett dylikt projekt, som

drätselkammaren å stadens vägnar tidigare givit uttryck åt. Mot Arendalsalternativet

kan, oavsett farhågorna för hygieniska olägenheter för det planerade

bostadsområdet i Västra Lundby, åberopas bl. a. det förhållandet,

att det med hänsyn till den begränsade tillgången på för industriändamål

lämplig mark torde vara praktiskt taget omöjligt för staden att här avstå

från den mycket omfattande markareal, som skulle erfordras för kraftverket.

Utformningen av transportanordningarna vid B o 1- sten salternativet.

Drätselkammaren i Kungälv anför, att den merkostnad, som kommittén

anfört som skäl för att icke förlägga ångkraftverket till Bolsten, i rätt stor

utsträckning hänger samman med ordnandet av transporterna till kraftverket.

Ur stadens synpunkt synes det därför angeläget, att frågan om ångkraftverkets

förläggning sammanföres med frågan om Nordre älvs iordningställande

som farled. I så fall skulle nämligen de ekonomiska belastningarna

för båda företagen högst avsevärt kunna utjämnas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Göteborgs hamnstyrelse, vilken som förut nämnts i andra hand tillstyrker

en förläggning av ångkraftverket till Bolsten, har undersökt möjligheterna

att förbilliga hamn- och transportkostnaderna vid detta alternativ. Styrelsen

finner det osannolikt, att staden och övriga berörda kommuner kan tillstyrka

den av kommittén föreslagna djuphamnen vid Hästevik, vilken skulle bli

förlagd mellan fritidsområdet Hjuvik och det nya Lillebybadet men finner

förslaget även ur teknisk och ekonomisk synpunkt diskutabelt. Hamnstyrelsen

fortsätter:

För att kunna säkra oljetransporterna från Hisingen till fastlandet i ett

krigsläge har tidigare diskuterats att bygga en oljeledning. Vid ett förverkligande

av Bolstensalternativet borde vattenfallsstyrelsens och hamnstyrelsens

önskemål kunna samordnas på så sätt, att en oljeledning bygges från

Göteborgs oljehamnar till Kvillebangården, var est ledningen skulle dela sig

med en gren under Göta älv till Sävenäs rangerbangård och en gren till Bolsten.

Genom att utbygga denna ledning från Bolsten under Nordre älv till Ytterby

järnvägsstation skulle en reserv kunna skapas för ledningen till Sävenäs.

Oljeledningen Skarvik—Bolsten blir lika lång som den av kommittén

förutsatta ledningen till Hästevik. Fördelningen av anläggningskostnaden

för oljeledningen från Skarvik får bli föremål för förhandlingar mellan de

båda styrelserna.

Betraktas enbart kostnaderna för hamnanläggningar och transport av

oljan är det uppenbart att Bolstensalternativet även med nu gällande hamnavgifter

kommer att ställa sig billigare vid den av hamnstyrelsen föreslagna

uppläggningen än enligt kommitténs förslag.

Samma synpunkter kan läggas på koltransporterna. Kommittén har föreslagit

byggandet av en linbana Hästevik—Bolsten. I Göteborg finns Sannegårdshamnen

med mycket stor kapacitet i fråga om såväl lossning av kol

som lagring. En linbana mellan denna hamn och Bolsten blir ca 5 km kortare

än den av kommittén föreslagna sträckningen. Den torde emellertid

med hänsyn till nuvarande och planerad bostadsbebyggelse vara svårgenomförbar.

Även en linbana från gasverkets planerade kolkaj väster om Skarvikshamnen

till Bolsten blir emellertid kortare än kommitténs alternativ.

Kravet på djuphamn för koltrafiken lär bero på att vattenfallsverket f. n.

importerar kol från Spetsbergen med tonnage, som är större än det i europeisk

trafik vanligen förekommande. Det kan emellertid antagas att denna

import är en krisföreteelse, varför det är osäkert om i framtiden verkets

import kommer att ske med större fartyg. Skulle importen komma att i

huvudsak försiggå med fartyg av sedvanlig storlek kan koltransporterna

ordnas genom byggande av en kolkaj omedelbart norr om Ellesbo i Göta

älv (4 km rätt syd om Bolsten) och med linbana till Bolsten. Denna skulle

endast få en längd av 1/5 av den av kommittén föreslagna linbanan Hästevik—Bolsten.

Vattendjupet i Göta älv möjliggör här seglation med fartyg

av i koltraden normalt tonnage. För övrig import kunde en omlastning äga

rum i Sannegården.

Hamnstyrelsen anför, att de av styrelsen föreslagna lösningarna av importmöjligheterna

och transportanordningarna vid Bolstensalternativet synes

samtliga ur anläggningssynpunkt vara väsentligt billigare än de lösningar

som kommittén föreslagit för detta alternativ.

Hamnstyrelsen har slutligen beräknat kostnaderna för ett enligt dess

förslag modifierat Bolstensalternativ jämfört med eu förläggning till Stenungsund.

En förläggning till Bolsten skulle därvid få eu 3 milj. kr. lägre

anläggningskostnad, medan årskostnaderna skulle bli 0,5 milj. kr. högre.

2 Iiihcmg till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr LSS.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Hamnstyrelsen håller före, att en sådan differens i årskostnaden, uppgående

till mindre än 1 % av totala kostnaden, inte bör bli utslagsgivande vid

frågans bedömning.

Hamnstyrelsen framhåller slutligen, att ett baserande av bränsleimporten

på Göteborgs hamn måste för vattenfallsstyrelsen medföra väsentliga fördelar,

vilka icke kostnadsmässigt kan beräknas. Det torde emellertid vara

uppenbart, att en import över Göteborgs hamn med dess kapacitet och dess

resurser, såsom tillgång till varv, dockning, sjömanshus, skeppsfourneringsfirmor,

bogerbåtar etc. måste medföra förmånligare fraktavslut och mindre

övriga kostnader än en import över en hamn utan dessa resurser.

Stadskollegiet i Göteborg finner att Bolstensalternativet är att föredraga

för stadens vidkommande bl. a. med hänsyn till de av gas- och elverksstyrelsen

i ämnet anförda synpunkterna och tillägger.

Emellertid har kommittén för detta alternativ räknat med anläggning av

en kol- och oljehamn i Hästevik på Hisingens sydvästra sida, varifrån kol

och olja skulle transporteras till Bolsten med linbana resp. oljeledning.

Stadskollegiet understryker i likhet med drätselkammaren de stora olägenheter,

som en kol- och oljehamn i Hästevik med dess läge mellan friluftsområdet

vid Hjuvik och det nya Lillebybadet kan komma att medföra för

berörda områden. Med hänsyn till de allvarliga betänkligheter, som kan

anföras mot projektet, anser stadskollegiet, att frågan om den lämpligaste

utformningen av kol- och oljetransporterna vid Bolstensalternativet bör bli

föremål för fortsatt utredning. Alternativ till Hästeviksprojektet är därvid

en uppmuddring av Nordre älv, som möjliggör att kol- och oljefartygen

kan föras ända fram till kraftverket och vidare de av hamnstyrelsen framlagda

förslagen rörande transporterna. Även om tiden inte medgivit en närmare

granskning av hamnstyrelsens förslag, anser stadskollegiet dock skäl

föreligga för ett antagande, att förslagen skulle innebära fördelar för det allmänna

i jämförelse med Hästeviksprojektet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att den av hamnstyrelsen

framlagda varianten av Bolstensalternativet bör bli föremål för utredning

och jämförande bedömning ur olika synpunkter innan slutligt ställningstagande

i förläggningsfrågan tages.

Ångkraftverkets lokalisering med hänsyn till naturskyddssynpunkter

samt bad- och friluftslivets intressen,

m. in.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför beträffande de av kommittén

angivna båda alternativa förläggningsorterna för ångkraftverket.

Den för ångkraftverket avsedda platsen vid Stenungsunds samhälle är belägen

på ett avstånd från samhället av cirka två km. För området gäller av

länsstyrelsen fastställda utomplansbestämmelser. Det ingår i det område av

Norums och Ödsmåls socknar, för vilket år 1949 upprättats förslag till generalplan.

Detta förslag, vilket icke fastställts av länsstyrelsen och ej heller

antagits av kommunen, är för närvarande föremål för omarbetning. Enligt

förslaget är den förutsatta platsen för ångkraftverket utlagd som jordbruksområde

och trakten närmast däromkring huvudsakligen frilagd från be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

byggelse eller utlagd för tätbebyggelse för fritidsvistelse. A hemmanet Stenung

å den norr om Stenungsund befintliga halvön ävensom å hemmanen

ödsmål och Näs ca två km norr om Houg finns redan sådan tätbebyggelse,

och ytterligare sådan planeras. Tre barnkolonianläggningar tinns sistnämnda

norr om Houg belägna tätbebyggelseområde. För strandområdena

vid Houg gäller av länsstyrelsen utfärdat nybyggnadsförbud enligt strandlagen.

Stenungsunds samhälle är en sommartid livligt besökt badort. Kusterna

både norr och söder därom med därutanför befintliga öar är av stor betydelse

som rekreationsområde för Göteborgsregionens alltjämt växande befolkning.

Stenungsunds kommun ingår ej i området för regionplaneförbundet

för Göteborg med omgivningar. Vid pågående regionplanering av Göteborgsregionen

har emellertid enligt uppgift av regionplanechefen kustområdet

norr om Göteborg till och med Stenungsunds kommun ansetts likvärdigt

med Onsala-Asa-området söder om Göteborg och Göteborgs skärgårdsområde

såsom fritidsvistelseområde för befolkningen inom regionen. Avgörande

för Stenungsundsområdets betydelse i detta avseende är förutom dess

naturskönhet de goda kommunikationerna genom järnvägsförbindelsen med

Göteborg.

Området vid Bolsten är icke särskilt naturskönt. Någon tätbebyggelse för

helårs- eller fritidsvistelse finns ej i närheten. Uthamnen vid Hästevik i

Torslanda socken skulle otvivelaktigt komma att medföra olägenheter för

det där befintliga rekreationsområdet, men dessa kan, då det endast rör sig

om en hamnanläggning, enligt länsstyrelsens mening ej anses ha tillnärmelsevis

samma betydelse som olägenheterna för Stenungsundsområdet.

Länsstyrelsen erinrar i detta sammanhang om att Stenungsundsalternativet

synes inkräkta på fem mindre jordbruk å hemmanet Houg Södra, under

det att i Bolsten endast ett jordbruk skulle tagas i anspråk.

Det synes klart, att olägenheterna av Stenungsundsalternativet ur naturskyddssynpunkt

och med hänsyn till rekreations- och jordbrukarintressena

är större än olägenheterna vid'' Bolstensalternativet, särskilt om uthamnen

vid Hästevik ej kommer till stånd.

Från vattenfallsstyrelsens sida har vid ett i december 1953 i Stenungsund

anordnat informationsmöte utlovats omfattande åtgärder till skydd mot oljespill

och spridning av sot och aska. Härigenom skulle riskerna för oljespill i

vattnet vid lossning praktiskt taget helt bortfalla och olägenheterna av sot

och aska kunna inskränkas till ett mindre område kring anläggningen och

där endast under ogynnsamma väderleksförhållanden. Vattenfallstyrelsen

har därjämte uppgivit, att anläggningen normalt inte kommer att drivas

sommartid förrän efter en mansålder.

Länsstyrelsen anser det därför sannolikt, att olägenheterna ur naturskydds-

och rekreationssynpunkt kan begränsas till området närmast kring

kraftverket. Själva trakten synes däremot alltjämt kunna behålla sin ställning

som rekreationsområde. När det gäller ett företag av så stor allmän betydelse,

som här är i fråga, bör enligt länsstyrelsens mening icke dessa begränsade

olägenheter i och för sig innebära hinder vare sig ur översikts- eller

detaljplaneringssynpunkt för ångkraftverkets förläggning till Stenungsund,

särskilt om andra vägande skäl talar därför.

No In rs kijdds rade t i Göteborgs och Bohus lön anför, att de olägenheter,

som kan förmodas uppstå genom ångkraftverket är dels föroreningar av

vattnen längs kusterna, dels föroreningar i luften genom sloftflykt (aska)

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Knngl. Maj. ts proposition nr 185.

och askans spridning med vatten och dels slutligen en alltför stor anhopning

och lagring av sprängsten och slagg i verkets närhet.

Rådet framhåller som sin mening, att hittills inga mera ingående utredningar

företagits för att på de ifrågasatta platserna söka erhålla en bild av

hur föroreningar av detta slag påverkar naturen. Här och var har dessa

frågor mera ytligt berörts genom att enstaka exempel lämnats på förhållanden

vid likartade anläggningar. Därigenom blir de gjorda jämförelserna

ofullständiga.

För alternativet Bolsten kan kol- och oljetransporterna enligt föreliggande

förslag dirigeras så, att några föroreningar eller skador längs Hisingens

västkust icke kommer att uppstå. Askan kommer vid detta alternativ att

falla i övervägande skogs- och bergsterräng och kommer därvid — vid en

av teknisk expertis verifierad, antagen gräns för generande asknedslag av

2 km radie — att tidtals påverka ett 60-tal gårdar. Inom 1 km radie från

verket ligger emellertid endast 13 gårdar. De olägenheter, som kan uppstå

är givetvis lokalt sett icke ringa, men regionalt dock av mindre betydelse.

Några allvarliga betänkligheter kan således från rådets sida icke resas mot

att utbygga Bolstensområdet så som föreslagits, då området icke torde kunna

få någon central betydelse för turismen eller som rekreationsområde för

Stor-Göteborg.

Vid Stenungsund ligger saken annorlunda till. Man kan icke komma ifrån

att olje- och kolstybbsföroreningar samt allmänna seglationsföroreningar

kommer att ofördelaktigt påverka stränderna och därmed också badmöjligheterna

och bebyggelsen längs de trånga lederna fram till den planerade

hamnen norr om Stenungsund. Sommarstuge- och villabebyggelsen vid Hakeoch

Askeröfjordarna uppgår till ett tusental enheter. Därtill kommer ett

tiotal allmänna badplatser jämte lika många barnkolonier och semesterhem.

Aska från ångkraftverket kommer i första hand att påverka den spridda

villabebyggelsen runt industrien med 56 bostadslägenheter inom 1 km:sradien

och 500 å 600 lägenheter inom 2 km:s raaie. Utöver dessa betydande

olägenheter för befolkningen på orten anser rådet det väsentligt att framhålla,

att askan även utanför denna 2 km:s zon kommer att verka generande

genom att den rikliga tillförseln av askpartiklar i havsvikarna innanför

den s. k. 2 km:sregionen kommer att av landvindarna föras vida omkring

längs stränderna i området.

Riskerna för oljespill kommer man icke ifrån, trots allt vad utredningsmännen

försäkrat. Rådet hänvisar till förhållandena i Göteborgs oljehamn.

Man får ej heller i detta sammanhang glömma, att det är troligt och också

kalkylerat, att ångkraftverkets import av kol vida kommer att överträffa

oljetillförseln och att lossning av stora kvantiteter kol ständigt kommer att

leda till föroreningar av omgivande vatten. Enligt beräkningarna av importkvantiteterna

framgår, att det blir fråga om en hamnanläggning vilken, räknat

i lossat tonnage, kommer upp i samma storleksordning som hamnarna

i Landskrona och Halmstad.

Föroreningarna av aska, olja, kolstybb, seglationsspill och även föroreningarna

från avloppet från det i framtiden kraftigt utbyggda samhället innebär

mycket allvarliga risker för att området icke längre skall kunna tjäna sina

hittillsvarande syften i rekreationens tjänst.

Stenungsund torde för Stor-Göteborg, som idag räknar en halv milj. människor,

vara ett av de fritidsområden, som sommartid har den högsta besöksfrekvensen,

fullt jämförligt med Åsa—Onsala-området och Göteborgs skärgårdsöar.

Antalet semester firande sommargäster har beräknats till 15 000,

och därtill kommer tillresande vid helgerna med ett par tusen personer i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

veckan. Fortfarande finns en god markreserv för en växande befolknings

alltmera ökade behov av vila och rekreation, Rådet anser, att en förläggning

av ångkraftverket till Stenungsund kommer att väsentligen eliminera området

som rekreationsområde för Stor-Göteborgs arbetande befolkning.

Det har ansetts vara en angelägen uppgift för vårt samhälle att reservera

de fria stränderna för allmänheten och detta har fått ett mycket bestämt uttryck

i och med strandlagens tillkomst. I den föreliggande utredningen om

placeringen av en statlig industri har man emellertid icke tagit tillbörlig

hänsyn till strandlagens synpunkter i en för den framtida sociala trevnaden

och folkhälsan så fundamental sak som säkrandet av ett av de viktigaste

fritidsområdena invid vårt lands näst största bebyggelsecentrum.

Rådet avstyrker bestämt förslaget om ångkraftverkets förläggning till

Stenungsund.

Svenska naturskyddsföreningen anför i ett omfattande yttrande bl. a., att

enligt dess mening har frågan om ångkraftverkets förläggning icke blivit

tillräckligt allsidigt belyst. Föreningen yttrar härom:

Gällande lagstiftning ger visserligen icke alltid möjlighet att förmå vederbörande

företagare till en allsidig bedömning av lämpligheten att förlägga

industrier o. d. på den ena eller andra platsen. Beträffande åtminstone statliga

anläggningar borde dock föreligga garanti, att deras placering icke blir

olämplig ur allmän planeringssynpunkt. Statsmakterna har sedan lång tid

tillbaka strävat efter att skaffa sig erforderliga maktmedel för att hindra

en olämplig lokalisering. Det må erinras om den förprövning, som skall äga

rum beträffande ett flertal industrier med hänsyn till möjligheten att utsläppa

avloppsvatten i lämplig recipient utan intrång i andra intressen samt

framförallt om den planering i stor skala, som man söker genomföra genom

sådana institut i byggnadslagen som regionplan och generalplan. Att dessutom

en planering så långt möjligt även bör äga rum av ännu större räjonger

än dem som omfattas av regionplaner eller generalplaner är en uppenbar

följd av hela den utveckling och tankegång, som ligger bakom nämnda planinstitut.

Det planerade ångkraftverket på västkusten är av den storlek och kan befaras

medföra sådana konsekvenser för omgivningen, att ensidiga ekonomiska

överväganden icke bör få bli ensamt utslagsgivande. Ångkraftverkets

placering bör ses som en riksangelägenhet och valet göras inom den största

möjliga räjong som överhuvud står till buds. Det bör sålunda icke komma

i fråga att exempelvis onödigtvis förstöra eller menligt påverka en trakt,

som är behövlig till och väl ägnar sig för friluftsändamål, sommarbebyggelse

och badortsliv. Kraven på tillgång till sådana platser kommer med de förlängda

semestrarna och den sociala utvecklingen i allmänhet att stegras på

ett sätt, som man nu icke har någon föreställning om. Man behöver endast

studera den redan befintliga sommarstugebebyggelsen efter de bohuslänska

kusterna eller i Halland för att förstå vilken utomordentligt hård konkurrens

det kommer alt bli om alla västkustens ännu tillgängliga rekreationsområden.

Västkustens betydelse som rekreationskälla för befolkningen i

hela landet är alltför välkänd för att behöva framhävas med någon vidlyftigare

framställning. Vi har icke råd att förlora något enda område av betydenhet

från Skanör och Falsterbo till Svinesund. Ingenstädes torde stränderna

ha blivit hårdare utnyttjade än på västkusten, knappast ens i Stockholms

skärgård. Denna utveckling har som bekant påkallat ett skyndsamt

ingripande genom strandlagen. Så mycket angelägnare är det att i fortsätt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

ningen iakttaga den allra största varsamhet inom detta utomordentligt värdefulla

och känsliga område.

Stenungsund ingår icke i det område som omfattas av regionplanen för

Göteborg med omnejd. Regionplanen stöter emellertid näst intill, och det är

självfallet, att utnyttjandet av de trakter som stöter intill regionplanen, måste

äga rum med beaktande av den utveckling, som med hänsyn till närbelägna

bebyggelsecentra kan förväntas inom överskådlig framtid eller som redan

tagit sin början. Att en regionplan av arbetsekonomiska skäl icke kan göras

tillräckligt omfattande får icke befria från att, närhelst någon ur allmän

planeringssynpunkt viktig händelse inträffar i omgivningen, denna måste

sättas i sammanhang med planen. Ångkraftverkets förläggning måste därför

bedömas av de sakkunniga planeringsorgan, som eljest har till uppgift

att tillvarataga andra intressen än de rent ekonomiska.

Föreningen redovisar därefter de olägenheter, som enligt dess mening

skulle uppstå vid en förläggning av kraftverket till Stenungsund. Föreningens

synpunkter i detta avseende överensstämmer med vad naturskyddsrådet

anfört.

I sitt fortsatta utlåtande anför Svenska Naturskyddsföreningen i huvudsak

följande.

Förlägges ångkraftverket till Bolsten, kan Stenungsunds utveckling såsom

centrum för ett förstklassigt rekreationsområde fortsätta ostörd. Orten

kan även tillföras för densamma lämpad industri. Kommunikationerna

äro mycket goda med järnväg samt först rikshuvudled från Göteborg —- som väl snart kominer att ombyggas — och därefter förstklassig landsväg

efter kusten. Broförbindelse med öarna kommer ytterligare att öka ortens

betydelse och lämplighet för lättare industri och semesterändamål. Stenungsund

får vid en sådan utveckling just den position som den bör ha vid en

riktig regionplanering. Området däromkring kan också ostört komma till

användning för den mycket talrika befolkning, som i allt snabbare takt

samlas i Göteborg med omnejd och som behöver utrymme för sommarstugor

in. in. En förläggning till Stenungsund av ångkraftverket med tillhörande

hamn för oceangående fartyg förefaller däremot vara stick i stäv

mot god regionplanering. Man bör i detta sammanhang också erinra om att

den trevnad, som en semesterort avser att ge, ej gärna låter sig förena med

mer eller mindre täta besök av långväga fartyg med besättning av olika nationaliteter,

i synnerhet då platsen har den typ som Stenungsund företräder.

Utan att vilja säga något ont om sjömännen, måste man räkna med

vissa intermezzon. Lämplig förströelse saknas, och polisbevakningen i samhället

måste antagas vara ganska svag. Det beräknas att 5 fartyg å 35 000

ton (resp. 10 fartyg å ca 17 500 ton) skulle varje år komma till hamnen

med olja för att leverera halva kvantiteten bränsle och att motsvarande

bränslekvantitet i kol skulle tillföras med ca 50 fartyg ä 5 000 ton (resp.

100 fartyg å 2 500 ton).

Att förlägga ångkraftverket till Bolsten förefaller med hänsyn till förhållandena

därstädes och hushållningen med tillgänglig mark vara ur plansynpunkt

uppenbart riktigt. Lågvärdig mark kommer där till bättre användning

än eljest blivit fallet. Industrien kommer på lämpligt avstånd från

tätbebyggelse. Ingen värdeförstöring äger rum.

Sammanfattningsvis framhåller föreningen, att frågan om ångkraftverkets

förläggning bör göras till föremål för eu mera allsidig utredning samt

att det därvid kan visa sig, att Bolstensaltcrnativet icke blott är att före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

draga ur naturskydds- och allmän planeringssynpunkt utan även erbjuder

andra fördelar av betydelse för valet. Föreningen tillstyrker livligt, att en

sådan utredning kommer till stånd.

Länsarkitekten i Göteborgs och Bohus län anför, att i vad det gäller samhällsbyggnads-

och naturskyddsfrågor skulle — av bergstationsalternativcn

__ Bolsten-Hästeviksförslaget vara väsentligt fördelaktigare an Stenungsundsalternativet.

Göteborgs drätselkammares andra avdelning anför i sitt yttrande till Göteborgs

stadskollegium i huvudsak följande.

Vid behandling av frågan om ångkraftverkets förläggning till Arendal

avstyrkte byggnadsnämnden förslaget på grund av de sanitara olagenhe ,

somverket kunde befaras få för Göteborg. Trots de försäkringar vattenfallsstyrelsen

lämnat på denna punkt talar andra skal for att det icke ar

lämpligt att förlägga verket intill en tätort som Stenungsund. Samhällets

lä«e mitt emellan Uddevalla och Göteborg har givit orten naturliga förutsättningar

att utvecklas till en tätort av betydelse, och avdelningen anser,

att fara föreligger för att kraftverket kommer att så fullständigt dominera

Stenungsund, att det kommer att försvåra samhällets utvecklingsmöjligheter

på andra verksamhetsområden. Stenungsund bor få mojligheter till

en normal expansion genom annan ekonomisk, främst industriell verksamhet.

Kommer den planerade broförbindelsen med Orust och Tjorn att dragas

över Stenungsund, kommer samhällets förutsättningar för en sund utveckling

inom handelns och industriens område att ytterligare oka.

Avdelningen delar även de farhågor, som från naturskyddshåll framförts

för att de stora massor av sprängsten och slagg, som blir en foljd .av

verkets anläggning, kommer att förändra och förfula landskapet, vilket h

större betydelse vid en tätort som Stenungsund an t. ex vid Bolsten

Vattenfallsstyrelsen har i sin utredning raknat med att vid verket kunna

taga emot fartyg upp till 45 000 ton. Det torde inte kunna undvikas, att

vid dessa fartygs passage genom Hakefjorden upp mellan de smala sunden

vid Stenungsund olägenheter uppkommer för strandagarna

Avdelningen vill därjämte framhålla, att, om de av vattenfallsstyrelsen

planerade åtgärderna mot oljeföroreningar och sotnedslag inte blir effektiva,

kommer olägenheter att uppstå inte blott för ortsbefolkningen och det stora

antalet sommargäster, som bebor området, utan aven för ett stort am

tal barnkolonier, där Göteborgs stad har direkta intressen. Vidare har SK t

två semesteröar vid Stenungsund. Förste stadsläkaren har for sm del särskilt

framhållit dessa synpunkter.

Byggnadsstyrelsen anför, att de skäl som ur regional synpunkt kan anföras

mot Stenungsundsalternativet synes huvudsakligen vara hänsynen

till naturskyddets samt bad- och friluftslivets intressen. Dessa i och för sig

betydelsefulla skäl får i detta fall ökad vikt till följd av de särskilda förutsättningar,

som Stenungsundsområdet härvidlag äger, och med tanke på behovet

av rekreationsområden av detta slag för hl. a. Göteborgsregionen.

Trots de tungt vägande skäl, som såväl från regionala som lokala synpunkter

kan anföras till förmån för kraftverkets förläggande till Stenungsund,

skulle det därför enligt byggnadsstyrelsens mening knappast vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 185

rimligt att välja detta läge, om Stenungsundsområdets förutsättningar ur

rekreationssynpunkt fördenskull måste offras. Såvitt styrelsen kunnat finna

behöver detta emellertid ej bli fallet. Vid överläggningar i Stenungsund

har från vattenfallsstyrelsens sida ställts i utsikt, att långt gående åtgärder

skall vidtagas för att motverka olägenheter av anläggningarna genom vattenförorening,

spridandet av sot och aska samt genom vanprydande uppbyggnader

och ingrepp i landskapet. Omfattande skyddsåtgärder — vilka

uppgives tidigare ha prövats vid andra liknande anläggningar — skulle

sålunda vidtagas vid lossning av båtarna för att undvika förorening av vattnet.

Reningen av rökgaserna från skorstenarna skulle drivas mycket lån<d,

transportanordningarna till väsentlig del förläggas under mark och själva

anlaggningarna med tillhörande upplag förläggas och utformas med särskild

hansyn till strävandena att så långt som möjligt skona naturen inom

området och undvika konflikter med ortsbefolkningen och friluftslivets

intressen.

Forutsatt att alla möjligheter till skydd för områdets skönhets- och

trevnadsvärden tillvaratages, finner byggnadsstyrelsen all sannolikhet tala

tor att olagenheterna till följd av anläggningarna i väsentlig grad bör kunna

reduceras — i vissa avseenden måhända helt undvikas. Om så sker,

synes tillkomsten av kraftverket icke behöva utgöra något hinder för att

övriga delar av Stenungsundsområdet fortfarande utnyttjas för bad- och

rekreationsändamål.

Innan anlaggningarna tillkommer, bör riktlinjerna för den framtida dispositionen

av områdets olika delar närmare klarläggas genom en generalplanemassig

översyn av kommunens planfrågor. En uppgift i detta sammanhang

blir att utreda konsekvenserna av kraftverkets tillkomst, att reservera

utrymme för dess anläggningar, frilägga erforderliga delar av den

rmghggande marken från bebyggelse och att anvisa lämpliga områden

for had- och rekreationsändamål, för fritidsbebyggelse samt för olika slag

av permanent bebyggelse. 8

Den fasta bosättningen synes i största möjliga mån böra hänvisas till de

redan uppkomna tatortsbildnmgarna, i första hand till Stenungsunds samalle.

Detta galler aven den bostadsbebyggelse, som kan komma att erfordras

för kraftverkets behov. I anslutning till kraftverket bör helst icke förlaggas

bostader i storre utsträckning än som erfordras för bevakning och

tillsyn av anlaggningarna. 8

För den efterföljande detaljplaneringen synes inga andra regler påkallade,

an de som normalt gäller i likartade fall. Styrelsen anser sig dock —

i anslutning till de från naturskyddets och friluftslivets sida starkt hävdade

önskemålen bora understryka angelägenheten av att stränderna så långt

XeSnfänd.ml] beb^else “h “"gängliga för bad- eib

Under de förutsättningar beträffande anläggningarnas utformning och

verksamhetens bedrivande, som vattenfallsstyrelsen ställt i utsikt, anser sig

byggnadsstyrelsen böra tillstyrka, att ångkraftverket i huvudsaklig överensstämmelse

med vattenfallsstyrelsens förslag förlägges till angiven plats

inom Stenungsunds kommun.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Stenungsunds kommunalfullmäktige anför beträffande kravet på områden

för rekreation och friluftsliv åt storstadsbefolkningen, alt kommunens

över två mil långa stränder torde lämna plats för ett betydande antal människor,

även om såväl hamnanläggning som ångkraftverk och industrier förlägges

till Stenungsund. Det är ur samhällssynpunkt ingen önskvärd utveckling

om kommunen, i likhet med vad som skett på så många andra håll

i länet, skulle komma att till huvudsaklig del bestå av sommarbostäder.

Då ångkraftverket kommer att ha mycket stor ekonomisk betydelse ej

blott för Stenungsunds kommun utan även för angränsande kommuner,

tillstyrker fullmäktige på det livligaste, att kraftverket förlägges till Stenungsund.

Fullmäktige förutsätter därvid, att vattenfallsstyrelsen vidtager

erforderliga åtgärder för att eliminera de eventuella olägenheter, som kraftverket

skulle kunna medföra samt att berörda fastighetsägare i görligaste

mån hålles skadeslösa i ekonomiskt avseende.

Fiskeristyrelsens titlsynsavdelning meddelar i yttrande till fiskeristyrelsen

följande.

Ångkraftverket kommer att vara i drift under tiden september—april, medan

lossning av bränsle enligt de preliminära planerna skall ske året runt.

De delar av verksamheten vid ångkraftverket, som kan tänkas medföra

vattenförorening, är lossning av kol och olja, transport inom området och

lagring av dessa bränslen samt släckning och oskadliggörande av slagg.

Lossningsarbetet kommer att ske vid en specialbyggd pir, där kol lossas

på ena och olja på andra sidan. En rännformig uppsamlingsbassäng kommer

att anläggas i piren för slagvatten och spillolja från fartygen. Toaletter i

land skall användas i stället för fartygens egna, som avstänges. Stybbkolen,

som skall användas i verket efter målning, kommer säkert att vid lossning

medföra en viss nedsmutsning av vattnet, vilken dock vid måttlig vind endast

bör bli lokal. Vid lossning av oljebåtar kommer dessa att ligga inom

bomstängsel, innanför vilket vid eventuellt slangbrott utrunnen olja kan

innehållas. Genom sänkledning skall oljan inom bomstängslet kunna avtappas.

En liknande pir för enbart lastning och lossning av olja finns vid vattenfallsstyrelsens

anläggningar i Flaxenvik, där tillsynsavdelningen i samband

med ärendets prövning vid vattendomstol tidigare haft tillfälle medarbeta

beträffande åtgärder för att förhindra vattenförorening. Erfarenheterna

av denna pir har varit goda och några anmälningar om oljeförorening

av vattnet från denna anläggning har ej hörts av.

Transport och lagring av kol och olja inom området synes ej medföra

några föroreningsrisker med de anordningar, som projekterats. Slaggen, som

kan beräknas till ca 8 % av kolmängden, utvaskas med vatten. Vid ofullständig

förbränning kan en del av det i kolet ingående svavlet föreligga som

sulfid i slaggen och vid urlakningen frigöras som svavelväte. Eftersom kolet

i denna anläggning skall förbrännas i pulverform, synes större risk för ofullständig

förbränning ej föreligga, varför nämnvärda kvantiteter sulfid ej

bör kunna förekomma i slaggen.

Askan och slaggen beräknas komma att användas för fyllningsändamål på

land och eventuellt i sjön, för tillverkning av byggnadsmaterial eller i sista

hand sänkas i havet. Vid utfyllning kommer området att först invallas, varför

besvärande grumling i det fria vattnet bör kunna undvikas. Anvisning av

plats för eventuell slaggsänkning i havet blir en vattendomstolsfråga.

För verkets drift erfordras ca 25 in3 kylvatten per sekund. Detta vatten

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

kommer maximalt att uppvärmas 8 grader. Vilken verkan utflödet av det

uppvärmda vattnet (ungefärlig hastighet ca 1 m/sek) kan ha på fisket i

det berörda området, är svårt att bedöma. En viss höjning av vattentemperaturen

inom fjärden mellan fastlandet och Tjörn under höst—vinterhalvåret

får man räkna med. Sannolikt får man också räkna med något ändrade

strömsättningar inom området. I vad mån dessa faktorer kommer att inverka

gynnsamt eller ogynnsamt på fiskbeståndet eller på fiskets bedrivande

kan tillsynsavdelningen, som saknar närmare kännedom om fisket

därstädes, ej närmare yttra sig om.

Sammanfattningsvis anför tillsynsavdelningen, att de allvarligaste riskerna

för vattenförorening föreligger vid lossning av kol- och oljebåtar. Under

badtid (juli—augusti) räknas med i medeltal 14 kolbåtar och 3 oljebåtar.

Det synes önskvärt, att helst all lossning under tiden 15 juni—augusti undvikes,

vilket inte synes vara en obillig begäran, då hamnen ju normalt inte

blockeras av is vintertid. En betydande del av det eventuella obehaget för

sommargäster skulle därmed bortfalla. I övrigt har avdelningen inga speciella

önskemål att anföra på utredningens nuvarande stadium, då närmare

detaljuppgifter ej stått att få om anläggningen.

Fiskeristyrelsen, vilken som eget yttrande åberopar vad tillsynsavdelningen

anfört, uttalar, att, såvitt nu kan bedömas, någon större skada på fisket

icke synes vara att befara vid en förläggning av ångkraftverket till Stenungsund.

Arbetsmarknadssynpunkter m. in.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om, att arbetsstyrkan vid ångkraftverket

vid utbyggnad till 200 MW beräknas bli ca 100 man och efter fullständig

utbyggnad ca 175 man. Enligt vad vattenfallsstyrelsen uppgivit, kommer

under de tider kraftverket inte är i drift, arbetskraften att sysselsättas i andra

av vattenfallsverket bedrivna arbeten. Styrelsen anför vidare:

Den del av Bohuslän, som ligger mellan Kungälv och Uddevalla, är fattig

på industrier. Området består huvudsakligen av jordbruksbebyggelse med

små tätorter, främst fiskelägen på öarna Orust och Tjörn och ett par stationssamhällen

på fastlandet. Av dessa tätorter är Stenungsund den bäst

utbyggda och den för industrilokalisering mest lämpade. Samhället ligger

vid järnväg och har goda hamnmöjligheter. Det har också ett centralt läge i

området, och detta kommer ytterligare att förbättras, då broförbindelserna

till Orust och Tjörn kommit till stånd. De arbetstillfällen, som stått till

buds i området, har varit otillräckliga i förhållande till de arbetskraftstillgångar,

som funnits disponibla. Befolkningen i området har därför i stor

utsträckning måst söka sin utkomst på annat håll, och följden har blivit, att

såväl antalet förvärvsarbetande som totala folkmängden minskats. Även för

framtiden måste man räkna med att sysselsättningen inom jordbruket och

fisket kommer att minska. Om därför näringslivet i övrigt inom området

icke utbygges, kommer området att förlora ytterligare arbetskraft.

Bolsten ligger inom Göteborgs influensområde. I detta föreligger svårigheter

att tillgodose näringslivets behov av arbetskraft. Områdets egenförsörjning

med arbetskraft har inte räckt till, utan en betydande inflyttning

har ägt rum. I området råder brist på bostäder.

Styrelsen anför vidare, att med lokaliseringen av ett företag till en viss

ort följer vissa kostnader utöver dem, som "företaget har att bära, bl. a.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

kostnader för bostäder och samhälleliga anläggningar. T Stenungsund torde

eu stor del av den erforderliga arbetskraften kunna rekryteras pa orten

eller i dess omgivningar. Sysselsättningsökningen vid ångkraftverket kommer

att åtminstone delvis uppvägas av en fortsatt sysselsättningsminskning

inom jordbruket. Många av de arbetare, som rekryteras till kraftverket0

torde ha möjligheter att bo kvar i redan befintliga bostäder. Den arbetskraft,

som redan finns eller blir tillgänglig i Stenungsund och bygden

däromkring, betjänas redan nu av befintliga affärer och andra serviceanläggningar

i samhället och kommer således icke att ställa anspråk på andra

tjänster och nyttigheter än sådana, som svarar mot en förbättrad levnadsstandard.

Lokaliseringen av kraftverket till Bolsten torde däremot leda till

en nettoinflyttning av arbetskraft, som blir lika stor som kraftverkets hela

rekryteringsbehov, ökat med den av lokaliseringen indirekt föranledda sysselsättningsökningen

inom servicenäringarna. Den genom nettoinflyttningen

framkallade efterfrågan på bostäder måste helt täckas genom nyproduk
Vad

sålunda anförts rörande kostnaderna för bostadsbyggande och samhälleliga

anläggningar i de båda alternativen ger enligt styrelsen utslag för

en förläggning av ångkraftverket till Stenungsund. Styrelsen fortsätter.

Arbetslösheten har under senare år icke varit av någon större omfattning

i någotdera av de alternativa lokaliseringsområdena. I Stenungsund

finns dock en del arbetskraft, främst småbrukare, vilken ar bunden till orten

»enom sina fastigheter men vilkas arbetskapacitet under nuvarande

förhållanden inte helt kan utnyttjas. Vid val av Stenungsund som förläggningsort

skulle det vara möjligt att bättre än nu utnyttja dessa till platsen"

bundna arbetskraftstillgångar. Någon motsvarande arbetskraft finns

icke i Bolsten. Även arbetsmarknadssynpunkterna talar således till förman

för Stenungsundsalternativet.

Som framgått av det sagda är området mellan Kungalv och Uddevalla

ett folkminskningsområde. Av sociala skäl synes det önskvärt att söka

motverka denna folkminskning genom att förlägga nya företagsenheter till

någon av områdets tätorter. Det har också tidigare nämnts, att Stenungsund

ur denna synpunkt är den mest lämpliga orten och att denna har förutsättningar

att utvecklas till en centralort för området. Göteborgsområdet

har däremot haft en betydande folkökning. En fortsatt stark inflyttning dit

kan komma att skärpa redan nu påtagliga storstadsproblem i området.

Ångkraftverket beräknas i Stenungsund komma att ta i anspråk ett markområde

av ca 100 har. Sedan verket färdigbyggts, skutte en del av detta

område kunna friställas och utnyttjas för andra ändamål. Huvuddelen av

markområdet utgöres dock av berg utan större odlingsvärde. Åkerarealen

inom det berörda området har uppgivits vara 30—40 har, av vilken areal

minst hälften anses kunna lämnas orörd. Vattenfallsstyrelsen har upplyst,

att ungefär samma åkerareal skulle komma att tas i anspråk vid en förläggning

till Bolsten. Efter samråd med lantbruksstyrelsen har arbetsmarknadsstyrelsen

kommit till den slutsatsen, att de allmänna fördelarna for

jordbruksbebyggelsen av ångkraftverkets förläggning till Stenungsund uppväger

förlusten av åkerarealen.

Sammanfattningsvis anför arbetsmarknadsstyrelsen, att anläggningskostnaderna

för kraftverket blir lägre i Stenungsund än i Bolsten. Detsamma

torde gälla beträffande de kostnader för bostadsbyggande och samhällsinvesteringar,

som följer med lokaliseringen men som inte ingar i den företagsekonomiska

kalkylen. Vid eu förläggning till Stenungsund skulle även

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 185.

följa möjligheter att utnyttja lokala arbetskraftsreserver, som annars skulle

bli outnyttjade. Vidare skulle en förläggning dit vara ett medel att motverka

befolkningsminskningen i Stenungsundsområdet. Därtill kommer vissa

regionala synpunkter, som talar mot en förläggning till Bolsten bl. a.

återverkningarna på möjligheterna till en framtida bostadsbebyggelse på

Hisingen. Mot ett val av Stenungsund som förläggningsplats talar "framför

allt risken för att kraftverket skall försämra Stenungsundsområdets värde

ur rekreationssynpunkt. Arbetsmarknadsstyrelsen förutsätter emellertid, att

vattenfallsstyrelsen i enlighet med sin försäkran kommer att tillvarata alla

möjligheter att undvika dylika skadeverkningar.

Vid vagning av de redovisade synpunkterna har arbetsmarknadsstyrelsen

för sm del funnit, att de synpunkter, som talar för en förläggning till Stenungsund,

väger tyngre än de synpunkter, som talar mot en förläggning

dit och för en förläggning till Bolsten.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar i sitt utlåtande, att

de fyra socknarna i Stenungsunds kommun, liksom särskilt de mellersta

och östra delarna av Orust och Tjörn är påfallande folkminskningsområden.

Undersysselsättning råder inom dessa områden.

Länsstyrelsen har länge haft klart för sig att den pågående folkminskningen

i dessa jordbruksbygder endast kan balanseras genom tillkomsten av en

livskraftig handels- och industriort. Stenungsund har ansetts vara den för

andamålet lämpligaste platsen, vilket länsstyrelsen beaktat vid sitt ståndpunktstagande

beträffande broförbindelsen till öarna Orust och Tjörn. Länsstyrelsen

har vidare i samverkan med länsarbetsnämnden, länets företagareförening

och ortens kommunala myndigheter sedan länge verkat för att intressera

industri- och hantverksföretag att slå sig ned i Stenungsund. Detta

har också i viss om än otillräcklig mån lyckats. Stenungsundstrakten har

naturligtvis stora ekonomiska fördelar av sommargäströrelsen. Den är emellertid

säsongbetonad och ger icke sysselsättning året runt. Den ger sålunda

föga chanser åt den uppväxande ungdomen att finna sysselsättning i orten.

Det måste därför ur närings- och befolkningspolitisk synpunkt vara av stor

vikt, att Stenungsundsområdet tillföres ytterligare industri för att lösa undersysselsättningsproblemet

och motverka den fortgående befolkningsminskningen.

Kungälvs stad har en i förhållande till sin storlek relativt väl utvecklad

industri. Befolkningen är i tillväxt. Det skulle obestridligen ur mera

synpunkt vara av stort värde för det inom Stor-Göteborgs marknadsområde

belägna Kungälv att få ångkraftverket förlagt inom kommunens

område. Av mycket större vikt ur näringspolitisk synpunkt måste emellertid

en lokalisering av ångkraftverket till det folkminskningsområde, i vars

mitt Stenungsund är beläget, vara. Även om en i olika hänseenden mindre

störande industri varit att föredraga, anser dock länsstyrelsen i likhet med

länsarbetsnämnden ångkraftverkets förläggning till Stenungsund vara av

stor betydelse som komplement till den otillräckliga industriella sysselsättningen

å orten och kringliggande bygd.

Vid bedömande av skälen för och emot de båda alternativen finner länsstyrelsen

övervägande skäl tala för det av kommittén förordade billigare

Stenungsundsalternativet. Länsstyrelsen anser sig därför under föreliggande

förutsättningar böra förorda ångkraftverkets förläggning till Houg vid Ste
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

nungsund. Länsstyrelsen förutsätter därvid, att den av länsstyrelsen förordade

utredningen av det av Göteborgs hamnstyrelse fjärde alternativa utförandet

av Bolstensalternativet icke kommer att för denna variant utvisa

ekonomiska, tekniska och andra fördelar av väsentlig betydelse.

Drätselkammaren i Kungälv anför följande.

Drätselkammaren finner det icke rimligt att Kungälvs arbetsmarknadsläge

helt och hållet skall bedömas ur Stor-Göteborgs synpunkt. Stadens arbetsmarknad

domineras av en mycket stor industri, vilken sysselsätter mellan

700 och 800 personer. En industri med så stor arbetarkår utgör vid

krissituationer ett synnerligen allvarligt moment för en kommun med icke

fullt 5 000 personer. Det ligger inte inom stadens möjligheter att kunna

neutralisera verkningarna av en kris, om inte kommunen tillföres nya industrier

med utjämnande verkan.

Vid de diskussioner, som under de senaste åren förts angående de stora

städernas expansion kontra utbyggnad av kraftiga randkommuner, har fastslagits,

att det icke är önskvärt att åstadkomma sovstäder kring en storstad.

Detta har också framskymtat i de diskussioner, som förts av Göteborgs

stad. Idealet torde i stället vara, att grannkommunerna kring Göteborg inte

bara tillföres bostäder utan även industrier och övriga anläggningar, som

erfordras för att få till stånd en kraftig, funktionsduglig kommunal enhet.

Drätselkammaren betonar därför nödvändigheten av lokalisering av industri

till Kungälv. Ett förläggande av ångkraftverket till Bolsten måste medföra

betydande fördelar ur arbetsmarknadssynpunkt, såväl för Kungälvs stad

som för länet. Även ur andra kommunala synpunkter torde det vara önskvärt,

att en kommun inte kommer att låsas i ett invånarantal av ca 5 000

personer, då det med all tydlighet visat sig, att en sådan kommunal enhet

har mycket stora svårigheter ur rent ekonomisk synpunkt att åstadkomma

de anläggningar, som är nödvändiga för en stadskommun.

Beredskapssynpunkter.

Såväl försvarsstaben som riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

vilka tillstyrker en helt bergskyddad anläggning, finner de av kommittén

framlagda två förläggningsalternativen likvärdiga ur de synpunkter dessa

myndigheter har att beakta. Riksnämnden anser dock, att, om Bolstensalternativet

väljes, anläggningen bör utföras med hamn i Nordre älv för fartyg

om 2 500 ton.

Departementschefen.

Frågan om att uppföra ytterligare ett statligt ångkraftverk har varit aktuell

i flera år. Redan 1947 verkställdes inom vattenfallsverket en utredning

därom. Det förslag som därvid framkom — att kraftverket skulle förläggas

till Arendal utanför Göteborg — ledde dock icke till några åtgärder, enär det

då med hänsyn till läget inom kraftförsörjningen ansågs angeläget att i första

hand utbygga Västeråsverket, varigenom man snabbare kunde uppnå en viss

ökning i ångkraftförsörjningen. Denna utbyggnad, till vilken riksdagen senast

för innevarande budgetår anvisat anslag, är nu i huvudsak färdig.

I 1953 års pctita har vattenfallsstyrelsen förordat en ytterligare förstärk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungi. Maj:ts proposition nr 185.

ning av statsblockets ångkraftresurser. Även om vattenkrafttillgångarna utbygges

i nu avsedd takt och med inriktning på att en viss marginal mellan

produktion och belastning så småningom skall uppnås, anses en sådan förstärkning

nödvändig. Skälen härför är bl. a., att den vid extrema torrår bortfallande

energitillgången vid växande utbyggnad av vattenkraften blir allt

större i absoluta mått, varför ångkraftreserven redan med hänsyn härtill

måste utvidgas i viss parallellitet med vattenkraftproduktionen. Även driftekonomiska

synpunkter talar för en utvidgning. Regelbundet inträder nämligen

under vissa tider av dygnet och vissa delar av året belastningstoppar,

för vilka en produktionsreserv är nödvändig. Med hänsyn till att anläggningskostnaderna

för ett ångkraftverk i förhållande till produktionskapaciteten

är lägre än för ett vattenkraftverk ställer det förra sig såsom reserv

ekonomiskt fördelaktigare. Då ångkraftreserven beräknas behöva utnyttjas

endast vissa delar av året, kommer nämligen besparingarna i kapitalkostnader

att mer än uppväga de ökade kostnader, som ångkraftverkets dyrare

drift drar med sig.

Utifrån dessa synpunkter och med hänsyn även till beredskapsbehovet

m. m. av en tillräcklig ångkraftreserv räknar vattenfallsstyrelsen med att vid

nuvarande utbyggnadsprogram för vattenkraften ett genomsnittligt årligt

tillskott av ungefär 30 000 kW ångkraft är erforderligt, räknat för hela landet.

Delvis kommer detta behov att täckas genom nya, icke statliga anläggningar

i Stockholm och Malmö. Dessa tillskott blir dock icke tillräckliga,

varför med sikte på kraftförsörjningen vid början av 1960-talet även de statliga

ångkraftresurserna måste utvidgas. Jag anser därför i likhet med vattenfallsstyrelsen,

när nu utbyggnaden av Västeråsverket i huvudsak är fullbordad

och en ytterligare utvidgning av detta enligt styrelsens mening icke

är lämplig eller möjlig, att redan nu i varje fall ett principbeslut bör fattas

om uppförande av ett nytt statligt ångkraftverk. Härigenom skulle det bli

möjligt att under nästa budgetår fullfölja projekteringsarbetet för kraftverket

och verkställa erforderliga markförvärv.

Vid de undersökningar, som föregått styrelsens nu aktuella förslag, har

förutsatts, att det nya ångkraftverket bör förläggas till styrelsens västsvenska

distributionsområde, där Göteborgs stad är den största abonnenten.

Denna förutsättning betingas väsentligen av att belastningen inom detta område

numera stigit långt utöver de där befintliga vattenkrafttillgångarna och

av att bränslekostnaderna inom detta område kan förutses bli lägre än

annorstädes, med hänsyn till möjligheterna att införa kol och olja till lägsta

möjliga sjöfrakter och utan fördyrande omlastningar och extra transporter.

Vid valet av förläggningsorter inom området har styrelsen, efter att ha undersökt

ett stort antal platser, stannat för tvenne alternativ, nämligen Bolsten

och Stenungsund, vilka — om man förutsätter att kraftverket bör förläggas

i berg — med hänsyn till belägenheten i förhållande till belastningstyngdpunkten

inom området, möjligheten att anlägga djuphamn, tillgången till

landkommunikationer m. m., klart ansetts kunna sättas framför övriga alternativ.

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Styrelsen har ingående undersökt och kostnadsberäknat nämnda två alternativ.

I bägge fallen har kalkyler gjorts på tre olika utföranden av kraftstationen,

nämligen dels för en helt öppen markstation, dels en station med

enbart maskinsalen bergskyddad och ångpannorna splitterskyddade och

dels en helt bergskyddad station. Dessa alternativ har i viss utsträckning

kombinerats inom ramen för en slutlig utbyggnad till 400 MW. I Bolstensfallet

har därjämte alternativen utförts med tre olika varianter för lösningen

av hamnfrågan, nämligen dels hamnanläggning i Nordre älv vid Bolsten

med muddring av älven till 13 meters djup, dels samma variant men med

muddring av älven till 6,5 meters djup samt omlastningshamn i Hästevik

på sydvästra Hisingen och dels slutligen enbart uthamn i Hästevik med

landtransporter av bränslet. Resultatet av kostnadsberäkningarna har redovisats

i det föregående.

Vid prövningen av förläggningsfrågan har jag utgått ifrån att det nya

kraftverket sannolikt bör utföras bergskyddat. Såsom av beräkningarna

framgår, medför detta i förhållande till anläggningskostnaden för en helt

öppen station vid full utbyggnad till 400 MW en merkostnad av mellan 30

och 35 milj. kr. För att det nya kraftverket skall uppfylla även de krav, som

ställes ur beredskapssynpunkt och vilka understrukits av riksnämnden och

chefen för försvarsstaben, synes denna merkostnad böra tagas. Den kan förefalla

stor både i absoluta tal och i relation till den beräknade totala anläggningskostnaden

för kraftverket. I förhållande till det kapital, ca 800 milj.

kr., som investerats i de kraftstationer i södra och mellersta Sverige, till vilka

det blivande ångkraftverket får ses som ett komplement, ter sig, som styrelsen

anfört, merkostnaden dock icke orimlig.

Enligt de av styrelsen framlagda beräkningarna kommer anläggningskostnaderna

för kraftstationen vid bergskyddat utförande att ställa sig gynnsammare

i Stenungsund än vid det med hänsyn till de beräknade årskostnaderna

fördelaktigaste utförandet i Bolsten, vilket avser varianten Bolsten

med enbart uthamn. I det förra fallet beräknas nämligen totalkostnaden vid

full utbyggnad, exklusive markkostnader och administration, till ca 227

milj. kr. och i det senare till 234 milj. kr. Differensen blir ungefär densamma

i en första utbyggnadsetapp. Skillnaden i årskostnader varierar något,

beroende på vilka antaganden man gör om kraftverkets utnyttjande. Under

en period då kraftstationen icke alls behöver hållas igång, beräknas årskostnaden

i båda utbyggnadsetapperna bli ca 0,5—0,6 milj. kr. lägre i Stenungsundsalternativet.

Vid en produktion av 500 MkWh per år, utgörande

maximiproduktionen vid utbyggnad till 200 MW, uppgår differensen till ca

0,4 milj. kr. Skulle däremot årsproduktionen stiga till 1 000 MkWh, förutses

årskostnaderna bli ungefär desamma i de båda alternativen. Under hänsynstagande

till såväl kapitalbehovet som de sålunda beräknade årskostnaderna

för kraftverket har vattenfallsstyrelsen för sin del föreslagit, att kraftverket

skall förläggas till Stenungsund. Anläggningskostnaderna där för en första

utbyggnadsetapp, avseende 200 MW, har beräknats till ca 130 milj. kr. Styrelsen

har hemställt om bemyndigande alt påbörja denna etapp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Under beredningen av frågan inom kommunikationsdepartementet har

vid sidan av remissyttrandena, varibland finnes ett från Svenska naturskyddsföreningen,

framställningar muntligen eller skriftligen även gjorts av

företrädare för sommargäster, markägare och ägare av sommarbebyggelse

inom Stenungsundsområdet. Därvid har bl. a. framkommit förslag om sådana

ändrade lösningar av bränsletransporterna till Bolsten, som skulle göra

en förläggning dit av kraftverket ekonomiskt mera konkurrenskraftigt i

jämförelse med Stenungsundsalternativet. Hamnstyrelsen i Göteborg har

framlagt det mest preciserade förslaget i detta hänseende, innebärande att

oljan till kraftverket skulle införas över Skarvikshamnen i Göteborg och kolet

över en hamn vid Ellesbo i Göta älv. Vidaretransporten till Bolsten skulle

ske med oljeledning resp. linbana. Vid en prövning av detta och andra ändringsförslag,

som vattenfallsstyrelsen på min begäran verkställt, har styrelsen

emellertid funnit, att ändringsförslagen icke leder till fördelaktigare lösningar

av Bolstensalternativet, än de tidigare framlagda. Med transportanläggningar

enligt hamnstyrelsens förslag skulle anläggningskostnaderna i

Bolsten i varje fall icke bli lägre än i Stenungsund, medan årskostnaderna —

enligt både hamnstyrelsens och vattenfallsstyrelsens beräkningar —- skulle

bli ca 0,5 milj. kr. högre. Därtill kommer att oljetillförseln skulle bli beroende

av den stora oljehamnen i Göteborg och kolbåtstrafiken av möjligheterna

att passera och eventuellt omlasta i Göteborgs hamn, vilket skulle innebära

risker för avspärrning av bränsletillförseln i händelse av krig. Med hänsyn

härtill har jag icke kunnat finna, att ändringsförslagen föranleder andra

ställningstaganden till frågan om verkets förläggande än de tidigare utredningarna.

Emot vattenfallsstyrelsens förslag med Stenungsund som förläggningsort

för kraftverket har framför allt Svenska naturskyddsföreningen riktat erinringar.

De går ut på att Stenungsundsområdets värde såsom bad- och rekreationsort

skulle väsentligt minskas om kraftverket förlädes dit. Dels har de för

kraftverket erforderliga anläggningarna ansetts komma att verka störande

på landskapsbilden, dels har kraftverkets drift förutsetts medföra olägenheter

av olika slag, såsom förorening av vattnet med olja, spridning av koloch

slaggdamm samt aska genom luften in. in. Ur naturskydds- och allmän

planeringssynpunkt skulle i stället Bolsten vara att föredraga. I detta spörsmål

har bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt byggnadsstyrelsen

uttalat sig. Båda styrelserna anser, att med de åtgärder till motverkande

av olagenheterna, som vattenfallsstyrelsen ställt i utsikt, Stenungsundsområdets

förutsättningar ur rekreationssynpunkt icke nämnvärt torde komma

att försämras.

För egen del anser jag det vara av största vikt, att tillbörlig hänsyn tages

till naturskydds- och rekreationssynpunkterna. Vid noggrann vägning av

dessa synpunkter mot andra vid frågans bedömande betydelsefulla intressen

har jag dock kommit till att vattenfallsstyrelsens förslag bör kunna godtagas.

Efter överläggningar med styrelsens ledning utgår jag därvid från,

att sådana åtgärder kommer att vidtagas, att de olägenheter, som befarats

uppstå i Stenungsund, i det stora hela kommer att elimineras.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Cheten för försvarsstaben samt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

har vidare i sina yttranden uttalat, att Stenungsunds- och Bolstensalternativen

ur beredskapssynpunkt är likvärdiga. Under sådana förhållanden

har jag ansett mig kunna låta de ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska

synpunkterna fälla utslaget. Styrelsens kostnadsberäkningar, vid vilka

hänsyn tagits till erforderliga skyddsåtgärder, har utfallit till Stenungsunds

förmån. Anläggningskostnaderna vid full utbyggnad av kraftverket där,

kommer, exklusive markkostnader och administration, att uppgå till ca 227

milj. kr. Vid mitt ställningstagande har jag vidare räknat med de avgjorda

fördelar ur arbetsmarknadssynpunkt, som en förläggning till Stenungsund

erbjuder framför Bolstensalternativet. Även med hänsyn till de indirekta

kostnaderna för bostäder och serviceanläggningar av olika slag är Stenungsund

att föredraga, då där den erforderliga arbetskraften till väsentlig del

redan finnes bosatt på orten eller i trakten däromkring. En förläggning av

kraftverket till Bolsten däremot skulle, såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört,

leda till en inflyttning av hela den erforderliga arbetskraften. Den därvid

framkallade bostadsefterfrågan måste helt täckas genom nyproduktion.

När förslaget om västkustverket framlades i 1953 års petita förordade

vattenfallsstyrelsen, att i samband med beslutet om kraftverket ett investeringsanslag

om 5 milj. kr. skulle anvisas för budgetåret 1954/55 till markförvärv

och vissa förberedelseåtgärder. Styrelsen uttalade samtidigt, att

anläggningens första etapp (200 MW) borde vara färdig till år 1959 men att

ett uppskov till 1960 inte skulle medföra större olägenhet. Sedermera har

styrelsen i skrivelse den 1 december 1953 meddelat, att förberedelseåtgärderna

kan reduceras och uppskjutas till efter budgetåret 1954/55 och att ett

anslag om 2 milj. kr. vore tillräckligt under nästa budgetår. Vid min anmälan

i årets statsverksproposition av vattenfallsverkets investeringsbehov räknade

jag icke med något särskilt anslag för ändamålet, enär jag med hänsyn

till det begränsade investeringsutrymmet utgick ifrån, att några väsentliga

utgifter för ändamålet under nästa budgetår icke skulle kunna medgivas.

De medel, som dock vid ett bifall till vattenfallsstyrelsens förslag kan bli

erforderliga under nästa budgetår för projekteringsarbetets fullföljande och

för markförvärv, föreslår jag får utgå av anslaget till Inköp av vattenfall och

fastigheter samt av dispositionsanslaget.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att besluta, att i enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag

ett ångkraftverk skall anläggas i Stenungsund i Bohuslän.

8 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 185.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Dagmar Bruno.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

5*0792

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:342 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående anläggning av ett ångkraftverk på västkusten. a1 i texten