Angående anläggning av ett ångkraftverk på västkusten
34 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1954:185, Angående anläggning av ett ångkraftverk på västkusten
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
1
Nr 185.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anläggning av
ett ångkraftverk på västkusten; given Stockholms
slott den 19 mars 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sven Andersson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framlägges förslag om förstärkning av vattenfallsverkets
ångkraftresurser med ytterligare ett kraftverk, vilket bör förläggas till Stenungsund
i Bohuslän.
Ångkraftverket är avsett att i en första utbyggnadsetapp få en maximieffekt
av 200 000 kilowatt, alstrad med två ångturbinaggregat jämte tillhörande
pannor. Anläggningen förlägges i berg. Den erhåller en hamn för fartyg
med en dödvikt upp till 35 000 ton. Anläggningskostnaden beräknas till
ca 130 milj. kr., exklusive kostnaderna för markförvärv, skadestånd och
administration. Kraftverket beräknas kunna tagas i bruk år 1960.
Kraftverket planeras så, att det i en senare etapp kan utbyggas till en
maximieffekt av 400 000 kilowatt.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 185.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 mars 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.
I sina petita för budgetåret 1954/55 anmälde vattenfallsstyrelsen, att en
förstärkning av statsblockets ångkraftresurser med ytterligare ett ångkraftverk
var erforderlig. Bl. a. med hänsyn till vattenkraftsproduktionens och
kraftbehovets geografiska fördelning borde detta förläggas till Västsverige.
Det borde vidare kunna tagas i bruk år 1959 men ett uppskov till år 1960
skulle icke komma att medföra större olägenheter. Den inom styrelsen
företagna utredningen om kraftverkets utformning och förläggning hade givit
ett enligt styrelsens mening entydigt resultat, nämligen att det borde uppföras
i Stenungsund i Bohuslän. Beträffande denna placering hade emellertid
anförts invändningar, vilka närmast föranletts av farhågor för sanitära
olägenheter m. m. för kringliggande bygd. Det vore enligt styrelsen önskvärt,
att en diskussion i lokaliseringsfrågan inte drog alltför långt ut på
tiden och att erforderliga markförvärv snarast kunde komma till stånd. Styrelsen
hemställde därför om ett principbeslut beträffande kraftverket och
äskade ett anslag av 5 milj. kr. för markköp och vissa förberedelser.
Vid anmälan i årets statsverksproposition av vattenfallsstyrelsens framställning
anförde jag, att de meningsskiljaktigheter, som yppats beträffande
verkets förläggning, och de ytterligare undersökningar, som dessa nödvändiggjort,
medfört, att jag då ännu inte ansåg mig kunna ta ställning till frågan.
Med hänsyn till styrelsens intresse av att för projekteringsarbetets planmässiga
fullföljande snarast möjligt få förläggningen av ångkraftverket fastställd,
ämnade jag, därest detta under ärendets fortsatta beredning, visade
sig möjligt, senare föreslå proposition till riksdagen därom.
Då vattenfallsstyrelsens utredning rörande det nya ångkraftverket numera
hunnit närmare prövas, anhåller jag att få ta upp frågan till behandling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
3
Vattenfallsstyrelsens utredning.
Utredningsuppdraget.
I november 1949 uppdrog vattenfallsstyrelsen åt eu kommitté inom vattenfallsverket
att framlägga förslag till förläggning och principiell utformning
av ett ångkraftverk i Västsverige. Kommittén skulle med beaktande av den
tekniska utvecklingen på området bygga vidare på de principiella förutsättningar,
som angivits i en vid slutet av 1947 framlagd utredning i ämnet. Frågan
om bergstation eller markstation samt kostnaderna för dessa båda alternativ
skulle undersökas. Kommittén lade fram sin utredning i augusti
1953.
1947 års utredning.
Enligt direktiven för 1947 års utredning borde ångkraftverket ligga på inte
alltför stort avstånd från Göteborg. Då emellertid denna förutsättning inte
var absolut avgörande och då det för en ekonomisk jämförelse var nödvändigt
att undersöka en vidare rayon, kom utredningen att omfatta förläggningsmöjligheter
även på längre avstånd från Göteborg. Den inriktades sålunda
på den del av kuststräckan, där kraftverket med hänsyn till kraftöverföringskostnaderna
kunde förläggas, d. v. s. från Uddevalla i norr till Varberg
i söder. Utom kustalternativen undersöktes en del platser längre in i landet,
främst utefter Göta älv. Av militära skäl förutsattes, att kraftverket, som
då angavs böra planeras för en effekt på 250 å 300 MW (miljoner watt),
borde förläggas i berg. Utredningen utmynnade i ett förslag av december 1947
att förlägga kraftverket till Arendal utanför Göteborg. Detta förslag kom
dock aldrig att realiseras, enär önskemålet att snabbt få fram större ångkraftskapacitet
i stället föranledde en utbyggnad av Västeråsverket.
Allmänna synpunkter på valet av plats för ångkraftverket.
Trollhätte kraftverk, som tillgodoser kraftbehovet i en omfattande del av
Västsverige, har tidigare haft god tillgång pf elektrisk kraft från lokala
kraftkällor men dessa täcker numera knappt hälften av belastningen inom
försörjningsområdet. Eftersom tillgången till ny vattenkraft inom området
är starkt begränsad kommer denna andel successivt att minska vid ökad
kraftavsättning. Kraftbehovet måste för närvarande till stor del täckas
med vattenkraft från Norrland samt därjämte med ångkraft från Västeråsverket,
vilken dock är bäst lämpad för östra delen av centralblocket. Ett
nytt ångkraftverk bör därför få en västlig orientering och förläggas inom
Trollhätteblocket. De lägre bränslekostnaderna i västra Sverige talar också
för en förläggning till västkusten.
Då det gällt att välja lämplig plats för kraftverket, har kommittén beaktat
följande synpunkter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 185.
a. Göteborg är Trollhätte kraftverks och näst statens järnvägar även vattenfallsverkets
största abonnent och utgör den största belastningspunkten i
västra Sverige. Med hänsyn härtill är det fördelaktigt att förlägga ångkraftverket
till en sådan punkt i det framtida västsvenska kraftnätet, att staden
erhåller goda reservmatningsmöjligheter.
b. För att i största möjliga omfattning begränsa kraftöverföringsförlusterna
bör kraftverket inte ligga alltför långt från belastningstyngdpunkten
för Trollhätte kraftverks område. Denna tyngdpunkt är belägen omedelbart
öster om Göteborg.
c. Landsvägs- och järnvägsförbindelserna bör vara goda.
d. Då frakterna för kol och olja har stor betydelse för driftkostnaderna,
bör fördyrande omlastningar och extra transporter om möjligt undvikas och
kraftverket förläggas i närheten av en plats, som erbjuder goda förutsättningar
för anläggning av en djuphamn.
Ångkraftverkets storlek.
1947 års utredning förutsatte en maximal aggregatstorlek om 60 MW,
d. v. s. en storlek motsvarande de största aggregaten i Västeråsverket. Enligt
uppgifter, som senare lämnats av turbinfabrikanterna, är det numera
möjligt att tillverka reaktionsturbiner för ungefär dubbla denna effekt. Då
den specifika utbyggnadskostnaden blir lägre ju större maskinaggregaten
utföres, har kommittén förutsatt aggregat med en bruttoeffekt av 110 MW,
motsvarande en nettoeffekt av 100 MW. Vid tillämpning av den s. k. enhetsprincipen
med endast en panna för varje turbin erfordras vid stående
pannor ett avsevärt större utrymme i höjdled än tidigare förutsatts.
Beträffande kraftverkets storlek har kommittén på basis av uppgifter från
vattenfallsstyrelsens driftbyrå utgått från att verket skall planeras för en
nettoeffekt av 400 MW.
Bränsletonnagets utveckling.
Vid tiden för 1947 års utredning var de största tankfartygen av storleksordningen
15 000 ton dödvikt. Därefter har byggts ett flertal fartyg med en
storlek av 25 000 å 30 000 ton. De största tankfartygen har nu ett tonnage av
45 000 ton. En fortsatt utveckling mot större fartyg kan väntas. Dessa bygges
för ett vattendjup upp till 12 m. önskar man utnyttja de ekonomiska
fördelar, som det större tanktonnaget erbjuder, bör man eftersträva en hamn
med detta djup.
Under tiden efter kriget har i betydande omfattning kol inköpts från andra
kolfält än tidigare. Följden härav har blivit, att vattenfallsverket numera
för vissa koltransporter använder båtar om 7 000 å 8 000 ton. Det har ibland
visat sig lönande eller t. o. m. ur beredskapssynpunkt nödvändigt att im-
portera amerikanska kol med fartyg om 10 000 ton, vilka kräver ca 10 m
djup. För att under alla förhållanden trygga koltillförseln är sålunda en
hamn om minst detta djup önskvärd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
5
Undersökta förläggningsalternativ.
Det stora utrymmet för pannrum och maskinsal och kravet på omfattande
bergtäckning har medfört, att de senaste undersökningarna till skillnad
från föregående utredning ej kunnat begränsas till berg i omedelbar närhet
av strandlinjen, utan måst utsträckas till att omfatta även berg belägna
längre från stranden, även om en sådan förläggning skulle innebära längre
transportvägar för kylvatten och bränsle.
Kommittén har undersökt ett stort antal olika platser längs den bohuslänska
kusten, varjämte ett par platser vid Göta älv och Nordre älv närmare
studerats.
Uddevalla-området.
Rörvik är den bästa platsen i detta område och erbjuder gott utrymme
för en bergstation. Även en markstation kan byggas där. Möjligheten att
anlägga hamn är god och farleden har tillräckligt djup även för det största
tonnaget. Berget är av dålig kvalitet, och tillfartsvägarna blir relativt dyrbara.
Vad som främst belastar detta alternativ är dock det stora avståndet
till belastningscentrum. Detta är så pass avgörande, att alternativet faller,
om en eljest likvärdig plats finns på närmare håll. Härtill kommer, att anskaffningen
av tillräcklig mängd sötvatten (2 500 m3/dygn) blir dyrbar.
Skeppsviken har samma olägenhet som Rörvik. Tillfartsvägarna blir dock
billigare, men hamnförhållandena är sämre.
Dirhuvud-området.
På grund av bergets stora höjd och de goda hamnmöjligheterna har kommittén
ansett en förläggning dit så gynnsam, att omfattande undersökningar
i form av bergborrningar och vattenundersökningar utförts. Borrningarna
har dock visat att bergkvaliteten är så dålig, att utsprängningen av erforderliga
bergrum skulle bli rätt vansklig. Vidare synes kylvattenförhållandena bli
dåliga. Undersökningar av strömningsförhållandena i Svanesundsleden mellan
Orust och fastlandet har nämligen visat, att risken för en betydande lokal
uppvärmning av havsvattnet i leden är stor. Vägförbindelserna blir dyrbara.
Stenungsunds-området.
Kolhåttan erbjuder ett berg, vars höjd medger, att en bergstation bygges
men bergets kvalitet är sådan, att man icke bör välja alternativet om i övrigt
likvärdiga förläggningsorter med bättre berg finns att tillgå. Förutsättningarna
för djuphamn är goda. Däremot blir liksom vid de övriga alternativen
längs Svanesundsleden kylvattenförhållandena dåliga. De öppna utrymmena
längs stranden vid foten av berget är obetydliga. Plats för en markstation
finns dock i närheten. Kommunikationerna är dåliga. Det skulle bl. a. bli
nödvändigt att bygga en ca 5 km lång järnväg från trakten av ödsmåls järnvägsstation
fram till berget.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Hällungen är ett av de tre alternativ med sötvattenkylning, som kommittén
undersökt. Platsen, som är belägen i ödsmålstrakten vid en större insjö,
erbjuder utrymme för en bergstation eller en markstation. Beträffande bergets
kvalitet gäller vad som sagts om Kolhättan. Tillgång på sötvatten för
kylningen medför, att man får sötvatten för turbinkondensorerna, varigenom
olägenheterna vid läckor i kondensortuberna minskas. Sjövolymen är
så stor, att nämnvärd temperaturförhöjning hos vattnet vid långvarig drift
i ångkraftverket ej behöver befaras. Största olägenheten med detta alternativ
är dock de långa och dyrbara bränsletransporterna, som måste ske dels med
oljeledning, dels med landtransport för kol från en hamn ute vid Svanesundsleden
på 6 å 7 km avstånd.
Stenungsund är det sydligaste alternativet inom det nu berörda området
och således det närmast belastningscentrum belägna. God plats finns för
markstation. Berget är ganska högt och dess kvalitet är enligt provborrningar
och sakkunnigas utlåtande på grund av horisontal skiktning sådan,
att man vid utsprängning kan erhålla goda vertikala väggar. Vid projektering
och kostnadsberäkning bör man räkna med möjligheten, att man vid
utsprängning av de större bergrummens tak måste utföra successiva betongförstärkningar.
Både järnväg och landsväg korsar området. Farleden tilllåter
de största tankbåtar att gå fram till Stenungsund, där utmärkta kol- och
oljehamnar kan anläggas efter relativt obetydliga muddringar. I bergalternativet
blir kylvattenkanaler och transportanordningar dock ganska långa.
Strandkärrs-området.
Vattendjupet utanför detta område är litet, varför förutsättningarna för
djuphamn där är dåliga. Järnvägsförbindelserna är dock goda. Utrymmena
vid Strandkårr är tillräckliga för en markstation. En bergstation är däremot
utesluten på grund av bergets låga höjd och obetydliga utsträckning. Detsamma
gäller om Stora Höga.
J örlanda-området.
Ett par platser vid Jörlanda har undersökts. Möjligheterna att anlägga
djuphamn är något bättre än vid alternativen inom Strandkärrsområdet.
Berget är lågt och järnvägsförbindelserna dåliga.
Hisingen, kustområdet.
Arendal har som tidigare nämnts rekommenderats av 1947 års utredning
med de förutsättningar, som gällde för denna. Alternativet innebär korta ledningar
till Göteborg, vilket förbilligar kraftöverföringssystemet. Göteborgs
stad kommer att muddra en 12 meters ränna och från denna kan en led
med samma djup muddras fram till Arendal. Då platsen ligger inom staden,
måste hamnavgifter erläggas. Göteborgs stad kommer enligt uppgift att
bygga oljepir men ej kolkaj. Med de nu tänkta större aggregaten och de
skärpta kraven på bergtäckning lämpar sig området ej för en bergstation
men är efter plansprängning användbart för en markstation.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Omedelbart nordost om Arendalsberget ligger ett annat berg, som emellertid
är beläget på stort avstånd från strandlinjen. Göteborgs stad har med
hänsyn till planerad bostadsbebyggelse motsatt sig en förläggning av ångkraftverket
till denna plats.
Hisingen, området längs Göta älv och Nordre älv.
Göpås vid Göta älv erbjuder liksom Hällungen och Bolsten fördelen av sötvatten
för kylning. Platsen har ett bra läge i förhållande till Göteborg. I övrigt
erbjuder den inte några påtagliga fördelar. Berget är visserligen tillräckligt
högt men är mindre lämpligt ur bergteknisk synpunkt. Vad som fiämst
talar mot alternativet är besvärliga bränsletransporter. Endast båtar på upp
till 3 000 ton kan gå upp till ångkraftverket. I övrigt blir kolläktring nödvändig.
Risken för avspärrning vid krig är stor. Oljan kan transporteras i
en ledning från en djuphamn ute vid kusten.
Bolsten vid Nordre älv erbjuder god plats för såväl markstation som bergstation.
Berget är över 100 m högt och har mycket stor utsträckning. Enligt
provborrningar och sakkunnigas utlåtande är berget icke skiktat. Å andra
sidan måste man räkna med att det kan finnas ett och annat slag med sådan
lutning, att avsevärda bergpartier kan falla ut. Bergrummen bör dock
i allmänhet kunna sprängas ut utan successiva förstärkningar av taket.
För kylning och för spädvatten kan sötvatten tagas ur Nordre älv. Järnväg
och landsväg korsar området. Läget i förhållande till Göteborg är förmånligt.
För bränsletransporterna erfordras en kostsam uppmuddring av Nordre
älv och dess mynning eller landtransporter av bränslet.
Hästevik på Hisingens västsida har god plats för en öppen markstation
och för hamnanläggning. Användbart berg finns icke. Järnvägsförbindelse
är svår att anordna. Sötvatten finns icke i närheten.
Planering och kostnadsberäkningar för bergförlägg
n
i n g.
Vid jämförelse mellan de genomgångna alternativen för kraftverkets forläggning
har kommittén funnit, att — om man förutsätter en förläggning i
berg_de båda alternativen Stenungsund och Bolsten klart kan sättas fram
för
de övriga. För dessa alternativ har kommittén utfört en detaljerad planering
och kostnadsberäkning. Skiljaktigheterna dem emellan har kommittén
sammanfattat sålunda.
Hamnförhållanden.
I Stenungsund kan med obetydliga muddringar och utfyllningar anläggas
kolkaj och oljepir även för det största ifrågakommande tonnaget.
I Bolsten erfordras, om man önskar föra fartyg ända upp till kraftverket,
förutom hamnanläggning uppe i Nordre älv även uppmuddring av en farled
i älven och inre delen av Nordre älvs fjord. En annan möjlighet är att
helt avstå från sjötransporter ända upp till kraftverket och i stället ute vid
havet förlägga en uthamn, från vilken i så fall transportanordningar för kol
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
och olja upp till Bolsten måste ordnas. Lämplig plats för en sådan uthamn
utgör Hästevik på västra sidan av Hisingen.
Vid en uppmuddring av Nordre älv måste man räkna med risken för ökad
saltvatteninträngning. Denna fråga har studerats i samråd med tillgänglig
expertis, varvid konstaterats, att risken kan genom vissa åtgärder eliminineras.
Om man väljer alternativet att muddra upp farleden till Bolsten, kan det
djup, till vilket uppmuddringen skall ske, diskuteras. Maximalt bör leden
muddras till ett sådant djup, att fartyg av storleksordningen 35 000 ton
kan gå in till kraftverket. Kommittén har kommit till den slutsatsen, att
detta skulle förutsätta, att älven uppmuddrades till ett djup av 13 m med
en bottenbredd av 50 m. På en sträcka, där älven gör en krök, erfordras
dock en bredd av 100 m. Trots dessa synnerligen omfattande arbeten har
representanter för lotsverket ställt sig tvivlande till möjligheten att taga in
fartyg av förutsatt maximistorlek. Kommittén har dock ansett sig böra räkna
igenom kostnaderna för alternativet.
Begränsas muddringarna till ett djup i farleden av 6,5 m kan endast farlyg
om 2 500 ton gå upp till kraftverket, varvid en omlastningshamn med
möjlighet till bränslelagring får anläggas vid Hästevik och det bränsle, som
importeras med större fartyg, vidaretransporteras med mindre tonnage.
Kommittén redovisar bl. a. beräkningar avseende anläggnings- och årskostnaderna
vid Stenungsundsalternativet och de tre olika utförandeformerna
med hänsyn till transportanordningarna vid Bolstensalternativet (tabell
1). Kostnaderna, som avser en helt bergskyddad anläggning utbyggd för
400 MW, inkluderar inte markförvärv, skadestånd och administration. Årskostnaderna
gäller en kraftproduktion av 1 000 MkWh.
Kommittén anför, att jämförelsen visar, att av de tre utförandeformerna
för Bolstensalternativet ställer sig det med enbart uthamn gynnsammast.
Anlaggningkostnaderna blir visserligen något högre än för utförandet med
6,5 m farled i Nordre älv men vid en kraftproduktion av 1 000 MkWh per år
blir årskostnaden lägre. Vid den fortsatta kostnadsjämförelsen mellan Stenungsunds-
och Bolstensalternativen har kommittén därför räknat med att
man, för den händelse kraftverket förlägges till Bolsten, anlägger en uthamn
i Hästevik och att vidaretransporten av bränslet till Bolsten sker över land.
Kraftstationen, inklusive ställverk, lagringsanordningar, bostäder o. d.
På grund av de lokala förhållandena blir kraftstationens utformning i alternativen
Stenungsund och Bolsten något olika. För bergrummen i Stenungsund
har kommittén räknat med successiv förstärkning av taket under pågående
utsprängning med därav följande merkostnader. Transport- och kylvattentunnlar
samt kylvattenkanaler blir i Bolsten något dyrare än i Stenungsund
och samma gäller beträffande väg- och järnvägsförbindelserna.
Kylvattenintag och kloreringsanläggning jämte matarvattenutrustning blir
i Stenungsund, som är beläget vid saltvatten, dyrare än i Bolsten, där älvvatten
står till förfogande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 9
Tabell 1. Anläggningskostnader och årskoslnader för ett 400 M>V ångkraftverk.
Anläggningskostnader.
Hamnar inkl. farled, kranar och transportanläggningar
.................
Linbana och oljeledning från uthamn .
Kolgårdar inkl. transportmedel ......
Oljeupplag med pumpstationer.......
Maskinstation......................
Ställverk..........................
Tillfartsvägar......................
Förvaltningsbyggnad m. m..........
Kraftledningar.....................
Summa
Årskostnader vid 1000 MkWh/år.
Kostnader för kraftproduktionen
Fasta kostnader....................
Rörliga kostnader..................
Summa
Kostnader för kraftöverföringen
Fasta kostnader för kraftledningar
Kraftöverföiingsförluster
Summa
Kostnader för produktion och överföring
Fasta kostnader................
Rörliga kostnader..............
Summa
Stenung- sund
hamn för
35 000 tons
fartyg
Bolsten
hamn och
farled för
35 000 tons
fartyg
hamn och
farled för
2 500 tons
fartyg. Ut- hamn för
35 000 tons
fartyg
ingen mudd- ring i älven.
Uthamn för
35 000 tons
fartyg
miljoner
kronor
6,10
33,40
14,80
4,90
_
—
13,70
2,15
1,95
2,85
2,85
15,75
15,75
15,95
15,75
170,90
168,95
168,95
168,95
10,80
10,80
10,80
10,80
0,30
0,55
1,05
0,85
3,60
3,60
3,60
3,60
17,30
12,60
12,60
12,60
226,90
247,60
280,60
284,00
15,86
17,07
16,32
16,66
37,30
36,95
37,70
37,08
53,16
54,02
54,02
53,74
1,53
1,15
1,15
1,15
0,55
0,29
0,29
0,29
2,08
1,44
1,44
1,44
17,39
18,22
17,47
17,81
37,85
37,24
37,99
37,37
55,24
55,46
55,46
55,18
Kraftledningarna.
Om kraftverket förlägges till Bolsten, blir de kraftledningar, som erfordras
för stationens anslutning till Trollhätte kraftverks nät, av mindre omfattning
än om kraftverket lägges i Stenungsund. En av Trollhätte kraftverk företagen
utredning angående ledningssystemets utformning i de båda alternativen
visar, såsom framgår av tabell 1, att anläggningskostnaderna för
de delar av kraftöverföringssystemet, vars utformning och dimensionering
påverkas av kraftverkets förläggning, i Slenungsundsalternativct blir 17,3
milj. kr. och i Bolstensalternativet 12,6 milj. kr.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Bergskyddet.
För att belysa kostnaderna för bergskyddet, har kostnadsberäkningarna
för båda förläggningsalternativen redovisats för tre olika utföranden. Kostnaderna
har sålunda beräknats för
a. en helt öppen markstation av konventionell typ,
b. en station med maskinsalen under fullgott bergskydd men med pannorna
endast splitterskyddade,
c. en helt bergskyddad station.
Då det förutsättes, att det nya verket bygges i olika etapper, har kostnaderna
redovisats dels för en första utbyggnad om 2 st. maskinaggregat om
tillsammans 220 MW, vilket motsvarar en nettoeffekt om 200 MW, dels för
en utbyggnad till 400 MW nettoeffekt. Sådana kostnader, vilka uppstår därför
att man i första byggnadsetappen måste vidtaga åtgärder, som kommer
att möjliggöra eller underlätta den andra byggnadsetappen, har därvid redovisats
på den första utbyggnaden. Kommittén har i fråga om en öppen markstation
i Bolstensalternativet räknat med en förläggning antingen vid Bolsten
eller vid Hästevik. Eftersom en förläggning av en öppen markstation uppe i
Nordre älv vid Bolsten blir ekonomiskt ogynnsammare, har kommittén räknat
med förläggning i Hästevik. Då den första utbyggnaden kan tänkas avse
en markstation och den andra en bergstation, medför detta, att man i Bolstensalternativet
får kraftstationen delad med halva effekten i Hästevik och
halva i Bolsten.
Resultaten av beräkningarna för de olika alternativen har sammanställts
i tabell 2. Kostnaderna inkluderar inte markförvärv, skadestånd eller administration.
Diskussion av beräkningsresultaten.
Anläggningskostnaderna.
Anläggningskostnaderna för de olika alternativen i ett första utbyggnadsstadium
om 200 MW visar vid bergförläggning, att Stenungsund ställer sig
förmånligast. Räknat exklusive kraftledningar blir anläggningskostnaderna
där 13,2 milj. kr. lägre än i Bolstensalternativet. Inklusive ledningar sjunker
differensen till 9,4 milj. kr., vilket sammanhänger med Bolstens något förmånligare
läge ur överföringssynpunkt.
Även en station med maskinhallen helt bergskyddad och pannorna endast
splitterskyddade ställer sig förmånligast i Stenungsund. Besparingen blir
räknat exklusive kraftledningar 13,2 milj. kr. och räknat inklusive kraftledningar
9,4 milj. kr.
En helt öppen markstation blir, inklusive kraftledningar, något billigare
i Hästevik än i Stenungsund.
En jämförelse mellan anläggningskostnaderna för den fullt utbyggda kraftstationen
(400 MW) visar vid bergförläggning och räknat inklusive kraftledningar,
att Stenungsund är 7,1 milj. kr. mindre kapitalkrävande. Tänkes stationen
i sin första etapp utförd med bergskyddad maskinsal men med pan
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Tabell 2. Anläggningskostnader och årskostnader för ett ångkraftverk vid utbyggnad
till 200, resp. 400 MW.
200 MW station
(l:sta utbyggnad)
Mark
station
-
Anläggningskostnader.
Kostnader exkl. kraftledningar
Stenungsund.
..........
Bolsten (med uthamn) ..
Hästevik..............
Hästevik—Bolsten......
Kostnader inkl. kraftledningar
Stenungsund.
..........
Bolsten (med uthamn) ..
Hästevik..............
Hästevik—Bolsten......
Årskostnader.
Kostnader vid 0
MkW hl år
Stenungsund.........
Bolsten (med uthamn)
Hästevik............
Hästevik—Bolsten ....
Kostnader vid 500
MkWhlår
Stenungsund.........
Bolsten (med uthamn)
Hästevik............
Hästevik—Bolsten ....
Kostnader vid 1 000
MkWhlår
Stenungsund.........
Bolsten (med uthamn)
Hästevik............
Hästevik—Bolsten
Pannor
splitterskyddade,
maskiner
fullt skyddade
-
100,0
112,3
101,0
101,0
111,8
120,3
110,0
110,0
9,57
10,19
9,42
9,42
28,63
28,95
28,22
28,22
Berg
station
-
400 MW station
(l:sta + 2:dra utbyggnad)
Markstation
400 MW
Mark-
Pannor
splitter-
skyddade,
station
maskiner
200 MW
fullt skyd-
Berg-
dade
station
200 MW.
200 MW
Berg-
station
200 MW
miljoner kronor
Bergstation
400 MW
I
115,5
118,7
177,0
206,8
209,6
209,6
128,7
131,9
189,0
219,6
223,3
221,4
_
178,0
—
—
—
222,8
127,3
130,5
194,3
224,1
226,9
226,9
136,7
139,9
201,6
232,2
235,9
234,0
_
193,0
—
—
—
237,8
10,05
10,21
16,34
17,87
17,39
17,39
10,73
10,89
16,99
18,39
17,89
17,81
_
16,22
—
—
—
18,80
29,11
29,27
29,49
29,65
54,19
55,72
55,24
55,24
54,36
55,76
55,26
55,18
53,75
.-
—
—
l
—
56,22
—
—
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
norna endast splitterskyddade och i andra etappen helt bergskyddad, blir
kostnadsdifferensen 9 milj. kr. till förmån för Stenungsund. Även i det fall,
då första utbyggnaden utföres som helt öppen station och andra utbyggnaden
såsom helt bergskyddad station, blir Stenungsund förmånligast. Kostnadsdifterensen
blir här 8,1 milj. kr. Väljes en helt öppen markstation blir Stenungsund
vid full utbyggnad obetydligt dyrare än Hästevik.
Årskostnaderna.
En jämförelse av årskostnaderna för den första utbyggnaden visar att
kostnaden för Stenungsund blir lägre än för Bolsten. Av tabell 2 framgår,
att vid de olika utförandena differensen vid minimiproduktion är ca 0,65
milj. kr. och vid maximiproduktion ca 0,35 milj. kr. Vid medelproduktion,
d. v. s. 250 MkWh, blir skillnaden ca 0,5 milj. kr. Gäller jämförelsen enbart
en helt oskyddad station, medför vid denna produktionsomfattning
en förläggning till Hästevik ca 0,25 milj. kr. lägre årskostnad än Stenungsundsalternativet.
Även vid utbyggnad till 400 MW utfaller jämförelsen mellan huvudalternativen
till Stenungsunds förmån. Differensen varierar mellan en halv milj.
kr. vid låg produktion och noll vid den produktion, som är sannolik vid
maximal körning. Utföres stationen helt oskyddad, medför även i detta fall
en lokalisering till Hästevik den lägsta årskostnaden. Differensen gentemot
Stenungsund är emellertid rätt obetydlig vid låg produktion men närmar sig
en halv milj. kr. vid maximal körning.
På grundval av denna kostnadsjämförelse har kommittén ansett sig kunna
draga den slutsatsen, att det nya kraftverket, för den händelse man redan
från början fastställer, att det bör utföras såsom en helt öppen station utan
möjlighet att vid fortsatta utbyggnader förlägga någon del i berg, kan tänkas
förlagt till Hästevik. Ställer man emellertid det enligt kommitténs mening
ofrånkomliga kravet, att i varje fall maskinsalen bör erhålla fullgott
skydd mot krigsskador, är en förläggning dit icke tänkbar. I så fall leder de
rent ekonomiska slutsatserna till en förläggning till Stenungsund, där anläggningskostnaderna
inklusive kraftledningar vid full utbyggnad kan bli
inemot 10 milj. kr. lägre än i Bolsten, beroende på vilket utförande som väljes.
Då även årskostnadsberäkningarna utfallit till Stenungsunds förmån,
blir slutsatsen entydig.
Bergstation eller markstation.
Merkostnaderna för förläggning av hela det nya kraftverket med såväl
pannor som maskinsal i berg är avsevärda. I Stenungsund beräknas sålunda
en helt öppen markstation om 400 MW exklusive markkostnader och administration
kosta 177,0 milj. kr., medan kostnaderna för en helt bergskyddad
station uppgår till 209,6 milj. kr. Kostnadsdifferensen är sålunda
32,6 milj. kr. Kommittén anför emellertid, att merkostnaderna för stationens
förläggning i berg icke bör sättas i relation till enbart kostnaderna för
själva ångkraftverket. Den ökade krigsberedskapen kommer hela kraftdi
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
13
stributionen i södra och mellersta Sverige till godo. Då det i kraftstationer
inom detta område hittills investerade kapitalet är av storleksordningen 800
milj. kr. leder ett sådant resonemang till den slutsatsen, att merkostnaden
för en bergförläggning utslagen på hela kapitalet uppgår till ca 4 %.
På grundval av det anförda har kommittén funnit det synnerligen önskvärt,
att trots den stora merkostnaden för en bergförläggning åtminstone
maskinsalen blir fullständigt skyddad. För att ernå en viss besparing kan
kravet på skydd för pannorna däremot sättas lägre, enär skador på en pannanläggning
är mera lättreparerade än sådana på den egentliga maskinanläggningen.
Kommittén framhåller även, att övergången till större aggregat med
lägre specifik anläggningskostnad och mindre personalbehov än som hittills
förekommit i Sverige innebär många komplicerade tekniska problem. Proven
med nya pannkonstruktioner är icke avslutade. Det fortsatta konstruktionsarbetet
kan förenklas, om man avstår från kravet på fullständigt skydd för
pannorna vid den första utbyggnaden. Trots detta bör man eftersträva att
utföra pannorna helt bergskyddade.
Vid den första utbyggnadsetappen av Stenungsundsalternativet uppgår
merkostnaden för en bergstation med enbart spitterskyddade ångpannor
till 15,5 milj. kr. i jämförelse med en helt öppen anläggning. Orsaken till
att differensen blir så betydande är, att stationen för att erhålla tillräckligt
bergskydd måste ligga på en plats på relativt långt avstånd från strandlinjen,
varigenom speciellt kylkanaler och transportanordningar för bränslet
blir långa och dyrbara. Merkostnaden sammanhänger vidare med att kommittén
i detta alternativ räknat med att redan från början utföra kylkanaler,
transportanordningar och hamn för full utbyggnad om 400 MW. Kommittén
anser det vara väl motiverat att taga denna merkostnad.
Erinringar mot förslaget.
Kommittén har varit medveten om att förslaget att förlägga det nya ångkraftverket
till Stenungsund föranlett opposition från de organisationer, som
inom trakten representerar huvudsakligen sommargästintressen. Kommittén
är emellertid av den uppfattningen, att farhågorna för kraftverkets återverkan
på möjligheterna att utnyttja området för rekreation, är avsevärt
överdrivna. Erfarenheterna från vattenfallsstyrelsens oljeanläggning i
Flaxenvik samt från ångkraftverket i Västerås bekräftar denna uppfattning.
Kommittén har därför med hänsyn till det klara ekonomiska utslaget till
förmån för Stenungsund icke ansett sig kunna förorda en förläggning av
kraftverket till Bolsten.
Utlåtanden.
över kommitténs utredning har utlåtanden avgivits av försvarsstaben, arbetsmarknadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, fiskeristyrclsen, riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
Utlåtande har därjämte inhämtats från Svenska naturskyddsföreningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Länsstyrelsen har bifogat yttranden från länsarkitekten och länsarbetsnämnden
i länet, stadskollegiet i Göteborg, drätselkammaren i Kungälv,
kommunalfullmäktige i Stenungsunds kommun samt naturskyddsrådet i länet.
Till Göteborgs stadskollegiums yttrande har fogats yttranden från stadens
gas- och elverksstyrelse, hamnstyrelse samt drätselkammare. Skrifter
i ärendet har inkommit från SKF :s arbetares förening och Centralkommittén
för förstamajblommans riksförbunds arbetsutskott, från Föreningen
för sockersjuka i Göteborg med omnejd, från Örgryte förening mot tuberkulos
samt från ägarna av hemmanet Houg Södra i Ödsmåls socken, m. fl.
Vattenfallsstyrelsen har beretts tillfälle att yttra sig över vissa av de förslag,
vilka framlagts av remissmyndigheter in. fl. Vidare har styrelsen
överlämnat ett protokoll från ett informationsmöte angående ångkraftverket,
vilket avhölls i Stenungsund den 10 december 1953.
Eventuell förläggning av ångkraftverket till Göteborg.
^
Göteborgs gas- och elverksstyrelse anför, att det för elverkets del vore
avgjort mest önskvärt med en förläggning av ångkraftverket till Arendal
inom Göteborgs stad. Styrelsen fortsätter:
Denna plats ligger så nära elverkets belastningstyngdpunkt som synes
praktiskt uppnåeligt och därifrån kan flera 50 kV kabelförbindelser erhållas
till elverkets olika fördelningsstationer. Härigenom skulle elverket få den
avgjort fördelaktigaste reserven, om avbrott på överföringslinjerna (luftledningar)
till Göteborg skulle uppstå. Genom förläggning till Arendal synes
det även möjligt att från ångkraftverket distribuera fjärrvärme, varigenom
det bör bli ekonomiskt förmånligare att hålla högre beredskap i kraftverket,
vilket ytterligare förbättrar reservmöjligheterna. Elverket kan ej dela de av
andra stadens myndigheter tidigare framförda betänkligheterna för nedsmutsning
genom rökgaser från kraftverket. Med moderna reningsanordningar
synes riskerna för sådan nedsmutsning obetydliga i förhållande till
i staden redan förekommande mängder av rökgaser, damm etc. Särskilt
värdefull skulle tillgången till reservkraft inom staden vid eventuellt krig
eller andra exceptionella förhållanden vara. Under normala förhållanden
synes riskerna för sådana avbrott å överföringslinjerna, som medför störningar
för elverkets del, kunna bedömas som små. Det synes dock under
alla förhållanden värdefullt för elverket att erhålla en så kraftig inmatningspunkt,
som ångkraftverket utgör, så nära elverkets belastningstyngdpunkt
som en förläggning till Arendal skulle innebära.
Vid en förläggning till Stenungsund eller Bolsten kommer kraften att
tillföras Göteborgs stad med friledningar. Båda alternativen innebär därför
en försämring i vad gäller reservhållningen för elverket. Om befolkningstillväxten
i Göteborgs-området fortsätter i samma takt som hittills, synes
inom en ej alltför avlägsen framtid bebyggelsen på Hisingen bli sådan, att
fjärrvärmedistribution bör vara möjlig från ett kraftverk vid Bolsten. I Stenungsundsalternativet
synes sådan distribution föga sannolik. Friledningar
till Stenungsund blir mer än dubbelt så långa som till Bolsten. Ur elverkets
synpunkt måste därför av dessa två alternativ Bolsten anses bättre än Stenungsund,
ehuru båda är avgjort sämre än alternativet Arendal. Vare sig
ångkraftverket förlägges till Stenungsund eller Bolsten, svnes det därför
innebära, att Göteborgs elverk får fortsätta utbyggnaden av egna ångkraft
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 185. 15
anläggningar i större omfattning än om ångkraftverket förlädes till Arendal.
Beträffande möjligheterna att vid Bolstensalternativet tillvarataga det
uppvärmda kylvattnet för fastighetsuppvärmning anför vattenfallstyrelsen
följande.
Det är riktigt att stora värmemängder går förlorade i normala ångkraftverk.
Kylvattnet från ett dylikt verk uppvärmes dock endast till 5 å 10 grader,
varför det icke direkt kan användas för bostadsuppvärmning. Det skulle
bli nödvändigt att utföra anläggningen på ett annat och dyrbarare sätt för
att dessa värmemängder skulle kunna tillvaratas. I vissa fall kan en sådan
anläggning vara förmånlig. Bl. a. erfordras då, att kraftverket icke ligger på
alltför stort avstånd från stadsbebyggelsen. Flera städer har som bekant gått
in för en sådan lösning av sina uppvärmningsproblem.
Beträffande Bolstensalternativet måste man räkna med en 10 ä 15 km
lång ledning till nybyggnadsområdena i norra Göteborg. Kostnaderna för
denna skulle belöpa sig till 15 å 20 milj. kr. Om Göteborgs stad vore villig
att bekosta en sådan ledning och dessutom ge vattenfallsstyrelsen full ersättning
för dess omkostnader jämte normal vinst vore projektet i och för
sig genomförbart. För att det skall påverka den ekonomiska jämförelsen
mellan Bolsten och Stenungsund krävs dock uppenbarligen, att avgifterna
för värmeleveranserna blir sådana, att de också räcker till att betala åtminstone
någon del av de beräknade merkostnaderna för Bolsten i jämförelse
med Stenungsund. Enligt styrelsens erfarenheter från ett aktuellt fall
innehåller kalkylerna för värmeleveranser av det här avsedda slaget relativt
små marginaler för extra kostnadsbelastning. Det förefaller därför inte möjligt
att värmeabonnenten skulle kunna åta sig de värmeavgifter, som det
skulle bli fråga om vid leverans från ett ångkraftverk vid Bolsten. Det måste
också understrykas, att en reguljär värmeleverans kräver kontinuerlig drift
i ångkraftverket. Under avsevärda tider skulle verket få drivas, när detta
inte behövs för kraftförsörjningen.
Styrelsen anser det uteslutet, att värmeleveranser skulle kunna förbättra
de ekonomiska förutsättningarna för ett ångkraftverk i Bolsten.
Göteborgs hamnstgrelse anför, att vattenfallsstyrelsen funnit det vid själva
Arendal belägna berget inte erbjuda erforderlig bergtäckning för anläggningarna.
Området norr om den Koppartrans Olje AB tillhöriga tomten synes
däremot ge den erforderliga berghöjden. Styrelsen yttrar:
Avståndet för kylvattenledningar m. in. är från detta berg ned till Älvsborgsfjorden
inte väsentligt längre än motsvarande avstånd i Stenungsund.
Visserligen har Göteborgs fastighetskontor ansett, att en förläggning till detta
område av sanitära skäl icke synes genomförbar på grund av att avståndet
till det nya bostadsområdet i Västra Lundby inte skulle bli mer än 600 in,
men då vattenfallsstyrelsen numera förklarat, att effektiva sotavskiljningsmetoder
kommer att tillgripas, torde måhända detta förhållande icke längre
utgöra något hinder.
Ur bränsleimportsynpunkt torde väl ingen plats kunna mäta sig med eu
förläggning till Göteborgsområdet. I omedelbar närhet finns stadens oljehamnar.
Hamnanläggning för kolimport har planerats för att tillgodose gasverket
vid en förflyttning av detta till en tomt omedelbart väster om Skarvikshamnen,
där således i en framtid djupvattenskajer för såväl kol- som
oljefartyg kommer att finnas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Om inte gasverket kan binda sig definitivt för tomten väster om Skarvikshamnen,
synes möjligheter föreligga att dit förlägga ångkraftverkets markstation,
vilket synes hamnstyrelsen vara en fördelaktig lösning.
Hamnstyrelsen tillstyrker i första hand en förläggning av ångkraftverket
till området norr om Koppartrans Olje AB:s tomt och i andra hand en förläggning
till Bolsten.
Beträffande det av hamnstyrelsen framlagda förslaget om förläggning av
ångkraftverket till området norr om Koppartrans Olje AB:s tomt anför
Göteborgs drätselkammares andra avdelning, att en sådan lokalisering tidigare
diskuterats med vattenfallsstyrelsen. Avdelningen uttalar:
I skrivelse till ångkraftverkskommittén har avdelningen framhållit, alt
alternativet är synnerligen olämpligt, speciellt med hänsyn till närheten
till det blivande bostadsområdet inom det s. k. Västra Lundby. Bostadsområdets
gräns kommer att ligga inom ett område av endast ca 6Ö0 m från den
plats, där ångkraft\erket skulle placeras. Alternativet har även avvisats av
byggnadsnämnden med hänsyn till närheten till bostadsbebyggelsen. Att
hamnstyrelsen trots detta återigen framfört förslaget beror på att vattenfallsstyrelsen
numera förklarat, att sådana sotavskiljningsmetoder kommer
att tillgripas, att olägenheten genom sot och rök kan förhindras. Avdelningen
är emellertid fortfarande övertygad om att olägenheter från en anläggiiing
a\ den storlek det här är fråga om inte kan undvikas för närliggande
bostadsbebyggelse. Med det ansvar staden numera har för bostadsförsörjningen
måste avdelningen bestämt avråda från en placering av ångkraftverket
så nära planerad bostadsbebyggelse.
Stadskollegiet i Göteborg anför, att såsom remisshandlingarna visar, synes
det på ett tidigt stadium diskuterade förslaget om kraftverkets eventuella
förläggande till Arendal, därvid två olika platser varit i åtanke, icke
längre vara aktuellt för vattenfallsstyrelsen. Av avgörande betydelse härvidlag
har givetvis varit den avvisande inställning till ett dylikt projekt, som
drätselkammaren å stadens vägnar tidigare givit uttryck åt. Mot Arendalsalternativet
kan, oavsett farhågorna för hygieniska olägenheter för det planerade
bostadsområdet i Västra Lundby, åberopas bl. a. det förhållandet,
att det med hänsyn till den begränsade tillgången på för industriändamål
lämplig mark torde vara praktiskt taget omöjligt för staden att här avstå
från den mycket omfattande markareal, som skulle erfordras för kraftverket.
Utformningen av transportanordningarna vid B o 1- sten salternativet.
Drätselkammaren i Kungälv anför, att den merkostnad, som kommittén
anfört som skäl för att icke förlägga ångkraftverket till Bolsten, i rätt stor
utsträckning hänger samman med ordnandet av transporterna till kraftverket.
Ur stadens synpunkt synes det därför angeläget, att frågan om ångkraftverkets
förläggning sammanföres med frågan om Nordre älvs iordningställande
som farled. I så fall skulle nämligen de ekonomiska belastningarna
för båda företagen högst avsevärt kunna utjämnas.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Göteborgs hamnstyrelse, vilken som förut nämnts i andra hand tillstyrker
en förläggning av ångkraftverket till Bolsten, har undersökt möjligheterna
att förbilliga hamn- och transportkostnaderna vid detta alternativ. Styrelsen
finner det osannolikt, att staden och övriga berörda kommuner kan tillstyrka
den av kommittén föreslagna djuphamnen vid Hästevik, vilken skulle bli
förlagd mellan fritidsområdet Hjuvik och det nya Lillebybadet men finner
förslaget även ur teknisk och ekonomisk synpunkt diskutabelt. Hamnstyrelsen
fortsätter:
För att kunna säkra oljetransporterna från Hisingen till fastlandet i ett
krigsläge har tidigare diskuterats att bygga en oljeledning. Vid ett förverkligande
av Bolstensalternativet borde vattenfallsstyrelsens och hamnstyrelsens
önskemål kunna samordnas på så sätt, att en oljeledning bygges från
Göteborgs oljehamnar till Kvillebangården, var est ledningen skulle dela sig
med en gren under Göta älv till Sävenäs rangerbangård och en gren till Bolsten.
Genom att utbygga denna ledning från Bolsten under Nordre älv till Ytterby
järnvägsstation skulle en reserv kunna skapas för ledningen till Sävenäs.
Oljeledningen Skarvik—Bolsten blir lika lång som den av kommittén
förutsatta ledningen till Hästevik. Fördelningen av anläggningskostnaden
för oljeledningen från Skarvik får bli föremål för förhandlingar mellan de
båda styrelserna.
Betraktas enbart kostnaderna för hamnanläggningar och transport av
oljan är det uppenbart att Bolstensalternativet även med nu gällande hamnavgifter
kommer att ställa sig billigare vid den av hamnstyrelsen föreslagna
uppläggningen än enligt kommitténs förslag.
Samma synpunkter kan läggas på koltransporterna. Kommittén har föreslagit
byggandet av en linbana Hästevik—Bolsten. I Göteborg finns Sannegårdshamnen
med mycket stor kapacitet i fråga om såväl lossning av kol
som lagring. En linbana mellan denna hamn och Bolsten blir ca 5 km kortare
än den av kommittén föreslagna sträckningen. Den torde emellertid
med hänsyn till nuvarande och planerad bostadsbebyggelse vara svårgenomförbar.
Även en linbana från gasverkets planerade kolkaj väster om Skarvikshamnen
till Bolsten blir emellertid kortare än kommitténs alternativ.
Kravet på djuphamn för koltrafiken lär bero på att vattenfallsverket f. n.
importerar kol från Spetsbergen med tonnage, som är större än det i europeisk
trafik vanligen förekommande. Det kan emellertid antagas att denna
import är en krisföreteelse, varför det är osäkert om i framtiden verkets
import kommer att ske med större fartyg. Skulle importen komma att i
huvudsak försiggå med fartyg av sedvanlig storlek kan koltransporterna
ordnas genom byggande av en kolkaj omedelbart norr om Ellesbo i Göta
älv (4 km rätt syd om Bolsten) och med linbana till Bolsten. Denna skulle
endast få en längd av 1/5 av den av kommittén föreslagna linbanan Hästevik—Bolsten.
Vattendjupet i Göta älv möjliggör här seglation med fartyg
av i koltraden normalt tonnage. För övrig import kunde en omlastning äga
rum i Sannegården.
Hamnstyrelsen anför, att de av styrelsen föreslagna lösningarna av importmöjligheterna
och transportanordningarna vid Bolstensalternativet synes
samtliga ur anläggningssynpunkt vara väsentligt billigare än de lösningar
som kommittén föreslagit för detta alternativ.
Hamnstyrelsen har slutligen beräknat kostnaderna för ett enligt dess
förslag modifierat Bolstensalternativ jämfört med eu förläggning till Stenungsund.
En förläggning till Bolsten skulle därvid få eu 3 milj. kr. lägre
anläggningskostnad, medan årskostnaderna skulle bli 0,5 milj. kr. högre.
2 Iiihcmg till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr LSS.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Hamnstyrelsen håller före, att en sådan differens i årskostnaden, uppgående
till mindre än 1 % av totala kostnaden, inte bör bli utslagsgivande vid
frågans bedömning.
Hamnstyrelsen framhåller slutligen, att ett baserande av bränsleimporten
på Göteborgs hamn måste för vattenfallsstyrelsen medföra väsentliga fördelar,
vilka icke kostnadsmässigt kan beräknas. Det torde emellertid vara
uppenbart, att en import över Göteborgs hamn med dess kapacitet och dess
resurser, såsom tillgång till varv, dockning, sjömanshus, skeppsfourneringsfirmor,
bogerbåtar etc. måste medföra förmånligare fraktavslut och mindre
övriga kostnader än en import över en hamn utan dessa resurser.
Stadskollegiet i Göteborg finner att Bolstensalternativet är att föredraga
för stadens vidkommande bl. a. med hänsyn till de av gas- och elverksstyrelsen
i ämnet anförda synpunkterna och tillägger.
Emellertid har kommittén för detta alternativ räknat med anläggning av
en kol- och oljehamn i Hästevik på Hisingens sydvästra sida, varifrån kol
och olja skulle transporteras till Bolsten med linbana resp. oljeledning.
Stadskollegiet understryker i likhet med drätselkammaren de stora olägenheter,
som en kol- och oljehamn i Hästevik med dess läge mellan friluftsområdet
vid Hjuvik och det nya Lillebybadet kan komma att medföra för
berörda områden. Med hänsyn till de allvarliga betänkligheter, som kan
anföras mot projektet, anser stadskollegiet, att frågan om den lämpligaste
utformningen av kol- och oljetransporterna vid Bolstensalternativet bör bli
föremål för fortsatt utredning. Alternativ till Hästeviksprojektet är därvid
en uppmuddring av Nordre älv, som möjliggör att kol- och oljefartygen
kan föras ända fram till kraftverket och vidare de av hamnstyrelsen framlagda
förslagen rörande transporterna. Även om tiden inte medgivit en närmare
granskning av hamnstyrelsens förslag, anser stadskollegiet dock skäl
föreligga för ett antagande, att förslagen skulle innebära fördelar för det allmänna
i jämförelse med Hästeviksprojektet.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att den av hamnstyrelsen
framlagda varianten av Bolstensalternativet bör bli föremål för utredning
och jämförande bedömning ur olika synpunkter innan slutligt ställningstagande
i förläggningsfrågan tages.
Ångkraftverkets lokalisering med hänsyn till naturskyddssynpunkter
samt bad- och friluftslivets intressen,
m. in.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför beträffande de av kommittén
angivna båda alternativa förläggningsorterna för ångkraftverket.
Den för ångkraftverket avsedda platsen vid Stenungsunds samhälle är belägen
på ett avstånd från samhället av cirka två km. För området gäller av
länsstyrelsen fastställda utomplansbestämmelser. Det ingår i det område av
Norums och Ödsmåls socknar, för vilket år 1949 upprättats förslag till generalplan.
Detta förslag, vilket icke fastställts av länsstyrelsen och ej heller
antagits av kommunen, är för närvarande föremål för omarbetning. Enligt
förslaget är den förutsatta platsen för ångkraftverket utlagd som jordbruksområde
och trakten närmast däromkring huvudsakligen frilagd från be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
byggelse eller utlagd för tätbebyggelse för fritidsvistelse. A hemmanet Stenung
å den norr om Stenungsund befintliga halvön ävensom å hemmanen
ödsmål och Näs ca två km norr om Houg finns redan sådan tätbebyggelse,
och ytterligare sådan planeras. Tre barnkolonianläggningar tinns sistnämnda
norr om Houg belägna tätbebyggelseområde. För strandområdena
vid Houg gäller av länsstyrelsen utfärdat nybyggnadsförbud enligt strandlagen.
Stenungsunds samhälle är en sommartid livligt besökt badort. Kusterna
både norr och söder därom med därutanför befintliga öar är av stor betydelse
som rekreationsområde för Göteborgsregionens alltjämt växande befolkning.
Stenungsunds kommun ingår ej i området för regionplaneförbundet
för Göteborg med omgivningar. Vid pågående regionplanering av Göteborgsregionen
har emellertid enligt uppgift av regionplanechefen kustområdet
norr om Göteborg till och med Stenungsunds kommun ansetts likvärdigt
med Onsala-Asa-området söder om Göteborg och Göteborgs skärgårdsområde
såsom fritidsvistelseområde för befolkningen inom regionen. Avgörande
för Stenungsundsområdets betydelse i detta avseende är förutom dess
naturskönhet de goda kommunikationerna genom järnvägsförbindelsen med
Göteborg.
Området vid Bolsten är icke särskilt naturskönt. Någon tätbebyggelse för
helårs- eller fritidsvistelse finns ej i närheten. Uthamnen vid Hästevik i
Torslanda socken skulle otvivelaktigt komma att medföra olägenheter för
det där befintliga rekreationsområdet, men dessa kan, då det endast rör sig
om en hamnanläggning, enligt länsstyrelsens mening ej anses ha tillnärmelsevis
samma betydelse som olägenheterna för Stenungsundsområdet.
Länsstyrelsen erinrar i detta sammanhang om att Stenungsundsalternativet
synes inkräkta på fem mindre jordbruk å hemmanet Houg Södra, under
det att i Bolsten endast ett jordbruk skulle tagas i anspråk.
Det synes klart, att olägenheterna av Stenungsundsalternativet ur naturskyddssynpunkt
och med hänsyn till rekreations- och jordbrukarintressena
är större än olägenheterna vid'' Bolstensalternativet, särskilt om uthamnen
vid Hästevik ej kommer till stånd.
Från vattenfallsstyrelsens sida har vid ett i december 1953 i Stenungsund
anordnat informationsmöte utlovats omfattande åtgärder till skydd mot oljespill
och spridning av sot och aska. Härigenom skulle riskerna för oljespill i
vattnet vid lossning praktiskt taget helt bortfalla och olägenheterna av sot
och aska kunna inskränkas till ett mindre område kring anläggningen och
där endast under ogynnsamma väderleksförhållanden. Vattenfallstyrelsen
har därjämte uppgivit, att anläggningen normalt inte kommer att drivas
sommartid förrän efter en mansålder.
Länsstyrelsen anser det därför sannolikt, att olägenheterna ur naturskydds-
och rekreationssynpunkt kan begränsas till området närmast kring
kraftverket. Själva trakten synes däremot alltjämt kunna behålla sin ställning
som rekreationsområde. När det gäller ett företag av så stor allmän betydelse,
som här är i fråga, bör enligt länsstyrelsens mening icke dessa begränsade
olägenheter i och för sig innebära hinder vare sig ur översikts- eller
detaljplaneringssynpunkt för ångkraftverkets förläggning till Stenungsund,
särskilt om andra vägande skäl talar därför.
No In rs kijdds rade t i Göteborgs och Bohus lön anför, att de olägenheter,
som kan förmodas uppstå genom ångkraftverket är dels föroreningar av
vattnen längs kusterna, dels föroreningar i luften genom sloftflykt (aska)
20
Knngl. Maj. ts proposition nr 185.
och askans spridning med vatten och dels slutligen en alltför stor anhopning
och lagring av sprängsten och slagg i verkets närhet.
Rådet framhåller som sin mening, att hittills inga mera ingående utredningar
företagits för att på de ifrågasatta platserna söka erhålla en bild av
hur föroreningar av detta slag påverkar naturen. Här och var har dessa
frågor mera ytligt berörts genom att enstaka exempel lämnats på förhållanden
vid likartade anläggningar. Därigenom blir de gjorda jämförelserna
ofullständiga.
För alternativet Bolsten kan kol- och oljetransporterna enligt föreliggande
förslag dirigeras så, att några föroreningar eller skador längs Hisingens
västkust icke kommer att uppstå. Askan kommer vid detta alternativ att
falla i övervägande skogs- och bergsterräng och kommer därvid — vid en
av teknisk expertis verifierad, antagen gräns för generande asknedslag av
2 km radie — att tidtals påverka ett 60-tal gårdar. Inom 1 km radie från
verket ligger emellertid endast 13 gårdar. De olägenheter, som kan uppstå
är givetvis lokalt sett icke ringa, men regionalt dock av mindre betydelse.
Några allvarliga betänkligheter kan således från rådets sida icke resas mot
att utbygga Bolstensområdet så som föreslagits, då området icke torde kunna
få någon central betydelse för turismen eller som rekreationsområde för
Stor-Göteborg.
Vid Stenungsund ligger saken annorlunda till. Man kan icke komma ifrån
att olje- och kolstybbsföroreningar samt allmänna seglationsföroreningar
kommer att ofördelaktigt påverka stränderna och därmed också badmöjligheterna
och bebyggelsen längs de trånga lederna fram till den planerade
hamnen norr om Stenungsund. Sommarstuge- och villabebyggelsen vid Hakeoch
Askeröfjordarna uppgår till ett tusental enheter. Därtill kommer ett
tiotal allmänna badplatser jämte lika många barnkolonier och semesterhem.
Aska från ångkraftverket kommer i första hand att påverka den spridda
villabebyggelsen runt industrien med 56 bostadslägenheter inom 1 km:sradien
och 500 å 600 lägenheter inom 2 km:s raaie. Utöver dessa betydande
olägenheter för befolkningen på orten anser rådet det väsentligt att framhålla,
att askan även utanför denna 2 km:s zon kommer att verka generande
genom att den rikliga tillförseln av askpartiklar i havsvikarna innanför
den s. k. 2 km:sregionen kommer att av landvindarna föras vida omkring
längs stränderna i området.
Riskerna för oljespill kommer man icke ifrån, trots allt vad utredningsmännen
försäkrat. Rådet hänvisar till förhållandena i Göteborgs oljehamn.
Man får ej heller i detta sammanhang glömma, att det är troligt och också
kalkylerat, att ångkraftverkets import av kol vida kommer att överträffa
oljetillförseln och att lossning av stora kvantiteter kol ständigt kommer att
leda till föroreningar av omgivande vatten. Enligt beräkningarna av importkvantiteterna
framgår, att det blir fråga om en hamnanläggning vilken, räknat
i lossat tonnage, kommer upp i samma storleksordning som hamnarna
i Landskrona och Halmstad.
Föroreningarna av aska, olja, kolstybb, seglationsspill och även föroreningarna
från avloppet från det i framtiden kraftigt utbyggda samhället innebär
mycket allvarliga risker för att området icke längre skall kunna tjäna sina
hittillsvarande syften i rekreationens tjänst.
Stenungsund torde för Stor-Göteborg, som idag räknar en halv milj. människor,
vara ett av de fritidsområden, som sommartid har den högsta besöksfrekvensen,
fullt jämförligt med Åsa—Onsala-området och Göteborgs skärgårdsöar.
Antalet semester firande sommargäster har beräknats till 15 000,
och därtill kommer tillresande vid helgerna med ett par tusen personer i
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
veckan. Fortfarande finns en god markreserv för en växande befolknings
alltmera ökade behov av vila och rekreation, Rådet anser, att en förläggning
av ångkraftverket till Stenungsund kommer att väsentligen eliminera området
som rekreationsområde för Stor-Göteborgs arbetande befolkning.
Det har ansetts vara en angelägen uppgift för vårt samhälle att reservera
de fria stränderna för allmänheten och detta har fått ett mycket bestämt uttryck
i och med strandlagens tillkomst. I den föreliggande utredningen om
placeringen av en statlig industri har man emellertid icke tagit tillbörlig
hänsyn till strandlagens synpunkter i en för den framtida sociala trevnaden
och folkhälsan så fundamental sak som säkrandet av ett av de viktigaste
fritidsområdena invid vårt lands näst största bebyggelsecentrum.
Rådet avstyrker bestämt förslaget om ångkraftverkets förläggning till
Stenungsund.
Svenska naturskyddsföreningen anför i ett omfattande yttrande bl. a., att
enligt dess mening har frågan om ångkraftverkets förläggning icke blivit
tillräckligt allsidigt belyst. Föreningen yttrar härom:
Gällande lagstiftning ger visserligen icke alltid möjlighet att förmå vederbörande
företagare till en allsidig bedömning av lämpligheten att förlägga
industrier o. d. på den ena eller andra platsen. Beträffande åtminstone statliga
anläggningar borde dock föreligga garanti, att deras placering icke blir
olämplig ur allmän planeringssynpunkt. Statsmakterna har sedan lång tid
tillbaka strävat efter att skaffa sig erforderliga maktmedel för att hindra
en olämplig lokalisering. Det må erinras om den förprövning, som skall äga
rum beträffande ett flertal industrier med hänsyn till möjligheten att utsläppa
avloppsvatten i lämplig recipient utan intrång i andra intressen samt
framförallt om den planering i stor skala, som man söker genomföra genom
sådana institut i byggnadslagen som regionplan och generalplan. Att dessutom
en planering så långt möjligt även bör äga rum av ännu större räjonger
än dem som omfattas av regionplaner eller generalplaner är en uppenbar
följd av hela den utveckling och tankegång, som ligger bakom nämnda planinstitut.
Det planerade ångkraftverket på västkusten är av den storlek och kan befaras
medföra sådana konsekvenser för omgivningen, att ensidiga ekonomiska
överväganden icke bör få bli ensamt utslagsgivande. Ångkraftverkets
placering bör ses som en riksangelägenhet och valet göras inom den största
möjliga räjong som överhuvud står till buds. Det bör sålunda icke komma
i fråga att exempelvis onödigtvis förstöra eller menligt påverka en trakt,
som är behövlig till och väl ägnar sig för friluftsändamål, sommarbebyggelse
och badortsliv. Kraven på tillgång till sådana platser kommer med de förlängda
semestrarna och den sociala utvecklingen i allmänhet att stegras på
ett sätt, som man nu icke har någon föreställning om. Man behöver endast
studera den redan befintliga sommarstugebebyggelsen efter de bohuslänska
kusterna eller i Halland för att förstå vilken utomordentligt hård konkurrens
det kommer alt bli om alla västkustens ännu tillgängliga rekreationsområden.
Västkustens betydelse som rekreationskälla för befolkningen i
hela landet är alltför välkänd för att behöva framhävas med någon vidlyftigare
framställning. Vi har icke råd att förlora något enda område av betydenhet
från Skanör och Falsterbo till Svinesund. Ingenstädes torde stränderna
ha blivit hårdare utnyttjade än på västkusten, knappast ens i Stockholms
skärgård. Denna utveckling har som bekant påkallat ett skyndsamt
ingripande genom strandlagen. Så mycket angelägnare är det att i fortsätt
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
ningen iakttaga den allra största varsamhet inom detta utomordentligt värdefulla
och känsliga område.
Stenungsund ingår icke i det område som omfattas av regionplanen för
Göteborg med omnejd. Regionplanen stöter emellertid näst intill, och det är
självfallet, att utnyttjandet av de trakter som stöter intill regionplanen, måste
äga rum med beaktande av den utveckling, som med hänsyn till närbelägna
bebyggelsecentra kan förväntas inom överskådlig framtid eller som redan
tagit sin början. Att en regionplan av arbetsekonomiska skäl icke kan göras
tillräckligt omfattande får icke befria från att, närhelst någon ur allmän
planeringssynpunkt viktig händelse inträffar i omgivningen, denna måste
sättas i sammanhang med planen. Ångkraftverkets förläggning måste därför
bedömas av de sakkunniga planeringsorgan, som eljest har till uppgift
att tillvarataga andra intressen än de rent ekonomiska.
Föreningen redovisar därefter de olägenheter, som enligt dess mening
skulle uppstå vid en förläggning av kraftverket till Stenungsund. Föreningens
synpunkter i detta avseende överensstämmer med vad naturskyddsrådet
anfört.
I sitt fortsatta utlåtande anför Svenska Naturskyddsföreningen i huvudsak
följande.
Förlägges ångkraftverket till Bolsten, kan Stenungsunds utveckling såsom
centrum för ett förstklassigt rekreationsområde fortsätta ostörd. Orten
kan även tillföras för densamma lämpad industri. Kommunikationerna
äro mycket goda med järnväg samt först rikshuvudled från Göteborg —- som väl snart kominer att ombyggas — och därefter förstklassig landsväg
efter kusten. Broförbindelse med öarna kommer ytterligare att öka ortens
betydelse och lämplighet för lättare industri och semesterändamål. Stenungsund
får vid en sådan utveckling just den position som den bör ha vid en
riktig regionplanering. Området däromkring kan också ostört komma till
användning för den mycket talrika befolkning, som i allt snabbare takt
samlas i Göteborg med omnejd och som behöver utrymme för sommarstugor
in. in. En förläggning till Stenungsund av ångkraftverket med tillhörande
hamn för oceangående fartyg förefaller däremot vara stick i stäv
mot god regionplanering. Man bör i detta sammanhang också erinra om att
den trevnad, som en semesterort avser att ge, ej gärna låter sig förena med
mer eller mindre täta besök av långväga fartyg med besättning av olika nationaliteter,
i synnerhet då platsen har den typ som Stenungsund företräder.
Utan att vilja säga något ont om sjömännen, måste man räkna med
vissa intermezzon. Lämplig förströelse saknas, och polisbevakningen i samhället
måste antagas vara ganska svag. Det beräknas att 5 fartyg å 35 000
ton (resp. 10 fartyg å ca 17 500 ton) skulle varje år komma till hamnen
med olja för att leverera halva kvantiteten bränsle och att motsvarande
bränslekvantitet i kol skulle tillföras med ca 50 fartyg ä 5 000 ton (resp.
100 fartyg å 2 500 ton).
Att förlägga ångkraftverket till Bolsten förefaller med hänsyn till förhållandena
därstädes och hushållningen med tillgänglig mark vara ur plansynpunkt
uppenbart riktigt. Lågvärdig mark kommer där till bättre användning
än eljest blivit fallet. Industrien kommer på lämpligt avstånd från
tätbebyggelse. Ingen värdeförstöring äger rum.
Sammanfattningsvis framhåller föreningen, att frågan om ångkraftverkets
förläggning bör göras till föremål för eu mera allsidig utredning samt
att det därvid kan visa sig, att Bolstensaltcrnativet icke blott är att före
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
draga ur naturskydds- och allmän planeringssynpunkt utan även erbjuder
andra fördelar av betydelse för valet. Föreningen tillstyrker livligt, att en
sådan utredning kommer till stånd.
Länsarkitekten i Göteborgs och Bohus län anför, att i vad det gäller samhällsbyggnads-
och naturskyddsfrågor skulle — av bergstationsalternativcn
__ Bolsten-Hästeviksförslaget vara väsentligt fördelaktigare an Stenungsundsalternativet.
Göteborgs drätselkammares andra avdelning anför i sitt yttrande till Göteborgs
stadskollegium i huvudsak följande.
Vid behandling av frågan om ångkraftverkets förläggning till Arendal
avstyrkte byggnadsnämnden förslaget på grund av de sanitara olagenhe ,
somverket kunde befaras få för Göteborg. Trots de försäkringar vattenfallsstyrelsen
lämnat på denna punkt talar andra skal for att det icke ar
lämpligt att förlägga verket intill en tätort som Stenungsund. Samhällets
lä«e mitt emellan Uddevalla och Göteborg har givit orten naturliga förutsättningar
att utvecklas till en tätort av betydelse, och avdelningen anser,
att fara föreligger för att kraftverket kommer att så fullständigt dominera
Stenungsund, att det kommer att försvåra samhällets utvecklingsmöjligheter
på andra verksamhetsområden. Stenungsund bor få mojligheter till
en normal expansion genom annan ekonomisk, främst industriell verksamhet.
Kommer den planerade broförbindelsen med Orust och Tjorn att dragas
över Stenungsund, kommer samhällets förutsättningar för en sund utveckling
inom handelns och industriens område att ytterligare oka.
Avdelningen delar även de farhågor, som från naturskyddshåll framförts
för att de stora massor av sprängsten och slagg, som blir en foljd .av
verkets anläggning, kommer att förändra och förfula landskapet, vilket h
större betydelse vid en tätort som Stenungsund an t. ex vid Bolsten
Vattenfallsstyrelsen har i sin utredning raknat med att vid verket kunna
taga emot fartyg upp till 45 000 ton. Det torde inte kunna undvikas, att
vid dessa fartygs passage genom Hakefjorden upp mellan de smala sunden
vid Stenungsund olägenheter uppkommer för strandagarna
Avdelningen vill därjämte framhålla, att, om de av vattenfallsstyrelsen
planerade åtgärderna mot oljeföroreningar och sotnedslag inte blir effektiva,
kommer olägenheter att uppstå inte blott för ortsbefolkningen och det stora
antalet sommargäster, som bebor området, utan aven för ett stort am
tal barnkolonier, där Göteborgs stad har direkta intressen. Vidare har SK t
två semesteröar vid Stenungsund. Förste stadsläkaren har for sm del särskilt
framhållit dessa synpunkter.
Byggnadsstyrelsen anför, att de skäl som ur regional synpunkt kan anföras
mot Stenungsundsalternativet synes huvudsakligen vara hänsynen
till naturskyddets samt bad- och friluftslivets intressen. Dessa i och för sig
betydelsefulla skäl får i detta fall ökad vikt till följd av de särskilda förutsättningar,
som Stenungsundsområdet härvidlag äger, och med tanke på behovet
av rekreationsområden av detta slag för hl. a. Göteborgsregionen.
Trots de tungt vägande skäl, som såväl från regionala som lokala synpunkter
kan anföras till förmån för kraftverkets förläggande till Stenungsund,
skulle det därför enligt byggnadsstyrelsens mening knappast vara
opaginerad Kontrollera mot PDF
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 185
rimligt att välja detta läge, om Stenungsundsområdets förutsättningar ur
rekreationssynpunkt fördenskull måste offras. Såvitt styrelsen kunnat finna
behöver detta emellertid ej bli fallet. Vid överläggningar i Stenungsund
har från vattenfallsstyrelsens sida ställts i utsikt, att långt gående åtgärder
skall vidtagas för att motverka olägenheter av anläggningarna genom vattenförorening,
spridandet av sot och aska samt genom vanprydande uppbyggnader
och ingrepp i landskapet. Omfattande skyddsåtgärder — vilka
uppgives tidigare ha prövats vid andra liknande anläggningar — skulle
sålunda vidtagas vid lossning av båtarna för att undvika förorening av vattnet.
Reningen av rökgaserna från skorstenarna skulle drivas mycket lån<d,
transportanordningarna till väsentlig del förläggas under mark och själva
anlaggningarna med tillhörande upplag förläggas och utformas med särskild
hansyn till strävandena att så långt som möjligt skona naturen inom
området och undvika konflikter med ortsbefolkningen och friluftslivets
intressen.
Forutsatt att alla möjligheter till skydd för områdets skönhets- och
trevnadsvärden tillvaratages, finner byggnadsstyrelsen all sannolikhet tala
tor att olagenheterna till följd av anläggningarna i väsentlig grad bör kunna
reduceras — i vissa avseenden måhända helt undvikas. Om så sker,
synes tillkomsten av kraftverket icke behöva utgöra något hinder för att
övriga delar av Stenungsundsområdet fortfarande utnyttjas för bad- och
rekreationsändamål.
Innan anlaggningarna tillkommer, bör riktlinjerna för den framtida dispositionen
av områdets olika delar närmare klarläggas genom en generalplanemassig
översyn av kommunens planfrågor. En uppgift i detta sammanhang
blir att utreda konsekvenserna av kraftverkets tillkomst, att reservera
utrymme för dess anläggningar, frilägga erforderliga delar av den
rmghggande marken från bebyggelse och att anvisa lämpliga områden
for had- och rekreationsändamål, för fritidsbebyggelse samt för olika slag
av permanent bebyggelse. 8
Den fasta bosättningen synes i största möjliga mån böra hänvisas till de
redan uppkomna tatortsbildnmgarna, i första hand till Stenungsunds samalle.
Detta galler aven den bostadsbebyggelse, som kan komma att erfordras
för kraftverkets behov. I anslutning till kraftverket bör helst icke förlaggas
bostader i storre utsträckning än som erfordras för bevakning och
tillsyn av anlaggningarna. 8
För den efterföljande detaljplaneringen synes inga andra regler påkallade,
an de som normalt gäller i likartade fall. Styrelsen anser sig dock —
i anslutning till de från naturskyddets och friluftslivets sida starkt hävdade
önskemålen bora understryka angelägenheten av att stränderna så långt
XeSnfänd.ml] beb^else “h “"gängliga för bad- eib
Under de förutsättningar beträffande anläggningarnas utformning och
verksamhetens bedrivande, som vattenfallsstyrelsen ställt i utsikt, anser sig
byggnadsstyrelsen böra tillstyrka, att ångkraftverket i huvudsaklig överensstämmelse
med vattenfallsstyrelsens förslag förlägges till angiven plats
inom Stenungsunds kommun.
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Stenungsunds kommunalfullmäktige anför beträffande kravet på områden
för rekreation och friluftsliv åt storstadsbefolkningen, alt kommunens
över två mil långa stränder torde lämna plats för ett betydande antal människor,
även om såväl hamnanläggning som ångkraftverk och industrier förlägges
till Stenungsund. Det är ur samhällssynpunkt ingen önskvärd utveckling
om kommunen, i likhet med vad som skett på så många andra håll
i länet, skulle komma att till huvudsaklig del bestå av sommarbostäder.
Då ångkraftverket kommer att ha mycket stor ekonomisk betydelse ej
blott för Stenungsunds kommun utan även för angränsande kommuner,
tillstyrker fullmäktige på det livligaste, att kraftverket förlägges till Stenungsund.
Fullmäktige förutsätter därvid, att vattenfallsstyrelsen vidtager
erforderliga åtgärder för att eliminera de eventuella olägenheter, som kraftverket
skulle kunna medföra samt att berörda fastighetsägare i görligaste
mån hålles skadeslösa i ekonomiskt avseende.
Fiskeristyrelsens titlsynsavdelning meddelar i yttrande till fiskeristyrelsen
följande.
Ångkraftverket kommer att vara i drift under tiden september—april, medan
lossning av bränsle enligt de preliminära planerna skall ske året runt.
De delar av verksamheten vid ångkraftverket, som kan tänkas medföra
vattenförorening, är lossning av kol och olja, transport inom området och
lagring av dessa bränslen samt släckning och oskadliggörande av slagg.
Lossningsarbetet kommer att ske vid en specialbyggd pir, där kol lossas
på ena och olja på andra sidan. En rännformig uppsamlingsbassäng kommer
att anläggas i piren för slagvatten och spillolja från fartygen. Toaletter i
land skall användas i stället för fartygens egna, som avstänges. Stybbkolen,
som skall användas i verket efter målning, kommer säkert att vid lossning
medföra en viss nedsmutsning av vattnet, vilken dock vid måttlig vind endast
bör bli lokal. Vid lossning av oljebåtar kommer dessa att ligga inom
bomstängsel, innanför vilket vid eventuellt slangbrott utrunnen olja kan
innehållas. Genom sänkledning skall oljan inom bomstängslet kunna avtappas.
En liknande pir för enbart lastning och lossning av olja finns vid vattenfallsstyrelsens
anläggningar i Flaxenvik, där tillsynsavdelningen i samband
med ärendets prövning vid vattendomstol tidigare haft tillfälle medarbeta
beträffande åtgärder för att förhindra vattenförorening. Erfarenheterna
av denna pir har varit goda och några anmälningar om oljeförorening
av vattnet från denna anläggning har ej hörts av.
Transport och lagring av kol och olja inom området synes ej medföra
några föroreningsrisker med de anordningar, som projekterats. Slaggen, som
kan beräknas till ca 8 % av kolmängden, utvaskas med vatten. Vid ofullständig
förbränning kan en del av det i kolet ingående svavlet föreligga som
sulfid i slaggen och vid urlakningen frigöras som svavelväte. Eftersom kolet
i denna anläggning skall förbrännas i pulverform, synes större risk för ofullständig
förbränning ej föreligga, varför nämnvärda kvantiteter sulfid ej
bör kunna förekomma i slaggen.
Askan och slaggen beräknas komma att användas för fyllningsändamål på
land och eventuellt i sjön, för tillverkning av byggnadsmaterial eller i sista
hand sänkas i havet. Vid utfyllning kommer området att först invallas, varför
besvärande grumling i det fria vattnet bör kunna undvikas. Anvisning av
plats för eventuell slaggsänkning i havet blir en vattendomstolsfråga.
För verkets drift erfordras ca 25 in3 kylvatten per sekund. Detta vatten
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
kommer maximalt att uppvärmas 8 grader. Vilken verkan utflödet av det
uppvärmda vattnet (ungefärlig hastighet ca 1 m/sek) kan ha på fisket i
det berörda området, är svårt att bedöma. En viss höjning av vattentemperaturen
inom fjärden mellan fastlandet och Tjörn under höst—vinterhalvåret
får man räkna med. Sannolikt får man också räkna med något ändrade
strömsättningar inom området. I vad mån dessa faktorer kommer att inverka
gynnsamt eller ogynnsamt på fiskbeståndet eller på fiskets bedrivande
kan tillsynsavdelningen, som saknar närmare kännedom om fisket
därstädes, ej närmare yttra sig om.
Sammanfattningsvis anför tillsynsavdelningen, att de allvarligaste riskerna
för vattenförorening föreligger vid lossning av kol- och oljebåtar. Under
badtid (juli—augusti) räknas med i medeltal 14 kolbåtar och 3 oljebåtar.
Det synes önskvärt, att helst all lossning under tiden 15 juni—augusti undvikes,
vilket inte synes vara en obillig begäran, då hamnen ju normalt inte
blockeras av is vintertid. En betydande del av det eventuella obehaget för
sommargäster skulle därmed bortfalla. I övrigt har avdelningen inga speciella
önskemål att anföra på utredningens nuvarande stadium, då närmare
detaljuppgifter ej stått att få om anläggningen.
Fiskeristyrelsen, vilken som eget yttrande åberopar vad tillsynsavdelningen
anfört, uttalar, att, såvitt nu kan bedömas, någon större skada på fisket
icke synes vara att befara vid en förläggning av ångkraftverket till Stenungsund.
Arbetsmarknadssynpunkter m. in.
Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om, att arbetsstyrkan vid ångkraftverket
vid utbyggnad till 200 MW beräknas bli ca 100 man och efter fullständig
utbyggnad ca 175 man. Enligt vad vattenfallsstyrelsen uppgivit, kommer
under de tider kraftverket inte är i drift, arbetskraften att sysselsättas i andra
av vattenfallsverket bedrivna arbeten. Styrelsen anför vidare:
Den del av Bohuslän, som ligger mellan Kungälv och Uddevalla, är fattig
på industrier. Området består huvudsakligen av jordbruksbebyggelse med
små tätorter, främst fiskelägen på öarna Orust och Tjörn och ett par stationssamhällen
på fastlandet. Av dessa tätorter är Stenungsund den bäst
utbyggda och den för industrilokalisering mest lämpade. Samhället ligger
vid järnväg och har goda hamnmöjligheter. Det har också ett centralt läge i
området, och detta kommer ytterligare att förbättras, då broförbindelserna
till Orust och Tjörn kommit till stånd. De arbetstillfällen, som stått till
buds i området, har varit otillräckliga i förhållande till de arbetskraftstillgångar,
som funnits disponibla. Befolkningen i området har därför i stor
utsträckning måst söka sin utkomst på annat håll, och följden har blivit, att
såväl antalet förvärvsarbetande som totala folkmängden minskats. Även för
framtiden måste man räkna med att sysselsättningen inom jordbruket och
fisket kommer att minska. Om därför näringslivet i övrigt inom området
icke utbygges, kommer området att förlora ytterligare arbetskraft.
Bolsten ligger inom Göteborgs influensområde. I detta föreligger svårigheter
att tillgodose näringslivets behov av arbetskraft. Områdets egenförsörjning
med arbetskraft har inte räckt till, utan en betydande inflyttning
har ägt rum. I området råder brist på bostäder.
Styrelsen anför vidare, att med lokaliseringen av ett företag till en viss
ort följer vissa kostnader utöver dem, som "företaget har att bära, bl. a.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
kostnader för bostäder och samhälleliga anläggningar. T Stenungsund torde
eu stor del av den erforderliga arbetskraften kunna rekryteras pa orten
eller i dess omgivningar. Sysselsättningsökningen vid ångkraftverket kommer
att åtminstone delvis uppvägas av en fortsatt sysselsättningsminskning
inom jordbruket. Många av de arbetare, som rekryteras till kraftverket0
torde ha möjligheter att bo kvar i redan befintliga bostäder. Den arbetskraft,
som redan finns eller blir tillgänglig i Stenungsund och bygden
däromkring, betjänas redan nu av befintliga affärer och andra serviceanläggningar
i samhället och kommer således icke att ställa anspråk på andra
tjänster och nyttigheter än sådana, som svarar mot en förbättrad levnadsstandard.
Lokaliseringen av kraftverket till Bolsten torde däremot leda till
en nettoinflyttning av arbetskraft, som blir lika stor som kraftverkets hela
rekryteringsbehov, ökat med den av lokaliseringen indirekt föranledda sysselsättningsökningen
inom servicenäringarna. Den genom nettoinflyttningen
framkallade efterfrågan på bostäder måste helt täckas genom nyproduk
Vad
sålunda anförts rörande kostnaderna för bostadsbyggande och samhälleliga
anläggningar i de båda alternativen ger enligt styrelsen utslag för
en förläggning av ångkraftverket till Stenungsund. Styrelsen fortsätter.
Arbetslösheten har under senare år icke varit av någon större omfattning
i någotdera av de alternativa lokaliseringsområdena. I Stenungsund
finns dock en del arbetskraft, främst småbrukare, vilken ar bunden till orten
»enom sina fastigheter men vilkas arbetskapacitet under nuvarande
förhållanden inte helt kan utnyttjas. Vid val av Stenungsund som förläggningsort
skulle det vara möjligt att bättre än nu utnyttja dessa till platsen"
bundna arbetskraftstillgångar. Någon motsvarande arbetskraft finns
icke i Bolsten. Även arbetsmarknadssynpunkterna talar således till förman
för Stenungsundsalternativet.
Som framgått av det sagda är området mellan Kungalv och Uddevalla
ett folkminskningsområde. Av sociala skäl synes det önskvärt att söka
motverka denna folkminskning genom att förlägga nya företagsenheter till
någon av områdets tätorter. Det har också tidigare nämnts, att Stenungsund
ur denna synpunkt är den mest lämpliga orten och att denna har förutsättningar
att utvecklas till en centralort för området. Göteborgsområdet
har däremot haft en betydande folkökning. En fortsatt stark inflyttning dit
kan komma att skärpa redan nu påtagliga storstadsproblem i området.
Ångkraftverket beräknas i Stenungsund komma att ta i anspråk ett markområde
av ca 100 har. Sedan verket färdigbyggts, skutte en del av detta
område kunna friställas och utnyttjas för andra ändamål. Huvuddelen av
markområdet utgöres dock av berg utan större odlingsvärde. Åkerarealen
inom det berörda området har uppgivits vara 30—40 har, av vilken areal
minst hälften anses kunna lämnas orörd. Vattenfallsstyrelsen har upplyst,
att ungefär samma åkerareal skulle komma att tas i anspråk vid en förläggning
till Bolsten. Efter samråd med lantbruksstyrelsen har arbetsmarknadsstyrelsen
kommit till den slutsatsen, att de allmänna fördelarna for
jordbruksbebyggelsen av ångkraftverkets förläggning till Stenungsund uppväger
förlusten av åkerarealen.
Sammanfattningsvis anför arbetsmarknadsstyrelsen, att anläggningskostnaderna
för kraftverket blir lägre i Stenungsund än i Bolsten. Detsamma
torde gälla beträffande de kostnader för bostadsbyggande och samhällsinvesteringar,
som följer med lokaliseringen men som inte ingar i den företagsekonomiska
kalkylen. Vid eu förläggning till Stenungsund skulle även
28
Kungi. Maj:ts proposition nr 185.
följa möjligheter att utnyttja lokala arbetskraftsreserver, som annars skulle
bli outnyttjade. Vidare skulle en förläggning dit vara ett medel att motverka
befolkningsminskningen i Stenungsundsområdet. Därtill kommer vissa
regionala synpunkter, som talar mot en förläggning till Bolsten bl. a.
återverkningarna på möjligheterna till en framtida bostadsbebyggelse på
Hisingen. Mot ett val av Stenungsund som förläggningsplats talar "framför
allt risken för att kraftverket skall försämra Stenungsundsområdets värde
ur rekreationssynpunkt. Arbetsmarknadsstyrelsen förutsätter emellertid, att
vattenfallsstyrelsen i enlighet med sin försäkran kommer att tillvarata alla
möjligheter att undvika dylika skadeverkningar.
Vid vagning av de redovisade synpunkterna har arbetsmarknadsstyrelsen
för sm del funnit, att de synpunkter, som talar för en förläggning till Stenungsund,
väger tyngre än de synpunkter, som talar mot en förläggning
dit och för en förläggning till Bolsten.
Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar i sitt utlåtande, att
de fyra socknarna i Stenungsunds kommun, liksom särskilt de mellersta
och östra delarna av Orust och Tjörn är påfallande folkminskningsområden.
Undersysselsättning råder inom dessa områden.
Länsstyrelsen har länge haft klart för sig att den pågående folkminskningen
i dessa jordbruksbygder endast kan balanseras genom tillkomsten av en
livskraftig handels- och industriort. Stenungsund har ansetts vara den för
andamålet lämpligaste platsen, vilket länsstyrelsen beaktat vid sitt ståndpunktstagande
beträffande broförbindelsen till öarna Orust och Tjörn. Länsstyrelsen
har vidare i samverkan med länsarbetsnämnden, länets företagareförening
och ortens kommunala myndigheter sedan länge verkat för att intressera
industri- och hantverksföretag att slå sig ned i Stenungsund. Detta
har också i viss om än otillräcklig mån lyckats. Stenungsundstrakten har
naturligtvis stora ekonomiska fördelar av sommargäströrelsen. Den är emellertid
säsongbetonad och ger icke sysselsättning året runt. Den ger sålunda
föga chanser åt den uppväxande ungdomen att finna sysselsättning i orten.
Det måste därför ur närings- och befolkningspolitisk synpunkt vara av stor
vikt, att Stenungsundsområdet tillföres ytterligare industri för att lösa undersysselsättningsproblemet
och motverka den fortgående befolkningsminskningen.
Kungälvs stad har en i förhållande till sin storlek relativt väl utvecklad
industri. Befolkningen är i tillväxt. Det skulle obestridligen ur mera
synpunkt vara av stort värde för det inom Stor-Göteborgs marknadsområde
belägna Kungälv att få ångkraftverket förlagt inom kommunens
område. Av mycket större vikt ur näringspolitisk synpunkt måste emellertid
en lokalisering av ångkraftverket till det folkminskningsområde, i vars
mitt Stenungsund är beläget, vara. Även om en i olika hänseenden mindre
störande industri varit att föredraga, anser dock länsstyrelsen i likhet med
länsarbetsnämnden ångkraftverkets förläggning till Stenungsund vara av
stor betydelse som komplement till den otillräckliga industriella sysselsättningen
å orten och kringliggande bygd.
Vid bedömande av skälen för och emot de båda alternativen finner länsstyrelsen
övervägande skäl tala för det av kommittén förordade billigare
Stenungsundsalternativet. Länsstyrelsen anser sig därför under föreliggande
förutsättningar böra förorda ångkraftverkets förläggning till Houg vid Ste
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
nungsund. Länsstyrelsen förutsätter därvid, att den av länsstyrelsen förordade
utredningen av det av Göteborgs hamnstyrelse fjärde alternativa utförandet
av Bolstensalternativet icke kommer att för denna variant utvisa
ekonomiska, tekniska och andra fördelar av väsentlig betydelse.
Drätselkammaren i Kungälv anför följande.
Drätselkammaren finner det icke rimligt att Kungälvs arbetsmarknadsläge
helt och hållet skall bedömas ur Stor-Göteborgs synpunkt. Stadens arbetsmarknad
domineras av en mycket stor industri, vilken sysselsätter mellan
700 och 800 personer. En industri med så stor arbetarkår utgör vid
krissituationer ett synnerligen allvarligt moment för en kommun med icke
fullt 5 000 personer. Det ligger inte inom stadens möjligheter att kunna
neutralisera verkningarna av en kris, om inte kommunen tillföres nya industrier
med utjämnande verkan.
Vid de diskussioner, som under de senaste åren förts angående de stora
städernas expansion kontra utbyggnad av kraftiga randkommuner, har fastslagits,
att det icke är önskvärt att åstadkomma sovstäder kring en storstad.
Detta har också framskymtat i de diskussioner, som förts av Göteborgs
stad. Idealet torde i stället vara, att grannkommunerna kring Göteborg inte
bara tillföres bostäder utan även industrier och övriga anläggningar, som
erfordras för att få till stånd en kraftig, funktionsduglig kommunal enhet.
Drätselkammaren betonar därför nödvändigheten av lokalisering av industri
till Kungälv. Ett förläggande av ångkraftverket till Bolsten måste medföra
betydande fördelar ur arbetsmarknadssynpunkt, såväl för Kungälvs stad
som för länet. Även ur andra kommunala synpunkter torde det vara önskvärt,
att en kommun inte kommer att låsas i ett invånarantal av ca 5 000
personer, då det med all tydlighet visat sig, att en sådan kommunal enhet
har mycket stora svårigheter ur rent ekonomisk synpunkt att åstadkomma
de anläggningar, som är nödvändiga för en stadskommun.
Beredskapssynpunkter.
Såväl försvarsstaben som riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
vilka tillstyrker en helt bergskyddad anläggning, finner de av kommittén
framlagda två förläggningsalternativen likvärdiga ur de synpunkter dessa
myndigheter har att beakta. Riksnämnden anser dock, att, om Bolstensalternativet
väljes, anläggningen bör utföras med hamn i Nordre älv för fartyg
om 2 500 ton.
Departementschefen.
Frågan om att uppföra ytterligare ett statligt ångkraftverk har varit aktuell
i flera år. Redan 1947 verkställdes inom vattenfallsverket en utredning
därom. Det förslag som därvid framkom — att kraftverket skulle förläggas
till Arendal utanför Göteborg — ledde dock icke till några åtgärder, enär det
då med hänsyn till läget inom kraftförsörjningen ansågs angeläget att i första
hand utbygga Västeråsverket, varigenom man snabbare kunde uppnå en viss
ökning i ångkraftförsörjningen. Denna utbyggnad, till vilken riksdagen senast
för innevarande budgetår anvisat anslag, är nu i huvudsak färdig.
I 1953 års pctita har vattenfallsstyrelsen förordat en ytterligare förstärk
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
so
Kungi. Maj:ts proposition nr 185.
ning av statsblockets ångkraftresurser. Även om vattenkrafttillgångarna utbygges
i nu avsedd takt och med inriktning på att en viss marginal mellan
produktion och belastning så småningom skall uppnås, anses en sådan förstärkning
nödvändig. Skälen härför är bl. a., att den vid extrema torrår bortfallande
energitillgången vid växande utbyggnad av vattenkraften blir allt
större i absoluta mått, varför ångkraftreserven redan med hänsyn härtill
måste utvidgas i viss parallellitet med vattenkraftproduktionen. Även driftekonomiska
synpunkter talar för en utvidgning. Regelbundet inträder nämligen
under vissa tider av dygnet och vissa delar av året belastningstoppar,
för vilka en produktionsreserv är nödvändig. Med hänsyn till att anläggningskostnaderna
för ett ångkraftverk i förhållande till produktionskapaciteten
är lägre än för ett vattenkraftverk ställer det förra sig såsom reserv
ekonomiskt fördelaktigare. Då ångkraftreserven beräknas behöva utnyttjas
endast vissa delar av året, kommer nämligen besparingarna i kapitalkostnader
att mer än uppväga de ökade kostnader, som ångkraftverkets dyrare
drift drar med sig.
Utifrån dessa synpunkter och med hänsyn även till beredskapsbehovet
m. m. av en tillräcklig ångkraftreserv räknar vattenfallsstyrelsen med att vid
nuvarande utbyggnadsprogram för vattenkraften ett genomsnittligt årligt
tillskott av ungefär 30 000 kW ångkraft är erforderligt, räknat för hela landet.
Delvis kommer detta behov att täckas genom nya, icke statliga anläggningar
i Stockholm och Malmö. Dessa tillskott blir dock icke tillräckliga,
varför med sikte på kraftförsörjningen vid början av 1960-talet även de statliga
ångkraftresurserna måste utvidgas. Jag anser därför i likhet med vattenfallsstyrelsen,
när nu utbyggnaden av Västeråsverket i huvudsak är fullbordad
och en ytterligare utvidgning av detta enligt styrelsens mening icke
är lämplig eller möjlig, att redan nu i varje fall ett principbeslut bör fattas
om uppförande av ett nytt statligt ångkraftverk. Härigenom skulle det bli
möjligt att under nästa budgetår fullfölja projekteringsarbetet för kraftverket
och verkställa erforderliga markförvärv.
Vid de undersökningar, som föregått styrelsens nu aktuella förslag, har
förutsatts, att det nya ångkraftverket bör förläggas till styrelsens västsvenska
distributionsområde, där Göteborgs stad är den största abonnenten.
Denna förutsättning betingas väsentligen av att belastningen inom detta område
numera stigit långt utöver de där befintliga vattenkrafttillgångarna och
av att bränslekostnaderna inom detta område kan förutses bli lägre än
annorstädes, med hänsyn till möjligheterna att införa kol och olja till lägsta
möjliga sjöfrakter och utan fördyrande omlastningar och extra transporter.
Vid valet av förläggningsorter inom området har styrelsen, efter att ha undersökt
ett stort antal platser, stannat för tvenne alternativ, nämligen Bolsten
och Stenungsund, vilka — om man förutsätter att kraftverket bör förläggas
i berg — med hänsyn till belägenheten i förhållande till belastningstyngdpunkten
inom området, möjligheten att anlägga djuphamn, tillgången till
landkommunikationer m. m., klart ansetts kunna sättas framför övriga alternativ.
opaginerad Kontrollera mot PDF
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Styrelsen har ingående undersökt och kostnadsberäknat nämnda två alternativ.
I bägge fallen har kalkyler gjorts på tre olika utföranden av kraftstationen,
nämligen dels för en helt öppen markstation, dels en station med
enbart maskinsalen bergskyddad och ångpannorna splitterskyddade och
dels en helt bergskyddad station. Dessa alternativ har i viss utsträckning
kombinerats inom ramen för en slutlig utbyggnad till 400 MW. I Bolstensfallet
har därjämte alternativen utförts med tre olika varianter för lösningen
av hamnfrågan, nämligen dels hamnanläggning i Nordre älv vid Bolsten
med muddring av älven till 13 meters djup, dels samma variant men med
muddring av älven till 6,5 meters djup samt omlastningshamn i Hästevik
på sydvästra Hisingen och dels slutligen enbart uthamn i Hästevik med
landtransporter av bränslet. Resultatet av kostnadsberäkningarna har redovisats
i det föregående.
Vid prövningen av förläggningsfrågan har jag utgått ifrån att det nya
kraftverket sannolikt bör utföras bergskyddat. Såsom av beräkningarna
framgår, medför detta i förhållande till anläggningskostnaden för en helt
öppen station vid full utbyggnad till 400 MW en merkostnad av mellan 30
och 35 milj. kr. För att det nya kraftverket skall uppfylla även de krav, som
ställes ur beredskapssynpunkt och vilka understrukits av riksnämnden och
chefen för försvarsstaben, synes denna merkostnad böra tagas. Den kan förefalla
stor både i absoluta tal och i relation till den beräknade totala anläggningskostnaden
för kraftverket. I förhållande till det kapital, ca 800 milj.
kr., som investerats i de kraftstationer i södra och mellersta Sverige, till vilka
det blivande ångkraftverket får ses som ett komplement, ter sig, som styrelsen
anfört, merkostnaden dock icke orimlig.
Enligt de av styrelsen framlagda beräkningarna kommer anläggningskostnaderna
för kraftstationen vid bergskyddat utförande att ställa sig gynnsammare
i Stenungsund än vid det med hänsyn till de beräknade årskostnaderna
fördelaktigaste utförandet i Bolsten, vilket avser varianten Bolsten
med enbart uthamn. I det förra fallet beräknas nämligen totalkostnaden vid
full utbyggnad, exklusive markkostnader och administration, till ca 227
milj. kr. och i det senare till 234 milj. kr. Differensen blir ungefär densamma
i en första utbyggnadsetapp. Skillnaden i årskostnader varierar något,
beroende på vilka antaganden man gör om kraftverkets utnyttjande. Under
en period då kraftstationen icke alls behöver hållas igång, beräknas årskostnaden
i båda utbyggnadsetapperna bli ca 0,5—0,6 milj. kr. lägre i Stenungsundsalternativet.
Vid en produktion av 500 MkWh per år, utgörande
maximiproduktionen vid utbyggnad till 200 MW, uppgår differensen till ca
0,4 milj. kr. Skulle däremot årsproduktionen stiga till 1 000 MkWh, förutses
årskostnaderna bli ungefär desamma i de båda alternativen. Under hänsynstagande
till såväl kapitalbehovet som de sålunda beräknade årskostnaderna
för kraftverket har vattenfallsstyrelsen för sin del föreslagit, att kraftverket
skall förläggas till Stenungsund. Anläggningskostnaderna där för en första
utbyggnadsetapp, avseende 200 MW, har beräknats till ca 130 milj. kr. Styrelsen
har hemställt om bemyndigande alt påbörja denna etapp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Under beredningen av frågan inom kommunikationsdepartementet har
vid sidan av remissyttrandena, varibland finnes ett från Svenska naturskyddsföreningen,
framställningar muntligen eller skriftligen även gjorts av
företrädare för sommargäster, markägare och ägare av sommarbebyggelse
inom Stenungsundsområdet. Därvid har bl. a. framkommit förslag om sådana
ändrade lösningar av bränsletransporterna till Bolsten, som skulle göra
en förläggning dit av kraftverket ekonomiskt mera konkurrenskraftigt i
jämförelse med Stenungsundsalternativet. Hamnstyrelsen i Göteborg har
framlagt det mest preciserade förslaget i detta hänseende, innebärande att
oljan till kraftverket skulle införas över Skarvikshamnen i Göteborg och kolet
över en hamn vid Ellesbo i Göta älv. Vidaretransporten till Bolsten skulle
ske med oljeledning resp. linbana. Vid en prövning av detta och andra ändringsförslag,
som vattenfallsstyrelsen på min begäran verkställt, har styrelsen
emellertid funnit, att ändringsförslagen icke leder till fördelaktigare lösningar
av Bolstensalternativet, än de tidigare framlagda. Med transportanläggningar
enligt hamnstyrelsens förslag skulle anläggningskostnaderna i
Bolsten i varje fall icke bli lägre än i Stenungsund, medan årskostnaderna —
enligt både hamnstyrelsens och vattenfallsstyrelsens beräkningar —- skulle
bli ca 0,5 milj. kr. högre. Därtill kommer att oljetillförseln skulle bli beroende
av den stora oljehamnen i Göteborg och kolbåtstrafiken av möjligheterna
att passera och eventuellt omlasta i Göteborgs hamn, vilket skulle innebära
risker för avspärrning av bränsletillförseln i händelse av krig. Med hänsyn
härtill har jag icke kunnat finna, att ändringsförslagen föranleder andra
ställningstaganden till frågan om verkets förläggande än de tidigare utredningarna.
Emot vattenfallsstyrelsens förslag med Stenungsund som förläggningsort
för kraftverket har framför allt Svenska naturskyddsföreningen riktat erinringar.
De går ut på att Stenungsundsområdets värde såsom bad- och rekreationsort
skulle väsentligt minskas om kraftverket förlädes dit. Dels har de för
kraftverket erforderliga anläggningarna ansetts komma att verka störande
på landskapsbilden, dels har kraftverkets drift förutsetts medföra olägenheter
av olika slag, såsom förorening av vattnet med olja, spridning av koloch
slaggdamm samt aska genom luften in. in. Ur naturskydds- och allmän
planeringssynpunkt skulle i stället Bolsten vara att föredraga. I detta spörsmål
har bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt byggnadsstyrelsen
uttalat sig. Båda styrelserna anser, att med de åtgärder till motverkande
av olagenheterna, som vattenfallsstyrelsen ställt i utsikt, Stenungsundsområdets
förutsättningar ur rekreationssynpunkt icke nämnvärt torde komma
att försämras.
För egen del anser jag det vara av största vikt, att tillbörlig hänsyn tages
till naturskydds- och rekreationssynpunkterna. Vid noggrann vägning av
dessa synpunkter mot andra vid frågans bedömande betydelsefulla intressen
har jag dock kommit till att vattenfallsstyrelsens förslag bör kunna godtagas.
Efter överläggningar med styrelsens ledning utgår jag därvid från,
att sådana åtgärder kommer att vidtagas, att de olägenheter, som befarats
uppstå i Stenungsund, i det stora hela kommer att elimineras.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 185.
Cheten för försvarsstaben samt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
har vidare i sina yttranden uttalat, att Stenungsunds- och Bolstensalternativen
ur beredskapssynpunkt är likvärdiga. Under sådana förhållanden
har jag ansett mig kunna låta de ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska
synpunkterna fälla utslaget. Styrelsens kostnadsberäkningar, vid vilka
hänsyn tagits till erforderliga skyddsåtgärder, har utfallit till Stenungsunds
förmån. Anläggningskostnaderna vid full utbyggnad av kraftverket där,
kommer, exklusive markkostnader och administration, att uppgå till ca 227
milj. kr. Vid mitt ställningstagande har jag vidare räknat med de avgjorda
fördelar ur arbetsmarknadssynpunkt, som en förläggning till Stenungsund
erbjuder framför Bolstensalternativet. Även med hänsyn till de indirekta
kostnaderna för bostäder och serviceanläggningar av olika slag är Stenungsund
att föredraga, då där den erforderliga arbetskraften till väsentlig del
redan finnes bosatt på orten eller i trakten däromkring. En förläggning av
kraftverket till Bolsten däremot skulle, såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört,
leda till en inflyttning av hela den erforderliga arbetskraften. Den därvid
framkallade bostadsefterfrågan måste helt täckas genom nyproduktion.
När förslaget om västkustverket framlades i 1953 års petita förordade
vattenfallsstyrelsen, att i samband med beslutet om kraftverket ett investeringsanslag
om 5 milj. kr. skulle anvisas för budgetåret 1954/55 till markförvärv
och vissa förberedelseåtgärder. Styrelsen uttalade samtidigt, att
anläggningens första etapp (200 MW) borde vara färdig till år 1959 men att
ett uppskov till 1960 inte skulle medföra större olägenhet. Sedermera har
styrelsen i skrivelse den 1 december 1953 meddelat, att förberedelseåtgärderna
kan reduceras och uppskjutas till efter budgetåret 1954/55 och att ett
anslag om 2 milj. kr. vore tillräckligt under nästa budgetår. Vid min anmälan
i årets statsverksproposition av vattenfallsverkets investeringsbehov räknade
jag icke med något särskilt anslag för ändamålet, enär jag med hänsyn
till det begränsade investeringsutrymmet utgick ifrån, att några väsentliga
utgifter för ändamålet under nästa budgetår icke skulle kunna medgivas.
De medel, som dock vid ett bifall till vattenfallsstyrelsens förslag kan bli
erforderliga under nästa budgetår för projekteringsarbetets fullföljande och
för markförvärv, föreslår jag får utgå av anslaget till Inköp av vattenfall och
fastigheter samt av dispositionsanslaget.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen
att besluta, att i enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag
ett ångkraftverk skall anläggas i Stenungsund i Bohuslän.
8 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 185.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 185.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Dagmar Bruno.
Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
5*0792
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:342 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående anläggning av ett ångkraftverk på västkusten. a1 i texten