Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående temporärt undantag från bestämmelserna i 16 § förordningen den 26 februari 195b (nr 73) angående tillverkning av brännvin, m. m

9 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:188, Med förslag till förordning angående temporärt undantag från bestämmelserna i 16 § förordningen den 26 februari 195b (nr 73) angående tillverkning av brännvin, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående temporärt undantag från bestämmelserna

i 16 § förordningen den 26 februari 195b (nr

73) angående tillverkning av brännvin, m. m.; given

Stockholms slott den 27 mars 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående temporärt undantag

från bestämmelserna i 16 § förordningen den 26 februari 1954 (nr

73) angående tillverkning av brännvin,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

1 Dihang till riksdagens protokoll 195/t. 1 samt. Nr 188.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Förslag

till

förordning angående temporärt undantag från bestämmelserna i

16 § förordningen den 26 februari 1954 (nr 73) angående

tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Utan hinder av bestämmelserna i 16 § förordningen den 26 februari 1954

angående tillverkning av brännvin äger tillverkare enligt vad nedan sägs

förfoga över av honom tillverkat brännvin, som framställts ur luten vid

tillverkning av sulfitcellulosa eller eljest genom försockring av trä eller

cellulosa, för försäljning till annan tillverkare av sådant brännvin.

2 §•

För förfogande som sägs i 1 § skall tillverkare söka kontrollstyrelsens

tillstånd. Det åligger kontrollstyrelsen att före ärendets avgörande höra

partihandelsbolaget, varom förmäles i förordningen angående försäljning

av rusdrycker.

Kontrollstyrelsen äger meddela erforderliga kontrollföreskrifter beträffande

användningen av brännvinet hos köparen.

3 §.

Kontrollstyrelsen äger när skäl därtill äro återkalla meddelat tillstånd.

4 §•

Där någon bryter mot föreskrifter, som meddelats jämlikt 2 § andra

stycket, straffes såsom i 21 § 2 mom. förordningen angående tillverkning

av brännvin finnes stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954 samt gäller tills vidare

till och med den 30 juni 1955.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars

195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om

visst undantag från bestämmelserna i 16 § brännvinstillverkningsförordningen

samt anför därvid följande.

I 16 § förordningen den 26 februari 1954, nr 73, vilken träder i kraft den

1 april 1954, föreskrives att tillverkare äger förfoga över av honom tillverkat

brännvin allenast för försäljning till partihandelsbolaget, för export och

för användning i egen rörelse. Önskar tillverkare använda i bränneriet tillverkat

brännvin i egen rörelse, skall han därtill söka kontrollstyrelsens tillstånd.

I syfte att förhindra att spriten användes för otillåtet ändamål äger

styrelsen vid meddelande av sådant tillstånd föreskriva de villkor beträffande

användningen av brännvinet som prövas erforderliga. I

I en den 2 mars 1954 dagtecknad skrivelse har Aktiebolaget Svensk sprit

å samtliga svenska cellulosaspritfabrikers vägnar hemställt om sådan ändring

av 16 § i 1954 års brännvinstillverkningsförordning att tillverkare av

cellulosasprit finge rätt att förfoga över sin tillverkning genom försäljning

av sprit, avsedd som råvara för kemisk produktion, även till annan avnämare

än partihandelsbolaget, i den mån partihandelsbolaget förklarade

sig icke önska inköpa erbjuden sprit, och till det affärsmässigt konkurrerande

pris, varom med vederbörande köpare kunde överenskommas.

I skrivelsen framhålles att inom bolaget sedan länge diskuterats möjligheterna

att finna nya avsättningsområden för cellulosaspriten, varvid förhoppningarna

närmast hade knutits till utvecklingen av en på sprit som

råvara baserad inhemsk kemisk industri, som kunde påräknas absorbera

cellulosaspritfabrikernas produktionsöverskott. Medan flera till bolaget anslutna

cellulosaföretag redan påbörjat eller planerat framställning av kemiska

produkter på basis av cellulosasprit som råvara, hade hittills väsentligen

endast Mo och Domsjö aktiebolag gått in för att i stor skala utbygga

sina på sprit baserade kemiska industrier. Nämnda bolags egen spritproduktion

vore långt ifrån tillräcklig för att medge ett fullt utnyttjande av dess

på sprit baserade kemiska industriers produktionskapacitet och bolaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 188.

hade måst se sig om efter andra råvarukällor. Närmast hade härvid kommit

i fråga inköp från övriga svenska cellulosaspritfabriker men inköp från

dessa hade icke kunnat komma till stånd på den grund att bolaget icke

kunnat betala de priser, som Aktiebolaget vin- & spritcentralen måst begära.

Bolaget hade därför nödgats importera sprit samtidigt som Övriga inhemska

fabriker på grund av den bristande avsättningen fått göra arrangemang för

att lagra ett överskott, som för närvarande uppginge till närmare 8 000 ton

sprit. I skrivelsen anföres härom följande.

Mo och Domsjös egen spritproduktion är långt ifrån tillräcklig för att

medge ett fullt utnyttjande av deras på sprit baserade kemiska industriers

P1uktionskapacitet, och de ha mast se sig om efter andra råvarukällor.

1 törsta hand har därvid givetvis de övriga svenska cellulosaspritfabrikerna

kommit i fråga som leverantörer, men enligt gällande förordning kan

förhandling om inköp icke ske direkt med andra spritfabriker i landet, utan

sadana inköp måste göras genom partihandelsbolaget, AB Vin- & Spritcentralen

och till det av Spritcentralen fastställda priset. Inför den rådande

konkurrensen har emellertid Mo och Domsjö icke kunnat betala de priser

som Spritcentralen mast begära. Den merkostnad, som följer med råvarans

inköp från partihandelsbolaget, jämfört med det till spritfabrikerna utgående

priset, är redan i och för sig betydande. Men dessutom innebär detta industrin

påtvingade sätt för försäljning och inköp ett oöverkomligt hinder för

cellulosaspritindustrin att genom en fri prissättning understödja och uppamma

den ifrågavarande kemiska industrin till allt större råvarukonsumtion

och konkurrenskraft.

För att kunna utnyttja sin tillverkningskapacitet har Mo och Domsjö

därför från utlandet importerat sprit till ett pris som legat avsevärt lägre

än det av Spritcentralen för inhemsk sprit fastställda, för att på basis därav

framställa kemiska produkter för export, varvid importtullen å den

importerade råvaran restitueras. Under år 1953 torde denna spritimport

l1PP8a^ till cirka 6 000 ton, och för 1954 torde hittills ha kontrakterats

3 000 å 4 000 ton, alltså betydande försäljningskvantiteter som den svenska

cellulosaspritindustrin gått miste om.

Under tiden ha våra inhemska fabriker på grund av den bristande avsättningen

fått göra arrangemang för att lagra ett överskott, vilket för närvarande

uppgår till närmare 8 000 ton sprit.

För att underlätta avsättningen av den inom landet framställda cellulosaspriten

och för att onödiggöra en enligt bolagets uppfattning meningslös

import av etylalkohol för kemisk bearbetning synes det bolaget vara i

det allmännas intresse att en sådan ändring göres i gällande förordning, att

cellulosaspritfabrikerna själva finge förfoga över sin tillverkning i den mån

det gäller förädling av spriten vid till annan cellulosaspritfabrik anknuten

kemisk industri och eventuellt även bearbetning vid annan, utanför cellulosaindustrin

stående, större kemisk industri. I avsaknad av dessa försäljningsmöjligheter

synes cellulosaspritindustrin redan under loppet av innevarande

år komma att ställas inför stora svårigheter med risk för att nödgas

nedlägga driften vid ett antal fabriker, så länge som Spritcentralen icke kan

garantera inköp av hela spritproduktionen.

Över skrivelsen har, efter remiss, yttranden avgivits av kontrollstyrelsen,

kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall och Gävle samt koope
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. 5

rativa förbundet), Aktiebolaget vin- & spritcentralen samt Sveriges kemiska

industrikontor.

Kommerskollegium, liksom samtliga av kollegium hörda remissinstanser,

har tillstyrkt framställningen. Kollegium har uttalat att kollegium ansåge

att utvecklingen av en på cellulosasprit uppbyggd kemisk industri vore

synnerligen eftersträvansvärd med hänsyn till såväl den inhemska marknadens

försörjning som exportmöjligheterna. En förutsättning härför vore

emellertid att sådana hinder undanröjdes som hämmade och fördyrade den

inhemska produktionen.

Handelskammaren i Stockholm har uttalat att partihandelsmonopolets berättigande

kunde starkt ifrågasättas även när det gällde sprit som användes

för andra ändamål än inom kemisk industri. I avvaktan på en allmän översyn

snarast möjligt av hithörande bestämmelser har handelskammaren tillstyrkt

att den i framställningen föreslagna ändringen redan nu genomfördes.

Handelskammaren i Sundsvall har uttalat att man under förutsättning av

oförändrade konjunkturer kunde räkna med att Mo och Domsjö aktiebolag

med nuvarande produktionskapacitet hade ett behov av inemot 10 000 ton

etylalkohol (räknad som 100 %) per år utöver egen tillverkning. Detta innebure

icke en absolut gräns, enär en fortsatt utveckling mot ökad tillverkningsvolym

vore både tänkbar och önskvärd. Det vore därför ingalunda

otänkbart, att bolaget i framtiden kunde få möjligheter att för kemisk förädling

övertaga en ännu större del av den svenska spritproduktionen. En

förutsättning härför vore emellertid, att priserna bleve väsentligt lägre än

de som man för närvarande nödgades erlägga vid inköp från Aktiebolaget

vin- & spritcentralen. Prisfrågan borde bli beroende av direkta förhandlingar

mellan säljare och köpare, sedan den begärda författningsändringen

genomförts. Handelskammaren förutsatte därvid givetvis, att någon inskränkning

i bolagets möjligheter att importera sprit icke vidtoges, så att

bolagets rörelsefrihet med avseende på råvaruanskaffningen skulle bindas.

Kooperativa förbundet har för sin del särskilt understrukit angelägenheten

av att den begärda avsättningsfriheten icke blott måtte gälla försäljning

till de kemiska industrier, som dreves av företag i vilkas verksamhet cellulosaspritframställning

inginge, utan alla kemiska industrier med sprit som

råvara; därmed skulle initiativet för upptagande av sådan industri kunna

betydligt vidgas och verka i sin tur främjande på den svenska cellulosaspritindustrien.

Sveriges kemiska industrikontor har livligt tillstyrkt att tillverkare måtte

få rätt alt försälja sprit till andra tillverkare av cellulosasprit för användning

inom egen rörelse. Kemikontoret har därjämte hemställt om sådan ändring,

att tillverkare finge rätt att förfoga över spriten icke endast, såsom nu vore

fallet, för export av spriten som sådan resp. för användning i egen rörelse

utan även för försäljning till utanför spritindustrien stående företag i den

mån dessa använde spriten vid framställning av exportvaror. Sådana företag

hade möjlighet att vid exporten av de färdiga produkterna erhålla restitution

av tull, som erlagts för importerad sprit, i den mån sådan använts

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj.ts proposition nr 188.

vid tillverkningen. Det enda företag som därvid för närvarande kunde ifrågakomma

vore AB Bofors, som på senare tiden importerat vissa kvantiteter

sprit för tillverkning av exportvaror. — I vad gäller den kemiska industrien

i övrigt har kemikontoret uttalat att kontoret, så länge ett särskilt partihandelsbolag

för skattefri sprit förefunnes, ansåge det ofrånkomligt att detta

handhade försäljningen. Det vore emellertid synnerligen önskvärt att partihandelsbolaget

bereddes tillfälle att handhava prissättningen på ett sådant

sätt, att sprit stode till förfogande för hela den kemiska industrien till ungefär

samma pris som den utländska kemiska industrien kunde påräkna vid

export av sina produkter.

Aktiebolaget vin- & spritcentralen har sammanfattningsvis anfört, att bolaget

icke hade något att erinra mot att en särskild ordning träffades för en

period av förslagsvis tolv månader, innebärande dels att tillverkare av cellulosasprit

finge rätt att, i den mån partihandelsbolaget förklarade sig icke

önska inköpa erbjuden sprit, förfoga över sin tillverkning genom försäljning

av sprit, avsedd som råvara för kemisk produktion, till annan cellulosaspritproducent,

dels att cellulosaspritproducenterna i avtal med spritcentralen

förbunde sig att tillhandahålla sprit för den fristående kemiska industrien,

med de kvalifikationer som kunde komma att föreskrivas, till

samma pris som gällde vid avräkning mellan fabrikerna. Spritcentralen har

inledningsvis erinrat om att jämlikt avtal mellan spritcentralen och staten

sprit av samma slag och kvalitet ej finge åsättas olika inköpspris på grund

av dess avsedda användning för olika ändamål. Vid försäljning av sprit

hade spritcentralen på grund av gällande direktiv ej ansett sig vara berättigad

att taga ut ett högre pris av medelstora och mindre köpare för att därigenom

möjliggöra ett lägre pris vid leverans til! större kunder. Då råspritpriset

vore enhetligt, skulle en prissättning efter kvantitetens storlek innebära,

att de förstnämnda köparna måste erlägga den merkostnad, som uppstode

genom att ett under råspritpriset liggande pris tillämpades för de större

kunderna. Emellertid komme de större köparna genom lägre frakter och

minskad andel i administrationskostnader i åtnjutande av ett lägre pris, för

närvarande omkring 5 % under priset gällande för leverans till övriga köpare.

Spritcentralen har vidare framhållit att med den uppläggning framställningen

erhållit syntes den närmast peka på behovet av allmän utredning rörande

sulfitspritindustriens avsättningsförhållanden och en översyn av nuvarande

regleringsbestännnelser på detta område. I avvaktan på slutförandet

av en dylik utredning syntes emellertid eljest föreliggande betänkligheter

mot differentierade priser kunna frånfallas i syfte att underlätta avsättningen

av nuvarande lageröverskott. Det kunde möjligen råda tveksamhet om,

för vilka avsättningsändamål ett favörspris i dylikt fall skulle kunna medgivas,

men enligt spritcentralens uppfattning talade övervägande samhällsekonomiska

skäl för att detta borde tillkomma den kemiska industrien,

också med hänsyn till den nuvarande införseltullen, vilken vore under omprövning.

Ur det allmännas synpunkt syntes det vara angeläget, att den

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

lättnad, som på detta sätt kunde beredas den kemiska industrien, komine

denna till del på lika villkor. De önskemål, som kunde komma att framföras

av den fristående kemiska industrien om motsvarande prissänkning som för

kemiska fabriker tillhörande cellulosaindustrien, kunde ej avvisas. Huru en

sådan likabehandling skulle utformas, exempelvis genom prisrabatt för industrier

med en förbrukning av minst en viss årskvantitet, ankomme på

andra remissinstanser att bedöma.

Sökandebolaget önskade att även till annan avnämare än partihandelsbolaget

försälja sprit avsedd som råvara för kemisk produktion. För såvitt

anginge försäljning från en cellulosaspritproducent till en annan förelåge

för spritcentralens del icke någon erinran mot att dylika avslut gjordes

direkt. I fråga om den fristående kemiska industrien talade däremot övervägande

skäl för att dess inköp liksom hittills skedde genom spritcentralen.

Vid prissättningen för dessa överskottskvantiteter hade spritcentralen möjlighet

att beräkna tillägget för administrationskostnader in. m. mycket lågt,

förslagsvis y4 öre per liter.

Kontrollstijrelsen har tillstyrkt framställningen såtillvida att styrelsen förordat,

att direktförsäljning mellan spritfabrikerna inbördes måtte få äga

rum efter styrelsens medgivande. Härigenom skulle i avvaktan på en översyn

av bestämmelserna cellulosasprilindustrien få möjlighet att genom en

friare prissättning på ett smidigare sätt kunna anpassa sig till det nuvarande

konkurrensläget. Förutsättning för en sådan försäljning borde dock

vara att sprilcentralen förklarade sig icke önska inköpa erbjuden sprit och

att sulfitsprittillverkarna förbunde sig att till spritcentralen försälja sprit

till pris, som möjliggjorde för spritcentralen att till annan kemisk industri

utanför cellulosaföretagen försälja sprit till pris, baserat på den prissättning

som komme att tillämpas vid försäljning mellan sprittillverkarna, varigenom

ändring i nuvarande konkurrensförhållanden skulle undvikas. Sådan

överlåtelse från spritfabrikerna borde dock begränsas till industrier som

inköpte viss minimikvantitet per gång och hade viss förbrukning per år,

förslagsvis 15 ton per leverans och 300 ton per år. För genomförandet av

den av kontrollstyrelsen sålunda föreslagna ordningen fordrades utfärdande

av en särskild förordning med bestämmelser om undantag från föreskrifterna

i 16 § nya brännvinstillverkningsförordningen.

Departementschefen. Som framgår av det tidigare anförda äger tillverkare

enligt nu gällande bestämmelser förfoga över av honom tillverkat

brännvin allenast för försäljning till spritcentralen, för export och för användning

i egen rörelse.

I vad gäller försäljningen till spritcentralen må erinras om att i en den 2

mars 1934 dagtecknad proposition, nr 232, bland annat anförts, att vid spritcentralens

inköp av sprit enhetliga grunder för prissättningen syntes böra

tillämpas, så alt priset för samma vara icke bestämdes olika efter den avsedda

användningen för olika ändamål. Beträffande spritcentralens utförsäljningspriser

uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet, att han

icke kunde förorda att bolaget i syfte att förbilliga — eller fördyra — vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

i viss användning skulle äga att jämka försäljningspriset allt efter det ändamål,

för vilket försäljningen skedde. På grund av sålunda gällande direktiv,

vilka sedermera influtit i avtalet mellan spritcentralen och staten, har spritcentralen

icke ansett sig kunna medge ett lägre pris vid försäljning till större

förbrukare.

Av aktiebolaget Svensk sprits framställning i ärendet framgår att cellulosaspritfabrikerna

har svårigheter att vinna avsättning för hela sin spritproduktion

till det av spritcentralen fastställda priset. I syfte att underlätta

avsättningen av toppkvantiteterna har sökandebolaget därför hemställt

om tillstånd för spritfabrikerna att få försälja sprit, avsedd som råvara för

kemisk industri, även till annan avnämare än spritcentralen, samt att härvid

få uttaga det affärsmässigt konkurrerande pris, varom med vederbörande

köpare kunde överenskommas. Sökandebolaget har härvid närmast åsyftat

försäljning av sprit till Mo och Domsjö aktiebolag, vilket bolag under åren

1953 och 1954 importerat betydande kvantiteter sprit till ett pris, som legat

avsevärt lägre än det av spritcentralen för inhemsk sprit fastställda, för att

på basis därav framställa kemiska produkter för export, varvid importtullen

å den importerade råvaran restitueras.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att jag i propositionen nr 112

till innevarande års riksdag meddelat, att jag har för avsikt att hemställa

om Kungl. Maj :ts bemyndigande att igångsätta en utredning beträffande

sulfitspritindustriens framtida avsättningsförhållanden. I avvaktan på slutförandet

av en dylik utredning synes för närvarande icke kunna ifrågakomma

att vidtaga annat än provisoriska tidsbegränsade åtgärder i syfte

att underlätta avsättningen av spritfabrikernas nuvarande överskott.

Sökandebolagets framställning i vad avser tillstånd för tillverkare att till

affärsmässigt konkurrerande priser få försälja sprit till annan tillverkare

har i princip tillstyrkts av samtliga remissinstanser. Icke heller jag har

någon erinran mot framställningen i denna del.

Remissinstanserna har däremot givit uttryck åt olika uppfattning i vad

avser sökandebolagets framställning om tillstånd till direktförsäljning jämväl

till utanför cellulosaindustrien stående större kemisk industri. Förslaget

i denna del har tillstyrkts av kommerskollegium samt av kollegii hörda

remissinstanser. Kemikontoret har tillstyrkt att direktförsäljning borde få

äga rum i den mån spriten av köparen användes vid framställning av exportvara.

Kontrollstyrelsen och spritcentralen har icke ansett sig kunna godtaga

sökandebolagets förslag i denna del med den utformning som angivits i

framställningen utan förordat att försäljningen i princip sker via spritcentralen.

I anslutning därtill har vissa kompletterande riktlinjer uppdragits.

För egen del finner jag i likhet med de båda sistnämnda remissinstanserna

övervägande skäl tala för att den fristående kemiska industriens

köp liksom hittills alltid sker genom spritcentralen. Jag är sålunda icke beredd

att tillstyrka att avslut får göras direkt mellan tillverkare och den

fristående kemiska industrien. Med hänsyn till angelägenheten av aft spritfabrikerna

vinner avsättning för föreliggande överskott, anser jag mig emel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

9

lertid kunna tillstyrka, att tillverkare erhåller möjlighet att till spritcentralen

för viss köpares räkning försälja sprit avsedd för förbrukning inom

kemisk industri till ett lägre pris än som följer av de regler som innefattas i

gällande avtal.

Författningstekniskt synes rätten till direktförsäljning mellan tillverkare

inbördes böra åvägabringas genom utfärdande av en särskild förordning med

bestämmelser om temporärt undantag från föreskrifterna i 16 § brännvinstillverkningsförordningen.

Förordningen synes böra äga giltighet under tiden

den 1 juli 1954—den 30 juni 1955. Tillstånd till försäljning torde —

på motsvarande sätt som enligt brännvinstillverkningsförordningen gäller

beträffande användning av sprit i egen rörelse — böra lämnas av kontrollstyrelsen.

Det torde därvid få ankomma på kontrollstyrelsen att meddela

de närmare konlrollföreskrifter, som erfordras för att förhindra att spriten

hos förbrukare användes för otillåtet ändamål. Såsom nyss anförts har jag

förordat att tillverkare även skall kunna via spritcentralen sälja till kemiska

industriföretag, som icke själva är tillverkare av sulfitsprit, till lägre pris

än det avtalsenligt beräknade. Framställning härom till spritcentralen bör

få göras allenast av tillverkare. Med hänsyn till att detta innebär ett avsteg

från nuvarande grunder för prissättningen av sprit torde Kungl. Maj :t

böra bemyndigas att med Aktiebolaget vin- & spritcentralen träffa tilläggsavtal

av den innebörd som föranledes av det nu sagda. Detta tilläggsavtal bör

begränsas att omfatta endast ett år.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning angående temporärt undantag från bestämmelserna

i 16 § förordningen den 26 februari 1954 (nr 73) angående tillverkning

av brännvin.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda författningsförslag

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa tilläggsavtal

för liden 1 juli 1954—den 30 juni 1955 med Aktiebolaget

vin- och spritcentralen angående prissättningen å inom riket

tillverkad sprit i huvudsaklig överensstämmelse med i det

föregående angivna riktlinjer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

2 Biliang till riksdagens protokoll 1054. 1 samt. Nr 188.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1954:46 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående temporärt undantag från bestämmelserna i 16 § förordningen den 26 febru s. 2 i texten