Sök i Ratio Lex

Beträffande vissa ändringar i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m

14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:204, Beträffande vissa ändringar i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

]

Nr 204.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen beträffande vissa ändringar

i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m.; given Stockholms slott den 19 mars

195b.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över det härvid fogade förslaget till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig

automobiltrafik in. m.

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Genom propositionen inhämtas riksdagens yttrande över förslag till dels

förenklat förfarande för erhållande av tillstånd till personbilstrafik till och

från arbetsplats, dels rätt att med droskbil befordra tidningar utan att passagerare

medföljer.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 204.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition, nr 204.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 mars 195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler

fråga om ändring i vissa delar av förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m. samt anför.

Inledning.

Motorfordonstrafikens snabba utveckling under efterkrigstiden har medfört

väsentliga förändringar i vägtrafikens struktur jämfört med de trafikförhållanden

som rådde vid tillkomsten av förordningen den 25 oktober

1940 (nr 910) om yrkesmässig automobiltrafik m. m„ den s. k. yrkestrafikförordningen.

Särskilt har detta varit fallet i fråga om persontrafiken, som

utvecklats i riktning mot dels ökad användning av individuella trafikmedel —- privata personbilar och motorcyklar, inklusive mopeder — och dels ökad

långväga trafik med buss. I vissa fall har härigenom uppkommit trafikformer

av yrkesmässig karaktär, vilka icke torde ha klart förutsetts vid

yrkestrafikförordningens tillkomst och i fråga om vilka osäkerhet uppstått

rörande den rätta tillämpningen av förordningens bestämmelser.

En översikt över aktuella frågor på den yrkesmässiga biltrafikens område

har framlagts i en inom kommunikationsdepartementet i januari 1954

upprättad promemoria, över vilken yttranden inhämtats från statens biltrafiknämnd,

samtliga länsstyrelser, järnvägsstyrelsen, 1953 års trafikutredning,

Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska

droskbilägareförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska

resebyråföreningen och Landsorganisationen i Sverige. I promemorian har avhandlats

frågor rörande personbilstrafik till och från arbetsplats, linjetrafik

med buss och transportförmedling samt framlagts förslag till vissa ändringar

i yrkestrafikförordningen i syfte att anpassa densamma efter de

aktuella trafikförhållandena pa sådant sätt, att de grundprinciper, åt vilka

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Iiungl. Maj:ts proposition nr 204.

förordningens bestämmelser ger uttryck, blir klart tillämpliga på nu åsyftade

former av yrkesmässig biltrafik.

En allmän översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken och därmed

också av yrkestrafikförordningens bestämmelser äger för närvarande

rum genom en inom kommunikationsdepartementet i juni 1953 tillsatt utredning,

1953 års trafikutredning. Utredningsuppdragets omfattning medför,

att trafikutredningen ännu icke på någon tid kan förväntas taga ställning

till frågan om en eventuell revidering av lagstiftningen rörande den yrkesmässiga

biltrafiken. Jag anser att, i avvaktan på förslag därom, behövliga

ändringar i yrkestrafikförordningen bör få anstå, där så utan olägenhet

kan ske. Vissa av de i departementspromemorian redovisade frågorna

torde dock vara av sådan angelägenhetsgrad, att snara åtgärder är erforderliga.

Av skäl, som jag i det följande närmare kommer att ange, har jag emellertid

stannat för att för närvarande allenast upptaga frågan om personbilstrafik

till och från arbetsplats.

Vad beträffar linjetrafiken med buss har — i syfte att förhindra ett kringgående

av bestämmelserna om trafiktillstånd för långväga busslinjetrafik

samt att skapa ökad klarhet rörande rätten för resebyråer och andra researrangörer

att bedriva turistlinjetrafik med buss — i departementspromemorian

föreslagits bl. a. dels viss ändring av gällande definition av begreppet

linjetrafik med buss, dels bestämmelse i yrkestrafikförordningen

rörande förmedling av busstrafik. Vidare diskuteras i promemorian behovet

av ett förtydligande av det i 12 § första stycket yrkestrafikförordningen givna

stadgandet om behovsprövning vid ansökan om trafiktillstånd samt tilllämpningen

av gällande bestämmelser i vad avser turisttrafiken med buss.

Beträffande behovsprövningsstadgandet i 12 § första stycket har remissbehandlingen

givit vid handen, att det i promemorian ifrågasatta förtydligandet

av stadgandet knappast är erforderligt. Även den oklarhet i fråga om

rättsläget i övrigt beträffande linjetrafik med buss, som i vissa viktiga hänseenden

rått, har i viss utsträckning skingrats genom nyligen avkunnade

domar av prejudicerande karaktär. Jag anser mig därför kunna ytterligare

någon tid avvakta utvecklingen på området, innan jag tar ställning till behovet

av ändringar i förordningen på berörda punkter.

Vad så angår vissa i departementspromemorian ifrågasatta förtydliganden

och ändringar av yrkestrafikförordningens bestämmelser om transportförmedling,

har 1953 års trafikutredning i yttrande över promemorian förklarat

sig ämna uppta frågan till särskild undersökning och, om denna därtill

föranleder, avge förslag till erforderliga bestämmelser. Jag har därför ej

heller i denna fråga funnit mig nu böra framlägga något förslag.

Vidare har 1953 års trafikutredning i skrivelse den 11 mars 1954 hemställt

om sådan ändring av 20 § yrkestrafikförordningen att tillstånd till bcställningstrafik

för personbefordran skall förklaras innebära rätt att ombesörja

tidningstransporter med droskbil utan att passagerare medföljer. Såsom

jag i det följande närmare kommer att utveckla, har jag funnit mig böra

framlägga förslag om författningsändring i detta syfte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Person biltrafik till och från arbetsplats.

Ett av de problem som uppstått har sin grund i den kraftigt växande

privata personbilismen. Det har särskilt på landsbygden blivit allt

vanligare att en personbilägare, som använder sin bil för resor till och

från arbetsplats, mot ersättning medtager arbetskamrater eller andra på

samma ort arbetande personer i bilen. Industriernas ökade behov avarbetskraft

vidgar alltmer de bosättningsområden, inom vilka denna arbetskraft

måste sökas. Å andra sidan har den ökade befordringsbekvämlighet och

den möjlighet till kostnadsbesparing, som anlitande av privat personbil kan

medföra, föranlett användning av detta befordringssätt i många fall där den

allmänna trafiktjänsten (bussar, droskbilar och järnväg) kunnat utan olägenhet

för de resande ombesörja trafiken. Förutom den trafikavledning,

som den kraftiga nyinsättningen av privata personbilar och motorcyklar,

inklusive mopeder, inneburit, bidrager trafikavledningen genom sambruk

av privata personbilar till att ytterligare försvaga den allmänna trafiktjänstens

trafikunderlag, som utgör en delförutsättning för dess existens.

Det kan därför befaras att de allmänna lokala persontrafikmöjligheterna

särskilt på landsbygden kommer att vid en fortsatt och eventuellt tilltagande

tendens till sambruk av privata personbilar så småningom allvarligt försämras.

Det synes med hänsyn härtill vara angeläget att gränserna för tilllåten

trafik av här ifrågavarande slag med privata personbilar blir klart

bestämda under beaktande av samtliga förhandenvarande intressen. Eu

granskning av gällande bestämmelser på detta område ger vid handen bland

annat följande.

I 1 § yrkestrafikförordningen definieras begreppet yrkesmässig trafik såsom

trafik, i vilken automobil jämte förare mot ersättning tillhandahålles

allmänheten för person- eller godsbefordran. Denna definition fanns — bortsett

från bestämningen »för person- eller godsbefordran» — i 1906 års förordning

om automobiltrafik och har därefter oförändrad upptagits i senare

författningar.

I proposition nr 115 till 1940 års riksdag framlades förslaget till den nuvarande

yrkestrafikförordningen. Föredragande departementschefen anförde

därvid bland annat följande.

Efter min mening bör den omfattning, i vilken automobilen ställes till

förfogande, fortfarande liksom hittills vara avgörande för frågan, huruvida

yrkesmässig trafik skall anses föreligga eller icke. En rent tillfällig körning,

som icke antyder försök att systematiskt utnyttja bilen för förvärvsändamåj,

bör på grund härav liksom hittills icke vara hänförlig till yrkesmässig

trafik, även om ersättning för densamma utgått. Däremot kan

jag för min del icke finna någon avgörande betydelse böra i och för sig

tilläggas ersättningens storlek i förhållande till driftkostnaden. Frånsett

att det kan vara ovisst, huruvida med driftkostnad bör förstås såväl fasta

som föränderliga kostnader och att beräknandet av de förras andel i en enstaka

trafikprestation är praktiskt sett omöjligt, föreligger enligt min me
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

5

ning otvivelaktigt yrkesmässig trafik även i sådana fall, då exempelvis en

person i syfte att minska kostnaderna för en sin privatbil, mot ersättning,

som understiger driftkostnaden, systematiskt medtager passagerare eller

gods för andras räkning i bilen. Avgörande synes i stället, såsom nyss framhållits,

böra vara den omfattning, i vilken automobilen ställes till förfogande

och huruvida densamma därigenom kan anses systematiskt utnyttjad för

förvärvsändamål. Då denna princip synes vara tillräckligt tydligt uttryckt i

den hittills gällande definitionen på yrkesmässig trafik och därpå grundad

rättspraxis, har jag icke funnit skäl föreligga att i denna del frångå nämnda

definition.

Departementschefens uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagens

sida.

1944 års trafikutrednings förslag.

I sitt betänkande (SOU 1947:85) anförde 1944 års trafikutredning rörande

förevarande spörsmål sammanfattningsvis följande.

Yrkesmässig trafik föreligger enligt gällande definition så snart en bil

tillhandahålles allmänheten mot ersättning. En bilägare får således ej utan

tillstånd i sin bil medtaga en granne eller arbetskamrat mot att denne betalar

någon andel av driftkostnaderna, om det nämligen sker med någon

regelbundenhet. Detta hindrar uppenbarligen ett rationellt utnyttjande av

bilparken och försämrar kommunikationsmöjligheterna, särskilt på landsbygden,

för dem som ej har råd att hålla en egen bil, men som skulle kunna

få följa med annans bil mot betalning. Bestämmelsen stöter tydligen det

allmänna rättsmedvetandet, då den i ej ringa omfattning torde överträdas.

Det synes oss önskvärt att förordningen utformas så att den tillåter personbilägare

att även mot ersättning utföra sådana körningar, som uppenbarligen

icke sker i direkt förvärvssyfte utan endast avser att hjälpa t. ex.

en granne, samtidigt som vederbörandes egen driftkostnad nedbringas. Av

juridiskt-tekniiska skäl torde det vara svårt att uppnå detta på den i och

för sig naturligaste vägen, nämligen genom en ändring av själva begreppet

yrkesmässig trafik. I stället föreslår vi att en personbilägare utan hinder av

bestämmelserna om tillståndstvång in. in. må vid färd för egen räkning

mot betalning medtaga passagerare; detta under förutsättning att anmälan

härom skett till polismyndigheten i den ort, där bilägaren är bosatt.

Uppmjukningen får därmed en så restriktiv utformning, att något egentligt

hot mot drosk- och omnibustrafikens trafikunderlag knappast uppkommer.

Beträffande detta förslag avgavs reservation av ledamoten av utredningen,

dåvarande sekreteraren i Svenska transportarbetarförbundet O. L. Olsson.

Denne, som icke önskade någon ändring av gällande bestämmelser, ansåg

att ett genomförande av majoritetens förslag i bland annat ifrågavarande

hänseende skulle medföra ett alltför väsentligt trafikbortfall för den yrkesmässiga

trafiken.

Vid remissbehandlingen av 1944 års trafikutrednings betänkande visade

sig meningarna delade rörande den föreslagna friheten till sambruk av privata

personbilar.

Förslaget tillstyrktes i sin helhet av väg- och vattenbgggnadsstgrelsen,

kommerskollegium, Inntbruksstgrelsen och åtta länsstyrelser. Ytterligare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

åtta länsstyrelser jämte landsorganisationen förordade frihet för resor till

och från arbetsplats. Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslog i stället, att

möjlighet skapades att i den förenklade ordning It § yrkestrafikförordningen

stadgar meddela på visst sätt begränsade tillstånd. Länsstyrelsen i

Örebro län anförde liknande synpunkter.

Förslaget avstyrktes, med hänsyn till dess menliga inverkan på den yrkesmässiga

trafiken, av biltrafiknämnden och sex länsstyrelser samt av de

myndigheter och organisationer, som företräder yrkesmässiga trafikintressen,

d. v. s. generalpoststyrelsen, järnvägsföreningen, lokaltrafikföreningen,

omnibusägareförbundet och droskbilägareförbnndet.

Departementspromemorian.

I den inom kommunikationsdepartementet upprättade promemorian anföres

i förevarande hänseende bland annat följande.

Regleringen av den yrkesmässiga trafiken får icke lägga hinder i vägen

för att personer med längre väg till och från arbetsplats, dit passande allmänna

kommunikationer icke finnes, skall till rimliga kostnader och utan

betungande tidsutdräkt kunna komma till och från sitt arbete. Ett generellt

undantag från yrkestrafikförordningens bestämmelser torde emellertid även

med begränsning till körningar till och från arbetsplats kunna medföra så

pass vittgående konsekvenser för den lokala allmänna trafiktjänsten (bussar,

lokaltåg, spårvagnar och droskor), att en dylik genomgripande förändring

av yrkestrafikförordningens bestämmelser härvidlag icke nu

torde utan vidare böra ifrågakomma. Det synes lämpligen få ankomma

på 1953 års trafikutredning att undersöka omfattningen av den trafikavledning,

som kan uppstå genom en dylik förändring, och att beräkna

följdverkningarna därav för den allmänna trafiktjänsten och därmed

för den del av allmänheten, som denna trafiktjänst skall betjäna.

För att personer med längre väg till och från arbetsplats, dit passande

reguljära kommunikationer icke finnes, skall till rimliga kostnader och utan

betungande tidsutdräkt kunna komma till och från sitt arbete, ifrågasättes

införande av begränsade trafiktillstånd, avseende rätt för ägare av personbil

att vid färd med bilen till och från arbetsplats mot ersättning medtaga

vissa andra på samma arbetsplats eller ort arbetande personer.

Ansökan om ett på angivet sätt begränsat trafiktillstånd anses kunna

handläggas under enklare och för de sökande mindre tids- och kostnadskrävande

former än som eljest gäller för ansökningar om trafiktillstånd. Möjligheten

att jämlikt It § yrkestrafikförordningen inskränka eller underlåta

remissförfarandet anses därför böra vidgas att omfatta även detta fall. Tillstånd

föreslås böra meddelas, därest förefintliga trafikmedel icke lämpligen

kan ombesörja ifrågavarande personbefordran.

Av trafiksäkerhetsskäl förutsättes, att något undantag från bestämmelserna

i 25 och 27 §§ yrkestrafikförordningen om godkännande av bil och om

trafikkort tillsvidare icke bör stadgas för här ifrågavarande slag av persontrafik.

Taxa för körningarna anses vidare, för att icke en i förvärvssyfte

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

bedriven yrkesmässig trafik skall uppkomma, ej böra upptaga högre avgift

än som motsvarar skälig andel för den medresande i de fasta och rörliga

driftkostnaderna för bilen.

Den ifrågasatta ändringen av 11 § yrkestrafikförordningen tillstyrkes av

det övervägande antalet remissinstanser. Sålunda har biltrafiknämnden

femton länsstyrelser, järnvägsstyrelsen, 1953 års trafikutredning, lokaltrafikföreningen,

omnibusägareförbundet, droskbilägareförbundet och landsorgationen

i huvudsak anslutit sig till vad i promemorian i förevarande hänseende

anförts och förordat, att frågan om personbilstrafik till och från arbetsplats

ges en provisorisk lösning i överensstämmelse med vad i promemorian

föreslagits.

Vissa undantag från yrkestrafikförordningens bestämmelser för här ifrågavarande

slag av trafik, utöver vad i promemorian föreslagits, har på sina

håll ifrågasatts.

Sålunda finner länsstyrelsen i Skaraborgs län det tveksamt, huruvida körplikt

bör föreligga i ifrågavarande fall, och biltrafiknämnden framhåller, att

undantag från körplikt visserligen kan medgivas av tillståndsgivande myndighet

jämlikt 23 § yrkestrafikförordningen men att det synes önskvärt att

en bestämmelse om befrielse från körplikt inflyter i förordningen. Länsstyrelsen

i Kalmar län anser, att körplikt ej bör föreligga.

Vidare anser biltrafiknämnden och länsstyrelserna i Östergötlands och

Kalmar län, att taxa utan olägenhet kan undvaras i den ifrågavarande trafiken.

Några erinringar mot att taxa fastställes reses däremot ej av övriga tillstyrkande

remissinstanser.

Huruvida krav på godkännande av en i här förevarande slag av trafik använd

bil (25 § yrkestrafikförordningen) samt på förares innehav av trafikkort

i sådan trafik (27 § yrkestrafikförordningen) bör upprätthållas har av

länsstyrelserna i Kronobergs och Skaraborgs län ansetts tveksamt. Den förstnämnda

länsstyrelsen ifrågasätter, om icke dessa krav i praktiken skulle

visa sig utgöra oöverstigliga hinder för tillståndsgivning. Även länsstyrelserna

i Södermanlands och Göteborgs och Bohus län finner kravet på trafikkort

vara ett avhållande moment av betydande styrka, då det gäller att göra

ansökan om trafiktillstånd av här ifrågavarande slag, och länsstyrelserna i

Uppsala, Östergötlands och Kalmar län anser, att krav på godkänt fordon

liksom på förares innehav av trafikkort icke bör uppställas.

Beträffande omfattningen av och prövningsförfarandet vid här ifrågavarande

trafiktillstånd framhåller landsorganisationen följande.

I yttrande den 22 mars 1948 över ett av 1944 års trafikutredning avgivet

betänkande med förslag rörande vissa frågor avseende det inrikes trafikväsendet

har vi givit uttryck åt uppfattningen att nu gällande förbud för

bilägare att mera regelbundet medta t. ex. en arbetskamrat mot betalning

av eu del av driftskostnaderna saknar stöd i det allmänna rättsmedvetandet.

Vi finner det förslag till lösning av frågan som promemorian anvisar i stort

sett tillfredsställande. Det bör dock stå klart för de tillståndsgivande myndigheterna

att åtskilliga arbetargrupper, t. ex. skogs- och byggnadsarbetare,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

som regel har ett flertal arbetsplatser under året samt att sammansättningen

av ett arbetslag och därmed medresande kan avsevärt växla under olika

lider av året. Prövningen av dylikt tillstånd bör därför enligt vår uppfattning

icke omgärdas med alltför många detaljföreskrifter utan mera knytas

till villkoret att bilägaren själv är arbetstagare inom visst yrke samt att han

ej betingar sig högre avgift för medresenärer än vad som motsvarar skälig

andel av de fasta och rörliga driftskostnaderna för bilen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands lön påpekar, att promemorians anvisningar,

att de begränsade trafiktillstånden bör prövas med hänsyn till förefintliga

reguljära trafikmedel och droskbilstrafiken samt att tillstånden bör

begränsas till vissa namngivna resande m. in., synes ägnade att motverka

en förenkling av handläggningen.

Lokaltrafikföreningen understryker för sin del, att tillstånden bör meddelas

endast under de i promemorian angivna förutsättningarna. Vidare anser föreningen,

att tillstånden bör begränsas till att avse befordran av arbetsresande

på viss vägsträcka vid resor till och från arbetet under en arbetssäsong

eller annan kortare tid. Med hänsyn till förefintliga reguljära förbindelser

bör tillstånden främst avse vägsträckan mellan hemorten och närmaste

lämpliga busshållplats eller järnvägsstation.

I övrigt har de remissinstanser, som tillstyrkt den ifrågasatta ändringen

av It § yrkestrafikförordningen, jämväl lämnat det i promemorian föreslagna

prövningsförfarandet utan erinran.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Västernorrlands län föreslår att trafik

av här ifrågavarande slag undantages från bestämmelserna i yrkestrafikförordningen.

Den sistnämnda länsstyrelsen anför sålunda följande.

Enligt länsstyrelsens mening synes det lämpligaste sättet att lösa detta

problem vara, att ett stadgande införes av innehåll, att ägare av personbil

må vid färd för egen räkning mellan bostadsorten och arbetsplatsen mot

ersättning medtaga arbetskamrater, som har sitt arbete på samma arbetsplats

som personbilsägaren, utan att detta skall anses hänför ligt till yrkesmässig

trafik. Enligt länsstyrelsens mening har dessa transporter en så stor

social betydelse, att det borde vara möjligt att undantaga dem från yrkestrafikförordningens

bestämmelser. Med hänsyn till omfattningen av den

pågående olaga trafiken på detta område torde en sådan reform knappast

heller behöva befaras undanrycka drosktrafiken eller linjetrafiken något

större trafikunderlag. Skulle med hänsyn till föreliggande farhågor i detta

hänseende denna trafik dock icke anses kunna helt frisläppas, torde den

enda möjligheten vara att, på sätt föreslagits i promemorian, meddela särskilda

begränsade trafiktillstånd. Det synes då angeläget, att handläggningsförfarandet

i möjligaste mån förenklas och länsstyrelsen har därför inga

erinringar mot promemorians förslag om ändring i ll § yrkestrafikförordningen.

Den i promemorian ifrågasatta ändringen av 11 § yrkestrafikförordningen

avstyrkes helt av tio länsstyrelser.

Sålunda anser överståthållarämbetet, att ändringen icke kan antagas mer

än nu gällande ordning vara ägnad att få till stånd kontroll av trafiken.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län säger sig icke tro att tillstånds
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

tvånget kommer att respekteras. Sju andra länsstyrelser anser, att frågan

bör i ett större sammanhang upptagas till övervägande av 1953 års trafikutredning.

Departementschefen.

Det hade enligt min mening varit önskvärt att frågan om personbilstrafik

till och från arbetsplats kunnat erhålla sin lösning i omedelbart samband med

den allmänna översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken, som

anförtrotts 1953 års trafikutredning. Såsom jag tidigare omnämnt, kan

emellertid något förslag, baserat på denna översyn, icke för närvarande

framläggas av trafikutredningen. De olägenheter, som nuvarande anordning

och tillämpning av yrkestrafikförordningens bestämmelser innebär,

då det gäller personbilstrafik till och från arbetsplats och vilka medfört

anställande av åtal i vissa fall, där av allt att döma ett uppenbart trafikbehov

av nyttokaraktär förelegat, gör det angeläget att redan nu söka finna en godtagbar,

om ock provisorisk lösning av förevarande spörsmål — något som

också i yttrande över den inom kommunikationsdepartementet upprättade

promemorian förordats av 1953 års trafikutredning. Jag kan därför icke

dela den av några länsstyrelser framförda uppfattningen, att denna fråga

bör uppskjutas och avgöras först i samband med det förslag, som trafikutredningen

kan komma att framlägga, utan har i stället funnit det nödvändigt

att i avbidan härpå nu framlägga förslag till en provisorisk reglering

på detta område.

Såsom huvudprincip synes mig böra gälla, att trafikbehov av här ifrågavarande

slag tills vidare bör tillgodoses inom ramen för yrkestrafikförordningens

bestämmelser. Jag är sålunda icke beredd att nu förorda 1944 års

trafikutrednings förslag, att ägare av personbil, efter anmälan hos hemortens

polismyndighet, vid färd för egen räkning, må mot ersättning medtaga

passagerare, utan att körningen skall anses hänförlig'' till yrkesmässig

trafik. Däremot synes mig begränsade tillstånd avseende rätt till personbefordran

till och från arbetsplats mot ersättning och i samband med egen

färd böra kunna beviljas med ett avsevärt förenklat prövningsförfarande

och utan alt vara förenade med de detalj föreskrifter, vilka eljest omgärdar

den yrkesmässiga trafiken.

Vad först gäller prövningen av den avsedda trafikens behövlighet torde

den kunna ske under förenklade former. Jag förutsätter, att de tillståndsbeviljande

myndigheterna därvid prövar om reguljära kommunikationsmedel

utan praktiska olägenheter kan anlitas för ifrågavarande resor.

Tillstånden bör under alla omständigheter gälla enbart rätt att vid färder

med personbil till och från egen arbetsplats mot ersättning medtaga andra

till och från arbetsplats resande personer. Tillstånden, som i regel torde

böra tidsbegränsas, bör självfallet kunna förklaras gälla för färder till och

från varierande arbetsplatser, exempelvis i televerkets linjearbete, i skogseller

vägarbete eller liknande fall.

Jag har beträffande förenklingen av handläggningsförfarandet funnit mig

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

kunna förorda den i departementspromemorian föreslagna tilläggsbestämmelsen

innebärande rätt att inskränka eller underlåta infordrande av vederbörliga

yttranden över ansökningar gällande här ifrågavarande trafik.

På grund av trafikformens särskilda karaktär finner jag i likhet med flertalet

av de remissinstanser, som yttrat sig därom, icke nödvändigt att här

upprätthålla de främst av trafiksäkerhetsskäl uppställda kraven på förares

trafikkort och godkännande av fordon i yrkesmässig trafik.

Genom vad jag sålunda föreslagit torde påtalade olägenheter av nuvarande

bestämmelser i ämnet kunna anses undanröjda.

Tidningstransporter med personbil i yrkesmässig trafik.

AB Svenska pressbyrån har i skrivelse den 12 oktober 1953 till 1953 års

Irafikutredning hemställt, att trafikutredningen måtte överväga och hos

Kungl. Maj:t föreslå sådan ändring av yrkestrafikförordningen, att tidningssändningar

får befordras med personbilar i yrkesmässig trafik utan att passagerare

medföljer. Pressbyrån anför, att lastbilar i yrkesmässig trafik, lämpade

för tidningsdistribution i allt mindre utsträckning kommit att finnas

tillgängliga, varemot droskbilar vilka är väl lämpade för dylik distribution

i flertalet fall kan ställas till förfogande. Droskbilar liksom bussar må jämlikt

20 § första stycket yrkestrafikförordningen, på sätt den tiilståndsbeviljande

myndigheten äger närmare bestämma, nyttjas för befordran av gods,

som medföres av passagerare. Pressbyrån framhåller, att denna inskränkning

onödigt fördyrar tidningsdistributionen med sådan bil samt leder till

mindre god hushållning med arbetskraft samt att dessa förhållanden är

ägnade att till transporter med egna bilar överföra den del av tidningsdistributionen,

som eljest med fördel skulle kunna utföras med bilar i yrkesmässig

trafik.

1953 års trafikutredning har med eget yttrande den It mars 1954 till mig

överlämnat ärendet jämte däri inhämtade yttranden av biltrafiknämnden,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, samtliga länsstyrelser, droskbilägareförbundet,

lasttrafikbilägareförbundet och näringslivets trafikdelegation.

Biltrafiknämnden, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sexton länsstyrelser,

1953 års trafikutredning, droskbilägareförbundet och näringslivets trafikdelegation

har därvid tillstyrkt en författningsändring i den av pressbyrån

åsyltade riktningen. Biltrafiknämnden förordar dessutom, att i samband härmed

även införes generell rätt för passagerare att medföra gods vid färd med

droskbil samt att rätten att verkställa ifrågavarande transporter skall vara

underkastad samma bestämmelser, som gäller körningar i beställningstrafik

för personbefordran.

Av trafiksäkerhetsskäl bör vidare enligt biltrafiknämnden och väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen föreskrivas, att den största mängd tidningsgods som

må befordras med personbil i yrkesmässig trafik icke må överskrida 70 kilogram

för varje passagerare, för vilken bilen är godkänd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

Sju länsstyrelser avstyrker ett generellt medgivande till ifrågavarande

transporter och anser, att frågan bör kunna — som i vissa fall redan skett

— lösas genom utfärdande av särskilda tillstånd till beställningstrafik för

transport av tidningar med droskbil.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Östergötlands län anser liksom

lasttrafikbilägareförbundet, att frågan icke bör lösas fristående utan bör

avvakta trafikutredningens kommande omprövning av gällande biltrafikreglering.

1953 års trafikutredning anför, att en omprövning av principerna för

gränsdragningen i fråga om rätten till gods- respektive personbefordran

icke lämpligen kan äga rum, förrän efter den allmänna översynen av bland

annat biltrafikregleringen, som uppdragits åt trafikutredningen. Den föreslagna

rätten till godstransporter med droskbilar vid färd utan passagerare

har emellertid tänkts begränsad till enbart tidningstransporter. De skäl, som

anförts av pressbyrån, finner trafikutredningen, i likhet med övervägande

antalet remissinstanser, tillräckligt beaktansvärda att motivera ett generellt

medgivande till ifrågavarande transporter, och trafikutredningen hemställer,

att härför erforderlig ändring i 20 § yrkestrafikförordningen måtte vidtagas.

Departementschefen.

Enligt 20 § yrkestrafikförordningen innebär tillstånd till utövande av

yrkesmässig trafik för personbefordran, på sätt den tillståndsgivande myndigheten

närmare äger bestämma, jämväl rätt till befordran av gods, som

medföres av passagerare. Därest och i den omfattning samma myndighet

finner skäl sådant medgiva, må i linjetrafik för personbefordran även medföras

gods för annan än passagerare; gods för postverkets räkning får efter

anmälan hos vederbörande myndighet medföras utan särskilt tillstånd. Vid

framläggande av förslaget till nu gällande yrkestrafikförordning anförde föredragande

departementschefen i propositionen nr 115 till 1940 års riksdag i

fråga om befordran av gods, som avlämnas utan att passagerare medföljer,

att rätt att utföra dylika transporter såsom en del av persontrafik borde

förekomma endast i mycket begränsad utsträckning, eftersom ombesörjandet

av dylika transporter i princip borde ankomma på den yrkesmässiga trafiken

för godsbefordran; om utövare av persontrafik önskade i detta avseende

förvärva någon mera vidsträckt rätt borde det åligga honom att söka

tillstånd till godstrafik. Endast s. k. skickegodssändningar, omfattande huvudsakligen

paketgods i samband med linjetrafik för personbefordran, ansågs

böra ifrågakomma.

Som jag i det föregående anfört kan icke nu upptagas frågor av grundläggande

principiell betydelse för regleringen av den yrkesmässiga biltrafiken.

Till sådana frågor hör obestridligen gränsdragningen mellan person- och

godstrafik. Förevarande framställning gäller emellertid endast rätt att transportera

ett enda slags gods, tidningar, under utnyttjande av tillstånd till yrkesmässig

trafik för personbefordran. För medgivande av en med dylikt till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 204.

stånd förknippad generell rätt talar flera skäl såsom yrkeslastbilsbeståndets

fortskridande utveckling mot tyngre fordon, tidningsdistributionens speciella

krav på passning och snabbhet samt det av pressbyrån påpekade slöseriet

med arbetskraft eller onödiga anskaffningar av egna fordon, som nuvarande

bestämmelser framtvingar. Jag har därför i likhet med 1953 års

trafikutredning funnit de speciella omständigheterna i detta fall motivera,

att redan nu sådan författningsändring vidtages, som möjliggör tidningsdistribution

med droskbilar utan samtidig transport av passagerare och utan

särskilt tillstånd till godstrafik. Ändringen bör givas formen av ett generellt

medgivande till ifrågavarande transporter, men vederbörande tillståndsbeviljande

myndighet bör kunna föreskriva undantag härifrån i de fall, då

exempelvis tillfredsställande möjligheter till tidningstransporter erbjuder

sig genom existerande utövare av yrkesmässig godstrafik eller persontrafikens

behov kräver, att droskbilarna bibehålies vid sina egentliga uppgifter.

Departementschefens hemställan.

inom kommunikationsdepartementet har upprättats förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)

angående yrkesmässig automobiltrafik in. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte inhämta riksdagens yttrande över ifrågavarande förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Dagmar Bruno.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

13

Bilaga.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 11 och 20 §§ av förordningen den 25

oktoher 1940 (nr 910) anstående yrkesmässig automobiltrafik m. in.

Härigenom förordnas, att 11 och 20 §§ förordningen den 25 oktober 1940

angående yrkesmässig automobiltrafik in. in. skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

11 §•

Utan hinder av vad i 8 och 9 §§ är stadgat må infordrande av yttranden

inskränkas eller underlåtas, då ansökan avser tillstånd

att uteslutande befordra skolbarn och lärare till och från skola,

att vid färd med personautomobil

till och från egen arbetsplats medtaga

uteslutande andra personer på väg till

och från arbetsplats.

att med-------viss vägsträcka,

att för------person- eller godsbefordran,

att i------eller personautomobil,

att utbyta------femton procent, eller

att jämlikt------femhundra kilogram.

Tillstånd att för en tid av högst sex Tillstånd att för en tid av högst sex

månader bedriva beställningstrafik månader bedriva beställningstrafik

för godsbefordran eller att för sam- för godsbefordran eller att för samma

tid öka antalet automobiler i dy- ma tid öka antalet automobiler i dylik

trafik må, därest och i den mån lik trafik eller att vid färd med perden

tillståndsbeviljande myndigheten sonautomobil till och från egen arprövar

anledning därtill föreligga, betsplats medtaga uteslutande andra

förklaras gälla utan skyldighet att personer på väg till och från arbetsiakttaga

stadgandena i 25 § 1 mom. plats må, därest och i den mån den

och 27 §. tillståndsbeviljande myndigheten prö
var

anledning därtill föreligga, förklaras

gälla utan skyldighet att iakttaga

stadgandena i 25 § 1 mom. och 27 §.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

20 §.

Tillstånd till------av passagerare.

Därest icke annorledes föreskrives

av den tillståndsbeviljande myndigheten,

innebär tillstånd att med personautomobil

bedriva beställningstrafik

för personbefordran jämväl rätt att

med automobilen befordra uteslutande

tidningar, dock icke till större myckenhet

än som motsvarar sammanlagda

vikten av det största antal passagerare,

som må i yrkesmässig trafik

befordras med automobilen, varje

passagerares vikt därvid beräknad till

sjuttio kilogram.

I linjetrafik-----— — än passagerare.

Utan särskilt-------postverkets räkning.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 195b.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

540762

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.