Med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse, m. m
1954-03-19 · 63 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 63 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1954:207, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
1
Nr 207.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om
församlingsstyrelse, m. m.; given Stockholms slott
den 19 mars 195Jj.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse;
2)
lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse
i Stockholm;
3) lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 12 juni 1931 (nr 201) angående
kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg;
4) lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 13 juni 1919 (nr 293)
om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning;
samt
5) lag angående ändrad lydelse av 62 § kommunala vallagen den 6 juni
1930 (nr 253);
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen denna dag hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Ivar Persson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I församlingsstyrelselagarna, som för närvarande överses av särskilda
sakkunniga, föreslås vissa provisoriska ändringar, vilka aktualiserats av
den nya kommunallagen. Dessa ändringar är föranledda av att genom den
nya kommunallagen kommunalstämman och allmänna rådstugan avskaffats,
magistraten utmönstrats ur den kommunala organisationen samt nya
regler meddelats om kommunal fondbildning.
1 — Bihav g till riksdagens protokoll 1951+. 1 sand. Nr 207.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Vidare förordas vissa grunder beträffande beslutanderätten i fråga om
upptagande av församlingskollekt, innebärande att nämnda beslutanderätt
framdeles som regel skall tillkomma kyrkorådet.
Slutligen upptages i propositionen frågan om den obligatoriska skolans
kommunalrättsliga ställning. I propositionen föreslås, att folkundervisningen
framdeles i princip — såsom förhållandet i verkligheten i flertalet fall
redan är — skall vara en borgerligt kommunal angelägenhet samt att därför
ur allmänna församlingsstyrelselagen skall utmönstras alla bestämmelser,
som rör folk- och f orts ättn i n gs s k o 1 v ä sen det.
Kungl. Maj:ts proposition nr 307.
3
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259)
om församlingsstyrelse.
Härigenom förordnas, att 1—4, 9 och 10 §§, 14 § 1 och 2 mom., 17 §,
20 § 1 mom., 22 och 25 §§, 27 § 2 mom. samt 31, 34, 40, 41, 43—62, 65—68
och 71 §§ lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse ävensom rubriken
till 4 kapitlet samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Gällande lydelse: Föreslagen lydelse:
1 §•
Varje territoriell församling äger
att själv, efter vad i denna lag närmare
bestämmes, vårda sina gemensamma
kyrkliga angelägenheter
samt folk- och fortsättningsskoleväsendet
i församlingen, såvitt
icke handhavandet därav enligt
gällande författningar tillkommer
annan.
Två eller flera församlingar eller
delar av skilda församlingar må för
vården om de i denna lag avsedda
angelägenheterna eller vissa av
dem förenas till en kyrklig samfällighet.
Beträffande sådan samfällighet
skall med avseende å vården
om gemensamma angelägenheter, i
den mån ej annat är föreskrivet, i
tillämpliga delar gälla vad i denna
lag stadgas om församling. Ingår
1 §.
Varje territoriell församling äger
att själv, efter vad i denna lag närmare
bestämmes, vårda sina gemensamma
kyrkliga angelägenheter,
såvitt icke handhavandet därav
enligt gällande författningar tillkommer
annan.
Två eller flera församlingar må
för vården om de i denna lag avsedda
angelägenheterna eller vissa
av dem förenas till en kyrklig samfällighet.
Beträffande sådan samfällighet
skall med avseende å vården
om gemensamma angelägenheter, i
den mån ej annat är föreskrivet, i
tillämpliga delar gälla vad i denna
lag stadgas om församling. Ingår
församling i kyrklig samfällighet
1 Senaste lydelse, se beträffande 1, 4 och 40 §§ 1942:294, beträffande 2 och 41 §§ 1950:283,
beträffande 9 § 1951:685, beträffande 14 § 1 mom., 59 § och 66 § 1946:495, beträffande 22 och
07 §§ 1950:292, beträffande 25 och 51 §§ 1937:252, beträffande 31 § 1953:260, beträffande 34 §
1937:285, beträffande 44 § 1945:454, beträffande 54 § 1936:427, beträffande 57 § 1951:692,
beträffande 58 § 1946: 730 .samt beträffande 60 § 1953: 284.
4
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
Gällande lydelse:
församling i kyrklig samfällighet
omfattande alla i denna lag avsedda
angelägenheter, äger vad i första
stycket stadgas icke tillämpning
å församlingen. Har Konungen
stadgat, att två eller flera församlingar
eller delar av församlingar
för vården om folk- och fortsättning
sskoleväsendet tillsammans
skola utgöra ett skoldistrikt, skall
sådant distrikt utgöra en kyrklig
samfällighet. Bildande av kyrklig
samfällighet i andra fall beror av
Konungens särskilda förordnande.
Dylikt förordnande må ej meddelas,
med mindre församlingarna
samtyckt därtill eller åtgärden finnes
vara påkallad av betydande
allmänt behov.
Där Konungen förordnat, att för
vården om folk- och fortsättningsskoleväsendet
församling skall vara
delad i skilda skoldistrikt, gäller om
sådant skoldistrikt i avseende å
vården om nämnda angelägenhet
vad i denna lag är stadgat om församling.
Angående vården om folk- och
fortsättningsskoleväsendet i vissa
kommuner är särskilt stadgat.
2 §.
Med kyrkliga angelägenheter
samt ärenden rörande folk- och
fortsättningsskoleväsendet avses i
denna lag frågor om:
dels
a) åtgärder till---kyrko
musikens
höjande;
b) tillsättande och avskedande
av kyrkobetjänte;
c) prästerskapets, kyrkomusikers
och kyrkobetjäntes löneförmåner;
Föreslagen lydelse:
omfattande alla i denna lag avsedda
angelägenheter, äger vad i första
stycket stadgas icke tillämpning
å församlingen. Om bildande
av kyrklig samfällighet förordnar
Konungen. Dylikt förordnande må
ej meddelas, med mindre församlingarna
samtyckt därtill eller åtgärden
finnes vara påkallad av betydande
allmänt behov.
2 §.
Med kyrkliga angelägenheter avses
i denna lag frågor om:
a) åtgärder till---kyrko
musikens
höjande;
b) tillsättande och avskedande
av kyrkobetjänte;
c) prästerskapets, kyrkomusikers
och kyrkobetjäntes löneförmåner;
5
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
Gällande lydelse:
d) kyrkomedels användande;
e) hushållning med---av
sedd
egendom;
f) byggande och---bygg
nad
hör;
g) avgifter till — — — dithörande
anstalter;
h) åtgärder till---under
gudstjänsten;
i) fördelning av bänkrum i kyrkan;
samt
j) anskaffande och---kyr
kans
egendom;
dels
k) folk- och fortsättning sskolundervisningen
samt dithörande anstalter,
däri inbegripet skolbibliotek;
l)
tillsättande och avskedande
av lärare vid folk- och fortsättningsskolor;
m)
skollärares löneförmåner;
n) hushållning med och vård om
församlingen tillhörig, för skolväsendet
avsedel egendom;
o) byggande och underhåll av
skolhus och tjänstebostäder för
skollärare jämte vad till sådan
byggnad hör; samt
p) avgifter till skola jämte dithörande
anstalter;
dels ock
q) upprättande och underhåll av
församlingen tillhörigt folkbibliotek
(församlingsbibliotek); samt
r) lokal för och avgifter till sådant
bibliotek.
3 §.
Församlings beslutanderätt —
--av kyrkofullmäktige.
I ärende---med försam
lingarna.
Föreslagen lydelse:
d) kyrkomedels användande;
e) hushållning med---av
sedd
egendom;
f) byggande och---bygg
nad
hör;
g) avgifter till--— dithö
rande
anstalter;
h) åtgärder till---under
gudstjänsten;
i) fördelning av bänkrum i kyrkan;
j)
anskaffande och---kyr
kans
egendom;
k) upprättande och underhåll
av församlingen tillhörigt folkbibliotek
(församlingsbibliotek); samt
l) lokal för och avgifter till sådant
bibliotek.
3 §.
Församlings beslutanderätt —
--av kyrkofullmäktige.
I ärende---med försam
lingarna.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse:
Förvaltning och verkställighet
tillkomma kyrkoråd, skolråd, fortsättningsslcolestyrelse
eller biblioteksstyrelse
eller de andra styrelser,
nämnder eller personer, som
äro utsedda för särskilda förvaltnings-
eller verkställighetsbestyr.
4 §.
I församling med mera än 1 500
invånare skall den församlingen
tillkommande beslutanderätten,
med de undantag varom förmäles
i 5 §, uppdragas åt kyrkofullmäktige.
Beträffande församling, som
helt eller delvis ingår i kyrklig samfällighet,
må Konungen förordna
om undantag från vad sålunda
stadgas.
Har i---annorlunda be
sluter.
Församling med---laga
kraft.
Beslut om---och domka
pitlet.
9 §.
Rättighet att deltaga i kyrkostämmas
överläggningar och beslut
tillkommer envar inom församlingen
mantalsskriven person, som är
medlem av svenska kyrkan och
äger utöva rösträtt å kommunalstämma
eller, i stad, å allmän rådstuga.
Den som---annan försam
ling.
I ärende---eller fastighet.
Att den---andra stycket.
Föreslagen lydelse:
Förvaltning och verkställighet
tillkomma kyrkoråd eller biblioteksstyrelse
eller de andra styrelser,
nämnder eller personer, som
äro utsedda för särskilda förvaltnings-
eller verkställighetsbestyr.
4 §.
I församling med mera än 1 500
invånare skall den församlingen
tillkommande beslutanderätten,
med de undantag varom förmäles
i 5 §, uppdragas åt kyrkofullmäktige.
Beträffande församling, som ingår
i kyrklig samfällighet, må Konungen
förordna om undantag från
vad sålunda stadgas.
Har i---annorlunda be
sluter.
Församling med--— laga
kraft.
Beslut om---och domka
pitlet.
9 §.
Rättighet att deltaga i kyrkostämmas
överläggningar och beslut
tillkommer envar inom församlingen
mantalsskriven svensk medbcyrgare,
som är medlem av svenska
kyrkan och som senast under nästföregående
kalenderår uppnått tjuguett
års ålder och ej är omyndig.
Varje röstberättigad äger en röst.
Den som---annan försam
ling.
I ärende---eller fastighet.
Att den---andra stycket.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse:
10 §.
I avseende å utövning av rösträtt
å kyrkostämma och sådan
rätts överlåtande till annan person
skall vad som är stadgat för kommunalstämma
på landet och allmän
rådstuga i stad äga motsvarande
tillämpning.
Om upprättande av röstlängd
och om röstlängdens bindande verkan
stadgas i kommunala vallagen.
14 §.
1 mom. I församling---och
förvaltning;
en i oktober månad för fastställande
av utgifts- och inkomststat
för kyrka och skola samt församlingsbibliotek;
samt
en före---och revisors
suppleanter.
2 mom. Extra kyrkostämma hålles,
när länsstyrelsen eller domkapitlet
därom förordnar eller visitationsförrättare,
magistraten eller
stadsstyr elsen, kyrkoherden eller
Föreslagen lydelse:
10 §.
Om upprättande av röstlängd
och om röstlängdens bindande verkan
stadgas i kommunala vallagen.
Röstberättigad må genom fullmakt
till annan röstberättigad
överlåta sin talan och rösträtt å
kyrkostämma.
Fullmakt skall vara ställd till
viss person samt av utställaren underskriven
med angivande av den
dag underskrivandet skett. Å fullmakten
skall tillika vara av två
vittnen tecknat bevis, att densamma
egenhändigt underskrivits av
utställaren å den dag fullmakten
utvisar samt att namnet på den
person, till vilken fullmakten är
ställd, då fanns utsatt å fullmakten.
Är fullmakt ej så underskriven
och bevittnad, som nu är sagt, är
den ogill. Fullmakt äger icke giltighet
under längre tid än trettio dagar
efter dagen för utfärdandet.
Ej må någon på grund av fullmakt
föra talan eller utöva rösträtt
för mera än en röstberättigad.
14 §.
1 mom. I församling---och
förvaltning;
en i oktober månad för fastställande
av utgifts- och inkomststat
för kyrka och församlingsbibliotek;
samt
en före---och revisors
suppleanter.
2 mom. Extra kyrkostämma hålles,
när länsstyrelsen eller domkapitlet
därom förordnar eller visitationsförrättare,
kyrkoherden eller
den hans ämbete förvaltar, kyrko
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse:
den hans ämbete förvaltar, kyrkorådet,
skolrådet, fortsättningsskolestyrelse
eller biblioteksstyrelse sådant
äskar eller ordföranden finner
det nödigt.
Envar, som---ej föras.
17 §.
De ärenden, som företagas till
avgörande å kyrkostämma, skola
förut vara vederbörligen beredda
av kyrkorådet eller skolrådet eller
annan styrelse, nämnd eller beredning,
dit ärendet efter sin beskaffenhet
hör, eller av en eller flera
särskilt för sådan beredning utsedda
personer. Innan ärende, som beretts
annorledes än av kyrkorådet
eller skolrådet, företages till avgörande
å kyrkostämma, skall tillfälle
lämnas kyrkorådet eller skolrådet
att avgiva yttrande däröver.
Val må---församlingens
rättighet.
20 §.
1 mom. Sedan överläggningen
---eller nej.
Ordföranden tillkännagiver —
--med klubbslag.
Begäres omröstning---vid
val.
Val av kyrkoråd, skolråd, jortsättningsskolestyrelse
och biblioteksstyrelse
samt av revisorer och
revisorssuppleanter, som avses i
61 §, så ock av två eller flera personer
för särskild beredning av
ärenden, som skola företagas till
avgörande å kyrkostämma, skall
vara proportionellt, därest det begäres
av minst så många väljande,
som motsvara det tal, vilket erhål
-
Föreslagen lydelse:
rådet eller biblioteksstyrelse sådant
äskar eller ordföranden finner det
nödigt.
Envar, som---ej föras.
17 §.
De ärenden, som företagas till
avgörande å kyrkostämma, skola
förut vara vederbörligen beredda
av kyrkorådet eller annan styrelse,
nämnd eller beredning, dit ärendet
efter sin beskaffenhet hör, eller av
en eller flera särskilt för sådan beredning
utsedda personer. Trman
ärende, som beretts annorledes än
av kyrkorådet, företages till avgörande
å kyrkostämma, skall tillfälle
lämnas kyrkorådet att avgiva
yttrande däröver.
Val må---församlingens
rättighet.
20 §.
1 mom. Sedan överläggningen
---eller nej.
Ordföranden tillkännagiver —
--med klubbslag.
Begäres omröstning---vid
val.
Val av kyrkoråd och biblioteksstyrelse
samt av revisorer och revisorssuppleanter,
som avses i 61 §,
så ock av två eller flera personer
för särskild beredning av ärenden,
som skola företagas till avgörande
å kyrkostämma, skall vara proportionellt,
därest det begäres av
minst så många väljande, som
motsvara det tal, vilket erhålles,
om samtliga väljandes antal delas
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse:
les, om samtliga väljandes antal
delas med siffran för det antal personer
valet avser, ökad med 1. Om
förfarandet vid sådant proportionellt
val är särskilt stadgat.
22 §.
Vad om landskommuns eller
stads rätt att besluta om ersättning
åt innehavare av kommunalt
uppdrag är stadgat skall i tillämpliga
delar gälla jämväl i fråga om
kyrkostämmas befogenhet att besluta
om arvode och ersättning för
utgifter åt stämmans ordförande,
om dagtraktamente, ersättning för
särskild resdag och resekostnadsersättning
åt utsedd ledamot av kyrkoråd
eller skolråd eller annan för
handhavande av församlingens
angelägenheter tillsatt styrelse,
nämnd eller beredning eller åt revisor
samt om arvode och ersättning
för utgifter åt revisor eller åt sådan
ledamot av rådet, styrelsen, nämnden
eller beredningen, som utsetts
till ordförande eller som eljest i viss
befattning inom rådet, styrelsen,
nämnden eller beredningen eller
efter särskilt uppdrag utför arbete
av mera betydande omfattning.
25 §.
Ordföranden skall tillse, att utdrag
av kyrkostämmans justerade
protokoll tillställes kyrkorådet,
skolrådet, fortsättning sskolestyrelse
eller biblioteksstyrelse eller de andra
styrelser, nämnder eller personer,
åt vilka verkställighet av
stämmans beslut uppdragits.
Den som---riktighet be
styrkt.
Föreslagen lydelse:
med siffran för det antal personer
valet avser, ökad med 1. Om förfarandet
vid sådant proportionellt
val är särskilt stadgat.
22 §.
Vad om landskommuns eller
stads rätt att besluta om ersättning
åt innehavare av kommunalt
uppdrag är stadgat skall i tillämpliga
delar gälla jämväl i fråga om
kyrkostämmas befogenhet att besluta
om arvode och ersättning för
utgifter åt stämmans ordförande,
om dagtraktamente, ersättning för
särskild resdag och resekostnadsersättning
åt utsedd ledamot av kyrkoråd
eller annan för handhavande
av församlingens angelägenheter
tillsatt styrelse, nämnd eller beredning
eller åt revisor samt om arvode
och ersättning för utgifter åt revisor
eller åt sådan ledamot av
styrelsen, nämnden eller beredningen,
som utsetts till ordförande,
eller åt sådan ledamot, som eljest
i viss befattning inom kyrkorådet,
styrelsen, nämnden eller beredningen
eller efter särskilt uppdrag utför
arbete av mera betydande omfattning.
25 §.
Ordföranden skall tillse, att utdrag
av kyrkostämmans justerade
protokoll tillställes kyrkorådet eller
biblioteksstyrelse eller de andra
styrelser, nämnder eller personer,
åt vilka verkställighet av stämmans
beslut uppdragits.
Den som---riktighet be
styrkt.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse:
27 §.
2 mom. Skola kyrkofullmäktige
---för samfällighet^!.
Av det för samfälligheten bestämda
antalet fullmäktige skall
varje i samfälligheten ingående församling
eller del av församling utse
en samt därutöver det antal, som
belöper på församlingen eller församlingsdelen
efter den beräkningsgrunden,
att en kyrkofullmäktig
utses för varje befolkningstal
motsvarande det som erhålles,
då samfällighetens hela folkmängd
delas med det återstående antalet
fullmäktige för hela samfälligheten.
Därest det antal fullmäktige,
som med tillämpning av nämnda
regel bör utses, icke uppgår till det
för samfälligheten bestämda antalet,
skola för ernående av detta antal
de församlingar eller församlingsdelar,
vilkas folkmängd mest
överskjuter omförmälda tal, vara
berättigade att var för sig välja ytterligare
en fullmäktig. Antalet
fullmäktige, som i enlighet med
dessa föreskrifter skola utses av
varje församling eller del därav,
bestämmes i god tid före valet av
länsstyrelsen.
31 §.
För val av kyrkofullmäktige må
församling med mera än 10 000 invånare
indelas i valkretsar, där så
befinnes lämpligt. Annan församling
må ej indelas i valkretsar, såframt
icke till följd av församlingens
särskilt betydande utsträckning
eller liknande förhållanden
synnerliga skäl föreligga därtill.
Föreslagen lydelse:
27 §.
,2 mom. Skola kyrkofullmäktige
---för samfälligheten.
Av det för samfälligheten bestämda
antalet fullmäktige skall
varje i samfälligheten ingående
församling utse en samt därutöver
det antal, som belöper på församlingen
efter den beräkningsgrunden,
att en kyrkofullmäktig utses
för varje befolkningstal motsvarande
det som erhålles, då samfällighetens
hela folkmängd delas
med det återstående antalet fullmäktige
för hela samfälligheten.
Därest det antal fullmäktige, som
med tillämpning av nämnda regel
bör utses, icke uppgår till det för
samfälligheten bestämda antalet,
skola för ernående av detta antal
de församlingar, vilkas folkmängd
mest överskjuter omförmälda tal,
vara berättigade att var för sig
välja ytterligare en fullmäktig. Antalet
fullmäktige, som i enlighet
med dessa föreskrifter skola utses
av varje församling, bestämmes i
god tid före valet av länsstyrelsen.
31 §.
För val av kyrkofullmäktige må
församling med mera än 10 000 invånare
indelas i valkretsar, där så
befinnes lämpligt. Annan församling
må ej indelas i valkretsar, såframt
icke till följd av församlingens
särskilt betydande utsträckning
eller liknande förhållanden
synnerliga skäl föreligga därtill.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse:
Vid val av fullmäktige för kyrklig
samfällighet skall dock varje i
samfälligheten ingående församling
eller del av församling utgöra en
valkrets. Valbarhet är ej inskränkt
inom valkrets.
Vid valkretsindelning--—
eller stadsfullmäktigval.
Om indelning---i tillämp
ning.
34 §.
Angående ordinarie---el
ler
helgdag.
I övrigt sammanträda kyrkofullmäktige,
när länsstyrelsen eller
domkapitlet därom förordnar eller
visitationsförrättare, magistraten
eller stadsstyrelsen, kyrkoherden
eller den hans ämbete förvaltar,
kyrkorådet, skolrådet, fortsättningsskolestyrélse
eller biblioteksstyrelse
eller de flesta av fullmäktige
sådant äska eller ordföranden
finner det nödigt.
Å tredje---skall utlysas.
4 KAP.
Om kyrkoråd och skolråd.
40 §.
I varje församling skall finnas
ett kyrkoråd och ett skolråd.
Två eller---pastoratets
angelägenheter.
Har Konungen i fråga om folkoch
f ortsättning sskoleväsendet i
församling förordnat på sätt i 1 §
denna lag omförmäles, eller gäller
beträffande detsamma vad i lagen
om skolstyrelse i vissa kommuner
är stadgat, skall skolråd ej utses i
församlingen.
Föreslagen lydelse:
Vid val av fullmäktige för kyrklig
samfällighet skall dock varje i
samfälligheten ingående församling
utgöra en valkrets. Valbarhet är ej
inskränkt inom valkrets.
Vid valkretsindelning---
eller stadsfullmäktigval.
Om indelning---i tillämp
ning.
34 §.
Angående ordinarie---el
ler
helgdag.
I övrigt sammanträda kyrkofullmäktige,
när länsstyrelsen eller
domkapitlet därom förordnar eller
visitationsförrättare, kyrkoherden
eller den hans ämbete förvaltar,
kyrkorådet eller biblioteksstyrelse
eller de flesta av fullmäktige sådant
äska eller ordföranden finner
det nödigt.
Å tredje---skall utlysas.
4 KAP.
Om kyrkoråd m. ni.
40 §.
I varje församling skall finnas
ett kyrkoråd.
Två eller — — — pastoratets
angelägenheter.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse:
För förvaltningen och vården av
fortsättning sskolan må, där församling
finner det vara till fördel
för skolväsendet, utses särskild
fortsättning sskolestyrelse. Hava
två eller flera församlingar enligt
vad särskilt är stadgat förenat sig
om gemensam fortsättningsskola,
skall gemensam fortsättning sskolestyrelse
utses för församlingarna.
Där församling finner det erforderligt,
må för förvaltningen och
vården av för samling shibliotek utses
särskild biblioteksstyrelse.
Beträffande fortsättning sskolestyrelse
och biblioteksstyrelse skall,
i den män ej annat är föreskrivet, i
tillämpliga delar gälla vad i denna
lag är stadgat angående skolråd.
41 §.
Kyrkorådet tillkommer —
--kyrkans angelägenheter.
Kyrkorådet har — — — och
verksamhet.
Skolrådet tillhör att:
a) utöva vården av och befattningen
med folk- och fortsättningsskolan
samt därmed sammanhängande
angelägenheter; samt
b) handhava förvaltningen och
vården av församling sbibliotek.
Om skolrådets befattning med
vissa angelägenheter avseende kyrkomusikers
anställande och verksamhet
stadgas särskilt.
Såväl kyrkorådet som
skolrådet åligger, i vad på
vartderas särskilda befattning ankommer,
därjämte att:
a)-ombesörja verkställigheten —
--eller personer;
Föreslagen lydelse:
I församling, där församlingsbibliotek
finnes, skall för förvaltningen
och vården av sådant bibliotek
utses särskild biblioteksstyrelse.
Beträffande biblioteksstyrelse
skall, i den mån ej annat är föreskrivet,
i tillämpliga delar gälla
vad i denna lag är stadgat angående
kyrkoråd.
41 §.
Kyrkorådet tillkommer -----
kyrkans angelägenheter.
Kyrkorådet har — — — och
verksamhet.
Kyrkorådet åligger, i vad på
dess särskilda befattning ankommer,
därjämte att:
a) ombesörja verkställigheten —
--eller personer;
13
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
Gällande lydelse:
b) hava överinseendet---
personers förvaltning;
c) till kyrkostämman — — —
omständigheterna påkallas;
d) verkställa beredning---
hos kyrkofullmäktige;
e) i alla---ändamål; samt
f) avgiva infordrade — — —
församlingens angelägenheter.
Finnes jortsätttiingsskolestyrelse
eller biblioteksstyrelse, tillkommer
det sådan styrelse att handhava
förvaltningen och vården, förstnämnda
styrelse av f ortsättning sskolan
och sistnämnda styrelse av
församlingsbibliotek.
43 §.
Ledamöter i kyrkorådet och
skolrådet väljas av kyrkostämman
eller, där kyrkofullmäktige finnas,
av dem till det antal, som stämman
eller fullmäktige finna lämpligt
med hänsyn till församlingens
vidd och folkmängd. Antalet ledamöter
må dock, ordföranden inberäknad,
icke vara under fem eller
över elva. Jämte ledamöterna må
utses suppleanter till det antal,
som finnes lämpligt. Sker ej valet
proportionellt, skall tillika bestämmas
den ordning, i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring.
Val av — — — med församlingarna.
Ledamöter i fortsättning sskolestyrelse
utses till det antal, som
församlingen finner lämpligt. Ledamöterna
utses av kyrkostämman
eller kyrkofullmäktige och
skolrådet sålunda, att kyrkostäm
-
Föreslagen lydelse:
b) hava överinseendet---
personers förvaltning;
c) till kyrkostämman — — —
omständigheterna påkallas;
d) verkställa beredning---
hos kyrkofullmäktige;
e) i alla---ändamål; samt
f) avgiva infordrade — — —
församlingens angelägenheter.
43 §.
Ledamöter i kyrkorådet väljas
av kyrkostämman eller, där kyrkofullmäktige
finnas, av dem till
det antal, som stämman eller fullmäktige
finna lämpligt med hänsyn
till församlingens vidd och
folkmängd. Antalet ledamöter må
dock, ordföranden inberäknad, icke
vara under fem eller över elva.
Jämte ledamöterna må utses suppleanter
till det antal, som finnes
lämpligt. Sker ej valet proportionellt,
skall tillika bestämmas den
ordning, i vilken suppleanterna
skola inkallas till tjänstgöring.
Val av---med församling
arna.
14
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
Gällande lydelse:
man eller kyrkofullmäktige välja
det antal ledamöter, som är närmast
under hälften, och skolrådet
övriga ledamöter.
Skall kyrkoråd eller skolråd utses
för kyrklig samfällighet eller
skall eljest kyrkoråd utses för två
eller flera församlingar gemensamt,
bör tillses, att om möjligt envar
av församlingarna blir företrädd
i rådet.
44 §.
Till ledamot i kyrkorådet eller
skolrådet må väljas endast den
som är röstberättigad å kyrkostämma
samt boende inom församlingen
och uppnått tjugu tre års ålder
ävensom kan anses vilja, då
fråga är om ledamot i kyrkorådet,
främja församlingslivet samt, då
fråga är om ledamot av skolrådet,
befordra skolväsendet. I avseende
å obehörighet att vara ledamot i
kyrkorådet eller skolrådet samt
rätt till avsägelse från sådant uppdrag
skall i övrigt vad i 29 § är
stadgat om kyrkofullmäktig äga
motsvarande tillämpning.
Vad om ledamot i kyrkorådet
eller skolrådet är stadgat gäller
ock om suppleant.
Vid val av ledamöter i fortsättningsslcolestyrelse
skall tillses, att
det praktiska arbetets intressen
bliva i vederbörlig mån företrädda
inom styrelsen.
45 §.
Ledamöter och suppleanter i
kyrkorådet och skolrådet väljas
för fyra år, räknade från och med
Föreslagen lydelse:
Skall kyrkoråd utses för kyrklig
samfällighet eller eljest för två eller
flera församlingar gemensamt,
bör tillses, att om möjligt envar av
församlingarna blir företrädd i rådet.
44 §.
Till ledamot i kyrkorådet må
väljas endast den som är röstberättigad
å kyrkostämma samt boende
inom församlingen och uppnått
tjugutre års ålder ävensom
kan anses vilja främja församlingslivet.
I avseende å obehörighet att
vara ledamot i kyrkorådet samt
rätt till avsägelse från sådant uppdrag
skall i övrigt vad i 29 § är
stadgat om kyrkofullmäktig äga
motsvarande tillämpning.
Vad om ledamot i kyrkorådet är
stadgat gäller ock om suppleant.
45 §.
Ledamöter och suppleanter i
kyrkorådet väljas för fyra år, räknade
från och med den 1 januari
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse:
den 1 januari året näst efter det,
då valet skedde. Valet skall förrättas
i november eller december månad
året näst efter det, då allmänna
val av kyrkofullmäktige ägde
rum.
Avgår ledamot---under
året.
46 §.
1 mom. Ordförande i---
därtill förordnar.
1 annex- eller kapellförsamling
---är tillstädes.
Utgöra församlingar tillhörande
olika pastorat eller delar av sådana
församlingar en kyrklig samfällighet,
förordnar domkapitlet en av församlingarnas
kyrkoherdar eller annan
inom någon av församlingarna
tjänstgörande präst att vara ordförande
i kyrkorådet för samfälligheten
och en annan sådan präst att
vid hinder för honom föra ordet.
Vad sålunda stadgas skall ock gälla,
där eljest församlingar tillhörande
olika pastorat hava gemensamt
kyrkoråd.
Är ordföranden — — — föra
ordet.
2 mom. Skolrådet väljer inom
sig för varje år en ordförande och
en vice ordförande. Till ordförande
må dock kunna utses kyrkoherden,
ändå att han icke är ledamot av
rådet. Utgöra församlingar tillhörande
olika pastorat eller delar av
sådana församlingar en kyrklig
samfällighet, må till ordförande i
skolrådet för samfälligheten kunna
utses en av kyrkoherdarna i pasto
-
Föreslagen lydelse:
året näst efter det, då valet skedde.
Valet skall förrättas i november
eller december månad året näst
efter det, då allmänna val av kyrkofullmäktige
ägde rum.
Avgår ledamot---under
året.
46 §.
1 mom. Ordförande i---
därtill förordnar.
1 annex- eller kapellförsamling
---är tillstädes.
Utgöra församlingar tillhörande
olika pastorat en kyrklig samfällighet,
förordnar domkapitlet en av
församlingarnas kyrkoherdar eller
annan inom någon av församlingarna
tjänstgörande präst att vara
ordförande i kyrkorådet för samfälligheten
och en annan sådan
präst att vid hinder för honom
föra ordet. Vad sålunda stadgas
skall ock gälla, där eljest församlingar
tillhörande olika pastorat
hava gemensamt kyrkoråd.
Är ordföranden — — — föra
ordet.
2 mom. Biblioteksstyrelse väljer
inom sig för varje år en ordförande
och en vice ordförande. Till ordförande
må dock kunna utses kyrkoherden,
ändå att han icke är ledamot
av styrelsen. Utgöra församlingar
tillhörande olika pastorat
en kyrklig samfällighet, må till
ordförande i biblioteksstyrelse för
samfälligheten kunna utses en av
kyrkoherdarna i pastoraten, ändå
16
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
Gällande lydelse:
raten, ändå att han icke är ledamot
av rådet.
Äro både ordföranden och vice
ordföranden i skolrådet hindrade
att inställa sig vid rådets sammanträde,
äger rådet utse en ledamot
att för tillfället föra ordet.
47 §.
Kyrkorådet och skolrådet sammanträda
på ordförandens kallelse
så ofta han finner det nödigt eller
minst halva antalet ledamöter för
uppgivet ärende gör framställning
därom.
48 §.
Suppleanterna i kyrkorådet och
skolrådet böra i den vid valet bestämda
ordningen kallas till tjänstgöring,
i den mån det erfordras till
följd av hinder för ledamot eller
vid uppkommen ledighet, som ej
ännu kunnat fyllas, efter ledamot,
som icke utsetts vid proportionellt
val.
Suppleant vare---rådets
sammanträden.
49 §.
Kyrkorådet eller skolrådet må ej
handlägga ärende, såvida icke flera
än hälften av ledamöterna, ordföranden
inberäknad, äro tillstädes.
Ledamot i---eller upplö
sas.
Vad sålunda stadgas skall äga
motsvarande tillämpning i fråga
Föreslagen lydelse:
att han icke är ledamot av styrelsen.
Äro både ordföranden och vice
ordföranden i biblioteksstyrelse
hindrade att inställa sig vid styrelsens
sammanträde, äger styrelsen
utse en ledamot att för tillfället
föra ordet.
47 §.
Kyrkorådet sammanträder på
ordförandens kallelse så ofta han
finner det nödigt eller minst halva
antalet ledamöter för uppgivet
ärende gör framställning därom.
48 §.
Suppleanterna i kyrkorådet böra
i den vid valet bestämda ordningen
kallas till tjänstgöring, i den
mån det erfordras till följd av hinder
för ledamot eller vid uppkommen
ledighet, som ej ännu kunnat
fyllas, efter ledamot, som icke utsetts
vid proportionellt val.
Suppleant vare---rådets
sammanträden.
49 §.
Kyrkorådet må ej handlägga
ärende, såvida icke flera än hälften
av ledamöterna, ordföranden inberäknad,
äro tillstädes.
Ledamot i---eller upplö
sas.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse: Föreslagen lydelse:
om ledamot eller till tjänstgöring
kallad suppleant i skolrådet; dock
skola böterna tillfalla skolkassan.
50 §.
Med avseende å kyrkorådet och
skolrådet skall vad i 20 § 1 mom.
är stadgat för kyrkostämma äga
motsvarande tillämpning; dock
skall omröstning, där sådan begäres,
utom vid val och tillsättande
av tjänstebefattning alltid ske öppet.
Vid skolrådets sammanträden
äger kyrkorådets ordförande, ändå
att han icke är ledamot av skolrådet,
att yttra sig och framställa
förslag men ej att deltaga i besluten.
51 §.
Vid kyrkorådets eller skolrådets
sammanträde skall ordföranden
föra eller på sitt ansvar låta föra
protokoll.
Justering av---nästa sam
manträde.
Sedan protokollet---sär
skilt
utfärdas.
Den som med begagnande av
sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen
tagit avskrift av kyrkorådets
eller skolrådets protokoll äger
att utan avgift få avskriftens riktighet
bestyrkt.
52 §.
Kyrkorådets ordförande — —
— över dem.
För skolrådets ordförande gälla
enahanda föreskrifter.
2 — B i han g till riksdagens protokoll 195b. 1
50 §.
Med avseende å kyrkorådet skall
vad i 20 § 1 mom. är stadgat för
kyrkostämma äga motsvarande
tillämpning; dock skall omröstning,
där sådan begäres, utom vid
val och tillsättande av tjänstebefattning
alltid ske öppet.
Vid biblioteksstyrelses sammanträden
äger kyrkorådets ordförande,
ändå att han icke är ledamot
av styrelsen, att yttra sig och
framställa förslag men ej att deltaga
i besluten.
51 §.
Vid kyrkorådets sammanträde
skall ordföranden föra eller på sitt
ansvar låta föra protokoll.
Justering av---nästa sam
manträde.
Sedan protokollet---sär
skilt
utfärdas.
Den som med begagnande av
sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen
tagit avskrift av kyrkorådets
protokoll äger att utan avgift
få avskriftens riktighet bestyrkt.
52 §.
Kyrkorådets ordförande — —
— över dem.
!. Nr 207.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 907.
Gällande lydelse:
53 §.
Kyrkvärdar väljas---i rå
det.
Kyrkorådet och skolrådet utse
för varje kalenderår inom eller
utom sig en kassaförvaltare.
54 §.
Penningar eller värdehandlingar,
som för församlingens räkning innehavas
av kyrkorådet eller skolrådet,
skola så förvaras, att de icke
sammanblandas med andra penningar
eller värdehandlingar.
Penningmedel, som---för
jordbrukskredit.
55 §.
Envar ledamot av kyrkorådet
eller skolrådet ansvarar gemensamt
med de övriga för de medel
rådet har under sin förvaltning
ävensom för de säkerhetshandlingar,
mot vilkas antaglighet han icke
gjort anmärkning till protokollet.
56 §.
Om kyrkorådets och skolrådets
befattning med uppgörande av förslag
till utgifts- och inkomststat
samt om revision och meddelande
av ansvarsfrihet sägs i 5 kap.
Beträffande vård — — — är
stadgat.
Föreslagen lydelse:
53 §.
Kyrkvärdar väljas---i rå
det.
Kyrkorådet utser för varje kalenderår
inom eller utom sig en
kassaförvaltare.
54 §.
Penningar eller värdehandlingar,
som för församlingens räkning innehavas
av kyrkorådet, skola så
förvaras, att de icke sammanblandas
med andra penningar eller
värdehandlingar.
Penningmedel, som---för
j ordbrukskredit.
Angående anbringande av medel,
som församling enligt 58 § avsatt
till fond, skall vad i 61 § andra
stycket kommunallagen är
stadgat äga motsvarande tillämpning.
55 §.
Envar ledamot av kyrkorådet
ansvarar gemensamt med de övriga
för de medel rådet har under sin
förvaltning ävensom för de säkerhetshandlingar,
mot vilkas antaglighet
han icke gjort anmärkning
till protokollet.
56 §.
Om kyrkorådets befattning med
uppgörande av förslag till utgiftsoch
inkomststat samt om revision
och meddelande av ansvarsfrihet
sägs i 5 kap.
Beträffande vård — — — är
stadgat.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse:
57 §.
De avgifter, om vilka kyrkostämma
eller kyrkofullmäktige besluta,
skola utom i de fall, för vilka
annorlunda är i lag eller författning
föreskrivet, utgå på sätt om
täckande av kommuns skattebehov
är stadgat i lagarna om kommunalstyrelse
på landet och i stad.
Angående viss---särskilt
stadgat.
58 §.
Utgifts- och inkomststat skall
årligen upprättas för det nästföljande
kalenderåret, särskilt för
kyrkan och särskilt för skolan och
församlingsbibliotek. Finnes fortsättningsskolestyrelse
eller biblioteksstyrelse,
skall utgifts- och inkomststat
upprättas särskilt för
fartsättning sskolan eller särskilt
för för samling sbiblioteket.
Å utgiftssidan---oförut
sedda
behov.
Statens inkomstsida — — —
dess anskaffande.
Församling må---räken
skaper
uppgått.
Hinder möter---i sänder.
Om fondbildning är särskilt
stadgat.
Föreslagen lydelse:
57 §.
De avgifter, om vilka kyrkostämma
eller kyrkofullmäktige besluta,
skola utom i de fall, för vilka
annorlunda är i lag eller författning
föreskrivet, utgå på sätt om
täckande av kommuns skattebehov
är stadgat i kommunallagen.
Angående viss---särskilt
stadgat.
58 §.
Utgifts- och inkomststat skall
årligen upprättas för det nästföljande
kalenderåret, särskilt för
kyrkan och särskilt för församlingsbibliotek.
Å utgiftssidan---oförut
sedda
behov.
Statens inkomstsida — — —
dess anskaffande.
Församling må---räken
skaper
uppgått.
Hinder möter---i sänder.
Bestämmelserna i 50 § andra
och tredje styckena kommunallagen
om ianspråktag ande av medel,
som kommun uppburit såsom vederlag
för anläggningstillgång eller
på grund av försäkring av sådan
tillgång, samt i 55—57 §§ samma
lag om fondbildning skola äga
motsvarande tillämpning å församling.
20
Kungl. Maj:ts
Gällande lydelse:
59 §.
Förslag till utgifts- och inkomststater
skola uppgöras för kyrkan
av kyrkorådet och för skolan och
församlingsbibliotek av skolrådet.
Finnes fortsättningsskolestyrelse
eller biblioteksstyrelse, åligger det
sådan styrelse att uppgöra statförslag
i vad på styrelsens befattning
ankommer.
Statförslagen skola — — — i
kungörelsen.
På nämnda---och avgö
rande.
60 §.
Vad kyrkostämman eller kyrkofullmäktige
beslutat till utdebitering
skall, allt efter ändamålets beskaffenhet,
genom kyrkorådet,
skolrådet eller särskild styrelse
delgivas på landet kommunalnämnden
och i stad drätselkammaren,
vilka det åligger att på sätt i
lagen om kommunalstyrelse på
landet eller lagen om kommunalstyrelse
i stad är stadgat härom
underrätta länsstyrelsen och vederbörande
lokala skattemyndighet
för debitering och uppbörd av
avgifterna till församlingen i samband
med övriga kommunalutskylder.
Församling äger---mot
svarande
mån.
Församlingen äger — — —
stycke utanordnas.
Belopp, som vid ingången av ett
år utgör församlingens fordran hos
statsverket enligt andra och tredje
styckena, skall länsstyrelsen under
proposition nr 207.
Föreslagen lydelse:
59 §.
Förslag till utgifts- och inkomststater
skola uppgöras för kyrkan
av kyrkorådet och för församlingsbibliotek
av biblioteksstyrelsen.
Statförslagen skola — — — i
kungörelsen.
På nämnda---och avgö
rande.
60 §.
Vad kyrkostämman eller kyrkofullmäktige
beslutat till utdebitering
skall, allt efter ändamålets beskaffenhet,
genom kyrkorådet eller
särskild styrelse delgivas på landet
kommunalnämnden och i stad
drätselkammaren, vilka det åligger
att på sätt i kommunallagen är
stadgat härom underrätta länsstyrelsen
och vederbörande lokala
skattemyndighet för debitering och
uppbörd av avgifterna till församlingen
i samband med övriga kommunalutskylder.
Församling äger---mot
svarande
mån.
Församlingen äger — — —
stycke utanordnas.
Belopp, som vid ingången av ett
år utgör församlingens fordran hos
statsverket enligt andra och tredje
styckena, skall länsstyrelsen under
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse:
samma år utanordna till kommunalnämnden
eller drätselkammaren
med en sjättedel å åttonde dagen i
var och en av månaderna januari,
mars, maj, juli, september och november.
Är församlingens fordran
icke uträknad vid utbetalningstillfället
i januari månad, skall vid
detta tillfälle utbetalas samma belopp
som utbetalades i november
månad föregående år; dock må
länsstyrelsen, då särskilda skäl föranleda
därtill, förordna att utbetalning
skall ske med annat belopp.
Därest det i januari månad utbetalade
beloppet icke motsvarar en
sjättedel av församlingens fordran,
skall härav betingad jämkning ske
av det belopp, som utbetalas i
mars månad. Kommunalnämnden
eller drätselkammaren skall därefter
avlämna medlen till kyrkorådet,
skolrådet eller särskild styrelse.
61 §.
Av kyrkostämman — — —
årets förvaltning.
Den, vilken såsom ledamot av
kyrkorådet eller skolrådet eller
eljest är redovisningsskyldig till
församlingen, må icke väljas till
revisor eller revisorssuppleant för
granskning av förvaltning, för vilken
han har att redovisa, ej heller
deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant
för granskning av
sådan förvaltning eller i beslut
med anledning av granskningen.
Revisorerna iiga---beröra
förvaltningen.
Föreslagen lydelse:
samma år utanordna till kommunalnämnden
eller drätselkammaren
med en sjättedel å åttonde dagen i
var och en av månaderna januari,
mars, maj, juli, september och november.
Är församlingens fordran
icke uträknad vid utbetalningstillfället
i januari månad, skall vid
detta tillfälle utbetalas samma belopp
som utbetalades i november
månad föregående år; dock må
länsstyrelsen, då särskilda skäl föranleda
därtill, förordna att utbetalning
skall ske med annat belopp.
Därest det i januari månad utbetalade
beloppet icke motsvarar en
sjättedel av församlingens fordran,
skall härav betingad jämkning ske
av det belopp, som utbetalas i
mars månad. Kommunalnämnden
eller drätselkammaren skall därefter
avlämna medlen till kyrkorådet
eller särskild styrelse.
61 §.
Av kyrkostämman — — —
årets förvaltning.
Den, vilken såsom ledamot av
kyrkorådet eller eljest är redovisningsskyldig
till församlingen, må
icke väljas till revisor eller revisorssuppleant
för granskning av
förvaltning, för vilken han har att
redovisa, ej heller deltaga i val av
revisor eller revisorssuppleant för
granskning av sådan förvaltning
eller i beslut med anledning av
granskningen.
Revisorerna iiga---beröra
förvaltningen.
22
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
Gällande lydelse:
62 §.
Det åligger kyrkorådet och
skolrådet ävensom särskild styrelse
att i enlighet med givna föreskrifter
föra räkenskaper över sin
förvaltning och avsluta dem för
kalenderår. Räkenskaperna skola
årligen senast den 1 mars hållas
tillgängliga för revisorerna.
65 §.
Genom bestämmelserna i 61—64
§§ göres ej ändring i föreskrifterna
om särskild revision av kyrko- och
skolräkenskaper.
66 §.
1 mom. För att---fem år.
Hurusom beslut angående kommunal
fond skall i vissa fall för att
vinna bindande kraft underställas
Konungens prövning och fastställelse
föreskrives i lag om kommunal
fondbildning.
Beslut, som — — — till Konungen.
2 mom. Församlingen äger — —
— annan ordning.
Lån, som---nytt lån.
Nyttjar församling jämlikt lagen
om kommunal fondbildning medel
från annan församlingen tillhörig
fond än kassaförlagsfond i stället
för belopp som församlingen äger
upplåna, skall församlingens lånerätt
anses därigenom tagen i anspråk;
dock må församling utan
hinder av denna bestämmelse besluta
att använda sin lånerätt för
att ersätta sålunda nyttjade fondmedel.
Föreslagen lydelse:
62 §.
Det åligger kyrkorådet ävensom
särskild styrelse att i enlighet med
givna föreskrifter föra räkenskaper
över sin förvaltning och avsluta
dem för kalenderår. Räkenskaperna
skola årligen senast den 1 mars
hållas tillgängliga för revisorerna.
65 §.
Genom bestämmelserna i 61—64
§§ göres ej ändring i föreskrifterna
om särskild revision av kyrkoräkenskaper.
66 §.
1 mom. För att---fem år.
Att beslut angående fond skall i
vissa fall för att vinna bindande
kraft underställas Konungens prövning
och fastställelse följer av vad
i 58 § sista stycket sägs.
Beslut, som — — — till Konungen.
2 mom. Församling äger — — —
annan ordning.
Lån, som---nytt lån.
Nyttjar församling medel från
annan, församlingen tillhörig enligt
58 § avsatt fond än kassaförlagsfond
i stället för belopp som
församlingen äger upplåna, skall
församlingens lånerätt anses därigenom
tagen i anspråk; dock må
församling utan hinder av denna
bestämmelse besluta att använda
sin lånerätt för att ersätta sålunda
nyttjade fondmedel.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse:
Med lån---även borgen.
Av Konungen---upptaga
lånet.
67 §.
Hurusom, i visst fall länsstyrelsens
godkännande erfordras för att
giva gällande kraft åt beslut angående
fondmedels anbringande
stadgas i lag om kommunal fondbildning.
Underställt beslut---där
för
uppgivas.
Över vägrad---hos Ko
nungen.
68 §.
Medlem av — — — orättvis
grund.
Besvären skola, jämte det överklagade
beslutet, inom trettio dagar
efter den dag, då tillkännagivande
om verkställd justering av
det över beslutet förda protokollet
enligt 23 § ägde rum, dagen då det
skedde likväl oräknad, ingivas, i
mål, som avses i 2 § a), b), d), h),
k), l) och q) ävensom i mål rörande
val av ledamöter och suppleanter
i kyrkoråd, skolråd, fortsättningsskolestyrelse
och biblioteksstyrelse
samt mål rörande granskning
av sådant råds eller sådan styrelses
räkenskaper till domkapitlet
och i andra mål till länsstyrelsen.
Det åligger klaganden därjämte såväl
att vid besvären foga bevis om
dagen, då sådant tillkännagivande
ägde rum, som ock att inom fjorton
dagar efter det tiden för besvärens
inlämnande utgått till kyrkostämmans
eller, där beslutet fat
-
Föreslagen lydelse:
Med lån---även borgen.
Av Konungen---upptaga
lånet.
67 §.
Att i visst fall länsstyrelsens
godkännande erfordras för att giva
gällande kraft åt beslut angående
fondmedels anbringande följer av
vad i 54 § tredje stycket sägs.
Underställt beslut---där
för
uppgivas.
Över vägrad---hos Ko
nungen.
68 §.
Medlem av —--orättvis
grund.
Besvären skola, jämte det överklagade
beslutet, inom trettio dagar
efter den dag, då tillkännagivande
om verkställd justering av
det över beslutet förda protokollet
enligt 23 § ägde rum, dagen då det
skedde likväl oräknad, ingivas, i
mål, som avses i 2 § a), b), d), h)
och k) ävensom i mål rörande val
av ledamöter och suppleanter i
kyrkoråd och biblioteksstyrelse
samt mål rörande granskning av
rådets eller styrelsens räkenskaper
till domkapitlet och i andra mål till
länsstyrelsen. Det åligger klaganden
därjämte såväl att vid besvären
foga bevis om dagen, då sådant
tillkännagivande ägde rum, som
ock att inom fjorton dagar efter
det tiden för besvärens inlämnande
utgått till kyrkostämmans eller,
där beslutet fattats av kyrkofullmäktige,
till dessas ordförande in
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Gällande lydelse:
tats av kyrkofullmäktige, till dessas
ordförande ingiva diariibevis
över att han besvärat sig.
Försummar klaganden---
i verkställighet.
Länsstyrelsen och---ge
mensam
behandling.
71 §.
För besvärs anförande mot beslut
av kyrkoråd eller skolråd i sådana
mål och ärenden, vilka rådet
på grund av föreskrifter i särskilda
författningar har att handlägga,
gäller vad i dessa författningar för
varje fall finnes stadgat.
I övrigt skall, där medlem av
församling ej nöjes åt kyrkorådets
eller skolrådets beslut, som icke är
av rent förberedande eller verkställande
art, vad i 68—70 §§ är
stadgat äga motsvarande tillämpning.
Där beslutet rör uteslutande
enskild persons förhållande, skall
dock tiden för talans fullföljande
räknas från den dag, då beslutet
genom utdrag av protokollet delgavs
klaganden.
Utan hinder---annorledes
förordnar.
Föreslagen lydelse:
giva diariibevis över att han besvärat
sig.
Försummar klaganden---
i verkställighet.
Länsstyrelsen och---ge
mensam
behandling.
71 §.
För besvärs anförande mot beslut
av kyrkoråd i sådana mål och
ärenden, vilka rådet på grund av
föreskrifter i särskilda författningar
har att handlägga, gäller vad i
dessa författningar för varje fall
finnes stadgat.
I övrigt skall, där medlem av
församling ej nöjes åt kyrkorådets
beslut, som icke är av rent förberedande
eller verkställande art, vad i
68—70 §§ är stadgat äga motsvarande
tillämpning. Där beslutet rör
uteslutande enskild persons förhållande,
skall dock tiden för talans
fullföljande räknas från den dag,
då beslutet genom utdrag av protokollet
delgavs klaganden.
Utan hinder---annorledes
förordnar.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1955. Med lagens ikraftträdande
upphävas lagarna den 12
juni 1936 (nr 282) angående användning
i vissa fall av kommun
eller annan samfällighet tillhörig
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
Föreslagen lydelse:
egendom och den 6 december 1946
(nr 727) om kommunal fondbildning,
så ock vad i övrigt finnes i
lag eller författning stridande mot
lagen om församlingsstyrelse i dess
nya lydelse.
Där skoldistrikt ej sammanfaller
med lands- eller stadskommun,
skola dock bestämmelserna i lagen
om församlingsstyrelse i dess före
den 1 januari 1955 gällande lydelse
ävensom bestämmelserna i de enligt
nästföregående stycke upphävda
lagarna alltjämt tillämpas med
avseende å folk- och fortsättningsskoleväsendet
i distriktet och vederbörande
församling tillhörigt
för samling sbibliotek.
Förekommer i lagen den 6 juni
1930 (nr 262) om skolstyrelse i vissa
kommuner eller i annan särskild
författning avseende skolväsendet
hänvisning till vad om skolråd finnes
stadgat, skall därvid åsyftad
bestämmelse i lagen om församlingsstyrelse
i dess före den 1 januari
1955 gällande lydelse alltjämt
tillämpas.
Vad i 5 § lagen den 18 december
1953 (nr 754) om införande av
kommunallagen stadgas skall, i den
mån lagen om församlingsstyrelse
i dess nya lydelse vinner tillämpning
å församling, äga motsvarande
giltighet beträffande i nämnda
lagrum omförmälda slag av fonder,
som den 1 januari 1955 finnas i
församlingen.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om
församlingsstyrelse i Stockholm.
Härigenom förordnas, att 58 §, 62 § 3 mom. samt 69 och 70 §§ lagen
den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
Gällande lydelse:
58 §.
Penningar eller — — — eller
värdehandlingar.
Penningmedel, som---å
postgirokonto.
62 §.
3 inom. Om {ondbildning gäller
vad särskilt är stadgat.
69 §.
1 mom. För att---fem år.
Hurusom beslut angående kommunal
fond skall i vissa fall för att
Föreslagen lydelse:
58 §.
Penningar eller — — — eller
värdehandlingar.
Penningmedel, som---å
postgirokonto.
Angående anbringande av medel,
som församling enligt 62 § 3
mom. avsatt till jond, skall vad i
61 § andra stycket kommunallagen
är stadgat äga motsvarande
tillämpning.
62 §.
3 mom. Bestämmelserna i 50 §
andra och tredje styckena kommunallagen
om ianspråktag ande
av medel, som kommun uppburit
såsom vederlag för anläggningstillgång
eller på grund av försäkring
av sådan tillgång, samt i 55—57 §§
samma lag om fondbildning skola
äga motsvarande tillämpning å
församling.
69 §.
1 mom. För att---fem år.
Att beslut angående fond skall
i vissa fall för att vinna bindande
1 Senaste lydelse, se beträffande 62 § 3 mom. 1942: 516, beträffande 69 § 1946: 496 och beträffande
70 § 1950: 293.
27
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
Gällande lydelse:
vinna bindande kraft underställas
Konungens prövning och fastställelse
föreskrives i lag om kommunal
f ondbildning.
Beslut, som---till Ko
nungen.
2 mom. Församling äger---
annan ordning.
Lån, som---nytt lån.
Nyttjar församling jämlikt lagen
om kommunal jondbildning medel
från annan församlingen tillhörig
fond än kassaförlagsfond i stället
för belopp som församlingen äger
upplåna, skall församlingens lånerätt
anses därigenom tagen i anspråk;
dock må församling utan
hinder av denna bestämmelse besluta
att använda sin lånerätt för
att ersätta sålunda nyttjade fondmedel.
Med lån---även borgen.
Av Konungen---upptaga
lånet.
70 §.
Hurusom i visst fall överståthållarämbetets
godkännande erforddras
för att giva gällande kraft åt
beslut angående fondmedels anbringande
stadgas i lag om kommunal
jondbildning.
Underställt beslut---där
för
uppgivas.
Över vägrad---hos Ko
nungen.
Föreslagen lydelse:
kraft underställas Konungens prövning
och fastställelse följer av vad
i 62 § 3 mom. sägs.
Beslut, som---till Ko
nungen.
2 mom. Församling äger---
annan ordning.
Lån, som---nytt lån.
Nyttjar församling medel från
annan, församlingen tillhörig enligt
62 § 3 mom. avsatt fond än kassaförlagsfond
i stället för belopp som
församlingen äger upplåna, skall
församlingens lånerätt anses därigenom
tagen i anspråk; dock må
församling utan hinder av denna
bestämmelse besluta att använda
sin lånerätt för att ersätta sålunda
nyttjade fondmedel.
Med lån---även borgen.
Av Konungen---upptaga
lånet.
70 §.
Att i visst fall överståthållarämbetets
godkännande erfordras för
att giva gällande kraft åt beslut
angående fondmedels anbringande
följer av vad i 58 § tredje stycket
sägs.
Underställt beslut---där
för
uppgivas.
Över vägrad--— hos Ko
nungen.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1955.
I fråga om församling, som avses
i lagen om, församlingsstyrelse
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
i Stockholm, skall vad i 5 § lagen
den 18 december 1953 (nr 754) om
införande av kommunallagen stadgas
äga motsvarande tillämpning
beträffande i nämnda lagrum omförmälda
slag av fonder, som den
1 januari 1955 finnas i församlingen.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 5 § lagen den 12 juni 1931 (nr 201) angående
kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.
Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 12 juni 1931 angående kyrkofullmäktige
och kyrkonämnd i Göteborg skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
Gällande lydelse:
5 §.
Kyrkofullmäktige sammanträda
så ofta ordföranden finner det nödigt,
så ock när länsstyrelsen eller
domkapitlet därom förordnar eller
visitationsförrättare, magistraten
eller något av de särskilda församlingarnas
kyrkoråd eller de flesta
av fullmäktige sådant äska.
Föreslagen lydelse:
5 §.
Kyrkofullmäktige sammanträda
så ofta ordföranden finner det nödigt,
så ock när länsstyrelsen eller
domkapitlet därom förordnar eller
visiationsförrättare eller något av
de särskilda församlingarnas kyrkoråd
eller de flesta av fullmäktige
sådant äska.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1955.
Kungl. Maj.ts proposition nr 207.
29
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 13 juni 1919 (nr 293)
om ordning och villkor för ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning.
Härigenom förordnas, att 40 § lagen den 13 juni 1919 om ordning och
villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning1 skall erhalla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Gällande lydelse:
40 §.
Skall ny församling bildas, åligge
det domkapitlet att så fort ske kan
under året innan indelningsändringen
träder i kraft och sist före
den 1 oktober förordna präst att
föra ordet i församlingens kyrkoråd
ävensom att hålla kyrkostämma
och sammanträde med kyrkofullmäktige
för val av ordförande
och vice ordförande samt kyrkoråd
och skolråd.
I nybildad---nästfoljande
året.
Fullmäktige skola---av
indelningsändringen.
Föreslagen lydelse:
40 §.
Skall ny församling bildas, åligge
det domkapitlet att så fort ske kan
under året innan indelningsändringen
träder i kraft och sist före
den 1 oktober förordna präst att
föra ordet i församlingens kyrkoråd
ävensom att hålla kyrkostämma
och sammanträde med kyrkofullmäktige
för val av ordförande
och vice ordförande samt kyrkoråd.
I nybildad---nästf oljande
året.
Fullmäktige skola--— av
indelningsändringen.
1 Senaste lydelse, se 1930: 257.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1955.
30
Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''207.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 62 § kommunala vallagen
den 6 juni 1930 (nr 253).
Härigenom förordnas, att 62 § kommunala vallagen den 6 juni 1930 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Gällande lydelse:
62 §.
De i denna lag givna bestämmelserna
om församling skola, i den
mån ej annat är föreskrivet, i tilllämpliga
delar gälla jämväl beträffande
kyrklig samfällighet eller
skoldistrikt, som avses i 1 § lagen
om församlingsstyrelse.
Erfordras särskilda föreskrifter
om tillämpning av denna lag med
avseende å kyrklig samfällighet
eller skoldistrikt, som i första stycket
sägs, meddelas sådana föreskrifter
av Konungen.
Föreslagen lydelse:
62 §.
De i denna lag givna bestämmelserna
om församling skola, i
den mån ej annat är föreskrivet,
i tillämpliga delar gälla jämväl
beträffande kyrklig samfällighet,
som avses i 1 § lagen om församlingsstyrelse.
Erfordras särskilda föreskrifter
om tillämpning av denna lag med
avseende å kyrklig samfällighet,
som i första stycket sägs, meddelas
sådana föreskrifter av Konungen.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1955.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
31
IJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Honungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 mars 1954-
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om vissa
ändringar i lagen om församlingsstyrelse, m. m., samt anför därvid följande.
Inledning.
Då de gamla primärkommunerna genom 1862 års kommunallagstiftningsreform
uppdelades på tvenne med varandra principiellt sidoordnade kommunala
enheter, den borgerliga kommunen och den kyrkliga kommunen
eller församlingen, innebar detta närmast en fördelning av de lokala kommunala
angelägenheterna på skilda, för vartdera förvaltningsområdet avsedda
organ med därav betingad kompetensfördelning. I författningsregleringen
för de angivna två förvaltningsområdena upprätthölls dock i övrigt
en vittgående överensstämmelse såväl i sak som i form. Denna överensstämmelse
bibehölls och utvecklades än mer vid 1930 års allmänna revision av
kommunallagstiftningen; alla icke sakligt motiverade skiljaktigheter i författningarna
utmönstrades så långt ske kunde. De den 6 juni 1930 utfärdade
lagarna om församlingsstyrelse (nr 259) och om församlingsstyrelse i Stockholm
(nr 260) bringades därigenom både till innehåll och uttryckssätt i så
nära samstämmighet med de motsvarande författningarna på det borgerliga
området, som kyrkoförsamlingarnas egenart och befogenhetsbegränsningar
medgav.
1 9 53 års kommunallagsreform. Genom proposition nr 210
framlade Kungl. Maj:t för 1953 års riksdag förslag till ny kommunallag,
vilket med vissa jämkningar godkändes av riksdagen (rskr 1953: 419). Den
nya lagen utfärdades den 18 december 1953 (nr 753) och träder i kraft den
1 januari 1955. Härigenom har de nuvarande särskilda lagarna om kommunalstyrelse
på landet och i stad ersatts med en för de borgerliga primär
-
32
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
kommunerna gemensam kommunallag. Denna ger i stort sett enhetliga bestämmelser
för den kommunala organisationen i landskommuner, köpingar
och städer.
De viktigaste nyheterna i kommunallagen innebär, såvitt för församlingsstyrelselagstiftningens
del är av betydelse, i huvudsak följande.
Kommunalstämman och allmänna rådstugan avskaffas och beslutanderätten
i samtliga kommuner tillägges fullmäktige.
Kommunens styrelse utgöres på landet av kommunalnämnden och i
stad av drätselkammaren. Magistratens befattning med kommunalstyrelsen
upphör. För de största städerna öppnas möjlighet att med bibehållande
av drätselkammaren som specialorgan på det finansiella området inrätta
en styrelse av särskild typ benämnd stadskollegium. Kommunens styrelse
väljes av fullmäktige för fyra år, räknat från och med den 1 januari året
näst efter det, då val till styrelsen skett. Valet förrättas i december året
näst efter det, då allmänna val av fullmäktige ägt rum. Antalet ledamöter
i kommunens styrelse bestämmes av fullmäktige men må dock icke vara
under fem.
I fråga om de olika organens verksamhetsformer innefattar lagen åtskilliga
nyheter. Sålunda har interpellationsrätten i fullmäktige reglerats,
en ny form för kommunala tillkännagivanden skapats genom att kommunerna
ålägges anordna en kommunens anslagstavla samt en allmän jävsregel
införts för fullmäktige och ledamöter av nämnder och styrelser. Vidare
har nya bestämmelser meddelats om valbarhet till kommunala uppdrag och
om avsägelserätt.
Reglerna om kommunernas drätsel har sammanförts och systematiserats.
I samband därmed har vissa ändringar av saklig natur företagits. I anslutning
till en allmän regel rörande det kommunala förmögenhetsskyddet har
intagits en bestämmelse i huvudsak motsvarande den som nu finnes införd
i första stycket av lagen den 12 juni 1936 (nr 282) angående användning
i vissa fall av kommunen eller annan samfällighet tillhörig egendom. Beträffande
utgifts- och inkomststaten har stadgats, att däri skall upptagas det
belopp, vartill nästföregående års underskott respektive överskott uppgår
enligt det avslutade räkenskapsåret, medan enligt gällande bestämmelser
kommunen äger upptaga antingen det löpande årets beräknade brist eller
behållning eller näst föregående års bokförda brist och behållning.
Gällande bestämmelser om kommunernas fondbildning är meddelade i
lagen den 6 december 1946 (nr 727) om kommunal fondbildning. Denna lag
gäller — förutom för borgerlig primärkommun — för församling, särskilt
skoldistrikt, municipalsamhälle, fattigvårdssamhälle och landsting. I den
nya kommunallagen har fondbildningslagens bestämmelser i vad avser de
borgerliga primärkommunerna inarbetats. I samband därmed har ifrågavarande
regler översetts i förenklande syfte i såväl formellt som sakligt hänseende.
33
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
De nu blott för kommunalnämnd och drätselkammare stadgade bestämmelserna
beträffande medelsförvaltningen har utsträckts till att avse
medelsförvaltande kommunala organ över huvud taget. Nuvarande regler
angående placering av fondmedel skall tillämpas med avseende å samtliga
penningmedel, som kommunalt organ har om händer. Reglerna om medelsförvaltning
skall vidare tillämpas beträffande medel, som kommunalt organ
innehar för annans räkning. Minimiantalet revisorer har ökats från två till
tre. Revisorernas inventeringsrätt har utvidgats till att omfatta alla penningmedel
och värdehandlingar, som omhänderhaves av kommunalt organ.
Rätten att anföra besvär, som enligt nuvarande bestämmelser avser
blott beslut av det representativa organet samt kommunalnämnd och drätselkammare,
har utsträckts till att även avse beslut av de särskilda nämnderna.
Tiden för anförande av besvär, som för närvarande är olika bestämd
för landskommun och för stad, är bestämd till tre veckor. Kommun har
medgivits rätt att utse eu särskild nämnd, besvärsnämnd, med befogenhet
att på materiella grunder pröva besvär i tjänstetillsättningsärenden och
vissa andra frågor rörande kommunala befattningshavare.
De tillämpningsfrågor, som uppkommer vid övergång till den nya ordningen,
är reglerade i lagen den 18 december 1953 (nr 754) om införande
av kommunallagen. Därjämte har av kommunallagsreformen föranledda
ändringar vidtagits i lagen om ordning och villkor för ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning, kommunala vallagen och lagen om val till riksdagen
(SFS 755—757).
Revision av församlingsstyrelselagstiftningen.
Samtidigt med avlåtandet av propositionen angående kommunallagsreformen
— den 30 april 1953 — utverkade jag Kungl. Maj:ts bemyndigande
att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet
verkställa översyn av gällande församlingsstyrelselagstiftning. Därvid underströk
jag — efter att ha berört den strävan till likformighet i kommunallagstiftningen,
som satt sin prägel på de tidigare författningsrevisionerna
på området och som nu åter aktualiserades genom det framlagda kommunallagsförslaget
— angelägenheten av att en utredning kom till stånd för
uppnående av en anpassning av den kyrkliga kommunallagstiftningen till
den föreslagna nya kommunallagen samt att härför nödiga ändrade bestämmelser
om möjligt kunde vinna tillämpning samtidigt med denna lags ikraftträdande,
vilket avsågs skola ske den 1 januari 1955. Jag framhöll vidare,
att utgångspunkten för utredningen borde vara att, i den mån icke sakliga
skäl betingade skiljaktigheter, överensstämmelse borde råda i form och
innehåll mellan de kyrkliga och de borgerliga kommunalförfattningarna.
Sådan överensstämmelse borde i synnerhet eftersträvas mellan församlingsstyrelselagarnas
och den nya kommunallagens regler på sådana områden,
där för de sistnämnda läge till grund ett mera principiellt ställningstagande,
såsom med avseende ä valbarhet till kommunala uppdrag och
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1 sand. Arr 207.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 207.
avsägelserätt, jäv för fullmäktige och nämndledamöter, besvärsrätt och
besvärstid samt i fråga om upptagandet i lagen av erforderliga bestämmelser
om fondbildning och vad därmed sammanhörde.
I nu avsedda sammanhang tog jag även upp frågan om den obligatoriska
skolans kommunalrättsliga ställning och anförde därom följande.
Enligt för närvarande gällande bestämmelser i allmänna församlingsstyrelselagen
framstår folk- och fortsättningsskoleväsendet alltjämt i princip
såsom en den kyrkliga kommunens, församlingens, angelägenhet, ehuru
detta i verkligheten numera är förhållandet allenast i ett fåtal fall. 1951 års
skolstyrelseutredning, som har till uppgift att behandla vissa frågor rörande
den blivande enhetsskolans ledning och lokala organisation m. in., har i
skrivelse den 22 april 1953 anmält, att utredningen under sitt arbete funnit
anledning att till övervägande upptaga spörsmålet om den obligatoriska
skolans kommunalrättsliga ställning, och i en promemoria redovisat resultatet
av dessa sina överväganden. Skolstyrelseutredningen, som härvid funnit
det angeläget, att församlingsstyrelselagens nuvarande bestämmelser i
berört hänseende ersättes med en allmän regel om den borgerliga kommunen
såsom huvudman för det obligatoriska skolväsendet, framhåller i sin
skrivelse, att härav påkallade författningsändringar bör genomföras senast
i samband med den omorganisation av skolans lokala ledning, som utredningen
har för avsikt att föreslå.
De sakkunniga torde böra upptaga till övervägande jämväl den av skolstyrelseutredningen
sålunda väckta frågan. I anslutning härtill bör de sakkunniga
även undersöka i vad mån — efter ett genomförande av den av
skolstyrelseutredningen sålunda påkallade författningsrevisionen eller eljest
numera — skäl föreligger att bibehålla huvudstadens församlingar vid
någon av dem jämlikt lagen om församlingsstyrelse i Stockholm för närvarande
tillkommande befogenheter med avseende å ärenden rörande folkskoleväsendet
därstädes. De sakkunniga bör, i den mån så befinnes erforderligt,
i här berörda frågor söka kontakt med 1951 års skolstyrelseutredning.
I anknytning till frågan om skolväsendets kommunalrättsliga ställning
— framhöll jag vidare — syntes det naturligt att till prövning även upptaga
de vid upprepade tillfällen framförda yrkandena om överförande av
folkbiblioteksväsendet i dess helhet till den borgerliga kommunen.
Efter att ha påpekat att de nuvarande bestämmelserna om församlingarnas
självstyrelsebefogenheter borde även i andra hänseenden närmare överses
och att i samband därmed en över hela linjen klarare gränsdragning
mellan de kyrkliga och de borgerliga kommunernas kompetensområden
borde eftersträvas erinrade jag om att jämväl vissa spörsmål avseende
församlingarnas inre organisation samt kompetensregleringen mellan församlingsstyrelseorganen
inbördes hade aktualiserats. Jag nämnde därvid
bland annat, att i ett den 18 februari 1953 avgivet sakkunnigbetänkande
med förslag till vissa ändringar i 1950 års kollektkungörelse berörts frågan,
huruvida de föreslagna ändrade kollektbestämmelserna kunde i vissa delar
påkalla ändringar i församlingsstyrelselagarna. Jag framhöll vidare, att de
sakkunniga även borde uppmärksamma i vad mån ett genomförande av en
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 807.
ändrad pastoratsindelning och församlingsprästerlig tjänsteorganisation i
anledning av de av pastoratsindelningssalckunniga föreslagna allmänna riktlinjerna
(SOU 1953:11) kunde aktualisera behov av särskilda jämkningar
i den gällande församlingsstyrelseorganisationen.
Beträffande utredningsarbetets bedrivande påpekade jag, att de sakkunniga
borde av förut antydda skäl främst taga i sikte att förslag till av
kommunallagsreformen betingade ändringar i församlingsstyrelselagstiftningen
skulle kunna föreläggas 1954 års riksdag. Samma behandlingsordning
syntes påkallad beträffande de av skolstyrelseutredningens förutnämnda
hemställan föranledda författningsändringarna.
Med stöd av det erhållna bemyndigandet tillkallades såsom sakkunniga
för att verkställa den avsedda översynen av församlingsstyrelselagstiftningen
f. d. lagmannen O. A. Löthner, tillika ordförande, samt kanslirådet
N.-E. Brolin, numera hovrättsrådet S. G. Ekblom, pol. mag. E. A. S. Forsslund,
ledamoten av riksdagens andra kammare, kontraktsprosten E. C.
Hoppe, sekreteraren i svenska stadsförbundet F. J. Kaijser och andre vice
talmannen i riksdagens andra kammare, redaktören A. Olsson.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen församlingsstyrelsekommittén,
har med skrivelse den 1 december 1953 överlämnat en promemoria med förslag
till vissa av kommunallagsförslaget m. m. aktualiserade ändringar i
församlingsstyrelselagstiftningen.
Över kommitténs promemoria har yttranden avgivits av samtliga domkapitel,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västerbottens
län samt kammarkollegiet, statskontoret och skolöverstyrelsen ävensom
svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet, svenska
pastoratens riksförbund, svenska kyrkans diakonistyrelse och svenska
prästförbundet. Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats av ämbetet
infordrade utlåtanden från församlingsdelegerade och stadsfullmäktige i
Stockholm. Ett par länsstyrelser har överlämnat från vissa kyrkoråd inhämtade
utlåtanden.
Församlingsstyrelsekommittén anför i sin promemoria
inledningsvis, att det skulle ha varit fördelaktigast, om den åt kommittén
uppdragna översynen av församlingsstyrelselagstiftningen kunnat avslutas
så tidigt, att fullständiga förslag till nya församlingsstyrelselagar kunnat
föreläggas 1954 års riksdag. Med hänsyn framför allt till att översynen enligt
kommitténs direktiv skall ske jämväl ur andra synpunkter än som
betingas av församlingsstyrelselagstiftningens anpassning efter kommunallagen,
vore detta enligt kommitténs mening emellertid icke möjligt. 1 den
män det befinnes erforderligt, att församlingsstyrelselagstiftningen samordnas
med kommunallagen redan i samband med dennas ikraftträdande
måste detta, framhåller kommittén, därför ske genom provisoriska lagstift
-
36
Kungl. May.ts ''proposition nr 207.
ningsåtgärder. Kommittén har undersökt i vilken omfattning sådana åtgärder
kunde vara påkallade och redogör i promemorian för sin syn på förevarande
spörsmål.
I samband med undersökningen av behovet av provisoriska lagstiftningsåtgärder,
som aktualiseras av kommunallagsreformen, har kommittén även
ansett sig böra pröva i vad mån andra frågor påkallade provisoriska ändringar
inom församlingsstyrelselagstiftningen. De frågor, som kommittén
därvid främst ägnat uppmärksamhet, sammanhänger med de i kommitténs
direktiv berörda frågorna angående ändrade bestämmelser om kollekter
samt angående den obligatoriska skolans kommunalrättsliga ställning.
Kommitténs i den framlagda promemorian redovisade ståndpunktstaganden
och förslag avser sålunda frågor angående ändringar i församlingsstyrelselagstiftningen,
som dels aktualiseras av kommunallagsreformen, dels
står i samband med ändrade bestämmelser om kollekter och dels sammanhänger
med den av 1951 års skolstyrelseutredning väckta frågan om den
obligatoriska skolans kommunalrättsliga ställning.
Kommittén har utarbetat förslag till
1. lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse;
2.
lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse
i Stockholm; samt
3. lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 12 juni 1931 (nr 201) angående
kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.
Jag anhåller nu att få närmare redogöra för de av kommittén i promemorian
behandlade särskilda frågorna.
Av kommunallagsreformen aktualiserade ändringar i
församlingsstyrelselagstiftningen.
Församlingsstyrelsekommittén.
Allmänna synpunkter. Efter att ha lämnat en översikt över de viktigaste
nyheterna i det genom propositionen 1953: 210 framlagda kommunallagsförslaget,
anför kommittén följande.
På de allra flesta av de punkter, där förslaget innebär en omreglering av
gällande rätt, råder nu en mer eller mindre fullständig överensstämmelse såväl
i form som i sak mellan de borgerliga kommunalförfattningarna eller
endera av dem, å ena, samt församlingsstyrelselagarna, å andra sidan.
Kommittén anser, att även i fortsättningen såvitt möjligt enhetliga regler
bör gälla i nu ifrågavarande hänseenden för de borgerliga kommunerna och
församlingarna. Kommittén finner emellertid, att vissa frågor rörande församlingsstyrelselagarnas
anpassning efter kommunallagsförslaget måste
göras till föremål för fortsatt övervägande och är därför ej beredd att nu
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
lägga fram ett fullständigt utformat förslag till sådan anpassning. Därtill
kommer att ett sådant förslag skulle innebära många och ingripande ändringar
i de nuvarande församlingsstyrelselagarna, vilka i sålunda ändrat
skick skulle gälla endast under e.n kortare övergångstid. Genom ett överförande
i större skala av nyheterna i kommunallagsförslaget till gällande
församlingsstyrelselagar kunde lätt uppstå olägenheter vid tillämpningen.
Vad nu sagts gäller även därest ändringarna skulle begränsas till de punkter,
beträffande vilka kommittén redan nu ansett sig kunna taga ståndpunkt
för en anpassning. Kommittén har därför kommit till det resultatet,
att provisoriska lagstiftningsåtgärder i förevarande avseende bör begränsas
till de fall, där de visar sig oundgängligen nödvändiga eller där verklig
olägenhet sknlle uppstå om en anpassning av församlingsstyrelselagstiftningen
efter kommunallagen ej komme till stånd omedelbart i samband
med dess ikraftträdande. Kommittén har punkt för punkt granskat kommunallagsförslaget
och församlingsstyrelselagarna ur nu berörda synpunkt
och därvid funnit att en anpassning i flertalet fall utan större olägenhet
skulle kunna anstå någon tid efter den nya kommunallagens ikraftträdande.
Det kan i det sammanhanget erinras om att i fråga om valbarhetsvillkor
och besvärstid för närvarande olika regler gäller, i förra fallet mellan
allmänna församlingsstyrelselagen och lagarna om kommunalstyrelse
på landet och i stad samt i senare fallet mellan församlingsstyrelselagen
och lagen om kommunalstyrelse i stad utan att i någotdera fallet någon
större olägenhet därav försports. Endast i ett fåtal hänseenden har kommittén
funnit provisoriska lagstiftningsåtgärder vara påkallade. Delvis nödvändiggöres
de åtgärder, varom här är fråga, av kommunalstämmans och
allmänna rådstugans avskaffande samt upphävandet^ av magistratens befattning
med kommunalstyrelsen och delvis påkallas åtgärderna av de nyheter,
som kommunallagsförslaget innefattar rörande den kommunala fondbildningen
och vissa därmed sammanhängande ämnen.
Ändringar föranledda av kommunalstämmans och allmänna rådstugans
avskaffande. Enligt 9 § första stycket allmänna församlingsstyrelselagen tillkommer
rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut
envar inom församlingen mantalsskriven person, som är medlem av svenska
kyrkan och äger utöva rösträtt å kommunalstämma eller, i stad, å allmän
rådstuga. I avseende å utövning av rösträtt å kyrkostämma och sådan
rätts överlåtande till annan person skall — enligt 10 g första stycket samma
lag — vad som är stadgat för kommunalstämma på landet och allmän rådstuga
i stad äga motsvarande tillämpning.
Kommunalstämmans och allmänna rådstugans avskaffande medför, att
nyssnämnda lagrum måste ändras. I anledning härav föreslår kommittén,
att där förekommande hänvisningar till de för kommunalstämman och
allmänna rådstugan gällande bestämmelserna ersättes med fullständiga
regler.
Ändringar, föranledda av magistratens ut mönstring ur den kommunala
organisationen. Enligt 14 S 2 mom. allmänna församlingsstyrelselagen skall
extra kyrkostämma hållas bland annat när magistraten eller (stadsst.yrelsen)
sådant äskar. I 34 § andra stycket samma lag finnes motsvarande
stadgande betriiffande kyrkofullmäktige.
38
Kungl. Maj:ts -proposition nr 207.
Stadsstyrelserna avskaffades år 1932. Genom en den 17 juni 1932 (nr 269)
utfärdad lag om överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller
stadsstyrelse åliggande bestyr är föreskrivet, att vad i lag eller författning
är stadgat med avseende å magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse
eller ordförande i stadsstyrelse skall i stad, där magistrat eller stadsstyrelse
ej finnes, äga tillämpning med avseende å kommunalborgmästare, såvitt ej
annat blivit särskilt stadgat.
Enligt 5 § lagen den 12 juni 1931 (nr 201) angående kyrkofullmäktige och
kyrkonämnd i Göteborg har magistraten därstädes tillagts befogenhet att
påkalla kyrkofullmäktigesammanträde. I lagen om församlingsstyrelse i
Stockholm har däremot icke stadgats någon befogenhet för magistraten i
här berört hänseende.
Såsom tidigare nämnts innebär den nya kommunallagen, att magistratens
befattning med kommunalstyrelsen upphör. Detta medför bland annat, att
magistraten förlorar sin nuvarande rätt att påkalla extra sammanträde med
stadsfullmäktige.
Kommittén föreslår, att magistratens eller borgerligt kommunalt organs
befogenheter att påkalla extra sammanträde med kyrkostämma eller kyrkofullmäktige
upphör och i följd härav betingade ändringar i nu avsedda
lagrum vidtages.
Ändringar, föranledda av kommunallagens regler om fondbildning m. in.
Bestämmelserna i 1946 års lag om kommunal fondbildning har — såsom
förut nämnts — i vad avser de borgerliga primärkommunerna inarbetats
i den nya kommunallagen. I samband därmed har ifrågavarande regler
översetts i förenklande syfte.
Kommittén påpekar, att de här avsedda stadgandena i den nya kommunallagen
föga skiljer sig från fondbildningslagens bestämmelser, och anför
vidare:
Ur saklig synpunkt skulle det därför enligt kommitténs mening ej möta
något större hinder mot att under en övergångstid tillämpa kommunala
fondbildningslagen på församlingarna, ehuru en enklare reglering av fondbildningen
införts för de borgerliga kommunernas del. Lagtekniskt blir
emellertid en sådan ordning mindre tillfredsställande. Fondbildningslagen
skulle behålla sin nuvarande avfattning, vilken genom användningen av
orden kommunal och kommun skjuter de borgerliga kommunerna i förgrunden,
men samtidigt urholkas tillämpningsområdet i mycket väsentlig
grad genom att fondbildningen för dessa kommuners vidkommande blir
reglerad i kommunallagen. Kommunala fondbildningslagen blir med andra
ord ej tillämplig på kommunerna. Ett bibehållande av fondbildningslagen
efter kommunallagens ikraftträdande kan därför lätt vålla misstag om vad
som är gällande rätt. Med hänsyn härtill synes det önskvärt, att fondbildningslagen
upphäves från den 1 januari 1955. Såvitt församlingsstyrelselagstiftningen
angår förutsätter detta, att de regler kommunallagen innehåller
beträffande fondbildning och medelsplacering, erhåller motsvarande tillämp
-
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 207.
ning i fråga om församlingarnas fondbildning. Såsom av det förut anförda
framgår är fondbildningslagen tillämplig även på landstingen och Stockholms
stad. Enligt ett förslag till ny landstingslag, som torde komma att
framläggas för 1954 års riksdag och avses träda i kraft den 1 januari 1955,
avses fondbildningen för landstingens del bli reglerad i landstingslagen.
Enligt vad kommittén inhämtat ämnar vidare de sakkunniga, som är sysselsatta
med översyn av kommunalstyrelselagen för Stockholm, förorda, att
fondbildningslagen från den 1 januari 1955 ej vidare skall äga tillämpning
på huvudstaden. Genomföres samtliga de ifrågasatta lagändringarna, föreligger
förutsättningar för att upphäva fondbildningslagen i dess helhet från
den 1 januari 1955.
De bestämmelser, som nu finnes i 1936 ars lag angaende användning i
vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom, har —
framhåller kommittén — såvitt rör borgerlig primärkommun, motsvarighet
i 50 § andra och tredje styckena samt 57 § andra stycket kommunallagsförslaget.
Sistnämnda stadgande ingår direkt bland fondbildningsreglerna i
förslaget men även bestämmelsen i 50 § andra stycket står i nära sammanhang
med dessa regler genom att 57 § första stycket hänvisar till densamma.
Enligt kommitténs mening bör därför, i samband med att kommunallagens
fondbildningsregler göres tillämpliga pa församlingarna, detta även ske i
fråga om vad i 50 § andra och tredje styckena är föreskrivet angående
användning i vissa fall av kommun tillhörig egendom.
Under åberopande av vad som här återgivits föreslår kommittén, att för
ändamålet erforderliga ändringar vidtages i 54, 58, 66 och 67 §§ lagen om
församlingsstyrelse samt i 58, 62 § 3 mom. ävensom 69 och 70 §§ lagen
om församlingsstyrelse i Stockholm. Vidare föreslås, att i samband med
att bestämmelser angående lagändringarnas ikraftträdande meddelas, stadganden
införes motsvarande dem som intagits i 5 § lagen om inföiande av
kommunallagen.
Yttranden.
Vid promemorians remissbehandling har vad kommittén anfört och föieslagit
i avsnittet rörande av kommunallagsreformen aktualiserade ändringar
i församlingsstyrelselagstiftningen i stort sett lämnats utan erinran.
Kammarkollegiet har i nu ifrågavarande sammanhang anfört bland annat
följande.
Lagen om kommunal fondbildning och lagen angående användning i
vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom skall enligt
1 § lagen om införande av kommunallagen från och med den 1 januari 1955
ej vidare äga tillämpning å landskommun, köping, municipalsamhälle eller
annan stad än Stockholm. Enligt framlagda särskilda förslag skall förstnämnda
två lagar från samma tidpunkt upphöra att gälla även i fråga om
landsting, församlingar och Stockholms stad. Församlingsstyrelsekommittén
uttalar att, därest de sålunda ifrågasatta lagändringarna genomföres, förutsättningar
föreligger för att upphäva fondbildningslagen i dess helhet från
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
^ j”Uar* 1955. I anledning av detta uttalande må framhållas att ett
fullständigt upphävande av fondbildningslagen och lagen angående användning
i vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom synes
innebära att inga författningsbestämmelser om fondbildning skulle komma
att gälla för de särskilda skoldistrikt, som alltjämt kommer att finnas efter
den i januari 1955. Enligt kollegiets mening kan det icke uteslutas att behov
av fondermgsbestämmelser kan komma att föreligga för dessa skoldistrikt
jämväl efter utgången av år 1954.
Kommittén torde vid utarbetandet av promemorian icke ha haft möjlighet
att beakta de förslag och rekommendationer om åtgärder för vinnande
av större enhetlighet i fråga om besvärstiden i administrativa mål
som framlagts av besvärssakkunniga (SOU 1953:30). Kollegiet har för sin
del i remissyttrande över nämnda sakkunnigas betänkande ställt sig frågande
till de sakkunnigas mening att, efter en reform i enlighet med de
sakkunnigas förslag, goda förutsättningar borde finnas för att hos allmänheten
skapa insikt om att den, som vill föra talan hos högre myndighet,
vanligen hade tre veckor på sig för ändamålet. Därest emellertid proposition
på grundval av besvärssakkunnigas förslag avlåtes till innevarande års
riksdag, synes böra övervägas om icke besvärstiden i 68 § lagen om församlingsstyrelse
redan i år bör ändras från trettio dagar till tre veckor. Det
torde nämligen kunna sägas ligga bäst i linje med besvärssakkunnigas allmänna
standpunkt, att alla de tillfällen, som erbjuder sig att samtidigt
ändra skilda besvärstider till den förutsatta normala å tre veckor bfir
utnyttjade.
Länsstyrelsen i Örebro län anser sig böra understryka önskvärdheten att
den av kommunallagsreformen föranledda, definitiva översynen av församlingsstyrelselagstiftningen
företages så snart som möjligt. Det kan exempelvis
icke vara lämpligt — påpekar länsstyrelsen — att under en längre
tid olika besvärstider gäller för överklagande av kommunalfullmäktiges och
kyrkofullmäktiges beslut. Kommittén har enligt länsstyrelsens mening
underskattat betydelsen av bristande överensstämmelse på här avsedda
punkt.
Departementschefen.
I direktiven för församlingsstyrelsekommittén framhöll jag såsom önskvärt,
att av den förutsatta kommunallagsreformen betingade ändringar i
församlingsstyrelselagstiftningen kunde sättas i tillämpning samtidigt med
nämnda reform. Av denna anledning borde kommittén främst taga i sikte,
att förslag till sådana ändringar skulle kunna framläggas för 1954 års riksdag.
I sin nu avlämnade promemoria har kommittén emellertid uttalat,
att den funnit vissa frågor rörande församlingsstyrelselagstiftningens anpassning
efter den nya — den 1 januari 1955 ikraftträdande — kommunallagen
måste göras till föremål för fortsatt övervägande inom kommittén
och att den därför ej vore beredd att redan framlägga ett fullständigt utformat
förslag till dylik anpassning. På grund härav och av vissa andra
i promemorian anförda skäl har kommittén föreslagit provisoriska lag
-
41
Kungl. Maj:ts proposition nr‘207.
stiftningsåtgärder i de fall, där ändring befinnes oundgängligen nödvändig
eller där verklig olägenhet skulle uppstå, om en anpassning av församlingsstyrelselagstiftningen
efter den nya kommunallagen ej komme till stand
samtidigt med dennas ikraftträdande. Från nu angivna synpunkter har
kommittén framlagt förslag till sådana ändringar i församlingsstyrelselagstiftningen,
som påkallas av att med kommunallagsreformens ikraftträdande
kommunalstämman och allmänna radstugan avskaffas, magistraten
utmönstras ur den kommunala organisationen och nya regler införes om
kommunal fondbildning. De föreslagna ändringarna avser dels 9 § första
stycket, 10 § första stycket, 14 § 2 mom., 34 § andra stycket samt 54, 58,
66 och 67 §§ allmänna församlingsstyrelselagen, dels 58 §, 62 § 3 mom.
samt 69 och 70 §§ lagen om församlingsstyrelse i Stockholm, dels ock 5 §
lagen om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg. Enligt kommitténs
mening bör vidare i samband med ändringarna av allmänna församlingsstyrelselagen
och lagen om församlingsstyrelse i Stockholm meddelas
övergångsstadganden motsvarande 5 § lagen om införande av kommunallagen.
Kommittén har icke ansett sig böra föreslå en anpassning av allmänna
församlingsstyrelselagens föreskrift om besvärstid efter den nya kommunallagens
bestämmelse i berörda hänseende. En dylik anpassning skulle
innebära en förkortning av den förstnämnda lagens besvärstid från trettio
dagar till tre veckor. Enligt kammarkollegiets mening synes emellertid
en ändring av allmänna församlingsstyrelselagen även på denna punkt
böra övervägas.
För egen del anser jag mig i förhandenvarande läge böra förorda de av
kommittén föreslagna provisoriska lagstiftningsåtgärderna. Jag tillstyrker
därför, att de förut angivna lagrummen i allmänna församlingsstyrelselagen,
lagen om församlingsstyrelse i Stockholm och lagen om kyrkofullmäktige
och kyrkonämnd i Göteborg ändras i enlighet med vad kommittén
föreslagit. I samband med ändringarna av de tva förstnämnda lagarna
synes övergångsstadganden av i stort sett det innehåll, som kommittén
föreslagit, även böra meddelas.
Vad beträffar frågan om ändring av allmänna församlingsstyrelselagens
föreskrift om besvärstid får jag erinra om att Kungl. Maj:t den 26 februari
1954 — på hemställan av chefen för justitiedepartementet — beslutit inhämta
lagrådets utlåtande iiver bland annat ett inom nämnda departement
upprättat förslag till lag om besvärstid vid talan mot förvaltande
myndighets beslut. Lagrådets utlåtande i anledning av remissen har ännu
icke avgivits. Enligt nämnda lagförslag skall för annan klagande än menighet
giilla en besvärstid av tre veckor, om ej annat fiiljer av lag eller författning.
T anslutning till lagförslagets framläggande har i fråga om besvärstid
i administrativa mål och ärenden fiirordats en övergång tdl tre
veckor såsom en i allmänhet gällande besvärstid och vidtagande av därav
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 207.
påkallade ändringar i särskilda lagar och författningar. Därvid har dock
förutsatts, att särbestämmelser om besvärstid skall kunna kvarstå i särskilda
författningar under ett övergångsskede även i sådana fall, där det
sakligt sett kan vara motiverat att övergå till den allmänna regeln om
besvärstid.
I fråga om allmänna församlingsstyrelselagen anser jag det icke nödvändigt,
att dess föreskrift om besvärstid nu bringas i överensstämmelse
med den nya kommunallagens bestämmelse och nyssnämnda allmänna
norm om tre veckors besvärstid. Såsom kommittén framhållit synes här
avsedd ändring i stället böra tills vidare anstå.
Kommittén har på anförda skäl uttalat sig för ett upphävande av 1946
års kommunala fondbildningslag från och med den 1 januari 1955. I detta
sammanhang torde jag få erinra om att förslag till ny landstingslag framlagts
i proposition nr 119 till årets riksdag. Enligt detta lagförslag skall
londbildningslagen ävensom 1936 års lag angående användning i vissa fall
av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom icke längre äga tilllämpning
å landsting. Jag torde vidare få nämna, att chefen för inrikesdepartementet
senare denna dag ämnar föreslå provisorisk lagstiftning angående
kommunal fondbildning för Stockholm, innebärande bland annat
att berörda lagar av ar 1936 och 1946 icke längre skall äga tillämpning å
Stockholms stad. Dessa båda lagar gäller enligt sin lydelse även beträffande
fattigvardssamhälle, som avses i 6 § lagen om fattigvårdsstyrelse.
Nagra sadana fattigvardssamhällen finnes emellertid icke för närvarande
och något behov av att tillskapa dylika fattigvårdssamhällen torde numera
— efter kommunindelningsreformens genomförande — icke föreligga.
Med hänsyn till det anförda och da enligt av mig förordade ändringar i
allmänna församlingsstyrelselagen och lagen om församlingsstyrelse i
Stockholm den nya kommunallagens bestämmelser om fondbildning m. m.
framdeles skall äga motsvarande tillämpning å församling, föreslår jag, att
förutnämnda lagar av år 1936 och 1946 upphäves från och med den 1
januari 1955. I anledning av vad kammarkollegiet framhållit rörande kommitténs
förslag i förevarande del torde dock dessa båda lagar böra övergångsvis
fortfarande gälla beträffande vissa skoldistrikt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
43
Församlingsstyrelselagstiftningen och kollektväsendets
reglering.
Gällande bestämmelser angående kollekter m. m.
Gällande bestämmelser angående kollekter är meddelade i kungörelsen
den 30 december 1953 (nr 739) angående kollekter, vilken trädde i kraft
den 1 januari 1954. Samtidigt upphävdes den tidigare kollektkungörelsen
av den 1 december 1950 (nr 613).
Beträffande kollekter skiljes i gällande kungörelse mellan å ena sidan
kollekt, som upptages i samband med sådan ordinarie gudstjänst 1 svensk
kyrkoförsamling (ottesång, högmässa eller aftonsång) och som jämlikt vad
för de särskilda orterna gäller förrättas å sön- eller helgdag eller a annan
behörigen bestämd plats, dit gudstjänst i stället förlagts, samt å andra sidan
kollekt, som upptages vid annan i svensk kyrkoförsamling forrattad allmän
gudstjänst eller offentlig andaktsstund. Beträffande kollekt av sistnämnda
slag stadgas i 1 § tredje stycket, att den må upptagas efter ty som pastor
i församlingen eller — med dennes medgivande — annan därvid tjänstforrättande
präst finner önskvärt och som med svenska kyrkans gudstjänstordning
är förenligt. I fråga om kollekt av förstnämnda slag gives däremot
mera ingående regler. Sådan kollekt må enligt 1 § första stycket upptagas
till understödjande av svenska kyrkans mission, sjömansvård och diakom,
församlingsvård och övriga verksamhet, ävensom till annan verksamhet,
som det kan anses angeläget för svenska kyrkan att stödja. Kollekter, som
avses i sistberörda bestämmelse, indelas enligt 2 § i nkskollekter, stiitskollekter
och församlingskollekter. Ifrågavarande kollekter upptages, rikskollekt
i rikets samtliga församlingar eller i vissa angivna församlingar, stittskollekt
inom församlingar i vederbörande stift och församlingskohekt i
vederbörande församling. I motsats till vad som var fallet enligt 19o0 ars
kungörelse saknar enligt nu gällande kungörelse kollektändamålets huvudsakliga
lokalisering betydelse för kollekttypen. Sålunda kan enligt denna
kungörelse församlingskollekt upptagas för de i 1 § första stycket angivna
ändamålen oavsett om detta ändamal är lokaliserat till vederbörande församling
eller icke. Befogenheten att besluta om upptagande av kollekt och om
ändamålet med densamma tillkommer enligt 3 § i fråga om rikskollekt
Kungl Maj-t, i fråga om stiftskollekt domkapitlet och i fråga om annan torsamlingskollekt
än i 1 § tredje stycket sägs församlingen. Församlingens beslutanderätt
utövas av kyrkostämman respektive kyrkofullmäktige. Enligt
5 § skall i varje kyrka eller annan församlingens gudstjänstlokal, dar gudstjänst
regelbundet firas, finnas en kollektbok, i vilken beloppet av influtna
kollektmedel införes. Om i församlingen tillfälliga gudstjänstlokaler tinnes
äger domkapitlet utfärda föreskrifter hur därstädes skall med upptagande
av kollekter förfaras. I samma paragraf meddelas även detaljerade föreskrifter
rörande kollektredovisningen. Enligt 6 § skall kollektboken jämte
kollekträkenskaperna granskas av de för kyrkorådets räkenskaper utsedda
revisorerna. Kyrkorådet har enligt 7 § kungörelsen att utova en viss granskning
av församlingskollekts användning.
44
Kungl. Mapts proposition nr 207.
Till grund för den revision av kollektbestämmelserna, som skett genom
utfärdandet av 1953 års kungörelse, låg bland annat ett av direktorn i svenska
kyrkans diakonistyrelse W. N. Schröder — i egenskap av särskild tillkallad
sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet — den 18 februari 1953
avgivet betänkande i ämnet (stencilerat).
Den sakkunnige har i sitt betänkande anfört vissa principiella synpunkter
på kollektväsendet, vilka torde kunna sammanfattas sålunda:
Kollekten är ett gudstjänstmoment. Det svarar mot ett religiöst behov
att i gudstjänsten skall ingå givande. Därför torde inga andra allmänna
3S en kollekt än att den skall gälla sådant ändamål, som kan
och bor vara föremål för omsorg av en evangelisk luthersk församling i dess
egenskap av gudstjänstfirande menighet.
Kollekten har ingenting gemensamt med upptagande av avgift. En påbjuden
kollekt innebär endast att den enskilde kyrkobesökaren beredes tillfälle
att deltaga i en frivillig gåvohandling i gudstjänsten. Därför torde beslutanderätten
i fråga om kollektändamål icke tillkomma de myndigheter,
som har att besluta om upptagande av avgifter, utan tillkomma dem, som
inom kyrkohandbokens ram äger besluta om anordningar vid gudstjänsten,
nämligen i fråga om församling, pastor och kyrkoråd, i fråga om stift domkapitlet
samt i fråga om hela riket Kungl. Maj:t.
Kollekt utgör — som själva ordet säger — étt sammanskott, en gemenskapshandling.
Denna givandets gemenskap kan omfatta en församling,
ett stift eller hela svenska kyrkan. I den betydelsen kan man tala om förstiftskollekt
och rikskollekt. Men dessa beteckningar torde
e-! utsäga något om kollektmottagaren, t. ex. att en församlingskollekt
eJ *ar gälla andra ändamal än sadana som ligger inom församlingens egna
gränser. Kollektens egenskap av frivillig kärleksgåva medför, att den —
till skillnad från utdebiterade medel o. dyl. — likväl kan avse ett ändamål
utanför det område, där kollekten upptages, som inom detsamma.
I sitt betänkande föreslog den sakkunnige åtskilliga ändringar i 1950 års
kollektkungörelse. Av ifrågavarande ändringsförslag torde i detta sammanhang
blott behöva omnämnas följande två. Den i nämnda kungörelse stadgade
begränsningen av de ändamål, för vilka församlingskollekt finge upptagas,
till endast sadana angelägenheter, som församlingen ägde själv
vaida, föreslogs skola upphöra. Befogenheten att besluta om upptagande av
församlingskollekt förordades skola överflyttas från församlingens representativa
organ — kyrkostämma eller kyrkofullmäktige — till pastor och
kyrkoråd i förening; i brådskande fall skulle dock beslutanderätten utövas
av pastor och kyrkovärdar gemensamt.
Vidare ifrågasatte den sakkunnige, huruvida icke dels den föreslagna beslutanderätten
för kyrkorådet i fråga om upptagande av församlingskollekt,
dels ock den i 1950 ars kungörelse — och jämväl i den sakkunniges författningsförslag
stadgade skyldigheten för de kyrkokommunala revisorerna
att även granska lcollekträkenskaperna borde föranleda ändringar i
församlingsstyrelselagarna (41 och 61 §§ allmänna församlingsstyrelselagen
samt 45 och 65 §§ församlingsstyrelselagen för Stockholm). Den sakkunnige
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
förutsatte, att denna fråga övervägdes i samband med en översyn av församlingsstyrelselagstiftningen.
Sedan betänkandet i sedvanlig ordning remissbehandlats, hemställde
Kungl. Maj:t i skrivelse nr 3 till 1953 års kyrkomöte om dess yttrande i
ärendet. I sitt yttrande (skr. nr 37) biträdde kyrkomötet helt den sakkunniges
förslag i de delar, som här återgivits. Beträffande förslaget i övrigt
förordade däremot kyrkomötet på en del punkter vissa jämkningar. Den
härefter utfärdade nya kollektkungörelsen (SFS 1953:739) erhöll i allt
väsentligt den lydelse kyrkomötet förordat. I fråga om befogenheten att
besluta om upptagande av församlingskollekter — vilket spörsmål församlingsstyrelsekommittén
enligt sina direktiv hade att överväga gjordes
dock icke något ändring i förhållande till vad som därom föreskrivits i 1950
års kungörelse. Även enligt den nya kungörelsen tillkommer sålunda nämnda
befogenhet församlingens representativa organ.
Församlingsstyrelsekommittén.
Kommittén framhåller i sin promemoria, att då gällande bestämmelser
om kollekter utginge från att beslutande om församlingskollekts upptagande
och om ändamålet med densamma vore en i 2 § allmänna församlingsstyrelselagen
avsedd kyrklig angelägenhet, som det tillkom församlingen
att handha. Med detta betraktelsesätt överensstämde att
församlingskollektens ändamål enligt samma bestämmelser vore begränsat
till sådan verksamhet, som församlingen ägde att själv vårda. Ett uttryck
för denna syn på församlingskoilekten kunde även sägas vara, påpekar
kommittén vidare, att de kyrkokommunala revisorerna skulle revidera jämväl
kollekträkenskaperna samt att kyrkorådet skulle utöva viss granskning
beträffande kollektmedels användning.
Kommittén anser emellertid övervägande skäl tala mot att pa detta sätt
behandla församlingskoilekten som en kyrkokommunal angelägenhet och
anför därom följande.
Det är klart — såsom den sakkunnige även framhållit — att kollekten
ej utgör någon form av beskattning. Den är därför icke att räkna till de
»avgifter till kyrka jämte dithörande anstalter», som omnämnes i 2 §
allmänna församlingsstyrelselagen. Med den begränsning, som enligt 1950
års kungörelse gäller i fråga om församlingskollekts ändamål, kan det visserligen
sägas, att ett beslut om upptagande av sådan kollekt alltid är ägnat
att främja sådan angelägenhet, som i nämnda paragraf avses, samt att
det därför borde ligga inom ramen för församlings befogenhet att fatta ett
sådant beslut. Kommittén anser emellertid, att en sådan begränsning ej är
något som ligger i kollektens begrepp. Knligt kommitténs mening ter det
sig mest naturligt att — såsom den sakkunnige gör — betrakta kollekten
som ett i gudstjänsten ingående moment, avsett att ge uttryck ior den
kristnes offervillighet. Med denna uppfattning av kollektens natur är ej
erforderligt, att församlingskollekt begränsas till att avse endast ändamål,
som ligger inom området för församlingens verksamhet. Kommittén har
därför för sill del intet att erinra mot att begränsningen härvidlag borttages.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
Vid borttagande av nämnda begränsning faller emellertid enligt
kommitténs mening grunden för att anse församlingskollekten såsom en
angelägenhet, vilken det jämlikt 2 § allmänna församlingsstyrelselagen tillkommer
församlingen att besluta om. Av kollektens karaktär av gudstjänstmoment
anser kommittén följa att beslutanderätten såväl i fråga om upptagande
av församlingskollekt som i fråga om dess ändamål i princip bör
tillkomma pastor respektive tjänstförrättande präst på sätt redan för närvarande
gäller i fråga om sådana kollekter, som avses i 1 § tredje stycket
1950 års kungörelse. Men även om man uppfattar kollekt en såsom ett gudstjänstmoment,
med vilket församlingsstyrelseorganen såsom sådana ej har
att taga befattning, synes kommittén vissa skäl kunna anföras för att den
kollektgivande menigheten beredes ett visst medinflytande i hithörande
frågor. Ur församlingsstyrelselagstiftningens synpunkt kan enligt kommitténs
mening hinder ej anses möta mot att pastor för detta ändamål i kollektbestämmelserna
ålägges att, innan han fattar beslut om upptagande av
kollekt, samråda med kyrkvärdarna eller några andra av kyrkorådets ledamöter
samt, därest pastor icke är kyrkostämmans ordförande, jämväl med
denne.
De skäl, som anförts för borttagande av församlingens beslutanderätt i
fråga om kollekter, synes kommittén även tala för att de uppgifter, som
enligt nu gällande eller föreslagna bestämmelser ankommer på de kyrkokommunala
organen i övrigt, lägges i andra händer. Sålunda bör exempelvis
revision av kollekträkenskaperna enligt kommitténs mening ej åläggas de
kyrkokommunala revisorerna i denna deras egenskap. Den av kommittén
hävdade uppfattningen av kollektens natur anser kommittén emellertid icke
utgöra något principiellt hinder för en medverkan av församlingen i den
formen, att det lägges i församlingens hand att utse särskilda revisorer för
granskning av kollekträkenskaperna. Församlingen bör därvid, framhåller
kommittén vidare, vara oförhindrad att till sådana revisorer utse samma
personer, som valts att revidera församlingens räkenskaper.
Kommitténs förslag i fråga om kollekter innebär således, att de kyrkokommunala
organen frigöres från den direkta befattningen med hithörande
angelägenheter. En reglering av kollektväsendet efter de riktlinjer kommittén
uppdragit kräver därför för sitt genomförande intet stöd i församlingsstyrelselagstiftiiingen.
Så måste däremot enligt kommitténs mening bli
fallet, om beslutanderätten rörande församlingskollekt anses böra regleras
på det sätt som den sakkunnige och kyrkomötet föreslagit. Kommittén
anför härom följande.
Härvidlag vill kommittén först anmärka, att kommittén icke finner det
lämpligt, att pastor och kyrkoråd, såsom föreslagits, tillerlcännes beslutanderätt
vid sidan av varandra, vilket skulle vara liktydigt med att pastor
i dessa frågor finge en honom eljest ej tillkommande vetorätt i kyrkorådet.
Därest beslutanderätten anses böra tillkomma kyrkorådet, bör detta därför
47
Kungl. May.ts ''proposition nr 207.
äga att ensamt besluta. Med hänsyn till de allmänna regler, som gäller
beträffande utövandet av församlings beslutanderätt, torde det emellertid
ej vara möjligt att i kollektkungörelsen tillägga kyrkorådet rätt att besluta
om upptagande av kollekter utan att stöd härför finnes i församlingsstyrelselagstiftningen.
I 41 § andra stycket allmänna församlingsstyrelselagen
stadgas, efter en uppräkning av vissa befogenheter som tillkommer kyrkorådet,
att rådet ock har att, i enlighet med vad särskilda författningar föreskriver,
taga befattning med andra angelägenheter. Motsvarande stadgande
finnes i 45 § lagen om församlingsstyrelse i Stockholm. Då i dessa stadganden
ej torde åsyftas andra författningar än sådana, som tillkommit efter
medverkan av riksdagen, fordras tydligen, om stadgandena skall kunna
utgöra stöd för att i kollektkungörelsen tillägga beslutanderätt åt kyrkorådet,
att åtminstone grunderna för kollektkungörelsens reglering av
beslutanderätten underställes riksdagen. I annat fall kräves enligt kommitténs
mening, att i 41 § församlingsstyrelselagen och 45 § lagen om församlingsstyrelse
i Stockholm införes en bestämmelse, som utsäger, att det tillkommer
kyrkorådet att besluta om upptagande av församlingskollekt.
Därest det anses böra stadgas möjlighet för pastor och kyrkvärdar att i
brådskande fall i kyrkorådets ställe fatta beslut i hithörande frågor, måste
jämväl grunderna härför underställas riksdagen eller stadgande därom intagas
i nämnda paragrafer.
Yttranden.
Domkapitlet i Visby ställer sig tveksamt till förslaget att beslutanderätten
i fråga om församlingskollekts upptagande skall tillkomma pastor
ensam. Att pastor bör ha medbestämmanderätt får enligt domkapitlet
anses följa av pastors ställning såsom den kollektgivande församlingens
ledare och såsom den för gudstjänstens anordnande ansvarige. Domkapitlet
anser det motiverat, att kollektgivarna tillerkännes medbestämmanderätt
i fråga om församlingskollekts upptagande. Det torde emellertid vara svårt,
framhåller domkapitlet vidare, att utanför församlingsstyrelselagens institutioner
finna en lämplig form, i vilken kollektgivarnas vilja härvidlag
skulle kunna manifesteras. Ur praktisk synpunkt synes det domkapitlet
ligga nära till hands att låta kyrkorådet, som — även om det närmast är
ett församlingens organ i kyrkokommunala angelägenheter — ändock utgör
en representativ samling av församlingens beträffande gudstjänstlivet intresserade
medlemmar, få utöva den medbestämmanderätt i fråga om församlingskollekts
upptagande, som enligt domkapitlets mening bör
tillkomma kollektgivarna. Om pastor och kyrkoråd eller pastor och kyrkorådets
ledamöter gemensamt finge besluta om upptagande av församlingskollekt,
vunnes enligt domkapitlets mening den förenkling av förfarandet,
som framstått såsom ett angeläget önskemål.
Även domkapitlet i Härnösand samt länsstyrelserna i Kronobergs och
Örebro län anser, att beslutanderätten i fråga om upptagande av försarnlingskollekt
bör tillkomma pastor och kyrkoråd.
Domkapitlet i Uppsala finner det naturligast, att kyrkorådet med hänsyn
48
Kungl. Maj.ts -proposition nr 207.
till de uppgifter beträffande församlingslivet och det kyrkliga livet i övrigt,
som tillkommer och alltfort bör tillkomma detsamma, i princip tillerkännes
beslutanderätten i fråga om församlingskollekt. men att frihet beredes kyrkorådet
att delegera sin beslutanderätt härutinnan till pastor och kyrkvärdarna.
En sådan utformning av stadgandet skulle av domkapitlet hälsas
med tillfredsställelse och jämväl motsvara tidigare behandling uti bygderna
av denna fråga.
Svenska pastoratens riksförbund anför på förevarande punkt huvudsakligen
följande.
Prästen bör icke tilldelas rätt att ensam bestämma i angelägenheter, som
berör kyrkan och församlingen. Kyrkorådet tillkommer enligt 41 § lagen
om församlingsstyrelse att ombesörja kyrkans angelägenheter. Det torde
då vara i hög grad opåkallat att från kyrkorådets kompetensområde undantaga
en så viktig församlingsangelägenhet som kollektväsendet. Det är utan
tvivel praktiskt ogenomförbart att låta kyrkostämma eller kyrkofullmäktige
besluta om upptagande av kollekter. Men samma svårighet föreligger
icke beträffande kyrkorådets befattning med kollektväsendet, i synnerhet
icke om pastor och kyrkovärdar tillägges beslutanderätt i brådskande fall.
Vid gudstjänst är som regel utom pastor kyrkovärdarna närvarande och
därför kan beslut om upptagande av kollekt fattas av pastor och kyrkovärdar
före gudstjänstens början. Förbundet vill därför förorda att beslutanderätten
om upptagande av församlingskollekt skall tillkomma kyrkorådet,
dock att i brådskande fall pastor och kyrkovärdar skall äga besluta
i frågan, varvid emellertid beslutet skall anmälas vid nästkommande kyrkorådssammanträde
och till kyrkorådets protokoll antecknas. Omständigheten
att församlingskollekt icke begränsas till ändamål inom den territoriella
församlingen kan enligt förbundets mening icke motivera, att kyrkorådet
avkopplas från all befattning med kollektväsendet. Det står dock fast, att
den gudstjänst, vid vilken kollekten upptages, hålles i församlingens kyrka,
för vilken kyrkorådet är närmaste förvaltningsmyndighet. Det är orimligt,
att den gudstjänstfirande menigheten icke genom kyrkoråd eller kyrkovärdar
får utöva inflytande på frågan om till vilka ändamål kollekt skall
upptagas vid ordinarie församlingsgudstjänst.
Jämväl domkapitlet i Växjö, svenska kyrkans diakonistyrelse och svenska
prästförbundet förordar, att beslutanderätten i fråga om upptagande av
församlingskollekt skall tillkomma kyrkorådet.
Kammarkollegiet anför bland annat följande.
I 1948 och 1953 års sakkunnigbetänkanden i kollektfrågan föreslogs, att
den lokala beslutanderätten i fråga om kollekter som regel skulle tillkomma
pastor och kyrkoråd. Till detta förslag har kyrkomötet anslutit sig. I remissyttrande
den 22 juni 1953 över sistnämnda förslag avvisade kollegiet en
dylik anordning under framhållande, att den skulle innebära att pastor
finge en honom eljest i kyrkorådet icke tillkommande vetorätt. Vidare uttalade
kollegiet, att kollektbesluten syntes ha en tämligen svagt kommunalrättslig
karaktär samt att den i betänkandet framförda uppfattningen
om kollektupptagandet såsom ett gudstjänstmoment hade åtskilligt fog för
sig. Kollegiet, som emellertid icke fann sig kunna tillstyrka, att beslutanderätten
i fråga om upptagande av andra kollekter än riks- och stiftskollekter
49
Kungl. May.ts ''proposition nr HOT.
alltid skulle tillkomma pastor ensam, förordade att beslutanderätten för
flertalet fall tillädes kyrkorådet. Församlingsstyrelsekomnnttén har funnit
övervägande skäl tala mot att behandla församlingskollekten som en kyrkokommunal
angelägenhet. Kommittén giver i detta sammanhang uttryck
för den meningen, att därest den i 1950 års kollektkungörelse stadgade
begränsningen i fråga om församlingskollekts ändamal boittoges sasom
numera skett genom 1953 års kungörelse — skulle grunden bortfalla för
att anse församlingskollekten som en angelägenhet, om vilken det jämlikt
2 § församlingsstyrelselagen tillkomme församlingen att besluta, lul vad
kommittén i detta principspörsmål anför kan läggas att nuvarande uppdelning
av lokalt beslutade kollekter i dels församlingskollekter, som skall
beslutas av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige, och dels andra kollekter,
om vilkas upptagande pastor eller annan tjänsteförrättande präst äger
besluta, synes sakna rationell grund och i vart fall ej kunna motiveras på
kommunalrättsliga grunder. Mot bakgrunden av det förhållandet, att de
båda slagen av kollekter inbringar i stort sett lika mycket, vill det synas
som om ett bibehållande av kollektbeslut under kyrkokommunala organs
kompetens följdriktigt borde föranleda till att nuvarande område for prästernas
beslutanderätt i fråga om upptagande av kollekt inskränktes till
vad som kunde motiveras med rent praktiska förhållanden, såsom tidsnöd.
Oavsett vilken rättslig karaktär, som finnes böra givas åt kollektbesluten,
inställer sig dock inför ett förslag om att överföra beslutanderätten om
församlingskollekt till pastor vissa betänkligheter. Det måste^ antagas, att
i inånga församlingar det vunnit en viss hävd, att kyrkorådet beslutar
härom. Kommittén föreslår väl att pastor skall åläggas att, innan han fattar
beslut om upptagande av kollekt, samråda med kyrkovärdarna eller nagra
andra av kyrkorådets ledamöter samt, därest pastor icke är kyrkostämmans
ordförande, jämväl med denne. En dylik föreskrift synes dock icke utgöra
någon full garanti mot att pastor vid prövning av frågor om upptagande
av församlingskollekt fattar beslut, som framstår som godtyckliga. An
mindre torde möjligheten att anföra besvär över pastors beslut mnebara
någon praktiskt betydelsefull garanti mot missbruk av beslutanderätten.
Då kollegiet finner sig icke böra avstyrka den av kommittén förordade ändringen
av beslutanderätten i fråga om upptagande av församlingskollekt,
är denna ståndpunkt icke fri från en viss tvekan. I likhet med kommittén
finner kollegiet att, därest beslutanderätten rörande församlingskollekter
tillägges pastor, de för revision av församlingens räkenskaper utsedda revisorerna
icke i denna egenskap bör ha att taga befattning med granskning
av kollekträkenskaperna.
I övriga vttranden bär kommitténs förslag i fråga om befogenheten att
besluta om upptagande av församlingskollekt tillstyrkts eller lämnats utan
erinran.
Departementschefen.
1 det år 1953 avgivna sakkunnigbetänkandet med förslag till revision
av da gällande kollektkungörelse har anförts vissa principiella synpunkter
pa kollekt väsendet, för vilka jag redogjort i det föregående. Dessa synpunkter,
som kyrkomötet i sitt yttrande över betänkandet för sin del godtagit,
anser jag mig i stort sett kunna biträda. Sålunda synes mig med
4 — llihany till riksdagen* protokoll IUö’t. 1 sand. r £07.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
hänsyn till kollektens natur något hinder icke föreligga för att så kallad
församlingskollekt upptages även för ändamål, som ligger utanför församlingens
egen verksamhet. Enligt den — på min föredragning utfärdade —
nya kollektkungörelsen av den 30 december 1953 kan så även ske.
Vad beträffar rätten att besluta om upptagande av församlingskollekt
har i nämnda kungörelse icke vidtagits någon ändring i förhållande till
1950 års kollektförfattning. Detta innebär, att nämnda beslutanderätt
alltjämt tillkommer församlingens representativa organ, kyrkostämma eller
kyrkofullmäktige. I nämnda sakkunnigbetänkande har föreslagits, att beslutanderätten
beträffande upptagande av församlingskollekt i stället skall
ligga hos pastor och kyrkoråd. Detta förslag, som tillstyrkts av kyrkomötet,
har främst motiverats med att betydande praktiska olägenheter är
förenade med att beslutanderätten tillkommer församlingens representativa
organ. Vid utfärdande av nu gällande kollektkungörelse togs emellertid
icke någon ställning till berörda förslag, då frågan om beslutanderätten
beträffande upptagande av församlingskollekt — i enlighet med ett
i betänkandet gjort uttalande — ansågs böra utifrån särskilda synpunkter
övervägas i samband med den översyn av församlingsstyrelselagstiftningen,
som uppdragits åt församlingsstyrelsekommittén. Denna kommitté har i
sin nu avgivna promemoria på anförda skäl föreslagit, att de kyrkokommunala
organen skall frigöras från den direkta befattningen med hithörande
angelägenheter. Enligt kommitténs mening bör beslutanderätten
beträffande upptagande av församlingskollekt läggas över på pastor respektive
tjänstförrättande präst. Vissa skäl synes emellertid kommittén kunna
anföras för att den kollektgivande menigheten beredes ett visst medinflytande
i här avsedda frågor och att med hänsyn därtill pastor eller tjänstförrättande
präst ålägges att i kollektfrågor samråda med exempelvis kyrkvärdarna.
Kommitténs förslag har vid promemorians remissbehandling
tillstyrkts i en del yttranden, medan vissa remissinstanser förordat, att
beslutanderätten beträffande upptagande av församlingskollekt skall tillkomma
kyrkorådet. Förslag av sistnämnda innebörd framfördes för övrigt
även vid remissbehandlingen av det förut nämnda sakkunnigbetänkandet.
För egen del anser jag övervägande skäl tala för att beslutanderätten beträffande
upptagande av församlingskollekt lägges i kyrkorådets hand. Det
praktiska livets krav torde dock nödvändiggöra, att pastor eller tjänstförrättande
präst tillerkännes rätt att i brådskande fall besluta om upptagande
av församlingskollekt efter samråd, där så kan ske, med kyrkvärdarna.
Att utesluta kyrkorådet såsom organ från befattningen med kollektfrågorna
— vilket kommitténs förslag innebär — synes mig mindre välbetänkt
med hänsyn till kyrkorådens ställning i församlingarna. Ej heller
anser jag det lämpligt, att pastor — såsom följden skulle bli av de i sakkunnigbetänkandet
föreslagna bestämmelserna — i kollektfrågor erhåller
vetorätt i förhållande till kyrkorådet, där han är självskriven ordförande.
51
Kungl. Majds •proposition nr 207.
Med hänsyn till kollektinstitutets speciella natur anser jag den omständigheten,
att församlingskollekt numera kan upptagas för ändamål, som ligger
utanför församlingens verksamhet, icke utgöra något principiellt rättsligt
hinder för att kyrkorådet tillägges befogenhet att besluta om upptagande
av dylik kollekt och även i vissa andra hänseenden taga befattning
med kollektväsendet. Ej heller synes mig hinder möta, att de kyrkokommunala
revisorerna enligt kollektbestämmelsema alägges granska jämväl
kollekträkenskapema. Jag anser det emellertid icke erforderligt och — i
varje fall i det läge som lagstiftningen på förevarande område nu befinner
sig _ ej heller lämpligt, att särskilda bestämmelser om kyrkorådets och
de kyrkokommunala revisorernas befattning med här avsedda uppgiftei
beträffande kollektväsendet införes i församlingsstyrelselagarna. Av mig i
det föregående föreslagna grunder för berörda kyrkokommunala organs
ianspråktagande för nyssnämnda uppgifter synes emellertid böra underställas
riksdagen. Detta torde böra ske i samband med den revision av
nämnda lagar, som av andra skäl nu föreslås.
I anslutning till det sagda far jag framhalla, att enligt min mening tillräckliga
skäl icke längre föreligger för att upprätthålla den i gällande kollektkungörelse
i fråga om beslutanderätten beträffande upptagande av församlingskollekter
gjorda åtskillnaden mellan å ena sidan kollekter, som
upptages i samband med ordinarie gudstjänst (ottesång, högmässa eller
aftonsång), och å andra sidan kollekter, som upptages vid annan allmän
gudstjänst. Även beslutanderätten beträffande upptagande av församhngskollekt
vid sistnämnda slag av gudstjänster bör därför som regel tillkomma
kyrkorådet.
52
Kungl. Majrts proposition nr £07.
Församlingss ty relselagstif fotogen och regleringen av den
obligatoriska skolans kommunalrättsliga
ställning m. m.
Gällande bestämmelser.
Enligt 1 § första stycket allmänna församlingsstyrelselagen äger varje
territoriell församling själv vårda folk- och fortsättningsskolväsendet i församlingen,
såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar
tillkommer annan. I 1 § första stycket lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om
skolstyrelse i vissa kommuner stadgas, att i lands- eller stadskommun, som
sammanfaller med skoldistrikt, folk- och fortsättningsskolväsendet skall,
där kommunal- eller stadsfullmäktige finnes, utgöra en för kommunen gemensam
angelägenhet, vilken kommunen såsom sådan har att vårda. Enligt
1 § andra stycket sistnämnda lag skall för Stockholms stad gälla vad särskilt
är stadgat. Dessa stadganden återfinnes i lagen den 15 maj 1903 (nr
58) angående folkskoleväsendet i Stockholm. Folk- och fortsättningsskolväsendet
i Stockholm skall enligt 1 § denna lag — med vissa undantag —
utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, vilken staden såsom
kommun har att vårda.
Vidare stadgas i 1 § andra stycket allmänna församlingsstyrelselagen,
att två eller flera församlingar eller delar av skilda församlingar må för
vården av de i lagen avsedda angelägenheterna eller vissa av dem förenas
till en kyrklig samfällighet. Beträffande sådan samfällighet skall med avseende
å vården av gemensamma angelägenheter, i den män ej annat är
föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i samma lag stadgas om församling.
Har Konungen stadgat, att två eller flera församlingar eller delar av församlingar
för vården av folk- och fortsättningsskolväsendet tillsammans
skall utgöra ett skoldistrikt, skall sadant distrikt utgöra en kyrklig samfällighet.
Till nu avsedda bestämmelser ansluter sig stadganden i 4 §, 27 §
2 inom., 31 § och 46 § allmänna församlingsstyrelselagen.
1951 års skolstyrelseutredning.
Såsom inledningsvis berörts har 1951 års skolstyrelseutredning, som har
till uppgift att behandla vissa frågor rörande den blivande enhetsskolans
ledning och lokala organisation in. m., i skrivelse den 22 april 1953 anmält,
att utredningen funnit anledning att till övervägande upptaga frågan om
den obligatoriska skolans kommunalrättsliga ställning. Utredningen har i
sin skrivelse — under hänvisning till en vid densamma fogad promemoria
— framhållit, att den ännu gällande principen om folk- och fortsättnings
-
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
skolväsendet såsom en församlingens angelägenhet borde ersättas av en
motsvarande allmän regel om den borgerliga kommunen sasom hu\ udman
för det obligatoriska skolväsendet. Därav påkallade författningsändringar
borde enligt utredningens mening genomföras senast i samband med den
omorganisation av skolans lokala ledning, som utredningen komme att
föreslå.
I nämnda promemoria har skolstyrelseutredningen lämnat en redogörelse
för den historiska utvecklingen på folkundervisningens område i vad rör
den obligatoriska skolans kommunalrättsliga ställning samt för nu gällande
bestämmelser härutinnan och deras tillkomst. Promemorian innehåller vidare
uppgifter om i vilken omfattning 1930 ars lag om skolstyrelse i vissa
kommuner vunnit tillämpning. Dessa uppgifter ger vid handen, att folkoch
fortsättningsskolväsendet successivt övergått till att så gott som helt
bli en den borgerliga kommunens angelägenhet. Efter kommunindelningsreformens
genomförande den 1 januari 1952 utgjorde sålunda folkundervisningen
endast i 18 kommuner fortfarande en församlingens angelägenhet.
_Här må tilläggas, att i 6 av dessa kommuner har folk- och fortsättningsskolväsendet
numera överflyttats till den borgerliga kommunen. Endast
i 12 kommuner utgör vid nästa års ingång folkundervisningen ännu eu
församlingens angelägenhet.
I skolutredningens promemoria anföres vidare bland annat följande.
Den utveckling i riktning mot folkskolväsendets överförande till den
borgerliga kommunen, som länge pågått, kan numera anses vara praktiskt
taget fullbordad. Endast i ett försvinnande litet antal fall är folkundervisningen
ännu en församlingens angelägenhet. I skarp motsats till detta faktiska
förhållande står församlingsstyrelselagens bestämmelser, enligt vilka
vården om folkundervisningen i princip fortfarande åvilar församlingarna.
Redan dessa omständigheter utgör en anledning att överväga, huruvida icke
en ändring i den rättsliga grunden för folkskolväsendet bör komma till
stånd. De principiella skäl, som i olika sammanhang anförts för folkskolväsendets
överflyttning till den borgerliga kommunen och som redovisats
i historiken, talar dessutom för att en överflyttning bör ske även i de återstående
fallen. Dessa principiella skäl har för övrigt vunnit i styrka genom
den vidgade rätt till utträde ur svenska kyrkan, som införts genom den
år 1951 antagna religionsfrihetslagen.
Till nu anförda skäl för en ändring av församlingsstyrelselagen kommer
emellertid även ett annat. Den i princip beslutade enhetsskolan skall enligt
Kungl. Maj:ts av riksdagen i denna del bifallna proposition (1950: 133)
vara en kommunal skola. Det synes uppenbart att med ordet »kommunal»
i detta sammanhang åsyftas endast den borgerliga kommunen. I samband
med enhet sskolans genomförande måste alltså principen om det obligatoriska
skolväsendet såsom en församlingens angelägenhet ersättas av cn motsvarande
allmän regel om den borgerliga kommunen såsom huvudman för
den obligatoriska skolan. De författningar, som aktualiseras av enhetsskolan,
måste bygga på sistnämnda regel. Vissa av dessa författningar (bland
annat de som angår de kommunala skolstyrelserna) år emellertid avsedda
att träda i tillämpning redan före enhetsskolans inlörande. Detta utgör yl
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
terligare ett skäl att nu ändra den kommunalrättsliga grunden för det obligatoriska
skolväsendet.
En sådan principiell ändring, som här förordats, behöver inte medföra,
att folkskolväsendet på de ställen, där det ännu är en församlingens angelägenhet,
omedelbart överflyttas till den borgerliga kommunen. Eu viss
övergångstid kan av praktiska skäl befinnas lämplig. Såsom framgår av det
förut sagda är det ur enhetsskolans synpunkt inte nödvändigt att överflyttningen
sker förrän i samband med skolreformens genomförande. Å andra
sidan är det av principiella skäl önskvärt, att den sker snarast möjligt. Tidpunkten
torde i varje särskilt fall få bestämmas med hänsyn till de i fallet
föreliggande omständigheterna. En övergångsbestämmelse av denna innebörd
torde böra meddelas.
Församlingsstyrelsekomniittén.
Församlingsstyrelsekommittén ansluter sig helt till den i skolstyrelseutredningens
promemoria hävdade uppfattningen, att folkundervisningen i
fortsättningen i princip — såsom förhållandet i verkligheten i flertalet fall
redan är — bör vara en den borgerliga kommunens angelägenhet samt att
därför ur församlingsstyrelselagen bör utmönstras alla bestämmelser, som
rör folk- och fortsättningsskolväsendet. Kommittén understryker emellertid,
att en utmönstring är avsedd att få betydelse endast ur principiell synpunkt.
För var och en av de församlingar, som alltjämt har vård om folkundervisningen,
bör enligt kommitténs mening de nuvarande bestämmelserna
äga tillämpning intill dess denna angelägenhet överflyttas till den
borgerliga kommunen. Kommittén föreslår därför, att en övergångsbestämmelse
av denna innebörd meddelas. Med hänsyn ej minst till att ett borttagande
ur församlingsstyrelselagen av reglerna om skolväsendet berör ett
förhållandevis stort antal paragrafer i lagen vore det enligt kommitténs
mening önskvärt, om denna åtgärd ej behövde ske förrän i samband med
framläggande av fullständigt förslag till ny församlingsstyrelselag. En ändring
av församlingsstyrelselagen i nu berörda hänseenden är emellertid, framhåller
kommittén, en nödvändig förutsättning för ett genomförande av den
nya principen om skolans kommunalrättsliga ställning. För att möjliggöra
en lösning av denna fråga utan att slutresultatet av kommitténs översyn
av församlingsstyrelselagen skall behöva avvaktas, anser sig kommittén
därför böra föreslå, att de i detta sammanhang erforderliga ändringarna i
församlingsstyrelselagen redan nu vidtages.
Innan kommittén går närmare in på frågan om dessa ändringar anser
sig kommittén emellertid böra beröra ett därmed sammanhängande spörsmål
och anför därom följande.
Församlingsstyrelselagens regler om skolväsendet har för närvarande betydelse
även i. andra hänseenden än som framgår av lagen. Sålunda hänvisar
19 § i 1930 års lag om skolstyrelse i vissa kommuner i fråga om fullföljd
av talan mot folkskolestyrelsens beslut till vad som finnes stadgat beträffande
talan mot beslut av skolråd. Kungl. Maj:ts förnyade stadga den 26
55
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
september 1921 (nr 604) angående folkundervisningen i riket utgår vidare
från att folk- och fortsättningsskolväsendet är en församlingens angelagenhet,
låt vara att stadgan genom en kungörelse den 21 november 1930 (nr
421) gjorts tillämplig även i de borgerliga kommuner, som handhar yarcien
om folkundervisningen. Med hänsyn till dessa förhållanden kan det lfragasättas
om bestämmelserna om skolväsendet kan utmönstras ur församlmgsstyrelselagen
utan att samtidigt ändringar göres i 1930 års lag och]921
stadga. Därest på sätt förut nämnts sagda bestämmelser till ioljd av ett
övergångsstadgande fortfar att gälla i viss utsträckning, torde emellertid
tillräckligt underlag för 1930 års lag och 1921 års stadga i nu ifragavarande
hänseende finnas. Kommittén anser därför några ändringar i sistnämnda
båda författningar i detta sammanhang ej vara påkallade.
Vad därefter angår den omarbetning av församlingsstyrelselagen, varom
nu närmast är fråga, anser kommittén, att denna omarbetning med hänsyn
till dess karaktär av provisorium bör begränsas till vad som för ändamålet
är oundgängligen nödvändigt och att de av ändringarna berörda paragrafernas
uppställning såvitt möjligt bör lämnas orubbad.
Kommittén yttrar vidare:
Bestämmelser rörande folk- och fortsättningsskolväsendet finnes pa följande
ställen i församlingsstyrelselagen, nämligen i 1—3 §§, 14 § 1 och 2
mom., 17 §, 20 § 1 mom., 22, 25, 34, 40, 41, 43, 44 och 45 §§, 46 s 2 mom.,
47_56 §§, 58—62 §§ samt 65, 68 och 71 §§. Vidare nämnes i rubriken
till 4 kapitlet även skolråd. De ändringar, kommittén i detta sammanhang
föreslår, innebär i stort sett endast, att vad församlingsstyrelselagen nu
innehåller i fråga om skolväsendet uteslutits ur lagen. I samband därmed
har i några fall jämkningar av formell natur vidtagits i lagtexten. Det
bör i detta sammanhang anmärkas, att kommittén icke nu föreslår någon
ändring i bestämmelsen i 1 § om att — utom två eller flera iörsamlmgai
_ även delar av skilda församlingar må förenas till kyrklig samfällighet
eller i därtill anknytande stadganden i 4 §, 27 § 2 mom., 31 § och 46 §•
Vissa uttalanden i förarbetena till församlingsstyrelselagen ger möjligen
vid handen, att berörda bestämmelse tillkommit uteslutande med hänsyn
till skolväsendets behov. Huruvida bestämmelsen tjänar något andamal
härutöver och fördenskull bör bibehållas i en ny församhngsstyrelselag
torde kommittén få överväga i ett senare skede av sitt arbete.
Kommittén påpekar härefter, att borttagandet ur allmänna församlingsstyrelselagen
av reglerna om skolväsendet far konsekvenser inom ett annat
i lagen reglerat område, nämligen i fråga om församlingsbibliotek. Härom
anför kommittén bland annat följande.
Enligt 41 § församlingsstyrelselagen tillkommer det skolrådet att handha
förvaltningen och vården av församlingsbibliotek. Församling har dock
i 40 § tillagts möjlighet att för handhavande härav utse en särskild biblioteksstyrelse.
Beträffande sådan styrelse skall jämlikt sistnämnda paragraf,
i den mån ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad som ar
stadgat angående skolråd. Enligt 58 § skall utgifts- och inkomststat upprättas
särskilt för kyrkan och särskilt för skolan och församlingsbibliotek.
Finnes biblioteksstyrelse skall särskild stat upprättas för församhngsbiblio
-
56
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.
teket. I 59 § stadgas, att förslag till utgifts- och inkomststater skall uppgöras
för kyrkan av kyrkorådet och för skolan och församlingsbibliotek
avskolradet, dock att skyldigheten att uppgöra statförslag för församlingsbibliotek,
därest biblioteksstyrelse finnes, åligger denna. Då nu bestämmelserna
om skolråd föreslås skola utgå ur församlingsstyrelselagen, måste
alltsa nya regler givas angående handhavande av församlingsbiblioteken.
Kommittén förklarar sig dock ej beredd att i förevarande sammanhang
framlägga förslag till en slutlig lösning av berörda fråga.
Vad kommittén i detta hänseende föreslår är därför avsett endast som
ett provisorium. Kommittén framhåller, att kommittén av alternativen att
låta församlingsbiblioteken handhavas av kyrkoråden eller att ålägga de
församlingar, där bibliotek finnes, att tillsätta särskild biblioteksstyrelse
förordar den senare åtgärden. Kommittén har funnit detta så mycket mera
motiverat som redan den nu gällande ordningen innebär, att — fastän intet
uttryckligt stadgande därom finnes — vården om församlingsbibliotek i
församling, som saknar skolråd, måste utövas av särskilt utsedd biblioteksstyrelse.
Kommittén anför vidare:
Den nuvarande bestämmelsen om församlingsbibliotek i näst sista stycket
av 40 § bör därför ändras så att det framgår, att biblioteksstyrelse alltid
skall utses i församling, där sådant bibliotek finnes. I samband därmed
ioreslas, att sista stycket av nämnda paragraf ges det innehållet, att beträffande
biblioteksstyrelse skall gälla vad om kyrkoråd är stadgat i den mån
det är tillämpligt och annat ej är föreskrivet. Denna bestämmelse för med
rm£>ar Jämväl i 46 § 2 mom. och 50 § andra stycket på det sätt att
vad dar sägs om skolråd i stället göres tillämpligt på biblioteksstyrelse. En
konsekvens av att biblioteksstyrelse föreslås bli obligatorisk i församling
dar lorsamhngsbibhotek finnes, är att särskild utgifts- och inkomststat av
biblioteksstyrelsen alltid måste uppgöras för sådant bibliotek. Därav betingade
andnngar föreslås i 58 och 59 §§. I detta sammanhang kan nämnas,
att anledning ej ansetts föreligga att i fråga om det ämne, som regleras i 49 §
andra stycket, meddela särbestämmelse för biblioteksstyrelse. För de församlingar,
beträffande vilka till följd av deji förut nämnda övergångsbestämmelsen
församlingsstyrelselagens nuvarande regler rörande folk- och
fortsättmngsskolväsendet fortfarande kommer att äga tillämpning bör
motsvarande gälla med avseende å församlingsbibliotek.
Yttranden.
I anledning av vad kommittén anfört och föreslagit i nu berörda avsnitt
av sin promemoria har kammarkollegiet yttrat huvudsakligen följande.
Redan den sekularisering av folkskolväsendet, som hittills skett, har
kommit de nuvarande skolbestämmelserna i den allmänna församlingsstyrelselagen
— utformade från den principiella utgångspunkten att folkskolvasendet
normalt ar en församlingsangelägenhet — att framstå som föråldrade.
Nagon tvekan kan ej gärna råda därom, att dessa bestämmelser
bor utmönstras ur församlingsstyrelselagen och tillika med 1930 års skolstyrelselag
ersättas med en ny lagstiftning, som bygger på förutsättningen,
57
Kungl. May.ts proposition nr 207.
att det lägre skolväsendet är en de borgerliga kommunernas angelägenhet.
Tidsföljden för församlingsstyrelsekommitténs och skolstyrelseutredningens
arbete synes emellertid göra lagstiftningsarbetet på ifrågavarande område
på ett särskilt sätt komplicerat ur författningsteknisk synpunkt. Närmast
till hands synes den utvägen ligga, att för 1954 års riksdag framlägges förslag
endast om de ändringar i lagen om församlingsstyrelse, som föranledes
av den nya kommunallagen. Utrensningen ur församlingsstyrelselagen av
skolbestämmelserna skulle då ske först i samband med antagandet av den
nya lagstiftning om skolväsendets organisation och kommunalrättsliga ställning,
som måste framgå ur skolstyrelseutredningens arbete. Då församlingsstyrelsekommittén
likväl stannat för att föreslå, att skolbestämmelserna
i församlingsstyrelselagen redan innevarande år skall överföras från lagen till
en övergångsbestämmelse, får skälet härtill antagas vara, att kommittén
funnit det angeläget att undvika att flera särskilda, visserligen övervägande
formella men likväl författningsmässigt rätt omfattande revisioner av nuvarande
församlingsstyrelselag skulle såsom provisorier föregå antagandet
inom få år av en helt ny lag om församlingsstyrelse. Kollegiet saknar ej
förståelse för denna synpunkt. Den av kommittén anvisade anordningen
ingiver emellertid ej ringa betänklighet. Härvid fäster kollegiet mindre avseende
vid de talrikt förekommande bestämmelserna om kyrkokommunala
organ i den i administrativ ordning utfärdade folkskolestadgan. Viktigare
är att med krav på överskådlighet och formell reda i lagstiftningen icke
synes väl förenligt att hänvisningen i 19 § av 1930 års skolstyrelselag till
bestämmelserna om fullföljd av talan mot skolråds beslut skall ha sin täckning
i en övergångsbestämmelse till en lag om ändring i församlingsstyrelselagen.
Därest i enlighet med kommitténs förslag skolbestämmelserna i sistnämnda
lag anses böra upphävas tidigare än skolstyrelselagen, torde böra
övervägas om icke i 19 § skolstyrelselagen bör införas bestämmelser av det
sakliga innehåll, som finnes i 71 § lagen om församlingsstyrelse.
Vid den genomgång av förarbetena till allmänna församlingsstyrelselagen,
som i detta sammanhang skett inom kollegiet, har intet framkommit, som
talar emot antagandet att den i 1 § nämnda lag öppnade möjligheten att
låta del av församling ingå i kyrklig samfällighet förestavats allenast av
hänsyn till skolväsendets intressen. Berörda stadgande synes förekomma
första gången i det i propositionen 1930: 100 å sidan 54 omnämnda departementsutkastet
och gavs där ingen motivering. Lämpligheten av eu dylik
bestämmelse synes under lagstiftningsärendets fortsatta behandling ha blivit.
föremål för särskild uppmärksamhet endast av domkapitlet i Västerås
och departementschefen (prop. sid. 90 och 94); domkapitlets avstyrkande
uttalande var hållet i allmänna ordalag och departementschefen åberopade
häremot endast att bildande av samfällighet, vari inginge del av församling,
kunde befinnas påkallat i fråga om skolväsendet. För kammarkollegiet är
icke bekant att någon för tillgodoseende av kyrklig angelägenhet bildad
kyrklig samfällighet finnes, vari del av församling ingår såsom partieipant.
Enligt kollegiets mening finnes icke heller behov av möjlighet att triilfa
en dylik anordning.
Skolöverstyrelsen bär i sill yttrande anfört bland annat löljandc.
Med hänsyn till den provisoriska karaktären av de av kommittén ifragasatta
ändringarna i församlingsstyrelselagen och det av kommittén föreslagna
övergängsstndgandet beträffande församling, där folk- och fortsätt
-
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
ningsskolväsendet den 1 januari 1955 utgör en församlingens angelägenhet,
finner överstyrelsen i likhet med kommittén, att några ändringar i folkskolestadgan
och skolstyrelselagen i detta sammanhang ej är påkallade.
Att nu behålla bestämmelserna om församlingsbibliotek i församlingsstyrelselagen,
låt vara som ett kortvarigt provisorium, samtidigt som bestämmelserna
om skolväsendet uteslutes, måste inge starka betänkligheter.
Betänkligheterna synes så mycket större, som biblioteksärendena blir de
enda ärenden av icke-kyrklig natur, som faller under församlingens kompetens.
Därtill kommer, att bortfallet av stadgandena angående skolråd
medfört, att särskilda bestämmelser angående biblioteksstyrelses sammansättning
etc. måst infogas i lagen. Med hänsyn till att för närvarande endast
ett 40-tal församlingsbibliotek är i verksamhet och antalet minskar för
varje år, hade det varit riktigare att redan nu överföra stadgandena angående
församlingsbibliotek till en övergångsbestämmelse av innehåll, att
biblioteksstyrelse skall utses i församling, där församlingsbibliotek finnes
upprättat, och att för denna styrelse skall i tillämpliga delar gälla, vad i
1930 års församlingsstyrelselag är stadgat angående skolråd. Med hänsyn
till att församlingsstyrelsekommittén enligt sina direktiv bland annat har
att förutsättningslöst undersöka frågan om bibehållande i en eller annan
form av församlingarnas befogenheter med avseende å församlingsbiblioteken
eller dessas restlösa överflyttande på den borgerliga kommunen och då
kommitténs nu framlagda förslag endast avser ett provisorium avstår överstyrelsen
emellertid från att i detta sammanhang påyrka uteslutning ur församlingsstyrelselagen
av bestämmelserna om församlingsbibliotek. Överstyrelsen
vill dock framhålla, att överstyrelsen finner det angeläget, att
frågan om församlingsbiblotekens överförande till den borgerliga kommunen
snarast möjligt upptages till prövning och avgörande.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län förklarar sig helt dela de sakkunnigas
uppfattning, att skolväsendet bör vara en de borgerliga kommunernas angelägenhet,
men betonar att hänsyn måste tagas till de praktiska förhållanden,
som föreligger och som i visst fall kan försvåra ett överförande av
skolväsendet från den kyrkliga till den borgerliga kommunen. Denna fråga
anser länsstyrelsen emellertid beaktad med den utformning, som övergångsbestämmelserna
erhållit.
Stockholms stadsfullmäktige — som av överståthållarämbetet anmodats
avgiva yttrande över kommitténs promemoria — har i sitt den 25 januari
1954 dagtecknade utlåtande över densamma, vilken lämnats utan erinran,
upplyst att fullmäktige samma dag beslutat att hos Kungl. Maj:t göra
framställning om åtgärder för sådan ändring av lagen om församlingsstyrelse
i Stockholm jämte följdförfattningar, att bestämmelserna om skolråd
i huvudstadens församlingar upphäves.
Överståthållarämbetet har påpekat, att de hos kyrkofullmäktige och
kyrkoråden i Stockholm kvarliggande uppgifterna med avseende å stadens
skolväsende, vilket för åtskilliga år sedan i princip överförts till den borgerliga
kommunens kompetensområde, är av jämförelsevis ringa omfattning.
Enligt överståthållarämbetets mening synes någon olägenhet icke vara att
befara av att bestämmelserna om skolväsendet i lagen om församlingssty
-
59
Kungl. Maj:ts ■proposition nr HOT.
relse i Stockholm kvarstår någon tid efter det att bestämmelserna i detta
ämne utmönstrats ur allmänna församlingsstyrelselagen. En liknande uppfattning
har uttalats av kammarkollegiet och skolöverstyrelsen.
Vad kommittén anfört och föreslagit i förevarande avsnitt av promemorian
har i övriga yttranden i stort sett lämnats utan erinran.
Departementschefen.
Skolstyrelseutredningen har — under åberopande av vad som anförts i en
av utredningen upprättad promemoria — föreslagit, att folkundervisningen
framdeles i princip skall vara en den borgerliga kommunens angelägenhet
samt att i följd därav de i allmänna församlingsstyrelselagen innefattade
bestämmelserna rörande folk- och fortsättningsskolväsendet skall upphävas.
Församlingsstyrelsekommittén har anslutit sig till den av skolstyrelseutredningen
sålunda hävdade uppfattningen. Av de båda sakkunnigberedningarna
har framhållits, att ett upphävande av nyssnämnda bestämmelser
icke bör medföra, att folkundervisningen i de skoldistrikt, där den vid lagändringens
ikraftträdande alltjämt utgör en församlingens angelägenhet,
omedelbart överflyttas till den borgerliga kommunens förvaltningsområde.
Från nu angivna synpunkt erforderlig övergångsbestämmelse borde meddelas
i anslutning till lagändringen.
Församlingsstyrelsekommittén har på anförda skäl föreslagit, att upphävandet
av nu avsedda bestämmelser i allmänna församlingsstyrelselagen
skall ske i samband med de ändringar i lagen, som enligt kommitténs mening
nu bör vidtagas i anledning av kommunallagsreformen för att träda i
kraft samtidigt med denna, d. v. s. den 1 januari 1955. Kommittén har därför
även framlagt förslag till sådana ändringar, som erfordras för ett borttagande
av skolbestämmelserna ur lagen. Av kommittén har jämväl utarbetats
förslag till förut åsyftad övergångsbestämmelse. Borttagandet av
skolbestämmelserna ur nämnda lag har kommittén icke ansett nödvändiggöra
ändringar i 1930 års skolstyrelselag och 1921 års folkskolestadga.
Kammarkollegiet har i sitt yttrande över kommitténs förslag förordat,
att borttagandet av skolbestämmelserna ur allmänna församlingsstyrelselagen
skall ske först i samband med antagandet av den nya lagstiftning om
skolväsendets organisation och kommunalrättsliga ställning, vartill skolstyrelseutredningen
har att utarbeta förslag. Enligt kollegiets mening synes
vidare vägande invändning kunna göras mot att hänvisningen i 19 §
skolstyrelselagen till bestämmelserna om fullföljd av talan mot skolråds
beslut skall — såsom kommittén tänkt sig — ha sin täckning i en övergångsbestämmelse
till en lag om ändring i allmänna församlingsstyrelselagen.
Därest i enlighet med kommitténs förslag skolbestämmelserna i sistnämnda
lag anses böra upphävas tidigare än skolstyrelselagen, bör enligt
kollegiets mening övervägas, om icke i 19 § skolstyrelselagen bör införas
60 Kungl. Maj:ts proposition nr %07.
bestämmelser av det sakliga innehåll, som finnes i 71 § nämnda församlingsstyrelselag.
Jag delar helt skolstyrelseutredningens och församlingsstyrelsekommitténs
uppfattning, att folkundervisningen framdeles i princip bör vara en
borgerligt kommunal angelägenhet. I likhet med kommittén anser jag, att
bestämmelserna rörande folk- och fortsättningsskolväsendet bör utmönstras
ur allmänna församlingsstyrelselagen redan i samband med de formellt rätt
omfattande ändringar av lagen i övrigt, som jag i det föregående föreslagit
från andra synpunkter. Vägande skäl synes mig nämligen tala för att så
sker. Jag tänker därvid främst på den sannolika tidsföljd, som nu kan förutses
för lagstiftningsarbetet på de skilda områden, varå skolstyrelseutredningen
och församlingsstyrelsekommittén har att framlägga förslag och där
en viss samordning måste ske. Såsom framhållits i propositionen nr 34 till
årets riksdag torde kunna förutsättas, att skolstyrelseutredningen blir
färdig med sitt arbete inom sådan tid, att proposition på grundval av utredningens
förslag kan föreläggas 1955 års riksdag. Församlingsstyrelsekommittén
åter torde icke medhinna en fullständig översyn av församlingsstyrelselagstiftningen
inom samma tid. Förslag till ny församlingsstyrelselag
torde sålunda kunna framläggas tidigast för 1956 års riksdag. Då ett genomförande
av skolstyrelseutredningens förslag förutsätter, att de i allmänna
församlingsstyrelselagen innefattade skolbestämmelserna dessförinnan
eller samtidigt borttages ur lagen, torde förslag därom böra föreläggas
antingen 1954 eller 1955 års riksdag. Det senare alternativet innebär, att
för andra året i rad förslag framlägges om en formellt ganska omfattande
revision av den nuvarande församlingsstyrelselagen, vilken måhända året
därpå kommer att föreslås ersatt av en helt ny församlingsstyrelselag.
Starka skäl talar givetvis mot en dylik uppläggning av lagstiftningsarbetet
på det kyrkokommunala området. Det förra av alternativen synes mig därför
äga avgjort företräde. Jag föreslår alltså, att förslag om skolbestämmelsernas
utmönstring ur allmänna församlingsstyrelselagen förelägges redan
årets riksdag.
De av kommittén föreslagna ändringarna av berörda lagrum anser jag
mig böra i huvudsak biträda. Dessa ändringar avser 1—3 §§, 14 § 1 och 2
inom., 17 §, 20 § 1 inom., 22, 25, 34, 40, 41, 43, 44 och 45 §§, 46 § 2 mom.,
47—56 §§, 58—62 §§ samt 65, 68 och 71 §§. Vidare bör rubriken till 4 kap.
ändras. Jag föreslår även, att en övergångsbestämmelse med det innehåll
skolstyrelseutredningen och kommittén åsyftat meddelas.
Den av kammarkollegiet gjorda invändningen mot att hänvisningen i
19 § skolstyrelselagen till bestämmelserna om fullföljd av talan mot skolråds
beslut skall ha sin täckning i nyss avsedda övergångsbestämmelse anser
jag ej bärande med hänsyn till att det här är fråga om ett kortvarigt
provisorium. Måhända har kollegiet vid invändningens framställande fäst
sig vid den av kommittén föreslagna utformningen av berörda övergångs
-
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
bestämmelse. Enligt min mening fyller nämligen kommitténs avfattning
av bestämmelsen icke de krav, som från nu ifrågavarande synpunkt måste
uppställas. Jag har därför låtit verkställa en överarbetning av nämnda övergångsbestämmelse
i förtydligande syfte. Med hänsyn härtill anser jag en
ändring av 19 § skolstyrelselagen — vilket kollegiet föreslagit — icke vara
erforderlig. Tilläggas bör, att ett bifall till kollegiets förslag på denna punkt
torde medföra att även vissa bestämmelser i folkskolestadgan samtidigt borde
ändras. I likhet med kommittén anser jag, att ändringar i skolstyrelselagen
och folkskolestadgan över huvud taget icke är nödvändiga i förevarande
sammanhang.
Av kommittén har nu icke föreslagits någon ändring i bestämmelsen i
1 § allmänna församlingsstyrelselagen om att — utom två eller flera församlingar
— även delar av skilda församlingar må förenas till kyrklig samfällighet
eller i därtill anknytande stadganden i 4 §, 27 § 2 mom. 31 § och 46 §
i lagen. Då såsom kammarkollegiet framhållit något behov av här avsedda
föreskrifter, vilka synes ha tillkommit uteslutande i skolväsendets intressen,
icke torde föreligga i fortsättningen, föreslår jag, att de nu upphäves.
Ett borttagande av bestämmelserna om skolråd m. m. ur allmänna församlingsstyrelselagen
får konsekvenser inom ett annat i lagen reglerat område,
nämligen beträffande bestämmelserna om församlingsbibliotek. Såsom
en provisorisk lösning härvidlag föreslår kommittén dels en lagändringav
innebörd att de församlingar, där församlingsbibliotek finnes, obligatoriskt
skall ha att utse särskild biblioteksstyrelse, dels ock i anslutning härtill
vissa andra ändringar i lagen. Nu avsedda ändringar omfattar 40 §
femte stycket, 46 § 2 mom., 50 § andra stycket samt 58 och 59 §§. För egen
del anser jag mig i förhandenvarande läge böra tillstyrka vad kommittén
föreslagit. Jag föreslår därför, att nämnda lagrum ändras i enlighet med
kommitténs förslag.
Av Stockholms stadsfullmäktige har gjorts framställning om sådan ändring
av lagen om församlingsstyrelse i Stockholm jämte följ dförfattningar,
att bestämmelserna om skolråd i huvudstadens församlingar upphäves.
Såsom framhållits i vissa remissyttranden över kommitténs promemoria
synes någon olägenhet icke vara att befara av att de i denna lag innefattade
bestämmelserna om skolväsendet kvarstår någon tid efter det att skolbestämmelserna
utmönstrats ur allmänna församlingsstyrelselagen. Framställningen
torde böra överlämnas till kommittén för att tagas i övervägande
vid fullgörande av dess uppdrag.
Enligt min mening bör däremot i förevarande sammanhang vissa bestämmelser
avseende skoldistrikt utmönstras ur 1919 års lag om ordning och
villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning och i 1930 års
kommunala vallag. Jag syftar därvid på 40 § indelningslagen och 62 § kommunala
vallagen. Några ändringar därutöver i den förra lagen synes icke
nu böra vidtagas. Inom ecklesiastikdepartementet har uppgjorts förslag till
här avsedda lagändringar.
62
Kungl. Majrts proposition nr 207.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels antaga föreliggande förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse;
2)
lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse
i Stockholm;
3) lag om ändrad lydelse av 5 % lagen den 12 juni 1931 (nr 201) angående
kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg;
4) lag angående ändrad lydelse av § lagen den 13 juni 1919 (nr 293)
om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning;
samt
5) lag angående ändrad lydelse av 62 § kommunala vallagen den 6 juni
1930 (nr 253);
dels ock godkänna i det föregående av departementschefen förordade
grunder beträffande beslutanderätten i fråga om upptagande av församlingskollekt.
Vad departementschefen sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj :t
Konungen bifalla samt förordnar, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Hans Bolinder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 207.
63
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Propositionen ...................................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll................................ 1
Lagförslag ......................................................... 3
Förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om
församlingsstyrelse ............................................ 3
Förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om
församlingsstyrelse i Stockholm ................................ 26
Förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § lagen den 12 juni 1931 (nr 201)
angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.......... 28
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 § lagen den 13 juni 1919
(nr 293) om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik
indelning .............................................. 29
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 62 § kommunala vallagen
den 6 juni 1930 (nr 253) ...................................... 30
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden för den 19 mars 1954.
Inledning ......................................................... 31
Av kommunallag sreformen aktualiserade ändringar i församlingsstyrelse
lagstiftningen
................................................... 36
Församlingsstyrelsekommittén .................................... 36
Yttranden ...................................................... 39
Departementschefen ............................................. 40
Församlingsstyrelselagstiftningen och kollektväsendets reglering........ 43
Gällande bestämmelser angående kollekter m. m................... 43
Församlingsstyrelsekommittén .................................... 45
Yttranden ...................................................... 47
Departementschefen ............................................. 49
Församlingsstyrelselagstiftningen och regleringen av den obligatoriska skolans
kommunalrättsliga ställning m. m............................. 52
Gällande bestämmelser........................................... 52
1951 års skolstyrelseutredning .................................... 52
Församlingsstyrelsekommittén .................................... 54
Yttranden ...................................................... 56
Departementschefen ............................................. 59
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.