Sök i Ratio Lex

Angående det administrativa handhavandet av sjukoch yrkesskadeförsäkringarna, m. m

1954-04-02 · 105 sidor, varav 105 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 105 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:208, Angående det administrativa handhavandet av sjukoch yrkesskadeförsäkringarna, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 208.

1

Nr 208.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående det administrativa

handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna,

m. mgiven Stockholms slott den 2

april 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Lagen om allmän sjukförsäkring kommer att träda i kraft den 1 januari

1955, vid vilken tidpunkt enligt förslag i propositionen nr 60 jämväl en ny

lag om yrkesskadeförsäkring skall träda i tillämpning. Den nya lagstiftningen

innebär bl. a. att sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna skall bli

föremål för en samordning genom att sjukförsäkringen i princip skall

svara även för yrkesskadorna under de första nittio dagarna.

Den nya lagstiftningen aktualiserar vissa administrativa problem. Till en

början föreslås, att yrkesskadeförsäkringen tills vidare skall bedrivas i oförändrade

former, dvs. både av riksförsäkringsanstalten och av enskilda socialförsäkringsbolag.

Sedan en tids erfarenhet av samordningens verkningar

erhållits, bör frågan om en centralisering av denna försäkringsgren till ett

enda statligt organ bli föremål för en förnyad utredning. Frågan om en ombildning

av den statliga yrkesskadeförsäkringsinrättningen från ämbetsverk

till annan företagsform bör bli beroende i första hand av vad 1953 års utredning

rörande de statliga företagsformerna därutinnan kan komma att

föreslå.

Tillsynen över den allmänna sjukförsäkringen är enligt gällande bestämmelser

provisoriskt förlagd till riksförsäkringsanstalten, medan tillsynen

1—308 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 208.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 20S.

över yrkesskadeförsäkringen utövas av försäkringsrådet. Någon ändring

härutinnan bör, i avvaktan på ytterligare utredning, icke f. n. vidtagas.

Tills vidare bör jämväl tillsynen över vissa understödsföreningar och stiftelser

ligga kvar hos riksförsäkringsanstalten. I avvaktan på fortsatt utredning

förutsattes vidare, att någon ändring ej heller skall göras i den enligt

sjukförsäkringslagen gällande ordningen för besvär sprövningen.

Samordningen medför en avsevärd minskning av arbetsbördan för den del

av riksförsäkringsanstalten, som sysslar med yrkesskadeförsäkringen. Ä

andra sidan kräver sjukförsäkringsreformen en utbyggnad av anstaltens

organisation för därmed sammanhängande tillsynsuppgifter. Även tillsynen

över understödsföreningar och stiftelser bör omorganiseras och förstärkas.

I propositionen framlägges förslag till en omorganisation av riksförsäkringsanstalten

i enlighet härmed. Totalt beräknas anstaltens personal kunna

minskas med 161 personer. Antalet byråer nedgår från 8 till 7. Det förutsättes,

att anstaltens nya organisation endast skall betraktas som ett provisorium

dels i avvaktan på att vissa ännu öppna frågor erhåller sin slutliga

lösning och dels med hänsyn till att anstaltens verksamhet bör bli föremål

för fortsatta organisationsundersökningar.

Vissa riktlinjer uppdrages i syfte att garantera övertalig personal en

varsam avveckling, i första hand genom omplaceringar på arbetsmarknaden.

Slutligen lämnas en överblick över den nya lagstiftningens inverkan på

försäkringsrådets arbete. Någon omorganisation av rådet blir icke aktuell

under de närmaste åren.

Det torde icke medföra någon olägenhet om propositionens behandling

uppskjutes till en eventuell höstsession 1954.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 208.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2

april 195b.

N ärvarande:

Statsministern Ehlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, frågor rörande det administrativa

handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna, m. m. samt

anför följande.

INLEDNING.

Vid behandlingen av sjukförsäkringsfrågan fattade 1953 års riksdag

(prop. nr 178; rd. skr. nr 376) principbeslut om samordning fr. o. m. den

1 januari 1955 av den allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen.

Avsikten var att samordningsbestämmelserna skulle närmare utformas

i den nya yrkesskadeförsäkringslag, vilken skulle föreläggas 1954

års riksdag. I proposition den 15 januari 1954, nr 60, har Kungl. Maj:t

förelagt riksdagen förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. m., innefattande

bl. a. slutligt förslag i samordningsfrågan.

Samordningen aktualiserar frågor dels rörande yrkesskadeförsäkringens

administration, dels rörande den statliga tillsynen över sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

och dels rörande rätten att anföra besvär i sjuk- och

yrkesskadeförsäkringsfrågor och sättet för besvärsärendenas prövning. I

samband härmed uppkommer spörsmålet vart den av riksförsäkringsanstalten

nu utövade tillsynen över vissa understödsföreningar och stiftelser

skall förläggas. Dessa spörsmål har utretts av förre landshövdingen Karl

Levinson, som den 9 november 1953 avgivit betänkande i ämnet (stencilerat).

Med hänsyn till vad som genom utredningen framkommit utgick jag

vid behandlingen i årets statsverksproposition av frågan om anslag till försäkringsrådet

och riksförsäkringsanstalten (V ht p. 74) ifrån, att något förslag

icke skulle föreläggas 1954 års riksdag rörande omorganisation av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

dessa båda organ redan under budgetåret 1954/55. Jag uttalade däremot,

att det var min avsikt att senare föreslå, att principerna för riksförsäkringsanstaltens

nya organisation förelägges 1954 års riksdag i en särskild

proposition. Jag torde nu få återupptaga hithörande frågor till behandling.

Över utredningsmannens betänkande har yttranden avgivits av socialstyrelsen,

arbetarskyddsstyrelsen, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd,

statistiska centralbyrån, statens organisationsnämnd, försäkringsinspektionen,

medicinalstyrelsen, 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna,

socialförsäkringsbolagens förening, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), svenska sjukkasseförbundet,

de fria sjukkassornas förbund, Folksam, svenska livförsäkringsföreningars

riksförbund och kompetensutredningen. I ärendet har

jämväl inkommit en skrivelse från civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund

(CST).

över riksförsäkringsanstaltens utlåtande, som jämväl innefattar ett kompletterande

detalj förslag rörande anstaltens organisation, har yttranden avgivits

av statskontoret, statens organisationsnämnd, statens lönenämnd och

CST.

Slutligen bör i förevarande sammanhang ställning tagas till ett av

generaldirektören Åke Natt och Dag med skrivelse den 21 december 1953

avgivet förslag rörande utformning av läkemedelsreformen, i vad förslaget

avser för reformens genomförande erforderlig personal inom sjukförsäkringens

tillsynsorgan.

I det följande kommer jag att i skilda avsnitt behandla dels vissa allmänna

spörsmål rörande administrationen av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

och dels frågan om riksförsäkringsanstaltens interna organisation.

Vidare torde jag få lämna en redogörelse för utredningsmannens synpunkter

på försäkringsrådets framtida organisation.

I. SJUK- OCH YRKESSKADEFÖRSÄKRINGARNA.

Sjukförsäkringen.

Nu gällande sjukförsäkring.

Den nu gällande statsunderstödda sjukförsäkringen meddelas av erkända

sjukkassor, vilkas verksamhet regleras av lagen den 24 mars 1938

om understödsföreningar och av förordningen den 26 juni 1931 om erkända

sjukkassor. Försäkringen grundas på frivillig anslutning till kassorna,

som är lokal- eller centralsjukkassor. I mitten av september 1953 var an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

5

talet lokalsjukkassor 970 och antalet centralsjukkassor 37. Tillsynsmyndighet

är sedan den 1 juli 1953 provisoriskt riksförsäkringsanstalten.

Den allmänna sjukförsäkringen.

Den allmänna sjukförsäkringen grundar sig på lagen den 3 januari

1947 om allmän sjukförsäkring. Denna har i betydelsefulla avseenden

ändrats genom beslut av 1953 års riksdag och skall träda i kraft den 1

januari 1955.

Den allmänna sjukförsäkringen är dels obligatorisk och dels frivillig.

Försäkringen handhaves av allmänna central- och lokalsjukkassor.

Försäkringspliktig är varje svensk medborgare, som är bosatt i riket

och har fyllt 16 år. Detsamma gäller utlänning som är bosatt och

mantalsskriven i riket. Barn under 16 år är försäkrade i denna sin egenskap.

Från försäkringsplikten är dock undantagna vissa smärre grupper,

i främsta rummet vissa anstaltsvårdade.

Den obligatoriska försäkringen utgöres av sjukvårdsförsäkring och

sj ukpenningförsäkring.

Sjukvårdsförsäkringen omfattar alla försäkrade och utgöres av ersättning

för läkarvård och sjukhusvård ävensom, i viss utsträckning, resor.

Sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete uppgår till minst

1 200 kronor, samt de gifta hemmakvinnorna skall vara sjukpenningförsäkrade

för en grundsjukpenning av 3 kronor om dagen. Sjukförsäkrad

arbetstagare, vars årsinkomst av tjänst uppgår till minst 1 800 kronor, är

dessutom försäkrad för tilläggssjukpenning. Antalet sjukpenningklasser

är 13. Till försörj are med hemmavarande barn utgår barntillägg.

Den obligatoriska sjukförsäkringen finansieras genom försäkringsavgifter,

arbetsgivarbidrag och statsbidrag. Försäkringsavgifterna fastställes

av tillsynsmyndigheten samt debiteras och upptages tillsammans med de

allmänna skatterna och staten skall svara för att de debiterade beloppen

kommer vederbörande kassa tillhanda. Arbetsgivarbidraget utgör l,i % av

den lön, som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare anställda hos

honom, dock skall arbetstagarens lön i vad den överstiger 15 000 kronor

inte medräknas. Arbetsgivarbidrag torde komma att uppbäras tillsammans

med arbetsgivarens avgift till yrkesskadeförsäkringen. Inflytande bidrag

skall efter vissa grunder av tillsynsmyndigheten fördelas mellan centralsjukkassorna.

Viss del av bidragen skall dock om statsmakterna så bestämmer

kunna fonderas. — Statsbidraget till den obligatoriska försäkringen

utgår i form av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag, avgiftslindringsbidrag

och avgiftsersättningsbidrag.

Den frivilliga försäkringen ger i första hand vissa sjukpenningförsäkrade

möjlighet att erhålla tillägg till sjukpenningen. Denna försäkring

finansieras dels genom försäkringsavgifter och dels genom ctl statsbidrag

om 20 % av sjukkassornas utgifter för försäkringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Enligt principbeslut av 1953 års riksdag skall fria eller rabatterade

läkemedel fr. o. m. år 1955 tillhandahållas å apoteken. De härigenom

uppkommande kostnaderna skall finansieras över den allmänna sjukförsäkringen.

Förslag i läkemedelsfrågan har avlämnats till riksdagen genom

proposition den 12 mars 1954, nr 163. Vidare bör erinras, att förslag om

en till den allmänna sjukförsäkringen anknuten moder s kapsh j älp

förelagts riksdagen i proposition den 12 mars 1954, nr 144.

I fråga om handhavandet av den allmänna sjukförsäkringen gäller

följande. De allmänna sjukkassorna skall vara självständiga juridiska

personer och deras verksamhet skall regleras av lagen om allmän sjukförsäkring

och vissa för varje kassa antagna stadgar. De allmänna kassorna

är sålunda i motsats till de nuvarande erkända sjukkassorna inte underkastade

understödsföreningslagens bestämmelser. Kassorna skall liksom

de erkända sjukkassorna stå under tillsyn av en för hela riket gemensam

tillsynsmyndighet. Riksförsäkringsanstalten är provisoriskt tillsynsmyndighet

för sjukförsäkringen jämväl i dess nya form.

Tillsynen över de allmänna sjukkassorna är avsedd att bli mera ingående

än den som avser de erkända sjukkassornas verksamhet. Tillsynsmyndighetens

befogenheter har därför ökats genom den nya lagstiftningen.

Sålunda skall tillsynsmyndigheten äga utfärda särskilda föreskrifter om

förandet av kassornas räkenskaper. Tillsynsmyndigheten äger vidare fastställa

för kassornas verksamhet erforderliga formulär. Verkställande

tjänsteman i centralsjukkassa skall tillsättas och entledigas av tillsynsmyndigheten.

Samtliga verkställande tjänstemäns avlönings- och pensionsförmåner

skall bestämmas av tillsynsmyndigheten. Denna myndighet äger

utfärda föreskrifter om sjukkontrollens anordnande inom kassorna.

över allmän sjukkassas beslut angående försäkring kan besvär anföras

hos tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndighetens beslut får överklagas endast

om tillsynsmyndigheten lämnat tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall

lämnas där någon av dem som inom tillsynsmyndigheten deltagit i behandlingen

av ärendet uttalat avvikande mening, så ock där tillsynsmyndigheten

finner utgången av ärendet vara av synnerlig betydelse för part.

Klagan föres hos Konungen genom besvär hos socialdepartementet och besvären

prövas i statsrådet.

Yrkesskadeförsäkringen.

Nu gällande yrkesskadeförsäkring.

Yrkesskadeförsäkringen regleras f. n. i främsta rummet av 1916 års

lag om försäkring för olycksfall i arbete och 1929 års lag om försäkring

för vissa yrkessjukdomar. Försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten.

Om för ändamålet bildats sådant ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag,

vars delägare är arbetsgivare och för vars förbindelser del
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

ägarna svarar med obegränsad personlig ansvarighet, får emellertid försäkringen

av delägarnas arbetare under vissa villkor äga rum i det bolaget.

F. n. är nio sådana bolag i verksamhet.

Arbetare som användes till arbete för statens räkning är försäkrade i

riksförsäkringsanstalten, ehuru särskilda bestämmelser gäller i fråga om

lagstiftningens tillämpning på dem.

Vid sidan av den obligatoriska försäkringen, för vilken här icke

torde behöva närmare redogöras, finns enligt bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen

möjligheter att teckna frivillig försäkring. Arbetsgivare

har rätt att i riksförsäkringsanstalten försäkra annan arbetare än

den som avses i olycksfallsförsäkringslagen — t. ex. hemarbetare och

familjemedlemmar till arbetsgivaren — för olycksfall i arbete. Arbetsgivaren

kan vidare försäkra en i anstalten obligatoriskt eller frivilligt försäkrad

arbetare för olycksfall utom arbete. Jämväl bolagen kan meddela

motsvarande frivilliga försäkringar.

Slutligen må antecknas att yrkesfiskare kan teckna en särskild olycksfallsförsäkring

hos riksförsäkringsanstalten enligt en förordning av år

1918.

över försäkringsinrättningarnas beslut i yrkesskadeförsäkringsfrågor

kan besvär anföras hos försäkringsrådet, som jämväl har att med uppmärksamhet

följa försäkringens tillämpning och utveckling. Rådets beslut

kan ej överklagas.

Den nya yrkesskadeförsäkringen.

I propositionen 1954:60 har Kungl. Maj:t förelagt riksdagen förslag

till ny yrkesskadeförsäkringslag, som är avsedd att ersätta 1916 års

olycksfallsförsäkringslag, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar

samt den särskilda fiskarförsäkringsförordningen. Förutom att lagförslaget

innefattar en författningsmässig reglering av samordningen mellan sjukoch

yrkesskadeförsäkringarna syftar detsamma huvudsakligen till ändringar

i försäkringens materiella uppbyggnad. Försäkringsförmånerna

ökas bl. a. dels genom att maximigränsen vid beräkning av den skadades

årliga arbetsförtjänst höjes från 7 200 till 15 000 kronor och dels genom

att sjukpenningskalan anknytes till sjukförsäkringens sjukpenningskala

och därigenom når ett maximum av 20 kronor för dag.

Vidare ändras ramen för tillhörigheten till försäkringen. Arbetstagarbegreppets

innebörd ändras på så sätt att det civilrättsliga arbetstagarbegreppet,

som kommit till uttryck bl. a. i semesterlagen, i fortsättningen

skall gälla inom yrkesskadeförsäkringen. Den obligatoriskt försäkrade

personkretsen föreslås utvidgad, framför allt genom att arbetsgivarens

familjemedlemmar i viss utsträckning inrymmes i försäkringsskyddet samt

genom alt detta skall gälla även för hemarbete. Yrkessjukdomarna skall

i väsentligt ökad grad vara ersättningsberättigande. Kretsen av personer,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

som skall vara berättigade till efterlevandelivränta, vidgas. Den frivilliga

försäkringen skall fortfarande kunna meddelas för arbetare i form av

såväl inom- som utomarbetsförsäkring. Dessutom skall den frivilliga försäkringen

såsom allmän försäkring i fortsättningen stå öppen för enskild

eller kollektiv anslutning såsom ett komplement till sjukförsäkringen

vid olycksfallsskador och därmed i den obligatoriska försäkringen jämställda

sjukdomar. För ackvisitionsarbetet för den frivilliga försäkringen

skall sjukkassorna kunna anlitas.

Däremot föreslås ingen ändring i fråga om yrkesskadeförsäkringens

administration. Förslaget är emellertid i denna del att betrakta som ett

provisorium i avbidan på att frågan om den samordnade sjuk- och yrkesskadeförsäkringens

organisation definitivt löses.

II. SAMORDNINGEN MELLAN SJUK- OCH YRKESSKADEFÖRSÄKRINGARNA.

Samordningens innebörd.

Samordningen mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen

innebär, att personer, som är både sjukförsäkrade och obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade,

i händelse av yrkesskada skall äga uppbära ersättning

från yrkesskadeförsäkringen först sedan en viss tid, den s. k. samordningstiden,

gått till ända. Under denna tid skall sjukhjälp utgå från allmän

sjukkassa enligt sjukförsäkringslagens regler på samma sätt som vid

sjukdom i allmänhet. Samordningstiden skall omfatta tiden t. o. m.

nittionde dagen efter olycksfallsdagen, då yrkesskadan orsakats av olycksfall,

och eljest efter den dag, då skadan yppades. Yrkesskadeförsäkringen

skall dock, i den mån ersättning icke utgår enligt sjukförsäkringslagen, i

vissa särskilda fall utge förmåner även under de 90 dagarna. Detta är förhållandet

om under denna tid 1) skadan kräver protes, stödjebandage,

annat »särskilt hjälpmedel» o. d. eller tandvård, 2) särskild vård påkallas

av försäkringsinrättningen eller 3) skadan medför behov av sjukvård utom

riket.

Slutligen är att märka dels att samordningstiden skall upphöra senast

den dag rätt till invalidlivränta inträder, och dels att yrkesskadeförsäkringen

svarar för ersättningar i anledning av dödsfall samt ersättningar för skador

som drabbat icke sjukförsäkrade personer, huvudsakligen utlänningar som

ej är mantalsskrivna i Sverige.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

9

Samordningens inverkan på yrkesskadeförsäkringsinrättningarnas

arbetsbörda.

Utredningsmannen.

Utredningsmannen har sökt göra en bedömning av antalet yrkesskadefall,

som efter samordningens genomförande fortfarande kommer att medföra

arbete för försäkringsinrättningarna.

I vad avser den obligatoriska försäkringen torde beräkningarna här fa

redovisas i tabellform med anmärkningar. För närmare kännedom om

beräkningsgrunderna torde få hänvisas till betänkandet s. 18—26.

Utöver vad som framgår av tabellen och anmärkningarna bör framhållas

följande. Av betydelse för den blivande omfattningen av administrationsuppgifterna

är bl. a. i vad mån de nuvarande bestämmelserna om tillhörigheten

till försäkringen kommer att ändras, övergår man till det civilrättsliga

arbetstagarbegreppet, torde en del nu försäkrade komma att bortfalla.

Hur många dessa blir är omöjligt att säga. Å andra sidan räknas

med att försäkringen utsträckes att omfatta även vissa hemmavarande

närskylda. Även om dessas antal svävar man i ovisshet. I brist på närmare

hållpunkter räknar utredningsmannen med att de nu angivna förändringarna

i tillhörigheten i stort sett tager ut varandra.

Enligt utredningsmannens beräkningar skulle antalet på den obligatoriska

försäkringen ankommande skadeärenden bli ungefär följande.

Slag av skadeärenden

Riksförs

anst.

Stats-

anställda

äkrings-

dten

Övriga

Bolagen

1. Olycksfall med en sjuktid om mer än 90 dagar----

1 500

7 200

7 200

2. Olycksfall med en sjuktid om 60—90 dagar.......

900

4 300

4 300

3. Olycksfall berörande ej mantalsskrivna utlänningar

och med en sjuktid om högst 60 dagar...........

100

3 000

3 000

4. Invaliditetsfall med en sjuktid om högst 60 dagar . .

35

315

170

5. »Ej 10 %-fall» med en sjuktid om högst 60 dagar..

200

750

875

6. Dödsfall (praktiskt taget alla torde äga rum inom

60 dagar)......................................

75

275

200

7. Fall avseende protes, stödjebandage, »särskilt hjälp-

medel» o. d. vid en sjuktid om högst 60 dagar ....

75

400

1

8. Tandvårdsfall (dessa torde nära nog helt ligga inom

de första 60 dagarna)...........................

400

1 800

1

9. Yrkessjukdom med en sjuktid om mer än 60 dagar

90

560

500

Summa

3 375

18 600

216 245

1 Erforderliga uppgifter har inte kunnat erhållas.

2 Jfr not 1.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Anmärkningar till tabellen.

1. Antalet olycksfallsanmälningar rörande andra än statsanställda har

företett följande utveckling.

Riksförsäk ringsans tälten

1950 148 404

1951 145 042

1952 134 160

1953 (1 januari—31 juli) ........................... 72 597

Bolagen

137 922

141 778

136 847

73 205

Siffrorna inbegriper den frivilliga försäkringen; det årliga antalet fall

tillhörande denna beräknas till 4 000 för anstalten och 4 500 för bolagen.

Utredningsmannen har utgått från att antalet anmälningar avseende den

obligatoriska försäkringen utgör ca 130 000 för riksförsäkringsanstalten och

lika mycket för bolagen. Stickprovsundersökningar utvisar, att antalet

efter 90 dagar kvarstående sjuka utgör endast ca 5,5 % av det antal som

anmälts, således här (5,5 % av 130 000) ca 7 200.

Antalet anmälningar rörande statsanställda utgör ca 26 000 per år. Här

räknas med att antalet reduceras i samma omfattning som antalet anmälningar

från andra arbetsgivare än staten. Härvid erhålles (5,5 % av 26 000)

ca 1 500.

2. Utredningsmannen har utgått ifrån att sjukkassorna, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad socialförsäkringsutredningen tänkt sig (SOU

1952: 39), kommer att åläggas att till försäkringsinrättningarna vidarebefordra

skadeanmälningar redan före samordningstidens utgång. Enligt

socialförsäkringsutredningens förslag skall sådan anmälan översändas bl.a.

i alla de fall, då sjukpenning utgått i 60 dagar från sjukkassan. Antalet

olycksfall med en sjuktid av 60—90 dagar kan uppskattas till 3,3 %. Förevarande

grupp av anmälningar betecknas i det följande »beredskapsanmälningar».

3. —8. Under punkterna 1 och 2 har bortsetts från att yrkesskadeförsäkringen

dels skall ensam svara för ersättningar vid dödsfall och invaliditet

samt ersättningar till icke sjukförsäkrade och dels i vissa fall skall

utge förmåner även under samordningstiden. Här redovisas en uppskattning

av antalet ärenden tillhörande dessa på yrkesskadeförsäkringen fallande

grupper, dock endast i den mån de avser sjukdomsfall med en sjuktid

av högst 60 dagar. I den mån sjukdomstiden ligger över denna tidrymd

inkluderas nämligen fallen under punkterna 1 och 2.

5. Samtliga ärenden avseende fall, där den skadade är återställd med

invaliditet, skall vidarebefordras till försäkringsinrättningarna för prövning

av frågan om rätt till invaliditetsersättning. Detta innebär, att försäkringsinrättningarna

kommer att få handlägga inte blott ersättningsberättigande

invaliditetsfall utan även invaliditetsfall för vilka livränta ej skall utgå,

enär invaliditeten understiger 10 % av arbetsförmågan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

11

9. Antalet anmälningar om yrkessjukdom framgår av följande uppställ
-

ning.

År

Riksförsäkringsanstalten

Statsarbetare Övriga

Bolagen

1950 .................................

....... 258

2 063

1 511

1951 .................................

....... 296

1 770

1 586

1952 .......................

....... 325

1 877

1 692

1953 (1 januari—31 juli) ...

....... 230

970

807

Utredningsmannen utgår från att antalet yrkessjulcdomsanmälningar vid

nuvarande lagstiftning uppgår till för riksförsäkringsanstalten ca 2 200,

varav ca 300 avseende statsanställda, och för bolagen ca 1 700. Efter 60

dagar har åtminstone 85 % av de på riksförsäkringsanstaltens försäkringsstock

belöpande fallen avvecklats. För bolagens vidkommande ligger

siffran något högre; här räknas emellertid med samma siffra. Vad den

föreslagna utvidgningen av yrkessjukdomsbegreppet kan komma att betyda

i fråga om antalet ärenden är omöjligt att nu säga. Här räknas gissningsvis

med att antalet yrkessjukdomsfall kommer att fördubblas.

Vad därefter beträffar den frivilliga försäkringen torde den framtida

anslutningen till utomarbetsförsäkringen knappast kunna beräknas bli

större än f. n. Antalet till denna hörande skadefall kan efter samordningen

uppskattas till ca 375 för riksförsäkringsanstaltens del och ca 400 hos

bolagen. Vad angår anslutningen till den allmänna försäkringen synes det

inte möjligt att f. n. framlägga några som helst beräkningar.

En sammanfattning av de redovisade beräkningarna, vilka såtillvida är

ofullständiga som den planerade allmänna frivilliga försäkringen måst

lämnas åsido och vilka även i övrigt enligt sakens natur kännetecknas av

viss osäkerhet, ger följande resultat.

Antalet årligen inkommande skadeärenden beräknas nedgå på följande

sätt.

från

till

ca

ca

1. Obligatorisk försäkring:

Statsanställda ..................................

......... 26 000

......... 265 000

3 500

35 000

2. Frivillig utomarbetsförsäkring ..........

......... 7 400

775

298 400

39 275

Av antalet sålunda kvarstående fall torde något över 22 000 belöpa på

riksförsäkringsanstalten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

I beräkningarna ingår emellertid inte blott sådana skadefall som det

under alla omständigheter ankommer på försäkringsinrättningarna att

reglera utan även skadefall med en sjuktid av 60—90 dagar, oavsett om

de föranleder någon reglering från sådan inrättnings sida eller ej. Bortses

från sistberörda fall beräknas antalet på försäkringsinrättningarna ankommande

skadeärenden komma att uppgå till ca 29 000 för år, varav för

riksförsäkringsanstaltens vidkommande ca 17 000.

Slutligen bör observeras, att visst arbete kommer att åsamkas försäkringsinrättningarna

genom debitering m. m. av arbetsgivarbidragen till

sjukförsäkringen. Hos riksförsäkringsanstalten var år 1950 ca 36 600 s. k.

större arbetsgivare och ca 620 000 mindre arbetsgivare försäkrade. För

bolagen var motsvarande siffror ca 18 700 resp. ca 41 000.

Yttranden.

Några erinringar mot utredningsmannens beräkningar har icke framförts

i annan mån än att pensionsstgrelsen påpekat, att en betydande

del av utlänningarna torde höra hemma i de nordiska grannländerna och

att man beträffande dessa får utgå ifrån att tillhörigheten till den svenska

sjukförsäkringen liksom hittills underlättas konventionsvägen. Härigenom

uppstår i motsvarande grad en minskning i belastningen på yrkesskadeförsäkringen.

III. ADMINISTRATIONENS HUVUDDRAG.

Allmänna synpunkter på frågan om yrkesskadeförsäkringens

administration.

Utredningsmannen.

Den betydande minskning, som samordningen beräknas medföra i fråga

om yrkesskadeförsäkringens uppgifter, motiverar uppenbarligen -— anför

utredningsmannen — en kraftig beskärning av försäkringsorganisationen.

Särskilt gäller detta beträffande de organ — riksförsäkringsanstalten och

ömsesidiga bolagen — som är bärare av försäkringen. Om och i vad

män även tillsyns- och besvärsmyndigheten — försäkringsrådet — kan och

bör bli föremål för åtgärder i sådan riktning är en fråga som upptages

till behandling i ett senare sammanhang. Vad försäkringsinrättningarna

beträffar medför samordningen även en radikal förändring av karaktären

av deras verksamhet. Denna kommer att begränsas till att väsentligen

avse invaliditets- och dödsfallsförsäkring.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Redan den minskning i försäkringens uppgifter och den förändring i

verksamhetens karaktär, vartill samordningen sålunda leder, ger anledning

till att upptaga frågan om centralisering av försäkringen till en

enda anstalt. Vissa preliminära beräkningar synes peka på att den samlade

yrkesskadeförsäkringens arbetsbörda inte kommer att bli större än att den

rymmes inom en försäkringsanstalt av mindre mått än den nuvarande

riksförsäkringsanstalten.

Även vissa andra med samordningen sammanhängande omständigheter

talar för en centralisering. Härom anföres följande.

Samordningen förutsätter ett intimt samarbete mellan sjukkassorna och

yrkesskadeförsäkringens organ. Om nu sjukkassorna i sina mellanhavanden

med denna försäkring skall ha att hänvända sig till än den ena

och än den andra av ett flertal försäkringsinrättningar, är detta givetvis

ägnat att försvåra och tynga samarbetet. Samarbetet skulle avsevärt förenklas

och underlättas, om sjukkassorna i stället hade att göra med en

enda försäkringsinrättning. Säkerligen skulle härigenom också skapas

bättre förutsättningar för en önskvärd effektivitet i samarbetet. Vidare må

erinras att det förutsatts att sjukkassorna skall åläggas skyldighet att bedriva

ackvisitionsarbete för den föreslagna frivilliga försäkringen inom

yrkesskadeförsäkringens ram. Förefintligheten av ett flertal sinsemellan

konkurrerande försäkringsinrättningar synes ägnad att komplicera en

sådan ordning. Tvivelsutan skulle sjukkassorna kunna bättre utnyttjas för

ifrågavarande ändamål, om en enda försäkringsinrättning finge taga hand

om försäkringen.

Även andra skäl kan åberopas för en centralisering. Genom en sådan

åtgärd skulle inte blott de särskilda bestyr, som föranledes av försäkringens

handhavande av flera inrättningar, bortfalla, utan vissa förutsättningar

skapas för att även i andra avseenden, såsom i fråga om tariffering samt

debitering och uppbörd av avgifter, förenkla arbetet. Centraliserades försäkringen

till en statlig anstalt, skulle också öppnas möjlighet för att

— i viss analogi med vad som skett inom patent- och registreringsverket —

inom denna inrätta en besvärsavdelning, varigenom även den högsta besvärsinstansens

arbetsbörda kunde lättas och ärendenas slutliga avgörande

påskyndas. Även ur samhällsekonomisk synpunkt borde centraliseringen

av allt att döma ställa sig fördelaktig. Inga ackvisitionskostnader behövde

läggas ner på den obligatoriska försäkringen, och de besparingsmöjligheter,

som stordrift i olika hänseenden erbjuder, skulle kunna tillvaratagas.

En så genomgripande reform som en centralisering är emellertid förenad

med många problem av organisatorisk, personell och ekonomisk natur.

Närmare utredning erfordras både om sättet för centraliseringen och om

konsekvenserna av denna. Härtill kommer, att inte heller den omgestaltning

av försäkringsorganisationen, som centraliseringen skulle innebära,

låter sig genomföra i alltför brådstörtat tempo. Bl. a. måste skälig frist

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

lämnas de av centraliseringen berörda försäkringsinrättningarna att vidtaga

de åtgärder, som för deras vidkommande föranledes av densamma.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter synes det uteslutet att kunna

genomföra centraliseringen redan i samband med samordningens ikraftträdande.

Utredningsmannen föreslår, att tillsvidare även ömsesidiga bolag

liksom hittills skall äga meddela yrkesskadeförsäkring samt att med ytterligare

utredning om centralisationsfrågan får anstå tills någon tids erfarenhet

vunnits rörande de av samordningen betingade förändringarna

i yrkesskadeförsäkringens organisation.

Utredningsmannen har haft till uppgift att jämväl undersöka möjligheten

att överföra den inom riksförsäkringsanstalten bedrivna yrkesskadeförsäkringsverksamheten

till ett för ändamålet bildat statligt social försäkringsbolag

eller annat likartat organ. I denna del anföres i huvudsak

följande.

överförandet av riksförsäkringsanstaltens försäkringsverksamhet på ett

företag av bolagstyp skulle givetvis vara ägnat att i viss utsträckning skapa

gynnsammare betingelser för verksamhetens bedrivande. Sålunda finge

ett sådant företag en mera fri och självständig ställning i förhållande till

statsmakterna. Det bleve inte underkastat av Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner

och bestämmelser. Avlöningarna kunde utan någon inblandning

från statsmakternas sida bestämmas av företagets egen ledning. Den

bundenhet, som fullmaktssystemet innebär för ett ämbetsverk, skulle bortfalla.

I befordringsfrågor behövde hänsyn inte tagas till formella meriter.

Överhuvudtaget bleve anpassningsmöjligheterna vid verksamhetens bedrivande

större. Måhända skulle ett företag av bolagstyp också ställa sig

något billigare i drift än ett ämbetsverk. I vad mån så skulle bli fallet torde

emellertid inte med någon större grad av säkerhet kunna i förväg beräknas.

Även om sålunda vissa fördelar skulle stå att vinna genom att övergå

till bolagsformen, måste dessa fördelar givetvis vägas mot de värden, som

ämbetsverksformen i andra hänseenden representerar. Ett ställningstagande

till frågan förutsätter en ingående och allsidig undersökning av

olika därpå inverkande omständigheter.

Beträffande en sådan undersökning synes emellertid läget ha förändrats

sedan direktiven för nu förevarande utredning meddelades. Härutinnan må

erinras, att en utredning tillsatts rörande de statliga företagsformerna.

Direktiven för denna utredning är så allmänt hållna, att det synes giva

utredningen anledning att till övervägande upptaga frågan om företagsformen

jämväl beträffande den försäkringsverksamhet, som bedrives av

riksförsäkringsanstalten.

På grund av det nu anförda och då förevarande spörsmål inte kan anses

vara av beskaffenhet att behöva lösas i samband med samordningens

genomförande, anser utredningsmannen sig sakna anledning att närmare

än som skett ingå på detsamma. Sålunda förutsattes, att den statliga yrkesskadeförsäkringsverksamheten

tillsvidare skall bedrivas under samma

administrativa form som för närvarande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

15

Yttranden.

Vad först beträffar frågan om en centralisering av yrkesskadeförsäkringens

administration framgår av remissyttrandena följande.

Socialförsäkringsbolagens förening avvisar tanken på ett statligt monopolföretag

och föreslår, att det i stället skall utredas, huruvida icke försäkringen

bör anförtros åt endast privata bolag, såsom skett i Danmark

och Finland. Det finns enligt föreningens mening ingen anledning att bryta

sönder nuvarade mångåriga tradition, därest denna fungerat tillfredsställande

och om den jämväl kan anpassa sig efter de nya förhållanden, som

sammanhänger med samordningen. Vill man genomföra en monopolisering

måste man vara övertygad om att fördelarna därav är så stora, att de

uppväger de skäl som kan anföras för bibehållande av nuvarande ordning.

Några särskilda svårigheter beträffande samarbetet mellan sjukkassorna

och bolagen behöver man icke räkna med. Om det visar sig önskvärt, kan

för underlättande av sjukkassornas arbete vissa kontakter mellan sjukkassorna

och bolagen centraliseras till ett föreningens organ. Vidare anser

föreningen att konkurrensen främjar en effektiv service till de skadades

förmån, ett ökat arbetarskydd och en rättvisare avvägning av premiebördan

genom differentiering i olika riskklasser. Konkurrensen utgör en förklaring

till att det f. n. mycket sällan förekommer tvist angående premiernas

storlek. År 1952 handlades endast 7 sådana mål hos försäkringsrådet.

I regel löses tvisten genom den möjlighet som finnes för arbetsgivaren att

flytta över försäkringen till en annan försäkringsinrättning. Om en centralisering

genomföres torde antalet dylika besvärsmål komma att bli avsevärt.

Föreningen vill slutligen som sin uppfattning uttala, att en centralisering

torde medföra förhöjda förvaltningskostnader för försäkringen.

Svenska arbetsgivareföreningen uttalar i stort sett liknande synpunkter.

Beträffande administrationskostnaderna anföres följande.

Enligt försäkringsinspektionens berättelse 1951 utgjorde administrationskostnaderna

hos bolagen ca 6,5 % av premierna. Enligt riksförsäkringsanstaltens

ämbetsberättelse samma år uppgick däremot anstaltens förvaltningskostnader

till mer än 10 % av premierna. Till denna kostnad bör

läggas kostnaderna för pensionering, vissa lokalhyror, viss del av kostnaderna

för uppbörden samt värdet av tjänstebrevsrätt. Å andra sidan bör

avdragas kostnader för militärskador och vissa andra allmänna uppgifter.

Otvivelaktigt bör dock vid en jämförelse läggas ett icke ringa procenttal utöver

de 10 % som redovisats.

Enligt föreningens mening bör svårigheterna att genomföra en fullt

rationell och väl genomtänkt organisation redan från ingången av år 1955

föranleda, att sjukförsäkringsreformens ikraftträdande skjutes något år

på framtiden. Om försäkringen likväl skall genomföras redan från nämnda

tidpunkt instämmer föreningen i utredningsmannens slutsats, att det synes

nödvändigt att åtminstone till eu början bibehålla nuvarande administra
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

tionsformer. Vid den framtida översynen bör man beakta att bolagen beredes

möjlighet att fortsätta sin verksamhet och överväga att inskränka

eller i varje fall rationalisera den statliga försäkringsverksamheten.

Folksam anser sig visserligen med hänsyn till den kommande utredningen

sakna anledning att ingå på en detaljgranskning av de argument,

som anförts för en centralisering, men vill redan nu framhålla riskerna

för ökade kostnader vid en sådan åtgärd.

Socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, försäkringsrådet, statskontoret

och riksräkenskapsverket har icke något att erinra mot utredningsmannens

synpunkter och ansluter sig alltså till förslaget att bolagen tills vidare skall

få fortsätta att bedriva yrkesskadeförsäkringsverksamhet samt att med den

fortsatta utredningen om centralisering skall anstå i avvaktan på erfarenhet.

Statens organisationsnämnd finner att den nuvarande splittringen på tio

försäkringsinrättningar är olämplig samt att den ytterligare utredning, som

må erfordras, icke bör ställas på framtiden utan snarast komma till stånd.

I stort sett liknande synpunkter anföres av TCO och landsorganisationen,

som utgår ifrån att den slutliga utredningen endast behöver beröra formerna

och villkoren för de privata företagens avveckling.

Pensionsstyrelsen förordar uttryckligen en centralisering av yrkesskadeförsäkringen.

Så gör även svenska sjukkasseförbundet, som därjämte påyrkar,

att riksförsäkringsanstalten ensam skall äga meddela yrkesskadeförsäkring

fr. o. m. den 1 januari 1955. Förbundet ifrågasätter vidare

huruvida sjukkassorna, i händelse de med stöd av 58 § sjukförsäkringslagen

förordnas att biträda vid handhavande av yrkesskadeförsäkringen,

med hänsyn till bestämmelserna i denna paragraf kan biträda verksamhet

som bedrives av ömsesidiga bolag.

Försäkringsinspektionen — som anser, att frågan om den slutliga framtida

administrationen av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna bör lösas i

princip redan före den 1 januari 1955 — presterar en utförlig argumentering

för och emot centralisering. Ämbetsverket anför i detta hänseende i

huvudsak följande.

Såsom skäl mot en koncentration kan åberopas, att förhandenvaron av

konkurrens stimulerar strävandena att rationalisera och förbilliga administrationen.

Vidare kan konkurrensen förmånligt inverka på försäkringsgivares

villighet att tillmötesgå skiftande önskemål beträffande riskklassindelningar

o. d. och att vid premiesättningen ta hänsyn till skadeförebyggande

åtgärder. Konkurrensen kan också vara av betydelse för åstadkommande

av snabba och friktionsfria skaderegleringar. En koncentration

kan leda till minskat intresse och minskad aktivitet från försäkringsgivarens

sida på det skadeförebyggande området.

För en centralisering talar följande. Nedgången i antalet ärenden och

det förhållandet att yrkesskadeförsäkringen i fortsättningen kan administreras

av eu anstalt av mindre omfattning än den nuvarande riksförsäkringsanstalten

talar i och för sig för centraliseringstanken. Samord
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

ningen kräver ett intimt samarbete mellan sjukkassorna och yrkesskadeförsäkringens

organ. Förefintligheten av flera konkurreiande organ komplicerar

sjukkassornas ackvisition för den frivilliga försäkringen. Man

slipper vidare kontrollera om icke en anmälan hänför sig till en föi säkring

som gäller i annan försäkringsinrättning. Debitering och uppbörd underlättas

och man kan utnyttja stordriftens fördelar. Framtida erfarenheter

kominer säkerligen att aktualisera förskjutningar i arbetsfördelningen

mellan sjukkassor och yrkesskadeförsäkringsorganen; sådana förskjutningar

samt rationaliseringar kan lättare genomföras vid en koncentration.

De angivna skälen mot en centralisering mister i betydelse om man ger

ett centralorgan en smidig och effektiv organisation och tillser, att arbetsmarknadens

parter beredes ett kraftigt inflytande i anstaltens ledning.

Då försäkringen, bortsett från den frivilliga, är en obligatorisk försäkring,

vars materiella innehåll bestämmes i lag och för vilken någon ackvisition

icke erfordras, kan däremot mot en centralisering icke åberopas, att konkurrensen

ger nya och bättre försäkringsformer eller bidrager till en i och

för sig önskvärd utbredning av försäkringsskyddet.

Fördelarna med en fortsatt konkurrens inom yrkesskadeförsäkringen

väger klart lättare än de vinster i administrativa och andra hänseenden,

som göres därest försäkringen handhaves av en enda försäkringsanstalt

med representanter för arbetsgivarna, arbetstagarna och staten i ledningen.

I fortsättningen föreslår ämbetsverket, att yrkesskadeförsäkringen centraliseras

till ett statligt bolag. Det är enligt ämbetsverkets mening icke

lämpligt att man avvaktar pågående utredning om de statliga företagsformerna

innan principbeslut i organisationsfrågan fattas. Frågorna om

den närmare utformningen av det nya yrkesskadeförsäkringsorganet och

övriga problem bör göras till föremål för en skyndsam utredning, som

även bör omfatta i vad mån lagen om försäkringsrörelse bör vara tillämplig

på organets rörelse. Möjligen bör yrkesskadeförsäkringsorganet bli föremål

för en specialreglering i rättsligt hänseende.

Riksförsäkringsanstalten — som företräder centraliseringslinjen — har

avgivit ett utlåtande av sådan omfattning att det synes erforderligt att ägna

detsamma en mera ingående redogörelse.

Anstalten understryker, att förefintligheten av flera försäkringsinrättningar

komplicerar yrkesskadeförsäkringens administration. Anstalten anser,

att utredningsmannen åberopat synnerligen tungt vägande skäl för att

efter samordningens inträdande en statlig anstalt bör vara ensam bärare

av yrkesskadeförsäkringen. De skäl, som talar i denna riktning, är av

sådan styrka, att de borde tillerkännas avgörande betydelse. Utredningsmannens

förslag att frågan tills vidare skall hållas öppen kan anstalten

sålunda ej ge sin anslutning. Enligt anstaltens mening bör beslut redan

innevarande är fattas därom, att försäkring enligt den nya yrkesskadeförsäkringslagen

icke får meddelas av ömsesidiga bolag utan endast av en

statsanstalt. Detta innebär icke att bolagen skulle upphöra med utgången

av år 1954. Förpliktelser på grund av nuvarande lagstiftning kommer näm
2—308

54 Bihang Ull riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 208.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

ligen att tills vidare kvarstå. Däremot kan det bli frågan om att genom

avtal mellan bolag och statsanstalten till den senare mot vederlag överföra

bolagens förpliktelser. Denna fråga, som på intet sätt sammanhänger

med rätten att meddela försäkring enligt den nya lagen, kan och bör liksom

andra avvecklingsfrågor lösas successivt i efterhand.

Inledningsvis framhåller anstalten, att den nya lagstiftningen om sjukoch

yrkesskadeförsäkringarna innebär en mycket djupgående förändring

inom dessa områden. Ett ställningstagande till organisationsfrågorna kräver

först och främst att man ställer dem mot bakgrunden av den reella

innebörden av främst samordningen men också de nya lagarna. Utredningsmannen

har emellertid, enligt anstaltens åsikt, ej i fråga om organisationens

grundläggande principer dragit slutliga konsekvenser av nödvändigheten

att betrakta organisationsfrågorna på detta sätt.

Till en början måste beaktas, att samordningen förutsätter att sjukkassorna

skall fungera som lokalorgan för yrkesskadeförsäkringen. Om denna

princip icke kan genomföras i förhållande till bolagen, skulle samordningen

beträffande den på bolagen vilande delen av försäkringen ej kunna

genomföras. I detta hänseende anser sig riksförsäkringsanstalten böra

framhålla följande.

I likhet med utredningsmannen anser anstalten, att sjukkassornas administration

kommer att tyngas om de har att göra med flera försäkringsinrättningar.

I fråga om de rent expeditionella göromålen framdrages några

exempel, vilka dock icke synes vara av beskaffenhet att här böra närmare

utvecklas. Vidare framhålles, att sjukkassorna — sedan ortsombudsorganisationen

i enlighet med utredningsmannens förslag indragits — skall

verkställa utredningar i yrkesskadeärenden. Den föreslagna yrkesskadeförsäkringslagens

bestämmelser skiljer sig i många avseenden från motsvarande

bestämmelser i nu gällande lagstiftning. En ny praxis måste därför

byggas upp. Innan en fast sådan utbildats måste man räkna med att,

om flera försäkringsinrättningar finnes, dessa kan ha olika uppfattning

om vilka faktorer, som bör inverka på frågornas bedömande, och därför

önskar utredningarna upplagda efter olika linjer. Utredningsarbetet skulle

härigenom bli tungt och omständligt. I detta sammanhang framhålles, att

sjukkassorna måste erhålla föreskrifter och anvisningar från vederbörande

försäkringsgivare. Det torde enligt anstaltens mening icke kunna komma

i fråga, att bolagen såsom varande enskilda rättssubjekt tillägges rätt att

meddela sådana bindande föreskrifter. Av riksförsäkringsanstalten utfärdade

bestämmelser lär ej kunna göras bindande för kassornas mellanhavanden

med bolagen.

Riksförsäkringsanstalten delar vidare utredningsmannens åsikt att förefintligheten

av konkurrerande försäkringsinrättningar komplicerar ackvisitionsarbetet

för den händelse detta skall anförtros åt sjukkassorna. Anstalten

utvecklar sin mening härom i stort sett sålunda.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 20S.

Anstalten uppehåller sig först vid den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.

En ordning med statsanstalt och ömsesidiga bolag kräver att icke

blott bolagen utan även statsanstalten ägnar anskaffningsarbetet allvarlig

uppmärksamhet. Det får anses självklart, att sjukkassorna skall medverka

i statsanstaltens anskaffningsarbete. Det måste då vara uteslutet, att kassorna

på något som helst sätt kan vara engagerade i bolagens anskaffning.

Men ännu mer invecklad skulle situationen te sig beträffande anskaffning

för den frivilliga yrkesskadeförsäkringen. Denna skall delvis fylla

samma uppgift som den hittillsvarande frivilliga utomarbetsförsäkringen.

I övrigt är den nya frivilliga försäkringen avsedd att erbjuda skydd åt

bl. a. självständiga yrkesutövare. Då den obligatoriska försäkringens arbetstagarbegrepp

nu skall anslutas till det civilrättsliga, kommer behovet

av frivillig försäkring för självständiga yrkesutövare att öka, enär man

har att räkna med att vissa arbetstagargrupper utestänges från den obligatoriska

försäkringen. Det måste vara av största betydelse att man ser till

att dessa grupper blir kompenserade genom frivillig försäkring. Motsvarande

gäller dem, som hittills skyddat sig genom den särskilda fiskarförsäkringen.

Visserligen kommer sjukförsäkringen att lämna de berörda

grupperna vissa förmåner även vid yrkesskador, men därigenom tillgodoses

inte vederbörande vid invaliditet och dödsfall. Det blir en viktig social

uppgift för yrkesskadeförsäkringens bärare att verka för största möjliga

anslutning till den frivilliga yrkesskadeförsäkringen. Härtill kommer, att

man vid anskaffningsarbetet har att i stor utsträckning inrikta sig på

samma klientel som den frivilliga sjukförsäkringen syftar att nå. De båda

frivilliga försäkringsgrenarna är sålunda klart och tydligt sammanknutna.

Ett rationellt anskaffningsarbete förutsätter, att detta arbete av sjukkassorna

bedrives för de bägge grenarna gemensamt. Liksom i fråga om den

obligatoriska yrkesskadeförsäkringen är det emellertid uteslutet, att sjukkassorna

skall kunna samtidigt förmedla frivilliga försäkringar för såväl

riksförsäkringsanstalten som ömsesidiga bolag.

I förevarande sammanhang bör -— anför riksförsäkringsanstalten vidare

— uppmärksammas 58 § i sjukförsäkringslagen. Däri stadgas, att allmän

sjukkassa ej må bedriva annan verksamhet än som föreskrives eller medgives

i lagen. I den mån Konungen så förordnar, är allmän sjukkassa

pliktig att biträda vid handhavandet av annan statlig socialförsäkringsverksamhet.

Beträffande kassornas förhållande till enskilda försäkringsinrättningar

innehåller paragrafen däremot ingen annan bestämmelse än

att sjukkassa skall tillhandagå med yttranden och upplysningar, i den

mån hinder enligt lag eller författning ej möter samt mera betydande

olägenhet ej därigenom uppkommer för kassan. Av förarbetena framgår,

att här är fråga om blott yttranden och upplysningar i särskilda fall och

ej om stadigvarande arbetsuppgifter. Bestämmelsen ger ingen möjlighet

för sjukkassorna alt som omhud i egentlig mening representera de ömsesidiga

bolagen, därest så överhuvud läte sig göra inom samordningens

ram.

Sammanfattningsvis anför riksförsäkringsanstalten, att inom ramen för

samordningen plats ej gives för en ordning med ömsesidiga bolag jämte

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

en statsanstalt och att den enda med samordningen förenliga organisationen

måste anses vara att en statsanstalt handhar yrkesskadeförsäkringen

i dess helhet. Blott därigenom skapas organisatoriska förutsättningar för

att samordningstanken kan i praktiken förverkligas.

Riksförsäkringsanstalten har vidare ansett sig böra belysa frågan även

med hänsyn till den materiella innebörden av den föreslagna yrkesskadeförsäkringen.

Av yrkesskadeförsäkringens speciella karaktär följer, att

lagreglerna måste i stor omfattning preciseras och utfyllas genom praxis.

Detta gäller bl. a. om sådana fundamentala frågor som försäkringstillhörigheten,

skadebegreppet, invaliditetsbedömningen och beräkningen av den

skadades årliga arbetsförtjänst (ersättningsunderlaget). Vid tillämpningen

av den hittillsvarande lagstiftningen har en omfattande rättspraxis kommit

till utveckling. Icke desto mindre förekommer det ständigt fall, som

bereder tillämpningssvårigheter. Den nya lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring

kommer att leda till att hittillsvarande praxis i stor utsträckning

blir inaktuell. Detta gäller exempelvis arbetstagarbegreppet, yrkesskadebegreppet

och invaliditetsgradssättningen, där väsentliga ändringar

föreslagits. Erforderlig enhetlighet i bedömningen kan svårligen uppnås

vid en splittring på flera försäkringsinrättningar, särskilt som skönsmässiga

avgöranden kommer att spela avgjort större roll enligt den nya lagstiftningen

än f. n. Vidare märkes att, enligt lagförslaget, vid invaliditetsbedömning

sammanräkning av skador skall ske på så sätt, att en skada

med lägre invaliditetsgrad än 10 % medräknas, när det blir fråga om livränta

på grund av ny skada. Förfarandet härvid kompliceras, om två eller

flera skador skall ersättas på grund av försäkring i olika försäkringsinrättningar,

vartill kommer att en försäkringsinrättning skulle kunna få

bära kostnader för en skada utan att ha uppburit däremot svarande försäkringsavgift.

Riksförsäkringsanstalten framhåller vidare, att den nya frivilliga försäkringen

— i motsats till den nuvarande — kan komma att tagas i annan

försäkringsinrättning än den som meddelat den obligatoriska försäkringen.

Särskilt tänker anstalten på att frivillig försäkring skall kunna meddelas

åt yrkes- eller fackorganisation för dess medlemmar. I mycket stor utsträckning

skulle därvid inom- och utomarbetsförsäkring för samma personer

komma att äga rum i olika inrättningar. Dessa blir då tvingade

att alltid taga ställning till frågan huruvida olycksfall i eller utom arbete

föreligger. Man måste räkna med att inrättningarna härvid många gånger

skulle komma till olika resultat, så att båda vägrar ersättning. En organisationsform,

som kan medföra ett dylikt förhållande, vari rättelse kan

ske endast besvärs- eller underställningsvägen, kan ej vara godtagbar. I

vart fall kommer extra arbete och försening med avgörandet att bli följden

om inom- och utomarbetsförsäkring föreligger i skilda försäkringsinrättningar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 20S.

Såsom motiv för en centralisering till en statlig anstalt framhåller riksförsäkringsanstalten

även, att anstaltens interna arbete tynges av att också

ömsesidiga bolag är bärare av försäkringen. I korthet må endast nämnas

de åtgärder, som föranledes av de till flera tusen om året uppgående anmälningarna

till anstalten om arbetsgivares inträde och utträde ur ömsesidigt

bolag, andra registreringar och identifieringar, fördelning av försäkringsavgifter

mellan arbetsgivare, vilka bedriver verksamhet gemensamt

men var för sig har försäkring i bolag och i anstalten, samt utredningar av

olika slag.

En inom riksförsäkringsanstalten verkställd undersökning har gett till

resultat, att för anstaltens del något hinder varken ur debiterings- eller

skaderegleringssynpunkt föreligger att den 1 januari 1955 mottaga bolagens

försäkringsstock. F. n. debiterar anstalten försäkringsavgifter för ca

600 000 »mindre arbetsgivare» och ca 30 000 »större arbetsgivare». Dessa

siffror skulle komma att öka med ca 40 000 resp. ca 18 000. Det må anmärkas,

att försäkringsakter för dessa nytillkommande större försäkringstagare

redan finnes upplagda inom anstalten, ehuru innehållet behöver

kompletteras. För de mindre arbetsgivarna erfordras inga särskilda akter.

Vad skaderegleringen inom den obligatoriska försäkringen beträffar, kan

med ledning av uppgifter i betänkandet antagas, att de till anstalten inkommande

anmälningarna skulle minska från 130 000 till 35 000 i stället

för till 19 000 enligt utredningsmannens förslag. Anstaltens personal skulle

tills vidare nedgå med ca 60 befattningshavare i stället för med ca 160 enligt

utredningsmannens förslag. Skillnaden — ca 100 bör jämföras

med uppgiften i betänkandet, att för bolagens fortsatta verksamhet skulle

hos dem krävas ca 160 befattningshavare.

Riksförsäkringsanstalten vill slutligen framhålla en enligt dess mening

olycklig konsekvens, som ett fullföljande av utredningsmannens ståndpunkt

medför. Enligt utredningsförslaget skulle anstaltens personalbestånd

snarast möjligt beskäras. Om bolagen därefter upphör med sin verksamhet

skulle anstalten nödgas återanställa ca 100 befattningshavare, vilket

måste framstå som irrationellt.

Därest oaktat de skäl anstalten anför för sitt här ifrågavarande organisationsförslag,

genomförandet av detta ändock icke skulle anses böra

ske den 1 januari 1955, vill anstalten, med hänsyn till de stora olägenheter

som därvid skulle uppstå, bestämt avstyrka, att de ömsesidiga bolagen

medgives rätt att meddela försäkring enligt den nya yrkesskadeförsäkringslagen

under längre tid än under 1955. Beslut härom bör fattas innevarande

år.

Vad beträffar frågan om företagsformen för den statligt bedrivna

yrkesskadeförsäkringen har som tidigare nämnts försäkringsinspektionen

uttalat sig för bolagsformen. Även Folksani anser, att ett beslut redan

nu bör fattas om inrättande av ett statligt yrkesskadeförsäkringsbolag och

detta oberoende av om bolaget skall ha monopolställning eller ej.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Däremot förordar pensionsstyrelsen och landsorganisationen, att yrkesskadeförsäkringsverksamheten

fortfarande skall bedrivas i ämbetsverksform.

Landsorganisationen anför härutinnan följande.

Landsorganisationen bär inte fått det intrycket att riksförsäkringsanstaltens

verksamhet f. n. bedrives med mindre kvalificerad personal eller

eljest mindre rationellt än de ömsesidiga bolagens. Framför allt hyser landsorganisationen

farhågor för att den med bolagsformen eftersträvade rationaliseringen

skall gå ut över de skadade. Det måste för ett företag, som

skall drivas »rationellt», framstå som angeläget att föra en så återhållsam

skaderegleringspolitik som möjligt. Det finns ingen anledning antaga, att

man under bolagsformen skulle i försäkringsmässigt eller administrativt

hänseende kunna vinna någon fördel som man inte lika väl kan vinna under

ämbetsverksformen. Lönekostnaderna torde inte bli lägre. På vilket annat

omkostnadskonto skulle inbesparingar kunna ske, vilka inte kan ske redan

under ämbetsverksformen, och vilka inte möjliggöres genom en restriktivare

ersättningspraxis? Om representation av arbetare och arbetsgivare

bör beredas i företagets styrelse, kan detta lika väl ske i ett ämbetsverk.

Jämväl riksförsäkringsanstalten förordar, att den statliga yrkesskadeförsäkringen

skall såsom hittills drivas i ämbetsverksform. Redan av vad

anstalten anfört om samordningens och den nya yrkesskadeförsäkringslagens

betydelse för organisationsfrågan framgår enligt anstaltens mening

att en statlig myndighet bör vara ensam bärare av yrkesskadeförsäkringen.

Anstalten anför vidare i huvudsak följande.

Vad som framför allt karakteriserar skaderegleringsverksamheten är

dess sociala karaktär. Detta förhållande måste i själva verket utgöra en

huvudsaklig utgångspunkt vid bedömande av organisationsfrågan. Utvecklingen

har alltmera gått i sådan riktning, att ökat utrymme lämnas för

skälighetsbedömning och den nya yrkesskadeförsäkringslagen bildar ytterligare

ett steg i denna riktning. I fråga om såväl skaderegleringssidan som

själva försäkringssidan är det icke fråga om något affärsdrivande verk.

Premiesättningen skall ske efter försäkringstekniska principer men verksamheten

är ej avsedd att ge någon vinst. Härtill kommer att en del av

riksför säkringsans tältens nuvarande verksamhet är av den art, att det icke

kan komma i fråga att den helt finansieras med försäkringsavgifter, varför

även ett bolag skulle kräva visst tillskott av statsmedel. Det rör sig

här om en verksamhet, för vilken —- särskilt numera — bolagsformen ej

är lämplig. Tanken på ett statligt bolag som organ för yrkesskadeförsäkringen

bör helt avföras ur diskussionen. Särskilt den beslutade samordningen

är avgörande härför.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att anstalten föreslår, att representanter

för arbetsgivare och arbetstagare på lämpligt sätt knytes till

anstalten för tillvaratagande av speciella arbetsgivar- och arbetstagarintressen.

Särskilt genom den nya yrkesskadeförsäkringslagen torde ett visst

behov härav aktualiseras.

1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna anser, att det

hade varit lämpligt att genomföra eu omläggning av företagsformen just

i förevarande sammanhang. Ett förslag till socialförsäkringsbolag eller

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 20S.

liknande organ måste emellertid föregås av ingående undersökningar. Utredningen

har ej haft möjlighet att verkställa dylika undersökningar och

är således ej i tillfälle att nu taga ställning till frågan om den lämpligaste

företagsformen för här ifrågavarande verksamhet. Emellertid räknar utredningen

med att i ett senare skede av utredningsarbetet upptaga detta

spörsmål till behandling.

Övriga remissorgan har icke anfört någon erinran mot utredningsmannens

förslag i fråga om företagsformen.

Departementschefen.

Yrkesskadeförsäkringen regleras f. n. i främsta rummet av 1916 års lag

om försäkring för olycksfall i arbete och 1929 års lag^ om försäkring for

vissa yrkessjukdomar. Försäkringen äger rum i riksförsäknngsanstalten.

Om för ändamålet bildats sådant ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag,

vars delägare är arbetsgivare och för vars förbindelser delägarna svarar

med obegränsad personlig ansvarighet, får emellertid försäkringen av delägarnas

arbetare under vissa villkor äga rum i bolaget. F. n. är nio sådana

bolag i verksamhet.

I proposition nr 60 till årets riksdag har framlagts förslag till lag

om yrkesskadeförsäkring. Den föreslagna lagen är avsedd att ersatta

de båda förenämnda lagarna. Även enligt den föreslagna yrkesskadeförsäkringslagen

skall försäkringen handhavas av riksförsäknngsanstalten

och ömsesidiga bolag. Härom uttalade jag i den nämnda propositionen

(s. 42) bl. a. att det, för att lagstiftningens ikraftträdande ej skall behöva

uppskjutas, är nödvändigt att lösa organisationsfrågan provisoriskt. Detta

medförde, att de nuvarande ömsesidiga försäkringsbolagen får rätt att

under övergångstiden vid sidan av riksförsäkringsanstalten bedriva yrkesskadeförsäkring

enligt den nya lagstiftningen. Det skulle inte vara tillfredsställande,

om bolagen tillätes att från början meddela försäkring enligt

den nya lagstiftningen för att fråntagas rätten därtill redan efter ett

halvt år. Därest det skulle beslutas, att den nya yrkesskadeförsäkringen

skall handhas av en statlig monopolanstalt, borde detta beslut ej verkställas

förrän efter en lämpligt avvägd övergångstid.

Principbeslut om en samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

fr. o. in. den 1 januari 1955 fattades av 1953 års riksdag. I nyssnämnda

proposition har definitiva bestämmelser om samordningen förelagts

riksdagen. Samordningen innebär, i princip, att yrkesskador under

de första 90 dagarna regleras gemensamt med vanliga sjukfall inom ramen

för sjukförsäkringen. Först därefter utskiljes yrkesskadefallen för fortsatt

reglering genom yrkesskadeförsäkringsinrättningarna. Samordningen skall

dock alltid brytas så snart rätt till livränta inträder. Ur ekonomisk synpunkt

kommer därför tyngdpunkten i yrkesskadeförsäkringsinrättningarnas

verksamhet att avse invaliditets- och dödsfallsersättningar. Emellertid

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

kominer dessa inrättningar att alltjämt få reglera fall, som avser sjukvård

eller sjukpenning. Även om antalet sådana fall i sig självt blir ganska betydande,

blir det dock ringa vid jämförelse med nuvarande förhållanden.

Det är uppenbart, att yrkesskadeförsäkringsinrättningarnas arbete kommer

att påverkas i väsentlig mån av en omläggning av den art, för vilken

jag här redogjort. Man kan räkna med att den alldeles övervägande delen

av skadefallen är så kortvariga, att de kommer att slutregleras redan hos

sjukkassorna. Härigenom kommer antalet skadefall, som blir föremål för

handläggning hos yrkesskadeförsäkringsinrättningarna, att minska i betydande

omtattning. Det kan icke heller förbises, att samordningen medför

speciella problem i fråga om de organisatoriska förbindelserna mellan

de båda socialförsäkringsgrenarna. Från dessa utgångspunkter har det befunnits

nödvändigt att överväga hur yrkesskadeförsäkringens administrativa

apparat i framtiden bör utformas. Därjämte har i förevarande sammanhang

aktualiserats frågan om var den statliga tillsynen över sjuk- och

yrkesskadeförsäkringarna skall vara förlagd samt vissa problem rörande

besvärsrätten i sjuk- och yrkesskadeförsäkringsfrågor. Hela detta problemkomplex

har behandlats i det nu föreliggande betänkandet.

Innan jag går närmare in på de skilda spörsmålen vill jag framhålla,

att även om, såsom av det följande framgår, några ingrepp i den nuvarande

administrationens huvudlinjer enligt min mening icke nu omedelbart

bör beslutas, det likväl synes önskvärt att statsmakterna redan innevarande

år fattar vissa beslut i förevarande frågor. Det är nämligen av

vikt att man inom sjukkassor och yrkesskadeförsäkringsinrättningar får

klart för sig hur statsmakterna f. n. ställer sig till administrationsproblemen.

Vad beträffar yrkesskadeförsäkringen är detta alldeles särskilt betydelsefullt

med tanke på att diskussionerna bl. a. rört sig om en centralisering

av hela yrkesskadeförsäkringen till en statlig inrättning, varigenom

de enskilda bolagen skulle upplösas. Även om en sådan åtgärd icke nu

skulle beslutas, inverkar samordningen starkt reducerande på försäkringsinrättningarnas

personalbehov redan under första hälften av år 1955. Detta

gäller såväl bolagen som riksförsäkringsanstalten. Det synes nödvändigt

att ledan pa ett tidigt stadium erhålla tillräckligt fasta utgångspunkter för

planeringen av de åtgärder, som i samband med personalindragningarna

bör vidtagas för att skaffa entledigad personal annat arbete eller eventuellt

på något annat sätt hålla den skadeslös. För riksförsäkringsanstaltens vidkommande

blir det fråga om att draga upp riktlinjer för den organisation

av anstalten, som bör vara genomförd, då arbetsuppgifterna i det

väsentliga anpassats etter de nya förhållandena. Den sålunda erforderliga

omorganisationen av anstalten torde böra träda i tillämpning den 1 juli

1955. Det är från dessa utgångspunkter jag funnit mig böra föreslå proposition

till årets riksdag i förevarande frågor. Det torde icke medföra

någon olägenhet om propositionens behandling uppskjutes till en eventuell

höstsession innevarande år.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Jag övergår nu till de mera principiella frågor, som berör yrkesskadeförsäkringens

framtida organisation.

Utredningsmannen har övervägt, huruvida icke yrkesskadeförsäkringen

bör centraliseras till en enda, statlig anstalt. För en sådan åtgärd talar enligt

utredningsmannens mening det förhållandet, att yrkesskadeförsäkringens

totala arbetsbörda i fortsättningen förmodligen kommer att rymmas

inom en försäkringsanstalt av mindre mått än den nuvarande riksförsäkringsanstalten.

Avsevärda förenklingar bör vid en centralisering kunna

ernås i fråga om vissa arbetskrävande uppgifter, exempelvis tariffering,

debitering och uppbörd, vartill kommer att möjligheter skapas att tillvarataga

alla stordriftens fördelar. Vidare framhålles, att samarbetet mellan

sjukkassorna och yrkesskadeförsäkringens bärare kompliceras om sjukkassorna

i sina med samordningen sammanhängande uppgifter skall ha att

göra med flera försäkringsinrättningar. För ett beslut i centraliseringsfrågan

erfordras emellertid ytterligare utredningar rörande åtskilliga betydelsefulla

problem. Då därtill en centralisering icke kan genomföras i

alltför brådstörtat tempo, stannar utredningsmannen vid att föreslå, att

det nuvarande systemet tills vidare skall bibehållas och att centraliseringsfrågan

skall prövas först efter ytterligare utredning, vilken bör komma till

stånd, sedan någon tids erfarenhet vunnits rörande samordningen.

I remissvaren förekommer ett direkt avvisande av centraliseringstanken

endast i yttrandena från socialförsäkringsbolagens förening och svenska

arbetsgivareföreningen. Som argument har huvudsakligen framförts, att

konkurrensen mellan försäkringsinrättningarna främjar en effektivare service

gentemot de skadade, ett ökat arbetarskydd och en rättvisare avvägning

av premiebördan mellan försäkringstagarna. Vidare anser man sig

vid jämförelse mellan riksförsäkringsanstaltens och bolagens administrationskostnader

ha funnit, att yrkesskadeförsäkringens administration är

mera kostnadskrävande i statlig än i enskild regi.

Fem statliga myndigheter, däribland försäkringsrådet, ansluter sig till

utredningsmannens förslag, medan däremot sju remissorgan anser sig

redan på detta stadium kunna förorda centralisering. Bland centraliseringens

förespråkare märkes landsorganisationen och TCO, svenska sjukkasseförbundet,

försäkringsinspektionen och riksförsäkringsanstalten. De

båda sistnämnda myndigheterna har lämnat väsentliga bidrag till argumenteringen

i centraliseringsfrågan. Försäkringsinspektionen anför visserligen

samma synpunkter rörande konkurrensens fördelar, för vilka bl. a.

socialförsäkringsbolagen givit uttryck, men finner likväl dessa fördelar

väga mindre än de nackdelar, som skulle uppslå om yrkesskadeförsäkringen

fortfarande skall vara splittrad på flera organ. Riksförsäkringsanstalten

anser, att det inom ramen för samordningen överhuvudtaget inte finns

plats för några ömsesidiga bolag. Samordningen förutsätter, att sjukkassorna

skall fungera som lokalorgan för yrkesskadeförsäkringen, men sam
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

ordningen kan icke effektivt genomföras beträffande den på bolagen

vilande delen av denna försäkring, enär sjukkassorna icke enligt sjukförsäkringslagen

kan fungera som ombud i egentlig mening för bolagen. Vidare

anser riksförsäkringsanstalten, att den nya yrkesskadeförsäkringen på

grund av sitt materiella innehåll i skilda hänseenden i och för sig kräver,

att en enda försäkringsinrättning fungerar som bärare av densamma.

För egen del vill jag anföra följande beträffande de anförda argumenten

mot en centralisering.

Vad beträffar bolagens verksamhet i skadeförebyggande syfte bör framhållas,

att sådan verksamhet bedrives även inom riksförsäkringsanstalten.

Det torde icke kunna göras gällande, att anstaltens arbete i detta hänseende

varit av mindre betydelse för sitt syfte än bolagens. Det är riktigt, att arbetarskyddet

stimuleras av de möjligheter som föreligger att erhålla speciella

förmåner i premiesättningen vid lägre olycksfallsfrekvens. Samma möjligheter

föreligger emellertid för riksförsäkringsanstaltens försäkringstagare.

Premiesättningen skall nämligen enligt olycksfallsförsäkringslagen — och

detsamma gäller enligt den föreslagna nya yrkesskadeförsäkringslagen —

ske efter försäkringstekniska grunder. Då likväl frågan om en mindre

detaljrik differentiering i premiesättningen, såsom av det följande framgår,

kan komma att spela en viss roll vid den framtida prövningen av

centraliseringsfrågan, finner jag det angeläget att här framhålla, att tyngdpunkten

i den offentliga arbetarskyddsverksamheten bör ligga hos arbetarskyddsverket

och att det torde kunna förväntas, att den under dess ledning

bedrivna verksamheten efter hand ytterligare effektiviseras. I vart

fall bör arbetarskyddssynpunkterna icke stå hindrande i vägen för en omläggning

av yrkesskadeförsäkringens administration.

De farhågor, som uttalats för att en centralisering skulle medföra höjda

förvaltningskostnader, baseras på jämförelser mellan bolagens administrationskostnader

år 1951 och riksförsäkringsanstaltens motsvarande kostnader

för samma år. För bolagen uppgick ifrågavarande kostnader till 6,5 %

av premierna. Anstaltens förvaltningskostnader uppgick till något mer än

10 % av premiesumman. Det har anförts, att eu direkt jämförelse är vansklig,

emedan uppgifterna för riksförsäkringsanstaltens vidkommande icke

tar hänsyn till vissa utgifter, som bokföres på annat håll i statens budget,

såsom pensioner, hyra och tjänstebrevsrätt samt kostnader för viss uppbörd,

vilket allt innebär att anstaltens kostnader i själva verket är än

högre än som uppgivits. Å andra sidan medgives, att anstaltens kostnader

för bl. a. militärskador och vissa andra allmänna uppgifter måste avdragas

vid beräkningen. Det har dock hävdats, att anstaltens kostnader i proportion

till premieinkomsten ligger icke obetydligt över angivna 10 %. Gentemot

vad sålunda anförts vill jag framhålla, att de anställda jämförelserna

icke är rättvisande. Till en början må påpekas, att riksförsäkringsanstalten

sedan ingången av år 1951 varit föremål för en serie organisationsomläggningar,

som medfört betydande personalminskningar. Endast i mindre

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kiingl. Maj:ts proposition nr 208.

utsträckning kan hela årseffekten av dessa personalindragningar ha gjort

sig gällande år 1951. Det siffermässiga materialet för jämförelserna är

således inaktuellt. Man måste göra väsentliga erinringar mot metoden att

överhuvud anställa jämförelser mellan bolagens och riksförsäkringsanstaltens

administrationskostnader. I motsats till anstalten kan bolagen själva

välja sina försäkringstagare. Följden har t. ex. blivit, att vissa bolag i

huvudsak betjänar större arbetsgivare, som förorsakar försäkringsinrättningarna

ett avsevärt mindre arbete än stora grupper av andra arbetsgivare,

bl. a. därigenom att en del stora arbetsgivare i större utsträckning

än andra förbundit sig att förskottsvis reglera läkarvårdsersättning och

sjukpenning. Vidare är att märka, att riksförsäkringsanstalten har att ansvara

för yrkesskador, som förekommer hos s. k. okända arbetsgivare.

Frånsett den belastning, som detta restklientel under alla omständigheter

innebär, förtjänar framhållas, att anstalten genom sitt ansvar för försäkringen

tvingas nedlägga ett betydande arbete pa att övervaka att ingen arbetsgivare

undandrar sig försäkringsplikt. Slutligen vill jag understryka,

att anstalten handhar den för hela yrkesskadeförsäkringen gemensamma

statistiken.

Av vad jag här anfört framgår, att jag på väsentliga punkter inte anser

mig kunna godtaga de argument som framförts mot en centralisering. Det

finns all anledning att antaga, att de totala kostnaderna för försäkringens

administration kommer att sjunka om en koncentration genomföres. Ytterligare

kostnadsminskningar skulle åstadkommas om man tillvaratager de

möjligheter till förenklingar i vissa avseenden, som en monopolisering kan

antagas medföra. Jag tänker härvid på bl. a. bestämmandet och uppbörden

av avgifterna samt statistikarbetet.

Emellertid är centraliseringsfrågan — såsom utredningsmannen framhållit

— förenad med så många problem av skiftande natur, att något ställningstagande

icke rimligen kan ske utan ytterligare utredning. Jag ansluter

mig därför till utredningsmannens förslag, att någon ändring i det

nuvarande systemet icke f. n. skall företagas. I stället bör förevarande

spörsmål tagas upp till förnyad utredning, sedan man vunnit en viss erfarenhet

av samordningens inverkan på yrkesskadeförsäkringsinrättningarnas

verksamhet. Jag vill tillägga, att något hinder inte synes föreligga

för att sjukkassorna, i den mån så finnes böra ske, fungerar som lokalorgan

för yrkesskadeförsäkringen även till den del denna tills vidare handhaves

av socialförsäkringsbolagen. Riksförsäkringsanstalten torde vidare

i egenskap av tillsynsmyndighet för sjukförsäkringen kunna utfärda föreskrifter

för sjukkassorna, som är bindande även för dessas mellanhavanden

med bolagen.

Med utgångspunkt från vad jag nu anfört finner jag, alt frågan om eu

ändring av företagsformen för den statliga yrkesskadeförsäkringen icke

bör avgöras nu. Detta spörsmål torde komma att behandlas av 1953 års

utredning rörande de statliga företagsformerna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Tillsynen över sjuk* och yrkesskadeförsäkringarna.

Utredningsmannen.

Tillsynen över sjukförsäkringen.

Sjukförsäkringsreformens inverkan på tillsynsmyndighetens arbetsuppgifter.

Tillsyn skall fortfarande ägnas sjukkassorna i juridiskt-administrativt,

ekonomiskt och försäkringstekniskt hänseende. Sjukförsäkringens utbyggnad

medför emellertid, att arbetsuppgifterna kommer att till omfattningen

och beskaffenheten avsevärt skilja sig från dem som ingår i tillsynen

över de erkända sjukkassorna.

Tvisteärenden och förfrågningar vållar redan nu tillsynsmyndigheten

ett betydande arbete. Huvudsakligen rör det sig om frågor om medlemskap,

sjukhjälpstid, förhandenvaron av sjukdom, återinträde i försäkringen

och påföljdsbestämmelser. Med hänsyn till den till ca 50 % uppgående

ökning av medlemsantalet, som den nya försäkringen medför, och

den ändrade sammansättningen av medlemsbeståndet kan förutses en

ökning av antalet tvisteärenden som inte stannar vid nämnda procenttal.

Härtill kommer att nya tvisteämnen kan förutses, bl. a. beträffande försäkringsplikten,

inplaceringen i sjukpenningklasser, frågor om halv sjukpenning

och om reseersättning ävensom de nya påföljdsbestämmelserna.

Lägges till vad nu sagts att de kontanta förmånerna avsevärt förbättrats

och att — till skillnad från vad nu gäller — besvärsrätt uttryckligen tillerkänts

de försäkrade, kan intet tvivel råda om att tvisteärendena kommer

att vålla tillsynsmyndigheten långt mer arbete än f. n. är fallet.

Även i fråga om kontrollen av sjukkassornas verksamhet kan förutses

ökade krav på tillsynsmyndigheten. Kontrollen måste utbyggas att

avse jämväl inskrivningen i försäkringen, inplaceringen i sjukpenningklass

samt tillämpningen av bestämmelserna om ersättning för läkarvård

(sjukkassetaxan) och resor. På grund av försäkringsförmånernas storlek

och beskaffenhet torde dessutom en kontinuerlig statistisk kontroll av

sjukhjälpstiderna i de olika kassorna bli nödvändig.

En viss ökning torde vara att förutse jämväl beträffande de försäkringstekniska

arbetsuppgifterna. Olika avgiftstariffer skall fastställas

för den obligatoriska och den frivilliga försäkringen och tarifferna

för sistnämnda försäkring skall differentieras efter olika karenstider, vartill

kommer att andra avgifter skall gälla för de studerandes försäkring

än för den frivilliga försäkringen i övrigt. Preliminära beräkningar måste

verkställas för uppgörandet av preliminärskattetabellerna.

V idare tillkommer vissa helt nya arbetsuppgifter, exempelvis prövningen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

av frågor om fullföljdstillstånd samt beräkningen och fördelningen

av arbetsgivarbidraget.

Givet är vidare att tillsynsmyndigheten med hänsyn till sjukförsäkringens

centrala ställning inom socialförsäkringssystemet kommer att i

ökad utsträckning få taga befattning med allmänt administrativa

ärenden. Likaså måste det fastare grepp, som tillsynsmyndigheten avses

skola ha om sjukkasseorganisationen, komma att medföra ökat arbete. Ej

minst gäller detta fastställande av löner och pensionsförmåner för sjukkassornas

verkställande tjänstemän samt tillsättande och entledigande av

verkställande tjänstemän i centralsjukkassorna.

Å andra sidan torde sjukförsäkringsreformen i vissa avseenden medföra

någon minskning i de nuvarande uppgifterna. I sadan riktning verkai

reduceringen av antalet sjukkassor. Det kvalificerade arbetet med registreringsärenden

rörande kassorna torde efter en övergångstid bli av betydligt

mindre omfattning än f. n. Det med statsbidragsberäkningen förenade

arbetet förenklas väsentligt på grund av de ändrade reglerna för statsbidragets

utformning och utbetalning. Slutligen bortfaller moderskapspenningsärendena.

Arbetsbesparingen uppväger emellertid inte på långt

när ökningen i tillsynsarbetet. Beaktas bör också, att denna ökning särskilt

hänför sig till de kvalificerade arbetsuppgifterna.

Utredningsmannen erinrar slutligen om läkemedelsreformen, vars inverkan

på tillsynsmyndigheternas arbetsuppgifter icke kunnat bedömas vid

tiden för utredningsuppdragets slutförande.

Förslag rörande tillsynsmyndighet.

Sjukkassebyrån överflyttades den 1 juli 1953 provisoriskt från pensionsstyrelsen

till riksförsäkringsanstalten, som sålunda handhar tillsynen över

de erkända sjukkassorna och jämväl tillagts motsvarande ställning med

avseende å de allmänna sjukkassorna. Sasom skäl härför har anförts, att

det är lämpligt att ett enda ämbetsverk leder förberedelsearbetet för de nya

sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. Även på längre sikt synes det vara av

betydelse, att administreringen av de båda socialförsäkringsgrenarna så långt

möjligt samordnas. I betraktande kommer härvid framför allt de allmänna

sjukkassornas ställning som serviceorgan för yrkesskadeförsäkringen.

Mot bibehållandet av den provisoriska anordningen kan emellertid

vissa erinringar göras. Sålunda kan man ifrågasätta lämpligheten av att

låta tillsynen över den ena av de berörda försäkringsgrenarna utövas av

eu anstalt, som själv bedriver verksamhet inom den andra. Man torde

inte kunna utesluta möjligheten av intressekonflikter mellan de bägge

försäkringsgrenarna. I händelse därvid tvist uppstår mellan en sjukkassa

och riksförsäkringsanstalten, blir det anstalten som, ehuru själv part i

målet, får avgörandet i sin hand. Så länge även ömsesidiga bolag meddelar

yrkesskadeförsäkring skulle vidare kunna inträffa, att anstalten finge att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

i egenskap av tillsynsmyndighet för sjukkassorna taga ståndpunkt till

tvister mellan dessa och med riksförsäkringsanstalten konkurrerande försäkringsinrättningar.

Konsekvenser av antydd art kan knappast anses tilltalande.

Frågan uppställer sig, huruvida icke en bättre lösning av problemet

står att finna. Rent principiellt vore det naturligare att knyta sjukkassetillsynen

till försäkringsrådet, som ju utövar tillsyn över yrkesskadeförsäkringens

tillämpning. En sådan anordning skulle emellertid kräva ett

oproportionerligt stort utrymme inom ett efter dylika linjer uppbyggt

centralorgan och även till beskaffenheten skilja sig avsevärt från tillsynen

över yrkesskadeförsäkringen. Vidare torde besvärsärendena inom sjukförsäkringen

ofta inte lämpa sig för att i första instans behandlas i den

strikt domstolsmässiga ordning, som vunnit tillämpning beträffande besvärsärendena

inom yrkesskadeförsäkringen. Utredningsmannen kan därför

icke rekommendera denna utväg.

En bättre lösning skulle ernås genom att för tillsynen över såväl sjukförsäkringen

som yrkesskadeförsäkringen inrätta ett särskilt organ, som

tillika bleve besvärsinstans i förhållande till sjukkassorna och försäkringsinrättningarna.

Härigenom skulle effektivast möjliga samordning av administreringen

av de båda försäkringsgrenarna åvägabringas. Ehuru försäkringsrådet

måste bibehållas för besvärsprövningen i sista instans, skulle

rätten att fullfölja talan dit kunna avsevärt begränsas. Kostnaderna för

det nyinrättade verket kan till större delen kompenseras genom minskning

av försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten. Icke desto mindre reser

sig starka betänkligheter mot att nu för ifrågavarande ändamål inrätta ett

nytt ämbetsverk. Härtill kommer, att veterligen intet behov framträtt att

underkasta yrkesskadeförsäkringen en mer omfattande tillsyn än den som

f. n. åligger försäkringsrådet, samt att i allt fall behovet därav blir än

mindre om den ifrågasatta centraliseringen av denna försäkring kommer

till stånd.

På grund av det anförda finner utredningsmannen övervägande skäl

för att riksförsäkringsanstalten tills vidare bibehålies som tillsynsmyndighet.

Skulle en ändring av företagsformen för den av riksförsäkringsanstalten

utövade försäkringsverksamheten aktualiseras, kommer emellertid

även förevarande spörsmål i ett ändrat läge.

Tillsynen över vissa understödsföreningar och stiftelser.

Vid sidan av sitt arbete med sjukförsäkringen handhar den nuvarande

sjukkassebyrån i riksförsäkringsanstalten tillsynen över andra understödsföreningar

än erkända arbetslöshetskassor samt över aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser, som inrättats enligt lagen den 18 juni 1937

om sådana stiftelser. Utredningsmannen har övervägt vart denna tillsyn

i fortsättningen lämpligen bör förläggas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

De ifrågavarande understödsföreningarna utgöres av pensionskassor, begravningskassor,

sjukkassor samt sjuk- och begravningskassor. Det totala

medlemsantalet i understödsföreningarna uppgick den 31 december 1951

till drygt 1,4 milj. och nettotillgångarna till ea 1 miljard kronor.

Av aktiebolag enligt nyssnämnda lag inrättade pensions- och andra

personalstiftelser fanns vid 1950 års utgång till ett antal av 1 077. Stiftelsernas

tillgångar uppgick vid samma tidpunkt till omkring 320 milj.

kronor.

Tillsynen över understödsföreningar och stiftelser är en betydande

arbetsuppgift. Utredningsmannen anser, att det inte saknas skäl för antagandet

att tillsynen blivit eftersatt i inte obetydlig mån, därigenom att

tillgänglig personal på sjukkassebyrån tagits i anspråk för tillsynen över

de erkända sjukkassorna.

Utredningsmannen har övervägt, huruvida tillsynsverksamheten alltjämt

bör vara knuten till tillsynen över den statsunderstödda sjukförsäkringen.

Det framhålles, att de allmänna sjukkassorna, i motsats till de erkända,

inte torde komma att falla under bestämmelserna i understödsföreningslagen.

Eftersom understödsföreningarna driver försäkringsverksamhet,

uppställer sig frågan om tillsynen kan flyttas över till försäkringsinspektionen.

Utredningsmannen har samrått med nämnda myndighet, som bl. a.

framhållit följande.

Inspektionens befattning med försäkringsbolagen är inte jämförbar med

sjukkassebyråns ställning i förhållande till de allmänna sjukkassorna. Liksom

i förhållande till försäkringsbolagen skulle inspektionen, om tillsynen

förlädes dit, bli ett rent »yttre» tillsynsorgan för understödsföreningarna.

Om inspektionen erhåller tillräckliga resurser, kan ett eftersättande av

detta arbete icke befaras. En erforderlig förstärkning av inspektionen

sammanhänger emellertid med problemet om hur tillsynsverksamheten

bör finansieras. Det förefaller principiellt riktigast, att även tillsynen av

understödsföreningarna finansieras genom avgifter från dessa.

Det är vidare önskvärt att understödsföreningar, som är samordnade med

allmänna sjukkassor, inspekteras samtidigt med vederbörande allmänna

sjukkassa. Med hänsyn härtill kunde möjligen vissa av föreningarna ställas

under försäkringsinspektionen medan övriga föreningar, i första hand de

som är samordnade med allmänna sjukkassor, förblir under sjukkassebyråns

tillsyn. En sådan uppdelning möter dock betänkligheter, eftersom

det förefaller önskvärt att tillsynen å alla föreningar, vilkas verksamhet

skulle bedrivas enligt samma lag, också ombesörjes av samma myndighet.

I stort sett samma synpunkter torde kunna göras gällande beträffande

aktiebolagens pensionsstiftelser.

Hithörande problem hör bli föremål för fortsatt utredning. Måhända

visar det sig därvid att frågan beträffande vissa understödsföreningar

lämpligast löses genom ändring av understödsföreningslagens tillämpningsområde.

Utredningsmannen ifrågasätter lämpligheten av att nu taga definitiv

ställning till förevarandc spörsmål, enär lagstiftningen rörande understöds
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

föreningar resp. hithörande stiftelser torde bli föremål för utredning inom

en relativt nära framtid (prop. 1952: 195, s. 24 resp. rd. skr. 1953:247).

En sådan utredning bör lämpligen även omfatta tillsynsfrågorna. Utredningsmannen

föreslår därför, att tillsynen tills vidare bibehålies hos riksförsäkringsanstalten.

Anstaltens organisation bör emellertid utformas så,

att större trygghet vinnes för en tillfredsställande tillsyn över hithörande

rättssubjekt.

Besvärsförfarandet inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Besvär över de allmänna sjukkassornas beslut skall enligt sjukförsäkringslagen

kunna anföras hos tillsynsmyndigheten, vars beslut i sin tur

under förutsättning av att myndigheten ger tillstånd därtill kan överklagas

hos Kungl. Maj :t. Besvär över yrkesskadeförsäkringsinrättningarnas beslut

kan anföras hos försäkringsrådet, vars beslut inte får överklagas.

Sedan de båda försäkringsgrenarna i materiellt avseende samordnats,

kan det uppkomma frågor, som berör såväl den ena som den andra försäkringsgrenen.

Det framstår därför som ett önskemål av betydande vikt

att samma instanser prövar klagomål inom båda försäkringsgrenarna. Utredningsmannen

har, såsom framgår av det föregående, föreslagit, att riksförsäkringsanstalten

tills vidare fortfarande skall vara tillsynsmyndighet

över sjukförsäkringen. I detta hänseende föreslås sålunda icke någon

ändring. Däremot bär sjukförsäkringslagen ändras därhän att besvär över

tillsynsmyndighetens beslut skall föras hos försäkringsrådet.

Vidare föreslås, att fullföljdstillstånd skall lämnas, förutom i de i sjukförsäkringslagen

redan nu angivna fallen, även där ärendet jämväl berör

yrkesskadeförsäkringen.

Ordningen för överklagande av tillsynsmyndighetens beslut i ärenden

rörande understödsföreningar samt aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

beröres icke av det framlagda förslaget.

Yttranden.

Vad först beträffar frågan om tillsynen över sjukförsäkringen

framgår av remissvaren följande.

Socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, försäkringsrådet, pensionsstyrelsen

och statens organisationsnämnd har intet att erinra mot utredningsförslaget.

Bl. a. anför socialstyrelsen att olägenheterna av att riltsförsäkringsanstalten

är tillsynsmyndighet i görligaste mån elimineras om, såsom utredningsmannen

förordat, fullföljdstillstånd alltid skall lämnas där fallet

även berör yrkesskadeförsäkringen. Enligt försäkringsrådets mening är

det av synnerlig vikt, att tillsynsmyndighetens avgöranden i besvärsärenden

träffas av juridiskt kvalificerade tjänstemän i sådan sammansättning

och med sådant omröstningsförfarande att avgörandena får karaktären

av domstolsutslag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

33

Jämväl landsorganisationen biträder utredningsförslaget. Om, såsom

landsorganisationen i annat sammanhang föreslår, besvärsrätten blir obegränsad

och högsta besvärsinstansen — dvs. i överensstämmelse med

utredningsmannens förslag försäkringsrådet — utrustas med officialprövningsrätt,

försvagas enligt landsorganisationens mening invändningen att

det vore oegentligt att förlägga tillsynen över sjukförsäkringen till ett

organ, som samtidigt bedriver verksamhet inom yrkesskadeförsäkringen.

Att för tillsynen inrätta ett särskilt ämbetsverk — utövande tillsyn även

över yrkesskadeförsäkringen — bör i vart fall icke ifrågakomma innan

någon erfarenhet föreligger, utvisande några olägenheter av det nuvarande

systemet. Ej heller bör tillsynen förläggas till försäkringsrådet.

Svenska sjukkasseförbundet delar utredningsmannens uppfattning att

riksförsäkringsanstalten tills vidare bör bibehållas som tillsynsmyndighet

men anser att de av utredningsmannen anförda anmärkningarna mot en

dylik anordning icke är oberättigade. Förbundet vill emellertid icke påyrka

någon annan ordning med hänsyn till de olägenheter som kan befaras,

därest tillsynen i och med den nya lagens ikraftträdande skulle anförtros

åt annat statligt organ än det, som har ansvaret för förberedelsearbetet.

Vid en fortsatt utredning av organisationsfrågorna bör dock även detta

problem ägnas uppmärksamhet. Liknande synpunkter anföres av SACO.

Även riksförsäkringsanstalten anser, att tillsynen över sjukförsäkringen

bör åvila anstalten. Frågan om bestämmande av tillsynsorgan enligt sjukförsäkringslagen

hänger enligt anstaltens mening nära samman med spörsmålet

om organ för yrkesskadeförsäkringen. I ett föregående avsnitt har

redogjorts för anstaltens synpunkter på sistnämnda fråga. Vad ämbetsverket

därvid anfört ger vid handen, att riksförsäkringsanstalten finner

det nödvändigt att beträffande yrkesslcadeförsäkringsverksamheten anstalten

gentemot sjukkassorna intager en överordnad ställning i arbetstekniskt

och liknande hänseende. Motsvarande förhållande blir med avseende

å sjukförsäkringsverksamheten rådande mellan tillsynsmyndigheten

för sjukförsäkringen och sjukkassorna. I själva verket följer enligt anstaltens

mening redan härav, att anstalten också måste vara tillsynsmyndighet

enligt sjukförsäkringslagen. Att i de hänseenden, varom här är fråga,

ge sjukkassorna en viss tjänsteväg för yrkesskadeförsäkringen och en

annan för sjukförsäkringen med för de båda fallen olika topporgan -—

vilket skulle bli följden med en särskild tillsynsmyndighet för sjukförsäkringen

— kan enligt riksförsäkringsanstaltens mening ej ifrågakomma.

Följden skulle bli oreda för sjukkassornas del, och samordningen skulle

hindras.

Såsom argument framföres därjämte vissa hos sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

gemensamma problem, vilka i stor utsträckning måste bedömas

efter samma principer. Ilit hör t. ex. de för båda försäkringsgrenarna

grundläggande begreppen arbetstagare och självständig företagare.

3—308 64 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 208.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Vidare skall inkomstbedömningen inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

ske efter delvis likartade principer. De inom sjukförsäkringen förekommande

s. k. sammanräkningsärendena har nära släktskap med yrkesskadeförsäkringsärenden

rörande medicinskt samband mellan arbete samt

sjukdom eller invaliditet. Frågor om förlust eller nedsättning av arbetsförmågan

förekommer inom bägge försäkringsgrenarna. Vid tillämpning

av ersättningsreglerna i sjuk- och yrkesskadeförsäkringslagarna blir det

därför i stor utsträckning starkt påkallat, att enhetlighet mellan försäkringarna

upprätthålles eller att i förekommande fall vederbörlig hänsyn

eljest tages till att inom en försäkringsgren uppkommande ärenden har sin

motsvarighet inom den andra. Inte minst framstår detta klart, när man

betänker, att yrkesskadeförsäkringsärendena i regel på sitt tidigare stadium

haft karaktär av sjukförsäkringsärenden. Det måste vara angeläget

att undvika olika bedömanden i ett och samma fall inom de båda försäkringarna.

I betänkandet anföres, att vid en organisation, där den statliga yrkesskadeförsäkringsmyndigheten

tillika är tillsynsmyndighet för sjukförsäkringen,

man inte synes kunna utesluta intressekonflikter mellan de bägge

försäkringsgrenarna. Anstalten vill endast framhålla som självklart, att

det är helt uteslutet att anstalten som ansvarigt ämbetsverk icke skulle i

frågor inom den samordnade sjuk- och yrkesskadeförsäkringen liksom

överhuvud med oväld handlägga samtliga uppkommande ärenden och låta

sig leda endast av objektiva synpunkter.

Vissa remissorgan finner däremot de av utredningsmannen anförda

skälen mot att sjukförsäkringstillsynen förlägges till ett organ, som själv

driver yrkesskadeförsäkringsverksamhet, så vägande att de förordar att tillsynsorganet

konstrueras som ett i förhållande till den statliga yrkesskadeförsäkringsinrättningen

fristående organ. Denna linje representeras av socialförsäkringsbolagens

förening samt vissa reservanter inom försäkringsrådet.

Försäkringsinspektionen ansluter sig till denna grupp, men förordar en i

väsentliga avseenden avvikande konstruktion. Inspektionen föreslår nämligen,

att tillsynen över såväl sjukförsäkring som yrkesskadeförsäkring

— även inspektionens nuvarande tillsynsuppgifter gentemot bolagen —

samlas under en fristående tillsynsmyndighet samt att denna jämväl skall

vara första besvärsinstans för de båda försäkringarna. Endast under en

övergångstid kan den av utredningsmannen föreslagna ordningen accepteras.

Likaså förordar TCO en för de båda försäkringsgrenarna gemensam

tillsynsmyndighet; det anses emellertid tveksamt om denna skall fungera

som besvärsinstans jämväl för yrkesskadeförsäkringen.

Folksam anser, att den offentligrättsliga och ekonomiska tillsynen över

såväl sjukförsäkringen som yrkesskadeförsäkringen bör anförtros åt försäkringsinspektionen,

medan däremot försäkringsrådet skall vara första

och enda besvärsinstans för båda försäkringsgrenarna.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

35

Vad beträffar frågan om tillsynen över understödsföreningar

m. in. framgår av remissvaren följande.

Försäkringsinspektionen föreslår att tillsynen över förevarande rättssubjekt

den 1 juli 1955 överflyttas till inspektionen. Härom anföres i

huvudsak följande.

Utredningsmannens förslag syftar till en icke oväsentlig omorganisation

av förevarande tillsynsuppgift samtidigt som det förordas, att organisationen

skall omprövas i samband med den väntade översynen av lagstiftningen

rörande understödsföreningar och stiftelser. Förslaget skulle således kunna

medföra två omorganisationer inom loppet av några få år. Försäkringsinspektionen

är övertygad om att den mest rationella lösningen är att tillsynen

överflyttas till inspektionen. För en sådan anordning talar redan

det förhållandet att föreningarna utövar försäkringsverksamhet. Härtill

kommer att tillsynen i många hänseenden är uppbyggd på ungefär samma

sätt som tillsynen över försäkringsbolagen. Arbetsuppgifterna inom försäkringsinspektionen

och inom sjukkassebyråns understödsföreningsavdelning

är sålunda i flera avseenden mycket nära besläktade. Erinras må,

att de allmänna sjukkassorna i motsats till de nuvarande erkända sjukkassorna

icke lyder under understödsföreningslagen och att därför det

tidigare sambandet mellan tillsynen över föreningarna och över sjukkassorna

upphör att existera. För en överflyttning talar därjämte, att

det skulle vara värdefullt att få till stånd en ordning, varigenom samhället

inom ett och samma organ får en mera samlad överblick än hittills över

de olika privata pensionsanordningar som existerar. Möjligen kunde man

tänka sig att tillsynsmyndigheten över sjukförsäkringen behåller tillsynen

över de föreningar som är samordnade med sjukkassor. Skälen härför

synes emellertid icke vara särskilt tungt vägande, hl. a. enär samordningsfallen

säkerligen kommer att minska.

Det är icke uteslutet att statsverket kan göra besparingar genom att

tillsynen över förevarande inrättningar överflyttas till inspektionen. Det

kan visa sig möjligt att fördela ifrågavarande uppgifter på inspektionens

nuvarande "byråer, så att någon särskild byråchef icke erfordras. Det är

icke heller uteslutet att lokala inspektioner kan ske i samband med inspektioner

av lokala försäkringsbolag, varigenom inspektionskostnaderna

skulle kunna nedbringas. Försäkringsinspektionen förutsätter emellertid,

att inspektionen erhåller tillräcklig personal och anslagsförstärkning.

Det synes icke nödvändigt att dröja med ett ställningstagande tills den

väntade översynen av lagstiftningen rörande föreningar och stiftelser ägt

rum. Denna revision torde icke kunna väntas leda till sådana ändringar i

lagstiftningen alt likheten mellan tillsynen över ifrågavarande rättssubjekt

och över försäkringsbolagen blir väsentligt mindre än förut. Beslut bör

därför fattas om tillsynens överförande till försäkringsinspektionen den 1

juli 1955. Under första halvåret 1955 bör ifrågavarande ärenden handläggas

av en särskild provisorisk sektion inom första sjukkassebyrån.

Riks försök ring sanstalt en delar däremot utredningsmannens mening att

definitivt ställningstagande till frågan om tillsynen över förevarande rättssubjekt

bör anstå till dess lagstiftningen rörande dessa reviderats. Enligt

anstaltens mening torde det inte kunna anses på förhand givet vilket äm
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

betsverk som lämpligen bör handhava tillsynen i fråga. Beträffande dess

förläggning till försäkringsinspektionen framhålles, att tillsynen delvis är

av annan karaktär än den, som inspektionen utövar över försäkringsbolagen.

Sålunda tillkommer det tillsynsmyndigheten att, vid sidan av den

egentliga tillsynsverksamheten, utöva en rådgivande verksamhet som icke

äger motsvarighet inom försäkringsinspektionen. Ett överförande till försäkringsinspektionen

av tillsynen över understödsföreningar, som meddelar

sjukhjälp, måste för övrigt framstå som olämpligt med hänsyn till att,

i den mån sådana föreningar kommer att finnas i framtiden, ändamålet

med deras verksamhet bör vara att meddela kompletteringsförsäkring till

den obligatoriska sjukförsäkringen.

Likaså anser SACO, de fria sjukkassornas förbund och svenska livförsäkringsföreningars

riksförbund, att tillsynen skall kvarbliva hos riksförsäkringsanstalten.

Riksförbundet anför bl. a. att, om i stort sett samma försäkringstekniska

grunder skulle tillämpas för föreningarna som för försäkringsbolagen,

detta kommer att medföra först en stagnation i verksamheten

och därefter verksamhetens upphörande.

Svenska arbetsgivareföreningen anför, att det nära sambandet mellan

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser samt skattelagstiftningen

gör det lämpligt att tillsynen över dessa stiftelser överflyttas till länsstyrelserna.

Statskontoret ansluter sig till den av utredningsmannen uttalade tanken,

att statsverkets kostnader för tillsynen över understödsföreningar och här

ifrågavarande stiftelser eventuellt skulle kunna finansieras genom uttagande

av avgifter. Denna fråga bör utredas i samband med att lagstiftningen

blir föremål för översyn. Däremot motsätter sig de fria sjukkassornas

förbund och svenska livförsäkringsföreningars riksförbund denna

tanke.

Icke från något håll har anförts någon erinran mot förslaget att försäkringsrådet

skall vara högsta besvärsinstans även i sjukförsäkringsärenden.

I vissa remissyttranden har påyrkats ändringar i den i sjukförsäkringslagen

stadgade rätten att anföra besvär över tillsynsmyndighetens

beslut. Sålunda har Folksam och landsorganisationen i princip uttalat sig

för en obegränsad besvärsrätt, medan försäkringsrådet visserligen funnit

att en begränsning av denna rätt i princip icke bör förekomma men att en

sådan begränsning likväl bör ske av administrativa och ekonomiska skäl.

Olika alternativ har framlagts rörande besvärsrättens omfattning för den

händelse besvärsrätten icke skall vara fri.

I några fall har därjämte föreslagits, att försäkringsrådet skall utrustas

med officialprövningsrätt dvs. rätt att upptaga ärenden utan att

besvär anförts. Landsorganisationen anser att en sådan prövningsrätt bör

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

omfatta endast tillsynsmyndighetens beslut, medan försäkringsrådet förordar

att prövningsrätten skall omfatta även sådana fall, som icke varit

föremål för prövning hos tillsynsmyndigheten.

Slutligen må nämnas, att landsorganisationen och försäkringsrådet föreslagit,

att prövningen av frågor om fullföljdstillstånd skall åvila

försäkringsrådet och icke tillsynsmyndigheten.

Departementschefen.

Den allmänna sjukförsäkringen får genom sin obligatoriska karaktär en

beskaffenhet, som i väsentliga avseenden skiljer sig från försäkringen i de

erkända sjukkassorna. Även om man vid utformningen av den nya sjukkasseorganisationen

sökt i möjlig mån bygga på den erkända sjukkasserörelsens

grund, kommer de allmänna sjukkassornas ställning att avsevärt

skilja sig från de erkända kassornas. De allmänna kassornas konstruktion

och verksamhetssätt regleras helt genom sjukförsäkringslagen, under det

att de erkända kassorna omfattas av understödsföreningslagens bestämmelser.

Över en allmän sjukkassas beslut i en sjukförsäkringsfråga skall

besvär kunna anföras. Någon besvärsrätt över erkänd sjukkassas beslut

föreligger inte, dock har i praktiken klagomål i viss omfattning upptagits

av tillsynsmyndigheten. Den nya sjukförsäkringen kommer att omfatta

5,3 miljoner medlemmar, under det att i de erkända kassorna finnes inemot

3,5 miljoner medlemmar. De totala kostnaderna för försäkringsförmånerna

i den nya försäkringen kan antagas bli omkring fem gånger så stora som i

den nuvarande. Enbart de nu angivna förhållandena medför att tillsynen

över de allmänna sjukkassorna blir en långt mera krävande arbetsuppgift

än tillsynen över de erkända sjukkassorna.

Till vad nu sagts kommer den nya försäkringens uppbyggnad, vilken

bland annat nödvändiggör gränsdragning mellan anställda och andra samt

skapar behov av eu viss kontroll av de förvärvsarbetandes inkomstförhållanden

och medför att de kvalificerade tillsynsuppgifterna blir talrikare än

nu. I samma riktning verkar samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Genom densamma uppkommer givetvis särskilda problem av

både materiell och administrativ natur.

Nu nämnda och andra skäl har föranlett utredningsmannen att föreslå

eu viss utbyggnad av tillsynsverksamheten rörande de allmänna sjukkassorna.

Därvid har emellertid hänsyn tagits till att även förenklingar

uppkommer för den centrala förvaltningen, särskilt genom de ändrade statshidragsgrunderna

och minskningen av antalet sjukkassor.

Tillsynsuppgiftens storlek och inte minst samordningen med yrkesskadeförsäkringen

aktualiserar även frågan om hur tillsynsmyndigheten

hör vara anordnad i stort. Riksförsäkringsanstalten är sedan den 1 juli 1953

genom sin sjukkassebyrå tillsynsmyndighet för den statsunderstödda sjuk
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

försäkringen, en anordning som uttryckligen angivits vara av provisorisk

natur.

Genom att tillsynen över andra understödsföreningar än erkända arbetslöshetskassor

samt över aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

ankommer på nyssnämnda byrå aktualiseras även frågan om tillsynen över

nämnda föreningar och stiftelser.

Tillsynen över yrkesskadeförsäkringen utövas av försäkringsrådet. De

ömsesidiga bolagen är därjämte underkastade försäkringsinspektionens

tillsyn.

I utredningsmannens uppdrag har ingått att undersöka hur tillsynen

över de här berörda båda socialförsäkringsgrenarna i framtiden skall vara

organiserad. Utredningsmannen har huvudsakligen uppehållit sig vid frågan

om den lämpligaste organisationen av sjukförsäkringstillsynen. Därvid har

han funnit, att det även på längre sikt är av betydelse att de båda socialförsäkringsgrenarnas

administration så långt möjligt samordnas. Det har

emellertid ifrågasatts, om det efter samordningens genomförande är lämpligt

att låta tillsynen över sjukförsäkringen utövas av ett organ som bedriver

verksamhet inom yrkesskadeförsäkringen. Det är nämligen inte

uteslutet, att intressekonflikter kan uppstå mellan de båda försäkringsgrenarna.

Utredningsmannen har övervägt om inte sjukförsäkringstillsynen

på grund härav bör förläggas till något annat organ än riksförsäkringsanstalten.

Han har dock icke funnit sig kunna tillstyrka vare sig att försäkringsrådet

blir tillsynsmyndighet eller att ett fristående organ inrättas

lör detta ändamål. Slutsatsen blir för utredningsmannens del, att riksförsäkringsanstalten

tills vidare skall bibehållas vid sin uppgift i detta hänseende.

Försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten och fyra andra statliga myndigheter

samt landsorganisationen ansluter sig till utredningsmannens

förslag. Så gör även svenska sjukkasseförbundet, dock med understrykande

av att det bär bör bli fråga om ett provisorium i avvaktan på ytterligare

utredning. Endast en minoritet — huvudsakligen socialförsäkringsbolagens

förening, försäkringsinspektionen, TCO och Folksam — anser att nackdelarna

med den nuvarande anordningen är så stora att tillsynen bör förläggas till

ett i förhållande till den statliga yrkesskadeförsäkringsinrättningen fristående

organ. Enligt försäkringsinspektionens mening bör detta organ jämväl

svara för tillsynen över yrkesskadeförsäkringen och fylla uppgiften som

första besvärsinstans inom båda försäkringsgrenarna. Även andra kombinationer

föreslås i remissyttrandena i fråga om den fristående tillsynsmyndighetens

ämbetsområde.

I det föregående har jag förordat en provisorisk lösning av frågan

rörande yrkesskadeförsäkringens administrativa anordnande samt framhållit,

att en ytterligare utredning av nämnda fråga bör komma till stånd

sedan viss erfarenhet vunnits rörande den nya yrkesskadeförsäkringen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Det är uppenbart att lösningen av frågan om yrkesskadeförsäkringens handhavande,

sedan en materiell samordning -skett mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna,

är av största betydelse vid ställningstagandet till frågan

om tillsynen över den allmänna sjukförsäkringen. Det är därför enligt min

mening inte möjligt att nu taga definitiv ställning till denna fråga. Den av

mig förutsatta ytterligare utredningen bör sålunda omfatta även tillsynsfrågan.

Emellertid är det inte möjligt att låta den för tillsynen av de

erkända sjukkassorna uppbyggda administrationen i oförändrat skick svara

för tillsynen över den allmänna sjukförsäkringen. En provisorisk lösning

är därför erforderlig i detta avseende.

Det synes mig uppenbart att en sådan provisorisk lösning bör utformas

på sådant sätt att minsta möjliga ändringar vidtages i bestående anordningar

samtidigt som den inte verkar föregripande på utformningen av en

definitiv lösning. Utredningsmannens förslag att bibehålla sjukförsäkringstillsynen

hos riksförsäkringsanstalten uppfyller dessa villkor. De olägenheter,

som är förbundna med en sådan anordning, torde inte vara större

än att de kan tolereras i avvaktan på en slutgiltig lösning. Jag biträder alltså

utredningsmannens förslag, att sjukförsäkringstillsynen alltjämt skall

kvarligga hos riksförsäkringsanstalten.

Vid denna lösning av tillsynsfrågan bör tillsynsorganets uppbyggnad ske

med stor försiktighet. Jag återkommer härtill i det följande. I detta sammanhang

torde böra erinras, att den även ur administrativ synpunkt betydelsefulla

frågan rörande sjuk- och yrkesskadeförsäkringsstatistiken är

föremål för utredning genom en särskild utredningsman men att resultaten

härav inte kan beräknas föreligga inom den närmaste tiden. Jag förutsätter

emellertid att förslag i statistikfrågan skall föreligga, innan den av mig

förutsatta ytterligare utredningen rörande de båda socialförsäkringsgrenarnas

administration igångsättes.

Såsom tidigare berörts blir i förevarande sammanhang även frågan om

tillsynen över understödsföreningar och vissa stiftelser aktuell. Utredningsmannen

har ifrågasatt lämpligheten av att nu taga definitiv ställning till

förevarande spörsmål, enär lagstiftningen rörande såväl understödsföreningar

som hithörande stiftelser torde bli föremål för utredning inom en

relativt nära framtid. Tillsynen borde därför tills vidare bibehållas hos riksförsäkringsanstalten.

Försäkringsinspektionen har i sitt remissyttrande föreslagit, att tillsynen

över ifrågavarande rättssubjekt skall den 1 juli 1955 överflyttas till

inspektionen. Riksförsäkringsanstalten delar däremot utredningsmannens

mening att tillsynen tills vidare bör kvarligga hos anstalten. Samma uppfattning

kommer till synes i de yttranden som avgivits av SACO, de fiia

sjukkassornas förbund och svenska livförsäkringsföreningars riksförbund.

För egen del anser jag i likhet med utredningsmannen, att förevarande

spörsmål tarvar ytterligare utredning innan någon mera definitiv ställning

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

tages till detsamma. Vid en sådan utredning, vilken måhända bör verkställas

i samband med en utredning rörande ny lagstiftning angående

understödsföreningar och stiftelser, torde frågan om tillsynsverksamhetens

finansiering böra särskilt uppmärksammas. Jag förordar alltså att den nu

förevarande tillsynen tills vidare kvarligger hos riksförsäkringsanstalten.

Enligt sjukförsäkringslagen skall besvär över de allmänna sjukkassornas

beslut i sjukförsäkringsfrågor kunna anföras hos tillsynsmyndigheten. Vid

bifall till vad jag i det föregående föreslagit blir alltså riksförsäkringsanstalten

första besvärsinstans i förhållande till sjukkassorna. Över riksförsäkringsanstaltens

beslut kan enligt sjukförsäkringslagen besvär anföras

hos Kungl. Maj :t, dock endast under förutsättning att anstalten ger tillstånd

därtill. Besvär över riksförsäkringsanstaltens och de ömsesidiga bolagens

beslut i yrkesskadeförsäkringsfrågor kan anföras hos försäkringsrådet,

vars beslut inte får överklagas.

Utredningsmannen har framhållit att, sedan de båda försäkringsgrenarna

i materiellt avseende samordnats, frågor kan uppkomma, som berör

båda försäkringsgrenarna. Samma instanser borde därför pröva klagomål

inom bådadera. Sjukförsäkringslagen borde därför ändras därhän att besvär

över tillsynsmyndighetens beslut skall föras hos försäkringsrådet.

Under utredningsförslagets remissbehandling har inte framställts någon

erinran mot förslaget, att försäkringsrådet skall vara högsta besvärsinstans

i sjukförsäkringsärenden. Däremot har i vissa yttranden påyrkats utsträckning

av rätten att anföra besvär över tillsynsmyndighetens beslut eller överflyttning

av fullföljdsprövningen till försäkringsrådet. Ävenså har i några

fall föreslagits, att försäkringsrådet skall äga rätt att upptaga sjukförsäkringsärenden

utan att besvär anförts.

Vid tillkomsten av lagbestämmelsen rörande klagorätt över tillsynsmyndighetens

beslut i sjukförsäkringsfrågor anförde min företrädare i ämbetet,

att det särskilt under de första åren efter lagens ikraftträdande syntes vara

av vikt att chefen för socialdepartementet blev i tillfälle att följa tillämpningen

av lagen. Han förordade därför, att besvär över tillsynsmyndighetens

beslut skulle, efter föredragning av nämnda departementschef, avgöras av

Kungl. Maj :t i statsrådet. Detta blev även riksdagens beslut. Även om denna

fråga genom sjukförsäkringens samordning med yrkesskadeförsäkringen

kommit i ett något förändrat läge föreligger enligt min mening inte tillräckliga

skäl att nu frångå statsmakternas år 1946 intagna ståndpunkt i

förevarande avseende. Den olägenhet, som ligger däri att med den lagfästa

ordningen sjuk- och yrkesskadeförsäkringsärenden kommer att i sista hand

handläggas av olika myndigheter, torde väsentligen kunna elimineras

genom att Kungl. Maj:t infordrar yttranden från försäkringsrådet i frågor

som även är av betydelse för tillämpningen av yrkesskadeförsäkringslagen.

Vidare torde det, särskilt under tiden närmast efter ikraftträdandet av den

nya yrkesskadeförsäkringslagen, inte vara lämpligt att ytterligare utöka

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

försäkringsrådets arbetsbörda. Jag förordar alltså, att någon ändring inte

nu göres i sjukförsäkringslagens besvärsbestämmelser.

Den av mig i besvärsfrågan intagna ståndpunkten innebär, att försäkringsrådet

alltjämt blir enda besvärsinstans i fråga om yrkesskadeförsäkringen,

men att försäkringsrådet inte får befattning med sjukförsäkringen.

Med hänsyn till den eftersläpning, som av naturliga skäl föreligger i fråga

om de på rådet ankommande ärendena, torde rådets befattning med ärenden

enligt nu gällande yrkesskadeförsäkringslagstiftning icke komma att

väsentligt minskas förrän en viss tid förflutit efter den nya lagstiftningens

genomförande. Sistnämnda lagstiftning kommer visserligen på längre sikt

att föranleda en viss nedgång i rådets arbetsbelastning, men intill dess lagtillämpningen

vunnit stadga torde snarast ett visst merarbete vara att

emotse. Anledning saknas därför, såsom även utredningsmannen funnit,

att på grund av den av den nya lagstiftningen betingade minskningen omedelbart

upptaga frågan om försäkringsrådets organisation till omprövning.

Jag förordar därför att därmed får anstå.

Jag vill här tillägga, att vissa skäl talar för att försäkringsrådets arbetsformer

bör förenklas. Den förutskickade prövningen av frågorna om yrkesskadeförsäkringens

administration och om tillsynen över sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

kan komma att leda till väsentliga ändringar i den

gällande ordningen. Med hänsyn härtill bör en översyn av de enligt lagen

om försäkringsrådet gällande handläggningsreglerna företagas först i samband

med utredningen om de allmänna administrationsproblemen.

IV. RIKSFÖRSÄKRINGSANSTALTENS INRE ORGANISATION.

A. Utredningsmannen.

Yrkesskadeförsäkringen.

Till en början vill jag framhålla, att vid sidan av de byråer, som uteslutande

avses för tillsynen över sjukkassor och understödsföreningar m. in.,

även vissa andra byråer beröres av arbetet med dessa rättssubjekt, nämligen

administrativa byrån, som är gemensam för samtliga delar av riksförsäkringsanstalten,

och försäkringsbyrån, som torde komma att deltaga

i sjukförsäkringsarbetet genom debitering av arbetsgivarbidraget. Här och

i fortsättningen av denna framställning kommer jag av praktiska skäl att

redovisa dessa byråer under yrkesskadeförsäkringsdelen.

Antalet årligen inkommande skadeärenden avseende den obligatoriska

försäkringen torde komma alt för riksförsäkringsanstaltens del nedgå från

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

ca 158 000 till ca 22 000, medan antalet skadeärenden hänförande sig till

den frivilliga utomarbetsförsäkringen beräknas nedgå från ca 4 000 till

ca 375. Vidare har förutsatts att den särskilda fiskarförsäkringen skall

uppgå i den planerade allmänna frivilliga försäkringen. I vilken utsträckning

genom tillkomsten av sistnämnda försäkring det årliga antalet på

anstalten ankommande skadeärenden skulle ökas kan däremot i brist på

hållpunkter inte beräknas.

Från nu angivna utgångspunkter och med hänsynstagande till anstaltens

blivande bestyr med debitering och uppbörd av arbetsgivarbidragen till

sjukförsäkringen har beräkningar till en början gjorts rörande den minskning

i anstaltens personalbehov, som vid oförändrad byråindelning föranledes

av samordningen. Först därefter har frågan om en ny byråindelning

upptagits till prövning. I det följande torde dessa båda moment i utredningsarbetet

få redovisas vart för sig.

Sammanfattningsvis kan angivas, att samordningen enligt utredningsmannens

mening möjliggör en minskning av antalet befattningshavare med

175 för den händelse den på anstalten ankommande olycksfallsstatistiken

skall ges i stort sett samma omfattning som hittills. I annat fall

beräknas befattningshavarnas antal — efter två olika alternativ beträffande

statistiken — kunna minskas med ytterligare 26 eller 28.

Allmänna byråer.

I. Administrativa byrån.

1) Administrativa avdelningen.

Personalen utgöres av 2 förste byråsekreterare i 29 lönegraden, 1 kamrerare

i 27 lönegraden, 1 byråsekreterare (amanuens), 1 förste kontorsskrivare,

1 kassör och 12 biträden, eller tillhopa 18 befattningshavare.

Personalfrågorna har genom sjukkassebyråns överflyttning till riksförsäkringsanstalten

ökats utan motsvarande förstärkning av avdelningens

personal. Efter samordningens ikraftträdande torde uppgifterna emellertid

komma att minska genom nedskärning av personalstaten. Även ombudsorganisationens

avveckling medför en minskning i arbetsbördan. Slutligen

kan väntas en nedgång i vissa å avdelningen utförda göromål för

rättsavdelningens räkning. Den totala minskningen i arbetsuppgifterna

kommer att mer än uppväga arbetsökningen. I vilken grad personalbehovet

reduceras kan inte med säkerhet avgöras förrän efter någon tid. Tillsvidare

bör minskningen begränsas till 2 biträden.

2) Rättsavdelningen.

Personalen utgöres av 1 byrådirektör och ombudsman i 31 lönegraden,

1 förste byråsekreterare i 29 lönegraden, 1 byråsekreterare

(amanuens), 1 förste kontorsskrivare samt 1 kontorsskrivare, eller tillhopa

5 befattningshavare.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj-.ts proposition nr 208.

Antalet årligen inkommande ärenden, som nu är ca 3 000, torde nedgå

till inemot 1 050. Härtill kommer från tidigare år kvarstående ärenden,

i regel löpande livräntefall; hithörande ärenden uppgår f. n. till ca 950

men kommer att efter hand minska i antal. En försiktig bedömning av

nedgången i personalbehovet synes ge till resultat att byråsekreteraren

och kontorsskrivaren blir obehövliga.

3) Övrig personal.

Samordningen berör vissa expeditionsvakter och därmed jämställda,

varav 2 i 12 lönegraden, 2 i 11 lönegraden, 15 i 10 lönegraden sam 5 i 8

lönegraden eller lägre, totalt 24 befattningshavare.

Antalet ankommande postförsändelser kan beräknas nedgå från ca

485 000 till ca 200 000 per år. Även de avgående försändelserna torde

minska i hög grad. Två av de tre expeditionsvalcterna på postexpeditionen

torde kunna avvaras. Vidare bortfaller behovet av 2 expeditionsvakter,

som anställts för särskilt täta transporter av skadeakter. Minskning

av blanketter bör kunna leda till en reducering av materialförrådets

personal med 1 befattningshavare. Efter ett par år bör antalet med yrkesskadearkivets

skötsel sysselsatta expeditionsvakter kunna reduceras. Bortsett

från denna arkivpersonal bör således administrativa byråns expeditionsvakter

och med dem jämställda kunna reduceras med 5.

4) Sammanfattning.

Totalminskning 1 byråsekreterare, 1 kontorsskrivare, 2 biträden och 5

expeditionsvakter = 9 befattningshavare.

II. Försäkringsbyrån.

1) Försäkringsavdelningen.

Försäkringsavdelningen är uppdelad på en registersektion och en allmän

sektion.

a) Registersektionen.

Antalet ärenden som nu registreras å skaderegistret kan beräknas

till ca 162 200 per år. Efter samordningen torde denna siffra nedgå till

ca 22 350 eller 14 % av det nuvarande antalet.

Med uppläggning av skadeakter och utskrift av skaderegisterkort m. m.

sysselsättes f. n. 10 biträden, reservpersonal inberäknad. Reduceras detta

antal i proportion till minskningen i antalet ärenden, skulle endast 1,5

biträde återstå. Med hänsyn bl. a. till att man icke såsom nu kommer att

kunna utnyttja specialiseringens fördelar torde det ej bli möjligt att minska

personalen i fullt denna utsträckning. För ifrågavarande arbete bör beräknas

3 befattningshavare, innebärande en minskning med 7 personer.

Även arbetet med numrering å skaderegistret av separat inkommande

skadepost kommer att i hög grad minska. Härmed samt med skaderegister
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

kortens insortering sysselsättes f. n. 15 befattningshavare, reservpersonal

inbegripen. Det genomsnittliga antalet posthandlingar per ärende kominer

att bli större än nu, vilket innebär att den separat inkommande skadeposten

ej kommer att minska i samma grad som skadefallen. Här föreslås

en reducering med 11 personer.

Å skaderegistret handlägges de s. k. provisoriska skadeärendena (»pärendena»).

Dessa avser dels fall, där inkommen handling på grund av

ofullständiga eller felaktiga uppgifter ej kunnat hänföras till något hos

anstalten anmält skadefall, dels ock sådana fall, där dylik handling inkommer

utan att skadeanmälan skett. Antalet dylika ärenden utgör f. n.

ca 30 000 för år och arbetet därmed kräver 1 byråsekreterare och 4 biträden,

maskinskrivningspersonal oberäknad. Det kan ifrågasättas om anstalten

i framtiden annat än undantagsvis behöver befatta sig med ärenden

av detta slag. Undantagsfallen måste dock beräknas vålla en del arbete,

varför man för dessa bör räkna med 1 byråsekreterare och 1 biträde.

Minskningen utgör 3 biträden.

F. n. finns en särskild föreståndarinna för skaderegistrets biträdespersonal.

Denna funktion torde i fortsättningen kunna fullgöras av ett

av biträdena.

Sedan skadeärendena registrerats å skaderegistret, vidarebefordras de

till arbetsgivarregistret, där de blir föremål för vissa åtgärder. Av

registrets 46 befattningshavare sysselsättes 23 i stort sett med registreringen

i arbetsgivarregistret, medan 22 helt ägnar sig åt s. k. skadegranskning,

nämligen 2 förste kontorsslcrivare och 20 biträden. Därjämte delar

en kontorsskrivare sin arbetstid mellan båda uppgifterna. Skadegranskningspersonalen

bör kunna minskas med 1 förste kontorsskrivare och 16

biträden. Vidare kan den angivna kontorsskrivartjänsten indragas.

Registersektionens ledning utövas av en förste aktuarie i Ca 29,

vilken som närmaste medhjälpare har en aktuarie. Med hänsyn till minskningen

i personalstyrkan bör aktuarietjänsten kunna indragas.

Enligt här gjorda beräkningar skulle registersektionens personalstyrka

minska från 79 till 38 befattningshavare, dvs. med 41 personer, därav

38 biträden.

b) Allmänna sektionen.

Å allmänna sektionen handlägges dels allmänna försältringsärenden och

dels frågor om arbetsgivares försäkringsplikt. Sektionen har 12 tjänstemän.

Den av samordningen följande minskningen i antalet anmälda skadefall

kommer att leda till en minskning av antalet sådana försäkringspliktsärenden,

som uppkommer i direkt samband med skadeärende. Med denna

grupp av försäkringspliktsärenden sysslar 1 förste byråsekreterare i 29

lönegraden, 1 förste byråsekreterare i 27 lönegraden samt 2 byråsekreterare

(amanuenser). Försäkringspliktsfrågorna avser i inte ringa utsträckning

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Knngl. Maj:ts proposition nr 208.

verksamhetsområden med stor olycksfallsrisk och tendens till långvariga

skador. I dessa ärenden synes handläggningen vara mera ingående än

eljest. Med hänsyn härtill torde minskning av antalet tjänstemän icke

kunna ske i proportion till nedgången i antalet ärenden. Minskningen bör

begränsas till en byråsekreterare (amanuens). I fråga om övriga arbetsuppgifter

räknas icke med någon minskning i personalbehovet.

2) Debiteringsavdelningen.

Vid debitering och uppbörd av försäkringsavgifter tillämpas skilda förfaranden

för s. k. större arbetsgivare (med i regel minst fem anställda)

och s. k. mindre arbetsgivare. De förstnämnda debiteras på räkning från

anstalten, som tillika uppbär avgifterna. De mindre arbetsgivarna debiteras

genom anstalten i arbetsgivarförteckningar, varefter uppbörden sker genom

skattemyndigheterna.

Debiteringsavdelningen har en personal om 1 byrådirektör i 31 lönegraden,

2 förste aktuarier i 29 lönegraden, 4 förste aktuarier i 27 lönegraden,

6 aktuarier (amanuenser), 5 förste kontorsskrivare, 3 kontorsskrivare,

90 biträden och 5 expeditionsvakter, således tillhopa 116 befattningshavare.

Det torde bli debiteringsavdelningen, som får till uppgift att debitera

och, i vad avser större arbetsgivare, uppbära arbetsgivarbidraget för arbetsgivare

med försäkring i anstalten. Detta innebär givetvis en ökning i

debiteringsavdelningens arbete.

I utlåtande över socialförsäkringsutredningens betänkande om sjukförsäkring

och yrkesskadeförsäkring framhöll riksförsäkringsanstalten att,

såvitt angick de mindre arbetsgivarna hos anstalten, man i regel syntes

få tillämpa ett summariskt tillvägagångssätt vid debiteringen av arbetsgivarbidraget.

Därvid borde detta inräknas i försäkringsavgiften per årsarbetare.

Redovisningen till sjukförsäkringen borde få ske efter en erfarenhetsmässigt

bestämd genomsnittskvot, enär en uppdelning av avgiften

för varje enskild arbetsgivare i arbetsgivarbidrag och försäkringsavgift av

praktiska skäl inte kunde ifrågakomma.

Enligt en överslagskalkyl skulle en uppdelning av avgiften för varje enskild

arbetsgivare i arbetsgivarbidrag och försäkringsavgift kräva en stadigvarande

personalökning med 9 biträden. Göres i stället uppdelningen

med tillhjälp av en genomsnittskvot, torde man kunna räkna med att,

sedan en dylik kvot en gång framräknats, densamma skulle kunna hållas

aktuell genom en årlig stickprovsundersökning å en del av materialet.

Möjligen skulle därjämte en mera omfattande undersökning behöva göras

t. ex. vart femte eller tionde år. De årliga stickprovsundersökningarna

torde uppskattningsvis erfordra 3 årsanställda biträden. Härutöver torde

för den första undersökningen krävas en tillfällig förstärkning med 6 biträden

under ett år. För de mera omfattande undersökningarna var femte

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

eller tionde år torde ävenledes få avses en tillfällig personalförstärkning

med 6 biträden under ett års tid.

Här räknas med att avgiftsuppdelningen verkställes med hjälp av en

erfarenhetsmässigt bestämd genomsnittskvot och att således den erforderliga

personalökningen i vad avser debitering av mindre arbetsgivare

stannar vid 3 stadigvarande biträden samt 6 tillfälliga biträden vissa år.

Personalökningen för debitering av större arbetsgivare torde kunna begränsas

till 2 biträden.

3) Tekniska avdelningen.

Göromålen å tekniska avdelningen kan i stort sett indelas i fyra grupper.

Den första gruppen innefattar i huvudsak verkställande av tekniska utredningar

i skadeärenden. Till den andra gruppen hör orsaksklassificering

och yrkesgruppering av skadeanmälningar för försäkringsmatematiska och

statistiska byråns räkning. En tredje grupp omfattar frågor angående

premiesättning, medan den fjärde gruppen avser skyddsåtgärder av skilda

slag.

Befattningshavarna är 1 byrådirektör i 31 lönegraden, 1 förste byråingenjör

i 29 lönegraden, 2 förste byråingenjörer i 27 lönegraden, 4 byråingenjörer

samt 6 biträden, alltså tillhopa 14 personer.

Göromålen tillhörande den första gruppen handlägges av 1 förste byråingenjör

i 27 lönegraden och 1 byråingenjör. Byråingenjörsbefattningen

kan indragas.

Vad beträffar den andra gruppen blir arbetsmängden beroende av

olycksfallsstatistikens framtida omfattning -— ett spörsmål som ännu inte

lösts. Om statistiken begränsas till att omfatta blott de av försäkringsinrättningarna

reglerade fallen -— skadefall avseende statsanställda dock

liksom nu till största delen undantagna •— skulle avdelningens arbete med

orsaksklassificering och yrkesgruppering kunna beräknas minska till 8 å

9 % av sin nuvarande omfattning. Vid beräkningen av det framtida personalbehovet

för detta arbete bör bl. a. beaktas, att bland de bortfallande

skadorna ingår ett betydande antal bagatellskador. Dessa skador, som

utgör omkring 20 % av hela antalet, föranleder förhållandevis mindre

arbete än övriga skador. En procentuell beräkningsmetod ger därför ej

fullt rättvisande resultat. Med hänsyn härtill samt till behovet av reservpersonal

bör man räkna med en minskning från 5 till 2 biträden för nu

berörda grupp av ärenden, således en reducering med 3 personer.

Utsträckes statistiken till att omfatta även »beredskapsfallen», blir antalet

ärenden ca 12 % av det nuvarande antalet. Detta torde emellertid

inte föranleda någon nämnvärd ändring i nyssnämnda beräkning rörande

personalbehovet.

Annorlunda blir förhållandet, om statistiken skall omfatta jämväl de

övriga av sjukkassorna reglerade fallen utom bagatellskadorna. Med hän
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

syn till den obetydliga arbetsbörda, som bagatellskadorna förorsakar, bör

någon minskning av personalen icke ske.

De till den tredje gruppen hörande göromålen torde ej i högre grad

komma att påverkas av samordningen.

I fråga om den blivande omfattningen av ärenden tillhörande den fjärde

gruppen råder viss oklarhet, då det ej f. n. låter sig avgöra i vilken utsträckning

till denna grupp hänförlig verksamhet kommer att bedrivas av

riksförsäkringsanstalten. Tillsvidare torde man få räkna med status quo.

4) Kansliet.

Antalet maskinskriverskor på försäkringsbyrån är 22. Av dessa är 2

helt och 1 till hälften sysselsatta med maskinskrivning i p-ärenden. På

grund av minskningen av dessa ärenden bör man kunna räkna med en

reducering av antalet maskinskriverskor med 1.

5) Sammanfattning.

Med bortseende från tillfällig förstärkning å debiteringsavdelningen kan

byrån minskas från 247 till 208 personer. Tjänsterna för följande befattningshavare

kan indragas: 1 aktuarie, 1 byråingenjör, 1 byråsekreterare

(amanuens), 1 förste kontorsskrivare, 1 kontorsskrivare och 34 biträden =

39 befattningshavare. Detta om den statistiska bearbetningen skall avse

samtliga yrkesskadefall utom bagatellskador. Eljest skulle minskningen

omfatta ytterligare 3 biträden.

III. Försäkringsmatematiska och statistiska byrån.

Byråns uppgifter är främst av försäkringsmatematisk och statistisk beskaffenhet.

Personalen utgöres av 1 byråchef, 1 byrådirektör i 31 lönegraden,

1 förste aktuarie i 29 lönegraden, 1 förste aktuarie i 27 lönegraden,

1 aktuarie, 1 förste kontorsskrivare samt 43 biträden eller tillhopa

49 befattningshavare.

De högre befattningshavarna är i huvudsak sysselsatta med försäkringsmatematiska

göromål, ledning av det statistiska arbetet, revision av premietariffen,

uppgörande av försäkringstekniska bokslut m. m. De på dessa

tjänstemän ankommande göromålen synes inte i nämnvärd grad komma

att påverkas av samordningen. Behovet av denna personal torde därför

kunna beräknas bli oförändrat.

Övriga befattningshavare, dvs. biträdena, är till största delen sysselsatta

med statistiskt arbete. Omfattningen av vissa av deras arbetsuppgifter

kommer att påverkas av samordningen. Vid beräkningen av byråns framtida

behov av biträden synes ändamålsenligt att uppdela deras arbetsuppgifter

i följande huvudgrupper, nämligen

a) statistisk bearbetning av anstaltens och bolagens skadematerial;

b) statistisk bearbetning av dagsverks- och löneuppgifter;

c) förande av vissa diarier samt registret över arbetsgivare med försäkring

i ömsesidigt bolag, identifiering i registret i anledning av inkomna

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

handlingar (även när försäkringen gäller i bolag skall skadeanmälan i

regel insändas till riksförsäkringsanstalten), maskinskrivning m. in.;

d) biträde vid upprättandet av specialstatistik m. in.

Såsom framhållits vid behandlingen av försäkringsbyråns personalfrågor

råder ännu oklarhet rörande statistikens framtida omfattning. Här har

räknats med tre alternativ, nämligen 1) att statistiken skall avse endast

skadefall, som regleras av yrkesskadeförsäkringsinrättningarna, 2) att den

skall omfatta även »beredskapsfallen» och 3) att den skall utsträckas

jämväl till övriga av sjukkassorna reglerade yrkesskadefall, bagatellskador

dock undantagna.

Den möjliga personalminskningen beräknas på följande sätt.

Alt. 1. Statistiken beräknas nedgå till 8 å 9 % av den nuvarande. Med

de under grupp a) hänförda göromålen sysselsättes bl. a. 31 biträden.

Bearbetningen av livränte- och dödsfallsärenden torde bli av oförändrad

omfattning; f. n. kräver detta arbete bl. a. 3 biträden. Reduceras återstoden

av biträdesstyrkan — 28 personer — i proportion till minskningen i

antalet ärenden skulle antalet kvarvarande biträden bli 3. Emellertid ingår

i det nuvarande materialet även det stora antalet kortvariga skador, vilka

kräver mindre arbete än de övriga. Bearbetningen blir således i fortsättningen

genomsnittligt mer arbetskrävande än nu. För dessa göromål bör

därför avses 5 biträden, innebärande en minskning med 23 biträden. I fråga

om ärendena under grupp b) förutses oförändrat läge. Antalet biträden,

som sysselsättes under grupp c), kan minskas med 2. Vad beträffar grupp

d) blir arbetsbördan beroende på i vad mån specialtariffering kommer att

fortsätta efter samordningens ikraftträdande. På denna punkt råder ännu

oklarhet. Man torde t. v. få räkna med att specialtarifferingen skall fortgå.

Vid alternativ 1) skulle således personalstyrkan nedgå med 25 biträden.

Alt. 2. Den sammanlagda minskningen i personalstyrkan begränsas till

23 biträden.

Alt. 3. Lättnad i arbetsbördan uppkommer endast i avseende å bagatellskadorna,

vilka utgör 20 % av det totala antalet. Med hänsyn till att dessa

vållar förhållandevis mindre arbete än övriga skador, bör nedgången dock

uppskattas till endast 10 %. Personalminskningen för arbetsuppgifter

enligt grupp a) uppgår till 3 biträden. För grupp c) kan personalen

minskas med 2 biträden, medan någon reducering icke kan ske beträffande

grupperna b) och d).

Vid beräkningen av personalbehovet vid alternativ 3) måste emellertid

hänsyn även tagas till följande. Därest statistik skall upprättas även beträffande

de av sjukkassorna reglerade yrkesskadefallen måste antingen

arbetsgivaranmälningarna eller uppgifter i annan form av sjukkassorna

tillhandahållas riksförsäkringsanstalten. Vilket av dessa två förfaranden

man än tillämpar, torde det bli erforderligt att i anstaltens arbetsgivarregister

identifiera arbetsgivaren, eljest skulle man som regel ej kunna

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

få fram de handlingar hos anstalten, vilka skall läggas till grund för

yrkesgrupperingen av berörda fall. Identifieringen av arbetsgivarna i de

vid alternativ 3) tillkommande ärendena skall utföras å försäkringsbyrån;

härför har i det föregående inte beräknats någon personal. Uppskattningsvis

torde krävas ca 5 biträden å försäkringsbyrån.

Vid alternativ 3) skulle alltså personalbehovet på statistiska byrån minska

med 5 biträden. Då emellertid alternativet kräver en lika stor personalökning

å försäkringsbyrån, räknas här för enkelhetens skull med oförändrat

personalbehov på statistiska byrån, varvid i gengäld ej räknas med

någon ökning på försäkringsbyrån.

Skaderegleringsbyråerna.

Personalbehov vid oförändrad byråindelning.

IV. Första skaderegleringsbyrån (SI).

De mest genomgripande verkningarna får samordningen på SI. På

denna byrå handlägges ärenden rörande sjukpenning och läkarvård jämlikt

olycksfallsförsäkringslagen med undantag för ärenden avseende statsanställda.

Byråns personal utgöres av 1 byråchef, 3 byrådirektörer i 31

lönegraden, 1 förste byråsekreterare i 29 lönegraden, 9 förste byråsekreterare

i 27 lönegraden, 19 byråsekreterare (amanuenser), 8 förste kontorsskrivare,

16 kontorsskrivare samt 1 biträde, eller tillhopa 58 personer.

S I är uppdelad på ett kansli samt 3 avdelningar. Kansliet handlägger

allmänna byråärenden (diarieföring, personalredovisning m. m.) samt

frågor angående ersättning i form av läkarvård. På avdelningarna handlägges

övriga skadeersättningsärenden med fördelning efter geografisk

grund. Kansliet förestås av förste byråsekreteraren i 29 lönegraden, avdelningarna

av var sin byrådirektör.

Med skaderegleringsarbete i egentlig bemärkelse är sysselsatta samtliga

befattningshavare utom biträdet, dvs. 57 personer. Dessutom behandlar

2 förste kontorsskrivare på den för S I och S IV gemensamma expeditionen

självständigt ett antal ärenden, varjämte 2 personer å anstaltens ombudskontor

i Göteborg kan beräknas vara huvudsakligen sysselsatta med skaderegleringsarbetet.

I den mån detta utföres på expeditionen och ombudskontoret

motsvarar det det arbete som utföres av 3 uteslutande med skadereglering

sysselsatta befattningshavare å SI. Skaderegleringsarbetet kan

alltså sägas sysselsätta 60 personer.

En beräkning av S I:s framtida arbetsbörda och personalbehov är förenad

med särskilda svårigheter på grund av den pågående översynen av yrkesskadelagstiftningen.

Bl. a. är av betydelse, bur begreppet olycksfall i arbete

kommer att utformas, liksom ock bevisreglerna, bestämmelserna om arbetsförtjänstens

beräkning och om nedsättning av ersättning in. in. Man har

4—308 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 208.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

därför i fråga om S I speciell anledning att räkna med att erfarenheten

kan komma att motivera modifikationer i de beräkningar som här framlägges.

F. n. uppgår antalet skadeärenden till ca 134 000 för år. Efter samordningen

torde någon beslutande skaderegleringspersonal inte komma att

erfordras på expeditionen. Ej heller synes något ombudskontor i Göteborg

bli behövligt. Den kvarvarande delen av skaderegleringen skulle alltså i

sin helhet ankomma på S I. Antalet ärenden per år torde kunna antagas

bli i runt tal 18 000, eller något mer än 13 % av det nuvarande. Reduceras

personalen i direkt proportion härtill, blir det erforderliga antalet befattningshavare

8.

Emellertid måste hänsyn tagas till ärendenas genomsnittliga svårighetsgrad

ur handläggningssynpunkt. Vidare har man bl. a. att även taga i betraktande

ärenden av allmän natur. Inom riksförsäkringsanstalten har i

huvudsak framhållits följande.

Den genomsnittliga sjuktiden för olycksfallsskadade är f. n. ca 20 dagar.

För skadade, som icke är återställda inom 90 dagar, är sjuktiden i genomsnitt

ytterligare 105 dagar. Ettvart av ifrågavarande ärenden kommer

alltså att vara föremål för handläggning å S I under genomsnittligt mer

än fem gånger så lång tid som varje nuvarande ärende. Antalet handläggningar

per ärende blir genomsnittligt avsevärt större än nu. Med hänsyn

till bl. a. att läkarintygen kan antagas komma något glesare i de långvariga

fallen, torde man dock icke kunna förutsätta att antalet handläggningar

blir fem gånger fler. Antas antalet handläggningar bli 2—3 gånger fler, torde

detta icke vara tilltaget i överkant. Hela sjukdomsförloppet måste vid varje

handläggningstillfälle noggrant följas för bedömande av sambandsfrågan,

som i de långdragna fallen ej sällan är synnerligen tveksam. Föredragning

för anstaltens läkare blir erforderlig i större utsträckning än i de

kortvariga fallen. Vidare bör understrykas att granskningen — med hänsyn

till ärendenas stora ekonomiska betydelse såväl för den skadade som för

olycksfallsförsäkringsfonden — måste ske med avsevärt större noggrannhet

än då fråga är om korttidsfallen. — En annan omständighet som måste

tas i betraktande är att höjningen av den årliga arbetsförtjänstens övre

gräns föranleder bedömning i ett förhållandevis betydligt större antal fall

rörande placering i sjukpenningskalan.

Även »beredskapsanmälningarna» kommer att bli genomsnittligt mer

arbetskrävande än den stora massan av nuvarande ärenden. För undvikande

av glapprum mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen

synes man få räkna med att i så gott som samtliga ärenden utan dröjsmål

göra en fullständig utredning och bedömning. Utredningen betungas av

att anstalten får hand om fallen först efter 60 dagar, vilket minskar möjligheterna

att få fram betydelsefulla omständigheter, icke minst för läkarna,

som ofta icke redan från början torde komma att reda ut sjukdomens

etiologi.

Utlänningsärendena är på grund av språksvårigheter och åtskilliga andra

omständigheter mer tidsödande än ärenden rörande svenska medborgare.

o Protes- och stödjebandagefallen, tandvårdsfallen samt fallen av särskild

vård är de ur handläggningssynpunkt mest kvalificerade läkarvårdsärendena.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Någon minskning i ärenden av allmän natur (t. ex. i principiella frågor

om innebörden av begreppen olycksfall i arbete, principfrågor rörande beräkningen

av arbetsförtjänsten, nedsättning av ersättning samt frågor angående

taxor för läkarvård, läkarintyg, tandvård, sjukgymnastik in. in.)

samt i antalet remisser från Kungl. Maj :t kan man ej räkna med. Remisserna

från försäkringsrådet torde säkert inte minska i proportion till minskningen

av antalet ärenden.

Man torde böra räkna med ett personalbehov på S I av minst 15 skadereglerare

och det är f. ö. med hänsyn till osäkerheten i många faktorer

välbetänkt att tills vidare räkna med någon ökning därutöver.

Utredningsmannen anser, att de inom riksförsäkringsanstalten anförda

synpunkterna utan tvivel i huvudsak förtjänar beaktande. Det kan emellertid

ifrågasättas om man ej inom anstalten i viss mån överskattat betydelsen

av de faktorer, som kommer att göra handläggningen av de kvarvarande

ärendena mera arbetskrävande. Särskilt synes detta gälla »beredskapsfallen».

Dessa kommer ej att föranleda några utbetalningar, varför något

fullständigt ställningstagande i detalj i stor utsträckning inte blir erforderligt.

Vidare må pekas på möjligheten att låta sjukkassan förskottsvis utgiva

ersättning för tid efter 90:e dagen; härigenom kan försäkringsinrättningen,

utan risk för glapprum mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen,

någon tid avvakta ärendets utveckling innan utredning igångsättes.

Det vill synas som om man inte skulle behöva beräkna den erforderliga

personalen på SI till mer än 12 befattningshavare jämte 1 biträde för

kansliet. Skaderegleringspersonalen skulle härvid förslagsvis utgöras av,

förutom byråchefen, 1 byrådirektör i 31 lönegraden, 2 förste byråsekreterare

i 27 lönegraden, 4 byråsekreterare (amanuenser), 1 förste kontorsskrivare

och 3 kontorsskrivare.

Indragningen skulle således träffa 2 byrådirektörer, 1 förste byråsekreterare

i 29 lönegraden, 7 förste byråsekreterare i 27 lönegraden, 15 byråsekreterare

(amanuenser), 7 förste kontorsskrivare och 13 kontorsskrivare,

dvs. 45 befattningshavare.

V. Andra skaderegleringsbyrån (SII).

Denna byrå handlägger huvudsakligen ärenden angående invaliditetsocli

dödsfallsersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen utom i fråga om

statsanställda. Arbetsuppgifterna påverkas inte av samordningen.

V/. Tredje skaderegleringsbyrån (Sill).

Å denna byrå handlägges ärenden angående ersättning jämlikt 1909,

1927 och 1950 års militärersättningsförordningar, ärenden jämlikt olycksfallsförsäkringslagen

och yrkessjukdomsförsäkringslagen avseende den

militära personal, som inte omfattas av nämnda förordningar, samt ärenden

angående ersättning för kroppsskada ådragen under civilförsvars- och hemvärnstjänstgöring

samt vid flygning, brandsläckning in. in. Personalen uppgår

till 41 personer.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Liksom beträffande övriga statsanställda antages här, att antalet yrkesskadeanmälningar,

avseende militär personal, till följd av samordningen

kommer att reduceras i minst samma omfattning som antalet dylika anmälningar

avseende andra än statsanställda. Då antalet anmälningar jämlikt

olycksfallsförsäkringslagen och yrkessjukdomsförsäkringslagen avseende

militär personal f. n. uppgår till ca 125, skulle man sålunda efter

samordningen inte behöva räkna med mer än 10 å 15. Till frågan huruvida

och i vad mån ersättning skall utgå från sjukförsäkringen i de fall, vari

ersättningsfrågan nu regleras jämlikt övriga författningar, har ställning

inte tagits. Här räknas med att någon ersättning inte skall utgå från sjukförsäkringen.

Då antalet yrkesskadeanmälningar endast obetydligt minskar,

föreligger ingen anledning att räkna med nämnvärd ändring av byråns personalbehov.

VII. Fjärde skaderegleringsbyrån (SIV).

Ä denna byrå handlägges olycksfallsskadeärenden rörande statsanställda

utom militär personal, alla ärenden angående yrkessjukdomar, utom såvitt

avser militär personal, samt frågor om ersättning jämlikt olycksfallsförsäkringslagen

till andra än statsanställda vid en del speciella olycksfallsskador

av likartad natur som vissa yrkessjukdomar. Vidare handlägges här

frågor om ersättning till fångar m. fl., fiskarförsäkringen (även premieuppbörd

m. m.) samt frågor om tillfälliga ersättningar till silikosskadade

arbetare.

1) Avdelningen för statens arbetare.

Personalen å sjukpenningsektionen består av 1 förste byråsekreterare

i 29 lönegraden, 5 byråsekreterare (amanuenser), 1 förste kontorsskrivare

samt 2 kontorsskrivare. Ä sektionen handlägges årligen ca 26 000

ärenden angående ersättning jämlikt olycksfallsförsäkringslagen. Antalet

övriga ärenden är obetydligt. Det framtida antalet av förstnämnda ärenden

beräknas nedgå till ca 3 175, dvs. omkring 12 % av det nuvarande.

I proportion till antalet skador skulle efter samordningens genomförande

erfordras endast 1 befattningshavare. De synpunkter, som anförts beträffande

de efter samordningen kvarvarande ärendena å S I gör sig emellertid

även här gällande. Inom anstalten anser man att 3 befattningshavare

erfordras. Denna beräkning synes dock väl hög. Tills vidare torde man

böra räkna med att behålla förste byråsekreteraren samt en byråsekreterare

(amanuens). Personalen skulle således kunna minskas med 4 byråsekreterare

(amanuenser), 1 förste kontorsskrivare och 2 kontorsskrivare eller

tillhopa 7 befattningshavare.

I fråga om livräntesektionen räknar utredningsmannen med oförändrat

personalbestånd.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

53

2) Yrkessjukdom savdelningen.

Här tjänstgör 1 byrådirektör i 31 lönegraden, 1 förste byråsekreterare

i 27 lönegraden, 3 byråsekreterare (amanuenser) samt 1 kontor sskrivare

eller sammanlagt 6 befattningshavare. På avdelningen handlägges årligen

ca 2 200 yrkessjukdomsärenden samt ca 600 ärenden angående tillfällig

ersättning till silikosskadade arbetare. Antalet yrkessjukdomsärenden torde

sjunka till ca 650. Dessa torde emellertid genomsnittligt bli avsevärt mera

arbetskrävande än de nuvarande. Härtill kommer att den planerade utvidgningen

av yrkessjukdomsbegreppet torde medföra ökning av antalet

svårbedömbara fall. Att beakta är även att under en övergångstid de nuvarande

ersättningsbestämmelserna kommer att få tillämpas vid sidan av

de nya. Jämväl detta förhållande kommer att tynga arbetet. Med hänsyn till

vad nu anförts torde man för yrkessjukdomsavdelningens vidkommande

visserligen få räkna med en minskning av personalen, men denna minskning

torde i avvaktan på närmare erfarenhet böra begränsas till 1 byråsekreterare

(amanuens) samt 1 kontorsskrivare. Härvid förutsättes, att

de tillfälliga ersättningarna till silikosskadade arbetare alltjämt skall utgå

— en fråga som ännu ej avgjorts.

3) Fiskarförsäkringsavdelningen.

Denna avdelning med dess 5 befattningshavare (1 förste byråsekreterare

i 27 lönegraden samt 4 biträden) kommer att bortfalla.

4) Sammanfattning.

Totalminskning 1 förste byråsekreterare i 27 lönegraden, 5 byråsekreterare

(amanuenser), 1 förste kontorsskrivare, 3 kontorsskrivare och 4 biträden

= 14 befattningshavare.

VIII. Den för SI och S IV gemensamma expeditionen.

Expeditionens personal utgöres av 1 byråsekreterare, 2 förste kontorsskrivare,

92 biträden och 3 expeditionsvakter dvs. 98 befattningshavare.

När man beräknar expeditionens framtida personalbehov, måste hänsyn

tagas till att ärendena genomsnittligt blir mera arbetskrävande än de

nuvarande, i det att antalet handläggningar, utanordningar, in- och utgående

skrivelser in. in. per ärende blir i medeltal avsevärt större än nu.

Expeditionens nuvarande personal kan således inte minskas i direkt proportion

till nedgången i antalet ärenden. Vidare är att beakta att, även med

den reducerade omfattning som arbetet får efter samordningen, det synes

erforderligt att till viss del bibehålla den nuvarande differentieringen av

detsamma på ett antal arbetsgrupper. Med dessa utgångspunkter torde

personalbehovet efter samordningen få uppskattningsvis beräknas sålunda.

a) Mottagningen för allmänheten torde kunna helt slopas. Å mottagningen

är nu 2 förste kontorsskrivare och 4 biträden sysselsatta.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 208.

Antal befattningshavare

b) S I:s ärenden.

Nu

Efter sam- ordningen

Notering i kapprock om skadegranskares beslut............

2

1

Uträkning av sjukpenning .......................................

Samtidig utskrift av utbetalningskort och postlistor

7

1

å postgiromaskin .............................................

8

3

Kontroll av utskrivna utbetalningskort .....................

5 1

2

Kontroll och underskrift av postlistor ........................

l)

Underskrift av s. k. förskott- och självriskskrivelser ...

Granskning av kontokuranter från ombudskontoret i

1

—

Göteborg m. fl...............................................

2

—

Aktsökning, skötsel av skadeaktsamlingen ..................

20 )

Sortering av skadeakter, som varit under handläggning

4 )

0

Maskinskrivning ..................................

13

5

Reservpersonal ......................................

12

4

Summa

75

21

c) S /V'' :s ärenden.

Uträkning av sjukpenning och läkarvårdsersättning, ut-

~^-54

skrift av utbetalningskort och postlistor..................

2

1

Uträkning av livräntor ..........................................

Kontroll av sjukpennings-, läkarvårds- och livränte- uträkningar, kontroll av utbetalningskort och post-

1

1

listor, underskrift av postlistor ...........................

2

1

Aktsökning, skötsel av skadeaktsamlingen ..................

2

1

Sortering av skadeakter, som varit under handläggning

2

1

Maskinskrivning ...................................................

7

4

Summa

16

9

— 7

Minskningen under b) och c) uppgår till 61 befattningshavare, varav 59

biträden och 2 expeditionsvakter.

Expeditionen bör dock, sedan den nuvarande organisationen för fiskarförsäkringen

indragits, ökas med ett biträde för utbetalning av fiskarförsäkringslivräntor

i anledning av skador, som inträffat före den 1 januari

1955, och vissa därmed sammanhängande göromål.

d) Sammanfattning.

Totalminskning 2 förste kontorsskrivare, 62 biträden och 2 expeditionsvakter

= 66 befattningshavare. Härvid har räknats med att den byråsekreterare,

som förestår expeditionen, bibehålies vid sin befattning. Han bör

medhinna att mottaga det efter samordningen sannolikt ringa antalet besökande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

55

Förslag till ny byråindelning.

Skaderegleringen är organiserad på fyra byråer: S1, där antalet befattningshavare

minskas från 58 till 13, S11, vars arbetsuppgifter inte

påverkas av samordningen och å vilken antalet befattningshavare uppgår

till 38, S 111, vars arbetsuppgifter inte heller nämnvärt beröres av samordningen

och där antalet befattningshavare utgör 41, samt SIV, där antalet

befattningshavare minskas från 24 till 10. Härtill kommer den för S I och

S IV gemensamma expeditionen, där antalet befattningshavare beräknats

kunna reduceras från 98 till 32.

Det på SI och SIV ankommande arbetet kräver sålunda ett betydligt

lägre antal befattningshavare än f. n. En fördelning av skaderegleringsarbetet

på ett färre antal byråer bör vara möjlig. Då detta arbete i stort

sett är relativt ensartat, torde en ändring på denna punkt också kunna

genomföras utan åsidosättande av ändamålsenlighetens kiav i övrigt.

Till att börja med bör SI och S II sammanslås till en byrå, benämnd

första skaderegleringsbyrån, som jämväl bör från S IV övertaga dels yrkessjukdomsärenden

avseende andra än statsanställda och dels de särskilda

silikosersättningarna. De enskilda ärendena skulle i fortsättningen kunna

handläggas av en och samma befattningshavare ur såväl sjukpenningssom

livräntesynpunkt.

Härefter skulle å SIV återstå ärenden rörande skadeersättningar till

statsanställda samt fångar in. fl. ävensom kvarstående fiskarlivräntor. Ärendena

rörande ersättning till statsanställda kan överflyttas till nuvarande

S III, som redan har att tillämpa de i sådant hänseende gällande bestämmelserna

i vad gäller officerare m. fl. vid försvarsväsendet. Även de fåtaliga

ärenden, som rör ersättning till fångar m. fl. och fiskarlivräntor,

synes kunna överföras till S III, ehuru något liknande samband med ärenden

å denna byrå inte är för handen. Nuvarande SIV slopas och Sill

erhåller benämningen andra skaderegleringsbyrån.

Befattningshavarna på den för S I och S IV gemensamma expeditionen

bär uppdelas mellan de båda skaderegleringsbyråerna.

Om man räknar med dels att av de för yrkessjukdomsavdelningen å

SIV beräknade 4 befattningshavarna 3 erfordras för ärenden avseende

andra än statsanställda, dels att av personalen på expeditionen föreståndaren

jämte 22 biträden och 1 expeditionsvakt överflyttas till den nya

första skaderegleringsbyrån, skulle sammanlagda antalet befattningshavare

å denna byrå uppgå till (13 + 38— 1 + 3 + 24) 77, varav 47 biträden och

1 expeditionsvakt.

I den nya andra skaderegleringsbyrån skulle förutom S III med dess 41

befattningshavare ingå ett mot de från SIV överförda ärendesgrupperna

svarande antal befattningshavare från S IV och expeditionen, nämligen 14,

Sammanlagda antalet befattningshavare på ifrågavarande byrå skulle sålunda

bli 55, varav 32 i biträdesgrad.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Genom sammanslagningen blir 2 byråchefer övertaliga. I vad mån minskningen

av byråernas antal kan medge ytterligare någon reduktion i antalet

befattningshavare synes inte möjligt att bedöma förrän en tids erfarenhet

vunnits rörande nyordningen.

Det erinras, att vid beräkningarna hänsyn icke tagits till behovet av personal

för det arbete som kan tillkomma på grund av den planerade allmänna

frivilliga försäkringen. Vad särskilt angår härav föranledda försäkringsgöromål

torde den omständigheten, att yrkesskadeförsäkringen till följd

av samordningen väsentligen får karaktären av livränte- och dödsfallsförsäkring,

komma att möjliggöra en viss förenkling av tarifferingsarbetet

och därmed även en personalbesparing. Man torde kunna utgå ifrån att

anstaltens ledning vidtager den omdisposition, vartill den nytillkommande

arbetsuppgiften kan ge anledning.

Sammanfattning.

Utredningsmannen har icke ansett sig kunna framlägga preciserade förslag

rörande organisationens utformning i detalj samt personalens storlek

och fördelning å lönegrader m. m. En sammanfattning av förslaget i vad

avser personal i 19 lönegraden eller högre lämnas i följande tabell.

Personal i 19 lönegraden eller högre enligt utredningsmannens förslag.

(administrativa byrån = A; försäkringsbyrån = F; försäkringsmatematiska och statistiska

fiyrän = FS; forsta skaderegleringsbyrån = S I; andra skaderegleringsbyrån = S II)

Befattning

Löne-

A n

t a 1

Antal

Minsk-

ning

A

F

FS

S I

S II

| S:a

nu

Byråchef.........

37

33

1

1

1

2

1

1

2

Byrådirektör..........

1

5

7

Byrådirektör..........

31

1

i

8

5

1

10

1

10

—

Förste aktuarie.......

29

1

Förste byråingenjör. . . .

29

_

1

5

''

Förste byråsekreterare .

29

3

1

_ . _

3

3

ii

Förste aktuarie.......

27

27

6

2

1

Förste byråingenjör. . . .

_

7

2

7

2

Förste byråsekreterare .

Kamrer.............

27

27

1

1

—

5

5

ii

19

8

Aktuarie, byråsekrete-

1

1

rare, amanuens.....

25—19

1

14

1

9

9

34

57

23

Byråingenjör..........

25

21

19

19

3

Förste kontorsskrivare .

Kassör.............

2

l

6

1

3

2

3

14

1

12

4

25

1

11

Kontorsskrivare.......

5

—

5

2

1

30

18

Summa

“

10

47

6

29

23

115

181

66

Utöver den i tabellen angivna personalen ingår i anstaltens nuvarande personalbestånd

för yrkesskadeförsäkringsverksamheten m. m. dels en bibliotekarie

(amanuens), dels ock befattningshavare i biträdesgrad, materiaiför
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

57

valtare, postexpeditionsföreståndare, maskinist och expeditionsvakter till

ett sammanlagt antal av 430. Sistnämnda antal skulle komma att nedgå till

321, därest statistiken ges i stort sett oförändrad utformning, samt eljest

till 293 ä 295.

Den fullständiga personaluppsättningen enligt utredningsförslaget framgår

av bilaga 2.

Tillsynen över sjukförsäkringen samt vissa understödsföreningar

och stiftelser.

Den nuvarande organisationen.

Tillsynen över sjukförsäkringen ankommer enligt nu gällande organisation

på sjukkassebyrån, som jämväl handhar tillsynen över andra understödsföreningar

än erkända sjukkassor — dock inte erkända arbetslöshetskassor

— samt över aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

ävensom ärenden rörande moderskapspenning.

Sjukkassebyrån är uppdelad på tre huvudavdelningar, nämligen en

juridiskt-administrativ, en försäkringsteknisk och en ekonomisk-statistisk.

Antalet högre befattningshavare — förutom byråchefen — framgår av följande

uppställning.

Befattning

Lönegrad

Juridiskt- administra- tiva avdel- ningen

Försök- rings- tekniska

avdel- ningen

Ekono-

misk-

statistiska

avdel-

ningen

Summa

Byrådirektör..................

33

1

_

_

i

Byrådirektör..................

31

—

1

1

2

Förste aktuarie...............

29

—

1

—

1

Förste byråsekreterare.........

29

3

—

1

4

Förste aktuarie...............

27

—

2

1

3

Förste byråsekreterare.........

27

3

—

1

4

Byråsekreterare...............

25

1

—

1

2

Byråsekreterare (amanuens) ....

regi. bef.

2

2

2

6

Extra tjänsteman..............

Cg 21

—

—

1

1

Summa

—

10

6

8

24

I den mån icke annat framgår av tabellen är befattningarna ordinarie

utom för byrådirektören i 33 lönegraden och 1 förste byråsekreterare i

27 lönegraden.

Byråsekreteraren i Ca 25 å juridiskt-administrativa avdelningen är förd

på övergångsstat.

Utöver nyssnämnda befattningshavare består personalen av 3 kontorsskrivare,

32 biträden och 3 expeditionsvakter. Byrån förfogar således över

63 befattningshavare.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Utbyggnad av organisationen.

Sjukförsäkringsreformen kan beräknas medföra en avsevärd ökning i

tillsynsarbetet, särskilt vad avser de kvalificerade arbetsuppgifterna.

Vidare erfordras, att tillsynen över understödsföreningar och stiftelser

effektiviseras.

Ytterligare bör beaktas, att frågan om intensifiering av inspektionsverksamheten

sedan rätt länge varit aktuell. Härom anföres i huvudsak

följande.

Statens organisationsnämnd gjorde för ett par år sedan frågan om inspektionsverksamheten

till föremål för en ingående undersökning, som utmynnade

i ett principförslag syftande till en intensifiering av nämnda verksamhet.

Vidare ingick riksdagens revisorer i sin berättelse år 1951 på samma

fråga. I anslutning härtill uttalade statsutskottet vid 1952 års riksdag, att

en effektivisering av den statliga kontrollen på förevarande område vore

påkallad. Utskottet ansåg det angeläget att en omläggning av verksamheten

enligt de av organisationsnämnden uppdragna riktlinjerna snarast komme

till stånd. Härtill anslöt sig också riksdagen.

Med anledning av vad sålunda förekommit gjorde pensionsstyrelsen bl. a.

år 1952 framställning om förstärkning av sjukkassebyråns arbetskrafter

med 6 tjänstemän i 27 :e eller högre lönegrad. Organisationsnämnden

ansåg att förstärkningen tills vidare kunde stanna vid en befattningshavare

i 29 och två i 27 lönegraden samt två amanuenser. I 1953

års statsverksproposition (V ht. p. 88) framhöll departementschefen,

att det av socialförsäkringsutredningen framlagda förslaget rörande obligatorisk

sjukförsäkring, om det godkändes av statsmakterna, komme att

leda till en minskning av personalbehovet inom riksförsäkringsanstalten

och möjligen även inom försäkringsrådet. Försiktigheten bjöde att

den föreslagna kraftiga förstärkningen av inspektionspersonalen prövades

först i samband med nämnda organisationsfrågor. Några medel

beräknades därför inte i propositionen för förstärkning av inspektionsverksamheten.

Vidare erinras, att socialvårdskommittén i sitt betänkande med förslag

till allmän sjukförsäkring (SOU 1944: 15) fann det uppenbart, att denna

lagstiftning komme att nödvändiggöra uppdelning av sjukkassebyrån på

flera byråer, samt att kommittén i sitt betänkande rörande folkpensioneringens

administrativa handhavande m. m. (SOU 1946: 37) på grund av sjukkassebyråns

stora arbetsbörda för det dåvarande föreslog en uppdelning av

byrån på två byråer med en överdirektör som chef för den ena av dessa.

Ehuru någon sådan uppdelning inte kommit till stånd, har arbetsbördans

omfattning nödvändiggjort en dubblering av byråchefsbefattningen alltsedan

den 9 februari 1952.

Enligt utredningsmannens mening är det ofrånkomligt att nu genomföra

en delning av sjukkassebyrån. Denna bör uppdelas på tre

byråer.

En av byråcheferna bör vid sidan av övriga åligganden svara för erforderlig

samordning av byråernas arbete. Även i övrigt bör han under chefen

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

för anstalten ha närmaste ansvaret för tillsynsverksamheten. Han bör därför

erhålla överdirektörs ställning. Genom en sådan anordning vinnes även

att de olägenheter, som i det föregående angivits vara förenade med sjukkassetillsynens

förläggande till anstalten, i viss mån elimineras.

En byrå bör avses för tillsynen över understödsföreningar samt aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser (benämnd understödsföreningsbyrån).

Ett sammanförande av hithörande ärenden med ärenden

rörande tillsynen å de allmänna sjukkassorna kan nämligen lätt leda till

att förstnämnda tillsynsverksamhet kommer i efterhand i förhållande till

den huvuduppgift som tillsynen över sjukkassorna får anses utgöra. Visserligen

kan förläggandet av tillsynen över understödsföreningar och stiftelser

till en särskild byrå såtillvida sägas vara förenat med olägenheter

som därigenom en del likartade arbetsuppgifter finge handhas av skilda

byråer. Dessa olägenheter synes dock små i jämförelse med den större

effektivitet som en anordning i angivna riktning måste antagas komma att

medföra. Ehuru av mindre vikt må tilläggas, att en koncentration av åsyftade

tillsynsverksamhet till en byrå är ägnad att underlätta verksamhetens

överflyttning till annat statligt organ, om så framdeles befinnes önskvärt.

Den återstående tillsynsverksamheten avser allenast den allmänna sjukförsäkringen.

Inom denna återstod intar besvärsfrågorna och med dem

likartade frågor en markerad särställning, under det att den övriga delen

av tillsynsverksamheten mera allmänt avser skötseln och finansieringen av

sjukkassornas verksamhet. Då det vidare inte synes möjligt att låta samtliga

ärenden rörande den allmänna sjukförsäkringen handläggas å en

byrå med hänsyn till att arbetet i sådant fall svårligen skulle kunna ledas

på ett tillfredsställande sätt av byråns chef, torde det vara naturligt, att

en av byråerna (benämnd andra sjukkassebyrån) får till huvudsaklig

uppgift att handlägga besvärs- och därmed likartade ärenden.

De härefter återstående arbetsuppgifterna blir mycket betydande och

avser såväl den allmänna tillsynen över sjukkassornas verksamhet som de

ärenden, vilka berör sjukförsäkringens ekonomi och statistiken rörande

försäkringen. Måhända kan därför en uppdelning av dessa arbetsuppgifter

på två byråer framdeles behöva tagas under övervägande. I förevarande

sammanhang föreslås emellertid, att samtliga sålunda återstående uppgifter

beträffande den allmänna sjukförsäkringen föres till en byrå (första sjukkassebyrån).

Beträffande byråernas inre organisation anföres följande.

Den administrativa tillsynsverksamheten blir koncentrerad till första

sjukkassebyrån. Denna kommer därigenom att intaga en central ställning

i fråga om ledningen av den allmänna sjukförsäkringen och bör därför

förestås av den föreslagnc överdirektören.

På grund av överdirektörens befattning med tillsynsverksamheten i dess

helhet erfordras för de administrativa ärendenas handläggning en väl

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

kvalificerad närmaste man till honom. Denne bör vara byrådirektör och

placeras i lönegraden Ca 33. Han bör leda det rent administrativa arbetet

å byrån och såsom en huvuduppgift ha planeringen och samordningen av

tillsynsmyndighetens inspektionsverksamhet samt kontroll över stickprovsgranskningen

av från sjukkassorna infordrade verifikationer och andra

handlingar. — I övrigt bör för de administrativa arbetsuppgifterna — t. ex.

registrering, inspektion, bokföringskontroll, fondmedelsplacering, fastställande

av instruktioner, cirkulär och formulär, avgivande av remissyttranden

och upplysningsverksamhet — beräknas 1 förste byråsekreterare i

Ca 29, 4 förste byråsekreterare i Ca 27 samt 2 amanuenser. Förste byråsekreteraren

i 29 lönegraden bör i första hand handlägga allmänna ärenden,

såsom remissyttranden och utarbetandet av instruktioner och cirkulär

m. in., samt ha uppsikt över registreringsarbetet beträffande de allmänna

sjukkassorna. Av förste byråsekreterarna i 27 lönegraden torde två vara

behövliga med hänsyn till inspektions- och upplysningsverksamheten, en

för handläggning särskilt av ärenden rörande personal, löner och pensioner

m. m. i de allmänna sjukkassorna samt en för ledning av stickprovsgranskningen

av infordrade verifikationer och andra handlingar.

Vid sidan av de rent administrativa arbetsuppgifterna kommer att å

byrån handläggas göromål av försäkringsteknisk, ekonomisk och statistisk

natur. För deras utförande erfordras en byrådirektör i Ca 31, två förste

aktuarier i Ca 29, två förste aktuarier i Ca 27 och en amanuens. Byrådirektören

och en förste aktuarie i 27 lönegraden bör närmast avses för beräkning

och förskottering av stats- och arbetsgivarbidrag samt statistik. En

förste aktuarie i 29 lönegraden och en förste aktuarie i 27 lönegraden torde

erfordras för det försäkringstekniska arbetet. Den återstående förste

aktuarien i 29 lönegraden erfordras för inspektionsverksamheten.

Den utan jämförelse mest arbetskrävande uppgiften å andra sjukkas seby

rån blir handläggningen av besvärsärenden och därmed närbesläktade

förfrågningar. Det ställer sig ytterligt svårt att beräkna det blivande antalet

sådana ärenden. I avbidan på någon tids erfarenhet härutinnan torde

det vara nödvändigt att iakttaga varsamhet vid beräkningen av personalbehovet

på denna punkt.

Av bestämmelsen i 103 § lagen om allmän sjukförsäkring torde den slutsatsen

kunna dragas, att det förutsatts att minst två befattningshavare

skall deltaga i besvärsärendenas avgörande. Hänsyn härtill måste tydligen

tagas vid uppskattningen av personalbehovet.

Byråchefen kan sannolikt inte få tid att deltaga i andra besvärsärenden

än sadana, som är av tveksam eller principiell natur eller avser frågor

om fullföljdsrätt till högre instans. Beträffande övriga besvärsärenden torde

en byrådirektör främst få svara för handläggningen. I avgörandet bör därjämte

deltaga antingen en förste byråsekreterare (i lägst 27 lönegraden)

eller en befattningshavare i någon av lönegraderna Cf 19—Ce 25. Åt sådan

bisittare bör kunna anförtros utredningar och andra förberedande åtgärder.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

61

I regel torde två grupper med vardera två befattningshavare böra vara

disponibla för handläggning av besvärs- och liknande ärenden. För ifrågavarande

arbetsuppgift synes sålunda böra beräknas två byrådirektörer

i Ca 31, en förste byråsekreterare i Ca 29 och en förste byråsekreterare i

Ca 27. Härutöver torde å byrån förefintliga amanuenser i mån av behov

kunna utnyttjas för handläggning av besvärsärenden eller för särskilda

utredningar i sådana ärenden.

För övriga arbetsuppgifter å byrån bör beräknas en förste byråsekreterare

i Ca 29 och en förste byråsekreterare i Ca 27 samt, i mån av tillgång,

amanuenspersonal.

Antalet amanuenser bör beräknas till två.

Å understödsföreningsbyrån kommer de juridiskt betonade göromålen

i första hand att avse den i samband med registreringen av understödsföreningar

stående granskningen av stadgar och stadgeändringar, kontroll

över stadgarnas efterlevnad samt tillsyn över stiftelserna.

De försäkringstekniska arbetsuppgifterna innefattar i första hand viss

kontroll i samband med registrering av stadgar och ändringar i sådana

stadgar samt kontroll å de försäkringstekniska utredningar, som enligt

15 § understödsföreningslagen skall ske vart femte år beträffande flertalet

understödsföreningar. Dit hör vidare försäkringstekniska utredningar rörande

stiftelserna i anledning av framställningar om rätt att disponera

över viss del av stiftelsekapitalet.

Understödsföreningsbyrån måste i vissa avseenden bedriva sitt arbete

i samråd med de byråer, som handhar tillsynen över den allmänna sjukförsäkringen.

Byrån bör också vid behov stå dessa byråer till tjänst, särskilt

med sådana utredningar av mer kvalificerad försäkringsmatematisk

natur, för vilka befattningshavare ej finnes tillgängliga å byråerna i fråga.

Med hänsyn till att de mest kvalificerade försäkringstekniska arbetsuppgifterna

faller på förevarande byrå bör byråns chef vara försäkringsmatematiker.

Med utgångspunkt härifrån synes behov förefinnas av en väl

kvalificerad föreståndare för det juridiskt betonade arbetet inom byrån. I

detta avseende räknas här med en byrådirektör i Ca 33. I övrigt torde för

sistnämnda arbete erfordras 2 förste byråsekreterare i Ca 29, av vilka den

ene skall handha registreringsgöromålen i juridiskt-administrativt hänseende

och den andre närmast svara för stiftelseärenden, 1 förste byråsekreterare

i Ca 27 för inspektionsarbetet och 1 amanuens med uppgift att

biträda med såväl registrerings- som stiftelse- och andra förekommande

ärenden.

För det försäkringstekniska arbetet bör beräknas — utöver byråchefen

— 1 förste aktuarie i Ca 29, 2 förste aktuarier i Ca 27 och 1 amanuens. Den

ene av förste aktuarierna i 27 lönegraden erfordras för inspektionsverksamheten.

Antalet högre befattningshavare å de tre föreslagna byråerna framgår

av följande uppställning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Befattning

Lönegrad

1.

byrån

2.

byrån

Under- stöds- förenings - byrån

S:a

Nu-

varande

antal

Ök-

ning

Minsk-

ning

Överdirektör..........

Cp 15

1

1

1

Byråchef.............

37

—

1

1

2

1

1

—

Byrådirektör..........

33

1

—

1

2

1

1

—

Byrådirektör..........

31

1

2

—

3

2

1

—

Förste aktuarie.......

29

2

—

1

3

1

2

—

Förste byråsekreterare .

29

1

2

2

5

4

1

—

Förste aktuarie.......

27

2

—

2

4

3

1

—

Förste byråsekreterare .

27

4

2

1

7

4

3

—

Byråsekreterare.......

Byråsekreterare (amanu-

25

—

—

—

—

2

—

2

ens)...............

regi. bef.

3

2

2

7

7

—

—

Summa

15

9

10

34

25

11

+

2

1»

Samtliga tjänster utanför den reglerade befordringsgången bör vara

ordinarie.

Ökningen av antalet högre befattningshavare betingas till ungefär hälften

av behovet av ökad inspektionsverksamhet, vilket behov måst tillgodoses

även om sjukförsäkringsreformen inte mellankommit. Återstoden sammanhänger

med reformen i fråga. Att antalet och betydelsen av de särskilt kvalificerade

arbetsuppgifterna blir större efter reformens genomförande än

nu framgår av det föregående och förhållandet avspeglas i den relativt

stora ökningen av befattningar i byrådirektörs- och högre grad eller från

4 till 8. Eftersom byråchefsbefattningen nu är dubblerad stannar dock

denna ökning realiter vid 3 befattningar.

Någon ändring torde ej påkallas i antalet kontorsskrivare.

Beträffande övrig personal anföres följande. Arbetet med statsbidragsberäkningen

kommer att reduceras avsevärt och arbetet med moderskapspenningen

kommer att bortfalla samtidigt med att statistikarbetet ökar

och en ny arbetsuppgift, avseende arbetsgivarbidraget, tillkommer. Sannolikt

får man för dessa arbetsuppgifter sammanlagt räkna med ett något

ökat personalbehov. Övriga arbetsuppgifter, som ankommer på personal

i lägre grader, kommer uppenbarligen att öka med hänsyn till det större

antalet ärenden som blir en följd av sjukförsäkringsreformen. Även av detta

skäl uppkommer behov av viss förstärkning av hithörande personal. Sannolikt

behöver även expeditionsvaktspersonalen ökas något på grund av verksamhetens

ansvällning. Det torde få ankomma på riksförsäkringsanstalten

att taga närmare ställning till behovet av personal varom nu sagts. Här

räknas preliminärt med en ökning av cirka 10 befattningshavare i de lägre

graderna.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

63

Sammanfattning av personalminskningarna inom riksförsäkringsanstalten.

Förändringarna i anstaltens totala personalbehov angives sammanfattningsvis

sålunda. Den för yrkesskadeförsäkringsverksamheten m. m. avsedda

personalen skulle minskas med 66 befattningshavare i 19:de och

högre lönegrad samt — beroende på yrkesskadestatistikens blivande omfattning

— med 109, 135 eller 137 befattningshavare i lägre lönegrader. Å

andra sidan skulle för tillsynen över sjukförsäkringen, understödsföreningar

och stiftelser erfordras en ökning av autalet befattningshavare med

9 i de förstnämnda och omkring 10 i de sistnämnda lönegraderna.

Nettominskningen i anstaltens personalbehov skulle således komma att

uppgå till 156, 182 eller 184 befattningshavare och omfatta 57 befattningshavare

i 19:de och högre lönegrad samt 99, 125 eller 127 befattningshavare

i lägre lönegrader.

B. Yttranden över utredningsmannens förslag.

Vissa allmänna synpunkter.

Inledningsvis må nämnas, att riksförsäkringsanstalten anför vissa allmänna

synpunkter på organisationsförslaget. Vid behandlingen av de

allmänna administrationsproblemen har anstalten understrukit betydelsen

av sådana åtgärder på det organisatoriska planet som främjar samordningen

mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. Vad därvid anförts har giltighet

även för anstaltens inre organisation. Om icke en samordning av handläggningen

kommer till stånd, uppstår svårigheter för anstalten att fullgöra

sin uppgift som sammanhållande organ för de båda försäkringsgrenarna.

Enligt anstaltens mening har utredningsmannen icke tillfredsställande

beaktat samordningens krav på förändringar i ärendesindelningen

byråer emellan och andra ändringar i handläggningsformerna. Vidare har

hänsyn ej tagits till behovet av personal för den frivilliga yrkesskadeförsäkringen.

För ett definitivt ställningstagande fordras komplettering genom ingående

utredningar i skilda hänseenden. Någon lid härtill har ej stått anstalten

till buds. Härtill kommer, att en för framtiden bestående organisation

ej gärna kan ordnas, innan någon lids erfarenhet vunnits av samordningen

samt tillämpningen i övrigt av sjuk- och yrkesskadeförsäkringslagarna.

Under dessa förhållanden begränsar sig anstalten till att framlägga

ett provisoriskt organisationsförslag. Provisoriet bör, i den mån så

låter sig göra, träda i kraft den 1 januari 1955 och i övrigt successivt

genomföras till om möjligt den 1 juli 1955. Till förstnämnda dag måste

under alla omständigheter utbyggnaden av sjukkassebyrån vara genom
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

förd. De erforderliga undersökningarna bör taga sin början snarast möjligt

under år 1955. De bör kunna vara slutförda i sådan tid, att provisoriet

ej behöver räcka längre än till den 1 juli 1956 eller den 1 januari 1957.

Vidare torde bär få omnämnas, att svenska arbetsgivareföreningen ifrågasätter

om det inte vore lämpligt att en särskild styrelse tillsättes för den

del av riksförsäkringsanstalten, som skall handha sjukkasseväsendet, samt

att arbetsgivarintresset beredes representation i denna styrelse.

Byråindelningen.

Utredningsmannens förslag till byråorganisation för skaderegleringen

har icke rönt någon erinran annat än från riksförsäkringsanstalten,

som, med hänsyn till den ovisshet som råder rörande verkningarna av den

nya lagstiftningen, ej kan finna det tillrådligt att f. n. göra ett så djupt

ingrepp i den nuvarande byråorganisationen, som indragning av två byråer

innebär. Anstalten förslår, att man vid det provisorium, till vilket anstaltens

förslag syftar, skall begränsa sig till indragning av en skaderegleringsbyrå

— i synnerhet som verket enligt anstaltens förslag bör bli ensam bärare av

yrkesskadeförsäkringen. De två byråer som — utom S III — enligt anstaltens

förslag tills vidare skall handhava yrkesskadeförsäkringen bör efter

regionala grunder mellan sig fördela S II :s nuvarande samt S I:s och S IV:s

kvarvarande ärenden. Det kan dock övervägas att från denna indelningsgrund

undantaga yrkessjulcdomsärenden och ärenden rörande statsanställda,

vilka grupper i så fall skulle föras till var sin byrå.

I vissa remissyttranden har ifrågasatts, om man inte bör sammanföra

likartade arbetsuppgifter från skilda delar av anstalten.

Statskontoret finner antagligt, att ytterligare personalminskningar varit

möjliga vid en samordning av t. ex. försäkringsmatematiska uppgifter.

I det läge, vari föreliggande organisationsfråga befinner sig, kan statskontoret

dock godtaga förslaget med viss jämkning i annat hänseende av

byråindelningen på tillsynssidan, varom mera i det följande.

Statens organisationsnämnd anser, att den materiella samordningen av

sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna bör kombineras med en samordning

jämväl av arbetsuppgifterna rörande dessa försäkringar. Nämnden anför

i detta hänseende i huvudsak följande.

Nämnden har inte möjlighet att i detta sammanhang ingå på samordningsfrågan

i hela dess vidd utan vill här endast fästa uppmärksamheten

på vissa arbetsuppgifter, där en ökad organisatorisk samordning skulle

kunna ske.

Arbetsuppgifter av försäkringsteknisk och försäkringsmatematisk natur

ävensom statistikarbeten rörande sjukförsäkringen bör med fördel kunna

handläggas på försäkringsmatematiska och statistiska byrån. Personal- samt

löne- och pensionsfrågor inom sjukkassorna bör handläggas vid administrativa

byrån; detsamma gäller uppgiften att utse revisorer i centralsjukkassorna.

Eventuell hos tillsynsmyndigheten förefintlig fondförvaltning

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

65

rörande sjukförsäkringen bör ankomma på den byrå inom anstalten, som i

övrigt handhar dess medelsförvaltning. I fråga om beräkning och fördelning

av arbetsgivarbidrag kan övervägas, om inte dessa uppgifter bör åvila försäkringsbyrån,

som avses skola handha uträkningen och redovisningen

samt i viss utsträckning även debiteringen och uppbörden av de avgifter,

vari arbetsgivarbidraget skall ingå. En överflyttning i enlighet med vad

nu sagts kan ge anledning att ifrågasätta, om icke de återstående på de

två föreslagna sjukkassebyråerna ankommande arbetsuppgifterna bör handläggas

inom en och samma byrå. Enligt nämndens uppfattning ger utredningsmaterialet

rörande arbetsuppgifternas omfattning och svårighetsgrad

icke stöd för att tillsynen över sjukkassorna med nödvändighet behöver

organiseras på två byråer.

Nämnden anser, att den av utredningen föreslagna organisatoriska indelningen

av anstalten icke bör definitivt fastställas samt att en förnyad

översyn bör verkställas sedan viss tids erfarenhet vunnits rörande samordningens

konsekvenser.

I förevarande sammanhang bör nämnas, att organisationsnämnden i

sitt senare yttrande över riksförsäkringsanstaltens utlåtande uttalat sig för

en samordning redan i ett för anstalten för den närmaste framtiden gällande

provisorium. Anstaltens verksamhet bör tills vidare bedrivas inom

ramen för en byråorganisation, omfattande sex byråer, därav två skaderegleringsbyråer,

en försäkringsteknisk-(försäkringsmatematisk-) statistisk

byrå samt tre byråer för uppgifter av administrativ, juridisk och ekonomisk

karaktär. Därtill kommer en byrå för tillsynen över understödsföreningar

och stiftelser.

I sitt yttrande upptager riksförsäkringsanstalten två byråer med i huvudsak

rent försäkringsmatematiskt-statistiska uppgifter, en för yrkesskadeförsäkringen

och en för sjukförsäkringen. Så länge ställning icke tagits till

frågan om yrkesskadestatistiken och sjuklighetsstatistiken i de allmänna

sjukkassorna, bör av praktiska skäl den föreslagna uppdelningen bibehållas.

Sannolikt bör dock de organisatoriska förändringar, som blir erforderliga för

den framtida statistiken, i princip syfta till ett sammanförande av de försäkringsmatematiska

och statistiska arbetsuppgifterna till en och samma

byrå, varigenom antalet byråer minskas med ytterligare en.

Vad härefter beträffar byråindelningen inom den del av riksförsäkringsanstalten,

som förutsatts skola syssla med tillsynsverksamhet, framgår

av remissyttrandena följande.

Vissa remissmyndigheter anser att tillsynsorganisationen bör inskränkas

till två byråer. I detta hänseende kan följande yttranden redovisas.

Statskontoret framhåller att de av utredningsmannen för dessa uppgifter

avsedda tre byråerna skulle bli förhållandevis små arbetsenheter,

omfattande 15, 9 resp. 10 tjänstemän i amanuensgraderna och högre lönelägen.

Det bör enligt ämbetsverkets mening vara tillfyllest om tillsynen över

understödsföreningar och stiftelser hänföres till första sjukkassebyrån såsom

en avdelning under ledning av eu byrådirektör i 33 lönegraden. Ej

5—308 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 208.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungi. Maj:ts proposition nr 208.

heller pensionsstyrelsen anser att en särskild byrå bör inrättas för sistnämnda

arbetsuppgifter.

Kompetensutredningen — som anser, att det icke finns anledning att

upprusta tillsynen över understödsföreningar och stiftelser innan lagstiftningen

på detta område reviderats — ifrågasätter, huruvida icke tillsynen

i fråga bör skötas på så sätt att ärenden rörande sjuk- och begravningskassorna

lägges på första sjukkassebyrån och ärenden avseende pensionskassor

och stiftelser m. in. tills vidare överföres till annan byrå, förslagsvis

försäkringsmatematiska och statistiska byrån.

Däremot tillstyrker statens organisationsnämnd inrättandet av en särskild

byrå för tillsynen över understödsföreningar och stiftelser. Nämnden,

som i annat sammanhang uttalat sig för en överflyttning framdeles av

denna tillsynsuppgift till försäkringsinspektionen, anser nämligen att en

överflyttning lättare kan ske genom en dylik organisatorisk avgränsning

från riksförsäkringsanstalten i övrigt. Å andra sidan ifrågasättes, med hänsyn

till vad nämnden anfört om samordning av likartade arbetsuppgifter,

om inte sjukkasseverksamheten kan skötas av en enda byrå.

Till förslaget om tre byråer för tillsynsverksamheten ansluter sig riksförsäkringsanstalten,

som understryker att organisationen icke får göras

för knapp. Någon särskild byrå bör dock icke avses för understödsföreningar

och stiftelser. Anstalten anför härom i huvudsak följande.

Utredningsmannen föreslår, att samtliga ärenden rörande understödsföreningar

och stiftelser skall handläggas på en och samma byrå. En

sådan koncentration av arbetsuppgifter av vitt skiftande slag bör undvikas,

när det nu blir möjligt att genomföra en fördelning av ärendena

efter deras art. Förslagets genomförande skulle innebära, att byråns chef

bör vara väl förtrogen med så skilda ämnesområden som å ena sidan rent

juridiska bestämmelser och å andra sidan försäkringsmatematik. Man kan

inte räkna med att det skall bli möjligt att besätta byråchefstjänsten med en

person, som besitter en så omfattande kompetens.

Ett ytterligare skäl mot att inrätta en särskild byrå för tillsynen i fråga

är, att antalet understödsföreningar och stiftelser stadigt nedgår och att

sannolikheten talar för att denna nedgång skall fortsätta. Understödsföreningarna

utgöres till mycket stor del av sjukkassor samt sjuk- och begravningskassor.

Det är sannolikt att dessa föreningar i stor omfattning kommer

att upphöra, sedan den allmänna sjukförsäkringen genomförts. Redan

nu företer antalet dylika föreningar en årlig nedgång. Även beträffande

begravningskassor na synes utvecklingen vara densamma; antalet sådana

har minskat från 474 år 194j7 till 407 år 1953. Någon anledning att räkna

med en utveckling i motsatt riktning finnes icke, särskilt som organiserade

strävanden förekommer att förmå alla mindre begravningskassor — och

dessa utgör flertalet — att överlåta verksamheten på större och mera bärkraftiga

kassor.

Enligt anstaltens förslag bör ärendesfördelningen mellan de tre byråerna

ske på följande sätt. Ärenden av i huvudsak försäkringsteknisk och

statistisk natur avseende såväl allmänna sjukkassor som understödsför
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

eningar och stiftelser bör handläggas på en särskild byrå, tredje sjnkkassebyrån.

Övriga ärenden fördelas mellan första och andra sjukkassebyråerna

på sätt utredningsmannen föreslagit, men med den ändringen i huvudsak,

att ärenden rörande understödsföreningar och stiftelser, vilka icke

skall handläggas på tredje sjukkassebyrån, skall hänföras till andra sjukkassebyrån,

som erhåller en särskild avdelning för dessa rättssubjekt.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att statens organisationsnämnd

i utlåtande över anstaltens yttrande förklarat, att, om man icke genomför

den allmänna samordning som enligt vad i det föregående nämnts utgör

nämndens huvudförslag, det av utredningsmannen framlagda förslaget

rörande organisationen av tillsynsbyråerna i vart fall är att förorda framför

anstaltens eget förslag.

I ett remissvar förordas fyra byråer för tillsynsverksamheten. SACO

erinrar att utredningsmannen icke varit främmande för en framtida uppdelning

av första sjukkassebyrån på två byråer. Enligt SACO:s mening

talar vägande skäl för en dylik uppdelning redan från början. Härvid

erinras om att i betänkandet hänsyn icke kunnat tagas till behovet av

ökad personal vid utbyggnad av statistiken över sjukkassorna samt tillkomsten

av moderskapsförsäkring och läkemedelsförsäkring, vilka arbetsuppgifter

väntas falla på första sjukkassebyrån.

Överdirektörsfrågan.

Statskontoret anser, att en samordning av tillsynsarbetet bör kunna

anförtros åt cheferna för de båda byråer, som enligt ämbetsverkets mening

bör finnas för dessa arbetsuppgifter. Om byråcheferna inte kan enas, bör

uppkommen fråga anmälas för generaldirektören. Inrättande av en överdirektör

stjänst för tillsynsarbetet avstyrkes. Ej heller pensionsstyrelsen,

statens löneniimnd och statens organisationsnämnd anser sig kunna tillstyrka

en överdirektör stjänst för de uppgifter, utredningsmannen föreslagit.

Däremot anser riksförsäkringsanstalten att en överdirektör bör finnas.

Anstalten anser dock att ingen anledning finns till någon speciell organisatorisk

åtgärd för samordning av just tillsynsverksamheten rörande sjukkassor

och understödsföreningar m. m. Vidare kommer överdirektören vid

den av utredningsmannen föreslagna ordningen att helt krävas för skötseln

av första sjukkassebyrån. Anstalten kan sålunda inte biträda förslaget

om en överdirektör för det i betänkandet avsedda ändamålet. Däremot

anser anstalten att en överdirektör stjänst i Cpl7 bör inrättas, vars innehavare

får ställning som souschef för hela anstalten.

I detta sammanhang bör framhållas, att statskontoret, statens organisationsnämnd

och statens lönenämnd i utlåtanden över anstaltens yttrande

anfört, att prövningen av förslaget om inrättande av en souschefstjänst

bör anstå i avvaktan på erfarenhet av den nya organisationen. Härvid har

framhållits, att en sådan tjänst i vart fall icke bör placeras högre än i Cp 15.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Även SACO förordar en överdirektörstjänst. SACO anser att det — därest

en uppdelning av första sjukkassebyrån icke kommer till stånd — med

hänsyn till arbetsbördan å byrån måste anses olämpligt att överdirektören

tjänstgör som byråchef. Han bör i stället givas närmaste ansvaret för dels

samordningen av den verksamhet, som skall bedrivas av de tre byråerna,

och dels samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Personalfrågorna i övrigt.

Endast statskontoret, pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, statens

lönenämnd, statens organisationsnämnd, kompetensutredningen och

SACO har i sina remissyttranden gått in på frågor om personaluppsättningen

under byråchefsplanet. Riksförsäkringsanstaltens utlåtande är av

den omfattningen, att en redogörelse för detta bör lämnas i ett särskilt

avsnitt, så mycket mera som detta utlåtande jämväl innefattar ett utredningsförslaget

kompletterande detalj förslag på åtskilliga punkter, framför

allt vad avser den lägre personalen. Här begränsar jag alltså min framställning

till att avse andra yttranden än anstaltens.

Till en början bör vissa synpunkter av mera allmän natur redovisas.

Allmänt anser man sig sakna möjlighet att på basis av det framlagda

förslaget bedöma riktigheten av de förordade lönelägena. I vart fall finner

man sig böra påtala, att personalreduktionen inom yrkesskadeförsäkringsdelen

drabbat de högre tjänstemännen i proportionsvis mindre omfattning

än de lägre. Det förutsättes, att organisationsfrågorna blir föremål

för ytterligare undersökningar inom den närmare framtiden. Statskontoret

föreslår i anslutning härtill, att en generell föreskrift skall meddelas,

att ledigblivande befattningar ej må återbesättas utan Kungl. Maj :ts medgivande.

Statens lönenämnd anför liknande synpunkter på tillsättningsfrågorna,

dock begränsade till den del av anstalten, som handhar andra

ärenden än tillsynsuppgifterna.

Kompetensutredningen erinrar, att utredningsmannen grundat sitt förslag

till personalminskning på nedgången i antalet ärenden inom varje

organisatorisk enhet. Från denna utgångspunkt ter sig förslaget i stort

sett väl avvägt. Beräkningarna har emellertid, naturligt nog, skett med

utgångspunkt från nuvarande personalorganisation utan prövning av i

vad mån denna ur olika synpunkter är ändamålsenlig. Kompetensutredningen

hade tidigare planer på att verkställa en översyn av riksförsäkringsanstalten

men avstod från en sådan inför den förutsedda omorganisationen.

Utredningen är för sin del tveksam om den föreslagna personalorganisationen

ur de synpunkter, som utredningen har att beakta, är godtagbar.

Utbyggnaden av personalorganisationen bör ske med försiktighet. Man

kan icke bortse från att de arbetsuppgifter av engångskaraktär ävensom

de initialsvårigheter, som i övrigt kan uppstå vid genomförandet av en så

omfattande reform som den allmänna sjukförsäkringen, i viss omfattning

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20S.

69

kan medföra behov av mera kvalificerad arbetskraft i starten än som sedermera

kan vara motiverat. Riksförsäkringsanstaltens personalorganisation

bör efter någon tids verksamhet bli föremål för en allsidig översyn. I

avvaktan härpå synes ordinariesättning av nuvarande extra ordinarie tjänster

eller nya tjänster böra undvikas.

Mot utredningsmannens förslag rörande den för yrkesskadeförsäkringen

avsedda personalen -— inräknat personalen på de allmänna byråerna

— har några särskilda anmärkningar ej gjorts annat än av OST, som

anser, att personalbehovet för den frivilliga försäkringen icke tillräckligt

beaktats, samt föreslår att för därmed sammanhängande uppgifter skall

avses vissa av utredningsmannen till indragning föreslagna befattningar,

nämligen tjänsterna för 1 förste byråsekreterare i Ca 27, 1 amanuens, 1

förste kontorsskrivare och 1 kontorsskrivare. Vidare föreslår CST — under

hänvisning till en av särskilda utredningsmän utarbetad promemoria

den 3 december 1953 angående debitering och uppbörd av arbetsgivares

bidrag och avgifter — att frågan om en personalförstärkning på revisionsseklionen

inom försäkringsbyrån skall ägnas särskild uppmärksamhet.

Vad därefter beträffar personalen för anstaltens tillsynsuppgifter

har vid remissbehandlingen framkommit följande.

Statskontoret anser sig böra påpeka, att sammanlagt 5 byrådirektörstjänster

avsetts för de tre byråer som skall ersätta den nuvarande sjukkassebyrån

med dess 3 byrådirektörer. Inom samma byråer har vidare

antalet förste aktuarier i 29 lönegraden höjts från 1 till 3 och antalet förste

byråsekreterare i 27 lönegraden från 4 till 7. Vad särskilt angår sistnämnda

tjänster synes böra övervägas att i viss utsträckning ersätta dessa

med byråsekreterartjänster i Ca 25.

Statskontoret har såsom i ett tidigare sammanhang anförts föreslagit att

tillsynen över understödsföreningar m. m. skall handhavas av en byrådirektör

i 33 lönegraden. Beträffande löneställningen för byrådirektörens närmaste

medhjälpare lär det enligt ämbetsverkets mening knappast vara

motiverat att avse annan befattningshavare än förste byråsekreterare i 29

lönegraden. Denne, som skulle svara för de juridiskt betonade arbetsuppgifterna

(innehavaren av chefsbefattningen borde enligt utredningsmannen

vara försäkringsmatemaliker), bör i dylika ärenden av större svårighetsgrad

söka samråd med den byrådirektör i 33 lönegraden, vilken skulle ingå

i första sjukkassebyrån och där leda det administrativa arbetet. Även anstaltens

ombudsman torde kunna biträda i handläggningen av dessa ärenden.

Frågan om inrättande av de för bestyret med tillsynen över föreningarna

avsedda befattningarna måste dock bli beroende på den omfattning

hithörande arbetsuppgifter kan förväntas få i fortsättningen. Enligt ämbetsverkets

mening finnes fog för antagandet att antalet föreningar och stiftelser

skulle komma att nedgå efter sjukförsäkringsreformens ikraftträdande.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Anledning torde föreligga att ägna ifrågavarande spörsmål speciell uppmärksamhet

vid avvägningen av avdelningens personalkader. — Genom

omorganisation av sjukkassebyrån nytillkommande tjänster bör i regel

upptagas som extra ordinarie eller extra.

Statens organisations nämnd anser beträffande tillsynen över sjukkassorna,

att den personalförstärkning som kan bli erforderlig bör ske successivt

allteftersom erfarenheten ger vid handen att ett absolut behov föreligger.

För första sjukkassebyrån har avsetts tre amanuenser utan närmare angivande

av arbetsuppgifterna samt en förste byråsekreterare i 27 lönegraden

för handläggning särskilt av ärenden rörande personal, löner och pensioner

m. m. i sjukkassorna. Dessa ärenden torde knappast kräva ett sådant personalbehov.

Beträffande personal för inspektionsverksamheten anser nämnden,

att i avvaktan på närmare erfarenhet antalet befattningshavare bör

stanna vid 5, därav 3 för inspektioner vid sjukkassorna. Detta överensstämmer

med nämndens förslag i en den 21 januari 1953 avgiven undersökningsrapport

rörande sjukkassebyråns organisation.

I fråga om tillsynen över understödsföreningarna in. in. kan det föreslagna

antalet högre befattningshavare enligt nämndens mening godtagas.

Statens lönenämnd anser, att utredningsmannens förslag till förstärkning

av tillsynsbyråerna icke kan godtagas. Särskilt framhålles såsom anmärkningsvärt,

att vid de tre byråerna skulle erfordras — förutom byråchefstjänsterna

-— ej mindre än fem tjänster i högre lönegrad än den 29:e.

Med hänsyn till att nämnden icke ansett sig kunna på grundval av föreliggande

knapphändiga uppgifter ingå på eu detaljgranskning av tjänsternas

lönegradsplacering, inskränker sig nämnden till att ifrågasätta, huruvida

vid tillsynsbyråerna nu bör inrättas fler än sammanlagt två byrådirektörst

jänster, varvid nämnden åsyftar de båda tjänster, vilkas innehavare

skall handlägga besvärs- och liknande ärenden.

SACO anser att det föreslagna löneläget för inspekterande personal är

för lågt samt föreslår, att 2 av utredningsmannen föreslagna befattningar

i 27 lönegraden utbytes mot befattningar i lägst 29 lönegraden.

Medicinalstyrelsen anser, att tillsynsmyndigheten bör erhålla minst eu

heltidsanställd läkare, förslagsvis i Cp 14, till sitt förfogande. Såsom motivering

framföres dels att åtskilliga av de frågor, som skall handläggas på

sjukkassebyråerna i större eller mindre grad kräver läkares medverkan

och dels att besvärsärendena innehåller åtskilliga moment av medicinsk

innebörd. Läkaren bör vara tillsynsmyndighetens främste medicinske rådgivare

och bör utåt vara den tjänsteman, till vilken de rid centralsjukkassorna

anställda förtroendeläkarna i första hand skall vända sig för råd

och anvisningar. Det nuvarande systemet med läkare som tillkallas för

rådgivning i särskilda fall bör dock bibehållas.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 208.

71

C. Riksförsäkringsanstaltens utlåtande och förslag.

Utredningsmannen har lämnat åtskilliga detaljspörsmål öppna. Detta gäller

särskilt de befattningshavare, som skall placeras i lägre lönegrad än den

19 :e. Denna personal har behandlats gruppvis, i egenskap av biträden eller

expeditionsvakter, och något detalj förslag till lönegradsplaceringar har icke

avgivits. Därjämte har utredningsmannen på vissa punkter överlämnat åt

riksförsäkringsanstalten att närmare precisera personalbehovet inom dessa

befattningshavargrupper.

I anslutning till sitt utlåtande över utredningsmannens förslag har riksförsäkringsanstalten

kompletterat utredningsmannen genom att framlägga

en detaljplan för anstaltens organisation, inrymmande jämväl förslag till

lönesättning av den lägre personalen. I det föregående har jag redogjort

för huvuddragen av anstaltens synpunkter på byråindelningen. Det är min

avsikt att i förevarande avsnitt lämna en redogörelse för detaljerna i anstaltens

förslag.

Yrkesskadeförsäkringen.

I ett tidigare avsnitt har angivits, att riksförsäkringsanstalten förordat

att yrkesskadeförsäkringen skall centraliseras till anstalten. Anstaltens

huvudalternativ är upplagt utifrån denna förutsättning. Utrednings-^

mannen har beräknat en minskning av den för yrkesskadeförsäkringen

avsedda personalen med 175 personer för den händelse yrkesskadestatistiken

erhåller i stort sett oförändrad omfattning. Anstalten syftar till en

jämkning av denna siffra till 162. Vid bifall till anstaltens huvudalternativ

skulle minskningen begränsas till 55 befattningar, vilket innebär,

att anstaltens övertagande av hela yrkesskadeförsäkringen skulle kräva

107 personer mer än vad anstalten ansett möjligt om centraliseringen icke

genomfördes samt 120 befattningshavare utöver utredningsmannens eget

förslag. Med hänsyn till mitt i det föregående angivna ställningstagande

till centraliseringsfrågan anser jag mig i det följande icke böra belasta

framställningen med de närmare detaljerna i anstaltens huvudförslag, utan

begränsar mig till anstaltens framställning i den mån denna utgör en vidare

utveckling av utredningsmannens förslag.

Den totala personalstyrka som enligt riksförsäkringsanstaltens beräkningar

erfordras, så länge yrkesskadeförsäkringen icke centraliseras, framgår

av bilaga 2.

Allmänna byråer.

I. Administrativa bgrån.

Utredningsmannens förslag godtages. Anstalten föreslår följande lönegradsplaceringar

för den lägre personalen i den mån denna är berörd av

omorganisationen:

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

1 (nu 1) kansliskrivare, 1 (1) kontorist, 3 (4) kanslibiträden, 5 (6)

kontorsbiträden, 2 (2) expeditionsvakter i 12 lönegraden, 2 (2) expeditionsvakter

ill lönegraden och 15 (20) expeditionsvakter i högst 10 lönegraden.

Beräkningarna grundar sig i vad avser rättsavdelningen på förutsättningen

att dennas arbetsuppgifter i huvudsak begränsas till bevakning av

anstaltens regressrätt i yrkesskadefall efter samordningstidens utgång. I förslaget

till ny yrkesskadeförsäkringslag har bl. a. föreslagits, att allmän sjukkassa

under vissa förutsättningar skall erhålla regressrätt i sjukdomsärenden,

som det ankommer på sådan kassa att reglera. I vilken ordning

dessa ärenden skall handläggas har ännu icke avgjorts. Starka skäl talar

enligt riksförsäkringsanstaltens mening för att rättsavdelningen med sin

sakkunskap och erfarenhet på hithörande rättsområde anförtros att biträda

med handläggningen av sjukkassornas regressärenden.

11. Försäkringsbyrån.

Utredningsförslaget i fråga om högre tjänster godtages med följande

ändringar.

På debiteringsavdelningens sektion för mindre arbetsgivare föreslår anstalten

1 kontorsskrivare utöver utredningsmannens förslag.

Utredningsmannen har i fråga om antalet nuvarande förste kontorsskrivare

på sektionen för debitering av större arbetsgivare räknat med 2;

antalet uppgår emellertid numera till 3, enär en tjänst senare tillkommit

för uppgifter, föranledda av anstaltens bestyr med debitering m. m. av

byggnadsforskningsavgift. Anstalten räknar med att denna tjänst bibehålies.

I vad avser den lägre personalen framgår skillnaderna mellan

anstaltens och utredningsmannens förslag av följande uppställning.

Lönegrad

S:a

Utredn.-

15

13

il

8

Nu Rfa

mannen

Skaderegistret: Nu........

1

2

4

23

30

Rfas förslag

—

2

1

7

10

8

Arbetsgiv.-registret (skadegranskning): Nu

—

3

3

14

20

Rfas förslag

—

1

2

2

5

4

Deb. mindre arb.-giv: Nu. .

1

5

26

22

54

Rfas förslag

1

5

28

26

60

57

Deb. större arb.-giv: Nu...

3

2

15

11

31

Rfas förslag

3

2

16

12

33

30

Kansliet: Nu.............

—

—

7

15

22

Rfas förslag

—

—

7

14

21

21

157 129

120

Den här redovisade personalen uppgår således till 157 i nuläget. Anstalten

räknar med 129 och utredningsmannen med 120 befattningshavare.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. }laj:ts proposition nr 208.

Anstalten räknar alltså med 9 befattningar utöver utredningsmannens förslag.

Av dessa avses emellertid i realiteten endast sex som en förstärkning.

Bland den nuvarande personalen har nämligen här redovisats tre

befattningshavare mer än utredningsmannen gjort, nämligen 1 kanslibiträde

och 2 kontorsbiträden, vilka på sistone tillkommit för debitering av

byggnadsforskningsavgift.

111. Försäkringsmatematiska och statistiska byrån.

Då någon utredning med förslag rörande yrkesskadestatistikens utformning

icke ännu föreligger, anser sig anstalten tills vidare böra räkna med

oförändrad personal.

Skaderegleringsbyråerna.

Personalbehov vid oförändrad byråindelning.

IV. Första skaderegleringsbyrån (SI).

Vad beträffar antalet med skaderegleringen sysselsatta tjänstemän vidhåller

anstalten sin till utredningsmannen under hand framförda ståndpunkt

att 15 befattningshavare torde erfordras i stället för 12. Vad beträffar

lönegradsplaceringen understrykes vad utredningsmannen anfört

därom att skadeärendena kommer att bli genomsnittligt mera krävande ur

handläggningssynpunkt än de nuvarande ärendena. Vidare märkes, att

enligt utredningsmannens förslag — som av anstalten tillstyrkes ersättningsärendena

framdeles skall handläggas av en och samma befattningshavare

ur både sjukpennings- och livräntesynpunkt. Livräntebedömningen

handhas f. n. av tjänstemän i 31—27 lönegraderna. Med utgångspunkt

härifrån föreslår anstalten, att av 6 befattningshavare i förste byråsekreterares

ställning, som i här förevarande hänseende enligt anstaltens mening

är erforderliga, tills vidare 2 placeras i 29 lönegraden och 4 i 27 lönegraden.

Antalet kontorsskrivare sättes till 2 mot av utredningsmannen

föreslagna 3.

V. Andra skaderegleringsbyrån (Sll).

Utredningsmannens förslag godtages.

V/. Tredje skaderegleringsbyrån (Sill).

I likhet med utredningsmannen räknar anstalten icke med något ändrat

personalbehov.

VII. Fjärde skaderegleringsbyrån (S IV).

1) Avdelningen för statens arbetare.

I sitt underhandsyttrande till utredningsmannen uttalade anstalten att

reduceringen borde inskränkas till högst 6 befattningshavare. Utredningsmannen

föreslog indragning av 7 tjänster. Anstalten vidhåller sin mening

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

och räknai med att avdelningen far behålla en av de byråsekreterare

(amanuenser) som föreslagits till indragning.

2) Yrkessjukdom savdelningen.

Beräkningarna av det framtida personalbehovet måste bli synnerligen

osäkra. Antalet yrkessjukdomsfall, som nu står utanför försäkringen men

i fortsättningen kommer att inordnas under denna, är säkerligen betydande.

ökningen av de anmälda yrkessjukdomsfallen kan förväntas i

stor utsträckning ge upphov till ärenden, vilka kan vara mycket komplicerade

ur skaderegleringssynpunkt. Enligt anstaltens mening bör avdelningen

få behålla den byråsekreterare (amanuens) som föreslagits till

indragning.

Vidkommande lönegradsplaceringen finns det inte minst med hänsyn

till den ökade svårighetsgraden starka skäl för att prövningen i första

hand får åvila förste byråsekreterare. En tjänst som byråsekreterare (amanuens)

bör utbytas mot en förste byråsekreterartjänst i 27 lönegraden.

3) Fiskarförsäkringsavdelningen.

I likhet med utredningsmannen förutsätter anstalten att denna avdelning

skall indragas.

VIII. Den för SI och SIV gemensamma expeditionen.

Anstalten ansluter sig till utredningsmannens beräkningar samt föreslår

följande lönesättning för den lägre personalen, nämligen 0 (nu 1)

förste kansliskrivare, 2 (2) kansliskrivare, 2 (2) kontorister, 5 (20) kanslibiträden,

21 (67) kontorsbiträden samt 1 (3) expeditionsvakt i 10 lönegraden.

Bland kontorsbiträdena har inräknats det biträde, som enligt utredningsmannens

förslag bör beräknas för utbetalning av äldre fiskarlivräntor.

Förslag till ny byråindelning.

Såsom tidigare nämnts föreslår riksförsäkringsanstalten, att endast en

av de fyra skaderegleringsbyråerna indrages. Kvar skulle alltså — frånsett

nuvarande S III — stå två skaderegleringsbyråer, vilka böra benämnas S I

och SII. Dessa båda byråer bör sinsemellan fördela arbetet på så sätt att

S I handlägger olycksfallsärenden från södra Sverige samt ärenden rörande

statsanställda, medan S II handlägger olycksfallsärenden från norra Sverige

samt yrkessjukdomsärenden.

Följande tabell visar den högre personal, som enligt anstaltens förslag

skall syssla med de till dessa båda byråer hänförliga ärendena. Tabellen

upptager för jämförelse nuläget, anstaltens förslag samt utredningsmannens

förslag (U).

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

75

Befattning

Byråchef.....

Byrådirektör..

Förste byråsekreterare

...........

Förste byråsekrete

rare..........

Byråsekreterare

(amanuens)

Förste kontors

vare.......

Kontorsskrivare . ..

Löne-

S 1

S II

S IV: s avd.

f. stat. arb.

S IV: s avd.

f. yrk.-sjukd.

Summa

grad

Nu

Bfa

U

Nu

Rfa

U

Nu

Rfa

U

Nu

Rfa

u

NujRfa

U

37

1

1

1

1

1

1

2

2

2

31

3

1

1

1

1

1

—

—

—

1

1

1

5

3

3

29

1

2

—

3

3

3

2

2

2

—

—

—

6

7

5

27

9

4

2

2

2

2

1

1

i

1

2

1

13

9

6

25—19

19

4

4

3

3

3

5

2

i

3

2

2

30

11

10

21

8

1

1

2

2

2

2

1

i

—

—

—

12

4

4

19

16

2

3

2

2

2

2

—

—

1

—

—

21

4

5

57

15

12

14

14

14

12

6

5

6

! 5

4

89

40

35

Av följande uppställning framgår

varande personal.

Befattning

Byråchef....................................

Byrådirektör ..............................

Förste byråsekreterare..................

Förste byråsekreterare..................

Byråsekreterare (amanuens) .........

Förste kontorsskrivare ...............

Kontorsskrivare .........................

hur anstalten tänkt sig fördela ifråga
-

Löne
grad
37
31
29
27
25—19
21
19
-

Antal att Förslag till fördelning

fördela SI SII

2 11

3 (4) 2 2

7 (6) 4 3 (2)

9 4 4 (5)

11 6 5

4 2 2

4 2 2

40 21 19

Siffrorna inom parentes förklaras på följande sätt. En byrådirektör och

en förste byråsekreterare i 29 lönegraden delar lika mellan sig arbetet med

prövningen av nya livränteärenden. Vid en byråindelning som den här av

riksförsäkringsanstalten föreslagna kommer de nya livränteärendena att

efter regionala grunder fördelas mellan den nya S I och den nya S II. De

två befattningshavare som var för sig på sin byrå med självständig beslutanderätt

skall handha prövningen av dessa ärenden, bör båda vara placerade

som byrådirektörer. För ernående därav bör eu förste byråsekreterarbefattning

flyttas upp. — Byrådirektören å SIV:s yrkessjukdomsavdelning

förutsättes på den nya SII komma att handlägga ersättningsfrågor

i allmänhet i yrkesskadeärenden. För att närmast ansvara för handläggningen

av yrkessjukdomsärenden föreslås en förste byråsekreterare i

29 lönegraden. Denna befattning kan erhållas genom uppflyttning av eu

av förste byråsekreterarna i 27 lönegraden.

Den lägre personalen beröres enligt anstaltens förslag icke av den

ändrade byråindelningen, enär den gemensamma expeditionen förutsatts

skola finnas kvar.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Tillsynen över sjukförsäkringen samt över understödsföreningar m. in.

Det är enligt riksförsäkringsanstaltens mening icke möjligt att i nuvarande

läge åstadkomma en helt tillfredsställande organisation för nu förevarande

tillsynsverksamhet. Så mycket är emellertid uppenbart, att en

utbyggnad måste ske i samband med genomförandet av sjukförsäkringslagen.

Att med önskvärd säkerhet angiva antalet befattningshavare i skilda

lönegrader för olika arbetsuppgifter är dock icke möjligt. Under sådana

omständigheter torde man vara nödsakad att som ett provisorium godtaga

en första utbyggnad vid den nya lagens ikraftträdande, vilken grundas

på en sträng återhållsamhet beträffande tjänster och som efter hand, i

den mån erfarenheter vunnits, förstärkes genom dubbleringar. Av stor

vikt är vidare att utbyggnaden genomföres senast den 1 januari 1955.

Utredningsmannen har räknat med en ökning av antalet befattningar

i högre lönegrad från 25 till 34, alltså med nio befattningar. Om man skall

ange den ökning, som föranledes av sjukförsäkringsreformen, måste man

emellertid från sistnämnda antal draga sex befattningar, vilka — som

framgår av betänkandet och av pensionsstyrelsens petitaskrivelse år 1952

— erfordrats även om reformen ej genomförts. Den på sjukförsäkringsreformen

belöpande ökningen inskränker sig alltså till tre befattningar. Då

man betänker, vilka betydande arbetsuppgifter av kvalificerad natur, som

tillkommer genom reformen, är det enligt anstaltens mening uppenbart,

att ökningen är otillräcklig och att — om förslaget genomföres — dubbleringsförfarandet

måste tillgripas redan från början, därest viktiga arbetsuPP§ifter

ej skall eftersättas. När trots detta i det följande endast föreslås

mindre betydande justeringar i förslaget, är detta främst beroende på

svårigheten att nu beräkna hur ökningen av arbetsuppgifterna kommer att

fördelas på olika grenar av tillsynsverksamheten. — Vid upprättande av

sitt förslag har riksförsäkringsanstalten icke tagit hänsyn till det personalbehov,

som kan föranledas av moderskapsförsäkring och läkemedelsförsäkring.

I fråga om en grupp av arbetsuppgifter är enligt anstaltens mening

underdimensioneringen så stor, att en justering redan från början måste

ske. Detta gäller arbetet med stats- och arbetsgivarbidrag — inberäknat

fortlöpande kontroll av de allmänna sjukkassornas -förvaltning på grundval

av inkomna statistiska redogörelser — samt statistik.

Anstalten anför härom följande.

,. F°r.. dessa arbetsuppgifter räknar utredningsmannen med en byrådirektör

i Ca 31 och en förste aktuarie i Ca 27. Möjligen är avsikten att

f.1!1 ai^ianuens skall ägna en del av sin tid åt arbetsuppgifterna i fråga. Till

jämförelse må nämnas, att minst fyra befattningshavare i högre lönegrad

t. n. ar sysselsatta med statsbidrags- och statistikarbete. Statsbidragsarbetet

kommer visserligen att minska till följd av ändrade regler för

statsbidragets beräkning, men minskningen påverkar framför allt behovet

s. 77 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 208.

77

av biträdespersonal och torde f. ö. komma att uppvägas av det genom

arbetsgivarbidraget nytillkommande arbetet. För arbetet med stats- och

arbetsgivarbidrag bör därför räknas med ytterligare en förste byråsekreterare

i Ca 29 och en amanuens. Arbetet med statistiken kommer att kräva

ytterligare personal vid en framtida utvidgning av sjukförsäkringsstatistiken.

Till detta personalbehov kan dock ställning icke tagas, förrän statistikfrågan

är utredd.

I övrigt påyrkas i förhållande till utredningsmannens förslag endast

vissa lönegradsjusteringar. I detta hänseende anföres följande.

Lönegradsjusteringarna föranledes bl. a. därav att man på dem, som

skall deltaga i inspektionsarbetet, måste ställa stora krav på ansvar och

kunnighet. Vid inspektion skall nämligen inte endast verksamhetens rätta

handhavande kontrolleras utan även råd och vägledning lämnas i fråga

om allt, som berör verksamheten. Vidare må framhållas, att ingen av de

föreslagna befattningarna bör ha karaktär av inspektörstjänst, dvs. vara

uteslutande avsedd för inspektioner. Tjänsterna för inspektion bör i stället

inrättas för förstärkning av de olika byråerna i syfte att möjliggöra inspektionsverksamhet

i ökad omfattning och med deltagande även av andra

befattningshavare på byråerna.

Såsom tidigare anförts har riksförsäkringsanstalten föreslagit, att förevarande

arbetsuppgifter skall fördelas mellan tre byråer, var och en

under ledning av en byråchef. Tredje sjukkassebyrån bör avses för i huvudsak

försäkringsmatematiska och statistiska uppgifter, avseende såväl

allmänna sjukkassor som understödsföreningar och stiftelser. Andra sjukkassebyrån

skall handlägga bl. a. besvärsärenden samt inom en särskild

avdelning handhava ärenden rörande understödsföreningar och stiftelser, i

den mån frågorna icke skall hänföras till tredje sjukkassebyrån. Första

sjukkassebyrån skall slutligen handhava den allmänna administrationen

av sjukförsäkringen.

Riksförsäkringsanstaltens förslag till personalplaner i vad avser den

högre personalen framgår av följande uppställning, i vilken tillika för

jämförelse angivits nuläget samt utredningsmannens förslag.

Befattning

Löne-

grad

Rfa: s

förslag

Nu

ut-

redn.-

man-

nen

1.

byrån

2.

byrån

3.

byrån

S: a

Överdirektör.........................

Cp 15

_

_

_

_

_

i

Byråchef............................

37

1

1

1

3

1

2

Byrådirektör.........................

33

1

1

1

3

1

2

Byrådirektör.........................

31

—

2

1

3

2

3

Förste aktuarie......................

29

—

—

3

3

1

3

Förste byråsekreterarc................

29

4

4

—

8

4

5

Förste aktuarie......................

27

--

—

3

3

3

4

Förste byråsekreterare................

27

3

3

—

<5

4

7

Byråsekreterare......................

Ca 25

—

—

—

—

2

—

Byråsekreterare, aktuarie (amanuens) . .

rcgl.bef.

3

2

2

7

7

7

Kontorsskrivare......................

19

2

—

1

3

3

3

14

13

12

39

28

37

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Personalens arbetsuppgifter angives på följande sätt.

Första sjukkassebyrån.

Byrådirektören skall leda byråns tillsynsverksamhet, innefattande

främst planering och samordning av inspektionsverksamheten. En förste

byråsekreterare i 29 lönegraden skall handlägga allmänna ärenden, såsom

remissyttranden och utarbetande av instruktioner och cirkulär m. m. ävensom

registreringsärenden, en skall handha kontrollen över sjukkassornas

förvaltning på grundval av inkomna statistiska redogörelser och de båda

övriga förste byråsekreterarna i denna lönegrad avses för inspektionsverksamhet.

En förste byråsekreterare i 27 lönegraden är beräknad för ärenden

rörande personal, löner och pensioner m. m. i de allmänna sjukkassorna,

en för den närmaste ledningen av verifikationsgranskningen samt en för

inspektionsverksamhet.

Andra sjukkassebyrån.

2 byrådirektörer, 2 förste byråsekreterare i 29 och 2 i 27 lönegraden

samt 2 amanuenser avses för besvärs- och liknande ärenden. Den tredje

byrådirektören skall leda arbetet på understödsföreningsavdelningen.

En förste byråsekreterare i 29 och 1 i 27 lönegraden beräknas för ärenden

rörande stiftelser och en förste byråsekreterare i 29 lönegraden för

registreringsärenden m. m. rörande understödsföreningar ävensom för inspektionsverksamhet.

Tredje sjukkassebyrån.

Den ene av byrådirektörerna beräknas för arbetet med stats- och arbetsgivarbidrag

samt statistik och den andre för det försäkringsmatematiska

arbetet.

En förste aktuarie i 29 lönegraden är beräknad för försäkringsmatematiskt

arbete rörande allmänna sjukkassor, en för liknande arbete rörande

understödsföreningar samt en för inspektion främst av understödsföreningar.

En förste aktuarie i 27 lönegraden avses för arbete med stats- och

arbetsgivarbidrag samt statistik, en för fortlöpande kontroll av understödsföreningarnas

förvaltning m. m. och en för inspektionsverksamhet.

En aktuarie (amanuens) beräknas för arbete med stats- och arbetsgivarbidrag

och en för övriga arbetsuppgifter på byrån.

Vad beträffar den lägre personalen har utredningsmannen förutsatt,

att det bör ankomma på anstalten att taga närmare ställning till behovet

av sådan personal. Preliminärt har utredningsmannen räknat med

en ökning av ca 10 befattningshavare.

Den nuvarande sjukkassebyrån förfogar över 5 kansliskrivare, 4 kontorister,

6 kanslibiträden, 17 kontorsbiträden och 3 expeditionsvakter. An
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20S.

79

stalten föreslår eu ökning med 1 kansliskrivare, 4 kanslibiträden och 5

kontor sbiträden, således 10 befattningshavare.

Personalstyrkan enligt de skilda förslagen framgår av följande uppställ
-

ning.

Nu

Rfa: s

Utredn.-

förslag

mannen

Högre personal .......................

...................... 28

39

37

Lägre personal .......................

...................... 35

45

45

63

84

82

Det bör dock ihågkommas, att anstalten förordar inrättandet av en överdirektörstjänst,

som dock enligt anstaltens mening bör utgöra en allmän

souschefsbefattning. I själva verket innebär därför anstaltens förslag för

anstalten i dess helhet en ökning med 3 tjänster utöver utredningsmannens

förslag.

D. Yttranden över riksförsäkringsanstaltens förslag.

Över riksförsäkringsanstaltens utlåtande har, såsom tidigare anmälts,

yttranden avgivits av statskontoret, statens lönenämnd, statens organisationsnämnd

och CST. Därvid har framkommit i stort sett endast allmänna

synpunkter av den art, som anförts redan vid remissbehandlingen av utredningsmannens

betänkande. I den mån härvid meddelats synpunkter som

endast kompletterat vad tidigare anförts, har för sammanhangets skull

redogjorts för dessa yttranden redan i tidigare avsnitt.

Gentemot detaljerna i fråga om riksförsäkringsanstaltens förslag har

några erinringar icke anförts annat än av statens organisationsnämnd.

Nämnden erinrar om en av nämnden den 21 januari 1953 avgiven undersökningsrapport

rörande förevarande tillsynsverksamhet. I denna rapport

hade föreslagits, att inspektionsarbetet skulle förstärkas och förläggas till

en särskild inspektionsgrupp om 5 befattningshavare, direkt underställd

byråchefen å sjukkassebyrån. Å andra sidan förutsattes viss reducering av

sjukkassebyråns granskning av verifikationsmaterial och övriga räkenskapshandlingar.

Härigenom skulle förstärkningen krävt en nettoökning

av 3 befattningar i lägst 19 lönegraden. Nämnden vidhåller att personalstyrkan

för angivna arbetsuppgifter till en början icke bör dimensioneras

högre än nämnden i sin rapport föreslagit. Vad avser arbetet med statsoch

arbetsgivarbidrag ifrågasätter nämnden huruvida det är nödvändigt att

såsom anstalten föreslagit härför beräkna ytterligare två befattningshavare.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

E. Departementschefen.

Allmänna utgångspunkter.

Genom den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande och det samtidiga

genomförandet av en samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

står riksförsäkringsanstalten vid ingången av år 1955 inför

radikala förändringar i arbetsuppgifterna. Sjukförsäkringens utbyggnad

medför, att tillsynen över sjukkassorna måste förstärkas. Å andra sidan

inträder genom samordningen en högst avsevärd minskning i yrkesskadeförsäkringens

arbetsbörda. Det gäller nu att anpassa anstaltens organisation

efter de nya förhållandena.

Den definitiva lösningen av åtskilliga spörsmål inom ramen för här

ifrågavarande problemkomplex bör emellertid såsom i det föregående framhållits

tills vidare ställas på framtiden. Huvudlinjerna för sjuk- och yrkesskadeförsäkringarnas

administration kan sålunda endast fastställas för

den närmaste framtiden. Det är även möjligt att tillsynen över understödsföreningar

och stiftelser framdeles kommer att överföras till annat

statligt organ. Men härtill kommer, att åtskilliga detalj spörsmål — exempelvis

omfattningen av den framtida statistiken och anmälningsförfarandet

inom den nya yrkesskadeförsäkringen — ännu en tid väntar på sin

lösning. Vidare karakteriseras den organisationsplan för anstalten som

här framlägges av betydande osäkerhetsmoment i fråga om såväl personalbehovets

omfattning och den rätta avvägningen mellan skilda lönegrupper

som den lämpligaste utformningen av verkets indelning i byråer och

mindre arbetsenheter. Det är nödvändigt att riksförsäkringsanstaltens

organisation underkastas en fortlöpande, allsidig översyn. Jag anser mig

därför böra redan från början göra klart, att den organisationsplan, som

här framlägges, måste betraktas som ett provisorium.

I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten på att kompetensutredningen

förklarat sig tveksam om den av utredningsmannen föreslagna

personalorganisationen är godtagbar ur de synpunkter, som utredningen

har att beakta. Jag förutsätter, att vid den fortsatta planeringen

hänsyn skall tagas till uppkommande förslag från kompetensutredningens

sida.

I fortsättningen kommer jag att behandla anstaltens organisation för

yrkesskadeförsäkringen och för tillsynsarbetet i från varandra skilda avsnitt.

Under remissbehandlingen har visserligen från vissa håll framkastats,

att det vore lämpligt att söka genomföra en mera långtgående samordning

av likartade arbetsuppgifter inom anstalten i dess helhet. I första

hand anmäler sig härvid de statistiska och försäkringsmatematiska arbetsgrenarna.

Med hänsyn till organisationens karaktär av provisorium bör

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 208.

81

emellertid en sådan arbetsteknisk samordning ännu icke vidtagas. De härmed

sammanhängande problemen förtjänar dock otvivelaktigt beaktande

vid en fortsatt planering av anstaltens verksamhet.

Yrkesskadeförsäkringen.

Efter samordningens genomförande kan enligt utredningsmannens beräkningar

det årliga antalet till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen

hänförliga skadefall, som skall regleras av riksförsälcringsanstalten, antagas

minska från 158 000 till 22 000. Då däremot tillräckligt fasta hållpunkter

rörande anslutningen till den föreslagna frivilliga allmänna försäkringen

saknas, anses det omöjligt att ens i grova drag uppskatta antalet

till denna hänförliga skadefall. Utredningsmannens kalkyler — redovisade

i ett tidigare avsnitt — torde i huvudsak kunna tagas till utgångspunkt

för en beräkning av personalbehovet. Jag vill emellertid i förevarande sammanhang

göra några påpekanden.

Utredningsmannen har utgått ifrån att skadeanmälningarna redan när

sextio dagar förflutit från skadans timande eller yppande skall vidarebefordras

till försäkringsinrättningarna. Härigenom skulle dessa få möjlighet

att under någon månad innan de eventuellt övertager skaderegleringen

följa skadans utveckling och förbereda sina egna åtgärder. En icke ringa

del av de insända anmälningarna kommer dock aldrig till försäkringsinrättningarnas

prövning, enär den skadade återställts före samordningstidens

utgång. Vilka individuella ärenden, som sålunda kommer att bortfalla,

visar sig dock först efter hand. Utredningsmannen har räknat med

att även dessa s. k. beredskapsanmälningar kommer att förorsaka försäkringsinrättningarna

visst arbete. Riksförsäkringsanstalten har för sin del

den uppfattningen, att så gott som alla inkomna anmälningar måste göras

till föremål för en fullständig utredning och bedömning redan från början.

En sådan ordning motiveras med att man därigenom kan förebygga glapprum

mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna vid samordningstidens

slut. För egen del vill jag här bestämt säga ifrån att arbetet med ifrågavarande

ärenden inte får överdimensioneras. Risken för komplikationer i

utbetalningshänseende när ansvaret för skaderegleringen övergår på yrkesskadeförsäkringsinrättningarna

kan nämligen i flertalet fall på ett relativt

enkelt sätt elimineras genom att låta sjukkassan förskottera ersättningen

under en övergångstid. Det bör tilläggas, att frågan om i vilken

utsträckning och när skadeanmälningarna bör insändas till försäkringsinrättningarna

icke kan avgöras förrän i samband med att frågan om anmälningsförfarandet

vid yrkesskador löses. Förslag i detta hänseende skall

framläggas av den utredningsman, som enligt vad som framgår av det

följande tillkallats för utredning rörande bl. a. den framtida yrkesskadestatistiken.

Det är f. n. icke ens säkert, att 60 :e dagen kommer att sättas

som gräns.

f>—308 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 208.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 20S.

I anslutning till utredningsmannens beräkningar rörande arbetsbördan

vill jag ytterligare framhålla, att vid behandlingen av personalbehovet på

den nuvarande fjärde skaderegleringsbyråns yrkessjukdomsavdelning förutsatts,

att de särskilda ersättningarna till silikosskadade även i fortsättningen

skall utgå. Även riksförsäkringsanstalten har i sitt yttrande räknat

med denna anordning. De särskilda silikosersättningsärendena kan

visserligen antagas bli mindre arbetskrävanae i fortsättningen. Det finns

emellertid skäl att antaga, att yrkessjulcdomsfallen sedan den njm lagen

trätt i kraft kommer att öka i avsevärd omfattning. Utredningsmannens

beräkningar av den totala arbetsbördan på detta avsnitt av anstaltens organisation

synes därför närmast vara tilltagna i underkant. Med hänsyn till

de ovissa faktorerna torde man likväl tills vidare böra bygga på utredningsmannens

uppskattning av den totala arbetsbördan.

Samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna påverkar i

hög grad frågan angående omfattningen och sättet för yrkesskadestatistikens

anordnande. Utredningsmannen har, med hänsyn till att denna

fråga ännu icke är löst, måst nöja sig med att arbeta med tre olika alternativ

för statistikens omfattning. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 26 februari 1954 har numera en särskild utredningsman tillkallats

för att utreda icke blott yrkesskadestatistikens utan även sjukförsäkringsstatistikens

framtida utformning. I detta läge saknas f. n. förutsättningar

för att draga upp några riktlinjer för statistikens organisation.

Emellertid vill jag framhålla, att den nuvarande yrkesskadestatistiken utkommer

först med en betydande eftersläpning. Det synes därför icke vara

möjligt att räkna med någon mera betydande minskning av den med statistiken

sysselsatta personalen. Utredningsmannen bar dock vid sina beräkningar

utgått ifrån att statistiken skall ha en något mindre omfattning

än f. n. och att den försäkringsmatematiska och statistiska byrån fördenskull

bör kunna minskas med fem personer. Å andra sidan kräver bearbetningen

av de av sjukkassorna reglerade skadefallen, att försäkringsbyrån

förstärkes med fem befattningshavare för arbetsgivarnas identifiering

i arbetsgivarregistret. För egen del kan jag godtaga utredningsmannens

beräkningar i förevarande avseende.

Utredningsmannen har funnit, att den med yrkesskadeförsäkringen arbetande

personalen bör kunna — med reservation för hur den frivilliga

försäkringen kan komma att utveckla sig — reduceras med 175 befattningshavare

för den händelse statistiken skall ges i stort sett oförändrad

omfattning. Riksförsäkringsanstalten har däremot hemställt, att minskningen

begränsas till 162 befattningar. CST har hemställt, att anstalten

skall för arbetet med den frivilliga försäkringen få behålla 4 tjänster, som

eljest enligt utredningsmannens förslag skulle indragas, samt att frågan

om en förstärkning av revisionssektionen inom försäkringsbyrån ägnas

särskild uppmärksamhet. Tillräckligt fasta hållpunkter saknas för be
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

83

dömande av de ai’betsuppgifter, som den frivilliga försäkringen kommer

att medföra. Jag är i detta läge icke beredd att beräkna några särskilda

tjänster för denna gren av yrkesskadeförsäkringen. Sltaderegleringsuppgifterna

torde kunna omhänderliavas inom ramen för den skaderegleringspersonal,

som i övrigt står till förfogande. Vad beträffar försäkringens

planläggning, ackvisitionsarbetet m. m. bör hinder icke möta för riksförsäkringsanstalten

att genom omdisposition inom försäkringsbyrån avdela

någon eller några lämpade befattningshavare för dessa uppgifter. Vad beträffar

revisionssektionen bör erinras, att chefen för finansdepartementet

vid anmälan av propositionen den 12 mars 1954, nr 189, med förslag till

debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter, in. m. icke ansett sig

böra f. n. tillstyrka en ökning av kontrollarbetet. Jag är alltså icke beredd

att föreslå en förstärkning av personalen på denna sektion. I övrigt vill

jag framhålla, att det med så förhållandevis osäkra utgångspunkter, som

dem man här har att hålla sig till, självfallet ställer sig svårt att redan på

förevarande stadium med större grad av säkerhet bedöma hur stor personalstyrka,

som efter samordningens genomförande kommer att erfordras

för skilda arbetsuppgifter. För egen del har jag vid genomgång av

utredningsmannens förslag fått det intrycket att de av honom föreslagna

personalminskningarna räknats fram med iakttagande av en viss försiktighet,

något som för övrigt i skilda sammanhang antytts av utredningsmannen

själv. Från denna utgångspunkt är jag icke benägen att räkna

med eu större kvarstående personalstyrka än den utredningsmannen syftar

till. Å andra sidan anser jag försiktigheten bjuda att, med visst undantag,

tills vidare ej heller företaga en vidsträcktare personalreduktion än utredningsmannen

föreslagit.

Jag utgår således ifrån att utredningsmannens förslag till minskning

av den för yrkesskadeförsäkringsverksamheten avsedda personalen skall

godtagas såsom en preliminär arbetsplan. Personalstyrkan bör dock ökas

med ett antal befattningshavare, som bör avses för vissa arbetsuppgifter

med vilka utredningsmannen icke kunnat räkna. Riksförsäkringsanstalten

har fr. o. m. innevarande år tillförts en ny arbetsuppgift, nämligen att

verkställa debitering av byggnadsforskningsavgifterna. I sitt yttrande över

utredningsförslaget har anstalten räknat med ett personalbehov härför av

1 förste kontorsskrivare, 1 kanslibiträde och 2 kontorsbiträden. Jag räknar

tills vidare med, att en förste kontorsskrivartjänst skall avses för dessa

arbetsuppgifter. Däremot anser jag, att anstalten i avvaktan på vidare

erfarenhet bör söka täcka biträdesbehovet genom anlitande av i övrigt tillgänglig

personal.

Vad beträffar byråindelningen har utredningsmannen föreslagit att två

av de nuvarande fyra skaderegleringsbyråerna skall indragas. Den blivande

första skaderegleringsbyrån skall handha alla ärenden — utom vad

avser statsanställda — rörande samtliga former av ersättningar inom

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

ramen för yrkesskadeförsäkringslagen. På den blivande andra skaderegleringsbyrån

skulle ankomma att handlägga militärärenden och frågor

rörande ersättningar åt statsanställda samt fångar och tvångsarbetare in. fl.

ävensom uppgiften att reglera kvarstående ersättningar åt fiskare enligt

den särskilda fiskarförsäkringsförordningen. Den nuvarande för första

och fjärde skaderegleringsbyråerna gemensamma expeditionen skulle upplösas

och dess personal fördelas på de båda nya skaderegleringsbyråerna.

Riksförsäkringsanstalten anser däremot, att endast en skaderegleringsbyrå

bör indragas. I övrigt har i remissvaren icke anförts några erinringar mot

utredningsmannens förslag annat än mera principiella skisser, vilka här

kan förbigås. För egen del anser jag mig i betraktande av de betydande

minskningarna i skaderegleringens omfattning icke ha anledning att frångå

utredningsmannens förslag på denna punkt. Förändringarna i byråindelningen

framgår av bilaga 1.

I fråga om antalet för skadereglering å första skaderegleringsbyrån erforderliga

befattningshavare kan jag, främst med hänsyn till den ståndpunkt

jag intagit i fråga om prövningen av de s. k. beredskapsfallen, icke

finna det erforderligt att antalet sådana befattningshavare — vilka av utredningsmannen

föreslagits till 12 och av riksförsäkringsanstalten till 15

•— beräknas till mera än 10. Till följd härav bör det av utredningsmannen

beräknade antalet byråsekreterare (amanuenser) reduceras med 2. Vidare

anser jag, att den högre personalen på rättsavdelningen bör kunna minskas

med en förste byråsekreterare i 29 lönegraden i stället för, såsom utredningsmannen

föreslagit, en byråsekreterare (amanuens).

Vad i övrigt angår fördelningen på olika lönegrader av tjänsterna inom

den del av anstalten, som hänför sig till yrkesskadeförsäkringen, ansluter

jag mig till utredningsmannens förslag. Förslag till lönesättning för den

lägre personalen har gjorts upp av riksförsäkringsanstalten på basis av

anstaltens egen ståndpunkt till frågan om personalens storlek. I sistnämnda

hänseende avviker anstaltens uppfattning från utredningsmannens endast

vad angår försäkringsbyråns register- och debiteringsavdelningar, där anstalten

räknar med 9 lägre tjänster utöver utredningsmannens förslag.

Under anslutning till utredningsmannens förslag i fråga om personalstyrkans

omfattning förordar jag här följande fördelning på lönegrader (jfr

s. 72).

15

L ö

13

negrad

11

8

Summa

Skaderegistret ................................. —

2

1

5

8

Arbetsgivarregistret (skadegranskning) —■

1

1

2

4

Debitering av mindre arbetsgivare ...... 1

5

27

24

57

Debitering av större arbetsgivare ......... 3

2

15

10

30

Sammanfattningsvis bör den nu behandlade delen av riksförsäkringsanstalten

tills vidare i fortsättningen bestå av följande byråer: administra
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

85

tiva byrån, försäkringsbyrån, försäkringsmatematiska och statistiska byrån,

första skaderegleringsbyrån och andra skaderegleringsbyrån. Personalstyrkan

bör i avvaktan på en definitiv lösning av i det föregående

nämnda organisationsspörsmål uppgå till 436 mot f. n. 616, varigenom antalet

befattningshavare minskas med 180. I nuläget har därvid inräknats

fyra befattningshavare, som sysslar med byggnadsforskningsavgifterna.

Den närmare fördelningen på olika tjänster framgår av bilaga 2.

Tillsynen över sjukförsäkringen samt över vissa

understödsföreningar och stiftelser.

Vid behandlingen av frågan om de administrativa huvudlinjerna för tillsynsarbetet

anslöt jag mig till utredningsmannens förslag att tillsynen över

sjukförsäkringen tills vidare skall kvarligga hos riksförsäkringsanstalten,

som jämväl i avvaktan på vidare utredning fortfarande bör omhänderha

tillsynen över andra understödsföreningar än erkända arbetslöshetskassor

samt över aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser. Med hänsyn

till att denna lösning av tillsynsfrågorna har karaktär av provisorium, bör

en uppbyggnad av tillsynsorganet ske med stor försiktighet. Vad beträffar

tillsynen över understödsföreningar och stiftelser bör därvid tillses, att den

härför erforderliga arbetskraften organiseras på sådant sätt, att en eventuell

framtida överflyttning till annat ämbetsverk kan vidtagas utan att

någon rubbning i övrigt skall behöva ske i fråga om anstaltens organisation.

Utredningsmannen har föreslagit, att den nuvarande sjukkassebyråns

arbetsuppgifter fördelas på tre byråer. Av dessa skulle en avses för arbetet

med tillsynen över understödsföreningar och stiftelser och två för tillsynen

över sjukkassorna. Av sistnämnda båda byråer föreslås en (första sjukkassebyrån)

för allmänt administrativa uppgifter och en (andra sjukkassebyrån)

huvudsakligen för handläggningen av besvärsärenden in. in. i sjukförsäkringsfrågor.

Vid remissbehandlingen har yppats olika meningar om byråindelningen.

Riksförsäkringsanstalten föreslår, med bibehållande av den förordade tredelningen,

en administrativ samordning av i huvudsak statistiska och försäkringsmatematiska

detaljer, vilka skulle förläggas till en av byråerna

(tredje sjultkassebyrån) och avse såväl sjukkassor som föreningar och

stiftelser. I övrigt följer anstalten i huvudsak utredningsmannens förslag

med den avvikelsen, att återstående frågor rörande föreningar och stiftelser

skall handläggas inom andra sjukkassebyrån. Första sjukkassebyrån

skall däremot handlägga endast sjuklörsäkringsärenden.

I övrigt har under remissbehandlingen framkommit förslag att inskränka

antalet byråer till två, antingen genom att föra tillsynen över understödsföreningar

och stiftelser till någon av de andra byråerna eller genom att, med

bibehållande av en särskild byrå för sistnämnda ändamål, begränsa lillsynsorganisationen

för sjukförsäkringen till en byrå.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

För egen del vill jag anföra följande. Det med sjukförsäkringen sammanhängande

tillsynsarbetet kommer utan tvivel att bli av sådan omfattning,

att det synes uteslutet att lägga hela ansvaret härför på en enda

byråchef. I själva verket har byråchefstjänsten i ett par år varit dubblerad

på grund av redan inträffade ökningar i arbetsbördan. Eu uppdelning av

sjukkassebyrån bör därför under alla förhållanden komma till stånd. Till

anstaltens organisationsförslag kan jag icke ansluta mig, enär detta förslag

är oförenligt med den ståndpunkt jag intagit till frågan om tillsynsorganisationen

för understödsföreningar och stiftelser. Jag är emellertid å

andra sidan icke benägen att tillstyrka inrättande av en särskild byrå för

sistnämnda tillsynsuppgifter utan anser, att dessa bör kunna, utan komplikationer

vid en eventuell överflyttning till annat ämbetsverk, handläggas

av en särskild avdelning inom någon av de andra byråerna. Jag

biträder utredningsmannens förslag på så sätt, att jag förordar inrättande

av två byråer, motsvarande de av utredningsmannen föreslagna första och

andra sjukkassebyråerna. Tillsynen över understödsföreningar och stiftelser

bör handhavas av en särskild avdelning inom andra sjukkassebyrån,

vilken såsom den minsta byrån i första hand bör komma i fråga för detta

ändamål.

Enligt utredningsmannens förslag skall första sjukkassebyrån ledas av

en överdirektör, som tillika skall ansvara för samordningen av byråernas

arbete. Förslaget har i detta hänseende avstyrkts -— förutom av bl. a. statskontoret,

statens organisationsnämnd och statens lönenämnd — av riksförsälcringsanstalten,

som anser att någon överdirektör stjänst icke erfordras

för denna begränsade uppgift och i stället föreslår inrättande av en överdirelctörstjänst

för souschefsgöromål. Sistnämnda förslag har i sin tur föranlett

statskontoret, statens organisationsnämnd och statens lönenämnd att

som sin mening uttala, att souschefsfrågan bör vila i avvaktan på närmare

erfarenheter. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig icke kunna

biträda någotdera förslaget. Jag delar emellertid utredningsmannens uppfattning,

att en av cheferna för sjukkassebyråerna bör svara för samordningen

mellan dessa. I första hand kommer härvid chefen för första sjukkassebyrån

i fråga, enär denna byrå kommer att erhålla en central ställning

inom tillsynsorganisationen. Dock bör, om personliga förhållanden därtill

föranleder, den nu nämnda uppgiften kunna överföras på chefen för andra

sj ukkassebyrån.

Vad därefter beträffar personalstyrkan, som f. n. utgör 63 befattningshavare,

har utredningsmannen föreslagit en ökning med 19 tjänster, medan

riksförsäkringsanstalten hemställer om en ökning med 21 befattningshavare.

I den mån personalfrågorna i övrigt berörts i remissvaren har förekommit

varierande uppfattningar av huvudsaklig innebörd att personalstyrkan,

framför allt på byrådirektörsplanet, tilltagits i överkant i utredningsmannens

förslag.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

87

I ett tidigare sammanhang har jag framhållit, att man med hänsyn till

tillsynsorganisationens provisoriska karaktär bör lägga restriktiva synpunkter

på tillsynsorganets uppbyggnad. Jag är icke benägen att till fullo

biträda utredningsmannens förslag till personaluppsättning. Av mitt ställningstagande

till frågan om byråindelningen framgår, att jag räknar med

en reduktion med en chefstjänsteman i förhållande till utredningsförslaget.

Vad första sjukkassebyrån beträffar är jag icke f. n. beredd att biträda

utredningsmannens förslag om inrättande av en förste byråsekreterartjänst

i 27 lönegraden för handläggning av ärenden rörande personal och löner

m. m. inom sjukkassorna. Inom andra sjukkassebyrån bör å understödsföreningsavdelningen

inrättas en tjänst som amanuens i stället för en av

de av utredningsmannen avsedda förste aktuarietjänsterna i 27 lönegraden.

Vidare vill jag föreslå, att en av de byrådirektör stjänster, som utredningsmannen

beräknat för handläggning av besvärsärenden, skall utgå ur planen.

Det synes tillräckligt om besvärsärendena fördelas på två arbetsgrupper

bestående av en byrådirektör och en förste byråsekreterare i 27

lönegraden resp. en förste byråsekreterare i 29 lönegraden och en förste

byråsekreterare i 27 lönegraden. Man torde även kunna räkna med att

byråchefen å andra sjukkassebyrån skall kunna i viss utsträckning medhinna

att deltaga i avgörandet av besvärsärenden även i de fall de inte

såsom mera svårbedömda underställts honom. Den totala ökningen av tillsynspersonalen

skulle således enligt mitt förslag begränsas till 16, varav

6 i amanuensgrad eller högre.

Det synes lämpligt att i förevarande sammanhang upptaga ytterligare

vissa personalfrågor till behandling.

Enligt principbeslut av 1953 års riksdag skall fria eller rabatterade läkemedel

fr. o. m. år 1955 tillhandahållas på apoteken. Kostnaderna härför

skall finansieras över den allmänna sjukförsäkringen. Definitivt förslag i

läkemedelsfrågan har förelagts riksdagen genom proposition den 12 mars,

nr 163. Propositionen bygger på ett av en särskild utredningsman avgivet

betänkande. Utredningsmannen hade föreslagit, att den centrala kontrollen

skulle omfatta dels en kameral granskning, avseende tills vidare

samtliga apoteksräkningar med verifikationer, och dels en taxations- och

urvalsgranskning. Den förra skulle förläggas till sjukförsäkringens tillsynsmyndighet

och den senare till medicinalstyrelsen. Totalt skulle erfordras,

förutom viss apotekspersonal, ett kanslibiträde, åtta befattningshavare i

befordringsgång samt en expeditionsvakt. Denna personal borde fördelas

på de båda verken. För eget vidkommande anslöt jag mig till utredningsförslaget

med den väsentliga ändringen, att den kamerala granskningen

borde begränsas till cn stickprovsgranskning. Jag förutskickade, att frågan

om personalbehovet för den kamerala granskningen skulle tagas upp till

behandling i samband med spörsmålet om anstaltens organisation. Här vill

jag nu återkomma till denna fråga. Med hänsyn till den betydande begräns
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

ning av arbetsuppgifterna, som bör vara möjlig om granskningen utformas

på sätt jag i nyssnämnda proposition förordat, anser jag att det tills vidare

bör vara tillfyllest om riksförsäkringsanstalten i anledning av läkemedelsreformen

erhåller en förstärkning med 1 kanslibiträde och 2 kontorsbiträden.

Ifrågavarande biträden bör lämpligen hänföras till första sjukkassebyrån.

Däremot synes det tills vidare icke vara erforderligt att beräkna någon

personalförstärkning i anledning av den moderskapsförsäkring, varom förslag

framlagts i proposition den 12 mars 1954, nr 144.

Mitt förslag till byraindelning samt till disposition av personalen framgår

av bilaga 3.

Sammanfattning.

Enligt mina i det föregående gjorda förslag skall antalet byråer inom

i iksförsäkringsanstalten efter den nya organisationens genomförande uppgå

till sju mot f. n. åtta.

Den nuvarande samt den av mig förordade personalstyrkan framgår av

följande uppställning.

Nu

Förslag

Minskning

ökning

Generaldirektör ........................

1

_

_

För yrkesskadeförsäkringen.........

436

180

_

För tillsvnsuppgifterna ...............

82

—

19

680

519

180

19

— 161

På nuvarande stadium synes anledning icke föreligga att företaga någon

uppdelning på ordinarie och icke-ordinarie tjänster. Beslut i detta hänseende

synes böra anstå.till 1955 års riksdag.

V. FÖRSÄKRINGSRÅDETS INRE ORGANISATION.

U tredningsmannen.

Mål och ärenden behandlas i försäkringsrådet av fem ledamöter eller

av fyra ledamöter, om de är ense om beslutet. Bland ledamöterna skall en

representera arbetsgivarna och en arbetarna. I behandlingen av viktigare

ärende eller ärende av allmän betydelse skall minst sju ledamöter deltaga.

Försäkringsrådet förfogar över 1 ordförande och chef i Co 19, 7 försäkringsråd

i Ca 37, 4 assessorer i Ca 32, 10 förste byråsekreterare i Ca

eller Ce 29 och 1 förste byråsekreterare i Ca 27. Dessutom förfogar rådet över

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

89

ett antal byråsekreterare (amanuenser) och 9 tjänster i biträdesgrad. Antalet

befattningshavare är 38, varav 29 i amanuens- och högre lönegrader.

Försäkringsrådet arbetar på fyra ordinarie divisioner och eu extra

division, som fungerar vissa veckor. På varje division tjänstgör, törutom

arbetsgivar- och arbetarrepresentanter, två försäkringsråd (eller ordföranden

och ett försäkringsråd) samt en assessor. Härjämte deltager tre medicinskt

sakkunniga såsom tillfälliga ledamöter i handläggning av ärenden,

i vilka rådet eljest skulle ha inhämtat deras utlåtande. Föredragningen

ombesörjes i huvudsak av förste byråsekreterare samt i viss mindre omfattning

av amanuenspersonal.

I det föregående har föreslagits, att försäkringsrådet alltjämt skall vara

högsta och — i vart fall tillsvidare — även enda besvärsinstans rörande

yrkesskadeförsäkringen. Till följd av samordningen kommer rådets

härmed sammanhörande uppgifter att minska. Arbetsbördan torde sålunda

efter viss övergångstid komma att reduceras med inemot en fjärdedel.

Försäkringsrådet har hos utredningsmannen anfört i stort sett följande.

Någon inskränkning av rådets organisation kan inte ske samtidigt med

den nya lagstiftningens ikraftträdande. Någon nedgång i antalet besvär,

som anföres med stöd av nuvarande lagstiftning, kan nämligen inte förväntas

förrän tidigast under senare delen av 1955, vartill kommer den

balans, som kan väntas föreligga. För handläggningen av efter samordningen

kvarstående mål kräves tre ordinarie divisioner samt under övergångstiden

en extra fjärde division. Sedan man erhållit överblick över utfallet

av den nya lagstiftningen, bör man upptaga frågan om behovet av en

ordinarie division utöver de förutnämnda tre. Under övergångstiden är inte

heller i fråga om kontorspersonalen någon minskning befogad. Vid en

minskning av antalet divisioner till tre skulle antalet befattningshavare

kunna reduceras med 2 försäkringsråd, 1 assessor, 2 förste byråsekreterare

i 29 lönegraden, 1 amanuens och 1 biträde eller tillhopa 7 personer.

Rådets uppskattning av arbetsminskningens återverkningar kan enligt

utredningsmannens mening i och för sig icke ge anledning till erinringar.

Den bygger emellertid — och annat har inte varit ifrågasatt — på de nuvarande

arbetsformerna. Det har inte varit möjligt att i samband med

denna utredning undersöka, huruvida förutsättningar förefinns att förenkla

handläggningen.

Såsom rådet påpekat, kan den av samordningen följande minskningen i

yrkesskadeförsäkringsuppgifterna inte beräknas avspegla sig i rådets arbetsbörda

förrän rätt lång tid efter samordningens ikraftträdande. I betraktande

kommer härvid särskilt att besvärsärenden, som avser under

1954 och tidigare år inträffade yrkesskador, kan förväntas i stor utsträckning

inkomma efter 1954 års utgång samt att eu arbetsbalans motsvarande

omkring elt halvt års arbete för rådet kan antagas föreligga vid sistnämnda

tidpunkt. Det torde inte bli möjligt alt draga några konsekvenser av beskärningen

av arbetsuppgifterna förrän efter utgången av budgetåret

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

1955/56. Försiktigheten bjuder emellertid att tillsvidare iakttaga en viss

återhållsamhet beträffande återbesättande av befattningar hos rådet.

Utredningsmannen har, såsom tidigare nämnts, föreslagit, att försäkringsrådet

skall bli högsta instans även i ärenden rörande sjukförsäkringen.

Då denna kommer att omfatta alla medborgare och arbetsgivarnas

bidrag inte är satta i förhållande till sjukdomsförekomsten hland de

anställda, kan det ifrågasättas, om de skäl som ligger till grund för arbetsgivar-

och arbetarrepresentation i försäkringsrådet här har samma giltighet.

I varje fall ter det sig som ett önskemål att även sjukförsäkringen

får åtminstone en med dess verksamhet närmare förtrogen representant

i rådet med uppgift att deltaga i rådets behandling av ärenden rörande

sjukförsäkringen samt rörande denna och yrkesskadeförsäkringen gemensamt.

Såsom nämnts deltager ett mindre antal läkare såsom tillfälliga ledamöter

i handläggningen av yrkesskadeärenden, i vilka eljest skulle ha inhämtats

sakkunnigutlåtande. Denna anordning bör tillämpas även i fråga

om sjukförsäkringsärenden.

Antalet sjukförsäkringsärenden låter sig inte ens tillnärmelsevis bedöma.

Den nytillkommande arbetsuppgiften torde dock inte påverka rådets arbetsbörda

förrän en nedgång börjat inträda i antalet inkommande besvär

enligt nuvarande yrkesskadelagstiftning. Inte förrän under senare delen

av år 1955 lär man sålunda få några hållpunkter för bedömande av omfattningen

av det merarbete, som vållas rådet genom sjukförsäkringsärendena.

Olägenheterna därav torde emellertid inte behöva befaras bli alltför

stora, eftersom någon personalreducering i anledning av minskningen av

rådets uppgifter på yrkesskadeförsäkringens område förutsatts inte skola

ske förrän efter en övergångstid, som sträcker sig till utgången av budgetåret

1955/56. Vid den omprövning av rådets personalbehov, som då blir

nödvändig, måste självfallet hänsyn tagas även till den nu ifrågavarande

arbetsuppgiften.

Yttranden.

Landsorganisationen anser, att det vore föga realistiskt att räkna med

möjligheten att efter övergångstiden beskära rådets organisation. Nedgången

i yrkesskademål kommer att motvägas och kanske uppvägas av sjukförsäkringsmålen.

Med visshet kan under alla förhållanden antagas, att det

icke blir möjligt att företaga någon reducering av personalen, därest man,

såsom landsorganisationen i annat sammanhang föreslagit, slopar fullföljdsvillkoret

eller annan begränsning av besvärsrätten. Härtill kommer

personalbehovet för rådets tillsyn över yrkesskadeförsäkringen — vilken

tillsyn måste effektiviseras — och för den officialprövning i sjukförsäkringsmålen,

som enligt landsorganisationens mening bör tilläggas rådet.

Försäkringsrådet menar, att någon förenkling icke är möjlig i fråga

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 20S.

om dess handläggning av yrkesskadeförsäkringsmålen samt att det är

uteslutet att göra sjukförsäkringsmålen till föremål för en enklare handläggning

än de förra. Däremot anser statskontoret, att försäkringsrådet

snarast bör undersöka i vilken utsträckning åtgärder kan vidtagas för att

förenkla handläggningsförfarandet hos rådet.

Landsorganisationen anser vidare, att den nuvarande partsrepiesentationen

inom rådet åtminstone tills vidare bör deltaga även i sjukförsäkringsmålen.

Rådets behov av speciell sakkunskap på sjukförsäkringsväsendets

område bör däremot tillfredsställande kunna tillgodoses genom hänsynstagande

vid rekryteringen av rådets fasta personal. Likaså anser försäkringsrådet,

att det bör anstå med införande i rådet av representant fian

sjukförsäkringshåll. Däremot förordar svenska sjukkasseförbnndet representation

för sjukförsäkringen i rådet att utses efter förslag av förbundet.

TCO önskar bli representerat i försäkringsrådet. Medicinalstyrelsen föreslår,

att rådet utökas med en i sjukkassefrågor väl insatt medicinsk representant.

Departementschefen.

Såsom av ett tidigare avsnitt av denna redogörelse framgår, har jag icke

funnit mig böra föreslå någon ändring i fråga om besvärsordningen i sjukförsäkringsmål,

vilka således i överensstämmelse med den enligt sjukförsäkringslagen

nu gällande ordningen bör avgöras av Kungl. Maj :t i sista

instans. Försäkringsrådets ämbetsområde blir vid sådant förhållande oförändrat.

Såsom utredningsmannen anfört, torde med hänyn till besvärsärendenas

eftersläpning den genom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarnas

samordning uppkommande minskningen i rådets arbetsbörda icke komma

att medgiva någon omorganisation av försäkringsrådet förrän efter en

övergångstid av ett par år. Någon ändring av rådets organisation är därför

icke f. n. aktuell. Emellertid bör en viss försiktighet iakttagas beträffande

återbesättande av befattningar hos rådet.

Vad beträffar den under remissbehandlingen väckta frågan om ett förenklat

handläggningsförfarande inom försäkringsrådet, vill jag erinra att

jag i ett tidigare sammanhang uttalat mig för att en undersökning härom

framdeles bör komma till stånd.

VI. KOSTNADSFRÅGOR.

Utredningsmannen.

Riksförsåkringsanstälten.

Med utgångspunkt från alt yrkesskadeförsäkringsstatistiken i stort sett

skall ges samma omfattning som hittills skulle efter samordningens genomförande

anstaltens personal uppgå till 520 befattningshavare. De häremot

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 20S.

svarande avlöningskostnaderna torde kunna uppskattas till 6 350 000 kronor

för år. Då avlöningarna till ordinarie och icke-ordinarie personal -—

jämte rörligt tillägg — för budgetåret 1953/54 upptagits till 8 156 400 kronor,

skulle kostnadsminskningen uppgå till ca 1,8 milj. kronor. Hade den

för tillsynsverksamheten avsedda personalen inte behövt utökas, skulle

kostnadsminskningen ha uppgått till ca 2 080 000 kronor. Sistnämnda belopp

utgör alltså kostnadsminskningen å lönekontot för yrkesskadeförsäkringsverksamheten

jämte därtill knutna uppgifter.

Från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar utgår arvoden

till bl. a. anstaltens överläkare och högst 7 biträdande läkare. För överläkaren

och sex av de biträdande läkarna tillämpas en tjänstgöringstid av

472 timme samt för en biträdande läkare en tid av 27a timme, allt per

vecka. Antalet ärenden, som underställes läkare, torde komma att nedgå

med ca 20 %. Antalet biträdande läkare bör kunna minskas med 2, med

en sammanlagd tjänstgöringstid av 9 timmar i veckan och ett sammanlagt

arvode av 13 200 kronor. Emellertid är det inte otänkbart, att läkarexpertis

kan bli behövlig för tillsynsverksamheten över de erkända sjukkassorna.

Det är därför ovisst i vad mån man i fråga om läkararvoden kan räkna med

någon besparing.

Samordningen kommer att påverka jämväl anstaltens omkostnader. Det

torde böra bli anstaltens sak att framlägga närmare beräkningar härutinnan.

Riksförsäkringsanstaltens ortsombud.

Anstalten har nu något mer än 900 ortsombud, vilka verkställer undersökningar

och utredningar i olika ärenden, medverkar vid anskaffning av

frivilliga försäkringar osv. Till ombuden utgår dels ett fast årsarvode och

dels särskild ersättning för anskaffning av frivilliga försäkringar för

hemmavarande föräldrar och barn.

Ortsombudsuppdraget innehas i regel som bisyssla. En särställning intar

emellertid ombudskontoret i Göteborg. Detta förestås av en tjänsteman

hos anstalten — denne åtnjuter ledighet från sin tjänst — och fungerar

närmast som ett avdelningskontor vilket i betydande omfattning verkställer

självständig skadereglering. Personalen utgöres av föreståndaren,

3 personer med heltids- och 1 person med deltidstjänstgöring.

Med stöd av 58 § i sjukförsäkringslagen torde på de allmänna sjukkassorna

kunna överföras flertalet av ortsombudens åligganden. Ombudsorganisationen

bör kunna avvecklas; detta gäller även kontoret i Göteborg.

Jämte ortsombuden har anstalten ca 300 särskilda ombud för den frivilliga

fiskarförsäkringen. Upphör denna, bortfaller behovet av dessa ombud.

Nu berörda arvoden och särskilda ersättningar utgår från förslagsanslaget

till Riksförsäkringsanstalten: Riksförsäkringsanstaltens ortsombud

m. m. Från anslaget bestrides därjämte ersättningar för bestyret med upp
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

görandet av arbetsgivarförteckningarna i 32 magistratsstäder. Något skäl

att i förevarande sammanhang räkna med en ändring i kostnaderna för

dessa bestyr synes inte föreligga.

Anslaget till riksförsäkringsanstaltens ortsombud in. in. är för budgetåret

1953/54 uppfört med 323 000 kronor. Enligt vad här anförts

skulle medelsbehovet — om man bortser från eventuella arvoden av

statsmedel för anskaffningen till den blivande frivilliga yrkesskadeförsäkringen

— komma att begränsas till att avse ersättningar för upprättande

av arbetsgivarförteckningar, ca 23 000 kronor. Möjligen får

därutöver något mindre belopp beräknas för reseersättningar och traktamenten

till sjukkassorna i samband med utredningar för anstaltens räkning.

Försäkringsrådet.

Kostnaderna för rådet under en övergångstid, som antagits sträcka sig

till utgången av budgetåret 1955/56, kan beräknas inte komma att nämnvärt

påverkas av de föreslagna förändringarna i rådets verksamhetsområde.

Därest den fjärde division, som rådet anser behövlig under övergångstiden,

därefter kan avskaffas, skulle de årliga avlöningskostnaderna

nedgå med ca 150 000 kronor. Någon mindre besparing torde därjämte

ernås å omkostnadsanslaget.

De ömsesidiga bolagen.

Antalet befattningshavare hos bolagen torde minska från ca 265 till ca

160, medförande en minskning i avlöningskostnaderna från ca 3 milj.

kronor till ca 2,i milj. kronor för år. Även övriga förvaltningskostnader

torde komma att nedgå.

Tilläggsavgifter och kostnadsbidrag.

Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets

och riksförsäkringsanstaltens verksamhet skall jämlikt 16 § i olycksfallsförsäkringslagen

för varje försäkring i anstalten till statsverket erläggas

eu tilläggsavgift med 5 % av försäkringsavgiften, ömsesidigt bolag är

skyldigt att till bestridande av nämnda kostnader för varje räkenskapsår

till statsverket erlägga bidrag med 3 % av summan av försäkringsavgifterna.

övriga kostnader för rådets och anstaltens verksamhet bestrides av

statsmedel, dock att vissa särskilda föreskrifter gäller i fråga om kostnaderna

för förvaltningen av olycksfallsförsäkringsfonden. Tilläggsavgifterna

och bidragen upptages såsom inkomst i riksstaten. År 1952 inlevererades

tilläggsavgifter å i runt tal 3,7 milj. kronor. Bolagens bidrag

uppgick till ca 2 milj. kronor. I riksstaten för innevarande budgetår har

vederbörande inkomsttitel upptagits till 5,8 milj. kronor.

De nyssnämnda procentsatserna har varit gällande alltsedan den obliga
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

toriska olycksfallsförsäkringens tillkomst. Vid skilda tillfällen har förslag

väckts om ändring i grunderna för deras beräkning, varvid bl. a. yrkats

på sänkning av den för bolagens bidrag gällande procentsatsen. Spörsmålet

om ett rättvist avvägande av tilläggsavgifter och bidrag har visat sig mycket

komplicerat. Frågan torde erhålla ökad aktualitet i och med samordningens

genomförande. Då det kan hållas för visst, att försäkringsavgifterna genom

samordningen kommer att minskas avsevärt, måhända till 60 % av de nu

utgående, är det uppenbart att tilläggsavgifterna och bidragen kommer

att nedgå avsevärt, därest inte grunderna för desamma ändras. F. n. är

det dock inte möjligt att göra någon mera exakt beräkning av försäkringsavgifternas

framtida storlek. Följaktligen kan inte heller bedömas, vilka

belopp som framdeles skulle inflyta i tilläggsavgifter och bidrag vid olika

alternativ. Härtill kommer att något avgörande ännu inte träffats i fråga om

yrkesskadestatistikens framtida omfattning, ett spörsmål som torde ha

sin betydelse vid avvägandet av tilläggsavgifterna och bidragen. Förutsättningar

saknas för att i förevarande sammanhang närmare ingå på frågan

om grunderna för dessa avgifters och bidrags utmätande.

Yttranden.

Riksförsäkringsanstalten beräknar, att utredningsmannens organisationsplan

skulle, med de jämkningar anstalten förordat, omfatta en personal

av 539 befattningshavare, inräknat generaldirektör och överdirektör.

De sammanlagda avlönings kostnaderna — frånsett arvodesposten —

kan uppskattas till ca 6 650 000 kronor för år.

Därest anstaltens huvudförslag godtages och yrkesskadeförsäkringen således

centraliseras till anstalten torde avlöningskostnaderna stiga till

7 950 000 kronor; personalantalet blir då 646.

Avlöningslcostnaden för de nya sjukkassebyråerna blir ca 1 240 000 kronor

för år mot f. n. ca 930 000 för sjulckassebyrån. Merkostnaden under

första hälften av år 1955 torde kunna täckas av besparingar på yrkesskadeförsäkringssidan.

,

Vid beräkningen har anstalten i allmänhet utgått från lönen enligt näst

högsta löneklassen, enär man måste räkna med att äldre befattningshavare

i övervägande flertalet fall kommer att överföras till den nya organisationen.

I fråga om vissa kategorier — huvudsakligen kansliskrivare, kontorister

och kanslibiträden — har dock räknats med högsta löneklassen;

det alldeles övervägande flertalet av hithörande befattningshavare tillhör

eller kommer inom en nära framtid att tillhöra denna löneklass.

Något belopp har ej beräknats för avlöning av semestervikarier, varav

behov dock kan uppkomma. Med hänsyn till angelägenheten av att bereda

den längre tid anställda delen av anstaltens personal, som väntas bli överflödig

i samband med anordningen, skälig tid för övergång till andra be
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

95

fattningar, torde därjämte visst belopp framdeles få avses för avlöning av

denna övergångsvis anställda personal. En beräkning av kostnaderna bör

anstå till början av år 1956, då anstalten torde få inkomma med särskild

framställning i ämnet.

Vad beträffar omkostnadernas storlek efter samordningens genomförande

saknas f. n. tillräckliga hållpunkter för en uppskattning därav. En

beräkning av medelsbehovet under omkostnadsanslaget bör anstå till hösten

1954, då anstalten har att i vanlig ordning avlåta petitaskrivelse för

budgetåret 1955/56.

Statskontoret förordar en utredning angående ändrade grunder för beräkning

av tilläggsavgifter och kostnadsbidrag. Socialförsåkringsbolagens

förening framhåller, under hänvisning till förarbetena till olycksfallsförsäkringslagen,

att kostnadsbidraget till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten

beräknats till 2 % resp. 1 % av premieinkomsten. Till

följd bl. a. av försäkringsstockens tillväxt har bidragen stigit från 140 000

år 1918 till 2,2 milj. kronor år 1952. Detta innebär, att bolagen betalar ca

1,5 milj. kronor såsom bidrag till försäkringsrådets verksamhet, ehuru

anslagen till rådet för budgetåret 1952/53 uppgick till 845 000 kronor. Bidraget

till riksförsäkringsanstalten — som enligt förarbetena till lagen

skulle avse huvudsakligen statistikarbetet -— belöpte sig år 1952 till ca

700 000 kronor, ett belopp som betydligt överstiger bolagens skäliga andel

i kostnaderna för det arbete inom anstalten, vartill bolagen ansetts böra

bidraga. Frågan om sänkning av bidragen har upprepade gånger tagits

upp från bolagens sida utan att detta föranlett någon åtgärd. Riksförsäkringsanstalten

har därvid bl. a. anfört att bolagen måste anses skyldiga att

deltaga i anstaltens kostnader för s. k. okända arbetsgivare. Bolagens

bidragsskyldighet har emellertid — anför föreningen — aldrig motiverats

härmed. Föreningen hemställer, att i avvaktan på en definitiv reglering

av bolagens bidrag detta provisoriskt bestämmes till 2 % av premieinkomsterna

samt att en utredning snarast möjligt igångsättes i syfte att

definitivt reglera bolagens bidragsskyldighet.

Försäkringsinspektionen anser, att det bör tillses att arbetsgivarbolagen

icke behöver erlägga mer av kostnaderna för riksförsäkringsanstaltens och

försäkringsrådets verksamhet än som skäligen kan anses falla på dem.

Departementschefen.

De kostnadsberäkningar, för vilka redogjorts under förevarande avsnitt,

synes icke giva anledning till några särskilda kommentarer.

Jag förutsätter, att ortsombudsorganisationen i överensstämmelse med

utredningsmannens förslag skall avvecklas.

Utredningsmannen har framhållit, att försäkringsavgifterna efter samordningens

genomförande kommer att minskas avsevärt och att till följd

därav även statsverkets inkomster i form av tilläggsavgifter å försäkringar

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

i riksförsäkringsanstalten samt kostnadsbidrag från socialförsäkringsbolagen

kommer att nedgå betydligt. Några exakta beräkningar härutinnan

har dock icke kunnat göras. Utredningsmannen har icke ansett sig kunna

närmare ingå på frågan om grunderna för dessa avgifters och bidrags

utmätande. Socialförsäkringsbolagens förening, som menar att bolagens

bidrag är för höga, har hemställt om utredning av bidragsfrågan samt föreslagit,

att kostnadsbidraget provisoriskt sänkes från 3 till 2 % av försäkringspremierna.

I det föregående har jag föreslagit, att frågan om en centralisering av

yrkesskadeförsäkringen skall upptagas till förnyad prövning längre fram.

Under sådana omständigheter kan det ifrågasättas om det finnes anledning

att utan att avvakta resultatet av denna prövning göra här förevarande

spörsmål till föremål för en separat utredning.

Med anledning av vad socialförsäkringsbolagens förening anfört vill jag

i detta sammanhang framhålla, att en utredning i bidragsfrågan i vart fall

finge taga sikte på även andra förhållanden än dem, som hittills åberopats

för bolagens bidragsskyldighet. Utredningen borde nämligen enligt min

mening bl. a. söka åstadkomma en rättvis fördelning av de särskilda kostnader,

som genom tillvaron av flera försäkringsinrättningar uppkommer

för riksförsäkringsanstaltens del på grund av anstaltens allmänna uppgifter

inom yrkesskadeförsäkringen. Enligt min mening bör emellertid

förevarande finansieringsfrågor bli föremål för utredning först i sammanhang

med den förutskickade utredningen i centraliseringsfrågan. Skulle

yrkesskadeförsäkringen centraliseras, förlorar spörsmålet givetvis all

aktualitet.

VIL ÖVERGÅNGSFRÅGOR.

Utredningsmannen.

Riksförsäkringsanstaltens organisation.

Den föreslagna utbyggnaden av sjukförsäkringstillsynen bör genomföras

samtidigt med sjukförsäkringslagens ikraftträdande. Beträffande anstaltens

omorganisation i övrigt torde den av samordningen föranledda beskärningen

inte kunna ske förrän senare. Vid samordningens ikraftträdande

kommer det nämligen att hos anstalten inneligga ett avsevärt antal skadeärenden,

vilka endast delvis eller inte alls hunnit behandlas. Därjämte

kommer anstalten att få handlägga ett betydande antal äldre ärenden

som anmäles först efter den 1 januari 1955. Vidare kan den slutliga statistiska

bearbetningen av yrkesskadeärendena för visst år ej igångsättas,

förrän inte blott de kortvariga utan även huvuddelen av de långvariga

skadefallen är slutreglerade, varför statistiken vid nu gällande lagstiftning

inte i sin helhet kan färdigställas tidigare än omkring 2Va år efter skadeårets

utgång.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

97

Av vad anstalten anfört i sina petita för budgetåret 1954/55 framgår,

att anstalten räknat med att en starkare nedgång i antalet skadeärenden

kommer att inträda först under och efter 1955 års andra och tredje månader.

Härtill kommer, att den för tillsynen över sjukförsäkringen m.m. avsedda

personalen, hl. a. med hänsyn till avvecklingen av försäkringen i erkända

sjukkassor, torde behöva förstärkas under någon kortare övergångstid.

Någon nämnvärd personalminskning torde därför inte vara att räkna med

före den 1 april 1955. I vilket tempo nedskärningen därefter kan äga rum

är vanskligt att förutse. Emellertid bör man kunna utgå från att den nya

organisationen i förevarande del åtminstone i huvudsak kan träda i tilllämpning

den 1 juli 1955.

Or f sombudsorganisationen.

Med hänsyn till eftersläpande ärenden kommer orlsombuden att erfordras

även någon tid efter samordningens ikraftträdande. Man får måhända

räkna med att avvecklingen av ortsombudsorganisationen inte kan

slutföras tidigare än till den 1 juli 1955.

.1 l!,ii

Den övertaliga personalen.

övergången till den nya organisationen torde komma att underlättas

därigenom att ett inte obetydligt antal befattningshavare före eller i samband

med dess ikraftträdande på grund av uppnådd pensionsålder eller

eljest lämnar sin tjänst. Den härefter kvarstående övertaliga personalen

bör så långt möjligt beredas något så när likvärdig anställning inom statsförvaltningen.

I den mån så ej kan ske, torde kompensation böra beredas

vederbörande i annan form. Hithörande spörsmål bör utredas i anslutning

till det definitiva ställningstagandet till organisationsfrågan, varvid uppmärksamhet

bör ägnas även åt samordningens konsekvenser för de ömsesidiga

bolagens personal.

Yttranden,

Socialförsäkringsbolagens förening understryker nödvändigheten av att

avvecklingsproblem, som uppkommer för bolagens personal, vid den av utredningsmannen

föreslagna utredningen vinner beaktande i lika hög grad

som kompensationsproblemet då det gäller riksförsäkringsanstaltens personal.

TCO och OST anför, att riksförsäkringsanstaltcn vid omorganisationen

bör betraktas som en enhet. Alla tjänstemän bör ges samma möjligheter

att erhålla tjänster i den framtida organisationen och hänsyn bör vid placeringen

icke tagas till förtrogenhet med speciella arbetsuppgifter. Vidare

bör tjänstemännen under avvecklingstiden förklaras skyldiga alt avgå vid

pensionsålderns lägre gräns, varjämte därtill villiga befattningshavare bör

få möjlighet att förtidspensioneras om de i övrigt fyller kraven för förtids7—sos

nt Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 208.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kuiifil. Maj:ts proposition nr 208.

pension. Då anstalten under en övergångstid torde kräva mer personal än

som normalt behövs och svårigheter föreligger att tämligen snart överblicka

det framtida personalbehovet, bör en successiv anpassning ske, så att

tjänstemän, som de närmaste åren efter omorganisationen uppnår pensionsålderns

undre gräns, må utgöra eu personalreserv. Problem kan väntas

uppstå då det gäller att överföra kvarstående personal på i lönegradshänseende

likvärdiga tjänster. Visst utrymme bör därför skapas för att övergångsvis

låta tjänstemän kvarstå i högre lönegrad.

Departementschefen.

Personalindragningarna inom den för yrkesskadeförsäkringsverksamheten

avsedda delen av riksförsäkringsanstalten torde, såsom utredningsmannen

framhållit, böra genomföras successivt under första halvåret 1955.

Därest så finnes vara möjligt bör redan före den 1 juli 1955 sammanslagningar

å yrkesskadedelen av byråer eller avdelningar komma till stånd.

Den nya organisationen torde i stort sett kunna träda i tillämpning vid

ingången av budgetåret 1955/56. Å andra sidan bör den föreslagna utbyggnaden

av tillsynsorganisationen i huvudsak vara genomförd till den dag

då sjukförsäkringslagen träder i kraft, nämligen den 1 januari 1955. Härigenom

uppkommande merkostnader å tillsynssidan synes kunna motvägas

av kostnadsminskningarna på yrkesskadeförsäkringssidan. Förstärkningarna

å tillsynssidan torde under budgetåret 1954/55 böra ske i

form av dubbleringsförordnanden.

I likhet med utredningsmannen utgår jag ifrån, att avvecklingen av

ortsombudsorganisationen icke kan slutföras tidigare än till den 1 juli

1955. Detta har också förutsatts vid beräkningen av vederbörande anslag

för budgetåret 1954/55 (V ht 1954, p. 78; rd. skr. nr 5).

Vad därefter beträffar avvecklingen av den övertaliga personalen hos

riksförsäkringsanstalten vill jag understryka vikten av att arbetet härmed

bedrives under alla rimliga hänsynstaganden till personalens intressen.

Till eu början vill jag framhålla, att tjänstemännen inom riksförsäkringsanstalten

i dess helhet bör ges samma möjligheter att erhålla tjänster

i den framtida organisationen. Härvid måste dock tillses att de befattningshavare,

som tillföres den i sig självt knappt tillmätta tillsynsdelen

av ämbetsverket, har erforderliga förutsättningar att kunna fullgöra de

arbetsuppgifter som ingår i tillsynsverksamheten.

Jag förutsätter, att under avvecklingsskedet tjänstemännen regelmässigt

skall av riksförsäkringsanstalten förklaras skyldiga att avgå vid pensionsålderns

lägre gräns. Vidare bör beaktas möjligheten att i vanlig ordning

bevilja förtidspension.

Förslag om ordinarie tjänstemäns förande på övergångsstat torde få föreläggas

1955 års riksdag. Vad beträffar den icke-ordinarie personalen bör

Kungl. Maj:t, när särskilda skäl därtill föranleder, under budgetåret

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:is proposition nr 208.

1954/55 äga rätt att medge, att befattningshavare övergångsvis må med

bibehållen lön placeras på lägre befattning. Skulle en dylik anordning

kräva överskridande av en av riksdagen maximerad anslagspost, bör Kungl.

Maj :t äga medgiva sådant överskridande.

Riksförsäkringsanstalten bör eftersträva att åstadkomma eu jämnt föidelad

avgång av den övertaliga personalen, så att icke större personalgrupper

på en gång kommer att konkurrera om tillgängliga placeringsmöjligheter.

Med hänsyn härtill hör övertalig tjänsteman under kortare övergångstid

kunna få kvarstå i tjänst oaktat omorganisationen i och föi sig

krävt hans entledigande, dock under förutsättning att lämpligt arbete kan

beredas tjänstemannen. Ä andra sidan bör entledigande, om så med hänsyn

till föreliggande omplaceringsmöjligheter befinnes påkallat, kunna på

ansökan beviljas utan iakttagande av eljest föreskriven uppsägningstid.

Riksförsäkringsanstalten bör vidare i möjligaste mån bevilja övertalig personal

den ledighet, som bedöms erforderlig lör att vederbörande skall

kunna ägna skälig tid åt att söka ny anställning.

En särskild i förhållande till riksförsäkringsanstalten fristående nämnd

bör tillsättas med uppgift att leda överflyttningen av den entledigade personalen

till andra statliga organ eller till privat tjänst. Nämnden bör därvid

samråda med den offentliga arbetsförmedlingen samt med statliga

mvndigheter och organ och därvid aktivt medverka till personalens placering.

Jag förutsätter, alt någon nyrekrytering icke företages inom riksförsäkringsanstalten

efter framläggandet av denna proposition och så länge

anstalten till sitt förfogande har eu reserv av oplacerade övertaliga tjänstemän,

som kan utnyttjas för ifrågakommande arbetsuppgifter. Skulle nyrekrytering

likväl anses erforderlig skall anstalten underställa fiågan

Kungl. Maj :ts prövning.

Vidare vill jag föreslå, att möjlighet beredes viss personal att erhålla

särskilda avvecklingsersättningar efter samma riktlinjer, som i propositionen

den 5 mars 1954, nr 109, angående organisationen av försvarets

centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning m. in. förordats beträffande

avvecklingen av personal vid krigsmaterielverket och vissa andra försvarsförvaltningar.

Chefen för försvarsdepartementet anförde härom till det till

nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet bl. a. följande.

Då man torde få räkna med att befattningshavare med förhållandevis

lång tjänstgöring bakom sig, vilka dessutom av åldersskäl representerar en

på den allmänna arbetsmarknaden mindre efterfrågad arbetskraft, kan

komma att avskedas, bör under vissa omständigheter möjlighet föreligga

att tillerkänna till följd av omorganisationen övertalig personal särskilda

ekonomiska förmåner. Det har icke varit möjligt att i detta sammanhang

utarbeta förslag till bestämmelser i ämnet. Kungl. Maj :t torde därför böra

erhålla bemyndigande att utfärda erforderliga bestämmelser i detta hänseende.

Dessa syns lämpligen böra utformas \ huvudsak enligt de rikt
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

linjer, som tillämpades vid den åren 1943—1945 genomförda centraliseringen

av underhållstjänsten i fråga om intendenturmateriel m. m.

Jag förutsätter, att befattningshavare, som utan att förebringa godtagbala

skäl härför, vägrar att anta erbjuden annan anställning, härigenom

förverkar den rätt till ekonomisk gottgörelse, som eljest kan tillkomma

honom.

Det faller av sig självt att här berörda ersättningsfrågor bör avgöras

konsekvent och efter enhetliga grunder.---Det bör uppmärksammas,

att fattandet av beslut i förevarande ärenden måste bygga på även andra

■\anskliga

pen. Sålunda måste ställning tas till frågan om entledigande är betingat

av omorganisationen eller icke. Har vederbörande avböjt att anta erbjuden

anställning måste det fastslås, huruvida fullgoda skäl härtill funnits. Slut“8.

®“ måste ståndpunkt tas till frågan, om vederbörande iakttagit vad som

skaligen boit ankomma på honom för att erhålla ny anställning.

Ersättningar, som i enlighet med vad bär av mig förordats kan komma

att utgå till övertalig personal hos riksförsäkringsanstalten i enlighet med

u\ Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser, bör fastställas av den av

mig i det föregående föreslagna nämnden, som därvid bör anpassa sin

praxis efter den, som kommer att tillämpas vid avvecklingen inom de i

propositionen nr 109 berörda försvarsförvaltningarna. Ersättningarna bör

utbetalas av rikslörsäkringsanstalten från det anslag, från vilket vederböi

andes lön tidigare utgått. Kungl. Maj:t bör äga medgiva överskridande av

anstaltens anslagspost till hvlöningar till övrig icke-ordinarie personal i

den mån så erfordras för att täcka kostnaderna för dessa ersättningar.

Ett speciellt problem erbjuder avvecklingen av den övertaliga personalen

inom socialförsäkringsbolagen, enligt utredningsmannens beräkningar ca

105 personer. Enligt min mening kan statsmakterna inte undandraga sig

att medverka, då det gäller att söka anskaffa nya anställningar åt denna

personal. Jag föreslår därför, att den för avvecklingsfrågorna tillsatta

nämnden får i uppdrag att medverka vid omplaceringen av jämväl denna

personal. Det måste dock förutsättas, att bolagen skall vara aktivt behjälpliga

vid arbetsanskaffningen.

Man torde kunna förvänta, att bolagens personal i samband med avvecklingen

kommer att göra vissa ersättningsanspråk gällande. I första

hand måste detta bli en fråga mellan personalorganisationerna och vederbörande

socialförsäkringsbolag. Därest det visar sig, att tillgängliga medel

hos bolagen verkligen icke förslår att finansiera en rimlig ekonomisk gottgörelse

åt namnda personal, torde närmare få undersökas huruvida och i

vilken utsträckning statsmedel bör tagas i anspråk härför. Vid denna

bedömning torde de riktlinjer som godtages för jämförbara områden med

liknande förutsättningar böra vara vägledande.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 20S.

101

VIII. HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna

a) av mig i det föregående förordade riktlinjer för det

administrativa handhavandet av yrkesskadeförsäkringen samt

tillsynen över nämnda försäkring och den allmänna sjukförsäkringen

m. m.,

b) av mig i det föregående förordad plan för omorganisation

av riksförsäkringsanstalten,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i de hänseenden, som

berörts i det föregående, vidtaga de åtgärder, som betingas av

riksförsäkringsanstaltens omorganisation.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kanal. Maj:ts proposition nr 20S.

Bilaga 1.

Byråorganisation för vrkesskaderegleringen

(olycksfallsförsäkringslagen = ÖL; yrkessjukdomsförsäkringslagen = YL; yrkesskadeförsäkringslagen

= YskL)

Nuvarande organisation.

S I

S II

S III

S IV

Exp.

Sjukpenning och

Invaliditets- och

Ersättningar till

Ersättningar enligt

Gemen-

läkarvårdsersätt-

döds fallsersätt-

militärpersonal

ÖL till statsan-

sam för

ning enligt ÖL,

ningar enligt ÖL,

j ämlikt militärer-

anställda (utom

S I och

dock ej till mili- tärpersonal och

andra statsan- ställda.

dock ej till mili- tärpersonal och

andra statsan- ställda.

sättningsförord- ningarna samt

ÖL och YL in. fl.

författningar.

militärpersonal).

Ersättningar enligt

YL (utom till

militärpersonal).

Ersättningar till

fångar m. fl.

Fiskarförsäk ri ngs- ärenden.

Särskilda silikos- ersättningar.

S IV.

Utredningsmannens och departementschefens förslag.

S I

Ersättningar enligt

YskL eller motsvarande

äldre

författningar,

dock ej till militärpersonal

och

andra statsanställda.

Egen expedition.

S II

Ersättningar till

militärpersonal

och andra statsanställda.

Ersättningar till

fångar in. fl.

Kvarstående liskarförsäkringsersättningar.

Egen expedition.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kuiifll. Maj:ls proposition nr 208.

103

Bilaga 2.

Personal för yrkesskadeförsäkringen vid i huvudsak

oförändrad statistik.

Befattning

Löne-

grad

Nu

Rfas

förslag

Utredn.-

mannens

förslag

Departe-

ments-

chefens

förslag

Byråchef..........................

37

7

6

5

5

Byrådirektör ......................

33

1

1

1

1

Byrådirektör ......................

31

It)

9

8

8

Förste aktuarie...................

29

5

5

5

5

Förste byråingenjör ................

29

i

i

i

i

Förste byråsekreterare..............

29

u

ii

10

9

Förste aktuarie....................

27

7

7

7

7

Förste byråingenjör ................

27

2

2

2

2

Förste byråsekreterare..............

27

19

14

11

ii

Kamrer...........................

27

1

1

1

1

Aktuarie, byråsekreterare (amanuens)

25—19

58

36

35

34

Byråingenjör ......................

25

4

3

3

3

Förste kontorsskrivare..............

21

25

14

14

14

Kassör............................

19

1

1

1

i

Kontorsskrivare....................

19

30

12

12

12

Förste kansliskrivare...............

17

1

—

—

Kansliskrivare.....................

15

14

12

12

Kontorist..........................

13

30

33

288

33

Kanslibitriide......................

11

104

87

84

Kontorsbitriide.....................

regi. bef.

235

102

159

Expeditionsvakt....................

12

3

3

1 o-

3

Expeditionsvakt.................•

11

2

2

1 25

2

Expeditionsvakt....................

10

27

20

1

20

Materialförvaltare..................

17

i

1

1

1

Verksregistrator....................

15

i

1

1

1

Maskinist.........................

13

i

1

1

1

Postexpeditionsföreståndare..........

13

i

1

1

i

Telefonist.........................

8

4

4

4

4

612

450

437

435

Tillkommer för debitering av bygg-

nadsforskningsavgift:

Förste kontorsskrivare..............

21

1

1

—

1

11

1

1

—

—

Kontorsbiträde.....................

regi. bef.

2

2

—

—

616

454

437

436

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Mnj:ls proposition nr 208.

Bilaga 3.

Organisation för till synsuppgifterna.

Utredningsmannen

Departementschefen

Befattning

Löne-

Nu

1

2.

by-

rån

under-

stöds-

före-

nings-

byrån

1.

by-

rån

2. byrån

grad

by-

rån

S:a

ge-

men-

samt

| under- stöds- fören.

övriga

upp-

gifter

S :a

Överdirektör.........

Cp 15

1

1

Byråchef..........

37

l1

—

1

1

2

1

1

2

Byrådirektör........

33

1

1

_

1

2

1

1

2

Byrådirektör...........

31

2

1

2

3

1

1

2

Förste aktuarie........

29

1

2

—

1

3

2

_

1

3

Förste byråsekreterare . .

29

4

1

2

2

5

1

2

2

5

Förste aktuarie........

27

3

2

—

2

4

2

1

3

Förste byråsekreterare ..

27

4

4

2

1

7

3

i

2

6

Byråsekreterare........

Ca 25

2

_

_

Aktuarie, byråsekreterare

(amanuens)..........

regi.

bef.

7

3

2

2

7

3

_

3

2

8

Kontorsskrivare........

Kansliskrivare.........

Kontorist..............

Kanslibiträde..........

Kontorsbiträde.........

Expeditionsvakt........

Totalsumma

1 Tjänsten dubblerad.

19

15

13

11

regi .bef.

10

25

3

5

4

6

17

3

63

15

9

10

34

3

145

82

14

1

9

7

31

3

6

4

11

24

3

82

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. 105

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning .......................................................................................... 3

1. Sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna ................................................ 4

Sjukförsäkringen ........................................................................ 4

Yrkesskadeförsäkringen ............................................................... 6

II. Samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna .................. 8

III. Administrationens huvuddrag ......................................................... 12

Allmänna synpunkter på yrkesskadeförsäkringens organisation ......... 12

Utredningsmannen .................................................................. 12

Yttranden .............................................................................. 15

Departementschefen .................................................................. 23

Tillsynen över sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna ........................... 28

Utredningsmannen .................................................................. 28

Yttranden .............................................................................. 32

Departementschefen .................................................................. 37

IV. Riksförsäkringsanstaltens inre organisation .................................... 41

A. Utredningsmannen .................................................................. 41

Yrkesskadeförsäkringen ............................................................ 41

Tillsynen över sjukförsäkringen samt vissa understödsföreningar

och stiftelser ..................................................................... 57

Sammanfattning av personalminskningarna inom riksförsäkringsanstalten

........................................................................... 63

B. Yttranden över utredningsmannens förslag ................................. 63

C. Riksförsäkringsanstaltens utlåtande och förslag ........................... 71

D. Yttranden över riksförsäkringsanstaltens förslag ........................... 79

E. Departementschefen ............................................................... 80

V. Försäkringsrådets inre organisation ................................................ 88

Utredningsmannen ........................................................................ 88

Yttranden .................................................................................... 90

Departementschefen .........................................*........................... 91

VI. Kostnadsfrågor ........................................................................... gj

Utredningsmannen ........................................................................ gj

Yttranden .................................................................................... g4

Departementschefen ..................................................................... g5

VII. Övergångsfrågor ........................................................................... 96

Utredningsmannen ........................................................................ gg

Yttranden .................................................................................... g7

Departementschefen ..................................................................... gg

VIII. Hemställan ................................................................................. jqj

8—308 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 208.

Doktrin (1)

  1. Johan Hirschfeldt, Juridik och politik – svenska domstolar i ett förändrat landskap. Ett anförande i Riddarhuset vid invigningen av Högsta förvaltningsdomstolens lokaler den 24 maj 2012 om några utvecklingslinjer i förvaltningsrätten, FT 2012 nr 3 s. 295, på s. 298 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:397 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det administrativa handhavandet av sjukoch yrkesskadeförsäkringarna m. m. jämte i ämne a1 i texten
  2. SU 1954:194 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående det administrativa handhavandet av sjukoch grkesskadeförsäkringarna m. m. jämte i ämnet väckta motio s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 2012 s. 295 Johan Hirschfeldt, Juridik och politik – svenska domstolar i ett förändrat landskap. Ett anförande i Riddarhuset vid invigningen av Högsta förvaltningsdomstole… s. 298 i texten