Med förslag till reglemente angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkringsfond
1954-04-02 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1954:211, Med förslag till reglemente angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkringsfond
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
1
Nr 211.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till reglemente
angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens
yrkesskadeförsäkringsfond; given Stockholms
slott den 2 april 1954.
Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till reglemente angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens
yrkesskadeförsäkringsfond.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sti-äng.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås att reglementet den 29 juni 1917 angående förvaltningen
av riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond fr. o. m.
den 1 januari 1955 skall ersättas av ett reglemente angående förvaltningen
av riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkringsfond. Sistnämnda fond
skall bildas genom en sammanslagning av den nuvarande olycksfallsförsäkringsfonden
med riksförsäkringsanstaltens fond för den genom propositionen
nr 60 till innevarande års riksdag föreslagna nya yrkesskadeförsäkringen.
I förslaget till nytt fondreglemente ha bestämmelserna om placering
av fondens medel utformats i anslutning till vad som enligt 1948
års lag om försäkringsrörelse gäller beträffande försäkringsbolags försäkringsfond
för livförsäkringar.
1—Il i han g till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 211.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
Förslag
till
Reglemente
angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkringsfond.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkringsfond bildas genom att
anstaltens olycksfallsförsäkringsfond sammanlägges med den i 41 § lagen
om yrkesskadeförsäkring avsedda fonden.
2 §•
Yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster utgöras av
avgifter för försäkringar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete,
lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer,
lagen om yrkesskadeförsäkring samt lagen om krigsförsäkring för
sjömän in. fl.;
återbetalda belopp enligt 12 § andra stycket lagen om försäkring för
olycksfall i arbete och 51 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring;
bötesmedel enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete;
kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i riksförsäkringsanstalten av livräntor
enligt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete eller på grund av anstaltens övertagande jämlikt 35 § lagen
om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
av annan åvilande skyldighet att utgiva ersättning i anledning
av olycksfall eller sjukdom; samt
räntor och annan avkastning.
3 §•
Yrkesskadeförsäkringsfondens utgifter utgöras av
ersättningar och andra kostnader, som i anledning av inträffade skadefal!
skola utbetalas av riksförsäkringsanstalten enligt förenämnda lagar
och enligt lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar;
ersättningar, som skola utbetalas av riksförsäkringsanstalten på grund
av övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete
samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande ersättningsskyldighet
;
belopp, som av riksförsäkringsanstalten eller eljest återbetalas på grund
av att för mycket influtit till anstalten i avgifter för försäkringar enligt de
i 2 § omförmälda lagarna;
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 8 § stadgas; samt
kostnaden för fondens förvaltning enligt vad därom särskilt föreskrives.
4 §•
Den del av yrkesskadeförsäkringsfondens medel, som ej erfordras för
bestridande av dess löpande utgifter, skall redovisas i följande slag av tillgångar:
1)
obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats
av staten;
2) obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket
Sveriges stadsliypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska
skeppshypotekskassan eller Inteckningsbanken aktiebolag eller av hypoteksaktiebolag,
som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av
bank- och fondinspektionen;
3) av riksbanken, svenskt bankaktiebolag, postsparbanken, svensk sparbank,
Svenska jordbrukskreditkassan eller centralkassa för jordbrukskredit
utfärdade fordringsbevis, med undantag av sådana för den allmänna rörelsen
avsedda förskrivningar, som medföra rätt till betalning först efter utfärdarens
övriga fordringsägare (förlagsbevis);
4) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit
Konungens tillstånd;
5) av svenskt industriföretag utfärdade obligationer, vilka offentligen
utbjudits av svenskt bankaktiebolag;
6) skuldförbindelser, för vilka yrkesskadeförsäkringsfonden äger säkerhet
genom inteckning i fast egendom eller tomträtt inom två tredjedelar av
senast fastställda taxeringsvärde; dock skall åbyggnad, för att inteckning
i fastigheten eller tomträtten må godkännas, vara brandförsäkrad i försäkringsbolag,
som avses i lagen om försäkringsrörelse, eller i utländsk försäkringsanstalt
med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket;
7) sådana andra värdehandlingar, vilka Konungen i särskilda fall efter
framställning av riksförsäkringsanstalten prövar erbjuda fullgod säkerhet;
8) lån för åtgärder, som äro ägnade att i yrkesskadeförsäkringens intresse
förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller att höja
arbetsförmågan hos de försäkrade, under förutsättning att nöjaktig säkerhet
ställes för lånen;
9) fastigheter, vilka med Konungens medgivande förvärvas för användning
till förebyggande av förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller
till höjande av arbetsförmågan hos arbetstagare, som äro försäkrade i riksförsäkringsanstalten.
Av de medel, som avses i första stycket, skall minst en tiondel redovisas
i värdehandlingar, som under 1) angives, och må högst en fjärdedel redovisas
på sätt under 8) sägs samt högst en tjugondei i fastigheter, som
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
under 9) avses. Därest något år avvikelse från angivna gränser för medlens
placering ägt rum, skall rättelse vidtagas så snart det lämpligen kan ske.
Utan hinder av vad i denna paragraf är stadgat må, till skyddande av
fordran, å offentlig auktion eller fondbörs inköpas egendom, som är utmätt
eller pantsatt för fordringen. Sådan egendom skall, så snart det lämpligen
kan ske, åter avyttras.
5 §•
Förvaltningen av yrkesskadeförsäkringsfonden handhaves av riksförsäkringsanstalten.
I behandlingen av frågor om placering av fondens medel skola deltaga
generaldirektören och chefen för riksförsäkringsanstaiten såsom ordförande;
två
byråchefer i riksförsäkringsanstaiten, som av Konungen förordnas
därtill och av vilka den äldste vid förhinder för generaldirektören inträder
såsom ordförande i dennes ställe; samt
två av Konungen för tre år i sänder förordnade, på det finansiella området
erfarna personer.
Konungen utser en suppleant för var och en av sistnämnda båda ledamöter;
och äger anstalten utse erforderligt antal suppleanter för anstaltens
egna ledamöter.
6 §•
Vid behandlingen av frågor om placering av yrkesskadeförsäkringsfondens
medel är riksförsäkringsanstaiten beslutför, när minst fyra av dem
som skola deltaga i handläggningen äro närvarande. Såsom riksförsäkringsanstaltens
beslut gäller den mening om vilken de flesta förena sig och,
vid lika röstetal, den som biträdes av ordföranden.
7 §.
Det åligger riksförsäkringsanstaiten att i protokoll anteckna storleken av
de belopp, som må placeras mot endast nöjaktig säkerhet eller mot lägre
räntesats än vad placeringen normalt kunnat betinga.
8 §•
Konungen äger bestämma att, såframt yrkesskadeförsäkringsfondens
tillgångar vid försäkringsteknisk utredning så finnas medgiva med hänsyn
till de förpliktelser som åligga fonden, viss mindre del av densamma
användes för att bekosta åtgärder, ägnade att i yrkesskadeförsäkringens
intresse förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller höja
arbetsförmågan hos de försäkrade. Dessa medel skola ställas till riksförsäkringsanstaltens
förfogande att disponeras i enlighet med de närmare
bestämmelser, som Konungen meddelar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. i\Inj:ts proposition nr 211.
o
9 §•
Riksförsäkringsanstalten har att i övrigt vid förvaltningen av yrkesskadeförsäkringsfonden
ställa sig till efterrättelse i tillämpliga delar den för anstalten
gällande instruktionen.
10 §.
Vad i lag eller särskild författning eller eljest är stadgat om riksförsäkringsanstaltens
olycksfallsförsäkringsfond skall i stället gälla yrkesskadeförsäkringsf
onden.
Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1955, då reglementet den
29 juni 1917 (nr 473) angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens
olycksfallsförsäkringsfond skall upphöra att gälla.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 april
195b.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson,
Lindell, Nordenstam.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om förvaltningen
av riksförsäkringsanstaltens fond för yrkesskadeförsäkringen
samt anför.
Genom proposition nr 60 till innevarande års riksdag har framlagts förslag
till lag om yrkesskadeförsäkring avsedd att fr. o. in. den 1 januari
1955 avlösa bl. a. 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete. Enligt
förslaget skall den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen — liksom den
nuvarande — äga rum i riksförsäkringsanstalten men får den under vissa
villkor i stället ske i ömsesidigt socialförsäkringsbolag. Frivillig försäkring
föreslås få tecknas i anstalten eller i sådant bolag. Enligt 41 § fjärde stycket
i förslaget skall avgifterna för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
enligt yrkesskadeförsäkringslagen ingå till en fond, som förvaltas enligt
grunder vilka bestämmes av Konungen med riksdagen.
Riksförsäkringsanstalten har den 3 mars 1954 avgivit förslag till reglemente
angående förvaltningen av anstaltens yrkesskadeförsäkringsfond.
Detta förslag har därefter remissbehandlats i sedvanlig ordning.
Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till närmare behandling.
Gällande bestämmelser.
Enligt 19 § fjärde stycket av 1916 års olycksfallsförsäkringslag skall avgifterna
för försäkringar i riksförsäkringsanstalten enligt nämnda lag ingå
till en fond, som förvaltas enligt grunder vilka bestämmes av Konung och
riksdag. Härutinnan gäller reglementet den 29 juni 1917 angående förvaltningen
av riksförsäkringsanstaltens olyclcsfallsförsäkringsfond (nr 473;
ändr. 545/1924, 153/1927 och 372/1930). Enligt § l i reglementet utgör
nämnda fond en sammanläggning av den fond, som bildats på grund av
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
anstaltens försäkringsverksanihet enligt 1901 års lag angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete, och den fond, som omförmäles
i 19 § av 1916 års olycksfallsförsäkringslag.
I § 2 mom. 1 uppräknas fondens olika inkomstposter, inedan i mom. 2
av samma paragraf fondens olika utgifter specificeias.
Enligt § 3 mom. 1 skall den del av fondens medel, som ej erfordras för
bestridande av dess utgifter, redovisas i
1) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
svenska staten |
2) Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges stadslivpotekskassas
obligationer;
3) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit
Konungens tillstånd; .
4) skuldförbindelser, för vilka fonden äger säkerhet genom inteckning i
fast egendom inom femtio procent av senast fastställt taxeringsvärde el er
inom sextio procent av sådant värde, som efter särskild värdering faststa - les av riksförsäkringsanstalten, dock att med Konungens medgivande såsom
sådan säkerhet må godkännas dylik inteckning inom två tredjedelar
av senast fastställt taxeringsvärde eller på sätt nyss nämnts särskilt fastställt
värde;
5) skuldförbindelser, utfärdade av svenska jordbrukskreditkassan;
6) sådana andra värdehandlingar, vilka Konungen i särskilda fall efter
framställning av riksförsäkringsanstalten prövar erbjuda fullgod säkerhet;
7) fordringar hos bank i enlighet med de närmare bestämmelsei, som a\
Konungen meddelas; ......
8) lån till företag, som äro ägnade att i olycksfallsförsäkringens intresse
förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller att höja arbetsförmågan
hos de försäkrade och som anses erbjuda nöjaktig säkerhet;
9) fastigheter, vilka med Konungens medgivande förvärvas för användning
till förebyggande av förlust eller nedsättning av arbetsförmåga ellei
till höjande av arbetsförmågan bos de i riksförsäkringsanstalten försäkrade
arbetare.
Minst eu tiondel av fondmedlen skall enligt § 3 inom. 2 redovisas enligt
vad som angives under 1). Högst en fjärdedel får redovisas på sätt undei
8) sägs och högst en tjugondei såsom under 9) föreskrivits. Om något år
avvikelse skett från nämnda gränser, skall rättelse vidtagas så snart det
lämpligen kan ske.
Utan hinder av de nu återgivna bestämmelserna får enligt § 3 inom. .5
till skyddande av fordran å offentlig auktion eller fondbörs inköpas egendom,
som är utmätt eller pantsatt för fordringen. Sådan egendom skall så
snart det lämpligen kan ske åter avyttras.
Förvaltningen av fonden handhas enligt § 4 av riksförsäkringsanstalten.
Vid behandlingen av placeringsfrågor skall deltaga anstaltens chef som
ordförande samt två av Kungl. Maj:t därtill förordnade byråchefer i anstalten
och två av Kungl. Maj:t för tre år i sänder förordnade, på det finansiella
området erfarna personer.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
Vid behandlingen av placeringsfrågor skall enligt § 5 minst fyra av de
nyssnämnda personerna vara närvarande. Beslut fattas med enkel majoritet.
För beslut om placering på sätt stadgas i § 3 mom. 1 8) erfordras
dock att minst fyra är ense.
Enligt § 6 skall riksförsäkringsanstalten i protokoll anteckna storleken
av de belopp, som placeras mot endast nöjaktig säkerhet eller mot lägre
räntesats än vad placeringen normalt kunnat betinga.
Kungl. Maj :t äger enligt § 7 under vissa villkor bestämma, att viss mindre
del av fonden får användas för att bestrida kostnader för åtgärder, ägnade
att i olycksfallsförsäkringens intresse förebygga förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan eller höja arbetsförmågan hos de försäkrade.
I § 8 stadgas att riksförsäkringsanstalten har att i övrigt vid förvaltningen
av fonden ställa sig till efterrättelse i tillämpliga delar den för
anstalten gällande instruktionen.
Den i 19 § olycksfallsförsäkringslagen omförinälda fonden uppgår —
enligt vad riksförsäkringsanstalten upplyst — för närvarande till ca 300
milj. kr. Förutom denna fond förvaltar riksförsäkringsanstalten även följande
fonder, nämligen dels den på grund av kungörelsen den 2 oktober
1908 (nr 100 s. 2) och förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående
en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall
bildade fonden (ca 2,5 milj. kr.), dels fonden för livräntor, inköpta jämlikt
lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap och föräldrabalken
(ca 1,1 milj. kr.), dels den fond, som bildats jämlikt kungörelsen den 30
juni 1920 (nr 509) angående särskilda villkor och bestämmelser för livförsäkring
å personer, som erhålla lån ur statens egnahemslånefond (ca
450 000 kr.), dels ock den fond, som bildats av medel inbetalade till rikslörsäkringsanstalten
för köp av livräntor enligt lagen den 10 maj 1929 om
trafikförsäkring å motorfordon (ca 2,6 milj. kr.).
Genom beslut den 8 november 1918, den 19 november 1920, den 31 december
1921 och den 19 december 1930 har Kungl. Maj :t föreskrivit, att
bestämmelserna i reglementet angående förvaltningen av olycksfallsförsäkringsfonden
i tillämpliga delar skall — med vissa undantag — lända till
efterrättelse i fråga om övriga nu ifrågavarande fonder.
1 detta sammanhang bör nämnas att i fråga om förvaltningen av socialförsäkringsbolagens
olycksfallsförsäkringsfond numera gäller bestämmelserna
i lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse. I denna lag har 274 g
följande lydelse.
.. Y.?d .e.m!ar tidpunkt skall ett belopp motsvarande försäkringsfonden för
hvt orsak ringar vara redovisat i följande slag av värdehandlingar:
. obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats
av staten;
2 obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
skeppshypotekskassan eller Inteckningsbanken aktiebolag eller av hypoteksaktiebolag,
som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av
bank- och fondinspektionen;
3. av riksbanken, svenskt bankaktiebolag, postsparbanken, svensk sparbank,
Svenska jordbrukskreditkassan eller centralkassa för jordbrukskredit
utfärdade fordringsbevis, med undantag av sådana för den allmänna
rörelsen avsedda förskrivningar, som medföra rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis);
4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit
Konungens tillstånd;
5. av svenskt industriföretag utfärdade obligationer, vilka offentligen utbjudits
av svenskt bankaktiebolag;
6. skuldförbindelser, för vilka bolaget äger säkerhet genom inteckning i
fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde,
ävensom skuldförbindelser med säkerhet av inteckning i tomträtt inom två
tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde och med den ytterligare begränsning
med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller andra omständigheter
som försäkringsinspektionen föreskriver; dock att i varje fall åbyggnad
skall, för att inteckning i fastigheten eller tomträtten må godkännas,
vara brandförsäkrad i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländsk
försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket;
7. inhemska eller utländska värdehandlingar, som till sin art och till
den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några av de under
1—6 nämnda; dock att värdehandlingar, vilka enligt sin lydelse skola infrias
i främmande valuta, må användas för redovisning allenast i den mån
de motsvara försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar i samma
valuta;
eller ock i följande tillgångar av annan art:
8. lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet;
9. värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av i återförsäkring
övertagna livförsäkringar, dock att värdet av utländsk försäkringsanstalts
ansvarighet ej må i vidsträcktare mån användas till redovisning
av försäkringsfonden än försäkringsinspektionen med hänsyn till försäkringstagarnas
säkerhet finner kunna medgivas.
Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp, motsvarande
högst en tiondel av försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar
i svensk valuta, redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket
1—7 avses, dock icke i aktier.
Med försäkringsfond för egen räkning förstås den del av fonden, som
icke motsvarar värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.
Riksförsäkringsanstaltens förslag.
Riksförsäkringsanstalten framhåller inledningsvis att genom de försäkringsavgifter,
som skall erläggas till anstalten enligt bestämmelserna i yrkesskadeförsäkringslagen,
en ny fond kommer ad bildas. Denna fond borde
liksom olycksfallsförsäkringsfonden förvaltas av anstalten. Enligt riksförsäkringsanstaltens
mening borde den nuvarande olycksfallsförsäkringsfon
-
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 211.
den fr. o. m. den 1 januari 1955 sammanslås med den nya fonden till en
gemensam fond, kallad yrkesskadeförsäkringsfonden. Därvid skulle sistnämnda
fond ha att ansvara även för de förpliktelser, som åvilade den
förra fonden. Såvitt anstalten kunde finna, förelåge nämligen ej några bärande
skäl att bibehålla olycksfallsförsäkringsfonden som en särskild fond
efter ikraftträdandet av yrkesskadeförsäkringslagen. På hemställan av anstalten
hade vid 1924 års riksdag beslutats att den på grund av anstaltens
försäkringsverksamhet enligt 1901 års olycksfallsersättningslag bildade fonden
fr. o. m. den 1 januari 1925 skulle sammanläggas med olycksfall sförsäkringsfonden.
I sin ifrågavarande hemställan hade anstalten anfört bl. a.
Riksförsäkringsanstaltens verksamhet på grund av 1901 års olycksfallsersättningslag
fortgår alltjämt i viss omfattning. Den väsentligaste ännu
kvarstående uppgiften, tillhörande denna verksamhet, är utbetalning av
tidigare beviljade livräntor till ca 6 000 livräntetagare. Fortfarande förekommer
dock då och då beviljande av nya livräntor. Då denna sistnämnda
uppgift inom en jämförelsevis nära framtid kommer att helt upphöra, synes
man hava anledning att i bokföringsavseende sammanslå denna fond med
olycksfallsförsäkringsfonden. Det finnes knappast någon anledning att vidare
hålla dem åtskilda. Riksförsäkringsanstaltens nuvarande olycksfallsförsäkringsverksamhet
är ju en direkt fortsättning av försäkringsverksamheten
enligt 1901 års lag, ehuru i större omfattning. Fonden enligt den
förra lagen är ju, liksom den nya olycksfallsförsäkringsfonden, bildad genom
arbetsgivares försäkringsavgifter; och till en del äro arbetsgivarna
desamma i avseende å båda fonderna. — — — Genom sammanslagning
av de båda fonderna skulle förenkling i arbetet med bokföringen vinnas.
Det sålunda anförda ägde enligt riksförsäkringsanstalten i stort sett motsvarande
giltighet som skäl för sammanförande av olycksfallsförsäkringsfonden
med den fond, som komine att bildas enligt den föreslagna yrkesskadeförsäkringslagen.
Bestämmelse om sammanslagning till en fond har riksförsäkringsanstalten
upptagit i § 1 av det av anstalten framlagda förslaget till reglemente
angående förvaltningen av yrkesskadeförsäkringsfonden. Förslaget torde
såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
I fråga om § 2, som motsvarar § 2 mom. 1 i det nuvarande reglementet,
har anstalten anfört i huvudsak följande.
I reglementet särskiljes å ena sidan försäkringsavgifter, som inbetalas
direkt till anstalten, och å andra sidan ersättning av statsmedel jämlikt
19 § olycksfallsförsäkringslagen för avgifter, som ej på föreskrivet sätt
blivit erlagda. I 19 § nämnda lag stadgades bl. a. att avgifter, som icke på
föreskrivet sätt blivit erlagda, skulle förskjutas av statsverket och indrivas
i den ordning, som för indrivning av resterande kronoutskylder vore
stadgat. I stället för detta stadgande gäller numera förordningen den 31
mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten.
Enligt nämnda förordning äger riksförsäkringsanstalten
i vissa fall av vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodogöra sig
beloppet av avgifter för försäkringar i anstalten. Även belopp, som anstal
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
ten i dylik ordning utbekommer av statsmedel, är givetvis att anse som
försäkringsavgifter. Med anledning härav torde det icke vara erforderligt
att bibehålla distinktionen mellan försäkringsavgifter, som inbetalas direkt
till anstalten, och sådana belopp, som förskjutits av statsmedel.
Då försäkringsavgifter, som påförts enligt 1910 års lag, kommer att inflyta
även efter 1955 års ingång, torde stadgandet i fondreglementet om
dylika försäkringsavgifter tills vidare bibehållas i det nya reglementet. Detsamma
gäller stadgandena om regressinkomster enligt 12 § olycksfallsförsäkringslagen
och om bötesmedel enligt 34 § samma lag. Kapitalbelopp vid
inköp av livräntor enligt 10 § 1901 års lag kan alltjämt inflyta, varför även
stadgandet härom överförts till det föreslagna reglementet. Vidare må framhållas,
att riksförsäkringsanstalten jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndiganden
övertagit bl. a. ett antal ömsesidiga försäkringsbolag åvilande ersättningsskyldighet
i anledning av olycksfall eller sjukdom. 37 § olycksfallsförsäkringslagen
har upphört att gälla fr. o. in. den 1 januari 1929.
Förslagets § 3 motsvarar § 2 mom. 2 i det nuvarande reglementet med
vissa kompletteringar, som föranletts dels av att anstalten jämväl utbetalar
ersättning enligt lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
dels ock av att anstalten såsom nyss anförts i vissa fall övertagit’
annan åvilande ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom.
I fråga om placeringen av fondmedlen har riksförsäkringsanstalten i § 4
av sitt förslag intagit de i § 3 av nuvarande reglemente befintliga bestämmelserna
med den jämkningen, att i mom. 1 2) medtagits jämväl obligationer
utfärdade av Svenska bostadskreditkassan och Svenska skeppshypotekskassan.
Förslagets § 5 motsvarar det nuvarande reglementets § 4 med bl. a. den
ändringen, att en av riksförsäkringsanstaltens byråchefer föreslagits ersatt
av innehavaren av den befattning såsom överdirektör i anstalten, som
— på sätt framgår av den tidigare denna dag anmälda propositionen angående
det administrativa handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
in. in. — av riksförsäkringsanstalten ansetts böra inrättas.
§§ 6—9 i reglementsförslaget överensstämmer i sak med §§ 5—8 i nuvarande
reglemente. I § 10 har intagits en hänvisningsbestämmelse i fråga
om den nuvarande fonden.
Remissyttrandena.
Över riksförsäkringsanstaltens förslag har eller remiss yttranden avgivits
av statskontoret, riksräkenskapsverket och försäkringsinspektionen.
Statskontoret ifrågasätter, huruvida inte § 4 mom. 1 4) borde så avfattas,
att anstalten linge placera medel mot säkerhet av inteckning i fast
egendom inom 00 % av senast fastställda taxeringsvärde eller inom -/3 av
det värde, som eller särskild värdering fastställdes av anstalten. En sådan
formulering skulle närmare ansluta sig till den som gällde för försäkrings
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
bolag enligt 274 g lagen om försäkringsrörelse. Eventuellt borde även övervägas
att öppna möjlighet för placering mot hypotek av inteckningar i
tomträtt.
Riksräkenskapsverket erinrar om att förekommande återbetalningar av
olycksfallsförsäkringsavgifter numera inte såsom tidigare genomgående
verkställes av riksförsäkringsanstalten. Efter ikraftträdandet av 1953 års
uppbördsförordning skedde återbetalning av olycksfallsförsäkringsavgifter
för s. k. mindre arbetsgivare av länsstyrelserna. Samma ordning torde vara
avsedd att tillämpas beträffande återbetalning av yrkesskadeförsäkringsavgifter.
När avgiftsbelopp återbetalades av länsstyrelse, skedde själva utbetalningen
från inkomsttiteln för skatt å inkomst och förmögenhet in. in.,
men riksförsäkringsanstalten, som tidigare överfört avgiftsbeloppet från
inkomsttiteln till fonden, skulle återföra ett mot återbetalningen svarande
belopp från fonden till inkomsttiteln. Även sådana återföringar borde medtagas
i uppräkningen i reglementet av fondens utgifter.
Försäkringsinspektionen förklarar sig inte finna anledning till erinran
mot riksförsäkringsanstaltens förslag att såsom fondgilla värdehandlingar
enligt § 4 mom. 1 2) upptaga även obligationer utfärdade av Svenska bostadskreditkassan
eller Svenska skeppshypotekskassan. Inspektionen ifrågasätter
emellertid, om det inte vore lämpligt att i högre grad än som av anstalten
föreslagits anpassa plaeeringsbestämmelserna för yrkesskadeförsäkringsfonden
efter stadgandena i lagen om försäkringsrörelse rörande redovisning
av livförsäkringsfond. Härom anföres.
Ur säkerhetssynpunkt finnes ingen anledning att uppställa strängare
krav för riksförsäkringsanstaltens fondplaceringar än för de ömsesidiga
arbetsgivarebolagen, å vilka lagen om försäkringsrörelse äger tillämpning.
Icke heller några andra skäl synes inspektionen tala för snäva bestämmelser
rörande anstaltens placeringsrätt. Försäkringsinspektionen anser det
vara naturligast, att riksförsäkringsanstalten icke får mindre frihet i planeringsfrågor
än vad försäkringsbolagen har jämlikt 274 § lagen om försäkringsrörelse.
Placering synes dessutom, i överensstämmelse med vad
som nu gäller, böra få ske i fastigheter, vilka med Kungl. Maj :ts medgivande
förvärvas för sådant ändamål som angives i reglementsförslagets
>5 4 mom. 1 under 9). Därest av allmänna kapitalmarknadsskäl statsmakterna
önskar länka placeringarna åt vissa håll, kommer givetvis ett ämbetsverk
i icke mindre grad än de privata försäkringsbolagen att följa
givna rekommendationer i ämnet.
Därest det icke anses lämpligt att gå så långt som försäkringsinspektionen
ovan förordat, synes i allt fall den snäva bestämmelsen i § 4 mom. 1
under 4.) i fråga om fastighetsinteckningar böra ersättas med ett stadgande,
som ger riksförsäkringsanstalten befogenhet att utan hänvändelse till
Kungl. Maj :t generellt verkställa placeringar i dylika inteckningar inom
två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde. Vad angår § 4 mom. 1
under 7) synes det icke erforderligt med några reglerande bestämmelser
av Kungl. Maj:t rörande anstaltens rätt att placera fondmedel i fordringar
hos bank. Nämnas må i detta sammanhang, att bestämmelsen i § 4 inom. 1
under 8) ur redaktionell synpunkt synes mindre lyckligt avfattad. Såvitt
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
försäkringsinspektionen kunnat utläsa ur förarbetena till stadgandet ifraga
bör med "»företag» närmast förstås åtgärder och icke rörelse eller dyfikt
(jfr reglementet angående förvaltningen av folkpensioneringsfonden in. m.,
SFS 638/36). Därest denna tolkning är riktig, synes orden »till företag» böra
utbytas mot »för åtgärder» och satsen »och som kan anses erbjuda nöjaktig
säkerhet» ersättas av orden »under förutsättning att nöjaktig säkerhet ställes
för lånen».
Försäkringsinspektionen ifrågasätter vidare, om det vore nödvändigt att
ha en regel (§ 6) om särskilt kvalificerad majoritet för de undantagsfall,
då beslut om placering av fondens medel på sätt avsåges i § 4 mom. 1 8)
sägs vore aktuellt. Därest placeringsreglerna i enlighet med inspektionens
förslag utformades i huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelserna
i 274 § lagen om försäkringsrörelse, förelåge inte anledning att kräva särskild
majoritet för den fria placering, som kunde medges med andra stycket
i nyssnämnda lagrum som förebild.
Departementschefen.
Enligt 19 § av 1916 års olycksfallsförsäkringslag skall avgifterna för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten enligt nämnda lag ingå till en fond,
som förvaltas enligt grunder, som bestämmes av Konung och riksdag. I
detta hänseende gäller nu ett den 29 juni 1917 utfärdat reglemente angående
förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond.
Vid 1924 års riksdag beslöts att i denna fond skulle uppgå den fond, som
bildats på grund av anstaltens försäkringsverksamhet enligt 1901 års
olycksfallsersättningslag.
I propositionen nr 60 till innevarande års riksdag har föreslagits att 1916
års olycksfallsförsäkringslag den 1 januari 1955 skall avlösas av en lag
om yrkesskadeförsäkring. Den föreslagna nya lagen innehåller i 41 § ett
stadgande av motsvarande innehåll som det nyssnämnda i 19 § olycksfallsförsäkringslagen.
Riksförsäkringsanstalten har numera framlagt förslag till reglemente
angående förvaltningen av anstaltens yrkesskadeförsäkringsfond. Enligt
förslaget skall anstalten handha förvaltningen av denna fond, som föreslås
bildad genom sammanslagning av den nuvarande olycksfallsförsäkringsfonden
med den i 41 § yrkesskadeförsäkringslagen avsedda fonden. Den nya
fonden skall ha att ansvara även för de förpliktelser, som åvilar den nuvarande
fonden. Jag har intet att erinra mot anstaltens förslag i detta
hänseende.
Det av riksförsäkringsanstalten utarbetade förslaget till nytt fondreglemente
bygger i allt väsentligt på det nu gällande reglementet, vars bestämmelser
överförts till förslaget med i huvudsak endast kompletterande hänvisningar
till olika stadganden i den föreslagna yrkesskadeförsäkrings
-
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 211.
lagen. I ett avseende har emellertid bestämmelserna om placeringen av
fondmedlen jämkats i anslutning till vad som gäller enligt 274 § lagen
om försäkringsrörelse.
Vid remissbehandlingen av riksförsäkringsanstaltens förslag har försäkringsinspektionen
ifrågasatt, om det inte vore lämpligt att i högre grad än
som föreslagits av anstalten anpassa placeringsbestämmelserna för yrkesskadeförsäkringsfonden
efter stadgandena rörande redovisningen av livförsäkringsfond
i lagen om försäkringsrörelse. Enligt inspektionens mening
synes det naturligt, att anstalten ej får mindre frihet i placeringsfrågor än
vad de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen ha.
Jag är av samma mening som försäkringsinspektionen och anser alltså,
att en anknytning av placeringsbestämmelserna för riksförsäkringsanstaltens
yrkesskadeförsäkringsfond till föreskrifterna i 274 § lagen om försäkringsrörelse
bör ske. Sedan riksförsäkringsanstalten under hand beretts
tillfälle att taga del av försäkringsinspektionens yttrande, har även anstalten
anslutit sig till denna uppfattning.
I enlighet med vad sålunda förekommit har inom socialdepartementet
utarbetats ett förslag till reglemente angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens
yrkesskadeförsäkringsfond. I fråga om departementsförslaget
torde endast följande behöva framhållas.
Såsom redan anförts skall yrkesskadeförsäkringsfonden utgöra en sammanslagning
av anstaltens nuvarande olycksfallsförsäkringsfond med den
i 41 § av förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring avsedda fonden. Bestämmelse
härom har upptagits under 1 §.
I den föreslagna 2 § uppräknas fondens inkomstposter. I förtydligande
syfte har första punkten av departementsförslaget något jämkats i förhållande
till vad riksförsäkringsanstalten föreslagit.
Fondens utgifter specificeras i 3 §, som motsvarar § 2 mom. 2 i nuvarande
reglemente och § 3 i anstaltens förslag. I gällande reglemente har
upptagits bl. a. återbetalningar enligt 11 § olycksfallsförsäkringslagen tiil
arbetsgivare för utgivet understöd. Anstalten har i sitt förslag kompletterat
denna punkt med en hänvisning till motsvarande stadgande i lagen om
yrkesskadeförsäkring, nämligen 25 §. Emellertid infördes år 1948 i 11 §
olycksfallsförsäkringslagen såsom 2 mom. en bestämmelse om utbetalning
till erkänd sjukkassa, som förskotterat ersättning. En motsvarande bestämmelse
för de allmänna sjukkassorna har upptagits i 26 § första stycket förslaget
till yrkesskadeförsäkringslag. I andra stycket av sistnämnda paragraf
har också intagits en bestämmelse om utbetalning till pensionsstyrelsen i
vissa fall då inkomstprövad folkpensionsförmån utgivits. Om bland fondens
utgiftsposter särskilt skall anges återbetalning till arbetsgivare som
förskotterat ersättning, bör givetvis även ifrågavarande utbetalningar till
sjukkassa eller pensionsstyrelsen nämnas. Emellertid torde samtliga hithörande
fall kunna anses omfattade av den såsom första punkt i anstal
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
tens förslag angivna posten ersättningar och andra kostnader i anledning
av inträffade skadefall. Med anledning härav har i departementsförslaget
ej medtagits den av anstalten föreslagna återbetalningsbestäramelsen.
Såsom en utgiftspost har i riksförsäkringsanstaltens förslag upptagits
återbetalningar enligt 19 § olycksfallsförsäkringslagen och enligt 41 § yrkesskadeförsäkringslagen
av vad för mycket blivit erlagt av försäkringsavgifter
ävensom dylika återbetalningar till följd av reglering av försäkringsavgifter.
Enligt statsmakternas ståndpunktstagande vid 1953 års uppbördsreform
skall återbetalning av avgifter för s. k. mindre arbetsgivare i
fortsättningen ske av länsstyrelserna. Riksförsäkringsanstalten skall därvid
återföra ett mot återbetalningen svarande belopp från fonden till riksstatens
inkomsttitel för skatt å inkomst och förmögenhet in. in. Såsom riksräkenskapsverket
påpekat bör dessa återföringar ingå i uppräkningen av
utgiftsposterna. Tredje punkten av 3 § i departementsförslaget har utformats
i anslutning till vad nu anförts.
I 4 §, som motsvarar § 3 i 1917 års reglemente och § 4 i riksförsäkringsanstaltens
förslag, har intagits bestämmelser angående de värdehandlingar
in. in. vari fondens medel skall redovisas. Punkterna 1)—5) i departementsförslaget
överensstämmer helt med punkterna 1)—5) i 274 § första
stycket lagen om försäkringsrörelse. Punkten 6) i departementsförslaget
motsvarar punkt 6) i nämnda paragraf.
I enlighet med riksförsäkringsanstaltens under hand uttryckta önskemål
har, i stället för de delvis friare och delvis med tanke på speciella förhållanden
för livförsäkringsbolag givna föreskrifterna i 274 § första stycket
7)—9) samt andra och tredje styckena lagen om försäkringsrörelse, under
punkterna 7)—9) i första stycket samt i andra och tredje styckena upptagits
stadganden, som i sak överensstämmer med vad som nu upptages
under punkterna 6), 8) och 9) av mom. 1 samt i mom. 2 och 3. Punkt 8)
har omformulerats i anslutning till vad försäkringsinspektionen förordat.
5 §, som motsvarar § 4 i gällande reglemente och § 5 i anstaltens förslag,
innehåller bestämmelser om handhavandet av fondförvaltningen och om
vilka personer som skall deltaga i placeringsbeslut. Såsom framgår av vad
jag förut denna dag anfört i samband med propositionen angående det
administrativa handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna m. m.
har jag icke biträtt väckt förslag om inrättande av en överdirektörsbefattning
vid riksförsäkringsanstalten. Med anledning härav har i 5 § av departementsförslaget
bibehållits nuvarande bestämmelser om anstaltens
representanter vid behandlingen av placeringsfrågor.
I (i § har intagits bestämmelser om beslutförhet in. in., överensstämmande
med dem i § 5 första stycket av gällande reglemente och § fi första
stycket i anstaltens förslag. Bestämmelsen i sistnämnda båda paragrafers
andra stycke — enligt vilken för placering av fondens medel i lån till
företag, som är ägnade alt i yrkesskadeförsäkringens intresse förebygga
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, fordras enighet av minst fyra
ledamöter -— har emellertid ansetts böra slopas.
7—9 §§ i departementsförslaget överensstämmer i sak med de nuvarande
§§ 6—8 och av anstalten föreslagna §§ 7—9. 10 § innehåller en
hänvisningsbestämmelse med hänsyn särskilt till en del andra fonder som
riksförsäkringsanstalten förvaltar med tillämpning av 1917 års fondreglemente.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga förevarande inom
socialdepartementet upprättade förslag till reglemente angående förvaltningen
av riksförsåkringsanstaltens grkesskadeförsäkringsfond.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Olof Särnmark.
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
17
Bilaga.
Riksförsäkringsanstaltens förslag
till
Kungl. Maj:ts reglemente
angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkringsfond.
§ i.
Riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsältringsfond skall utgöra en
sammanslagning av olycksfallsförsäkringsfonden med den i 41 § lagen
om yrkesskadeförsäkring omförmälda fonden.
§ 2.
Fondens inkomster utgöras av .
försäkringsavgifter enligt 15 och 35 §§ lagen den 17 juni 1916.om försäkring
för olycksfall i arbete samt 38 och 48 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring;
... .
återbetalda belopp enligt 12 § andra stycket lagen om försäkring för
olycksfall i arbete och 51 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring;
bötesmedel enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete;
kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i riksförsäkringsanstalten av livräntor
enligt 10 § lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete eller på grund av anstaltens övertagande av
annan åvilande ersättningsskyldighet i anledning av olycksfall eller sjukdom
jämlikt 35 § olycksfallsförsäkringslagen och 54 eller 55 § yrkesskadeförsäkringslagen;
samt
räntor och annan avkastning.
§ 3.
Fondens utgifter utgöras av
ersättningar och andra kostnader, som i anledning av inträffade skadefall
enligt förenämnda lagar och enligt lagen den 14 juni 1929 om försäkring
för vissa yrkessjukdomar skola utbetalas av riksförsäkringsanstalten;
ersättningar på grund av övertaganden jämlikt 35 § olycksfallsförsäkringslagen
samt 54 och 55 §§ yrkesskadeförsäkringslagen av annan åvilande
ersättningsskvldighet;
återbetalningar jämlikt 11 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete
och 25 § lagen om yrkesskadeförsäkring till arbetsgivare för utgivet
understöd;
återbetalningar enligt 19 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete och
enligt 41 § lagen om yrkesskadeförsäkring av vad för mycket blivit erlagt
av försäkringsavgifter ävensom dylika återbetalningar till följd av reglering
av försäkringsavgifter;
utbetalning av belopp, som jämlikt § 8 här nedan användas för där angivet
ändamål; samt
kostnaden för fondens förvaltning enligt vad därom särskilt föreskrives.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 211.
§ 4.
Mom. 1. Den del av fondens medel, som ej erfordras för bestridande av
dess utgifter, skall redovisas i
1) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av svenska staten;
2) obligationer, utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan eller
Svenska skeppshypotekskassan;
3) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit
Konungens tillstånd;
4) skuldförbindelser, för vilka fonden äger säkerhet genom inteckning
i fast egendom inom femtio procent av senast fastställt taxeringsvärde eller
inom sextio procent av sådant värde, som efter särskild värdering fastställes
av riksförsäkringsanstalten, dock att med Konungens medgivande
såsom sådan säkerhet må godkännas dylik inteckning inom två tredjedelar
av senast fastställt taxeringsvärde eller på sätt nyss nämnts särskilt fastställt
värde;
5) skuldförbindelser, utfärdade av Svenska jordbrukskreditkassan;
6) sådana andra värdehandlingar, vilka Konungen i särskilda fall efter
framställning av riksförsäkringsanstalten prövar erbjuda fullgod säkerhet;
7) fordringar hos bank i enlighet med de närmare bestämmelser, som
av Konungen meddelas;
8) lån till företag, som äro ägnade att i yrkesskadeförsäkringens intresse
förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller att höja arbetsförmågan
hos de försäkrade och som anses erbjuda nöjaktig säkerhet;
9) fastigheter, vilka med Konungens medgivande förvärvas för användning
till förebyggande av förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller
till höjande av arbetsförmågan hos de i riksförsäkringsanstalten försäkrade
arbetstagare.
Mom. 2. Av de i mom. 1 nämnda medel skall minst en tiondel redovisas
på sätt där under 1) omförmäles, och må högst en fjärdedel redovisas på
sätt under 8) angives samt högst en tjugondei såsom under 9) sägs.
Skulle något år avvikelse från ovan angivna gränser för medlens placering
hava ägt rum, skall rättelse vidtagas, så snart lämpligen kan ske.
Mom. 3. Utan hinder av vad i denna § stadgats må, till skyddande av
fordran, å offentlig auktion eller fondbörs inköpas egendom, som är för
fordringen utmätt eller pantsatt. Egendom, vilken sålunda till skyddande
av fordran inköpes, skall åter avyttras, så snart lämpligen kan ske.
§ 5.
Mom. 1. Förvaltningen av fonden handhaves av riksförsäkringsanstalten.
Mom. 2. I behandlingen inom riksförsäkringsanstalten av frågor om placering
av fondens medel enligt § 4 samt om förändring av sådan placering
skola deltaga
generaldirektören och chefen för riksförsäkringsanstalten såsom ordförande;
överdirektören
i riksförsäkringsanstalten;
chefen för den byrå inom riksförsäkringsanstalten, som har att handlägga
ärenden angående fonden; samt
två av Konungen för tre år i sänder förordnade, på det finansiella området
erfarna personer.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 211.
Konungen utser en suppleant för var och en av de särskilt förordnade
ledamöterna; och äger anstalten utse erforderligt antal suppleanter för
dess egna ledamöter.
§ 6.
Vid behandlingen av frågor om placering av fondens medel enligt § 4
är riksförsäkringsanstalten beslutför, när minst fyra av dem, som skola
deltaga i behandlingen, äro närvarande, och gäller såsom riksförsäkringsanstaltens
beslut den mening, om vilken de flesta förena sig, och vid lika
röstetal den, som biträdes av ordföranden.
För besluts fattande om placering av fondens medel på sätt i § 4 mom. 1
under 8) omförmäles erfordras att minst fyra av de i beslutet deltagande
äro därom ense.
§ 7.
Det åligger riksförsäkringsanstalten att i protokoll anteckna storleken av
de belopp, som placeras mot endast nöjaktig säkerhet eller ock mot lägre
räntesats än vad placeringen normalt kunnat betinga.
§ 8.
Konungen äger bestämma, att därest fondens tillgångar vid verkställd
försäkringsteknisk utredning befinnas sådant medgiva med hänsyn till de
förpliktelser, som åligga fonden, viss mindre del av densamma må användas
för bestridande av kostnader för åtgärder, ägnade att i yrkesskadeförsäkringens
intresse förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan
eller höja arbetsförmågan hos de försäkrade, och skola dessa medel
ställas till riksförsäkringsanstaltens förfogande att av anstalten för angivna
ändamål disponeras i enlighet med de närmare bestämmelser, som av
Konungen meddelas.
§ 9-
Riksförsäkringsanstalten har att i övrigt vid förvaltningen av fonden
ställa sig till efterrättelse i tillämpliga delar den för anstalten gällande
instruktionen.
§ 10.
Vad i lag, särskild författning eller eljest sägs om riksförsäkringsanstaltens
olycksfallsförsäkringsfond skall i stället gälla anstaltens yrkesskadeförsäkringsfond.
Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1955, från och med vilken
dag reglementet den 29 juni 1917 angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens
olycksfallsförsäkringsfond upphör att gälla.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1954:369 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till reglemente angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeför a1 i texten
- SU 1954:158 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till reglemente angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkrings fond. s. 1 i texten