Angående statligt borgensåtagande för viss skuldförbindelse av Svenska skifferoljeaktiebolaget
10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1954:213, Angående statligt borgensåtagande för viss skuldförbindelse av Svenska skifferoljeaktiebolaget
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 213.
1
Nr 213.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statligt borgensåtagande
för viss skuldförbindelse av Svenska
skifferoljeaktiebolaget; given Stockholms slott den 2
april 195b.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen lämnas en redogörelse för ett av Svenska skifferoljeaktiebolaget
framlagt förslag, enligt vilket bolaget skall ingå ett tioårigt avtal
med Kooperativa förbundet om leveranser av ammoniak till Aktiebolaget
Svenska salpeterverken i Köping. Skifferoljebolaget skall för ändamålet i
Kvarntorp uppföra en ammoniakfabrik. Finansieringen av fabrikens uppförande
skall ske genom att skifferoljebolaget av Kooperativa förbundet erhåller
ett lån, motsvarande anläggningskostnaderna, vilka beräknas uppgå
till omkring 20 milj. kronor. I propositionen föreslås att staten ställer borgen
för ifrågavarande lån.
1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 213.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 213.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 april 195b.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson,
fråga om statligt borgensåtagande för viss skuldförbindelse av Svenska
skifferoljeaktiebolaget samt anför därvid följande.
Inledning.
Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades år 1941 för att genom utvinning
av olja ur skiffertillgångarna i östra Närke medverka till försörjningen
med flytande bränsle. Bolagets anläggningar förlädes till Kvarntorp i Ekeby
socken, Örebro län.
Bolaget lämnade under krigsåren icke oväsentliga bidrag till försörjningen
inom landet med olja och bensin. Frågan huruvida driften vid Kvarntorp
skulle fortsätta, sedan efter kriget importen av olja och bensin kunnat
frigöras, har övervägts vid skilda tillfällen. Senast skedde detta år 1949,
då särskilt tillkallade utredningsmän, Kvarntorpsutredningen 1948, avgav
utlåtande angående bolagets framtida verksamhet. Vid denna tidpunkt gick
driften av skifferoljeverket vid Kvarntorp med en icke obetydlig årlig förlust.
Efter utbyggnad av anläggningarna enligt en av utredningen framlagd
plan väntades emellertid produktionen öka väsentligt och skulle ett årligt
driftöverskott före avskrivningar och vissa räntor kunna påräknas. Ehuru
driftöverskottet icke väntades bli tillräckligt för den oundgängligen erforderliga
förnyelsen av anläggningarna, föreslog utredningen, att driften vid
skifferoljeverket i Kvarntorp skulle fortsätta och att anläggningarna skulle
utbyggas enligt den framlagda planen. Förslaget motiverades med att verksamheten
var betydelsefull ur beredskapssynpunkt och att kostnaderna för
staten vid utbyggnad och fortsatt drift av skifferoljeverket beräknades bli
lägre än om driften skulle fortsätta utan utbyggnad av anläggningarna eller
om driften skulle nedläggas men anläggningarna ändå hållas i funktionsdugligt
skick. Kvarntorpsutredningens förslag biträddes i princip av Kungl.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 213.
Maj :t i prop. nr 143 till 1949 års riksdag. Kungl. Maj:ts i propositionen
framlagda förslag bifölls av riksdagen, som även anvisade medel till skifferoljeverkets
utbyggnad och drift i viss utsträckning. Efter förslag av
Kungl. Maj :t anvisade sedermera 1950 och 1952 års riksdagar ytterligare
medel för samma ändamål.
I prop. nr 100 till 1952 års riksdag anmäldes vidare en av skifferoljeaktiebolaget
väckt fråga om utnyttjande av vissa biprodukter vid skifferoljeverket
i Kvarntorp för kalksalpeterframställning. Bolaget hade i skrivelse
den 13 mars 1951 hos Kungl. Maj :t hemställt om medgivande att jämte
Kooperativa förbundet inträda som hälftendelägare i ett för ändamålet
planerat företag.
I skrivelsen erinrades om alt produktionen vid Kvarntorp skulle komma
att ökas väsentligt när den pågående utbyggnaden av anläggningarna var
slutförd. Bl. a. skulle uppkomma ett betydande överskott av gas och ånga,
för vilket det gällde att erhålla den mest ekonomiska användningen. Verkställda
undersökningar hade lett styrelsen till den bestämda uppfattningen
att detta kunde ske om skifferoljeverket kombinerades med en kvävegödningsmedelsfabrik
av lämplig storlek. En sådan fabrik var i behov av såväl
ånga som elektrisk energi vid bearbetningen av sin viktigaste råvara, skiffergasen,
vilken innehöll kväve och väte i för tillverkningen lämpliga proportioner.
Skiffergasen ersatte därvid den koks som, därest fabriken förlädes
på annan plats i Sverige, dels skulle ha använts som bränsle för den
erforderliga ångalstringen, dels utgjort utgångsmaterial för den kemiska
processen. Enligt styrelsens beräkningar fanns en betryggande marginal
mellan tillverkningskostnaden för kalksalpeter, framställd vid Kvarntorp
ur skiffergas, och kalksalpeter, framställd på annan plats i Sverige av importerad
koks. Styrelsen hade därvid i sin kalkyl upptagit gas, ånga och
elektrisk kraft till de värden, som skifferoljebolaget kunde utfå med det
aktuella tillverkningsprogrammet, d. v. s. utan kalksalpeterfabrik.
Vid sina överväganden rörande lämpligaste företagsform för den planerade
kalksalpetertillverkningen vid Kvarntorp hade bolagsstyrelsen tagit
fasta på statsutskottets uttalande i utlåtandet nr 148/1949, enligt vilket det
kunde vara välbetänkt att låta undersöka om icke samarbete i en eller annan
form med den kemisk-tekniska industrien inom landet kunde åstadkommas.
Bolagsledningen hade sålunda tagit kontakt med bl. a. Kooperativa
förbundet, som redan tidigare visat intresse för användande av skiflergas
som råvara vid tillverkning av kvävegödningsmedel. Med förbundet
hade bolaget under förutsättning av statsmakternas principiella godkännande
träffat eu preliminär överenskommelse, som i huvudsak innebar följande.
Ett särskilt bolag, Aktiebolaget Kvarntorps kväveprodukter, skulle
bildas med ett aktiekapital av 5 miljoner kronor, varav hälften skulle ägas
av Kooperativa förbundet och hälften av skifferoljebolaget. Medel till skifferoljebolagets
andel skulle erhållas genom alt förbundet, när överenskommelsen
blivit bindande, lill skifferoljebolaget erlade eu särskild ersättning
å 2,5 miljoner kronor mot att skifferbolaget tillförsäkrade kvävebola
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 213.
get rätt till leveranser av skiffergas, ånga och elektrisk kraft. För dessa leveranser
skulle skifferoljebolaget erhålla ersättning till vissa priser. Kvävebolagets
anläggningar avsågs skola finansieras genom aktiekapitalet och genom
lån mot av kvävebolaget ställda säkerheter.
över Svenska skifferoljeaktiebolagets framställning hade efter remiss
utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd,
kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
statens handels- och industrikommission samt länsstyrelsen i Örebro län.
Kommerskollegium hade till sitt utlåtande fogat yttranden från ingenjörsvetenskapsakademien,
Sveriges industriförbund och Kooperativa förbundet.
Flertalet av remissinstanserna tillstyrkte skifferoljebolagets framställning
eller lämnade densamma i huvudsak utan erinran. I de flesta utlåtandena betonades
starkt det tillämnade företagets betydelse ur försörjnings- eller beredskapssynpunkt.
Å andra sidan framhöll vissa remissinstanser att en ökning
av den inhemska produktionen av kvävegödningsmedel kunde få återverkningar
i handelspolitiskt avseende. Vidare underströks svårigheterna
att bereda utrymme för nya investeringar av den storlek, varom här skulle
bli fråga. Projektet gav slutligen anledning till erinringar ur företagsekomisk
synpunkt, i det att statskontoret bl. a. framhöll att skifferoljebolagets
ersättning för levererade produkter borde beräknas efter grunder som var
gynnsammare för bolaget.
För egen del uttalade jag att det fick anses välbetänkt, att skifferoljebolaget
på längre sikt och på rimliga villkor säkerställde avsättningen av sina
biprodukter. Ett samarbete med andra industriföretag kunde härvid visa
sig vara lämpligt. Det förslag till samgående med Kooperativa förbundet,
som bolaget framlagt, syntes i huvudsak ägnat att tillgodose skifferoljebolagets
intressen. Ur allmän försörjnings- och beredskapssynpunkt borde tillkomsten
av det nya företaget hälsas med tillfredsställelse. Det framlagda
förslaget syntes emellertid, med hänsyn bl. a. till vad som anförts vid remissbehandlingen,
böra underkastas viss överarbetning, som torde kräva ytterligare
förhandling med Kooperativa förbundet. Kontakt i ärendet syntes
även böra tagas med Sveriges lantbruksförbund. Definitiv ställning kunde
därför ännu icke tagas till frågan, vars slutliga lösning givetvis också påverkades
av möjligheterna att erhålla byggnadstillstånd.
Statsutskottet erinrade vid sin behandling av frågan (uti. 121) om att utskottet
i sitt av 1949 års riksdag godkända utlåtande nr 148 angående skifferoljeaktiebolagets
framtida verksamhet framhållit, att det borde undersökas
om icke samarbete i en eller annan form med den kemisk-tekniska industrien
inom landet kunde åstadkommas. I anslutning härtill hade bolaget
nu framlagt förslag om samgående med Kooperativa förbundet i syfte att för
en planerad tillverkning av kalksalpter få användning för sitt överskott av
skiffergas samt i viss mån ånga och elektrisk kraft. Då den tilltänkta rörelsen
icke skulle finansieras av statsmedel syntes förslaget i fråga icke påkalla
något uttalande i sak från riksdagens sida. Utskottet förutsatte, att, därest
avtal i ämnet kom till stånd mellan de båda kontrahenterna, detsamma icke
Kungl. Maj:ts proposition nr 213.
5
medförde, att riksdagen därigenom ställdes inför framtida förpliktelser. Utskottet
ville i detta sammanhang framhålla, att, även om kvarntorpsverkets
största betydelse låg i dess beredskapsvärde, det dock var angeläget, att riksdagen
hölls underrättad om innebörden av den eventuella överenskommelsen
samt om de troliga kostnads- och räntabilitetsutsikterna för företaget av
rimlig säkerhetsgrad.
Sedan skifferoljebolagets tillkomst har bolaget från anslag å kapitalbudgeten
erhållit sammanlagt i runt tal 95 milj. kronor. Härav har ca 51 milj. kronor
sedermera avskrivits i statens räkenskaper. Återstående oavskrivet belopp
uppgår alltså till ca 44 milj. kronor varav 23 milj. kronor utgör bolagets
nuvarande aktiekapital och ca 21 milj. kronor lån av staten. Å driftbudgeten
har till bolagets verksamhet anvisats i runt tal 25 milj. kronor.
Sammanlagt har sålunda skifferoljebolaget av statsmedel tillförts omkring
120 milj. kronor.
Produktionen utgör enligt från bolaget nyligen lämnade uppgifter f. n.,
för år räknat, 25 000 m3 bensin, 68 000 ms eldningsolja, 27 000 ton svavel,
9 500 ton gasol samt vissa kvantiteter gas och ånga.
Framställning från Svenska skifferoljeaktiebolaget.
I skrivelse den 16 mars 1954 har Svenska skifferoljeaktiebolaget hemställt
att få upptaga lån för uppförande av en ammoniakfabrik i Kvarntorp, att
staten måtte teckna borgen för sagda lån samt att staten måtte lämna viss
garanti beträffande upprätthållande av ammoniakfabrikens drift. Till stöd
för sin hemställan anför bolaget i huvudsak följande.
Genom den utbyggnad av skifferoljeverket i Kvarntorp, som ägt rum enligt
det av Kvarntorpsutredningen förordade och av riksdagen åren 1949 och
1950 beslutade utvecklingsprogrammet, har verkets produktion ökats väsentligt.
Produktionen av olja, bensin, svavel och gasol har sin givna avsättning.
Sedan dessa produkter framställts, återstår emellertid ett överskott
av brännbar restgas och ånga, för vilket det gäller att erhålla den mest ekonomiska
användningen.
Den långsiktiga målsättningen för bolagets verksamhet är bl. a. ägnad att
leda till en sådan utveckling, att ett gasöverskott skulle kunna användas för
fjärrgasdistribution i större skala genom ledningar till industrier och gasverk
och därigenom icke oväsentligt minska Sveriges beroende av importbränslen.
För att en dylik utveckling skall vara ekonomiskt motiverad i konkurrens
med alternativa användningsätt för gasen, oaktat de relativt höga
kapitalkostnaderna för gasledningar, är det emellertid önskvärt att större
gaskvantiteter står till förfogande än för närvarande.
Med nuvarande gaskvantiteter samt med beaktande av att man jämväl har
att söka ett ekonomiskt fördelaktigt användningssätt för ångöverskottet erhåller
man i dagens läge — såsom framhållits i styrelsens skrivelse den 13
mars 1951 — det bästa ekonomiska utbytet av gas- och ångöverskottet, om
6
Kungl. Mcij:ts proposition nr 213.
det utnyttjas för en lämplig fabrikation på platsen av förädlade produkter i
stället för de nu aktuella alternativen: distribution av gas som bränsle till
Örebro respektive omvandling av ångan till elektrisk kraft. Det må framhållas,
att en disposition av det aktuella gasöverskottet för en fabrikation på
platsen av förädlade produkter icke innebär, att man avsäger sig möjligheten
att på längre sikt genom fortsatt teknisk utveckling nå fram till sådana metoder
och kapaciteter, att ett för fjärrgasdistribution tillräckligt gasöverskott
kan erhållas i framtiden.
Den gynnsammaste fabrikationen på platsen med användande av det
nuvarande gas- och ångöverskottet är framställning av ammoniak. Vid denna
tillverkning åtgår såväl ånga som elektrisk energi för behandlingen av
råvaran, skiffergasen, vilken innehåller kväve och väte i för processen lämpliga
proportioner, medan däremot kväveinnehållet vid varje annan användning
utgör en belastning. På grund av skiffergasens sammansättning förenklas
processen och vissa anläggningar, som skulle erfordrats om fabriken
förlagts till annan plats i Sverige, blir onödiga. Man blir jämväl helt oberoende
av koks och kol som råvaror vid tillverkningen.
I styrelsens skrivelse av den 13 mars 1951 anmäldes, att bolaget med
Kooperativa förbundet träffat en preliminär överenskommelse rörande samarbete
i fråga om en tilltänkt ammoniakfabrikation i Kvarntorp kombinerad
med tillverkning av kalksalpeter på basis av ammoniak som råvara. Finansieringen
av projektet skulle ske genom Kooperativa förbundet.
Bolaget och Kooperativa förbundet har därefter vidarebehandlat projektet.
Därvid har man — bl. a. med hänsyn till distributionen av slutprodukten
— funnit det lämpligast att förlägga endast ammoniaktillverkningen till
Kvarntorp, medan tillverkningen av slutprodukten skulle ske vid Kooperativa
förbundets dotterföretag AB Svenska salpeterverken i Köping, dit ammoniaken
sålunda skulle transporteras. Denna lösning av frågan har medfört
åtskilliga ändringar i den tilltänkta överenskommelse mellan parterna, varom
preliminär enighet nåddes 1951. Bolaget och Kooperativa förbundet har
nu enats om vissa huvudgrunder för ett samarbete på basis av de ändrade
förutsättningarna. Dessa huvudgrunder innebär följande.
Ammoniakfabriken, som är avsedd att få en årskapacitet på omkring
22 000 ton ammoniak, skall uppföras i Kvarntorp och ägas av skifferoljebolaget.
Finansieringen av fabrikens uppförande skall ske genom att skifferoljebolaget
av Kooperativa förbundet erhåller ett lån, motsvarande anläggningskostnaderna.
Lånet är avsett att amorteras på tio år och Kooperativa
förbundet har förutsatt, att säkerheten för lånet skall utgöras av statens
borgen.
Enligt ett särskilt leveransavtal skall skifferoljebolaget förbinda sig att till
Salpeterverken leverera och Salpeterverken att mottaga ammoniakfabrikens
produktion. Leveransavtalet är avsett att träffas för en tid av tio år med
automatisk förlängning på ett år i sänder, därest icke avtalet av endera parten
uppsagts till upphörande. Uppsägning skall ske minst tre år före löpande
avtalstids utgång.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 213.
Ammoniakpriset, som skall gälla fritt Kvarntorp, skall i princip fastställas
till självkostnaden vid tillverkning av ammoniak på koksbasis. Därigenom
skulle skifferoljebolaget för sina leveranser av skiffergas, ånga och elkraft
till ammoniakfabriken utfå ett värde, som väl motsvarar de nämnda produkternas
alternativpriser vid annan användning, samt därutöver praktiskt sett
den marginal, som representeras av skillnaden i produktionskostnad vid
framställning av ammoniak på basis av skiffergas jämförd med kostnaden vid
ammoniaktillverkning på koksbasis. Enighet föreligger om den kalkyl, som
skall läggas till grund för prisberäkningen. Avsikten är, att de i kalkylen
ingående kapitalkostnaderna sedermera skall korrigeras efter de verkliga
anläggnings- och förräntningskostnaderna. Det överenskomna leveranspriset
skall, med undantag för de däri ingående kapitalkostnaderna, fortlöpande
indexregleras under avtalstiden med ledning av närmast tillämpliga indexserier
för de olika i kalkylen ingående kostnadsanslagen. Under igångkörningsperioden
skall ett visst överpris erhållas.
De överenskomna huvudgrunderna innebär slutligen, ntt skifferoljebolaget
i ett blivande avtal skall lämna lämplig garanti för att leveranserna under
avtalstiden normalt skall kunna ske så, att Salpeterverken erhåller en jämn
och ostörd tillförsel av ammoniak, att en med hänsyn till förhållandena lämplig
force-majeure-klausul skall inarbetas i avtalet samt att överenskommelsen
för skifferoljebolagets vidkommande skall träda i kraft först sedan vederbörligt
godkännande erhållits från statens sida.
Det är mellan parterna förutsatt, att Sveriges lantbruksförbund, som hållits
underrättat om förhandlingarna, skall intressera sig i projektet såvitt det
gäller tillverkningen av gödselmedel.
Anläggningskostnaderna för ammoniakfabriken beräknas i dagens prisläge
till 20 milj. kronor. Anläggningstiden antages till ungefär två år. Personalbehovet
beräknas till omkring 50 man.
Den planerade ammoniaktillverkningen får i och för sig anses ha en god
räntabilitet, om man utgår från att skifferoljeverkets leveranser av skiffergas,
ånga och elektrisk kraft skall åsättas de priser, som skulle erhållits
vid alternativ användning av dessa produkter. På grund härav kommer
ammoniaktillverkningen att medföra ett nettotillskott av intäkter för skifferoljeverket,
varigenom totalresultatet av bolagets rörelse skulle förbättras.
Ehuru man ännu under flera år framåt säkerligen får räkna med betydande
underskott efter avskrivningar på skifferoljeverkets drift, anser
styrelsen, att det med hänsyn såväl till den internationella utvecklingen
som till föreliggande tekniska utvecklingsmöjligheter för den svenska skifferoljeindustrien
finns övervägande skäl för att driften av skifferoljeverket
i Kvarntorp fortsättes samt anledning att antaga, att den successivt bör
kunna utvecklas mot ett bättre ekonomiskt resultat. Skulle emellertid i en
framtid utvecklingen bli en annan än vad styrelsen för dagen anser riktigt
att räkna med och ett nedläggande av skifferoljeverket övervägas, föreligger
alltid möjligheter att komplettera ammoniakfabriken med en koksgasanläggning
och därigenom eliminera dess beroende av skifferoljeverket.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 213.
Med en sådan komplettering skulle ammoniakfabrikens lönsamhet i stort
sett bli likvärdig med lönsamheten vid en ammoniakfabrik, som från början
är uppbyggd på koksbasis, dock med den mindre avvikelse att driftskostnaderna
måste ökas med kostnader för landtransport av kol och koks
från närmaste djuphamn. Styrelsen anser därför ej, att den planerade ammoniakfabriken
skulle förhindra ett framtida nedläggande av driften vid
skifferoljeverket, om detta av skäl, som för dagen ej äro aktuella, skulle
visa sig önskvärt.
För den händelse verksamheten vid skifferoljeverket i Kvarntorp skulle
nedläggas eller inskränkas, så att tillräckliga kvantiteter skiffergas icke
skulle kunna erhållas till ammoniakfabriken, synes det med hänsyn till den
nämnda, från Kooperativa förbundets sida fordrade leveransgarantien erforderligt
med ett principiellt uttalande från statens sida av innebörd, att
ammoniakfabrikens drift, oberoende av ett eventuellt nedläggande av skifferoljeverket,
skall fortsättas under återstoden av avtalstiden genom att anläggningen
kompletteras med utrustning för koksgasframställning. Sådan
utrustning av enklare beskaffenhet men på kortare sikt fullt tjänlig för det
avsedda ändamålet beräknas i dagens prisläge kosta omkring 4 milj. kronor.
Departementschefen.
Svenska skifferoljeaktiebolagets produktion omfattar i första hand olja,
bensin, gasol och svavel. Därutöver producerar bolaget vissa kvantiteter
skiffergas och ånga. Bolaget har sedan flera år haft uppmärksamheten riktad
på frågan om den lämpligaste och ur ekonomisk synpunkt gynnsammaste
användningen av sistnämnda överskottsprodukter. År 1951 anmälde
bolaget, att förhandlingar upptagits med Kooperativa förbundet om ett
samgående i syfte att på basis av skiffergasen uppta framställning av kalksalpeter
i Kvarntorp. Vid anmälan av denna fråga i proposition 1952: 100
framhöll jag, att jag ansåg det välbetänkt, att bolaget på längre sikt och
på rimliga villkor säkerställde avsättningen av sina biprodukter och att ett
samarbete med andra industriföretag därvid kunde vara lämpligt. Jag uttalade
emellertid samtidigt att det då framlagda förslaget med hänsyn till
bl. a. vad som anförts vid remissbehandlingen torde få underkastas viss
överarbetning, som krävde ytterligare förhandlingar med Kooperativa förbundet,
varför definitiv ställning då icke kunde tas till frågan.
Vid de fortsatta förhandlingar, som sedermera ägt rum, har parterna
enats om att välja andra former för samarbetet än de ursprungligen tänkta.
Som framgår av skifferoljebolagets nyss refererade framställning, har man
övergivit tanken att inom ett av Kooperativa förbundet och skifferoljebolaget
ägt bolag uppta kalksalpetertillverkning i Kvarntorp. Avsikten är nu
att skifferoljebolaget i Kvarntorp skall producera ammoniak, vilken transporteras
till Kooperativa förbundets dotterföretag Aktiebolaget Svenska sal
-
9
Kungi. Maj:ts proposition nr 213.
peterverken i Köping, för att där utnyttjas för framställning av kalksalpeter.
Skifleroljebolaget skall för ändamålet i Kvarntorp uppföra en ammoniakfabrik
med en årskapacitet av omkring 22 000 ton ammoniak. Medel
till uppförande av ammoniakfabriken — anläggningskostnaderna beräknas
till ca 20 milj. kronor — skall skifferoljebolaget erhålla genom ett
10-årigt amorteringslån från Kooperativa förbundet. Skifferoljebolaget skall
förbinda sig att till salpeterverken leverera ammoniakfabrikens produktion
och salpeterverken utfästa sig att motta leveranserna. Ammoniakpriset
grundas på den beräknade tillverkningskostnaden för ammoniak på koksbas.
Skifferoljebolaget har nu anmält, att Kooperativa förbundet dels önskar
statens borgen för det lån, som förbundet skall lämna skifferoljebolaget, dels
begär en garanti för att ammoniakfabrikens drift upprätthålles under avtalstiden,
d. v. s. i första hand tio år.
Jag hyser alltjämt den uppfattning, som jag gav uttryck åt vid anmälan
år 1952 av skifferoljebolagets tidigare framställning i ämnet, nämligen att
det ur allmän försörjnings- och beredskapssynpunkt bör hälsas med tillfredsställelse,
att den inhemska produktionen av kvävegödselmedel erhåller
ett bredare underlag. Jag fäster härvid vikt vid det förhållandet, att förbrukningen
inom landet av kvävegödselmedel sedan flera decennier och
icke minst under senare år undergått en successiv stegring. Det torde ej
finnas skäl anta att konsumtionsstegringen i fortsättningen skulle upphöra.
Främst vill jag emellertid betona angelägenheten av att på ett ekonomiskt
försvarbart sätt tillvarataga överskottsgasen i Kvarntorp.
För skifferoljebolagets del synes den träffade preliminära överenskommelsen
innebära en fullt godtagbar lösning av frågan om avsättning avbolagets
överskottsproduktion av gas och ånga. Enligt vad jag inhämtat avutredningsmaterial,
som bolaget under hand förebragt och som torde få
tillställas riksdagens vederbörande utskott, innebär prissättningen för den
ammoniak, som skifferoljebolaget skall leverera, dels full täckning för
samtliga driftskostnader, dels en lämpligt avvägd ersättning för kapitalkostnader,
dels därutöver ett icke oväsentligt överskott. Enligt överenskommelsen
åligger det ej skifferoljebolaget eller staten att anskaffa kapital för
uppförande av den planerade ammoniakfabriken; nyinvesteringarna i Kvarntorp
skall finansieras genom lån från Kooperativa förbundet. Jag anser
mig böra tillstyrka, att staten ställer borgen för ifrågavarande lån, som nu
beräknas till 20 milj. kronor, eller det högre belopp, vartill anläggningskostnaderna
kan komma att uppgå.
Från Kooperativa förbundets sida har vidare framställts önskemål om
garanti för att ammoniakfabriken ej nedläggs under avtalsperioden. I anledning
härav vill jag framhålla, att jag anser mig böra utgå från _ så
som
töi övrigt föi utsatts vid anmälan av fragan om nedsättning av bensinskatten
för skifferoljebolagets del i proposition nr 112 till årets riksdag
— att skifferoljebolaget, med hänsyn till den ur bl. a. beredskaps- och
forskningssynpunkt betydelsefulla verksamhet bolaget bedriver, kommer att
bestå som ett normalt långtidsföretag. Skulle emellertid de ekonomiska för2
Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 sand. Nr 213.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 213.
utsättningarna för fortsatt drift vid skifferoljebolaget radikalt förändras,
vilket jag icke för närvarande har anledning räkna med, kan frågan om
att nedlägga verksamheten möjligen komma att aktualiseras. Ifrågavarande
garanti innebär i och för sig ej hinder härför, då ammoniakfabriken
efter viss komplettering kan drivas på koksbas, oberoende av förnödenheter
från skiffer oljebolaget. I sådant fall skulle staten kunna åsamkas kostnader
för komplettering av ammoniakfabriken. Risken för att en sådan
situation skall inträda måste vägas mot de fördelar som överenskommelsen
med Kooperativa förbundet otvivelaktigt medför. Enligt min mening
är risken icke av sådan karaktär, att det finns anledning att avstå från
överenskommelsen med Kooperativa förbundet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
medgiva att staten må i enlighet med vad jag i det föregående
förordat ställa borgen för lån, som Svenska skifferoljeaktiebolaget
må erhålla av Kooperativa förbundet i samband
med uppförande av en ammoniakfabrik i Kvarntorp.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
G. Ljungar.
547301. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statligt borgensåtagande för viss skuldförbindelse av Svenska skifferoljeaktiebolaget. s. 1 i texten