Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1953 vid dess femte ordinarie möte fattade beslut

1954-04-09 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:214, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1953 vid dess femte ordinarie möte fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

1

Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande

församling år 1953 vid dess femte ordinarie

möte fattade beslut; given Stockholms slott den 9

april 195b.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om

riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av

Europarådets rådgivande församling år 1953 vid dess femte ordinarie möte

fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

östen Undén.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen lämnas en redogörelse för de viktigaste av rådgivande församlingens

rekommendationer. I likhet med vad som varit fallet föregående

år, har det befunnits lämpligt och önskvärt, att Kungl. Maj :t genom proposition

underställer riksdagen rekommendationerna för yttrande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 214.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 april 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern

för utrikes ärendena följande.

Det femte ordinarie mötet med Europarådets rådgivande församling ägde

rum i Strasbourg 7—13 maj, 23—24 juni och 15—26 september 1953. Vid

mötet antog församlingen följande femton rekommendationer, av vilka tre

hänför sig till den förra, en till den mellersta och de återstående elva till senare

delen av mötet.

Rekommendation (nr 43) angående tillstånd för Europarådets generalsekretariat

att sända en observatör till den interimkommitté, som tillsatts av

den europeiska jordbrukskonferensen.

Rekommendation (nr 44) angående det av ad hoc församlingen antagna

utkastet till fördrag om upprättande av en europeisk politisk union.

Rekommendation (nr 45) angående det av ad hoc församlingen antagna

utkastet till fördrag om upprättande av en europeisk politisk union.

Rekommendation (nr 46) angående integrering av OEEC och Europarådet.

Rekommendation (nr 47) angående ratifikation av internationella arbetskonventioner.

Rekommendation (nr 48) angående möjligheten att tillåta medborgare,

inklusive flyktingar, från europeiska icke-medlemsstater att ansöka om Europarådets

forskningsstipendier.

Rekommendation (nr 49) angående utseende av generalsekreterare för Europarådet

och befattningshavare inom Europarådets generalsekretariat.

Rekommendation (nr 50) angående förbindelserna mellan Atlantpaktsorganisationen

och Europarådets rådgivande församling.

Rekommendation (nr 51) angående förenkling av pass-, tull- och valutaformaliteter.

Rekommendation (nr 52) angående fortsatta åtgärder från medlemsstaternas

sida i samband med den europeiska konventionen rörande de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna och dess tilläggspotokoll.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214,

3

Rekommendation (nr 53) angående det sätt varpå lokalförvaltningarna

inom Europarådets medlemsstater skulle kunna bidraga till befrämjandet av

Europatanken.

Rekommendation (nr 54) angående televisionens utnyttjande för att hos

allmänheten söka stöd för Europatanken.

Rekommendation (nr 55) angående vidtagande av åtgärder för att hjälpa

offren för jordbävningskatastrofen i Grekland.

Rekommendation (nr 56) angående val av emblem för Europarådet.

Rekommendation (nr 57) angående Saars framtida ställning.

Ehuru församlingens ständiga utskott ej betecknat vissa rekommendationer

såsom särskilt angelägna, torde bland ovan uppräknade rekommendationer

n:ris 44, 46, 47, 49, 50, 51, 52 och 57 kunna betraktas såsom varande av

den vikt att de lämpligen bör göras till föremål för sedvanlig redogörelse till

riksdagen. I samband med behandlingen av rekommendationen nr 44 har

även ansetts lämpligt att lämna en redogörelse för innehållet i en av församlingen

antagen resolution (nr 27) angående den politiska unionens förbindelser

med Europarådet. Vidare lämnas en redogörelse för den vid församlingens

septembersession antagna resolutionen (nr 44) angående Europarådets

ställning inför den politiska utvecklingen i världen.

Texterna till ifrågavarande rekommendationer och resolutioner torde i

svensk översättning få såsom bilagor A—J fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende.

Rekommendationen nr 44 och resolutionen nr 27 angående det av ad hoc

församlingen antagna utkastet till fördrag om upprättande av en europeisk

politisk union.

Vid rådgivande församlingens extraordinarie möte i januari 1953 förelåg

till behandling en preliminär rapport från den ad hoc församling, bestående

av representanter för de sex i kol- och stålunionen deltagande staterna, som

bildats den 13 september 1952 med uppgift att utarbeta ett utkast till fördrag

om upprättande av en europeisk politisk union. På förslag av sitt allmänna

utskott antog församlingen vid behandlingen av denna rapport en resolution

(nr 26), för vilken utförligt redogjorts i proposition 1953:229, och vari

bland annat framlades vissa förslag om förbindelserna på det ministeriella

och parlamentariska planet mellan Europarådet och den politiska unionen.

Församlingens behandling av författningsförslaget var av preliminär karaktär.

Församlingen gav sitt allmänna utskott i uppdrag att närmare studera

förslaget och framlägga en rapport till majsessionen av församlingens femte

ordinarie möte.

Sedan ad hoc församlingen i mars 1953 framlagt sitt slutliga utkast till

fördrag om upprättande av en europeisk politisk union, vari i huvudsak infogats

de från rådgivande församlingens sida framförda förslagen, utarbeta
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

de det allmänna utskottet en rapport, vari behandlades de artiklar av fördragsutkastet

som berörde förbindelserna mellan Europarådet och den politiska

unionen. På grundval av denna rapport antog församlingen vid sin

maj session rekommendation nr 44 och resolution nr 27.

I rekommendationen, som berör de allmänna aspekterna på fördragsutkastet

och i sin första del riktar sig till de medlemmar av Europarådet som

överväger att upprätta en politisk union, uppmanas dessa att fatta ett snabbt

beslut beträffande fördragsutkastet. I sin andra del riktar sig rekommendationen

till Europarådets ministerkommitté i dess helhet med uppmaningen

att göra beslutsamma ansträngningar under det kommande året för att inom

ramen för Europarådet etablera intimare samarbete mellan de i rådet

representerade staterna jämsides med utvecklingen inom den planerade politiska

unionen.

I resolutionen, som behandlar den politiska unionens förbindelser med

Europarådet, godkänner församlingen de i fördragsutkastet införda bestämmelserna

om association och samordning liksom bestämmelserna i det till

utkastet fogade protokollet rörande den politiska unionens förbindelser med

Europarådet. Församlingen understryker slutligen i resolutionen, att frågan

om upprättande av organiska förbindelser mellan den politiska unionen och

Europarådet står i nära samband med förverkligandet av artiklarna 6 och

7: 1 i nämnda protokoll, vari behandlas frågan om förläggande av de båda

organisationerna till samma plats och om visst samarbete dem emellan på

det administrativa området.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

Rekommendationen nr 46 angående integrering av Europarådet och OEEC.

Frågan om en sammanslagning av Europarådet och OEEC behandlades

ånyo vid församlingens session i juni.

I en av det allmänna utskottet framlagd rapport framhölls, att församlingen

hittills antagit fyra rekommendationer angående en integrering av

Europarådet och OEEC, men att ingen av dem lett till något resultat. Församlingens

avsikt med dessa rekommendationer hade varit tvåfaldig. Det

hade i första hand ansetts lämpligt att församlingen och dess utskott skulle

få tillgång till den utmärkta tekniska expertis som stod till OEEC:s förfogande.

Församlingen hade vidare ansett det nödvändigt, att Europarådets

ställning stärktes framför allt under det skede av utvecklingen då de sex

länderna planerade upprättandet av en politisk gemenskap. Härtill kom möjligheten

att genom integrering undvika onödigt och dyrbart dubbelarbete.

Utskottet erinrade om att genom den mellan de båda organisationernas ministerkommittéer

i juli 1952 slutna överenskommelsen ett utmärkt samarbete

redan etablerats men underströk, att församlingen i sina rekommendationer

velat gå längre. Även ministerkommittén hade enligt utskottet varit

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

inne på denna tankegång i sin tilläggsrapport till församlingen i september

1952 ehuru den ansett att det vore för tidigt att fatta beslut i saken i avvaktan

på att klara riktlinjer för Europarådets framtida verksamhet uppdragits.

Utskottet ansåg emellertid, att tiden nu vore inne för Europarådet

att fullfölja sina tidigare intentioner.

Församlingen bekräftar i sin rekommendation sina tidigare rekommendationer

om förhållandet mellan Europarådet och OEEC och rekommenderar

ministerkommittén att dels beakta dessa rekommendationer vid de förhandlingar

i frågan mellan de båda organisationernas förbindelsekommittéer,

som tidigare beslutats av ministerkommittén, dels hålla församlingen underrättad

om gången av dessa förhandlingar.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

Rekommendationen nr 47 angående ratifikation av internationella

arbetskonventioner.

Ministerkommittén rekommenderas i denna rekommendation att anmoda

medlemsregeringarna att snarast ratificera följande internationella arbetskonventioner

:

Konvention nr 81 ang. arbetsinspektion inom industri och handel, 1947;

Konvention nr 87 ang. föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten,

1948;

Konvention nr 88 ang. den offentliga arbetsförmedlingens organisation.

1948;

Konvention nr 94 ang. arbetsklausuler i kontrakt däri offentlig myndighet

är part, 1948;

Konvention nr 97 ang. migrerande arbetare (reviderad) 1949;

Konvention nr 98 ang. tillämpningen av principerna för organisationsrätten

och den kollektiva förhandlingsrätten, 1949;

Konvention nr 102 ang. minimistandard för social trygghet, 1952.

Kommittén rekommenderas vidare, att församlingen hålles underrättad om

regeringarnas åtgärder i saken och i förekommande fall erhåller rapport om

de faktorer som förhindrat eller fördröjt ratificering av konventionerna.

Ministerkommittén har beslutat, att i kommitténs svar till rådgivande församlingen

i anledning av denna rekommendation en redovisning skall lämnas

för redan verkställda ratificeringar.

Av ovannämnda sju konventioner har Sverige ratificerat fem, nämligen

n :ris 81, 87, 88, 98 och 102.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Rekommendationen nr 49 angående utseende av generalsekreterare för

Europarådet och befattningshavare inom Europarådets generalsekretariat.

Församlingen uttalar i sin rekommendation, att ministerkommittén, innan

den i framtiden framlägger förslag rörande val av generalsekreterare och biträdande

generalsekreterare, bör rådgöra med församlingens representanter

i den blandade kommittén. Ytterligare rekommenderas ministerkommittén

tillse, att ingen medlemsstat förbehåller sig rätten att tillsätta särskilda befattningar

inom sekretariatet och vidare att vid befordringar inom sekretariatet

hänsyn tages till kvalifikationerna hos redan där anställda befattningshavare,

så långt detta är förenligt med behovet att rekrytera ny personal

inom medlemsstaterna. Slutligen rekommenderas ministerkommittén,

att i de för sekretariatet gällande administrativa bestämmelserna införa regler

av ovanstående innehåll och motsvarande vad som redan gäller inom Förenta

Nationernas generalsekretariat.

Ministerkommittén har beslutat efterkomma församlingens rekommendation.

Samtidigt har kommittén uttalat, att medlemsstaterna skall tillförsäkras

en rättvis geografisk fördelning av befattningarna inom sekretariatet.

Rekommendationen nr 50 angående förbindelserna mellan Atlantpaktsorganisationen

och Europarådets rådgivande församling.

I rekommendationen förklarar församlingen till en början, att stödet från

en informerad allmänhet är av väsentlig betydelse för NATO:s framgång. 1

fortsättningen erinrar församlingen om ministerkommitténs resolution 1951:

31, vari förklarats, att kommittén icke hade några invändningar mot en diskussion

inom församlingen av de politiska aspekterna på europeisk fred och

säkei''het. Efter att ha fäst uppmärksamheten vid faran för dubblering av

NATO:s verksamhet på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena och

den nytta, som de båda organisationerna skulle draga av ett nära samarbete

på dessa områden, rekommenderar församlingen slutligen ministerkommittén,

att NATO skall anmodas att med regelbundna mellanrum avgiva en

rapport till rådgivande församlingen rörande frågor av gemensamt intresse.

Ministerkommittén har beslutat, att rekommendationen icke skall föranleda

någon åtgärd från kommitténs sida.

I ett inlägg i debatten framhöll utrikesminister Undén, att ehuru församlingen

i sin rekommendation understrukit det angelägna i att undvika dubblering

av NATO:s verksamhet på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena

det likafullt klart framginge av den allmänna kommitténs rapport, att

det vore framför allt försvarsfrågorna, som tilldroge sig dess intresse. Under

hänvisning till att församlingen skulle överskrida sina i stadgan fastställda

befogenheter om den upptoge försvarsfrågor till behandling, föreslog utrikesministern,

att ministerkommittén skulle vidhålla sin tidigare inställning

till frågan, uttalad i den vid det tolfte mötet antagna resolutionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

7

Rekommendationen nr 51 angående förenkling av pass-, tull- och

valutaformaliteter.

Under hänvisning bland annat till tre betänkanden rörande passfrihet och

tull- och valutaförhållanden i resandetrafiken mellan de nordiska länderna,

utlämnade av den nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel,

uttalar församlingen, att det ligger i alla Europarådsmedlemmarnas intresse

att underlätta sina medborgares resor i syfte att skapa större förståelse

dem emellan.

I sektion A av rekommendationen förordas, att viseringsskyldighet, där

sådan fortfarande förefinnes, snarast möjligt måtte upphävas för resor mellan

Europarådets alla medlemsstater, och att i fall där detta icke låter sig

göra på reciprok grund möjligheterna för ett unilateralt upphävande av viseringsplikten

skall undersökas. I varje fall bör transitviseringsplikten upphävas

och inreseviseringar utfärdas kostnadsfritt. Ministerkommittén anmodas

slutligen att snarast möjligt undersöka möjligheterna att upphava

viseringstvånget för resor mellan Europarådets medlemsstater och vissa särskilt

uppräknade icke-medlemsstater, nämligen Finland, Jugoslavien, Portugal,

Schweiz, Spanien och Österrike.

I sektion B av rekommendationen förordas, under hänvisning till den nu

existerande ordningen mellan de nordiska länderna, innebärande passfrihet

för medborgare i dessa länder, att liknande arrangemang träffas mellan

andra grupper av stater såsom till exempel medlemmarna av Uniscan och

medlemmarna av kol- och stålunionen, i syfte att detta så småningom skall

leda till ett fullständigt upphävande av passtvånget mellan Europarådets

medlemsstater.

I sektion C rörande kollektivpass rekommenderas, att de Europaradsmedlemmar

som icke är medlemmar av Brysselpaktsorganisationen skall inbjudas

att ansluta sig till överenskommelsen rörande kollektivpass för ungdom,

vilken trädde i kraft den 1 april 1952.

I sektionerna D och E rörande tull- och valutakontroll rekommenderas

bland annat, att alla Europarådets medlemsstater skall tillåta resande att

förutom personlig utrustning av närmare angivet slag tullfritt och utan

skyldighet att inneha importlicens till medlemsstaterna medföra i utlandet

inköpta varor till ett sammanlagt värde, icke överstigande motvärdet av 20

dollars, grundat på marknadspriset på varorna i inköpslandet. Förutsättning

för denna rättighet skall vara att varorna medföres av resenären personligen

vid in- eller utresa och att detta icke sker i kommersiellt syfte. Säiskilda

bestämmelser avser tobaksvaror, vin och sprit.

I sektion F slutligen rekommenderas, att de medlemmar av Europarådet

som icke deltagit i 1947 års expertkonferens rörande pass- och gränsformaliteter,

icke desto mindre skall inbjudas att efterkomma de vid konferensen

antagna rekommendationerna, och att de av Europarådets medlemmar, som

undertecknat men icke ratificerat 1952 års konvention rörande förenkling

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

av granspasseringen vid befordran å järnväg av passagerare och resgods,

snarast möjligt skall deponera sina ratifikationsinstrument.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

Rekommendationen nr 52 angående fortsatta åtgärder från medlemsstaternas

sida i samband med den europeiska konventionen rörande de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Församlingen uttrycker i denna rekommendation sin stora tillfredsställelse

över att konventionen rörande de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna numera trätt i kraft och rekommenderar ministerkommittén

att framföra följande till medlemsstaternas regeringar.

Det är enligt församlingen utomordentligt önskvärt, att de stater, som

ännu icke har ratificerat konventionen och dess protokoll, snarast möjligt

gor detta. Församlingen hemställer enträget till de regeringar som ännu icke

ratificerat att vidtaga de i konventionens artikel 25 förutsedda åtgärderna

rörande erkännande av behörighet för den europeiska kommissionen för de

mänskliga rättigheterna att mottaga individuella framställningar. Ur församlingens

synpunkt är det att föredraga, att ett klagomål, som kommissionen

anser legitimt och som icke kan avgöras genom förlikning, hänskjutes

till ett rättsligt snarare än till ett politiskt organ. Församlingen vill därför

understryka önskvärdheten av att medlemsregeringarna i överensstämmelse

med konventionens artikel 46 avger förklaringar av innebörd, att de erkänner

den planerade europeiska domstolen såsom behörig för dessa frågor.

Forsamlingen uttalar slutligen förhoppningen, att vederbörande regeringar

skall var beredda att ånyo överväga möjligheten av att avgiva en förklaring i

enlighet med konventionens artikel 63 och protokollets artikel 4 om konventionens

tillämplighet på alla eller något av de territorier, för vilkas internationella

förbindelser regeringarna i fråga svarar.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

Konventionen ratificerades av Sverige den 11 januari 1952 (prop. 1951: 165

och r. skr. 1951:251). Sverige har vidtagit de i konventionens artikel 25

förutsedda åtgärderna rörande erkännande av behörighet för den europeiska

kommissionen för de mänskliga rättigheterna att mottaga individuella framställningar.

Rekommendationen nr 57 angående Saars framtida ställning.

I rekommendationen uttalar församlingen, att det ligger i de närmast berörda

staternas liksom i hela Europas intresse att finna en lösning av detta

problem på europeisk grundval. Ministerkommittén anmodas att uppmunt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 214.

ra de närmast berörda staterna att snarast möjligt upptaga förhandlingar i

frågan; det föreslås att ministerkommitténs ordförande i samförstånd med

Frankrike, Tyskland och Saar sammankallar en särskild konferens i början

av 1954 i syfte att diskutera frågan om garantier för de överenskommelser,

som kan bli resultat av de direkta förhandlingarna mellan Frankrike och

Tyskland och, om så visar sig nödvändigt, utarbeta en lösning av därmed

sammanhängande problem. I konferensen skulle deltaga de sex medlemsstaterna

i den påtänkta europeiska politiska unionen, nämligen Frankrike,

Tyskland, Italien, Belgien, Nederländerna och Luxemburg, vidare Saar, Storbritannien,

Förenta Staterna och den politiska unionens verkställande organ

samt slutligen som observatörer representanter för Europarådets rådgivande

församling och dess generalsekreterare. Enligt rekommendationen bör

överläggningarna äga rum på grundval av de slutsatser, som kan framkomma

som resultat av de fransk-tyska förhandlingarna och av de förslag som

kan komma att framläggas av rådgivande församlingen.

Ministerkommittén har till de franska och tyska regeringarna uttalat dels

sin tillfredsställelse över att de båda regeringarna återupptagit förhandlingarna

i Saarfrågan dels sina förhoppningar om att förhandlingarna måtte

leda till en för alla parter acceptabel lösning.

Församlingens resolution nr 44 angående Europarådets ställning inför den

senaste politiska utvecklingen i världen.

Huvudparten av rådgivande församlingens septembersession ägnades åt

en allmän debatt om Europarådets ställning inför den politiska utvecklingen

i världen.

I den resolution, som antogs av församlingen efter debatten, uttalas i en

första del, sektion A, att Europarådets politik bör vara grundad på minskning

av den internationella spänningen, en kontrollerad nedrustning, fortsatt

arbete på att ena Europa och organisera den kollektiva säkerheten samt

respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I en andra del av resolutionen, sektion B, skisseras den politik, som är

ägnad att bringa de ovan formulerade principerna till utförande. En fyrmaktskonferens

bör sålunda snarast möjligt sammankallas med de österrikiska

och tyska frågorna som främsta ärenden på dagordningen. Beträffande

Österrike bör konferensen leda till ett snabbt avslutande av ett statsfördrag,

som säkerställer detta lands politiska och ekonomiska självständighet.

Vad Tyskland beträffar, skall konferensens mål vara avslutandet av ett

fredsfördrag, fria val över hela landet och bildandet av en regering med rätt

alt tala för hela det återförenade Tyskland. Vidare understrykes i resolutionen,

att ehuru en integrering av ett återförenat Tyskland i ett enat Europa

innebär en garanti för freden, det måste lämnas till Tysklands framtida regering

att fritt fatta beslut i denna fråga.

I en följande del av resolutionen förklarar församlingen, att förhoppning
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

arna om ett gynnsamt resultat av konferensen icke får medföra en minskning

av Europas ansträngningar att uppnå kollektiv säkerhet och en bättre

samordning av dess styrkor med västtyskt deltagande och icke heller ha

till följd, att underhandlingarna rörande upprättandet av en europeisk politisk

myndighet bringas att upphöra.

Församlingen uppmanar vidare Storbritannien och andra medlemmar av

Europarådet att träda i så nära förbindelse som möjligt med redan upprättade

begränsade unioner och med dem som kan komma att upprättas i framtiden.

Församlingen uttalar till sist, att Sovjetunionen bör erbjudas som garanti

en ömsesidig säkerhetspakt inom ramen för Förenta Nationerna, till

vilken i första hand skall vara anslutna Sovjetunionen, Förenta Staterna,

Storbritannien och medlemmarna av den planerade politiska unionen.

Ministerkommittén har beslutat dels godkänna huvuddragen i den i resolutionen

upplinjerade politiken, dels uttrycka förhoppningen, att församlingen

måtte fortsätta att debattera politiska frågor av detta slag för att

därigenom vägleda den allmänna opinionen i Europa.

I ett inlägg i debatten förklarade utrikesminister Undén, att han vid omröstningen

om denna resolution ämnade nedlägga sin röst, då enligt den

svenska regeringens mening det icke funnes anledning för ministerkommittén

att taga ställning till församlingens resolution. I fortsättningen citerade

utrikesministern den romersk-rättsliga satsen om definitioners farlighet och

tillämpade den på det föreliggande fallet. Resolutionen hade tillkommit genom

sammanslagning av flera skiljaktiga förslag. Majoriteten av de svenska

representanterna i församlingen hade i likhet med flera av sina kolleger nedlagt

sina röster vid omröstningen. Det rådde utan tvivel inom respektive länler

olika meningar om sådana fundamentala problem som den tyska frågan

och Saar-frågan, och den svenska regeringen ville icke taga ställning till

dessa frågor genom att uttala sig rörande den av församlingen antagna resolutionen,

vilken för övrigt redan passerats av händelseutvecklingen.

Departementschefen.

Såsom framgår av föregående redogörelse är åtskilliga av de antagna rekommendationerna

ännu icke behandlade av ministerkommittén.

Rekommendationen nr 44 riktar sig delvis till de stater som överväger att

bilda en politisk union sinsemellan och den berör alltså i dessa hänseenden

icke Sverige. I övrigt behandlas i rekommendationen och i den i anslutning

därtill antagna resolutionen nr 27 förbindelserna på det ministeriella och

parlamentariska planet mellan Europarådet och den planerade politiska

unionen. Innan en stadga för den politiska unionen antagits torde det vara

för tidigt att taga ståndpunkt till utformningen av förbindelserna mellan

unionen och Europarådet.

I rekommendationen nr 46 behandlas en fråga som tidigare varit under

övervägande. Jag hänvisar till vad jag yttrade härom i proposition nr 229

vid 1953 års riksdag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Vad angår rekommendationen nr 47 har Sverige icke ratificerat konventionerna

n:ris 94 och 97. I proposition nr 188 vid 1950 års riksdag lämnas

en redogörelse för de skäl som talat emot en ratificering från svensk sida

av dessa konventioner. Beträffande konventionen nr 94 angående arbetsklausuler

i kontrakt, däri offentlig myndighet är part, har sålunda anförts, att

det sakliga innehållet i förevarande konvention saknar intresse för Sveriges

del, emedan däri angivna villkor och bestämmelser i regel i vårt land regleras

genom kollektivavtal. Härtill kommer att i konventionen finnes inryckla

formella föreskrifter, som ter sig främmande för svenska förhållanden.

Beträffande konventionen nr 97 angående migrerande arbetare har framhållits,

att i vad avser den förmån som ligger i rätten att erhålla billig och

i vissa fall helt kostnadsfri sjukvård och hälsovård i stort sett ingen skillnad

göres mellan svenskar och de utlänningar som vistas i Sverige, och att

när det gäller den obligatoriska fattigvården utlänningar är i huvudsak likställda

med svenskar. Den svenska lagstiftningen uppfyller sålunda i stort

sett de i konventionen stipulerade villkoren. Då emellertid vissa skiljaktigheter

förefinnes mellan konventionstexten och gällande svensk lagstiftning

på socialförsäkringens område har det befunnits önskvärt, att det tills vidare

får anstå med ratifikation från svensk sida av ifrågavarande konvention.

Vad angår Sveriges inställning till de frågor som behandlas i rekommendationen

nr 51 angående förenkling av pass-, tull- och valutaformaliteter må

framhållas, att Sverige redan avskaffat viseringstvånget för alla Europarådets

medlemsstater med undantag av Förbundsrepubliken Tyskland och

Saar. Det finns anledning att förutsätta, att i en nära framtid viseringstvånget

beträffande dessa två medlemmar kommer att upphävas. Det kan också i

detta sammanhang erinras om, att Sverige icke fordrar visering för finländska

och schweiziska medborgare. Beträffande gällande tull- och valutakontroll

torde den svenska lagstiftningen på dessa områden i huvudsak överensstämma

med församlingens rekommendationer. Beträffande import av

tobak och spritdrycker av resande med hemvist i de nordiska länderna gäller

dock för närvarande mera restriktiva regler än vad som framgår av rekommendationen

nr 51. Vidare får resande till och från Sverige endast medföra

högst 99 kronor i svenska sedlar.

Vad slutligen beträffar den av församlingen antagna resolutionen nr 44

angående Europarådets ställning inför den senaste politiska utvecklingen i

världen får jag hänvisa till det inlägg i frågan som jag gjorde vid ministerkommitténs

möte i december 1953, och för vilket en redogörelse redan lämnats

i samband med referatet av det huvudsakliga innehållet i resolutionen

i fråga.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda

av Europarådets rådgivande församling år 1953 vid dess

femte ordinarie möte fattade beslut.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Dag Malm.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

13

REKOMMENDATION 44

angående det av ad hoc församlingen antagna utkastet till fördrag

om upprättande av en europeisk politisk union.

Församlingen.,

som har beaktat det fördragsutkast, innefattande stadga för den europeiska

gemenskapen, som ad hoc församlingen antog den 10 mars 1953 och

delgav rådgivande församlingen i överensstämmelse med den resolution,

som antogs den 10 september 1952 i Luxemburg av utrikesministrarna i den

europeiska kol- och stålunionens sex medlemsstater;

som erinrar om sin enhälliga resolution av den 6 september 1949 att

»Europarådets syfte och mål är skapandet av en europeisk politisk myndighet

med begränsade funktioner men med verkliga befogenheter»;

som erinrar om att den har försökt att definiera dessa funktioner och befogenheter

och att den sålunda den 26 augusti och 23 november 1950 röstade

för det fördragsutkast, varigenom den europeiska kol- och stålunionen

upprättades; den 11 maj 1951 välkomnade undertecknandet av nämnda

fördrag; den 11 augusti 1950 antog en rekommendation, som krävde »skapandet

av en förenad europeisk armé, underställd en europeisk försvarsminister

och underkastad europeisk demokratisk kontroll»; den 30 maj 1952

begärde, att den europeiska försvarsgemenskapen skulle underställas en

politisk myndighet; och senare givit sitt stöd åt fördragsutkastet rörande

den europeiska försvarsgemenskapen;

som anser, att skapandet av begränsade gemenskaper innebär steg på vagen

till skapandet av en europeisk gemenskap.

som uttalar de fria folkens i Europa tacksamhet till fördragsutkastets

upphovsmän, vilka med skicklighet och hängivenhet har fullgjort det uppdrag,

som de på de sex utrikesministrarnas inbjudan åtog sig;

som anser, att det måste råda en större enhet mellan Europarådets medlemsstater,

om inrättandet av en europeisk gemenskap skall stå i överensstämmelse

med dessa staters gemensamma intressen;

som understryker, att en sådan större europeisk enhet alltid betraktats

som en tvingande politisk nödvändighet på de ekonomiska och sociala områdena

såväl som på försvarsområdet, och som därför anser, att en eventuell

minskning i spänningen mellan Sovjetunionen och den fria världen

icke skulle utesluta denna nödvändighet;

som beaktar, att den europeiska gemenskapens framgång till stor del beror

på dels i vilken utsträckning förbindelserna upprätthålles och stärkes

å ena sidan mellan gemenskapen och de stater, som ej är medlemmar av

denna, och å den andra mellan gemenskapen och Europarådet, dels hur

effektivt samarbete, som kan etableras mellan dem;

som understryker, att särskilt på det ekonomiska området framgång och

välstånd hos gemenskapen och de europeiska stater, som ej är medlemmar

därav, är oupplösligt förenade och att det därför är önskvärt, att i fråga om

varje ny förbindelse, som kan uppstå mellan dem, de åtgärder, som vidtages

av gemenskapen, skall stå i överensstämmelse med dem, som vidtagits

inom den vidare ramen av Europarådet, ÖEEC och de europeiska ekonomiska

organisationer, vari gemenskapens medlemsstater utgör en integrerande

del;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

som drager uppmärksamheten hos dem, vilka är ansvariga för den vidare

behandlingen av fördragsutkastet, innefattande stadga för den europeiska

gemenskapen, till de förslag, som innefattas i rådets rekommendation 45

rörande den europeiska gemenskapen,

rekommenderar ministerkommittén:

(a) att regeringarna i de Europarådets medlemsstater, vilka ämnar bilda

den europeiska gemenskapen, fattar ett snabbt beslut beträffande det fördragsutkast,

som nu förelagts dem;

(b) att alla medlemsstaternas regeringar gör bestämda ansträngningar

under det kommande året i syfte att utveckla större enhet inom Europarådets

ram mellan alla nationer, som är där representerade, så att denna

större enhet må utvecklas samtidigt med den, som skapats inom den europeiska

gemenskapen.

REKOMMENDATION 46

angående integrering av OEEC och Europarådet.

Församlingen,

som anser, att OEEC:s och Europarådets huvudsyften sammanfaller och

att följaktligen ett nära samordnande av deras verksamhet skulle vara till

fördel för båda organisationerna och verksamt bidraga till förverkligandet

av deras syften och de principer, som de förfäktar, när de söker uppnå sina

mål;

som välkomnar de åtgärder för att främja samarbetet mellan OEEC och

Europarådet, vilka innefattas i den överenskommelse, som i juli 1952 slöts

mellan OEEC:s ministerråd och Europarådets ministerkommitté;

som emellertid anser, att å ena sidan bildandet av den europeiska koloch

stålunionen och påbörjandet av dess verksamhet samt de framsteg, som

gjorts under förhandlingarna om bildande av andra gemenskaper med begränsat

medlemskap och å andra sidan förverkligandet av en politik, som

skulle innebära, att Europarådet bildar »den allmänna ramen för europeisk

politik», gör det nödvändigt, att radikalare åtgärder vidtages för att förena

de organisationer, vilkas ändamål är att åstadkomma en närmare handlingsgemenskap

mellan Europarådets alla medlemsstater;

som vidare anser, att Europarådet effektivare än någon annan organisation

kan utgöra ett forum, varigenom den allmänna opinionen kan upplysas

om de tekniska förslag, som framlägges av OEEC;

som är övertygad, att varje framsteg mot större enhet är till fördel icke

blott för Europarådets medlemsstater som en helhet utan även för de ovannämnda

gemenskaperna med begränsat medlemskap;

som därför förnyar sina tidigare rekommendationer angående förbindelserna

mellan OEEC och Europarådet och i synnerhet de förslag, som innefattades

i rekommendation 25 i maj 1952;

rekommenderar ministerkommittén:

(a) att de ovannämnda rekommendationerna tages i beaktande i avsikt

att lösa problemet om förbindelserna mellan OEEC och Europarådet, när

denna fråga diskuteras av de båda organisationernas förbindelsekommittéer

i överensstämmelse med ministerkommitténs beslut;

(b) att församlingen hålles underrättad om hur dessa diskussioner utvecklar

sig, och att den anmodas yttra sig över förslag till lösning av frågan,

innan beslut därom fattas av ministerkommittén.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

15

REKOMMENDATION 47

angående ratifikation av internationella arbetskonventioner.

Församlingen,

som erinrar om sin rekommendation 14 av den 7 december 1951 angående

medlemsstaternas antagande av en gemensam politik på det sociala området,

som anser, att det skulle vara i hög grad önskvärt att åvägabringa ratificering

av vissa internationella arbetskonventioner, vilka är mycket betydelsefulla

på arbetsområdet och för vilkas ratificering det ej synes föreligga

något större hinder,

som anser, att åtgärder kan vidtagas för att anpassa principerna i dessa

konventioner efter förhållandena i de olika länderna,

rekommenderar ministerkommittén

a) att anmoda berörda medlemsregeringar att vidtaga åtgärder för snar

ratificering av följande internationella arbetskonventioner:

Konvention nr 81: ang. arbetsinspektion inom industri och handel, 1947;

Konvention nr 87: ang. föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten,

1948;

Konvention nr 88: ang. den offentliga arbetsförmedlingens organisation,

1948;

Konvention nr 94: ang. arbetsklausuler i kontrakt däri offentlig myndighet

är part, 1949;

Konvention nr 97: ang. migrerande arbetare (reviderad) 1949;

Konvention nr 98: ang. tillämpningen av principerna för organisationsrätten

och den kollektiva förhandlingsrätten, 1949;

Konvention nr 102: ang. minimistandard för social trygghet, 1952;

(b) att hålla församlingen underrättad om de åtgärder, som regeringarna

vidtar på detta område;

(c) att i förekommande fall överlämna till församlingen en kort redogörelse

för de svårigheter, som hindrar eller försenar ratificeringen av dessa

konventioner.

REKOMMENDATION 49

angående utseende av generalsekreterare för Europarådet och befattnings

havare inom Europarådets generalsekretariat.

Församlingen,

som utnämnt en generalsekreterare på ministerkommitténs rekommendation

i enlighet med stadgans artikel 36,

1. vill uttrycka sin uppriktiga förhoppning, att Europarådets sekretariat

utvecklas på ett sätt, som motsvarar den uteslutande internationella karaktären

hos dess funktioner;

2. rekommenderar därför ministerkommittén:

(a) att den i framtiden, innan den framlägger förslag rörande utnämning

av generalsekreterare måtte rådgöra med församlingens representanter

i den blandade kommitté, vars tillkomst godkändes av ministerkommittén

i maj 1951;

(b) att ingen medlemsstat får förbehålla sig rätten att tillsätta särskilda

befattningar inom sekretariatet;

(c) att den måtte i de administrativa bestämmelser, som den fastställde

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 214.

den 8 augusti 1949, införa en regel i överensstämmelse med artikel

IV, paragraf 4 i Förenta Nationernas och dess fackorgans personalreglemente,

innebärande att generalsekreteraren vid fyllandet av

vakanser skall taga hänsyn till kvalifikationer och erfarenhet hos

personer, vilka redan är anställda av Europarådet, för såvitt detta

är förenligt med behovet att anställa nya krafter och att fördela befattningarna

på ett rättvist sätt mellan medlemsstaternas medborgare.

REKOMMENDATION 50

angående förbindelserna mellan Atlantpaktsorganisationen och Europarådets

rådgivande församling.

Församlingen,

som anser, att det fulla stödet från en informerad allmänhet är av väsentlig

betydelse för Atlantpaktsorganisationens framgång;

som är övertygad, att församlingen skulle kunna vara Atlantpaktsorganisationen

till stor hjälp vid stimulerandet av detta stöd;

som erinrar om ministerkommitténs resolution 1951: 31, vari förklaras, att

kommittén icke hade några invändningar mot en diskussion inom församlingen

av de politiska aspekterna på europeisk fred och säkerhet;

som vidare fäster uppmärksamheten vid faran av dubbelarbete till följd

av Atlantpaktsorganisationens verksamhet på de ekonomiska, sociala och kulturella

områdena och vid den nytta, som båda organisationerna kan draga

av ett nära samarbete mellan Atlantpaktsorganisationen och Europarådet på

dessa områden,

rekommenderar ministerkommittén att anmoda Atlantpaktsorganisationen

att med regelbundna mellanrum avgiva en rapport till Europarådets rådgivande

församling rörande frågor av gemensamt intresse.

REKOMMENDATION 51

angående förenkling av pass-, tull- och valutaformaliteter.

Församlingen,

som har tagit under övervägande den motion om förenkling av gränsformaliteterna

för resande, vilken framlagts av framlidne greve Jacini, Dok. 98;

som har tagit kännedom om nordiska parlamentariska kommitténs tre betänkanden

om förenkling av pass-, tull- och valutaformaliteter;

som för att undvika dubbelarbete noggrant har studerat Förenta Nationernas

arbete i fråga om pass- och gränsformaliteter;

som är övertygad, att det ligger i alla Europarådets medlemsstaters intresse

att underlätta sina medborgares resor i avsikt att skapa större förståelse

och god vilja bland dem;

som anser, att gränsformaliteterna, så som de för närvarande är utformade,

förorsakar onödigt besvär och onödig tidsspillan;

som har tagit hänsyn till utskottets för juridiska och administrativa frågor

rapport, Dok. 201, vilken har överlämnats till ministerkommittén, så att

denna rekommendation kan studeras med vederbörlig hänsyn tagen till rapporten;
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

17

Sektion A.

Viseringsskyldighet

som har funnit, att den resolution angående önskvärdheten av att avskaffa

viseringsskyldigheten vid resor mellan Europarådets alla medlemsstater,

vilken på församlingens förslag antogs av ministerkommittén vid

dess tionde möte, ännu ej till fullo förverkligats;

1. rekommenderar ministerkommittén:

(a) att viseringsskyldighet, där sådan fortfarande föreligger snarast

möjligt måtte fullständigt upphävas för resor mellan Europarådets

alla medlemsstater;

(b) att i fall, där speciella omständigheter gör det särskilt svårt att fullständigt

avskaffa viseringsskyldigheten på reciprok grund, möjligheterna

för ett unilateralt upphävande måtte undersökas och i varje

fall att transitviseringsskyldigheten måtte avskaffas och inreseviseringar

utfärdas kostnadsfritt;

(c) att ägna omedelbar uppmärksamhet åt möjligheten att avskaffa

viseringsskyldigheten för resor mellan Europarådets medlemsstater

och vissa icke-medlemsstater, nämligen Finland, Jugoslavien, Portugal,

Schweiz, Spanien och Österrike;

Sektion B

Passkontroll

som är övertygad, att slutmålet för Europarådets medlemsstater måste

vara passtvångets fullständiga avskaffande för resor mellan medlemssta
som

erinrar om att detta ej skulle innebära mer än ett partiellt återvändande

till den resefrihet, som''före 1914 rådde i praktiskt taget hela Europa;

som välkomnar den ordning, som råder mellan de nordiska^ länderna,

varvid resande från ett land till ett annat icke längre behöver förete identitetsbevis,

när de passerar gränserna mellan dessa länder, och som råder

mellan Irland och Storbritannien, varvid dessutom utlänningar, som anländer

till Storbritannien via Irländska Republiken icke på nytt granskas av

passkontrollen vid ankomsten till Storbritannien, och utlänningar, som reser

till Irländska Republiken via Storbritannien granskas av brittiska passkontrollen

men ej vid ankomsten till Irländska Republikens område,

2. rekommenderar ministerkommittén:

(a) att liknande anordningar måtte vidtagas mellan andra grupper av

stater, t. ex. mellan medlemmarna av Uniscan (Danmark, Norge,

Storbritannien och Sverige) till vilka Irland, Island och möjligen

Finland kunde ansluta sig, och mellan medlemmarna av kol- och

stålunionen (Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna

och Tyska Förbundsrepubliken) till vilka Storbritannien och

möjligen andra av Europarådets medlemsstater kunde ansluta sig,

allt under förutsättning att det finnes andra tänkbara kombinationer

och att målet är, att dessa regionala passunioner med hänsyn

till att de griper in i varandra till slut måtte leda till avskaffande

av passtvånget för resor till Europarådets alla medlemsstater;

(b) att som ett steg på vägen mot uppnåendet av detta mål grupper av

2 Dihang till riksdagens protokoll 195i. 1 saml. Nr 214.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

närliggande länder, t. ex. de ovannämnda, måtte upphäva passtvånget

för medborgare i gruppernas länder och att sådana identitetskort,

som för närvarande utfärdas av vederbörande myndigheter i medlemsstaterna

för inhemskt bruk och som är försedda med fotografi

(t. ex. nationella identitetskort, medborgarskapsbevis giltiga som

reselegitimation, rösträttskort, körkort, hälsovårdskort, socialvårdskort,

postens och järnvägens legitimationsbevis, etc.) måtte godkännas

av andra medlemsstater som tillfredsställande identitetsbevis;

Sektion C

Kollektiv pass

som har tagit del av de anordningar, vilka Brysselpaktsorganisationen

(Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien) har

vidtagit i fråga om kollektivpass för ungdom och vilka trätt i kraft den 1

april 1952;

som anser, att ungdom från Europarådets alla medlemsstater borde få

resa på kollektivpass och att dessa borde få ett standardiserat utförande

och innehåll;

som fastslår, att denna rekommendation icke på något sätt påverkar dess

huvudförslag rörande avskaffande av passtvånget vid resor mellan Europarådets

medlemsstater utan är ett steg i riktning mot detta mål;

3. rekommenderar ministerkommittén:

(a) att de stater, som är medlemmar av Europarådet men ej av Brysselpaktorganisationen,

måtte inbjudas att ansluta sig till överenskommelsen

rörande kollektivpass för ungdom, vilken trädde i kraft

den 1 april 1952;

(b) att uppmärksamhet ägnas åt möjligheten att utsträcka användandet

av kollektivpass till personer över 18 eller 21 års ålder, vilket som

är tillämpligt, och att det såvitt möjligt ej borde gälla några begränsningar

i fråga om arten av de resor för vilka kollektivpass

utfärdas;

Sektion D

Tullkontroll

som anser, att det är betydelsefullt att mer exakt definiera vilka kategorier

av varor som innefattas i uttrycket »personlig utrustning», så att

turister kan exakt bedöma vilka artiklar de är berättigade att tullfritt medföra;
som

vidare anser, att det är önskvärt att lätta på nuvarande regler så att

resande får större möjligheter att föra med sig andra artiklar än personliga

effekter och födoämnen för personligt behov;

som vidare anser, att kvantitativa begränsningar även i fortsättningen

måste vara i kraft beträffande vissa varor, som är belagda med höga tullar;

som slutligen hyser den uppfattningen, att därest ovannämnda förslag

antoges, det skulle vara möjligt att modernisera det sätt på vilket tullkontrollen

för närvarande verkställes,

4. rekommenderar ministerkommittén

(a) att alla Europarådets medlemsstater måtte antaga föreskrifter, som

sätter alla resande, egna medborgare inbegripna, i stånd att tull
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

fritt och utan särskilda import- och exporttillstånd in- och utföra

följande varor, därest de ingår i resandens personliga utrustning

och är avsedda uteslutande för hans personliga bruk:

(I) beklädnads- och sängklädesartiklar och andra artiklar för personligt

bruk, såsom klockor, smycken, toilettartiklar, etc.;

(II) andra smärre ägodelar, såsom kikare, kameror och mindre filmkameror,

jämte framkallade och oframkallade filmer och plåtar, portabla

musikinstrument, grammofoner (jämte ett skäligt antal skivor), radioapparater

och reseskrivmaskiner;

(III) cyklar, camping- och sportutrustning (t. ex. gevär och annan jakt
utrustning,

fiskredskap, skidor, tennisracketar, kanoter och liknande

mindre, motorlösa båtar, inbegripet hopfällbara båtar);

(IV) barnvagnar och rullstolar;

(V) beklädnadsartiklar för personligt bruk inköpta i utlandet, vilka med

hänsyn till kvantitet och värde och till längden av resandens utlandsvistelse

kan betraktas som personlig utrustning;

(b) att turister måtte tillåtas att införa till alla medlemsstater, sina

hemländer inbegripna, tullfritt och utan importtillstånd, förutom

personlig utrustning, varor inköpta i utlandet till ett sammanlagt

värde icke överstigande motvärdet till 20 dollars (vilket belopp så

snart omständigheterna medger bör höjas till 50 dollars), grundat

på marknadspriset på varorna i inköpslandet, under förutsättning

att varorna medförs av resanden personligen eller ingår i hans personliga

bagage vid inresan och under förutsättning att det av deras kvantitet

och sammansättning framgår, att varorna, som på detta sätt införes,

icke är avsedda för försäljning utan uteslutande för personlig

användning eller förbrukning samt under förutsättning att införseln

av dessa varor ej står i strid med gällande nationella föreskrifter;
(c)

att följande mängder måtte fastställas som minimikvantiteter i alla

medlemsstater:

— 200 cigarretter eller 250 gr tobak eller 25 cigarrer eller mindre

kvantiteter av varje i samma proportioner;

— 2 liter vin och spritdrycker, varav ej mer än en liter må utgöras

av spritdrycker;

— 1/2 liter toilettvatten, varav ej mer än en åttondels liter må utgöras

av parfym;

(d) att det nuvarande tullkontrollsystemet måtte ändras och ersättas

med ett system byggt på stickprov, om möjligt endast vid inreseställena;
-

Sektion E

Valutakontroll

som anser, att det för närvarande icke är möjligt att genomföra enhetliga

valutabestämmelser i Europarådets alla medlemsstater men att icke desto

mindre vissa förbättringar kan åstadkommas,

5. rekommenderar ministerkommittén:

(a) att Europarådets alla medlemsstater måtte medgiva så rikliga valutatilldelningar

som möjligt för resor mellan Europarådets medlemsstater;
(b)

att de måtte medgiva alla resande rätt att in- och utföra sedlar till ett

värde av minst tio pund sterling i sin egen valuta;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

(c) att valutakontrollen, i den mån den anses oundgänglig av medlemsstaterna,

måtte verkställas på enklaste och för resandena minst hindrande

sätt, t. ex. genom bankerna;

(d) att regelbunden valutakontroll vid gränserna måtte avskaffas och ersättas

med stickprovsundersökningar i likhet med vad som föreslagits

beträffande tullkontrollen;

Sektion F

Internationella instrument

som har beaktat de rekommendationer, som antagits av 1947 års expertkonferens

rörande pass- och gränsformaliteter, och konventionen rörande förenkling

av gränspasseringen vid befordran å järnväg av passagerare och resgods,

undertecknad i Geneve den 10 januari 1952.

6. rekommenderar ministerkommittén:

(a) att åtgärder måtte vidtagas för att de medlemmar av Europarådet,

som ej deltog i 1947 års konferens, icke desto mindre inbjudes att

efterkomma dess rekommendationer; och

(b) att de medlemmar av Europarådet, vilka har undertecknat men ej

ratificerat 1952 års konvention, måtte deponera sina ratifikationsinstrument

så snart som möjligt och att de, som ej har undertecknat

denna konvention men kan göra det, måtte inbjudas att utan

dröjsmål ansluta sig till den.

REKOMMENDATION 52

angående fortsatta åtgärder från medlemsstaternas sida i samband med den

europeiska konventionen rörande de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna och dess tilläggsprotokoll.

Församlingen,

som uttrycker sin djupa tillfredsställelse över att konventionen rörande

de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken konvention

betecknar ett betydelsefullt steg i riktning mot uppnåendet av ett av

Europarådets huvudmål, numera trätt i kraft,

rekommenderar ministerkommittén, att följande rekommendationer måtte

överlämnas till medlemsstaternas regeringar:

1. Det är utomordentligt önskvärt, att de stater, som ännu icke ratificerat

konventionen eller dess tilläggsprotokoll, snarast möjligt gör detta, ty

varje dröjsmål i det slutliga antagandet av dessa överenskommelser av

någon medlem av Europarådet är menligt för organisationens anseende

och leder till svårigheter i samband med upprättandet av den europeiska

kommissionen för de mänskliga rättigheterna.

2. Församlingen har från början ansett det nödvändigt för skyddet av de

mänskliga rättigheterna, att varje person, som gör gällande, att en av de

Höga Fördragsslutande Parterna inkräktat på hans rättigheter, skall

kunna direkt underställa ett internationellt organ sina klagomål för undersökning

och förlikning utan att behöva söka stöd från en regering,

vars intervention skulle förvandla en enskild persons klagomål till en

tvist mellan stater. Det var denna synpunkt, som ledde tilll inrättandet

av den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. För
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

samlingen hemställer enträget till de stater, -vilka ännu ej har gjort så,

att vidtaga de åtgärder, som förutses i konventionens artikel 25, och erkänna

kommissionens kompetens att mottaga enskilda personers framställningar.

3. Församlingen anser det likaledes önskvärt, att varje klagomål, som kommissionen

anser legitimt och som den icke är i stånd att avgöra genom

förlikning, hänskjutes till ett rättsligt snarare än ett politiskt organ. Den

vill därför understryka för medlemsstaternas regeringar önskvärdheten

av att de i överensstämmelse med konventionens artikel 46 förklarar, att

de erkänner den obligatoriska j urisdiktionen hos den europeiska domstolen

för de mänskliga rättigheterna.

4. Församlingen fäster slutligen uppmärksamheten hos de medlemsstater,

vilka svarar för sina utomeuropeiska territoriers internationella förbindelser,

på de misstankar och den kritik de utsätter sig för, därest de

skulle vägra att utsträcka konventionens och tilläggsprotokollets tillämplighet

till dessa territoriers befolkning. Det är sålunda församlingens uppriktiga

förhoppning, att vederbörande regeringar är beredda att ånyo

överväga möjligheten att avgiva en förklaring i enlighet med konventionens

artikel 63 och tilläggsprotokollets artikel 4.

REKOMMENDATION 57

angående Saars framtida ställning.

Församlingen,

som är medveten om allvaret i det problem, som Saar representerar, eftersom

utan en snabb lösning av detta hela grundvalen för de fransk-tyska förbindelserna

kan äventyras och upprättandet av den europeiska gemenskapen

sättas i fara;

som anser, att det ligger i de närmast berörda staternas, liksom i hela

Europas, intresse att finna en lösning av detta problem på europeisk grundval,

rekommenderar ministerkommittén:

1. att de direkt berörda staterna uppmuntras att ofördröj ligen upptaga bilaterala

förhandlingar;

2. att ministerkommitténs ordförande i samråd med Frankrike, Tyskland

och Saar sammankallar en särskild konferens i början av 1954 i syfte att

överväga ett garanterande av de överenskommelser, som kan framkomma

under de fransk-tyska förhandlingarna, och, om så visar sig nödvändigt,

söka lösa de problem, som står kvar från dessa förhandlingar;

3. att som deltagare i denna konferens inbjudes, förutom Europarådets rådgivande

församling och generalsekretariat, vilka företrädes i egenskap av

observatörer:

(a) de stater, vilka den 10 september 1952 i Luxemburg beslöt bilda en

europeisk gemenskap;

(b) Saar;

Ce) Storbritannien och Förenta Staterna;

Cd) den europeiska gemenskapens verkställande organ;

4. att konferensens överläggningar äger rum på grundval av de slutsatser,

som framlägges för den som resultat av de fransk-tyska förhandlingarna,

jämte de förslag, som kan komma från rådgivande församlingen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

RESOLUTION 27

angående det av ad hoc församlingen antagna utkastet till fördrag

om upprättande av en europeisk politisk gemenskap.

Församlingen,

som har beaktat det fördragsutkast, innefattande stadga för den europeiska

gemenskapen, vilket antagits av ad hoc församlingen den 10 mars 1953

och delgivits rådgivande församlingen i överensstämmelse med den resolution,

som antogs i Luxemburg den 10 september 1952 av utrikesministrarna

i den europeiska kol- och stålunionens sex medlemsstater;

som uppriktigt välkomnar den samarbetsanda och den bestämda vilja att

upprätthålla enheten mellan Europarådets alla medlemsstater, som har lett

ad hoc församlingen till att antaga förslagen angående association och förbindelser,

som framlades i resolution 26, antagen av rådgivande församlingen

den 17 januari 1953;

beslutar beträffande dessa två frågor som följer:

I. Association

1. Rådgivande församlingen godkänner bestämmelserna om associerade stater

i artiklarna 90, 91, 92 och 93 av utkastet till fördrag om den europeiska

gemenskapen.

2. Församlingen föreslår emellertid att en bestämmelse införes i första

paragrafen av artikel 91 rörande deltagande i ekonomiska och sociala

rådet av representanter för associerade stater.

II. Förbindelser med Europarådet

3. Rådgivande församlingen välkomnar i allmänhet bestämmelserna rörande

de förbindelser, som skall upptagas med Europarådet, enligt det till

utkastet till fördrag om den europeiska gemenskapen fogade andra protokollet.

4. Rådgivande församlingen anser, att framgången för dessa förslag till

upprättande av organiska förbindelser mellan den europeiska gemenskapen

och Europarådet i praktiken helt kommer att bero av förverkligandet

av bestämmelserna i artikel 6 och artikel 7, paragraf 1, i det

andra protokollet. Den rekommenderar därför, att bestämmelserna i

dessa artiklar tillämpas omedelbart efter det att den europeiska gemenskapen

upprättats i enlighet med reglerna i sektion D av yttrande nr 3,

sådant det antogs av rådgivande församlingen den 30 september 1952.

RESOLUTION 44

angående Europarådets ställning inför den senaste politiska utvecklingen

i världen.

Sektion A

Rådgivande församlingen anser, att Europarådets politik måste grundas

på följande principer:

1. Alla europeiska folks önskan om fred fordrar, att Västeuropa icke blott

uppmuntrar alla ansträngningar att göra slut på den nuvarande internationella

spänningen genom att lösa de problem, vilka för närvarande

skapar denna spänning, utan även tager varje tänkbart initiativ för att

nå detta resultat.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

2. Uppgiften att ena hela Europa, som vidtagits av andra orsaker än som

svar på ett krigshot, måste påskyndas, eftersom ett enat Europa i sig

självt utgör en grundläggande förutsättning för skapandet av en varaktig

fred.

3. Nedrustningen är en nödvändig förutsättning för varaktig fred. Varje

överenskommelse att minska rustningarna måste vara ömsesidig och innefatta

ett system av allmän övervakning och kontroll för att säkerställa

att överenskommelsen ej blott iakttages utan även verkställes samtidigt.

4. I avvaktan på en allmän överenskommelse angående nedrustning måste

den fria världen fortsätta sina ansträngningar att skapa kollektiv säkerhet

med all hänsyn tagen till vad som är möjligt med tanke på dess

ekonomiska resurser och sociala struktur.

5. Den västerländska världens solidaritet måste befästas, under beaktande

av ett enat Europas och Amerikas Förenta Staters ömsesidiga oberoende.

6. Det fria Europas union utgör ett bidrag till fredens upprätthållande på

grund av den ytterligare garanti, som är given i den defensiva karaktären

av dess allianser och dess uttalade syfte att uteslutande genom förhandlingar

söka lösa de problem, vilka orsakar den nuvarande spänningen i

de internationella förbindelserna.

7. Respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

förblir ett oeftergivligt villkor för upprättandet mellan folken av förbindelser

grundade på ömsesidigt förtroende och ett fruktbärande samarbete,

vilket i sin tur förutsätter en allvarlig ansträngning att nå ömsesidig

förståelse.

Sektion B

1. Församlingen anser, att i nuvarande läge första steget för att bringa de

ovan formulerade principerna till utförande bör vara att snarast möjligt

sammankalla den föreslagna fyrmaktskonferensen. Huvudpunkterna

på konferensens dagordning skall vara de österrikiska och tyska frågorna,

vilka bör behandlas oberoende av varandra. Konferensens arbetsområde

skall efterhand kunna utvidgas till andra frågor.

2. Konferensen bör, med österrikiska regeringens medverkan, leda till ett

snabbt avslutande och ikraftträdande av ett statsfördrag, som säkerställer

Österrikes politiska och ekonomiska självständighet.

3. Församlingen anser, att konferensens mål vad Tyskland beträffar bör

vara avslutandet av ett fredsfördrag, vilket förutsätter fria val i hela

Tyskland och, som resultat av dessa val, bildandet av en regering med

rätt att tala för hela det återförenade Tyskland.

4. Ehuru församlingen tror, att integreringen av ett återförenat Tyskland

i ett enat Europa skulle innebära en garanti för freden, anser den, att

det måste lämnas till Tysklands framtida regering att fritt fatta beslut

om landets slutliga ställning.

5. Församlingen anser, att förhoppningarna om ett gynnsamt resultat av

konferensen icke får medföra en minskning av Europas ansträngningar

att uppnå kollektiv säkerhet och eu bättre samordning av dess styrkor

med västtyskt deltagande ocli icke heller ett upphörande av underhandlingarna

rörande upprättandet av cn europeisk politisk myndighet med

begränsade funktioner men med verkliga befogenheter, vilken skulle garantera

en demokratisk kontroll över redan upprättade begränsade unioner

eller dem, som kan komma att upprättas:

(i. I delta syfte uppmanar församlingen Storbritannien och andra medlemmar

av Europarådet att träda i så nära förbindelse som möjligt med dessa

begränsade unioner.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

7. Församlingen, som vill ställa sin önskan om fred över alla tvivel, anser,

att Sovjetunionen som en garanti bör erbjudas en ömsesidig säkerhetspakt

inom ramen för Förenta Nationerna till vilken pakt bör vara anslutna

Sovjetunionen, Förenta Staterna, Storbritannien, medlemmarna i

den planerade europeiska politiska gemenskapen, eller, när den kommit

till stånd, gemenskapen själv, och förhoppningsvis andra stater.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

541062

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. UU 1954:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling vid dess femte ordin s. 8 i texten