Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av en den 31 mars 1954 avslutad överenskommelse mellan Sverige och Japan angående skydd av rättigheter på den industriella äganderättens område, vilka berörts av det andra världskriget, m. m

1954-04-09 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:216, Angående godkännande av en den 31 mars 1954 avslutad överenskommelse mellan Sverige och Japan angående skydd av rättigheter på den industriella äganderättens område, vilka berörts av det andra världskriget, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

1

Nr 216.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av en den 31 mars 1954 avslutad överenskommelse

mellan Sverige och Japan angående skydd av rättigheter

på den industriella äganderättens område, vilka

berörts av det andra världskriget, m. m.; given Stockholms

slott den 9 april 1954.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt

med överlämnande av texten, jämte översättning därav till svenska språket,

till en den 31 mars 1954 avslutad överenskommelse mellan Sverige och

Japan angående skydd av rättigheter på den industriella äganderättens område,

vilka berörts av det andra världskriget, jämte ett till överenskommelsen

hörande protokoll vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens

godkännande av överenskommelsen jämte protokollet dels ock jämlikt § 87

regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag

om återställande av rätt till patent, mönster eller varumärke m. m. i förhållande

till Japan.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I samband med det andra världskriget bär på det industriella rättsskyddets

område uppstått svårigheter av skilda slag att iakttaga stadgade frister.

I syfte att öppna möjlighet till normala relationer på detta område mellan

1 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 saml. Sr 216.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

Sverige och Japan har den 31 mars 1954 avslutats en överenskommelse mellan

de båda länderna angående skydd av rättigheter på den industriella äganderättens

område, vilka berörts av det andra världskriget. I propositionen

äskas riksdagens godkännande av överenskommelsen.

För genomförande här i landet av överenskommelsen kräves ny lagstiftning.

Förslag härtill framlägges i propositionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

3

Översättning.

AGR.EE klent

between Japan and Sweden concerning

the Protection of Industrial Property

whichhas boen affeoted by the second

World War.

The Government of Japan and the

Government of Sweden,

Being desirous of regulating their

mutual relations in matters pertaining

to the protection of industrial property

which has been affected by the second

World War;

Have agreed upon the following provisions:
Article

1.

1. The periods of priority för the

filing of subsequent applications for

patents of invention as well as for

registrations of utility models, industrial

designs or models, or trademarks, as

stipulated in the provisions, revised åt

London on June 2, 1934, of Article 4

of the Convention of the Union of Paris

for the Protection of Industrial Property,

which had not expired before January 1,

1942 or which had begun to run on or

after the said date and expired on or

before December 31, 1952 shall be

extended until the end of six months

after the date of the coming into force

of the present Agreement.

2. The benefits of extension of periods

of priority referred to in paragraph 1

above shall be granted to first applications

in any country which was a party

to the Convention of the Union of Paris

for the Protection of Industrial Property

åt the time of filing.

Artide 2.

The period granted in accordance

with the laws of both Contracting

Parties for making a declaration of

priority based on the first application

referred to in Article 1, paragraph 2

ÖVERENSKOMMELSE

mellan Sverige och Japan angående

skydd av rättigheter på den industriella

äganderättens område, vilka berörts

av det andra världskriget.

Svenska och japanska regeringarna

hava,

föranledda av en önskan att reglera

sina ömsesidiga förbindelser i frågor,

som angå skyddet av rättigheter på den

industriella äganderättens område, vilka

berörts av det andra världskriget,

överenskommit om följande bestämmelser:
Artikel

1.

1. I artikel 4 av den i London den

2 juni 1934 reviderade Pariskonventionen

för skydd av den industriella äganderätten

angivna prioritetsfrister för ingivande

av ansökningar om patent å

uppfinningar samt om registrering av

nyttighetsmodeller, industriella mönster

eller modeller eller varumärken skola,

om fristerna icke utgått före den 1

januari 1942 eller börjat löpa nämnda

dag eller därefter och gått till

ända den 31 december 1952 eller dessförinnan,

utsträckas till utgången av

sex månader från det förevarande överenskommelse

trätt i kraft.

2. Förmånen av utsträckning av prioritetsfrist

som avses i stycket 1. ovan

skall tillkomma första ansökningar, gjorda

i något land, som vid tidpunkten för

ansökningens ingivande var anslutet till

Pariskonventionen för skydd av den

industriella ägendcrätten.

Artikel 2.

Den i de båda fördragsslutandc ländernas

lagstiftning föreskrivna fristen

för avgivande av förklaring om prioritet,

grundad på sådan första ansökning, som

avses i artikel 1, stycket 2., skall icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

shall not expire until the end of six

months after the date of the coming

into force of the present Agreement.

Article 3.

1. Patents of invention as well as

registrations of utility models, or industrial

designs or models which became

void, owing to the nonpayment of the

fees, in the period between January 1,

1942 and December 31, 1952 may be

restored by the payment of all due fees,

provided that the application for the

restoration of the said patents or

registrations is filed within six months

after the date of the coming into force

of the present Agreement, and provided

further that the maximum duration

has not yet expired åt the time of the

filing of the application.

2. The application for the patents of

invention as well as the registrations of

utility models, or industrial designs or

models which became void, owing to

the failure to comply with the legal

requirements, in the period between

January 1, 1942 and December 31, 1952

may be restored by fulfilling the requirements

not previously observed, provided

that this procedure is taken within six

months after the date of the coming

into force of the present Agreement.

Artide 4.

The third parties who, in good faith,

have made use of an invention, utility

model, or industrial design or model in

the period between January 1, 1941

and the date of the signing of the present

Agreement or have, during that period,

made the necessary preparations therefor,

may continue this use, in accordance

with the laws of the respective Contracting

Party.

Artide 5.

1. The duration of trademark which

expired in the period between January

1, 1942 and December 31, 1952 may be

renewed, in the case where the renewal

of the said trademark is requested within

six m<jnths after the date of the coming

utgå förrän vid utgången av sex månader

från det förevarande överenskommelse

trätt i kraft.

Artikel 3.

1. Patent å uppfinningar samt registreringar

av nyttighetsmodeller eller

industriella mönster eller modeller, vilka

upphört att äga giltighet, beroende på

underlåtenhet att erlägga avgift, under

tiden mellan den 1 januari 1942 och

den 31 december 1952, må återställas

mot erläggande av alla förfallna avgifter,

under förutsättning att ansökning

om återställande av sagda patent

eller registreringar ingivits inom sex månader

från det förevarande överenskommelse

trätt i kraft och förutsatt att den

längsta skyddstiden icke utgått vid tiden

för ingivandet av nämnda ansökning.

2. Ansökningar om patent å uppfinningar

samt om registrering av nyttighetsmodeller

eller industriella mönster

eller modeller, vilka upphört att äga

giltighet, beroende på underlåtenhet att

vidtaga föreskrivna åtgärder, under

tiden mellan den 1 januari 1942 och

den 31 december 1952, må återställas

genom fullgörande av vad tidigare

skolat iakttagas, förutsatt att detta fullgörande

skett inom sex månader från

det förevarande överenskommelse trätt

i kraft.

Artikel 4.

Tredje man som i god tro börjat utövning

av uppfinning, nyttighetsmodell

eller industriellt mönster eller modell

under tiden mellan den 1 januari 1941

och dagen för undertecknandet av förevarande

överenskommelse eller inom

denna tid vidtagit därför erforderliga

åtgärder må fortsätta denna utövning,

i överensstämmelse med lagstiftningen

i det ifrågavarande fördragsslutande

landet.

Artikel 5.

1. Varumärkesregistrering, vars skyddstid

utgått under tiden mellan den

1 januari 1942 och den 31 december 1952,

må förnyas, under förutsättning att

förnyelsen begärts inom sex månader

från det förevarande överenskommelse

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

into force of the present Agreement.

This renewal is effective retroactively to

the time on which the ordinary duration

expired.

2. The application for the registration

of trademark which became void, owing

to the failure to comply with the legal

requirements, in the period between

January 1, 1942 and December 31, 1952

may be restored by fulfilling the requirements

not previously observed, provided

that this procedure is taken within six

months after the date of the coming into

force of the present Agreement.

3. In the case where the owner of a

trademark registered in the respective

other Contracting Party, the ordinary

term of which expired in the period

referred to in paragraph 1 above, has

filed, before the date of the coming into

force of the present Agreement, an

application for new registration of the

said trademark, the new registration

shall be effective retroactively to the

time on which the ordinary duration

expired, provided that the entitled

person has filed the application before

the expiration of a period of six months

after the date of the coming into force

of the present Agreement or before the

registrations of the trademark, whichever

is the earlier.

Article 6.

The period between January 1, 1942

and the date of the coming into force

of the present Agreement shall not be

taken into account in determining the

time-limit prescribed in the laws of the

respective Contracting Party for the

exercise of patent or the use of trademark

or in determining the period stipulated

in connection with Article 6 bis,

paragraph 2 of the Convention of the

Union of Paris for the Protection of

Industrial Property.

Artide 7.

The benefits provided for in Artides 1,

2, 3, 5 and 0 shall bo granted, irrespective

of whether the failure to comply

with the legal requirements for the

establishment, the continuation or the

renewal of the rights concerned was due

trätt i kraft. Förnyelsen skall ha retroaktiv

verkan från utgången av den normala

skyddstiden.

2. Ansökning om varumärkesregistrering,

som upphört att äga giltighet,

beroende på underlåtenhet att vidtaga

föreskrivna åtgärder, under tiden mellan

den 1 januari 1942 och den 31 december

1952, må återställas genom fullgörande

av vad tidigare skolat iakttagas, förutsatt

att fullgörandet skett inom sex

månader från det förevarande överenskommelse

trätt i kraft.

3. Har innehavaren av ett varumärke,

som registrerats i det andra fördragsslutande

landet och vars normala skyddstid

utgått inom den i stycket 1. ovan

angivna tiden, innan förevarande överenskommelse

trädde i kraft ingivit ansökning

om ny registrering, skall den

nya registreringen ha retroaktiv verkan

från utgången av den normala skyddstiden,

förutsatt att den berättigade

gjort ansökan härom före utgången av

en tidrymd av sex månader från det

förevarande överenskommelse trätt i

kraft eller, om varumärket registrerats

dessförinnan, före dagen för registreringen.

Artikel 6.

Tiden mellan den 1 januari 1942 och

tidpunkten för förevarande överenskommelses

ikraftträdande skall ej medräknas

vid bedömande vare sig av den

frist, som enligt fördragsslutande lands

lagstiftning är stadgad för utövning av

patent eller användande av varumärke,

eller av den frist, som är stadgad i anslutning

till artikel 6 bis andra stycket

i Pariskonventionen för skydd av den

industriella äganderätten.

Artikel 7.

De i artiklarna 1, 2, 3, 5 och 6 angivna

förmånerna skola medgivas oavsett om

underlåtenheten att iakttaga stadgade

föreskrifter för uppkomsten, vidmakthållandet

eller förnyandet av de berörda

rättigheterna var beroende på försumlig
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

to a fault or not, and no extra fees

shall be required for the granting of

such benefits.

Article 8.

1. The present Agreement shall apply

to:

(i) Natural persons who have Japanese

or Swedish nationality, irrespective of

their place of domicile;

(ii) Juridical persons established under

Japanese or Swedish laws.

2. The benefits provided for in Artides

1, 2 and 7 shall be granted to

the persons referred to in paragraph 1

above who have acquired from persons

other than those referred to in the said

paragraph the rights deriving from the

first applications referred to in Article 1,

paragraph 2, only in the case where they

have acquired those rights on or before

the date of the expiration of the ordinary

priority periods.

Artide 9.

The present Agreement shall be approved

by each Contracting Party in

accordance with its legal procedures and

shall come into force on the fifteenth

day after the date of exchange of notes

indicating such approval. The exchange

of the notes shall take place åt Stockholm.

In witness whereof, the respective

representatives of the two Governments

have signed the present Agreement.

Done in duplicate, in the English

language, åt Tokyo, this 31st day of

March, 1954.

For the Government of Japan:

Katsuo Okazaki

För the Government of Sweden:

K. G. Lagerfelt

het eller ej, och extra avgifter skola ej krävas

för medgivande av sådana förmåner.

Artikel 8.

1. Förevarande överenskommelse skall

äga tillämpning å:

(i) fysiska personer, som äga svenskt

eller japanskt medborgarskap, oavsett

var de äro bosatta;

(ii) juridiska personer, som stiftats

enligt svensk eller japansk rätt.

2. De i artiklarna 1, 2 och 7 angivna

förmånerna skola medgivas i stycket 1.

ovan nämnda personer, som från andra

personer än de i sagda stycke angivna

förvärvat rättigheter, som härröra från

första ansökningar som avses i artikel

1 stycket 2., endast därest de förvärvat

dessa rättigheter vid tidpunkten för

utgången av den ordinära prioritetstiden

eller dessförinnan.

Artikel 9.

Förevarande överenskommelse skall

godkännas av fördragsslutande land

i enlighet med dess lagstiftning och

skall träda i kraft å femtonde dagen

från det utväxling av noter innefattande

sådant godkännande ägt rum. Utväxlingen

av noter skall äga rum i Stockholm.

Till bekräftelse härav hava respektive

ombud för de två Regeringarna undertecknat

denna överenskommelse.

Som skedde i tvenne exemplar, på

engelska språket, i Tokio den 31 mars

1954.

För Sveriges regering:

K. G. Lagerfelt

För Japans regering:

Katsuo Okazaki

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 216.

7

PROTOCOL

Åt the moment of proceeding this day

to the signing of the Agreement between

Japan and Sweden concerning the Protection

of Industrial Property which has

been affected by the second World War

(hereinafter referred to as the Agreement),

the undersigned representatives,

duly authorized to that effect, have

agreed upon the following terms which

shall constitute an integral part of the

Agreement:

1. The provisons of Artide 2 of the

Agreement shall apply to all cases where

the subsequent application referred to

in Artide 1, paragraph 1 of the Agreement

is filed, without the declaration

of priority, åt any time before the date

of the coming into force of the present

Agreement, provided that the right

applied for is not yet granted.

2. The third parties, referred to in

Artide 4 of the Agreement, shall include,

but not be limited to, the persons who

have made use of or have made the

necessary preparations for the use of

invention, utility model, or industrial

design or model under any of the following

circumstances:

(i) where invention, utility model, or

industrial design or model was made

by such third parties independently

from that covered by the first application,

or where their knowledge of such

invention, utility model, or industrial

design or model was acquired from a

person who made such invention, utility

model, or industrial design or model

independently from that covered by the

first application;

(ii) where invention, utility model, or

industrial design or model covered by

the first application was publicly known

in the Contracting Party in which the

subsequent application, as provided för

in Artide 1, paragraph 1 of the Agreement,

is filed, åt the time when the

third parties started to use it or to

prepare for its use;

(iii) where the rights for invention,

utility model, or industrial design or

PROTOKOLL

I samband med undertecknandet denna

dag av överenskommelse mellan Sverige

och Japan angående skydd av rättigheter

på den industriella äganderättens

område, vilka berörts av det andra

världskriget, (i det följande benämnd

överenskommelsen) ha undertecknade

vederbörligen befullmäktigade ombud

överenskommit om följande bestämmelser,

vilka skola utgöra en del av överenskommelsen:
1.

Restämmelserna i artikel 2 av

överenskommelsen skola äga tillämpning

å alla fall, där senare ansökning

som avses i artikel 1 stycket 1. av

överenskommelsen ingivits, utan prioritetsförklaring,

när som helst före tidpunkten

för överenskommelsens ikraftträdande,

under förutsättning att ansökningen

ännu ej beviljats.

2. Till tredje man, som avses i artikel

4 av överenskommelsen, skall hänföras,

dock utan begränsning till dem, sådana

personer som utövat eller vidtagit

erforderliga åtgärder för utövning

av uppfinning, nyttighetsmodell eller

industriellt mönster eller modell i något

av följande fall:

(i) då uppfinning, nyttighetsmodell

eller industriellt mönster eller modell

gjorts av sådan tredje man oberoende

av vad som är föremål för den första

ansökningen, eller då tredje mans kännedom

om sådan uppfinning, nyttighetsmodell

eller industriellt mönster eller

modell förvärvats från en person som

gjort uppfinningen, nyttighetsmodellen,

mönstret eller modellen oberoende av vad

som är föremål för den första ansökningen;
(ii)

då uppfinning, nyttighetsmodell

eller industriellt mönster eller modell

som är föremål för den första ansökningen

var allmänt känd i det fördragsslutande

land, där den senare i artikel 1

stycket 1. av överenskommelsen avsedda

ansökningen ingivits, vid den tidpunkt,

då tredje, man började utövningen eller

därför erforderliga åtgärder;

(iii) då rätten till uppfinningen, nytlighetsmodellen

eller mönstret eller mo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 216.

model were void åt the time when the

third parties started to use it or to

prepare for its use.

In cases referred to in (i) above, the

periods referred to in Article 4 of the

Agreement shall be extended until the

time of the filing of a subsequent application,

provided that the said application

is filed after the date of the signing

of the present Agreement.

3. In regard to the application of the

laws of respective Contracting Party,

referred to in Article 4 of the Agreement,

it shall be subject to the following understandings:
(i)

The third parties of good faith shall

not be required to pay indemnity, royalty

or any other form of compensation, for

the use hitherto made of or for the

preparation for the use of invention,

utility model, or industrial design or

model.

(ii) The third parties of good faith

may continue the use or, on the basis

of preparation already made therefor,

commence the use, without payment of

royalty or any other form of compensation.

4. Nothwithstanding the provisions

of Article 8, paragraph 2 of the Agreement,

the benefits provided for in Artides

1, 2 and 7 of the Agreement shall

be extended to the natural and juridical

persons of either Contracting Party who

have acquired the rights from persons

who have the nationality of a country

with which both Contracting Parties

have concluded or will conclude an agreement

similar to the present Agreement

signed this day.

In witness whereof, the respective

representatives of the two Governments

have signed the present Protocol.

Done in duplicate, in the English

language, åt Tokyo, this 318t day of

March, 1954.

For the Government of Japan:

Katsuo Okazaki

For the Government of Sweden:

K. G. Lagerfelt

dellen förlorat sin giltighet vid den tidpunkt,

då tredje man började utövningen

eller därför erforderliga åtgärder.

I fall som avses under (i) ovan skall

den i artikel 4 av överenskommelsen angivna

tiden utsträckas till tidpunkten för

ingivandet av den senare ansökningen,

under förutsättning att nämnda ansökning

ingivits efter undertecknandet av

förevarande överenskommelse.

3. Angående tillämpningen av den lagstiftning

i de fördragsslutande länderna,

som avses i artikel 4 av överenskommelsen,

skall följande vara överenskommet:

(i) Tredje man i god tro skall icke

vara pliktig att erlägga skadestånd,

licensavgift eller ersättning av annat

slag för den utövning av uppfinning,

nyttighetsmodell eller industriellt mönster

eller modell eller förberedelse därtill,

som hittills ägt rum.

(ii) Tredje man i god tro äger fortsätta

utövningen eller, på grundval av

redan vidtagna förberedelser därtill,

påbörja utövningen utan erläggande av

licensavgift eller ersättning av annat

slag.

4. Utan hinder av bestämmelserna i

artikel 8 stycket 2. av överenskommelsen

skola de i artiklarna 1, 2 och 7 av överenskommelsen

stadgade förmånerna tillkomma

även fysiska eller juridiska personer

i något av de fördragsslutande

länderna, som förvärvat rättighet från

person som äger medborgarskap i ett

land med vilket båda de fördragsslutande

länderna träffat eller komma att

träffa överenskommelse, likartad med

den innevarande dag träffade överenskommelsen.

Till bekräftelse härav hava respektive

ombud för de två Regeringarna undertecknat

detta protokoll.

Som skedde i tvenne exemplar, på

engelska språket, i Tokio den 31 mars

1954.

För Sveriges regering:

K. G. Lagerfelt

För Japans regering:

Katsuo Okazaki

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

9

Förslag

till

Lag

om återställande av rätt till patent, mönster eller varumärke m. m.

i förhållande till Japan.

Härigenom förordnas som följer.

Återupptagande av ansökning och återupprättande av skyddsrätt m. m.

1 §•

Har ansökning av japansk medborgare om patent, om registrering av

mönster eller varumärke eller om förnyelse av varumärkesregistrering förklarats

förfallen eller avslagits genom beslut som vunnit laga kraft i anledning

av att sökanden ej iakttagit vad i 8 § förordningen angående patent,

8 § lagen om skydd för vissa mönster och modeller eller 5 eller 9 § lagen

om skydd för varumärken föreskrives i fråga om talan mot patent- eller

registreringsmyndighetens beslut; eller

har patentansökning av japansk medborgare antingen avförts enligt 5 §

andra stycket eller 6 § andra stycket förordningen angående patent och i

lagrummet stadgad tid för återupplivning gått till ända eller ock avförts

jämlikt 7 § fjärde stycket samma förordning;

då äge sökanden eller sådan hans rättsinnehavare, som är japansk medborgare,

såframt den frist som skolat iakttagas utgått efter den 31 december

1941 men före den 1 januari 1953, få ansökningen återupptagen genom

att senast sex månader från ikraftträdandet av denna lag fullgöra vad för

ärendets fullföljande erfordrats.

2 §.

Återupptagen ansökning skall anses gjord å den ursprungliga ansöknmgsliden.

Vad som är stadgat om patentintrång skall ej äga tillämpning å utnyttjande,

som skett efter det patentansökning förklarats förfallen, avslagits

eller avförts men innan den återupptagits.

Patent, som meddelats på grund av återupptagen patentansökning, vare ej

heller i övrigt gällande mot någon som, efter det ansökningen förklarats

förfallen, avslagits eller avförts men före den 1 april 1954 och innan vad

som fordras för dess återupptagande blivit iakttaget, i god tro varit i ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 216.

övning av den patenterade uppfinningen inom riket eller för sådan utövning

där vidtagit väsentliga åtgärder.

Vad i föregående stycke är stadgat om patent skall äga motsvarande tilllämpning

å mönster, som registrerats på grund av återupptagen ansökning

om sådan registrering.

3 §.

Har patent, som innehades av japansk medborgare, efter den 31 december

1941 men före den 1 januari 1953 förfallit på grund av uraktlåtenhet att erlägga

sådan förhöjd årsavgift, som omförmäles i 11 § förordningen angående

patent, eller har skydd för registrerat varumärke, som innehades av japansk

medborgare, upphört på grund av uraktlåtenhet att under nämnda

tid förnya registreringen enligt 9 § lagen om skydd för varumärken, äge

den förutvarande patent- eller varumärkeshavaren eller sådan hans rättsinnehavare,

som är japansk medborgare, få skyddsrätten återupprättad genom

att senast sex månader från ikraftträdandet av denna lag inkomma

nied..den eller de ei förut guldna avgifter, som tidigare skolat med stadgad

förhöjning erläggas, samt, där fråga är om varumärkesförnyelse, i övrigt

fullgöra vad tidigare skolat iakttagas. Vad sålunda stadgas om patent äge

tillämpning endast om den ursprungliga giltighetstiden för patentet icke

gått till ända när åtgärd för återupprättande vidtogs.

Återupprättas patent, skall jämväl av japansk medborgare innehaft tillläggspatent

till detsamma återupprättas, om den förutvarande innehavaren

av tilläggspatentet eller sådan hans rättsinnehavare, som är japansk medborgare,

senast sex månader från ikraftträdandet av denna lag hos patentmyndigheten

framställer begäran härom.

4 §•

Återupprättas patent eller skydd för varumärke, skall i fråga om skyddstiden

och skyldigheten att utöver vad i 3 § sägs erlägga avgifter så anses,

som hade skyddsrätten varit gällande utan avbrott, därvid i fråga om varumärke

förnyelse av registreringen skall anses hava skett vid utgången av

den föregående registreringsperioden.

Patentår, för vilket avgift icke enligt 3 § behöver erläggas, när åtgärd för

återupprättande vidtages, och som börjat före patentets återupprättande

eller inom tre månader därefter, skall, såvitt angår erläggande av därå belöpande

avgift, anses börja först vid utgången av sistnämnda tid; dock att

för patentår, som eljest skolat börja senast å den dag, då åtgärd för återupprättande

vidtogs, avgift skall, även om den inbetalas före patentårets

början sådan denna nu blivit bestämd, utgå med förhöjning, varom i It §

förordningen angående patent stadgas.

5 §•

Vad som är stadgat om patent- eller varumärkesintrång skall ej äga tilllämpning

å utnyttjande, som skett efter det skyddet upphört men innan det

återupprättats.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

Återupprättat patent vare ej heller i övrigt gällande mot någon som, efter

det patentet förfallit men före den 1 april 1954 och innan vad som fordras

för dess återupprättande blivit iakttaget, i god tro varit i utövning av

den patenterade uppfinningen inom riket eller för sådan utövning där vidtagit

väsentliga åtgärder.

6 §.

Patent- eller registreringsmyndigheten skall göra anteckning om återupprättande

av skyddsrätt i vederbörligt register och införa kungörelse därom

i allmänna tidningarna. Sådan kungörelse skall jämväl införas vid återupptagande

av patentansökning, om tidigare jämlikt 7 § sista stycket förordningen

angående patent i allmänna tidningarna kungjorts, att ansökningen

blivit slutligt behandlad utan att leda till patent.

Har genom beslut som vunnit laga kraft förklarats, att återupptagande

av ansökning eller återupprättande av skyddsrätt ej kan ske, skola enligt

1 eller 3 § erlagda avgifter återbetalas.

7 §•

Vid bedömande av talan, som efter ikraftträdandet av denna lag anhängiggöres

enligt 15 § förordningen angående patent mot japansk medborgare

och avser åt sådan medborgare meddelat patent, skall tiden från och

med den 1 januari 1942 till och med dagen för lagens ikraftträdande icke

medräknas i den tid av tre år som i nämnda paragraf sägs.

Förlängning av prioritetstid.

8 §•

Beträffande ansökning om patent å uppfinning eller om registrering av

mönster eller varumärke, varå skydd av japansk medborgare först sökts

i stat, beträffande vilken Pariskonventionen för skydd av den industriella

äganderätten är i kraft, må den prioritetstid av högst tolv månader, som

avses i 25 § 1) förordningen angående patent, eller den prioritetstid av

högst sex månader, som avses i 20 § lagen om skydd för vissa mönster och

modeller eller 16 § 5) lagen om skydd för varumärken, förlängas till och

med den dag, som infaller sex månader från ikraftträdandet av denna lag,

såframt den ordinära prioritetstiden gått till ända efter den 31 december

1941 men före den 1 januari 1953. Har japansk medborgare förvärvat rätten

till dylik ansökning från någon, som tillhör annat land, må sadan förlängning

av prioritetstid som nu sagts, såframt Konungen ej annorlunda förordnar^

medgivas endast därest förvärvet skett före utgången av den ordinära

prioritetstiden.

9 §.

I fråga om patent eller skydd för mönster, som meddelats på grund av

ansökning för vilken förlängd prioritetstid enligt 8 § tagits i anspråk, skall

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

den skyddstid, som är stadgad i 10 § förordningen angående patent eller

11 § lagen om skydd för vissa mönster och modeller, anses börja med utgången

av den ordinära prioritetstiden.

Patent, som meddelats på grund av sådan ansökning, vare ej gällande mot

den som, innan ansökningen inkommit och före den 1 april 1954, i god

tro varit i utövning av den patenterade uppfinningen inom riket eller för

sådan utövning där vidtagit väsentliga åtgärder.

Vad i föregående stycke är stadgat om patent skall äga motsvarande tilllämpning

å mönster, som registrerats på grund av ansökning för vilken förlängd

prioritetstid tagits i anspråk.

Gemensamma bestämmelser.

10 §.

Vad i 2, 5 och 9 §§ stadgas därom att utövning skall hava ägt rum eller

väsentliga åtgärder därför hava vidtagits före den 1 april 1954 äger ej tilllämpning

å den som självständigt är upphovsman till den uppfinning eller

det mönster, som varit föremål för utövning, eller erhållit sin kunskap

därom från sådan självständig upphovsman.

11 §•

Vad i denna lag sägs om japansk medborgare skall även gälla japansk juridisk

person.

12 §.

Konungen äger uppställa sådana begränsningar och villkor för åtnjutande

av förmån enligt denna lag, som finnas påkallade, samt i övrigt meddela

de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av lagen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 april 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med tillförordnade ministern för utrikes ärendena,

statsrådet Lindell, och chefen för handelsdepartementet anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om Sveriges godkännande

av en den 31 mars 1954 avslutad överenskommelse med Japan om

bibehållande och återställande av rättigheter på den industriella äganderättens

område, vilka berörts av det andra världskriget, m. m.

Föredraganden anför följande.

Den 31 mars 1954 slöts mellan Sverige och Japan en överenskommelse

om bibehållande och återställande av rättigheter på det industriella rättsskyddets

område, varjämte i ett samtidigt upprättat protokoll behandlades

vissa i samband med överenskommelsen stående spörsmål. Dessförinnan

hade förhandlingar mellan de båda länderna ägt rum i olika omgångar, och

det slutligen träffade avtalet hade tillstyrkts av patent- och registreringsverket,

sedan företrädare för olika sammanslutningar beretts tillfälle att

yttra sig.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om Sveriges slutliga

godkännande av överenskommelsen jämte tillhörande protokoll samt om

viss i samband härmed påkallad lagstiftning m. m.

Tidigare bestämmelser om utsträckning av frister på det industriella

rättsskyddets område m. m.

Åtskilliga bestämmelser om utsträckning av frister och om andra lättnader

i normalt gällande regler på det industriella rättsskyddets område

har meddelats i vårt land under och efter det andra världskriget. Även i

samband med det första världskriget vidtogs åtgärder i syfte att bereda

lättnader för patentsökande och patenthavare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

Av de sålunda medgivna förmånerna må först nämnas förlängning av prioritetstid.

Den normala prioritetstiden är reglerad i den internationella Pariskonventionen

för skydd av den industriella äganderätten, till vilken de

flesta kulturländer anslutit sig (den s. k. Parisunionen). Konventionen har

senast reviderats i London 1934, och både Sverige och Japan har biträtt den

då beslutade texten. Prioritetstiden är enligt Pariskonventionen bestämd

till 12 månader från tidpunkten för den första ansökningen i unionsland,

såframt det gäller patentansökning. Beträffande ansökning om varumärkeseHer

mönsterregistrering är prioritetstiden enligt Londontexten 6 månader.

Bland övriga förmåner på det industriella rättsskyddets område, som under

och efter det andra världskriget medgivits i vårt land, må här nämnas

återupptagande av patent-, varumärkes- och mönsterskyddsansökningar, som

förklarats förfallna, avslagits eller avförts, återupprättande av patent och

varumärken, som förfallit på grund av underlåtenhet att erlägga årsavgift

eller vidtaga förnyelse, samt lättnader i de bestämmelser om påföljd vid

underlåtenhet att utöva patenterad uppfinning, som finns i 15 § patentförordningen.

För att möjliggöra lättnader i de svårigheter, som efter det andra världskrigets

utbrott uppkommit i fråga om förvärvande eller vidmakthållande av

patentskydd, tillkom lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser

angående patent vid krig eller krigsfara m. m. Lagens giltighetstid

utgick den 30 juni 1947. Lagen var begränsad till patenträttens område och

för dess tillämpning förutsattes särskilt förordnande av Kungl. Maj:t. Ett

stort antal förordnanden om tillämpning av vissa bestämmelser i lagen

meddelades, dock icke i förhållande till Japan, vilket berodde på att man

på japansk sida icke var beredd att medgiva svenskar motsvarande förmåner

i Japan.

1940 års lag ersattes med lagen den 20 juni 1947 (nr 261) om återställande

i vissa fall av rätt till patent, mönster eller varumärke m. m. 1947 års

lag tillkom väsentligen för att Sverige skulle kunna biträda en i Neuchåtel

den 8 februari 1947 träffad internationell överenskommelse rörande bibehållande

och återställande av rättigheter på den industriella äganderättens

område, vilka berörts av det andra världskriget (Sveriges överenskommelser

med främmande makter 1947: 25). Överenskommelsen, som ej blott avsåg

patenträtter utan även mönsterskydds- och varumärkesrätter, stadgade

en fristförlängning, betydligt mer vittgående än vad som förut medgivits

i Sverige. I 1947 års lag ges bestämmelser om samtliga de i det föregående

angivna förmånerna. För lagens tillämpning i förhållande till medborgare i

främmande stat fordras särskilt förordnande av Kungl. Maj:t. Sådant förordnande

har meddelats i förhållande till dels det 30-tal länder som biträtt

Neuchåtelöverenskommelsen och dels ett par utanför överenskommelsen

stående länder, nämligen Amerikas förenta stater och Canada.

Genom 1947 års lag och de nu nämnda tillämpningskungörelserna torde

i stort sett ha meddelats de bestämmelser, som på grund av det andra

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

världskriget och dess efterverkningar kan anses erforderliga gentemot alla

till Parisunionen anslutna länder, med vilka Sverige har förbindelser av

någon betydelse på det industriella rättsskyddets område. Det sagda gäller

dock ej Tyskland och Japan, vilka länder på grund av läget vid tiden för

Neuchåtelöverenskommelsen icke bereddes möjlighet att ansluta sig till

den då träffade överenskommelsen och beträffande vilka frågan om en tilllämpning

av 1947 års lag över huvud ej blev aktuell, förrän de i lagen medgivna

fristförlängningarna gått till ända.

Vad Tyskland beträffar träffades den 2 februari 1951 en särskild överenskommelse

mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland angående

förlängning av prioritetsfrister på det industriella rättsskyddets område

(Sveriges överenskommelser med främmande makter 1951:7), och i anslutning

till denna överenskommelse tillkom lagen den 18 maj 1951 (nr

241) om förlängning i vissa fall av prioritetstid enligt patent-, mönsterskgdds-

och varumärkeslagstiftningen. Denna lag, vilken såsom rubriken

antyder blott avser förlängning av prioritetstid, är för sin tillämpning beroende

av särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. Tillämpningskungörelse har

utfärdats blott gentemot Förbundsrepubliken Tyskland (SFS 596/1951),

och tiden för den fristförlängning, som enligt lagen kan medgivas, har nu

gått till ända.

Nuvarande läge gentemot Japan på det industriella rättsskyddets område.

Både Sverige och Japan har sedan länge tillhört Parisunionen. Erfarenheten

visar, att medborgare i det ena landet sökt industriellt rättsskydd i

det andra i viss, ehuru icke särskilt stor utsträckning. Antalet japanska

ansökningar i Sverige har varit blott ett fåtal årligen, medan antalet svenska

ansökningar i Japan varit betydligt större.

Redan vid krigsutbrottet 1939 försvårades i någon mån för medborgare

i det ena landet att vinna och vidmakthålla industriellt rättsskydd i det

andra, och vid Japans inträde i kriget i december 1941 blev svårigheterna

avsevärda. Såsom en följd härav har åtskilliga vunna skyddsrätter gått förlorade

och nya ansökningar under en följd av år knappast förekommit.

Japanskägda rättigheter och ansökningar på det industriella rättskyddets

område har varit underkastade vissa inskränkningar enligt lagen den 29

juni 1945 (nr 522) om kontroll å viss utländsk egendom samt den med

stöd av denna lag utfärdade kungörelsen den 17 augusti 1945 (nr 607) om

skingringsförbud å japansk egendom m. m. Flyktkapitalbyrån har emellertid

i skrivelse den 3 november 1951 till patent- och registreringsverket meddelat,

att något tvångsingripande i japanskägda industriella skyddsrätter i

Sverige faktiskt ej förekommit jämlikt 1945 års kontrollagstiftning.

Beträffande läget för svenskar i Japan må framhållas, att där visserligen

under efterkrigstiden tillkommit vissa bestämmelser om förmåner

på det industriella rättsskyddets område men att dessa bestämmelser såvitt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

angår utlänningar i stort sett blott tagit sikte på medborgare i länder, med

vilka Japan varit i krig, varför bestämmelserna på det hela taget ej kunnat

utnyttjas av svenskar.

överenskommelsen med Japan.

Frågan om en särskild överenskommelse med Japan på det industriella

rättsskyddets område väcktes först av Gadelius & Co. aktiebolag i en framställning

den 28 juni 1949, varöver patentverket avgav yttrande. Sedan även

Sveriges industriförbund den 21 april 1950 gjort en framställning i saken,

yttrade sig patentverket på nytt och föreslog, att underhandlingar måtte

inledas med Japan.

Sedan förberedande kontakt upptagits med vederbörande japanska myndigheter,

anmodades patentverket att upprätta förslag till överenskommelse

i ämnet. Verket inhämtade yttranden från Sveriges industriförbund, Sveriges

allmänna exportförening, svenska industriens patentingenjörers förening

och svenska patentombudsföreningen samt avgav med promemoria den

28 december 1951 förslag till överenskommelse. I promemorian framhölls

att det svenska näringslivet, enligt vad yttrandena visade, hade intresse för

en överenskommelse med Japan men att en sådan, om den skulle bli till

avsedd nytta, ej borde inskränkas på samma sätt som 1951 års svensktyska

överenskommelse utan i stället i stora drag få samma karaktär som

Neuchåtelöverenskommelsen, ehuru med andra tidsfrister. Avtalsförslaget,

som i huvudsak avfattats efter mönster av Neuchåtelöverenskommelsen,

innehöll regler om förlängning av prioritetstid, återupptagande av ansökning

och återupprättande av skyddsrätt samt lättnad i utövningstvånget,

därvid som huvudregel föreslogs förlängning av frister som utgått den 1

januari 1942 eller senare.

Sedan underhandlingar upptagits i Tokio och det svenska avtalsförslaget

överlämnats till de japanska myndigheterna, inkom ett japanskt motförslag.

Efter överläggning med företrädare för de fyra nyssnämnda sammanslutningarna

yttrade sig patentverket den 4 december 1952 över detta motförslag.

I yttrandet framhölls att motförslaget innebure mycket avsevärda

inskränkningar i förmånerna i förhållande till det svenska förslaget, att de

japanska motförslagen på några punkter kunde utan olägenhet godtagas

men att det i flertalet fall syntes vara ett svenskt intresse att vid de fortsatta

förhandlingarna så långt möjligt vidhålla det ursprungliga svenska förslaget.

Efter ytterligare förhandlingar i Tokio framfördes ett nytt japanskt avtalsförslag.

över detta yttrade sig patentverket den 1 februari 1954, efter

nytt samråd med företrädarna för de fyra sammanslutningarna. I yttrandet

anfördes i huvudsak följande. Det nya japanska förslaget innebure i förhållande

till det första väsentliga förbättringar ur svensk synpunkt. På de

viktigaste punkterna stode vad som nu föresloges i saklig överensstämmelse

med pätentverkets ursprungliga förslag. Vissa bestämmelser i förslaget

kunde dock ge anledning till betänkligheter ur svensk synpunkt. Särskilt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

gällde detta de ingående och delvis svårtolkade reglerna till förmån för tredje

man, som börjat eller förberett utövning av uppfinning eller mönster. Det

vorje möjligt, att dessa regler i Japan komme att utnyttjas pa ett sått som

avsevärt inskränkte det praktiska värdet av de enligt överenskommelsen

medgivna förmånerna. Det torde emellertid vara utsiktslöst att söka uppnå

eu ändring i nämnda regler, enär dessa på det hela taget hade sin motsvarighet

i de avtal, som Japan under 1953 träffat med andra länder. På en

punkt borde dock en ändring i protokollstexten påkallas. I övrigt syntes det

nya förslaget, som dock innebure obestridliga fördelar lör svenska intressenter,

under förhandenvarande omständigheter kunna godtagas i befintligt

skick. •— Yttrandet innefattade patentverkets och de hörda organisationsrepresentanternas

sammanstämmande åsikt.

Sedan den i patentverkets skrivelse förordade ändringen i protokollet

samt några formella jämkningar i texten vidtagits, blev förslaget den 19

mars 1954 av Kungl. Maj :t godkänt. Därefter undertecknade befullmäktigade

för de båda länderna den 31 mars 1954 i Tokio en överenskommelse i

ämnet jämte ett tillhörande protokoll.

I detta sammanhang kan nämnas, att Japan under 1953 träffat i stort

sett liknande överenskommelser med Danmark, Schweiz och Förbundsrepubliken

Tyskland.

Överenskommelsen innehåller i artikel 1 regler om förlängd prioritetstid

i fråga om patent-, nyttighetsmodell-, mönster- och varumärkesskydd. Det

må i detta sammanhang erinras, att särskilt skydd för nyttighetsmodeller

visserligen ej förekommer i Sverige men däremot i Japan.

Enligt den i första stycket upptagna huvudregeln skall i sådana fall, då

den ordinära prioritetstiden utgått under tiden 1 januari 1942 31 december

1952, förlängning medgivas till sex månader från överenskommelsens ikraftträdande.

I andra stycket av artikel 1 uttalas, att den prioritetsgrundande ansökningen

kan ha inlämnats i vilket som helst av de till Parisunionen anslutna

länderna.

Artikel 2 upptar ett särskilt stadgande om den tid inom vilken prioritet

skall begäras. Stadgandets innebörd preciseras genom avdelning 1. i det till

överenskommelsen hörande protokollet.

Artikel 3 ger regler om återupprättande av patent samt nyttighetsmodelloch

mönsterregistrering ävensom om återupptagande av ansökning om skydd

av nu angivet slag. Första stycket avser återupprättande av skyddsrätt, medan

andra stycket gäller återupptagande av ansökning. Terminerna är i

båda fallen desamma som i artikel 1.

Artikeln 4 innehåller huvudregeln om fortsatt utövningsrätt för tredje

man som mellan den 1 januari 1941 och dagen för överenskommelsens undertecknande

i god tro börjat eller vidtagit erforderliga åtgärder för utövning

av uppfinning, nyttighetsmodell eller mönster. Terminens början är

alltså ett år tidigare än i artikel 1, vilket svarar mot den ordinära prioritetslidcn

för patent och nyttighetsmodeller enligt Pariskonventionen.

‘2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 216.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

Huvudregeln i artikel 4 kompletteras och i viss mån modifieras genom de

vidlyftiga stadganden, som ingår i avdelningarna 2. och 3. av protokollet.

I ingressen till avdelning 2. sägs att när i artikel 4 talas om tredje man

innefattas därunder bl. a. vissa i tre underpunkter uppräknade kategorier.

Patentverket har i sitt yttrande förklarat sig benäget att uppfatta ingressen

så, att i de i underpunkterna angivna fallen tredje-mansskydd skall godtagas

endast därest i den särskilda situationen god tro verkligen föreligger.

Med denna tolkning anser verket ingressen ej behöva väcka betänklighet,

medan läget bleve annorlunda, om meningen skulle vara att i alla de uppräknade

fallen god tro skulle presumeras.

Underpunkten (i) avser det fallet, att tredje man självständigt gjort samma

uppfinning som den varom i ärendet är fråga eller kan härleda sin rätt

från en dubbeluppfinnare. Enligt sista stycket i avdelning 2. av protokollet

skall i dylika fall tredje-mans-skydd kunna uppkomma genom utövningsåtgärder,

vidtagna efter det överenskommelsen undertecknats men innan

ansökning inlämnats i det andra landet.

Underpunkten (ii) gäller det fallet, att utövningen grundlagts vid en tidpunkt,

då sökandens uppfinning eller mönster var allmänt känd (»publicly

known») i konfliktlandet. Patenlverket har i sitt yttrande sagt sig

förstå detta så, att uppfinningen verkligen skall ha varit allmänt känd i detta

land. Det bör ej räcka att uppfinningen där var teoretiskt bekant, t. ex. genom

att den svenska patentskrift, där uppfinningen beskrivits, i vanlig ordning

översänts till japanska patentverket.

Underpunkten (iii) slutligen avser det fallet, att utövningen grundlagts

vid en tidpunkt, då den andres rätt var »void», varmed torde böra förstås

t. ex. att den andres patent då hade förfallit.

Avdelning 3. i protokollet fastslår, att den utövare i god tro som kan bygga

på artikel 4 i överenskommelsen skall vara fritagen från varje skyldighet att

betala ersättning, icke blott för redan skedd utövning (underpunkt i) utan

jämväl beträffande framlida utövning (underpunkt ii).

Artikel 5 ger regler om återupprättande av varumärkesregistrering och

återupptagande av ansökan om sådan registrering.

Huvudregeln om återupprättande (eller försenad förnyelse) ges i första

stycket, medan återupptagande avses i andra stycket. Terminen är i båda

fallen densamma som i artikel 1. Tredje stycket innehåller en specialregel

om att anhängig ansökning om nyregistrering skall kunna omvandlas till

förnyelseansökan.

Artikel 6 innehåller stadgande om lättnad i utövningstvånget.

Artikel 7 upptar uttryckligt stadgande om att de förmåner, som medgivs

enligt artiklarna 1—3 och 5—6, skall gälla vare sig rättsägaren gjort sig

skyldig till någon försummelse eller ej och utan att några extra avgifter

skall krävas.

I patentverkets yttrande har i anslutning till artikel 7 gjorts följande påpekanden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

Det där uttalade förbudet mot extra avgifter kan ej hindra att man i

Sverige liksom vid tillämpningen av Neuchåtelöverenskommelsen och den

svensk-tyska överenskommelsen kräver erläggande av t. ex. förfallna årsavgifter

för patent med den förhöjning, som i den ordinära patentlagstiftningen

är stadgad vid avgiftsbetalning efter den reguljära förfallodagen. I detta

sammanhang må påpekas, att intet i överenskommelsen kan anses hindra,

att patenttiden vid prioritetsförlängning anses löpa från utgången av den

ordinära prioritetstiden, som skett i den svenska lagstiftningen i anslutning

till nyssnämnda båda överenskommelser. Erinras kan också, att överenskommelsen

ej innebär någon förlängning av patenttiden vid återupprättande

av patent eller återupptagande av ansökning. I den 1949 gjorda framställning

från ett svenskt företag, som ursprungligen väckte frågan om en svenskjapansk

överenskommelse, påyrkades att denna förmån skulle medtagas,

men att så skulle ske har ej i övrigt förordats under ärendets beredning här

i landet, vilket överensstämmer med den negativa hållning till förslag om

förlängd patenttid under hänvisning till krigssvårigheterna, som Sverige

städse intagit under efterkrigstiden.

Artikel 8 innehåller regler om de personer och företag, som kan åberopa

förmånerna.

Första stycket ger huvudregeln om att förmånerna blott tillkommer fysiska

personer, som äger svenskt eller japanskt medborgarskap, samt juridiska

personer som stiftats enligt svensk eller japansk rätt.

Andra stycket kräver, såvitt angår prioritetsförlängning, att fysisk eller

juridisk person som i första stycket sägs gjort sitt rättighetsförvärv före den

ordinära prioritetstidens utgång. Undantag gäller enligt avdelning 4. i protokollet

till förmån för den som förvärvat rättighet från fysisk eller juridisk

person från något annat land, med vilket Sverige och Japan slutit likaitade

avtal.

Artikel 9 upptar stadganden om överenskommelsens slutliga godkännande

och ikraftträdande.

Departementschefen.

Det industriella rättsskyddet, främst patent- och varumärkesväsendet, har

eu starkt framträdande internationell karaktär. En uppfinning måste patenteras

i varje land, där den skall skyddas, och i viss mån gäller detsamma

om registrering av mönster och varumärken. Redan under normala

förhållanden medför detta system besvär, som dock lättas genom den internationella

Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten.

Långt större svårigheter att iakttaga stadgade frister och andra formaliteter

på det industriella rättsskyddets område uppkommer dock under

krigs- och avspärrningstider, vilket senast visat sig i samband med det andra

världskriget. För alt komma till rätta med sådana svårigheter tillkom den

internationella Neuchåtelöverenskommelsen av 1947, vilken Sverige biträdde

och som föranledde särskild lagslittning samma år. tyskland och Japan

bereddes dock ej tillfälle att ansluta sig till Neuchåtelöverenskommelsen,

varför olägenheterna kvarstod i förhållande till dessa länder. Vad Tyskland

beträffar, har problemet åtminstone delvis fått sin lösning genom den sär
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

skilda överenskommelse, som Sverige 1951 träffade med Förbundsrepubliken

Tyskland och som samma år föranledde speciell lagstiftning.

Den överenskommelse som nu ingåtts mellan Sverige och Japan innebär,

att man går vidare på den väg som redan gentemot andra länder beträtts

genom de tidigare överenskommelserna. Den svensk-japanska överenskommelsen

företer i sina huvuddrag en ganska nära överensstämmelse med Neuchåtelöverenskommelsen,

om än tidsfristerna är andra och även i övrigt vissa

avvikelser föreligger. Överenskommelsen upptar regler om samma slag av

förmåner som Neuchåtelöverenskommelsen, nämligen förlängning av prioritetstid,

återupptagande av ansökning, återupprättande av skyddsrätt och

lättnad i utövningstvånget. Den nya överenskommelsens huvudregel är, att

frister som utgått under tiden 1 januari 1942—31 december 1952 förlängs,

så att erforderliga åtgärder kan vidtagas senast sex månader från överenskommelsens

ikraftträdande. Beträffande överenskommelsens detaljer må

hänvisas till den tidigare lämnade redogörelsen.

Av den i ärendet föreliggande utredningen får anses framgå, att de ömsesidiga

förmåner varom stadgas i överenskommelsen på det hela taget

skulle bli till nytta för det svenska näringslivet. Visserligen torde svenska

medborgare och företag endast jämförelsevis sällan söka och erhålla industriella

skyddsrätter i Japan, men sådana synes dock vara betydligt talrikare

än motsvarande japanska skyddsrätter i Sverige, och för vissa på export

inrättade svenska företag är det tydligen av ej ringa ekonomisk betydelse

att kunna vinna de förmåner i Japan som följer av överenskommelsen.

Principiella betänkligheter kan föreligga mot att så lång tid efter krigets

slut medgiva vittgående fristförlängningar av det slag varom här är fråga,

och några detaljer särskilt i det vid överenskommelsen fogade protokollet

förefaller måhända mindre tillfredsställande ur svensk synpunkt. Då fördelarna

av överenskommelsen dock torde vara avgjort större än nackdelarna,

jag förorda, att densamma slutgiltigt godkännes från svensk sida.

För genomförande här i landet av överenskommelsen krävs ny lagstiftning.

Män kunde tänka sig att genom ändring av 1947 års lag där införa sådana

stadganden, som erfordras på grund av överenskommelsen. Men då

de perioder, under vilka fristförlängning gäller enligt Neuchåtelöverenskommelsen,

till både sin början och sitt slut avviker från motsvarande

perioder enligt den nya överenskommelsen, skulle bestämmelserna i så fall

bli antingen komplicerade eller olämpligt generellt hållna. Vissa specialbestämmelser

i den nya överenskommelsen och dess protokoll saknar också

motsvarighet i 1947 års lag. Bäst synes därför vara att intaga erforderliga

lagbestämmelser i en ny lag. I motsats till vad som var fallet med 1947 och

1951 års lagar, som båda hade mer generell fullmaktskaraktär, synes den

nya lagen böra direkt begränsas till vad som erfordras på grund av överenskommelsen

och alltså gälla blott i förhållande till Japan.

Det synes lämpligt att vid uppställningen och avfattningen av de erforderliga

lagbestämmelserna använda 1947 års lag som förebild så långt detta

är möjligt. Bestämmelserna i denna lag om återupptagande av patent-,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

mönsterskydds- och varumärkesansökningar (1 §) samt om återupprättande

av patent och varumärkesregistreringar (3 och 4 §§) ävensom de

administrativa föreskrifterna i anledning av återupptagande och återupprättande

(6 §) — vilka bestämmelser motsvarar artiklarna 3 och 5 i överenskommelsen

— torde kunna användas utan annan ändring än vad som

betingas av att förmånerna skall gälla blott till förmån för japanska rättssubjekt

och att de i överenskommelsen stadgade terminerna för fristförlängningarna

är andra än i 1947 års lag. Med liknande modifikationer bör stadgandena

i 1947 års lag om lättnad i utövningstvånget (7 §) kunna användas,

varigenom artikel 6 i överenskommelsen uppfylles.

I fråga om förlängning av prioritetstid (artikel 1 i överenskommelsen)

torde bestämmelserna i 1947 och 1951 års lagar (9 § resp. 1 §) böra tagas

till förebild, med den modifikation som följer av att den nya lagen icke

skall ha fullmaktskaraktär. I den nya lagen bör införas ett stadgande,

motsvarande artikel 8 andra stycket i överenskommelsen, varvid innehållet

i avdelning 4. i det vid överenskommelsen fogade protokollet jämväl bör

beaktas genom ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att vid behov meddela erforderliga

föreskrifter. Bestämmelserna i 1947 års lag (10 § första stycket)

och 1951 års lag (2 §) om att vid prioritetsförlängning patenttiden skall

räknas från den ordinära prioritetstidens utgång torde utan ändring kunna

intagas i den nya lagen. Artikel 2 i överenskommelsen och därmed sammanhängande

avdelning 1. i protokollet innehåller ej annat än vad som enligt

svensk uppfattning ändock skulle gälla och kräver därför ej särskild lagstiftning.

Huvudbestämmelserna om skydd för tredje man i artikel 4 är uppbyggda

på samma sätt som motsvarande bestämmelser i Neuchåtelöverenskommelsen

och den svensk-tyska överenskommelsen, medan de utförliga stadgandena

i avdelningarna 2. och 3. av protokollet till den svensk-japanska överenskommelsen

i stort sett ej innebär annat än riktlinjer för tolkningen av

artikel 4. Särskilt gäller detta avdelning 2. — utom sista stycket — som

närmare belyser i vilka fall god tro kan föreligga. Denna del av protokollet

torde därför ej behöva föranleda särskild lagstiftning; frågan synes lämpligen

kunna överlåtas åt avgörande i praxis. Ej heller torde avdelning 3. i

protokollet kräva lagstiftning, enär vad där uttalas under alla förhållanden

tillämpas i Sverige. De regler som i 1947 års lag givits om skydd för tredje

man vid återupptagande och återupprättande (2 och 5 §§) synes därför

kunna tagas till förebild med allenast den ändring som föranlcdes av att

tidsfristerna är andra. Beträffande skydd för tredje man vid förlängning av

prioritetstid kräves däremot en uttrycklig bestämmelse, som saknar motsvarighet

i tidigare lagstiftning. Att eu sådan regel ej upptogs i 1947 och 1951

års lagar berodde därpå, att den allmänna svenska patentlagstiftningen

när dessa lagar tillkom generellt medgav, att föranvändarrätt kunde grundläggas

genom utövningsåtgärder under prioritetstid. Rättsläget har emellertid

ändrats genom det 1953 tillkomna mom. 3 i 25 § patentförordningen,

och genom kungörelse den 22 maj 1953 (nr 319) har förordnande jämlikt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

detta moment givits i förhållande till bl. a. Japan. Motsvarande gäller beträffande

mönsterskyddet. Det erforderliga stadgandet kan lämpligen intagas

i den nya lagen i stället för 10 § andra stycket i 1947 års lag. Där givna

regler föranleddes nämligen av en speciell bestämmelse i Neuchåtelöverenskommelsen,

som ej har motsvarighet i den nya överenskommelsen. I den nya

lagen bör ytterligare införas ett stadgande, motsvarande det i sista stycket

av avdelning 2. i protokollet medgivna undantaget från slutterminen för uppkomsten

av tredjemansskydd enligt artikel 4.

Den nya lagen bör träda i kraft samtidigt med överenskommelsen.

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till Z«<7 om återställande av rätt till patent, mönster eller

varumärke m. m. i förhållande till Japan. Beträffande innebörden av bestämmelserna

i lagförslaget må, utöver vad redan framhållits, hänvisas till

propositionerna 1947:292 och 1951:139.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, vilket

jämte texten till överenskommelsen med tillhörande protokoll är fogat som

bilaga1 till detta protokoll, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

1 Bilagan har här uteslutits.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

23

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 april

1954.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 7 april 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 2 april 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om återställande av rätt till patent, mönster eller varumärke

m. m. i förhållande till Japan.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen Åke von Zweigbergk.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

Utdrog av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsi-ådet å Stockholms

slott den 9 april 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för handelsdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg, lagrådets den 8 april 1954 avgivna utlåtande över det till lagrådet

den 2 april 1954 remitterade förslaget till lag om återställande av rätt

till patent, mönster eller varumärke m. m. i förhållande till Japan.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran samt under åberopande

av vad föredraganden anfört till statsrådsprotokollet den 2 april

1954 hemställer föredraganden, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

dels äska riksdagens godkännande av den i nämnda statsrådsprotokoll omförmälda

överenskommelsen mellan Sverige och Japan angående skydd av

rättigheter på den industriella äganderättens område, vilka berörts av det

andra världskriget, jämte ett till överenskommelsen hörande protokoll dels

ock jämlikt § 87 regeringsformen förelägga riksdagen det förut omnämnda

lagförslaget till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars-Erik Samuelsson.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

640924

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 95 $ vattenlagen. s. 1 i texten
  2. 1LU 1954:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en den 31 mars 1954 avslutad överenskommelse mellan Sverige och Japan angående skydd s. 1 i texten