Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 42 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm
1954-10-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1954:222, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 42 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm
Dokumentets text
Kungi. Maj:ts proposition nr 222.
1
Nr 222.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 42 § 1 mom. lagen den 15 juni
1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm; given
Stockholms slott den 29 oktober 1954.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 42 § 1 inom. lagen
den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Genom propositionen föreslås att högsta tillåtna antalet borgarrad i Stockholm
höjes från åtta till nio. 1
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 222.
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 222.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 42 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om
kommunalstyrelse i Stockholm.
Härigenom förordnas, att 42 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse
i Stockholm1 skall erhålla följande ändrade lydelse.
42 §.
i mom. Stadsfullmäktige välja vid ordinarie sammanträdet i oktober
månad det år, då val av stadsfullmäktige ägt rum, minst fyra och högst
nio borgarråd för en lid av fyra år. Till borgarråd må allenast utses personer
med synnerlig insikt och erfarenhet i kommunala förvaltningsfrågor
eller eljest i allmänna värv. Vid val av borgarråd skall, där så äskas eller
omröstning begäres, anställas särskilt val av varje borgarråd.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Utan hinder av vad som stadgats om tidpunkt för borgarrådsval och
om den period valet skall avse må stadsfullmäktige vid ordinarie eller
extra sammanträde välja ett borgarråd för tiden intill fullmäktiges ordinarie
sammanträde i oktober 1958. 1
1 Senaste lydelse av 42 § 1 mom. se 1942:178.
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
3
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regentcn, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 29 oktober 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman,
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström.
Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, anmäler fråga om
utökning av antalet borgarråd i Stockholm och anför därvid följande.
Det centrala administrativa organet inom Stockholms kommunalförvaltning
är stadskollegiet. Enligt lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse
i Stockholm skall stadskollegiet å stadsfullmäktiges vägnar leda förvaltningen
av stadens angelägenheter. I kollegiet föredras ärendena i allmänhet
av borgarråd, som tillsammans bildar en borgarrådsberedning. Om tillsättning
av borgarråden stadgas i 42 § 1 mom. nämnda lag, att stadsfullmäktige
vid ordinarie sammanträdet i oktober månad det år, då val av
stadsfullmäktige ägt rum, väljer minst fyra och högst åtta borgarråd för
en tid av fyra år.
Vid borgarrådsinstitutionens tillkomst år 1920 fastställdes maximiantalet
borgarråd till sex. Vid en år 1940 genomförd omorganisation av den
centrala förvaltningen i Stockholm höjdes delta antal till åtta. Sedan 1946
är antalet borgarråd i staden det högsta tillåtna eller alltså åtta.
Genom en den 15 oktober 1954 dagtecknad skrivelse har Stockholms stadsfullmäktige
hemställt att maxiiniantalet borgarråd måtte höjas från åtta
till nio. 1 skrivelsen åberopas som motivering de skäl, som anförts av stadskollegiet
i ett den 13 oktober 1954 dagtecknat utlåtande, nr 349, samt anhålles
att ändringen måtte ske i enlighet med ett av stadskollegiet upprättat,
vid utlåtandet som bilaga fogat lagförslag.
I utlåtandet nr 349 erinrar stadskollegiet om att under de åtta år, som
förflutit efter det antalet borgarråd ökats til! åtta, stadens kommunala förvaltning
avsevärt vidgats till sin omfattning och därjämte i flera hänseenden
blivit mera komplicerad. Stadskollegiet anför vidare.
Stadens folkmängd har under de senaste tio åren vuxit med över 100 000
personer. Denna tillväxt har tillsammans med bostadsbristen och den med
citybildningen sammanhängande utflyttningen från den inre staden — årligen
minskas folkmängden i det inre stadsområdet med omkring 7 000
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
personer — framdrivit en utbyggnad av staden i en takt och omfattning
utan tidigare motstycke. Det gäller här icke blott en bostadsexploatering
av ovanlig storlek. Parallellt härmed har stadsbyggandet måst inriktas på
att tillgodose behov av gemensamhetsanordningar av skilda slag, skolor
och andra inrättningar samt att anlägga nya trafikleder. Stora krav på den
kommunala förvaltningsapparaten ha vidare ställts av den erforderliga
omdaningen av Nedre Norrmalm och andra delar av den inre staden samt
av tunnelbanans utbyggande, vilka åtgärder på grund av bilismens starka
utveckling måst bedrivas i snabbast möjliga tempo. En mängd nya maktpåliggande
uppgifter ha vidare under 8-årsperioden genom lagstiftning eller
av andra anledningar tillkommit på socialvårdens, ungdomsvårdens, skolans
och sjukvårdens områden. Även i fråga om stadens tekniska verk föreligga
ett flertal av stadsutvecklingen och tekniska framsteg framkallade
nya problem.
Den snabba utbyggnaden av staden har medfört, att de för exploatering
tillgängliga markreserverna inom stadens administrativa gränser i
en nära framtid äro uttömda. Härigenom aktualiseras mer och mer StorStockholmsproblemen.
Dessa innefatta ett flertal frågor om samarbete
mellan staden och de kringliggande kommunerna. I första hand kommer
härvid givetvis ifråga den fortsatta bostadsförsörjningen för Stor-Stockholm
och därmed sammanhängande problem. Det gäller att upprätthålla
en årlig nyproduktion av över It) 000 lägenheter, varav tre fjärdedelar
hittills ankommit på Stockholms stad. Härvidlag är en samordning
nödvändig, om man skall kunna undvika allvarliga felinvesteringar. Ett
särskilt problem i detta sammanhang är samordningen av bostadsförmedlingsverksamheten.
Ett annat viktigt problemkomplex utgör trafikfrågorna.
Här gäller det icke endast att samordna huvudtrafiklederna till och
genom området. Av lika stor vikt är att en samordning av de kollektiva
trafikmedlen snarast åvägabringas. Det kan framhållas, att i Köpenhamn
nyligen framlagts ett förslag, innebärande att de viktigaste, på skilda
administrativa enheter fördelade kollektiva trafikmedlen sammanslås till
ett gemensamt företag.
Ytterligare viktiga samarbetsproblem finnas inom sjukvårdsområdet
samt inom vissa grenar av undervisningsväsendet, t. ex. gymnasie- och
yrkesutbildningen.
Behovet av samarbete mellan staden och grannkommunerna i de hänseenden,
som här nämnts, har redan tidigare uppmärksammats. Under
senare år ha också tillskapats flera organ för främjande av dylikt samarbete,
såsom Stockholmstraktens regionplaneförbund, Stor-Stockholms
samarbetsdelegation och Stor-Stockholms trafikutredning. Därjämte pågå
vissa förhandlingar med landstinget i sjukhusfrågor och mellan staden
och vissa grannkommuner har träffats avtal om samverkan beträffande förmedling
av lägenhetsbyten.
Stor-Stockholm utgör i allt väsentligt, oberoende av de administrativa
gränserna, en enhet såväl med hänsyn till näringslivet som ock ur trafikmässig
och samhällsekonomisk synpunkt. Eu enhetlig planering och bedömning
i fråga om alla för detta område gemensamma problem måste
därför eftersträvas. Så snabbt som bebyggelseutvecklingen nu fortskrider
ha dessa frågor en omedelbar aktualitet. Det synes därför angeläget att
från Stockholms stads sida alla de åtgärder vidtagas, som kunna befordra
en enhetlig och planmässig handläggning av hithörande spörsmål.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
Med Stockholms stads nuvarande organisation äro emellertid dessa
frågor splittrade på ett flertal under olika rotlar sorterande organ, vilket
med hänsyn till dessa frågors redan nu stora och framdeles alltmer växande
betydelse framstår som en allvarlig olägenhet. En förbättring i angivna
hänseende skulle enligt stadskollegiets mening vinnas genom att för ifrågavarande
ändamål inrätta eu särskild borgarrådsbefattning. Å detta borgarråd
skulle då ankomma att bereda och handlägga samtliga å staden ankommande
Stor-Stockholmsproblem, givetvis dock i nära samråd med vederbörande
fackborgarråd.
I överensstämmelse med kommunalförvaltningens organisatoriska uppbyggnad
torde för hithörande frågor böra tillskapas ett särskilt organ,
vari det nya borgarrådet skulle ingå som ordförande och Övriga ledamöter
utses av stadsfullmäktige. Denna fråga bör emellertid bli föremål för fortsatta
överväganden av stadskollegiet.
De i Stor-Stockholmsproblemen ingående frågorna äro av sadan omfattning
och art att de sannolikt i och för sig skulle vara en tillräcklig uppgift
för ett nionde borgarråd. Det kan dock tänkas visa sig lämpligt att på
denne lägga även andra uppgifter, som med hänsyn till förvaltningens fortsatta
tillväxt icke kunna medhinnas av de övriga borgarråden. Den närmare
preciseringen av det nya borgarrådets uppgifter torde få prövas av
stadskollegiet, som jämväl har att bestämma erforderliga ändringar i rotelindelningen.
Redan nu torde kunna konstateras att stadens bostadsförmedlingsverksamhet
lämpligen bör inordnas under det nya boigarrådet.
Såsom av det ovan anförda torde framgå skulle ett nionde borgarråd
med här föreslagna uppgifter få ett omfattande och betydelsefullt arbetsfält.
Samtidigt skulle en avlastning av uppgifter ske från flera av de nuvarande
borgarråden. .....
Stadskollegiet tillstyrker sålunda, att åtgärder nu vidtagas for mrattande
av ytterligare en borgarrådsbefattning. En utökning av borgarrådens
antal förutsätter emellertid — såsom inledningsvis nämnts —~ en ändring
av gällande kommunallag för Stockholm. Kollegiet får därför föreslå, att
stadsfullmäktige i skrivelse till kungl. maj:t anhålla om framläggande
av proposition till innevarande års höstriksdag angående sådan ändring av
kommunallagen för Stockholm, att maximiantalet borgarråd ö^as från åtta
till nio (förslag till lagändring jämte erforderliga övergångsbestämmelser
har som bilaga fogats till detta utlåtande). Kollegiet förutsätter, att denna
lagändring skall kunna genomföras till 1955 års ingång (eventuellt redan
till den 1 december 1954).
Stadskollegiet får vidare föreslå, att stadsfullmäktige redan nu besluta,
att antalet borgarråd skall vara nio fr. o. in. den tidpunkt, då den begärda
lagändringen enligt kungl. maj:ts och riksdagens beslut kan komma att
träda i kraft. Den organisation av borgarrådsberedningen under instundande
mandatperiod, som härigenom vinnes, betraktar stadskollegiet som
cn enhetlig lösning.
Det av stadskollegiet åberopade lagförslaget är av följande lydelse.
F ö r s l a g till
Lag om ändrad lydelse av 42 § 1 mom. Ligen om kommunalstyrelsc
i Stockholm.
42 § 1 mom. Stadsfullmäktige välja vid ordinarie sammanträdet i oklo
-
6 Kungl. Mcij:ts proposition nr 222.
ber det år, då val av stadsfullmäktige ägt rum, minst fyra odi högst nio
borgarråd för en tid av fyra år. Till borgarråd —----- varje borgarråd.
Övergångsbestämmelser.
Denna lag träder i kraft den
Stadsfullmäktige, som för tiden intill ordinarie sammanträdet i oktober
1958 valt åtta borgarråd, må för samma tid utse ytterligare ett borgarråd
vid extra sammanträde, varom må särskilt bestämmas, eller vid ordinarie
sammanträdet i december 1954.
Stadsfullmäktiges ovannämnda skrivelse har den 23 oktober 1954 av
överståthållarämbetet ingivits till Kungl. Maj it. Ämbetet har därvid tillstyrkt
framställningen och i samband därmed anfört.
Den av fullmäktige begärda lagändringen avser att möjliggöra en utökning
av antalet borgarråd från åtta till nio. överståthållarämbetet —
som icke ingår på tidpunkten för denna frågas väckande — får, med den
kännedom ämbetet äger om arbetsbelastningen på de olika borgarrådsrotlarna,
vitsorda, att en dylik utökning är sakligt motiverad.
Av stadskollegiets utlåtande i ärendet framgår, att det nya borgarrådet
i första hand skulle taga befattning med de s. k. Stor-Stockholmsproblemen,
d. v. s. sådana frågor, som gälla samarbetet emellan Stockholms stad
och de kringliggande kommunerna. Dessa frågor, som otvivelaktigt äro av
stor betydelse, beröra olika delar av den kommunala verksamheten och
äro därför i Stockholm splittrade på ett flertal olika borgarrådsrotlar. En
samordning synes därför vara påkallad. Det torde visserligen vara tveksamt,
huruvida det är möjligt att i sådan omfattning lösgöra de praktiska
arbetsuppgifter, som ingå i Stor-Stockholmsproblemen, från de rotlar, till
vilka de på grund av sin beskaffenhet höra, att dessa arbetsuppgifter kunna
utgöra underlag för en särskild borgarrådsrotel. Emellertid kan, såsom
jämväl antytts i stadskollegiets utlåtande, behovet av en minskning av
arbetsbelastningen å de nuvarande rotlarna tillgodoses genom att även
andra arbetsuppgifter överflyttas till den nya roteln.
överståthållarämbetet tillstyrker således stadsfullmäktiges framställning.
Därest den begärda lagändringen genomföres, lärer det vara erforderligt
med särskilda övergångsbestämmelser för att stadsfullmäktige skola kunna
redan under nu löpande mandatperiod för borgarråden begagna sig av möjligheten
att utse ytterligare ett borgarråd. Ämbetet tillstyrker därför övergångsbestämmelser
av det innehållet, att stadsfullmäktige skola äga att —
utan hinder av vad som finnes föreskrivet om det sammanträde, då borgarråd
skola väljas, och den tid, valet skall avse — å ordinarie eller extra
sammanträde utse ett borgarråd för tiden intill ordinarie sammanträdet
i oktober 1958.
Departementsohefen.
Den nya kommunallagen, som utfärdades den 18 december 1953 och träder
i kraft den 1 januari 1955, avser icke Stockholms stad. Under förarbetena
till lagen framhölls att även den särskilda lagen av den 15 juni 1935
om kommunalstyrelse i Stockholm borde överses och därvid anpassas efter
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 222.
principerna i kommunallagen. Sedermera liar sakkunniga tillkallats med
uppgift att inom inrikesdepartementet verkställa översyn av kommunallagstiftningen
för Stockholm. De sakkunniga har emellertid ännu ej avlämnat
förslag annat än i en detaljfråga, berörande den kommunala fondbildningen.
Stadsfullmäktiges nu förevarande framställning får därför bedömas
med utgångspunkt från bestämmelserna i 1935 års lag.
Förslaget att höja maximiantalet borgarråd till nio har motiverats av
det faktum att Stockholms kommunala förvaltning avsevärt ökat i omfattning
och blivit mera komplicerad under den tid som förflutit sedan
antalet borgarråd år 1946 höjdes till nuvarande maximum, åtta. Behovet
av att antalet borgarråd ökas har vitsordats av överståthållarämbetet, som
därför tillstyrkt framställningen. För egen del finner jag de anförda skälen
för en ökning grundade och vill därför förorda bifall till stadsfullmäktiges
begäran.
Det synes angeläget att det nionde borgarrådet kan utses snarast möjligt.
Lagändringen torde därför böra förses med en övergångsbestämmelse av
det innehåll överståthållarämbetet förordat eller alltså att — utan hinder
av vad som finnes föreskrivet om tidpunkt för borgarrådsval och om den
period valet skall avse — stadsfullmäktige må för tiden intill ordinarie
sammanträdet i oktober 1958 välja ett nionde borgarråd å ordinarie eller
extra sammanträde.
I enlighet med vad jag nu förordat har inom inrikesdepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 42 § 1 mom. lagen den
15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.
Föredraganden hemställer härefter att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att antaga förut omnämnda inom inrikesdepartementet
upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 42 § 1 mom.
lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Torsten Jeppsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:375 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av Jf2 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935 a1 i texten