Sök i Ratio Lex

Angående utlämnande av stödlån till jordbrukare

1954-10-29 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:223, Angående utlämnande av stödlån till jordbrukare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 223

1

Kr 223

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utlämnande

av stödlån till jordbrukare; given Stockholms slott

den 29 oktober 195i.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sam. B. Norup

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att amorteringslån (stödlån) under vissa villkor

skall kunna beviljas de jordbrukare, som år 1954 tillfogats mera betydande

skördeskador på grund av ogynnsam väderlek. Lånen föreslås skola löpa

med fyra procent ränta. Ränte- och amorteringsfrihet skall åtnjutas i två

år, dock att räntefriheten skall avse högst 10 000 kronor av lånebeloppet.

Lånen skall därefter amorteras under en tid av fem eller i särskilda fall

högst tio år. Det begäres, att de odisponerade medlen av de investeringsanslag,

som anvisades till stödlån i anledning av skördeskador under tidigare

år, cirka 6 800 000 kronor, samt ett nytt investerimgsanslag av 5 000 000 kronor

skall få disponeras för ändamålet.

1 Rihang till riksdagens protokoll I95i. 1 samt. Nr 223

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 223

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten Hertigen av Halland i stats~

rådet å Stockholms slott den 29 oktober 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om statligt stöd

till jordbrukare för skördeskador på grund av regn eller eljest ogynnsamma

väderleksförhållanden samt anför därvid.

Med anledning av de skador, som uppstått på 1950 och 1951 års skördar,

anvisades under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån

till jordbrukare dels ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1950/51, dels ock ett investeringsanslag av

20 000 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52. Enligt

beslut av 1952 års riksdag (Prop. 1952: 253, JoU 58, Rskr. 448) fick

nämnda två investeringsanslag tagas i anspråk jämväl för utlämnande av

stödlån med anledning av 1952 års skördeskador. Vidare anvisades av 195ä

års riksdag under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån

till jordbrukare ett investeringsanslag av 30 000 000 kronor å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1952/53. Av de sålunda anvisade medlen kvarstod

vid utgången av budgetåret 1953/54 ett odisponerat belopp av sammanlagt

något över 6 800 000 kronor. Bestämmelser rörande låneverksamheten

med anledning av 1952 års skördeskador har meddelats i kungörelsen den

19 december 1952 (nr 764) om stödlån till jordbrukare.

Till komplettering av de år 1952 beslutade stödlånen lämnades även särskilda

bidrag utan återbetalningsskyldighet på villkor, som närmare utformades

av lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation.

För ändamålet användes medel, som redan tillförts

jordbruket inom jordbrukskalkylens ram men som icke tagits i anspråk.

Sammanlagt stod cirka 5 000 000 kronor till förfogande för sådana bidrag.

Genom beslut den 10 september 1954 har Kungl. Maj :t uppdragit åt statens

jordbruksnämnd att i samråd med lantbruksstyrelsen samt med beaktande

av i Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Norrbottens län pågående

undersökningar utreda omfattningen och arten av de mera väsentliga

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 223

skador, som uppkommit å 1954 års skörd till följd av dåliga väderleksförhållanden,

samt att till jordbruksdepartementet inkomma med resultatet av

utredningen.

Med anledning härav har statens jordbruksnämnd i skrivelse, som inkommit

till jordbruksdepartementet den 21 oktober 1954, under förmälan att

utredningen ännu icke hunnit avslutas, lämnat en preliminär redogörelse för

skördeskadorna i vissa delar av landet. Vidare har nämnden hemställt, att

Kungl. Maj :t i avbidan på de slutliga uppgifterna måtte föreslå riksdagen,

att de medel, som innestår outnyttjade å fonden för låneunderstöd, lantbruksstyrelsens

delfond, skall användas för utlämnande av stödlån åt jordbrukare,

som drabbats av mera väsentliga skador å 1954 års skörd. I skrivelse

den 26 oktober 1954 har nämnden därefter hemställt, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att utöver nu nämnda outnyttjade medel till stödlån

till jordbrukare anvisa ett belopp av 5 000 000 kronor. Nämnden har i ärendet

samrått med chefen för lantbruksstyrelsen, vilken förklarat sig biträda

nämndens framställningar.

Vidare torde jag få anmäla, att lantbruksstijrelsen i skrivelse den 26 oktober

1954 hemställt, att utbetalningen av de ifrågasatta stödlånen och lånens

förvaltning i övrigt måtte anförtros riksbanken och att sålunda de för

lånens utbetalning erforderliga medlen måtte ställas till riksbankens förfogande

att av riksbanken användas för därmed avsett ändamål.

Jordbruksnämnden har med sin förstnämnda skrivelse överlämnat vissa

till nämnden för utlåtande remitterade framställningar rörande statligt stöd

åt jordbrukare på grund av skördeskador. Dessutom har nämnden anmält,

att till nämnden inkommit framställningar i ämnet från Kristianstads och

Hallands läns hushållningssällskap. Innan jag närmare går in på nämndens

förslag, torde jag få redogöra för det huvudsakliga innehållet i de särskilda

framställningarna.

I skrivelse den 16 september 1954 har Norrbottens läns hushållningssällskap

hemställt, att ett belopp av 6 000 000 kronor mot den redovisning, som

kan komma att föreskrivas, måtte ställas till lantbruksnämndens eller hushållningssällskapets

i länet förfogande för rabattering av de kvantiteter hö,

melass och betfor, som jordbrukare i Norrbottens län prövas oundgängligen

behöva inköpa under vinterhalvåret 1954—1955 för att ej det nuvarande

kreatursantalet skall minska mer än med i genomsnitt cirka 12 procent, räknat

i kreatursenheter. Sällskapet har utfört eu särskild höskadeinventering

i länet och anför till stöd för sin framställning bland annat följande.

Den ovanligt rika nederbörden under de sista dagarna i juli och större

delen av augusti 1954 har medfört osedvanligt stora skador på de norrbottniska

jordbrukarnas höskörd. Inom vissa områden har översvämningar av

älvar och bäckar resulterat i totalförlust av stråfodret. Redan tidigt konstaterade

sällskapet, att skadorna sannolikt skulle få eu sådan räckvidd, att

länets jordbrukare skulle åsamkas väsentliga förluster. I samråd med lantbruksnämnden

har sällskapet därför utfört en inventering av skadorna på

höskörden. Inventeringen, som grundar sig dels på individuella uppgifter

från flertalet lantbrukare inom länet, dels på stickprov verkställda av bcfattningshavarc

vid sällskapet och nämnden, har lämnat material för beräkning

av skadorna på vall- och ängshö, det normala antalet och antalet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 223

under kommande vinter av hästar, mjölkkor och ungdjur samt behovet av

inköp av hö, melass och betfor utöver normala inköp. Sällskapet har härvid

funnit, bland annat, att Norrbottens läns jordbrukare för att fylla foderbehovet

efter eu minskning av sina kreatursbesättningar med i genomsnitt

12 procent, behöver inköpa omkring 22 000 ton hö, 4 800 ton melass och

7 150 ton betfor utöver normala inköp av äggviterikt koncentrerat foder

samt mineralfoder. Efter ett för Norrbottens län den kommande vintern beräknat

pris för hö av 22 kr/dt, för melass av 30 kr/dt och för betfor av

36 kr/dt blir den sammanlagda kostnaden för de extra foderinköpen

8 900 000 kronor.

Med hänsyn till dessa och andra förhållanden finner sällskapet skäligt

och nödvändigt, att statligt stöd lämnas jordbrukarna. Enligt sällskapets mening

bör stödet lämnas i form av rabatter för inköp av hö, melass och betfor.

För alt bidraget skall få avsedd verkan — att begränsa utslaktningen och

vidmakthålla djurens produktionsförmåga — bör rabatten fastställas till

lägst 60 procent av kostnaderna för sådana inköp, vilkas skälighet prövats

av sällskapet eller lantbruksnämnden. Medgivande torde vidare böra lämnas

den anslagsförvaltande myndigheten att i undantagsfall lämna hjälpen

även i annan form.

Sällskapet anmäler vidare, att av medel, som organisationer och enskilda

ställt till förfogande, hjälp kunnat lämnas i mycket begränsad omfattning

i rena katastroffall. Denna hjälp har på intet sätt kunnat få den generella

effekt, som avses med de av sällskapet föreslagna statliga åtgärderna. Slutligen

anmäler sällskapet, att det har för avsikt att senare återkomma beträffande

andra skördeskador, exempelvis på potatis och spannmål.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har i skrivelse den 18 september 1954

anmält, att inför länsstyrelsen hållits överläggningar med anledning av i

länet uppkomna skador på årets skörd. I överläggningarna har deltagit representanter

för hushållningssällskapet, lantbruksnämnden, länets nödhjälpskassa,

länets RLF-organisation, Västerbottens lantmannaförbund och

Kooperativa förbundet. I anledning av vad som därvid förekommit framhåller

länsstyrelsen, att de skador, som genom regn och av regnet orsakade

översvämningar och erosioner vållats på skörden av hö, spannmål och potatis

samt i enskilda fall på mark och vägar i Västerbottens län är av den storleksordningen,

att de skadelidande i mycket talrika fall är i trängande behov

av hjälp och bistånd från det allmänna. Mångenstädes har man att

räkna med ett med 50 procent nedsatt fodervärde, i enstaka fall med total

förlust. De resurser, som kan uppbringas inom länet för en hjälpverksamhet

i bidragets form, är obetydliga. Talrika jordbrukare har så svag ekonomi,

att de icke kan åstadkomma kredit för nödvändiga foderinköp. Svårigheterna

ökas av alt många av dem står i skuld för de lån, som de erhöll

efter skördeskadorna 1952. Inom fodermedelshandeln har man icke möjlighet

att hålla de stora krediter, varom här blir fråga, och avböjer en riskfylld

kreditgivning. Under dessa förhållanden anser länsstyrelsen det påkallat,

att statsmedel ställes till förfogande för att lindra skördeskadornas verkningar.

I fråga om formerna för en statlig hjälpverksamhet framhåller länsstyrelsen,

att i det allvarliga läge, som nu uppkommit, hjälp utan återbetalningsskyldighet

bör lämnas i de fall, då jordbrukaren har svag ekonomisk

ställning eller skadorna är mycket omfattande, och eljest i form av lån med

gynnsamma ränte- och amorteringsvillkor.

I fråga om spannmål och potatis ämnar länsstyrelsen senare inkomma

med uppgift om skadornas storlek.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 223

5

I skrivelse den 21 september 1954 har Malmöhus löns hushållningssällskap

anmält, att en inventering av de genom regn uppkomna skördeskadorna

företagits. Skadorna har varit särskilt omfattande i Luggude härad.

Med anledning härav har sällskapet upprättat ett uppgiftsformulär, som tillställts

alla jordbrukare i detta härad samt de jordbrukare inom andra delar

av länet, som framställt begäran därom. Materialet har sammanställts

sockenvis med avseende å dels antalet jordbrukare, dels den sammanlagda

totala arealen, dels den skadade arealen, uppdelad på olika växtslag. Sammanställningarna

omfattar individuella uppgifter från 795 jordbrukare. Av

den totala åkerarealen hos uppgiftslämnarna — 28 736 hektar — har 12 442

hektar angivits vara skadade. Sällskapet anför sammanfattningsvis, att så

gott som all råg är groddskadad samt att skördeskadorna uppgår till omkring

50 procent.

Sedermera har sällskapet till jordbruksnämnden inkommit med ytterligare

rapporter om skördeskador från 130 jordbrukare med en sammanlagd

areal av 5 883 hektar, varav 2 156 hektar skadats.

Hallands läns hushållningssällskap har i skrivelse den 10 september 1954

anmält, att betydande skördeskador uppkommit inom länet, att undersökning

pågår rörande dessa och att sällskapet har för avsikt att senare inkomma

med närmare upplysningar rörande resultatet av undersökningen.

Sedermera har sällskapet i skrivelse till jordbruksnämnden den 2 oktober

1954 anmält, att även om omfattningen av skördeskadorna ännu icke

definitivt kunnat fastställas, har emellertid redan konstaterats, att de blivit

avsevärt större än man tidigare beräknat. Skadorna torde vara störst i

södra länsdelen. Till följd av de svåra skadorna på råg, särskilt mältningsskador,

föreslår sällskapet, att staten fastställer ett minimipris till producent

för råg av förslagsvis 37 kr/dt, varefter den till kvarnvara odugliga

rågen av staten försäljes till foder för ett lägre pris, förslagsvis 30 kr/dt.

Även i fråga om vete anser sällskapet, att motsvarande åtgärder torde bli

erforderliga. På vissa håll i Hallands län har långvariga översvämningar

konstaterats upprepade gånger under sommaren och hösten. Till sällskapet

har dylika inrapporterats från följande områden.

Höks härad (Stensån, Smedjeån) ........................ 100 hektar

Halmstads härad (Nissan, Suseån) ...................... 175 »

Faurås härad (Hellerups-Tyllereds kanal) . .............. 70 »

Viske härad (Evaån) .................. 30 »

Summa 375 »

Dessutom har svårartade stormskador rapporterats från 60 hektar i Fjäre

härad. Ytterligare områden kan beräknas ha motsvarande skador, varför

den sammanlagda arealen med dylika skador av sällskapet uppskattas till

lägst 600 hektar. Sällskapet uppger, att det i allmänhet är mindre brukningsdelar,

som drabbats av dessa skördeskador, och föreslår, att statligt

stöd skall lämnas i form av dels bidrag för viss del av skadan, dels stödlån

för återstående skador.

Med skrivelse den 9 oktober 1954 har Kristianstads läns hushållningssällskap

till jordbruksnämnden översänt en sammanställning av skördeskadornas

omfattning i fråga om olika grödor i länets kommuner. Av sammanställningen

framgår, att till sällskapet anmälts skördeskador på en sammanlagd

åkerareal av cirka 8 500 hektar. På 580 hektar eller 7 procent av nyssnämnda

areal var skadan över 75 procent. Skador på 50—75 procent och 25—50

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 223

procent hade träffat ungefär en fjärdedel respektive cirka 45 procent av den

skadade arealen. På omkring en fjärdedel av den skadeanmälda arealen

slutligen var skadorna 10—25 procent. Sällskapet framhåller, att avsevärda

skador icke har anmälts.

De största skadorna på skörden i Kristianstads län har förekommit i

Södra Åsbo härad samt i Klippans, östra Ljungby och Munka-Ljungby storkommuner

i Norra Åsbo härad. Av de olika grödorna har höstvete, höstråg

och vårvete lidit mest skada. Genom regnet har liggsäd bildats på ett mycket

tidigt stadium. Denna liggsäd har sedermera blivit överväxt av ogräs, så att

fälten ofta sett ut mer som gröna gräsvallar än som sädesfält. Skadorna på

höstsäden har uppstått dels genom att den grott till 40—50 procent, varigenom

den blivit oduglig som brödsäd, dels genom en mycket kraftig minskning

i skörden på grund av att kornen blivit små och missbildade. Hektarskörden

har därför blivit mycket nedsatt. På de styva och våta jordarna har

dessutom sockerbetorna lidit avsevärd skada. Blasten har gulnat och betorna

har upphört att växa. I många fall, där nederbörden lett till översvämningar,

har sockerbetorna rent av ruttnat bort.

Jordbruksnämnden har i sin tidigare skrivelse efter anmälan av i ärendet

inkomna framställningar upplyst, att nämnden — efter samråd med representanter

för lantbruksstyrelsen, Sveriges lantbruksföibund och Riksförbundet

Landsbygdens folk — beslutat att från samtliga hushållningssällskap

införskaffa vissa uppgifter om skördeutfallet, vilka jämte skörderapporterna

per den 15 oktober 1954 avses skola utgöra underlag för en närmare undersökning.

Uppgifterna, som skall ha besvarats senast den 20 oktober 1954,

skall avse läget den 15 samma månad i hela kommuner eller delar därav,

däremot icke vid enskilda gårdar.

De av nämnden sålunda infordrade uppgifterna beräknas icke kunna bli

definitivt bearbetade före ingången av november månad. Nämnden framhåller

emellertid, att det redan av det utredningsmaterial, som inkommit i

samband med de förut återgivna framställningarna, framgår att ett stort

antal jordbrukare drabbats av så stora skador, att viss hjälp från det allmännas

sida får anses påkallad. Skadorna är emellertid av lokal natur.

Nämnden anmärker i detta sammanhang, att jordbruket i sin helhet för

regleringsåret 1954/55 icke kan göra anspråk på prisförbättringar under

åberopande av den s. k. 4-procentregeln. I samband härmed erinrar nämnden

om att frågan om hjälpåtgärder på grund av skördeskador under ett

år, då 4-procentregeln icke är tillämplig, prövats av riksdagen i anledning

av 1952 års skördeskador. Därvid bereddes enskilda jordbrukare möjlighet

att erhålla hjälp dels genom statslån i viss omfattning, dels genom kontanta

bidrag.

Vidare anför nämnden, att frågan om de åtgärder, som bör vidtagas med

anledning av årets skördeskador, har behandlats vid ett sammanträde, som

nämnden den 13 oktober 1954 avhållit med jordbrukets förhandlingsdelegation.

Närvarande vid sammanträdet var även chefen för lantbruksstyrelsen.

Enighet nåddes därvid om att skadorna borde regleras enligt i stort sett samma

principer, som tillämpades under år 1952/53. Statliga stödlån borde sålunda

utlämnas till jordbrukare, som träffats av mera väsentliga skördeska
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 223

dor. Från förhandlingsdelegationens sida framkom även önskemål om bidrag

utan återbetalningsskyldighet i begränsad omfattning till särskilt hårt

drabbade jordbrukare.

Nämnden anser sig emellertid böra taga slutgiltig ställning i bidragsfrågan

först längre fram, när skördeskadornas omfattning bättre kan överblickas.

Med hänsyn till att hjälpbehovet i ett stort antal fall är trängande, anser

nämnden dock, att jordbrukare redan nu bör beredas möjlighet att erhålla

stödlån.

Vad först angår grunderna för lånehjälpen förordar nämnden,

att bestämmelser om stödlån utformas i huvudsaklig anslutning till

1952 års kungörelse om stödlån till jordbrukare. Detta innebär i huvudsak

följande.

Den i 6 § andra stycket i kungörelsen införda bestämmelsen, vilken betingades

av tillämpningen av lagen om investeringskonto för skog, bör

givetvis uteslutas, under det att övriga formuleringar i kungörelsen synes

kunna komma till användning i tämligen oförändrat skick. Förutsättningen

för att erhålla lån bör sålunda vara, att vederbörande lidit mera betydande

skördeminskning och på grund därav är i behov av ekonomiskt bistånd. Lånen

torde böra löpa med 4 procent ränta och amorteras på fem eller i

undantagsfall högst tio år med amorteringsfrihet under de två första åren.

Lånebeloppet bör bestämmas till högst två tredjedelar av den inkomstminskning,

som inträffat jämfört med det värde av totalskörden (i oförädlat

skick), som kunnat påräknas för det fall skörden blivit av normal storlek.

För lån bör vidare som regel ställas säkerhet, därest lånebeloppet överstiger

3 000 kronor. Från detta krav bör dock göras eftergift om svårighet möter

för sökanden att ställa säkerhet men sannolika skäl talar för att han kommer

att fullgöra honom åliggande betalningsskyldighet. Låneverksamheten

bör liksom tidigare omhänderhavas av lantbruksnämnderna under lantbruksstyrelsens

överinseende. Nämnderna bör därvid samarbeta med hushållningssällskapen.

Ansökningstiden för lån bör förslagsvis utgå den 31 december 1954, dock

att, om särskilda skäl föreligger, lantbruksnämnderna till prövning bör äga

upptaga ansökningar, som inkommit senare. Med hänsyn till att behovet av

lån i många fall är trängande, utgår nämnden från att, därest kungörelse

om stödlån utfärdas, ansökningarna upptages till behandling, så snart de

kommer vederbörande lantbruksnämnd till handa och att lånebeloppen utbetales

utan dröjsmål.

Beträffande medelsbehovet för lånen erinrar nämnden om att

av de under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån till

jordbrukare anvisade investeringsanslagen den 1 juli 1954 återstod outnyttjat

ett belopp av omkring 6 800 000 kronor. Nämnden föreslår i sin förstnämnda

skrivelse, att detta belopp, i den omfattning det alltjämt står till

förfogande, får användas för stödlån på grund av skördeskador år 1954.

I sin skrivelse den 26 oktober 1954 framhåller nämnden, alt del synes

sannolikt, att nyssnämnda belopp icke kommer att förslå för att tillgodose

det omedelbara behovet av stödlån, varför eu betydande förstärkning, förslagsvis

med 5 000 000 kronor, redan nu torde vara nödvändig. Nämnden

anför härom i huvudsak följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 223

Sedan nämnden avgivit sin första skrivelse i ärendet, har den mottagit

informationer, som bestämt tyder på ett betydligt större omedelbart hjälpbehov

till följd av skördeskadorna än vad då antogs. Under den allra senaste

tiden har sålunda regn i synnerligen riklig mängd återigen fallit över

betydande delar av Sydsverige, särskilt Skåne, varigenom skörden av sockerbetor

och potatis in. in., som ännu till stora delar är obärgad, drabbats

av i vissa fall betydande skador. Härjämte har i delar av norra Sverige snöfall

och regn ytterligare försvårat bärgningen av utestående fodersäd. Många

jordbrukare, som redan tidigare under året fått vidkännas betydande skördeskador,

bar härigenom lidit nya förluster.

Sedan den av nämnden igångsatta utredningen om skördeskadornas omfattning

slutförts, har nämnden för avsikt att, om så erfordras, återkomma

med framställning om ytterligare investeringsanslag.

Nämnden tager härefter upp till diskussion frågan om bidrag

utan återbetalningsskyldighet till särskilt hårt drabbade jordbrukare

och anför, att det omedelbara hjälpbehovet bör kunna tillgodoses genom

stödlånen. I ett antal fall synes det emellertid angeläget, att lånen

kombineras med bidrag utan återbetalningsskyldighet. Dessa bidrag kan

lämpligen ges den formen att stödlånen, efter särskild ansökning och prövning,

helt eller delvis avskrives. Nämnden understryker i detta sammanhang

särskilt hjälpbehovet för de jordbrukare inom lokalt begränsade områden,

vilka drabbats av översvämningar med total förlust av skörden som

följd, och anför vidare.

Dylika bidrag utgick även under regleringsåret 1952/53, varvid finansieringen

i huvudsak skedde med statsmedel, som tillerkänts jordbruket men

icke helt utnyttjats för ursprungligen avsett ändamål. De härigenom uppkomna

besparingarna m. m. på omkring 5 miljoner kronor tillkom enligt

statsmakternas beslut jordbruket, vilket belopp fick användas till finansiering

av de kontanta bidragen. Dessa fick härigenom formen av en intern

utjämning inom jordbruket. En liknande möjlighet till intern utjämning

föreligger icke under det innevarande regleringsåret. Vissa besparingar på

det av vårriksdagen 1954 anvisade prisregleringsanslaget å 200 miljoner

kronor kan emellertid påräknas. I första hand kan sålunda en reduktion

förutses av medelsbehovet för mjölkpristilläggen, särskilt det extra tillägget

till norra Sverige. Den felslagna skörden har där på sina håll föranlett

en onormalt stor utslaktning och en minskning av mjölkleveranserna till

mejeri under höstmånaderna.

Nämnden är emellertid icke beredd att nu taga ställning till storleken av

behövliga kontanta bidrag. Dessa synes emellertid nämnden böra utgå endast

om trängande behov föreligger av ekonomiskt stöd till följd av skördeskador

av för brukaren katastrofal natur, såsom vid översvämning eller

liknande. Nämnden avser att, så snart de infordrade uppgifterna om skördeskadorna

bearbetats, avge förslag om medelsbehovet för bidrag samt förslag

till grunder för bidragens utbetalande.

I fråga om det förut återgivna förslaget av hushållningssällskapet i Norrbottens

län att lämna det statliga stödet utan behovsprövning i form av

rabattering av inköpta kvantiteter hö, melass och betfor anför nämnden i

huvudsak följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 223

Ehuru detta förslag kan synas innebära vissa fördelar, finner nämnden,

att det icke bör realiseras. Ett av skälen härför är, att en dylik form för

hjälpen skulle innebära, att jordbrukarna i länet särbehandlades vid bidragsgivningen

i förhållande till de jordbrukare i andra delar av landet, som

drabbats av skördeskador. Ett annat skäl är, att rabattsystemet skulle komma

att verka tämligen godtyckligt. Nämnden anför som exempel, att av två

jordbrukare, som drabbats av ungefär lika stora skördeskador, den ene i

motsats till den andre kan ha verkställt en betydande utslaktning, vilken

måhända har varit betingad av ekonomiska hänsyn. Den ekonomiska fördelen

av ett rabattsystem för fodermedel kommer i dylikt fall i endast ringa

mån den förre jordbrukaren till godo. Nämnden anser därför, att skördeskadorna

i Norrbottens län bör regleras enligt samma grunder, som föreslås

för landet i övrigt.

Lantbruksstyrelsen erinrar i sin skrivelse om att förvaltningen av de stödlån,

som lantbruksnämnderna beviljat med stöd av bestämmelserna i kungörelserna

1951:369, 1951:766 och 1952:764 om stödlån till jordbrukare,

jämlikt beslut av Kungl. Maj:t den 21 maj 1954 (Prop. 1954: 111, JoU 20,

Rskr 201) från och med den 1 juli 1954 överförts till riksbanken. Sedan

denna överföring numera avslutats, redovisas lånen å riksbankens dellond

av fonden för låneunderstöd. Vidare äger riksbanken att beträffande sådana

av lantbruksnämnd beviljade stödlån, som icke blivit till fullo utbetalade

vid riksbankens övertagande av låneförvaltningen, verkställa erforderliga

utbetalningar på intyg från vederbörande lantbruksnämnd. För sådant ändamål

har riksbanken bemyndigats att disponera behållningen å det på

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1952/53 under kapitalbudgeten,

fonden för låneunderstöd, anvisade investeringsanslaget till Stödlån till

jordbrukare.

Beträffande de nu av jordbruksnämnden ifrågasatta stödlånen finner

lantbruksstyrelsen lämpligt, att redan från början införes en sådan ordning,

att själva lånebeviljandet och vad därmed sammanhänger skall omhänderhavas

av lantbruksnämnderna, medan däremot utbetalningen av lånen och

lånens förvaltning i övrigt anförtros riksbanken.

Mot de av lantbruksstyrelsen föreslagna anordningarna beträffande utbetalningen

och förvaltningen av de ifrågasatta stödlånen har riksbanken —

enligt ett till jordbruksdepartementet överlämnat utdrag av protokoll hos

direktionen i riksbanken den 26 oktober 1954 — för sin del icke något att

invända, enär de utgör en konsekvens av redan tillämpat system beträffande

förvaltningen av stödlån.

I remissutlåtande den 26 oktober 1954 över jordbruksnämndens först avlämnade

framställning förklarar statskontoret sig icke ha funnit anledning

till erinran häremot. Ämbetsverket vill dock redan i förevarande sammanhang

understryka, att statsmakternas stöd på detta område icke bör ges i

annan form än såsom räntebärande lån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 223

Departementschefen

Under sommaren och hösten 1954 har väderleksförhållandena i stora delar

av vårt land varit synnerligen ogynnsamma för jordbruksnäringen. En

osedvanligt riklig och ihållande nederbörd har försämrat de tidigare lovande

skördeutsikterna och i åtskilliga trakter vållat betydande skador på skörden.

Med anledning därav har jag anmodat hushållningssällskapen i de mest

utsatta delarna av landet att till jordbruksdepartementet inkomma med

vissa uppgifter rörande skadorna. Sedan dessa preliminära uppgifter avgivits,

har statens jordbruksnämnd fatt i uppdrag att verkställa en närmare

undersökning rörande omfattningen och arten av de mera väsentliga skadorna

pa skörden. Utredningen är ännu icke avslutad, varför det icke är möjligt

att här lämna någon fullständig redogörelse för skadornas omfattning.

Emellertid synes det redan av de nu föreliggande upplysningarna klart framgå,

att skadorna i vissa delar av vårt land är av sådan storlek, att de får

mycket allvarliga ekonomiska återverkningar för enskilda jordbrukare i ett

stort antal fall. Enligt min mening föreligger därför ett trängande behov av

åtgärder från statsmakternas sida för att mildra verkningarna av det inkomstbortfall,

som följer av en mera väsentligt felslagen skörd.

Till spörsmålet om formerna för det stöd, som sålunda torde böra komma

i fråga, synes slutlig ställning icke böra tagas, förrän mera fullständiga

upplysningar föreligger rörande skördeskadornas art och omfattning. Det

torde emellertid vara uppenbart, att skyndsam hjälp i många fall är av nöden.

Enligt min mening bör man därför icke vänta på resultatet av den nu pågående

undersökningen utan snarast möjligt vidtaga de hjälpåtgärder, som är

möjliga utan att undersökningen föregripes. Fördenskull ansluter jag mig

till jordbruksnämndens förslag, att i avvaktan på nyssnämnda resultat möjlighet

skapas att lämna stödlån till sådana jordbrukare, som på grund av

felslagen skörd lidit mera betydande förlust och av denna anledning behöver

ekonomiskt bistånd.

Vad angår den närmare utformningen av stödlånen synes denna lämpligen

böra anknyta till de bestämmelser, som enligt kungörelsen 1952: 764 gäller

för dylika lån med anledning av 1952 års skördeskador. Såsom jag anförde

vid tillkomsten av sistnämnda lån (Prop. 1952: 253) bör sålunda någon ingående

prövning av lånesökandens ekonomiska ställning icke företagas utan

det väsentliga bör vara, att den inkomstminskning skördeskadorna medfört

verkligen är så stor, att den måste antagas medföra lånebehov för sökanden.

Ej heller bör något visst maximibelopp fastställas för lånen. Liksom år 1952

torde dock böra anges, att lån som regel ej skall beviljas till högre belopp än

som motsvarar två tredjedelar av den inkomstminskning, skadorna kan beräknas

ha medfört.

Bland annat med hänsyn till att någon sträng behovsprövning enligt vad

jag nyss anfört icke avses skola äga rum, hör lånen även denna gång löpa

med ränta. I likhet med vad som gäller beträffande 1952 års lån synes räntefoten

böra bestämmas till fyra procent. Likaså torde amorteringstiden nor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 223

malt böra fastställas till fem år, dock med möjlighet till förlängning till

högst tio år, därest särskilda skäl finnes. Vidare synes syftet med lånen

även nu böra föranleda, att låntagarna erhåller två års ränte- och amorteringsfrihet,

dock att befrielsen från att erlägga ränta bör gälla ett belopp av

högst 10 000 kronor. Lån, som icke överstiger 10 000 kronor, skulle sålunda

bli ränte- och amorteringsfritt under två år.

Liksom fallet var beträffande stödlånen år 1952 bör, i anslutning till vad

som gäller för avskrivningslån för inre och yttre rationaliseringsåtgärder,

för de nu ifrågavarande lånen som regel krävas säkerhet, som kan anses

tillfredsställande ur det allmännas synpunkt. Det är emellertid tydligt, att

rigorösa fordringar härvidlag lätt kan medföra, att den hjälp, som åsyftas

med den föreslagna låneverksamheten, icke blir effektiv. Med anledning av

de erfarenheter, som gjorts i fråga om 1952 års lån, vill jag därför understryka

vad jag då anförde i samma fråga, nämligen att anspråken på säkerhet

icke får sättas så högt, att de otillbörligt försvårar långivningen i sådana

fall, där det med hänsyn till lånesökandens personliga egenskaper och förhållanden

i övrigt finns anledning antaga, att han skall fullgöra sin betalningsskyldighet.

överstiger lånebeloppet icke 3 000 kronor, bör enligt min

mening säkerhet som regel icke fordras. Vidare bör kravet på säkerhet kunna

efterges, om det vid lån av högre belopp möter svårigheter för sökanden

att ställa säkerhet och lantbruksnämnden finner sannolikt, att han kommer

att fullgöra betalningsskyldigheten.

I fråga om 1952 års lån omhänderhades låneverksamheten av lantbruksnämnderna

under lantbruksstyrelsens överinseende. Lantbruksnämnderna

hade därvid att samarbeta med hushållningssällskapen. Sedermera har genom

beslut av innevarande års riksdag förvaltningen av stödlånen från och

med den 1 juli 1954 överförts från lantbruksnämnderna till riksbanken. Vidare

har Kungl. Maj :t genom beslut den 30 juni 1954 bland annat förklarat,

att riksbanken skall äga att beträffande sådana av lantbruksnämnd beviljade

stödlån, som icke blivit tillfullo utbetalade vid bankens övertagande av förvaltningen,

verkställa erforderliga utbetalningar på intyg från vederbörande

lantbruksnämnd.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit synes det vara ändamålsenligt

att, såsom lantbruksstyrelsen hemställt, beträffande de nu föreslagna stödlånen

införa den ordningen, att beviljandet av lanen och vad därmed sammanhänger

skall omhänderhavas av lantbruksnämnderna under lantbruksstyrelsens

överinseende och i samarbete med hushållningssällskapen, medan

utbetalningen och förvaltningen av lanen skall ankomma pa riksbanken. Såsom

framgår av det vid lantbruksstyrelsens skrivelse fogade protokollsutdraget

har riksbanken icke haft något att erinra mot förslaget. Lånen torde

liksom de förut utlämnade höra redovisas å riksbankens delfond av fonden

för låneunderstöd. Frågan om ersättning till riksbanken för förvaltningen

av de tidigare lånen har i avbidan på vidare erfarenheter ännu icke avgjorts.

Vid sådant förhållande torde det även böra anstå med att bestämma goltgörelsen

för riksbankens arbete med de nu föreslagna lånen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 223

Ansökan om stödlån bör göras senast den 31 december 1954. Hinder bör

dock icke föreligga att till prövning upptaga ansökan, som inkommer efter

nämnda dag, därest särskilda omständigheter förefinnes. Då behovet av lån

är trängande, är det angeläget, att ansökningarna upptages till behandling,

så snart de kommer vederbörande lantbruksnämnd tillhanda, ävensom att

lånebeloppen utbetalas utan dröjsmål.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till kungörelse om stödlån till jordbrukare. Förslaget torde

få fogas till protokollet såsom bilaga.

Såsom jag förut anfört, framlägges förslaget om stödlån i syfte att skapa

möjlighet för snar hjälp till de jordbrukare, som är i trängande behov därav.

Sedan jordbruksnämnden avslutat den närmare undersökningen av skördeskadornas

art och omfattning, har jag för avsikt att på nytt taga upp frågan

om bistånd åt de av skördeskadorna drabbade och därvid överväga, om

och i vilken mån ytterligare hjälpåtgärder, däribland eventueltt i form av

behovsprövade bidrag utan återbetalningsskyldighet, kan befinnas påkallade.

Vad slutligen beträffar finansieringen av den sålunda föreslagna låneverksamheten

har jordbruksnämnden erinrat om att av de under kapitalbudgeten,

fonden för låneunderstöd, till Stödlån till jordbrukare under tidigare

år anvisade investeringsanslagen kvarstår odisponerat ett sammanlagt

belopp av omkring 6 800 000 kronor. Jordbruksnämnden föreslår, att detta

skall få tagas i anspråk även för stödlån på grund av innevarande års skördeskador

samt att härutöver skall anvisas ett belopp av 5 000 000 kronor.

Det är givetvis icke möjligt att för närvarande med någon tillförlitlighet

kunna beräkna medelsbehovet. De av jordbruksnämnden föreslagna beloppen

torde emellertid i nuvarande läge få anses vara till fyllest. Kungl. Maj :t

torde sålunda böra dels inhämta riksdagens medgivande att för ändamålet

få använda den del av nämnda investeringsanslag, som icke tagits i anspråk

för stödlån i anledning av tidigare skördeskador, dels föreslå riksdagen att

å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag

av 5 000 000 kronor, vilket bör benämnas Stödlån till jordbrukare.

Jag torde framdeles få framlägga förslag om den ytterligare medelsanvisning,

som kan bli påkallad, då jordbruksnämndens undersökning avslutats.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

1) att medgiva, att stödlån med anledning av 1954 års

skördeskador må utlämnas i enlighet med de grunder, som

förordats i det föregående;

2) att till bestridande av kostnaderna för stödlånen

a) medgiva, att förut omförmälda tidigare anvisade investeringsanslag

till Stödlån till jordbrukare må tagas i anspråk;

samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 223

13

b) till Stödlån till jordbrukare å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1954/55 under kapitalbudgeten, fonden

för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag av 5 000 000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Regenten bifall

och förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till rikdagen.

Ur protokollet:

Arne Beckman

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 223

Bilaga

Förslag

till

kungörelse om stödlån till jordbrukare

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Jordbrukare, som på grund av felslagen skörd år 1954 lidit väsentlig förlust

och av denna anledning är i behov av ekonomiskt bistånd må, därest

han gjort vad på honom ankommit för att motverka förlusten, kunna erhålla

lån av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

2 §•

Låneverksamheten skall under lantbruksstyrelsens tillsyn omhänderhavas

av lantbruksnämnderna, vilka äga bevilja lån i den utsträckning Kungl.

Maj :t efter framställning av lantbruksstyrelsen anvisar medel därtill. Vid

låneverksamhetens bedrivande skola lantbruksnämnderna samarbeta med

hushållningssällskapen.

3 §•

Lån må i allmänhet ej beviljas till högre belopp än som motsvarar två

tredjedelar av den förlust sökanden beräknas hava lidit.

För lån skall ställas säkerhet, som lantbruksnämnden finner tillfredsställande

ur det allmännas synpunkt. Från detta krav må dock göras eftergift,

om lånebeloppet ej överstiger tretusen kronor eller om det, vid lån å

högre belopp, möter svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet och

nämnden finner sannolikt att han kommer att fullgöra honom åliggande

betalningsskyldighet.

4 §•

Å lån skall gäldas ränta efter 4 procent om året, dock att under de första

två åren räntefrihet åtnjutes för belopp upp till 10 000 kronor.

Lån är amorteringsfritt under två år. Därefter skall det återbetalas genom

amortering med en femtedel om året. Om särskilda skäl föreligga, må lantbruksnämnden

medgiva förlängning av amorteringstiden till högst tio år.

5 §.

Ränta och amortering skall årsvis i efterskott inbetalas till riksbanken.

Å amorteringsbelopp, som ej erlägges inom föreskriven tid, skall från förfallodagen

tills betalning sker gäldas dröjsmålsränta efter 5 procent om

året.

6 §•

Ansökan om lån skall göras hos lantbruksnämnden och skall innehålla

uppgift om storleken av den förlust sökanden anser sig hava lidit.

Ansökningen skall vara lantbruksnämnden tillhanda senast den 31 de
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 223

15

cember 1954. Om särskilda skäl föreligga må nämnden dock till prövning

upptaga ansökan, som inkommit efter nämnda dag.

Lantbruksnämndens beslut rörande låneansökning skall ofördröj ligen tillställas

sökanden och riksbanken.

Beviljat lån utbetalas, mot förskrivning å beloppet, genom riksbankens

försorg.

7 §•

Lantbruksnämnd må uppsäga lån till omedelbar betalning, om det befinnes,

att låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, eller

låntagaren åsidosätter sina förpliktelser i fråga om räntelikvid eller amortering.

Om uppsägningen skall nämnden ofördröj ligen underrätta riksbanken.

Å uppsagt kapitalbelopp som ej omedelbart erlägges skall från uppsägningsdagen

tills betalning sker gäldas dröjsmålsränta efter 5 procent om

året.

8 §•

Uppkommer fråga om avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån,

skall ärendet underställas Kungl. Maj :t.

9 §.

De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna kungörelse

meddelas av lantbruksstyrelsen. I fråga om föreskrifter, som röra utbetalning

av lån samt inbetalning av kapitalbelopp och ränta skall styrelsen

samråda med riksbanken.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

647729,

Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:392 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av tilläggsprotokoll nr 5 till överenskommelsen den 19 september 1950 angå a1 i texten
  2. JoU 1954:47 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utlämnande av stödlån till jordbrukare jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten