Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

1954-11-19 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:224, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

1

Nr 224.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa; given Stockholms slott

den 19 november 1954.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser om

frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att —- i avbidan på en mera definitiv prövning av

frågan — för tiden den 1 januari—30 juni 1955 tillskapas en övergångsanordning

innebärande att den, som vid utgången av år 1954 är medlem i erkänd

sjukkassa men som icke blir sjukpenningförsäkrad enligt lagen den

3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, skall äga rätt att i vederbörande

allmänna centralsjukkassa erhålla frivillig sjukpenningförsäkring

till samma belopp som det, för vilket han vid 1954 års utgång var försäkrad

under de första 90 sjukhjälpsdagarna, dock högst 3 kr. om dagen.

Sjukhjälpstiden föreslås utgöra 90 dagar.

Statsbidrag föreslås utgå enligt samma regler som gäller för den frivilliga

sjukförsäkringen enligt 1947 års lag.

Anmälan för erhållande av övergångsförsäkringen föreslås skola ske

före den 15 februari 1955.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 224.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som vid utgången av december 1954 var medlem av erkänd sjukkassa

för erhållande av sjukpenning men som icke är sjukpenningförsäkrad enligt

lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring äger, utan hinder

av vad i nämnda lag finnes stadgat däremot stridande, för tiden intill

utgången av juni 1955 i den allmänna centralsjukkassa han tillhör genom

frivilliga avgifter försäkra sig för sjukpenning enligt vad nedan sägs.

2 §•

Anmälan för erhållande av försäkring enligt denna lag skall göras före

den 15 februari 1955 eller, såvitt angår den som från och med ingången

av år 1955 blivit sjukpenningförsäkrad i allmän sjukkassa men vars försäkring

enligt sjukkassans beslut sedermera upphört, inom två veckor

från det beslutet härom delgivits honom.

Försäkring enligt denna lag gäller från det medlemmens tidigare sjukpenningförsäkring

i erkänd eller allmän sjukkassa upphört men gäller

endast såframt den försäkrade i föreskriven ordning fullgjort sin skyldighet

att erlägga avgift jämväl för försäkringen i den erkända sjukkassan.

I fråga om rätten till försäkringsförmån anses den nya försäkringen

utgöra fortsättning av den tidigare.

3 §•

Försäkring enligt denna lag skall avse sjukpenning till det belopp, för

vilket medlemmen vid utgången av år 1954 i erkänd sjukkassa var försäkrad

under de första 90 sjukhjälpsdagarna. Översteg nämnda belopp tre kronor,

skall .dock försäkringen enligt denna lag avse ett belopp av tre kronor

för dag.

Å sjukpenningen skall utgivas barntillägg, därvid bestämmelserna i 24

och 25 §§ lagen om allmän sjukförsäkring skola äga motsvarande tillämpning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 3

Sjukpenning må utgivas endast vid sjukdom, som förorsakar förlust av

arbetsförmågan.

För dag, då den försäkrade åtnjuter sjukhusvård, skall sjukpenning, som

överstiger en krona 50 öre, nedsättas till nämnda belopp.

Vid varje sjukdom må sjukpenning utgivas för högst 90 dagar.

4 §•

För försäkring enligt denna lag skall erläggas avgift, som för år räknat

skall utgöra tolv gånger den tillförsäkrade sjukpenningens belopp.

Angående ordningen för inbetalning av avgifter för försäkring enligt

denna lag skall gälla vad riksförsäkringsanstalten därom föreskriver.

5 §•

Till centralsjukkassa utgår statsbidrag för försäkring enligt denna lag

med tjugu procent av vad kassan på grund av försäkringen utgivit i sjukpenning

och med sjuttiofem procent av kassans utgifter för barntillägg.

6 §.

I övrigt skall vad enligt lagen om allmän sjukförsäkring gäller rörande

frivillig försäkring enligt nämnda lag i tillämpliga delar lända till efterrättelse

beträffande försäkring enligt denna lag; dock skall i fråga om karenstiden

städse gälla vad som föreskrivits i 26 § lagen om allmän sjukförsäkring.

7 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna lag, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av

riksförsäkringsanstalten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955. Fråga om försäkring enligt

lagen må dock behandlas redan före nämnda dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å

Stockholms slott den 29 oktober 195i.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående övergångsanordning

i syfte att möjliggöra för medlem i erkänd sjukkassa att i allmän

sjukkassa bibehålla sin sjukpenningförsäkring samt anför.

Inledning.

Vid 1953 års riksdag fastställdes att den redan tidigare beslutade men

sedermera uppskjutna sjukförsäkringsreformen skall sättas i kraft den 1

januari 1955, dock med ett i betydelsefulla hänseenden annat innehåll än

som ursprungligen bestämts. Reformens ikraftträdande innebär, att den

nuvarande av erkända sjukkassor administrerade frivilliga sjukförsäkringen

— varom bestämmelserna återfinns i förordningen den 26 juni 1931

(nr 280) om erkända sjukkassor —■ vid instundande årsskifte avlöses av

en allmän obligatorisk sjukförsäkring, utformad enligt de regler, som upptagits

i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, sådan

denna lag lyder efter däri senare vidtagna ändringar.

I organisatoriskt hänseende bygger den allmänna sjukförsäkringen på

den grund, som lagts av det nuvarande frivilliga sjukkasseväsendet. De

erkända sjukkassorna skall alltså efter ombildning till allmänna sjukkassor

— centralsjukkassor och lokalsjukkassor — bli bärare av den nya försäkringen.

Enligt statsmakternas beslut år 1953 skall i den allmänna sjukförsäkringen

den sjukpenning, som enligt försäkringen skall utgå till de försäkrade,

fastställas i förhållande till huru stor vederbörandes arbetsinkomst

är; och principiellt sett blir personer utan eller med endast obetydlig sådan

inkomst ej sjukpenningförsäkrade. Bland dem som ej blir sjukpenningförsäkrade

i allmän sjukkassa torde finnas åtskilliga, framför allt äldre

personer, vilka är sjukpenningförsäkrade i de nuvarande erkända sjukkassorna

och som alltså i fortsättningen skulle förlora sitt ifrågavarande

försäkringsskydd vid sjukdom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Sedan detta förhållande tagits upp till debatt, uppdrog Kungl. Maj :t den

24 september 1954 på min hemställan åt socialförsäkringsutredningen1 —

på grundval av vars år 1952 avgivna betänkande (SOU 1952: 39) om sjukförsäkring

och yrkesskadeförsäkring 1953 års revision av den allmänna

sjukförsäkringen skedde — att utreda frågan om utökade möjligheter för

vissa folkpensionärer m. fl. att erhålla sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa.

Socialförsäkringsutredningen torde redan under november 1954 komma

att framlägga ett betänkande, vari även ifrågavarande spörsmål avhandlas.

Till utredningens förslag i frågan torde emellertid statsmakterna ej kunna

taga ställning förrän under nästkommande år. Därest statsmakterna då

skulle stanna för att medlemmar i erkända sjukkassor, som ej blir sjukpenningförsäkrade

enligt sjukförsäkringslagen i dess nu gällande lydelse,

skulle få möjlighet att försäkra sig för sjukpenning i allmän sjukkassa,

kan en sådan ordning av naturliga skäl ej ges retroaktiv giltighet. En lucka

i dessa medlemmars försäkringsskydd skulle alltså uppstå från utgången

av år 1954 intill dess den nya ordningen kunde komma att bli genomförd.

Av olika skäl synes det angeläget att någon dylik lucka ej uppkommer;

och sedan frågan härom varit föremål för övervägande inom socialdepartementet

anhåller jag att nu få upptaga frågan till behandling.

Nuvarande bestämmelser.

Sjukpenningförsäkringen i erkänd sjukkassa.

De erkända sjukkassornas verksamhet regleras, förutom genom lagen

den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar, av den förut omnämnda

förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor (nr 280;

ändr. bl. a. nr 100/1952). Sjukhjälp till medlem i erkänd sjukkassa utgöres

i regel av såväl sjukvårdsersättning som sjukpenning. Enligt 27 § i

förordningen, sådan denna paragraf lyder sedan den 1 juli 1952, skall varje

erkänd sjukkassa meddela försäkring till sjukpenning å 2, 3, 4, 5, 6, 8,

10, 12 eller 14 kr. -— hel sjukpenning till annat belopp får ej utfästas —

därvid dock skall iakttagas att försäkring till högre belopp än 2 kr. ej får

meddelas, om sjukpenningens belopp skulle bli högre än som kan anses

skäligt med hänsyn till medlemmens arbetsinkomst och ekonomiska ställning.

Vidare föreskrives, att kassan har att minska sjukpenningen till skäligt

belopp, om utfäst sjukpenning, som överstiger 2 kr., till följd av änd
1

Utredningen består av statssekreteraren Per Eckcrberg, ordförande, ledamoten av riksdagens

första kammare E. Gust. Andersson, ledamoten av riksdagens andra kammare fru

Nancy Eriksson, direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Sven Hyddn, sekreteraren i

Landsorganisationen Nils Kellgren, redaktören Lennart Pettersson samt ledamöterna av

riksdagens andra kammare fru Ragnhild Sandström och fröken Karin Wetterström med

byråchefen Rolf Broberg och byrådirektören Gösta Skogsberg såsom experter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

rade förhållanden uppenbarligen är högre än nyss sagts. I samband med

att paragrafen år 1952 erhöll sin nuvarande lydelse föreskrevs, att medlem,

som vid utgången av juni 1952 var försäkrad för hel sjukpenning till

annat belopp än som medgives enligt den nya lydelsen, alltjämt skulle få

vara försäkrad för samma belopp. På grund härav är ett antal medlemmar

fortfarande försäkrade för sjukpenningbelopp om 1 kr., 1:50 kr. och

2: 50 kr.

Barntillägg till sjukpenning kan utgå med 50 öre för dag, då antalet

barn är högst två, och eljest med 1 kr. om dagen.

I de erkända sjukkassorna förekommer regelmässigt endast hel sjukpenning.

Sjukpenningen minskas i regel inte med anledning av att medlemmen

åtnjuter sjukhusvård.

Sjukpenningförsäkringen i allmän sjukkassa.

Enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring (nr 1; ändr.

bl. a. nr 569/1953) skall varje svensk medborgare, som är bosatt i riket

— liksom utlänning vilken är bosatt och mantalsskriven här — vara medlem

i allmän sjukkassa fr. o. m. kalendermånaden näst efter den, varunder

han eller hon fyllt 16 år. Undantag härifrån gäller i stort sett endast för

dem, som efter två års sjukhusvistelse ännu vårdas på sjukhus, och för

dem, som för lång tid är intagna på vissa anstalter. Försäkringen sker i

regel i sjukkassan för den kommun, där vederbörande är mantalsskriven.

De sjukkassemedlemmar, som har en årsinkomst av förvärvsarbete om

minst 1 200 kr., är genom obligatorisk sj u k penningförsäkring

tillförsäkrade grundsjukpenning med 3 kr. om dagen. Detsamma

gäller hustru till sjukkassemedlem även om hon ej har eget förvärvsarbete,

dock endast under förutsättning att hon sammanlever med sin man och

ej uppbär någon form av folkpension. Antalet sjukpenningförsäkrade beräknas

till ca 4,4 milj.

Till grundsjukpenningen skall utgå barntillägg för den, som anses vara

försörjare för barn under 16 år; i fråga om makar utgår alltså barntillägg

i regel endast vid mannens sjukdom. Barntillägget utgör 1 kr. för ett eller

två barn, 2 kr. för tre eller fyra barn och 3 kr. för fem eller flera barn.

De medlemmar — till antalet ca 2,4 milj. — som har en årsinkomst av

tjänst om minst 1 800 kr., är dessutom obligatoriskt försäkrade för tillläggs

sjuk penning. Den obligatoriska försäkringen för tilläggssjukpenning

omfattar däremot inte de självständiga företagarna.

Tilläggssjukpenningens storlek är, på sätt närmare framgår av en i lagen

intagen tabell, beroende av den sjukpenningklass, till vilken medlemmen

hör. I detta hänseende gäller, att sjukkassan skall inplacera ifrågavarande

medlemmar i sjukpenningklasser allt efter storleken av deras årsinkomst

av tjänst. De försäkrade skall till sjujtkassan anmäla stadigvarande för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 22t.

ändring av arbetsinkomsten. Sjukkassas beslut om ändrad sjukpenningklasstillhörighet

träder i regel i kraft vid månadsskiftet närmast efter det

att beslutet härom fattats.

Hel sjukpenning utgår vid sjukdom, som förorsakar förlust av arbetsförmågan,

medan halv sjukpenning utgår då sjukdomen nedsätter arbetsförmågan

med minst hälften.

Då medlemmen är intagen på sjuk vårdsanstalt, ersättes sjukpenningen

med hempenning. Hempenningen är lika stor som sjukpenningen minskad

med 3 kr., dock med högst hälften av sjukpenningen. För kvinnor, som

har barn under 10 år i hemmet, gäller att hempenningen inte får understiga

3 kr. och att barntillägg till hempenningen utgår med i allmänhet

2 kr.

Sjukpenningen (hempenningen) är skattefri.

Inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen gäller en karenstid av

tre dagar.

I fråga om sjukpenningförsäkringen — liksom även i fråga om ersättningen

för sjukhusvård — gäller en sjukhjälpstid av 730 dagar; för folkpensionärer

är dock motsvarande tid 90 dagar.

Den frivilliga sjukförsäkringen har i huvudsak formen

av en försäkring för tilläggssjukpenning. Den är i princip avsedd för vissa

grupper, som inte är obligatoriskt tillförsäkrade sådant skydd, nämligen

1) sjukkassemedlemmar, vilkas inkomst av förvärvsarbete helt eller delvis

härrör av annat förvärvsarbete än tjänst; 2) giftti hemmakvinnor, som är

obligatoriskt försäkrade åtminstone för grundsjukpenning; samt 3) vissa

studerande. Sådan försäkring kan meddelas antingen med den vanliga

karenstiden av tre dagar eller med en karenstidsförlängning av 15, 30

eller 90 dagar. För studerande utgör dock karenstiden alltid 18 dagar.

Den frivilliga sjukpenningförsäkringen meddelas av centralsjukkassorna

samt finansieras genom de försäkrades egna avgifter och ett statsbidrag

om 20 %.

Riksförsäkringsanstalten är tillsynsmyndighet över sjukkassorna.

Departementspromemoria.

Som redan berörts har det nu ifrågavarande spörsmålet övervägts

inom socialdepartementet, och dessa överväganden har resulterat i en den

15 oktober 1954 dagtecknad promemoria i ämnet. I denna promemoria

framhålles inledningsvis, att man vid utformningen av en övergångsanordning

av det slag det nu gäller uppenbarligen endast behöver beakta sådana

medlemmar i de erkända sjukkassorna, som är sjukpenningförsäkrade

vid 1954 års utgång. Skulle en mera definitiv lagstiftning även avse andra

kategorier, uppkomme för deras del ingen lucka i försäkringsskyddet. Å

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

andra sidan —- anföres det vidare i promemorian — torde det i detta sammanhang

inte vara behövligt eller lämpligt att göra skillnad mellan olika

kategorier medlemmar i de erkända sjukkassorna. I övrigt borde övergångsanordningen

i möjlig mån utformas så, att den ej föregrepe blivande

lagstiftning i ämnet.

Från dessa utgångspunkter har i promemorian ifrågasatts en övergångsanordning

av följande innehåll.

Sjukpenningens storlek anses ej få överstiga den sjukpenning, som medlemmen

vid utgången av år 1954 var tillförsäkrad med avseende å de 90

törsta sjukhjälpsdagarna; dock anses ett maximibelopp böra föreskrivas.

Detta torde lämpligen kunna bestämmas till grundsjukpenningens belopp

eller 3 kr., vilket belopp väl täckte det högsta belopp, för vilket en person

av förevarande kategori rätteligen högst skulle få vara sjukpenningförsäkrad

i erkänd sjukkassa, övergångslagstiftningen komme i enlighet

härmed att avse sjukpenningar å 1:—, 1:50, 2:—, 2:50 och 3:— kr.

Med hänsyn till svårigheten att beträffande de nu förevarande sjukkassemedlemmarna

bedöma graden av arbetsoförmåga samt till sjukpenningens

i många fall låga belopp anses halv sjukpenning ej böra komma

i fråga i hithörande fall.

Sjukhjälpstiden för samtliga, som omfattas av övergångsanordningen,

föreslås begränsad till den som enligt sjukförsäkringslagen gäller för

personer, som fyllt 67 år, dvs. till 90 dagar vid varje sjukdom.

Sjukförsäkringslagens bestämmelser om hempenning anses ej lämpligen

kunna oförändrade överföras å en försäkring där sjukpenningen såsom

här ofta blir mycket låg. Å andra sidan borde försäkringen så nära som

möjligt anpassas efter lagens bestämmelser. Därför föreslås, att sjukpenningen

för tid, då allmän sjukkassa utger ersättning för sjukhusvård, skall

nedsättas till hälften, därvid dock skall iakttagas att nedsättning ej skall

ske till lägre belopp än 1: 50 kr. Sjukpenningar å 1 kr. och 1: 50 kr. skulle

i enlighet härmed ej nedsättas.

I fråga om förutsättningarna för rätt att uppbära sjukpenning anses sjukförsäkringslagens

bestämmelser om den frivilliga försäkringen för förvärvsarbetande

böra äga motsvarande tillämpning. Karenstiden föreslås

dock alltid skola vara 3 dagar.

Beträffande finansieringen anses böra gälla bestämmelser liknande dem

som gäller för den frivilliga allmänna sjukförsäkringen. Enligt promemorian

bör man utgå från den avgift, som i genomsnitt för viss sjukpenning

skall beräknas inom nämnda fösäkring, i vad avser de 90 första

sjukhjälpsdagarna, för förvärvsarbetande medlem, som inträtt i den frivilliga

försäkringen vid 54 års ålder. Statsbidrag anses också för den

ifrågavarande försäkringen böra utgå med 20 %. Från dessa utgångspunkter

föreslås årsavgiften i hela landet bestämd till 12 kr. för varje

kronas tillförsäkrad sjukpenning. Vid en sjukpenning av 2 kr. skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 22b.

alltså avgiften bli 24 kr., och vid en sjukpenning av 3 kr. skulle avgiften

utgöra 36 kr. Inkomster och utgifter för försäkringen anses böra redovisas

särskilt. Rörande täckningen av eventuellt uppkommande förlust anses

föreskrifter kunna lämnas i samband med beslut om en mera definitiv

lagstiftning.

För inträde i försäkringen — vilken föreslås skola utgöra fortsättning

av försäkringen i erkänd sjukkassa eller av annan sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa och sålunda för vederbörande träda i tillämpning den

1 januari 1955 eller vid den tidpunkt annan sjukpenningförsäkring i allmän

kassa upphör — skall enligt promemorian i princip fordras ansökan

före nämnda tidpunkter. Emellertid föreslås av praktiska skäl att sådan ansökan

skall få göras inom viss tid efter utgången av år 1954 för den vars

sjukpenningförsäkring upphör vid årsskiftet, förslagsvis före den 15 februari

1955. Detta kunde visserligen medföra viss spekulationsmöjlighet. Att så

bleve följden anses dock knappast kunna undvikas. För den, som blivit

obligatoriskt sjukpenningförsäkrad men vars obligatoriska försäkring upphört

under tiden för den provisoriska lagstiftningens giltighet, föreslås

två veckors frist med ansökningens avgivande.

I promemorian föreslås att försäkringen liksom den frivilliga försäkringen

enligt sjukförsäkringslagen skall meddelas allenast av centralsjukkassorna.

övergångsförsäkringens giltighetstid föreslås begränsad till den 1 juli

1955 och endast till sjukdomar, som inträffar dessförinnan. Med hänsyn

till den föreslagna korta sjukhjälpstiden — 90 dagar — blir sålunda

verkningarna av den skisserade lagstiftningen starkt tidsbegränsade, därest

en mera definitiv lagstiftning i frågan inte genomfördes. Komme åter sådan

definitiv lagstiftning till stånd, kunde den om så önskades begränsas

så, att den ej avsåge dem som underlåtit att begagna sig av övergångsförsäkringen.

Vad angår kostnaderna för den i promemorian föreslagna anordningen

framhålles att dessa i hög grad blir beroende av i vilken utsträckning försäkringen

utnyttjas. Därest det antal medlemmar, som kunde antagas uppfylla

villkoren för tecknande av övergångsförsäkring vid 1955 års ingång,

uppskattades till 150 000 å 200 000 och om ca 50 % av dessa begagnade sig

av försäkringen, komme denna att avse omkring 75 000 medlemmar. I enlighet

med denna uppskattning och med utgångspunkt från en genomsnittlig

sjukpenning av 2 kr. beräknas försäkringskostnaderna för helt kalenderår

till omkring 4,5 milj. kr. Statsbidraget skulle då för helt år uppgå

till omkring 0,9 milj. kr. Statsverkets kostnader för den del av år 1955,

som skulle beröras av övergångsanordningen, skulle i enlighet härmed

hålla sig omkring 0,5 milj. kr. En kostnad av denna storlek anses inte

behöva föranleda jämkning av det i riksstaten för innevarande budgetår

upptagna anslaget till Bidrag till sjukkassor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition, nr 22k.

Vid promemorian har fogats ett i enlighet med det anförda utarbetat

utkast till lag med särskilda bestämmelser om sjukpenningförsäkring i

allmän sjukkassa.

I promemorian uttalas slutligen att det under hand från socialförsäkringsutredningen

inhämtats att en övergångsanordning, uppbyggd efter de

sålunda skisserade linjerna, inte syntes komma att föregripa utredningens

blivande förslag.

Remissyttranden.

Över departementspromemorian har efter remiss yttranden avgivits av

statskontoret, riksförsäkringsanstalten och Svenska sjukkasseförbundet.

I samtliga remissyttranden tillstyrkes att en övergångsanordning tillskapas

i syfte att möjliggöra för medlemmar i erkänd sjukkassa att i allmän

sjukkassa bibehålla sin sjukpenningförsäkring.

Riksförsäkringsanstalten påpekar emellertid, att genom en sådan anordning

ytterligare en form av frivillig försäkring tillkomme. För anstalten

framstode en sådan utvidgning såsom betänklig dels av administrativa skäl

och dels därför att anordningen innebure ett avsteg från de grundprinciper,

efter vilka den allmänna försäkringen vore utformad. En ytterligare

anledning till betänksamhet vore det förhållandet, att det endast med den

yttersta anspänning av tillgängliga arbetskrafter syntes vara möjligt att

under den sista förberedelsetid, som återstode före lagens ikraftträdande,

medhinna de arbetsuppgifter, som måste utföras för att den nya sjukförsäkringen

skulle från början kunna fungera på ett tillfredsställande sätt.

Anstalten anser det dock inte kunna förnekas, att talande skäl kunde anföras

för en övergångsanordning, som toge sikte på äldre sjukkassemedlemmar.

Härefter anför anstalten bl. a. följande.

Av remisshandlingarna framgår emellertid, att den ifrågasatta övergångsanordningen

är avsedd för samtliga vid utgången av innevarande år i

erkänd sjukkassa sjukpenningförsäkrade medlemmar, som vid ingången

av år 1955 eller sedermera under första halvåret 1955 icke bliva sjukpenningförsäkrade

i allmän sjukkassa. Lämpligheten av att giva övergångsanordningen

en så stor räckvidd synes dock riksförsäkringsanstalten av

flera skäl kunna starkt ifrågasättas. Det synes riksförsäkringsanstalten

icke vara påkallat att låta andra än dem, som uppnått viss högre ålder

och som kunna åberopa någon längre tids medlemskap i erkänd sjukkassa,

bli omfattade av den tilltänkta nya försäkringen. Endast en längre tids

medlemskap torde kunna anses ha medfört sådan delaktighet i den erkända

sjukkassans tillgångar, att den i detta sammanhang förtjänar beaktande.

Såsom det remitterade lagutkastet blivit utformat, skulle till och med en

i erkänd sjukkassa sjukpenningförsäkrad femtonåring få rätt att tillförsäkra

sig sjukpenning i allmän sjukkassa. Vad angår fordran på uppnådd

viss högre ålder torde en sådan böra uppställas, för att övergångsanordningen

icke skall sträcka sina verkningar så långt i framtiden, att medlemmar,

då de komma att utnyttja den tilltänkta försäkringen, ha glömt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

delaktigheten i den erkända sjukkassan, vilken utgör grunden för försäkringen

ifråga. Riksförsäkringsanstalten utgår härvid ifrån att därest övergångsanordningen

kommer till stånd, dess varaktighet blir förlängd utöver

den 30 juni 1955 genom beslut vid samma års riksdag.

Svenska sjukkasseförbundet anför bl. a. följande.

Grundtanken ifråga om sjukpenning i den allmänna sjukförsäkringen

har varit, att sjukpenningen skall utgöra ersättning för inkomstbortfall,

som förorsakats av sjukdom. I lagen om allmän sjukförsäkring har emellertid

gjorts avsteg från denna princip genom att sjukkassemedlems hustru

utan att förlora arbetsinkomst tillförsäkrats viss obligatorisk sjukpenning

ävensom möjlighet att frivilligt försäkra sig för erhållande av sjukpenningtillägg.

För vissa studerande har också i lagen beretts möjlighet

att genom frivilliga avgifter teckna försäkring för erhållande av sjukpenning.

Den övergångsanordning, som föreslås i promemorian i syfte att möjliggöra

för vid utgången av december 1954 i erkänd sjukkassa sjukpenningförsäkrad

medlem, vilken icke blir sjukpenningförsäkrad enligt lagen om

allmän sjukförsäkring, att för tiden intill utgången av juni 1955 i den allmänna

sjukkassa han tillhör genom frivilliga avgifter försäkra sig för sjukpenning,

kommer att bereda möjlighet för ytterligare en kategori, som

vid sjukdom ej drabbas av inkomstbortfall, att försäkra sig för erhållande

av sjukpenning.

Förbundet är också medvetet om, att förberedelsearbetet för införandet

av den föreslagna övergångsanordningen kommer att medföra ett icke obetydligt

merarbete för de redan med förberedelsearbetet för den beslutade

allmänna sjukförsäkringen hårt belastade sjukkassorna. När förbundet ändock

anser sig böra tillstyrka, att försäkring ordnas i enlighet med det

utkast till lag, som bifogats promemorian, är förbundets ställningstagande

dikterat av, att övergångsbestämmelserna i den beslutade lagen om allmän

sjukförsäkring för många medlemmar i de erkända sjukkassorna ansetts

mindre tillfredsställande.

Beträffande förutsättningarna för rätt till delaktighet i den föreslagna

sjukpenningförsäkringen erinrar riksförsäkringsanstalten om, att enligt

de erkända sjukkassornas stadgar uteslutning av medlem på grund av avgiftsförsummelse

inte skedde förrän vid utgången av andra kalendermånaden

efter den, under vilken avgift senast skolat erläggas. Enligt anstaltens

mening vore det ej lämpligt, att medlem, som resterade för avgifter till

erkänd sjukkassa, skulle kunna komma i åtnjutande av den ifrågasatta

fortsättningen av försäkring i sådan kassa. Såsom ett ytterligare villkor

för sjukpenningförsäkring med stöd av ifrågasatta övergångsbestämmelser

borde därför uppställas, att samtliga för vederbörande i erkänd sjukkassa

för tiden intill utgången av år 1954 förfallna avgifter vore erlagda.

I fråga om sjukpenningens storlek anför statskontoret, att det, med hänsyn

till gällande bestämmelser om storleken av den sjukpenning, som

finge utföstas i erkända sjukkassor, syntes kunna ifrågasättas, huruvida

ej sjukpenningen för de med förslaget åsyftade sjukkassemedlemmarna

borde begränsas till högst 2 kr.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Riksförsäkringsanstalten anför i denna del.

Förslaget till övergångsanordning synes avse att giva medlemmarna

valfrihet mellan de enligt förslaget ifrågakommande sjukpenningbeloppen.

Lämpligheten av en så långt gående valfrihet synes kunna ifrågasättas.

Riksförsäkringsanstalten får erinra om att sjukpenningar å en krona, en

krona 50 öre och två kronor 50 öre numera förekomma endast såsom

övergångsföreteelser i erkända sjukkassor. Då den ifrågasatta försäkringen

skall anses såsom en fortsättning av försäkringen i erkänd sjukkassa,

torde vara följdriktigast, att ifrågakommande medlem — i den mån

ej 3-kronorsgränsen påkallar annat — blir tillförsäkrad just den sjukpenning

han är tillförsäkrad i erkänd sjukkassa vid utgången av år 1954. En

ändring av denna sjukpenning synes under alla förhållanden böra få avse

endast nedsättning till lägre belopp. Därvid synes emellertid icke andra

belopp böra ifrågakomma än sådana, som kunna väljas vid övergång från

en sjukpenningklass till annan i erkänd sjukkassa, dvs. av de ifrågavarande

beloppen två eller tre kronor.

Vidare framhåller riksförsäkringsanstalten, att enligt den föreslagna

övergångsanordningen även unga medlemmar kunde erhålla sjukpenningförsäkring.

Det kunde därför ifrågasättas, huruvida ej barntillägg borde

utgå. Eljest skulle försäkringen, såsom fortsättningsförsäkring betraktad,

bli reducerad, eftersom barntillägg utginge till sjukpenning i erkänd sjukkassa.

Anstalten påpekar vidare, att för de unga medlemmarna försäkringsavgiften

i många fall bleve högre än för andra medlemmar, som tillförsäkrade

sig annan frivillig sjukpenning från den allmänna sjukförsäkringen.

Enligt vad riksförsäkringsanstalten ytterligare framhåller är det onödigt

med en formlig inträdesansökan för tillträde till försäkringen. Det borde

vara tillfyllest med en anmälan, att vederbörande önskade utnyttja den

erbjudna möjligheten till fortsatt sjukpenningförsäkring. I den föreslagna

lagen borde införas uttryckliga bestämmelser av innebörd, att försäkringen

i fråga om rätten till försäkringsförmån skulle anses utgöra en fortsättning

av den tidigare försäkringen.

Vad angår kostnaderna för den föreslagna försäkringen anser riksförsäkringsanstalten

det ej vara osannolikt, att betydligt fler än 50 % av dem,

som kunde ifrågakomma, också anmälde sig. Man borde därför räkna med

ett större statligt bidrag till försäkringen än det, varmed man preliminärt

syntes ha räknat.

Departementschefen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att i den allmänna sjukpenningförsäkring,

som enligt statsmakternas beslut föregående år skall sättas

i kraft den 1 januari 1955 och då avlösa den nuvarande av erkända sjukkassor

meddelade sjukpenningförsäkringen, sjukpenningbeloppet är fastställt

i förhållande till huru stor den arbetsinkomst är, som den försäkrade

genom sjukdomen går förlustig. Lagen om allmän sjukförsäkring är

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 22b.

således i enlighet med 1953 års beslut uppbyggd efter den principen, att

sjukpenningen skall ersätta det inkomstbortfall, som blir en följd av sjukdom;

och sjukpenningförsäkringen omfattar i princip endast dem som

har en årlig inkomst av förvärvsarbete om minst 1 200 kr. Varje sjukkassemedlem,

som har en arbetsinkomst uppgående till nämnda belopp, är obligatoriskt

försäkrad för en sjukpenning (grundsjukpenning) av 3 kr. om

dagen. Uppgår däremot hans arbetsinkomst till lägre belopp, blir han ej

sjukpenningförsäkrad. Det må i detta sammanhang framhållas, att lagen

såvitt angår sjukpenningens belopp ej gör någon skillnad mellan olika

kategorier förvärvsarbetande. Även den som uppbär folkpension och som

vid sidan av sin pension har inkomst av arbete blir således sjukpenningförsäkrad,

därest arbetsinkomsten uppgår till 1 200 kr. om året.

Från den angivna huvudprincipen har gjorts vissa undantag. Sålunda

blir de gifta hemmakvinnorna, även om de ej har egen arbetsinkomst,

obligatoriskt sjukpenningförsäkrade för 3 kr. om dagen med rätt att komplettera

detta försäkringsskydd genom en frivillig sjukpenningförsäkring.

Dessa kvinnor blir dock inte sjukpenningförsäkrade om de är folkpensionärer.

Vidare har möjlighet till frivillig sjukpenningförsäkring öppnats

för vissa studerande.

Allt eftersom förberedelsearbetet för att sätta sjukförsäkringsreformen i

kraft fortskridit, har det blivit mera klart för allmänheten hur den nya lagstiftningen

kommer att verka i olika hänseenden. Härvid har det försports

visst missnöje med att de som sedan gammalt varit medlemmar i de erkända

sjukkassorna ej skall kunna vara sjukpenningförsäkrade i de allmänna

sjukkassorna sedan de blivit folkpensionärer, med mindre de har en årsinkomst

av förvärvsarbete om minst 1 200 kr. Även i övrigt har sjukpenningförsäkringens

utformning avseende folkpensionärer kritiserats.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 24 september 1954 erhöll på min hemställan

socialförsäkringsutredningen i uppdrag att utreda frågan om rätt

även för andra än förvärvsarbetande, hemmafruar och studerande att vara

sjukpenningförsäkrade i allmän sjukkassa.

Socialförsäkringsutredningens förslag i frågan kan bli föremål för prövning

först vid 1955 års riksdag. En eventuell ändring i sjukförsäkringslagen

i det hänseende det nu gäller torde i enlighet härmed ej kunna genomföras

förrän fr. o. in. den 1 juli 1955. Detta betyder att, därest sistnämnda

dag ökat tillträde till sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa öppnas

för dem som nu är medlemmar i erkänd sjukkassa, det för ifrågavarande

kategori skulle uppstå en lucka i försäkringsskyddet under ett halvt år.

Enligt min mening bör man förhindra uppkomsten av en dylik situation.

Sedan frågan varit föremål för övervägande inom socialdepartementet, bar

därför inom departementet upprättats en promemoria med förslag till viss

övergångsanordning i syfte alt möjliggöra för medlemmar i erkänd sjukkassa

alt i allmän sjukkassa bibehålla sin sjukpenningförsäkring. Detta

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

förslag — som alltså har karaktär av ett provisorium i avbidan på att

socialförsäkringsutredningens förslag hinner prövas — innebär i stort, att

den som vid 1954 års utgång är sjukpenningförsäkrad i erkänd sjukkassa

men som ej blir sjukpenningförsäkrad enligt sjukförsäkringslagen skall

äga att, om han så önskar, i allmän centralsjukkassa erhålla frivillig försäkring

för tiden intill den 1 juli 1955 för en sjukpenning, som uppgår till

högst det belopp, för vilket han nu är försäkrad i den erkända kassan.

Vissa särskilda bestämmelser har ansetts behövliga för att inpassa denna

tillfälliga försäkring i det nya sjukförsäkringssystemet. Till dem återkommer

jag närmare i det följande.

Statskontoret, riksförsäkringsanstalten och Svenska sjukkasseförbundet

har i avgivna remissyttranden över promemorian tillstyrkt, att en anordning

av här avsett slag kommer till stånd. För egen del är jag av samma

mening.

1 anslutning till vad sålunda anförts har på grundval av departementspromemorian

och de däröver avgivna yttrandena inom socialdepartementet

upprättats ett förslag till lag med särskilda bestämmelser om frivillig

sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa. Beträffande detta lagförslag

torde följande böra framhållas.

Enligt departementspromemorian skulle den ifrågavarande övergångsanordningen

stå öppen för envar medlem i erkänd sjukkassa, som ej blir sjukpenningförsäkrad

i allmän sjukkassa. Någon skillnad mellan olika kategorier

sjukpenningförsäkrade i de erkända sjukkassorna skulle sålunda ej ske.

Riksförsäkringsanstalten har ifrågasatt lämpligheten härav och föreslagit,

att endast de, som uppnått viss högre ålder och som kunde åberopa någon

längre tids medlemskap i erkänd sjukkassa, skulle bli omfattade av den nu

avsedda försäkringen. Även om det förhåller sig så, att det särskilt är dylika

personer, som man i detta sammanhang har i åtanke, anser jag dock att man

nu bör undvika att ingå på några gränsdragningsproblem av ifrågavarande

art. Detta skulle nämligen innebära ett föregripande av ett mera definitivt

ståndpunktstagande till hithörande spörsmål. Jag förordar därför, att envar,

som vid utgången av december 1954 i erkänd sjukkassa är försäkrad

för sjukpenning men som inte är sjukpenningförsäkrad enligt sjukförsäkringslagen,

skall äga att för tiden intill utgången av juni 1955 erhålla frivillig

sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa. Såsom gäller i fråga om

den frivilliga sjukförsäkringen enligt sjukförsäkringslagen bör även ifrågavarande

försäkring meddelas av centralsjukkassorna.

Riksförsäkringsanstalten har emellertid föreslagit också en annan begränsning

i fråga om rätten till fortsatt sjukpenningförsäkring, nämligen

att vederbörande ej får restera för avgifter till den erkända sjukkassan.

En föreskrift i detta hänseende synes påkallad. I enlighet härmed har i departementsförslaget

upptagits en bestämmelse att försäkring enligt den

föreslagna lagen gäller endast såframt den försäkrade i föreskriven ord
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 22i. 15

ning fullgjort honom åliggande avgiftsskyldighet för försäkringen i den

erkända sjukkassan.

I departementspromemorian har föreslagits, att sjukpenningen på grund

av ifrågavarande tillfälliga försäkring skulle få utgöra 1 kr., 1: 50 kr., 2

kr., 2: 50 kr. eller 3 kr., dock högst det belopp, för vilket medlemmen vid

1954 års utgång var försäkrad i erkänd sjukkassa för de första 90 sjukhjälpsdagarna.

Statskontoret har, med hänsyn till gällande bestämmelser

i fråga om storleken av den sjukpenning, som får utfästas i erkänd sjukkassa,

ifrågasatt, huruvida ej sjukpenningen för de med förslaget åsyftade

kassamedlemmarna borde begränsas till högst 2 kr. I anledning härav må

framhållas, att ett fastställande av högre maximibelopp än 3 kr. ej torde

kunna komma i fråga med hänsyn till att ett stort antal av dem, som genom

tillhörighet till den obligatoriska sjukpenningförsäkringen utestänges

från den tillfälliga försäkringen, ej blir försäkrade för högre belopp än 3

kr. men att å andra sidan bestämmandet av ett lägre maximibelopp skulle

föregripa ett beslut rörande en mera definitiv anordning. Det kunde nämligen

knappast vara lämpligt att år 1954 besluta nedsättning av vissa utgående

sjukpenningar till 2 kr., därest statsmakterna eventuellt under år

1955 skulle vilja medgiva att försäkring finge tecknas för 3 kronors sjukpenning.

Jag ansluter mig sålunda på denna punkt till vad i promemorian

föreslagits.

Med anledning av vad riksförsäkringsanstalten anfört rörande begränsning

av valfriheten i fråga om sjukpenningens storlek har jag funnit

sådan valfrihet knappast vara behövlig vid en övergångsanordning av förevarande

slag. Sjukpenningen bör alltså — med nyssnämnda begränsning

till 3 kr. — fastställas till samma belopp, som den försäkrade vid 1954 års

utgång var tillförsäkrad i den erkända sjukkassan (med avseende å den

första delen av sjukhjälpstiden). Departementsförslaget har utformats i

överensstämmelse härmed.

Såsom anstalten påyrkat, torde vidare den förevarande sjukpenningen

böra kunna förhöjas med barntillägg. Dessa torde böra utgå enligt samma

regler som gäller enligt sjukförsäkringslagen.

I likhet med vad i promemorian föreslagits anser jag, att halv sjukpenning

på grund av den tillfälliga försäkringen ej bör utgivas samt att sjukhjälpstiden

bör bestämmas till 90 dagar. I sistnämnda avseende vill jag

erinra om att såvitt angår folkpensionärerna längre sjuk hjälpstid inte

gärna är tänkbar, enär enligt sjukförsäkringslagens nuvarande lydelse

sjukhjälpstiden för folkpensionärer är 90 dagar, samt att övergångsanordningen

givetvis inte bör innefatta olika bestämmelser för olika medlemskategorier.

Jag biträder även vad i promemorian upptagits därom att sjukpenningen

skall nedsättas till hälften dock lägst till 1: 50 kr., då vederbörande åtnju
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

ter sjukhusvård och således allmän sjukkassa i regel ersätter utgifterna

för sjukhusvården.

Enligt promemorieförslaget skulle övergångsanordningen finansieras dels

genom avgifter, för år räknat uppgående till tolv gånger den tillförsäkrade

sjukpenningens belopp, och dels genom ett statsbidrag med 20 % av utgifterna

på grund av försäkringen. Årsavgiften för en kronas sjukpenning

blir alltså 12 kr., för en sjukpenning av 1: 50 kr. 18 kr. o. s. v. Statsverkets

kostnader för anordningen är uppenbarligen mycket svåra att med säkerhet

beräkna enär de är beroende av den omfattning, i vilken den utnyttjas.

Vid maximal anslutning har enligt departementspromemorian kostnaderna

för statsbidraget beräknats till omkring 0,9 milj. kr. för ett halvt år. Sannolikt

torde kostnaderna bli betydligt mindre.

Det är enligt min mening betydelsefullt att en provisorisk anordning av

förevarande slag är enkelt utformad i olika avseenden. Med hänsyn härtill

kan jag godtaga promemorians förslag om avgifternas beräkning, särskilt

som avgifterna vid jämförelse med de avgifter, som nu erlägges i de erkända

sjukkassorna, måste anses skäliga. Vidare är att märka, att flertalet

av de medlemmar, varom nu är fråga, torde bli befriade från avgift till

den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen. Att för en övergångsanordning

av förevarande slag tillämpa lägre avgifter för yngre medlemmar synes

knappast vara behövligt.

Statsbidraget har föreslagits utgå efter samma grunder som gäller beträffande

den frivilliga sjukpenningförsäkringen i övrigt i de allmänna

sjukkassorna. För de undantagsfall, då barntillägg kan komma i fråga,

synes statsbidraget, såsom enligt lagen om allmän sjukförsäkring, böra

bestämmas till 75 %.

Frågan om täckande av eventuellt uppkommande förlust å den tillfälliga

försäkringen torde, såsom i promemorian föreslagits, få upptagas vid en

senare tidpunkt.

Beträffande vad den har att iakttaga som önskar erhålla ifrågavarande

tillfälliga försäkring innebär promemorieförslaget, att ansökan skall göras

därom antingen före den 15 februari 1955 eller, såvitt angår den som från

och med ingången av år 1955 blivit sjukpenningförsäkrad i allmän sjukkassa

men vars försäkring enligt sjukkassans beslut upphört, inom två veckor

från det beslutet härom delgivits honom. Försäkringen skall gälla från

det medlemmens försäkring i den erkända sjukkassan upphört, dvs.

från och med den 1 januari 1955 resp. den dag medlemmen upphört att

vara obligatoriskt sjukpenningförsäkrad enligt sjukförsäkringslagen. Om

medlemmens obligatoriska sjukpenningförsäkring skulle upphöra t. ex.

med utgången av februari 1955, blir han alltså tillfälligt försäkrad från

och med den 1 mars 1955, under förutsättning att han gjort ansökan därom

inom tid som nyss nämnts. Såsom i promemorian påpekats innebär sättet

för intagning i försäkringen en viss risk att personer, som redan insjuk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

nät, anmäler sig till försäkringen och därigenom får sjukpenning även

för förfluten tid. Denna spekulationsrisk torde dock ej vara alltför stor

med hänsyn till att sjukpenningens belopp är relativt ringa och att sjukhjälpstiden

är begränsad till 90 dagar. Att märka är också, att i sjukhjälpstiden

som regel skall inräknas sjuktid före den 1 januari 1955, därest fråga

är om samma sjukdom. Med hänsyn härtill och då det torde vara nödvändigt,

att viss tid efter statsmakternas beslut i frågan står till buds för

upplysning om försäkringsmöjligheterna och anmälningarnas verkställande,

tillstyrker jag förslaget i denna del. Såsom riksförsäkringsanstalten föreslagit

torde det dock ej böra fordras en formlig ansökan om att erhålla försäkring

enligt den föreslagna lagen; det bör räcka med en anmälan om

att vederbörande vill att hans försäkring skall äga fortsatt giltighet.

Slutligen ansluter jag mig till vad riksförsäkringsanstalten föreslagit

därom att ifrågavarande lagstiftning bör innehålla en uttrycklig bestämmelse

om att försäkringen utgör fortsättning å den tidigare sjukpenningförsäkringen

i fråga om rätten till försäkringsförmåner, varav följer att

försäkringen har att enligt de för densamma gällande villkoren utge ersättning

även för sjukdom som må ha inträffat före det försäkringen formellt

blivit gällande. Har medlem sålunda under år 1954 varit sjuk 53 dagar i

viss sjukdom, kan han för den sjukdomen få ersättning enligt den förevarande

försäkringen för 37 dagar. Sjukförsäkringslagens övergångsbestämmelser

kan dock leda till att ersättning utgår för ytterligare tid eller

med större belopp.

De kostnader för statsverket, som är förenade med ett genomförande av

den av mig förordade lagstiftningen, torde få belasta det i riksstaten för

innevarande budgetår till Bidrag till sjukkassor upptagna förslagsanslaget

å 160 000 000 kr.

Departementschefen hemställer härefter att lagrådets utlåtande över

ifrågavarande inom socialdepartementet upprättade förslag till lag med

särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Alf Björnelid. 1 2

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär bär

uteslutits.

2 Bihang till riksdagens protokoll 195'':. 1 sand. AV 22''i.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16 no

vember 195b.

Närvarande:

juslitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 15 november 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland i statsrådet den 29 oktober 1954, hade Kungl. Maj:t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet, hovrättsrådet G. Y.

Samuelsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

19

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

november 195b.

N är va rande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg,

Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 16 november

1954 avgivna utlåtande över det den 29 oktober 1954 till lagrådet

remitterade förslaget till lag med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa och hemställer, att förslaget, som av

lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alf Rjörnelid.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:403 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sju a1 i texten
  2. 2LU 1954:50 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa. s. 1 i texten