Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran, m. m

1954-01-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:31, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

1

Nr 31.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 18

maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet

för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran,

m. m.; given Stockholms slott den 4 januari

1954.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 §

förordningen den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet

för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta i fråga om vissa postavgifter.

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåli.

Förslaget till ändring i ansvarighetsförordningen innebär, att postverket

för sådana rekommenderade brev, som innehåller pengar och andra värdesaker,

påtar sig samma ansvarighet som för rekommenderade brev i övrigt

utan att för den förra typen av försändelser i fortsättningen kräva lackförsegling.

Vidare föreslås i propositionen att riksdagen, i likhet med vad senast

skedde år 1950, skall bemyndiga Kungl. Maj :t att för ytterligare en fyraårsperiod

besluta om vissa avgifter i den inrikes posttjänsten samt om de

till den utrikes posttrafiken hörande avgifterna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 31.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Iiungl. Maj:ts proposition nr 31.

F « r s 1 a g
till
förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den IS maj 1934

(nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel,

som mottagits till postbefordran.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 18 maj 1934 angående

postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran,

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse: Föreslagen lydelse:

3 §.

Avsändare av rekommenderad försändelse,

som gått förlorad, är berättigad

till en ersättning av 36 kronor.

Har innehållet i rekommenderat

brev skadats, är avsändaren berättigad

till en ersättning, motsvarande

verkliga värdet av skadan. I saknad

av utredning om innehållets värde

skall detta anses hava utgjort 36

kronor. Ersättningen må icke i något

fall överstiga nämnda belopp.

Efter samma grunder utgår ersättning,

om innehållet i sådant rekommenderat

brev, som varit förseglat i

enlighet med de för assurerade brev

gällande föreskrifter, helt eller delvis

förkommit.

3 §.

Avsändare av rekommenderad försändelse,

som gått förlorad, är berättigad

till en ersättning av 36 kronor.

Har innehållet i rekommenderat

brev helt eller delvis förkommit eller

skadats, är avsändaren berättigad

till en ersättning, motsvarande

verkliga värdet av förlusten eller

skadan. I saknad av utredning om

innehållets värde skall detta anses

ha utgjort 36 kronor. Ersättningen

må icke i något fall överstiga nämnda

belopp.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1954.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 4 januari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler

fråga om ändrad Igdelse av 3 § förordningen den 18 maj 1934- (nr 168) angående

postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits

till postbefordran samt fråga om fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t

att besluta om vissa postavgifter och anför därvid följande.

Ändring i förordningen angående postverkets ansvarighet för

försändelser och medel, som mottagits till postbefordran.

3 §.

Första och andra stycket av denna paragraf innehåller bestämmelser om

postverkets ansvarighet för rekommenderade brev, som gått förlorade resp.

vilkas innehåll skadats. Paragrafens tredje stycke ger ansvarighetsbestämmelserna

för sådana rekommenderade försändelser, vilkas innehåll helt eller

delvis förkommit och vilka varit förseglade i enlighet med för assurerade

brev gällande föreskrifter.

I skrivelse den 23 oktober 1953 har generalpoststyrelsen inkommit med

förslag om viss ändring av dessa bestämmelser. Styrelsen anför, att såsom

framgår av paragrafen i dess nuvarande lydelse, är avsändare av rekommenderat

brev, vars innehåll helt eller delvis för kommit,

berättigad till ersättning från postverket endast under förutsättning, att

försändelsen varit förseglad i enlighet med för assurerat brev gällande bestämmelser.

I allmänna poststadgan föreskrives, att rekommenderat brev,

som innehåller penningar eller andra värdesaker, skall vara förseglat på

dylikt sätt.

Föreskriften om försegling av ifrågavarande rekommenderade brev utgör

ett visst irritationsmoment i förhållandet mellan postverket och allmänheten.

Lackförsegling är nämligen många gånger besvärlig att åstadkomma,

särskilt som privatpersoner sällan har eget sigill. I de fall postfunktionär

vid mottagande av ett icke lackförseglat, rekommenderat brev

får kännedom om att detta innehåller penningar eller andra värdesaker,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kiingl. Maj:ts proposition nr 31.

måste han återlämna försändelsen för försegling genom avsändarens försorg.

Avsändarens besvär härmed synes icke stå i rimlig proportion till

förseglingens betydelse. Ofta väljer avsändaren hellre att avstå från rekommendation

och sänder försändelsen som vanligt brev, något som icke är

önskvärt ur postverkets synpunkt.

Från allmänhetens sida torde det hälsas med tillfredsställelse, om kravet

på försegling av ifrågavarande försändelser slopas och postverkets ansvarighet

utvidgas att omfatta innehållet i samtliga rekommenderade brev,

oavsett försegling. En sådan förbättring av ersättningsvillkoren kan åstadkommas

ulan någon nämnvärd ekonomisk belastning för postverket, då ansvarigheten

för rekommenderade försändelser i varje särskilt fall är maximerad

till 36 kronor. Som jämförelse kan nämnas, att postverket enligt

4 § i ansvarighetsförordningen ansvarar för innehållet i oassurerat paket

intill ett belopp av 200 kronor, och detta utan att försegling av dylika paket

påfordras.

I ansvarighetsförordningen meddelade bestämmelser gäller endast inrikes

försändelser. För postverkets ansvarighet i fråga om rekommenderade

brev i den internationella utväxlingen gäller vad som stadgas i världspostkonventionen.

Enligt denna ansvarar postförvaltningarna för förkommen

rekommenderad försändelse men icke för förlust enbart av försändelsens

innehåll. Frågan om försegling av rekommenderade brev är sålunda utan

betydelse i den internationella postutväxlingen, och några bestämmelser

om försegling av dylika försändelser finnes icke i konventionen.

I avtalet angående nordiska postföreningen av år 1946 föreskrives däremot

som ett komplement till de internationella bestämmelserna, att avsändare

av rekommenderat brev, som varit förseglat enligt för assurerade

brev gällande bestämmelser, är berättigad att, om brevet helt eller delvis

berövats sitt innehåll eller på annat sätt skadats, medan försändelsen varit

i postverkets vård, erhålla skadestånd motsvarande verkliga värdet av tillgreppet

eller skadan, såframt dessa ej förorsakats genom avsändarens fel

eller försummelse eller är en följd av försändelsens egen beskaffenhet. Om

generalpoststyrelsens framställning om ändring av ansvarighetsförordningen

bifalles, kommer styrelsen att med de övriga till föreningen anslutna länderna

upptaga frågan om ändring av det nordiska postavtalets ansvarighelsbestämmelser.

Vinner ändringsförslaget anslutning, kommer styrelsen sedan

att underställa Kungl. Maj:t denna fråga.

Generalpoststyrelsen hemställer att 3 § förordningen angående postverkets

ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran,

ändras i enlighet med tidigare i denna proposition återgivet förslag.

Departementschefen. Generalpoststyrelsens förslag till ändring av 3 §

förordningen angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel,

som mottagits till postbefordran, innebär, att postverket för sådana

rekommenderade brev, som innehåller pengar och andra värdesaker, påtar

sig samma ansvar som för rekommenderade brev i övrigt utan att för de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

5

förra försändelserna fordra att de lackförseglas. Härigenom befrias allmänheten

från det besvär som lackförseglingen i detta fall hittills inneburit.

Jag biträder styrelsens förslag om denna ändring av ansvarighetsförordningen.

Bifalles förslaget kommer styrelsen att vidtaga erforderliga ändringar

i poststadgan. Den nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 juli

1954.

Föredraganden hemställer härefter, att i enlighet med vad sålunda anförts,

upprättat förslag till förordning om ändrad hjdelse av 3 § förordningen

den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet för

försändelser och medel, som mottagits till postbefordran, måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta om vissa postavgifter.

Genom beslut åren 1908, 1911, 1914, 1917, 1920, 1925, 1928, 1932, 1933,

1937, 1942, 1946 och 1950 har riksdagen bemyndigat Kungl. Maj :t, senast

för tiden intill utgången av juni månad 1954, att besluta i fråga om vissa

postavgifler. Det av 1950 års riksdag (skrivelse nr 104) meddelade bemyndigandet

är av samma omfattning som det av 1946 års riksdag (skrivelse

nr 36) i samma ämne lämnade bemyndigandet och innebär, att riksdagen

dels i fråga om de till den inrikes posttjänsten hörande avgifterna —

med förklarande att riksdagen fortfarande ville utöva sin rätt att ensam

besluta rörande

befordringsavgifter i egentlig mening,

assurans-, rekommendations-, postanvisnings-, postförskotts- och inkasseringsavgifter,

avgifter för lösenförsändelser,

avgifter för postabonnemang å tidningar ävensom

avgifter i postgirorörelsen —

bemyndigat Kungl. Maj :t att intill utgången av juni månad 1954 i övrigt

besluta i fråga om hithörande avgifter;

dock att, därest under berörda tidrymd skulle uppkomma en eller annan

ny avgift, som ej vore att hänföra till någon då befintlig kategori och beträffande

vilken rimligtvis kunde uppstå tvekan, huruvida densamma vore

av beskaffenhet att böra av Kungl. Maj :t ensam bestämmas, vederbörlig

framställning skulle till riksdagen avlåtas;

dels ock bemyndigat Kungl. Maj:t att fortfarande under nyssnämnda tid

besluta beträffande de till den utrikes posttrafiken hörande avgifterna.

Med anledning av att dessa bemyndiganden upphör att gälla med utgången

av juni månad 1954 har generalpoststgrelsen i skrivelse den 10 december

1953 framhålllit önskvärdheten av att till 1954 års riksdag avlåtes proposition

rörande fortsatta bemyndiganden för Kungl. Maj :t att i samma om
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kunql. Maj:ts proposition nr 32.

lottning som nu besluta i fråga om vissa postavgifter. Styrelsen har vidare

uttalat, att de nya bemyndigandena, i likhet med vad tidigare varit fallet,

synes böra omfatta fyra år eller tiden intill utgången av juni månad 1958.

Departementschefen.

Ifrågavarande bemyndiganden torde böra förnyas. Såsom generalpoststyrelsen

framhållit synes de lämpligen böra gälla under en period av fyra

år, d. v. s. intill utgången av juni månad 1958.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i fråga om de till den inrikes posttjänsten hörande

avgifterna —• med förklarande att riksdagen fortfarande

vill utöva sin rätt att ensam besluta rörande

befordringsavgifter i egentlig mening,

assurans-, rekommendations-, postanvisnings-, postförskotts-

och inkasseringsavgifter,

avgifter för lösenförsändelser,

avgifter för postabonnemang å tidningar ävensom

avgifter i postgirorörelsen —

bemyndiga Kungl. Maj :t att intill utgången av juni månad

1958 i övrigt besluta i fråga om hithörande avgifter;

dock att, därest under berörda tidrymd skulle uppkomma

en eller annan ny avgift, som ej är att hänföra till någon

nu befintlig kategori och beträffande vilken rimligtvis

kan uppstå tvekan, huruvida densamma är av beskaffenhet

att böra av Kungl. Maj :t ensam bestämmas, vederbörlig

framställning skall till riksdagen avlåtas;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att fortfarande under

nyssnämnda tid besluta beträffande de till den utrikes posttrafiken

hörande avgifterna.

Till vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,

behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Hammargren.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

533263

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:49 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i tulltaxeförordningen. m. m. a1 i texten
  2. BevU 1954:2 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 18 maj 193i s. 4 i texten