Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till P. O. H. Rgdbro m. fl

1954-07-01 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:42, Angående ersättning till P. O. H. Rgdbro m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr b2.

1

Nr 42.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till P. O. H. Rgdbro m. fl.; given Stockholms slott

den 8 januari 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen underställes riksdagens prövning dels fyra ärenden angående

ersättning för skada, ådragen under militärtjänstgöring, och dels

ett ärende angående bestridandet av viss livränta, som utgår till följd av

skada, vållad vid framförandet av en försvaret tillhörig bil.

1—2165 53 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr b2.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 januari 195i.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anför

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, följande.

1.

Vid en övning vid Södra skånska infanteriregementet den 5 mars 1943

gav furiren H. Nilsson, som var chef för en pionjärtropp, order om att

troppen skulle medföra sprängämnen att apteras till så kallade knallskott.

Detta var icke reglementsenligt. Sedan en man i troppen under övningen

apterat ett dylikt knallskott och antänt det samt kastat skottet mot en

anryckande patrull, rusade värnpliktige P. O. H. Rgdbro (dåmera med

namnet Svensson), som tillhörde patrullen, instruktionsenligt fram och

grep knallskottet med högra handen för att kasta det tillbaka. I

samma ögonblick briserade skottet i Rydbros hand. Rydbro tillfogades

därvid svår kroppsskada, bland annat förlust av höger hand. Regementskrigsrätten

vid regementet dömde genom utslag den 28 april 1943, som

vann laga kraft, Nilsson till disciplinstraff för det denne genom att vid

tillfället ha beordrat användning av den icke reglementsenliga materielen

gjort sig skyldig till vårdslöshet i fullgörande av tjänsteplikt. Rydbro

yrkade sedermera vid Färs häradsrätt, att kronan måtte förpliktas att utge

ersättning för den honom åsamkade skadan. Häradsrätten fann genom

utslag den 1 juni 1945 kronan skyldig att till Rydbro utgiva skadestånd

och yttrade att det icke kunde anses att Rydbro var medvållande till

skadan. Häradsrätten fann Rydbro berättigad bland annat till ersättning

för förlorad arbetsförtjänst för tiden den 24 september 1944—den 2 mars

1946 efter en beräknad årsinkomst såsom utlärd målare av 4 000 kronor

och en nedsättning av arbetsförmågan av 662/3 % med avdrag för vad som

i detta avseende utgått eller komme att utgå från riksförsäkringsanstalten.

Slutligen berättigades Rydbro att i mån av befogenhet i särskild rättegång

föra talan om ersättning för bland annat förlorad arbetsförtjänst för tid

efter den 2 mars 1946. Hovrätten över Skåne och Blekinge, där båda parterna

sökte ändring, fann genom dom den 29 december 1945 ej skäl göra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42. 3

ändring i utslaget, såvitt är av betydelse i förevarande sammanhang. Domen

vann laga kraft.

Sedermera har försvarets civilförvaltning — i anslutning till Rydbros

nämnda befogenhet enligt häradsrättens utslag att föra talan om vidare

ersättning — hänskjutit till statskontoret och riksförsäkringsanstalten att

utbetala livränta för tid efter den 2 mars 1946. Från och med den 2

december 1946 har livränta utgått efter nämnda nedsättning av arbetsförmågan

och en av Svenska målareförbundet uppgiven beräknad årsinkomst

av 4 023 kronor. Genom beslut den 10 mars 1953 har på samma grunder

från civilförvaltningen utanordnats livränta för tiden den 3 december

1952—den 2 april 1953.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens tygavdelning har i

skrivelse den 7 april 1953 gjort framställning om livränta till Rydbro i

anledning av kroppsskadan. Av skrivelsen och därvid fogade handlingar

inhämtas i huvudsak följande. Den 28 augusti 1952 inkom från Rydbro

ansökning om livränta beräknad efter arbetslönen för en fullt utlärd

målare, 7 000 kronor för år 1951 och 8 000 kronor för år 1952. Rydbro

ägnar sig för närvarande åt författarskap, varav han dock icke har någon

nämnvärd inkomst. Från målareförbundet har inhämtats, att den genomsnittliga

årsinkomsten för en utlärd målare i Ystad kunde beräknas ha för

1 800 arbetstimmar uppgått, för år 1951 till 6 858 kronor och för år 1952

till 7 560 kronor. Genom beslut den 3 december 1952 har riksförsäkringsanstalten

tillerkänt Rydbro livränta med 200 kronor i månaden från och

med samma dag till och med den 30 april 1988, under vilken månad Rydbro

fyller 67 år, samt därefter under hans återstående livstid med 175

kronor i månaden, allt beräknat efter 662/3 % nedsättning av arbetsförmågan.

Med hänsyn härtill anser advokatfiskalen hos civilförvaltningen

livsvarig livränta böra beviljas Rydbro från och med den 28 augusti 1952

efter en årsinkomst av 7 560 kronor och enahanda nedsättning av arbetsförmågan.

Härifrån bör enligt advokatfiskalen avdragas vad som i motsvarande

avseende utgått och kommer att utgå från riksförsäkringsanstalten

samt vad kronan utbetalat för tiden efter den 28 augusti 1952. Livräntan

borde nedsättas till hälften efter det att Rydbro fyllt 67 år. Vidare

syntes kronan böra förbehållas rätt att vid väsentlig sänkning av förenämnda

antagna arbetslön jämka livräntan till mindre belopp.

Försvarets skaderegleringsnämnd har i yttrande -—- under instämmande

i övrigt i advokatfiskalens förslag — anfört att Rydbro bör tillerkännas

förhöjd livränta från och med den 1 januari 1951 efter en antagen årsinkomst

av 6 858 kronor samt från och med den 1 januari 1952 efter en

likaledes antagen årsinkomst av 7 560 kronor, med avdrag för vad kronan

och riksförsäkringsanstalten under motsvarande tid utgivit i livränta.

Förbehåll om rätt till jämkning av skadeståndet bör icke göras.

Civilförvaltningen och tygavdelningen anser i likhet med advokatfiskalen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

och skaderegleringsnämnden, att livsvarig livränta nu bör beviljas ävensom

att höjning av dess belopp bör ske. Vad angår den tidpunkt, från

vilken höjd livränta bör utgivas, förefaller det enligt ämbetsverken sannolikt,

att Rydbro — därest han väckt talan vid domstol om högre livränta

från och med år 1951 -— skulle ha tillerkänts sådan förmån efter nyssnämnda

grunder. Den befogenhet kronan kan äga att göra förbehåll om

rätt till jämkning framdeles av livräntans belopp anser ämbetsverken icke

böra begagnas, enär jämkning uppåt av fastställda livsvariga livräntor icke

plägar ske och bevakning av möjligheten till sådan jämkning med rådande

ordning för livräntors utbetalning av praktiska skäl skulle bli mycket svår

att genomföra. Ämbetsverken har därför biträtt skaderegleringsnämndens

förslag.

Statskontoret har enligt utlåtande den 21 april 1953 icke något att erinra

mot bifall till vad civilförvaltningen och tygavdelningen hemställt. Å livräntan,

som bör bestridas från anslaget Diverse pensioner och understöd

in. in., bör icke utgå sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser

eljest tillkommer pensionstagare.

Genom beslut den 9 juli 1953 medgav Kungl. Maj:t, att från anslaget

Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m. fick

— med avdrag för vad som för samma tidsperiod utgått eller utgår från

kronan — för tiden den 1 januari 1951—den 30 juni 1954 utbetalas livränta

till Rydbro efter 662/s % nedsättning av hans arbetsförmåga samt

efter en beräknad årsinkomst, för tiden den 1 januari—den 31 december

1951 av 6 858 kronor och för tiden den 1 januari 1952—den 30 juni 1954

av 7 560 kronor. Livräntan skulle utgå under förutsättning att Rydbro å

kronan för motsvarande tid överlät sin rätt till skadestånd av Nilsson på

grund av dennes vårdslöshet. Tillika förklarade Kungl. Maj :t Sig vilja

framdeles meddela beslut i fråga om livränta för tiden efter den 30 juni

1954.

Departementschefen.

Beträffande livränta för tiden fram till och med den 30 juni 1954 föreligger

redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta böra

utgå i enlighet med myndigheternas förslag och bestridas från anslaget

Diverse pensioner och understöd m. m.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund

av förenämnda olycksfall till P. O. H. Rydbro — under förutsättning

att Rydbro för motsvarande tid å kronan överlåter

sin rätt till skadestånd av H. Nilsson — räknat från och med

den 1 juli 1954, utgå livsvarig livränta, för tiden till dess

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

o

Rydbro uppnår 67 års ålder beräknad efter en årsinkomst av

7 560 kronor och en invaliditetsgrad av 662/s % och för tiden

därefter med hälften av vad tidigare utgått, dock med avdrag

för vad han för motsvarande ändamål uppbär i periodisk

ersättning från riksförsäkringsanstalten.

2.

Den 7 oktober 1943 åkte värnpliktige A. E. Bjärmark på flaket till en

kronan tillhörig lastbil. Därvid slungades han av bilen och ådrog sig livsfarliga

skador, bland annat brott på skallen. Med anledning av det inträffade

anställdes åtal mot föraren av bilen, i samband varmed Bjärmark

förde skadeståndstalan gentemot föraren. Målet avgjordes slutligt av

Kungl. Maj:t genom utslag den 27 december 1945. Enligt utslaget tillerkändes

Bjärmark, bland annat, för viss tid ersättning för förlorad

arbetsförtjänst varvid emellertid, på grund av medvållande från hans sida,

ersättningen jämkades till två tredjedelar av vad eljest skolat utgå. I anledning

härav har sedermera till Bjärmark i berörda hänseende av statsmedel,

utöver belopp som utbetalats av riksförsäkringsanstalten, årligen

utanordnats ett belopp av 2 677 kronor 33 öre, sista gången avseende år

1950.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens tygavdelning har i

skrivelse den 3 februari 1953 gjort framställning om ytterligare ersättning

till Bjärmark i anledning av olycksfallet. Av skrivelsen och därvid fogade

handlingar inhämtas i huvudsak följande. Bjärmark hade fordrat ersättning

för förlorad arbetsförtjänst under år 1951 med ett till 3 640 kronor

förhöjt belopp. Han hade därvid åberopat ett av hans förutvarande arbetsgivare,

Arenco Aktiebolag, Stockholm, den 8 september 1952 utfärdat intyg,

enligt vilket Bjärmark, därest han fortfarande varit anställd vid företaget,

enligt intygsgivarens åsikt skulle ha innehaft förmansbefattning vid

bolaget om olyckan icke inträffat. Enligt beslut av riksförsäkringsanstalten

är Bjärmark numera att anse såsom fullständigt arbetsoförmögen under

sin återstående livstid. Enligt riksförsäkringsanstaltens beslut den 3 november

1952 äger Bjärmark uppbära livränta enligt militärersättningsförfattningarna

med ett månadsbelopp av 350 kronor till och med den 31 augusti

1967, under vilken månad Bjärmark fyller 67 år, och med 275 kronor

per månad under hans återstående livstid. Vid bedömandet av den ytterligare

ersättning, som borde tillerkännas Bjärmark, har ämbetsverken stannat i

olika meningar. — Tygavdelningen, som beträffande frågan om utebliven

befordran i detta fall ansett sakförhållandet så osäkert, att förhöjning av

ersättningen icke borde ifrågakomma, har hemställt om livränta till Bjärmark

med det belopp som hittills utgått eller 2 677 kronor 33 öre. —-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 42.

Civilförvaltningen har däremot, med hänsyn till ett likartat i judiciell

ordning avgjort mål, ansett grunden för Bjärmarks yrkande i princip

vedertagen. Att den befordran, varpå Bjärmark grundade sitt anspråk,

normalt skulle ha kommit honom till del, syntes civilförvaltningen på

grund av bolagets uttalande rimligen kunna antagas. Någon omständighet

på grund varav Bjärmark skulle av annan anledning än arbetsoförmåga

ha slutat sin anställning hos bolaget har icke anförts. Civilförvaltningen

ansåg därför — i anslutning till vad advokatfiskalen hos ämbetsverket

och försvarets skaderegleringsnämnd yttrat — att Bjärmark tillkommande

ersättning borde beräknas med hänsyn till den av bolaget uppgivna avlöningen

såsom förman, 9 660 kronor om året. I anledning härav hemställde

civilförvaltningen, att Kungl. Maj:t måtte tillerkänna Bjärmark ersättning

i förevarande hänseende för vartdera av åren 1951 och 1952 med 3 640

kronor ävensom för tiden den 1 januari—den 30 juni 1953 med 1 820

kronor, eller med tillhopa 9 100 kronor, dock med avdrag av 2 000 kronor

som redan utbetalats. Vidare hemställde ämbetsverket, att Kungl. Maj:t

måtte förslå riksdagen att för tiden den 1 juli 1953—den 31 augusti 1967

tillerkänna Bjärmark årlig livränta med två tredjedelar av skillnaden

mellan en beräknad årlig arbetsinkomst av 9 660 kronor och vad som under

samma tid kunde komma att utgivas till Bjärmark från riksförsäkringsanstalten

i ersättning för kroppsskadan.

Statskontoret förklarade sig enligt utlåtande den 10 mars 1953 icke

vilja motsätta sig att åtgärder vidtages i enlighet med civilförvaltningens

förslag. Å livräntan bör icke åtnjutas någon sådan tilläggsförmån som enligt

gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

Genom beslut den 26 juni 1953 medgav Kungl. Maj:t, att av anslaget

Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m. fick

— dock med avdrag av uppburet förskott -— till Bjärmark utbetalas livränta

för tiden den 1 januari 1951—den 30 juni 1954 med 3 640 kronor

per år eller sålunda med tillhopa 12 740 kronor. Tillika förklarade Kungl.

Maj :t Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta för tiden efter

den 30 juni 1954.

Departementschefen.

Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1954 föreligger

redan beslut av Kungl. Maj it. För tiden därefter synes livränta böra utgå

för livstiden och bestridas från anslaget Diverse pensioner och understöd

in. in.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd m. in. må på

grund av förenämnda olycksfall till Bjärmark, räknat från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

7

och med den 1 juli 1954, utgå livsvarig livränta, för tiden

till dess Bjärmark uppnår 67 års ålder med två tredjedelar

av en beräknad årlig arbetsinkomst av 9 660 kronor och

för tiden därefter med hälften av vad tidigare utgått, dock

med avdrag av två tredjedelar av vad han för motsvarande

ändamål uppbär i periodisk ersättning från riksförsäkringsanstalten.

3.

Den 3 september 1947 medföljde värnpliktige Å. E. Ivarsson såsom

passagerare å flaket till en kronan tillhörig lastbil. Vid en gir med bilen

kom lasten i glid varvid Ivarsson för att undgå att bli klämd nödgades

hoppa av bilen. Han ådrog sig därvid vissa skador, bland annat i högra

foten. Bilföraren ådömdes disciplinstraff för ovarsamt framförande av

bilen. Ivarsson som, därest olyckan ej inträffat, skulle ha hemförlovats

den 8 november 1947, vårdades till följd av olyckan på sjukhus och utryckte

först den 13 mars 1948.

Försvarets civilförvaltning och fhjgförvaltningen har i skrivelse den 19

mars 1953 gjort framställning om ersättning till Ivarsson i anledning av

olycksfallet. Av skrivelsen och därvid fogade handlingar inhämtas i huvudsak

följande. Ivarsson yrkade ersättning bland annat för förlorad arbetsinkomst

från och med den 8 november 1947 efter 10 kronor för dag samt

för sveda och värk med 2 000 kronor. Riksförsäkringsanstalten, som för

tiden den 8 november 1947—den 13 mars 1948 utgivit sjukpenning till

Ivarsson, hade tillerkänt honom livränta jämlikt militärersättningsförfattningarna

för tiden den 14 mars—den 13 september 1948 efter en invaliditetsgrad

av 20 % och livsvarig livränta för tiden därefter efter 15 %

nedsättning av arbetsförmågan. Försvarets skaderegleringsnämnd tillstyrkte,

att Ivarsson bereddes ersättning med 2 000 kronor för sveda och

värk samt med 175 kronor för läkarintyg och ombudskostnader. Vidare

tillstyrkte nämnden, att Ivarsson bereddes livsvarig livränta från och med

den 14 mars 1948 med ett skäligt belopp av 1 500 kronor för år räknat,

med avdrag av från riksförsäkringsanstalten utgående ersättning. Därjämte

borde Ivarsson enligt nämndens mening tillerkännas ersättning för

lyte och men med 3 000 kronor. Då kronan ägde bilen och det icke visats

att Ivarsson genom eget vållande medverkat till den honom åsamkade

skadan, ansåg civilförvaltningen och flygförvaltningen, att kronan icke kan

undgå att utgiva ojämlcat skadestånd på sätt skaderegleringsnämnden föreslagit.

Ämbetsverken hemställde därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att från anslaget Diverse pensioner och understöd

m. m. får, räknat från och med den 14 mars 1948, till Ivarsson utgå livsvarig

livränta med 1 500 kronor för år — dock med avdrag av vad han för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

motsvarande tid erhållit eller kommer att erhålla från riksförsäkringsanstalten,

livräntetillägg dock undantaget — med iakttagande av att å det

sålunda bestämda livräntebeloppet icke bör få åtnjutas någon sådan tillläggsförmån

som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

Vidare hemställde ämbetsverken, att Kungl. Maj:t måtte medgiva,

att Ivarsson från anslaget Vissa ersättningar i anledning av skador vid

militär verksamhet in. in. fick beredas ersättning för sveda och värk med

2 000 kronor, för lyte och men med 3 000 kronor samt för läkarintyg och

ombudskostnader med 175 kronor.

Statskontoret anslöt sig i utlåtande den 10 april 1953 till ämbetsverkens

förslag, dock med den ändringen att livräntan efter det Ivarsson uppnått

67 års ålder borde utgå med ett förslagsvis till hälften reducerat belopp.

Genom beslut den 26 juni 1953 medgav Kungl. Maj:t med hänsyn till

förekommande omständigheter att av anslaget Vissa ersättningar i anledning

av skador vid militär verksamhet in. in. till Ivarsson fick utbetalas

dels såsom ersättning för sveda och värk samt lyte och men in. in. tillhopa

5 175 kronor, dels ock — med avdrag av vad som för samma tidsperiod

utgått eller utgår från riksförsäkringsanstalten — livränta för tiden den

14 mars 1948—den 30 juni 1954 med 1 500 kronor per år. Tillika förklarade

Kungl. Maj :t Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta

för tiden efter den 30 juni 1954.

Departementschefen.

Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1954 föreligger

redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta böra utgå

i enlighet med statskontorets förslag och bestridas från anslaget Diverse

pensioner och understöd m. in.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd in. in. må på grund

av förenämnda olycksfall till Ivarsson, räknat från och med

den 1 juli 1954, utgå livsvarig livränta, för tiden till dess

Ivarsson uppnår 67 års ålder med 1 500 kronor för år och för

tiden därefter med hälften av vad tidigare utgått, dock med

avdrag av vad han för motsvarande ändamål uppbär i

periodisk ersättning från riksförsäkringsanstalten.

4.

Då värnpliktige II. T. Olofsson under militärtjänstgöring den 1 februari

1943 enligt order var sysselsatt med att uppgöra eld i gengasaggregatet å

en kronan tillhörig bil, uppstod explosion i tändröret, med påföljd att

rörets huv slungades uppåt och slog igenom Olofssons högra hand. Sedan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 42.

9

Olofsson vid Stockholms rådhusrätt yrkat skadestånd i anledning av det

inträffade, har rådhusrätten genom laga kraftvunnen dom den 9 mars 1944

förpliktat kronan att till Olofsson utgiva visst skadestånd jämte ränta

ävensom att ersätta Olofsson dennes rättegångskostnader m. m. I målet

hade Olofsson förbehållit sig rätt att framdeles yrka dels ytterligare ersättning

för sveda och värk, därest han blev nödsakad att underkasta sig förnyad

operation i anledning av skadan, dels ock gottgörelse för lyte och

framtida men samt nedsättning av arbetsförmågan.

Sedermera har Kungl. Maj :t genom särskilda beslut senast den 22

februari 1952 medgivit, att till Olofsson fick i anledning av nämnda skada

utbetalas ersättning dels för lyte och framtida men av annan art än nedsättning

av arbetsförmågan, dels under angivna tidsperioder för förlorad

arbetsförtjänst till följd av nedsättning av arbetsförmågan dock med avdrag

för vad Olofsson för samma perioder uppburit från riksförsäkringsanstalten,

dels för läkarintyg och läkarbesök, dels för sveda och värk, dels

ock för ombudskostnader. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst till följd

av nedsättning av arbetsförmågan bar därvid, enligt beslutet av den 22

februari 1952, för tiden den 7 november 1949—den 6 november 1952 utgått

i form av livränta efter en beräknad årlig inkomst av 6 000 kronor och en

invaliditetsgrad av 45 %.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens tggavdelning har i

skrivelse den 5 maj 1953 gjort framställning om ytterligare ersättning åt

Olofsson i följd av ifrågavarande skada och därvid anfört i huvudsak följande.

Genom beslut den 28 oktober 1952 hade riksförsäkringsanstalten

tillerkänt Olofsson livsvarig livränta efter en invaliditetsgrad av 45 %,

räknat från och med den 7 november 1952. Med hänvisning härtill hade

Olofsson hemställt om fortsatt gottgörelse för förlorad arbetsförtjänst, utöver

vad som tillkommer honom från anstalten. Advokatfiskalen hos civilförvaltningen

hade föreslagit, att Olofsson skulle beredas livsvarig livränta

från och med den 7 november 1952, beräknad efter en invaliditetsgrad av

45 % och en antagen inkomst för tiden till dess han fyllde 67 år om 6 000

kronor för år och för tiden därefter om 3 000 kronor för år, med avdrag

av vad Olofsson under motsvarande tider erhåller från riksförsäkringsanstalten

i livränta. Försvarets skaderegleringsnämnd hade tillstyrkt

advokatfiskalens förslag utom i så måtto, att nämnden med hänsyn till

Olofssons ålder — född i februari 1921 — icke ansett skäl föreligga att

reducera Olofsson tillerkänd livränta, efter det han uppnått 67 års ålder. —

Civilförvaltningen och tygavdelningen, som anslöt sig till skaderegleringsnämndens

uppfattning, hemställde bland annat att Kungl. Maj :t måtte

medgiva, att från anslaget Vissa ersättningar i anledning av skador vid

militär verksamhet m. m. fick till Olofsson för tiden den 7 november 1952—

den 30 juni 1954 utbetalas livränta efter en beräknad årsinkomst av 6 000

kronor och en invaliditetsgrad av 45 %, med avdrag av vad som för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

samma tidsperiod utgått eller kommer att utgå till Olofsson från riksförsäkringsanstalten

samt av uppburet förskott. Vidare hemställde ämbetsverken,

att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga proposition om livränta

till Olofsson efter enahanda grunder för tiden från och med den

1 juli 1954 under hans återstående livstid, med avdrag av vad som för

samma tid kommer att utgivas från riksförsäkringsanstalten i livränta

enligt förenämnda beslut av den 28 oktober 1952.

Statskontoret fann i utlåtande den 19 maj 1953 icke anledning till annan

erinran mot vad civilförvaltningen och tygavdelningen hemställt än att

livräntan efter det Olofsson uppnått 67 års ålder borde reduceras till

hälften, varjämte borde föreskrivas att å livräntan icke skulle få åtnjutas

någon sådan tilläggsförmån som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer

pensionstagare.

Genom beslut den 26 juni 1953 medgav Kungl. Maj:t, att av anslaget

Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. in.

fick utbetalas livränta till Olofsson i enlighet med civilförvaltningens och

tygavdelningens förevarande förslag för tiden den 7 november 1952—den

30 juni 1954. Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles meddela

beslut i fråga om livränta för tiden efter den 30 juni 1954.

Departementschefen.

Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1954 föreligger

redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta böra utgå

i enlighet med statskontorets förslag och bestridas från anslaget Diverse

pensioner och understöd m. in.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund

av förenämnda olycksfall till H. T. Olofsson, räknat från och

med den 1 juli 1954, utgå livsvarig livränta, för tiden fram

till dess Olofsson uppnår 67 års ålder beräknad efter en årsinkomst

av 6 000 kronor och en invaliditetsgrad av 45 %

och för tiden därefter med hälften av vad tidigare utgått,

dock med avdrag för vad han för motsvarande ändamål uppbär

i periodisk ersättning från riksförsäkringsanstalten.

5.

Sedan linjearbetaren vid televerket S. H. A. Dalefalk åsamkats svår

kroppsskada då en försvaret tillhörig lastbil den 24 februari 1948 i Karlskrona

påkört en televerket tillhörig skåpbil, förpliktade regementskrigsrätten

vid Karlskrona kustartilleriregemente genom lagakraftvunnet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

11

utslag den 15 april 1948 föraren av lastbilen att utgiva skadestånd till

Dalefalk och telestyrelsen, i vad avsåg styrelsen bland annat för sjukavlöning

och sjukvårdskostnader för Dalefalk under tiden till och med

den 14 april 1948. Genom utslaget förbehölls telestyrelsen rätt att föra

talan om ersättning för vad styrelsen utbetalat för lasarettskostnader och

sjukavlöning till Dalefalk efter den 14 april 1948 samt för livränta till

Dalefalk.

Då olycksfallet inträffat i Dalefalks tjänst har telestyrelsen, enligt beslut

av riksförsäkringsanstalten, såsom arbetsgivare för Dalefalk utgivit ersättning

till denne enligt olycksfallsförsäkringslagen, bland annat livränta.

För vad telestyrelsen sålunda utgivit har styrelsen hos marinförvaltningen

fordrat ersättning enär försvaret såsom ägare till den skadevållande

bilen är jämte föraren ansvarig för skadan. I anledning härav har marinförvaltningen

genom särskilda framställningar, senast i skrivelse den 28

mars 1953, hos Kungl. Maj :t hemställt om medel för beredande av ersättning

åt telestyrelsen för, bland annat, utgiven livränta.

I nämnda skrivelse av den 28 mars 1953 framhöll marinförvaltningen,

att riksförsäkringsanstalten numera genom beslut den 31 oktober 1952

jämlikt olycksfallsförsäkringslagen funnit Dalefalk berättigad till livsvarig

livränta med 1 280 kronor för år från och med den 1 november 1952.

I anslutning härtill hemställde marinförvaltningen om bemyndigande för

försvarets civilförvaltning att med anlitande av anslaget Vissa ersättningar

i anledning av skador vid militär verksamhet m. m. till telestyrelsen

utgiva — förutom viss ersättning, inbegripet livränta, för år 1952 — i efterskott

för varje år från och med år 1953 under Dalefalks återstående livstid

ett belopp av 1 280 kronor för av styrelsen enligt riksförsäkringsanstaltens

beslut av den 31 oktober 1952 till Dalefalk utgiven livränta.

Genom beslut den 18 september 1953 bemyndigade i anledning härav

Kungl. Maj:t civilförvaltningen att från ovannämnda anslag till telestyrelsen

utbetala viss ersättning, varav 1 920 kronor utgjorde ersättning

för Dalefalk för tiden den 1 januari 1953—den 30 juni 1954 tillkommande

livränta. Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles meddela beslut

i fråga om ersättande av utgiven livränta för tiden efter den 30 juni 1954.

Departementschefen.

Den bil, vars förare vållade Dalefalks skada, tillhörde försvaret. I

anledning härav har den livränta, som televerket enligt olycksfallsförsäkringslagen

utgivit till Dalefalk, hittills återgäldats televerket från anslag

under fjärde huvudtiteln efter framställning från telestyrelsen för

varje år. Denna livränta är nu definitivt fastställd för Dalefalks livstid.

Det synes därför lämpligt att — i överensstämmelse med eljest tillämpade

principer — livräntan i fortsättningen direkt får utgå från anslaget

Diverse pensioner och understöd m. m.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

I enlighet härmed får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att den livränta som riksförsäkringsanstalten genom beslut

den 31 oktober 1952 tillerkänt S. H. A. Dalefallc må, räknat

från och med den 1 juli 1954, jämte förekommande livräntetillägg,

bestridas från det under tolfte huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget Diverse pensioner och understöd m. m.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna 1—5 hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alf Resore.

Sthlm 1954. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:105 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till P. O. H. Rydbro m. fl. a1 i texten
  2. SU 1954:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till P. O. H. Rydbro m. fl. s. 2 i texten