Kungl. Maj:ts proposition nr 49
1954-01-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1954:49, Kungl. Maj:ts proposition nr 49
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
1
Nr 49.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angånde befrielse i vissa
fall från betalningsskyldighet till kronan; given
Stockholms slott den 15 januari 1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att vissa personer skall befrias från dem åvilande
betalningsskyldighet till kronan.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 49.
2
Knngl. Maj:ts proposition nr 49.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 januari 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler framställningar
i fråga om befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan
samt anför därvid.
1 :o.
Genom beslut den 23 februari 1953 ålade domänstyrelsen jägmästaren i
Sorsele revir Lage Haglund att till styrelsen inbetala 3 946 kronor 54 öre
jämte ränta på grund av uraktlåtenhet att taga säkerhet för erläggandet av
köpeskilling för virke, som under tiden december 1951—februari 1952 utlämnats
utan kontant betalning till byggnadsfirman Carl Olsson, Göteborg,
vilket företag den 18 mars 1952 försatts i konkurs.
I en till Kungl. Maj :t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 23 maj
1953 överlämnad skrift anhåller Haglund om befrielse från den honom ålagda
betalningsskyldigheten. Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak
följande.
Byggnadsfirman Carl Olsson, Göteborg, hade åtagit sig, bland annat, att
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på entreprenad utföra en bro över
Rankbäcken och Arvträskbäcken å allmänna vägen Sorsele—Åbacka—Flakaträsk
i Sorsele socken. Den 7 december 1951 utlämnade en förman vid
den inom reviret belägna Antassågen virke till entreprenören till ett värde av
cirka 470 kronor. Omkring den 15 december gav Haglund, utan vetskap därom,
muntlig utlämningsorder å virke till ett värde av cirka 625 kronor. Den
20 samma månad utlämnades ytterligare virke av förmannen. I januari 1952
undertecknade Haglund utlämningsordern men var då ej medveten om att
värdet av virket överstigit 500 kronor och att borgen således skulle ha
ställts. Då Haglund i februari 1952 tillfrågades av förmannen angående utlämning
av ytterligare virke, anmodade han denne att begränsa försäljningen
till 500 kronor. Förmannen uppfattade emellertid ordern att gälla varje
särskild utlämning. På grund härav utlämnades efter hand virke i tillhopa
tio olika poster till ett sammanlagt värde av 4 409 kronor 4 öre. Även en
annan förman vid Antassågen hade varit medveten om den växande kvantiteten.
Denne, som hade hand om virltesbokföringen, gjorde månadsvis i
efterskott anmälan angående virkesutlämningen, varvid ett flertal utläm
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
3
ningar rapporterades å samma blankett. Vid granskningen därav förbisåg
Haglund, att den totala utlämning, som verkställts utan att säkerhet lämnats,
väsentligt översteg 500 kronors värde. Först när entreprenören försatts
i konkurs, observerade Haglund det felaktiga förfarandet. Utöver virket
köpte entreprenören grus för 7 kronor 50 öre. Entreprenörens sammanlagda
skuld uppgick därför den 18 mars 1952 till 4 416 kronor 54 öre. Haglund
anhöll hos domänstyrelsen, att denna skuld måtte avskrivas. Styrelsen
ålade emellertid honom att till styrelsen inbetala skillnaden mellan skuldbeloppet
och köpeskillingen för den virkespost, som utlämnades den 7 december
1951, eller 3 946 kronor 54 öre jämte ränta.
I sin skrift framhåller Haglund, att han de senaste två åren offrat onormalt
stor del av sin fritid på revirets skötsel men att tiden dock icke räckt
till för att överblicka alla detaljer.
Över jägmästaren i Umeå distrikt upplyser, bland annat, att Sorsele revir,
som omfattar icke mindre än 138 000 hektar produktiv skogsmark, är i
högsta grad arbetskrävande. Försågningen vid Antassågen uppgick år 1951
till 171 000 f3 tr timmer- och sliper svirke, varjämte under samma år i reviret
utsynades totalt 86 167 in3 sk, varav 28 363 m3 sk försåldes i upphugget
skick. Haglund har med all makt sökt fullfölja arbetet på reviret. Med
hänsyn till hans onormalt stora arbetsbörda, till stor del beroende på den
intensiva driften vid Antassågen, tillstyrker över jägmästaren, att Haglund
helt befrias från betalningsskyldigheten.
Domänstyrelsen har med hänsyn till de av Haglund och överjägmästaren
åberopade omständigheterna icke något att erinra mot att Haglund av nåd
befrias från skyldigheten att utgiva förenämnda belopp, 3 946 kronor 54 öre,
jämte ränta.
Statskontoret kan icke tillstyrka, att Haglund helt befrias från skyldighet
att täcka domänverkets ifrågavarande förlust. Ämbetsverket föreslår
för sin del, att Haglund befrias från återstående ersättningsskyldighet, därest
han inom viss av Kungl. Maj :t fastställd tid till kronan inbetalar ett belopp
av förslagsvis 800 kronor. För bifall härtill torde riksdagens medverkan
vara erforderlig.
Departementschefen.
Av utredningen i ärendet framgår, att Haglund icke iakttagit gällande
föreskrifter i fråga om skyldigheten att infordra säkerhet vid virkesförsäljningar.
De särskilda omständigheterna vid ifrågavarande försäljningar,
framför allt vad som upplysts angående Haglunds arbetsbörda, talar emellertid
för att denne bör befrias från åtminstone en del av den honom ålagda
betalningsskyldigheten. Enligt min mening synes det sålunda skäligt att
Haglund mot erläggande till Kungl. Maj :t och kronan av 800 kronor befrias
från skyldigheten att i övrigt täcka den förlust, som åsamkats domänverket
genom hans förvållande. Beloppet torde böra erläggas inom viss kortare
tid, förslagsvis två månader, efter det statsmakternas beslut i ärendet
föreligger. För en sådan avskrivning av kronans fordran bör emellertid
riksdagens medgivande inhämtas. Jag hemställer fördenskull, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att medge,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
att kronans i förevarande framställning angivna fordran
för virkesköp, 3 946 kronor 54 öre jämte ränta, må avskrivas
under förutsättning att Haglund till kronan kontant erlägger
åttahundra kronor.
2:o.
Under år 1925 inköpte Oscar E. Andersson i Alsjärv, Alså, virke från Tärendö
revir för 15 734 kronor 40 öre, vilket belopp skulle erläggas den 15
september 1926. Då köpeskillingen icke kunde tillfullo gäldas, vidtogs mot
köparen och dennes borgensmän L. O. Larsson, Alsjärv, samt E. O. Brännman,
L. P. Larsson, J. Arvid Andersson, Anton Andersson och A. V. Brännman,
alla i Alså, ävensom Ludvig Larsson, Alshammar, laga åtgärder för
uttagande av kronans fordran. Efter exekutivt förfarande uttogs hos de
betalningsskyldiga så stor del av kronans fordran, att därå den 6 mars 1934
återstod oguldet ett kapitalbelopp av 2 103 kronor 90 öre jämte ränta, uppgående
till 1 896 kronor 43 öre, samt lagsökningskostnader å 523 kronor
70 öre. Den 15 september 1953 belöpte sig räntan till 4 362 kronor 90 öre.
L. O. Larsson och L. P. Larsson har avlidit för mer än 10 år sedan utan att
efterlämna tillgångar. Hos de övriga borgensmännen har kronans fordran
senast den 18 juni 1948 blivit bevakad för förhindrande av preskription.
Vid undersökningar angående dessa borgensmäns ekonomiska förhållanden
har befunnits, att samtliga saknar utmätningsbara tillgångar.
I en till domänstyrelsen den 5 januari 1953 ingiven skrift anhåller Oscar
E. Andersson och hans borgensmän, under hänvisning till av dem under
edlig förpliktelse lämnade uppgifter rörande deras ekonomiska förhållanden,
att styrelsen måtte vidtaga åtgärder för avskrivning av kronans ifrågavarande
fordran mot det att de gemensamt till kronan inbetalar 100 kronor.
Med utlåtande den 22 augusti 1953 har domänstyrelsen underställt framställningen
Kungl. Maj :ts prövning samt därvid överlämnat viss ytterligare
utredning. Härav inhämtas i huvudsak följande.
Faktorn Oscar E. Andersson, född 1896, har försörjningsplikt för ett
barn. Han äger fastigheten Alsjärv l12, taxerad till 500 kronor, utan lagfart
och uppgiver, att han har restskatt å 583 kronor.
Pensionären E. O. Brännman, född 1879, har hustru samt saknar tillgångar
men har ej heller några skulder.
Pensionären J. Arvid Andersson, född 1884, är gift, saknar tillgångar och
har ett egnahemslån å 2 000 kronor.
Hemmansägaren Ludvig Larsson, född 1902, har försörjningsplikt för
hustru och fyra barn. Han äger en fastighet, värd 29 000 kronor, vilken är
intecknad för 17 500 kronor. Dessutom har han låneskulder å 2 500 kronor
och restskatt å 2 200 kronor.
Hemmansägaren Anton Andersson, född 1890, är gift. Han äger en fastighet
med ett värde av 21 000 kronor, vilken är intecknad för 10 000 kronor.
Dessutom har han ett borgenslån å 6 000 kronor, skulder hos handlande å
2 000 kronor och restskatt å 3 200 kronor.
Pensionären A. V. Brännman är född 1886 och saknar tillgångar. Han har
skulder å 2 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
5
Landsfiskalen i Överkalix distrikt meddelar, att gäldenärerna vid förnyad
undersökning förklarat att inbetalning utöver tidigare avgivet erbjudande
icke kan ske.
Domänstyrelsen anför, att de tre gäldenärer, som redan nått pensionsåldern,
synes sakna varje möjlighet att göra någon inbetalning å skulden
samt att de övrigas ekonomiska förhållanden icke torde sätta dem i stånd
att erlägga större belopp än de erbjudit. Styrelsen hemställer därför, att åtgärder
måtte vidtagas för att kronans ifrågavarande fordran, per den 15
september 1953 totalt uppgående till 6 990 kronor 50 öre, skall avskrivas
mot det att sökandena gemensamt till kronan inbetalar 100 kronor senast
två månader efter det Kungl. Maj :ts beslut i ärendet föreligger.
Statskontoret anför att, enligt vad som inhämtats, den senast taxerade
inkomsten för köparen av det i ärendet omförmälda virkespartiet, faktorn
Oscar Andersson, uppgår till 7 000 kronor. Anderssons och hans hustrus
beskattningsbara belopp utgör sammanlagt 13 830 kronor. Vid sådant förhållande
ävensom med beaktande av vad i ärendet upplysts rörande borgensmännen
Ludvig Larssons och Nils Anton Anderssons ekonomiska förhållanden
anser statskontoret det erbjudna ackordspriset, 100 kronor, alltför lågt.
Enligt ämbetsverkets mening bör i vart fall ett belopp av 500 kronor kunna
erläggas vid befrielse från vidare betalningsanspråk. Härför lärer emellertid
krävas riksdagens medgivande.
Departementschefen.
Av den föregående redogörelsen framgår att två av de ursprungliga gäldenärerna
avlidit utan att efterlämna tillgångar. Övriga gäldenärer har anhållit
att mot inbetalning av 100 kronor få sin skuld å 2 103 kronor 90 öre
jämte ränta och lagsökningskostnader avskriven. Av den i ärendet verkställda
utredningen rörande de kvarlevande gäldenärernas ekonomiska förhållanden
framgår att E. O. Brännman, J. Arvid Andersson och A. V. Brännman
är helt medellösa samt att även Oscar E. Anderssons, Ludvig Larssons
och Anton Anderssons ekonomiska ställning är mindre god. Såsom statskontoret
anfört synes dock det erbjudna ackordsbeloppet alltför lågt, särskilt
med hänsyn till vad som numera upplysts angående Oscar Anderssons
ekonomiska förhållanden. I likhet med nyssnämnda myndighet anser jag
därför, att åtminstone ett belopp av 500 kronor bör kunna återbetalas å
fordringen. Beloppet bör erläggas senast två månader efter det statsmakternas
beslut i ärendet föreligger. För avskrivning av återstående del av
fordringen erfordras riksdagens medgivande. Jag hemställer alltså, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,
att kronans i domänstyrelsens förevarande framställning
angivna fordran för virkesköp, 2 103 kronor 90 öre jämte
ränta och lagsökningskostnader, må avskrivas under förutsättning
att i det föregående angivna gäldenärer gemensamt
till kronan kontant erlägger femhundra kronor.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr ''it).
Vad departementschefen ovan under punkterna l:o
och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Malte Olsson.
647040. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1954:113 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ratifikation av Förenta Nationernas konvention om kvinnans politiska rättigheter. a1 i texten
- JoU 1954:6 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan. s. 1 i texten