Sök i Ratio Lex

Angående befrielse från skyldighet att gälda visst skadestånd m. m

4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:56, Angående befrielse från skyldighet att gälda visst skadestånd m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

från skyldighet att gälda visst skadestånd m. m.; given

Stockholms slott den 22 januari 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

statsrådet hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Hj. R. Nilson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 januari 195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

statsrådet Hjalmar Nilson.

Genom en den 17 oktober 1951 av hovrätten för Övre Norrland meddelad

dom, vilken står fast, sedan Kungl. Maj :t avslagit ansökan av

kronan om prövningstillstånd, dömdes t. f. vågmästaren Sven Ludvig

Eugén Lundgren och förrådsmannen Frans Henrik Alexius Nygren att

böta vardera 40 dagsböter för vissa förseelser mot gällande föreskrifter

rörande explosiva varor. De förpliktades tillika att solidariskt med kronan

68 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 56.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nv 56.

utgiva skadestånd med 8 408 kronor 18 öre jämte 5 procent ränta därå

från den 7 maj 1951 till dess betalning skedde till eu vid en sprängningsolycka

skadad minderårig gosse, Kjell-Erik Eriksson. Därjämte förpliktades

Lundgren och Nygren att likaledes solidariskt med kronan återgälda

statsverket vissa kostnader för fri rättegång samt vittnesersättning.

Av handlingarna i målet inhämtas följande.

Från Norsjö vägmästarområdes sprängämnesupplag i Norsjö, för vilket

Nygren var föreståndare, bortfördes den 9 september 1950 20 kg nitrolit

i vanlig fabriksförpackning, ett antal sprängkapslar och stubintråd för

att användas vid vissa smärre vägarbeten vid Varboliden. Sprängmedlen

nedlades och förvarades som handförråd därefter under ca en månad på

sistnämnda arbetsplats i eu låst verktygslåda. Lådan var emellertid så

beskaffad, att fara förelegat att däri förvarade sprängämnen kunnat åtkommas

av obehöriga även då den varit låst. Eriksson hade med hjälp

av kamrater vid några tillfällen olovligen ur den låsta lådan tillägnat sig

sprängmedel. Vid ett tillfälle, då han utfört sprängningar härmed, hade

han svårt skadats. Nygren, som känt till att högst 5 kg sprängämnen fått

utlämnas för ett handförråd och att vid utlämnandet s. k. laddlåda bort

komma till användning, hade underlåtit att efterforska och återfordra det

bortförda, sedan han strax efter bortförandet uppmärksammat förhållandet.

Lundgren beordrade utsändande av sprängmedel till arbetsplatsen

utan att ha förvissat sig om huruvida vederbörande lagbas där ägt kännedom

om gällande bestämmelser angående sprängmedels handhavande och

förvaring samt underlät att kontrollera att bestämmelserna efterlevdes.

Lundgren och Nygren dömdes därför vållande till Erikssons kroppsskada

och tillika skyldiga att ersätta skadan. Med hänsyn till Lundgrens och

Nygrens ställning förpliktades kronan i egenskap av väghållare att solidariskt

med dem svara för Erikssons skada. Eriksson ansågs emellertid

ha medverkat till skadan i sådan grad, att det honom tillkommande skadeståndet

jämkades till hälften av vad eljest bort utgå.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har sedermera i anledning av domen

för kronans räkning utbetalat sammanlagt 9 528 kronor 7 öre, varav 8 879

kronor 27 öre i skadestånd jämte ränta samt 648 kronor 80 öre i rättegångskostnader

och vittnesersättningar. Styrelsen har därefter anmodat

Lundgren och Nygren att vardera till styrelsen inbetala hälften av förstnämnda

belopp eller 4 764 kronor 3 öre, enär kronan som juridisk person

ej kunde ha varit direkt vållande utan kronans medansvar grundats på

att Lundgren och Nygren varit anställda som förmän hos vägförvaltningen.

I gemensam skrivelse den 23 september 1953 bar Sveriges Arbetsledareförbund,

vari Lundgren är medlem, och Svenska Vägarbetareförbundet,

i vilket Nygren är medlem, hemställt, att Lundgren och Nygren måtte

befrias från skyldighet att gottgöra kronan de solidariskt ådömda beloppen.

Såsom stöd härför anföres, att någon grov vårdslöshet från Lundgrens

och Nygrens sida ej förelegat. Det är också styrkt, att sprängmedlen

varit förvarade under lås, och att den skadade gossen kommit i besittning

av desamma genom olovligt tillgrepp ur den låsta lådan, vars lock han

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

3

med hjälp av eu kamrat bänt upp på ena sidan, så att han kunnat sträcka

in handen. Varken Nygren eller Lundgren innehar sådan befattning, att

det kan anses rimligt, att arbetsgivaren, kronan, av dem utkräver skadeståndsansvar

i ett fall sådant som detta. Skälighetssynpunkter talar enligt

organisationernas förmenande för att skadeståndsbeloppet och rättegångskostnaderna

täckes av kronan ensam, enär vägförvaltningen såsom arbetsgivare

bör stå de ekonomiska riskerna för den verksamhet förvaltningen

bedriver. Vidare framhålles, att, om vägväsendet ej förstatligats eller om

ifrågavarande vägarbeten bedrivits på entreprenad med Lundgren och Nygren

som anställda av vederbörande entreprenadföretag, Lundgren och

Nygren med säkerhet skulle varit ekonomiskt skyddade genom av arbetsgivaren

tecknad ansvarighetsförsäkring. Slutligen erinrar förbunden om

att statsverket enligt gällande bestämmelser gottgör förare av staten tillhörigt

fordon de skadeståndsbelopp han kan komma att ådömas, för såvitt

skadan ej vållats genom rattfylleri, uppsåtligt vållande, grov vårdslöshet

eller olovligt brukande av fordonet.

Över framställningen har utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statskontoret.

Enligt väg- och vattenbijggnadsstyrelsens mening visar straffmätningen,

att domstolarna ansett, att de förseelser, för vilka Lundgren och Nygren

blivit dömda, icke är av mera allvarlig natur. På grund härav och med

instämmande i de skäl framställningen innehåller tillstyrker styrelsen

bifall till densamma.

Statskontoret finner det tveksamt, om kronan bör efterskänka sin i

ärendet avsedda regressfordran, då förseelserna avser åsidosättande av

gällande föreskrifter rörande explosiva varor. I varje fall bör full befrielse

från återbetalningsskyldighet ej ifrågakomma. För att kronan

skall eftergiva sin fordran mot befattningshavarna bör sålunda krävas,

att de inom viss av Kungl. Maj:t föreskriven tid till kronan inbetalar ett

belopp av förslagsvis 400 kronor vardera.

F öredraganden.

Av redogörelsen framgår, att kronan solidariskt med tvenne befattningshavare

vid väg- och vattenbyggnadsverket, Lundgren och Nygren,

ådömts viss ersättningsskyldighet i anledning av en inom Norsjö vägmästarområde

hösten 1950 inträffad sprängningsolycka. För Lundgren och

Nygren har nu begärts befrielse från dem åliggande ersättningsskyldighet

mot kronan, sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för kronans räkning

i anledning av förevarande dom erlagt 9 528 kronor 7 öre och anmodat

Lundgren och Nygren att till styrelsen inbetala hälften av detta belopp

vardera.

På grund av vad i ärendet upplysts finner jag mig böra i huvudsak

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

tillstyrka den gjorda framställningen. I enlighet med statskontorets förslag

torde dock med hänsyn till arten av de förseelser, som Lundgren och

Nygren låtit komma sig till last, ett belopp av 400 kronor böra gäldas

av dem vardera.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av t. f. vågmästaren Sven Ludvig Eugen Lundgren

och förrådsmannen Frans Henrik Alexius Nygren må,

därest han inom tid som av Kungl. Maj :t bestämmes till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inbetalar 400 kronor, befrias

från honom åliggande resterande ersättningsskyldighet

mot kronan i anledning av den av hovrätten för övre Norrland

den 17 oktober 1951 meddelade domen.

Till vad föredragande statsrådet med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar

Hans Maj :t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Hammargren.

Sthlm 1054. K. L. Beckmans Boktr. 68 54

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.