Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad hjdelse av 211 § utsökningslagen m. m

1954-02-05 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:69, Med förslag till lag om ändrad hjdelse av 211 § utsökningslagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

1

Nr 69.

Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad hjdelse av 211 § utsökningslagen m. m.;

given Stockholms slott den 5 februari 195h.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härigenom föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) lag om ändrad lydelse av 211 § utsökningslagen;

2) lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 juni 1885 (nr 27) angående

lösdrivares behandling;

3) lag angående ändrad lydelse av 83 § lagen den 14 juni 1918 (nr 422)

om fattigvården; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 60 § förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås de ändringar av reglerna om fullföjd av talan hos

hovrätt mot länsstyrelses beslut, som erfordras för att ett län skall kunna

till skilda delar höra under olika hovrätter. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 69.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 211 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 211 § utsökningslagen1 skall erhålla ändrad ly
-

delse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

211

Nöjes ej part åt överexekutors beslut

i utsökningsmål, äge däröver i

hovrätten sig besvära; och åligger det

överexekutor, då slutligt utslag gives

eller auktion å fast egendom av honom

hållen är, att tillika meddela

underrättelse om vad vid ändrings

sökande iakttagas bör samt äventyret,

om det försummas.

(Föreslagen lydelse.)

§.

Nöjes ej part åt överexekutors beslut

i utsökningsmål, äge däröver i

hovrätten sig besvära. Har beslutet

meddelats av Konungens befallningshavande

i län, som hör under skilda

hovrätter, skall fullföljd ske i den

hovrätt, till vilken målet kan hänföras

på grund av belägenheten inom

dess domkrets av utmätningsmans

tjänstgöringsområde, av fast egendom,

som målet berör eller vars köpeskilling

eller avkastning är i fråga,

eller av ort för verkställighets- eller

handräckningsåtgärd. Kan hovrätts

behörighet ej sålunda bestämmas,

skall fullföljd ske, om den mot

vilken åtgärd sökts har att svara

i tvistemål i allmänhet vid domstol

inom länet, i den hovrätt under vilken

domstolen hör och eljest i den

hovrätt under vilken den stad hör,

där Konungens befallningshavande

har sitt säte. Det åligger överexekutor,

då slutligt utslag gives eller auktion

å fast egendom av honom hållen

är, att tillika meddela underrättelse

om vad vid ändrings sökande iakttagas

bör samt äventyret, om det försummas.

Vad Konungens befallnings
-

1 Senaste lydelse se SFS 1946:814.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

3

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

över utslag---

Ej må----

Om klagan---

havande i fall då länet hör under

skilda hovrätter angivit om behörig

hovrätt skall lända till efterrättelse.

— —---talan däremot.

---utmätningsman behörig.

----i 221 g.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1954.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 juni 1885 (nr 27) angående

lösdrivares behandling.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares

behandling1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

6 §.

Vill någon söka ändring i Konungens

befallningshavandes utslag, varigenom

han blivit dömd till tvångsarbete,

äger han inom två veckor från

den dag, då utslaget blivit avkunnat,

till Konungens befallningshavande

inkomma med sina till hovrätten

ställda besvär. Behöver klaganden biträde

vid besvärens författande, foge

Konungens befallningshavande anstalt

att det erhålles.

Finnes besvärstalan —

Konungens befallningshavande —

Konungens befallningshavandes -

Vill någon söka ändring i Konungens

befallningshavandes utslag, varigenom

han blivit dömd till tvångsarbete,

äger han inom två veckor från

den dag, då utslaget blivit avkunnat,

till Konungens befallningshavande

inkomma med sina till hovrätten

ställda besvär. Hör län under skilda

hovrätter, skola besvären ställas till

den hovrätt, under vilken den stad

hör, där Konungens befallningshavande

har sitt säte. Behöver klaganden

biträde vid besvärens författande,

foge Konungens

anstalt att det erhålles.

•— hörande handlingar.

— fri fot.

- — blivit ådömt.

befallningshavande

Denna lag träder i kraft den 1 juli

195b.

1 Senaste lydelse se SFS 1946:875.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

5

Forsl a g

till

Lag

angående ändrad lydelse av 83 § lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om

fattigvården.

Härigenom förordnas, att 83 § lagen den 14 juni 1918 om fattigvården1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

83 §.

Den, som vill söka ändring i Konungens

befallningshavandes utslag

i mål rörande ådömande av tvångsarbete

enligt 75 §, äger att till Konungens

befallningshavande inkomma

med sina till hovrätten ställda besvär,

om han är häktad, inom två veckor

från den dag, då beslutet för honom

avkunnades, men i annat fall

inom samma tid från den dag, då beslutet

delgavs honom. Finnes besvärstalan

ej vara fullföljd på föreskrivet

sätt eller inom rätt tid, skall den av

Konungens befallningshavande avvisas.

Om fullföljd av talan mot beslutet

gälle vad nyss sagts; dock skall

besvärstiden räknas från det klaganden

erhöll del av beslutet. Avvisas ej

besvärstalan, skall Konungens befallningshavande

så fort ske kan till hovrätten

insända besvären tillika med

vederbörandes yttrande, om anledning

förekommit att sådant infordra, ävensom

eget utlåtande och Konungens

befallningshavandes protokoll och utslag

samt övriga till målet hörande

handlingar.

Den, som vill söka ändring i Konungens

befallningshavandes utslag i

mål rörande ådömande av tvångsarbete

enligt 75 §, äger att till Konungens

befallningshavande inkomma

med sina till hovrätten ställda besvär,

om han är häktad, inom två

veckor från den dag, då beslutet för

honom avkunnades, men i annat fall

inom samma tid från den dag, då beslutet

delgavs honom. Hör län under

skilda hovrätter, skola besvären ställas

till den hovrätt, under vilken den

stad hör, där Konungens! befallningshavande

har sitt säte. Finnes

besvärstalan ej vara fullföljd på föreskrivet

sätt eller inom rätt tid, skall

den av Konungens befallningshavande

avvisas. Om fullföljd av talan mot

beslutet gälle vad nyss sagts; dock

skall besvärstiden räknas från det

klaganden erhöll del av beslutet. Avvisas

ej besvärstalan, skall Konungens

befallningshavande så fort ske

kan till hovrätten insända besvären

tillika med vederbörandes yttrande,

om anledning förekommit att sådant

1 Senaste lydelse se SFS 1946:876.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

I sammanhang —--

Vid klagan —---

Behöver häktad ---

infordra, ävensom eget utlåtande och

Konungens befallningshavandes pro- tokoll och utslag samt övriga till må- let hörande handlingar.

-----tilldelad varning.

---viss tid.

----- det erhålles.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

195b.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

7

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 60 § förordningen den 6 juni 1941

(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas, att 60 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt

och gåvoskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Vill någon föra talan mot beslut i Vill någon föra talan mot beslut i

skatteärende, har han att till beskatt- skatteärende, har han att till beskattningsmyndigheten

inkomma med si- ningsmyndigheten inkomma med sina

till hovrätten ställda besvär; be- na till hovrätten ställda besvär. Är

svär må anföras, förutom av enskild länsstyrelse i län, som hör under skilpart,

av advokatfiskalen vid hovrät- da hovrätter, beskattningsmyndighet,

ten. skola besvären ställas till den hov
-

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

60 §.

rätt, under vilken den del av länet

hör, där den skattskyldige var mantalsskriven,

när skattskyldigheten inträdde,

eller, om han då ej var mantalsskriven

inom riket, där han var

bosatt eller stadigvarande vistades; i

fråga om juridisk person vare för

hovrättens behörighet bestämmande,

var styrelsen eller förvaltningen hade

sitt säte, när skattskyldigheten inträdde.

Besvär må anföras, förutom

av enskild part, av advokatfiskalen

vid hovrätten.

Innefattar beslut — — — tillkomma hovrätten.

Då besvär---

Över beslut--

-- över besvären.

--- vitets utdömande.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 195b.

1 Senaste lydelse se SFS 1946:826.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den h januari 195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, inrikes- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

fråga om viss ändring av utsökningslagens fullföljdsregler m. m. samt

anför därvid följande.

I en av f. d. expeditionschefen C. G. Bruno såsom särskilt tillkallad utredningsman

den 30 september 1952 avgiven promemoria angående ändrad

domkretsindelning för vissa hovrätter (stencilerad) har föreslagits den

jämkningen av domkretsområdet för hovrätten för Nedre Norrland att till

denna hovrätt skall från Svea hovrätt överflyttas viss del av Gävleborgs län,

nämligen Hälsingland, medan återstoden av länet, d. v. s. Gästrikland, fort1

arande skall höra till Svea hovrätt. I vissa fall fullföljes talan mot beslut

av länsstyrelse till hovrätt. För att en uppdelning av ett län på skilda hovrätter

skall kunna genomföras erfordras vissa författningsändringar. Förslag

till sådana har framlagts av utredningsmannen i promemorian. Jag anhåller

nu att få upptaga frågan om dessa författningsändringar till behandling.

Gällande rätt.

Av promemorian framgår, att fullföljd från länsstyrelse till hovrätt förekommer

i tre olika arter av ärenden, nämligen utsökningsmål, mål rörande

tvångsarbete och gåvoskattemål.

Enligt 1§ utsökningslagen är länsstyrelsen överexekutor för länets

landsbygd och även för länets städer utan magistrat, om icke Kungl.

Maj :t förordnat annan att vara överexekutor i staden. Överexekutor har enligt

200 § att pröva fullföljd talan mot utmätningsmans förfarande i mål enligt

utsökningslagen. I anslutning härtill må ock nämnas, att enligt 13 § införsellagen

vad i utsökningslagen är stadgat om klagan i fråga om utmätningsmans

förfarande skall i tillämpliga delar gälla beträffande införsel. Härutöver

handlägger överexekutor vissa ärenden såsom första instans, t. ex. frågor om

verkställighet av vissa domar och verkställighet av skiljedom, vissa ärenden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 69.

9

rörande exekutiv auktion och fördelning av köpeskilling samt ansökningar

om kvarstad, skingringsförbud, reseförbud och annan handräckning. Enligt

211 § utsökningslagen äger part, som ej nöjes åt överexekutors beslut i utsökningsmål,

att däröver anföra besvär i hovrätten. Det åligger överexelcutor

att, då slutligt utslag gives eller auktion å fast egendom hållits av överexekutor,

tillika meddela fullfölj dshänvisning. Besvären skall enligt 213 och

214 §§ ingivas eller insändas till överexelcutor som, därest besvärstalan ej

befinnes fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, enligt 217 § har att

avvisa densamma. Även mot dylikt beslut må besvärstalan föras i hovrätten.

Avvisas ej besvärstalan, har överexelcutor att utan dröjsmål till hovrätten

insända till målet hörande handlingar.

Enligt lösdrivarlagen kan lösdrivare ådörnas tvångsarbete. Beslutanderätten

i detta hänseende tillkommer länsstyrelse och i vissa fall poliskammare.

Enligt 6 § lösdrivarlagen gäller, att den som vill söka ändring i

länsstyrelsens utslag, varigenom han blivit dömd till tvångsarbete, äger att

till länsstyrelsen inkomma med sina till hovrätten ställda besvär. Finnes besvärstalan

ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den

av länsstyrelsen avvisas, för vilket fall talan må fullföljas på sätt nyss sagts.

Avvisas ej besvärstalan, skall länsstyrelsen till hovrätten insända till målet

hörande handlingar. Det åligger enligt 5 § länsstyrelsen att tillställa den

dömde skriftligt utslag med åteclcnad fullständig besvärshänvisning.

Tvångsarbete kan av länsstyrelse åläggas jämväl med stöd av 75 § fattigvårdslagen

och 72 § barnavårdslagen. För nu avsedda fall gäller enligt 83 §

fattigvårdslagen och 85 § 1 mom. barnavårdslagen fullföljdsbestämmelser

av samma innehåll som de nyss återgivna reglerna i 6 § lösdrivarlagen.

Vid fastställande av gåvoskatt är enligt 44 § arvsskatteförordningen

länsstyrelsen beskattningsmyndighet. Länsstyrelsen har ock att pröva vissa

frågor om eftergift och återvinning av gåvoskatt. Enligt 60 § gäller, att den

som vill fullfölja talan mot länsstyrelsens beslut har att till denna inkomma

med sina till hovrätten ställda besvär. I 19, 20 och 37 §§ lcvarlåtenskapsslcatteförordningen

meddelas bestämmelser, varigenom motsvarande ordning

gäller i fråga om lcvarlåtenskapsskatt för gåva och för livförsäkring, till

vilken förmånstagare insatts.

Utredningsmannen.

I promemorian har utredningsmannen framhållit, att det otvivelaktigt

vore principiellt riktigt och ur praktiska synpunkter önskvärt, att de judiciella

och administrativa liksom även de kommunala gränserna icke skure

varandra. Principen om de judiciella och administrativa gränsernas samordnande

torde dock icke böra upprätthållas så obönhörligt att icke jämkningar

däri skulle kunna företagas på grund av särskilda omständigheter.

Av den lämnade redogörelsen för de fall, då talan mot länsstyrelses avgöranden

skulle fullföljas i hovrätt, framginge, har utredningsmannen fortsatt,

att talan alltid skulle föras i form av besvär, som skulle ingivas eller

insändas till länsstyrelsen och av denna, tillika med övriga handlingar i målet,

vidarebefordras till hovrätten. På grund härav vore det tydligt, att ett

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

läns uppdelning på olika hovrätter saknade varje betydelse för de enskilda

parterna vid besvärstalans anhängiggörande. Jämväl i fråga om besvärstalans

utförande i hovrätten syntes förändringen komma att sakna egentlig betydelse,

enär besvären i det stora flertalet fall avgjordes efter föredragning av

handlingarna. Endast i målen angående ådömande av tvångsarbete ägde rum

förhör i hovrätten, men i dessa fall vore vederbörande i regel redan häktad.

Fullföljdsfrekvensen i de mål, varom här vore fråga, vore för övrigt låg.

Från Gävleborgs län hade till Svea hovrätt åren 1949—1951 inkommit besvär

över länsstyrelsens beslut i endast 3, 8 respektive 14 mål.

Utredningsmannen har vidare anfört, att ett läns uppdelning på två hovrätter

lcomme att medföra visst ökat ai’bete inom länsstyrelsen vid meddelande

av besvärshänvisning. Utformades fullföljdsbestämmelserna på sådant

sätt att någon tvekan icke behövde uppstå, till vilken hovrätt talan skulle

fullföljas, måste merarbetet bli obetydligt.

Enklast och redigast vore enligt utredningsmannens mening att föreskriva,

att talan skulle fullföljas till den hovrätt, under vilken den stad hörde,

vari länsstyrelsen hade sitt säte. Denna linje borde också följas beträffande

besvärstalan enligt 6 § lösdrivarlagen samt 83 § fattigvårdslagen och 85 §

barnavårdslagen. En stor del av det klientel, varom här vore fråga, saknade

nämligen sådan anknytning till viss del av länet att anledning funnes låta

något annat än länsstyrelsens belägenhet bestämma rättsmedelsforum.

I övriga fall lämpade sig nyssnämnda regel mindre väl. Utsökningsmålen

kunde i allmänhet lokaliseras till viss ort inom länet. Så vore i första hand

fallet beträffande exekutiva auktioner å fast egendom och vad därmed ägde

samband samt klagan över utmätning eller annan åtgärd av utmätningsman.

Men även i flertalet av de fall, där länsstyrelsen direkt hade att besluta,

kunde målet hänföras till viss ort inom länet, vare sig denna nu

vore mantalsskrivnings- eller bostadsorten för den, mot vilken åtgärden riktades,

eller förvaringsplatsen för den kvarstadsbelagda eller på annat sätt

berörda egendomen. I alla dessa fall vore en naturlig regel, att den hovrätt

förklarades behörig, som, i händelse ärendet från början skolat anhängiggöras

hos utmätningsman, blivit behörig. Det syntes dock kunna inträffa,

att ett utsökningsmål icke läte sig anknyta till viss ort inom länet. I sådana

fall borde regeln bli den, att talan skulle fullföljas till den hovrätt, under

vilken den stad lydde, där länsstyrelsen hade sitt säte.

I ärende angående skatt för gåva torde den regel om länsstyrelses behörighet,

som återfunnes i 44 § jämförd med 2 § arvsskatteförordningen och

som innehölle att behörigheten bestämdes av gåvotagarens mantalsskrivningsort

vid skattskyldighetens inträde, böra erhålla motsvarande tillämpning

beträffande hovrätts behörighet i fråga om mål som fullföljdes från

länsstyrelse. Därigenom bleve, i likhet med vad nu vore fallet, prövningen

av besvär i de av länsstyrelsen handlagda gåvoskatteärendena och de av

underrätter inom länet handlagda arvsskatteärendena, alltefter ärendenas

lokala anknytning, fortfarande förbehållen en och samma hovrätt. Detsamma

borde gälla ärenden om kvarlåtenskapsskatt för gåva.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Muj:ts proposition nr 69.

Vid promemorian har fogats författningsförslag utarbetade i enlighet med

vad utredningsmannen sålunda anfört.

Yttranden.

Över promemorian har efter remiss utlåtanden avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland, riksåklagarämbetet,

länsstyrelserna i Gävleborgs och Västernorrlands län, statskontoret,

styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare samt styrelsen för Sveriges

advokatsamfund. Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar, som

beretts tillfälle yttra sig i ärendet, har ej inkommit med något utlåtande.

Flertalet remissinstanser har biträtt eller lämnat utan erinran de allmänna

synpunkter utredningsmannen anfört på frågan att låta ett län till

skilda delar lyda under olika hovrätter. Ingen remissinstans har ställt sig

i pi-incip helt avvisande till en sådan ordning. Däremot har några av de

hörda myndigheterna understrukit, att en uppdelning ej borde genomföras

utan mycket tungt vägande skäl.

Mest kritisk är länsstyrelsen i Västernorrlands län, som framhållit, att

en klyvning av ett län med hänsyn till hovrättsforum icke borde vidtagas

utan mycket vägande skäl. Svea hovrätt, som godtagit utredningsmannens

bedömande, har framhållit, att det ur principiell synpunkt endast på vägande

skäl kunde anses berättigat att vidtaga en mot hävdvunnet betraktelsesätt

så starkt stridande åtgärd som att låta indelningen i hovrättsområden

korsa länsgränserna. Och länsstyrelsen i Gävleborgs län har uttalat,

att även om de praktiska svårigheterna därav ej vore större än att de

kunde övervinnas, det principiellt riktiga dock vore, att administrativa och

judiciella gränser icke skure varandra.

I anledning av utredningsmannens förslag till författningsändringar har

styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare ifrågasatt om icke —- för enkelhetens

skull och då det icke kunde vara fråga om något större antal

ärenden —- talan mot länsstyrelses beslut jämväl i utsökningsmål och

skatteärenden borde kunna ske i den hovrätt, under vilken residensstaden

lydde.

Vidare har länsstyrelsen i Gävleborgs län anfört, att till 211 § utsökningslagen,

sådan den av utredningsmannen föreslagits, borde göras ett tillägg

avseende motsvarande fall som det, vilket behandlades i 98 § utsökningslagen,

nämligen exekutiv auktion å fastigheter inom särskilda överexekutorers

områden, förrättad av någon av dem.

Departementschefen.

Hovrätternas domkretsar fastställes av Kungl. Maj :t. Det har hittills

icke funnits anledning att bestämma dessa på annat sätt än att varje län i

sin helhet hört under samma hovrätt. Därför har också de stadganden

som förekommer i skilda författningar om fullföljd av talan i hovrätt mot

länsstyrelses beslut avfattats med utgångspunkt från att ett län icke i något

fall lyder under mer än en hovrätt. Numera har emellertid, såsom jag skall

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

närmare beröra i statsverkspropositionen till 1954 års riksdag, aktualiserats

frågan om att överflytta viss del av Gävleborgs län, vilket nu lyder under

Svea hovrätt, till hovrätten för Nedre Norrland. En förutsättning för

en sådan överflyttning är att vissa ändringar göres i de bestämmelser, som

reglerar fullföljd av talan till hovrätt mot länsstyrelses beslut.

I utsökningsmål, mål om tvångsarbete samt gåvoskattsärenden och ärenden

om kvarlåtenskapsskatt för gåva ankommer beslutanderätten i vissa

fall på länsstyrelse. Talan mot länsstyrelsens beslut fullföljes till hovrätt

genom besvär, som ingives till länsstyrelsen. Vid beslutet skall länsstyrelsen

foga besvärshänvisning. Oavsett vilken regel om behörig hovrätt som stadgas,

har alltså den enskilde rättsägaren alltid att liksom nu ingiva besvären

till länsstyrelsen. Skulle han av misstag ha ställt besvären till en icke behörig

hovrätt lärer han ej därigenom ha förlorat sin talan, då det nämligen

enligt allmänna grundsatser torde åligga länsstyrelsen att, oavsett till vilken

hovrätt besvären ställts, insända dem till den hovrätt, som är behörig.

Någon risk för att den enskilde skall lida rättsförlust uppkommer alltså

icke genom en uppdelning och det kan alltid med erforderlig säkerhet konstateras,

huruvida länsstyrelsens beslut överklagats. Ur principiella synpunkter

torde således hinder ej möta att, till följd av att län uppdelas på

två hovrätter, talan i olika mål av det slag varom här är fråga från en

länsstyrelse skall fullföljas till skilda hovrätter.

Beträffande innehållet av erforderliga regler om hovrätts behörighet ansluter

jag mig i princip till det förslag utredningsmannen framlagt. Jag anser

mig således icke kunna biträda den av en remissinstans framförda tanken

att i utsökningsmål och skatteärenden talan alltid skall fullföljas till

den hovrätt under vilken residensstaden lyder.

Utredningsmannens grundtanke att utsökningsmål bör fullföljas i den

hovrätt, under vilken den ort lyder, dit målet kan lokaliseras, synes lämpligen

kunna komma till uttryck i lagtexten genom att i 211 § utsökningslagen

införes ett stadgande av det innehållet, att om beslut meddelats av

länsstyrelsen i län, som hör under skilda hovrätter, fullföljd skall ske i den

hovrätt, till vilken målet kan hänföras på grund av belägenheten inom

dess domkrets av utmätningsmans tjänstgöringsområde, av fast egendom,

som målet berör eller vars köpeskilling eller avkastning är i fråga, eller

av ort för verkställighets- eller handräckningsåtgärd. För vissa fall -— t. ex.

stundom då fråga är om reseförbud — torde dock en regel av nu angivet

innehåll knappast vara till fyllest. Jag föreslår därför en supplementär föreskrift,

att om hovrätts behörighet ej kan bestämmas enligt nyss angivna

stadgande, fullföljd skall ske, om den mot vilken åtgärd sökts har att svara

i tvistemål i allmänhet vid domstol inom länet, i den hovrätt under vilken

domstolen hör och eljest i den hovrätt under vilken den stad lyder,

där länsstyrelsen har sitt säte. Det synes icke kunna undvikas att någon

gång tvekan kan uppstå vilken hovrätt som enligt de nu förordade reglerna

är behörig fullföljdsinstans. För att undvika att i sådant fall delade meningar

i forumfrågan mellan länsstyrelsen och hovrätten skall kunna vålla

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

13

komplikationer får jag vidare förorda införande av en föreskrift av den

innebörden att länsstyrelsens i fullföljdshänvisningen lämnade besked om

fullföljdsinstansen skall bli bindande.

Vidare bör såväl i 6 § lösdrivarlagen som i 83 § fattigvårdslagen införas

den bestämmelsen, att om län hör under skilda hovrätter, besvären skall

ställas till den hovrätt, under vilken den stad lyder, där länsstyrelsen har

sitt säte. På grund av hänvisning i 85 § barnavårdslagen blir regeln tilllämplig

även på de fall enligt nämnda lag som nu är i fråga.

Slutligen torde i 60 § arvsskatteförordningen böra upptagas stadganden

att besvären skall ställas till den hovrätt, under vilken den del av länet

lyder, där den skattskyldige var mantalsskriven när skattskyldigheten inträdde,

eller, om han ej då var mantalsskriven inom riket, där han var bosatt

eller stadigvarande vistades. Och i fråga om juridisk person bör för

hovrättens behörighet vara bestämmande var styrelsen eller förvaltningen

hade sitt säte, när skattskyldigheten inträdde. I tillämpliga delar kommer

dessa regler på grund av hänvisning i 37 § kvarlåtenskapsskatteförordningen

att gälla även för ärenden om kvarlåtenskapsskatt för gåva och för livförsäkring,

till vilken förmånstagare insatts.

Författningsändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1954. Särskild

övergångsbestämmelse synes ej erforderlig. De administrativa övergångsregler,

som kan finnas behövliga vid en uppdelning av ett län på flera

hovrätter, får meddelas i samband med beslutet om uppdelning.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 2il § ut sökning slag en;

2) lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 juni 1885 (nr 27) angående

lösdrivares behandling;

3) lag angående ändrad lydelse av 83 § lagen den 14 juni 1918 (nr 4-22)

om fattigvården; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 60 § förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över författningsförslagen,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte inhämtas genom

utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Axel Nilsson.

1 Bilagan, som frånsett vissa redaktionella jämkningar är likatydande med de vid propositionen

fogade författningsförslagen, har här uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 januari

1954.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 21 januari 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 4 januari 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 211 § utsökningslagen;

2) lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 juni 1885 (nr 27) angående

lösdrivares behandling;

3) lag angående ändrad lydelse av 83 § lagen den 14 juni 1918 (nr 422)

om fattigvården; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 60 § förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet O. Petrén.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, inrikes- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

lagrådets den 29 januari 1954 avgivna utlåtande över de till lagrådet

den 4 januari 1954 remitterade förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 211 § utsökningslagen;

2) lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 juni 1885 (nr 27) angående

lösdrivares behandling;

3) lag angående ändrad lydelse av 83 § lagen den 14 juni 1918 (nr 422)

om fattigvården; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 60 § förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Med förmälan att lagrådet lämnat författningsförslagen utan erinran hemställer

föredraganden att, sedan i förslagen vidtagits vissa redaktionella jämkningar,

desamma måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan-Chr. Montelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:107 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 211 § utsökningslagen m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1954:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad Igdelse av 211 § utsökningslagen m. m. s. 1 i texten