Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1954-02-05 · 43 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 42 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:79, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

1

Nr 79.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370), m. m.; given Stockholms slott den 5 februari

1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379); samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni

1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i

taxeringsfrågor.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa ändringar i 60 § kommunalskattelagen avseende

fördelning av skatteunderlag å olika administrativa områden inom en

kommun. Förslaget är betingat av den vid 1953 års riksdag beslutade omläggningen

av fastighetsbeskattningen. Även i taxeringsförordningen föreslås

vissa ändringar av övervägande teknisk natur, varav flertalet föranledes

av nyssnämnda omläggning. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 79.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 60 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 samt anvisningarna till samma paragraf enligt nämnda författningsrurns

avfattning jämlikt lagen den 5 juni 1953, nr 400,1 skola — med giltighet

från det sistnämnda lag träder i kraft — erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

60 §.

Finnes inom kommun municipalsamhälle

eller annat administrativt

område, inom vilket menighet äger

utöva beskattningsrätt, och ingår i

skattskyldigs taxerade inkomst garantibelopp

för fastighet, som är belägen

inom sådant administrativt område,

skall så stor del av den i kommunen

beskattningsbara inkomsten, som

motsvarar garantibeloppet eller, om

den beskattningsbara inkomsten understiger

garantibeloppet, hela den

beskattningsbara inkomsten tagas till

beskattning inom det administrativa

området.

Beträffande den del av den beskattningsbara

inkomsten, som härefter

må återstå, skall vid taxering enligt

denna lag angivas vad som å det administrativa

området belöper, och

skola därvid de i 56—59 §§ givna bestämmelserna

om beskattningsort hava

motsvarande tillämpning. Oaktat

stad innefattar flera församlingar,

skall dock, då fråga är om fysisk person,

som skall där mantalsskrivas, förevarande

del av den beskattningsbara

inkomsten hänföras till den församling,

där den fysiska personen

skall mantalsskrivas.

Vad i nästföregående stycke sägs

skall äga motsvarande tillämpning då

i den taxerade inkomsten icke ingår

garantibelopp för fastighet.

(Se vidare anvisningarna.) 1

Föreslagen lydelse:

60 §.

Innefattar kommun flera församlingar,

skall fysisk person, som skall

mantalsskrivas i någon av församlingarna,

beskattas i denna församling

för hela den inkomst, som enligt

bestämmelserna om beskattningsort

skall beskattas i kommunen. Vad nu

sagts skall äga motsvarande tillämpning,

då oskift dödsbo efter avliden

person, som varit vid dödsfallet bosatt

här i riket, skall beskattas inom

kommun, som innefattar flera församlingar.

För annan än i första stycket avsedd

skattskyldig skall, om kommun

innefattar flera församlingar, vid

taxering enligt denna lag angivas, huru

stor del av den beskattningsbara

inkomsten som belöper å varje församling,

och skola därvid de i 56—

59 §§ givna bestämmelserna om beskattningsort

hava motsvarande tilllämpning.

Innan sådan fördelning

sker skall dock, om i den skattskyldiges

taxerade inkomst ingår garantibelopp

för fastighet, så stor del

av den beskattningsbara inkomsten,

som motsvarar garantibeloppet, tillföras

den församling, där fastigheten

är belägen.

Finnes inom kommun municipalsamhälle

eller annat än här ovan omförmält

administrativt område, inom

vilket menighet äger utöva beskattningsrätt,

skola i fråga om vad som

1 Betr. tidigare lydelse av 60 § se 1953: 274.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

3

Nuvarande lydelse:

Anvisningar

till 60 §.

Till ledning vid tillämpning av 60 §

anföras följande exempel.

1. En person är bosatt i en kommun,

som består av församlingarna

A, B och C. Han äger en fastighet i

envar av dessa församlingar; fastigheternas

taxeringsvärden utgöra respektive

25 000 kronor, 75 000 kronor

och 100 000 kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten

uppgår till 8 000 kronor, d. v. s.

till belopp motsvarande summan av

garantibeloppen för fastigheterna,

skall den beskattningsbara inkomsten

fördelas på församlingarna med 1 000

kronor, 3 000 kronor och 4 000 kronor.

Uppgår den beskattningsbara inkomsten

till exempelvis 6 000 kronor,

skall denna fördelas med 750 kronor

på A församling, 2 250 kronor på B

församling och 3 000 kronor på C församling.

Överstiger den beskattningsbara

inkomsten sumnxa garantibelopp,

skall det överskjutande beloppet

fördelas enligt bestämmelserna i 56—

59 §§, dock att då fråga är om fysisk

person i stad bestämmelsen i 60 §

andra stycket andra punkten skall

iakttagas.

Föreslagen lydelse:

skall där beskattas bestämmelserna

i nästföregående stycke äga motsvarande

tillämpning beträffande samtliga

inom kommunen skattskyldiga.

Ingår i skattskyldigs taxerade inkomst

garantibelopp för fastighet och

understiger den beskattningsbara inkomsten

garantibeloppet, skall hela

den beskattningsbara inkomsten tagas

till beskattning i den del av

kommunen, där fastigheten är belägen.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 60 §.

Till ledning vid tillämpning av 60 §

anföras följande exempel.

1. Ett aktiebolag har hemort i eu

kommun, som består av tre församlingar.

Bolaget äger en fastighet i envar

av dessa församlingar; fastigheternas

taxeringsvärden utgöra respektive

25 000 kronor, 75 000 kronor och

100 000 kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten

uppgår till 8 000 kronor, d. v. s.

till belopp motsvarande summan av

garantibeloppen för fastigheterna,

skall den beskattningsbara inkomsten

fördelas på församlingarna med 1 000

kronor, 3 000 kronor och 4 000 kronor.

Överstiger den beskattningsbara

inkomsten summa garantibelopp,

skall det överskjutande beloppet fördelas

enligt bestämmelserna i 56—

59 §§.

2. I en kommun finnes ett municipalsamhälle.

En person A är bosatt

inom det utanför municipalsamhället

belägna området av kommunen. A

äger de inom kommunen belägna fastigheterna

B och C, av vilka C ligger

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

2. En person —

samhället.

inom municipalsamhället. Fastighe- ternas taxeringsvärden utgöra respek- tive 30 000 kronor och 70 000 kronor.

A:s beskattningsbara inkomst ut- gör 3 000 kronor. Därav upptages

2 i00 kronor såsom belöpande på mu- nicipalsamhället.

--å municipal- 3. En person---å municipal-

samhället.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

5

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 17 § 1 inom., 26 § 1 mom., 29 § 1 inom., 66 §

3 mom., 67 § 3 mom., 74 §, 84 § 1 mom., 90 § 1 och 2 mom., 97 a, 101

och 104 a §§, 122 § 1 mom., 123 § 1 och 2 mom., 124 § 1 inom., 124 a § 1

mom., 125 §, 128 § 1 mom., 131 § 1 inom., 135 § samt 145 § 2 och 3 mom.

taxeringsförordningen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives, samt att 30 och 86 §§ samt 100 § 1 mom. samma

förordning enligt dessa författningsrums avfattning jämlikt förordningen

den 5 juni 1953, nr 280, skola erhålla nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse:

17 §.

1 in o in. Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall för varje fastighet,

med undantag för sådan, som

avses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom.

kommunalskattelagen, av fastighetens

ägare utan anmaning avgivas deklaration

(allmän fastighet sdeklaration).

Därest fastighet

innehaves av någon, som enligt 13 §

kommunalskattelagen är att anse såsom

ägare eller är i ägares ställe

s/kattskyldig, skall vad nu sagts om

ägare i stället gälla sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration--

— och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet---eller

innehavaren.

Kungl. Maj :t — — — statistiskt

ändamål.

Allmän fastighetsdeklaration — —

— Kungl. Maj :t.

Föreslagen lydelse:

17 §.

1 in o m. Till ledning vid allmän

fastighetstaxering skall för varje fastighet,

med undantag för sådan, som

avses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom.

kommunalskattelagen, av fastighetens

ägare utan anmaning avgivas deklaration

(allmän fastighetsdeklaration).

Därest fastighet

innehaves av någon, som enligt 47 §

kommunalskattelagen är att anse såsom

ägare eller är i ägares ställe skyldig

att erlägga skatt för garantibelopp

för fastigheten, skall vad nu

sagts om ägare i stället gälla sådan

innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration — -—

— och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet--— el
ler

innehavaren.

Kungl. Maj :t---statistiskt

ändamål.

Allmän fastighetsdeklaration — -—

— Kungl. Maj :t.

26 §.

26 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyl- 1 mom. Nedannämnda skattskyldiga

— — — (självdeklara- diga — — ■— (självdeklaration),

nämligen: tion), nämligen: 1 * 3

1 Senaste lydelse av 17 § 1 mom. se 1950:123; av 26 § 1 mom. se 1952:408: av 29 § 1 mom.

och 124 § 1 mom. se 1953:280; av 66 § 3 mom. och 6? § 3 mom. se 1944:281; av 74 och

101 §§ se 1947:513; av 90 § 2 mom. se 1947:591; av 123 § 1 mom., 125 och 135 §§ och 146 §

3 mom. se 1943:855; av 97 a och 104 a §§, 123 § 2 mom., 124 a § 1 mom. och 128 § 1 mom.

se 1947:578; av 122 § 1 inom. se 1947:588 samt av 145 § 2 mom. se 1945:901.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Nuvarande lydelse:

1) aktiebolag och ekonomisk förening;
2)

annan juridisk — — — 100

kronor;

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter

av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått, om

han varit bosatt här i riket under hela

beskattningsåret, till sammanlagt

minst 1 200 kronor och eljest till

sammanlagt minst 100 kronor; samt

4) fysisk eller juridisk person, vilkens

tillgångar av den art, som i 3 §

1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt

angives, vid beskattningsårets

utgång haft ett värde överstigande

50 000 kronor eller, såvitt

angår sådan juridisk person som avses

i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning,

5 000 kronor.

Vid bedömandet — — — statlig

förmögenhetsskatt.

I fråga — — — taxeras därför.

Vid tillämpning ----— riket bo
satta.

Avlider skattskyldig---den

avlidne.

29 §.

1 m o in. Allmän självdeklaration

---bostad här
städes;
2)

alla förvärvskällor, beträffande

vilka skattskyldighet för beskattningsåret

åligger den skattskyldige;

och skall därvid i fråga om förvärvskälla,

i vilken fastighet, underkastad

fastighetsskatt, ingått, särskilt angivas

dels beskaffenheten av den skattskyldiges

innehav av fastigheten, dels

fastighetens taxeringsvärde året näst

före taxeringsåret eller, om sådant

värde det året icke varit fastigheten

åsatt, dess eljest antagliga värde vid

taxeringsårets ingång, dels ock, därest

fastigheten icke ingått i förvärvskällan

under hela beskattningsåret eller

fastigheten ingått däri endast till viss

Föreslagen lydelse:

1) aktiebolag och ekonomisk förening;
2)

annan juridisk — — — 100

kronor;

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter

av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått, om

han varit bosatt här i riket under hela

beskattningsåret, till sammanlagt

minst 1 200 kronor och eljest till sammanlagt

minst 100 kronor;

4) fysisk eller juridisk person, vilkens

tillgångar av den art, som i 3 §

1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt

angives, vid beskattningsårets

utgång haft ett värde överstigande

50 000 kronor eller, såvitt

angår sådan juridisk person som avses

i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning,

5 000 kronor; samt

5) fysisk eller juridisk person, för

vilken garantibelopp för fastighet

skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet ■— — — statlig

förmögenhetsskatt.

I fråga — — •—• taxeras därför.

Vid tillämpning---riket bo
satta.

Avlider skattskyldig---den

avlidne.

29 §.

1 m o in. Allmän självdeklaration

— — — bostad här
städes;
2)

alla förvärvskällor, beträffande

vilka skattskyldighet för beskattningsåret

åligger den skattskyldige;

och skall därvid i fråga om förvärvskälla,

i vilken skattepliktig fastighet

ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten

av den skattskyldiges innehav

av fastigheten, dels fastighetens

taxeringsvärde året näst före taxeringsåret

eller, om sådant värde det

året icke varit fastigheten åsatt, dess

eljest antagliga värde vid taxeringsårets

ingång, dels ock, därest fastigheten

icke ingått i förvärvskällan under

hela beskattningsåret eller fastigheten

ingått däri endast till viss del,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

7

Nuvarande lydelse:

del, huru lång tid eller till vilken del

fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan;
3)

de intäkter---eller om
råde;
6)

den skattskyldiges tillgångar

och skulder vid slutet av beskattningsåret,

ändå att förmögenheten icke

uppgår till skattepliktigt belopp,

dock endast om och i den mån skattskyldighet

för förmögenhet åligger

honom; ävensom

7) beloppet av den preliminära

skatt, som genom skatteavdrag erlagts

för året näst före taxeringsåret.

Har skattskyldig---och skul
der.

Svenskt aktiebolag —--utdel
ningens

belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, ---

— hänförliga verksamheten.

Med inländsk — — •— för medlem.

Utländsk försäkringsanstalt, — -—•

— och 5).

Belopp, som---öretal bort
falla.

30 §.

Självdeklaration av ■— — ■— ägt

rum.

Vad här är sagt om kommun skall,

med det undantag som framgår av

andra punkten i 60 § kommunalskattelagen,

gälla jämväl i fråga om inom

kommun beläget administrativt område,

där menighet äger utöva beskattningsrätt.

66 §.

3 mom. Sedan det i 2 mom. omförmälda

sammanträdet hållits, tager

taxeringsarbetet sin början med de

kommuner, där vid nämnda sammanträde

beredningsnämndernas förslag

ansetts tillfredsställande, samt fortgår

kommun efter kommun och fas
-

Föreslagen lydelse:

huru lång tid eller till vilken del

fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan;
3)

de intäkter — —--eller områ
de;
6)

den skattskyldiges tillgångar

och skulder vid slutet av beskattningsåret,

ändå att förmögenheten icke

uppgår till skattepliktigt belopp,

dock endast om och i den mån skattskyldighet

för förmögenhet åligger

honom;

7) beloppet av den preliminära

skatt, som genom skatteavdrag erlagts

för året näst före taxeringsåret;

ävensom

8) garantibelopp, vilket skall upptagas

såsom skattepliktig inkomst för

den skattskyldige i dennes hemortskommun.

Har skattskyldig —--och skul
der.

Svenskt aktiebolag---utdel
ningens

belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, — •—

— hänförliga verksamheten.

Med inländsk •—• — -—- för medlem.

Utländsk försäkringsanstalt,---

—- och 5).

Belopp, som---öretal bort
falla.

30 §.

Självdeklaration av — — — ägt

rum.

Skall skattskyldigs beskattningsbara

inkomst jämlikt 60 § kommunalskattelagen

fördelas på olika administrativa

områden inom en kommun,

skall den skattskyldiges självdeklaration

innehålla de särskilda uppgifter,

som erfordras för fördelningen.

66 §.

3 mom. Sedan det i 2 mom. omförmälda

sammanträdet hållits, tager

taxeringsarbetet sin början med de

kommuner, där vid nämnda sammanträde

beredningsnämndernas förslag

ansetts tillfredsställande, samt fortgår

kommun efter kommun och fas
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Nuvarande lydelse:

tighet efter fastighet. Föredraganden

har att i varje fall meddela såväl beredningsnämndens

förslag som ock

sin egen mening ävensom redogöra

för inkomna erinringar och de ändringar,

som beredningsnämnden funnit

sig böra föreslå. Nämnden beslutar

därefter, dels med vilket belopp

taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet

och dels, beträffande varje fastighet,

för vilken fastighetsskatt skall

utgöras, vem som för året skall upptagas

såsom skattskyldig för fastigheten.

Nämndens sålunda —--i fas
tighetslängderna.

Fastighetslängderna underskrivas

---—- och ledamöter.

67 §.

3 m o m. Fastighetstaxeringsnämnd

i stad företager fastighetstaxeringen

i den ordning, som finnes bäst lämpad

för vinnande av jämnhet och likformighet

mellan taxeringsvärdena i

stadens olika delar. Nämnden beslutar,

dels med vilket belopp taxeringsvärde

skall åsättas varje fastighet och

dels, beträffande varje fastighet, för

vilken fastighetsskatt skall utgöras,

vem som för året skall upptagas såsom

skattskyldig för fastigheten.

Nämndens sålunda fattade beslut skola

antecknas i fastighetslängder, och

skola i fråga om dessa längder stadgandena

i 62 § 3 mom. hava motsvarande

tillämpning. De av nämnden

följda grunderna för taxeringen, såvitt

angår jordbruksfastighet, skola

upptagas i en särskild längd. T fråga

om denna längd skall i tillämpliga

delar gälla vad i 62 § 4 mom. sägs,

dock att sammandrag av längden icke

skall översändas till landskamreraren

i länet.

74 §.

Fastighetsprövningsnämndens ändringslängder,

i huvudskrift eller bestyrkt

avskrift, skola, i den ordning

Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas

dem, som verkställa debite
-

Föreslagen lydelse:

tighet efter fastighet. Föredraganden

har att i varje fall meddela såväl

beredningsnämndens förslag som ock

sin egen mening ävensom redogöra

för inkomna erinringar och de ändringar,

som beredningsnämnden funnit

sig böra föreslå. Nämnden beslutar

därefter, med vilket belopp taxeringsvärde

skall åsättas varje fastighet.

Nämndens sålunda — ---i fas
tighetslängderna.

Fastighetslängderna underskrivas

---och ledamöter.

67 §.

3 m o in. Fastighetstaxeringsnämnd

i stad företager fastighetstaxeringen i

den ordning, som finnes bäst lämpad

för vinnande av jämnhet och likformighet

mellan taxeringsvärdena i stadens

olika delar. Nämnden beslutar,

med vilket belopp taxeringsvärde

skall åsättas varje fastighet. Nämndens

sålunda fattade beslut skola antecknas

i fastighetslängder, och skola

i fråga om dessa längder stadgandena

i 62 § 3 mom. hava motsvarande tilllämpning.

De av nämnden följda

grunderna för taxeringen, såvitt angår

jordbruksfastighet, skola upptagas

i en särskild längd. I fråga om

denna längd skall i tillämpliga delar

gälla vad i 62 § 4 mom. sägs, dock

att sammandrag av längden icke skall

översändas till landskamreraren i länet.

74 §.

Det åligger protokollföraren hos

fastighetsprövningsnämnden att senast

å fjortonde dagen efter den, då

protokollet justerats, i rekommenderat

brev med mottagningsbevis till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

9

Nuvarande lydelse:

ring av de på grund av taxeringen

utgående utskylder, dels, utom vad

angår Stockholm, så snart ske kan offentligen

framläggas inom vederbörande

kommun.

84 §.

1 mom. Under de år, då särskild

fastighetstaxering skall äga rum, har

taxeringsnämnden att, så fort ske

kan, företaga sådan taxering. Nämnden

har därvid att för varje fastighet,

å vilken jämlikt 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen nytt taxeringsvärde

skall sättas, besluta till vilket

belopp det nya värdet skall upptagas.

För övriga taxering underkastade fastigheter

skola de taxeringsvärden,

som under nästföregående år varit

gällande, oförändrade upptagas. Samtidigt

skall för varje fastighet, för vilken

fastighetsskatt skall utgöras, beslut

fattas om vem som för året skall

upptagas såsom skattskyldig för fastigheten.

Taxeringsnämnden har — — —- kommunalskattelagen förmäles.

86 §.

För varje lokalt taxeringsdistrikt

eller, om sådant distrikt består av

mer än en kommun, för varje kommun

skola föras särskilda taxeringslängder,

nämligen två längder över

taxeringen av fastigheter (fastighet

s l än g d er), av vilka den ena

Föreslagen lydelse:

sända ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet, vilkens taxering

varit föremål för nämndens efter

särskild prövning meddelade beslut,

underrättelse om beslutet medelst utdrag

av nämndens protokoll.

Har annan än ägaren eller innehavaren

av fastighet besvärat sig, skall

utdrag av nämndens protokoll rörande

nämndens beslut inom samma tid

och i samma ordning tillsändas jämväl

klaganden.

Vad ovan är sagt om ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet

skall hava avseende jämväl å annan,

för vilken garantibelopp för fastighet

skall upptagas såsom skattepliktig

inkomst.

Å protokollsutdrag, som ovan sägs,

skall finnas tecknad underrättelse

om vad den har att iakttaga, som vill

anföra besvär över beslutet.

84 §.

1 mom. Under de år, då särskild

fastighetstaxering skall äga rum, har

taxeringsnämnden att, så fort ske

kan, företaga sådan taxering. Nämnden

har därvid att för varje fastighet,

å vilken jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen

nytt taxeringsvärde

skall sättas, besluta till vilket belopp

det nya värdet skall upptagas. För

övriga taxering underkastade fastigheter

skola de taxeringsvärden, som

under nästföregående år varit gällande,

oförändrade upptagas.

Taxeringsnämnden har — — —

kommunalskattelagen förmäles.

86 §.

För varje lokalt taxeringsdistrikt

eller, om sådant distrikt består av

mer än en kommun, för varje kommun

skola föras särskilda taxeringslängder,

nämligen en längd över taxeringen

av fastigheter (fastighetsl

ä n g d), en längd över taxeringen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kimgl. Maj:ts proposition nr 79.

Nuvarande lydelse:

skall upptaga fastigheter, som jämlikt

5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen

äro undantagna från skatteplikt,

och den andra skall upptaga

övriga fastigheter, med undantag för

sådana, som avses i 5 § 2 mom.

nämnda lag, en längd över taxeringen

till statlig inkomstskatt och till kommunal

inkomstskatt (inkomstlängd)

ävensom en längd över

taxeringen till statlig förmögenhetsskatt

(förmögenhetslängd).

Hos den gemensamma taxeringsnämnden

skola föras särskild inkomstlängd

och särskild förmögenhetslängd

över taxering för inkomst

eller förmögenhet av skattskyldiga,

som omför mälas i 77 § 4 mom,

Hos särskild — — — egen uppbördsförvaltning.

De beslutade taxeringarna skola införas

i taxeringslängderna med angivande

av taxeringens belopp och den

skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt
dels

i avseende å statlig---—

skall beräknas;

dels i avseende å kommunal —

--beskattningsbar inkomst;

dels ock, till ledning för påföring

av pensionsavgift enligt lagen om

folkpensionering, för envar, som vid

taxeringsårets början uppnått sjutton

men ej sextiosex års ålder, beräknad

taxerad inkomst enligt förordningen

om statlig inkomstskatt, därest sådan

inkomst uppgår till minst 1 200 kronor

och icke införts på grund av föreskriften

här ovan.

Sådan anteckning till ledning för

påföring av pensionsavgift, varom

ovan sägs, skall för skattskyldig, som

Föreslagen lydelse:

till statlig inkomstskatt och till kommunal

inkomstskatt (inkomstlängd)

ävensom en längd över taxeringen

till statlig förmögenhetsskatt

(förmögenhetslängd). Hos

den gemensamma taxeringsnämnden

skola föras särskild inkomstlängd och

särskild förmögenhetslängd över taxering

för inkomst eller förmögenhet

av skattskyldiga, som omförmälas i

77 § 4 mom.

Hos särskild —--egen upp
bördsförvaltning.

De beslutade taxeringarna skola införas

i taxeringslängderna med angivande

av taxeringens belopp samt i

fråga om taxering av fastighet namnet

å den, som vid taxeringsårets ingång

varit ägare till fastigheten, och

i fråga om annan taxering den skattskyldiges

namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt
dels

i avseende å statlig ----—

skall beräknas;

dels i avseende å kommunal —

--beskattningsbar inkomst;

dels, till ledning för skattskyldigs

påförande av skogsvårdsavgift,

uppgift om de värden å skogsmark

och växande skog, varå avgiften skall

beräknas;

dels ock beräknad taxerad inkomst

enligt förordningen om statlig

inkomstskatt, därest sådan inkomst

uppgår till minst 1 200 kronor och

icke införts på grund av föreskriften

här ovan.

Sådan anteckning varom sist förmäles

skall för skattskyldig, som

taxerats enligt för gift skattskyldig

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

11

Nuvarande lydelse:

taxerats enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, äga rum om

hans och hans makas beräknade taxerade

inkomster enligt förordningen

om statlig inkomstskatt sammanlagt

uppgå till minst 1 200 kronor.

I förmögenhetslängden ----- be
skattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter — ■— —

Kungl. Maj :t.

Taxeringslängderna underskrivas

---och ledamöter.

90 §.

1 mom. Har taxeringsnämnden

åsätt fastighet nytt taxeringsvärde

eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen,

med avvikelse från

vad som under nästföregående taxeringsår

varit gällande, fördelat taxeringsvärde

å olika i taxeringsenhet

ingående fastigheter eller delar av

fastigheter eller har taxeringsnämnden

avslagit framställning om vidtagande

av nu omförmäld taxeringsåtgärd,

åligger det taxeringsnämndens

ordförande att ofördröjligen i rekommenderat

brev med allmänna posten

översända underrättelse om taxeringsnämndens

beslut till fastighetens

ägare eller därmed likställd innehavare

ävensom, därest annan än ägaren

eller innehavaren är skattskyldig för

fastigheten, till denne. 2

2 mom. Har självdeklaration -—■

--eller upplysning.

I enahanda ordning skall underrättelse

om påförd taxering för inkomst

eller förmögenhet meddelas skattskyldig,

som icke avgivit deklaration

eller uppgift till ledning för taxeringen

och som icke heller därtill anmanats.

Föreslagen lydelse:

gällande bestämmelser, verkställas

om hans och hans makas beräknade

taxerade inkomster enligt förordningen

om statlig inkomstskatt sammanlagt

uppgå till minst 1 200 kronor.

I förmögenhetslängden — ---be
skattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter — — •—•

Kungl. Maj :t.

T axeringslängderna underskrivas

---och ledamöter.

90 §.

1 mom. Har taxeringsnämnden

åsatt fastighet nytt taxeringsvärde eller

jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen,

med avvikelse från

vad som under nästföregående taxeringsår

varit gällande, fördelat taxeringsvärde

å olika i taxeringsenhet ingående

fastigheter eller delar av fastigheter

eller har taxeringsnämnden

avslagit framställning om vidtagande

av nu omförmäld taxeringsåtgärd,

åligger det taxeringsnämndens ordförande

att ofördröjligen i rekommenderat

brev med allmänna posten översända

underrättelse om taxeringsnämndens

beslut till fastighetens ägare

eller därmed likställd innehavare

ävensom, därest annan än ägaren eller

innehavaren är skyldig att erlägga

skatt för garantibelopp för fastigheten,

till denne.

2 mom. Har självdeklaration —

--eller upplysning.

I enahanda ordning skall underrättelse

om påförd taxering för inkomst

eller förmögenhet meddelas skattskyldig,

som icke avgivit deklaration

eller uppgift till ledning för taxeringen

och som icke heller därtill anmanats;

dock att underrättelse icke

är erforderlig, då den som i fastighetslängden

för året näst före taxeringsåret

upptagits såsom ägare till

fastighet åsättes allenast taxering till

kommunal inkomstskatt för garantibelopp

för fastigheten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Nuvarande lydelse:

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må

taxeringsintendent eller medlem av

Iänsprövningsnämnd icke hos nämnden

framställa yrkande, som avser

samma års taxering, där ej fall föreligger,

som avses i 123 §, 124 a §,

128 § 2 mom., 129 § eller 130 § denna

förordning, 75 § 1 eller 2 mom.

kommunalskattelagen, 15 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt

eller 15 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt; vederbörande

dock obetaget att efter taxeringsårets

utgång närmare angiva

omfattningen av yrkande, som dessförinnan

framställts.

Hava besvär — — — nyssnämnda

besvär.

Mål och ärenden rörande ett års

taxering skola avgöras, så snart ske

kan. Där ej fall föreligger, som avses

i något av de i första stycket omförmälda

författningsrum, skola av

skattskyldiga anhängiggjorda besvärsmål

såvitt möjligt vara avgjorda

i länen senast den 10 oktober och i

Stockholm senast den 31 oktober under

taxeringsåret. Övriga mål och

ärenden skola, där ej fall föreligger

som nyss sagts, vara avgjorda senast

den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

100 §.

1 mom. Det åligger--— av

ort savdragen.

Har i---jämväl klaganden.

Vad ovan är sagt om ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet

skall hava avseende jämväl å annan,

som i stället för ägaren eller innehavaren

är skattskyldig för den

fastighet, varom fråga är.

101 §.

Innefattar sådant — — — prövningsnämndens

protokoll.

Har prövningsnämnd jämlikt 123 §

1 eller 4 mom. eller 129 § gjort ändring

beträffande fastighetstaxering,

skall, i den mån vederbörande icke

Föreslagen lydelse:

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må

taxeringsintendent eller medlem av

Iänsprövningsnämnd icke hos nämnden

framställa yrkande, som avser

samma års taxering, där ej fall föreligger,

som avses i 123 §, 124 a §,

128 § 2 inom., 129 § eller 130 § denna

förordning, 75 § 1 mom. kommunalskattelagen,

15 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt eller

15 § 1 mom. förordningen om statlig

förmögenhetsskatt; vederbörande

dock obetaget att efter taxeringsårets

utgång närmare angiva omfattningen

av yrkande, som dessförinnan

framställts.

Hava besvär----nyssnämnda

besvär.

Mål och ärenden rörande ett års

taxering skola avgöras, så snart ske

kan. Där ej fall föreligger, som avses

i något av de i första stycket omför - mälda författningsrum, skola av

skattskyldiga anhängiggjorda besvär

smål såvitt möjligt vara avgjorda

å sådan tid, att besluten kunna

vara lokal skattemyndighet tillhanda

senast den 20 november under taxeringsåret.

Övriga mål och ärenden

skola, där ej fall föreligger som nyss

sagts, vara avgjorda senast den 30

juni året näst efter taxeringsåret.

100 §.

1 mom. Det åligger —---av

ortsavdragen.

Har i----jämväl klaganden.

Vad ovan är sagt om ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet

skall hava avseende jämväl å annan,

som i stället för ägaren eller innehavaren

är skyldig att erlägga skatt

för garantibelopp för den fastighet,

varom fråga är.

101 §.

Innefattar sådant — — — prövningsnämndens

protokoll.

Har prövningsnämnd jämlikt 123 §

1 eller 4 mom. eller 129 § gjort ändring

beträffande fastighetstaxering,

skall, i den män vederbörande icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 79.

13

Nuvarande lydelse:

erhållit del av beslutet jämlikt 100 §,

genom länsstyrelsens försorg utdrag

av nämndens protokoll rörande beslutet

för kännedom tillställas, förutom

klaganden, den skattskyldige

och, om annan än den skattskyldige

ägde fastigheten vid den tidpunkt till

vilken skattskyldigheten hänför sig

jämväl denne, den kommun, där fastigheten

är belägen, så ock, där den

skattskyldige eller fastighetens ägare

vid berörda tidpunkt hade sin hemortskommun

i annat län, taxeringsintendenten

i det länet.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må allmänna

ombudet hos eller medlem av

den inellankommunala prövningsnämnden

icke hos nämnden framställa

yrkande, som avser samma års

taxering, där ej fall föreligger, som

avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.

eller 130 § denna förordning, 75 §

1 eller 2 mom. kommunalskattelagen,

15 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt eller 15 § 1 mom.

förordningen om statlig förmögenhetsskatt;

vederbörande dock obetaget

att efter taxeringsårets utgång

närmare angiva omfattningen av yrkande,

som dessförinnan framställts.

Hava besvär---nyssnämnda

besvär.

Mål och ärenden rörande ett års

taxering skola avgöras, så snart ske

kan. Där ej fall föreligger, som avses

i något av de i första stycket omförmälda

författningsrum, skola av

skattskyldiga anhängiggjorda besvärsmål

såvitt möjligt vara avgjorda

senast den 5 oktober under taxeringsåret.

Övriga mål och ärenden skola,

där ej fall föreligger som nyss sagts,

vara avgjorda senast den 30 juni året

näst efter taxeringsåret.

122 §.

1 mom. Besvär enligt 121 §

t mom. skola, skriftligen avfattade,

före klockan tolv den 31 december

under taxeringsåret ingivas till läns
-

Föreslagen lydelse:

erhållit del av beslutet jämlikt 100 §,

genom länsstyrelsens försorg utdrag

av nämndens protokoll rörande beslutet

för kännedom tillställas, förutom

klaganden, den som vid taxeringsårets

ingång ägt fastigheten eller

varit skyldig att erlägga skatt för garantibelopp

för densamma, den kommun,

där fastigheten är belägen, så

ock, där fastighetens ägare eller därmed

likställd innehavare vid ingången

av taxeringsåret hade sin hemortskommun

i annat län, taxeringsintendenten

i det länet.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må allmänna

ombudet hos eller medlem av

den inellankommunala prövningsnämnden

icke hos nämnden framställa

yrkande, som avser samma års

taxering, där ej fall föreligger, som

avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.

eller 130 § denna förordning, 75 §

1 mom. kommunalskattelagen, 15 §

1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

eller 15 § 1 mom. förordningen

om statlig förmögenhetsskatt;

vederbörande dock obetaget

att efter taxeringsårets utgång närmare

angiva omfattningen av yrkande,

som dessförinnan framställts.

Hava besvär---nyssnämnda

besvär.

Mål och ärenden rörande ett års

taxering skola avgöras, så snart ske

kan. Där ej fall föreligger, som avses

i något av de i första stycket omförmälda

författningsrum, skola av

skattskyldiga anhängiggjorda besvärsmål

såvitt möjligt vara avgjorda

å sådan tid, att besluten kunna vara

lokal skattemyndighet tillhanda senast

den 20 november under taxeringsåret.

Övriga mål och ärenden

skola, där ej fall föreligger som nyss

sagts, vara avgjorda senast den 30

juni året näst efter taxeringsåret.

122 §.

1 m o in. Besvär enligt 121 § skola,

skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen

i det län, där den överklagade

taxeringsåtgärden vidtagits,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Nuvarande lydelse:

styrelsen i det län, där den överklagade

taxeringsåtgärden vidtagits.

Besvär enligt 121 § 2 mom. över beslut

av länsprövningsnämnd skola,

skriftligen avfattade, av skattskyldig

ingivas till den länsstyrelse, som i

första stycket sägs, före klockan tolv

å sextionde dagen efter den, då han

av beslutet erhållit del. Taxeringsintendent

samt kommun, municipalsamhälle

och landsting skola till

nämnda länsstyrelse ingiva sina besvär,

skriftligen avfattade, taxeringsintendenten

före klockan tolv å sextionde

dagen samt annan klagande

före samma tid å nittionde dagen efter

den, då länsprövningsnämndens

protokoll justerades.

I fråga--— till nämnden.

Försummas något---motsva
rande

tillämpning.

123 §.

1 m o m. Har fastighet uppförts

för utgörande av fastighetsskatt i fall,

där den är undantagen från skatteplikt

eller där dess ägare eller innehavare

jämlikt 15 § 1 mom. kommunalskattelagen

är befriad från utgörande

av sådan skatt för fastigheten,

eller har såsom skattskyldig för

fastighet uppförts annan än den som

vederbort,

eller har fastighet — — — hos

kammarrätten.

2 mom. Den som — — •— en ort,

den som taxerats till statlig inkomstskatt,

---hos kammarrät
ten.

Skall i---30 juni.

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola,

skriftligen avfattade, ingivas till

länsstyrelsen i det län, där den överklagade

taxeringsåtgärden företagits,

eller, i motsvarande fall som i 119 §

andra stycket avses, till den mellan
-

Föreslagen lydelse:

av kommun, municipalsamhälle

och landsting senast å nittionde dagen

efter den, då protokoll innefattande

det överklagade beslutet justerades,

av taxeringsintendent senast å sextionde

dagen efter den, då protokoll

innefattande det överklagade beslutet

justerades, samt

av annan klagande senast å sextionde

dagen efter den, då han av beslutet

erhållit del.

I fråga —--till nämnden.

Försummas något--— motsva
rande

tillämpning.

123 §.

1 in o in. Har fastighet uppförts

såsom skattepliktig i fall, där den är

undantagen från skatteplikt,

eller har fastighet — — — hos

kammarrätten.

2 mom. Den som —--en ort,

den som taxerats till kommunal inkomstskatt

för garantibelopp för fastighet,

vilket icke bort för honom

upptagas såsom skattepliktig inkomst,

den som taxerats till statlig inkomstskatt,

--— — hos kammarrät
ten.

Skall i---30 juni.

124 §.

1 m o m. Besvär enligt 123 § skola,

skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen

i det län, där den överklagade

taxeringsåtgärden företagits, eller,

i motsvarande fall som i 119 §

andra stycket avses, till den mellan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

15

Nuvarande lydelse:

kommunala prövningsnämnden. Besvären

skola ingivas, av skattskyldig

inom natt och år efter det han erhållit

debetsedel å slutlig skatt, fastighetsskatt

eller tillkommande skatt i

anledning av den taxering, varom fråga

är, och av annan klagande före utgången

av kalenderåret näst efter

taxeringsåret.

Försummas något —--- •—- motsva
rande

tillämpning.

Avse besvären det fall, att taxeringsvärde

åsatts fastighet å mer än

en ort eller att skattskyldig blivit

taxerad för samma inkomst eller

förmögenhet å mer än en ort, och har

vederbörande erhållit debetsedlar å

slutlig skatt, fastighetsskatt eller tillkommande

skatt därför å olika tider,

räknas besvärstiden från den senaste

tidpunkten.

124 a §.

1 m o m. Har skattskyldig vid

taxering till kommunal inkomstskatt

åtnjutit avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen

eller har förmögenhet

vid skattskyldigs taxering till statlig

förmögenhetsskatt beräknats med

hänsyn till fastighets taxeringsvärde,

och sker genom utslag av Kungl.

Maj :t eller kammarrätten eller beslut

jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 §

av länsprövningsnämnd sådan ändring

beträffande fastighetstaxering1- en, att avdraget eller förmögenheten

bör beräknas till annat belopp

än som skett, må besvär med yrkande

om härav föranledd ändring i

taxeringen av inkomst eller förmögenhet

anföras hos prövningsnämnden

eller, om denna taxering redan

varit föremål för beslut av kammarrätten,

vilket ej överklagats, eller av

Kungl. Maj :t, hos den som meddelat

beslutet. Är sagda taxering i annan

ordning föremål för prövning av kammarrätten

eller Kungl. Maj :t, skola

besvären anföras hos kammarrätten

eller Kungl. Maj :t för att prövas i

sammanhang med prövning av målet

i övrigt.

Föreslagen lydelse:

kommunala prövningsnämnden. Besvären

skola ingivas, av skattskyldig

inom natt och år efter det han erhållit

debetsedel å slutlig eller tillkommande

skatt i anledning av den taxering,

varom fråga är, och av annan klagande

före utgången av kalenderåret

näst efter taxeringsåret.

Försummas något---motsva
rande

tillämpning.

Avse besvären det fall att skattskyldig

blivit taxerad för samma inkomst,

garantibelopp eller förmögenhet

å mer än en ort, och har vederbörande

erhållit debetsedlar å slutlig

eller tillkommande skatt därför å

olika tider, räknas besvärstiden från

den senaste tidpunkten.

124 a §.

1 m o in. Har vid taxering till

statlig eller kommunal inkomstskatt

eller till statlig förmögenhetsskatt

fastighets taxeringsvärde, i enlighet

med vad därom finnes stadgat, legat

till grund för taxeringen och sker genom

utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten

eller genom beslut jämlikt

123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av

länsprövningsnämnd sådan ändring

beträffande fastighetstaxeringen, att

taxeringen av inkomst eller förmögenhet

bör bestämmas till annat belopp

än som skett, må besvär med yrkande

om härav föranledd ändring i

taxeringen av inkomst eller förmögenhet

anföras hos prövningsnämnden

eller, om denna taxering redan

varit föremål för beslut av kammarrätten,

vilket ej överklagats, eller av

Kungl. Maj :t, hos den som meddelat

beslutet. Är sagda taxering i annan

ordning föremål för prövning av

kammarrätten eller Kungl. Maj :t,

skola besvären anföras hos kammarrätten

eller Kungl. Maj :t för att prövas

i sammanhang med prövning av

målet i övrigt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

Nuvarande lydelse:

Rätt att — — — inkomstskatt,

kommun.

Besvären skola,---fastighets
taxeringen

meddelades.

Försummas något---motsva
rande

tillämpning.

Besvär enligt---slutligen av
gjort.

Vid besvär ----motsvarande

tillämpning.

125 §.

I fråga om klagan över prövningsnämnds

beslut i anledning av besvär

enligt 123 § skola stadgandena i 121

§ 2 inom., 122 § 1 mom. andra, tredje

och fjärde styckena samt 122 § 2

mom. andra och tredje styckena hava

motsvarande tillämpning.

128 §.

1 mom. Om kammarrätten--

— å denne.

Äro makar — — — statlig förmögenhetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller

Kungl. Maj :t anförts rörande taxering

av skattskyldig, som avlidit, eller

dödsbo efter sådan skattskyldig, och

har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen,

15 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt eller

15 § 1 mom. förordningen om statlig

förmögenhetsskatt beskattningsnämnd

medgivit dödsboet efter den

avlidne befrielse från erläggande av

skatt på grund av taxeringen, skall

vid ändring av taxeringen i anledning

av besvären jämväl beslutet om sådan

skattebefrielse i erforderlig mån ändras.

131 §.

1 mom. Besvärsrätt liksom för

ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet tillkommer jämväl an
-

Föreslagen lydelse:

Rätt att — — — inkomstskatt,

kommun.

Besvären skola, —--fastighets
taxeringen

meddelades.

Försummas något — ---motsva
rande

tillämpning.

Besvär enligt---slutligen av
gjort.

Vid besvär —--motsvarande

tillämpning.

Vid sådant utslag eller beslut beträffande

fastighetstaxering, som i

första stycket sägs, skall fogas underrättelse

till den skattskyldige om rått

för honom att anföra besvär enligt

denna paragraf och om vad han därvid

har att iakttaga.

125 §.

I fråga om klagan över prövningsnämnds

beslut i anledning av besvär

enligt 123 § skola stadgandena i 121

§ 2 inom., 122 § 1 mom. samt 122 §

2 mom. andra och tredje styckena

hava motsvarande tillämpning.

128 §.

1 in o m. Om kammarrätten —

--å denne.

Äro makar---- statlig förmö
genhetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller

Kungl. Maj :t anförts rörande taxering

av skattskyldig, som avlidit, eller

dödsbo efter sådan skattskyldig,

och har jämlikt 75 § 1 mom. kommunalskattelagen,

15 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt eller

15 § 1 mom. förordningen om statlig

förmögenhetsskatt beskattningsnämnd

medgivit dödsboet efter den

avlidne befrielse från erläggande av

skatt på grund av taxeringen, skall

vid ändring av taxeringen i anledning

av besvären jämväl beslutet om sådan

skattebefrielse i erforderlig mån ändras.

131 §.

1 mom. Besvärsrätt liksom för

ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet tillkommer jämväl

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

17

Nuvarande lydelse.

nan, som uppförts eller bort uppföras

såsom skattskyldig för fastighet, så

ock arrendator, -vilken jämlikt avtal,

ingånget efter kommunalskattelagens

ikraftträdande, gentemot ägaren eller

innehavaren har att ansvara för fastighetsskatt,

som belöper å den arrenderade

fastigheten.

135 §.

Har genom — ---- för verkställig
het.

Utslag av kammarrätten eller

Kungl. Maj :t beträffande fastighetstaxering

skall, därest utslaget innefattar

ändring av länsprövningsnämndens

beslut, för kännedom tillställas,

förutom klaganden, den skattskyldige

och, om annan än den skattskyldige

ägde fastigheten vid den tidpunkt

till vilken skattskyldigheten

hänför sig, jämväl denne, den kommun,

där fastigheten är belägen, taxeringsintendenten

i det län, där fastigheten

är belägen, så ock där den

skattskyldige eller fastighetens ägare

vid berörda tidpunkt hade sin hemortskommun

i annat län, taxeringsintendenten

i det länet.

145 §.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen

att de år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, senast den 1 maj, i Stockholm

senast den 20 juli, till Kungl.

Maj :t inkomma med yttrande angående

den ersättning, som för bestyr

med nyssnämnda taxering inom länet

bör tillkomma envar av de personer,

vilka enligt bestämmelserna i 1 mom.

1) och 3) äro därtill berättigade, och

skola därvid angivas de grunder, som

varit bestämmande vid ersättningarnas

beräknande.

Motsvarande yttrande beträffande

årlig taxering skall av länsstyrelsen

avgivas senast den 20 juli under taxeringsåret.

Yttrande enligt---taxerings
nämndernas

beslut.

3 in o in. Kommun, som----

ersättningsbeloppets beräknande.

Föreslagen lydelse:

annan för vilken garantibelopp för

fastigheten skall upptagas såsom

skattepliktig inkomst, så ock arrendator,

vilken jämlikt avtal, ingånget

efter kommunalskattelagens ikraftträdande,

gentemot ägaren eller innehavaren

har att ansvara för skatt för

fastighets garantibelopp.

135 §.

Har genom--- — för verkställig
het.

Utslag av kammarrätten eller

Kungl. Maj :t beträffande fastighetstaxering

skall, därest utslaget innefattar

ändring av länsprövningsnämndens

beslut, för kännedom tillställas,

förutom klaganden, den som vid taxeringsårets

ingång ägt fastigheten eller

varit skyldig att erlägga skatt för garantibelopp

för densamma, den kommun,

där fastigheten är belägen, taxeringsintendenten

i det län, där fastigheten

är belägen, så ock där fastighetens

ägare eller därmed likställd innehavare

vid ingången av taxeringsåret

hade sin hemortskommun i annat

län, taxeringsintendenten i det

länet.

145 §.

2 m o in. Det åligger länsstyrelsen

att inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer,

till Kungl. Maj :t inkomma

med yttrande angående den ersättning,

som för bestyr med allmän fastighetstaxering

eller årlig taxering

inom länet bör tillkomma envar av

de personer, vilka enligt bestämmelserna

i 1 mom. 1) och 3) äro därtill

berättigade, och skola därvid de

grunder angivas, som varit bestämmande

vid ersättningarnas beräknande.

Yttrande enligt ---- — taxerings
nämndernas

beslut.

3 m o in. Kommun, som---

ersättningsbeloppets beräknande.

Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 79.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Nuvarande lydelse:

Länsstyrelsen har att med eget utlåtande

över framställningen överlämna

densamma till Kungl. Maj :t

vid avgivande av yttrande enligt 2

mom. första och andra styckena.

Föreslagen lydelse:

Länsstyrelsen har att med eget utlåtande

över framställningen överlämna

densamma till Kungl. Maj :t

vid avgivande av yttrande enligt 2

mom.

Denna förordning skall träda i kraft såvitt angår

97 a och 104 a §§, utom såvitt avser första stycket i nämnda paragrafer,

den 1 juli 1954;

17 § 1 mom., 66 § 3 mom., 67 § 3 inom., 74 §, 84 § 1 inom., 86 §, utom såvitt

angår fjärde och femte styckena i sistnämnda paragraf, 90 § 1 mom.,

122 § 1 inom., 125 § samt 145 § 2 och 3 mom. den 1 januari 1955;

100 § 1 mom., 101 §, 123 § 1 inom., 131 § 1 mom. och 135 § den 1 januari

1955, dock att äldre bestämmelser alltjämt skola gälla då fråga är om 1954

eller tidigare års fastighetstaxering;

124 a § 1 mom. den 1 januari 1955, dock att de nya bestämmelserna i

sista stycket av nämnda moment icke skola äga tillämpning då fråga är

om 1953 eller tidigare års fastighetstaxering;

97 a § första stycket, 104 a § första stycket och 128 § 1 mom. den 1

januari 1955, dock att nämnda författningsrum i deras äldre lydelse alltjämt

skola gälla då fråga är om ändring i 1955 eller tidigare års taxering;

26 § 1 inom., 29 § 1 inom., 30 §, 86 § fjärde och femte styckena, 90 §

2 mom. och 123 § 2 mom. den 1 januari 1956; samt

124 § 1 mom. den 1 januari 1956, dock att detta författningsrum i dess

tidigare lydelse skall gälla i fråga om besvär över 1954 års fastighetstaxering.

I samband härmed iakttages att vad i förordningen den 5 juni 1953, nr

280, finnes stadgat angående lydelsen från och med den 1 januari 1955 av

86 § första och tredje styckena samt 100 § 1 mom. tredje stycket skall upphöra

att gälla.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni

1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla

förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt att av

riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

1 §•

Riksskattenämnden må, — — —

eller ersättningsskatt.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande

tillämpning, när ägare till fas
-

Föreslagen lydelse:

1 §•

Riksskattenämnden må, — — -—

eller ersättningsskatt.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande

tillämpning, när ägare till fas
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

19

Nuvarande lydelse:

tighet eller den, som i ägares ställe

år skattskyldig för fastighet, önskar

på förhand erhålla besked angående

viss fråga, som avser taxering av fastigheten.

Föreslagen lydelse:

tighet eller den, för vilken ehuru han

icke är ägare garantibelopp för fastighet

likväl skall upptagas såsom

skattepliktig inkomst i enlighet med

vad därom stadgas i h-7 § kommunalskattelagen,

önskar på förhand erhålla

besked angående viss fråga, som

avser taxering av fastigheten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändring

av 60 § kommunalskattelagen in. in. samt anför därvid följande.

Fråga om ändring av 60 § kommunalskattelagen m. m.

Inledning.

I 56—59 §§ kommunalskattelagen ges vissa regler rörande beskattningsort.

Innebörden av dessa regler är i korthet följande. För inkomst av jordbruksfastighet

och annan fastighet skall kommunal inkomstskatt utgöras

till den kommun, där fastigheten är belägen. Till denna kommun skall för

närvarande även utgöras fastighetsskatt. Enligt lag den 5 juni 1953, nr 400,

som skall tillämpas IT. o. m. 1956 års inkomsttaxering, kommer detsamma

att gälla jämväl beträffande kommunal inkomstskatt för garantibelopp för

fastighet. Inkomst av rörelse beskattas i den kommun, där rörelsen utövats

från fast driftställe. Har fast driftställe icke begagnats, utgöres skatt för inkomst,

som förvärvats av fysisk person eller svensk juridisk person, med

vissa i 57 § 2 mom. angivna undantag, i hemortskommunen. Likaså beskattas

inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital i regel i hemortskommunen;

inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast egendom beskattas

dock i den kommun, där fastigheten är belägen.

I 60 § kommunalskattelagen stadgas som huvudregel, att om inom kommun

finns municipalsamhälle eller annat administrativt område med särskild

beskattningsrätt, skall för envar skattskyldig anges, hur stor del av den

beskattningsbara inkomsten som belöper på dylikt område. Därvid skall de

allmänna reglerna om beskattningsort tillämpas. Avsikten med detta stadgande

är att det administrativa området skall tillföras ett skatteunderlag,

som i princip bestämmes efter samma grunder, som gäller i avseende å fördelning

av skatteunderlag de olika kommunerna emellan. Genom stadgandet

regleras frågan om beskattningsort bl. a. i det fallet, då en skattskyldig

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 79.

21

inom kommunen är bosatt utanför ett däri ingående administrativt område,

inom vilket han haft inkomst av rörelse eller fastighet eller åtnjutit realisationsvinst.

I sin ursprungliga avfattning innehöll (10 § kommunalskattelagen det undantaget

från nyssnämnda regel, att om stad innefattade flera församlingar,

fysisk person skulle, om han borde mantalsskrivas i någon av dessa, beskattas

för av honom i staden bedriven handelsrörelse i mantalsskrivningsförsamlingen.

Under de senaste åren har denna undantagsbestämmelse undergått

flera ändringar. Vid 1952 års riksdag beslöts sålunda, bl. a. med hänsyn

till svårigheten att skilja mellan handelsrörelse och annan rörelse, att

fysisk person skulle beskattas för all av honom i staden bedriven rörelse

i den församling i staden, där han skulle mantalsskrivas. Denna bestämmelse

är tillämplig fr. o. m. 1954 års taxering.

En ytterligare ändring i 60 § kommunalskattelagen genomfördes i anslutning

till 1953 års uppbördsreform. Huvudsakligen av uppbörds- och

taxeringstekniska skäl föreslogs, att all inkomst, som en i stad mantalsskriven

fysisk person skulle skattläggas för inom staden, skulle beskattas i

mantalsskrivningsförsamlingen. Ifrågavarande bestämmelse återfinns i SFS

274/1953 och skall gälla fr. o. in. 1955 års taxering.

Den omläggning av den kommunala fastighetsbeskattningen, som genomfördes

vid 1953 års riksdag, föranledde ännu en ändring i 60 § kommunalskattelagen.

I den proposition, nr 186/1953, där frågan om omläggning av

fastighetsskatten behandlades, anförde jag bl. a., att fastighetsskatten alltid

skolat utgöras i den kommun eller det administrativa område, där fastigheten

varit belägen. Denna regel borde i princip gälla jämväl för den inkomstskatt,

som enligt förslaget kom att belöpa på garantibeloppet för fastigheten.

I propositionen föreslogs därför en ändring av 60 § kommunalskattelagen

beträffande sådana fall då inom kommun finns municipalsamhälle eller

annat administrativt område, inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt,

och i skattskyldigs taxerade inkomst ingår garantibelopp för fastighet,

som är belägen inom sådant administrativt område. I dylikt fall borde så stor

del av den i kommunen beskattningsbara inkomsten, som motsvarar garantibeloppet,

eller, om den beskattningsbara inkomsten understiger garantibeloppet,

hela den beskattningsbara inkomsten tas till beskattning inom det

administrativa området. Jag tilläde i nämnda proposition, att de föreslagna

bestämmelserna i vissa fall skulle bli för taxerings- och uppbördsmyndigheterna

tyngande i tillämpningen och att det ur denna synpunkt var önskvärt

om avkall i viss utsträckning skulle kunna göras från de i materiellt

hänseende riktiga reglerna för fördelning av skatteunderlag administrativa

områden emellan. Jag fann dock att denna fråga krävde närmare utredning.

Förslaget till ändrad lydelse av 60 § kommunalskattelagen jämte anvisningarna

till samma paragraf antogs oförändrat av riksdagen. De nya föreskrifterna

skall enligt övergångsbestämmelserna till lagen den 5 juni 1953, nr

400, första gången tillämpas vid 1956 års taxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

I en den 14 december 1953 dagtecknad promemoria med förslag till ändrad

lydelse av 60 § kommunalskattelagen samt anvisningarna till samma

paragraf har 1950 års skattelagssakkunniga, i anslutning till mitt nyss återgivna

uttalande i proposition nr 186/1953, behandlat vissa frågor rörande

beskattningen i kommun med flera församlingar eller andra administrativa

områden.

Vid promemorian fogat författningsförslag torde få såsom Bihang fogas

vid detta protokoll.

Med anledning av nämnda promemoria bar, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarkollegiet, kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Gotlands och Jämtlands

län, Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, Sveriges

häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare samt Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Promemorian.

I promemorian har 1950 års skattelagssakkunniga erinrat om att vid

1955 års taxering fysisk person i stad skall beskattas för hela sin inkomst

inom staden i den församling, där han skall mantalsskrivas. Fr. o. m. 1956

års taxering kommer emellertid ett undantag från denna regel att gälla,

nämligen såvitt avser den del av inkomsten, som motsvarar den nuvarande

fastighetsskatten — det s. k. garantibeloppet. Detta skall nämligen tas till

beskattning i den församling eller det administrativa område, där den fastighet,

för vilken skatt på grund av garantibeloppet utgår, är belägen. Denna

undantagsbestämmelse kommer enligt de sakkunnigas mening att komplicera

taxerings- och uppbördsförfarandet — i synnerhet i Stockholm — och

att icke oväsentligt förringa verkan av de tidigare i förenklingssyfte vidtagna

ändringarna av 60 § kommunalskattelagen. Med hänsyn härtill har de

sakkunniga ansett sig böra undersöka möjligheten att ändra nämnda paragraf

på så sätt, att för fysisk person i stad jämväl garantibelopp för fastighet

beskattas i hemortsförsamlingen, även om fastigheten är belägen i annan

församling i samma kommun.

I promemorian redovisas resultatet av en undersökning, som 1950 års

skattelagssakkunniga låtit utföra för belysande av verkningarna i Stockholms

stad av en lagändring i antydd riktning. Sålunda har undersökts hur

en sådan lagändring skulle påverka skatteunderlaget i Jakobs och Matteus

församlingar i Stockholm. Undersökningen har enligt promemorian givit

till resultat, att fastighetsskatleunderlaget skulle minska i Jakobs församling

med 5,9 % och i Matteus församling med 1,8 %. Det totala skatteunderlaget

skulle i församlingarna minska med respektive 0,5 % och 0,1 %. Dessa

ändringar i skatteunderlaget skulle icke påverka den kyrkliga utdebiteringen.

För att också utröna den ifrågasatta lagändringens betydelse för landet

i övrigt har de sakkunniga inhämtat upplysningar från samtliga kronokam
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 79.

23

rerare samt från häradsskrivare med tjänstgöringsområde, vari ingår städer

innefattande mer än en församling. Enligt de inkomna svaren kommer den

kyrkliga utdebiteringen i flertalet städer icke alls att påverkas om garantibeloppet

för fastighet för fysisk person alltid beskattas i hemortsförsamlingen

i stället för som nu i den församling inom staden, där fastigheten är

belägen. I de fåtal fall, där den ifrågasatta anordningen skulle medföra en

höjning av utdebiteringen till den kyrkliga kommunen, kommer enligt de

sakkunniga höjningen i allmänhet icke att överstiga ett öre per skattekrona.

Inom en stad, nämligen Jönköping, skulle dock i en församling utdebiteringshöjningen

komma att uppgå till 4 öre.

De sakkunniga upplyser vidare, att de begärt uttalande av nyssnämnda

häradsskrivare om och i vad mån utdebiteringen för kyrkliga ändamål uppskattningsvis

skulle påverkas, om även för landskommunernas del genomföres

en bestämmelse av innebörd, att fysisk person för all sin inkomst inom

kommunen — sålunda även till den del den härrör av garantibelopp för

fastighet — beskattas i mantalsskrivningsförsamlingen. Enligt de inkomna

svaren kommer en sådan bestämmelse i en del fögderier icke alls att inverka

på storleken av utdebiteringen till församlingarna. I andra fögderier

däremot skulle i vissa kommuner utdebiteringen för kyrkligt ändamål komma

att påverkas av den ifrågasatta anordningen. I de fall, då höjning av utdebiteringen

skulle inträda, skulle denna dock icke komma att uppgå till

mer än några ören och icke i något fall vara av den storlek, att någon av de

tillfrågade häradsskrivarna ansett sig böra med hänsyn härtill avstyrka anordningens

genomförande.

De sakkunniga framhåller, att av undersökningen synes framgå, att något

hinder med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för församlingarna

icke bör anses möta mot att bestämmelser meddelas, enligt vilka fysisk

person i såväl stad som landskommun beskattas i mantalsskrivningförsamlingen

för all inkomst, som skall beskattas inom staden eller landskommunen.

Då såsom jämväl framhållits i flertalet av de av de sakkunniga inhämtade

yttrandena från kronokamrerarna och vissa häradsskrivare sådana

bestämmelser skulle medföra icke obetydliga lättnader i arbetet för taxerings-

och uppbördsmyndigheterna, har de sakkunniga förordat en ändring

av 60 § kommunalskattelagen i enlighet härmed.

I promemorian har även upptagits frågan, huruvida 60 § kommunalskattelagen

skulle kunna ytterligare förenklas genom att de föreslagna bestämmelserna

får omfatta även andra skattskyldiga än fysiska personer och avse

även andra administrativa områden än församlingar. I sistnämnda avseende

kommer, framhåller de sakkunniga, efter kommunindelningsreformens

genomförande endast municipalsamhällen i fråga. Ett utsträckande av ifrågavarande

bestämmelser till att omfatta även municipalsamhällen har de sakkunniga

emellertid icke velat förorda. Här rör det sig enligt de sakkunnigas

mening icke om uppdelning av en kommun i olika områden utan om en

särskild art av kommun, som tillerkänts beskattningsrätt för bestridande

av speciella utgifter, som kan anses komma skattskyldig till godo antingen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

han är bosatt inom municipalsamhället eller där allenast bedriver rörelse

eller äger fastighet.

Beträffande frågan att i förevarande hänseende jämställa juridisk person

med fysisk person anför de sakkunniga.

I samband med de tidigare lagstiftningsåtgärder, varigenom i förenklingssyfte

genomförts undantag från huvudstadgandet i 60 § kommunalskattelagen

om fördelning av beskattningsbar inkomst å administrativa områden

inom en kommun, har icke ifrågasatts att berörda undantag skulle avse

andra skattskyldiga än fysiska personer. De sakkunniga anse icke heller

för sin del, att ifrågavarande undantagsbestämmelser böra äga tillämpning

å juridiska personer och därmed jämställda skattskyldiga. Ett stadgande av

innebörd att sådana skattskyldiga skulle för all sin inkomst inom kommunen

beskattas i hemortsförsamlingen skulle — åtminstone vad angår Stockholms

stad — komma att medföra sådana förändringar i fråga om församlingarnas

skatteunderlag, att man icke kan bortse därifrån. Därtill kommer

att möjligheterna för aktiebolag och andra juridiska personer att — oavsett

var deras rörelse bedrives eller deras fastighet är belägen — själva bestämma

sin hemortsförsamling skulle kunna av dem utnyttjas på så sätt, att den

församling utvaldes som hemort, som hade den lägsta utdebiteringen. Detta

skulle medföra, att skillnaden i utdebitering mellan de olika församlingarna

ytterligare ökades.

Remissyttrandena.

I samtliga remissyttranden har tillstyrkts eller lämnats utan erinran 1950

års skattelagssakkunnigas förslag, att fysisk person, som är mantalsskriven

i kommun med flera församlingar, skall utgöra kommunal inkomstskatt

i den församling, där han är mantalsskriven, för all inkomst — däri

inbegripen skatt för garantibelopp för fastighet — som skall beskattas inom

kommunen.

Riksskattenämnden har sålunda ansett föreslagna ändringar vara erforderliga

för att icke omläggningen av fastighetsbeskattningen skall förringa

nyttan av de förenklingar, som på senare tid vidtagits i bestämmelserna i

60 § kommunalskattelagen.

Kammarkollegiet fäster uppmärksamheten på konsekvensen av förslaget

för det undantagsfallet att ett större godskomplex omfattar alla eller så

gott som alla fastigheterna i en kommun, bestående av två eller flera

församlingar. Kammarkollegiet har ansett, att den föreslagna bestämmelsen

i sådant fall kan medföra allvarlig minskning i skatteunderlaget för

församling, där ägaren icke är bosatt, samtidigt som bostadsförsamlingen

tillföres en däremot svarande förhöjning i skatteunderlaget. Därav föranledd

ökning i uttaxeringen för kyrkliga behov i den förra församlingen

kan för denna medföra avsevärd olägenhet, som, där församlingarna tillhör

olika pastorat, inverkar även på uttaxeringen för pastoratsangelägenheterna.

Därest undanröjande av sådan olägenhet finnes vara påkallat av betydande

allmänt behov, synes emellertid enligt kollegiets uppfattning Kungl.

Maj:t kunna, oavsett bestridande från endera församlingen, jämlikt 1 § andra

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

25

stycket lagen om församlingsstyrelse förordna om bildande av kyrklig samfällighet

mellan församlingarna. Därmed skulle följa en erforderlig utjämning

av uttaxeringen. På grund av det anförda har kammarkollegiet lämnat

förslaget utan erinran.

Kammarrätten har ansett, att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de

verkningar, som ett genomförande av förslaget skulle kunna få i sådana

fall, då större jordegendomar är belägna i olika församlingar inom samma

kommun.

Beträffande ett utsträckande av den föreslagna bestämmelsen jämväl till

municipalsamhälle har kammarrätten och riksskattenämnden uttalat, att

de anser en sådan utvidgning icke böra ifrågakomma. Kammarkollegiet har

påpekat, att med nu gällande avfattning av 60 § kommunalskattelagen köping,

som ej utgör egen kommun, behandlas på enahanda sätt som municipalsamhälle.

I de sakkunnigas förslag har emellertid uttrycket »eller annat

administrativt område», vilket för närvarande uttryckligen bildar täckning

för sådan behandling, bortfallit. Med hänsyn till stadgandet i 87 § första

stycket sista meningen lagen om kommunalstyrelse på landet får det emellertid

anses uteslutet, att ändringen i lagtexten härutinnan kan innebära

någon ändring i sak. — Ett liknande påpekande har gjorts av riksskattenämnden,

som ifrågasatt om icke ett uttalande kan göras i motiven till lagstiftningen,

att med municipalsamhälle i detta sammanhang förstås även

sådan köping.

Frågan huruvida de föreslagna bestämmelserna skall göras tillämpliga

jämväl å juridiska personer har upptagits i flera remissyttranden. Därvid

har i åtskilliga fall uttalats, att oskift dödsbo bör behandlas på samma sätt

som juridisk person. Föreningen Sveriges kronokamrerare har sålunda framhållit,

att praktiskt behov av en sådan bestämmelse föreligger, enär oskift

dödsbo ofta äger fastighet. Någon olägenhet av en sådan bestämmelse har

föreningen icke ansett kunna uppstå, eftersom dödsboet i olikhet med andra

juridiska personer icke kan bestämma över sin hemortsförsamling utan

jämlikt 66 § kommunalskattelagen skall såsom hemortskommun ha den

avlidnes hemortskommun inom riket.

Flera remissmyndigheter har ifrågasatt om icke bestämmelserna kan utvidgas

att avse även annan juridisk person än oskift dödsbo. Sålunda har

riksskattenämnden uttalat, att det är naturligt om i detta avseende enhetliga

regler får gälla för alla skattskyldiga. Riksskattenämnden har icke

funnit utredningen ge tillräckligt stöd för att man skulle vara nödgad att

bibehålla den gamla ordningen beträffande juridiska personer. Såsom ett av

skälen för att icke göra någon ändring härutinnan har de sakkunniga anfört

den möjlighet, som eljest skulle lämnas öppen för juridiska personer att själva

bestämma sin hemortsförsamling inom kommunen med hänsyn till den

lägsta utdebiteringen. Det har förefallit riksskattenämnden föga troligt, att

en sådan möjlighet får någon verklig praktisk betydelse. Enligt nämndens

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

mening bör man helt kunna bortse från detta skäl. Kvar står då den invändningen,

att en motsvarande regel för de juridiska personerna påverkar församlingarnas

skatteunderlag i högre grad än som kan tolereras. De sakkunniga

har anfört att detta blir fallet åtminstone i fråga om Stockholms

stad. Några närmare uppgifter härom har dock icke framlagts. Riksskattenämnden

erinrar om att redan de föreslagna ändringarna för fysiska personer

måste i vissa fall komma att medföra tämligen kännbara verkningar

för församlingarna, exempelvis i sådana fali då en fideikommissegendom

eller annan större jordegendom till huvudsaklig del ligger inom en församling

men då inkomsten därav — och sålunda även garantibeloppet för fastigheten

— likväl skall helt beskattas i annan till kommunen hörande församling,

där huvudbyggnaden är belägen och jordägaren bor. Enligt riksskattenämndens

mening måste dylika konsekvenser accepteras i detta sammanhang,

men nämnden ifrågasätter då också om verkligen en utsträckning

av bestämmelserna till juridiska personer skall anses ha den betydelse

för församlingarnas skatteunderlag, som de sakkunniga gjort gällande. Om

genom en sådan utvidgning visst skatteunderlag tillföres vissa centrala

församlingar i en stad, bör å andra sidan regeln beträffande de fysiska personerna

verka i motsatt riktning d. v. s. att skatteunderlag överföres från

de centrala delarna till församlingarna i stadens ytterområden. Detta gör,

att det ter sig så mycket naturligare att söka genomföra den av nämnden

nu ifrågasatta utvidgningen.

Jämväl länsstyrelsen i Malmöhus län och Föreningen Sveriges kronokamrerare

har ifrågasatt en utvidgning av de föreslagna bestämmelserna till

juridiska personer. Dessa remissinstanser har också uttalat sig för ytterligare

en förenkling på så sätt, att bestämmelserna göres tillämpliga jämväl

på sådana fysiska och eventuellt även juridiska personer, som har inkomst

av förvärvskällor i flera församlingar i en kommun, men som icke är mantalsskrivna

i kommunen. Nämnda remissinstanser har emellertid framhållit,

att härvidlag uppkommer vissa svårigheter vid valet av den församling,

där inkomsten skall beskattas, eftersom någon anknytning till mantalsskrivning

ej kan ske.

Departementschefen.

Den ändring, som i samband med den förra året genomförda omläggningen

av fastighetsbeskattningen vidtogs i 60 § kommunalskattelagen, kan

medföra att bestämmelserna i detta lagrum i vissa fall blir tyngande i tilllämpningen

för taxerings- och uppbördsmyndigheter. Som jag anförde redan

då jag i proposition nr 186/1953 berörde ifrågavarande spörsmål synes

önskvärt, om avkall i viss utsträckning kan göras från de i materiellt hänseende

riktiga reglerna för fördelning av skatteunderlag administrativa områden

emellan. Jag ansåg emellertid att denna fråga för det dåvarande icke

kunde upptagas till slutligt avgörande utan krävde en närmare utredning.

Vid bedömandet i vad mån man bör tillmötesgå önskemålet om enkla och

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

27

såväl för de skattskyldiga som myndigheterna lätthanterliga bestämmelser

måste givetvis hänsyn tagas till nödvändigheten av att låta det administrativa

området behålla det skatteunderlag, som i princip bör tillkomma detsamma.

1950 års skattelagssakkunnigas förslag att fysisk person, som är

mantalsskriven i en kommun med flera församlingar, skall beskattas för

hela sin inkomst inom kommunen i mantalsskrivningsförsamiingen synes

innefatta en acceptabel avvägning mellan dessa båda synpunkter. Förslaget

har också i princip godtagits av remissinstanserna. Jag får för min del

förorda att det — med några smärre avvikelser, som jag i fortsättningen

kommer att beröra — lägges till grund för lagstiftning.

I några remissyttranden har påpekats, att de sakkunnigas förslag i vissa

undantagsfall, nämligen då flertalet fastigheter i en kommun bestående av

flera församlingar är i samme ägares hand, kan medföra ett mera avsevärt

skattebortfall i den eller de församlingar där ägaren är bosatt. Då emellertid

som kammarkollegiet framhållit i sitt remissyttrande olägenheterna härav

ofta torde kunna undvikas genom bildande av en kyrklig samfällighet mellan

församlingarna, torde anledning icke föreligga att låta dessa sällsynta

fall påverka utformandet av bestämmelserna.

De sakkunniga har vid utarbetande av sitt förslag utgått från att de enda

administrativa områden inom en kommun inom vilka beskattningsrätt kan

utövas av menighet är församling och municipalsamhälle. De föreslagna bestämmelserna

innebär för municipalsamhällenas del icke någon ändring av

vad som stadgas i lagen den 5 juni 1953, nr 400, en ståndpunkt som synes

mig riktig. Emellertid finns, såsom från några håll påpekats, köping, som

icke utgör egen kommun. Sådan köping bör i förevarande sammanhang likställas

med municipalsamhälle. Detta bör erhålla sin täckning i författningstexten.

I promemorian har avvisats tanken att de för fysiska personer föreslagna

bestämmelserna skall tillämpas jämväl för juridiska personer. 1 åtskilliga

remissyttranden har förordats, att bestämmelserna utsträckes att gälla

oskiftade dödsbon. Eftersom i beskattningshänseende likställighet i stor utsträckning

råder mellan fysisk person och oskift dödsbo, ställer det sig även

enligt min mening naturligt att i det hänseende varom nu är fråga behandla

dessa två kategorier skattskyldiga på samma sätt. Jag får därför förorda att

bestämmelserna blir tillämpliga såväl på fysisk person som oskift dödsbo

efter fysisk person, vilken vid sitt frånfälle var bosatt här i riket.

Däremot torde det icke — som från något håll ifrågasatts — vara lämpligt

att i allt fall för närvarande utsträcka bestämmelsernas tillämplighet till

andra juridiska personer än dödsbon. Vissa inom finansdepartementet gjorda

undersökningar har visat att en sådan utvidgning skulle för vissa församlingar

i Stockholm medföra i det närmaste fördubblade skatteintäkter

på bekostnad av andra församlingar. Jämväl på andra håll torde en sådan

utvidgning av tillämpningsområdet medföra alltför stora förändringar med

avseende på församlingarnas skatteunderlag i förhållande till de vunna

fördelarna. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

denna del. Under sådana förhållanden torde det icke vara mycket att vinna

med en bestämmelse att utanför kommunen boende, vilka har inkomst i

flera församlingar i kommunen, skulle beskattas allenast i en av dessa församlingar.

En sådan bestämmelse skulle nämligen, om den göres tillämplig

allenast å fysiska personer, få föga praktisk betydelse.

De föreslagna bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1956 års

taxering.

Fråga om vissa ändringar i taxeringsförordningen m. m.

Inledning.

I proposition nr 186/1953 förelädes riksdagen förslag till omläggning av

den kommunala fastighetsbeskattningen, Förslaget innebar att fastighetsbeskattningen

visserligen i princip skulle bibehållas, men fastighetsskatten

skulle inarbetas i den kommunala inkomstskatten. Fastighetsskatten skulle

sålunda upphöra att utgå såsom särskild skatt. I stället skulle för ägare eller

därmed jämställd innehavare av fastighet vid taxering till kommunal inkomstskatt

ett s. k. garantibelopp upptagas såsom inkomst för fastighetens

ägare. Riksdagen fattade beslut i enlighet med förslaget i propositionen och

bestämmelserna i ämnet utfärdades den 5 juni 1953 (se SFS nr 400—403).

Bestämmelserna kommer första gången att tillämpas vid 1956 års inkomsttaxering.

Jag anförde, då jag anmälde denna fråga till statsrådsprotokollet, att därest

omläggningen av fastighetsbeskattningen genomfördes i enlighet med

mitt förslag denna nödvändiggjorde åtskilliga ändringar av i huvudsak teknisk

natur i taxerings- och uppbördsförfattningarna. Jag förutsatte att förslag

till sådana ändringar skulle få underställas riksdagen först år 1954.

Min avsikt är nu att anmäla frågan om de ändringar i taxeringsförfattningarna,

som nödvändiggjorts av omläggningen av fastighetsbeskattningen,

samt vissa andra frågor om ändring i taxeringsförordningen, vilka lämpligen

bör behandlas i detta sammanhang. De av nämnda omläggning aktualiserade

frågorna om ändringar i uppbördsförfattningarna torde jag få anmäla

vid ett senare tillfälle.

I en den 7 december 1953 dagtecknad promemoria rörande ändringar i

taxeringsförordningen och förordningen om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxering sfrågor, som föranledas av den vid 1953

års riksdag beslutade omläggningen av fastighetsbeskattningen (SFS MO/

1953) har 1950 års skattelagssakkunniga föreslagit vissa av nämnda omläggning

nödvändiggjorda ändringar i taxeringsförordningen in. m. Vid promemorian

har fogats vissa författningsförslag.

I anledning av promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Norrbottens

län, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening

samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

29

I huvudsak har förslagen i promemorian tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av remissinstanserna. Jag torde få redogöra såväl för innehållet

i promemorian som för de erinringar, som förslagen däri mött från remissinstansernas

sida, särskilt för varje ifrågasatt författningsändring. Därest

därvid annat icke utsäges, har förslagen icke föranlett erinran i remissutlåtandena.

Taxeringsförordningen.

17 § t mom.

Departementschefen. Den av mig förordade ändringen överensstämmer

med de sakkunnigas förslag och är betingad av att skattskyldighet för fastighet

icke längre förekommer utan motsvaras av skyldighet att erlägga

skatt för garantibelopp för fastighet.

26 § 1 mom.

Promemorian. De sakkunniga har anfört, att eftersom garantibelopp för

fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst, skyldighet att avlämna

självdeklaration bör föreligga där skattskyldighet för garantibelopp föreligger.

För det stora flertalet av sådana skattskyldiga, vilka skall upptaga

garantibelopp såsom skattepliktig inkomst, föreligger deklarationsskyldighet

på grunder, som avses under punkterna 1)—4) i momentet. Ändringen

medför därför i realiteten icke någon nämnvärd utvidgning av deklarationsplikten.

Departementschefen. Jag har ingenting att erinra mot de sakkunnigas

förslag.

29 § 1 mom.

Promemorian. I de sakkunnigas promemoria har ändringen i förevarande

författningsrum betecknats vara av formell karaktär. Ändringen innebär dels

ett tillägg under 8), att i allmän självdeklaration skall angivas garantibelopp,

vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige, dels

att beträffande fastighet för vilken taxeringsvärde icke finnes åsatt för året

näst före taxeringsåret uppgift skall lämnas beträffande fastighetens antagliga

värde vid beskattningsårets ingång, medan motsvarande uppgift enligt

gällande bestämmelser skall avse värdet vid taxeringsårets ingång.

Remissyttrandena. Beträffande ändringen i sistnämnda hänseende bär

överståthållaråmbetet anmärkt, att anledningen till ändringen är oklar;

något skäl för densamma har ämbetet icke funnit.

Riksskattenämnden har uttalat, att den nuvarande bestämmelsen, som

bäst överensstämmer med reglerna för förmögenhetsberäkningen, bör bibehållas,

om icke sakliga skäl talar för den av de sakkunniga föreslagna ändringen.

Kammarrätten har ansett att uttrycket »vid beskattningsårets ingång»

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

bör utbytas mot det i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen använda uttrycket

»vid ingången av året näst före taxeringsåret».

Beträffande det i förevarande moment under 8) tillagda stadgandet bär

riksskattenämnden och kammarrätten ansett, att i allmän självdeklaration

blott bör angivas garantibelopp, som skall upptagas såsom skattepliktig inkomst

i den skattskyldiges hemortskommun.

Departementschefen. Med hänsyn till konstruktionen av bestämmelserna

om skatteplikt för garantibelopp är i detta hänseende av intresse allenast att

erhålla uppgift rörande taxeringsvärdet året näst före taxeringsåret, därest

sådant finns åsatt. På grund härav och med beaktande av vad riksskattenämnden

anfört bör stadgandet utformas på av nämnden förordat sätt.

Den föreslagna bestämmelsen under 8) bör som kammarrätten och riksskattenämnden

anfört begränsas att avse garantibelopp för fastighet i hemortskommunen.

30 §.

Promemorian. De sakkunniga har föreslagit att den nuvarande föreskriften

i andra stycket utbytes mot en föreskrift av mera allmän innebörd,

som kan tillämpas även om 60 § kommunalskattelagen erhåller ändrad avfattning.

Fördelning av skatteunderlag och uppgifter till ledning vid sådan

fördelning blir — om de sakkunnigas förslag till ändring av 60 § kommunalskattelagen

genomföres — aktuella endast beträffande ett fåtal skattskyldiga.

Dessa kan antagas ha sådana insikter i deklarationsfrågor, att mer

detaljerade bestämmelser kan undvikas.

Departementschefen. Avfattningen av 30 § bör ändras i enlighet med förslaget

i promemorian, om de av mig tidigare förordade ändringarna i 60 §

kommunalskattelagen genomföres.

66 § 3 mom.

Promemorian. I promemorian har anförts, att efter det omläggning av

fastighetsbeskattningen skett, fastighetslängderna icke längre kommer att

lå självständig betydelse för den subjektiva skattskyldigheten. Frågan om

skattskyldighet för garantibelopp prövas i stället vid inkomsttaxeringen och

något beslut om skattskyldighet skall icke fattas vid fastighetstaxeringen.

Remissyttrandena. Mot förslaget att fastighetstaxeringsnämnd icke längre

skall fatta beslut om vem som är ägare har erinringar gjorts av länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen anför, att de sakkunnigas förslag

innebär att nämnderna icke längre behöver ägna uppmärksamhet åt vem

som är rätt ägare till fastigheterna. Ur ordningssynpunkt — bl. a. för identifiering

av fastighet — synes det emellertid önskvärt, att en ägarekolumn

finnes och att denna alltid hålles å jour. Detta gäller såväl allmän som särskild

fastighetstaxering. Det synes angeläget, att ett åliggande bibehålies för

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

31

såväl fastighetstaxeringsnämnd som taxeringsnämnd att i fastighetslängd

införa alla före taxeringsårets ingång inträffade äganderättsförändringar,

varom nämnden erhållit kunskap. Härmed överensstämmer att enligt de sakkunnigas

motivering till 123 § taxeringsförordningen extra-ordinär besvärsrätt

bör föreligga, då fel ägare står antecknad i fastighetslängden.

Liknande synpunkter anföres av riksskattenämnden, som eljest delar de

sakkunnigas uppfattning att en anteckning om ägare icke bör förlänas några

rättsverkningar.

Departementschefen. Skyldighet att utgöra skatt för garantibelopp åvilar

den som ägt fastigheten. Har fastigheten ägts av flera ägare under beskattningsåret

är skyldigheten att utgöra skatt uppdelad på dessa ägare i förhållande

till tiden för deras innehav av fastigheten. Härav följer att frågan vem

som är ägare vid taxeringsårets ingång saknar självständig betydelse för

bedömande av skattskyldighet för garantibelopp. Däremot kan äganderätten

vid nämnda tidpunkt ha betydelse ur andra synpunkter. Som de sakkunniga

anfört bör emellertid fastighetstaxeringsnämnd icke ha att fatta något

formligt beslut om vem som är rätt ägare. Av vissa skäl är likväl önskvärt

att anteckning i längden göres om vem som är ägare vid taxeringsårets

ingång. Merendels framgår detta utan vidare av fastighetslängden, eftersom

stommen till längden tryckes med anlitande av de s. k. tryckande registren.

Finns anledning att korrigera eller komplettera uppgifterna i stommen till

längd, bör detta givetvis ske. Bestämmelser härom föreslås skola intagas

i 86 §.

67 § 3 mom.

Departementschefen. Ändringen är av samma innebörd som den nyss berörda

ändringen i 66 § 3 mom.

69 § 3 mom.

Promemorian. De sakkunniga har i förevarande sammanhang anfört.

Debitering kommer icke att verkställas på grundval av fastighetslängderna.

För närvarande föreligger icke någon skyldighet för myndighet att underrätta

fastighetsägare om taxeringsvärde, som åsatts vid allmän fastighetstaxering.

I stället är föreskrivet, att fastighetslängderna skola vara under

viss tid offentligen framlagda. Detta sätt att bringa resultatet av fastighetstaxeringarna

till fastighetsägarnas kännedom synes emellertid föråldrat.

Därför bör föreskrivas, att underrättelse om taxeringsvärden, som åsatts vid

allmän fastighetstaxering, skall meddelas fastighetsägare vilkens adress är

känd. Behovet härav är så mycket större som fastighetsägarna efter år

1954 icke erhålla särskilda debetsedlar å fastighetsskatt med åtecknade taxeringsvärden.

Underrättelseförfarandet torde kunna ordnas genom utnyttjande av folkbokföringsavdelningarnas

plåtregister. Den närmare utformningen av förfarandet

synes böra regleras genom administrativa föreskrifter.

Även om det offentliga framläggandet i hittills föreskriven form slopas,

äger envar som så önskar tillgång till fastighetslängderna i den ordning,

som gäller för offentliga handlingar i allmänhet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Remissyttrandena. Den föreslagna ändringen av sättet för delgivning av

fastighetstaxeringsnämnds beslut har föranlett vissa uttalanden av remissinstanserna.

Kammarrätten har ansett det föreslagna underrättelseförfarandet i och

för sig önskvärt. Av det stora antal mål, som av kammarrätten icke kunnat

upptagas till prövning till följd av att fatalietiden försuttits, torde framgå

att nuvarande förhållanden icke kan anses tillfredsställande. Besvär över fastighetstaxeringsnämnds

beslut skall enligt 117 § taxeringsförordningen, i

vilket författningsrum de sakkunniga icke föreslagit någon ändring, anföras

före den 15 maj och i Stockholm före den 10 augusti under taxeringsåret.

Av praktiska skäl är det enligt kammarrättens åsikt nödvändigt att bibehålla

ett visst datum för besvärs anförande. Detta förutsätter, anser kammarrätten,

att fastighetslängderna även i fortsättningen framlägges offentligt.

För den händelse bestämmelser om sådant framläggande i enlighet med de

sakkunnigas förslag borttages, bör dagen för delgivning av fastighetstaxeringsnämnds

beslut tagas som utgångspunkt för beräknandet av besvärstiden.

Oavsett om det offentliga framläggandet av fastighetslängderna bibehålies

eller ej, är det dock — för att det föreslagna underrättelseförfarandet skall

bli effektivt — en förutsättning att underrättelserna utsändes i god tid före

besvärstidens utgång. Till den av de sakkunniga föreslagna lydelsen av 69 §

bör enligt kammarrättens uppfattning fogas ett mot 4 mom. i 90 § taxeringsförordningen

svarande moment.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att den nuvarande ordningen

givit anledning till befogade erinringar. Om det av de sakkunniga föreslagna

underrättelseförfarandet genomföres, torde detta medföra att antalet besvär

till fastighetsprövningsnämnden kommer att öka väsentligt så att nuvarande

tidsschema för beskattningsnämnderna icke kan hållas. År 1952 hade fastighetsprövningsnämnden

i Stockholms län, upplyser länsstyrelsen, att efter

en förberedelsetid av mindre än 1 y2 månad avgöra omkring 2 800 besvärsärenden.

Länsstyrelsen anser det därför nödvändigt att frågan när beskattningsnämndernas

arbete skall vara avslutat omprövas före nämnda allmänna

fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att skyldigheten att meddela

sådan underrättelse, som de sakkunniga föreslagit, vare sig den ålägges fastighetstaxeringsnämnds

ordförande eller häradsskrivaren, kommer att medföra

ett så avsevärt arbete att det kan ifrågasättas om arbetet kan genomföras

på den korta tid som står vederbörande till buds.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har uttalat, att även om underrättelseförfarandet

kan ordnas genom utnyttjande av folkbokföringsavdelningarnas

plåtregister, ett avsevärt manuellt arbete måste utföras. Enligt

förbundets mening torde detta arbete icke kunna åläggas ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna

med mindre anslag för biträdeshjälp för detta

ändamål lämnas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Departementschefen. Det nuvarande systemet för tillkännagivande av resultatet

av fastighetstaxeringsnämndernas arbete — framläggande för offentlig

granskning av längderna —- bygger på förutsättningen, att de skattskyldiga

skall infinna sig på den plats där längderna framlagts och själva ta

del av taxeringen. Erfarenheten visar, att de skattskyldiga i icke ringa utsträckning

av olika anledningar underlåter detta. Uppenbarligen leder ett sådant

system till rättsförlust i åtskilliga fall. Sedan numera de s. k. tryckande

registren inrättats, torde förutsättningar föreligga att övergå till ett

system med direkt delgivning av taxeringsresultat med de skattskyldiga. Då

ett sådant system synes vara att föredraga, vill jag i princip tillstyrka de

sakkunnigas förslag härom. Frågan hur utsändandet av dylika underrättelser

enklast skall ske torde emellertid böra utredas ytterligare före nästa

allmänna fastighetstaxering, som är avsedd att äga rum år 1957. Därvid

bör jämväl tagas ståndpunkt till frågan vid vilken tid dylika underrättelser

senast bör vara avsända liksom även till frågan om den tid, som nu är

anslagen för fastighetsprövningsnämnds arbete, bör förlängas. Därest utsändandet

av uppgifterna medhinnes i god tid före nu gällande besvärstids

utgång, torde något offentligt framläggande av längderna, som kammarrätten

ifrågasatt, knappast vara erforderligt. Dessa frågor torde emellertid

lämpligen böra ytterligare övervägas av 1950 års skattelagssakkunniga vid

deras pågående översyn av taxeringsförfarandet.

Av det sagda framgår att med den ifrågasatta ändringen bör tills vidare

anstå.

74 §.

Promemorian. Av samma skäl, som föranlett förslaget om ändring av

69 §, har de sakkunniga ansett, att vederbörande bör underrättas om fastighetsprövningsnämnds

beslut icke som för närvarande genom offentligt

framläggande av fastighetsprövningsnämndens ändringslängder utan genom

utsändande av fastighetsprövningsnämndens protokoll. För underlättande

av arbetet härmed bör uppställning och avfattning av dylika protokoll ske

på ett så rationellt sätt som möjligt. Föreskrifter härom har de sakkunniga

ansett kunna meddelas genom administrativa bestämmelser.

De sakkunniga har vidare anfört, att om delgivning av fastighetsnämndernas

protokollsutdrag icke kan ske genom posten, ytterligare delgivningsåtgärder

kan underlåtas.

Departementschefen. Jag tillstyrker att det av de sakkunniga föreslagna

förfarandet genomföres.

54 § 1 mom.

Departementschefen. Ändringen är av samma innebörd som de föreslagna

ändringarna i 66 och 67 §§. 3

3 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 79.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts proposition nr 79.

86 §.

Promemorian. 1950 års skattelagssakkunniga anför, att i fortsättningen

icke torde vara nödvändigt att som för närvarande ha två längder över fastighetstaxeringen,

eftersom längderna icke kommer att ligga till grund för

skattskyldighet och debitering. Värdena å skattefria fastigheter kan antecknas

i särskild kolumn i samma fastighetslängd som de skattepliktiga fastigheterna

eller också kan de skattefria fastigheterna sammanföras särskilt

för sig på sätt nu sker beträffande aktiebolags fastigheter.

Vidare har de sakkunniga föreslagit, att i 86 § skall införas en bestämmelse,

att i inkomstlängden skall anges på den skattskyldige belöpande

underlag för beräkning av skogsvårdsavgift.

Remissyttrandena. Förslaget att endast en längd över den särskilda fastighetstaxeringen

skall föras har tillstyrkts av remissinstanserna, men länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt om icke med denna reform

kan anstå, i varje fall till nästa allmänna fastighetstaxering, då fullständiga

detaljvärden även skulle kunna erhållas beträffande de skattefria

fastigheterna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att möjligheten bör undersökas

att förenkla längdföringen ända därhän, att fastighetslängd vid den årliga

taxeringen endast föres i form av erforderliga tillägg till vid allmän fastighetstaxering

upprättad längd.

Riksskattenämnden ifrågasätter, om det icke finns skäl att slopa systemet

med två olika längder även vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Föreningen Sveriges kronokamrerare har anfört, att ett behov föreligger

av att kontroll sker, att skatten å garantibeloppen för fastighet blir behörigen

uttagen med riktigt belopp. Som ett led i denna kontroll ifrågasätter

föreningen om icke i taxeringslängd bör införas en särskild kolumn, vari

garantibeloppen kan införas.

Liknande förslag framföres av länsstyrelsen i Västmanlands län.

De sakkunnigas förslag rörande anteckningar i inkomstlängden till ledning

för påföring av skogsvårdsavgift har föranlett erinringar från flera

remissinstanser.

Sålunda anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att arbetet med

förande av dylika anteckningar, som till sin egentliga natur är ett debiteringsbestyr,

icke lämpligen bör överflyttas till taxeringsnämnden. Länsstyrelsen

avstyrker bestämt de sakkunnigas förslag härutinnan och anför, att

om praktiska svårigheter uppstår vid tillämpningen av det år 1953 införda

andra stycket av 1 § förordningen om skogsvårdsavgift bör övervägas, huruvida

icke förordningen bör ändras så att stycket utgår. Skyldighet att

svara för skogsvårdsavgift kan i sådana fall utan olägenhet åläggas den som

enligt fastighetslängden är rätt ägare till fastigheten.

Jämväl riksskattenämnden och länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbottens

län avstyrker genomförandet av de sakkunnigas förslag med hän
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79. 35

syn till den belastning detta skulle medföra för taxeringsnämndsordförandena.

Departementschefen. Jag får för egen del förorda, att de sakkunnigas förslag

rörande fastighetslängd vid den årliga taxeringen genomföres. Anledning

att uppskjuta denna reform till nästa allmänna fastighetstaxering

synes icke föreligga. Frågan huruvida en liknande förenkling kan genomföras

även i fråga om längdföringen vid den allmänna fastighetstaxeringen

torde böra uppmärksammas vid 1950 års skattelagssakkunnigas översyn av

taxeringsförordningen.. Därvid bör även övervägas huruvida längden över

den särskilda fastighetstaxeringen kan föras såsom tillägg till längd över

den allmänna fastighetstaxeringen.

Tillräckliga skäl för en föreskrift om att i en särskild kolumn i inkomstlängden

skall införas garantibeloppen torde icke föreligga.

Beträffande förslaget att i inkomstlängderna skall införas på den skattskyldige

belöpande underlag för beräkning av skogsvårdsavgift får jag anföra

följande. En konsekvens av omläggningen av fastighetsbeskattningen

blir, att debitering av skatt för garantibelopp kommer att ske i samband

med debiteringen av kommunal inkomstskatt, därvid primärmaterialet utgöres

av inkomstlängderna. Det faller sig då naturligt att dessa även innehåller

uppgifter för påföringen av skogsvårdsavgift. Uppenbarligen skulle

det vara förenat med mycket stora svårigheter för de lokala skattemyndigheterna

att verkställa debiteringen, om de för påföring av skogsvårdsavgift

hade att gå till fastighetslängderna. Jag är medveten om att det föreslagna

systemet åtminstone i vissa taxeringsdistrikt kommer att medföra åtskilligt

merarbete för taxeringsfunktionärerna. Än större merarbete torde dock

uppkomma för de lokala skattemyndigheterna, om det föreslagna systemet

inte genomföres. I vissa fall skulle måhända påföringen av skogsvårdsavgift

omöjliggöras. Jag anser mig böra förorda de sakkunnigas förslag.

I detta sammanhang får jag beröra ytterligare en fråga.

Särskilt tillkallade sakkunniga har i en den 4 december 1953 överlämnad

promemoria med utredning och förslag rörande debitering och uppbörd av

avgifter till den allmänna sjukförsäkringen föreslagit, att i inkomstlängden

alltid skall antecknas till statlig inkomstskatt beräknad taxerad inkomst,

som uppgår till minst 1 200 kronor. För närvarande skall sådan anteckning,

om den icke verkställts på grund av annan föreskrift, ske endast för

dem som vid taxeringsårets början uppnått 17 men ej 66 års ålder; dessa

anteckningar är nödvändiga för debiteringen av folkpensionsavgifter. För

påföringen av sjukförsäkringsavgifter är det, enligt nyssnämnda sakkunniga,

erforderligt att beräknad taxerad inkomst å minst 1 200 kronor angives

för alla som vid taxeringsårets början fyllt 16 år. Ur praktisk synpunkt

har de sakkunniga emellertid funnit mest lämpligt att förevarande

åldersbegränsning för anteckningsskyldigheten helt avskaffas. Att undantaga

skattskyldiga under 16 år skulle vara till mera besvär än nytta vid

längdföringen. De sakkunniga förordar därför vissa ändringar i 86 § fjärde

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

och femte styckena taxeringsförordningen, vilka skulle träda i kraft den 1

januari 1956.

Vad som föreslagits rörande debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter

kommer jag visserligen att anmäla vid ett senare tillfälle. Redan

nu synes emellertid riksdagen böra underställas förslag till nyss omförmälda

ändringar av 86 § taxeringsförordningen.

90 § 1 och 2 inom.

Promemorian. I 1 mom. har de sakkunniga föreslagit en ändring av formell

natur. I 2 mom. har föreslagits viss begränsning av skyldigheten att

lämna underrättelse om påförd taxering. De sakkunniga anför, att i ett stort

antal fall, avseende exempelvis sommarstugor o. d., taxering till kommunal

inkomstskatt av personer bosatta utom distriktet åsättes endast för

garantibelopp. I dessa fall saknar underrättelseförfarandet enligt de sakkunnigas

mening betydelse. Har skattskyldig fullgjort sin deklarationsplikt,

skall, då avvikelse från deklarationen sker, underrättelse meddelas i vanlig

ordning.

Departementschefen. Jag har ingenting att erinra mot de föreslagna ändringarna

i författningsrummet.

97 a §.

Departementschefen. De i denna paragraf föreslagna ändringarna påkallas

av bestämmelserna i 1953 års uppbördsförordning.

100 § 1 mom.

Departementschefen. Ändringarna är av formell natur.

101 §.

Departementschefen. Ändringarna är av formell natur.

104 a §.

Departementschefen. Samma ändringar har föreslagits i 104 a § som i

97 a §.

122 § 1 mom.

Promemorian. De sakkunniga anför.

Med hänsyn till att inkomsttaxeringen blir beroende av fastighetstaxeringen

är det såväl ur det allmännas som ur de skattskyldigas synpunkt av

stor betydelse, att slutligt beslut rörande fastighetstaxering kan meddelas

med minsta möjliga tidsutdräkt. För detta ändamål torde bl. a. vara lämpligt

att slopa den nu föreskrivna särskilda besvärstiden i fastighetstaxeringsmål

och införa gemensamma bestämmelser om tid för anförande av ordinarie

besvär över prövningsnämnds beslut. Vid 74 § har föreslagits att fastighetsprövningsnämnds

beslut skulle delges vederbörande på samma sätt

som länsprövningsnämnds beslut.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

37

Därest skattskyldig i enstaka fall, exempelvis då det gäller fastighet av

speciell beskaffenhet, icke hinner förebringa hela sin utredning inom angiven

besvärstid, torde nödigt rådrum för utrednings förebringande kunna

erhållas.

För att slutligt beslut i fastighetstaxeringsmål skall föreligga så snart efter

taxeringen som av ovan angivna skäl är önskvärt är det vidare angeläget, att

mål av nämnda beskaffenhet kunna avgöras av kammarrätten inom kortare

tid än som tidigare varit fallet. Frågan om åtgärder i sådant hänseende bör

upptagas i annat sammanhang.

Första stycket i 1 mom. har omredigerats i syfte att bestämmelserna skola

bli enkla och överskådliga. Den föreslagna avfattningen får till följd, att

kommun etc. även såsom skattskyldig äger åtnjuta nittio dagars besvärstid.

Någon olägenhet torde icke uppkomma därav.

Remissyttrandena. Förslaget till ändring av 122 § har icke föranlett annan

erinran än att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasatt lämpligheten

av att då kommun eller annan därmed jämställd menighet är skattskyldig

räkna besvär stiden med utgångspunkt från dagen för justering av

prövningsnämnds protokoll. Länsstyrelsen anser det icke tilltalande att för

sådana fall frångå grundsatsen om att fatalietiden skall räknas från det vederbörande

fått del av beslutet.

Departementschefen. Då kommun eller annan dylik menighet är skattskyldig

erhåller den i vanlig ordning besked om prövningsnämnds beslut

genom översänt protokollsutdrag. Några olägenheter av den föreslagna förenklingen

av de nuvarande reglerna torde ej uppkomma, helst som besvärstiden

för kommun och dylik menighet såsom skattskyldiga i verkligheten

blir längre än enligt gällande bestämmelser.

123 § 1 och 2 mom.

Promemorian. De sakkunniga har framhållit, att den omständigheten, att

fastighet i fastighetslängd upptagits såsom skattepliktig efter fastighetsbeskattningens

omläggning icke kommer att vara av direkt betydelse för skatteplikten.

Angivande i sådan längd av ägare eller därmed likställd innehavare

blir icke heller av betydelse för skattskyldigheten. Först i och med att

garantibelopp för en fastighet vid inkomsttaxering upptas såsom skattepliktig

inkomst för någon, grundas skyldighet för denne att erlägga skatt för

garantibelopp för fastigheten. Vid detta förhållande kan enligt de sakkunniga

ifrågasättas, huruvida de två första leden i 123 § 1 mom. över huvud

taget bör bibehållas. Emellertid torde beräkning av garantibelopp vid inkomsttaxeringen

understundom komma att grundas å fastighetslängderna.

Det ligger därför i vederbörandes intresse att dessa längder innehålla riktiga

uppgifter till ledning för bedömande av skatteplikt och skattskyldighet. De

sakkunniga ifrågasätter därför, om icke extra-ordinära besvär bör få anföras

över felaktigheter, som i berörda hänseenden uppkommit i fastighetslängderna.

Särskilt under första tiden, som det nya systemet tillämpas, torde möjligheterna

att anföra sådana besvär ha en viss betydelse.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kimgl. Maj:ts proposition nr 79.

I 2 mom. föreslås införande av ett led, varigenom extra-ordinär besvärsrätt

kommer att föreligga i alla de fall, där garantibelopp felaktigt upptagits

såsom skattepliktig inkomst.

De sakkunniga förutsätter, att bestämmelserna i 123 § blir föremål för allmän

översyn vid pågående revision av taxeringsförordningen.

Remissyttrandena. Riksskattenämnden har beträffande den föreslagna lydelsen

av 123 § 1 mom. anfört, att den som felaktigt uppförts såsom ägare

enligt förslaget äger att i extra-ordinär väg anföra besvär däröver, trots att

sådan anteckning icke har direkt betydelse för skattskyldigheten. Bestämmelsen

har synts riksskattenämnden innebära viss risk för att de skattskyldiga

av okunnighet anför besvär blott över den i och för sig betydelselösa

anteckningen i fastighetslängden och genom att försitta tiden för anförande

av besvär över inkomsttaxeringen lider rättsförlust. Ur denna synpunkt kan

det ifrågasättas om anteckning rörande äganderätten verkligen skall kunna

läggas till grund för besvär. I stället bör stadgas att, om vid prövning av besvär

över inkomsttaxering eller eljest befinnes att i fastighetslängden gjord

anteckning om ägare är felaktig denna anteckning bör rättas av vederbörande

myndighet.

Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län finns däremot så starka skäl för

extra-ordinär besvärsrätt i nämnda fall, att bestämmelserna härom bör bibehållas

oförändrade.

Departementschefen. Avgörande för om garantibelopp för fastighet skall

upptagas som inkomst är den omständigheten, huruvida fastigheten vid fastighetstaxeringen

året näst före taxeringsåret angivits vara skattepliktig fastighet.

Jag hänvisar till vad jag i denna fråga anförde i propositionen nr

186/1953 s. 78. I likhet med vad nu gäller bör extra-ordinär besvärsrätt

föreligga om fastighet vid fastighetstaxering upptagits såsom skattepliktig,

ehuru den är undantagen från skatteplikt. Däremot bör icke upptagas det

av de sakkunniga föreslagna stadgandet om extra-ordinär besvärsrätt i sådana

fall, då annan än den verklige ägaren antecknats såsom ägare till

fastigheten i fastighetslängden. Denna omständighet är nämligen icke av beskaffenhet

att medföra några rättsverkningar. Det kan självfallet förutsättas,

utan att särskilt stadgande därom meddelas, att, när sådana felaktigheter

förelupit och föranlett påpekande, rättelse sker.

Mot den i promemorian föreslagna ändringen av 123 § 2 mom. har jag icke

något att erinra.

124 § 1 mom.

Promemorian. Ändringen har av de sakkunniga angivits vara av formell

natur.

Departementschefen. Ändringen innebär att tidpunkten för anförande av

extra-ordinära besvär över fastighetstaxering icke liksom för närvarande

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

39

kommer att utgå natt och år efter det den skattskyldige erhållit debetsedel

å fastighetsskatt utan för alla klagande i fastighetstaxeringsfrågor i och

med utgången av kalenderåret efter taxeringsåret. Jag tillstyrker denna

ändring av författningsrummet.

124 a § 1 mom.

Promemorian. I promemorian har anförts, att den i 124 a § avsedda extraordinära

formen för rättelse av sådan taxering för inkomst eller förmögenhet,

som är beroende av fastighets taxeringsvärde, bör stå till buds även då

ändring i fastighetstaxering påverkar garantibelopp. Det framhålles, att skäl

för tillämpning av denna paragraf icke föreligger, då taxeringsvärde väl

ändrats men den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomstens storlek

icke röner inverkan av ändringen. Så kan exempelvis vara fallet, då nettointäkten

av förvärvskälla, vari fastighet ingår, överstiger det s. k. procentavdraget

både enligt det åsatta och det ändrade taxeringsvärdet.

Remissyttrandena. Den föreslagna ändringen av förevarande paragraf har

i huvudsak icke föranlett erinran från remissinstansernas sida.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har ifrågasatt, om icke i lagtexten

borde angivas, att besvär ej bör anföras, då den taxerade inkomstens

storlek icke röner inverkan av ändring beträffande taxeringsvärde.

Överståthållarämbetet har anfört, att det synes naturligt att bestämmelserna

i 124 a § 1 mom. så utformas, att de innefattar möjlighet att ändra

jämväl med ledning av taxeringsvärdet beräknad intäkt av fastighet, som

är inrättad till bostad åt eu eller två familjer.

Departementschefen. Möjlighet att anföra besvär enligt 124 a § bör enligt

min mening föreligga, om fastighets taxeringsvärde, som legat till grund

för bestämmande av statlig eller kommunal inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,

ändras genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten

eller genom beslut i vissa fall av prövningsnämnd. Bestämmelsen bör avfattas

i enlighet härmed. Därjämte bör en föreskrift intagas i denna paragraf,

att vid sådant utslag eller beslut skall fogas underrättelse till den

skattskyldige om hans rätt att anföra besvär enligt 124 a § och om vad

han vid anförande av sådana besvär har att iakttaga.

125 §.

Departementschefen. Den ändring som föreslås är av teknisk art.

128 § 1 mom.

Departementschefen. Den föreslagna ändringen är av formell natur.

131 § 1 mom.

Departementschefen. Ändringen är påkallad av att i stället för skattskyldighet

för fastighet bör skyldighet att erlägga skatt på grund av garantibelopp

inträda.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

135 §.

Departementschefen. De ifrågasatta ändringarna i 135 § är av formell natur.

445 § 2 och 3 mom.

Departementschefen. I förevarande moment angives vissa data, före vilka

länsstyrelserna skall inkomma med yttranden angående den ersättning, som

bör utgå till taxeringsfunktionärer. Vid sådant yttrande skall fogas vissa av

lokal skattemyndighet iordningställda sammandrag av taxeringslängderna.

För att sådana skall kunna färdigställas är det erforderligt att införingarna

i fastighetslängden, inkomstlängden och förmögenhetslängden är avslutade

töre dessa tidpunkter. De föreskrifter som för närvarande finns beträffande

tidsfristerna för färdigställande av dylika längder har bestämts under hänsynstagande

härtill. I anledning av gjorda framställningar synes emellertid

sistnämnda tidsfrister böra justeras, vilket skulle innebära att i 145 § 2 mom.

angivna data jämväl borde ändras. Emellertid synes dessa tidpunkter lämpligen

kunna fastställas i administrativ väg liksom tidsfristerna för färdigställande

av längder och dylikt. Jag föreslår därför sådan ändring av nämnda

moment, att de däri angivna tidsangivelserna utgår och ersättes med en

allmän bestämmelse om att yttrande, som avses i momentet, skall ingivas

inom tid som Kungl. Maj:t föreskriver. Härav föranledes en formell ändring

i 145 § 3 mom.

Ikraftträdandebestämmelserna.

Departementschefen. Jag hänvisar härutinnan till det författningsförslag,

som jag avser förorda att riksdagen underställes för antagande.

Förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor.

1 §■

Departementschefen. Den ändring som föreslås i förevarande paragraf är

av formell art.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till

1) lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379); samt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni

1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i

taxeringsfrågor.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Barbro Åslund. 4

4 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 79.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Bihang.

1950 års skattelagssakkunnigas förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 60 § kommunalskattelagen den 28 september

19281 samt anvisningarna till samma paragraf skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

60 §.

Innefattar kommun flera församlingar, skall fysisk person i församling,

där han skall mantalsskrivas, beskattas för hela den inkomst, som enligt bestämmelserna

om beskattningsort skall beskattas i kommunen.

För annan skattskyldig än fysisk person skall i fall, som i första stycket

sägs, vid taxering enligt denna lag angivas, huru stor del av den beskattningsbara

inkomsten som belöper å varje församling, och skola därvid de i

56—59 §§ givna bestämmelserna om beskattningsort hava motsvarande tilllämpning.

Innan sådan fördelning sker skall dock, där i den skattskyldiges

taxerade inkomst ingår garantibelopp för fastighet, den församling, varest

fastigheten är belägen, tilldelas så stor del av den beskattningsbara inkomsten,

som motsvarar garantibeloppet.

Finnes inom kommun municipalsamhälle skall i fråga om vad som skall

där beskattas vad i nästföregående stycke sägs äga motsvarande tillämpning

beträffande såväl fysiska personer som andra skattskyldiga. Härvid skall,

om fysisk persons beskattningsbara inkomst understiger garantibeloppet,

hela den beskattningsbara inkomsten upptagas till beskattning i den del av

kommunen, där fastigheten är belägen.

Anvisningar

till 60 §.

Till ledning vid tillämpning av 60 § anföras följande exempel.

1. Ett aktiebolag har hemort i en kommun, som består av tre församlingar.

Bolaget äger en fastighet i envar av dessa församlingar; fastigheternas

taxeringsvärden utgöra respektive 25 000 kronor, 75 000 kronor och

100 000 kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 8 000 kronor, d. v. s. till

belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall

den beskattningsbara inkomsten fördelas på församlingarna med 1 000 kronor,

3 000 kronor och 4 000 kronor, överstiger den beskattningsbara in
-

1 Senaste lydelse se 1953:400.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

komsten summa garantibelopp, skall det överskjutande beloppet fördelas enligt

bestämmelserna i 56—59 §§.

2. En person---å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1955 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1955 eller tidigare år.

647076. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.