Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj.ts proposition nr 8

22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:8, Kungl. Maj.ts proposition nr 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

1

Nr 8.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för

belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade

stiftelser, m. m.; qiven Stockholms slott den 11 december

1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om rätt att vid taxering för inkomst

njuta avdrag för belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade

stiftelser, m. m.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I syfte att möjliggöra utjämning av överskott och underskott i den prisreglerande

verksamhet, som under överinseende av statens jordbruksnämnd

bedrives av vissa s. k. prisregleringsföreningar på jordbrukets och fiskets

områden, har nämnda föreningar enligt av Kungl. Maj :t godkända avtal inrättat

särskilda stiftelser till vilka överskottsmedlen skall inbetalas. För att

förhindra en icke avsedd beskattning av de medel, som överföres till stiftelserna,

föreslås i propositionen att föreningarna skall få njuta avdrag vid inkomsttaxeringen

för avsättningar till stiftelserna. Vidare föreslås att stiftelserna

icke skall vara skattskyldiga för mottagna medel men att till föreningarna

utbetalade stiftelsemedel skall upptagas som intäkt av rörelse hos föreningarna

för det beskattningsår, då medlen kommit föreningen till godo.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

F ö r s I a g

till

förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för

belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade

stiftelser, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomstskatt äger skattskyldig njuta avdrag för

belopp, som enligt särskilda av Kungl. Maj:t den 11 december 1953 godkända

avtal mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt Sveriges exportocli

importförening för ägg, förening u. p. a., Svensk kötthandel, förening

u. p. a., Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a., Sveriges Oljeväxtodlares

Centralförening u. p. a. och Sveriges Oljeväxtintressenter, förening

u. p. a., Västkustlisk, förening u. p. a., samt Sydkustfisk, förening u. p. a.,

å andra sidan, tillförts någon av de enligt avtalen bildade stiftelserna (konj

unkturutj ämningsf onder).

Såsom förutsättning för att avdrag enligt första stycket må åtnjutas för

visst beskattningsår skall gälla, att medlen inbetalts till stiftelsen senast den

dag den skattskyldige jämlikt bestämmelserna i 36 § taxeringsförordningen

har att avlämna självdeklaration för beskattningsåret.

2 §•

Skyldighet att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet föreligger icke

för de i 1 § nämnda stiftelserna, såvitt angår i samma paragraf avsedda

medel eller avkastning därav.

3 §•

Medel, vilka utbetalas från någon av de i 1 § nämnda stiftelserna till

skattskyldig, för vilken avdragsrätt föreligger enligt 1 §, skola hos mottagaren

upptagas såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår, för vilket

medlen tillgodoförts honom.

Vad i första stycket sägs angående av stiftelse till den skattskyldige utbetalade

medel skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådana stiftelsens

medel, vilka eljest kommit den skattskyldige till godo.

4 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och skall äga tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket

taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1954.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 december 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om den skatterättsliga

behandlingen av vissa prisregleringsmedel på jordbrukets och fiskets

områden samt anför därvid följande.

I en den 9 januari 1953 dagtecknad skrivelse har statens jordbruksnämnd

gjort framställning om att vissa prisregleringsföreningar på jordbrukets och

fiskets områden skall komma i åtnjutande av skattefrihet för inkomster, som

de uppbär i sin prisregler ande eller därmed jämförliga verksamhet.

Över nämnda skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden

från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle,

Sveriges köpmannaförbund och Kooperativa förbundet), lantbruksstyrelsen,

fiskeristyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Hallands, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Blekinge län ävensom Sveriges lantbruksförbund

och Sveriges Fiskares riksförbund.

I syfte att förbereda propositionsarbetet har taxeringsintendenten E. Johansson

på mitt uppdrag verkställt vissa undersökningar rörande prisregleringsföreningarnas

inkomst- och skatteförhållanden. I en i augusti 1953 avgiven

promemoria har han redovisat resultatet av dessa undersökningar.

Statens jordbruksnämnds framställning.

Jordbruksnämnden framhåller att ett genomgående drag i de prisregleringar

på jordbrukets och fiskets områden, som administreras av statens

jordbruksnämnd, vore, att viktiga uppgifter i marknads- och prisutjämnande

syfte enligt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen överlåtits på ekonomiska

föreningar, som under medverkan av jordbruksnämnden eller tidigare

prisregleringsorgan tillskapats av intressenter i vederbörande näring och

som i sin regleringsverksamhet stode under överinseende av nämnden. I

fråga om importen och exporten av ägg respektive kött och fläsk hade så
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

lunda på grundval av 1947 års allmänna regleringsdirektiv uppgifter i berörda

syften, vilka tidigare fullgjorts i rent statlig regi, överlåtits på föreningen

Sveriges export- och importförening för ägg och föreningen Svensk

Kötthandel. Även på potatisregleringens område fullgjorde eu ekonomisk

förening, Sveriges stärkelseproducenters förening, en viktig pris- och avsättningsreglerande

funktion. I fråga om oljeväxtregleringen hade sedan

ett antal år eu odlareorganisation, Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening,

oinhänderhaft organiserandet av odlingen samt omhändertagandet av fröskörden

enligt avtal med jordbruksnämnden (livsmedelskommissionen).

Från och med år 1951 hade ansvaret för omhändertagandet av skörden

övertagits av den för ändamålet enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen

bildade föreningen Sveriges Oljeväxtintressenter. Viktiga uppgifter på fiskregleringens

område, vilka tidigare handhafts av statliga organ, utfördes nu

av de s. k. överskottsföreningarna, föreningarna Västkustfisk och Sydkusttisk

samt av föreningen Ostkustfisk, vilken även fullgjorde affärsverksamhet

vid sidan av prisregleringen.

Jordbruksnämnden anför vidare.

hn grundläggande tanke vid bildandet av dessa föreningar har varit, att

de skola utjämna vinster och förluster, som i samband med prisregleringen

uppkomma vid export eller import eller vid prisreglerande verksamhet inom

landet. För att täcka förluster, som icke kunna utjämnas genom direkta

vinster, uppbära föreningarna i viss utsträckning bidrag av medlemmar.

Fn nödvändig förutsättning för att prisregleringarna skola kunna handhas

av ekonomiska föreningar är emellertid, att regleringsföreningarna i

sin ifrågavarande verksamhet icke bli föremål för inkomst- eller förmögenhetsbeskattning.

Under år, då föreningarna uppsamla prisregleringsmedel,

vare sig detta sker genom att vinster uppkomma eller bidrag uppbäras,

för att få möjlighet att under ett kommande år utjämna väntade förluster,

skulle föreningarna i händelse av skattskyldighet gå miste om närmare

hälften av det uppsamlade nettot. Ett sådant förhållande skulle givetvis i

högsta grad motverka syftet med föreningarnas verksamhet ej endast genom

att föreningarnas faktiska utjämningsmöjligheter bleve beskurna utan

även genom att deras intresse för en ekonomiskt riktig skötsel av verksamheten

skulle avtrubbas. Sannolikt skulle därigenom framtvingas antingen

ett nedläggande av verksamheten eller dess överförande (resp. återförande)

till rent statlig regi.

Därefter redogör jordbruksnämnden närmare för de olika föreningarnas

prisreglerande verksamhet. I samband därmed lämnas

också vissa uppgifter rörande olika bidrag till föreningarna samt ungefärliga

storleken av de medel, som borde fritagas från beskattning. Av skrivelsens

innehåll i denna del må här återgivas följande.

Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a. I anslutning

till 1947 års principbeslut om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken

och efter särskild framställning av statens livsmedelskommission

hade Kungl. Maj :t den 10 november 1950 beslutat bemyndiga jordbruksnämnden

att till Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a.,

överlåta ensamrätten till export och import av ägg och äggprodukter i den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

5

omfattning och på de villkor, som angivits i framställningen. Dylik överlåtelse

hade därefter ägt rum enligt nämndens beslut den 13 februari 1951.

I anslutning härtill hade nämnden vid olika tillfällen utfärdat särskilda direktiv

för föreningen, senast den 2 september 1952. Närmare bestämmelser

om export och import av ägg och äggprodukter hade meddelats även i nämndens

cirkulärserie genom cirkulär nr 14/1951. Att statens inflytande i föreningens

verksamhet vore avsevärt framginge av de för föreningen gällande

stadgarna. Av dessa kunde sålunda utläsas att jordbruksnämnden utser ordföranden,

att nämnden äger övervaka föreningens verksamhet och deltaga

vid styrelse- och föreningssammanträden samt i vissa fall avgöra tvister

mellan föreningen och dess medlemmar. Ändring av stadgarna får ej ske

utan tillstånd av nämnden. Ur stadgarna kunde vidare anföras, att det åligger

medlem, som är eller representerar partihandlare, att efter beslut av

styrelsen erlägga regleringsavgift med högst 1 öre per kilogram under ett

kalenderår invägd kvantitet ägg. Denna avgift skulle användas för att täcka

eventuella förluster, som kunde uppkomma vid export och import av ägg.

Enligt föreskrift i stadgarna skall aktiv medlem efter enhälligt beslut av

styrelsen även bli skyldig att bidraga med lån till föreningen, svarande högst

mot insatskapitalet.

Rörande äggföreningens ekonomiska förhållanden i övrigt meddelar jordbruksnämnden

vidare.

Äggföreningen har, i samband med att den började sin verksamhet, från

jordbruksnämnden fått övertaga ett belopp av 2 800 000 kronor, utgörande

medel, som influtit genom upptagande av exportavgift enligt Kungl. Maj :ts

brev den 28 juni 1935 till statskontoret. Dessa medel redovisas för närvarande

i föreningens räkenskaper särskilt på statens jordbruksnämnds konto.

Under föreningens hittillsvarande verksamhet ha löpande exportavgifter

enligt bemyndigande i direktiven från jordbruksnämnden upptagits direkt

av föreningen. — Här kan nämnas, att ny grund för exportavgifterna lagts

genom Kungl. förordningen den 6 juni 1952 (nr 365) angående regleringen

av utförseln av levande djur och jordbruksprodukter m. in. I motiven till

utkastet till denna förordning framhöll jordbruksnämnden, att nämnden

borde kunna överlåta på centrala exportorgan sådana som äggföreningen

och köttföreningen att enligt nämndens direktiv såväl fastställa avgifter

som omhänderha redovisningen av dessa.

Äggföreningen kan i fortsättningen tänkas komma att erhålla inkomster

även genom avgiftsbeläggning av äggimporten. Sådan avgiftsbeläggning är

förutsatt enligt Kungl. förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående

regleringen av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter. Förordnande

härom har emellertid ännu icke meddelats.

Genom beslut av 1951 års riksdag (prop. nr 207, riksdagens skrivelse

nr 335) bär vidare möjlighet öppnats att tillföra föreningen nettobehållningen

i den år 1942 inrättade clearingkassan för ägg och äggprodukter, att.

av föreningen användas efter samma grunder som den förut omnämnda

summan 2 800 000 kronor, överförandet av dessa medel, omkring 150 000 kronor,

har ännu icke verkställts.

1947 års riksdagsbeslut innebar, att statsmakterna skulle vid export av

sådana animaliska produkter, som framställts medelst importerade fodermedel,

kunna lämna restitution med belopp, motsvarande importavgifterna

för de fodermedel, som kunna anses ha belöpt på de exporterade kvantite
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

terna. Det torde få för utsättas, att äggföreningen skall kunna få tillgodonjuta

jämväl dylika belopp, i den mån de komma att utgå vid export av ägg.

Slutligen kan föreningen i sin prisreglerande verksamhet även erhålla

inkomst, i den mån föreningen i eget namn företager export eller import och

sådan verksamhet ger överskott.

Svensk kötthandel, förening u. p. a. För omhänderhavande av export och

import av kött och fläsk enligt 1947 års riksdagsdirektiv hade bildats en

förening, Svensk kötthandel, förening u. p. a., vilken av nämnden erhållit

ensamrätt till export och import av kött i enlighet med ett av Kungl. Maj :t

den 6 april 1951 till nämnden givet bemyndigande. Föreningen vore konstruerad

i huvudsak på samma sätt som äggföreningen. Jordbruksnämnden

hade i cirkulär nr 114/1952 utfärdat bestämmelser om föreningens ensamrätt.

Av stadgarna iframginge, att ordföranden i föreningens styrelse utses

av statens jordbruksnämnd, att jordbruksnämnden skall äga övervaka föreningens

verksamhet samt att fråga rörande antagning eller uteslutning av

medlem ävensom tvist mellan föreningen och någon av dess medlemmar

må kunna underställas jordbruksnämndens och i sista hand Kungl. Maj :ts

prövning. Stadgarna får ej heller ändras utan tillstånd av jordbruksnämnden.

Direktiven innebure, att föreningen i sin verksamhet skall följa vissa

av jordbruksnämnden meddelade bestämmelser samt lämna nämnden uppgifter-

angående import, export och lager.

Beträffande köttföreningens ekonomiska förhållanden anför jordbruksnämnden.

Enligt de båda i samband med äggföreningen nämnda export- resp. importförordningarna

nr 365/1952 och nr 379/1951 kunna ut- resp. införselavgifter

för bl. a. kött och fläsk uttagas. Införselavgift utgår nu enligt Kungl. kungörelsen

nr 48/1951 för salt hästkött och enligt Kungl. kungörelsen nr 584/

1952 för vissa ätbara djurdelar. Utförselavgifter äro däremot f. n. icke aktuella.

Härjämte torde få förutsättas, att köttföreningen — liksom nu äggföreningen

— skall få disponera över belopp, som vid export av varor inom föreningens

verksamhetsområde kunna komma att utgå såsom ersättning (restitution)

för importavgifter på fodermedel.

Någon överföring av kapital till föreningen genom jordbruksnämndens försorg,

liknande den som skett i fråga om äggföreningen har ännu icke ägt

rum. Kungl. Maj :t har emellertid den 30 december 1952 på jordbruksnämndens

förslag beslutat, att redan uppburna och i fortsättningen inkommande

införselavgifter för ätbara djurdelar liksom i fortsättningen inkommande införselavgifter

för salt hästkött skola överföras till den hos föreningen innestående

kassan för regleringsändamål.

I föreningens direktiv angives vidare, att importförluster, vilka icke kunna

ersättas av vinstmedel, skola kunna täckas från jordbruksnämndens clearingkassa

för kolonialvaror. Till denna kassa ha, som av det ovanstående

framgått, bl. a. förts de överskott, vilka uppstått i den statliga clearing av

köttimporten, som tidigare ägt rum under medverkan av slaktvaruimport1''öreningen.

Föreningens löpande inkomster torde förutom förekommande avgifter i

samband med import och export främst komma att bestå i inkomster på föreningens

egen utrikeshandel. Några sådana regleringsavgifter, som äggföreningen

enligt sina stadgar upptager, förekomma däremot icke för köttför
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

eningens del. I direktiven har — i överensstämmelse med nyss angivet beslut

angående prissättningen för regleringsåret 1952/53 -— särskilt angivits, att

de vinstmedel, som vid varje regleringsårs slut kvarstå hos föreningen efter

verkställd stadgeenlig avsättning till reservfond, utgöra statsmedel och icke

få användas utan särskilt tillstånd.

Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. Enligt förordningen den 30

juni 1943 (nr 454) om tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) finge

sådan tillverkning icke äga rum utan särskilt tillstånd (licens). De ursprungliga

bestämmelserna i ämnet utfärdades genom förordningen den 26 juni

1933 (nr 389) och grundades på beslut vid 1933 års riksdag (prop. nr 263,

riksdagens skrivelse nr 339). Tillståndsgivare hade till en början varit statens

potatismjölsnämnd men vore numera statens jordbruksnämnd. Tillverkningsregleringen

hade anordnats för att möjliggöra en reglering av priserna

på såväl råvaran som färdigprodukten. Samtliga stärkelsefabriker vore sammanslutna

i Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a., vilken, enligt

vad som förutsattes vid nyssnämnda riksdagsbeslut, hade att svara för fullgörandet

av vissa statliga prisgarantier på ifrågavarande område.

Stärkelseföreningen träffade årligen avtal med jordbruksnämnden om inköp

och försäljning av potatisstärkelse. Avtalen, vilka underställdes Kungl.

Maj :t för godkännande, innebure i huvudsak följande. Nämnden föreskrev i

tillverkningslicenserna, att all potatisstärkelse som framställdes skulle levereras

till föreningen, vilken å sin sida förbundit sig att inköpa stärkelsen

till vissa angivna priser. Enligt avtalet utfäste jordbruksnämnden vidare viss

garanti i fråga om försäljningspriset för potatisstärkelsen. Beträffande dispositionen

av föreningens handelsmarginal stadgades i det nu gällande avtalet

följande.

Det åligger föreningen att till en särskild fond, kallad rationaliseringsfonden,

avsätta ett belopp, motsvarande en krona per deciton potatisstärkelse,

som försälj es under tillverkningsåret. Medel ur denna fond, som skola användas

till främjande av önskvärda rationaliseringsåtgärder inom potatisstärkelseindustrien,

må icke disponeras utan medgivande av nämnden eller annan

statlig myndighet.

Överskott, som efter ovan föreskriven avsättning till rationaliseringsfonden

må uppkomma å föreningens verksamhet såsom inköps- och försäljningscentral

för potatisstärkelse, skall —- sedan i enlighet med föreningens

stadgar två procent därav avsatts till upplysningsfonden samt ränta guldits

å insatskapital och fonderade årsavgifter efter fem procent om året samt å

egna fonder efter fyra procent om året •— tillgodoföras den för reglering av

potatismjölspriset avsedda clearingkassan.

Det åligger föreningen att i sin verksamhet som inköps- och försäljningscentral

för potatisstärkelse utan eftersättande av verksamhetens planmässiga

och rationella bedrivande iakttaga all nödig sparsamhet i avseende å utgifter

av skilda slag.

Beträffande den i förenämnda avtal omnämnda clearingkassan har jordbruksnämnden

lämnat följande uppgifter.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 april 1940 företogs en höjning

av priset på potatismjöl under löpande tillverkningsår. Med stöd av en av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Kungl. Maj :l därvid meddelad föreskrift förordnade livsmedelskommissionen,

att den mervinst, som härigenom tillfördes stärkelseföreningen, skulle

avsättas till en clearingkassa. Dispositionsrätten till kassans medel skulle

vara beroende av statens livsmedelskommissions medgivande. Sedermera intogs

i avtal mellan livsmedelskommissionen och stärkelseföreningen en bestämmelse

motsvarande den ovan citerade om att det överskott, som kunde

uppkomma på föreningens verksamhet som inköps- och försäljningscentral

tör potatismjöl, skulle — sedan viss andel därav avsatts till förräntning av

töreningens fonder — tillgodoföras ovannämnda clearingkassa. De medel,

som under krigsåren uppsamlades i clearingkassan, togos sedermera i anspråk

enligt Kungl. Maj :ts medgivande dels under ett verksamhetsår för att

hålla priset nere på den inhemska marknaden och dels vid ett senare tillfälle

för subventionering av en förlustbringande export av potatismjöl. Genom exporten

avvecklades ett betungande överskott, som uppstått genom att överskottspotatis

bearbetats till potatisstärkelse i syfte att trygga folkförsörjningen.

Sedermera har, genom att viss del av årsvinsten i enlighet med avtalet

avsatts till clearingkassan, medel tillförts densamma så att den för närvarande

uppgår till cirka 180 000 kronor.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 16 februari 1951 och den 8 augusti 1952

bemyndigades jordbruksnämnden alt med stärkelseföreningen träffa avtal

om höjning under löpande tillverkningsår av priset på potatismjöl med 5 öre

respektive 10 öre per kilogram. I samband därmed föreskrev Kungl. Maj:t,

att den merinkomst, som genom prishöjningarna tillfördes föreningen, skulle

tillgodoföras föreningens clearingkassa, samt att ifrågavarande medel inom

kassan skulle bokföras särskilt och disponeras efter bestämmande av jordbruksnämnden.

Ifrågavarande, särskilt bokförda medel uppgå för närvarande

till cirka 780 000 kronor.

Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening u. p. a. och Sveriges Oljevåxtintressenter,

förening u. p. a. Odling av oljeväxter med statlig garanti kom till

stånd under kriget som ett led i strävandena att skapa självförsörjning på

livsmedelsområdet. Åren 1941—1943 hade Svenska spannmålsaktiebolaget

i uppdrag att teckna odlingskontrakt och att svara för omhändertagandet

av skörden. Sedan man kommit till insikt om att oljeväxtodlingen kunde

ha en framtid i landet även under normala förhållanden, hade livsmedelskommissionen

erhållit bemyndigande att träffa avtal med Sveriges Oljeväxtodlares

Centralförening u. p. a. (SOC) angående odling av oljeväxter och

omhändertagande av skörden. I enlighet härmed hade från och med år

1944 avtal årligen slutits med denna förening. Jordbruksnämnden hade på

Kungl. Maj :ts uppdrag under år 1950 upprättat ett förslag till ett friare

system på området. Förslaget innebar hl. a., att det skulle bildas en ekonomisk

förening i vilken såsom intressenter skulle ingå odlarna, representerade

av oljeväxtodlarnas centralförening och Sveriges lantbruksförbund,

samt industriföretagen och Svenska spannmålsaktiebolaget. Förslaget, som

biträtts av Kungl. Maj:t, blev godkänt av riksdagen och vid konstituerande

sammanträde den 15 juni 1951 bildades Sveriges Oljeväxtintressenter, förening

u. p. a. ( SOI ).

Stadgarna för SOI föreskrev, att ordförande i föreningens styrelse utses

av jordbruksnämnden, vars beslut i denna fråga dock skall underställas

Kungl. Maj :t för godkännande, att jordbruksnämnden utser en revisor och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

9

en revisorssuppleant, att vinst- och förlusträkning samt balansräkning före

fastställandet skall underställas jordbruksnämnden för yttrande, att vissa

tvister mellan föreningen och företagare må underställas jordbruksnämnden,

vars beslut i sådan tvist skall vara bindande för föreningen, samt att

ändring av stadgarna icke må ske utan jordbruksnämndens tillstånd. Enligt

föreskrift i stadgarna skall av föreningens årsöverskott minst 5 procent

avsättas till en reservfond, medan återstoden skall inlevereras till den

av SOC förvaltade clearingfonden. Om förlust uppkom i föreningens rörelse,

skall den täckas genom bidrag ur nyssnämnda clearingfond, i den

mån medlen förslå därtill. Vid föreningens upplösning skall föreningens

tillgångar i första hand användas till återbetalning av gjorda insatser. Vad

därefter återstår skall inlevereras till jordbruksnämnden för att användas

till oljeväxtodlingens främjande.

Beträffande behållningen i clearingfonden har jordbruksnämnden anfört.

Fondens tillgångar utgöra nu omkring 7 000 000 kronor. Därest någon

betydande vinst skulle uppkomma för SOI på 1951 års fröskörd har jordbruksnämnden

i skrivelse till SOC den 31 juli 1951 förutsatt att sådant

överskott på begäran av nämnden skall inlevereras till clearingkassan för

fettråvaror i stället för — så som angives i SOI:s stadgar — till den av SOC

förvaltade clearingfonden. Det överskott, som sedermera uppstod i SOI:s

verksamhet med avseende å 1951 års skörd (tiden 1 juni 1951—31 maj 1952

— SOI:s första verksamhetsår), sammanlagt omkring 1 400 000 kronor, har

ännu icke slutligt disponerats.

Det må här slutligen anmärkas, att exportvinster på oljeväxter i stor utsträckning

användas till täckande av förluster vid smörexport.

Föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk. Västkustfisk, förening u.p.a.

och Sydkustfisk, förening u.p.a. bildades år 1946 i samband med en omläggning

av regleringen av priserna på fisk. Omläggningen hade inneburit,

bland annat, att den verksamhet, som statens livsmedelskommission tidigare

bedrivit med avseende på inlösen och nyttiggörande av s. k. överskottsfisk

(fisk, som ej uppnått minimipris) överflyttades på fiskarenas egna

organisationer. I enlighet härmed övertoge nu föreningen Västkustfisk

överskottsfisk, som ilandfördes vid västkusten norr om Skåne, medan föreningen

Sydkustfisk hade motsvarande uppgift såvitt avsåge kusterna av

Skåne och Blekinge. De allmänna grunderna för prisregleringen på fisk

funnes angivna i prop. nr 232/1946 och hade sedermera — i huvudsak oförändrade

— förnyats för ett år i sänder. Utförligare direktiv hade med utgångspunkt

frän förslag från 1945 års fiskeriutredning (SOU 1947:2) meddelats

i propositionen nr 48/1948; senaste direktiv förelåge i proposition

nr 96/1952. Allmänna bestämmelser om regleringen hade i jordbruksnämndens

cirkulärserie meddelats senast genom cirkulär nr 57/1952.

Beträffande föreningarnas ekonomiska förhållanden har jordbruksnämnden

upplyst.

För verksamheten erhålla föreningarna av jordbruksnämnden vissa statliga

bidrag, s. k. pristillägg, vilka — bortsett från vissa inskränkningar be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 8.

träffande exporten — utgå per kilogram bevisligen uppkommen överskottsfisk.

Sammanlagt har sedan systemets införande t. o. in. år 1951 i pristillägg

utbetalats till föreningen Västkustfisk omkring 10 700 000 kronor och till

föreningen Sydkustfisk omkring 1 300 000 kronor. Kostnaderna för pristilläggen

täckas i första hand av prisregleringsavgifter, vilka — för närvarande

med stöd av Kungl. Maj :ts förordning den 30 maj 1952, nr 320, om

viss reglering av handeln med fisk, m. in. — upptagas av förstahandsuppköpare

av fisk in. fl. och för närvarande utgå med fem procent av inköpsvärdet

för fisk av vissa slag, som säljes till minimipris och däröver.

Utöver pristillägg åtnjuta föreningarna statliga rörelsemedel, föreningen

Västkustfisk ett lån på 2 500 000 kronor och en riksbankslcredit intill ett

belopp av 2 500 000 kronor samt föreningen Sydkustfisk ett lån på 500 000

kronor och en riksbankskredit intill ett belopp av 2 000 000 kronor. För lånen,

som tidigare varit helt räntefria, åtnjuta föreningarna för närvarande

räntefrihet till halva lånebeloppet.

Såsom huvuddelägare i föreningarna ingå, i föreningen Västkustfisk

Svenska västkustfiskarnas centralförbund och i föreningen Sydkustfisk

samtliga på sydkusten verksamma större fiskareorganisationer. Föreningen

Västkustfisk bär bildats med ett eget kapital av lägst 250 000 kronor och

föreningen Sydkustfisk med ett eget kapital av lägst 25 000 kronor.

Som förutsättning för åtnjutande av de allmänna medlen gäller, att föreningarna

icke bedriva verksamhet, som ej sammanhänger med prisregleringen.

Föreningarna avge fortlöpande ekonomisk redovisning till jordbruksnämnden

och stå under tillsyn av eu av nämnden utsedd revisor.

Omsättningen hos föreningen Västkustfisk har under åren t. o. m. 1950

varierat mellan 5 och drygt 9 miljoner kronor. För verksamhetsåret 1951

uppgår föreningens omsättning till drygt 15 miljoner kronor. Vinst i rörelsen

har redovisats med följande belopp: 1946 ca 100 000:—; 1948 ca

35 000:—; 1949 ca 205 000:—; 1951 ca 25 000:—. För år 1947 har föreningen

redovisat en förlust av drygt 90 000: — kronor.

Föreningen Sydkustfisk har för de senaste tre verksamhetsåren (VT—

30/e) redovisat en omsättning av mellan drygt 2 och 3,5 miljoner kronor.

Vinsten för verksamhetsåret 1946/47 har utgjort ca 47 000 kronor men har

i övrigt hittills varit av relativt blygsam omfattning.

Föreningen Ostkustfisk. Den prisreglerande verksamhet, som bedreves

av föreningen Ostkustfisk, innebure, att föreningen gentemot de på ostkusten

auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna förbundit sig att årligen utbetala

vissa garantipriser för salt strömming ävensom för strömming, som

exporterades i färskt tillstånd eller levererades till pälsdjursföda. För fullgörande

av denna garanti erhölle föreningen av jordbruksnämnden vissa

statliga bidrag, s. k. prisutjämningsmedel. Av föreningen Ostkustfisk utbetalades

dessa medel, vilka till stor del bekostades av inom kuststräckan uppburna

regleringsavgifter, i sin helhet till de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna.

Av det sagda framginge, att föreningen Ostkustfisk — till

skillnad mot regleringsföreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk — endast

bedreve förmedlande verksamhet såsom prisregleringsorgan på fiskets område

och att, med nuvarande utformning av prisregleringssystemet, vinster

icke uppkom i föreningens prisreglerande verksamhet. Skattefrågan ägde

därför för närvarande icke aktualitet för föreningen Ostkustfisks vidkommande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 8.

11

Jordbruksnämnden har framlagt två huvudalternativ till lagstiftning

i syfte att uppnå skattefrihet eller skattelättnad

för prisregleringsföreningarna. Nämnden tillstyrker

i första hand, att det som huvudalternativ I betecknade förslaget lägges

till grund för den ifrågasatta lagstiftningen.

Enligt huvudalternativ I skulle vinsten å prisregleringsförenings verksamhet

generellt undantagas från inkomstskatt. Även ränteinkomster å fonderade

medel borde undantagas från dylik skatt, varjämte fondmedlen icke

skulle vara underkastade förmögenhetsskatt. Som förutsättning för skattefrihet

skulle gälla, att medlen endast användes i enlighet med de föreskrifter

jordbruksnämnden meddelade. Dessa föreskrifter skulle även i fortsättningen

kunna avfattas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som redan

gällde i fråga om i prisregleringen uppkommande vinster. Förutom till prisreglering

borde medlen sålunda kunna disponeras för finansiering av försöksverksamhet

och rationaliseringsåtgärder.

En annan framkomlig väg att uppnå önskad skattelättnad för ifrågavarande

föreningar vore enligt jordbruksnämndens mening att genom lagstiftning

bemyndiga riksskattenämnden att i förekommande fall meddela

föreningarna dispens från skattskyldighet.

Enligt huvudalternativ II skulle prisregleringsföreningarna beredas möjlighet

att överföra sina i regleringsverksamheten uppkommande vinster till

särskilda branschstiftelser i likhet med vad som enligt speciell lagstiftning

möjliggjorts beträffande vissa vinster inom skogsindustrien. För avsättningarna

till stiftelserna skulle föreningarna erhålla rätt till avdrag vid taxeringen,

varjämte stiftelserna borde erhålla befrielse från skyldighet att erlägga

inkomst- och förmögenhetsskatt. Över de hos stiftelserna fonderade

medlen och utbetalningarna från stiftelserna skulle regleringsföreningarna

erhålla erforderligt inflytande genom lämplig representation i stiftelsernas

styrelse, varjämte jordbruksnämnden borde vara representerad i styrelserna.

Stadgar för stiftelserna syntes böra fastställas av Kungl. Maj :t. Förhållandet

mellan jordbruksnämnden och stiftelserna samt mellan stiftelserna och de

olika regleringsföreningarna vore avsett att regleras genom särskilda avtal.

Möjligheter syntes böra öppnas för stiftelsernas styrelser, att som rörelsemedel

ställa tillgångarna i fonderna till respektive förenings förfogande.

Jordbruksnämnden hade under förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens

bifall träffat överenskommelse med regleringsföreningarna angående inrättande

av sådana skattefria stiftelser. I samband därmed hade jämväl preliminära

stiftelseurkunder upprättats.

Genom beslut förut denna dag har Kungl. Maj :t godkänt dels särskilda

avtal mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt Sveriges export- och importförening

för ägg, förening u. p. a., Svensk kötthandel, förening u. p. a.,

Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a., Sveriges Oljeväxtodiares

Centralförening u. p. a. och Sveriges Oljeväxtintressenter, förening u. p. a.,

Västkustfisk, förening u. p. a. samt Sydkustfisk, förening u. p. a., å andra

sidan, dels och stadgar för de av föreningarna bildade stiftelserna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Vid statsrådsprotokollet i detta ärende har fogats avskrift av det med äggföreningen

träffade avtalet (Bilaga 1) ävensom avskrift av stadgarna för den

av föreningen bildade stiftelsen (Bilaga 2). Övriga avtal och stiftelseurkunder

är upprättade efter i huvudsak samma mall.

Remissyttrandena.

Flertalet remissinstanser tillstyrker att en speciell lagstiftning genomföres

i syfte att bereda prisregleringsföreningarna skattelättnader. I

fråga om lagstiftningens utformning har yppats olika meningar.

Lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges

fiskares riksförbund förordar, att den ifrågasatta lagstiftningen utformas

enligt det förslag som av jordbruksnämnden betecknats som huvudalternativ

I.

Jordbruksnämndens förslag, att riksskattenämnden skulle bemyndigas

lämna dispens ifrån skattskyldighet, avstyrkes av samtliga remissinstanser

utom Kooperativa förbundet, som uttalar sig för detta förslag såsom den

lämpligaste utvägen för lösning av regleringsföreningarnas speciella skattefråga.

Kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Blekinge, Hallands

samt Göteborgs och Bohus län ävensom handelskammaren i Gävle har tillstyrkt

att lagstiftningen utformas enligt det som huvudalternativ II betecknade

förslaget, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Hallands län har

även uttalat sig för detta alternativ för så vitt en lagstiftning över huvud

kunde anses behövlig.

Förslaget till lagstiftning på området avstyrkes helt av kommerskollegium,

handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Sveriges

köpmannaförbund. Länsstyrelsen i Malmö har även uttalat starka betänkligheter

mot att prisregleringsföreningarna bereddes skattelättnader.

Från remissyttrandena må här återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till det av jordbruksnämnden förordade

huvudalternativ I, enär detta alternativ syntes avgjort enklare än det andra.

Beträffande skattefrihetens omfattning anför styrelsen.

Vad angår skattefrihetens omfattning finner lantbruksstyrelsen det klart,

att den i första hand bör gälla de medel, som användas för den egentliga

prisregleringsverksamheten. En skattefrihet av denna omfattning innebär

ju ej att några medel reellt undandragas från beskattning, eftersom

medlen alltid i sista hand komma producenterna tillhanda och där

bliva beskattade, utan kan i stället betecknas som ett sätt att undvika att

åtgärder, som det allmänna vidtager av regleringstekniska skäl, skola leda

till en sakligt helt omotiverad dubbelbeskattning av producenterna. Enligt

jordbruksnämndens förslag skulle skattefriheten emellertid även gälla annan

av föreningarna i samband med den prisreglerande verksamheten bedriven

verksamhet av samhällsnyttig karaktär. Som exempel på verksamhet av sistnämnda

slag har nämnts den försöksverksamhet på oljeväxtodlingens område,

som bedrives av föreningen Sveriges oljeväxtintressenter, ävensom den

verksamhet för rationalisering av stärkelseindustrien, som utövas av Sveriges

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

13

stärkelseproducenters förening. Skälen för införande av skattefrihet beträffande

verksamhet av sistnämnda slag äro väl ej av samma karaktär som de

skäl, vilka tala för införande av skattefrihet beträffande medel, som disponeras

för den egentliga prisregleringsverksamheten. Då det dock även här,

såsom jordbruksnämnden framhållit, är fråga om verksamhet av klart samhällsnyttig

karaktär och dessutom dispositionen av medlen skulle stå under

kontroll av statlig myndighet, vill lantbruksstyrelsen tillstyrka förslaget jämväl

i denna del.

Fiskeristijrelsen, som anser huvudalternativ II onödigt fördyrande och

omständligt, framhåller, att en lagstiftning enligt alternativ I borde vara

möjlig att genomföra, om garantier skapades för att de avsatta medlen icke

skulle kunna användas för andra ändamål än dem, för vilka de vore avsedda.

Lantbruks förbundet uttalar som sin åsikt, att de föreslagna bestämmelserna

angående disposition av de fonderade vinstmedlen enligt jordbruksnämndens

bestämmande eliminerade riskerna för missbruk av en generellt

utformad lagstiftning avseende skattebefrielse för prisregleringsföreningarna.

Skulle ändock huvudalternativ II anses vara bästa formen för vinnande

av skattefrihet, har förbundet funnit även denna väg framkomlig.

Kammarrätten anför.

Ett huvudmotiv för att medgiva prisregleringsföreningarna skattefrihet

för vinster i deras prisreglerande verksamhet skulle vara, att föreningarna

övertagit vissa uppgifter, som eljest skulle handhas av jordbruksnämnden.

Att föreningarna verka för ett allmänt intresse framgår även av att de erhålla

statsbidrag. Med hänsyn till dessa omständigheter torde prisregleringsföreningarna,

i den mån de fullgöra sin prisreglerande uppgift, icke vara

att helt likställa med ekonomiska föreningar i allmänhet. Fråga uppkommer

då, i vad mån prisregleringsföreningarna böra få en särställning i beskattningshänseende.

Om en lagstiftning kommer till stånd, är det uppenbarligen

av stor vikt att i denna noga angives, vad som faller under lagstiftningen.

Då en lagstiftning i enlighet med förslaget enligt alternativ I torde

få anses vara alltför vidsträckt, synes detta alternativ icke böra ifrågakomma.

Jordbruksnämndens förslag enligt alternativ II är mera preciserat än

dess förslag enligt alternativ I och alternativ II synes därför vara att föredraga.

I fortsättningen framhåller kammarrätten emellertid som sin mening, att

ändamålet med stiftelserna borde begränsas att endast avse prisreglerande

verksamhet. Huruvida avdrag kunde erhållas för försöksverksamhet o. d.

borde avgöras i vanlig ordning vid de årliga taxeringarna. Av vikt vore även

att det statliga inflytandet i stiftelsernas styrelser förstärktes.

Riksskattenämnden lämnar i sitt yttrande följande redogörelse för två

utslag i regeringsrätten, som belyser det nuvarande rättsläget på förevarande

område.

Det ena fallet (RÅ 1943 not. Fi 889) avser Svenska spannmålsaktiebolagets

taxering år 1942. Detta bolag hade enligt avtal med staten att till vissa priser

uppköpa spannmål för lagring och försäljning och hade förbundit sig

att till statsverket inleverera influtna medel, i den mån dessa ej åtginge för

återköp av spannmål eller för täckande av kostnaderna för bolagets verk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

samhet i övrigt eller för uppbringande av bolagets lager till av Kungl. Maj :t

föreskriven omfattning. Regeringsrätten fann bolaget icke vara skattskyldigt

för inkomsten av ifrågavarande rörelse, »enär bolagets verksamhet allenast

utgjort ett led i statens av de rådande förhållandena nödvändiggjorda

spannmålsreglering samt med avseende härå ifrågakomna i bolagets rörelse

redovisade nettobehållning, som i dess helhet inlevererats till statsverket,

icke är att anse såsom för bolaget skattepliktig inkomst».

Det andra nu åsyftade fallet (RÅ 1952 not. Fi 734) gällde Västkustfisks,

förening u. p. a., taxering år 1947. Huvuddelägare i denna förening är

Svenska västkustfiskarnas centralförbund. Av föreningens stadgar — bilaga

9 till förevarande framställning — framgår att föreningens vinstmedel

i viss utsträckning kunna användas för utdelning till delägarna samt

att vid föreningens upplösning beslut skall fattas, »huruvida och till vilken

inom föreningens verksamhetsområde befintlig, för fiskarebefolkningen

gagnelig institution återstående tillgångar skola tillfalla». Regeringsrätten

fann i detta fall föreningen vara skattskyldig för sådana belopp, som föreningen

redovisat som behållning vid beskattningsårets utgång av de pristillägg

å överskottsfisk, vilka statens livsmedelskommission under beskattningsåret

utbetalat till föreningen.

Av dessa båda avgöranden torde få slutas följande. Om de medel, en organisation

av förevarande slag uppbär i den prisreglerande verksamheten,

ha karaktär av statsmedel och äro bundna för prisreglerande ändamål samt

under statlig kontroll i händelse av organisationens upplösning, föreligger i

allmänhet skattefrihet för uppkommen nettobehållning. Denna har då icke

fonderats för organisationens egen räkning, utan organisationen har närmast

till uppgift att förvalta medlen i statens intresse. Om däremot medlen

mera fritt kunna användas inom organisationen och vid upplösning disponeras

för dess ändamål, blir organisationen skattskyldig för medlen såsom

för inkomst av rörelse.

Även om det skulle vara möjligt att på detta sätt uppdraga vissa gränser,

inom vilka skattefrihet eller skattskyldighet föreligger, förefinnas dock inom

prisregleringens område en hel del avgifter och anslag, beträffande vilka

det icke med säkerhet kan avgöras till vilken kategori de skola hänföras.

Det förekommer sålunda icke sällan mellanformer, vilka skulle kunna betecknas

såsom organisationens medel under statens kontroll. Riksskattenämnden

har i samband med lämnande av förhandsbesked i taxeringsfrågor

haft anledning konstatera dessa förhållanden. På grund av svårigheterna

att här finna några fasta riktlinjer för skattskyldigheten finner nämnden

det önskvärt, att" större klarhet åstadkommes beträffande den skatterättsliga

behandlingen av ifrågavarande medel.

Riksskattenämnden framhåller vidare, att det icke syntes nödvändigt att i

detta sammanhang taga upp till diskussion det mycket omfattande och hela

näringslivet berörande spörsmålet om införande av en generell rätt till resultatutjämning

vid beskattningen genom kvittning mellan vinstår och förlustår.

Frågan borde här kunna begränsas till jordbruket och fisket samt betraktas

som en specialfråga, sammanhängande med jordbruksregleringen.

Den situation, som här förelåge, vore eu följd av statens egna dispositioner

och dessa skattefrågors reglerande utgjorde närmast en konsekvens av den

sedan flera år förda jordbrukspolitiken. Det av jordbruksnämnden i första

hand förordade alternativet kunde synas vara den enklaste vägen att lösa

föreningarnas skattefrågor. Det torde emellertid kunna befaras, att man

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 8.

15

med en sådan lösning alltjämt komme att ställas inför åtskilliga frågor angående

karaktären av de medel, som tillfördes föreningarna, där olika mellanformer

kunde ge anledning till tvister. Enligt huvudalternativ II skulle

däremot den påtagliga fördelen vinnas, att någon tvekan icke kunde uppstå

om medlens skatterättsliga karaktär. För att icke stiftelsernas medel skulle

kunna överföras till föreningarnas fria disposition krävdes emellertid, att

bestämmanderätten i stiftelserna förbehölls staten. Staten borde därför besätta

flertalet platser inom stiftelsernas styrelser.

Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar, att det icke kunde ifrågakomma att

helt fritaga samtliga prisregleringsföreningar från skattskyldighet bland

annat med hänsyn till att föreningsstadgarna i vissa fall innehölle bestämmelser

om utdelning till delägarna samt disposition av eventuellt överskjutande

kapital vid föreningars upplösning. En partiell skattefrihet enligt det

förslag jordbruksnämnden betecknat som huvudalternativ I förutsatte, att

föreningarna ålades att hålla sina olika verksamhetsgrenar helt åtskilda i

bokföringen och komme att medföra svårigheter att vid tillämpningen bedöma

behörigheten av vidtagna dispositioner.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att de uppkomna skattespörsmålen

måste bedömas enligt företagsbeskattningens grundläggande principer.

Vid en överblick i ett större sammanhang måste befaras, att starka invändningar

komme att resas mot en specialskattelagstiftning till förmån för

prisregleringsföreningar. Liknande krav torde kunna framställas av en rad

statligt eller kommunalt understödda företag av allmännyttig karaktär t. ex.

kommunala bostadsaktiebolag och elektriska distributionsföreningar. En sådan

utveckling finge anses mindre önskvärd och framställningar av denna

art borde icke prövas från fall till fall. Det syntes lämpligast att avvakta

resultatet av den pågående översynen av företagsbeskattningen. Skulle föreningarnas

verksamhet befinnas vara av den art, att omedelbara skattelättnader

måste beredas dem, borde alternativ II kunna ifrågakomma. Ej heller

alternativ II syntes vara så konstruerat, att det skattemässigt vore tilltalande.

Den möjlighet som skulle tillkomma stiftelsernas styrelse att ställa stiftelsernas

medel till resp. föreningars förfogande som rörelsemedel gjorde

avsättningarna till stiftelserna helt illusoriska.

Kommers kollegium och flertalet av de hörda handelskamrarna anser, att

en speciallagstiftning för prisregleringsföreningar icke borde ifrågakomma

och att spörsmålet om föreningarnas beskattning borde upptagas till prövning

i samband med den utredning angående företagsbeskattningen, som anförtrotts

åt en särskild kommitté.

Departementschefen.

I följd av den prisreglerande verksamhet, som i överensstämmelse med

av statsmakterna uppdragna riktlinjer bedrives på jordbrukets och fiskets

områden, har under senare år uppkommit vissa skattespörsmål, vilka ännu

icke vunnit en definitiv reglering. Enligt nu tillämpad praxis torde de pris
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

reglerande företagen i regel icke kunna påräkna skattefrihet för eventuella

överskott å den prisreglerande verksamheten. Sålunda har föreningen Västkustfisk

beskattats för ett belopp, som föreningen redovisat såsom behållning

vid beskattningsårets utgång av de medel, vilka statens livsmedelskommission

utbetalat till föreningen i form av pristillägg å överskottsfisk (RÅ 1952

not 734). Endast om de insamlade medlens karaktär av statsmedel klart

framgår av vidtagna dispositioner torde skattefrihet kunna ifrågakomma.

I detta hänseende må erinras om att Svenska spannmålsaktiebolaget förklarats

icke vara skattskyldigt för redovisad nettobehållning å bolagets verksamhet,

vilken nettobehållning inlevererats till statsverket (RÅ 1943 not

889).

Syftet med den föreliggande framställningen är att genom särskild lagstiftning

öppna möjlighet för prisregleringsföreningarna att skattefritt fondera

sådana under året uppsamlade prisregleringsmedel, vilka kvarstår oanvända

vid beskattningsårets utgång. Jordbruksnämnden har understrukit,

att en reducering av dessa medel genom beskattning i högsta grad skulle

motverka syftet med föreningarnas verksamhet och sannolikt framtvinga

antingen ett nedläggande av verksamheten eller dess överförande i rent statlig

regi.

Vissa remissinstanser har ansett att frågan om prisregleringsmedlens skatterättsliga

behandling icke borde lösas nu utan i stället hänskjutas till övervägande

av den utredning, som för närvarande är sysselsatt med en översyn

av företagsbeskattningen. Man har motiverat detta ställningstagande

med att här i själva verket vore fråga om vilken resultatutjämning mellan

olika år, som borde tillåtas i beskattningsavseende. Det synes dock knappast

befogat alt jämställa den prisreglerande verksamhet, som bedrives av dessa

föreningar, med vanlig förvärvsverksamhet. I den mån överskott uppstår å

den prisreglerande verksamheten skall detta ju icke disponeras såsom vinstmedel

utan skall kvarstå i föreningen och enligt statsmakternas direktiv användas

i den prisreglerande verksamheten ett följande år. Det är sålunda

icke fråga om utjämning av vinster och förluster i egentlig mening. Enligt

min mening föreligger därför inget hinder för att upptaga de nu aktuella

skatteproblemen till särskild behandling.

Jordbruksnämnden har i första hand förordat en lagstiftning med det innehållet,

att överskottet å den prisreglerande verksamheten generellt undantages

från beskattning. Kammarrätten, riksskattenämnden och flertalet av

de hörda länsstyrelserna har förklarat sig icke kunna tillstyrka en dylik allmän

skattefrihets regel. Därvid har särskilt framhållits, att man med en sådan

lösning alltjämt komme att ställas inför åtskilliga frågor om den verkliga

karaktären av de medel, som tillfördes föreningarna, där olika mellanformer

kunde ge anledning till tvister. Vidare funnes icke tillräckliga garantier

för att medel avseende den prisreglerande verksamheten icke kunde

komma delägarna till godo. För egen del har jag kommit till den uppfattningen,

att en lagstiftning enligt detta alternativ sannolikt skulle nödvändiggöra

en statlig kontroll över föreningarna, som av andra skäl icke kan anses

önskvärd. Jag kan sålunda icke förorda en lösning efter dessa linjer. Ej hel
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

17

ler finner jag förslaget, att riksskattenämnden skulle tilläggas befogenhet

att efter prövning från fall till fall medgiva dispens från skattskyldighet

vara en lämplig anordning.

Enligt det av jordbruksnämnden såsom huvudalternativ II betecknade förslaget

skulle överskott å den prisreglerande verksamheten tillföras särskilda,

för ändamålet inom vederbörande branscher bildade stiftelser, varvid avsättningarna

till dessa stiftelser liksom de hos stiftelserna uppsamlade medlen

och avkastningen därå skulle vara undantagna från beskattning. Detta

alternativ har ur taxeringssynpunkt den påtagliga fördelen, att avdragsrätten

anknytes till det objektiva kriteriet, att beloppet överförts till en stiftelse

av angivet slag och några svårigheter för gränsdragningen uppkommer icke.

Genom att meddela föreskrifter om att förening skall vara skyldig att som

intäkt av rörelse upptaga från stiftelse utbetalade medel, erhålles vidare

garantier för att skattefrihet icke kan ifrågakomma i andra fall än då

medlen använts för att täcka eljest uppkommande underskott. Jag vill därför

förorda, att den åsyftade särskilda regleringen av prisregleringsföreningarnas

skattskyldighet för prisregleringsmedel kommer till stånd genom en

lagstiftning, som i princip utformats i enlighet med detta alternativ.

I den inledningsvis omnämnda, av taxeringsintendenten Johansson upprättade

promemorian har föreslagits, att erforderliga författningsbestämmelser

sammanföres i en särskild förordning och att sålunda nu icke göres

någon ändring i kommunalskattelagen och statsskatteförordningarna. I promemorian

har hänvisats till att denna metod tidigare använts vid meddelandet

av bestämmelser om särskilda skattefria avsättningar till vissa stiftelser

inom skogsindustrien. Även om den nu tilltänkta lagstiftningen icke

är avsedd att vara av samma tidsbegränsade natur som sistnämnda bestämmelser,

finner jag dock det föreslagna arrangemanget lämpligt med hänsyn

till att lagstiftningen är av speciell natur och endast berör ett fåtal skattskyldiga.

En blivande författning i ämnet bör direkt anknyta till de av

Kungl. Maj :t nu godkända avtalen. Skulle framdeles nya prisregleringsföreningar

bildas, får frågan om en komplettering av lagstiftningen då upptagas

till prövning.

Skattebestämmelserna bör i sak ha den innebörd, som förutsatts i de av

Kungl. Maj :t godkända överenskommelserna. Sålunda bör vederbörande

förening vid beräkning av nettointäkt av rörelse få åtnjuta avdrag med belopp

motsvarande de medel som tillförts stiftelsen. Något krav på att inbetalningen

till stiftelsen skall ha verkställts redan under beskattningsåret

torde icke böra uppställas. Då inbetalningen skall avse det överskott, som

kan ha uppkommit i den prisreglerande verksamheten, måste uppenbarligen

föreningens bokslut föreligga, innan eventuell inbetalning kan till beloppet

angivas. Ur taxeringssynpunkt torde det vara tillfyllest om inbetalningen

är verkställd senast den dag föreningen har att avgiva allmän självdeklaration.

Stiftelserna bör icke vara skattskyldiga till inkomst- eller förmögenhetsskatt

för de medel, som enligt avtalen inbetalas till stiftelserna, eller för

därav härflytande avkastning. Å andra sidan bör till vederbörande förening

utbetalade medel upptagas hos föreningen som intäkt av rörelse för det be2

Biliang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr S.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

skattningsår, då medlen kommit föreningen till godo. De föreslagna bestämmelserna

bör första gången tillämpas vid 1954 års taxering.

Att gåvoskatt icke ifrågakommer för de enligt avtalen överförda medlen

torde ligga i sakens natur.

Till sist torde jag få beröra vissa speciella frågor, som reglerats i de mellan

statens jordbruksnämnd och vederbörande föreningar träffade avtalen.

Endast överskott å den prisreglerande verksamheten i egentlig mening är

av sådan säregen natur, att en specialregel rörande beskattningen kan anses

motiverad. Avtalen innehåller också direkt föreskrift om att de till stiftelse

överförda medlen skall användas — förutom till att täcka de med stiftelsens

förvaltning förenade kostnaderna — till att utjämna underskott i den av föreningen

bedrivna prisreglerande verksamheten. Till stiftelse får sålunda

icke överföras t. ex. de medel, som stärkelseföreningen avser att använda till

rationaliseringsverksamhet inom föreningens arbetsområde, eller de medel,

som oljeväxtföreningarna avsätter till viss försöks- och forskningsverksamhet

på oljeväxtodlingens område. Huruvida avdrag vid taxeringen kan erhållas

för dylika medel, blir alltså att bedöma enligt vanliga regler. Ehuru

föreskrift härom icke intagits i alla avtalen torde det ligga i sakens natur

att vid bestämmande av överskottet å den prisreglerande verksamheten jämväl

får inräknas eventuella ränteinkomster å uppsamlade prisregleringsmedel.

Avtalen innehåller särskilda bestämmelser om hur stiftelses tillgångar

skall disponeras för den händelse stiftelsen upplöses. Upphör avtalet efter

uppsägning skall stiftelsens tillgångar överföras till föreningen. I detta fall

kommer sålunda medlen att vid detta tillfälle upptagas till beskattning hos

föreningen. Inträder den situationen, att föreningens uppgift som statligt

dirigerat prisregleringsorgan skulle upphöra, skall enligt föreskrift i avtalen

de medel, som då innestår hos stiftelsen, användas på sätt Kungl. Maj :t bestämmer.

I detta fall kan sålunda stiftelsens medel komma att utbetalas till

annan än de ifrågavarande föreningarna. Frågan om skattskyldighet för sådana

medel regleras icke av den nu förordade lagstiftningen utan denna

fråga blir att bedöma enligt eljest gällande regler.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning om rätt alt vid taxering för inkomst njuta avdrag

för belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade stiftelser, m. m.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga nyssnämnda författningsförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birgit Warholm.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

19

Bilaga 1.

Avtal.

Mellan statens jordbruksnämnd för Kungl. Maj :t och Kronan under förbehåll

om Kungl. Maj :ts godkännande och Sveriges export- och importförening

för ägg, förening u. p. a., har följande avtal träffats.

1 §•

Föreningen, vilken i prisreglerande syfte tillerkänts ensamrätt till export

och import av ägg och äggprodukter på villkor bland annat att föreningen

iakttager de föreskrifter jordbruksnämnden meddelar för sådan export

och import, grundar härmed en stiftelse, benämnd »Ägghandelns Konjunkturutjämningsfond»,

med ändamål att mellan olika år utjämna vinster och

förluster i föreningens prisreglerande verksamhet.

2 §.

För stiftelsen skola gälla de stadgar, som framgå av bilaga härtill.

3 §•

I samband med stiftelsens grundande tillföres stiftelsen såsom grundkapital
a)

det belopp av 2 800 000 kronor, som influtit i form av exportavgifter

enligt Kungl. Maj :ts brev den 28 juni 1935 och som jordbruksnämnden den

27 februari 1951 överfört till föreningen,

b) vid utgången av senaste räkenskapsår den 30 juni 1953 balanserade

medel å exportavgifters konto, 65 114 kronor 78 öre, samt å räntors konto,

210 113 kronor 51 öre, eller tillhopa 275 228 kronor 29 öre.

4 §•

För varje följande räkenskapsår tillföres stiftelsen det överskott, som kan

ha uppstått i den av föreningen enligt direktiv från jordbruksnämnden bedrivna

prisreglerande verksamheten, även till den del överskottet härrör

från de regleringsavgifter, som föreningens medlemmar inbetalat till föreningen

enligt § 8 i föreningens stadgar eller från importavgifter, som enligt

jordbruksnämndens bestämmande under räkenskapsåret kunna ha erlagts

till föreningen från importör, vilken icke är medlem av föreningen.

Inbetalningar enligt denna paragraf skola för varje år ske senast tre

månader efter räkenskapsårets slut.

5 §.

De medel, som enligt §§ 3 och 4 tillförts stiftelsen, och de inkomster stiftelsen

i övrigt kan erhålla, skola användas — förutom till täckande av de med

stiftelsens förvaltning förenade kostnaderna — till att utjämna underskott,

som för visst räkenskapsår må uppkomma i samband med verksamhet, som

i 4 § sägs.

Som villkor för att föreningen i fortsättningen skall åtnjuta särskilda

rättigheter som prisregleringsorgan gäller — förutom att föreningen iakttar

de för föreningens verksamhet av nämnden meddelade direktiven — att

stiftelsens styrelse icke handlar i strid mot bestämmelse i detta avtal eller

i de för stiftelsen gällande stadgarna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Därest föreningens uppgift som statligt dirigerat prisregleringsorgan för

äggmarknaden skulle upphöra, skall detta avtal omedelbart upphöra att

gälla och skola de medel, som då innestå hos stiftelsen, användas på sätt

Kungl. Maj :t bestämmer.

6 §•

Detta avtal skall återgå därest icke Kungl. Maj :t och riksdagen före den

1 juli 1954 besluta, att föreningens inbetalningar till stiftelsen få avdragas

vid beräkning av nettointäkt av föreningens rörelse enligt kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt, att de till stiftelsen influtna

medlen jämte ränta därå icke beskattas hos stiftelsen samt att medel,

vilka utbetalas till föreningen från stiftelsen, skola upptagas såsom intäkt

av föreningens rörelse först under det beskattningsår, för vilket medlen utbetalats.

Därest avtalet skulle återgå, skall stiftelsen upplösas och dess tillgångar

överföras till föreningen.

7 §.

För detta avtal gäller en ömsesidig uppsägningstid av tolv månader.

Om avtalet upphör att gälla på grund av uppsägning skall stiftelsen upplösas

och dess tillgångar överföras till föreningen för att av denna användas

för ändamål, som jordbruksnämnden bestämmer.

8 §.

Tvist på grund av detta avtal skall avgöras av skiljemän enligt lag.

Stockholm den 27 november 1953.

Statens jordbruksnämnd Sveriges export- och importför
ening

för ägg u. p. a.

O.-W. Olsson

N. Tolstoy

Robert Magnusson

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

21

Bilaga 2.

Stiftelseurkund och stadgar för stiftelsen Ägghandelns

konjunkturutjämningsfond.

Undertecknad, Sveriges export- och importförening för ägg, förening u.

p. a., grundar härmed nedan angivna stiftelse och antager för denna följande

stadgar.

§ 1.

Stiftelsen, vars namn är Ägghandelns konjunkturutjämningsfond, har

till ändamål att fondera och förvalta de medel, som på grund av avtal mellan

statens jordbruksnämnd och föreningen tillföras stiftelsen, ävensom därå

upplupna räntor, samt att utbetala sålunda influtna belopp efter grunder,

som bestämmas i sådant avtal.

§ 2.

Stiftelsens grundkapital som är 3 075 228 kronor 29 öre, bildas på sätt

angivits i 3 § av ett denna dag mellan jordbruksnämnden och föreningen

träffat avtal. Kapitalet kan efter hand ökas med medel som ytterligare inflyta

enligt 4 § av förenämnda avtal.

§ 3.

Stiftelsens angelägenheter handhavas av en styrelse, som har sitt säte i

Stockholm och som består av ledamöterna av arbetsutskottet inom föreningens

styrelse samt av representant för jordbruksnämnden.

Ersättare för jordbruksnämndens representant i stiftelsens styrelse utses

av jordbruksnämnden. Suppleanter för övriga ledamöter i stiftelsens styrelse

utses av föreningens styrelse efter samma grunder som gälla då föreningens

styrelse utser arbetsutskott.

Jordbruksnämndens representant skall vara styrelsens ordförande.

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller om någon av

styrelsens ledamöter så påfordrar.

För att styrelsen skall vara beslutför fordras att minst tre ledamöter äro

tillstädes, däribland ordföranden. Beslut fattas med enkel majoritet och utslagsröst

för ordföranden, dock att, i fall som avses i § 7 nedan, för besluts

giltighet fordras att det biträdes av ordföranden.

§ 4.

Stiftelsens firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter, som

stiftelsen därtill utser.

§ 5.

För granskning av styrelsens förvaltning och stiftelsens räkenskaper utses

årligen två revisorer och två suppleanter för dem. Av vardera av revisorerna

och suppleanterna utses en av jordbruksnämnden och en av föreningen.

§ 6.

Stiftelsens medel kunna utlånas till föreningen såsom rörelsemedel men

skola i övrigt, i den mån de icke erfordras för täckande av de med förvaltningen

förenade Kostnaderna, vara placerade hos bankinrättning. Sådan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

placering skall, såvitt avser valet av bankinrättning, godkännas av jordbruksnämnden.

§ 7.

För beslut om utbetalning av stiftelsens medel till annat ändamål än utjämning

av underskott i föreningens prisreglerande verksamhet, fordras att

beslutet biträdes av ordföranden. Skulle ordföranden motsätta sig beslutet,

må det dock gälla om jordbruksnämnden därtill lämnar sitt godkännande.

Lika med jordbruksnämndens medgivande skall gälla godkännande, som

lämnas av Kungl. Maj:t efter besvär av föreningen eller stiftelsen.

§ 8.

Stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen den 24 maj 1929

om tillsyn över stiftelser.

§ 9.

Dessa stadgar skola godkännas av Kungl. Maj :t och få icke ändras utan

att Kungl. Maj :t därtill lämnat sitt medgivande.

Stockholm den 27 november 1953.

Sveriges export- och importförening för ägg förening u. p. a.

Robert Magnusson.

637763. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.