Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:89, Angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

1

Nr 89.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m.;

given Stockholms slott den 12 februari 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att.

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås fortsatt tillämpning under budgetåret 1954/55

av det av riksdagen för budgetåret 1953/54 lämnade medgivandet för Kungl.

Maj :t att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning

in. in. av viss kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 saml. Nr 89.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 februari 195i.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter förslag till bemyndigande

att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. och anför därvid följ

ande.

I anledning av propositionen nr 107 medgav 1953 års riksdag (jordbruksutsk.

uti. 20., rskr. 201), att Kungl. Maj :t finge under budgetåret 1953/54

utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning av

kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet

å egendomen uppginge till högst 50 000 kronor, eller, där taxeringsvärde

ej vore åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet

uppginge till högst nämnda belopp. Kungl. Maj :t ägde därvid att i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig vid anmälan av propositionen angivna

riktlinjer föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna

skulle äga rum. Där så befunnes lämpligt, skulle Kungl. Maj :t ha befogenhet

att åt central förvaltningsmyndighet överlämna beslutanderätten

rörande försäljning av egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde

icke överstege 20 000 kronor, respektive åt länsstyrelse, såvitt anginge allmänna

arvsfonden tillhörig fast egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde

icke överstege 10 000 kronor.

Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande byte

samt upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom

beträffande avstående utan ersättning av kronomark, som kunde erfordras

till järnväg eller allmän väg. Rätten att besluta om dylikt avstående finge

dock av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast

i avseende å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 3 000 kronors

värde.

Genom cirkulär till statsmyndigheterna den 5 juni 1953 (nr 477) har

Kungl. Maj :t till kännedom meddelat vad riksdagen sålunda beslutat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

3

Befogenheten att, med viss begränsning beträffande egendomens värde,

åt central förvaltningsmyndighet överlämna försäljningsrätten har Kungl.

Maj :t tagit i anspråk genom försäljningsbemyndiganden för telestyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt domänstyrelsen. Genom beslut den 5 juni 1953 har Kungl. Maj :t bemyndigat

nämnda myndigheter att under budgetåret 1953/54 försälja och

byta under deras förvaltning stående fastigheter, vilkas taxerings- eller uppskattningsvärden

icke överstege 20 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut samma dag bemyndigat länsstyrelserna

att under budgetåret 1953/54, i den mån försäljningsfrågan icke av

länsstyrelse underställdes Kungl. Maj :ts prövning, försälja allmänna arvsfonden

tillfallen fast egendom, vars taxeringsvärde eller, där taxeringsvärde

icke vore åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet icke

överstege 10 000 kronor.

Kungl. Maj :t har för dessa bemyndiganden meddelat samma föreskrifter

rörande sättet och villkoren för försäljningarna, som gällt under närmast

föregående budgetår.

På sätt vid utverkande av försäljningsbemyndigandet har förutsatts, skall

riksdagen årligen erhålla en redogörelse för de försäljningar, som med stöd

av bemyndigandet verkställts under närmast föregående kalenderår. I sådant

syfte har upprättats sammanställningar departementsvis över de under

kalenderåret 1953 försålda fastigheterna. Dessa sammanställningar

torde få överlämnas till vederbörande riksdagsutskott.

I detta sammanhang vill jag även anmäla ett spörsmål rörande bestämmandet

av ersättning för kronomark, som tas i anspråk för expropriationsändamåt.

Spörsmålet aktualiserar viss ändring av 2 § andra stycket kungörelsen

den 30 juni 1942 (nr 615) angående upplåtelse för expropriationsändamål

av nyttjanderätt och servitutsrätt till kronan tillhörig fast egendom.

I nyssnämnda kungörelse, som utfärdats med stöd av riksdagens beslut,

stadgas (1 §), att central förvaltningsmyndighet, under vars vård och förvaltning

kronan tillhörig fast egendom är ställd, må för tillgodoseende av

ändamål, som enligt gällande lag kan föranleda expropriation, förordna om

upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan egendom, såvitt angår

rättighet, vars årliga värde kan antagas icke överstiga 2 000 kronor.

Vid upplåtelse med högre årligt värde tillkommer prövningen Kungl. Maj :t.

Ersättning för upplåtelse, varom avtal träffas av förvaltningsmyndighet,

skall enligt 2 § andra stycket utgå enligt i lagen om expropriation stadgade

grunder, såvida ej är fråga om upplåtelse för anläggande eller förändring

av järnväg eller allmän väg, varvid särskilda regler gäller. Ersättningen må

av myndigheten på sätt denna prövar lämpligt till beloppet fastställas, dock

att ersättningen skall bestämmas av sådan nämnd, som omförmäles i lagen

om expropriation, där den, till vars förmån upplåtelsen sker, sådant påkallar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Iiungl. Maj:ts proposition nr 89.

Det förut nämnda cirkuläret till statsmyndigheterna av den 5 juni 1953

hänvisar jämväl till 1942 års nyssberörda kungörelse. Cirkuläret föreskriver

bl. a., att central förvaltningsmyndighet må för tillgodoseende av ändamål,

vilket enligt gällande lag kan föranleda expropriation, utan hinder av

i cirkuläret meddelade föreskrifter förordna om avstående av sådan egendom,

vars värde kan antagas icke överstiga 5 000 kronor. Beträffande behörighet

att träffa avtal om överlåtelse, grunderna och sättet för ersättningens

bestämmande in. in. skall i förevarande fall föreskrifterna i 1942

års ovan nämnda kungörelse i tillämpliga delar gälla.

Det torde till en början få erinras om att kronans fasta egendom icke

kan bli föremål för expropriation. Då mark, som tillhör kronan, erfordras

för tillgodoseende av behov, som kunnat föranleda expropriation därest

marken tillhört enskild, brukar emellertid marken frivilligt avstås. De regler,

som i allmänhet gäller för försäljning eller annat avstående av statlig

mark, blir därvid tillämpliga.

Före den 1 april 1950, då lagen den 21 december 1949 angående ändring

i lagen om expropriation trädde i kraft, värderades mark, som berördes av

expropriation, av expropriationsnämnd. Vid sådan värdering av kronan

tillhörig fast egendom, som enligt Kungl. Maj :ts eller myndighets föreskrift

skulle handläggas i den i lagen om expropriation stadgade ordningen, tillgick

enligt vad som upplysts i regel så, att sökanden instämde den myndighet,

som ansågs företräda fastigheten, till vederbörande allmänna domstol

med yrkande att expropriationsnämnd måtte tillsättas för verkställande av

ifrågakommande värdering. Det är icke känt, att domstol någon gång vägrat

medverka vid tillsättande av expropriationsnämnd för sådant ändamål. Expropriationsnämnderna

torde alltid ha utfört de begärda uppdragen.

Med ikraftträdandet av 1949 års nyssnämnda lag har emellertid frågan om

värderingen i dylika fall kommit i nytt läge. Tidigare inskränkte sig domstolens

befattning med värderingen till allenast en rent formell handläggning

medan avgörandet i sak, som ej kunde överklagas, träffades av expropriationsnämnden

efter en procedur, som i viss mån liknade ett skiljedomsförfarande.

Numera verkställes värderingar enligt lagen om expropriation

av expropriationsdomstolen såsom specialdomstol i första instans efter ett

rent judiciellt förfarande, som i vissa avseenden avviker från det vid de allmänna

underrätterna tillämpade. Genom överklagande kan värderingsfrågorna

dras under hovrätts och högsta domstolens prövning, Expropriationsdomstolarnas

verksamhet och befogenhet är enligt nämnda lag begränsad

till fastigheter, som tillhör annan än kronan. Värderingar, som erfordras

för bestämmande av ersättning för upplåten kronans mark, synes med hänsyn

härtill icke, såsom 2 § andra stycket 1942 års kungörelse i dess nu gällande

lydelse förutsätter, kunna upptagas till avgörande av expropriationsdomstol

och handläggas enligt de för sådan domstol gällande särskilda reglerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

5

Föreskrifter om expropriationsersättningens bestämmande återfinnes i

7—It §§ expropriationslagen. Dessa regler innebär i huvudsak följande.

För fastighet, som exproprieras, skall erläggas löseskilling motsvarande

fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning.

Exproprieras en del av en fastighet och lider återstoden skada

eller intrång genom expropriationen eller den exproprierade delens användande,

skall ersättning därför gäldas. Uppkommer eljest genom expropriationen

skada för ägaren, skall även sådan skada ersättas. Är den exproprierande

på grund av åtagande eller av annan anledning pliktig vidta åtgärd

till förebyggande eller förminskande av skada eller intrång, skall ersättningen

jämkas därefter. Innebär sådant åtagande utfästelse av servitut till

förmån för fastighetsdel, som ej exproprieras, och sker ej expropriationen

för kronans räkning, må —- om fastighetsdelens ägare det yrkar — hänsyn

icke tas till utfästelsen, utan att den gjorts i sådan form, att inteckning för

servitutet kan meddelas (7 §).Vid bestämmande av löseskillingen för fastighet,

som exproprieras, må hänsyn icke tas till sådan förändring i värdet

därå, som uppstår allenast till följd av expropriationsrättens beviljande eller

det avsedda ändamålets genomförande (8 §). Exproprieras en del av en

fastighet och föranleder expropriationen eller den exproprierade delens användande

skada eller intrång å den återstående delen men i annat hänseende

jämväl nytta för denna, skall ersättning för sådant men gäldas endast i den

mån det överstiger nyttan (9 §). Har, efter det fråga om expropriation blivit

väckt, kostnad nedlagts å fastigheten i uppenbar avsikt att höja expropriationsersättningen,

må genom sådan kostnad åstadkommen förökning av

fastighetens värde icke tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande

(10 g). Vad i 7—10 §§ stadgas om fastighet äger motsvarande tillämpning

beträffande särskild rätt till fastighet, som avstås på grund av expropriation

(11 §).

Departementschefen. Det av 1953 års riksdag lämnade bemyndigandet för

Kungl. Maj :t att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om

försäljning m. m. av kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom

avsåg budgetåret 1953/54. Nytt bemyndigande, gällande för nästkommande

budgetår, bör nu utverkas.

De förut berörda ändringar, som genom 1949 års lag vidtagits i expropriationslagen,

torde leda till att viss ändring av 2 § andra stycket omförmälda

kungörelse av år 1942 är erforderlig. Liksom hittills torde få gälla,

att ersättning för i kungörelsen avsedd upplåtelse, varom avtal träffas av

förvaltningsmyndighet, skall utgå enligt i lagen om expropriation stadgade

grunder samt att ersättningen må av myndigheten på sätt denna prövar

lämpligt till beloppet fastställas. Därmed avses givetvis endast, att de i lagen

meddelade föreskrifterna om expropriationsersättning skall tjäna vederbörande

myndighet till ledning vid bestämmandet av ersättningens storlek.

Såsom en följd av de år 1949 vidtagna ändringarna i nämnda lag torde däremot

den bestämmelsen i 2 § 1942 års kungörelse böra utgå, som föreskriver

att ersättningen i vissa fall skall bestämmas av expropriationsnämnd. Därest

riksdagen ej har något att erinra mot vad jag här förordat, torde det få

ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga erforderlig ändring i 1942 års kungörelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

De vid anmälan av tidigare års propositioner i ämnet omnämnda frågorna

om inrättande av en central fastighetsvärderingsnämnd, om formerna

för en samordning mellan statens prispolitik vid fastighetsförsäljningar

och den sociala bostadsbyggnadsverksamheten samt om prissättningen vid

försäljning av kyrklig jord är icke slutligt behandlade av Kungl. Maj :t. I

avvaktan på en definitiv lösning av dessa spörsmål torde jämväl under

nästa budgetår bostadsstyrelsens nuvarande funktion beträffande kronans

markförsäljningar böra bibehållas ävensom de nu gällande allmänna riktlinjerna

och villkoren för försäljningsförfarandet böra tillämpas.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att

a) medgiva, att Kungl. Maj :t må under budgetåret 1954/

55 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om

försäljning av kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig

fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppgår

till högst 50 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke är

åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppgår

till högst nämnda belopp, och i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående angivna riktlinjer

föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna

skall äga rum, med rätt för Kungl. Maj:t att, där så

befinnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet överlämna

beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars

taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstiger 20 000

kronor, respektive åt länsstyrelse, såvitt angår allmänna

arvsfonden tillhörig fast egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde

icke överstiger 10 000 kronor;

b) förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skall gälla jämväl

beträffande byte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt

av sådan egendom, ävensom beträffande avstående utan ersättning

av kronomark, som erfordras till järnväg eller allmän

väg, därvid dock rätten att besluta om dylikt avstående

må av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet

endast i avseende å obebyggt omTåde av högst

5 hektars yta eller 3 000 kronors värde;

c) uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena,

i författning eller eljest i särskild ordning meddelade föreskrifter

angående rätt för Kungl. Maj :t eller förvaltningsmyndighet

att försälja, byta eller under åborätt eller tomträtt

upplåta kronan tillhörig fast egendom alltjämt skall

gälla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harald Häggquist.

647162. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:168 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. 31aj:ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. a1 i texten
  2. JoU 1954:11 Memorial angående departementsvis uppgjorda förteckningar över försäljningar av viss kronan tillhörig fast egendom. a1 i texten