Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser om kommuns och annan kommunal samfällighets utdebitering av skatt för år 1956, m. m

20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:93, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser om kommuns och annan kommunal samfällighets utdebitering av skatt för år 1956, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

1

Nr 93.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan kommunal

samfällighets utdebitering av skatt för år 1956,

m. m.; given Stockholms slott den 12 februari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser om kommuns och annan kommunal

samfällighets utdebitering av skatt för år 1956;

2) lag om skyldighet för kommun att avsätta medel til! särskild skatteregleringsfond

i anledning av fastighetsskattens omläggning;

3) lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm;

4) lag angående ändrad lydelse av 45 § 2 mom. och 47 § lagen den 20 juni

1924 (nr 349) om landsting;

5) förordning angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 2 § förordningen

den 31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel;

samt

6) förordning om ändring i förordningen den 17 december 1948 (nr 766)

angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller

ecklesiastik indelning, m. m.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges vissa förslag, föranledda av det vid 1953 års

riksdag fattade beslutet om fastighetsskattens inarbetande i den kommunala

inkomstskatten.

I propositionen förutsättes att fastighetsskatten enligt 1954 års fastighetstaxering,

den sista fastighetsskatten enligt äldre bestämmelser, i vanlig ord
-

Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 93.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ning utbetalas till kommunerna under 1955. Några särskilda bestämmelser

föreslås icke beträffande beräkningen av kommunernas förskott från statsverket

under nämnda år. Härav följer att kommunerna 1955 erhåller sedvanliga

skatteinkomster. En ytterligare följd blir, att kommunerna 1957

erhåller dels på grund av gällande regler om avräkning mellan förskott och

verklig skatt ett belopp ungefärligen motsvarande ett års fastighetsskatt och

dels ett förskott från statsverket som inkluderar ett mot fastighetsskatten

svarande belopp. Den extra skatteinkomst, som kommunerna sålunda erhåller,

beror av att fastighetsskatten enligt äldre bestämmelser utbetalas i efterskott,

medan i fortsättningen den mot fastighetsskatten svarande högre inkomstskatten

utbetalas såsom förskott.

Utan särskilda bestämmelser skulle kommunerna under 1956 icke erhålla

vare sig fastighetsskatt i äldre mening eller förskott från statsverket som

innefattar den av fastighetsskattereformen föranledda högre inkomstskatten.

Däremot skulle kommunerna år 1958 erhålla en extra skatteinkomst, motsvarande

ett års fastighetsskatt. För att undanröja dessa olägenheter föreslås

särskilda bestämmelser av innebörd, att förskottet från statsverket

under 1956 skall uppräknas med ett belopp motsvarande ett års fastighetsskatt.

Härav följer då även att kommunerna under 1958 erhåller riktigt avvägda

skatteinkomster.

Den extra skatteinkomsten för kommunerna under 1957 är föranledd av

fastighetsbeskattningens omläggning. Denna omläggning motiverades som

ett led i fastighetsskattens avveckling; att denna skatteform icke fullständigt

avvecklades berodde främst på de ekonomiska svårigheter en sådan på

en gång genomförd avveckling skulle medföra för kommunerna. Då det har

synts naturligt, att kommunerna fonderar den extra skatteinkomsten 1957,

vilken kan beräknas uppgå till ca 300 milj. kronor, för att använda densamma

vid fastighetsskattens framtida fullständiga avveckling, föreslås i

propositionen bestämmelser, som förhindrar kommunerna att det år den

extra inkomsten inflyter, använda densamma för annat än fondering för

nyss antytt ändamål.

Slutligen föreslås en del jämkningar i vissa bestämmelser i kommunallagarna,

vilka jämkningar är av teknisk natur och föranledda av fastighetsskattereformen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

3

Förslag

till

lag med särskilda bestämmelser om kommuns ocli annan kommunal

samfällighets utdebitering av skatt för år 1956.

Härigenom förordnas som följer.

Där i lag eller annan allmän författning finnes stadgat, att kommuns eller

annan kommunal samfällighets medelsbehov skall, i den mån det ej fylles

genom andra inkomster, täckas genom utdebitering i förhållande till de

skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

vid senaste taxering påförts de till kommunen eller samfälligheten

skattskyldiga, skola vid fastställande av utgifts- och inkomststat för år 1956

följande särskilda bestämmelser gälla.

Den utdebitering, som skall verkställas för att täcka medelsbehovet för år

1956, skall beräknas i förhållande til! det antal skattekronor och skatteören,

som svarar mot den vid 1955 års inkomsttaxering av taxeringsnämnd beräknade

sammanlagda beskattningsbara inkomsten, med tillägg av ett belopp

motsvarande fyra procent av det sammanlagda taxeringsvärdet år 1955 å

inom kommunen eller samfälligheten skattepliktig fastighet.

Kommunen eller samfälligheten äger av statsverket såsom förskott under

år 1956 uppbära vad som enligt denna lag beslutats till utdebitering för sistnämnda

år. Nämnda förskott skal! avräknas mot vad kommunen eller samfälligheten

äger uppbära på grundval av taxeringen för inkomst under året

efter det då förskottet utanordnats.

Det åligger länsstyrelse eller, efter länsstyrelses uppdrag, lokal skattemyndighet

att lämna kommun eller samfällighet de uppgifter, som kunna finnas

erforderliga för iakttagande av vad ovan stadgats.

Kungl. Maj :t äger utfärda de närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga

för tillämpningen av denna lag.

Förslag

till

lag om skyldighet för kommun att avsätta medel till särskild skatteregleringsfond

i anledning av fastighetsskattens omläggning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Det åligger stad, köping, landskommun och landsting att verkställa avsättning

till särskild skatteregleringsfond i anledning av fastighetsskattens omläggning

med sådant belopp, att denna fond vid utgången av år 1957 uppgår

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

till belopp ej understigande vad staden, köpingen, landskommunen eller

landstinget av statsverket under år 1955 uppburit på grundval av 1954 års

fastighetstaxering.

Avsättning, som nu sagts, må fördelas på åren 1955, 1956 och 1957 eller

ock göras under något eller några av dessa år.

2 §.

Vad om inskränkning i kommuns rätt att taga medel ur fond i anspråk

finnes stadgat, skall, såvitt avser tiden efter utgången av år 1957, icke gälla

fond varom i denna lag förmäles.

3 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda de närmare föreskrifter, som kunna finnas

erforderliga för tillämpning av denna lag.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 56 §* lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse

i Stockholm skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

56 §.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering

för ett år, skall utgöras dels sådan allmän kommunalskatt, som ingår i

preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan allmän kommunalskatt,

som ingår i slutlig skatt på grund av nästföljande års taxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 45 § 2 mom. och 47 § lagen den 20 juni

1924 (nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 45 § 2 mom. och 47 § lagen den 20 juni 1924

om landsting1 2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse se 1953:283.

2 Senaste lydelse av 45 § se 1953:286 och av 47 § se 1950:47.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

5

45 §.

2 mom. Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till

utdebitering för ett år, skall utgöras dels sådan landstingsskatt, som ingår i

preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan landstingsskatt,

som ingår i slutlig skatt på grund av nästföljande års taxering.

47 §.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande skall lokal skattemyndighet

varje år efter slutade taxeringsförrättningar så fort ske kan till landstingets

förvaltningsutskott genom länsstyrelsen insända förteckning, som för

varje kommun summariskt upptager antalet skattekronor och skatteören,

som påförts enligt kommunalskattelagen. Förvaltningsutskottet låter däröver

upprätta sammandrag, upptagande summan för hela landstingsområdet,

samt huru mycket sig belöper å varje kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 2 § förordningen

den 31 december 1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel.

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. och 2 § förordningen den 31 december

1945 om utdebitering av tingshusmedel1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

1 §•

2 mom. Till ledning för tingshusmedlens bestämmande skall lokal skattemyndighet

varje år efter slutade taxeringsförrättningar så fort ske kan till

tingshusbyggnadsskyldige genom länsstyrelsen insända förteckning, som för

varje kommun summariskt upptager antalet skattekronor och skatteören

som påförts enligt kommunalskattelagen.

2 §.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering

för ett år, skola utgöras dels tingshusmedel, som ingå i preliminär skatt

för inkomst under detta år, dels ock tingshusmedel, som ingå i slutlig skatt

på grund av nästföljande års taxering.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.

1 Senaste lydelse av 1 § 2 mom. och 2 § se 1953:287.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 17 december 1948 (nr 766)

angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal

eller ecklesiastik indelning, m. m.

Härigenom förordnas, att 4, 8 och 9 §§ förordningen den 17 december

1948 angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller

ecklesiastik indelning, in. in.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives

samt att 5 § samma lag skall upphöra att gälla.

4 §.

Inom område, vilket överförts från en kommun till annan, skola allmän

kommunalskatt samt landstingsmedel och tingshusmedel, som påföras på

grund av taxering verkställd under det år då indelningsändringen träder i

kraft, utgå enligt den utdebitering för skattekrona och skatteöre, efter vilken

slutlig skatt påföres i förstnämnda kommun.

Fordran hos statsverket å allmän kommunalskatt samt landstingsmedel

och tingshusmedel, som påföras inom ifrågavarande område på grund av

taxering verkställd under året innan indelningsändringen träder i kraft eller

under det nästföljande året, tillkommer den kommun, det landsting eller det

tingslag, vartill området hör enligt den äldre indelningen.

8 §.

Vad ovan stadgats angående överföring av område från en kommun till

annan skall äga motsvarande tillämpning beträffande annan sådan ändring

i kommunal indelning varom i 2 § sägs.

Likaledes skall —• ■—■ -— 2 § sägs.

Beträffande sådan — --angivna året.

9 §.

Bestämmelserna i----ecklesiastik indelning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955, dock att 4 § andra

stycket i författningsrummets äldre lydelse ävensom 5 § andra stycket skola

äga tillämpning under år 1955.

Senaste lydelse av 4 § se 1953:289 och av 9 § se 1952:248.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari

195i.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena IJndén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Ling
man,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om särskilda

bestämmelser om utdebitering av allmän kommunalskatt för år 1956,

m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

Enligt 67 § lagen om kommunalstyrelse på landet skall kommuns medelsbehov,

i den mån det ej fylles genom andra inkomster, täckas med

allmän kommunalskatt. Utdebitering av sådan skatt skall fastställas i förhållande

till de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i

kommunalskattelagen vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

Enligt 69 § nämnda lag skall med det belopp för skattekrona och skatteöre,

som bestämts till utdebitering för ett år, utgöras dels sådan allmän

kommunalskatt, som ingår i preliminär skatt för inkomst under detta år,

dels ock sådan allmän kommunalskatt, som ingår i slutlig skatt och fastighetsskatt

på grund av nästföljande års taxering.

Debitering och uppbörd av kommunala skatter sker genom de statliga

debiterings- och uppbördsmyndigheterna. Staten redovisar de kommunala

utskylderna till kommunerna i följande, i 72 § kommunalstyrelselagen för

landet föreskrivna ordning:

Kommun äger av statsverket uppbära allmän kommunalskatt med belopp,

motsvarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skattekronor

och skatteören, som vid taxering för visst år påföres de till kommunen

skattskyldiga, efter det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts

till utdebitering för nästföregående år.

Kommun äger av statsverket såsom förskott uppbära det belopp, som på

grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rörande taxering till kommunal

inkomstskatt beslutats till utdebitering'' för nästkommande år. Vad sålunda

beslutats till utdebitering ingår i kommunens fordran hos statsverket vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ingången av året näst efter det då beslutet fattades. Förskottet avräknas

mot den allmänna kommunalskatt, som kommunen äger uppbära av statsverket

på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt

bestämmelserna i nästföregående stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos statsverket

enligt första och andra styckena, skall länsstyrelsen under samma år

utanordna till kommunalnämnderna med en sjättedel å åttonde dagen i var

och en av månaderna januari, mars, maj, juli, september och november.

Bestämmelserna, motsvarande de nu återgivna, återfinnes i övriga kommunallagar.

Enligt beslut vid 1953 års riksdag (SFS nr 400/1953) skall fastighetsskatten

upphöra såsom självständig skatteform. I stället sker fastighetsbeskattning

i den formen, att vid taxering till kommunal inkomstskatt

förutom inkomst enligt nu gällande regler s. k. garantibelopp för fastighet

skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet. Garantibelopp beräknas vid taxeringen på grundval

av beskattningsårets taxeringsvärde.

Fastighetsskatt debiteras sista gången år 1954. Denna skatt skall erläggas

under uppbörd sterminerna i september och november 1954 samt januari

1955.

Garantibelopp för fastighet upptages såsom skattepliktig inkomst första

gången vid 1956 års inkomsttaxering.

I vad avser debitering av skatt och uppbörd är garantibelopp i princip

att likställa med annan inkomst. I uppbördshänseende är emellertid vissa

omständigheter att beakta.

För skattskyldig, vilken har att erlägga preliminär A-skatt, omfattar

skatteavdrag enligt tabell icke skatt, som hänför sig till garantibelopp, varför

sådan skatt medför påföring av kvarstående skatt, därest icke den skattskyldige

hos sin arbetsgivare gör anmälan att han önskar förhöjt skatteavdrag

med så stort belopp, att avdraget täcker skatt även för garantibelopp,

eller ock i annan ordning inbetalar preliminär skatt motsvarande den skatt

som kommer att belöpa på garantibeloppet. Om denna skatt icke erlägges

preliminärt, påföres alltså kvarstående skatt vilken inflyter först vid uppbördsterminer

i mars och maj månader under andra året efter det ifrågavarande

beskattningsåret. Garantibelopp skall sålunda första gången beräknas

för beskattningsåret 1955 vid 1956 års taxering, och skatt för sådant

garantibelopp kommer, om den ej erlagts preliminärt, att erläggas först

under mars och maj år 1957.

För skattskyldig, som har att erlägga preliminär B-skatt, skall i princip

vid skattens beräkning hänsyn tagas jämväl till skatt för garantibelopp.

Emellertid måste denna beräkning av tekniska skäl — i varje fall i väsentlig

omfattning — ske på grundval av den senast beräknade slutliga skatten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

9

Detta medför, att för två övergångsår — 1955 och 1956 — den preliminära

Il-skatten i flertalet fall kommer att beräknas med ledning av slutlig skatt,

vari skatt för garantibelopp icke ingår. I den mån den debiterade preliminära

B-skatten icke innefattar skatt för garantibelopp och den skattskyldige

icke i annan ordning frivilligt inbetalar ett motsvarande högre belopp,

kommer alltså skatt för garantibelopp att erläggas i form av kvarstående

skatt, vilken förfaller till betalning, i vad avser garantibelopp hänförligt

till beskattningsåret 1955, under uppbördsterminer i mars och maj år 1957

och i vad avser garantibelopp hänförligt till beskattningsåret 1956, under

uppbördsterminer i mars och maj år 1958.

Den preliminära B-skatt, som erlägges från och med år 1957, kommer

att vara beräknad å slutlig skatt, vari skatt för garantibelopp ingår, varför

från och med nämnda år skatt för garantibelopp kan beräknas komina att

regelbundet erläggas preliminärt av skattskyldiga med B-skatt.

För skattskyldig, vilkens slutliga skatt överstiger den preliminärt erlagda,

inträder i vissa fall påföljd, varom stadgas i 27 § 3 mom. i 1953 års uppbördsförordning.

Med hänsyn till denna påföljd ligger det beträffande

större skattebelopp i allmänhet i de skattskyldigas intresse att erlägga skatt

— även i vad den belöper å garantibelopp •— preliminärt. Där sådan påföljd

icke inträder, kommer preliminärt erläggande av skatt för garantibelopp

att vara beroende av de skattskyldigas frivilliga medverkan. Vissa åtgärder

kan övervägas i syfte att erinra fastighetsägare om att de -— för undvikande

av påföring av kvarstående skatt — bör tillse, alt den preliminära skatt

de erlägga innefattar jämväl skatt för garantibelopp. Denna fråga avser jag

emellertid att anmäla för slutligt avgörande vid ett senare tillfälle.

Av det nu återgivna framgår att fastighetsskattens inarbetande medför

vissa problemställningar i avseende å kommunernas skatteinkomster under

några övergångsår. Detta spörsmål berördes redan i proposition nr 186/1953,

däri riksdagen förelädes förslag till fastighetsskattereformen. I nämnda

proposition anförde jag bl. a. följande.

Den ifrågasatta inarbetningen av fastighetsskatten i inkomstskatten medför

vissa verkningar i avseende å kommunernas inkomstberäkningar under

några övergångsår. Godtages de av mig föreslagna övergångsbestämmelserna,

kan dessa verkningar anges på följande sätt.

Under år 1955 uppbär kommunerna av staten fastighetsskatt enligt 1954

års fastighetstaxering och förskott å inkomstskatt, beräknat å ett underlag

däri garantibelopp för fastighet icke ingår. Kommunernas inkomster av skatt

påverkas alltså detta år icke av omläggningen. Å andra sidan kommer staten,

i den mån skatt å garantibelopp betalas preliminärt, att erhålla större

intäkter än som utan en omläggning av fastighetsbeskattningen skulle ifrågakommit.

Under år 1956 erhåller kommunerna för första gången icke någon fastighetsskatt.

Förskott från staten å inkomstskatt beräknas å 1955 års skatteunderlag,

däri icke ingår garantibelopp för fastighet. — Kommunerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

*0 Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

skulle alltså detta år få mindre skatteinkomster än som rätteligen bör

ifrågakomma.

Under år 1957 erhålles ett förskott, som beräknats på ett underlag däri

garantibelopp för fastighet ingår. Avräkning sker detta år mot förskottet

under ai 1955 och därvid tillföres kommunerna ett belopp, motsvarande

fastighetsskatten. — Detta år skulle kommunerna alltså få »dubbel» fastighetsskatt.

Under år 1958 inträder samma situation som under år 1957.

Fr. o. m. 1959 löper systemet normalt, d. v. s. förskott erhålles å ett skatteunderlag,

däri garantibelopp för fastighet ingår, och avräkning sker mot ett

tidigare erhållet förskott, som beräknats på ett skatteunderlag med inräknade

garantibelopp.

Av det nu sagda framgår, att kommunerna under år 1956 icke skulle få

vare sig fastighetsskatt eller förskott av staten som inkluderar fastighetsskatt.

Under åren 1957 och 1958 skulle kommunerna däremot få »dubbel»

fastighetsskatt. Att kommunerna under två år får »dubbel» fastighetsskatt

och allenast under ett år helt förlorar fastighetsskatt, sammanhänger med

att fastighetsskatten enligt gällande bestämmelser utbetalas ett år senare

än förskottet å inkomstskatt samt att fastighetsskatten enligt förslaget inarbetas

i inkomstskatten.

Genom särskilda övergångsbestämmelser synes böra föreskrivas, att förskottet

under år 1956 beräknas på sådant sätt att kommunerna detta år

blir bibehållna vid sedvanliga skatteinkomster, .lag anser emellertid att

denna fråga bör fa ansta med sitt avgörande till dess hela det ifrågavarande

problemkomplexet ytterligare övervägts. Det föreligger icke något behov av

att bestämmelser meddelas redan av 1953 års riksdag.

I en den 18 december 1953 dagtecknad P. M. med förslag till vissa övergångsbestämmelser

angående statens redovisning av fastighetsskatt till

kommunerna och fastställande av kommunal utdebitering in. m. i anledning

av fastighetsbeskattningens omläggning har 1950 års skattelagssakkunniga

upptagit ifrågavarande spörsmål till närmare behandling och framlagt

vissa förslag till lagstiftning i ämnet.

Över nämnda promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, överstathållarämbetet (med överlämnande

av särskilda yttranden från stadskollegiet i Stockholm och direktionen för

Stockholms stads uppbördsväsen), länsstyrelserna i Södermanlands, Hallands

och Jämtlands län, länsstyrelsen i Värmlands län (med överlämnande

av särskilda yttranden från drätselkamrarna i Karlstad och Hagfors), Svenska

landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet.

1950 års skattelagssakkunnigas promemoria och förslag.

De sakkunniga ifrågasätter, huruvida man borde meddela en föreskrift

av innebörd att beslut om kommunal utdebitering för år 1955 och 1956 skall

grundas på det skatteunderlag, som hade erhållits vid 1954 respektive 1955

års taxering, om därvid beräknats garantibelopp för fastighet enligt det nya

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

11

systemet. Med en sådan anordning skulle kommunerna redan från början

av det nya systemet kunna grunda utdebiteringen å ett skatteunderlag, som

motsvarade det verkliga. Garantibeloppen borde därvid beräknas till 4 procent

av 1954 respektive 1955 års skattepliktiga fastighetsvärden. Genom

bestämmelser av detta innehåll skulle kommunerna alltså under åren 1955

och 1956 erhålla förskott å den kommunala inkomstskatten jämväl i vad

denna avsåg skatt för garantibelopp.

De sakkunniga tillägger, att vid uppgörande av stat för 1957 och följande

år skulle kommunerna med regler av nyss antytt slag komma att erhålla

en i princip riktigt beräknad skatteinkomst.

Därefter anföres att i samband med fastighetsskattens upphörande uppkom

jämväl frågan om slutredovisning till kommunerna av fastighetsskatt,

som debiterats att erläggas till staten efter statens övertagande av kommunaluppbörden.

Härom anföres följande.

Uppbörden av kommunala utskylder övertogs av staten från och med år

1947, varför vid bedömande av förevarande fråga hänsyn behöver tagas

endast til! fastighetsskatt, som influtit från och med nämnda år. Fastighetsskatt

uppbars sålunda av staten första gången, såsom framgår av övergångsbestämmelserna

till 1945 års uppbördsförordning, vid tre uppbördsterminer

under år 1947. Denna fastighetsskatt hade debiterats på grundval

av 1946 års fastighetstaxering.

I fråga om den fastighetsskatt, som skulle utgå på grund av 1947 års

fastighetstaxering, medgavs befrielse beträffande två tredjedelar. Den tredjedel

därav, som skulle erläggas, förföll till betalning vid uppbördstermin i

mars månad år 1948.

Den befrielse, som medgavs från erläggandet av viss del av fastighetsskatt

på grund av 1947 års fastighetstaxering, sammanhängde med den omläggning

av uppbörden av fastighetsskatt, som skedde i samband med det

nya uppbördssystemets genomförande. Tidigare erlades fastighetsskatt under

året efter det, varunder fastighetstaxering skett. I enlighet därmed

erlades fastighetsskatt på grund av 1946 års fastighetstaxering — den sista

på grund varav fastighetsskatt debiterades enligt den äldre ordningen -—

under uppbördsterminer i mars, maj och juli månader år 1947. Från och

med år 1948 skulle fastighetsskatt erläggas vid uppbördsterminer i september

och november under taxeringsåret samt i januari året därpå. Sålunda

skulle fastighetsskatt på grund av 1948 års fastighetstaxering erläggas vid

uppbördsterminer i september och november år 1948 samt i januari år

1949. (Här bortses från de fall, då fastighetsskatt uppgår till så lågt belopp,

att detsamma fördelas på blott två uppbördsterminer eller skall i dess

helhet erläggas under en uppbördstermin.) Skulle den omnämnda befrielsen

icke ha meddelats, hade fastighetsägaren på grund av omläggningen

av uppbörden under år 1948 haft att erlägga såväl hel fastighetsskatt på

grund av 1947 års fastighetstaxering som två tredjedelar av fastighetsskatt

på grund av 1948 års fastighetstaxering.

Genom den medgivna befrielsen begränsades fastighetsägarnas skyldighet

att under år 1948 erlägga fastighetsskatt till att avse en tredjedel av

skatt på grund av 1947 års fastighetstaxering och två tredjedelar av fastighetsskatt

på grund av 1948 fastighetstaxering. Omläggningen var sålunda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

av huvudsakligen formell natur. Fastighetsägarna hade såväl före som efter

omläggningen liksom under övergångsåret 1948 att under varje kalenderår

erlägga endast ett års fastighetsskatt.

I enlighet med detta betraktelsesätt ansågs att omläggningen och den

därmed förbundna befrielsen från skyldigheten att erlägga två tredjedelar

av fastighetsskatt på grund av 1947 års fastighetstaxering icke borde medföra,

att kommunerna något år finge mindre än ett års fastighetsskatt.

Härom anfördes i prop. nr 261/1946, sid. 79:

»Ehuru sålunda endast en tredjedel av fastighetsskatten på grund av 1947

års taxering debiteras, torde emellertid kommun, landsting och tingslag

likväl höra under år 1948 av statsverket uppbära fastighetsskatt med hela

det belopp, som skulle hava debiterats på grund av nämnda taxering om

efterskänkande icke ägt rum. Då under år 1948 liksom under åren 1947 och

1949 samt följande år fastighetsskatt inflyter under tre uppbördsterminer,

torde efterskänkandet för statsverket verka föga kännbart.»

Vad i propositionen sålunda anförts föranledde icke erinran från riksdagens

sida.

De sakkunniga framhåller så, att resultatet av å ena sidan debitering av

fastighetsskatt och a andra sidan redovisningen till kommunerna av sådan

skatt blev, om densamma bedömdes i ett sammanhang för hela den tid som

staten ombesörjt debiteringen och uppbörden, att en kommun vid utgången

av år 1954 hade att fordra den år 1954 debiterade fastighetsskatten med

avdrag av den del (två tredjedelar) av 1947 års fastighetsskatt, från vars

eiläggande de skattskyldiga befriats. Slutredovisningen till kommunerna

av fastighetsskatt var, fortsätter de sakkunniga, i viss mån beroende på

vilken innebörd 1946 års nyss återgivna beslut skulle anses äga. De sakkunniga

hade utgått från att vid övergången år 1948 till debitering av

fastighetsskatt under taxeringsåret i stället för, såsom tidigare, under året

efter taxeringsåret avsikten icke varit att av statsmedel till kommunerna

utbetala de två tredjedelar av 1947 års fastighetsskatt, som de skattskyldiga

befriades från att erlägga, utan att varje års redovisning av fastighetsskatt

borde anses till viss del avse den på grund av föregående års fastighetstaxeiing

debiterade skatten och till viss del den skatt, som debiterades på

grund av det löpande årets fastighetstaxering. Sålunda borde utbetalning

av fastighetsskatt under år 1948 — det första då debitering av fastighetsskatt

skedde redan under taxeringsåret — anses hänförlig till vad de skattskyldiga

hade att under samma år erlägga, således dels till 1947 års och

dels till 1948 års fastighetsskatt, även om avräkningen formellt grundade

sig på 1947 års fastighetstaxering.

De sakkunniga har, med angivande av att 1947 års fastighetsskatt uppgick

till omkring 165 milj. kronor, grundat sina förslag i ämnet på vad

nyss återgivits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

13

Remissyttrandena.

Från remissyttrandena torde här följande få återgivas.

Statskontoret riktar erinringar mot de sakkunnigas förslag, i vad detta

innebar att till kommunerna skulle under år 1955 utbetalas en del av 1954

års fastighetsskatt. Enligt statskontorets mening borde en dylik utbetalning

av fastighetsskatt icke komma i fråga. Statskontoret erinrar om att kommunerna

vid utgången av år 1954 för varje år, som staten ombesörjt uppbörden

av kommunalutskylderna, tillfullo erhållit de fastighetsskattebelopp,

med vilka räknats vid fastställandet av kommunernas utgifts- och inkomststater

för respektive år. Därest — i viss överensstämmelse med vad som

skedde 1948 — staten såsom förordats tillsåg, att förskott fr. o. m. år 1955

komme att utgå även för det fastighetsskatten avlösande garantibeloppet

för fastighet, skulle kommunerna komma i samma ekonomiska läge som

om källskattereformen och omläggningen av fastighetsskatten sammanfallit

i tiden. Ett innehållande av den differens till statens förmån, som med

tillämpning av gällande, schabloniserade redovisningssätt uppstått mellan

vad kommunerna erhållit av staten och staten uppburit av de skattskyldiga

i form av fastighetsskatt, borde enligt statskontoret inge så mycket mindre

betänkligheter som, såvitt av promemorian framgick, avsevärd tid torde

förflyta, innan 1955 års skatt för garantibelopp kom att inbetalas av de

skattskyldiga. Statskontoret påpekar i detta sammanhang även, att kommunerna

haft förmånen av att icke behöva räkna med skatterestantier.

Statskontoret, som i enlighet med det återgivna anser att någon redovisning

för uppburna fastighetsskattebelopp utöver den som ägt rum, icke

bör åligga staten i förhållande till kommunerna, avstyrker följaktligen de

sakkunnigas förslag härutinnan. Kommunerna bör enligt statskontoret således

för år 1955 endast ha att räkna med förskott å fastighetsskatt enligt

det nya systemet.

Även riksräkenskapsverket uttalar som sin mening, att 1954 års fastighetsskatt

borde i sin helhet tillfalla statsverket. Vad som tidigare i hithörande

sammanhang förekommit borde enligt riksräkenskapsverkets mening

snarast ses som ett uttryck för att det ansågs ankomma på staten att sörja

för att statsmakternas ändringar i uppbördssystemet icke — utan att det

var åsyftat — skulle bli till finansiellt förfång för kommunerna. Likaväl

som man ansett att kommunerna icke borde bli lidande genom de av statsmakterna

1947 genomförda uppbördstekniska reformerna, kunde det hävdas

att det nu icke fanns anledning att låta kommunerna »oförtjänt» gynnas

av de förestående ändringarna beträffande uppbörden av skatt för fastighet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som icke riktat några erinringar

mot förslaget om uppräkning av underlaget för förskottsberäkningen för de

kommunala budgetåren 1955 och 1956, har beträffande de sakkunnigas för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

slag att staten skulle innehålla viss del av 1954 års fastighetsskatt, framhållit

att länsstyrelsen — under förutsättning att rättsligt hinder icke ansågs

möta mot förslaget i denna del — funnit det resultat, vartill de sakkunniga

kommit, utgöra en skälig och rimlig lösning av frågan om vilket

helopp av fastighetsskatt som borde av kommun m. fl. uppbäras under år

1955.

Länsstyrelserna i Hallands, Värmlands och Jämtlands län har i allt väsentligt

ansett sig kunna godtaga det av de sakkunniga framlagda förslaget.

I de av landskommunernas förbund, stadsförbundet och landstingsförbundet

avgivna remissyttrandena godtages de sakkunnigas förslag till uppräkning

av underlaget för kommunernas förskottsberäkningar under åren

1955 och 1956. Däremot riktas bestämda erinringar mot förslaget att staten

skulle innehålla viss del av 1954 års fastighetsskatt.

Landskommunernas förbund anför sålunda följande.

Enligt 72 § lagen om kommunalstyrelse på landet äger kommun av statsverket

uppbära den allmänna kommunalskatt, som debiteras enligt bestämmelserna

i kommunalskattelagen. Den fastighetsskatt, som debiteras på

grund av 1954 års taxering, äga kommunerna alltså rätt att uppbära, och

denna skatt skall därför enligt förbundsstyrelsens mening oavkortad tillfalla

kommunerna. Denna rätt torde icke bortfalla vid den nya kommunallagens

ikraftträdande den 1/1 1955. Vad beträffar den fastighetsskatt, som

redovisades till kommunerna under år 1948, utgjorde denna till ingen del förskott,

som sedermera skulle avräknas mot kommunerna tillkommande skattemedel.

I proposition till riksdagen föreslogs att kommunerna skulle erhålla

hela den fastighetsskatt, som skulle ha debiterats på grund av 1947 års

taxering, om efterskänkande icke ägt rum. Däremot angavs i propositionen

ingenting om att vad som sålunda komme att utbetalas skulle anses till

viss del utgöra förskott. Efterskänkandet har alltså uppenbarligen ansetts

utgöra ett mellanhavande mellan statsverket och skattebetalarna. Riksdagen

lämnade utan erinran vad som anförts i propositionen och har alltså

godkänt, att utbetalningen av fastighetsskatt under år 1948 skedde slutgiltigt

och icke i form av förskott att avräknas mot kommunernas tillgodohavanden

någon gång i framtiden. Kommunerna kunna alltså icke anses ha

någon skuld till statsverket på grund av 1948 års skatteutbetalningar. Förbundsstyrelsen

motsätter sig därför bestämt att kommunerna nu i efterhand

skola vidkännas de ifrågasatta avdragen.

På ett i huvudsak likartat sätt uttalar sig stadsförbundet och landstingsförbundet.

I det av överståthållarämbetet avgivna remissyttrandet har, som tidigare

framhållits, fogats yttranden från stadskollegiet i Stockholm och direktionen

för Stockholms stads uppbördsväsen, i vilka yttranden ävenledes riktats

kritik mot förslaget att staten skulle innehålla viss del av 1954 års fastighetsskatt.

överståthållarämbetet framhåller, att vad de kommunala myndigheterna

därvid anfört hade synts ämbetet i och för sig riktigt. Ämbetet

tillägger emellertid, att till stöd för dé sakkunnigas förslag dock kunde med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

15

visst fog åberopas det irrationella i att kommunerna bereddes viss skattevinst

som en följd av att statsmakterna fann skäligt verkställa omläggning

av systemet för redovisning av skatt.

Departementschefen.

Det framgår av vad nu återgivits, att fastighetsskattens inarbetande

medför en del problem beträffande kommunernas skatteinkomster under

vissa år, till vilka ställning bör tagas vid 1954 års riksdag.

Om några som helst bestämmelser icke meddelades, skulle följden bli

att kommunerna under 1956 erhöll en mindre skatteinkomst än som normalt

skulle ifrågakommit, medan kommunerna under 1957 och 1958 skulle

erhålla dels förskott beräknade på ett skatteunderlag däri garantibelopp

för fastighet ingår och dels, genom avräkning mellan tidigare erhållna

förskott och efter taxering konstaterade verkliga skatteinkomster, en extra

skatteinkomst i princip svarande mot fastighetsskatten. Att kommunerna

skulle få för litet under ett år och lika mycket mer under ett senare år

sammanhänger med den teknik som valts för kommunernas tillgodoförande

av sina skatteinkomster. Att kommunerna under ytterligare ett år skulle

få mer skatteinkomst än som eljest ifrågakommit beror av att fastighetsskatten

tidigare uppburits av staten inemot ett år innan den utbetalats till

kommunerna, medan efter fastighetsskattens inarbetande i inkomstskatten

läget blir det att förskottet från statsverket skall beräknas jämväl på garantibelopp

för fastighet.

Av det sagda framgår att i ett hänseende det framstår såsom särskilt

angeläget att bestämmelser meddelas, nämligen i syfte att tillse att kommunerna

under 1956 — då ingen fastighetsskatt i äldre mening utbetalas

till kommunerna och då förskottet samma år med gällande regler skulle

beräknas på ett underlag som ej innefattar garantibelopp — bibehålies vid

sedvanliga inkomster. De sakkunniga har härutinnan föreslagit, att ifrågavarande

förskott skall beräknas på det vid 1955 års taxering framkomna

inkomstskatteunderlaget ökat med fyra procent — repartitionstalet för fastighet

är ju fr. o. m. 1954 års taxering fyra — av 1955 års skattepliktiga

fastighetsvärden. Genomföres detta, följer härav automatiskt att kommunerna

även under 1958 får riktigt beräknade skatteinkomster.

Detta förslag har från alla håll tillstyrkts och bör genomföras.

Vilka bestämmelser, som man i övrigt kan finna skäl meddela, sammanhänger

med den ståndpunkt, som tages till frågan hur man skall förfara

med 1954 års fastighetsskatt. Jag får därför först behandla denna fråga.

Att delade meningar härutinnan föreligger framgår av min tidigare

lämnade redovisning för de sakkunnigas förslag och de däröver avgivna

remissyttrandena.

De sakkunniga har påvisat att läget vid utgången av år 1954 blir det, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

stalen — om här bortses från vissa mindre variationer i fastighetsskattens

storlek från år till år —- utbetalat till kommunerna lika mycket fastighetsskatt

som staten för kommunernas räkning uppburit av fastighetsägarna.

För kommunerna skulle allenast kvarstå en fordran på vad staten kominer

att uppbära i fastighetsskatt vid januariterminen 1955, d. v. s. ungefär en

tredjedel av 1954 års fastighetsskatt. De sakkunniga har med utgångspunkt

härifrån och med hänsyn till det efterskänkande gentemot fastighetsägarna

av två tredjedelar utav 1947 års fastighetsskatt, som på sin tid skedde, förordat

att staten skulle till kommunerna redovisa 1954 års fastighetsskatt

med avdrag lör två tredjedelar av 1947 års fastighetsskatt.

Statskontoret och riksräkenskapsverket har från delvis likartade utgångspunkter

kommit till det resultatet, att staten icke bör utbetala någon

del av 1954 års fastighetsskatt till kommunerna. Därvid understrykes att

statens uppgift bör vara att tillse, att en omläggning av skatte- och uppbördsreglerna

icke medför att kommunerna blir härav under något år lidande.

Men samtidigt framhålles att en dylik omläggning skäligen icke heller

bör medföra att kommunerna på statens bekostnad något år får väsenligt

högre skatteinkomster än som utan omläggningen ifrågakommit.

För egen del är jag icke beredd att godtaga vare sig de sakkunnigas eller

nyssnämnda myndigheters ståndpunkt. Det är visserligen riktigt, att år 1947

ett visst efterskänkande av fastighetsskatt ägde rum. För staten var detta i

dåvarande läge en föga kännbar sak; 1948 års fastighetsskatt började enligt

de då för första gången tillämpade reglerna inflyta under den tid, då utan

ett efterskänkande 1947 års fastighetsskatt eljest till övrig del hade betalats.

Något förbehåll att denna anordning skulle medföra en latent skattefordran

från statens sida gentemot kommunerna gjordes ej. Men även om så hade

skett, synes det mig mycket tveksamt om detta kunnat åberopas av staten

för att innehålla, helt eller delvis, ett senare års fastighetsskatt. Fastighetsskatten

är enligt kommunallagarna en rent kommunal skatt av repartitionskaraktär;

den erlägges av fastighetsägarna för att tillföras kommunerna,

och staten är endast en mellanhand med föreskriven redovisningsskyldighet.

Av det sagda framgår, att jag för egen del anser att staten icke kan hävda

någon rätt till 1954 års fastighetsskatt. Och det är enligt min mening icke

godtagbart att sammankoppla frågan om 1954 års fastighetsskatt med den

omständigheten, att staten — genom fastighetsskattereformen — nödgas

utbetala till kommunerna ett högre förskott på inkomstskatt, alltså inklusive

skatt på garantibelopp, än som med tidigare regler gällt. Jag förordar följaktligen,

att 1954 års fastighetsskatt utbetalas till kommunerna enligt gällande

bestämmelser, d. v. s. i sin helhet och under år 1955.

Godtages detta, erhåller kommunerna under sistnämnda år fastighetsskatt

på samma sätt som under tidigare år. Fråga uppkommer då huruvida

kommunerna under 1955 bör erhålla ett förskott av staten, som beräknas

på grundval jämväl av garantibelopp för fastighet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

17

För en bestämmelse av sådan innebörd kan åberopas, att förskottet

därigenom blir i princip riktigt beräknat. Vid avräkningen mellan kommunerna

och statsverket under 1957 erhåller kommunerna då icke heller någon

onormal skatteinkomst, å andra sidan erhåller kommunerna en onormalt

stor inkomst under år 1955. Jag återkommer längre fram till frågan om

kommunernas disposition av denna extra skatteinkomst, men vill redan nu

förutskicka att det enligt min mening bör åläggas kommunerna att fondera

ett belopp motsvarande den opåräknade extra inkomsten. Sker detta blir det

för kommunerna i huvudsak likgiltigt om den »dubbla» fastighetsskatten

inflyter 1955 eller 1957. Denna fråga bör med andra ord kunna avgöras

under hänsynstagande främst till andra omständigheter.

Ofrånkomligt är att — såsom jag framhöll i 1953 års fastighetsskatteproposition

— fastighetsbeskattningsreformen i förhållande till nuvarande ordning

medför en för vissa övergångsår icke oväsentlig belastning för statsverket

i förhållande till kommunerna. Under dessa år skall statsverket —

utan att motsvarande inkomster inflyter — utbetala ca. 300 milj. kronor

mer till kommunerna än som ifrågakommit, därest reformen ej genomförts.

Följaktligen och då, som jag nyss framhöll, det för kommunerna är i huvudsak

likgiltigt under vilket av de ifrågakommande åren detta extra belopp

utbetalas, bör det utslagsgivande vara när det för statsverket kan anses

naturligast och lämpligast att verkställa denna utbetalning. Jag kommer nu

alltså över till de skäl, som talar mot förslaget att uppräkna underlaget för

statsverkets förskott till kommunerna under 1955.

I inkomstberäkningarna i årets statsverksproposition har icke räknats

med någon inbetalning under första halvåret 1955 av preliminär skatt för

garantibelopp för fastighet. För sådan inbetalning kräves frivillig medverkan

från de skattskyldigas sida ocK detta gäller i princip oavsett om fråga

är om skattskyldiga med preliminär A- eller B-skatt. Även om en viss upplysnings-

och propagandaverksamhet skulle bedrivas, torde icke böra ifrågakomma

att vid budgetberäkningarna kalkylera med att källskatt avseende

garantibelopp kommer att inbetalas under de två uppbördsterminer under

första halvåret 1955 varom fråga är. Först mot senare delen av 1955 och

främst såsom fyllnadsinbetalningar under 1956 kan räknas med att den del

av ifrågavarande skatt betalas, som överhuvud taget erlägges preliminärt.

Man måste räkna med att huvudparten av skatten för garantibelopp inflyter

som kvarstående skatt först under 1957. Detta år finnes vidare anledning

att därjämte räkna med vissa fyllnadsinbetalningar för inkomståret

1956, avseende skatt för garantibelopp. Slutligen är att märka, att källskatteuppbörden

fr. o. m. 1957 blir avsevärt effektivare i vad fråga är om skatt

på garantibelopp. Alla B-skattebetalare får då automatiskt erlägga sådan

källskatt; även beträffande A-skattebetalare gäller att de då blivit förtrogna

med det nya systemet och kan antagas ha anpassat sig efter detsamma.

Av det sagda framgår, att det för statsverket måste anses naturligast

3 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. A:r 93.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

och minst belastande att göra den extra utbetalningen till kommunerna

år 1957, under vilket år statsverket från de skattskyldiga tillfälligt erhåller

större fastighetsskattebelopp än andra år. Denna omständighet bör därför

enligt min mening vara avgörande för frågans bedömande.

Det kan tilläggas, att detta alternativ närmast överensstämmer med vad

som anfördes i fastigbetsskattepropositionen 1953 och som av riksdagen

då lämnades utan erinran. Det har därjämte den fördelen att man undslipper

att för 1955 göra en omräkning av underlaget för förskottsberäkningen.

Godtages mitt förslag, behöver speciella sådana beräkningar alltså ske allenast

ett år, 1956. År 1957 tillföres kommunerna automatiskt och utan någon

komplicering av bestämmelserna den högre skatteinkomsten.

fc.n sammanfattning av vad jag i det föregående förordat innebär alltså

följande.

Några speciella föreskrifter i avseende å det kommunala budgetåret 1955

lämnas ej. Härav följer att kommunerna detta år gör sina inkomstberäkningar

enligt samma regler som tidigare gällt och erhåller samma inkomster

som om fastighetsskattereformen ej genomförts. En ytterligare följd blir att

kommunerna under 1957 får en extra inkomst, motsvarande ett års fastighetsskatt.

— Förskottsberäkningen för det kommunala budgetåret 1956

grundas, genom särskilda föreskrifter, på ett med garantibeloppet uppräknat

skatteunderlag. I följd härav blir det automatiskt riktiga kommunala skatteinkomster

under 1958.

Jag övergår så till frågan, huruvida föreskrifter bör meddelas rörande

kommunernas disposition av den extra skatteinkomst å ca. 300 milj. kronor

som tillföres kommunerna under 1957. Om denna inkomst gäller, att den

— med hänsyn till sin natur av engångsinkomst av speciellt slag — icke

bör år 1957 behandlas såsom annan kommunens skatteinkomst. Det kan

icke anses önskvärt att beloppet i fråga utnyttjas för en omedelbar och tillfällig

sänkning av utdebiteringen, som ett följande år skulle behöva höjas

motsvarande. Den extra inkomsten är föranledd av en reform på fastighetsbeskattningens

område, som betecknats som ett steg på väg mot fastighetsskattens

fullständiga avveckling. Att en sådan avveckling icke beslöts redan

1953 sammanhängde på ett avgörande sätt med de svårigheter detta skulle

medföra för kommunerna i form av minskat skatteunderlag. För att icke

framtvinga alltför stora utdebiteringshöjningar, främst i vissa kommuner,

stannade man alltså tills vidare för att sänka repartitionstalet samt bereda

möjligheter att i förekommande fall avräkna ortsavdrag och avdrag för

nedsatt skatteförmåga jämväl mot fastighetsskatten. Men det förutskickades

att framdeles en förnyad prövning borde göras beträffande möjligheterna

att genomföra den fullständiga avvecklingen.

Även om nu icke kan anges när en dylik avveckling blir möjlig att genomföra,

ter det sig mot angivna bakgrund naturligt om kommunerna fonderar

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 93.

19

ifrågavarande engångsbelopp i syfte att använda detsamma för att lindra de

anpassningssvårigheter, som vid fastighetsskattens definitiva avveckling kan

uppkomma. För detta ändamål vilt jag förorda en föreskrift av innebörd,

att kommunerna ålägges att senast år 1957 upplägga en särskild fond, som

sistnämnda år uppgår till ett belopp motsvarande den extra skatteinkomsten.

Med en sådan anordning underlättas även avvecklingen av fastighetsskatten,

något som är till fördel för fastighetsägarna. Av praktiska skäl bör det lägsta

belopp, vartill denna fond sagda år skall uppbringas, bestämmas till vad

kommunerna under år 1955 uppburit av staten såsom fastighetsskatt enligt

1954 års fastighetstaxering; någon hänsyn till vad som efter år 1955 kan

utgå i fastighetsskatt respektive skall återbetalas av kommunerna i anledning

av efter besvär gjorda ändringar i 1954 års fastighetstaxering bör av

praktiska skäl ej tagas.

Med en sådan bestämmelse, som kan förutses i flertalet fall medföra att

fonderingen sker just 1957, förhindras kommunerna alltså att utnyttja den

extra skatteinkomsten det år denna inflyter för annat ändamål. Härmed

synes man även kunna stanna. Jag förordar alltså icke någon föreskrift att

det fonderade beloppet därefter skall kvarstå fonderat till dess fastighetsskatten

avvecklats. Det får ankomma på kommunerna att själva bestämma

härutinnan. Därvid bör kommunerna vara införstådda med att när framdeles

ett beslut kan komma att fattas om fastighetsbeskattningens slopande,

statsmakterna har anledning räkna med att dessa medel då finnes tillgängliga

för det ändamål, som föranlett deras fondering. Skulle fråga uppkomma

om bidrag från statens sida för att lindra övergångssvårigheterna, bör denna

fråga bedömas med beaktande jämväl av den extra inkomst som kommunerna

uppbär under 1957.

Jag vill begagna tillfället att i detta sammanhang anmäla ett par jämkningar

i vissa kommunallagar, som ävenledes betingas av fastighetsskattens

upphörande såsom självständig skatteform.

I 69 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet och

64 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad i den

lydelse dessa paragrafer erhållit enligt den 5 juni 1953 (nris 281 och 282)

vidtagna författningsändringar meddelas föreskrifter om hur fastighetsskatt

skall utgöras. Dessa lagar upphäves — med vissa i förevarande sammanhang

betydelselösa undantag — genom att den vid 1953 års riksdag antagna nya

kommunallagen (S.F.S. nr 753/1953) träder i kraft den 1 januari 1955. I

sistnämnda lag, 69 §, har iakttagits, att fastighetsskatten från och med år

1955 upphör som självständig skatteform. I detta hänseende påkallas alltså

icke någon författningsändring.

Så är emellertid förhållandet beträffande vissa andra författningar av

kommunal natur, där uttrycket fastighetsskatt kvarstår. En jämkning är

erforderlig utav lydelsen av 56 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kom
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maf:ts proposition nr 93.

munalstyrelse i Stockholm, 45 § 2 mom. och 47 § lagen den 20 juni 1924

(nr 349) om landsting, 1 § 2 mom. och 2 § förordningen den 31 december

1945 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel samt av 4, 5, 8 och 9 §§

förordningen den 17 december 1948 (nr 766) angående taxering och debitering

av skatt vid ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser om kommuns och annan kommunal

samfällighets utdebitering av skatt för år 1956;

2) lag om skyldighet för kommun att avsätta medel till särskild skatteregleringsfond

i anledning av fastighetsskattens omläggning;

3) lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm;

k) lag angående ändrad lydelse av k5 § 2 mom. och 47 § lagen den 20 juni

192k (nr 3k9) om landsting;

5) förordning angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 2 § förordningen

den 31 december 19k5 (nr 903) om utdebitering av tingshusmedel;

samt

6) förordning om ändring i förordningen den 17 december 19k8 (nr 766)

angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller

ecklesiastik indelning, m. m.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Häggquist.

Emil Kifrlströms Tryekerf A,-B. Stockholm 1954

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:203 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ;proposition med förslag till landstingslag m. m. ävensom i ämnet väckta motioner, m. m. a1 i texten