Angående anslag till Jordbrukarungdomens förbund för budgetåret 1954/ 55 m. m
1954-02-19 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 3,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1954:97, Angående anslag till Jordbrukarungdomens förbund för budgetåret 1954/ 55 m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
1
Nr 97.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
Jordbrukarungdomens förbund för budgetåret 1954/
55 m. m.; given Stockholms slott den 19 februari 1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att den statsunderstödda ungdomsverksamheten
på jordbrukets och skogsbrukets område skall från och med den 1 juli 1954
inom varje hushållningssällskaps område omhänderhas av en lokal klubbnämnd
med minst fem och högst nio representanter för hushållningssällskapet,
skogsvårdsstyrelsen och inom området verksamma ungdomsorganisationer.
Den centrala ledningen av verksamheten skall ombesörjas av lantbruksstyrelsen
och skogsstyrelsen, vilka vid sin sida får en central rådgivande
nämnd.
Anslag begäres dels till verksamheten under första halvåret 1954 i dess
nuvarande form ävensom till Jordbrukarungdomens förbunds centrala verksamhet
under andra halvåret 1954 med tillhopa 187 000 kronor, dels till
verksamheten i övrigt under andra halvåret 1954 med 80 500 kronor till
den allmänna lokala klubbverksamheten och med 42 500 kronor till särskild
verksamhet på skogsbrukets område.
1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 97.
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 97.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 februari 195k.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga angående bidrag
till Jordbrukarungdomens förbund för budgetåret 1954-/55 m. in., samt anför
därvid följande.
I. Inledning.
I årets statsverksproposition (IX ht p. 126) anmälde jag, att styrelsen
för Jordbrukarungdomens förbund i skrivelse den 5 augusti 1953 anhållit,
att statens bidrag till förbundet, som för innevarande budgetår är uppfört
med 225 000 kronor, för nästa budgetår skulle höjas till 520 000 kronor, av
vilket belopp 110 000 kronor avsågs för förbundets centrala verksamhet och
410 000 kronor för dess konsulentverksamhet. Lantbruksstyrelsen hade i remissutlåtande
den 6 november 1953 med anledning av förbundets framställning
föreslagit dels att den statsunderstödda klubbverksamheten skulle
omorganiseras i enlighet med vissa av lantbruksstyrelsen angivna riktlinjer,
dels att för budgetåret 1954/55 skulle anvisas anslag till Bidrag till
Jordbrukarungdomens förbund med 195 000 kronor samt till Bidrag till
lokal klubbverksamhet med 240 000 kronor eller med tillhopa 435 000 kronor.
över lantbruksstyrelsens förslag hade, efter remiss, utlåtanden avgivits
av statskontoret, Hushållningssällskapens förbund, Svenska landsbygdens
studieförbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk och Jordbrukarungdomens förbund.
Jag anmälde tillika, att styrelsen för Jordbrukarungdomens förbund i skrivelse
den 5 augusti 1953 anhållit om ett bidrag av 118 000 kronor till skoglig
ungdomsverksamhet under år 1954 samt att skogsstyrelsen i remissutlåtande
den 29 samma månad med anledning av framställningen hemställt,
att för ändamålet skulle anvisas 85 000 kronor.
Vidare anförde jag, att de nämnda förslagen ännu var föremål för närmare
överväganden inom departementet och att jag, sedan beredningen av
Kungl. Maj. ts proposition nr 97.
3
ärendet avslutats, hade för avsikt att för 1954 års riksdag framlägga särskild
proposition i anledning av förslagen. Vid sådant förhållande hemställde
jag, att anslaget i riksstaten skulle uppföras med endast ett beräknat belopp.
I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj :t riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, till Bidrag till Jordbrukarungdomens förbund
för budgetåret 1954/55 beräkna ett anslag av 310 000 kronor.
Jag torde nu få återkomma till de angivna frågorna.
II. Klubbverksamheten m. m. på jordbrukets område.
A. Historik.
I lantbruksstyrelsens skrivelse den 6 november 1953 lämnas till en början
en redogörelse för tillkomsten och utvecklingen av Jordbrukarungdomens
förbund. Av denna redogörelse torde här få återgivas följande.
Jordbrukarungdomens förbund (JUF) bildades år 1918. Dess uppgift
skulle enligt de första stadgarna vara »att till fromma för vår modernärings
sunda och ostörda utveckling stärka lantungdomens håg för och höja dess
duglighet i jordbrukaryrket». Redan från början torde förbundet ha avsett
att införa den amerikanska klubbrörelsen bland jordbrukarungdomen i hela
dess vidd. På grund av bristande resurser visade sig detta dock icke vara
möjligt. Verksamheten inriktades i stället under de första åren huvudsakligen
på en omfattande tävlings- och kursverksamhet för landsbygdens ungdom.
År 1924 sökte förbundet kontakt med Rockefellerinstitutionen i USA
för att erhålla ekonomiskt stöd och möjliggöra anställandet av ungdomskonsulenter
såsom ledare för klubbverksamheten. Ledningen för denna konsulentverksamhet
omhänderhades under de första åren därefter av Rockefellerinstitutionens
avdelning International Educational Board (IEB) men
övertogs från och med år 1929 av förbundet. Samtidigt träffades överenskommelse
om att förbundets stadgar skulle ändras så, att Kungl. Maj :t samt
hushållningssällskapens ombud skulle utse vardera en styreleledamot.
Statsbidrag till förbundets allmänna verksamhet beviljades första gången
för år 1921. Under de närmaste åren efter klubbverksamhetens införande
betalades kostnaderna för denna med bidrag av IEB. Från och med år
1934 har verksamheten helt finansierats genom statsbidrag, lokala bidrag,
medlemsavgifter, donationer in. m.
Den praktiska ungdomsverksamheten på jordbrukets område har vid flera
tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Sålunda ägnade
1928 års lantbruksundervisningskommitté i sitt betänkande med förslag angående
ordnande av den lägre lantbruksundervisningen (SOU 1930:9) ett
avsnitt åt ungdomsverksamheten. Kommittén anförde däri, att den yrlcesfostrande
verksamhet, som bedrevs av Jordbrukarungdomens förbund, var
av stor betydelse för ungdomen och därför borde stödjas av statsmakterna,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
samt föreslog, att ledningen av sådan verksamhet med statligt understöd
skulle utövas av förbundet i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda stadgar
och under överinseende av lantbruksstyrelsen. Inom varje hushållningssällskapsområde
skulle verksamheten bedrivas enligt en plan, som för varje
år skulle uppgöras av förbundets styrelse i samråd med sällskapets förvaltningsutskott.
Såsom ungdomsledare borde i första hand anlitas särskilda av
hushållningssällskap eller förbundet eller på annat sätt anställda konsulenter
ävensom lärarpersonal vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor samt
hushållningssällskapens tjänstemän. Statsbidrag skulle utgå till viss del av
ungdomsledarnas arvode. Därutöver borde statsbidrag till förbundet utgå
efter närmare utredning av behovet för varje år.
Kommitténs förslag föranledde, i vad rörde ungdomsverksamheten, den
åtgärden från statsmakternas sida, att det anmäldes i 1931 års statsverksproposition
(IX ht s. 289—294) i samband med frågan om anslag till förbundets
verksamhet.
Även hushållningssällskapsutredningen behandlade i sitt betänkande med
förslag till hushållningssällskapens organisation (SOU 1942:32) den praktiska
ungdomsverksamhetens organisation och ställning. Utredningen ansåg
det vara påtagligt, att det intresse som skapas hos de unga är av stor betydelse
och att det därför är väl motiverat med en för åldersperioden 12—
18 år anpassad undervisning. Verksamheten skulle ha till syfte att väcka
ungdomens håg och intresse för lanthushållningen och borde omfatta dels
praktisk klubbverksamhet, dels i anslutning därtill en för ungdomarnas
ålder lämpad teoretisk undervisning. Enligt utredningen borde verksamheten
knytas till hushållningssällskapen, varvid befattningar som förste och
andre ungdomskonsulent borde inrättas. Den centrala ledningen och överinseendet
över verksamheten skulle åvila lantbruksstyrelsen.
Genom beslut den 13 oktober 1944 uppdrog Kungl. Maj :t åt lantbruksstyrelsen
att verkställa den utredning, som påkallades för att genomföra omorganisationen
av hushållningssällskapen. I utredningen, som avgavs den 25
juni 1945, föreslogs beträffande ungdomsverksamheten, bland annat, att
lantbruksstyrelsen skulle ha överinseendet över denna. Som samarbetsorgan
mellan lantbruksstyrelsen och de organisationer, som bedrev ungdomsverksamhet,
borde inrättas en jordbrukets ungdomsnämnd. Lantbruksstyrelsen
föreslog vidare, att ungdomsverksamheten inom ett hushållningssällskapsområde
skulle ledas av sällskapets förvaltningsutskott och bedrivas
i samarbete med inom sällskapets område verksamma ungdomssammanslutningar
och lantbruksundervisningsanstalter. Verksamheten skulle närmast
handhas av befattningshavare hos sällskapen. I varje sällskaps område
borde inrättas en befattning som ungdomskonsulent och en befattning som
ungdomsinstruktör.
I en skrift den 15 juni 1945 hemställde emellertid Jordbrukarungdomens
förbund att få handha ledningen av klubbverksamheten även i fortsättningen.
Förbundet förklarade sig i samband därmed villigt föreslå förbundsstämman
vissa ändringar i förbundets organisation.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
Lantbruksstyrelsens utredning och förbundets hemställan anmäldes för
1947 års riksdag genom proposition (nr 76) angående omorganisation av
hushållningssällskapen m. m. Vad angår ungdomsverksamheten framhölls
i propositionen, bland annat, att betänkligheter kunde resas mot en överflyttning
av klubbverksamhetens ledning till hushållningssällskapen. Därest
en sådan överflyttning likväl skulle ske, syntes frågan på vad sätt en gränsdragning
mellan hushållningssällskapens och förbundets arbetsuppgifter
kunde åstadkommas icke vara helt utredd. På grund därav ansåg dåvarande
departementschefen, att frågan om klubbverksamhetens ledning borde bli
föremål för ytterligare övervägande och utredning, innan slutlig ståndpunkt
togs. Riksdagen lämnade denna framställning utan erinran.
År 1949 avgav lantungdomskommittén sitt betänkande med utredning och
förslag rörande frivillig, förberedande yrkesutbildning för lantungdom, s. k.
klubbverksamhet (SOU 1949:59). Kommittén framhöll betydelsen av en
förberedande yrkesutbildning och konstaterade, att utbildningsmöjligheterna
för lantbrukets ungdom var otillräckliga, trots de förbättringar som under
senare tid genomförts. Klubbverksamheten borde som förberedande yrkesutbildning
kunna spela en betydande roll och genom en lämplig uppläggning
omfattas av barn och ungdom i åldern 11—18 år. Barn och ungdom
från andra yrkesgrupper än jordbrukar gruppen borde även få deltaga i verksamheten.
Kommittén ansåg övervägande skäl tala för att verksamhetens
ledning skulle utövas av hushållningssällskapen. Förvaltningsutskotten borde
därvid svara för verksamhetens medelsförvaltning och anställa de erforderliga
befattningshavarna men i övrigt delegera ledningen till en särskild
ungdomsnämnd, utsedd av vederbörande förvaltningsutskott. Nämnden
borde ge ett representativt uttryck för skilda intressen i lansbygdens ungdomsverksamhet
samt bestå av lägst fem och högst nio ledamöter. Vidare
föreslog kommittén inrättandet av 26 fasta tjänster som ungdomsinstruktörer,
vilka skulle erhålla samma ställning som hushållningssällskapens jordbrukinstruktörer.
Under vegetationsperioden beräknades även viss extra personal
behöva tagas i anspråk. Kommittén beräknade statsbidragets storlek till
den frivilliga förberedande yrkesutbildningen bland lantungdomen till
490 000 kronor. Med hänsyn till betydelsen av det arbete, som Jordbrukarungdomens
förbund nedlade för ungdomens fostran i kulturellt avseende
och för att möjliggöra fortsatta insatser från förbundets sida för ungdomens
yrkesutbildning, hemställde kommittén, att förbundet även framdeles skulle
erhålla ett årligt statsbidrag å 80 000 kronor.
Två av kommitténs ledamöter reserverade sig i väsentliga delar mot förslaget
och hemställde, bland annat, att förbundet även i fortsättningen skulle
anförtros huvudmannaskapet för den statsunderstödda delen av klubbverksamheten
samt att dittillsvarande villkor för statsbidrag till förbundet skulle
gälla.
Kommitténs förslag har hittills icke föranlett något Kungl. Maj :ts beslut.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
B. Jordbrukarungdomens förbunds framställningar.
I sin skrift den 5 augusti 1953 redogör Jordbrukarungdomens förbund för
den hittillsvarande verksamhetens uppläggning och omfattning samt för
förbundets förslag till inkomst- och utgiftsstat för år 1954.
Förbundet framhåller, att under år 1953 16 145 ungdomar deltog enbart i
verksamheten bland den s. k. klubbungdomen, därav 8 649 pojkar och 7 326
flickor. Antalet klubbar utgjorde 1 243. Deltagarna odlade 872 850 kvadratmeter
köksväxter och 2 015 927 kvadratmeter lantbruksväxter samt uppfödde
1 052 grisar, 125 kalvar, 5 856 fjäderfän och 2 280 husdjur av annat
slag. Beträffande verksamhetens omfattning anför förbundet vidare följande.
För deltagarna anordnades i skolor eller på andra platser 4 272 lektioner
i jordbruks- och trädgårdsämnen, 392 lektioner i hem- och hushållsämnen
samt 840 lektioner i övriga ämnen. Antalet deltagartimmar i kurser utgjorde
11 535 i jordbruks- och trädgårdsämnen, 12 708 i hem- och hushållsämnen
samt 5 384 i övriga ämnen. Kollektiva praktiska arbetsuppgifter och utställningar
genomfördes i samma ämnen till ett antal av respektive 898, 378 och
644. För tävlingar och färdighetsprov var motsvarande antal respektive
12 640, 4 553 och 9 425. Arbetsböcker utarbetades till ett sammanlagt antal
av 430. Antalet deltagardagar i läger var 10 289.
Den av förbundet för kalenderåret 1954 föreslagna inkomst- och utgiftsstaten
har upprättats med utgångspunkt från ett till 520 000 kronor förhöjt
statsbidrag.
För den centrala verksamheten räknar förbundet för nämnda
år med inkomster på 224 000 kronor, därav statsanslag 110 000 kronor, medlemsavgifter
30 000 kronor, anslag från landsting och hushållningssällskap
3 000 kronor, donationsmedel 50 000 kronor och från förbundets lotteri
31 000 kronor. Till samma belopp som inkomsterna beräknas även utgifterna,
därav hyra och övriga expeditionskostnader 30 000 kronor, löner till centralbyråns
personal 66 000 kronor, resekostnader 9 000 kronor samt studie- och
folkbildningsarbete 38 000 kronor. Återstående utgifter fördelar sig på ett
stort antal mindre poster, bland vilka kan nämnas kostnader för styrelse,
förbundsråd och förbundsstämma, kurser för ungdomskonsulenter samt
distriktsidrottsledare och distriktsfunktionärer, kursverksamhet och propaganda
i distrikten, trycksaker, revision, försäkringar, nordiskt och internationellt
samarbete, tidskriften Jord och ungdom, förbundstävlingar o. s. v.
För den lokala verksamheten räknar förbundet med en kostnad
av 611 856 kronor, därav för löner till sju konsulenter 89 880 kronor, till
14 instruktörer 140 448 kronor och till 21 assistenter 167 328 kronor. De sammanlagda
resekostnaderna för dessa tjänstemän beräknar förbundet till
214 200 kronor. Av utgifterna för den lokala verksamheten avses 199 908
kronor skola täckas genom lokala bidrag och 411 948 kronor genom bidrag
från förbundet.
Fördelningen områdesvis av den personal, som förbundet avser för den
lokala verksamheten, framgår av följande uppställning.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
Plan för ungdomskonsulenternas m. fl. tjänstgöring.
Område
Norrbotten..........................
Västerbotten........................
Jämtland-Västerbotten................
Kopparberg ........................
Gävleborg ..........................
Uppsala-Stockholm-Västmanland ......
Gotland ............................
Östergötland-Södermanland-Kalmar N:a
Jönköping-Kronoberg-Kalmar S:a......
Kristianstad-Malmöhus-Blekinge.......
Halland-Bohuslän ...................
Skaraborg-Älvsborgs N:a och S:a .....
Värmland-Örebro....................
Konsulenter Instruktörer Assistenter
1 1 1
1 2
1 2
1 1
1
2 2
1 1
1 3
2 2
1 2 1
1 1 2
12 2
1 1 1
7 14 21
Förbundet framhåller, att det varit av stort värde även från andra an
ekonomiska utgångspunkter att samhället givit sitt stöd åt ett betydelsefullt
arbete inom ramen för den fria och frivilliga yrkesutbildningen. Det ekonomiska
läget för förbundets verksamhet gör det dock till en oeftergivlig
plikt för förbundsstyrelsen att enträget hemställa om ett ökat bidrag. Samhället
synes icke vara betjänt av att den praktisk-teoretiska lantungdomsverksamheten
hämmas i sin utveckling eller måhända till och med måste
reduceras av brist på medel. I anslutning härtill anför förbundet följande.
Det odlings- och djuruppfödningsarbete, som sedan länge utgör grunden
för den praktiska lantungdomsverksamheten, gör även direkt en värdefull
och relativt snabbt verkande insats i produktionens tjänst. Odling i mindre
skala av för bygden nya grödor har i vissa trakter främjats genom den
praktiska verksamhet förbundet bedriver och sedermera kommit att få en
icke ringa betydelse för skapandet av inkomster. I första hand har väl
detta inneburit ett värdefullt bidrag till att lösa fragan om hemmavarande
barns avlöning. Sedermera har emellertid ifrågavarande odlingar kommit
att få en än mer omfattande betydelse.
Förbundet framhåller det vara särskilt angeläget, att dess resurser snarast
kommer att tillåta en mer omfattande och allsidig verksamhet bland
den kvinnliga ungdomen. Det torde nämligen enligt förbundet vara ytterligt
betydelsefullt att genom en fri och frivillig praktisk-teoretisk lantungdomsverksamhet
bereda flickorna på landsbygden tillfälle att deltaga i ett
meningsfullt ungdomsarbete, som icke endast kan grundlägga en övertygelse
hos dem om att jordbruket och landsbygden i en framtid behöver
dem som husmödrar i de svenska jordbrukarhemmen utan även skapar
möjligheter för ungdomen att främst genom sin egen aktivitet göra sig rustad
för sin framtida uppgift i samhället.
Slutligen erinrar förbundet om att lantungdomskommitténs förslag skulle
ha inneburit en kostnad för staten på 570 000 kronor i 1949 års penningvärde
samt framhåller, att det statsbidrag som år 1953 tillfördes verksamheten
endast uppgick till omkring 14 kronor för deltagare.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
I sin förut omnämnda skrift den 5 augusti 1953, vari J ordbrukarungdo''
mens förbund hemställt om ett bidrag av 118 000 kronor till skoglig ungdomsverksamhet
under år 1954, lämnas en redogörelse för denna verksamhets
nuvarande omfattning och uppläggning samt en beräkning av kostnaderna
för år 1954.
Inledningsvis framhålles, att den skogliga ungdomsverksamheten nu nått
en sådan omfattning och betydelse, att den kan sägas ha lämnat försöksstadiet.
Verksamheten omfattade under kalenderåret 1952 373 plantskolor.
965 355 skogsplantor omskolades; sistnämnda siffra för närmast föregående
år var 348 700. Antal lektioner i skogliga frågor uppgick till 322 och
antalet kurser till 39 med sammanlagt 445 deltagare. I tävlingar och prov
deltog 4 178 ungdomar mot endast 37 år 1951. Antalet arbetstimmar inom
ramen för den praktiska undervisningen var 2 073 mot 1 191 år 1951. Härtill
kom 1 418 timmar för teoretiska studier. Antalet kollektiva skogskultiveringsföretag
uppgick till 19.
Förbundet uppger vidare, att för närvarande två instruktörer i skogligt
ungdomsarbete är anställda för den lokala verksamheten, varjämte arvodesanställda
ungdomsinstruktörer verkar inom vissa län. Inom fem län
hade t. o. m. årsskiftet 1952/53 bidrag till skoglig ungdomsverksamhet erhållits
ur konjunkturutjämningsfonder för det enskilda skogsbruket. Inom
ytterligare^ tre län torde enligt förbundet bidrag kunna förväntas. Förbundet
framhåller, att det för att dylika och andra lokala bidrag, som tillföres
verksamheten, skall på bästa sätt komma till användning, alltjämt
krävs en omfattande planläggning och rådgivning från förbundsorganisationens
sida. Utarbetande och utgivande av arbets- och instruktionsmateriel,
kursplaner, planläggning av de lokalt verksamma instruktörernas arbete
m. in. kan icke ske på ett någorlunda rationellt sätt med mindre tillräckliga
resurser även står den centrala verksamheten till förfogande.
Beträffande verksamhetens anordnande framhåller förbundet vidare, att
man till tjänst för de redan talrika deltagarna i omskolning av skogsplantor
har utgivit en instruktion för plantskolor med kassa- och arbetsbok. För
deltagare, som önskar göra sin praktiska insats genom kultivering av skogsmark,
finnes en instruktion för skogsodling med kassa- och arbetsbok. Vidare
har en särskild arbetsplan för de s. k. skogsträffarna utarbetats jämte
en studieplan. Som ett led i den allmänna förberedande propagandan
lör ökat skogligt intresse bland ungdomen har anordnats en tävling, kallad
Naturstigen. I denna deltog över 2 000 ungdomar.
Den av förbundet gjorda kostnadsberäkningen för verksamheten under
år 1954 upptar utgifter till instruktionskurser för lokala ledare, personalkostnader
och kostnader för instruktionsmateriel in. in.
Förbundet räknar med 12 instruktionskurser, envar om sex kursdagar
och med tjugu deltagare. Kostnaderna härför uppskattas till 2 050 kronor
för varje kurs, av vilket belopp 500 kronor avses till resor för deltagarna,
1 080 kronor till kost och logi, 350 kronor till resekostnader och arvoden
till föreläsare och övriga medverkande samt 120 kronor till arbets- och övningsmateriel.
För samtliga instruktionskurser beräknas alltså 24 600 kronor.
Härtill kommer en beräknad kostnad av 2 400 kronor för fortbildning
av verksamhetens personal.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 97.
Personalkostnaderna upptages till 69 100 kronor, varav till avlöning av
verksamhetsledare 13 000 kronor, till avlöning av instruktörer under sammanlagt
24 tjänstgöringsmånader 19 300 kronor, till resekostnader för
verksamhetsledare och instruktörer 16 000 kronor samt till organisationsbidrag''
åt 26 distrikt 20 800 kronor.
För instruktionsmateriel m. in. beräknas 21 900 kronor. Av detta belopp
avser 11 400 kronor undervisningsmateriel, 3 500 kronor premier och priser
samt 7 000 kronor centrala administrationskostnader.
C. Lantbruksstyrelsens förslag.
Överläggningar med Hushållningssällskapens förbund och Jordbrukarungdomens
förbund. I skrivelsen den 6 november 1953 redogör lantbruksstyrelsen
för de överläggningar, som under år 1953 på initiativ av chefen för
lantbruksstyrelsen hölls i lantbruksstyrelsen mellan representanter för styrelsen
för Hushållningssällskapens förbund och för Jordbrukarungdomens
förbund rörande olika med klubbverksamhetens administration och finansiering
sammanhängande spörsmål. Dessa överläggningar ledde till utarbetandet
av en promemoria angående den statsunderstödda klubbverksamhetens
administration och finansiering. Promemorian har lantbruksstyrelsen
fogat som bilaga vid sin skrivelse.
Enligt promemorian skulle inom varje hushållningssällskaps område finnas
en särskild klubbnämnd, bestående av fem ledamöter. Av dessa
skulle två utses av sällskapets förvaltningsutskott, två av Jordbrukarungdomens
förbunds distriktsstyrelse och en av skogsvårdsstyrelsen.
Nu befintliga ungdomsnämnder eller motsvarande organ avsågs icke
skola beröras av de föreslagna förändringarna i annan mån än att de med
klubbverksamheten sammanhängande arbetsuppgifterna i framtiden skulle
omhänderhas av klubbnämnderna. Det skulle åligga klubbnämnd att vara
lokal huvudman för klubbverksamheten, handha verksamhetens ekonomi,
anställa erforderlig personal samt i övrigt svara för frågor, sammanhängande
med verksamhetens lokala bedrivande. Det förutsattes, att de nuvarande
inom Jordbrukarungdomens förbund för lokal klubbverksamhet verksamma
befattningshavarna skulle anställas hos klubbnämnderna. Detsamma skulle
gälla för motsvarande befattningshavare hos hushållningssällskapen. Då
befattningshavare av sistnämnda slag redan tidigare hos sällskap innehade
tjänst, som var förenad med pensionsrätt, kunde personalfrågan lösas på så
sätt, att han av sällskapet ställdes till nämndens förfogande.
Befattningshavarna skulle icke annat än efter klubbnämndens medgivande
syssla med annan verksamhet än den yrkesundervisning, som ingick i
och tillhörde klubbverksamheten.
Klubbnämnds räkenskaper och förvaltning skulle granskas av två revisorer.
Av dessa skulle en utses av sällskapets förvaltningsutskott och en av
Jordbrukarungdomens förbunds distriktstyrelse, vilka organ ävenledes skulle
ha att pröva frågan om ansvarsfrihet för nämnden.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 97.
Som centralt samarbetsorgan för klubbverksamheten skulle enligt förslaget
fungera en central klubbnämnd, bestående av fem ledamöter,
av vilka två skulle utses av Hushållningssällskapens förbund, två av Jordbrukarungdomens
förbunds styrelse och en av Skogsvårdsstyrelsernas förbund.
Denna nämnd skulle inom sig utse ordförande och övriga funktionärer.
Den centrala klubbnämnden skulle handlägga de administrativa ärenden
rörande klubbverksamheten, som hittills handhafts av Jordbrukarungdomens
förbunds styrelse.
Beträffande verksamhetens finansiering föreslogs i promemorian, att det
statsbidrag, som under nionde huvudtiteln utgår till Jordbrukarungdomens
förbunds verksamhet, skulle uppdelas i dels ett bidrag till förbundets centrala
verksamhet, dels ett bidrag till den lokala klubbverksamheten. Uppdelningen
avsågs skola ske enligt den för kalenderåret 1953 gällande disponeringen
av nyssnämnda bidrag, vilket skulle innebära, att 28 procent därav
skulle tillföras den centrala och 72 procent den lokala verksamheten.
Fördelningen mellan de lokala nämnderna borde äga rum efter en generell
grund, förslagsvis efter storleken av den med jordbruk med binäringar sysselsatta
folkmängden inom hushållningssällskapens områden. Förslag till
anslagsfördelning skulle uppgöras av den centrala klubbnämnden och fastställas
av lantbruksstyrelsen.
Det i promemorian framlagda förslaget avsågs skola träda i kraft den 1
juli 1954. De bidrag, som Jordbrukarungdomens förbund erhöll för kalenderåret
1954, skulle till hälften reserveras för att tagas i anspråk under
senare halvåret 1954.
Det förutsattes, att tillkomsten av lokal klubbnämnd skulle utgöra villkor
för att erhålla statsbidrag till lokal klubbverksamhet för tiden efter den
30 juni 1954.
De i promemorian framlagda förslagen behandlades av Jordbrukarungdomens
förbund vid förbundsmöte den 25 juli 1953 och tillstyrktes därvid.
Hushållningssällskapens förbund handlade ärendet på sin årsstämma i
september 1953. Förbundsstyrelsen föreslog därvid, att förbundet skulle ansluta
sig till de riktlinjer och förslag, som angivits i promemorian, med
den ändringen att lokal klubbnämnd skulle bestå av sju ledamöter, nämligen
tre utsedda av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, tre av Jordbrukarungdomens
förbund samt en av skogsvårdsstyrelsen.
I anslutning till en vid stämman väckt motion uttalade sig emellertid
Hushållningssällskapens förbund i stället för att huvudmannaskapet för
verksamheten skulle åvila sällskapen, att sällskapen själva skulle få bestämma
de lokala nämndernas sammansättning samt att den centrala ledningen
av verksamheten skulle anförtros åt Hushållningssällskapens förbund.
Beträffande det för verksamheten utgående statsbidraget föreslogs,
att detta skulle fördelas mellan sällskapen så, att hälften skulle utgå med
lika belopp till alla sällskap och andra hälften fördelas efter storleken av
den inom jordbruk med binäringar sysselsatta folkmängden inom sällska
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
11
pens områden. Förbundet beslöt vidare hemställa, att Kungl. Maj :t snarast
skulle upptaga frågan om klubbverksamhetens organisation till slutgiltig
prövning.
Behovet av klubbverksamhet m. m. Lantbruksstyrelsen framhåller, att
det enligt dess mening icke kan råda tvivel om att en omfattande och på rätt
sätt bedriven klubbverksamhet bland landsbygdens ungdom är av den allra
största betydelse ej blott för ungdomens egen fostran utan även för jordbrukets
och landsbygdens utveckling. En dylik verksamhet kan i hög grad bidraga
till att hos landsbygdens ungdom väcka intresse och förståelse för
landsbygdens positiva värden och på så sätt motverka avflyttningen från
landsbygden. Detta har enligt lantbruksstyrelsen måhända sin allra största
betydelse för den kvinnliga landsbygdsungdomen. Ur jordbrukets synpunkt
är det av största vikt, att man på ett tidigt stadium lyckas hos jordbrukarungdomen
väcka intresse för jordbruksnäringen och samtidigt förståelse för
vikten av en god yrkesutbildning. Behovet härav minskas ingalunda i den
mån planerna på yrkesutbildning inom jordbruket under det nionde skolåret
förverkligas. Tvärtom blir det då än mer angeläget, att man redan innan
ungdomen nått fram till det nionde skolåret försöker skapa intresse för jordbruket
som yrkesgren. Erfarenheterna från andra länder, kanske främst
Amerika, visar klart vilket utomordentligt värde klubbverksamheten kan
äga såsom underlag för den fortsatta yrkesutbildningen.
Med hänsyn till vad som anförts beklagar lantbruksstyrelsen, att klubbverksamheten
i Sverige ännu icke på långt när fått den omfattning, som i
och för sig är möjlig och önskvärd. Styrelsen framhåller, att en bidragande
orsak härtill otivelaktigt varit, att det statliga stödet åt verksamheten varit
mycket knappt tillmätt, men att även det förhållandet att olika uppfattningar
rått om var ledningen av verksamheten borde ligga, bidragit till att
hålla verksamheten tillbaka. Det är därför angeläget, att frågan om organisationen
av den statsunderstödda klubbverksamheten snarast bringas till
lösning. Först då så skett torde man kunna räkna med att verksamheten
skall omfattas med det intresse och få det stöd från olika håll — stat, kommuner
och landsting liksom även skilda organisationer på jordbrukets område
— som är en nödvändig förutsättning för att den skall kunna få önskvärd
omfattning.
Organisationen. Beträffande frågan om organisationsformen erinrar lantbruksstyrelsen
om att framför allt två huvudlinjer tidigare diskuterats. Den
ena av dessa innebär, att verksamheten skall omhänderhas av hushållningssällskapen.
Enligt den andra skall verksamheten anförtros åt Jordbrukarungdomens
förbund. Ingendera linjen har emellertid definitivt accepterats
av statsmakterna. Detta torde enligt lantbruksstyrelsen bero på att ingen
av dem är invändningsfri. Mot att verksamheten ställes under sällskapens
ledning kan sålunda bland annat göras den erinringen, att det i så fall ej
finnes någon garanti för att icke den organisation, som startat och i huvud
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
sak lett verksamheten med stöd av det statliga bidrag, som utgått, skulle
kunna komma att helt eller i huvudsak lämnas utanför densamma. Det kan
även göras gällande, att klubbverksamheten åtminstone delvis är av annan
karaktär än den yrkesutbildande verksamhet, som sällskapen nu bedriver.
Mot att Jordbrukarungdomens förbund i fortsättningen ensamt skulle omhänderha
den statsunderstödda verksamheten talar å andra sidan, bland
annat, det förhållandet att förbundets verksamhet i vissa delar av landet är
av mycket ringa omfattning och att en dylik organisationsform följaktligen
skulle innebära att de, som i dessa delar av landet nu har hand om verksamheten,
skulle kunna komma att bli ställda åt sidan. I detta sammanhang
erinrar lantbruksstyrelsen om alt Svenska landsbygdens studieförbund
(SLS) sedan någon tid tillbaka inom några län bedriver klubbverksamhet
av samma slag som den Jordbrukarungdomens förbund leder.
Vid avgörandet av organisationsfrågan bör man enligt lantbruksstyrelsens
mening söka finna en lösning, som så långt möjligt samlar de olika krafter,
som nu är verksamma på ifrågavarande område, och får dem att gemensamt
arbeta för att främja och utveckla klubbverksamheten. Med hänsyn
härtill anser sig lantbruksstyrelsen icke kunna förorda något av de föreliggande
förslagen utan söker finna en lösning, som den anser bättre ägnad
att trygga ett dylikt samarbete.
Vad till en början angår den lokala organisationen framhåller
lantbruksstyrelsen, att det organisationsförslag, som framlades i förut
omförmälda promemoria, även utgör ett försök att finna en för såväl hushållningssällskapen
som Jordbrukarungdomens förbund godtagbar kompromisslösning.
Förslaget innebär enligt lantbruksstyrelsens uppfattning ej
oväsentliga fördelar, bland annat den, att de olägenheter undvikes, som är
förenade med att antingen enbart hushållningssällskapen eller enbart Jordbrukarungdomens
förbund erhåller ledningen av verksamheten. Lantbruksstyrelsen
ansluter sig därför till tanken, att den statsunderstödda klubbverksamheten
lokalt skall handhas av en särskild klubbnämnd, i vilken vissa
av vederbörande sällskap och av Jordbrukarungdomens förbunds distriktsstyrelse
utsedda representanter skall ingå. Med hänsyn till den viktiga roll,
som skogen på många håll kan och bör spela i klubbverksamheten, synes det
jämväl lämpligt att, såsom förutsatts i promemorian, skogsvårdsstyrelsen
skall äga utse en representant i klubbnämnden. Å andra sidan kan enligt
lantbruksstyrelsen den invändningen göras mot förslaget, att det ej ger tillräcklig
möjlighet att inom klubbnämnden få en allsidig representation för
de olika krafter, som lokalt vill arbeta för och stödja klubbverksamheten.
Lantbruksstyrelsen anser därför, att det vid utformningen av klubbnämnderna
bör finnas möjlighet att taga större hänsyn till de lokala förhållandena.
Detta önskemål kan tillgodoses på olika sätt. Det smidigaste är enligt
lantbruksstyrelsens åsikt att överlåta avgörandena i dylika frågor åt klubbnämnderna
själva. Det kommer då att ligga i dessas eget intresse att söka
få den sammansättning, som är bäst ägnad att föra verksamheten framåt.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
Erfarenheterna från de län, där s. k. ungdomsnämnder nu är verksamma, synes
vidare ge vid handen, att man har all anledning räkna med att, sedan
klubbnämnderna kommit till stånd, ett friktionsfritt samarbete skall kunna
uppbyggas mellan de olika ungdomsorganisationer, som är verksamma på
hithörande och angränsande verksamhetsfält.
Lantbruksstyrelsen förordar sålunda, att en klubbnämnd skall tillsättas
inom varje hushållningssällskaps område med uppgift att ha hand om den
statsunderstödda klubbverksamheten inom jordbruket. Nämnden bör bestå
av lägst fem och högst sju ledamöter. Av dessa bör hushållningssällskapets
förvaltningsutskott och Jordbrukarungdomens förbunds distriktsstyrelse
utse vardera två samt skogsstyrelsen en. På ledamöterna bör ankomma att
bestämma, om ytterligare sådana skall tillsättas samt att i så fall utse dem.
Dock bör det sammanlagda antalet icke få överstiga sju.
Beträffande klubbnämnds verksamhet ansluter sig lantbruksstyrelsen i
huvudsak till vad som anförts i förut nämnda promemoria. Emellertid kan
enligt lantbruksstyrelsens mening diskuteras, om ej den övre åldersgränsen
bör sättas lägre än 18 år. Man torde nämligen böra räkna med att verksamheten
huvudsakligen kommer att beröra ungdom i 12—14-årsåldern. Lantbruksstyrelsen
anser det emellertid ej nödvändigt att redan nu taga definitiv
ställning till denna fråga.
I samband med spörsmålet om den lokala organisationen berör lantbruksstyrelsen
ett par spörsmål angående klubbnämndernas befattningshavare.
Den framhåller därvid önskvärdheten av att dessa befattningshavare
erhåller pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Vidare påpekas, att tjänstgöring
hos dylik nämnd bör godtagas som fyllnadstjänstgöring för lärare vid
lägre lantbruksundervisningsanstalt. Till dessa frågor ämnar lantbruksstyrelsen
återkomma i annat sammanhang.
I fråga om den centrala organisationen av klubbverksamheten
erinrar lantbruksstyrelsen om att i promemorian föreslagits, att en
central klubbnämnd skulle inrättas för att ha hand om de administrativa
uppgifter rörande klubbverksamheten, vilka hittills ombesörjts av styrelsen
för Jordbrukarungdomens förbund. Denna centrala klubbnämnd skulle
bestå av fem ledamöter, av vilka Skogsvårdsstyrelsernas förbund skulle utse
en samt Hushållningssällskapens förbund och Jordbrukarungdomens förbund
vardera två. Hushållningssällskapens förbund har dock enligt uttalande
vid sin årsstämma ansett sig självt böra ha hand om den centrala ledningen
av verksamheten.
Därest den lokala organisationen av den statsunderstödda klubbverksamheten
omlägges såsom lantbruksstyrelsen förordat, blir en ändring nödvändig
även i fråga om den centrala ledningen. Lantbruksstyrelsen föreslår
härvidlag, att den själv skall övertaga de centrala administrativa uppgifterna.
På lantbruksstyrelsen skall det sålunda ankomma att fördela tillgängliga
statsbidragsmedel, uppställa de villkor för tillgodonjutande av dessa,
som finnes påkallade, tillse att villkoren uppfylles samt i övrigt i mån av
behov fastställa riktlinjer och meddela anvisningar rörande verksamheten.
14
Kiingl. Maj:ts proposition nr 97.
Det skulle emellertid enligt styrelsen otvivelaktigt vara ett värdefullt stöd att
därvid ha tillgång till en rådgivande nämnd, bestående av personer med intim
kontakt med olika sidor av klubbverksamheten. En dylik nämnd anses
därför böra inrättas. Dock föreslås, att det skall få ankomma på lantbruksstyrelsen
att meddela erforderliga föreskrifter rörande nämnden och dennas
arbetsuppgifter liksom att utse ledamöter i nämnden.
Ledamot i lokal klubbnämnd liksom även ledamot i den centrala rådgivande
nämnden föreslås skola erhålla dagarvode med 20 kronor jämte reseoch
traktamentsersättning.
Den föreslagna omorganisationen avses skola genomföras från och med
den 1 juli 1954.
Statsbidraget. Det statsbidrag, som hittills utgått till Jordbrukarungdomens
förbund, har använts för förbundets såväl centrala som lokala verksamhet.
Några föreskrifter om fördelningen av bidraget på dessa båda ändamål
hai icke meddelats av statsmakterna. Av det för verksamheten under
kalenderåret 1953 beviljade anslaget å 225 000 kronor beräknas enligt lantbruksstyrelsen
64 500 kronor eller cirka 28 procent ha disponerats för den
centrala och 160 500 kronor eller cirka 72 procent för den lokala verksamheten.
Fördelningen mellan de olika länen av sistnämnda medel synes ha
val it myckt o jämn, vilket torde framgå av följande utav Jordbrukarungdomens
förbund gjorda sammanställning (s. 15).
Om klubbverksamheten i fortsättningen skall lokalt ledas av särskilda
klubbnämnder, synes det enligt lantbruksstyrelsen vara nödvändigt att de
medel, som statsmakterna ställer till förfogande, fördelas mellan de olika
hushållningssällskapsområdena enligt en fast fördelningsgrund, lämpligast
efter storleken av den med jordbruk och binäringar sysselsatta befolkningen.
Denna fördelninggrund har förordats såväl i den tidigare angivna promemorian
som av Hushållningssällskapens förbund, dock att detta förbund
därjämte förordat, att hälften av statsbidraget skall fördelas lika mellan
samtliga hushållningssällskapsområden.
Lantbruksstyrelsen anför vidare följande.
Man kan givetvis ej räkna med att behovet av medel för verksamheten alltid
skall stå i direkt proportion till antalet av den med jordbruk och binäringar
sysselsatta befolkningen inom respektive hushåilningssällskapsomrade.
Det är emellertid att märka, att statsbidraget till verksamheten, även
om det höjes, torde komma att uppgå till ett relativt begränsat belopp Om
endast 50 procent av detta belopp fördelades efter folkmängden, skulle följaktligen
skillnaden i bidrag mellan de olika områdena i kronor räknat bli
ganska obetydlig och utan tvivel alltför ringa i förhållande till skillnaden i
arbetsuppgifternas omfattning. Lantbruksstyrelsen anser det därför ägnat att
ge ett bättre resultat, om beloppet i dess helhet fördelas efter angivna grund.
I samband med omorganisationen bör enligt lantbruksstyrelsen det anslag,
som hittills utgått till Jordbrukarungdomens förbund, uppdelas i två
anslag. Av dessa föreslås det ena skola benämnas Bidrag till lokal klubbverksamhet
och ställas till lantbruksstyrelsen förfogande för fördelning en
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
15
Hushållningssällskapsområde
Nuvarande
belopp
kronor
160 500 kronor, fördelade
efter med jordbruk och
fiske sysselsatt folkmängd
1
procent
avrundat till
100-tal kronor
Stockholms läns och stads.....................
2 500
3,5
5600
Uppsala läns...........................
5 000
2,4
3 900
Södermanlands > ...........................
6 000
3,2
5100
Östergötlands > ...........................
6 000
5,0
8 000
Jönköpings > ...........................
5 000
4,1
6 600
Kronobergs > ...........................
5 000
3,5
5 600
Kalmar läns norra............................
6 000
1,7
2 700
Kalmar läns södra............................
10 000
2,9
4 700
Gotlands läns.............................
2 000
1,4
2 200
Blekinge > .............................
3 500
2,1
3 400
Kristianstads > .............................
18 000
5,3
8 500
Malmöhus > .............................
5 000
6,2
10 000
Hallands » .............................
7 000
3,3
5 300
Göteborgs och Bohus läns.....................
1000
3,8
6 100
Älvsborgs läns norra..........................
7 000
3,0
4 800
Älvsborgs läns södra ..........................
7 000
2,7
4 300
Skaraborgs läns...........................
7 000
5,5
8 800
Värmlands > ...........................
8 500
5,4
8 700
Örebro » ...........................
6 500
3,1
5 000
Västmanlands > ...........................
6 500
2,4
3 900
Kopparbergs i ...........................
7 500
4,3
6 900
Gävleborgs > ...........................
500
4,5
7 200
Västernorrlands > ...........................
2 000
5,1
8 200
Jämtlands > ...........................
8 000
3,8
6 100
Västerbottens j ...........................
8 000
6,5
10 400
Norrbottens > ...........................
10 000
5,3
8 500
Summa
160 500
100,0
160 500
ligt de grunder, som angivits i det föregående, medan det andra, som bör
avse stödet till förbundets centrala verksamhet, alltjämt bör benämnas Bidrag
till Jordbrukarungdomens förbund.
Statsbidraget avser för närvarande kostnaderna för kalenderår. Med hänsyn
till de olägenheter, som är förknippade därmed, föreslår lantbruksstyrelsen,
att bidraget skall omläggas till att gälla budgetar. I anslutning härtill
hemställes, att under anslaget till Bidrag till Jordbrukarungdomens förbund
skall anvisas bidrag till dels den lokala klubbverksamheten under
tiden den 1 januari—den 30 juni 1954, dels den centrala verksamheten under
tiden den 1 januari 1954—den 30 juni 1955 samt under anslaget till
Bidrag till lokal klubbverksamhet bidrag till sistnämnda verksamhet under
budgetåret 1954/55.
Vad först angår anslaget till Bidrag till Jordbrukarungdomens
förbund anser sig lantbrulcsstyrelsen, i avbidan på genomförandet
av omorganisationen av den lokala klubbverksamheten, icke böra före
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 97.
slå någon höjning av medelsanvisningen för detta ändamål för första halvåret
1954. För ändamålet bör alltså beräknas ett belopp av i runt tal 80 000
kronor. I fråga om den centrala verksamheten kommer emellertid betydelsefulla
uppgifter att kvarstå för förbundet även efter omorganisationen. Dessa
avser ej blott klubbverksamheten utan även, bland annat, det studie- och
folkbildningsarbete samt den verksamhet för främjande av kontakt med jordbrukarungdom
i andra länder, som förbundet bedriver. Lantbruksstyrelsen
anser det angeläget, att förbundet även i fortsättningen får tillräckliga resurser
för dessa arbetsuppgifter, och framhåller, att höjning av statsbidraget
torde vara nödvändig, om så skall bli fallet. I nuvarande läge föreslås
dock icke höjning i vidare mån än som erfordras för att förbundet till förfogande
för sin centrala verksamhet skall få cirka 75 000 kronor för budgetår
eller för hela tiden den 1 januari 1954—den 30 juni 1955 i runt tal
115 000 kronor. Ifrågavarande anslag bör alltså med nu angivna beräkning
för nästa budgetår upptagas med (80 000 + 115 000 =) 195 000 kronor.
Klubbnämnden inom
240 000 kronor fördelade efter
med jordbruk och fiske
sysselsatt folkmängd
%
avrundat till
jämt 100-tal
kronor
Stockholms län och stad ......................
3,5
8 400
Uppsala län............................
2,4
5800
Södermanlands > ............................
3,2
7 700
Östergötlands » ............................
5,0
12 000
Jönköpings » ............................
4,1
9800
Kronobergs > ............................
3,5
8 400
Kalmar läns norra............................
1,7
4100
Kalmar läns södra............................
2,9
7 000
Gotlands län ..............................
1,4
3 400
Blekinge > ..............................
2,1
5 000
Kristianstads > ..............................
5,3
12 700
Malmöhus > ..............................
6,2
14 900
Hallands > ..............................
3,3
7 900
Göteborgs och Bohus län......................
3,8
9100
Älvsborgs läns norra..........................
3,0
7 200
Älvsborgs läns södra ..........................
2,7
6 500
Skaraborgs län ..........................
5,5
13 200
Värmlands » ..........................
5,4
13 000
Örebro > ..........................
3,1
7 400
Västmanlands > ..........................
2,4
5 800
Kopparbergs > ..........................
4,3
10 300
Gävleborgs » ..........................
4,5
10 800
Västernorrlands > ..........................
5,1
12 200
Jämtlands > ..........................
3,8
9100
Västerbottens > ..........................
6,5
15600
Norrbottens > ..........................
5,3
12 700
Summa
100,0
240 000
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
Beträffande anslaget till Bidrag till lokal klubbverksamhet
understryker lantbruksstyrelsen, att kostnaderna för denna verksamhet liksom
hittills bör till väsentlig del täckas av andra medel än statsmedel. Dock
anses staten icke böra undandraga sig att bära en del av den kostnadsökning,
som är ofrånkomlig, om verksamheten skall få önskvärd omfattning.
Med hänsyn härtill föreslås, att detta anslag för nästa budgetår skall upptagas
med ett belopp av 240 000 kronor, i vilket i jämförelse med medelsanvisningen
för verksamheten under kalenderåret 1953 innebär en ökning
med cirka 80 000 kronor. Ur anslaget bör även få bestridas kostnaderna för
sammanträden med den centrala nämnden.
Storleken av de belopp, som vid ett anslag av denna storleksordning kommer
att tillfalla de lokala klubbnämnderna, framgår av uppställningen å
s. 15, i vilken dock bortsetts från de medel, som beräknas åtgå till kostnaderna
för den centrala nämnden.
En jämförelse mellan de i uppställningen angivna beloppen och de belopp,
som nu utgår ur det till Jordbrukarungdomens förbunds förfogande stående
statsbidraget, ger vid handen, att de föreslagna beloppen med allenast
ett par undantag överstiger de nu utgående. Lantbruksstyrelsen anser därför,
att det icke föreligger behov av några övergångsbestämmelser i samband
med omorganisationen under förutsättning, att ifrågavarande anslag
blir av den föreslagna storleken.
III. Yttrandena.
Organisationen. Lantbruksstyrelsens förslag i fråga om klubbverksamhetens
organisation tillstyrkes i huvudsak av Svenska landsbygdens studieförbund,
Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk. Däremot
förklarar sig statskontoret icke kunna biträda förslaget, och Jordbrukarungdomens
förbunds yttrande utmynnar i en hemställan, att detta förbund
såväl lokalt som centralt skall förbli huvudman för verksamheten. Hushållningssällskapens
förbund hänvisar till en den 16 oktober 1953 dagtecknad
skrift till Kungl. Maj :t, i vilken hemställts, att verksamheten måtte organiseras
i enlighet med tidigare återgivna beslut av dess stämma.
Svenska landsbygdens studieförbund anför, att nu rådande förhållanden
försvårar och på många sätt utgör ett hinder för verksamhetens fortsatta
utveckling, samt framhåller, att lantbruksstyrelsens förslag på åtskilliga
punker innebär väsentliga förbättringar. Vidare understryker studieförbundet,
att verksamhetens organisatoriska och administrativa uppläggning måste
avpassas efter hur verksamheten skall bedrivas. Därvid kan man utgå ifrån
att verksamheten står och faller med de lokala ledarna. En inom ett större
område anställd tjänsteman kan föga uträtta, om han icke har tillgång till
dugliga och intresserade klubbledare. Om verksamheten skall få önskvärd
spridning och kvalitet, måste den lokalt stödjas av olika organisationer och
önskvärt är, att dessa organisationer även utser klubbledare. Om emellertid
2 Bihang till riksdagens protokoll i95i. 1 saml. Nr 97.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 97.
organisationerna helhjärtat skall stödja verksamheten, måste de enligt studieförbundets
åsikt tillförsäkras medinflytande i de administrativa organen.
Från dessa utgångspunkter anser studieförbundet förslaget om inrättande
av klubbnämnder inom hushållningssällskapsområdena innebära en god lösning
under förutsättning, att nämndernas sammansättning blir representativ.
Fördenskull bör alla organisationer, som bedriver klubbverksamhet, få
möjlighet att utse representanter i dessa nämnder. För att nämnderna icke
skall bli för otympliga, bör dock fordras en viss minimiinsats för att en
organisation skall få utse sådan representant. Härvidlag föreslås, att organisation,
som lokalt understödjer verksamheten och utsett klubbledare i exempelvis
minst tio aktivt arbetande klubbar-, skall få utse en representant i
nämnden, och den organisation, som på samma sätt understödjer verksamheten
och utsett klubbledare i exempelvis tjugu dylika klubbar, skall få utse
två representanter. I nämnderna bör dessutom ingå representanter för hushållningssällskapen
och skogsvårdsstyrelserna enligt lantbruksstyrelsens
förslag.
Beträffande de centrala administrativa uppgifterna biträder studieförbundet
förslaget, att dessa skall handläggas av lantbruksstyrelsen, samt framhåller,
att man av den omständigheten, att ledamöterna i det rådgivande organet
skall utses av lantbruksstyrelsen, har anledning förvänta, att organet
får en allsidig sammansättning och att de bäst lämpade personerna blir utsedda.
Studieförbundet berör även frågan om den övre åldersgränsen för deltagare
i klubbverksamheten och ifrågasätter lämpligheten av att sänka gränsen
under 18 år. Även om det för närvarande i huvudsak är ungdom i 12—14- årsåldern, som deltar i verksamheten, är det nämligen enligt studieförbundet
önskvärt, att ungdomen fortsätter längre med sina klubbodlingsföretag. De
högre åldersgrupperna kan taga itu med kontraktsodlingar, sort- eller gödslingsförsök,
fröodling e. d. och på så sätt få betydligt större behållning av
verksamheten.
Sveriges lantbruksförbund framhåller, att den tveksamhet, som under flera
år rått rörande klubbverksamhetens organisatoriska uppläggning — närmast
frågan om huvudmannaskapet för denna — bevisligen hämmat verksamhetens
utveckling och utbredning i län, där det icke förekommit någon samverkan
mellan de intresserade organisationerna. Lantbruksförbundet har icke
något att erinra mot att verksamheten lokalt tages om hand av en klubbnämnd.
Ej heller har förbundet något att invända mot den föreslagna sammansättningen
av sådan nämnd inom område, där Jordbrukarungdomens
förbund bedriver verksamhet. En nödvändig förutsättning för att nämnden
skall bli ett verkligt representativt organ för landsbygdens ungdom anges
dock vara, att ett gott samarbete förekommer mellan ungdomsorganisationerna
inom området i fråga.
Vad gäller verksamhetens centrala skötsel erinrar lantbruksförbundet om
att det redan i sitt yttrande den 21 februari 1950 i anledning av lantungdomskommitténs
betänkande förordade, att lantbruksstyrelsen skulle omhänder
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
19
ha denna och en central nämnd tillsättas, med vilken lantbruksstyrelsen
kunde rådgöra i dithörande ärenden. Lantbruksförbundet tillstyrker i enlighet
härmed lantbruksstyrelsens nu föreliggande förslag härutinnan. Emellertid
anmärker förbundet, att det icke framgår av förslaget vilka organisationer
som skall ingå i den rådgivande nämnden. Ehuru lantbruksförbundet
anser det vara riktigt, att lantbniksstyrelsen ensam bestämmer nämndens
sammansättning, vill det dock icke underlåta påpeka, att denna frågas lösning
torde komma att få stor betydelse för klubbverksamhetens utveckling.
En allsidig representation torde bli till verksamhetens fördel.
Riksförbundet Landsbygdens folk säger sig icke ha något att erinra mot
att verksamheten organiseras i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag, men
anser det önskvärt, att frågan efter någon tid, då erfarenhet vunnits rörande
den nu föreslagna verksamheten, tages upp till förnyad prövning.
Statskontoret erinrar om sitt utlåtande den 16 februari 1950 över lantungdomskommitténs
betänkande. I utlåtandet uttalade statskontoret, att ämbetsverket
ansåg sig böra biträda kommitténs förslag att anförtro klubbverksamhetens
ledning åt hushållningssällskapen. Däremot hade statskontoret icke
blivit övertygat om behovet av att för detta ändamål inrätta särskilda ungdomsinstruktörstjänster
vid sällskapen. Ämbetsverket höll nämligen före att
den nya arbetsuppgift, som tillsynen över och den begränsade handledningen
av klubbverksamheten innebar, borde kunna påläggas sällskapen utan annan
personalförstärkning än den, som i form av tillfälliga, med arvode avlönade
arbetsbiträden kunde behöva tillföras dem under perioder av större arbetsanhopning.
Vidare framhölls, att det statsbidrag, som kunde komma att anvisas
för ungdomsverksamheten, borde genom lantbruksstyrelsen ställas till
sällskapens förfogande för att av dem fördelas mellan ungdomsorganisationerna
inom respektive område i förhållande till verksamhetens omfattning.
Samtidigt borde det särskilda bidraget till Jordbrukarungdomens förbund
nedsättas med det belopp, som beräknades utgå till förbundets klubbverksamhet.
Statskontoret säger sig nu icke ha funnit anledning frångå de synpunkter*
som ämbetsverket anlagt på föreliggande organisationsspörsmål i nyssberörda
utlåtande. Därest åtgärder skulle anses böra vidtagas i syfte att få till
stånd en ändrad organisationsform för ifrågavarande ungdomsverksamhet*
kan ämbetsverket icke tillstyrka det av lantbruksstyrelsen nu framlagda förslaget.
I fråga om klubbnämnderna framhålles särskilt, att redan nu särskilda
ungdomsnämnder finnes inrättade. Enligt vad ämbetsverket under hand
inhämtat, har sådana nämnder på initiativ av vederbörande hushållningssällskap
tillkommit i ungefär hälften av samtliga hushållningssällskapsområden.
Det förefaller därför ämbetsverket naturligt, att de befintliga ungdomsnämnderna
anlitas för ifrågavarande arbetsuppgifter och att dylika nämnder
— i den mån så befinnes av behovet påkallat — inrättas jämväl inom
de områden, där sådana för närvarande saknas.
Hushållningssällskapens förbund framhåller i sin skrift den 16 oktober
1953, bland annat, att den praktiskt inriktade verksamhet bland jordbruks
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
ungdom, som går under namnet klubbverksamhet, är av stor betydelse
som en förberedande yrkesutbildning och som en arbets- och personlighetsfostrande
fritidssysselsättning för de unga. Emellertid råder olika uppfattningar
rörande verksamhetens organisatoriska uppläggning, närmast
såvitt angår huvudmannaskapet. Detta förhållande har tyvärr hämmat
verksamhetens fortsatta utveckling och utbredning särskilt inom de län,
där det i fråga om verksamhetens lokala utformning och ledning icke
förekommer någon samverkan mellan i verksamheten intresserade organisationer.
Det totala antalet i verksamheten deltagande ungdomar har
sålunda varit i stort sett oförändrat under en följd av år. Vidare är deltagarantalet
i flera områden mycket begränsat. Fördenskull synes det vara
angeläget, att de organisatoriska spörsmålen snarast avgöres. Enligt den
bland hushållningssällskapen rådande uppfattningen skulle klubbverksamheten
i hög grad främjas, om det lokala inflytandet på verksamheten vidgades.
Efter att ha erinrat om överläggningarna i frågan med Jordbrukarungdomens
förbund förklarar Hushållningssällskapens förbund, att det icke
kunnat ansluta sig till det förslag, i vilket överläggningarna utmynnade.
Enligt Hushållningssällskapens förbunds mening är det nämligen angeläget,
att klubbverksamheten utövas under största möjliga frihet och icke
alltför snävt insnöres i vissa för alla bindande organisationsformer. Erfarenheten
från den hittills bedrivna verksamheten ger utan tvekan vid
handen, att klubbarbetet bäst befrämjas, om vid dess organisation största
möjliga hänsyn får tagas till de skilda förhållandena och till den tradition,
som utvecklats inom landets olika delar. Det synes därför betänkligt
att fastställa, att den lokala klubborganisationen skall utformas efter en
för alla hushållningssällskap gemensam linje. Huvudmannaskapet för
verksamheten synes därför icke böra tillkomma särskilda för ändamålet
bildade nämnder utan i enlighet med lantungdomskommitténs förslag anförtros
åt hushållningssällskapen, vilka själva bör äga bestämma sammansättningen
av de för verksamhetens lokala ledning erforderliga nämnderna.
Beträffande den centrala ledningen anser Hushållningssällskapens förbund
det vara mest ändamålsenligt, att ledningen anförtros åt förbundet
självt, som vid handläggning av hithörande ärenden med sig bör adjungera
representanter för Jordbrukarungdomens förbund, Svenska landsbygdens
ungdomsförbund och andra av klubbverksamheten intresserade organisationer.
Hushållningssällskapens förbund har sedermera ingivit en promemoria
angående sällskapens anslag och stöd till ungdomens klubb-, studie- och
tävlingsverksamhet under år 1953. Av promemorian framgår att sällskapens
ekonomiska stöd uppgår till ett sammanlagt belopp av cirka 175 600 kronor
enligt följande uppställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
21
Kronor
1. Sammanlagt beviljade anslag till Jordbrukarungdomens förbunds
centrala verksamhet ......................................
2. Sammanlagt beviljade anslag och kostnader för den lokala klubb
verksamheten
(avseende löner samt rese- och traktamentskostnader
för klubbverksamhetens befattningshavare) ...........
3. Sammanlagda beloppet av de direkta kostnader, som sällskapen
påtagit sig för skrivhjälp, telefon, expenser o. d. åt inom Jordbrukarungdomens
förbund och ungdomsnämnderna anställda
befattningshavare, cirka ..................................
4. Inom sällskapen anställda befattningshavare (ej för ungdoms
verksamheten)
har ägnat cirka 260 tjänstgöringsdagar åt klubbverksamheten.
Härför av sällskapen utbetalda rese- och traktamentskostnader
uppgår till sammanlagt ....................
5. Sammanlagt beviljade, direkta anslag åt olika organisationer för
ungdomens studie- och tävlingsverksamhet ..................
6. Inom sällskapen anställda befattningshavare (ej för ungdomsverksamheten)
har ägnat cirka 430 tjänstgöringsdagar åt ungdomens
tävlingsverksamhet. Härför av sällskapen utbetalade
rese- och traktamentskostnader uppgår till sammanlagt . .. . ■ ..
1 300
123 228
9 500
8 127
17 900
15 559
Summa kronor 175 614
Jordbrukarungdomens förbund hemställer i sitt yttrande att det även i
fortsättningen må vara huvudman för klubbverksamheten saväl centralt
som lokalt. Gentemot vad lantbruksstyrelsen anfört om att verksamheten
torde ha hållits tillbaka av det förhållandet, att olika uppfattningar rått om
var ledningen av verksamheten borde ligga, framhålles att utbyggnaden av
klubbverksamheten främst är en fråga om ökade ekonomiska bidrag från
statsmakternas sida samt att bidragen från kommuner och landsting ökat
mest inom områden, där förbundet är lokal huvudman för verksamheten.
Härom anföres bland annat följande.
Stödet från kommuner och landsting har från år 1947 till år 1952 ökat
med 75 000 kronor, varav 60 000 kronor hänför sig till distrikt, där Jordbrukarungdomens
förbund även lokalt är huvudman för verksamheten, och
endast 15 000 kronor till områden med ungdomsnämnd eller annat samarbetsorgan
som lokal huvudman, trots att cirka halva antalet områden tillhör
sistnämnda kategori. Under samma tid har tillkommit en ungdomsverksamhet
inom skogsbruket, vilken centralt sett finansierats med statligt bidrag.
Såtillvida har emellertid stödet till verksamheten stagnerat, som bidragen
från hushållningssällskapens sida endast i undantagsfall nämnvärt ökat
men i vissa fall minskats eller t. o. m. indragits. Så har exempelvis skett i
Norrbottens län, där bidraget dock angivits kunna återkomma i sådan form,
att högerns och bondeförbundets ungdomsrörelser samt förbundet skulle
kunna efter hittills icke närmare angivna normer få dela detsamma.
Vissa hushållningssällskap har sedan länge eftersträvat att införliva klubbverksamheten
med sin egen verksamhet. Om dessa strävanden hade skett
parallellt med en fortlöpande ökning av stödet till klubbverksamheten, skulle
en sådan utveckling av förbundet ha uppfattats som ett gott tecken på möjligheter
till samförstånd och samarbete med dessa sällskap. Förbundet har
trots allt icke tvekat att till det yttersta söka tillmötesgå sällskapens krav på
medinflytande över klubbverksamheten. Som exempel härpå åberopar för
-
22
Kungi. Maj.ts proposition nr 97.
bundet sitt ställningstagande (ill den i lantbruksstyrelsens skrivelse omförmälda
promemorian. Mot sin egen förbundsstyrelses enhälliga förslag tog
emellertid Hushållningssällskapens förbunds årsmöte avstånd från förslagen
enligt promemorian, och årsmötets beslut innebar i realiteten krav på
att klubbverksamhetens utformning i stort sett skulle bli beroende av vad
sällskapen kunde finna för gott. Sällskapen, i vilkas arbete klubbverksamheten
knappast kan tillvinna sig större utrymme, skulle praktiskt taget bli
allenarådande och t. o. in. Jordbrukarungdomens förbunds representation
i det tilltänkta rådgivande organet skulle bli beroende av deras gottfinnande.
Centralt skulle Hushållningssällskapens förbund bli huvudman för verksamheten,
men några resurser därför skulle icke direkt ställas till förfogande.
För Jordbrukarungdomens förbunds bedömning av vad som i dagens läge
kan åstadkommas genom en förändring av huvudmannaskapet för klubbverksamheten
spelar Hushållningssällskapens förbunds ställningstagande en
betydande roll. Jordbrukarungdomens förbund måste konstatera, att det
trots ett mycket gott förhållande mellan detsamma och vissa hushållningssällskap
samt förtroendefull kontakt centralt med Hushållningssällskapens
förbund och en icke ringa förståelse för klubbverksamhetens problem hos
styrelsen för Hushållningssällskapens förbund saknas förutsättningar för
att klubbverksamhetens intressen skall kunna befrämjas genom förverkligandet
av de förslag, som framlagts i tidigare nämnda promemoria. Hushållningssällskapens
förbunds beslut vid sitt senaste årsmöte innebär en uppslutning
bakom förslag, som vittnar om en verklighetsfrämmande inställning till de
problem, det här rör sig om. Det avgörande synes ha varit en önskan att bemäktiga
sig en verksamhet, som introducerats genom Jordbrukarungdomens
förbund, utvecklats genom dess insatser och, icke minst under senare år,
tillvunnit sig ökat lokalt ekonomiskt stöd, samt berikats med ett helt nytt
inslag — den skogliga ungdomsverksamheten. Det är utomordentligt anmärkningsvärt,
att ingen hänsyn tycks ha tagits till betydelsen av sistnämnda
verksamhet, som förmodligen aldrig någonsin skulle ha kunnat komma
till stånd inom en klubbverksamhet, inordnad under hushållningssällskapen.
Det kan nämnas, att antalet deltagare i klubbverksamheten ökats med över
3 000 från år 1947 till år 1952. Härav hänför sig omkring 2 400 till områden,
där Jordbrukarungdomens förbund under denna tid varit eller återgått till
att vara lokal huvudman. Av återstoden hänför sig huvuddelen till ett distrikt,
där verksamheten först genom en till respektive landsting gjord framställning
tillförts ett bidrag, som säkerställde verksamhetens försörjning med
ett minimum av arbetskraft.
I fråga om de föreslagna klubbnämnderna framhåller Jordbrukarungdomens
förbund, bland annat, att det är synnerligen anmärkningsvärt, att kraven
på att inrätta klubbnämnder som lokala huvudmän motiveras endast
med allmänna talesätt, oaktat sedan lång tid tillbaka lokalt huvudmannaskap
handhafts dels av förbundets distriktsstyrelser, dels av ungdomsnämnder,
varför en jämförelse mellan de båda organisationsformerna varit möjlig
såvitt gäller ökningen av såväl deltagarantalet i verksamheten som bidragen
från kommuner och landsting. En sådan jämförelse måste tillmätas
betydelse. Förbundet anför även exempel på hur dess strävanden hämmats
av lokala huvudmäns bristande förståelse. Vidare framhålles, att deltagandet
i verksamheten aldrig inom någon del av landet lidit avbräck genom påverkan
från vare sig andra organisationers eller föräldrars sida på grund av
förbundets huvudmannaskap för verksamheten ävensom att förbundets verk
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
samhet icke är eller kan bli någon hämsko på exempelvis de partipolitiska
ungdomsrörelsernas utveckling.
I detta sammanhang anför Jordbrukarungdomens förbund, att det vid
Hushållningssällskapens förbunds årsmöte gjordes gällande, att klubbverksamhetens
överförande till sällskapen var angeläget för att bryta Jordbrukarungdomens
förbunds monopolställning på området. Med anledning härav
framhåller sistnämnda förbund, bland annat, att det inom hushållningsällskap
är t. o. m. formellt sett en fiktion att tala om ett inflytande av deltagarna
i en ungdomsverksamhet. Inom Jordbrukarungdomens förbund däremot
har varje klubb representationsrätt och verksamheten står öppen för
alla, oavsett medlemskap i partipolitiska och religiösa sammanslutningar.
Vidare erinras om den insyn i Jordbrukarungdomens förbunds verksamhet
över huvud, som tillkommer främst Kungl. Maj:t.
I fråga om lantbruksstyrelsens förslag rörande den centrala ledningen för
klubbverksamheten säger sig Jordbrukarungdomens förbund i princip vilja
framhålla, att klubbverksamheten enligt dess uppfattning är av den art, att
det är av stort värde att den ägnas en kontinuerlig tillsyn från ämbetsverkets
sida. Detta är emellertid endast en sida av detta problem. En annan sida är,
att det torde vara verklighetsfrämmande att ett centralt ämbetsverk skall
fylla en uppgift som central huvudman för verksamheten. I princip maste
nämligen huvudmannen för verksamheten ha förhållandevis samma fria
ställning inför statsmakterna, som tillkommer riksförbundet för studiecirkelverksamhet
i förhållande till tillsynsmyndigheterna för det fria och frivilliga
studie- och folkbildningsarbetet. Förbundet framhåller, att det därmed
ingalunda vill antyda, att lantbruksstyrelsen bör som tillsynsmyndighet
avlösas av något annat ämbetsverk. Huvudmannaskapet bör emellertid
även i fortsättningen tillkomma förbundet.
Förslaget om inrättandet av rådgivande nämnd biträdes av Jordbrukarungdomens
förbund. Denna nämnd, som i fråga om befogenheter och funktioner
närmast hör motsvara statens folkbildningsnämnd, bör ha till uppgift
att vara ett rådgivande organ rörande sådan praktisk och teoretisk ungdomsverksamhet
på lantbruksundervisningens område, vilken statsmakterna
understödjer direkt eller genom av exempelvis lantbruksundervisningsanstalterna
och hushållningssällskapen anvisad personal. Den bör även kunna
upptaga till behandling frågor rörande tävlingsverksamhet och viss kursverksamhet.
Statens folkbildningsnämnd, som tillkom i samband med att
statligt stöd infördes för anordnande av studiecirklar, har icke sitt arbetsområde
begränsat till med studiecirkelverksamheten sammanhängande frågor.
Jordbrukarungdomens förbund ansluter sig också till lantbruksstyrelsens
uppfattning, att förverkligandet av planerna på yrkesutbildning i jordbruk
under ett nionde skolår ingalunda minskar behovet av klubbverksamhet,
men förklarar sig hysa stora betänkligheter mot att klubbverksamheten skall
beröra i huvudsak ungdom i 12—14-årsåldern. Det förhåller sig visserligen
så, att förbundet först under senare år lyckats stabilisera personalorgansationen
för klubbverksamheten och därför ännu icke hunnit få deltagarna
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
proportionsvis jämnt fördelade över årsklasserna 12—18-årsåldern. Klubbverksamheten
skulle emellertid icke gagnas av att för all framtid framstå
som en verksamhet inom skolans ram, vilken verksamhet i stort sett fyllt
sin uppgift i och med att eleverna nått folkskolans sista klass. I detta sammanhang
erinras om att skolöverstyrelsen på förbundets initiativ beslutat
rekommendera folkskolestyrelsen och skolråd att samverka med förbundet
på skolträdgårdsverksamhetens område.
I sin skrift berör Jordbrukarungdomens förbund även kontakterna med
utländska organisationer och framhåller betydelsen av samarbetet med sådana.
För närvarande äger detta samarbete rum även i fast organiserade
former genom, bland andra, Nordisk samorganisation för jordbruksfackligt
och allmänkulturellt ungdomsarbete (NSU), International Farm Youth
Exchange (IFYE) och World Championship Plowing Organization
(WOCHAPO). Det ifrågasättes, om ett dylikt för verksamheten så berikande
samarbete kunnat komma till stånd och med framgång föras vidare utan
förbundets insatser.
I detta sammanhang må vidare nämnas, att förbundet i anslutning till
lantbruksstyrelsens förslag upprepar tidigare hos Kungl. Maj :t gjorda framställningar
om att lärare vid lägre lantbruksundervisningsanstalt skall få
räkna verksamhet i klubbarbetet som fyllnadstjänstgöring samt att pensionsrätt
i statens pensionsanstalt skall tillkomma viss personal i klubbverksamheten.
Sammanfattningsvis hemställer förbundet att, därest Kungl. Maj :t skulle
finna vad som förevarit motivera någon ytterligare åtgärd, denna skall innebära
bifall till vad i lantungdomskommitténs betänkande föreslagits av reservanterna,
herrar Gustafsson och Jonsson.
Statsbidraget. Lantbruksstyrelsens förslag i fråga om statsbidragets f ö rdelning
har berörts av Sveriges lantbruksförbund och Svenska landsbygdens
studieförbund. Förslaget tillstyrkes helt av lantbruksförbundet.
Studieförbundet framhåller, att bidrag till det lokala organisationsarbetet
liksom även till främjandet av kontakt med jordbrukarungdom i andra länder
icke bör utgå enbart till en organisation utan fördelas mellan de i verksamheten
deltagande organisationerna i förhållande till av dessa bedriven
verksamhet.
Hushållningssällskapens förbund framhåller, att av det nuvarande till
Jordbrukarungdomens förbund för klubbverksamheten utgående statsanslaget
användes en förhållandevis stor del eller mellan 25 och 30 procent till
den centrala ledningen och därmed sammanhängande arbetsuppgifter. Det
torde emellertid icke vara erforderligt, att någon del av anslaget fortsättningsvis
disponeras för sådant ändamål utan hela statsanslaget bör tillföras
den lokala verksamheten. Fördelningen mellan hushållningssällskapen bör
göras efter andra och mera generella grunder än dem, som hittills tillämpats.
Lämpligast torde vara, att halva anslaget tilldelas sällskapen med lika
belopp och andra hälften fördelas mellan dem efter storleken av den med
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
jordbruk med binäringar sysselsatta folkmängden inom sällskapens områden.
Förstnämnda del av anslaget bör i huvudsak användas för att avlöna
de för verksamheten anställda instruktörerna, vilka torde böra få en fastare
anställning än de för närvarande har.
Rörande den nuvarande fördelningen av statsbidraget framhåller Jordbrukarungdomens
förbund, att kostnaden för den centrala ledningen icke endast
bör sättas i relation till det statliga bidraget utan bedömas med hänsyn
till de medel, som i sin helhet tages i anspråk för verksamheten.
Lantbruksstyrelsens förslag att bidraget i fortsättningen skall avse b u dgetår
tillstyrkes av Jordbrukarungdomens förbund. Förbundet understryker
de svårigheter, som varit förenade med att bidraget utgått för
kalenderår och följaktligen beslutats sedan två å tre månader förflutit av
det år, bidraget avsett, och därtill blivit tillgängligt i allmänhet först sedan
omkring sju månader av året gått. Statskontoret däremot påpekar, att hushållningssällskaps
räkenskapsår enligt de allmänna organisationsgrunderna
för sällskapen fastställts att sammanfalla med kalenderåret. Ämbetsverket
finner det därför tveksamt, hurvida en omläggning av anslagsanvisningen
bör komma till stånd.
Beträffande bidragets storlek anför statskontoret att, då ämbetsverket
i rådande finansiella läge föreställer sig, att förutsättningar ej föreligger
för ökad medelsanvisning för angivna ändamål, bidragen såväl till
den lokala klubbverksamheten som till Jordbrukarungdomens förbund lärer
böra utmätas inom ramen för det statsbidrag, som för innevarande budgetår
utgår till nämnda förbund.
I sitt yttrande över Jordbrukarungdomens förbunds framställning om
medel till den skogliga verksamheten tillstyrker skogsstyrelsen, att förbundet
skall erhålla statsbidrag för att kunna som en ordinarie verksamhetsgren
bedriva skoglig ungdomsverksamhet i huvudsak enligt de riktlinjer,
som utprovats under försöksåren. Skogsstyrelsen framhåller därvid, att den
försöksverksamhet med skogligt ungdomsarbete, som förbundet bedrivit
med stöd av särskilt anslagna prisutjämningsmedel, nu pågått omkring fyra
år. Förbundet har mångårig erfarenhet av klubbarbete inom lanthushållningens
olika grenar och tanken var väl ursprungligen enligt skogsstyrelsens
uppfattning, att en klubbverksamhet i hävdvunna former skulle kunna
införas även på skogsbrukets område. Det har emellertid på grund av skogens
speciella produktionsförhållanden visat sig nödvändigt att söka delvis
nya vägar. Verksamheten har därför utformats som en kombination av
klubbverksamhet i vedertagen bemärkelse och praktiskt inriktade studiecirklar
med inslag av tävlingar och prov i praktisk skogskunskap. Arbetet
i klubbarna har omfattat kollektiva skogsodlings- och andra skogsvårdsföretag
men främst uppdragning av skogsplantor. Denna gren har redan nått en
sådan omfattning, att verksamheten börjat få en viss direkt betydelse för
skogsvården inom enskilda skogar. Sålunda svarade klubbdeltagarna år
1952 för en produktion av skogsplantor, motsvarande omkring fem procent
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
av totalförbrukningen av omskolade plantor å privatägda skogar inom
landet.
Skogsstyrelsen framhåller vidare, att den haft tillfälle att fortlöpande följa
utformningen av den skogliga ungdomsverksamheten i förbundets regi och
att den funnit de valda arbetsformerna lämpliga. Av uttalanden från
skogsvårdsstyrelserna, med vilka förbundet har ett gott samarbete, framgår
också att resultaten — såväl de mätbara i form av producerade plantor
och slcogsodlad areal som de mindre gripbara i form av ökat intresse
för skogsvården och utvidgade kunskaper om skogen — är lovande. Skogsstyrelsen
anser därför, att den av förbundet påbörjade verksamheten fyller
en uppgift i det skogliga upplysnings- och undervisningsarbetet liksom
inom ungdomsvården. Den praktiska inriktning man givit verksamheten
synes betyda mycket för att landsbygdens ungdom skall få mera bestående
intresse för och kunskaper i skogliga ting än vad andra former av
skoglig upplysning visat sig kunna ge. En ungdomsverksamhet av ifrågavarande
slag har enligt skogsstyrelsen alla utsikter att kunna ge ungdomarna
en djupare förståelse för skogsbruket, en praktisk skoglig yrkesvägledning
och en första förberedande yrkesutbildning, som torde öka intresset
att senare skaffa sig verklig yrkesutbildning även på skogens område.
Att verksamheten uppskattas inom skogliga kretsar framgår också
av det förhållandet, att länsstiftelserna av konjunktur ut jämningsmedel
beviljat anslag för lokala kostnader i samband med klubbverksamheten.
Enligt skogsstyrelsens åsikt bör verksamheten även i fortsättningen stå
under styrelsens tillsyn.
Vad angår storleken av statsbidraget anser sig skogsstyrelsen med ledning
av de ekonomiska redogörelser, som förbundet lämnat för de gångna
försöksåren, och efter granskning av den åberopade kostnadsberäkningen
böra föreslå ett anslag på 85 000 kronor för budgetåret 1954/55. Med ett
bidrag av denna storleksordning bör det enligt skogsstyrelsen vara möjligt
för förbundet att bedriva verksamheten i den något ökade omfattning, som
måste anses önskvärd, när försöksstadiet lämnas.
IV. Departementschefen.
Såsom framgår av den redogörelse, som lämnats i det föregående, bedriver
Jordbrukarungdomens förbund sedan åtskilliga år med statligt stöd en omfattande
yrkesfostrande verksamhet bland ungdomen på jordbrukets område.
Under senare tid har förbundet därjämte i samarbete med skogsstyrelsen
och skogsvårdsstyrelserna anordnat liknande verksamhet inom skogsbruket.
I skilda sammanhang har emellertid önskemål framkommit om
att verksamheten, som efter amerikanskt mönster tagit formen av en klubbrörelse
med kurser och tävlingar in. in., skall i vissa hänseenden omorganiseras.
Flera utredningar har framlagt förslag i frågan. Gemensamt för
förslagen synes vara, att verksamheten — samtidigt som dess stora bety
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
delse för jordbrukarungdomens yrkesutbildning och allmänna fostran även
i nuvarande former framhållits — ansetts böra närmare knytas till hushållningssällskapen.
Ett skäl härför torde vara, att sällskapen redan har hand
om den övervägande delen av motsvarande rådgivnings- och utbildningsverksamhet
inom jordbruket. Sedan jämväl andra ungdomsorganisationer
än Jordbrukarungdomens förbund under senare år börjat bedriva klubbverksamhet
av här ifrågavarande slag, synes vidare ett ökat inflytande över
verksamheten från sällskapens sida vara önskvärt för att säkra en likställighet
mellan organisationerna och därmed minska faran för motsättningar
mellan dessa. Å andra sidan har betonats, att klubbrörelsen är en ungdomsverksamhet,
som icke utan risk för sin framtida utveckling kan fogas in i
sällskapens övriga arbetsprogram. Vidare har framhållits, att statens ekonomiska
bidrag täcker endast en del av kostnaderna för verksamheten, varför
denna är beroende av dels att frivilliga bidrag kan utverkas från andra
håll, dels att ungdomsorganisationerna själva ställer klubbledare till förfogande.
En mer eller mindre fullständig överflyttning av verksamheten till
sällskapen har därför befarats göra ett ökat statligt stöd nödvändigt.
Otvivelaktigt har den av framför allt Jordbrukarungdomens förbund bedrivna
verksamheten lett till lovvärda resultat och förtjänar att stödjas även
i fortsättningen. Av de i ärendet avgivna remissyttrandena framgår emellertid,
att det är ett allmänt önskemål att en viss omorganisation äger rum
av denna verksamhet. Även jag är av denna mening. I all synnerhet sedan
även andra ungdomsorganisationer börjat ägna sig åt dylik verksamhet,
synes det mig nämligen angeläget, att man samlar de olika krafter, som är
verksamma på området, till ett fruktbärande samarbete. Från denna utgångspunkt
torde det förslag, lantbruksstyrelsen framlagt, innebära en i
huvudsak godtagbar lösning av organisationsfrågan. Jag finner mig därför
kunna biträda detta, dock med de jämkningar däri, som framgår av det
följande.
Vad först angår den lokala organisationen delar jag lantbruksstyrelsens
åsikt, att en lokal klubbnämnd skall inrättas inom varje
hushållningssällskaps område med uppgift att fungera såsom huvudman
för den statsunderstödda klubbverksamheten på jordbrukets område. Det
bör därvid åligga nämnden att ha hand om verksamhetens ekonomi, att anställa
erforderlig personal samt att i övrigt svara för frågor, som sammanhänger
med verksamhetens lokala bedrivande.
Av nämndens ledamöter torde såsom lantbruksstyrelsen föreslagit två
böra utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott och en av vederbörande
skogsvårdsstyrelse. Däremot kan jag icke biträda förslaget, att Jordbrukarungdomens
förbund obligatoriskt skall utse två ledamöter; en dylik
anordning kan enligt min mening icke anses motiverad i fråga om sådana
distrikt, där förbundets verksamhet är obetydlig. Ej heller synes det mig
lämpligt, att ledamöterna själva skall äga avgöra huruvida ytterligare ledamöter
skall tillsättas ävensom utse dessa. I stället bör föreskrivas, att det
i nämnden skall finnas — utöver de av hushållningssällskapet och skogs
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
vårdsstyrelsen utsedda ledamöterna — minst två representanter för de ungdomsorganisationer,
som inom området bedriver klubbverksamhet och tillsätter
klubbledare. Det bör få ankomma på lantbruksstyrelsen att i samråd
med den centrala rådgivande nämnd, jag i det följande kommer att föreslå,
bestämma vilka organisationer som skall äga bli representerade i nämnden,
varvid till ledning torde kunna tjäna synpunkter av det slag, som i ämnet
anförts av Svenska landsbygdens studieförbund. Sådan organisation bör
emellertid själv få avgöra vem som skall bli dess representant.
Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att antalet ledamöter i lokal klubbnämnd
skall bestämmas till lägst fem och högst sju. I fråga om minimiantalet
har jag icke någon erinran. Vid bifall till vad jag föreslagit beträffande
utseendet av ledamöterna synes emellertid möjlighet böra finnas att öka antalet
utöver sju. Ehuru jag är av den uppfattningen, att ingen ungdomsorganisation
bör äga utse fler än två ledamöter och antalet därför endast i undantagsfall
behöver överskrida sju, torde det nämligen inom något eller några
områden kunna bli behövligt med flera ledamöter. Lantbruksstyrelsen
bör därför ha möjlighet att, när särskilda skäl föreligger, öka antalet ledamöter
till högst nio. Nämnden bör inom sig utse ordförande.
I samband med spörsmålet om klubbnämnds verksamhet har diskuterats,
huruvida den nuvarande övre åldersgränsen — 18 år — för den ungdom,
som avses med verksamheten, bör sänkas. Enligt min mening är det, allmänt
sett, icke lämpligt att genom snäva gränser försvåra ett skäligt hänsynstagande
till omständigheterna i de särskilda fallen. Såsom lantbruksstyrelsen
framhållit torde det emellertid icke vara nödvändigt att nu taga
ställning till denna fråga.
Vad angår klubbnämndernas personal torde — liksom fallet var vid 1953
års förhandlingar mellan representanter för styrelsen för Hushållningssällskapens
förbund samt för Jordbrukarungdomens förbund — kunna förutsättas,
att de nuvarande inom sistnämnda förbund med lokal klubbverksamhet
sysselsatta befattningshavarna ävensom motsvarande befattningshavare
hos hushållningssällskapen kommer att anställas av nämnderna, övergångsvis
eller för särskilda fall torde personalfrågan, därest så befinnes lämpligt,
kunna lösas på så sätt, att befattningshavare ställes till nämnds förfogande
av hushållningssällskap eller Jordbrukarungdomens förbund. Den personal,
som nu är sysselsatt inom ungdomsverksamheten på skogsbrukets område,
är centralt anställd av Jordbrukarungdomens förbund. Då den med hänsyn
till sina arbetsuppgifter icke lämpligen kan överflyttas på endast en eller
flera av de lokala nämnderna, torde den åtminstone under en övergångstid
böra vara anställd av förbundet.
Med den nu föreslagna lokala organisationen är det uppenbarligen icke
lämpligt att anförtro den centrala ledningen åt vare sig Hushållningssällskapens
förbund eller Jordbrukarungdomens förbund. Lantbruksstyrelsens
förslag innebär, att det bör ankomma på lantbruksstyrelsen
att med biträde av en rådgivande nämnd ha hand om de centrala admi
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
nistrativa uppgifterna. Skogsstyrelsen har å sin sida framhållit, att den
skogliga ungdomsverksamheten även i fortsättningen bör stå under dess
tillsyn.
Enligt min mening är det icke lämpligt att lägga den skogliga verksamheten
under lantbruksstyrelsens tillsyn. Å andra sidan är jag icke heller beredd
att förorda, att något särskilt organ tillskapas för den centrala ledningen.
Efter överväganden har jag därför stannat för att föreslå följande
lösning. De centrala administrativa uppgifterna bör i princip anförtros åt
lantbruksstyrelsen, som alltså skall ha att fastställa riktlinjer och meddela
anvisningar rörande ungdomsverksamheten. I fråga om den rent skogliga
verksamheten skall emellertid motsvarande uppgifter tillkomma skogsstyrelsen.
De båda styrelserna, mellan vilka nära samråd förutsättes komma
att äga rum, skall vid sin sida ha en central rådgivande nämnd, i vilken
skall finnas representanter för — förutom styrelserna — bland andra såväl
Hushållningssällskapens förbund som Jordbrukarungdomens förbund och
övriga ungdomsorganisationer, vilka bedriver ungdomsverksamhet i mera
väsentlig omfattning på jordbrukets och skogsbrukets område. Det bör få
ankomma på Kungl. Maj :t att utse ledamöter i denna nämnd ävensom att
meddela närmare föreskrifter om nämndens sammansättning, uppgifter
in. in.
Beträffande lantbruksstyrelsens förslag i fråga om ersättning till nämndledamöter
tillstyrker jag, att till ledamot i den centrala rådgivande nämnden
skall utgå dagarvode med 20 kronor jämte rese- och traktamentsersättning.
Tidpunkten för genomförandet av omorganisationen torde böra bestämmas
till den 1 juli 1954.
Även efter en omorganisation i enlighet med de av mig angivna riktlinjerna
kommer Jordbrukarungdomens förbund att ha kvar betydelsefulla
uppgifter. Förutom det fortsatta arbetet med klubbverksamheten torde förbundet
sålunda för framtiden böra uppehålla sitt nuvarande studie- och
folkbildningsarbete ävensom sin verksamhet för att främja kontakten med
jordbrukarungdom i andra länder. Likaså torde utrymme finnas för visst
centralt arbete med klubbverksamheten. Jag förutsätter därvid, att sistnämnda
arbete bedrives i samråd med lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen och
den centrala rådgivande nämnden samt utformas på sådant sätt, att det
kan bli till nytta även för andra organisationer på området.
Vad härefter angår frågan om statsbidrag till verksamheten har
upplysts, att av det för innevarande budgetår till Jordbrukarungdomens
förbund utgående statsbidraget om 225 000 kronor — avseende verksamheten
under kalenderåret 1953 — cirka 64 500 kronor använts i förbundets
centrala verksamhet och återstoden, omkring 160 500 kronor, i dess lokala
verksamhet. Härutöver har förbundet sedan några år tillbaka av prisutjämningsmedel
erhållit 50 000 kronor årligen för en speciell ungdomsverksamhet
på skogsbrukets område.
Enligt min mening bör jämväl i fortsättningen en väsentlig de! av kost
-
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 97.
naderna för ungdomsverksamheten bestridas av andra medel än statsmedel.
För min del är jag därför icke beredd att förorda annan ökning av det
nu utgående statsbidraget än att, med hänsyn till den vikt jag anser böra
fästas vid den skogliga verksamheten, medel till denna bör beräknas under
ett särskilt anslag å riksstaten med ett till 85 000 kronor höjt belopp för
nästa budgetår.
Ej heller är jag beredd att i detta sammanhang föreslå en omläggning
av bidraget till att avse budgetår i stället för kalenderår.
Från de nu angivna utgångspunkterna torde statsbidraget för budgetåret
1954/55 — avseende kalenderåret 1954 — böra beräknas på följande sätt.
För första halvåret 1954, då verksamheten avses skola fortgå i hittillsvarande
former, bör till Jordbrukarungdomens förbund utgå statsbidrag
med hälften av det för år 1953 utgående bidraget eller 112 500 kronor. Därjämte
bör för förbundets skogliga verksamhet under samma tid anvisas
42 500 kronor.
I fråga om andra halvåret 1954, då omorganisationen skall ha genomförts,
torde till Jordbrukarungdomens förbund för dess centrala verksamhet böra
anvisas hälften av nyss angivna belopp om 64 500 kronor eller 32 250 kronor.
Sammanlagt torde sålunda för budgetåret 1954/55 till förbundet böra
anvisas ett anslag av (112 500 + 42 500 + 32 250 = ) i avrundat tal 187 000
kronor. Anslaget torde liksom för närvarande böra benämnas Bidrag
till Jordbrukarungdomens förbund.
Till den lokala klubbverksamheten bör i enlighet med vad jag nyss anfört
för sista halvåret 1954 beräknas ett oförändrat bidrag av i runt tal
80 500 kronor. Bidraget synes böra anvisas under ett särskilt anslag, förslagsvis
benämnt Bidrag till lokal klubbverksamhet och ställas
till lantbruksstyrelsens förfogande. Såsom lantbruksstyrelsen föreslagit
bör medlen fördelas mellan de lokala klubbnämnderna i förhållande till
storleken av den inom jordbruk och binäringar sysselsatta befolkningen i
respektive hushållningssällskapsområden. Emellertid torde en strikt tilllämpning
av denna fördelningsgrund för vissa områden komma att medföra
en högst väsentlig minskning av det nu utgående statsbidraget, varigenom
högst betydande svårigheter kan komma att uppstå. Med hänsyn härtill
bör lantbruksstyrelsen äga att, efter samråd med den centrala rådgivande
nämnden, göra undantag från angivna grund, därest så finnes påkallat.
Ur anslaget bör även få bestridas kostnaderna för sammanträden med den
centrala nämnden.
Slutligen torde för sista halvåret 1954 under ett särskilt anslag böra anvisas
medel till den särskilda skogliga verksamheten med 42 500 kronor.
Anslaget, som bör ställas till skogsstyrelsens förfogande, föreslås skola benämnas
Bidrag till ungdomsverksamhet på skogsbrukets
område.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de föreskrifter och
meddela de övergångsbestämmelser, som blir erforderliga vid bifall till vad
jag i det föregående förordat.
Kungi. Maj:ts proposition nr 97. 31
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
1) godkänna de förslag rörande organisationen av den
statsunderstödda klubbverksamheten på jordbrukets och
skogsbrukets område m. in., vilka angivits i det föregående;
2) å riksstaten för budgetåret 1954/55 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Bidrag till Jordbrukarungdomens förbund ett anslag
av 187 000 kronor;
b) till Bidrag till lokal klubbverksamhet ett anslag av
80 500 kronor;
c) till Bidrag till ungdomsverksamhet på skogsbrukets
område ett anslag av 42 500 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
G. Luzell.
547170. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- JoU 1954:36 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till Jordbrukarungdomens förbund för budgetåret 1954/55 m. m. jämte i ämnet väckta motioner s. 1 i texten