Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m

1954-02-19 · 57 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 57 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:98, Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

1

Nr 98.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning

av vissa kronoegendomar m. m.; given Stockholms

slott den 19 februari 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—15 :o hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam. ''

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, vissa ärenden angående

försäljning av kronoegendomar m. m., vilka ärenden synts böra underställas

riksdagen, samt anför — beträffande ärendet nr 1 efter gemensam

beredning jämväl med chefen för socialdepartementet — följande.

1 :o.

Bergshamra l5 i Solna stad.

1945 års riksdag (Prop. 202, p. 1; Rskr. 263) medgav, att ett område om

cirka 54 hektar av kronoegendomen Bergshamra l5 i Solna stad ävensom till

detsamma hörande vattenområden om 13,87 hektar i Edsviken och Lilla

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 98.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Värtan finge, sedan avstyckning skett, försäljas till Solna stad för en köpeskilling

av 2 800 000 kronor. Området var utmärkt å ett av länsarkitektkontoret

i Stockholms län upprättat, den 29 december 1942 dagtecknat förslag

till stadsplan med av stadsarkitekten Georg Scherman den 7 december 1944

angiven gränsjämkning. Såsom ytterligare villkor föreskrevs, bland annat,

att försäljningen skulle ske med förbehåll om återköpsrätt för kronan för

all framtid, därest området exploaterades hårdare än som angivits i stadsplaneförslaget,

d. v. s. motsvarande en sammanlagd bruttovåningsyta av

131 422 m2 med en marginal av fem procent därutöver eller totalt cirka

138 000 m2. Äterköpsrätten skulle upphöra i den mån området exploaterades

i huvudsak inom angiven ram. Vid upplåtelse av mark med tomträtt

eller försäljning av tomter skulle vidare de priser per normaleldstad (en

dylik = 30 in2 våningsyta), som statens byggnadslånebyrå — numera bostadsstyrelsen

— godkände, läggas till grund vid bestämmandet av tomträttsavgälder

eller köpeskillingar.

Enligt nyssnämnda stadsplaneförslag skulle på förvärvsområdet uppföras

8 villor och 146 andra bostadshus till övervägande del i tre våningar samt

8 byggnader för andra ändamål. Sammanlagda bruttovåningsytan för den

totala bebyggelsen beräknades till 131 422 m2 och antalet eldstäder å 27 in2

till 4 865. Vidare skulle enligt förslaget uppföras 2 allmänna byggnader,

vilkas våningsyta icke inräknades i bruttovåningsytan om 138 000 m2. För

dessa och andra allmänna byggnader av mindre omfattning var i förslaget

intagna två smärre områden. Större allmänna anläggningar såsom byggnader

för skolor, daghem, ungdomsgård in. m. inrymdes icke i stadsplanen.

Enligt beskrivningen till stadsplaneförslaget borde platser för dylika anläggningar

i stället lämpligen anvisas framdeles på kronoegendomens icke

planlagda delar utanför det aktuella området.

Med stöd av riksdagsbeslutet försålde domänstyrelsen därefter enligt köpekontrakt

den 4 respektive 6 mars 1947 samt köpebrev den 23 april samma

år till Solna stad stadsägorna nr 1435 A om 40,9202 och nr 1498 om 24,9541

hektar. Bland köpevillkoren upptogs de förut nämnda föreskrifterna angående

återköpsrätt för kronan (1 §) samt rörande grunderna för bestämmandet

av tomträttsavgälder eller köpeskillingar (14 §).

Sedermera har bostadsstyrelsen den 3 december 1951 på grundval av eu

inom bostadsstyrelsen upprättad kalkyl över inkomster och utgifter i samband

med exploateringen av förvärvsområdet medgivit, att tomtvärdena må

beräknas efter genomsnittligt 45 kronor per m2 våningsyta och efter särskild

provning av styrelsen efter 50 kronor per in2 våningsyta för tomter med

särskilt god belägenhet. Värdena inbegriper de mervärden, som konstituerats

av lokaler för annat än bostadsändamål (butikslokaler m. m.), ävensom

extraordinära grundläggningskostnader.

I skrivelse den 6 augusti 1952 anhåller Solna stads drätselkammare, att

Kungl. Maj :t måtte, utan ändring av köpevillkoren i övrigt, medgiva staden

rätt att exploatera ifrågavarande område med en sammanlagd brutto
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

3

våningsyta för bostäder, affärer, industri, kontor, hantverk och dylikt av

156 100 in2 samt därutöver med erforderlig våningsyta för allmänna byggnader.

Vid skrivelsen var fogad en illustrationskarta, vilken i princip godkänts

av stadens byggnadsnämnd.

Över framställningen har utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen den

28 oktober 1952, av bostadsstyrelsen den 23 januari 1953 samt av domänstyrelsen

den 9 februari 1953. Sedan drätselkammaren den 23 januari 1953

inkommit med en skrift, har bostadsstyrelsen den 6 mars 1953 avgivit förnyat

utlåtande i ärendet.

Med anledning av vad som anförts av drätselkammaren och i remissutlåtandena

uppdrog därefter Kungl. Maj:t åt generaldirektören G. W. Wejke

att verkställa utredning rörande omfattningen av och kostnaderna för exploateringen

av ifrågavarande område.

Med skrivelse den 22 januari 1954 har Wejke överlämnat utredning i angivna

avseenden. I skrivelsen upplyses, att drätselkammaren samt bostadsoch

domänstyrelserna efter att ha tagit del av utredningen förklarat sig biträda

densamma.

Jag torde härefter få lämna en närmare redogörelse för ifrågavarande

försäljningsärende. Redogörelsen kommer att direkt ansluta sig till Wejkes

utredning.

Drätselkammarens framställning. Till stöd för sin framställning anför drätselkammaren

i huvudsak, att staden med de tomtvärden bostadsstyrelsen

fastslagit icke anser sig kunna genomföra exploateringen inom området utan

att förlust uppstår. Därvid hänvisas, bland annat, till de kostnadsökningar

för gatuanläggningar och andra exploateringsarbeten, som uppstått efter bostadsstyrelsens

ställningstagande i tomtprisfrågan. För att exploateringen

skall kunna genomföras utan förlust erfordras enligt drätselkammaren en

utökning av exploateringsrätten från 138 000 till 156 100 in2 eller sålunda

med 18 100 m2 samt därutöver med erforderlig våningsyta för allmänna

byggnader.

Byggnadsstyrelsens utlåtande. Byggnadsstyrelsen förklarar sig i princip

icke vilja motsätta sig genomförandet av en stadsplaneändring, som medför

den av staden önskade bebyggelsetätheten. Den enligt nu gällande stadsplan

medgivna exploateringen kan nämligen icke betecknas såsom hög. Vidare

upplyser styrelsen, att den under hand från staden införskaffat en exploateringskalkyl

beträffande området. Denna kalkyl slutar å en exploateringskostnad

å 7 852 000 kronor, utgörande skillnaden mellan utgifter å 8 218 000

kronor och inkomster å 366 000 kronor. Beträffande kalkylen framhålles, att

även om denna i vissa avseenden kan sägas vara förhållandevis hög, den

dock i huvudsak torde kunna läggas till grund för frågans bedömning i ekonomiskt

avseende.

Styrelsen gör därjämte vissa uttalanden i fråga om den av drätselkammaren

föreslagna exploateringen ur plansynpunkt i övrigt. Bland annat förut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

sättes sålunda, att ett ytterligare studium sker av stadsplanen beträffande

de delar av området, där en ökad exploatering ifrågasatts, innan planen slutligt

prövas i nämnda delar.

Bostadsstyrelsens utlåtande den 23 januari 1953. I sitt förevarande utlåtande

förklarar bostadsstyrelsen inledningsvis, att den anser sig sakna anledning

ingå på en tolkning av 1 § i köpekontraktet. Styrelsen framhåller endast, att

den i sina kalkyler beträffande tomtpriserna räknat med en våningsyta av

138 000 m2 för hela förvärvsområdet utan beaktande av utnyttjandet för

olika ändamål.

Styrelsen anför härefter, att den icke vill bestrida att vissa kostnadsstegringar

inträffat efter beslutet i tomtprisfrågan. Den väsentliga skillnaden i

styrelsens och stadens uppfattning i prisfrågan hänför sig dock till andra

faktorer. Sålunda vill staden belasta exploateringen med vissa kostnader,

som enligt styrelsens mening bör täckas i annan ordning. Skillnaden i uppfattning

i berörda avseenden hänför sig med andra ord till principerna för

exploateringskostnadernas fördelning. Denna har skett efter de principer,

som styrelsen tillämpar vid värdering av mark för tätbebyggelseändamål.

Styrelsen anser sig till följd därav sakna anledning att frångå sitt tidigare

ställningstagande till tomtprisfrågan. Den kostnadsökning som skett och

som enligt styrelsens mening bör beaktas i sammanhanget kan täckas vid

tillämpningen i de enskilda fallen av de utav styrelsen godtagna tomtpriserna.

I fråga om den höjning av värdet av området, som skulle bli en följd av

ett bifall till drätselkammarens framställning, framhåller styrelsen, att efter

ett medelvärde av 45 kronor per m2 våningsyta den ifrågasatta utökningen

av exploateringen med 18 100 in2 motsvarar ett totalvärde av cirka 800 000

kronor. Då denna utökning torde kunna ske utan att gatu- och ledningsnäten

behöver utbyggas utöver nu gällande plan, kan enligt styrelsen merinkomsten

betraktas som en nettoinkomst. Om man i detta sammanhang vidare

vill beakta stadens anspråk på kompensation för kostnadsfördyringen

av exploateringsarbetena och därvid uppskattar dessa till cirka 200 000 kronor,

skulle merinkomsten av en ökad exploateringsrätt i enlighet med stadens

framställning kunna uppskattas till 600 000 kronor.

Att vid en ökning av exploateringsrätten sänka tomtpriserna anser styrelsen

icke böra ifrågakomma, eftersom upplåtelser redan skett till de av styrelsen

godtagna priserna och dessa måste betraktas såsom fullt skäliga.

Domänstyrelsens utlåtande. Domänstyrelsen upplyser till en början, att

viss del av försäljningsområdet numera efter medgivande av styrelsen frigjorts

från inteckning av återköpsrätt för kronan. Detta gäller dels vissa

tomter, vilka av staden försålts till försäkringskoncernen Skandia-Nordstjernan

och som enligt numera fastställd stadsplan innefattar en sammanlagd

bruttovåningsyta av 30 700 m2, dels ock vissa tomter, vilka enligt uppgift

avsåges skola upplåtas till HSB med tomträtt och som enligt en den 13 okto
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

5

ber 1950 fastställd stadsplan innefattar en sammanlagd bruttovåningsyta

av 30 430 in2. Enligt den ursprungliga stadsplanen innehöll emellertid förstnämnda

tomter endast i runt tal 17 800 m2 våningsyta. Med anledning härav

meddelade styrelsen drätselkammaren, att dödningsmedgivandet icke innebar

något ställningstagande till det av kammaren ifrågasatta högre utnyttjandet

av berörda tomter än som angivits i köpeavtalet. Medgivandet förutsatte

sålunda, att återstående mark inom försäljningsområdet exploaterades

med en bruttovåningsyta av högst cirka 76 830 in2.

Vidare meddelar styrelsen, att drätselkammaren redan år 1949 fört på tal

frågan om i vilken utsträckning allmänna byggnader skulle inräknas i bruttovåningsytan

å 138 000 m2. Kammaren begärde nämligen då styrelsens bekräftelse

på att området finge utnyttjas till bebyggelse för inkomstgivande

ändamål med nyssnämnda bruttovåningsytor jämte bruttovåningsytan av

byggnader för allmänna ändamål. Såsom skäl härför åberopades, att köpeanbudet

å 2 800 000 kronor avgivits under, bland annat, denna förutsättning.

Styrelsen fann sig emellertid med hänsyn till bestämmelserna i köpeavtalet

icke kunna lämna den begärda bekräftelsen.

Domänstyrelsen anför till sist, att den under föreliggande omständigheter

icke vill motsätta sig, att den staden enligt köpeavtalet medgivna exploateringsrätten

ökas med begärda 18 100 in2 under villkor, att staden i anslutning

till bostadsstyrelsens beräkningar till kronan erlägger 600 000 kronor.

Drätselkammarens skrivelse den 23 januari 1953. Drätselkammaren framhåller,

att dess framställning grundar sig på uttalanden vid underhands överläggningar

i samband med försäljningen av ifrågavarande område, enligt

vilka uttalanden 50 kronor i medeltal per m2 finge anses motiverat. Vid överläggningarna

hade vidare drätselkammaren förutsatt en våningsyta av

156 100 in2 för enbart inkomstgivande ändamål. Med dessa utgångspunkter

skulle emellertid icke uppstå någon exploateringsvinst, som motiverar tillägg

till den redan erlagda köpeskillingen. Till stöd för detta påstående åberopar

drätselkammaren följande exploateringskalkyl.

Utgifter.

Köpeskilling och lagfart ... 2 830 000

Ränteutgifter............. 969 000

Anläggningskostnader...... 2 691 000

Reningsverk.............. 430 000

Parker................... 144 000

Grundläggningskostnader ... 400 000

Lösen av byggnader...... 421 000

Administration............ 235 000

Oförutsett................ 529 000

Inkomster.

Arrenden................. 86 000

Skogsförsäljning........... 55 000

Övervärde av butiker..... 225 000

Erforderligt försäljningspris. 8 283 000

Summa kronor 8 649 000

8 649 000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kangl. Maj:ts proposition nr 98.

I anslutning till kalkylen framhåller drätselkammaren, att den under inkomster

upptagna posten å 8 283 000 kronor motsvarar en våningsyta av

156 100 in''- med ett pris av cirka 53 kronor per in2. Det av bostadsstyrelsen

godkända priset 45 kronor per m2 skulle emellertid ge en försäljningssumma

å blott 7 025 000 kronor. Nämnda styrelses ställningstagande innebär därför

att en klar förlust skulle uppstå för staden, enligt kalkylen å 1 258 000 kronor.

Drätselkammaren anför härefter, att den icke kan medverka till att på

skattebetalarna övervältras kostnader, vilka är att hänföra till tomtkostnader.

Ej heller anser sig kammaren kunna taga ansvaret för att stadens förmögenhet

förbrukas. I sistnämnda hänseende anföres vidare följande.

Gällande lagstiftning för en stads ekonomiska förvaltning torde vara av

den innebörd, att stadens anläggningsvärden skall så förvaltas, att stadens

förmögenhet icke minskas. Om denna princip icke följes, torde till och med

personligt ansvar kunna krävas ut av ledamöterna i stadens finansförvaltande

organ, drätselkammaren. Annan grund för värdering av en sådan anläggningstillgång

som tomtmark än allmänna marknadens priser lär icke

kunna åberopas. I princip torde staden därför vara förhindrad att upplåta

tomtmark till sådant pris, att fullt vederlag ej erhålles. Staden torde däremot

vara oförhindrad att å sin driftbudget anvisa medel för nedsättning av

hostadshyran. En sådan art av subventionering får till följd, såväl att stadens

kapitalvärden lämnas orubbade som att staden blir i tillfälle att bestämma

subventionerna inom ramen för dess ekonomiska resurser.

På grund av det anförda yrkar drätselkammaren bifall till sin framställning.

I annat fall bör enligt kammarens mening kronan begagna sig av sin

återköpsrätt utom beträffande de delar av området, som frigjorts från återköpsinteckning.

Vid ett återförvärv förutsättes, att staden erhåller vederlag

för sina kostnader för exploateringen, såvitt avser de områden som kan ifrågakomma

till återförvärv.

Bostadsstyrelsens utlåtande den 6 mars 1953. Bostadsstyrelsen anför i förevarande

utlåtande, att den närmare granskat den av drätselkammaren i skrivelsen

den 23 januari 1953 framlagda exploateringskalkylen. På grund av

denna granskning, som grundat sig på inom styrelsen år 1951 gjorda beräkningar

med tillägg för därefter inträdda kostnadsstegringar, har styrelsen

för sin del kommit till följande kalkylsiffror.

Utgifter.

Inkomster.

Köpeskilling och lagfart . .

. 2 800 000

Arrenden.................

86 000

Ränteutgifter............

836 000

Försäljning av skog.......

55 000

Anläggningskostnader.....

. 2 435 000

90 000 m2 våningsyta å

Reningsverk.............

200 000

45 kr..................

4 050 000

Parker..................

144 000

49 000 (156 100—90 000—

Grundläggningskostnader ..

400 000

17 100) m2 våningsyta å

Lösen av byggnader .....

200 000

50 kr..................

2 450 000

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 98.

7

Administration............ 235 000 Mervärde för butiker och

Oförutsett................ — övriga lokaler.......... 450 000

Försäljning till Skandia,

17 100 m2 .............. 1 000 000

Summa kronor 7 250 000 8 091 000

Enligt styrelsens beräkningar skulle sålunda inkomsterna komma att överstiga

kostnaderna med (8 091 000 — 7 250 000 =) 841 000 kronor. Styrelsen

framhåller emellertid samtidigt, att små förändringar i en kalkyl sadan som

den ifrågavarande kan innebära stora förändringar i slutresultatet.

Beträffande villkoret att staden icke skall äga rätt att vid upplåtelse eller

försäljning av tomter tillämpa högre priser än de styrelsen godkänner,

anser styrelsen detta sakna praktisk betydelse i den mån tomtförsäljningarna

kommer under dess prövning i samband med långivning. Styrelser;

kommer nämligen därvid att tillämpa nyss angivna priser, savida icke kost

nadsutvecklingen föranleder annat.

Vad till sist angår domänstyrelsens förslag att staden skall utgiva ytter

ligare 600 000 kronor för området vidhåller bostadsstyrelsen, att det icke

bör ankomma på denna att tolka avtalets innebörd. Om kronan i enlighet

med nämnda förslag tillgodogör sig 600 000 kronor på grund av ökad exploateringsrätt,

bör emellertid i gengäld avtalsvillkoren om begiänsningen

av utnyttjandet, kontrollen av tomtpriserna och återköpsrätten upphävas.

Köpeskillingen skulle då komma att utgöra (2 800 000 + 600 000 =)

3 400 000 kronor, motsvarande omkring 6 kronor 60 öre per in2 råmark.

Enligt bostadsstyrelsen kan detta icke anses oskäligt vid nu ifrågasatt exploatering.

Generaldirektören Wejkes utredning. Utredningsmannen upptar först trågan

angående omfattningen av områdets exploatering.

Han framhåller därvid, att den enligt köpekontraktet medgivna största

våningsytan å 138 000 m2 motsvarar ett exploateringstal av 0,27. Med hänsyn

till, bland annat, områdets belägenhet i förhållande till Stockholm

måste detta anses vara lågt. På grund härav och då nu gällande stadsplan,

såsom framgår av byggnadsstyrelsens utlåtande, utan alltför stora ingrepp

synes kunna omarbetas att gälla den av staden begärda utökningen av exploateringsrätten

till 156 100 m2 våningsyta, motsvarande ett exploateringstal

av 0,30, jämte därutöver erforderlig våningsyta för allmänna byggnader,

anser utredningsmannen intet hinder föreligga för ett bifall till stadens

framställning. Tillika erinras emellertid om att Kungl. Maj: t den 25 april

1952 fastställt ny stadsplan för vissa kvarter av området, innebärande bland

annat en ökning av exploateringsrätten för detta delområde från 17 100 intill

30 700 in2 våningsyta. Ifrågavarande delområde utgöres av de tomter,

vilka enligt vad som framgår av det föregående sålts till försäkringskoncernen

Skandia—Nordstjernan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Med hänsyn till det anförda och vid jämförelse med numera förekommande

exploatering av lika välbelägen mark anser utredningsmannen, att

utnyttjandet av marken inom området även med den av staden begärda ökningen

av exploateringsrätten till 156 100 m2 våningsyta fortfarande måste

betraktas såsom lågt.

Utredningsmannen övergår härefter till en ingående granskning av drätselkammarens

och hostadsstyrelsens förut redovisade beräkning av

utgifterna och inkomsterna i samband med exploateringen

av området. Utgångspunkten har därvid varit den begärda

ökningen av utnyttjandet till totalt 156 100 m2 våningsyta för inkomständamål.

Vad först angar utgifterna må av utredningsmannens granskning återgivas

följande.

Köpeskilling och lagfart. Med hänsyn till att staden har att ensam bestrida

kostnaderna för såväl avstyckning och lagfart som övriga med köpet förenade

kostnader, godtar utredningsmannen drätselkammarens beräknine å

2 830 000 kronor.

Ränteutgifter. Drätselkammaren har i sin kalkyl räknat med sammanlagt

969 000 kronor i räntekostnader på råmarken, medan bostadsstyrelsen räknat

med 836 000 kronor. Kammaren har utgått från den vanligen beräknade

medelräntan å 3,5 procent vid kommunala upplåningar, under det att

bostadsstyrelsen utgått från 3 procent.

Vid beräkning av ränteförlusterna under själva exploateringstiden har såväl

drätselkammaren som bostadsstyrelsen antagit att tomträttsavgälderna

ej inflyter förrän ett år efter det tomtutlämningen skett. Enligt utredningsmannen

torde dock i verkligheten ej fullt så lång tid behöva förflyta. Med

hänsyn till den osäkerhet som vidlåder beräkningar av detta slag anses

emellertid den marginal som härigenom uppstår vara motiverad för att täcka

oförutsedda räntekostnader på råmarken.

Staden betalar enligt uppgift 3 procent ränta på sina lån för markförvärvet.

Köpeskillingen utbetalades den 1 april 1947 och första tomtutlämningen

skedde den 1 oktober 1952. Exploateringstiden avses omfatta åtta år.

Med stöd av angivna uppgifter beräknar utredningsmannen de samlade

räntekostnaderna för markförvärvet till i runt tal 899 000 kronor, varav

495 000 kronor (avrundat) utgör räntekostnader under tiden 1 april 1947

—30 september 1952 samt 404 000 kronor (avrundat) ränteförluster under

tiden 1 oktober 1952—30 september 1960.

Anläggningskostnader. Drätselkammaren beräknar ifrågavarande kostnader

till 2 691 000 kronor, medan bostadsstyrelsen upptager 2 435 000 kronor.

Staden hade till den 1 september 1953 inom området utfört 13 300 in2

gator samt 2 620 m dubbelledningar, över dessa arbeten har genom stadens

försorg upprättats en efterkalkyl. Med stöd av denna och efter beräkning av

kostnaden för återstående kompletterande arbeten har staden i en den 10

september 1953 upprättad kalkyl beräknat totala kostnaden för de enligt

den ursprungliga stadsplanen erforderliga anläggningsarbetena till 1 710 000

kronor för gator, motsvarande 40: 50 kr/m2, och till 810 000 kronor för ledningar,

motsvarande 204 kr/lm, eller till totalt 2 520 000 kronor. I jämförelse

med vanligen tillämpade å-priser för anläggningsarbeten och med

hänsyn till att undergrunden till större delen består av berg, anser utredningsmannen

denna kalkyl kunna godtagas, även om den ej kan anses

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj. ts proposition nr 98. 9

innehålla fullt tillräcklig marginal för administration och oförutsedda kostnader.

I stadens ursprungliga stadsplaneförslag undantog emellertid Kungi. Maj :t

med hänsyn till trafiktekniska synpunkter visst område från fastställelse.

Staden har med anledning härav skisserat ett nytt stadsplaneförslag för

det undantagna området. I detta förslag har den befintliga bergshamravägen

utbyggts och vissa nya vägar utlagts för lösande av trafikfrågorna.

Kostnaden för dessa väganläggningar uppgår enligt nyss angivna beräkningsprinciper

till cirka 250 000 kronor. Härav kan emellertid omkring

150 000 kronor anses vara att hänföra till åtgärder, som sammanhänger med

tillskapandet av en godtagbar genomfartsled genom området. Kostnaden

härför bör enligt utredningsmannen icke belasta exploateringsområdet. Tilllägget

till anläggningskostnaderna på grund av stadsplaneändringen blir

därför endast (250 000 — 150 000 =) 100 000 kronor.

I anslutning till det anförda upptager utredningsmannen de sammanlagda

kostnaderna för erforderliga anläggningsarbeten inom exploateringsområdet

till (2 520 000 + 100 000 =) 2 620 000 kronor.

Reningsverk. Kostnaden härför upptages av drätselkammaren till 430 000

kronor. Bostadsstyrelsen beräknar den till 200 000 kronor.

Exploateringsområdets avlopp avses att anslutas till det reningsverk för

höggradig rening som planeras i Stora Lappkärr sberget på Norra Djurgården.

Enligt utförda beräkningar kommer belastningen på reningsverket

från området vid en exploateringsrätt av 156 100 in2 våningsyta att uppgå

till cirka 6 000 personer. Vid denna belastning kommer områdets andel i

reningsverkets kostnad att utgöra 515 000 kronor. Enligt utredningsmannen

är det emellertid i detta speciella fall ej befogat att någon del av kostnaden

för det nya reningsverket skall belasta kalkylen för exploateringsområdet.

Finansieringen av reningsverket måste nämligen ske antingen med

anlitande av skattemedel eller genom att staden erhåller Kungl. Maj :ts tillstånd

att uttaga kostnaderna från ägarna till de efter reningsverkets färdigställande

anslutna tomterna. Ej heller torde det vara befogat att i kalkylen

upptaga några kostnader för utbyggnad av det befintliga reningsverket vid

Bergshamra. Enligt vad domänstyrelsen och byggnadsstyrelsen under hand

meddelat kommer nämligen en dylik utbyggnad ej att medgivas. Utredningsmannen

har därför ej medtagit några kostnader för anordnande av reningsverk.

Parker. Både drätselkammaren och bostadsstyrelsen har beräknat kostnaderna

för parker till 144 000 kronor. Då någon skiljaktighet sålunda ej

föreligger mellan parterna, godtager utredningsmannen beräkningen.

Grundlåggningskostnader. Då även här enighet råder mellan drätselkammaren

och bostadsstyrelsen, ansluter sig utredningsmannen till myndigheternas

beräkningar av förevarande kostnader. Utredningsmannen upptager

sålunda jämväl 400 000 kronor för ändamålet.

Lösen av byggnader. Ifrågavarande kostnader upptages av drätselkammaren

till 421 0Ö0 kronor och av bostadsstyrelsen till 200 000 kronor.

De byggnader det här gäller är femton till antalet och alla belägna på oi i i

grund. Ägarna har nämligen tecknat arrendekontrakt avseende nyttjanderätt

till marken. Kontrakten förlängs numera med blott ett år i sänder, om

uppsägning ej sker. I köpekontraktet mellan domänstyrelsen och staaen hai

stadgats att staden, då nyttjanderättsavtalen efter uppsägning upphör att

gälla, skall vara skyldig inlösa nyttjanderättshavarna tillhöriga byggnader

och anläggningar mot skälig ersättning. Vid beräkning av lösekostnaderna

har staden utgått från taxeringsvärdena och räknat med en löseskilling motsvarande

i medeltal 150 procent därav.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Utredningsmannen anför, att byggnadsvärdet av de femton fastigheterna

enligt 1952 års fastighetstaxering uppgår till sammanlagt 281 000 kronor.

Av fastigheterna har staden hittills löst fem med ett taxeringsvärde av

107 000 kronor. De överenskomna löseskillingarna uppgick till 151 150 kronor,

motsvarande i medeltal 141 procent av taxeringsvärdet. Med anledning

härav framhåller utredningsmannen, att även om det vid påbörjandet av exploateringen

kan ha bedömts som ekonomiskt fördelaktigt för staden att för

ett fåtal byggnader betala en högre löseskilling än taxeringsvärdet för att

därigenom snabbare få en uppgörelse till stånd och fortast möjligt kunna

igångsätta exploateringen, kan det icke anses befogat att beräkna de sammanlagda

löseskillingarna på grundval av de hittills överenskomna beloppen.

Det av staden tillämpade värderingsförfarandet resulterar nämligen i

löseskillingar, som måste anses vara alltför höga i förhållande till byggnadernas

verkliga värde. Då markupplåtelserna varit av kortfristig natur måste

dessa fastigheter ha mycket ringa saluvärde.

Med hänsyn till det anförda och till vad som framkommit vid besiktning

av de aktuella fastigheterna anser utredningsmannen, att löseskillingarna

icke bör sättas högre än gällande taxeringsvärden, eller sålunda till 281 000

kronor.

Administration och oförutsett. Drätselkammaren beräknar administrationskostnaderna

till 235 000 kronor och har därjämte gjort ett tillägg för

oförutsedda utgifter med 529 000 kronor. Bostadsstyrelsen upptager förstnämnda

kostnader till samma belopp som drätselkammaren men gör för sin

del icke något tillägg för oförutsedda utgifter. Det för administrationskostnader

beräknade beloppet motsvarar 3 procent av de utav utredningsmannen

angivna sammanlagda kostnaderna för exploateringens genomförande.

För sin del anför utredningsmannen, att vid upprättande av exploateringskalkyler

administrationskostnaderna vanligen brukar upptagas till 4 procent

av exploateringskostnaderna. Denna beräkning motsvarar enligt hittills

gjorda erfarenheter väl de verkliga administrationskostnaderna. I föreliggande

fall utgör 4 procent av exploateringskostnaderna cirka 300 000 kronor.

Detta innebär ett troligt underskott å administrationsposten med 65 000

kronor, som bör täckas av en post för oförutsedda kostnader.

Med hänsyn till vad som anförts vid granskningen av de olika posterna

i exploateringskalkylerna finner utredningsmannen det vara befogat, att ytterligare

tillägg göres för oförutsedda utgifter. I ränteposten har nämligen,

såsom framgår av det föregående, såväl drätselkammaren som bostadsstyrelsen

endast medtagit räntekostnaderna för råmarken. I samband med utförande

av gator, vägar och avloppsledningar samt vid inlösen av byggnader

kommer emellertid därutöver vissa räntekostnader alltid att uppstå. Vid

utlämning av tomter inom ett delområde måste sålunda avloppsledningarna

inom området och anslutningsledning till huvudavloppet vara helt utförda,

varjämte de flesta gatorna inom området med erforderliga anslutningsvägar

måste vara terrasserade och grusade, innan byggnadsarbetena kan påbörjas.

Kostnaderna för terrasseringen och grusningen av gatorna uppgår i regel

till 65 procent av hela gatukostnaden. Dessutom måste byggnader, som skall

rivas, vara inlösta och utrymda före anläggningsarbetenas påbörjande, om

de är belägna på gatumark, och före byggnadsarbetenas påbörjande, om de

är belägna på tomtmark.

Den tid, under vilken nu nämnda investeringar behöver förräntas, beräknar

utredningsmannen till ett år innan tomträttsavgälderna inflyter. Beträffande

lösen av byggnad anses i stort sett samma regel kunna tillämpas.

Däremot skall anslutningsledningen till huvudavloppet amorteras under hela

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

■exploateringstiden, eftersom denna ledning i motsats till övriga anläggningar

måste helt utföras i samband med den första utbyggnaden.

Med utgångspunkt från angivna beräkningsprinciper och från att medelräntan

å kommunala upplåningar numera uppgår till 3,5 procent, kommer

utredningsmannen fram till att nu ifrågavarande räntekostnader å anläggningsarbeten

m. m. bör beräknas till sammanlagt i runt tal 100 000 kronor.

Därjämte bör emellertid ett tillägg för oförutsedda utgifter göras även beträffande

den förut behandlade särskilda posten till anläggningskostnader

å 2 620 000 kronor. Enligt utredningsmannen bör detta tillägg beräknas efter

8 procent och sålunda upptagas "till 210 000 kronor.

Utredningsmannen beräknar följaktligen det för administration och oförutsedda

utgifter erforderliga beloppet till (300 000 -j- 100 000 -)- 210 000 =)

610 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för en exploatering motsvarande 156 100 m2

våningsyta beräknas alltså av utredningsmannen till (2 830 000 -f- 899 000 -f2

620 000 + 144 000 -f 400 000 + 281 000 -f 610 000 =) avrundat 7 785 000

kronor.

Vad härefter angår utredningsmannens granskning av inkomsterna, må

av redogörelsen därför återgivas följande.

Arrenden. Då såväl drätselkammaren som bostadsstyrelsen uppskattat

arrendeinkomsterna till 86 000 kronor, upptager utredningsmannen posten

till samma belopp.

Försäljning av skog. Inkomsterna härav beräknas av både drätselkammaren

och bostadsstyrelsen till 55 000 kronor. Eftersom någon skiljaktighet

ej heller föreligger i fråga om denna post, godtager utredningsmannen även

här myndigheternas beräkningar. Posten upptages alltså med nyssnämnda

belopp av 55 000 kronor.

Övervärde av butiker m. m. I sin kalkyl beräknar drätselkammaren ett

övervärde av butiker å 225 000 kronor, medan bostadsstyrelsen upptager ett

övervärde av butiker och övriga lokaler å 450 000 kronor.

På den av drätselkammaren ingivna illustrationskartan över exploateringsområdet

bär butiker och övriga lokaler upptagits till en våningsyta

å 10 000 m2, varav 4 300 m2 för hantverkslokaler. Sedermera har emellertid

staden under juli 1953 utfört en beräkning av för exploateringsområdet

erforderligt antal butikslokaler för olika branscher med angivande av erforderliga

lokalytor fördelade på lager- och försäljningslokaler. Denna beräkning'',

som utredningsmannen i huvudsak lämnar utan erinran, ger vid handen

att de ytor, på vilka egentligt övervärde kan beräknas (försäljningslokaler

och motsvarande) sammanlagt utgör 3 500 m2. I denna beräkning har

emellertid icke upptagits något övervärde för hantverkslokaler.

För sin del framhåller utredningsmannen, att det av bostadsstyrelsen

kalkylerade övervärdet å 450 000 kronor motsvarar 128: 60 kr/m2 våningsyta

på nyssnämnda yta av 3 500 m2 för försäljningslokaler och motsvarande.

För enbart dylika lokaler är detta övervärde högt. Med hänsyn till att

en del av lagerlokalerna liksom även vissa hantverkslokaler dessutom torde

kunna åsättas ett visst övervärde, anser utredningsmannen likväl att bostadsstyrelsens

beräkning bör godtagas.

Försäljning till försäkringskoncernen Skandia—Nordstjernan. Bostadsstyrelsen

har i sin beräkning upptagit försäljningen till Skandia—Nordstjernan

med den verkliga köpeskillingen 1 000 000 kronor och därvid utgått

från den i det ursprungliga stadsplaneförslaget upptaga våningsytan 17 100

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

in2, trots att den fastställda stadsplanen för det försålda området angiver

30 700 in2. Orsaken härtill torde enligt utredningsmannen vara att styrelsen

antagit att denna ökning av byggnadsrätten, d. v. s. (30 700 — 17 100 =)

13 600 in2 våningsyta, ej skulle inräknas i den av staden begärda utvidgning''

en av byggnadsrätten för hela exploateringsområdet. Detta antagande har

medfört att styrelsen vid sin beräkning av inkomsterna av försåld mark

räknat med en 13 600 in2 för stor våningsyta, vilket motsvarar 680 000 kronor

efter 50 kr/m2.

Värdet av det till försäkringskoncernen försålda området uppgår efter ett

vid jämförelse med andra likvärdiga markförsäljningar skäligt pris av

50 kr/m2 våningsyta till (30 700 X 50 =) 1 535 000 kronor. Orsaken till

att staden försålde området för endast 1 000 000 kronor torde vara att söka

i förhållanden, som icke har samband med exploateringen. Utredningsmannen

anser därför, att underskottet vid denna försäljning bör täckas av andra

medel och upptager förevarande post till nyssnämnda, mot områdets verkliga

värde svarande belopp av 1 535 000 kronor.

Försäljning av återstående tomtmark. Efter försäljningen till försäkringskoncernen

Skandia—Nordstjernan av 30 700 in2 våningsyta återstår (156 100

•—30 700 ==) 125 400 in2 våningsyta.

Bostadsstyrelsen uppger att priset på den återstående tomtmarken vid

jämförelse med andra försäljningar av lika belägen mark och under bortseende

från övervärde av butiker in. in. kan sättas till cirka 50 kr/m2 våningsyta

för den välbelägna delen och till cirka 45 kr/m2 för den övriga

delen.

Utredningsmannen godtager dessa beräkningsgrunder och upptager i anslutning

därtill inkomsterna av den återstående tomtmarken till 5 830 000

kronor.

Utredningsmannens beräkning av inkomsterna av exploateringen slutar

således å (86 000 + 55 000 + 450 000 + 1 535 000 + 5 830 000 =) 7 956 000

kronor. Då såsom framgår av den föregående redogörelsen utgifterna uppskattas

till 7 785 000 kronor, innebär detta att utredningsmannen för sin del

kommer fram till ett inkomstöverskott av exploateringen å (7 956 000 —

7 785 000 = ) 171 000 kronor.

För överskådlighetens skull torde här till sist få intagas följande av utredningsmannen

gjorda sammanställning av de olika exploateringskalkylerna.

Utgifter

Solna stad

Bostads-

styrelsen

Utrednings-

mannen

Köpeskilling och lagfart............

2 830 000

2 800 000

2 830 000

Ränteutgifter...................

969 000

836 000

899 000

Anläggningskostnader..............

2 691 000

2 435 000

2 620 000

Reningsverk.............

430 000

200 000

Parker ...................

144 000

144 000

144 000

Grundläggningskostnader...........

400 000

400 000

400 000

Lösen av byggnader ...............

421 000

200 000

281 000

Administration..................

235 000

235 000

Oförutsett..................

529 000

—

610 000

Summa kronor

8 649 000

7 250 000

7 785 000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

13

Solna stad

Bostads-

styrelsen

Utrednings-

mannen

Inkomster

Arrenden.........................

86 000

86 000

86 000

Försäljning av skog...............

55 000

55 000

55 000

Mervärde för butiker m. m.........

Försäljning till försäkringskoncernen

225 000

450 000

450 000

Skandia—Nordstjernan...........

8 283 000

1 000 000

1 535 000

Försäljning av återstående tomtmark

6 500 000

5 830 000

Summa kronor

8 649 000

8 091 000

7 956 000

I sista avsnittet av utredningen framlägger och motiverar utredningsmannen

sitt förslag i ärendet. Utredningsmannens förslag innebär

följande.

Utredningsmannen framhåller, att i en kalkyl som den nu gjorda även

förhållandevis små förändringar kan innebära rätt stor skillnad i slutresultatet,

oaktat kalkylen göres så ingående som skett i den verkställda utredningen.

Härtill kommer att tidpunkten för ett definitivt ställningstagande

från statsmakternas sida till drätselkammarens framställning fördröjts ytterligare

ett år genom att ärendet icke kunnat föreläggas 1953 års riksdag.

Denna tidsutdräkt har medfört vissa ytterligare räntekostnader för staden

utöver vad som beräknats i föregående avsnitt av utredningen. Enligt utredningsmannen

är vidare att märka, att stadens nuvarande huvudutloppsledningar

för dagvatten och spillvatten till recipient respektive reningsverk

med hänsyn till den betydande totala utbyggnaden av staden måste givas

ökade dimensioner. Den moderna bebyggelsen medför sålunda en väsentligt

ökad vattenförbrukning, vilket i sin tur innebär större belastning av huvudutloppsledningarna.

Det kan därför icke anses oskäligt att för områden som

exploateras en viss del av dessa kostnader hänföres till exploateringskostnaderna.

Med hänsyn till det anförda anser utredningsmannen det framräknade

överskottet å 171 000 kronor icke vara av den storleksordningen, att

det motiverar en höjning av köpeskillingen vid bifall till drätselkammarens

hemställan om rätt att öka exploateringen utöver den i köpekontraktet fastställda.

Beträffande bestämmelsen i kontraktet om återköpsrätt för kronan för all

framtid, därest exploateringen sker hårdare än som angivits i det förslag till

stadsplan som legat till grund för köpekontraktet, anför utredningsmannen,

att ett dylikt förbehåll i avtal rörande markförsäljningar kan — såsom förevarande

ärende tydligt visat — medföra betydande komplikationer samtidigt

som det kan motverka att en överarbctning sker av en föråldrad stadsplan

före exploateringens genomförande. Att en markförsäljning genom sådana

köpevillkor på nytt kan upptagas till reglering, även sedan relativt

lång tid förflutit från tillträdesdagen, måste också anses vara i hög grad

olämpligt. Enligt utredningsmannens mening bör försäljning av mark lämpligen

ske med utgångspunkt från en vid försäljningen föreliggande utredning

över markens värde, därvid köparen lämnas full frihet när det seder
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

mera gäller att utforma den stadsplan, enligt vilken området skall bebyggas.

Utredningsmannen erinrar i detta sammanhang vidare om att riksdagen i ett

ärende av liknande slag, nämligen rörande vattenfallsstyrelsens försäljning

av visst markområde i Trollhättan till Trollhättans stad (Prop. 1947:252),

fattat beslut om att återköpsrätt för säljaren av motsvarande innebörd icke

skulle itrågakomma. På grund av nu angivna skäl föreslår utredningsmannen,

att ifrågavarande bestämmelse om återköpsrätt för säljaren skall utgå

ur kontraktet mellan domänstyrelsen och Solna stad rörande försäljningen

av förevarande markområde.

Utredningsmannen anser sig slutligen — även om det ligger utanför uppdraget

— böra beröra vissa synpunkter på en fortsatt exploatering av den

angränsande delen av bergshamraområdet, vilken icke ingår i det av staden

nu förvärvade området. Härom anföres följande.

Om den av utredningsmannen tillstyrkta exploateringen av nu ifrågavarande

område genomföres, erhåller man en bebyggelse inrymmande omkring

6 000 personer. Med bevarande av lämpliga friområden och i betraktande

av bergshamraområdets naturliga förutsättningar borde man vid en

exploatering av marken söder om området kunna uppnå en bebyggelse inrymmande

sammanlagt minst 10 000 personer. Detta gäller även om man

tager hänsyn till att byggnadsstyrelsen räknar med att mark inom bergshamraområdet

bör reserveras för vissa statliga allmänna byggnader. En sådan

ytterligare exploatering borde emellertid innebära, att den inom det nu

aktuella området föreslagna förläggningen av butikscentrum och skola omprövas

med hänsyn till den ändrade utsträckning och omfattning som bostadsområdet

skulle erhålla. Den bostadsbebyggelse, som redan påbörjats,

torde icke utgöra hinder för en omarbetning av stadsplanen på sätt här antytts.

Samtidigt borde jämväl frågan om den framtida huvudledens sträckning

klarläggas. Vid det samråd som under hand skett med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har framgått, att förutsättningar torde finnas för att klarlägga

denna fråga. Vidare har inhämtats att det här föreslagna ytterligare

bebyggandet av bergshamraområdet ansluter sig till de synpunkter, som

företrädes av Stockholmstraktens regionplaneförbund.

Sammanfattningsvis föreslår alltså utredningsmannen, att förbehållet om

återköpsrätt för kronan skall utgå ur köpekontraktet samt att en ökning av

exploateringsrätten i enlighet med drätselkammarens framställning icke

skall medföra skyldighet att utgiva ytterligare ersättning utöver den redan

erlagda köpeskillingen. Därjämte förordas att möjligheterna för en fortsatt

exploatering av bergshamraområdet klarlägges.

Departementschefen.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen försålde domänstyrelsen

med stöd av 1945 års riksdags beslut (Prop. 202; Rskr. 263) genom köpekontrakt

den 6 mars 1947 ett närmare angivet område av kronoegendomen

Bergshamra l5 i Solna stad till staden för 2 800 000 kronor. I köpekontraktet

stadgades såsom villkor för försäljningen, bland annat, att kronan skulle

äga rätt att återköpa området, därest detsamma exploaterades hårdare än

vad som motsvarade en sammanlagd bruttovåningsyta av cirka 138 000 in2.

Vidare föreskrevs i avtalet, att statens byggnadslånebyrå, d. v. s. numera

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98.

15

bostadsstyrelsen, skulle godkänna de priser per normaleldstad, vilka finge

läggas till grund för bestämmandet av tomträttsavgälderna respektive köpeskillingarna

inom området. Bostadsstyrelsen har sedermera meddelat besked

i nämnda hänseende.

Drätselkammaren i Solna hemställde därefter, att exploateringsrätten av

ifrågavarande område skulle utökas till att gälla 156 100 m2 våningsyta

samt därutöver erforderlig våningsyta för allmänna byggnader. Såsom skäl

härför åberopades, att staden med de tomtvärden, bostadsstyrelsen fastslagit,

icke ansåg sig kunna genomföra exploateringen utan förlust. Under remissbehandlingen

av framställningen visade det sig emellertid, att meningsskiljaktigheter

förelåg särskilt i fråga om beräkningen av exploateringens

ekonomiska resultat under de i avtalet stadgade förutsättningarna. Medan

drätselkammaren räknade med en förlust, kom bostadsstyrelsen i sin kalkyl

till ett inkomstöverskott.

Med anledning av dessa meningsskiljaktigheter uppdrog Kungl. Maj:t åt

en särskild utredningsman att verkställa utredning rörande omfattningen

av och kostnaderna för exploateringen av det försålda området. Resultatet

av utredningen, som förelåg i januari innevarande år, har redovisats i detalj

i det föregående. I detta sammanhang må blott nämnas, att utredningsmannen

för sin del beräknar ett inkomstöverskott av exploateringen å

171 000 kronor.

Såsom förut anförts har de intresserade parterna, nämligen drätselkammaren,

domänstyrelsen samt bostadsstyrelsen, ansett sig kunna biträda utredningen.

Vid sådant förhållande och då jag-för min del icke heller finner

någon anledning till erinran däremot, synes det av utredningsmannen framlagda

förslaget böra godtagas. Jag tillstyrker alltså, att det i köpekontraktet

mellan domänstyrelsen och staden intagna förbehållet om återköpsrätt för

kronan för all framtid, därest det ifrågavarande området exploateras hårdare

än intill viss närmare angiven gräns, skall utgå. Bortsett från de av

utredningsmannen anmärkta olägenheterna av ett dylikt förbehåll, torde

det finnas desto mindre skäl att bibehålla detsamma som riksdagen i ett

senare försäljningsärende beslutat, att motsvarande klausul icke skulle komma

i fråga (Prop. 1947: 252, Rskr. 335). Till den nu förordade ändringen i

köpevillkoren torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Vad härefter angår frågan huruvida staden, därest nyssnämnda förbehåll

borttages och ökad exploatering därigenom blir möjlig, bör åläggas att utge

högre köpeskilling, får jag framhålla, att de nu föreliggande beräkningarna

rörande utgifter och inkomster i samband med exploateringen är så osäkra,

att det enligt min mening icke är möjligt att för närvarande avgöra i vad

mån överskott kan komma att uppstå. Vid sådant förhållande är det enligt

min mening lämpligast, att denna fråga hålles öppen tills det ekonomiska

resultatet av exploateringen kan överblickas. Visar det sig då, att överskott

uppstått, bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra, huruvida detta

helt eller delvis skall utgivas av staden. Förbehåll härom bör göras i samband

med den nu avsedda ändringen i köpevillkoren.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Vad utredningsmannen anfört om behovet av att exploateringsmöjligheterna

klarlägges även beträffande angränsande, nu icke avsedda delar av det

s. k. bergshamraområdet, torde icke böra föranleda någon åtgärd i förevarande

sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medge,

att det av 1945 års riksdag i ärende angående försäljning

av visst område från kronoegendomen Bergshamra l5 i Solna

stad föreskrivna villkoret rörande förbehåll om återköpsrätt

under angivna förutsättningar för kronan icke vidare skall

gälla.

2:o.

Nybble V, Sahlsta 3‘ och Åtorp l1 under kronosäteriet Stenhammar,

Södermanlands län.

Domänsiyrelsen (skr. 7/12 1951) hemställer, att av de till kronosäteriet

Stenhammar i Flens stad hörande fastigheterna Nybble l7, Sahlsta 3* och

Åtorp l1 skall till staden för en köpeskilling av 353 100 kronor och på vissa

villkor i övrigt säljas markområden om sammanlagt cirka 30,8 hektar, angränsande

stadens sydvästliga utkant.

Rörande tillkomsten såsom statsegendom av säteriet i fråga må meddelas

följande.

I ett av hovmarskalken friherre A. R. von Kraemer den 17 maj 1901

upprättat testamente förklarades säteriet Stenhammar med underlydande

i Flens och Sköldinge socknar, Södermanlands län, skola tillfalla svenska

staten. Testamentet innehåller bland annat följande bestämmelser.

»§ 3. Staten får aldrig bortgiva, försälja eller på något sätt avhända sig,

och ej heller inteckna eller på något sätt belåna eller pantsätta eller med

pensioner, livstidsräntor, undantag eller något annat slags servituter besvära

varken alla, eller delar, eller någon del av förenämnda hemman och hemmansdelar

eller till dem hörande byggnader.

§ 4. Vad i § 3 sagts hindrar dock icke, att staten må på fyrationio år upplåta,

emot årlig tomtavgift mindre områden av förenämnda hemman eller

hemmansdelar — utom av Stenhammars säteri, ett mantal säteri, från vilket

ingen upplåtelse, hur den än må benämnas, får äga rum — att efter utgången

av de 49 år, som upplåtelsen omfattar, återgå till hemmanet eller hemmansdelen

utan något slags lösen eller annan ersättning, av vad namn den vara

må; dock med rätt för den, som, på grund av sådan viss tids upplåtelse,

senast innehaft tomten, att före upplåtelsetidens utgång borttaga därå befintliga,

honom tillhöriga byggnader, under skyldighet att efter sådant borttagande

platsen fullständigt avröja och avjämna.

Sedan för en tomt de första 49 upplåtelseåren tilländagått, må staten antingen

på nya 49 år tomten upplåta, eller om staten så önskar försälja den

för alltid och med full äganderätt till då gällande priser.»

Med bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr 96 beslöt 1904 års riksdag,

att säteriet skulle av staten mottagas under de i testamentet angivna villkoren.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 8 juli 1904 har domänstyrelsen be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

17

myndigats att å kronans vägnar taga den befattning med egendomen, som

kan anses förenlig med bestämmelserna i testamentet, ävensom att beträffande

åtgärd å egendomen, varom styrelsen är förhindrad besluta, göra anmälan

hos Kungl. Maj :t. Genom beslut den 26 april 1907 har Kungl. Maj :t

vidare förordnat, att jämlikt arrendekontrakt om säteriet inflytande medel

m. in. skola tillgodoföras den av statskontoret förvaltade fonden »hovmarskalken

friherre A. R. von Kraemers testamentsmedel».

Säteriet är på arrende upplåtet åt Hans Kungl. Höghet Hertigen av Södermanland.

Arrendekontraktet innehåller bland annat följande bestämmelser.

»Från de arrenderade hemmanen och hemmandelarna, utom från Stenhammars

säteri, äger staten utan hinder af detta kontrakt att till tomter på

49 års tid mot årlig tomtafgift upplåta mindre områden inom Fiens rnunicipalsamhälles

nuvarande eller blifvande planlagda område.

Upplåtelse af markområden utom municipalsamhällets planlagda område

må icke äga rum utan arrendatorns medgifvande.

Sedan för tomt de första 49 upplåtelseåren tilländagått, äger staten jämväl

ånyo på 49 år under förenämnda villkor upplåta tomten eller ock densamma

för alltid och med full äganderätt till gällande pris försälja.

Sker försäljning, lämnar staten arrendatorn hälften af köpeskillingen.

Hvad här ofvan angående förnyad upplåtelse af tomtområde eller försäljningar

af sådant område stadgats, gäller jämväl i fråga om tomtområde, som

före arrendetidens början blifvit från hemmanen eller hemmansdel på viss

tid upplåtet.»

Domänstyrelsens förberörda framställning om markupplåtelse från kronosäteriet

ansluter sig i viss mån till en tidigare framställning av styrelsen om

upplåtelse från egendomen av vissa bostadslägenheter. Rörande detta ärende

må erinras om följande.

I skrivelse den 26 september 1946 hemställde domänstyrelsen att Kungl.

Maj :t måtte förklara att, oaktat de i testamentet intagna föreskrifterna om

förbud mot försäljning i vissa fall av mark från säteriet, hinder icke mötte

mot försäljning av elva i skrivelsen med 1)—11) betecknade bostadslägenheter,

vilka sedan lång tid tillbaka varit upplåtna till enskilda personer med

nyttjanderätt, ävensom av visst då ännu icke upplåtet område invid Silinge

j ärnvägsstation.

I remissutlåtande häröver den 31 december samma år anförde justitiekansler

sämbetet bland annat följande:

1 utlåtande den 27 juni 1929 framhöll ämbetet, att frågan huru föreskriften

i § 4 andra stycket i testamentet borde tolkas varit föremål för tvekan.

Ämbetet uttalade därvid den uppfattningen, att endast sådana upplåtelser å

49 år som skett av staten — ävensom av donators änka — medförde att försäljning

efter arrendetidens utgång finge ske. Denna tolkning synes emellertid

icke böra vidhållas. Ämbetet är för sin del nu benäget att tolka bestämmelsen

så, att därigenom medgives överlåtelse av utarrenderade tomtområden,

sedan området varit utarrenderat under 49 år, jämväl då arrendeupplåtelsen

skett av testator själv. Med denna tolkning av § 4 andra stycket

i testamentet synes försäljning kunna ske av de lägenheter, som upptagits

under 1—3 samt 7—11 i den i domänstyrelsens framställning intagna tablån,

under 1—3 dock först under år 1948. Justitiekanslersämbetet tillstyrker

därför framställningen, såvitt den avser dessa åtta lägenheter.

Vad angår frågan huruvida försäljning av upplåtna tomtområden bör med
2

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 98.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 08.

givas utöver vad som framgår av nämnda bestämmelse i testamentet, tolkad

så som nyss angivits, bör enligt justitiekansler sämbetets mening försiktighet

iakttagas. Klart torde vara, att försäljning bör få ske, då allmänna hänsyn

påkallar det. Huruvida försäljning även eljest bör medgivas, synes däremot

tveksamt. Nyssnämnda tablå, jämförd med ovan omförmälda promemoria,

utvisar, att lägenheterna under 4—6 varit upplåtna under omkring 32, 23

och 17 år. Även i fråga om dessa lägenheter har statsarrendatorn tillstyrkt

friköp, och förvärv av dem med äganderätt är tydligen av stort intresse för

innehavarna. Med hänsyn härtill skulle det i och för sig väl vara tilltalande,

om friköp medgåves. Några egentliga skäl, varför friköp i strid med testamentets

föreskrift i ämnet redan nu skulle få ske, har emellertid icke anförts.

I ärendets nu befintliga skick synes övervägande skäl tala för att försäljning

icke medgives av lägenheterna under 4--6. I följd härav finner

justitiekanslersämbetet sig icke nu böra förorda domänstyrelsens framställning

beträffande dessa lägenheter.

Styrelsen avser med sin framställning även beredande av möjlighet att

friköpa lägenheter å ett vissl område invid Silinge järnvägsstation, vilka

ännu icke upplåtits åt enskild. Jämväl i denna del synes statsarrendatorn ha

tillstyrkt framställningen, och friköp av ett begränsat område torde icke

innebära någon olägenhet för jordegendomen. Emellertid möter naturligen

också här med hänsyn till försäljningsförbudet i testamentet betänkligheter

mot en tillåtelse till friköp och större sådana än då en lägenhet varit upplåten

ett antal år. Därest det emellertid ur allmän synpunkt skulle kunna

anses påkallat, att en bosättning kemme till stånd kring Silinge järnvägsstation,

men omständigheterna ger vid handen, att en sådan bosättning i verkligheten

hämmas av svårigheten att såsom kreditobjekt utnyttja en allenast

på viss tid upplåten tomt, eller om eljest särskilda skäl kan anföras för

avvikelse från försälj ningsförbudet, synes försäljning möjligen kunna medgivas

av ännu icke upplåten mark. Domänstyrelsens framställning innehåller

icke någon utredning av antydd art, och justitiekanslersämbetet anser

sig därför icke för närvarande böra biträda domänstyrelsens framställning i

nu ifrågavarande del.

Med anledning av domänstyrelsens förberörda framställning bemyndigade

Kungl. Maj :t den 14 februari 1947 styrelsen att uppgöra och till Kungl. Maj :t

inkomma med närmare utformade förslag till försäljning av de i styrelsens

framställning med 1)—3) samt 7)—11) betecknade bostadslägenheterna.

Dessa åtta lägenheter — innehållande tillhopa en areal av 1,1805 hektar —

har sedermera i anslutning till förslag av domänstyrelsen i skrivelse den 8

juni 1951 genom Kungl. Maj :ts beslut den 20 juli samma år sålts till nyttjanderättsinnehavarna

för en köpeskilling, motsvarande saluvärdena, av

sammanlagt 8 098 kronor.

Kungl. Maj :ts beslut den 14 februari 1947 innefattade jämväl uppdrag åt

styrelsen att med beaktande av'' vad i justitiekanslersäinbetets förenämnda

utlåtande den 31 december 1946 anförts verkställa den ytterligare utredning,

som befunnes erforderlig beträffande frågan om försäljning av övriga i styrelsens

framställning den 26 september 1946 berörda markområden. Domänstyrelsens

framställning den 7 december 1951 är delvis föranledd av Kungl.

Maj :ts nämnda beslut. Styrelsen föreslår sålunda försäljning till Flens stad

av de tidigare omförmälda, med 8)—10) betecknade lägenheterna. Dessa

lägenheter omfattas emellertid av förslaget om försäljning till staden av

markområdena om tillhopa cirka 30,8 hektar av de till kronosäteriet hö
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

19

rande fastigheterna Nybble l7, Sahlsta 34 och Åtorp l1. Styrelsen lämnar

inledningsvis följande redogörelse för vad i ärendet hittills förekommit.

Sedan stadsplan den 26 januari 1948 antagits för de centrala delarna i

Flen hade drätselkammaren i staden — under framhållande att staden borde

erhålla äganderätt till all gatumark och alla allmänna platser samt att

markägaren borde förpliktas bekosta gator och avloppsledningar — hos

byggnadsnämnden anhållit om tillämpning av 70 och 73 §§ byggnadslagen å

de områden av förutnämnda fastigheter, som vore belägna inom stadsplanen.

Byggnadsnämnden hade i skrivelse till domänstyrelsen den 22 april 1949 berett

kronan tillfälle inkomma med yttrande i anledning av drätselkammarens

framställning. Härjämte hade drätselkammaren i skrivelse den 4 maj 1949

anhållit om upptagande av förhandlingar om expropriation av den tomtmark,

som inginge i områdena. Gatumarken och de allmänna platserna, som

innehölle sammanlagt 29,56 hektar, hade utmärkts med brun, respektive

grön färg å en sammanställningskarta av stadsplanerna för Flen. Den å kartan

angivna tomtmarken omfattade cirka 11,5 hektar.

I yttrande över framställningen den 9 maj 1949 hade statsarrendatorn

framhållit bland annat följande: Han hade alltid hyst den bestämda uppfattningen,

att samhällets befogade anspråk på mark för bostadsbyggnader

och offentliga ändamål borde tillgodoses i största utsträckning, å andra

sidan måste ett avstående av mark i ifrågavarande omfattning innebära

avsevärt intrång för sätesgården, vars marker i stadsplanen utgjordes av

bl. a. åkerjord tillhörande arrendegården Sahlsta med manbyggnad, ekonomibyggnad

och arbetarbostadshus. Det oaktat hade han icke velat motsätta

sig planförslaget, dock under uttalande av starka betänkligheter mot

att områdena vid Sahlsta skall disponeras till byggnadskvarter. Ur allmänna

synpunkter syntes det knappast förefalla skäligt att, under nuvarande

omständigheter med restriktioner beträffande uttagande av tomtpriser,

en jordägare med en exploateringsbar tomtmarksareal av cirka

11,5 hektar skulle utan ersättning för marken och med skyldighet att ansvara

för kostnaderna för anläggning av gator och avloppsledningar tillsläppa

29,56 hektar allmän mark. Några garantier för att marken komme

att utnyttjas för i stadsplanen angivet ändamål hade för övrigt icke lämnats.

Då härtill komme att såväl jordägaren som statsarrendatorn genom

avsevärda restriktioner i donationsurkunden vore bundna vid utnyttjandet

av säteriet tillhörande ägor, vilket i sin tur medförde, att kronan endast

kunde förväntas få en än ytterligare begränsad nytta av stadsplanens genomförande,

syntes det kunna ifrågasättas, huruvida de av byggnadsnämnden

åberopade bestämmelserna i byggnadslagen över huvud taget vore tilllämpliga

i detta fall. Under sådana omständigheter syntes frågan om erforderlig

mark från säteriet för stadens behov och utveckling bäst tillgodoses

— såsom också tidigare skett — genom ett förfarande i enahanda ordning,

som lagen om expropriation stadgade. I varje fall ville han med hänsyn till

praxis under dispositionstiden reservera sig beträffande allt ansvar för kostnaderna

för anläggning av gator och avloppsledningar inom planlagda området.

Domänintendenten hade framhållit bl. a., att de med ägofigurerna nr 2,

28a och 34 å kartan angivna allmänna platserna måste anses till största delen

vara avsedda att tillgodose andra ändamål än att vara allmänna platser

för enbart Stenhammarsområdet samt att området vid Sahlsta skola (ägofigurerna

nr 29—32 och del av 34) borde utgå ur stadsplanen. Med hänsyn

till det anförda och till de för statens innehav av Stenhammars säteri gällande

testamentsvillkoren hade domänintendenten föreslagit, att domänstyrel
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

sen måtte hemställa att 70 och 73 §§ byggnadslagen icke skulle tillämpas i

förevarande fall, samt att stadens behov av mark för sin utveckling borde,

såsom tidigare skett, tillgodoses genom tillämpning av expropriationslagen.

Domäns tyr elsen har för egen del anfört följande.

Med anledning av vad i ärendet förekommit och med hänsyn till innehållet i

justitiekansler sämbetets uttalande den 31 december 1946 har förhandlingar

förts mellan domänstyrelsen och stadens vederbörande i syfte att söka lösa

frågan om marköverlåtelsen, i första hand genom försäljning till staden av för

dess utveckling erforderlig mark. Som styrelsen anfört i sin framställning

den 8 juni 1951 hade byggnadsnämnden beträffande upplåtelse av obebyggd

tomtmark vid Silinge uttalat bl. a., att nämnden funne tätbebyggelse å området

olämplig, att bebyggelsen inom staden redan nu vore föga koncentrerad,

att betydande kostnader för gator och ledningar skulle uppkomma samt

att det därför ur allmän synpunkt måste anses oriktigt att befrämja uppkomsten

av tätbebyggelse i stadens utkanter. Beträffande nu ifrågavarande

områden av Nybble, Sahlsta och Åtorp är däremot enligt styrelsens mening

förhållandena helt annorlunda. Här är fråga om centralt belägen stadsplanelagd

mark i omedelbar anslutning till befintlig bebyggelse i staden. Det torde

vara uppenbart, att staden har ett betydande intresse att förvärva dessa

områden samt att försäljning, oaktat bestämmelserna i testamentet, bör —

såsom justitiekanslersämbetet även framhållit — få ske, då allmänna hänsyn

påkallar det. Förhandlingarna med staden har resulterat i att staden

dels återkallat sin framställning om tillämpning av 70 och 73 §§ byggnadslagen

och dels anhållit att få genom köp förvärva de tre områden om sammanlagt

cirka 30,8 hektar, som å kartan begränsats med streckade blå linjer.

De med 8)—10) betecknade lägenheterna, Adolfsberg nr 1 och 2 samt Bäckaskog

om sammanlagt 3 710 m2 ingår i det ena av nämnda områden. Arrendatorerna

av dessa lägenheter har enligt meddelande från domänintendenten

förklarat sig önska inköpa lägenhetsmarken av staden efter stadens

förvärv av densamma.

Bosladsstyrelsen, som på begäran av domänstyrelsen verkställt saluvärdering

av områdena, har såsom eget yttrande åberopat en inom styrelsen upprättad,

den 2 december 1949 dagtecknad promemoria, vari anföres i huvudsak

följande.

Värderingen av områdena grundade sig på förslag till stadsplan, som vore

föremål för fastställelseprövning av Kungl. Maj :t. Enligt detta förslag, som

i vissa delar ej överensstämde med ärendet tillhörande karta, vore marken

avsedd att nyttjas på följande sätt.

Kvartersmark för bostadsändamål med fristående hus i en

våning och med inredd vind........................ 58 600 m2

Kvartersmark för bostadsändamål med fristående hus i

två våningar........................................ 63 000 >

121 600 in2 41 %

Mark för motorservice................................ 900 »

Parkmark......................................" " ” 158 100 > 51 f.

Vägar................................................ 23 200 , 8 %

303 800 m2 100 /

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

21

Tre mindre områden [lägenheterna 8)—10)1, som utgjorde kvartersmark,

vilka skulle värderas särskilt, innehölle därutöver respektive 1 850, 810 och

1 050 in2.

De med exploateringen förenade kostnaderna hade uppskattats med ledning

av stadsplaneförslaget och upprättade utredningar för vattenförsörjning

och avlopp. Med ledning av befintlig statistik kunde värdet av färdig

tomtmark antagas utgöra 5 kronor per kvadratmeter.

Markägare vore skyldig att utan ersättning avstå mark för allmänt ändamål

i erforderlig utsträckning. I detta fall utgjorde marken för allmänt ändamål

cirka 59 % av totala arealen. Att så stor areal utlagts till parkmark

vore ej föranlett av förhållandena inom de fastigheter, som här avsåges,

utan finge anses motiverat med hänsyn till behovet av ett friområde inom

trakten över huvud. Med hänsyn härtill och då mark för allmänt ändamål

inom liknande bebyggelse ofta ej vore högre än 40 %, finge det anses skäligt

att den mark, som skulle avstås utan ersättning begränsades till 40 %. I

enlighet härmed hade 19 % värderats som övrig råmark.

Med ledning härav beräknades — under förutsättning av en exploateringslid

av 6 år och under antagande att räntefoten vore 3 % — nettointäkterna

efter avdrag för administrationskostnaden uppgå till 188 100 kronor,

motsvarande 1: 54 kronor per m2 kvartersmark. Efter enahanda grunder

beräknades nuvärdet till 164 884 kronor, vilket belopp utgjorde ersättning

dels för kvartersmarken, 122 500 m2, dels för mark för allmänt ändamål till

en omfattning av ^ X (122 500 + 81 670 =) 204 170 = 81 670 in2. Nuvärdet

motsvarade ett råmarksvärde av cirka 0: 81 kronor per nr. Hela områdets

värde utgjorde i enlighet härmed 245 340 kronor. Värdet av de tre

mindre områdena, å kartan betecknade I, II och III, borde beräknas efter

1: 54 kronor per in2 eller sammanlagt till 5 700 kronor.

Vederbörande skogstaxator har i maj 1950 uppskattat värdet av å områdena

växande skog till 14 700 kronor, vilket värde fastställts av styrelsens

skogstekniska byrå den 27 juni 1950.

Domänintendenten har värderat å områdena befintliga, till säteriet hörande

byggnader — bestående av två bostadshus, ekonomibyggnad och ett

antal mindre hus, allt vid Sahlsta — till sammanlagt 76 000 kronor. Domänintendenten

har härjämte efter hörande av gårdsförvaltningen vid Stenhammar

föreslagit vissa försäljningsvillkor, bl. a. om förbehåll för rättaren

Gottfrid Ådin att kvarbo i rättarbostaden vid Sahlsta och för statsarrendatorn

att tillvarataga å områdena växande gröda.

Med iakttagande av angivna värden skulle köpeskillingen för områdena i

fråga uppgå till i avrundat tal (245 340 + 5 700 + 14 700 + 76 000 =)

341 700 kronor.

Statsarrendatorn, som beretts tillfälle taga del av försälj ningsförslaget,

har genom sin gårdsförvaltning låtit framföra, att han icke har något att

erinra mot detsamma. Förvaltningen har upplyst, att elektriska ledningar

och vattenledningar, tillhörande säteriet och staden, är framdragna över

områdena samt att till A/B Flens järnhandel upplåtits mark för en sprängämneskällare

vid Sahlsta.

Stadsfullmäktige har den 19 juni 1951 beslutat att under vissa villkor antaga

anbudet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Domänstyrelsen, som före anbudets antagande underrättat staden om att

värdet av skogen med hänsyn till prisutvecklingen på virkesmarknaden

skulle komma att höjas, har genom beslut den 24 september 1951 höjt värdet

med 11 400 kronor till 26 100 kronor. Köpeskillingen skulle härigenom

uppgå till (341 700 4- 11 400 =) 353 100 kronor. Stadsfullmäktige har den

30 oktober 1951 beslutat godkänna höjningen. Med hänsyn till föreliggande

förhållanden tillstyrker domänstyrelsen, att områdena säljes till staden för

nämnda köpeskilling samt under följande villkor i övrigt.

Sedan avstyckning respektive tomtmätning skett överlåtes områdena och

lägenheterna i befintligt skick med tillträdesrätt för staden räknat från dagen

för köpekontraktets underskrivande.

1 försäljningen ingår endast till säteriet hörande, å områdena befintliga

byggnader och anläggningar. Byggnaderna å lägenheterna Adolf sberg nr 1

och 2 samt Bäckaskog, vilka tillhör vederbörande arrendatorer, ingår sålunda

icke i köpet.

Köpeskillingen erlägges kontant å tillträdesdagen.

Från tillträdesdagen inträder staden i de rättigheter och skyldigheter, som

dels kronan enligt arrendekontrakt har i förhållande till arrendatorerna av

nämnda tre lägenheter, dels ock innehavaren av arrenderätten till säteriet

(statsarrendatorn) har enligt avtal med A/B Flens järnhandel beträffande

en bolaget tillhörig, å ett i försäljningen ingående område anlagd sprängämneskällare.

Arrendeavgälder och övriga inkomster, som belöper på tiden

intill tillträdesdagen, tillfaller kronan, respektive statsarrendatorn, samt för

tiden från nämnda dag staden.

Rättaren Gottfrid Ådin förbehålles rätt att så länge han lever nyttja nuvarande

bostad på nedre botten i rättarbostaden vid Sahlsta mot hyra, som

skall beräknas enligt villkoren i lantarbetaravtalet för länet.

Därest stadens tillträde till områdena skulle äga rum under vegetationsperioden,

förbehålles statsarrendatorn rätt att ha på åkern växande gröda

kvarstående till mognad och skörda densamma.

Säteriet och underlydande fastigheter förbehålles rätt att för utfart nyttja

befintliga vägar å områdena eller de vägar, som kan komma att ersätta

desamma.

Innehavare av över områdena med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska

ledningar samt vattenledningar förbehålles rätt att behålla och nyttja

ledningarna utan rätt för köpare till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas

innehavare för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn

av ledningarna.

Staden erlägger avstycknings-, mätnings- och lagfartskostnader jämte övriga

med köpet förenade utgifter samt svarar för å områdena jämte i försäljningen

ingående byggnader för tiden från tillträdesdagen belöpande

skatter och onera.

I anledning av domänstyrelsens framställning har justitiekanslersämbetet,

efter remiss, avgivit yttrande den 14 februari 1952.

Ämbetet har i sitt yttrande diskuterat möjligheterna att tillgodose stadens

behov av byggnadsmark i annan form än genom överlåtelse med äganderätt.

Enligt ämbetets mening står en dylik upplåtelseform i strid med testamentets

föreskrifter, där förbud stadgas mot varje avhändelse av egendomen

— bortsett från rätten att sälja »mindre områden», som varit upplåtna

under nyttjanderätt på 49 år. Med hänsyn härtill ifrågasätter ämbetet, huru
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

23

vida icke upplåtelsen i stället bör ske under tomträtt. Härigenom skulle

marken fortfarande stanna i statens ägo och någon avvikelse från testamentsföreskrifterna

icke vara erforderlig. I detta sammanhang framhålles,

att staden lär vara i behov av ytterligare mark från Stenhammar. Nu

ifrågavarande område beräknas nämligen vara exploaterat inom sex år. Det

torde därför kunna antagas, att det förfarande beträffande marken, som

väljes, har betydelse även för framtida ianspråktagande av mark från egendomen.

Det synes därför enligt ämbetet vara av betydelse att möjligheten

att i förevarande fall anlita tomträttsinstitutet närmare undersökes.

Vidare berör ämbetet frågan om köpeskillingens storlek och erinrar därvid

om att denna fastställts på grundval av en hösten 1949 av bostadsstyrelsen

verkställd värdering. Den sedan dess inträffade penningvärdesförsämringen

synes enligt ämbetet motivera en höjning av köpeskillingen. En

omprövning av denna synes böra ske även beträffande de byggnader, som

jämte mark föreslås skola överföras till staden.

Domänstyrelsen har den 28 november 1952 och den 10 november 1953,

till följd av remiss, avgivit utlåtanden med anledning av vad justitiekanslersämbetet

anfört i sin skrivelse den 14 februari 1952. Vid styrelsens förstnämnda

utlåtande har fogats yttranden av drätselkammaren i Flens stad och

vederbörande domänintendent. Styrelsens senare yttrande har föranletts av

de från och med den 1 januari 1954 gällande nya lagstiftningsbestämmelserna

rörande tomträtt.

I sitt utlåtande den 10 november 1953 upptager styrelsen till bemötande

det av justitiekanslersämbetet framförda förslaget om upplåtelse av ifrågavarande

markområden under tomträtt i stället för med äganderätt. Styrelsen

anför därvid i huvudsak följande.

Upplåtelse i tomträttens form förekommer på kronoegendomen Mörby i

Stocksunds köping, där staten under åren 1912—1936 enligt fyra särskilda

avtal upplåtit sammanlagt cirka 50 hektar tomtmark på 60 år till cn för

ändamålet bildad egnahemsförening. Denna förening har härefter dels låtit

bekosta och anlägga gator och vägar samt ledningar för vatten och avlopp,

dels ock till sina medlemmar överlåtit tomträtt till de särskilda tomterna.

Statens upplåtelser till föreningen har sålunda avsett endast råmarken, varvid

det ankommit på föreningen att fungera som markexploatör. Fråga är

om ett dylikt förfaringssätt står i överensstämmelse med lagens föreskrifter.

Det har likväl godtagits vid inskrivning av tomträttsupplåtelserna. Enligt

den nya lagen är ett sådant arrangemang under alla förhållanden uteslutet.

Upplåtelse måste nu ske av färdig tomt — ett avtal för varje tomt — direkt

till vederbörande tomtspekulant. Vidare skall tiden för upplåtelsen vara obestämd,

vilket innebär att avvikelse måste ske från testamentets föreskrift

om 49-årig upplåtelse. Lagen innehåller dock stadganden om rätt för fastighetsägaren

att uppsäga tomträtten. Denna rätt till uppsägning är emellertid

icke ovillkorlig utan inträder blott under vissa i lagen angivna förutsättningar

och allenast vid utgången av vissa tidsperioder. Den nya lagstiftningen

innebär i flera hänseenden ett stärkande av tomträttsinnehavarens

ställning och ett närmande av tomträtten till äganderätten, ehuru den givetvis

alltjämt avser ett bevarande av realkapitalet. Genomförandet av tomträttsupplåtelser

på Stenhammar förutsätter, att staten själv uppträder som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

markexploatör i Flen vid sidan av det kommunala företag, som redan

finns i staden. Domänstyrelsen har icke något organ för dylik exploateringsverksamhet.

Vid upplåtelse av marken med tomträtt uppkommer frågan, hur de ersättningar

skall gäldas, som staten i egenskap av markägare kan bli skyldig

utgiva för anläggning av gator och ledningar inom exploateringsområdet.

I sådant hänseende må framhållas, att stadsfullmäktige i Flen den 28 september

1953 beslutat antaga byggnadsstyrelsens normalförslag till bestämmelser

om bidrag till gatubyggnadskostnad (byggnadsstyrelsens publikationer

1949:3). Dessa ersättningar kan uppgå till betydande belopp. Den av

statskontoret förvaltade fonden »hovmarskalken friherre A. R. von Kraemers

testamentsmedel», som disponeras för eu del utgifter för egendomen, hade

den 30 juni 1953 en kapitalbehållning av endast 6 789:38 kronor. Fonden,

vars inkomster i huvudsak utgöres av relativt obetydliga arrendeavgifter

samt hälften av köpeskillingar för enstaka försålda tomter, förslår uppenbarligen

icke på långt när till att gälda gatubyggnadskostnaderna. Vid sådant

förhållande och enär statens domäners fond ej är avsedd för dylikt

ändamål, torde ersättningarna få täckas genom särskilt anslag, om sådant

kan utverkas. I detta sammanhang torde stadgandet i 44 § byggnadslagen

böra uppmärksammas. Om exploateringen ej skulle genomföras inom

skälig tid, synes staden under åberopande av nämnda lagrum — som gäller

även mot kronan — kunna anhålla att genom expropriation få lösa marken.

Styrelsen får slutligen framhålla, att testamentet tillkommit vid en tidpunkt,

då Flen var ett mindre stationssamhälle, vars framtida utveckling

icke kunde förutses. Det torde numera vara orimligt påfordra, att testamentet

skall tolkas strikt efter bokstaven och hindra eu stads planenliga

utbyggnad. Enligt styrelsens mening talar starka skäl för att staden medgives

att få förvärva marken med äganderätt. Styrelsen finner sålunda ej anledning

frångå sitt i ärendet framlagda för sälj ningsförslag.

Vid utlåtandet har fogats avskrift av stadsfullmäktiges i Flen beslut i

fråga om bestämmelser om gatubyggnadsersättning.

I utlåtande den 28 november 1953 har justitiekansler sämbetet med hänsyn

till vad domänstyrelsen anfört i sitt utlåtande den 10 november 1953

förklarat sig tillstyrka den ifrågavarande försäljningen utan hinder av det

i testamentet stadgade försäljningsförbudet.

Bostadsstijrelsen har i utlåtande den 18 december 1953 uttalat, att den

icke funnit, att förutsättningarna för markens värdering försämrats sedan

styrelsen den 12 december 1949 avgav yttrande till domänstyrelsen om värdet

av de till försäljning ifrågasatta områdena. Bostadsstyrelsen tillstyrker

sålunda bifall till domänstyrelsens i ärendet avgivna förslag.

Departementschefen.

Domänstyrelsens förslag innebär, att från kronasäteriet skall till Flens

stad säljas omkring 30 hektar av den till stadens sydvästra utkant gränsande

delen av egendomen. Av markområdet avses cirka 12 hektar skola

disponeras såsom kvartersmark för bostadsändamål och cirka 18 hektar

såsom parkmark och vägar. Justitiekanslersämbetet har tillstyrkt försäljningen.

Förvärvet syftar till att befordra en ändamålsenlig stadsbebyggelse

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98.

25

med anslutning till stadsplan, som varit föremål för fastställelseprövning

hos Kungl. Maj :t. På grund av de allmänna hänsyn som påkallar upplåtelsen

torde testamentsbestämmelserna icke böra lägga hinder i vägen för upplåtelsen.

Jag har vid sådant förhållande och med hänsyn i övrigt till ändamålet

med upplåtelsen icke något att erinra mot avyttring av områdena i

fråga. Det vid värderingen framkomna råmarksvärdet, cirka 81 öre för kvadratmeter,

torde böra godtagas. Uppskattningsvärdena för skog och åbyggnader

hav icke heller givit mig anledning till erinran. Av köpeskillingslikviden,

353 100 kronor, tillfaller ena hälften jämlikt Kungl. Maj :ts beslut

den 26 april 1907 fonden »hovmarskalken friherre A. R. von Krsemers testamentsmedel»,

vilken förvaltas av statskontoret. Vad angår den andra hälften,

vilken staten enligt bestämmelse i det för kronosäteriet gällande arrendekontraktet

har att lämna arrendatorn, torde jag senare få för Kungl. Maj :t

anmäla frågan om dispositionen därav.

Jag hemställer i anslutning till domänstyrelsens förslag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen medge,

att ifrågavarande områden om sammanlagt cirka 30,8

hektar av de till kronosäteriet Stenhammar i Flens stad

hörande fastigheterna Nybble V, Sahlsta 34 och Åtorp l1 må

säljas till Flens stad för en köpeskilling av 353 100 kronor

samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen

föreslagit.

3:o.

Åkra l1, 21 samt Valsta 41 i Södermanlands län.

Domänstyrelsen (skr. 31/12 1953) hemställer, att kronoegendomen förra

löjtnantsbostället 1 mantal Åkra l1 och 1/2 mantal Åkra 21 med utjorden

Valsta 41 i Bettna socken, Södermanlands län, skall säljas i två lotter, den

ena omfattande ett område om cirka 3 600 kvadratmeter till rörmontören

Gotthard Lundstedt och den andra avseende egendomen i övrigt eller huvudgården

till lantbrukaren Herbert Aldén.

Rörande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen är till den 14 mars 1954 utarrenderad till Emil Aldén mot

en avgäld, som för arrendeåret 1953/1954 utgår med 3 300 kronor. Den är

belägen 31 kilometer från Nyköping och 1 kilometer från Bettna järnvägsstation.

Arealen är 97,9 hektar, därav 36,2 hektar tomt och åker, 16,5 hektar

äng och betesmark, 34,8 hektar skogsmark, 4,9 hektar annan avrösningsjord

samt 5,4 hektar impediment. Åkern, som ej är täckdikad och vars

arrondering är mindre god, utgöres av lerjord med undantag av cirka 8

hektar, som är dyjord. Betesmarken består i huvudsak av mindervärdiga

sankmarker. Virkesförrådet i skogen uppgår till 4 730 m3sk eller 136 m3sk

per hektar. 2 770 m3sk tillhör åldersklassen V eller äldre åldersklasser. Den

ideala medelboniteten beräknas till 5,35.

Manbyggnaden, uppförd år 1770, och arbetarbostaden är otidsenliga och

kalla. Ladugården och logen, byggda år 1916, är i gott skick. Vissa till
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

byggnader till manbyggnaden, vagnslider, vedbodar, såghus, mjölkrum och

vattenledningar samt den elektriska anläggningen tillhör arrendatorn. Elektriska

ledningar, tillhörande Bettna-Halla-Vrena elektriska distributionsförening

samt statens vattenfallsverk, är framdragna över ägorna.

Till egendomen hör andel i Oppunda häradsallmänning, varifrån erhållits

en årlig utdelning av i medeltal 100 kronor för åren 1941—1951 och 300 kronor

för år 1952. Egendomen är vidare delaktig i Löta-Valsta torrläggningsföretag

— för vilket domänstyrelsen hittills erlagt 4 468 kronor 19 öre —

samt i Skenala-Bettna-llända torrläggnings- och kloakledningsföretag.

Taxeringsvärdet är 88 400 kronor, varav 58 500 kronor utgör jordbruksvärde

och 29 900 kronor skogsvärde.

Uppskattningsnämnden har efter förrättning i oktober 1952 dels tillstyrkt

bifall till en av Lundstedt gjord ansökning om förvärv av ett område

av egendomen för utvidgning av dennes bostads- och verkstadsfastighet

Åkersberg l1, dels ock föreslagit försäljning av egendomen i övrigt till Emil

Aldén. Saluvärdet för området — som uppgivits innehålla cirka 0,36 hektar

och utgör del av ägofiguren nr 3 å en av distriktslantmätaren A. Gyllenbåge

år 1929 över egendomen upprättad karta — har uppskattats till 1 krona

per kvadratmeter och för egendomen i övrigt till 132 500 kronor, därav

5 000 kronor för andelen i allmänningen samt 62 000 kronor för skogsmarken

och skogen enligt särskild av domänstyrelsen den 19 september 1952

fastställd värdering. I detta värde ingår dock icke en klappalättstämplad

virkespost om 654 m8sk. Nämnden har slutligen upplyst, att arrendatorn

brukat egendomen sedan år 1908 och väl hävdat densamma.

Domänintendenten har beträffande området om cirka 0,36 hektar inhämtat

yttranden från byggnadsnämnden samt länsarkitekten och överlantmätaren.

Av denna utredning framgår bland annat, att egendomen ligger

cirka 100 meter söder om gränsen för det preliminärt beslutade byggnadsplaneområdet

vid Bettna järnvägsstation, att planen på grund av lokala förhållanden

kan behöva utsträckas söderut och omfatta även Lundstedts markinnehav,

alt fastighetsbildningen är beroende på viss ännu ej närmare angiven

omläggning av den förbilöpande länshuvudvägen, att något principiellt

hinder icke ansetts möta mot avstyckning av området i överensstämmelse

med upprättad kartskiss under förbehåll för de gräns jämkningar, som vederbörande

distriktslantmätare eller annan jorddelningsmyndighet liksom

planmyndighet kan finna påkallade, samt att området bör sammanläggas

med Åkersberg l1.

Lantbruksnämnden har på förslag av delegationen för yttre rationalisering

uttalat, att det på grund av egendomens rymliga och goda ekonomibyggnader

ej synes försvarbart att minska på åkerjorden även om behov av förstärkning

av ett angränsande egnahem föreligger. Detta rationaliseringsönskemål

synes ej kunna realiseras förrän en viss fastighet i Valsta by blir

till salu och förvärvas av nämnden. Arrendatorn kan påräkna förvärvstillstånd

till egendomen i dess nuvarande omfattning.

Jägmästaren har med instämmande av över jägmästaren framhållit, att

ängs- och betesmarken värderats till blott 100 kronor för hektar, under det

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

att skogsmarken åsatts ett värde av 315 kronor för hektar. I övrigt har emellertid

försäljningsförslaget lämnats utan erinran.

Domänintendenten har upplyst, att arrendatorn förklarat sig icke önska

köpa egendomen, enär köpeskillingen synts honom för hög.

På tillfrågan har emellertid härefter en son till arrendatorn, lantbrukaren

Herbert Aldén, meddelat att han i stället för fadern, som är 89 år gammal,

önskar genomföra köpet ävensom att han under hela sin arbetsföra tid varit

sysselsatt med jordbruket vid Åkra samt under senare år helt skött och ansvarat

för driften. Efter förhandlingar har Herbert Aldén skriftligen förklarat

sig godkänna saluvärdet å 132 500 kronor. Beträffande köpets finansiering

har han uttalat följande önskemål, nämligen att Vio av köpeskillingen

skall betalas vid köpekontraktets underskrivande och Vio vid tillträdet,

att lån skall få upptagas till högsta möjliga belopp, cirka 70 000 kronor, i

jordbrukskassa mot botteninteckning samt att resterande cirka 36 000 kronor

skall få innestå hos kronan och årligen amorteras med Vis av 8/io av

den totala köpeskillingen. Emil Aldén har för sin del förklarat, bland annat,

att vid försäljning till Herbert Aldén samtliga på arrendekontraktet grundade

rättsanspråk mellan kronan och honom, dock med undantag för eventuellt

ogulden arrendeavgäld samt skatter och onera, skall anses vara reglerade

genom försäljningen.

Lundstedt har godkänt de föreslagna försäljningsvillkoren beträffande

området om 0,36 hektar.

Domänstyrelsen tillstyrker försäljning av ifrågavarande område till Lundstedt

för en köpeskilling, beräknad efter en krona för kvadratmeter, och

egendomen i övrigt eller huvudgården till Herbert Aldén för 132 500 kronor.

Det av uppskattningsnämnden åsatta jordbruksvärdet har prövats enligt

styrelsens värderingsmetod utan att ge anledning till erinran. Den utstämplade

virkesposten om 654 m3sk kan efter de hösten 1953 gällande priserna

beräknas ha ett värde av 37 000 kronor. Styrelsen, som enligt tillämpningsföreskrifterna

till gällande försäljningsförordning äger medgiva jämkningar

i fråga om sättet för köpeskillingens erläggande, när skäl därtill föreligger,

har intet att erinra mot att Herbert Aldén får erlägga köpeskillingen på sätt

han hemställt. Beträffande försäljningen till Lundstedt har styrelsen icke

inhämtat utlåtande från bostadsstyrelsen, enär området är avsett till industriellt

ändamål och det sålunda icke gäller nybyggnad för permanent bosättning.

Som försäljningsvillkor bör enligt domänstyrelsen föreskrivas i huvudsak

följande.

Beträffande huvudgården:

Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar å densamma skall

ingå i försäljningen. Köparen skall svara för uppkommande annuiteter och

övriga kostnader för gården berörande torrläggningsföretag. Kronan eller

eventuell köpare av en utstämplad virkespost om 654 m3sk, vilken icke

ingår i försäljningen, skall förbehållas rätt att behålla posten å rot intill

den 1 juni 1956 och ha virket kvarliggande högst ett år därefter. Köparen

skall medgiva vattenfallsstyrelsen såsom ägare av strömfallsfastigheten Eke
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

näs 22 i Vinnerstads socken rätt att kostnadsfritt för all framtid behålla en

över gården framdragen elektrisk ledning. Med skyldighet att ersätta skada,

som därav kan uppkomma, skall vattenfallsstyrelsen tillika äga borttaga för

ledningen hinderliga och för dess säkerhet farliga träd och buskar, vilka

skall tillfalla markägaren och tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens

personal skall äga obehindrat tillträde till gården för ledningens tillsyn, underhåll

och reparation. Till säkerhet för nämnda rättigheter skall inteckning

få meddelas i gården. Intill dess sådan inteckning meddelats, skall köparen

vara skyldig att vid överlåtelse av gården eller del därav göra förbehåll om

rättigheternas^ bestånd och tillförbinda ny ägare att vid överlåtelse göra enahanda

förbehåll. Vidare skall innehavare av övriga över gården med vederbörligt

tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehållas rätt att behålla

och nyttja ledningarna utan rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse

av ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring, reparation

och tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å

kreatur.

Beträffande området:

Köparen skall omedelbart efter köpets genomförande vidtaga åtgärd för

områdets sammanläggning med fastigheten Åkersberg l1.

Beträffande såväl huvudgården som området:

Desamma skall, efter avstyckning av området, överlåtas i befintligt skick

med tillträde å dag, som domänstyrelsen bestämmer. I övrigt skall bestämmelserna

i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i

vissa fall av kronoegendom in. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Departementschefen.

Försäljningsförslaget föranleder icke någon erinran från min sida. För försäljningen

av huvudgården är riksdagens medverkan erforderlig. Frågan om

försäljning av området om cirka 3 600 kvadratmeter torde i samband därmed

böra underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendomen Äkra l1 och 21 med Valsta 41 i Bettna

socken, Södermanlands län, skall avyttras sålunda, att ett

område om cirka 3 600 kvadratmeter av egendomen säljes

till rörmontören Gotthard Lundstedt för en köpeskilling, beräknad

efter en krona för kvadratmeter, samt återstoden av

egendomen till lantbrukaren Herbert Aldén för en köpeskilling

av 132 500 kronor, båda lotterna på i huvudsak

de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

4 ro.

Kolstad l1, 21 och 31 i Mjölby stad.

Domänstyrelsen (skr. 31/12 1953) hemställer, att av kronoegendomen

förra hospitalshemmanet 1 1/4 mantal Kolstad l1, 21 och 31 i Mjölby stad

skall säljas dels huvudgårdslotten samt bostadslotten Källeberg om tillsammans

196,23 hektar till egendomens arrendator Gustaf Kolsbo, dels ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

29

område om 13,48 hektar till ägaren av den egendomen angränsande fastigheten

Ängstorpet, lantbrukaren Karl Pettersson.

Beträffande egendomens beskaffenhet in. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 5 kilometer från stadens centrum, är till

den 14 mars 1954 utarrenderad mot en avgäld, som för arrendeåret 1953/

54 utgår med 6 060 kronor. Den innehåller en areal av 285,1 hektar, varav

73 hektar åker, 2,28 hektar tomt och trädgård samt 145,8 hektar skogsmark.

Jordbruket är medelgott för orten. Jordmånen är av växlande karaktär.

Mossjorden (22 hektar) är dålig. Hela egendomen är täckdikad.

Boningshuset är gammalt och kallt, varför det är i behov av ombyggnad.

Detta är även fallet med arbetarbostäderna. Ladugård, stall, loge och svinhus

saknas, sedan dessa byggnader jämte egendomens maskinhall nedbrunnit

i september 1951. Den elektriska installationen tillhör arrendatorn,

vilken även äger andelarna i Kolstads elektriska distributionsförening. Motala

ströms aktiebolag har elektriska ledningar framdragna över ägorna.

Till egendomen hör fiske i Kolstadssjön. Fisktillgången är emellertid ringa.

Taxeringsvärdet är 309 400 kronor, varav 197 400 kronor jordbruksvärde

för huvudgården.

De tre till försäljning föreslagna lotterna har utmärkts å en av distriktslantmätaren

Ernst G. Petrelius år 1927 upprättad karta, varvid huvudgårdslotten

betecknats litt. A, bostadslotten Källeberg litt. B samt tilläggsmarken

litt. C.

Huvudgårdslotten och bostadslotten innehåller tillhopa (195,88 + 0,35 =)

196,23 hektar, varav 72,86 hektar åker och tomt, 47,80 hektar ängs- och

betesmark, 70,45 hektar skogsmark samt 5,12 hektar avrösningsjord och

impediment. Skogsmarkens virkesförråd uppgår till 6 700 m3sk eller 95

m3sk per hektar. 1 500 m3sk av virkesförrådet tillhör åldersgrupp V. Den

ideala medelboniteten beräknas till 5,5.

Området om 13,48 hektar innehåller 2,31 hektar åker och tomt, 4,10

hektar ängs- och betesmark samt 7,07 hektar avrösningsjord och impediment.

Skogsmarkens virkesförråd uppgår till 338 m3sk. 198 m3sk av virkesförrådet

tillhör åldersgrupp V eller äldre åldersgrupper. Den ideala medelboniteten

beräknas till 3,8.

I kronans ägo ltvarblir 75,38 hektar, varav 0,93 hektar disponeras av

Mjölby stad som skolhustomt.

Arrendatorn har anhållit att få förvärva inägorna jämte viss skogsmark.

Efter samråd med lantbruksdirektören och överlantmätaren har domänintendenten

förordat försäljning av huvudgården med en areal av omkring

204 hektar samt ett särskilt område om cirka 13 hektar, avsett till förstärkning

av den egendomen angränsande fastigheten Ängstorpet, vilken

tidigare försålts av kronan.

Lantbruksnämnden har funnit, att huvudgårdslotten blir ett utmärkt

jordbruk med fullt tillräcklig skogsareal, och har därför intet att erinra

emot att denna lott säljes till Kolsbo, vilken kan erhålla erforderligt förvärvstillstånd.

Det förutsättes, att försäljningen av tillskotts jord till Ängstorpet

fullföljes i samband därmed.

Distriktslantmätaren har förklarat, att hinder ej torde möta att utan att

avvakta avstyckningens slutförande verkställa den erforderliga saluvärderingen,

då avstyckningslinjerna är utstakade och markerade å marken.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Vid förrättningar den 29 maj och den 16 november 1953 har uppskattningsnämnden

saluvärderat dels inägorna å huvudgårdslotten och området

om 13,48 hektar (lotterna A och C), dels bostadslägenheten Källeberg

(lotten B), vilken innehåller en arbetarbostad till huvudgården och enligt

uppskattningsnämnden bör tillhöra denna. Huvudgårdslotten har därvid

åsatts ett värde av 121 200 kronor. Värderingen har verkställts så, att uppskattning

först skett som om de nedbrunna byggnaderna funnits kvar.

Däi’vid har värdet beräknats till 229 200 kronor. Från detta belopp har

sedan dragits den brandskadeersättning, som domänstyrelsen uppburit och

som ännu ej förbrukats i nybyggnad, eller 108 000 kronor. Området om

13,48 hektar och bostadslotten har värderats till 9 530 respektive 6 000

kronor. Då Kolsbo väl hävdat egendomen sedan år 1936 och hans fader

brukat gården alltsedan år 1890, anser uppskattningsnämnden, att Kolsbo

bör tillerkännas hembudsrätt till huvudgårdslotten och Källeberg.

Domänstgrelsens skogstekniska byrå har den 17 oktober 1953 fastställt

värdet å skogen och skogsmarken till 88 000 kronor för huvudgårdslotten

(lotten A) och 4 000 kronor för tillskottsmarken (lotten C). I beloppen ingår

icke värdet av verkställda klappalättstämplingar om 2 552, respektive

304 m3sk.

Jägmästaren och över jägmästaren har tillstyrkt försäljningarna.

Kolsbo och Pettersson har förbundit sig att gälda avstyckningskostnaderna

och har skriftligen godtagit såväl köpeskillingarna som villkoren i

övrigt.

Domänstyrelsen upplyser, att enligt en av styrelsen företagen utredning

angående vilka egendomar, som bör försäljas, ifrågavarande egendom, om

den behålles som arrendegård, kommer att medföra en årlig förlust för statsverket

av 100 kronor. De med anledning av branden och förhållandena i övrigt

erforderliga byggnadsarbetena beräknas av styrelsen under den närmaste

framtiden draga en kostnad av 265 000 kronor. Styrelsen biträder därför

det uppgjorda försäljningsförslaget, vilket innebär, att huvudgårdslotten

skall säljas för en köpeskilling av (121 200 + 88 000 =) 209 200 kronor,

bostadslotten för 6 000 kronor samt området om 13,48 hektar för

(9 530 -f- 4 000 =) 13 530 kronor.

Såsom försäljningsvillkor bör enligt domänstyrelsen föreskrivas följande.

Beträffande samtliga lotter:

Lotterna skall, efter genomförd jorddelning, överlåtas i befintligt skick

med tillträde å dag, som bestämmes av domänstyrelsen. Endast domänverket

tillhöriga hus och anläggningar skall ingå i försäljningen. Innehavare

av över lotterna med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar

skall förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köpare

till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för

skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom

för skada, som förorsakas på kreatur. Köparna skall svara för avstyckningskostnaderna.

I övrigt skall bestämmelserna i förordningen den 25 maj

1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. in. i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

31

Beträffande huvudgårdslotten:

Från försäljningen skall undantagas en virkespost om 2 552 m3sk. Kronan

eller köparen av denna virkespost skall förbehållas rätt att behålla posten

å rot femton månader efter tillträdesdagen och att ha virket kvariiggande

ytterligare tolv månader därefter. Uppburen ersättning för nedbrunna

byggnader skall tillkomma kronan. Samtliga på arrendekontraktet grundade

rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn — dock med undantag

av eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter — skall anses vara reglerade

genom försäljningen.

Beträffande tillskotts jorden:

Från försäljningen skall undantagas en virkespost om 304 m3sk. Kronan

eller köparen av denna virkespost skall förbehållas rätt att behålla

posten å rot femton månader efter tillträdesdagen och att ha virket kvarliggande

ytterligare tolv månader därefter. Köparen skall omedelbart efter

köpets genomförande låta vidtaga åtgärder för sammanläggning av lotten

med honom förut tillhörig fastighet.

Departementschefen.

Försälj ningsförslaget föranleder ingen erinran från min sida. För försäljning

av huvudgårdslotten är riksdagens medverkan erforderlig. Även

frågan om försäljning av bostadslotten och tillskottsjorden torde i samband

därmed böra underställas riksdagens prövning. Jag hemställer därför,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att av kronoegendomen Kolstad l1, 21 och 31 i Mjölby

stad må, efter genomförd jorddelning, säljas dels huvudgårdslotten

och bostadslotten om respektive 195,88 och 0,35

hektar till egendomens arrendator Gustaf Kolsbo för en

köpeskilling av 209 200 kronor för huvudgårdslotten och

6 000 kronor för bostadslotten, dels ock ett område om 13,48

hektar till Karl Pettersson för en köpeskilling av 13 530 kronor,

allt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen

föreslagit.

5:o.

Rommelsjö Hovmansgård 21 i Jönköpings län.

Domänsiijrelsen (skr. 6/12 1952) hemställer, att kronoegendomen förra

profossbostället 8/4 mantal Rommelsjö Hovmansgård 21 i Öggestorps socken,

Jönköpings län, skall säljas till egendomens arrendator Enock Ström.

Rörande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 3 kilometer från Tenhults station vid järnvägen

Jönköping—Nässjö, är till den 14 mars 1953 utarrenderad mot en

avgäld, som för arrendeåret 1952/53 utgår med 925 kronor. Ägorna är utlagda

i tre skiften, nämligen hemskifte, utskifte och landvinningsjord vid

Tenhultssjön, vilka ursprungligen innehållit sammanlagt 135,17 hektar. Från

egendomen har dels genom expropriation avskilts ett område om 0,59 hektar,

dels år 1951 för skogsbruksändamål avstyckats 56,71 hektar av hemskiftet,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

vilken lott sedermera erhållit jordregisterbeteckningen Rommelsjö Hovmansgård

23. Återstoden av egendomen — exklusive landvinningsjorden —

innehåller 77,87 hektar. Härav redovisas i 1934 års skogsindelningshandlingar

18,79 hektar som åker. Vid uppskattningsförrättningar å egendomen

år 1951 har 2,80 hektar av åkerarealen ansetts böra överföras till betesmark.

Med iakttagande härav omfattar ägorna 15,99 hektar åker, 11,15 hektar betes-

och hagmark, 40,75 hektar skogsmark och 9,98 hektar impediment. Åkerjorden

består i huvudsak av knappt medelgod sandmylla på grus- eller sandbotten.

Landvinningsj orden, som innehåller 0,7 hektar avrösningsjord, har

tillagts egendomen vid en år 1854 verkställd men icke fastställd delningslörrättning.

Sedan år 1948 är landvinningarna till Rommelsjö by föremål

för laga skifte efter därom av kronan gjord ansökning. Vissa sakägare har

bestritt skiftet och tvisten har underställts vederbörande ägodelningsrätt. Genom

numera lagakraftvunnet utslag den 19 juni 1952 har tvisten avgjorts till

kronans förmån. Till egendomen hör andel uti byns gemensamma fiske i

Tenhultssjön.

Av kronans byggnader är manbyggnaden, uppförd år 1890, mindre god

och saknar moderna bekvämligheter. Ladugården är dålig och behöver ersättas

med en ny byggnad. Även svinhuset, som tillika inrymmer vedbod

in. m., är dåligt. Arrendatorn äger ett antal mindre byggnader ävensom

en cementerad gödselstad, vattenledningar, cementinredning i ladugården

och svinhuset samt den elektriska installationen. Elektriska ledningar, tillhörande

Smålands kraftaktiebolag, är framdragna över ägorna. Egendomen

har del i Stensjöns regleringsföretag.

Taxeringsvärdet är 32 000 kronor jordbruksvärde. Skogen är samtaxerad

med annan kronoskog.

Lantbruksnämnden i länet har anfört, att egendomen synes böra bestå

såsom särskild jordbruksfastighet. Med hänsyn till den rikliga skogstillgången

torde dock viss del av skogsmarken vid eventuell försäljning kunna undantagas

såsom kronopark.

Vederbörande distriktslantmätare har i redogörelse för utredning rörande

den år 1951 verkställda avstyckningen anfört, bland annat, att skogsavkastningen

på den återstående stamfastigheten torde uppgå till omkring 175

fm3 för år. Detta får anses fullt tillfredsställande. Virkestillgången å fastigheten

är tillräcklig för nybyggnader och reparationer. Egendomen torde utgöra

en fullt bärkraftig kombinerad jordbruks- och skogsbruksfastighet.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 12 november 1951 åsatt

huvudgården ett saluvärde av 87 550 kronor, därav 63 400 kronor för skogsmark

och skog enligt särskild, av domänstyrelsens skogstekniska byrå fastställd

värdering. Värdet av landvinningsj orden har uppskattats till 2 000

kronor. Då egendomen innehafts och väl hävdats av Ström sedan år 1947

och dessförinnan av hans hustrus släkt under omkring 80 år, har uppskattningsnämnden

föreslagit hembudsrätt för Ström vid försäljningen. Vederböiande

över jägmästare har icke haft något att erinra mot uppskattningsnämndens

värdering.

Den vid uppskattningsförrättningen gjorda skogsvärderingen har i augusti

1952 blivit föremål för översyn av domänstyrelsens skogstekniska byrå, som

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

33

därvid höjt skogsvärdet med 7 500 kronor. Saluvärdet uppgår härefter till

(87 550 + 2 000 + 7 500 =) 97 050 kronor.

Ström har meddelat, att han gärna vill förvärva fastigheten. Emellertid

har han framhållit, att ladugården måste nybyggas och att bostadshuset

är i stort behov av grundförbättring. Kostnaderna för dessa byggnadsarbeten

blir med hänsyn till den föreslagna köpeskillingen för stora för att

kunna förräntas. En köpeskilling av 85 000 kronor är därför enligt hans mening

mera skälig. Efter förhandlingar har han emellertid förklarat sig villig

erlägga 91 000 kronor för fastigheten.

Domänstyrelsen har med ledning av en inom styrelsen försöksvis tillämpad

värderingsmetod beräknat saluvärdet å egendomen till 95 200 kronor. Styrelsen

har vidare i ingiven promemoria meddelat att, därest den till 120 000

kronor beräknade ombyggnaden verkställes, saluvärdet å egendomen visserligen

kan höjas med 75 685 kronor till (95 200 + 75 685 =) 170 885 kronor.

Vid en försäljning av egendomen finnes emellertid då icke täckning för det

överskjutande i byggnationen nedlagda kapitalet av cirka 44 000 kronor.

Vid förnyad utarrendering kan man ej heller påräkna någon förräntning

av detta kapital. För erhållande av högre köpeskilling än som motsvarade

saluvärdet vore i och för sig naturligt att låta utbjuda egendomen till salu.

Detta torde emellertid ej böra komma i fråga med hänsyn till den långa tid,

över 80 år, som egendomen brukats av arrendatorn och hans hustrus släkt

före honom. Vid angivna förhållanden har styrelsen funnit den erbjudna

köpeskillingen av 91 000 kronor fullt godtagbar. Styrelsen tillstyrker därför,

att Ström skall få förvärva fastigheten för sistnämnda belopp. Under hand

har styrelsen inhämtat, att Ström icke är ägare av jordbruksfastighet. På

grund härav torde han kunna erhålla lagfart å fånget genom företeende

av s. k. landsfiskalsintyg. Försäljningen bör enligt styrelsens förslag i övrigt

ske på följande villkor.

Egendomen överlåtes i befintligt skick med tillträde å dag, som domänstyrelsen

bestämmer. Endast kronan tillhöriga hus och anläggningar å egendomen

ingår i försäljningen. Samtliga på arrendekontraktet grundade rättsanspråk

mellan kronan och arrendatorn — dock med undantag av eventuellt

oguldna arrendeavgälder och skatter — skall anses vara reglerade genom försäljningen.

Köparen skall svara för annuiteter och övriga kostnader för

torrläggningsföretag, som berör egendomen. Vidare förbehålles innehavare

av elektriska ledningar, vilka med vederbörligt tillstånd framdragits över

egendomen, rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köparen

till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för skada

till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom för

skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen

den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

in. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader har i remissutlåtande

den 21 december 1953 rörande den av domänstyrelsen ifrågasatta upprustningen

av egendomens byggnadsbestånd beräknat kostnaderna härför till

sammanlagt omkring 32 000 kronor, varav 10 500 kronor för bostadshuset,

3 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 98.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

18 000 kronor för ladugården samt 3 500 kronor för vagnboden. Anstalten

har därvid utgått från att bostadshuset skall ge en fullgod bostadsstandard

åt ägarens familj och att ekonomibyggnaderna skall utformas så, att de

kommer att motsvara vad egendomen ur ekonomisk synpunkt kan bära.

Den beräknade kostnadssumman kan enligt anstalten fördelas på ett antal

år och behöver fördenskull icke äventyra jordbrukets ekonomi efter övertagandet

av egendomen. Anstalten har vidare meddelat, att den nuvarande

arrendatorn förklarat sig införstådd med anstaltens förslag.

Departementschefen.

Jag tillstyrker försäljning av ifrågavarande egendom. Då såväl den överenskomna

köpeskillingen som försäljningsvillkoren i övrigt synes mig kunna

godtagas, hemställer jag alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

medge,

att kronoegendomen Rommelsjö Hovmansgård 21 i Öggestorps

socken, Jönköpings län, må säljas till egendomens arrendator

Enock Ström för en köpeskilling av 91 000 kronor

samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen

föreslagit.

6:o.

Ödhult 38 och Solhem l1 i Kalmar län.

Domänstgrelsen (skr. 31/12 1953) hemställer, att kronoegendomen Ödhult

38, utgörande huvudgården till förra kaptensbostället 1 mantal Ödhult

nr 3 i Målilla socken, Kalmar län, jämte den tillsammans med huvudgården

brukade lägenheten Solhem l1 skall utbjudas till salu under hand.

Styrelsen erinrar om att frågan om försäljning av områden från bostället

tidigare varit föremål för prövning. Sålunda medgav 1932 års riksdag

(Prop. 202; Rskr. 223j, att egendomens huvudgård finge på vissa villkor

säljas till egendomens dåvarande arrendator. Försäljningen kom emellertid

ej till stånd, enär arrendatorn icke godtog försäljningsvillkoren. Vidare lämnade

Kungl. Maj :t genom beslut den 6 mars 1942 en ny framställning från

styrelsen om försäljning av huvudgården jämte lägenheten Solhem utan

bifall.

Beträffande egendomens beskaffenhet in. in. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 7 kilometer från Hultsfreds köping och 1 kilometer

från ödhults järnvägsstation, är utarrenderad till Erik Eriksson

intill den 14 mars 1955 mot en årlig avgäld av 2 500 kronor. Gården är uppdelad

i fyra skiften, nämligen hemskiftet, Dammaskiftet, Grisebäcksskiftet

och Osängsskiftet. Arealen utgör sammanlagt 127,36 hektar, varav 47,344

hektar åker. Å hemskiftet är cirka 30 procent av åkern mossjord och 40

procent stenig mineraljord.

Av åbyggnaderna är manbyggnaden i dåligt skick samt arbetarbostaden,

magasinet, ladugården och logen av mindre god beskaffenhet. Mjölkrummet

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98. 35

tillhör arrendatorn. Högspännings- och servisledningar är framdragna över

ägorna.

Egendomen har del i avdilcningslån för sänkning av sjön Hulingen med

en annuitet av 376 kronor 86 öre under åren 1935—1954, 338 kronor 85 öre

under år 1955, 43 kronor 47 öre under åren 1956—1959 samt en slutlig inbetalning

av 39 kronor 53 öre år 1960.

Enligt 1952 års fastighetstaxering utgör egendomens jordbruksvärde

72 900 kronor. Skogen är samtaxerad med annan kronoskog.

Egendomen har vid två särskilda tillfällen varit föremål för lantbruksnämndens

undersökningar. Nämnden har därvid uppgjort en plan för egendomens

användning för förstärkning av kringliggande jordbruk. Enligt planen

bör, bland annat, viss mark — däribland Grisebäcksskiftet — tillföras

fastigheten Lockebo l3.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att egendomens tilldelning av skogsmark

synes vara tillfredsställande för att säkerställa behovet av skälig husbehovs-

och stödskog. Hänsyn bör i detta fall enligt lanbruksstyrelsen även

tagas till att en betydande del av haginarken liksom också en mindre del

av den odlade jorden framdeles lämpligast bör utnyttjas som skogsmark.

De till fastigheten hörande skiftena Osängen och Grisebäck är belägna på

avsevärt avstånd från brukningscentrum. Ett överförande av dessa skiften

till angränsande egendomar (Uppsala l1 respektive Lockebo l3) synes ur

fastighetsbildningssynpunkt önskvärt. Speciellt ägoavståndet till Osängen

skulle därigenom betydligt förkortas. Med hänsyn till kostnaderna för egendomens

iståndsättande kan möjligen övervägas, huruvida det icke är lämpligt

att använda egendomen för förstärkning av kringliggande jordbruk, förslagsvis

i överensstämmelse med lantbruksnämndens plan. Förutsättningarna

för att genomföra denna synes böra närmare undersökas. Det framhålles

dock, att enligt planen Ödhult 38 i huvudsak avses att användas för

förstärkning av redan bärkraftiga jordbruk. Enär egendomen därför knappast

kan sägas vara behövlig för förstärkning av ofullständiga jordbruk,

anser lantbruksstyrelsen, att ur jordpolitisk synpunkt något direkt krav på

dess uppdelning ej kan uppställas.

Jägmästaren och överjägmästaren tillstyrker försäljning till arrendatorn,

dock först sedan Grisebäcksskiftet genom ägoutbyte tillagts Lockebo l3 mot

avstående av viss skogsmark till ödhult 38.

Domänintendenten bar på domänstyrelsens uppdrag undersökt möjligheterna

att uppdela egendomen i huvudsaklig överensstämmelse med

lantbruksnämndens plan. Därvid har det visat sig, att endast ägaren till

Lockebo l3 förklarat sig önska inköpa mark, nämligen Grisebäcksskiftet.

Övriga i lantbruksnämndens utredning angivna jordägare har förklarat, att

de icke önskar förvärva ytterligare mark. Med hänsyn till storleken och sammansättningen

av Lockebos ägor är enligt domänintendenten någon förstärkning

av detta jordbruk icke behövlig. Skiftet ligger visserligen intill denna

fastighets ägor, men avståndet för åkerns brukande är i det närmaste lika

långt som för Ödhult 38. Då arrendatorn önskar förvärva egendomen i dess

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

helhet, synes enligt domänintendenten skäl saknas för en uppstyckning av

densamma.

Vid uppskattningsförrättning för egendomens avyttring i en lott har föreslagits

ett saluvärde av 139 000 kronor, därav 57 000 kronor belöper å skog

och skogsmark enligt en av domänstyrelsen den 8 augusti 1952 fastställd

värdering. Från skogsvärderingen har undantagits en klappalättstämpling

om 956 m3sk.

Eriksson har skriftligen uppgivit sig icke vilja förvärva egendomen till det

åsatta saluvärdet, som enligt hans mening är för högt i förhållande till egendomens

beskaffenhet. Senare har Eriksson meddelat, att han ämnar avflytta

från egendomen den 14 mars 1955.

Domänstgrelsen upplyser, att den undersökt förutsättningarna för en försäljning

av Grisebäcksskiftet, som omfattar 3,895 hektar åker och 7,215 hektar

avrösningsjord, för sig och egendomen i övrigt för sig. Saluvärdet å Grisebäcksskiftet

har uppskattats till 21 000 kronor, varav 9 000 kronor för åkern

samt 12 000 kronor för skogen och skogsmarken, samt å egendomen i övrigt

till 122 600 kronor, varav 48 000 kronor för skog och skogsmark. Domänintendenten

har i samband därmed framhållit, att vid uppskattningsförrättningen

å egendomen åkern vid Grisebäcksskiftet åsattes ett värde av 7 400

kronor, beräknat efter 1 900 kronor för hektar, men att skiftet vid en separat

försäljning för sammanläggning med Lockebo l3 borde betinga en köpeskilling

av 9 000 kronor för åkern, beräknad efter 2 300 kronor för hektar.

Med den kännedom domänintendenten har om förhållandena är han emellertid

övertygad om att huvudgården, om skiftet frånskildes, skulle väsentligt

förlora i värde och att svårigheter kunde uppstå att finna köpare till

egendomen, därest denna skulle drivas som jordbruk. Egendomens bästa

åkerjord finns nämligen å Grisebäcks- och Osängsskiftena.

Domänstyrelsen erinrar härefter om att riksdagen tidigare beslutat, att

egendomen skall försäljas i sin nuvarande omfattning samt att statsrevisorerna

vid besök år 1945 ansett, att egendomen icke borde behållas i kronans

ägo. Vidare framhålles, att de i ärendet framkomna omständigheterna ger

vid handen, att egendomen i sin helhet ej kan utnyttjas för uppdelning på

angränsande fastigheter. Jordbruket är svagt och dess underlag bör icke

utan tvingande skäl beskäras. Ur jordpolitisk synpunkt kan ej heller, såsom

lantbruksstyrelsen framhållit, något direkt krav ställas på egendomens uppdelning.

Domänstyrelsen anser därför, att egendomen oskiftad bör försäljas

genom utbud i allmänna marknaden. Skogsvärdet bör därvid i enlighet med

domänstyrelsens beslut upptagas till 57 000 kronor. Med hänsyn härtill bör

fastighetens saluvärde fastställas till 139 000 kronor. Den undantagna

ldappalättstämplingen om 956 m3sk beräknas ha ett värde av 42 000 kronor.

Försäljningen bör enligt domänstyrelsen i övrigt ske på följande villkor.

o Egendomen — med undantag av en virkespost om 956 m3sk — bör överlåtas

i befintligt skick med tillträdesrätt för köparen den 14 mars 1955. Endast

domänverket tillhöriga hus och anläggningar skall ingå i försäljningen.

Kronan eller köparen av ovannämnda virkespost skall förbehållas rätt att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

37

behålla posten å rot intill den 1 juni 1957 och ha virket kvarliggande högst

ett år därefter. Köparen skall svara för på egendomen belöpande annuiteter

och övriga kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag. Innehavare

av över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska

ledningar skall förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt

för köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare

för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom

för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen

den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av

kronoegendom m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Departementschefen.

Enligt en av lantbruksnämnden uppgjord plan har ifrågavarande egendom

ansetts böra användas för förstärkning av kringliggande jordbruk.

Ägaren av en av de närbelägna fastigheterna har även förklarat sig önska

förvärva ett av gårdens skiften i sådant syfte. Av utredningen i ärendet

framgår emellertid tillika, att övriga ägare av fastigheter i egendomens närhet

icke ifrågasatt någon förstärkning av dem tillhöriga fastigheter. Ett

frånskiljande av nämnda skifte skulle, såsom domänintendenten framhållit,

innebära en avsevärd minskning av egendomens jordbruksunderlag. Utsikterna

till försäljning av återstående del av egendomen skulle förmodligen

också starkt minska. Under sådana förhållanden anser jag mig böra biträda

domänstyrelsens förslag, att egendomen i sin helhet skall säljas genom

utbud i allmänna marknaden. Den föreslagna köpeskillingen och de av styrelsen

angivna villkoren i övrigt synes böra godtagas. Jag hemställer alltså,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendoihen Ödhult 38 med lägenheten Solhem l1

i Målilla socken, Kalmar län, må med ett saluvärde av

139 000 kronor säljas på i huvudsak de villkor, som domänstyrelsen

föreslagit.

7 :o.

Starrarp 81, 85 och 8® i Malmöhus län.

Domänstyrelsen (skr. 18/12 1953) hemställer, att av kronoegendomen

förra trumpetarebostället 2/3 mantal Starrarp 81 med tillhörande fastigheter

i Fränninge socken, Malmöhus län, skall säljas, huvudgården Starrarp 81 till

arrendatorerna av denna, Wille Lagnebo och hans hustru Evy Lagnebo, samt

fastigheterna Starrarp 85 (bildad av 83 jämte ett å stamfastigheten beläget,

med litt He betecknat område) och 8® (bildad av 84 jämte ett med litt. Hf

betecknat område) till respektive arrendatorer av fastigheterna, Nils Lassesson

och Ivar Johnsson.

Rörande egendomens beskaffenhet m. in. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 7 kilometer från Vollsjö samhälle och 16

kilometer från Hörby, innehåller i två skiften sammanlagt 62 hektar. Den

har utmärkts på en av extra lantmätaren Egron Sundberg år 1918 upprät
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

tad karta. Med undantag av fastigheten Starrarp 82 om 9,4 hektar — som

lyder under domänverkets skogsförvaltning och år 1948 kultiverats med

ek och ask — är egendomen till den 14 mars 1954 utarrenderad på följande

sätt, nämligen huvudgården till makarna Lagnebo mot en avgäld av 2 300

kronor per år, Starrarp 83 och lotten litt. He (85) till Lassesson mot en avgäld

av 95 kronor per år samt Starrarp 84 och lotten litt. Hf (86) till Johnsson

mot en avgäld av 150 kronor per år.

Åkerjorden består av moränmark med stenig botten och är blandad med

klappersten. Omkring åbyggnaderna är den av tämligen god beskaffenhet

men sämre i de norra och nordöstra delarna av egendomen. Omkring 5

hektar är täckdikade enligt plan. Odlingsmarken är mycket stenbunden

och delvis beväxt med en och al. Grus och lertäkt finnes å vissa mindre

samfällda områden. Ett å egendomen befintligt torvmosseskifte är numera

slutbrukat. Skogsmarken omfattar 9,55 hektar, av vilka endast 0,65 hektar

är bevuxna med skog. Den ideala medelboniteten beräknas till 10—12 fm3.

Byggnadsbeståndet å huvudgården är i huvudsak gammalt och otidsenligt.

Ett garage och värmeledningsanläggning i boningshuset in. in. tillhör

arrendatorn. Å de två övriga arrendelotterna tillhör boningshus och uthus

vederbörande arrendatorer. Fränningeortens energiförening bär elektriska

ledningar framdragna över ägorna.

Taxeringsvärdet är å huvudgården 68 000 kronor, därav 1 500 kronor

skogsmarksvärde, samt å de övriga lotterna 2 000, respektive 3 400 kronor.

Revirförvaltaren har föreslagit, bland annat, att Starrarp 82 måtte utökas

med ett för kultur av ädla lövträd lämpligt område om cirka 11 hektar

odlingsmark och stenbunden åker (ägofigurerna nr 20—24 samt delar av

nr 18 och 19 å förenämnda karta). Detta område skulle sålunda undantagas

från försäljning och ställas under skogsförvaltningen.

Lantbruksnämnden har i yttranden den 16 november 1950 och den 21 mars

1951, uttalat att den icke har något att erinra mot att det av revirförvaltaren

angivna området tillföres skogsstaten. Nämnden tillstyrker likaså, att

Starrarp 83 med lotten litt. He respektive Starrarp 84 med lotten litt. Hf försäljes

till vederbörande arrendatorer samt att återstoden av stamfastigheten

— med undantag av det åkerområde, som å kartan betecknats med ägofigurerna

nr 25—27 — försäljes till huvudgårdsarrendatorn. Sistnämnda

åkerområde bör överlåtas till lantbruksnämnden för att disponeras vid en

framtida rationalisering av angränsande brukningsenheter. Samtliga arrendatorer

har försäkrat, att de icke är ägare till jordbruksfastighet, varför de

torde kunna erhålla lagfart å fången med stöd av s. k. landsfiskalsintyg.

i nytt yttrande den 9 juli 1951 bär nämnden föreslagit uppdelning av området

ägofigurerna nr 25—27 i två lotter för försäljning som tillskottsjord

till lantbrukarna Gunnar Kristiansson respektive Johan Nilsson.

Sedan domänintendenten förklarat sig biträda lantbruksnämndens förslag,

har efter förrättning år 1953 följande ändringar i fastighetsförhållandena

inträtt.

Avstyckning och sammanläggning till en fastighet har skett av lotten litt.

He med Starrarp 83, lotten litt. Hf med Starrarp 84 samt området om cirka

11 hektar (betecknat litt. Hg) med Starrarp 82. De nybildade fastigheterna

har erhållit registerbeteckningarna Starrarp 85 om 4,395 hektar, 8° om 5,036

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98.

39

liektar, respektive 87 om 20,766 hektar. Området för rationaliseringsändamål

har avstyckats till en särskild fastighet med en areal av 7,18 hektar

och åsatts beteckningen Starrarp 88. Huvudgårdens (stamfastighetens) area]

utgör efter avstyckningen 24,8 hektar, därav 19,2 hektar tomt och åker, 0,3

hektar äng, 4,6 hektar odlingsmark (skogsmark), 0,6 hektar torvmosse samt

0,1 hektar impediment.

Uppskattningsnämnden har den 28 oktober 1953 saluvärderat huvudgården

(Starrarp 81) om 24,8 hektar i det skick, vari den kontraktsenligt skall

avlämnas, till i avrundat tal 54 800 kronor. Därav utgör 3 700 kronor värdet

av skogsmark och skog enligt av styrelsens skogstekniska byrå den 23

oktober 1953 fastställd värdering. Vid uppskattningen av saluvärdet har

nämnden verkställt avdrag med 7 500 kronor för värdet av arrendatorn tillhöriga

hus och anläggningar. Starrarp 85 har saluvärderats till 3 850 kronor,

varav skogsvärde 1 900 kronor, och 86 till 5 850 kronor, varav skogsvärde

1 300 kronor. Nämnden har förordat försäljning av lotterna till arrendatorerna.

Starrarp 8S hör enligt nämnden genom kompletterande lantmäteriförrättning

delas i två lotter för försäljning till Axel Johansson och Gunnar

Kristiansson.

Domänstyrelsen tillstyrker försäljning av huvudgården, Starrarp 81, till

makarna Lagnebo, Starrarp 85 till Lassesson och Starrarp 88 till Johnsson,

vilka samtliga innehaft sina arrenden sedan 1948. Styrelsen upplyser, att

Evy Lagnebos fader och farfader dessförinnan arrenderat egendomen i dess

helhet sedan år 1900 samt att Lassesson och Johnsson under några år i egenskap

av underarrendatorer brukat de mindre områden, där deras byggnader

är belägna. De åsatta saluvärdena har icke givit anledning till erinran från

styrelsens sida. Styrelsen är för närvarande — i avsaknad av närmare utredning

— icke beredd framlägga förslag till försäljning av Starrarp 88.

Som försäljningsvillkor beträffande samtliga nu ifrågavarande tre fastigheter

bör enligt styrelsen föreskrivas följande.

Fastigheterna skall överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som

domänstyrelsen bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar

skall ingå i försäljningarna. Samtliga på arrendekontrakten grundade

rättsanspråk mellan kronan och vederbörande arrendatorer skall — dock

med undantag för eventuellt oguldna arrendeavgälder samt skatter och

onera — anses vara reglerade genom försäljningarna. Innehavare av över

fastigheterna med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar

skall förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köparna

till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för

skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom

för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i

förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall

av kronoegendom m. in. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Makarna Lagnebo samt Johnsson har förklarat sig godkänna de för respektive

fastigheter föreslagna köpeskillingarna och villkoren. Jämväl Lassesson

har godkänt desamma om än priset, 3 850 kronor, enligt hans förmenande

ligger omkring 1 000 kronor för högt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Departementschefen.

Jag tillstyrker de av domänstyrelsen föreslagna försäljningarna. För försäljningen

av Starrarp 81 är riksdagens medverkan erforderlig. Även försäljningen

av Starrarp 85 och 8« torde i samband därmed böra underställas

riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att av kronoegendomen Starrarp 81 med tillhörande fastigheter

i Fränninge socken, Malmöhus län, må säljas, dels

huvudgården Starrarp 81 till Wille Lagnebo och Evy Lagnebo

för en köpeskilling av 54 800 kronor, dels fastigheten

Starrarp 85 till Nils Lassesson för en köpeskilling av 3 850

kronor, dels fastigheten Starrarp 88 till Ivar Johnsson för en

köpeskilling av 5 850 kronor, samtliga fastigheter på i huvudsak

de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

8:o.

Fötene Nordgården 61 i Älvsborgs län.

Domänstyrelsen (skr. 11/12 1953) hemställer, att kronoegendomen förra

hovsmedsbostället 1 mantal Fötene Nordgården 61 i Södra Härene socken,

Älvsborgs län, skall — sedan avstyckning skett av ett grustagsområde om

cirka 3,25 hektar — säljas till egendomens arrendator Bror Freiholtz.

Rörande egendomens beskaffenhet in. in. inhämtas följande.

Egendomen, som är belägen omkring 7 kilometer från Vårgårda järnvägsstation

och 30 kilometer från Alingsås, är till den 14 mars 1954 utarrenderad

mot en avgäld, som för arrendeåret 1952/53 utgick med 2 882 kronor 38 ore.

Den innehåller i fyra skiften en areal av cirka 96 hektar, därav 42,6 hektar

åker och tomt, 0,47 hektar äng, 47,2 hektar avrösningsjord samt 5,6 hektar

impediment. Åkerjorden, som till övervägande del består av mullblandad

sandjord, kan betraktas som medelgod. Mossjorden samt en del grundare

och högre belägna delar av fastmarken är dock av mindre god beskaffenhet.

Omkring 4 hektar av åkern är täckdikad enligt plan. Därvid har utlagts

omkring 1 000 meter stamdiken. I övrigt finnes äldre rördiken, vilka dock

numera ej synes fungera nöjaktigt. Hävden är medelgod. Skogsmarken,

som ej ingår i arrendeupplåtelsen, har ett virkesförråd av 3 070 m3sk, motsvarande

100 m3sk/hektar. 2 810 m3sk tillhör åldersklass III eller äldre åldersklasser.

Den ideala medelboniteten beräknas till 4,5.

På egendomens hemskifte finnes ett grustag, vilket ej ingår i arrendet.

Den outtagna kvantiteten grus beräknas till 100 000 in3. Egendomen har

del dels i Brevikshults häradsallmänning, varifrån de senaste fem åren erhållits

en årlig utdelning av 40—50 kronor, dels i tre grustäkter, av vilka

dock två är helt uttömda och den tredje av föga ekonomiskt värde, och dels

i en sköljplats vid en vägbro på fastigheten Fötene Gärskagården. Då kronoegendomens

andel i sköljplatsen endast uppgår till fem procent, är andelen

av obetydligt ekonomiskt värde.

Manbyggnaden är i medelgott skick, ehuru ej fullt moderniserad. Även

ekonomibyggnaderna är av medelgod beskaffenhet. En smedja, hönshus, bil
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

41

garage med materialbod samt en med cementringar försedd brunn tillhör

arrendatorn. Södra Härene distributionsförening har elektriska ledningar

framdragna över ägorna. Gårdens elektriska anläggning tillhör kronan.

Taxeringsvärdet är 80 700 kronor jordbruksvärde.

Jägmästaren har framhållit, att egendomens skogsmark är av olämplig

omfattning såsom förvaltnings- och bevakningsobjekt, att arealen av den

produktiva skogsmarken uppgår till omkring 32 hektar samt att vid försäljning

av egendomen all skogsmark bör ingå i köpet. Då grustaget på

hemskiftet är värdefullt, har jägmästaren föreslagit, att detsamma skall

undantagas vid eventuell försäljning av egendomen.

Överjägmästaren har tillstyrkt försäljning med undantag av grusförekomsten.

Domänintendenten har funnit egendomen i sin nuvarande omfattningbilda

lämplig salulott.

Lantbruksnämnden har ej haft något att erinra mot egendomens försäljning

som en enhet. Nämnden har tillika upplyst, att arrendatorn enligt

uppgift ej är ägare av jordbruksfastighet. Under sådana förhållanden torde

det ur jordförvärvslagens synpunkt ej möta hinder för denne att förvärva

fastigheten.

Vid förrättning den 27 mars 1953 har uppskattningsnämnden åsatt egendomens

inägor ■— frånsett förenämnda grustagsområde — ett saluvärde av

87 700 kronor, därav 1 250 kronor för andelen i Brevikshults häradsallmänning.

Domänstgrelsens skogstekniska byrå har den 2 oktober 1953 fastställt

värdet å skogsmarken och skogen utom grustagsområdet till 38 000 kronor.

Härvid har undantagits en klappalättstämplad virkespost om 149 m3sk,

vilken avses skola behandlas såsom en fristående post. Å grustagsområdet

befintlig skogsmark har åsatts ett skogsvärde av 12 200 kronor. Särskilt

skogsmarksvärde har ej beräknats, då sådant avses skola inarbetas i värdet

å grustaget i dess helhet.

Freiholtz har på förfrågan förklarat sig beredd förvärva egendomen —

med undantag av förenämnda grustagsområde och stämplingspost — för

en köpeskilling av (87 700 -j- 38 000 =) 125 700 kronor. Samtidigt har

Freiholtz uttryckt önskemålet, att salulotten måtte bli tillförsäkrad rätt att

taga grus av det grusförande område, som kronan skall behålla.

Enligt domänstyrelsen saknas anledning att tillmötesgå Freiholtz’ sistnämnda

begäran. Den grus, som årligen erfordras för salulottens behov,

kan -—- enligt vad jägmästaren under hand upplyst — beräknas till 20 in3.

Då det gällande priset å grus, som avhämtas ur ifrågavarande grustag, utgör

en krona för m3, kan gårdens hela årsbehov därifrån köpas för 20 kronor.

Uppskattningsnämndens förslag till saluvärde å inägorna — 87 700

kronor — har kontrollerats med anlitande av en inom styrelsen försöksvis

tillämpad värderingsmetod.

Försäljningen bör enligt domänstyrelsens mening ske på följande villkor.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

Egendomen bör — sedan grustagsområdet om cirka 3,25 hektar avstyckats

— överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som bestämmes av

styrelsen. Endast kronan tillhöriga hus och anläggningar på egendomen skall

ingå i försäljningen. Från försäljningen skall undantagas en virkespost om

149 m8sk. Kronan eller köparen av nyssnämnda virkespost skall förbehållas

rätt att behålla posten å rot intill femton månader efter tillträdet och

att ha virket kvarliggande tolv månader därefter. Samtliga på arrendekontraktet

grundade rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn — dock med

undantag av eventuellt oguldna arrendeavgälder, skatter och onera — skall

anses vara reglerade genom försäljningen. Innehavare av över egendomen

med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar skall förbehållas

rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köparen till annan

ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för skada till följd

av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som

förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen den 25

maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Departementschefen.

Då jag icke har något att erinra mot domänstyrelsens förslag att ifrågavarande

kronoegendom, sedan avstyckning skett av ett grustagsområde om

cirka 3,25 hektar, skall försäljas till egendomens arrendator, hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendomen Fötene Nordgården 61 i Södra Härene

socken, Älvsborgs län, må — med undantag av i det föregående

omförmälda grustagsområde om cirka 3,25 hektar —

säljas till egendomens arrendator Bror Freiholtz för en köpeskilling

av 125 700 kronor samt på i huvudsak de villkor

i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

9:o.

Bustomten l1 i Älvsborgs län.

Domänstijrelsen (skr. 18/12 1953 och 28/1 1954) hemställer, att kronoegendomen

förra fanjunkarbostället 3/8 mantal Bustomten l1 i VäneÅsaka

socken, Älvsborgs län, skall säljas till egendomens arrendator Gösta

Olsson.

Rörande egendomens beskaffenhet in. in. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 20 kilometer från Vänersborg och 12 kilometer

från Trollhättan, är till den 14 mars 1955 utarrenderad till Gösta

Olsson mot en arrendeavgäld, som för arrendeåret 1952/53 uppgick till

2 539 kronor 3 öre. Ägorna är utlagda i två skiften, hemskiftet och skogsskiftet

i Kuleskog, innehållande tillhopa 53,5 hektar. DäråV utgör 34,4 hektar

tomt och åker, 0,8 hektar äng, 15,9 hektar skogsmark samt 2,4 hektar

impediment. Åkern, vilken består av såväl lera som sand- och mulljord av

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98.

43

växlande beskaffenhet, är icke täckdikad och lider av högt grundvattenstånd

med därav följande osäkra bruknings- och skördeförhållanden. Skogsmarkens

virkesförråd omfattar 835 m3sk (170 m3sk/hektar), varav 675 nvsk

tillhör åldersklass V. Ideala medelboniteten beräknas till 4,75. Klappalättstämpling

har ej ansetts böra utföras på egendomen.

Egendomen har del i Börsle—Bustomten—Lerum—Fristorps dikningsföretag,

för vilket vissa rensningskostnader erlägges.

Manbyggnaden är uppförd år 1948 och i gott skick, medan ekonomihusen

däremot är knappt medelgoda. Ett brygghus med smedja samt den elektriska

anläggningen i ekonomihusen tillhör arrendatorn. Å skogsskiftet finnes

en torplägenhet, benämnd Granbacken, bebyggd med boningshus och ladugård,

vilka byggnader tillhör en där boende nyttjanderättshavare (underarrendator).

Sistnämnda hus är i mycket dåligt skick. Statens vattenfallsverk,

Äsaka elektriska distributionsförening och föreningen Främmestads kraftverk

har elektriska ledningar framdragna över ägorna.

Taxeringsvärdet på inägorna är 65 800 kronor. Skogen är samtaxerad med

annan kronoskog, ingående i kronoparken Åsaka.

Jägmästaren har framhållit, att vid eventuell försäljning av egendomen

ett område om cirka 0,60 hektar i skogsskiftets sydöstra del bör behållas i

kronans ägo såsom upplagsplats för virke från nyssnämnda kronopark eller

kronan förbehållas nyttjanderätt till detsamma för sagda ändamål.

Den 15 september 1953 har uppskattningsnämnden saluvärderat inägorna

til] 74 000 kronor och föreslagit försäljning av egendomen.

Domänstgrelsens skogstekniska byrå har den 28 oktober 1953 fastställt

värdet av skogsmarken och skogen till 12 000 kronor. Häri ingår icke värdet

av 41,78 m3sk skog å förenämnda till upplagsplats avsedda område.

Domänintendenten har tillstyrkt, att egendomen skall hembjudas Gösta

Olsson för en köpeskilling av (74 000 -f- 12 000 =) 86 000 kronor.

Lantbruksnämnden har uttalat, att nämnden ej har något att erinra mot

egendomens försäljning som en enhet, och har därjämte upplyst, att Gösta

Olsson förut äger ett jordbruk, nämligen Mjölsered Skattegården 54 m. fl.

i Erska socken. Så länge han äger denna fastighet är han därför beroende

av förvärvstillstånd jämlikt lagen den 17 juni 1948. Genom beslut den

9 mars 1953 har nämnden beviljat honom sådant tillstånd.

Gösta Olsson har förklarat sig villig att förvärva egendomen för 86 000

kronor. Han har innehaft arrendet sedan den 14 mars 1952 och har under

denna tid anskaffat full uppsättning inventarier. Egendomen har arrenderats

av nära släktingar till honom i cirka 90 år, sedan hans farfarsfar troligen

år 1863 övertog arrenderätten.

I en den 23 januari 1954 dagtecknad ansökan har svarvaren Erik Olsson,

Åsaka — som är son till egendomens närmast föregående, år 1951 avlidne

arrendator och kusin till Gösta Olsson — anhållit om tillstand att förvärva

egendomen.

1 Domänstyrelsen har anfört, att den vid tillämpning av sin värderingsmetod

icke funnit anledning till erinran mot det egendomen åsatta saluvärdet

å 86 000 kronor. Vid inventering har egendomen hänförts till den grupp

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 98.

av kronoegendomar, som bör försäljas. Gösta Olsson uppges icke stå i sådant

släktskapsförhållande med föregående arrendatorn, att han kontraktsenligt

äger optionsrätt vid eventuellt förnyad utarrendering år 1955. På

grund härav och då skäl ej föreligger att behålla egendomen i kronans ägo,

bör den enligt styrelsens mening utbjudas till salu vid arrendetidens utgång.

Vad angår Erik Olssons ansökan om tillstånd att förvärva egendomen

erinrar styrelsen om bestämmelserna i 7 § gällande försäljningsförordning.

Där töreskrives, att till försäljning avsedd kronoegendom, som är bebyggd,

skall hembjudas nyttjanderättshavaren utan så är att på grund av särskilt

förhållande bembud anses icke böra ske. På grund härav och enär

dödsboet efter förre arrendatorn år 1952 överlåtit arrenderätten till Gösta

Olsson, kan enligt styrelsens mening vad Erik Olsson uppgivit icke bereda

honom företräde till förvärv av egendomen framför Gösta Olsson, som väl

hävdat densamma och i övrigt fullgjort nyttj ander ättsavtalet. Med anledning

härav och vad i ärendet i övrigt förekommit föreslår styrelsen, att

egendomen säljes till Gösta Olsson.

Försäljningen bör enligt domänstyrelsen ske under följande villkor.

Egendomen bör överlåtas i befintligt skick med tillträde den 14 mars 1955.

Endast kronan tillhöriga hus och anläggningar å egendomen skall ingå i

föi sälj ningen. Samtliga på arrendekontraktet grundade rättsanspråk mellan

kronan och arrendatorn — dock med undantag av eventuellt ogulden arrendeavgäld

samt skatter och onera — skall anses vara reglerade genom försäljningen.

Köparen skall svara för uppkommande kostnader för egendomen

berörande torrläggningsföretag. Kronan skall såsom ägare av kronoparken

Åsaka förbehållas rätt att utan ersättning för utforsling av skogsprodukter

från kronoparken nyttja befintlig utfartsväg och upplagsplats å ett

område om cirka 0,60 hektar i skogsskiftets sydöstra del samt tillvarataga

därå växande skog om 41,78 m3 sk. Kronan skall äga att till säkerhet härför

erhålla servitutsinteckning i egendomen. Det skall åligga köparen att medge

vattenfallsstyrelsen såsom ägare av strömfallsfastigheten stadsägan nr 630 4- 645 + 646 + 647 + 691 + 695 + 696 + 697 + 698 + 699 + 1171 + 1172

i Trollhättans stad rätt att kostnadsfritt för all framtid behålla en över

egendomen framdragen elektrisk ledning. Med skyldighet att ersätta skada,

som därav kan uppkomma, skall vattenfallsstyrelsen tillika äga borttaga för

ledningen hinderliga samt för dess säkerhet farliga träd och buskar, vilka

skall tillfalla markägaren och tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens

personal skall äga obehindrat tillträde till egendomen för ledningens tillsyn,

underhåll och reparation. Till säkerhet för nämnda rättigheter skall inteckning

få meddelas i egendomen. Intill dess inteckning meddelats, skall

köparen vara skyldig att vid överlåtelse av egendomen eller del därav göra

förbehåll om rättigheternas bestånd och tillförbinda ny ägare att vid överlåtelse

göra enahanda förbehåll. Vidare skall innehavare av övriga över

egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehållas

rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köparen till

annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för skada till

följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom för

skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen

den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

in. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

45

Departementschefen.

Då jag i likhet med domänstyrelsen anser, att ifrågavarande kronoegendom

bör försäljas till egendomens nuvarande arrendator, och ej heller i övrigt

har något att erinra mot styrelsens förslag, hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendomen Bustomten l1 i Väne-Åsaka socken,

Älvsborgs län, må säljas till egendomens arrendator Gösta

Olsson för en köpeskilling av 86 000 kronor samt på i huvudsak

de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

10 :o.

Luttra Liden It1 och Luttra Skattegården 161 i Skaraborgs län.

Domänstyrelsen (skr. 27/11 1953) hemställer, att kronoegendomen förra

sergeantbostället 3/8 mantal Luttra Liden ll1 och 5/8 mantal Luttra Skattegården

161 i Luttra socken, Skaraborgs län, skall säljas till egendomens

arrendator Arne Gustafsson.

Rörande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen är belägen 6 kilometer från Falköping och är till den 14 mars

1954 utarrenderad mot en avgäld, som för arrendeåret 1952/53 uppgick till

3 996 kronor 16 öre. Ägorna är utlagda i två skiften, gårdsskiftet och mosskiftet,

innehållande tillhopa 100,6 hektar, därav 40 hektar fastmarksåker och

tomt, 42 hektar mossjordsåker, 13,3 hektar äng och 5,3 hektar avrösningsjord.

Av fastmarksåkern, varav 12 hektar är täckdikade enligt plan, består

36 hektar av lerjord av medelgod beskaffenhet. Omkring 14 hektar av mossjordsåkern

är så vattensjuk, att den ej lämpar sig för öppet bruk. Hävden

är tillfredsställande. Skog saknas, men egendomen har andel i Hökensås

häradsallmänning och i sockenallmänning, varifrån arrendatorn enligt uppgift

erhållit en utdelning av i genomsnitt 240, respektive 8 å 10 kronor för

år. Egendomen har del i Mönarps inossutdikningsföretag i Luttra m. fl.

socknar med en annuitet av 335 kronor 40 öre till och med år 1957 samt

305 kronor 2 öre för år 1958.

Manbyggnaden är i mindre gott skick. Ladugården och logen har svag takkonstruktion

och är i övrigt slitna. Hönshus och vagnbod, en vedbod och en

vattenbrunn samt den elektriska anläggningen tillhör arrendatorn. Slutarps

elektriska distributionsförening har elektriska ledningar framdragna

över ägorna.

Taxeringsvärdet är 102 100 kronor jordbruksvärde.

Vid förrättning den 10 november 1952 har uppskattningsnämnden uppskattat

saluvärdet till 136 800 kronor och tillstyrkt egepdomens försäljning

till arrendatorn.

Lantbruksnämnden har anfört, bland annat, att egendomen är av mycket

önskvärd och lämplig typ med väl samlade ägor samt att den synes böra

bibehållas i befintligt skick. Nämnden tillstyrker försäljning till arrendatorn

samt upplyser, att denne kan erhålla dess tillstånd till förvärvet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Gustafsson har förklarat sig önska köpa egendomen för 136 800 kronor.

Domänstijrelsen har vid tillämpning av styrelsens värderingsmetod icke

funnit anledning till erinran mot det egendomen åsatta saluvärdet. Med anledning

härav och då arrendet innehafts av Gustafsson sedan år 1948, av

hans styvfader sedan år 1943 samt dessförinnan av hans fader och dödsbodelägarna

efter denne sedan år 1918, förordar styrelsen, att egendomen

säljes till Gustafsson för 136 800 kronor.

Försäljningen bör enligt styrelsen i övrigt ske på följande villkor.

Egendomen bör överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som bestämmes

av styrelsen. Endast kronan tillhöriga hus och anläggningar skall

ingå i försäljningen. Samtliga på arrendekontraktet grundade rättsanspråk

mellan kronan och arrendatorn — dock med undantag för eventuellt oguldna

arrendeavgälder samt skatter och onera — skall anses vara reglerade

genom försäljningen. Köparen skall svara för å egendomen belöpande annuiteter

och övriga kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag.

Innehavare av över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska

ledningar skall förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna

utan rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas

innehavare för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna

ävensom för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna

i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Departementschefen.

Då jag icke har något att erinra mot försäljningsförslaget, hemställer jag,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendomen Luttra Liden ll1 och Luttra Skattegården

161 i Luttra socken, Skaraborgs län, må säljas till

egendomens arrendator Arne Gustafsson för en köpeskilling

av 136 800 kronor samt på i huvudsak de villkor i övrigt,

som domänstyrelsen föreslagit.

11 :o.

Sventorp Västergården 31 i Skaraborgs län.

Domänstijr elsen (skr. 22/1 1954) hemställer, att kronoegendomen förra

mönsterskrivarbostället 1 mantal Sventorp Västergården 31 i Sventorps socken,

Skaraborgs län, skall säljas till egendomens arrendator David Gabrielsson.

Beträffande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 10 kilometer från Skövde och 2 kilometer

från Igelstorps järnvägsstation, är till den 14 mars 1957 utarrenderad mot

en avgäld, som för arrendeåret 1952/53 utgick med 4 420 kronor 37 öre.

Ägorna är utlagda i tre skiften, nämligen hemskiftet, västermarken och

skogsskiftet, innehållande tillhopa 93,4 hektar. Därav utgör 60 hektar tomt

och åker, 0,1 hektar äng, 30,4 hektar avrösningsjord och 2,9 hektar impediment.

Åkern, varav 3 hektar är täckdikade enligt plan, består av lättlera

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

47

och till en mindre del av sandjord. Västermarken, som omfattar 6,3 hektar

åker, är avsides belägen, kuperad och svårbrukad. Omkring 7 hektar av avrösningsjorden

nyttjas till bete. Virkesförrådet i skogen har uppskattats till

3 090 m3sk eller 136 m3sk per hektar. 630 m3sk tillhör åldersklass V eller

äldre åldersklasser. Den ideala medelboniteten beräknas till 7,0.

Manbyggnaden är i gott skick. Arbetarbostaden och ekonomibyggnaderna

är medelgoda. Vissa tillbyggnader till manbyggnaden och brygghuset, hydrofor

och vattenledningar samt den elektriska anläggningen tillhör arrendatorn.

Elektriska ledningar, tillhörande statens vattenfallsverk respektive

Igelstorps elektriska distributionsförening, är framdragna över ägorna.

Till egendomen hör andel i Västra Stöpens häradsallmänning, varifrån

under senare år erhållits en utdelning av i medeltal 15 kronor om året.

Egendomen är vidare delaktig i Sventorps dikningsföretag av år 1930 med

en annuitet av 118 kronor 24 öre för vart och ett av åren 1941—1965 samt

107 kronor 51 öre för år 1967.

Taxeringsvärdet å jordbruket är 83 400 kronor. Skogen är samtaxerad

med annan kronoskog.

Med anledning av att Gabrielsson hos styrelsen anhållit att få förvärva

egendomen, innan kronan komme att nedlägga något större kapital för ifrågasatt

ombyggnad av ladugården, har vederbörande jägmästare framhållit

att gården med sina 22 hektar skogsmark och 68 hektar inägor är en ganska

utpräglad jordbruksgård. Jordbrukssynpunkterna bör därför i första

hand få avgöra, om gården skall behållas i kronans ägo eller säljas. Ur

skoglig synpunkt är det vidare önskvärt, att skogsskiftet, där all skogsmark

utom 0,5 hektar är belägen, kan behållas. Skogen är högproduktiv

och dess tillstånd mycket gott. Läget utefter allmän väg är sådant, att skiftet

trots sin litenhet ej förorsakar onormala förvaltningskostnader. Gällande

föreskrifter torde ej medgiva inägornas försäljning utan skogstilldelning.

Enligt jägmästaren bör emellertid största möjliga del av skogsskiftet behållas

av kronan.

Överjägmästaren anser, att all skog bör medfölja vid egendomens försäljning.

Han anför vidare, att skogsmarken är mycket bördig, rikt bestockad

och har fördelaktigt läge. Skogliga intressen talar sålunda närmast mot

försäljningen. Jordbruket är emellertid i detta fall så pass dominerande,

att det till övervägande del måste bli jordbrukssynpunkter, som får avgöra

försälj ningsfrågan.

Lantbruksnämnden har uttalat, att egendomen i fråga om arealen är av

mycket önskvärd typ med efter ortens förhållanden god arrondering. Några

rationaliseringsproblem i samband med en eventuell överlåtelse föreligger

icke. Därest egendomen anses böra säljas, tillstyrker nämnden försäljning

av hela registerenheten i befintligt skick.

Vid förrättning den 15 december 1953 har uppskattningsnämnden föreslagit

försäljning av egendomen och åsatt jordbruket ett saluvärde av

125 800 kronor, varav 500 kronor beräknats utgöra värdet av allmänningsandelcn.

Värdet av skogsmarken och skogen har av domänstyrelsens skogstekniska

byrå den 21 november 1953 fastställts till 40 700 kronor, i vilket belopp

icke ingår en klappalättstämplad virkespost om 954 m3sk.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Vederbörande domänintendent har förordat, att egendomen skall hembjudas

arrendatorn för (125 800 + 40 700 ==) 166 500 kronor.

Gabrielsson har skriftligen förklarat sig önska inköpa egendomen för

nämnda köpeskilling på i övrigt föreslagna villkor.

Slutligen har domänstyrelsen upplyst, att arrendatorn redan år 1946 begärt

ombyggnad och modernisering av ladugården. Detta arbete har enligt

1952 års priser beräknats draga en kostnad av cirka 56 000 kronor, vilket

belopp icke kunnat inrymmas i domänverkets byggnadskvot. Egendomen

har vid verkställd inventering hänförts till den grupp av kronoegendomar,

som bör säljas. Vid sådant förhållande och då arrendatorn innehaft och väl

brukat egendomen sedan år 1928, tillstyrker styrelsen hans ansökning om

förvärvet. Saluvärdet å inägorna har vid prövning enligt styrelsens värderingsmetod

befunnits kunna godtagas. Den utstämplade virkesposten om

954 m3sk kan enligt hösten 1953 gällande priser beräknas ha ett värde

av 47 000 kronor.

Försäljningen bör enligt domänstyrelsen ske under följande villkor.

Egendomen bör överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, styrelsen

bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar å egendomen

skall ingå i försäljningen. Samtliga på arrendekontraktet grundade

rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn -— dock med undantag för

eventuellt oguldna arrendeavgälder samt skatter och onera — skall anses vara

reglerade genom försäljningen. Köparen skall svara för annuiteter och övriga

kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag. Kronan eller eventuell

köpare av den utstämplade virkesposten om 954 m3sk, vilken icke ingår

i försäljningen, skall förbehållas rätt att behålla posten å rot intill den 1

juni 1955 samt att ha virket kvar liggande högst ett år därefter. Köparen

skall medge vattenfallsstyrelsen såsom ägare av strömfallsfastigheten stadsägan

nr 630 + 645 + 646 + 647 + 691 + 695 + 696 -f 697 + 698 + 699 +

1171 + H72 i Trollhättans stad rätt att kostnadsfritt för all framtid behålla

en över egendomen framdragen elektrisk ledning. Mot skyldighet att

ersätta skada, som därav kan uppkomma, skall vattenfallsstyrelsen tillika

äga borttaga för ledningen hinderliga och för dess säkerhet farliga träd och

buskar, vilka skall tillfalla markägaren och tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens

personal skall äga obehindrat tillträde till egendomen för

ledningens tillsyn, underhåll och reparation. Till säkerhet för nämnda rättigheter

skall inteckning få meddelas i egendomen. Intill dess inteckning

meddelats, skall köparen vara skyldig att vid överlåtelse av egendomen

eller del därav göra förbehåll om rättigheternas bestånd och tillförbinda ny

ägare att vid överlåtelse göra enahanda förbehåll. Vidare förbehålles innehavare

av övriga över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna

elektriska ledningar rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för

köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare

för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna

ävensom för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna

i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa

fall av kronoegendom in. in. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Departementschefen.

Jag tillstyrker försälj ningsförslaget och hemställer därför, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

49

att kronoegendomen Sventorp Västergården 31 i Sventorps

socken, Skaraborgs län, må säljas till egendomens

arrendator David Gabrielsson för en köpeskilling av 166 500

kronor och på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen

föreslagit.

12:o.

Knista 21, 22 och 23 i Örebro län.

Domänstgrelsen (skr. 21/1 1954) hemställer, att kronoegendomen förra

länsmansbostället 1 mantal Knista nr 2, omfattande fastigheterna Knista

21, 22 och 23, i Knista socken, Örebro län, skall säljas till egendomens arrendator

Hjalmar Johansson.

Beträffande egendomens beskaffenhet in. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen cirka 2,5 kilometer från Fjugesta och cirka 3,5

kilometer från Hidingebro stationer vid Örebro—Svartå järnväg, är för

tiden intill den 14 mars 1954 utarrenderad mot en avgäld, som för arrendeåret

1953/54 utgår med 1 800 kronor. Den är uppdelad i tre skiften, två

ungefär lika stora åkerskiften och ett skogsskifte, samt innehåller cirka

37 hektar. Av denna areal utgöres cirka 24,8 hektar av tomt och åker.

Åkerjorden består av dels godartad lättlera, dels ock åkermark, som uppkommit

genom förvittring av alunskiffer. Åkern är täckdikad medelst stendiken.

Hävden är god. Skogsmarken omfattar en areal av 11,60 hektar och

dess virkesförråd uppgår till 890 m3sk eller 77 m3sk per hektar. Av virkesförrådet

tillhör 540 m3sk åldersklass III eller äldre åldersklasser. Den ideala

medelboniteten beräknas till 5,60.

Kronans bostadsbyggnader är väl underhållna. De saknar emellertid varje

slag av bekvämligheter. Gårdens elektriska anläggning, värderad till 1 750

kronor, är arrendatorns tillhörighet.

Egendomen beröres av fem skilda torrläggningsföretag med en kapitalskuld

per den 14 mars 1954 om sammanlagt 908 kronor 60 öre.

Vidare har egendomen del i Edsbergs häradsallmänning, varifrån en utdelning

av i genomsnitt 800 kronor för år erhållits under femårsperioden

1948—1952. Utdelningen har i framtiden beräknats komma att bli 600

kronor årligen.

Taxeringsvärdet är 52 000 kronor, därav 3 900 kronor för skogen och

skogsmarken.

Lantbruksnämnden har uttalat, att fastigheten torde kunna försäljas i nu

befintligt skick. Arronderingsförhållandena är visserligen icke goda, men

någon förbättring härutinnan torde för närvarande icke kunna påräknas.

Arrendatorn bör enligt nämnden kunna förvärva egendomen utan hinder

av jordförvärvslagen.

Vid förrättningar den 10 september och den 7 oktober 1953 har uppskattningsnämnden

saluvärderat inägorna till 43 600 kronor. Vid värderingen

har avdrag gjorts med dels 1 750 kronor, motsvarande det uppskattade värdet

å den arrendatorn tillhöriga elektriska anläggningen, dels 908 kronor

60 öre, utgörande kapitalskuld å odlingslån. Andelen i häradsallmänningen

i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 98.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

har värderats till 12 000 kronor. Nämnden har vitsordat att Johansson, som

brukat egendomen sedan år 1932, väl hävdat densamma.

Domänstyrelsens skogstelcniska bgrå har den 10 oktober 1953 fastställt

värdet å skogen och skogsmarken till 13 000 kronor, vari icke ingår värdet

å en klappalättstämplad virkespost om 200 m3sk.

Jägmästaren och överjägmästaren har tillstyrkt försäljningen.

Domänstgrelsen upplyser, att kronan kommer att tillskyndas en årlig

förlust av 625 kronor, därest egendomen behålles som arrendegård. Värdet

å andelen i häradsallmänningen bör emellertid höjas med 3 000 kronor

till 15 000 kronor. Styrelsen föreslår därför, att egendomen skall säljas

till Johansson för en köpeskilling av (43 600 + 13 000 + 15 000 —) 71 600

kronor.

Försäljningen bör enligt styrelsen i övrigt ske på följande villkor.

Egendomen bör överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag som styrelsen

bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar skall

ingå i försäljningen. Kronan eller eventuell köpare av förutnämnda virkespost

om 200 m3sk, vilken icke ingår i försäljningen, skall förbehållas rätt

att behålla posten å rot intill femton månader efter tillträdet samt att ha

virket kvarliggande ytterligare tolv månader därefter. Samtliga på arrendekontraktet

grundade rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn — dock

med undantag av eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter — skall

anses vara reglerade genom försäljningen. Köparen skall svara för på egendomen

belöpande annuiteter och övriga kostnader för egendomen berörande

torrläggningsföretag. Vidare förbehålles innehavare av över egendomen med

vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar rätt att behålla och

nyttja ledningarna utan rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse

av ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring, reparation

och tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å

kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945 (nr

262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

Johansson har förklarat sig godkänna de föreslagna köpevillkoren.

Departementschefen.

Jag biträder domänstyrelsens försälj ningsförslag och hemställer därför,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att fastigheterna Knista 21, 22 och 23 i Knista socken,

Örebro län, må säljas till arrendatorn Hjalmar Johansson

för en köpeskilling av 71 600 kronor samt på i huvudsak de

villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

13:o.

51

Bredgården 1W Västmanlands län.

Domänstyrelsen (skr. 2/10 1953) hemställer, att kronoegendomen förra

häradshövdingbostället 1 mantal Bredgården l1 i Simtuna socken, Västmanlands

län, skall säljas till egendomens arrendator Fritz J. E. Andersson.

Rörande egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 19 kilometer från Enköping och 3 kilometer

från Fjärdhundra järnvägsstation, är till den 14 mars 1956 utarrenderad

till Fritz J. E. Andersson mot en årlig avgäld, som för arrendeåret 1952/53

utgick med 2 198 kronor. Ägorna är utlagda i ett skifte om 85,9 hektar,

därav 44,9 hektar åker och tomt, 3,1 hektar äng, 36,1 hektar avrösningsjord

samt 1,8 hektar impediment. Åkern, varav 30,7 hektar är täckdikade

enligt plan, består av delvis stenbunden lerjord. Hävden är god. Egendomens

skogsmark — 29 hektar — har ett virkesförråd av 2 880 m3sk (99 m3sk/

hektar), varav 1 300 m3sk tillhör åldersklass IV eller äldre åldersklasser.

Ideala medelboniteten är 5,35.

Av åbyggnaderna är manbyggnaden och arbetarbostaden omoderna men

väl underhållna. Manbyggnaden kan dock icke utan ombyggnad användas

som vinterbostad. Ekonomihusen är i tämligen gott skick. Arrendatorn äger

ett boningshus — vilket användes såsom arrendatorsbostad — ävensom

smedja, två hönshus, vedbod, den elektriska anläggningen samt vattenledningar.

Elektriska ledningar, tillhörande statens vattenfallsverk respektive

Simtuna elektriska distributionsförening, är framdragna över ägorna.

Egendomen har del i Karlebybäckens vattenavledningsf öretag år 1929

med en annuitet av 151 kronor 79 öre till och med år 1962 och 138 kronor

4 öre år 1963.

Taxeringsvärdet är 80 200 kronor, därav 70 300 kronor jordbruksvärde

och 9 900 kronor skogsvärde.

Domänintendenten har ansett försäljning av egendomen böra övervägas,

eftersom avsevärda belopp inom snar framtid måste investeras i egendomen

för att få dess omoderna byggnadsbestånd i nivå med vad nuvarande standard

kräver.

Riksantikvarieämbetet har icke velat motsätta sig försäljningen, ehuru

vissa byggnader på gården äger sådant kulturhistoriskt värde, att desamma

helst bort behållas i kronans ägo.

Lantbruksnämnden har anfört, att egendomen icke kan anses erforderlig

för rationaliseringsändamål, varför nämnden icke har något att invända

mot försäljning till arrendatorn. Enligt jordförvärvslagen är denne berättigad

att erhålla tillstånd till förvärvet.

Vid förrättning den 18 maj 1953 har uppskattningsnämnden uppskattat

egendomens värde till 148 680 kronor, därav 41 000 kronor för skogsmark

och skog enligt särskild, av domänstyrelsens skogstekniska byrå den 12

januari 1953 fastställd värdering, i vilken dock ej ingår en klappalättstämplad

virkespost om 286 in3 sk. Från det sålunda uppskattade värdet bör emellertid

enligt uppskattningsnämnden avgå dels kapitalvärdet av förut berörda

annuiteter, beräknat till 1 300 kronor, dels värdet av vissa arrenda
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

torn tillhöriga, för gårdens skötsel nödvändiga hus och anläggningar, eller

3 200 kronor. Egendomens värde blir då 144 180 kronor. Uppskattningsnämnden

har vidare ansett att de rotvärden, som tillämpats vid skogsvärderingen,

är för höga samt föreslagit, att skogsvärdet måtte avrundas nedåt

med 10 procent.

Jägmästaren har funnit, att skogsvärderingen är fullt försvarlig samt att

någon sänkning av värdet ej är motiverad.

Över jägmästaren är av samma mening som jägmästaren och har tillstyrkt

försäljningen såsom en i detta fall synnerligen lämplig åtgärd.

Domänstyrelsen — som icke funnit skäl att nedsätta skogsvärdet enligt

uppskattningsnämndens förslag •— har med ledning av en inom styrelsen

försöksvis använd värderingsmetod funnit den verkställda värderingen godtagbar.

Vad uppskattningsnämnden anfört om skogsvärderingen har styrelsen

ansett vara grundat på felaktiga antaganden och sakna betydelse för

bedömningen av värdet. I anslutning härtill samt då egendomen innehafts

av Andersson sedan år 1940 och dessförinnan brukats av hans fader och

farfader sedan år 1906, tillstyrker styrelsen, att egendomen säljes till Andersson

för 144 180 kronor. Härvid avses dock förenämnda virkespost om

286 m3sk skola undantagas.

Vid försäljningen bör enligt domänstyrelsens mening i övrigt föreskrivas

följande villkor.

Egendomen bör överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som domänstyrelsen

bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar

å egendomen skall ingå i försäljningen. Samtliga på arrendekontraktet

grundade rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn — dock med

undantag för eventuellt oguldna arrendeavgälder, skatter och onera — skall

anses vara reglerade genom försäljningen. Köparen skall svara för annuiteter

och övriga kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag.

Kronan eller eventuell köpare av den utstämplade virkesposten om 286 ms

sk, vilken icke ingår i försäljningen, skall förbehållas rätt att behålla posten

å rot intill den 1 juni 1955 samt ha virket kvarliggande högst ett år därefter.

Köparen skall medge vattenfallsstyrelsen såsom ägare av strömfallsfastigheten

Söderfors l2 i Älvkarleby socken rätt att kostnadsfritt för all framtid

behålla en över egendomen framdragen elektrisk ledning. Med skyldighet

att ersätta skada, som därav kan uppkomma, skall vattenfallsstyrelsen tilllika

äga borttaga för ledningen hinderliga och för dess säkerhet farliga träd

och buskar, vilka skall tillfalla markägaren och tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens

personal skall erhålla obehindrat tillträde till egendomen

för ledningens tillsyn, underhåll och reparation. Till säkerhet för nämnda

rättigheter skall inteckning få meddelas i egendomen. Intill dess sådan inteckning

meddelats, skall köparen vara skyldig att vid överlåtelse av egendomen

eller del därav göra förbehåll om rättigheternas bestånd och tillförbinda

ny ägare att vid överlåtelse göra enahanda förbehåll. Vidare skall

innehavare av övriga över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna

elektriska ledningar förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna

utan rätt för köparen till annan ersättning än gotigörelse av ledningarnas innehavare

för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna

ävensom för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna

i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försälj
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98. 53

ning i vissa fall av kronoegendom in. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Andersson har efter erhållen del av försäljningsförslaget förklarat sig

vara intresserad av att köpa egendomen på i huvudsak de föreslagna villkoren.

Departementschefen.

Jag biträder domänstyrelsens försäljningsförslag och hemställer därför,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendomen Bredgården l1 i Simtuna socken,

Västmanlands län, må säljas till egendomens arrendator

Fritz J. E. Andersson för en köpeskilling av 144 180 kronor

samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen

föreslagit.

14:o.

Grängesbergs gruvallmänning l14 i Kopparbergs län.

Domänstyrelsen (skr. 4/7 1953) hemställer dels att fastigheten Grängesbergs

gruvallmänning l34 i Grangärde socken, Kopparbergs län, skall säljas

till Grangärde församling för en köpeskilling av 14 700 kronor, dels ock att

av köpeskillingen ett belopp av 3 700 kronor skall avsättas till viss fond.

Till grund för framställningen ligger en av Grangärde kyrkoråd hos styrelsen

gjord ansökning om förvärv av ett markområde av Grängesbergs grinallmänning

l1 för utvidgning av Grängesbergs kyrkogård. Ifrågavarande område

har sedermera avstyckats och därvid betecknats Grängesbergs gruvallmänning

l14. Som skäl för ansökningen anför kyrkorådet, bland annat, att

den s. k. Nya kyrkogården i Grängesberg inom de närmaste åren kommer att

ha helt tagits i bruk. En utvidgning av kyrkogården är därför ofrånkomlig.

Kyrkogården gränsar åt två håll mot allmän landsväg, i en riktning mot

järnväg samt åt återstående håll mot Grängesbergs gruvskog. Enda möjligbeten

till utvidgning finnes alltså å gruvskogens mark.

I detta sammanhang torde få erinras om att 1951 års riksdag (Prop. 115;

Rskr. 346) medgivit försäljning till Grangärde kommun av vissa områden

utav ifrågavarande gruvskog. Därvid föreskrevs, att viss del av köpeskillingen

finge avsättas till en särskild fond, vars avkastning skulle användas för

samma ändamål, vartill gruvallmänningen anslagits.

Beträffande nu ifrågavarande fastighet upplyser domänstyrelsen att densamma

är belägen invid allmänna vägen Grängesberg—Ludvika omedelbart

öster om kyrkogården och omkring två kilometer öster om Grängsebergs

järnvägsstation. Den är under tiden den 1 maj 1949—den 1 maj 1954 upplåten

till Grangärde kyrkoråd mot en årlig avgäld av 120 kronor. Dess areal

utgör 4,477 hektar skogsmark. Virkesförrådet omfattar 410 m3sk. Fastighetens

värde uppskattas till 14 700 kronor, därav 4 500 kronor markvärde och

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

10 200 kronor skogsvärde. Nuvärdet av alla framtida beräknade virkesavkastningar

för saluområdet uppskattas till 3 700 kronor.

Vidare anföi styi elsen, att för områdets överlåtelse å Grangärde församling

hai i förslaget till köpekontrakt dels fastställts en köpeskilling av

14 700 kronor, dels i övrigt föreskrivits följande villkor.

Fastigheten tillträdes vid köpekontraktets underskrivande i då befintligt

skick, därvid det för fastigheten gällande arrendeavtalet skall upphöra att

galla och samtliga mellan köparen och kronan förefintliga, på arrendeavtalet

gi undade fordringsansprak med undantag av till äventyrs oguldna arrendeavgälder

och skatter anses vara reglerade i och genom försäljningen.

Köpeskillingen erlägges kontant till domänstyrelsen vid tillträdet. Köparen

betalar samtliga å fastigheten på tiden fr. o. m. tillträdesdagen belöpande

skatter och onera ävensom kostnaden för avstyckning, lagfart och övriga

med köpet förenade utgifter. I köpet ingår ej å fastigheten befintliga byggnader

och anläggningar, som ej tillhör kronan. Köparen är skyldig att enfö.

r uPPförande och underhåll av stängsel i gränsen mellan den

torsalda fastigheten och gruvallmänningens mark. Innehavare av över fastigheten

med vederbörligt tillstånd framdragen elektrisk ledning förbehålies

rätt att behålla och nyttja ledningen utan rätt för köparen till annan

ersättning an gottgörelse av ledningens innehavare för skada till följd av

reparation, förändring eller tillsyn av ledningen.

För sin del tillstyrker domänstyrelsen försäljning för den angivna köpeskillingen

och på de i det preliminära köpekontraktet upptagna villkoren.

Tillika föreslås, att av köpeskillingen 3 700 kronor skall avsättas till förut

omförmälda fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas slutligen, att jägmästaren och överjägmästaren

tillstyrkt försäljningen samt att de innehavare av nyttjanderätter

å Grängesbergs gruvallmänning, vilka beröres av försäljningen, icke

haft något att erinra däremot och ej heller mot storleken av det för avsättning

till fonden avsedda beloppet.

Departementschefen.

Vad domänstyrelsen föreslagit i ärendet föranleder icke någon erinran

från min sida. Jag tillstyrker sålunda, att ifrågavarande fastighet säljes samt

att av köpeskillingen ett belopp av 3 700 kronor, motsvarande det beräknade

nuvärdet av alla framtida virkesavkastningar från saluområdet, skall

avsättas till förut angivna fond. För en dylik disposition av köpeskillingen

erfordras emellertid riksdagens medgivande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medge,

dels att fastigheten Grängesbergs gruvallmänning l14 i

Grangärde socken, Kopparbergs län, må säljas till Grangärde

församling för en köpeskilling av 14 700 kronor samt på i

huvudsak de villkor i övrigt, som finnes angivna i förenämnda

preliminära köpekontrakt,

dels ock att av köpeskillingen ett belopp av 3 700 kronor må

avsättas till i det föregående närmare omförmälda fond.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

15:o.

55

Kronoparken Idvattenberget i Västerbottens län.

I en till Kungl. Maj :t ställd, den 20 april 1952 dagtecknad skrift har arrendatorn

Georg Jakobsson, Idvattnet, Åsele, anhållit att få inlösa skogstorpet

Idvattnet jämte riss skogsmark å kronoparken Idvattenberget i Åsele socken,

Västerbottens län. Jakobsson har erbjudit sig att om så erfordras lämna

viss av honom disponerad skogsmark i utbyte.

I ansökningen upplyses, att Jakobsson brukat skogstorpet sedan år 1922.

Genom uppodling och förvärv av vissa smärre områden brukar han nu 5,75

hektar åker samt 3,25 hektar äng och betesmark. Härtill kommer omkring

1,5 hektar välbelägen men svårbrukad odlingsmark. Jordbruket är tämligen

stort efter ortens förhållanden. Jakobsson framhåller, att han med lämplig

skogstilldelning skulle erhålla ett bärkraftigt och gott jordbrukshemman.

I ärendet har domänstyrelsen den 21 januari 1954 avgivit utlåtande, därvid

fogats viss utredning.

Beträffande egendomens beskaffenhet in. in. inhämtas av handlingarna

följande.

Det för försäljning ifrågasatta området finns utmärkt med litt. B. å en

av distriktslantmätaren And. Å. Avenberg åren 1950—51 upprättad karta.

Skogstorpet ligger invid Ångermanälven omkring 1 km från Åsele municipalsamhälle

vid allmänna vägen Åsele—Hällaström. Skogsmarken är belägen

i ett skifte i omedelbar anslutning till lägenhetens inägojord. Arealen

utgör 6,74 hektar. Styckningslotten har utformats i samråd med överlantmätaren,

lantbruksnämnden och lantmäteristyrelsen. Arealen har därvid

fastställts till 103,749 hektar, varav 0,524 hektar utgöres av tomt och äng,

4,799 hektar av åker, 0,890 hektar av äng och betesmark, 2,257 hektar av

odlings- och hagmark, 76,719 hektar av skogsmark samt 18,590 hektar av

impediment. Åkerjorden är väl hävdad och av medelgod beskaffenhet. Skogsmarken

är av relativt god beskaffenhet. Virkesförrådet har uppskattats till

6 900 m3sk, varav 2 170 m3sk beräknas kunna omedelbart avverkas. Sistnämnda

skog har utmärkts medelst klappaiättstämpling. Sedan den klappalättstämplade

skogen frånräknats, återstår 4 730 m3sk eller 62 m3sk per

hektar. Den ideala medelboniteten har uppskattats till 3,4 m3sk, motsvarande

en fastighetstaxeringsbonitet av 2,2 m3sk.

Domänstyrelsen upptager först frågan om värderingen av skogsmarken

och kommer därvid till att 20 hektar därav bör åsättas ett värde av 5 kronor

per hektar samt återstoden, 56,70 hektar, 150 kronor per hektar. Till närmare

motivering härför anför styrelsen följande.

Enligt kungörelsen den 17 juni 1932 om ändrad lydelse av 35 § kungörelsen

den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å vissa

kronolägenheter m. m. skall vid inlösen av skogstorp och odlingslägenheter

skogsmarken åsättas skäligt värde, högst 5 kronor för hektar.

Domänstyrelsen har i den framställning, som legat till grund för Kungl.

Maj:ts proposition 1932: 120 angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare

å kronomark i de sex nordligaste länen, anfört bland annat följande:

»Beträffande tilldelning av skogsmark håller styrelsen före att det ur flera

synpunkter vore lyckligt, att densamma bestämdes på sätt som föreskrives

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

i fråga om kolonat. För dessa har vissa områden vid första upplåtelsen utlagts,

innefattande utom odlingsmark jämväl skogsmark till i regel en areal

av högst 15 hektar. Från denna skogsmark har avsetts att innehavaren, sedan

han förvärvat kolonatet med äganderätt, skulle kunna i huvudsak erhålla

virke till byggnader. Vedbrand åter får avgiftsfritt efter anvisning hämtas

från angränsande kronopark av mindervärdigt virke. Styrelsen håller

före att det ur jämställighetssynpunkt är synnerligen önskvärt, att liknande

bestämmelser kunde komma till stånd i fråga om inlösen av skogstorp och

odlingslägenheter. Värdet av dylik skogsmark synes böra fastställas till 5

kronor pr hektar.»

Vid tiden för tillkomsten av 1932 års kungörelse var sålunda allenast

fråga om bildandet av mindre jordbruk, vilka med nuvarande terminologi

närmast är att hänföra till stödjordbruk. För sådana jordbruk kan kungörelsens

bestämmelser utan vidare tillämpas. I de fall åter, där lägenheten utökas

med skogsmark till ett bärkraftigt jordbruk, är det uppenbart att lägenhetshavaren,

därest det i kungörelsen föreskrivna å-priset tillämpas på hela

skogsmarksarealen, kommer i en alltför gynnad ställning. Det kan enligt styrelsens

mening ifrågasättas, huruvida kungörelsen över huvud är tillämplig

i sådana fall. I allt fall lärer enligt styrelsens mening kungörelsen icke kunna

äga tillämpning i vidare mån än i fråga om inlösen av inägor och byggnader

samt en skogsmarksareal av sådan omfattning, som avses i styrelsens

nyssnämnda skrivelse. Övrig skogsmarksareal bör värdesättas efter i vanliga

fall brukliga värderingsgrunder. Styrelsen har i enlighet härmed i förevarande

fall tillämpat bestämmelserna så, att 20 hektar värdesatts efter 5

kronor och 56,70 hektar efter 150 kronor för hektar.

Värdering har jämväl utförts enligt i kungörelsen den 2 juni 1950 (nr

339) angivna grunder. Värdet av skogstorpet uppgår enligt dessa grunder

till 167 980 kronor. Enligt övergångsbestämmelserna i sistnämnda kungörelse

skall emellertid de äldre bestämmelserna lända till efterrättelse om

dessa, som i här förevarande fall, leder till ett för innehavaren av skogstorpet

förmånligare resultat.

Beträffande Jakobssons erbjudande att i utbyte lämna vissa av honom

och hans hustru ägda skogsskiften anför styrelsen, att kronan på grund av

dessa skiftens belägenhet och beskaffenhet i övrigt icke har något intresse

av att förvärva desamma.

Med hänsyn till det anförda har styrelsen intet att erinra mot försäljning

av skogstorpet till Jakobsson för en köpeskilling av 166 000 kronor. I denna

summa har därvid inräknats 106 000 kronor för det klappalättstämplade

virket.

Som försäljningsvillkor bör enligt styrelsen föreskrivas följande.

Lotten skall tillträdas vid köpekontraktets underskrivande i då befintligt

skick, därvid det för skogstorpet Idvattnet gällande arrendeavtalet skall upphöra

att gälla. Samtliga mellan köparen och kronan förefintliga, på arrendeavtalet

grundade fordringsanspråk med undantag av till äventyrs oguldna

arrendeavgälder och skatter skall så vitt rör skogstorpet anses vara reglerade

i och genom försäljningen. Köparen skall vara skyldig ombesörja, att

påbörjad förrättning för lottens avstyckning och sammanläggning med köparen

tillhöriga ströängar under Borgen l4 och l8 fullföljes och att vid avstyckningen

de under §§ 21 och 22 i avstyckningsprotokollet angivna bestämmelserna

fastställes. Parterna skall vara skyldiga tåla de jämkningar i

lottens areal, gränser och eljest, vilka kan komma att bestämmas vid av
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

57

styckningen. Kronan skall i enlighet med § 24 i avstyckningsprotokollet

svara för avstyckningskostnaderna intill ett sammanlagt belopp av 1 400

kronor. Kostnaderna för sammanläggning samt för avstyckning av ströängarna

skall betalas av köparen ensam. Innehavare av över lotten med vederbörligt

tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att ha ledningarna

framdragna och nyttja desamma utan rätt för köparen till annan

ersättning än av ledningarnas innehavare för skada till följd av reparation,

förändring eller tillsyn av ledningarna. Köparen skall gälda samtliga å lotten

på tiden från och med tillträdesdagen belöpande skatter och onera ävensom

kostnaderna för lagfart och övriga med köpet förenade utgifter. I övrigt

skall bestämmelserna i kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 170) angående

upplåtelse av kronotorp å vissa kronoparker m. m. i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

Av handlingarna i ärendet inhämtas slutligen dels att överjägmästaren och

jägmästaren tillstyrkt försäljningen, dels att Jakobsson förklarat sig villig

att på de föreslagna villkoren förvärva skogstorpet för den angivna köpeskillingen.

Departementschefen.

Mot försäljning av ifrågavarande egendom har jag icke något att erinra.

Såväl den överenskomna köpeskillingen, 166 000 kronor, som försäljningsvillkoren

i övrigt synes kunna godtagas. Jag får därvid erinra om att i överlåtelsen

ingår en s. k. klappalättstämplad virkespost till ett värde av 106 000

kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att ett område om cirka 103,75 hektar av kronoparken Idvattenberget

i Åsele socken, Västerbottens län, må säljas till

Georg Jakobsson för en köpeskilling av 166 000 kronor samt

på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Liizell.

5 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 98.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:378 Skrivelse till Konungen med anledning av väckta motioner om byggande av ett nytt undersökningsfartyg för fisket. a1 i texten
  2. JoU 1954:44 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1954:273 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om föi-bättrade pensionsförmåner för vissa sjömän. a1 i texten
  4. JoU 1954:38 Jordbruksutskottets memorial nr 38 s. 1 i texten
  5. JoU 1954:30 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser kronoegendomen Kolstad t1, 21 och 31 i Mjö s. 1 i texten