Sök i Ratio Lex

Angående anslag till Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar för budgetåret 1955156

1955-02-18 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:106, Angående anslag till Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar för budgetåret 1955156

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106

1

Nr 106

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till

Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar för budgetåret

1955156; given Stockholms slott den 18 februari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås med hänsyn till ansvällningen av landsfogdarnas

arbetsuppgifter, att deras kvalificerade biträdeshjälp ökas från 7 biträdande

landsfogdar, 2 fasta och 17 ambulerande landsfogdeassistenter till 8 biträdande

landsfogdar, 8 fasta och 13 ambulerande assistenter. Anslaget till

avlöningar till landsfogdarna in. fl. föreslås för nästa budgetår bestämt till

1 400 000 kronor.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 106

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr t06

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkten 172, har Kungl.

Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, preliminärt beräkna ett belopp av 1 400 000 kronor

till avlöningar till landsfogdarna m. fl. Härvid anfördes, att av föreståndaren

för statens kriminaltekniska anstalt K. E. G. von Sydow och landsfogden

i Örebro län H. Enhörning verkställd utredning av frågan om landsfogdarnas

behov av kvalificerad biträdeshjälp, vilken utredning vore av

betydelse för beräkningen av ifrågavarande anslag, vid tiden för statsverkspropositionens

färdigställande var föremål för remissbehandling.

Jag anhåller nu att få anmäla anslagsäskandet i dess helhet till slutlig

prövning.

I. Inledning

I skrivelse den 21 januari 1953 har länsstyrelsen i Östergötlands län anfört

i huvudsak följande.

Hos landsfogden i Östergötlands län finnes från den 1 augusti 1951 anställd

en ambulerande landsfogdeassistent. Befattningshavaren har i icke

obetydlig omfattning tagits i anspråk för tjänstgöring inom andra län.

Landsfogdens åklagaruppgifter har väsentligt ökats under de senaste åren.

En utökning av den rättsbildade personalen på landsfogdeexpeditionen har

tidvis varit oundgängligen nödvändig. Landsfogden har av länsstyrelsen

icke kunnat tagas i anspråk för administrativa uppgifter i den omfattning,

som varit önskvärt och föredragningsskyldighet i länsstyrelsen enligt den

nya länsstyrelseorganisationen torde icke kunna åläggas landsfogden utan

att andra honom åliggande göromål bli eftersatta. Som en följd av den utökning

av statspolispersonalen och den kommunala polisutredningspersonalen,

som föreslagits och kan förväntas under nästa budgetår, torde kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 ''$

antagas, att landsfogdens arbetsuppgifter komina att ytterligare öka. På

grund av angivna omständigheter böra landsfogdegöromålen i länet lämpligen

fördelas mellan två i stort sett lika behöriga befattningshavare, vilket

förutsätter att en biträdande landsfogde anställes.

1 utlåtande över framställningen har riksåklagarämbetet anfört, att det

för ämbetet stode klart, att landsfogdens arbetsuppgifter både kvantitativt

och kvalitativt var sådana att de icke kunde tillfredsställande bemästras

utan stadigvarande biträdeshjälp. Däremot syntes det ämbetet tveksamt,

huruvida en biträdande landsfogde borde knytas till länet eller om det

skulle vara tillräckligt, att en landsfogdeassistent biträdde landsfogden.

Ämbetet höll före, att ytterligare erfarenhet borde avvaktas, innan slutlig

ställning toges till denna fråga. I avbidan därå borde tills vidare en fast

landsfogdeassistent i Ce 27 tjänstgöra i länet.

Vidare har Sveriges juristförbund i skrivelse den 1 oktober 1953 hemställt,

att åtgärder måtte vidtagas för inrättande av ett mot det aktuella behovet

svarande antal fasta landsfogdeassistenttjänster. Förbundet har anfört

i huvudsak följande.

Enligt förbundets mening föreligger ett stadigvarande behov av landsfogdeassistent

i flera län än de två, i vilka f. n. finnes inrättad fast landsfogdeassistenttjänst.

Den 30 september 1953 uppgick enligt inhämtade

uppgifter antalet landsfogdeassistenter/aspiranter till 63. Av dessa togos

vid samma tidpunkt 40 i anspråk såsom vikarier in. in. inom det kommunala

polis- och åklagarväsendet. Övriga tjänstgöra hos landsfogde eller

undergå utbildning. Ett betydande antal landsfogdeassistenter sysselsättas

sålunda f. n. vid landsfogdeexpeditionerna. Enligt vad förbundet inhämtat

är landsfogdarnas behov av juridiskt utbildade biträden dock icke fullt tillgodosett.

Det är emellertid uppenbart, att till följd av olikheten i landsfogdarnas

arbetsbörda detta behov gör sig gällande med olika styrka inom

länen. Inrättandet av ett ytterligare antal fasta assistenttjänster är i hög

grad påkallat redan ur rent organisatoriska synpunkter. Även för personalen

innebär gällande ordning uppenbara nackdelar. För en bedömning

av frågan, i vilka län ett stadigvarande behov av fast landsfogdeassistent

föreligger, är det enligt förbundets mening nödvändigt, att en särskild

utredning igångsättes.

Vidare har länsstgrelsen i Kopparbergs län i skrivelser den 3 november

1953 och 9 september 1954 hemställt, att en tjänst såsom biträdande landsfogde

måtte inrättas i länet i stället för den landsfogdeassistenttjänst, som

funnes därstädes. Länsstyrelsen har framhållit, att den under de senare

åren stegrade brottinålsfrekvensen och den nya rättegångsordningen medfört,

att landsfogden icke kunde medhinna alla arbetsuppgifter utan högt

kvalificerad biträdeshjälp.

Genom beslut den 2 oktober 1953 förordnade Kungl. Maj :t landsfogden i

Örebro län H. A. Enhörning att tills vidare inom inrikesdepartementet biträda

vid handläggningen av de ärenden rörande polisväsendet, som av

departementschefen överlämnades till honom. Med anledning härav upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 106

drogs sedermera åt Enhörning att utreda frågan om landsfogdarnas samlade

behov av kvalificerad biträdeshjälp. Den 19 mars 1954 uppdrog Kiingl.

Maj :t vidare åt föreståndaren för statens kriminaltekniska anstalt, överdirektören

K. E. G. von Sydow att jämte Enhörning biträda vid utredningen

av sagda spörsmål.

Med skrivelse den 1 december 1954 har utredningsmännen inkommit

ined förslag i ämnet.

I anledning av de sakkunnigas utredning har yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,

länsstyrelserna i samtliga län, efter hörande av landsfogdarna

i länen, statskontoret, statspolisintendenten, 1953 års sakkunniga

angående länsstyrelsernas krigsorganisation, föreningen Sveriges landsfogdar

och Sveriges juristförbund.

II. Nuvarande förhållanden

Landsfogdarnas arbetsuppgifter

De allmänna åligganden, som åvilar landsfogdarna, finnes angivna i instruktionen

för landsfogdarna den 24 april 1936 (nr 154) med däri gjorda

ändringar. I särskilda författningar såsom länsstyrelseinstruktionen och

civilförsvarsförfattningarna tillägges landsfogden härutöver betydande

arbetsuppgifter.

Enligt landsfogdeinstruktionen skall i varje län finnas en landsfogde,

vilken har att i egenskap av statsåklagare och länspolischef taga den befattning

med åklagar- och polisväsendet, som närmare angives i instruktionen,

samt i övrigt fullgöra vad enligt instruktionen eller eljest enligt lag eller

författning åligger honom.

Landsfogdens verksamhetsområde utgöres av länet. Dock har städerna

Göteborg och Malmö undantagits från området för hans åklagarverksamhet.

Från hans verksamhetsområde i polishänseende har undantagits nyssnämnda

städer samt städerna Norrköping och Hälsingborg.

I sin egenskap av statsåklagare lyder landsfogden under riksåklagarämbetet.

Han är skyldig tillse, att honom underlydande distriktsåklagare

och biträdande åklagare fullgör sina skyldigheter. För sådant ändamål

åligger det honom att verkställa inspektion hos varje befattningshavare

samt att bistå honom underställda åklagare med råd och upplysningar i

deras tjänst. Han skall även verka för en enhetlig och riktig tillämpning

av bestämmelserna om åtalseftergift och strafföreläggande.

I avseende å den egentliga åklagarverksamheten gäller, att landsfogde är

pliktig åtala vissa i instruktionen angivna grövre brott (statsåklagarmål),

medan distriktsåklagare har att föra åklagartalan i vad angår övriga brott.

Skulle i visst statsåklagarmål åklagaruppgiften uppenbarligen vara att anse

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 706

som mindre krävande, äger landsfogde emellertid förordna vederbörande

distriktsåklagare eller biträdande åklagare att på eget ansvar fullgöra vad

på landsfogden ankommer. Sådant förordnande kan även i andra fall av

landsfogden efter riksåklagarämbetets bestämmande meddelas landsfogdeassistent

eller viss distriktsåklagare beträffande bestämt mål eller tills vidare

i fråga om vissa slag av mål. I sexton av rikets städer har de ordinarie

stadsfiskalerna erhållit personliga generella förordnanden att utföra åtal

i flertalet statsåklagarmål. Sju av dessa stadsfiskaler har därjämte bemyndigats

att i vissa fall verkställa åtalsprövning, som eljest ankommer på

statsåklagare. Om å andra sidan åklagaruppgiften i mål, som tillhör

distriktsåklagares kompetensområde, är mera krävande eller omständigheterna

eljest påkallar det, skall landsfogden överväga, om han bör helt

eller delvis övertaga förundersökningen och åtalet. Föreligger synnerliga

skäl att talan fullföljes mot hovrätts dom eller beslut i tjänsteniål, som

landsfogden eller honom underställd åklagare dragit under hovrättens prövning,

skall han göra framställning härom hos riksåklagarämbetet. Såsom

statsåklagare är landsfogden skyldig att pröva frågor om eftergift av åtal

mot vissa underåriga. Vidare få vissa i strafflagen närmare angivna brott

icke åtalas av allmän åklagare med mindre statsåklagaren finner åtal vara

ur allmän synpunkt påkallat. Slutligen bör nämnas, att det tillkommer

statsåklagare att i vissa fall pröva, huruvida åtal lämpligen hör ske.

Den senast verkställda utredningen om landsfogdarnas biträdesbehov

framlades år 1946. Av de göromål, som därefter har tillkommit, må främst

nämnas den nya processordningen, som trädde i kraft den 1 januari 1948.

Denna processordning ställer stora krav på åklagarna beträffande såväl

förundersökningen i brottmål som vid förberedande och utförande av talan

inför rätta. Med den nya rättegångsbalken infördes institutet strafföreläggande.

Samtidigt avskaffades de militära domstolarna och landsfogdarna

fick övertaga en del av de mål, för vilkas handläggning dessförinnan särskilda

krigsfiskaler fanns tillsatta. Genom lagen den 21 december 1949 med

särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus har landsfogden

pålagts ytterligare ett tjänsteåliggande.

Rörande landsfogdens uppgifter såsom länspolischef stadgas i landsfogdeinstruktionen

i huvudsak följande.

Under länsstyrelsen har landsfogden ansvaret för och ledningen av polisverksamheten

inom området för hans polisverksamhet. Sålunda åligger det

honom att vaka över att allmän ordning och säkerhet upprätthålles, att ha

en allmän översyn av polisväsendet, att tillse, att polisväsendets befattningshavare

på lämpligaste sätt utnyttjas för sina uppgifter samt alt de få erforderlig

vägledning och undervisning. Han skall göra sig underrättad om

befattningshavarnas duglighet, nit och lämplighet för tjänsten samt verka

för ett förtroendefullt och gott förhållande mellan polisen och allmänheten.

Särskild uppmärksamhet skall han ägna åt att de olika polisdistrikten fullgör

vad på dem ankommer till polisväsendets behöriga upprätthållande. Där

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 106

i nu nämnda avseenden eller eljest länsstyrelsens medverkan erfordras, har

landsfogden att hos denna göra de framställningar, vartill omständigheterna

kan föranleda.

I alla frågor rörande polisväsendet inom området för landsfogdens polisverksamhet,

i vilka beslutanderätten tillkommer länsstyrelsen, skall länsstyrelsen

inhämta landsfogdens yttrande. Landsfogden skall även årligen

till länsstyrelsen avgiva en summarisk berättelse angående sin polisverksamhet,

vilken berättelse skall innehålla förslag till de åtgärder, som kan

finnas påkallade.

Vidare tillkommer det landsfogden att närmast under länsstyrelsen svara

för tillkallandet av polisförstärkning vid behov därav. Åtskilliga uppgifter

med avseende på ledningen av statspolisens verksamhet åvilar landsfogden.

Det åligger även landsfogden att i vissa fall utöva chefskap över polispersonal,

som sammandrages å viss ort inom länet. I sin egenskap av länspolischef

intager landsfogden samtidigt ställningen såsom länsstyrelsens

expert i frågor, som angår polisväsendet. Landsfogde och landsfogdeassistent

är sålunda skyldiga att vara föredragande hos länsstyrelsen i

sådana polisväsendet eller allmän ordning och säkerhet berörande ärenden,

som länsstyrelsen bestämmer, samt att, då så påkallas, även eljest deltaga

i handläggningen hos länsstyrelsen av dylika ärenden.

Efter hand har landsfogden i sin egenskap av länspolischef fått sig tillagt

nya uppgifter. Sålunda må nämnas att han redan i fredstid ålagts vissa

betydelsefulla uppgifter av civilförsvarskaraktär.

Den under de senaste åren alltmer växande trafiken har medfört nödvändigheten

av skärpt insats från landsfogdens sida i trafiksäkerhetsarbetet.

I det stora flertalet län är denne ledamot av länstrafikrådet och dess

verkställande utskott. Det av 1953 års trafiksäkerhetsutredning den

5 juni 1954 framlagda förslaget till förstärkt trafikövervakning in. m.,

som bl. a. lett till en väsentlig utbyggnad av ordningsstatspolisen, kommer

även att tillföra landsfogdarna utökade uppgifter med avseende på ledningen

av statspolisavdelningarnas verksamhet och för åstadkommande

av erforderlig samordning i trafikövervakningsarbetet mellan statspolisavdelningar

och lokala polisstyrkor i de egna länen eller mellan statspolisavdelningarna

i angränsande län.

I enlighet med de i propositionen nr 175 till 1954 års riksdag gjorda uttalandena

i fråga om polispersonalens rekrytering torde landsfogdarna

komma att tillföras nya viktiga och grannlaga uppgifter.

Enligt instruktionen för civilbefälhavare den 15 juni 1951 skall inom

riket finnas fem närmare angivna områden, benämnda civilområden, och

inom vart och ett av dem skall finnas en av Kungl. Maj :t utsedd civilbefälhavare.

Till varje civilbefälhavares kansli har knutits en landsfogde såsom

chef för polissektionen. Vissa arbetsuppgifter har härigenom pålagts landsfogden

redan under fred.

Den särskilda polisverksamheten för hindrande och uppdagande av

spioneri m. m. medför även en merbelastning i arbetet för landsfogdarna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 106

Landsfogden har därutöver tillagts en del arbetsuppgifter av administrativ

art. Sålunda skall han avgiva yttranden i frågor rörande tillsättande och

entledigande av distriktsåklagare och biträdande åklagare samt angående

semester och annan tjänstledighet för sådan befattningshavare. Vidare skall

han hålla sig underrättad om i länet tjänstgörande åklagaraspiranters

lämplighet för fortsatt utbildning eller tjänstgöring. Det åligger honom

även att i ärende om antagande av biträde på landsfiskalskontor, till länsstyrelsen

avgiva yttrande.

Rättsbildade biträden hos landsfogdarna

Med anledning av den splittring i landsfogdarnas verksamhet, som uppstått

till följd av att alltför många och olikartade uppgifter lagts på dem

redan kort tid efter det landsfogdeorganisationen infördes år 1919, föreslogs

i propositionen nr 185 till 1935 års riksdag, att rättsbildade biträden

skulle anställas hos landsfogdarna i vissa län. Sålunda anställdes fr. o. m.

den 1 juli 1936 landsfogdeassistenter i Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs,

Gävleborgs och Västernorrlands län. År 1939 överflyttades emellertid landsfogdeassistentbefattningen

i Älvsborgs län till Västerbottens län.

Efter utbrottet av det andra världskriget anställdes extra landsfogdeassistenter

mera stadigvarande i Göteborgs och Bohus, Värmlands och Kopparbergs

län. Vidare var under krigsåren landsfogdarna i Malmöhus, Örebro,

Västernorrlands och Norrbottens län partiellt lediga från sina tjänster

med särskilda ersättare. Hos landsfogden i Norrbottens län anställdes

fr. o. m. den 1 juli 1945 en extra landsfogdeassistent.

I anledning av inkomna framställningar om anställandet av landsfogdeassistenter

i vissa län tillkallade Kungl. Maj :t år 1945 två sakkunniga att

verkställa utredning angående behovet av assistenttjänster i länen. Utredningsmännen

avlämnade i januari 1946 en promemoria i ämnet. Däri uttalades,

att efter beslutet om inrättandet år 1936 av ett antal landsfogdeassistenter

hade landsfogdarnas arbetsbörda över lag ökat, för vissa landsfogdar

i avsevärd grad. Landsfogdarna hade under de senaste åren tillförts

betydande uppgifter, vilka komme att kvarstå även i fortsättningen. Då

den nya rättegångsordningen i sin helhet började tillämpas, kunde landsfogdarnas

arbetsuppgifter förväntas komma att öka ytterligare. Utredningsmännen

föreslog därför, att landsfogdarna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län, vilka dittills haft juridiskt skolade biträden,

alltjämt skulle få behålla dessa. Med hänsyn till arbetsbördans storlek

i Malmöhus och Västernorrlands län borde emellertid assistenttjänsterna

i dessa län förändras till tjänster som biträdande landsfogdar. Härutöver

borde inrättas vissa assistenttjänster, vilkas innehavare skulle am
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 106

bulera och alltså tjänstgöra hos de landsfogdar, där för tillfället största

behov av biträdeshjälp förelåge. Vidare borde ett fåtal avlönade aspiranter

få anställas. Sammanlagda antalet ambulerande landsfogdeassistenter och

aspiranter ansågs ej böra överstiga fem. Biträdesbehovet borde bli föremål

för förnyad översyn då processreformen i full utsträckning trätt i tilllämpning.

I propositionen nr 209 till 1946 års riksdag biträdde föredragande departementschefen

i allt väsentligt vad de sakkunniga föreslagit. Sålunda

inrättades två befattningar såsom biträdande landsfogdar, den ena i Malmöhus

och den andra i Västernorrlands län, samt sju befattningar såsom

landsfogdeassistenter, vilka placerades i Stockholms, Göteborgs och Bohus,

Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län.

Härutöver finge under budgetåret 1946/47 vara anställda tillhopa högst fem

extra ordinarie eller extra landsfogdeassistenter eller aspiranter å landsfogdeassistenttjänst.

Extra landsfogdeassistenter skulle vara stationerade

i de län, som bestämdes av justitiekanslersämbetet, samt skulle vara skyk

diga att tjänstgöra i annat län än det, vari de vore stationerade.

Efter framställning av justitiekanslersämbetet förordade föredragande

departementschefen i propositionen nr 36 till 1948 års riksdag, att 3 extra

ordinarie landsfogdeassistentbefattningar i lönegrad Ce 25 utbyttes mot 3

extra ordinarie befattningar såsom biträdande landsfogde i lönegrad Ce 30,

att den egentliga åklagaraspirantorganisationen utökades, så att den skulle

omfatta omkring 20 befattninghavare, samt att aspirant på landsfogdeassistenttjänst

erhölle rätt att under ledighet för provtjänstgöring i hovrätt

behålla så stor del av sin avlöning som svarade mot aspirantarvode i hovrätt.

I enlighet härmed skulle inom organisationen finnas 5 biträdande

landsfogdar i lönegrad Ce 30 och 4 landsfogdeassistenter i lönegrad Ce 25.

Vidare borde i personalförteckningen upptagas 7 ambulerande landsfogdeassistenttjänster

i lönegrad Ce 25 för att möjliggöra befordran av sådana

assistenter, som uppfyllde villkoren enligt befordringsgången för uppflytU

ning till nämnda lönegrad.

Sedan riksdagen godkänt förslagen föreskrevs, att de biträdande landsfogdarna

skulle vara placerade i Stockholms, Malmöhus, Värmlands,

Gävleborgs och Västernorrlands län samt att landsfogdeassistenttjänster

tills vidare skulle finnas inrättade i Göteborgs och Bohus, Kopparbergs,

Västerbottens och Norrbottens län.

Efter medgivande av 1951 års riksdag ökades antalet biträdande landsfogdar

till 6 genom utbyte av landsfogdeassistenttjänsten i Norrbottens län

mot en tjänst sasom biträdande landsfogde i länet. Ett motsvarande utbyte

genomfördes fr. o. in. den 1 juli 1953 beträffande landsfogdeassistenttjänsten

i Västerbottens län.

Antalet tjänster såsom biträdande landsfogde uppgår sålunda f. n. till 7

och antalet fasta landsfogdeassistenttjänster till 2. Under de senast för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 10(>

flutna åren har medgivits anställande av ett efter personalbehovet inom

åklagaraspirantorganisationen beräknat, varierande antal ambulerande

landsfogdeassistenter. Enligt senaste beslutet härom må vid länsstyrelserna

finnas sammanlagt högst 17 ambulerande landsfogdeassistenter i Ce 25.

Jämlikt kungörelsen den 12 december 1952 om landsfogdeassistenter

m. fl. skall i län, där Kungl. Maj:t med hänsyn till landsfogdens arbetsbörda

så förordnar, finnas fast landsfogdeassistent. I övrigt må riksåklagarämbetet

förordna landsfogdeassistent (ambulerande landsfogdeassistent) att biträda

landsfogde eller att tjänstgöra vid åklagarmyndighet i stad.

Riksåklagarämbetet antager aspiranter å landsfogdeassistenttjänst till

det antal, för ändamålet anvisade medel lämnar tillgång. Till aspirant må

antagas den, som avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov

och därjämte fullgjort minst 2i/2 års tingstjänstgöring eller därmed

likvärdig tjänstgöring. Aspiranten skall undergå praktisk polisutbildning

i Stockholm, Göteborg eller Malmö under en tid av 6 månader samt

fullgöra provtjänstgöring hos landsfogde eller vid åklagarmyndighet i stad

under en tid av omkring 6 månader. Efter nämnda tid skall riksaklagaiämbetet,

såvitt möjligt, lämna aspiranten besked, huruvida han anses skickad

för fortsatt tjänstgöring på åklagarbanan. Ämbetet äger meddela de

närmare föreskrifter rörande utbildningen och vidtaga de jämkningar, som

kan befinnas påkallade. I den fortsatta utbildningen ingår bl. a. genomgång

av polischefskursen vid statens polisskola, vilken omfattar 22 veckor.

Fast landsfogdeassistent tillsättes av Kungl. Maj :t genom förordnande.

Annan landsfogdeassistent antages av riksåklagarämbetet. Landsfogdeassistent

och aspirant är skyldiga att mottaga förordnanden inom polis- och

åklagarväsendet i riket.

Landsfogdeassistent är pliktig att under landsfogdens ledning biträda

denne i hans göromål och har att ställa sig till efterrättelse av landsfogden

meddelade föreskrifter.

Landsfogdeassistent, som efter antagning till aspirant tjänstgjort inom

åklagar- och polisväsendet under vanligen minst 3 ar, kan av länsstyrelsen

efter samråd med riksåklagarämbetet förordnas att i den omfattning

nämnda myndigheter bestämmer, riksåklagarämbetet i fråga om åklagargöromål

och länsstyrelsen beträffande polisgöromål på eget ansvar fullgöra

vad härutinnan ankommer på landsfogden. Länsstyrelsen kan i samband

med dylikt förordnande anförtro åt landsfogdeassistent sådan befattning

med frågor om anhållande av för brott misstänkt person eller om

reseförbud, beslag, husrannsakan samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning

som tillkommer landsfogde.

Landsfogden kan förordna landsfogdeassistent eller aspirant med erforderlig

skicklighet och erfarenhet att i enstaka fall utföra åtal, som icke

är av mera omfattande eller invecklad beskaffenhet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 106

För den som på nämnt sätt förordnats att på eget ansvar fullgöra på

landsfogde ankommande uppgift skall i avseende därå instruktionen för

landsfogdarna gälla i tillämpliga delar.

För aspirant å landsfogdeassistenttjänst och för landsfogdeassistent gäller

i tillämpliga delar kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 436) angående

reglerad befordringsgång för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst.

Aspirant eller extra landsfogdeassistent må i allmänhet ej antagas till extra

ordinarie landsfogdeassistent, förrän han med tillfredsställande resultat

fullgjort praktisk polisutbildning och provtjänstgöring. Nyantagen aspirant

placeras i regel i lönegraden Cf 21 och efter ett års tjänstgöring

uPpflyttas han i lönegrad 23. Efter ytterligare två års tjänstgöring i sistnämnda

lönegrad sker befordran till ambulerande landsfogdeassistent i

lönegrad Ce 25. I samband med att landsfogdeassistent blir extra ordinarie

befattningshavare, vilket kan ske efter 6 månaders tjänstgöring i lönegrad

23, har riksåklagarämbetet brukat fastställa stationeringsort för

honom. Vid tjänstgöring inom landsfogdeorganisationen i annat län än

där stationeringsorten är belägen, har befattningshavaren utöver de honom

tillkommande avlöningsförmånerna uppburit traktamentsersättning.

Fr. o. m. den 1 juli 1952 är biträdande landsfogde placerad i Ce 33 och

fast landsfogdeassistent i Ce 27.

UT. Sakkunnigförslaget

Allmänna synpunkter

I syfte att söka erhålla en överblick av omfattningen av landsfogdarnas

arbete har de sakkunniga sammanställt areal- och folkmängdsuppgifter för

resp. län samt bl. a. införskaffat åtskilliga uppgifter ur landsfogdarnas

diarier och dagböcker m. m. Sedan uppgifterna översetts och kompletterats

har de bearbetats. Sammanställningar över vissa av dessa uppgifter har

bilagts utredningen.

De sakkunniga har i denna fråga vidare anfört bl. a.

Liksom 1946 års utredningsmän ha de sakkunniga även funnit, att vissa

icke oväsentliga arbetsuppgifter ej belysas av statistiken. Hit höra åtskilliga

ärenden, till vilka landsfogden själv tager initiativet, underlydande befattningshavares

vid polis- och åklagarväsendet vid besök eller per telefon

inhämtade råd och upplysningar i skilda frågor samt landsfogdens uppgift

som expert åt länsstyrelsen i frågor, som beröra polisväsendet, och hans

ianspråktagande för utredningar, överläggningar, konsultationer och föredragning.

Helt allmänt torde kunna sägas, att folkmängden och arbetsmängden

inom ett län synas tämligen väl följas åt. Ett flertal undantag

från denna huvudregel kunna dock påvisas. Sålunda är arbetet inom Blekinge

län av vida större omfattning än som svarar mot folkmängden. Arbetet

inom i synnerhet Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län

torde i hög grad tyngas av de stora avstånden i dessa län. Antalet resdagar

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 106

för landsfogdarna i dessa län liksom även för landsfogdarna i Värmlands

och Kopparbergs län uppgår till omkring fyra månader per år. Medeltalet

resdagar för landsfogdarna i övriga län uppgår till cirka två manader.

Vidare torde en befolkningskoncentration omkring en storstad tynga landsfogdens

arbete både såsom statsåklagare och länspolischef i långt högre

grad än som alltid kan utläsas av diarier och liggare.

överlag torde brottsfrekvensen inom länet, sålunda även sådana brott,

beträffande vilka det i första hand ankommer på underlydande polis- och

åklagarmyndigheter att utreda och åtala, påverka landsfogdarnas arbete.

Förekomsten av större militära anläggningar och stationering av större

statspolisavdelningar inom tjänstgöringsområdet kan avsevärt inverka pa

arbetets omfattning.

Med ledning av de inhämtade uppgifterna och med hänsyn tagen till de

omständigheter, som därutöver inverkar på arbetsmängden, har de sakkunniga

ansett sig kunna ur arbetssynpunkt indela länen i tre grupper.

Stockholms, Malmöhus, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län har sålunda sammanförts till en

särskilt hårt arbetsbelastad grupp. Vidare har till en grupp för sig sammanförts

Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län, medan

Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Hallands och Jämtlands

län ansetts utgöra en särskild grupp.

Till belysning av det ökade arbete, som processreformen medfört, har de

sakkunniga erinrat om den utbyggnad av åklagarorganisationen i de större

städerna, som genomförts under senare år, samt åskådliggjort ökningen av

antalet åklagare genom följande uppställning.

Stad

Antal tjänstgörande

åklagare

Stad

Antal tjänstgörande

åklagare

1947

1954

1947

1954

13

41

Uppsala..............

1

2

4

14

Västerås ............

1

2

2

9

Borås................

1

2

2

3

Linköping ..........

1

2

i

3

Eskilstuna ..........

1

2

i

2

Summa

28

82

Även i åtskilliga andra städer, såsom Karlskrona, Kristianstad, Halmstad,

Karlstad, Sundsvall och Luleå, finns numera två åklagare anställda.

Visserligen har väl både folkmängden och brottmålens antal i de angivna

städerna blivit större under de senaste åren, men denna ökning kan dock

enligt de sakkunnigas mening endast till ringa del förklara behovet av det

stora antalet nya åklagare. Den ökade tid, som varje mål av någon större

omfattning numera tager i anspråk för åklagaren, utgör anledningen till

att städernas åklagarorganisation på detta sätt måst utbyggas. De sak
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

kunniga har påpekat, att utbyggnaden av åklagarorganisationen ännu icke

kan betraktas såsom slutförd. Ännu ett antal nya åklagarbefattningar anses

komma att inrättas inom de närmaste åren.

I åtskilliga städer har även en betydande utbyggnad skett av polischefsorganisationen

såväl genom en tudelning av kombinerade polismästar- och

stadsfiskalstjänster som genom inrättande av helt nya kvalificerade biträdestjänster,

för vilka landsfogdekompetens kräves.

Beträffande frågan om ökning av den kvalificerade arbetskraften inom

landsfogdeorganisationen har de sakkunniga anfört bl. a.

I yttrande den 8 november 1940 över förslaget till ny rättegångsbalk framhöll

lagrådet, att en ökning av arbetskrafterna hos landsfogdarna torde visa

sig påkallad, då processreformen i full utsträckning trädde i tillämpning.

Nar frågan om processlagberedningens fortsatta verksamhet till förberedande

av rättegångsväsendets reformering anmäldes i statsrådet den

14 februari 1941 anförde föredragande departementschefen bl. a., att en

utökning av antalet assistentbefattningar hos landsfogdarna torde bliva

nödvändig.

^ idare må anföras, att i det betänkande, som låg till grund för den år

1936 genomförda omorganisationen av landsfogdetjänsterna (SOU 1934: 31),

de sakkunniga framhållit bl. a., att landsfogdens åklagarverksamhet icke

t inge göras så omfattande att hans övriga äinbetsåligganden därigenom

eftersattes. Denna hans verksamhet borde i princip vara mera inriktad på

ledning och övervakning av de underordnade åklagarnas verksamhet än på

utförandet av åtal. 1 alla de fall, där kravet på en väl kvalificerad åklagare

vore oeftergivligt, borde dock åklagaruppgiften ligga i landsfogdens händer.

Den nya rättegångsordningen har emellertid medfört, att landsfogdens

aklagarverksamhet fått en väsentligt större omfattning än tidigare. Det

har blivit allt vanligare att landsfogden nödgas begära partiell ledighet från

sin tjänst för att få möjlighet att fullgöra vissa mera omfattande åklagaruPPgjfter.

Även de rent polisiära uppgifterna för landsfogdarna kunna

uppvisa en ökning av betydande omfattning. Allt större anspråk ställes på

landsfogden i hans egenskap av länspolischef och länsstyrelsens expert i

polisfrågor in. in. utan att kvalificerad biträdeshjälp lämnats.

En följd av de ökade göromålen för landsfogdarna har blivit, att i flertalet

län vissa viktiga göromål måst eftersättas. Sålunda torde landsfogdarna

oita icke medhinna att ägna nödig tid åt den inspekterande verksamheten.

De bli ofta nödsakade att delegera dem åvilande åklagaruppgifter

till underlydande åklagare. Det vill dessutom synas som om landsfogdarna

endast i obetydlig omfattning kunna medhinna att övertaga sådana distriktsaklagarmål,

i vilka åklagaruppgiften är mera krävande. Från länsstyrelsehall

har tillika framhållits, att landsfogden icke kunnat tagas i anspråk

för administrativa uppgifter i önskvärd omfattning. En ytterligare omständighet,

som framhäver biträdesbehovet, är att i händelse av krig en fjärdedel

av samtliga landsfogdar komma att tagas i anspråk för fullgörande av

uppdrag inom civilbefälhavarnas kansli och andra därmed sammanhängande

arbetsuppgifter och att ersättare för dem, vilka äro förtrogna med

Janet, genast böra finnas till hands.

De sakkunniga har kommit till den uppfattningen att de uppgifter, som

numera åvilar landsfogdarna eller böra åvila dem, fått en sådan omfattning

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj. ts proposition nr 106

att i varje län borde i princip finnas minst ett biträde åt landsfogden med

juridisk utbildning, antingen biträdande landsfogde eller landsfogdeassistent.

De speciella förhållandena i Norrbottens län har enligt de sakkunnigas

mening givit anledning till särskilda överväganden i fråga om den lämpligaste

utformningen av ledningen för polis- och åklagarväsendet i länet.

Beträffande denna fråga har de sakkunniga anfört.

I ett av 1953 års polisutredning för vissa delar av Norrbottens län den

1 oktober 1954 avgivet betänkande har framlagts förslag till polisväsendets

organisation inom Bodens och Kalix skyddsområden samt gränstrakterna

mot Finland. Kraven på en tillfredsställande organisation av polisväsendet

inom ifrågavarande områden har av utredningen sammanfattats på följande

sätt.

1) Enhetlig ledning, vilket även omfattar ordnandet av lämplig kontakt

med de militära myndigheterna och tullmyndigheterna, om möjligt genom

en polisiär myndighet;

2) såvitt möjligt enhetlig polisorganisation;

3) bibehållande av en stödpolisorganisation med hävdvunnen uppdelning

på kriminal- och ordningspolis; samt

4) rationell arbetsfördelning och reglerat samarbete såväl mellan olika

slag av polis som mellan tull och polis.

Spörsmålet om ledningen av polisorganisationen i Norrbotten bleve i

väsentliga delar beroende" av det sätt, på vilket organisationen utformades.

Utredningen har förordat ett genomförande av en delvis statlig polisorganisation

inom länet med Luleå som basort. Sålunda skulle den nuvarande

stadsfiskalstjänsten i Luleå uppdelas på en statlig polismästartjänst och

en kommunal åklagartjänst (stadsfiskalstjänst). Härigenom skulle landsfogden

beredas större möjlighet att som länspolischef utöva ledningen av

polisverksamheten i länet. Hans verksamhet skulle i större omfattning än

hittills komma att inriktas på polisgöromål och arbetsorganisatoriska uppgifter.

Utredningen förutsätter, att landsfogden även i fortsättningen får

hjälp av en biträdande landsfogde och erforderligt antal assistenter samt

att han erhåller visst biträde med polisgöromålen av polismästaren ävensom

att en militärassistent skall tjänstgöra hos honom.

De sakkunniga har uttalat sin principiella anslutning till denna organisation.

Emellertid har de sakkunniga framhållit, alt den ökade omfattningen

av landsfogdens arbete såsom länspolischef kan leda till att de omfattande

statsåklagargöromålen blir eftersatta. Det förefaller de sakkunniga

därför vara önskvärt, att landsfogdens dubbelställning såsom länspolischefstatsåklagare

häves och att två landsfogdetjänster inrättas, den ena för

polischefsgöromålen och den andra för åklagargöromålen. Detta toide

kunna ske genom att den biträdande landsfogdetjänsten omändras till en

landsfogdetjänst. Därutöver skulle möjligen kunna övervägas att på ett

fastare sätt än som föreslagits organisatoriskt knyta den statliga polismästaren

till länspolischefens kansli.

Tanken på eu Indelning av landsfogdetjänsten i Norrbottens län har synts

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

de sakkunniga vara så mycket mer beaktansvärd som åtskilligt talar för

att en liknande organisation även borde övervägas åtminstone i vissa andra

större län.

Biträdande landsfogdar

Enligt de sakkunnigas mening bör till en början ytterligare åtminstone

en tjänst som biträdande landsfogde inrättas, nämligen i Kopparbergs län.

Beträffande behovet av en sådan tjänst i detta län har landsfogden i länet

framhållit bl. a.

I fråga om antalet i allmänna dagboken och statsåklagardiariet införda

ärenden kan Kopparbergs län väl mäta sig med Gävleborgs, Värmlands och

Västernorrlands län. Vidare intager Kopparbergs län med avseende på ordningspolisverksamheten

en särställning till följd av bl. a. de regelbundet

förekommande tillställningar av skilda slag med stor publiktillströmning

(Vasaloppet, midsominarfirandet i Leksand med flera orter vid Siljan, det

s. k. T. T.-loppet i Hedemora in. in.), vilka kräva en omfattande personlig

insats från landsfogdens sida. De härmed sammanhängande uppgifterna

kunna icke delegeras på en landsfogdeassistent. Det stora antalet polischefsdistrikt,

som uppgå till 22, samt länets mångskiftande sociala struktur

och de stora avstånden ge upphov till stora organisatoriska uppgifter, vilka

icke kunna läggas på landsfogdeassistenten. Denne måste därigenom i

stället handlägga åklagarmål av så pass svår och invecklad beskaffenhet att

det överskrider vad som skäligen kan fordras av en landsfogdeassistent.

Omöjligheten att på landsfogdeassistenten delegera en del av arbetsuppgifterna

medför, att landsfogden under en avsevärd del av året måste befinna

sig på tjänsteresor. Detta föranleder i sin tur en eftersläpning av andra

arbetsuppgifter, som uteslutande måste handläggas av landsfogden.

De sakkunniga — som funnit att vad landsfogden sålunda anfört väl

svarar mot införskaffade statistiska uppgifter och övriga upplysningar

— har framhållit, att landsfogden under de senaste åren nödgats under

längre tider vara partiellt ledig från tjänsten för att kunna ägna sig åt

vissa ärenden av större omfång. Enligt de sakkunnigas mening talar starka

skäl alltså för att en tjänst som biträdande landsfogde inrättas i Kopparbergs

län. Den utvecklingsprocess, som polischefs- och åklagartjänsterna

f. n. genomgår, kommer därjämte med säkerhet att medföra, att framdeles

ytterligare ett antal tjänster som biträdande landsfogde behöver inrättas.

I annat fall synes landsfogdarna bli nödsakade att i allt större omfattning

överlämna åt landsfogdeassistenterna att fullgöra tjänsteåligganden, som

ankommer på landsfogde. De sakkunniga uttalar vidare, att det icke kan

anses önskvärt, att landsfogdeassistenterna betros med egentliga landsfogdeuppgifter

i sådan omfattning att de kan sägas mer eller mindre träda

i landsfogdens ställe.

Efter företagen jämförande granskning av tillgängliga uppgifter om arbetets

omfattning i Östergötlands och övriga län har de sakkunniga icke fun
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj:ts proposition nr 106

nit tillräckliga skäl föreligga att f. n. förorda inrättandet av en biträdande

landsfogdetjänst i nämnda län.

Landsfogdeassistenter m. fl.

Därest i enlighet med de sakkunnigas förslag tjänsten i Kopparbergs län

omändras till en tjänst såsom biträdande landsfogde, skulle blott en tjänst

som fast landsfogdeassistent kvarstå, nämligen i Göteborgs och Bohus län.

Härjämte finnes ett antal aspiranter, av vilka flertalet nått ställningen som

ambulerande landsfogdeassistent. Antalet aspiranter och assistenter, som

icke innehar eller varaktigt uppehåller fast tjänst inom åklagarväsendet,

uppgår f. n. till 51. Av dem tjänstgör 12 på skilda håll inom landsfogdeorganisationen

och en som polisnotarie hos statspolisintendenten, medan

10 genomgår polischefskursen. De återstående 28 befattningshavarna

tjänstgör inom stadsfiskalsorganisationen. De tages ständigt i anspråk för

vikariat vid ledigheter av skilda slag eller som arbetskraftsförstärkning,

vilket medför täta omflyttningar. Detta är ofta till stort men för tjänsten,

då vederbörande under några få månaders tjänstgöring på en plats icke

hinner skaffa sig erforderlig lokal- och personalkännedom. Ofta hinner han

ej heller slutföra sina ärenden, vilket förorsakar ett tidsödande dubbelarbete.

För befattningshavarna själva innebär de många förflyttningarna

med ofta kort varsel betydande påfrestningar. Flertalet av dem är enligt

en av Sveriges juristförbund lämnad uppgift, avseende våren 1954, gifta.

Dessa olägenheter skulle minskas därest befattningshavarna erhölle fast

tjänstgöringsort.

De sakkunniga har kommit till den uppfattningen, att landsfogdarnas

arbetsuppgifter numera fått en sådan omfattning att i flertalet län ett stadigvarande

behov finnes av rättsbildad arbetshjälp. I flera av de största

länen med biträdande landsfogdetjänster kräves dessutom ytterligare hjälp.

De sakkunniga föreslår därför, att den fasta landsfogdeassistenttjänsten i

Göteborgs och Bohus län bibehålies samt att 13 av tjänsterna som ambulerande

landsfogdeassistent utbytes mot fasta landsfogdeassistenter, placerade

i följande län, nämligen en i vart och ett av Stockholms, Östergötlands,

Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro,

Västmanlands och Västernorrlands län samt två i Norrbottens län. Behovet

av arbetshjälp är dock icke fyllt med dessa assistenter. I åtskilliga län

finnes behov av assistenthjälp under längre eller kortare tider. Med hänsyn

härtill bör enligt de sakkunnigas mening fortfarande finnas ett antal ambulerande

assistenter. Dessa anses böra stationeras i de län, där behovet av

arbetshjälp är störst, och därutöver huvudsakligen anlitas för vikariat eller

annan tjänstgöring i närbelägna län. De sakkunniga har funnit, att behov

föreligger av minst 7 sådana befattningshavare. Av dem bör en placeras

i Södermanlands län och i första hand även anlitas vid behov av tillfällig

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr tOG

hjälp i Stockholms och Gotlands län. Vidare bör en placeras i Jönköpings

län och vid behov anlitas för tillfällig hjälp i Hallands län. En bör avses

för tjänstgöring inom Malmöhus och Kronobergs län och stationeras i

Malmö, en placeras hos landsfogden i Värmlands län och en i Kopparbergs

län. Slutligen bör en assistent avses för tjänstgöring i främsta rummet

inom Gävleborgs och Uppsala län och lämpligen stationeras i Gävle samt en

för sådan tjänstgöring inom Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens

län med Härnösand såsom stationeringsort. De sakkunniga, som förutsätter

att dessa befattningshavare företrädesvis användas för förordnanden

inom landsfogdeorganisationen, räknar härvid med att i flertalet län icke

skall erfordras någon ytterligare personal under landsfogdes, biträdande

landsfogdes eller landsfogdeassistents semester eller annan mera kortvarig

ledighet. Vid längre tids ledighet erfordras dock vikarier. Enligt från riksåklagarämbetet

inhämtad uppgift har under de senaste åren dylika vikarier

förordnats under i genomsnitt 24 månader per år. De sakkunniga räknar

med att samma behov av särskilda vikarier kommer att bestå. Emellertid

antager riksåklagarämbetet särskild rekryteringspersonal för att tillgodose

det personalbehov, som uppkommer genom åklagares och polischefers pensionsavgång

eller åklagaraspiranters avgång från banan. De sakkunniga

utgår från att nämnda vikariebehov kan tillgodoses genom att två färdigutbildade

assistenter ur denna rekryteringskader ställes till förfogande för

ändamålet.

I anslutning härtill har de sakkunniga framhållit önskvärdheten av att

åtminstone de största städerna gör sig självförsörjande i fråga om vikarier

för lediga åklagare och annan tillfällig arbetsförstärkning.

Genom de föreslagna åtgärderna blir befattningshavarna mera stationära

än hittills. Kostnaderna för tjänstgöringstraktamenten för dem skulle

kunna nedbringas avsevärt. Vidare skulle befattningshavarna bli mera förtrogna

med länen.

En översikt över de sakkunnigas förslag till organisation av den kvalificerade

biträdeshjälpen åt landsfogdarna — vilken föreslagits skola träda

i tillämpning den 1 juli 1955 — är som bilaga fogad till denna proposition.

Kostnadsberäkning

Kostnaderna för grundlön åt den nytillkomna personalen har av de sakkunniga

beräknats på följande sätt.

För en biträdande landsfogde i lönegrad Ce 33, placerad i Falun, uppgår

avlöningskostnaden till 14 712 kronor. Merkostnaden för utbyte av en fast

landsfogdeassistent i lönegrad Ce 27 mot en biträdande landsfogde i Ce 33

i Kopparbergs län utgör 3 540 kronor. 13 fasta landsfogdeassistenter i lönegrad

Ce 27 draga en sammanlagd kostnad av omkring 148 100 kronor. För

7 ambulerande landsfogdeassistenter i lönegrad Ce 25, blir kostnaden omkring

70 300 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Rungl. Maj:ts proposition nr 100

De sammanlagda kostnaderna för grundlön skulle sålunda uppgå till

omkring (3 540 + 148 100 + 70 300) 221 940 kronor.

För nu löpande budgetår har för grundlön åt 17 ambulerande landsfogdeassistenter

i lönegrad Ce 25, vilka skola utbytas mot de föreslagna

befattningshavarna, beräknats 183 600 kronor.

Merkostnaderna för grundlön till den icke ordinarie personalen inom

landsfogdeorganisationen torde sålunda komma att uppgå till (221 940 —

183 600) 38 340 kronor.

Den verkliga merkostnaden blir emellertid lägre. Enligt uppgifter, som

inhämtats från länsstyrelserna, har under det sist förflutna budgetåret

till ifrågavarande befattningshavare utbetalats tjänstgöringstraktamenten

till ett sammanlagt belopp av omkring 54 000 kronor. De tjänstgöringstraktamenten,

som komma att utgå enligt den nya organisationen med ett

utökat antal stationära befattningshavare, varigenom flertalet län blir självförsörjande

vid ledigheter m. in., kan med säkerhet beräknas komma att

uppgå till ett avsevärt lägre belopp. Om härför beräknas omkring 20 000

kronor, göres en besparing av minst 34 000 kronor, som i huvudsak täcker

merkostnaden för grundlön.

Däremot tillkommer å förenämnda belopp 38 340 kronor rörligt tillägg

med omkring 20 700 kronor.

IV. Yttranden

I remissvaren har de sakkunnigas förslag om en utökning av den kvalificerade

biträdeshjälpen i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Allmänna synpunkter. I flertalet yttranden har understrukits behovet

av ökad kvalificerad biträdeshjälp. Sålunda har riksåklagarämbetet framhållit,

att landsfogdarnas arbetsuppgifter numera är så omfattande, att de

icke längre kan tillfredsställande bemästras med mindre kvalificerad biträdeshjälp

i betydligt större utsträckning än hittills ställes till deras förfogande.

Ämbetet har påpekat, att åklagarkåren i städerna nära fördubblats

efter processreformens genomförande. Enligt ämbetets mening framstår

det som nödvändigt att det trängande behovet av stadigvarande, kvalificerad

biträdeshjälp inom landsfogdeorganisationen snarast blir tillgodosett.

Flera länsstyrelser har upplyst om, att det med hänsyn till landsfogdarnas

stora arbetsbörda ej varit möjligt att alls eller i önskvärd omfattning

anlita landsfogdarna såsom föredragande i länsstyrelserna i enlighet med

vad som förutsättes i landshövding- och landsfogdeinstruktionerna.

Några länsstyrelser har framhållit önskvärdheten av att landsfogdarna

beredes möjlighet att i större utsträckning än hittills kunna ägna sig åt

de egentliga polisuppgifterna.

1953 års sakkunniga angående länsstyrelsernas krigsorganisation har

räknat med att under krig samtliga landsfogdar kommer att tagas helt i

anspråk för de på länsstyrelserna ankommande uppgifterna på polisväsendets

område samt att var och cn av dem bör förses med minst en biträdande

landsfogde och landsfogdeassistent. Därjämte föreligger enligt de

2—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 100

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr löd

sakkunnigas mening behov av fem landsfogdar såsom föredragande hos

civilbefälhavarna. Det sammanlagda behovet av ifrågavarande befattningshavare

under krig skulle sålunda utgöra 53 eller samma antal, som landsfogdeorganisationen

föreslagits omfatta under fred. Ur beredskapssynpunkt

är den föreslagna organisationen enligt dessa sakkunnigas mening ett minimum.

Statskontoret har uttalat, att den fortsatta utbyggnaden av landsfogdeorganisationen

bör ske försiktigt. Ämbetsverket har därvid anfört bl. a.

Enligt vad utredningsmännen framhållit kan utbyggnaden av städernas

åklagarorganisation ännu ej betraktas som slutförd. Ytterligare ett antal

åklagarbefattningar beräknas sålunda komma att inrättas inom de närmaste

åren. Med hänsyn till kompetensen för städernas åklagare torde dessa

kunna handha mycket kvalificerade uppgifter. Genom att tillvarataga möjligheten

att å distriktsåklagarna överlåta vissa på landsfogdarna eljest ankommande

göromål torde även angivna utveckling kunna medföra avlastning

i landsfogdarnas arbetsbörda.

Ämbetsverket har även erinrat om att 1951 års rättegångskommitté har

alt pröva spörsmål rörande såväl organisatoriska problem som själva rättegångsförfarandet

samt att utredningen skall eftersträva praktiska förenklingar

och förbättringar.

Liknande synpunkter har framförts av länsstyrelsen i Uppsala län. Länsstyrelsen

har sålunda framhållit, att den goda utbildning, som genom distriktsåklagarexamen

numera tillförsäkras landsfiskalerna, synes möjliggöra

en omfattande överflyttning av landsfogdarnas göromål direkt till

landsfiskalerna. Det borde därför enligt länsstyrelsens mening varit mera

angeläget att utredningen avsett att bereda den lättnad i arbetsbördan, som

kan vara behövlig för landsfogdarna, genom att avskilja från deras handläggning

ärenden, som ej behöver föras längre än till landsfiskalerna. Då

dessa får anses i hög grad arbetsbelastade, bör de ökade arbetskrafter, som

kan beredas polis- och åklagarväsendet, i första hand tillföras landsfiskalskåren.

Därest det är statsfinansiellt möjligt att ytterligare utveckla landsfogdekåren

utan att eftersätta distriktsåklagarnas behov, har länsstyrelsen

i huvudsak ej något att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har för sin del funnit det synnerligen otillfredsställande,

att landsfogden i länet på grund av arbetsanhopning varit

nödsakad att, i den utsträckning som skett under senare år, uppdraga åt

distriktsåklagare att utföra åtal i s. k. landsfogdemål. Enligt länsstyrelsens

mening bör sådana arbetsförhållanden skapas att landsfogdarna i regel

själva kan utföra åtal i sagda mål.

Biträdande landsfogdar. Emot de sakkunnigas förslag om inrättande av

en biträdande landsfogdetjänst i Kopparbergs län har invändning rests

från statskontoret. Ämbetsverket har framhållit, att det på grundval av

föreliggande utredning ej blivit övertygat om det oavvisliga behovet av en

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

sådan befattning i länet. Ytterligare erfarenhet har därför ansetts böra avvaktas

innan slutlig ställning tages i frågan.

I övriga remissvar har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Riksåklagarämbetet har framhållit, att utvecklingen med säkerhet kommer

att medföra att ytterligare tjänster som biträdande landsfogde behöver

inrättas. Ämbetet har i denna fråga vidare anfört bl. a.

De alltmer ökade arbetsuppgifter, som ankommer på landsfogdarna i

deras egenskap av länspolischef och länsstyrelsernas experter i polisfrågoi

synes numera ha nått en sådan omfattning att risk föreligger att handhavandet

av dessa uppgifter, vilka allenast i ringa utsträckning synas kunna

överlämnas åt biträdande personal, bli så arbetskrävande att landsfogdarna

icke hinna ägna tillräcklig uppmärksamhet åt den viktiga verksamheten

som statsåklagare utan nödgas i väsentlig mån överlämna åt unga assistenter

att fullgöra statsåklagarfunktionerna. En sådan ordning är uppenbarligen

ur åklagarsynpunkt icke godtagbar. Utvecklingen torde gå därhän, att en

uppdelning av landsfogdetjänsterna pa länspolischefs- och statsaklagartjänster

åtminstone i de största länen aktualiseras.

Yrkande om inrättande härutöver av en tjänst som biträdande landsfogde

har framställts av länsstyrelsen i Östergötlands län. Länsstyrelsen har därvid

hävdat, att arbetsbördan för landsfogden i länet motiverar, att länet

inplaceras i den grupp av län, för vilka föreslagits mera kvalificerad biträdeshjälp

än en befattningshavare. Detta yrkande biträdes även av Sveriges

juristförbund.

Landsfogdeassistenter m. fl. Emot det föreslagna sammanlagda antalet

tjänster som biträdande landsfogde och landsfogdeassistent har statskontoret

ej haft något att invända. Ämbetsverket har emellertid förordat, att

antalet fasta landsfogdeassistenter utökas från f. n. 2 till 10 och att antalet

ambulerande tjänster minskas från 17 till 12.

Riksåklagarämbetet har för sin del funnit förslaget till fördelning av de

fasta assistenttjänsterna innebära en skälig avvägning. Ej heller har ämbetet

framfört någon mera väsentlig invändning mot förslaget till disposition

och stationering av de ambulerande assistenterna.

Vissa länsstyrelser har yrkat, att de skulle tilldelas fast landsfogdeassistent

i stället för ambulerande biträdeshjälp. Till dessa hör länsstyrelserna

i Östergötlands, Hallands, Kopparbergs och Västerbottens län. Länsstyrelsen

i Jönköpings län har hemställt, att en fast landsfogdeassistent

måtte placeras i länet samt förklarat, att en sådan assistent skulle kunna tillfälligtvis

få anlitas även av landsfogden i Hallands län. Framställningen om

en fast landsfogdeassistent i detta län har biträtts av Sveriges juristförbund.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uttalat, att omfattningen av landsfogdens

i länet tjänsteåligganden är sådan att de båda landsfogdeassistenterna måste

kunna helt disponeras inom länet. Länsstyrelsen i Gotlands län har på i

yttrandet angivna skäl framhållit, att någon assistentbefattning för landsfogden

i länet ej bör upptagas, men alt landsfogdens möjligheter till partiell

ledighet bör utvidgas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

Vidare har länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Jämtlands län

föreslagit, att de för länen avsedda ambulerande assistenterna skulle stationeras

i resp. län. Länsstyrelsen i Uppsala och Gävleborgs län har ansett,

att den för de båda länen avsedda assistenten bör stationeras i Uppsala län.

V. Framställningar av riksåklagarämbetet och länsstyrelserna

I skrivelse den 31 augusti 1954 har riksåklagarämbetet framlagt förslag

för budgetåret 1955/56 rörande den ämbetet underställda åklagaraspirantorganisationen

(ambulerande landsfogdeassistenter och aspiranter). Ämbetet

har därvid anfört i huvudsak följande.

Utbyggandet av åklagarorganisationen i anledning av processreformens

genomförande pågår alltjämt. Inom stadsfiskalsorganisationen beräknas

under tiden fram till utgången av budgetåret 1955/56 14 tjänster bliva att

besätta, nämligen 12 på grund av organisationens utbyggnad och 2 till

följd av pensionsavgång. Därjämte erfordras ett antal landsfogdeassistenter

för tjänstgöring såsom biträdande åklagare under längre eller kortare tidsperioder

samt såsom vikarier vid partiell tjänstledighet, sjukdom, semester

och annan ledighet för stadsfiskalerna. Med stöd av vunna erfarenheter

anser ämbetet att denna förstärknings- och vikarieorganisation bör omfatta

åtminstone 20 landsfogdeassistenter. Stadsfiskalsorganisationen skulle

alltså behöva förstärkas med (14 + 20) 34 befattningshavare.

Vad angår landsfogdeorganisationen föreligger till följd av landsfogdarnas

omfattande ämbetsbörda ett betydande behov av assistenthjälp inom

organisationen. I avvaktan på slutförandet av utredningen om behovet av

kvalificerat arbetsbiträde inom landsfogdeorganisationen har ämbetet uppskattat

det antal assistenter, som erfordras under budgetåret 1955/56, till

cirka 20.

För att täcka detta personalbehov samt för att tillgodose det ytterligare

behov, som uppkommer genom åklagares pensionsavgång under tiden närmast

efter den 1 juli 1956 eller åklagaraspiranters avgång från banan,

erfordras alltså antagning och utbildning av ytterligare ett antal åklagaraspiranter.

Ämbetet räknar med att för sådant ändamål 8 aspiranter böra

anställas under budgetåret 1954/55 och 5 aspiranter under budgetåret

1955/56.

Sammanlagt skulle alltså erfordras omkring 55 befattningshavare inom

den närmaste framtiden. För tillgodoseende av detta personalbehov finnas

att tillgå 51 nu i tjänst varande aspiranter och assistenter, som icke inneha

eller varaktigt uppehålla fast tjänst inom åklagarväsendet.

Av den personal, sammanlagt 51 aspiranter och e. o. landsfogdeassistenter,

som nu tjänstgör inom aspirantorganisationen, beräknas före ingången

av budgetåret 1955/56 ett 15-tal befattningshavare ha tagits i anspråk för

tjänster inom åklagar- och polisväsendet och således vid angivna tid icke

längre belasta de till aspirantorganisationen anslagna medlen. Av återstående

36 befattningshavare, som normalt böra vara färdigutbildade på

våren 1956, räknar ämbetet med alt hälften komma att tjänstgöra inom

stadsfiskalsorganisationen och alltså åtnjuta kommunal avlöning. För den

återstående hälften, 18 befattningshavare, torde erfordras lön av statsmedel

under hela budgetåret 1955/56.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 106

Kostnaderna för avlöning åt ambulerande landsfogdeassistenter och aspiranter

under nästa budgetår har av ämbetet uppskattats till cirka 480 000

kronor.

Vidare har länsstyrelserna i anslagsframställningar, som inkommit under

augusti och september 1954 beräknat medelsbehovet för budgetåret 1955/56

för den under dem sorterande personalen till cirka 926 600 kronor.

VI. Departementschefen

Landsfogdeorganisationens behov av biträdeshjälp prövades senast av

1946 års riksdag. Vid denna riksdag beslöts, att den kvalificerade arbetskraften

inom organisationen skulle utgöras av förutom landsfogdarna

— 2 biträdande landsfogdar, 7 fast placerade landsfogdeassistenter samt

högst 5 ambulerande extra ordinarie eller extra landsfogdeassistenter eller

aspiranter å landsfogdetjänst. Det av riksdagen fattade beslutet om inrättande

av särskilda aspiranttjänster avsåg att säkerställa en god rekrytering

till framförallt de högre åklagarbefattningarna, de statliga såväl som

de kommunala. Den kvalificerade biträdeshjälpen åt landsfogdarna har

under tiden därefter förstärkts i sa matto, att 5 av de fasta assistenttjänsterna

utbytts mot tjänster som biträdande landsfogde samt att antalet ambulerande

landsfogdeassistenter ökats till 17. De biträdande landsfogdarna är

placerade i Stockholms, Malmöhus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län och de fasta assistenterna i Göteborgs

och Bohus samt Kopparbergs län.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att åtskilliga nya och vidgade

arbetsuppgifter tillagts landsfogdarna sedan 1946. Till följd av den nya

processordningen, som trädde i kraft den 1 januari 1948, har åklagargöromålen

blivit ojämförligt mycket mera tidskrävande och påfrestande än förut.

Sålunda ställes väsentligt större krav på åklagarna än tidigare såväl

med avseende på förundersökningen i brottmål, vilken blivit reglerad i lag,

som på förberedande och utförande av talan i processen. Åklagarna måste

i de ofta omfattande och invecklade mål, som ankommer på dem, behärska

hela processmaterialet för att kunna på ett tillfredsställande sätt göra saklramställning,

förhöra tilltalade och vittnen samt för att kunna utföra sin

plädering. I samband med införandet av den nya processordningen tillkom

institutet strafföreläggande och avskaffades krigsfiskalerna, vilket medfört

en ökning av landsfogdarnas arbetsuppgifter. Det bar blivit alltmer vanligt,

att landsfogdarna nödgats begära partiell ledighet från sin tjänst för att

kunna fullgöra mera omfattande åklagaruppgifter. Till följd av det livliga

lagstiftningsarbetet på straffrättens område under senare år har kravet på

ledning och övervakning av samt rådgivning åt distriktsåklagarna stegrats

avsevärt.

Även i egenskap av länspolischefer har landsfogdarna fått ökade arbets
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

uppgifter. Genom den alltmer svällande trafiken har trafiksäkerhetsarbetet

vuxit. En väsentlig utbyggnad av ordningsstatspolisen för förstärkning av

trafikövervakningen m. m. kommer att tillföra landsfogdarna ökat arbete

liksom även deras uppgifter i fråga om polispersonalens rekrytering. I samband

med det fortsatta organisationsarbetet på civilförsvarets område har

landsfogdarna ålagts vissa ej obetydliga uppgifter.

De ökade göromålen för landsfogdarna har medfört, att i flera län vissa

viktiga göromål måst eftersättas. Landsfogdarna har ofta blivit tvungna

att delegera dem åvilande åklagaruppgifter till distriktsåklagare i ej önskvärd

utsträckning. I väsentlig mån har de nödgats överlämna åt unga assistenter

att fullgöra statsåklagaruppgifter. Riksåklagarämbetet har ansett,

att en sådan ordning uppenbarligen icke är godtagbar ur åklagarsynpunkt.

Vidare synes landsfogdarna i endast obetydlig omfattning kunna medhinna

att från dem underlydande åklagare övertaga sådana mål, i vilka

åklagaruppgiften är mera krävande. I remissvaren har flera länsstyrelser

framhållit, att det med hänsyn till landsfogdarnas stora arbetsbörda ej varit

möjligt för dem att alls eller i önskvärd omfattning biträda länsstyrelserna

såsom föredragande i polisfrågor i enlighet med vad som förutsättes i länsstyrelse-

och landsfogdeinstruktionerna.

Utredningsmännens förslag innebär, att den fasta assistenttjänsten i

Kopparbergs län utbytes mot en tjänst som biträdande landsfogde, att antalet

fasta assistenttjänster ökas till 14 samt att de ambulerande assistenternas

antal fastställes till 7. De ambulerande assistenterna har förutsatts

bli stationerade i län, där de kommer att tjänstgöra under större delen av

året. De skulle därjämte kunna tagas i anspråk för biträdeshjälp åt landsfogden

i något angränsande län. Förslaget har i allmänhet biträtts av remissinstanserna,

av vilka några emellertid ansett att ytterligare assistenthjälp

erfordras.

För egen del har jag funnit, att landsfogdeorganisationen är i stort behov

av ökad kvalificerad biträdeshjälp. Enligt min mening torde det ej vara

praktiskt genomförbart att i vidare mån än som nu sker till landsfiskalerna

överlämna landsfogdemål. Redan nu är denna åklagarorganisation hårt ansträngd.

Vissa svårigheter föreligger även att åt landsfiskalerna förvärva

tillräckligt antal landsfiskalsassistenter och biträdande landsfiskaler. Härjämte

kan ifrågasättas lämpligheten av att på dem avlasta mål av detta

slag i än större utsträckning än som nu sker.

Påtagliga fördelar såväl med avseende på kontinuiteten i arbetet som

för assistenterna själva är förenade med att knyta ytterligare fast placerade

assistenter som arbetshjälp åt landsfogdarna. På de av utredningsmännen

anförda skälen tillstyrker jag det föreslagna utbytet av den fasta assistenttjänsten

i Ce 27 i Kopparbergs län mot en biträdande landsfogdetjänst i

Ce 33. Jag förordar även en ökning av antalet fasta landsfogdeassistenter.

Fr. o. m. nästa budgetår torde antalet böra ökas till 8. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att bestämma i vilka län de skall vara placerade. Härjämte

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 10G

förordar jag, att antalet ambulerande landsfogdeassistenter för nästa budgetår

bestämmes till 13. De torde såsom utredningsmännen föreslagit böra

stationeras i län, där de kan förutses bli mest ianspråktagna, och utnyttjas

som arbetshjälp även i något angränsande län. Deras placering och tjänstgöring

bör liksom hittills bestämmas av riksåklagarämbetet.

Vad härefter angår medelsberäkningen under anslaget för nästa budgetår

torde anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän böra uppföras

med 570 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal uppskattar jag

till 660 000 kronor. Av detta belopp är 10 000 kronor avsett till arvoden åt

tingsnotarier under tjänstgöring på landsfogdeexpedition.

För rörligt tillägg torde böra avses ett belopp av 170 000 kronor.

Anslaget bestämmes alltså till (570 000 + 660 000 + 170 000 kronor)

1 400 000 kronor, vilket innebär en höjning med 55 000 kronor i förhållande

till anslaget för innevarande budgetår.

I anledning av förslagen torde vidare på personalförteckningen upptagas

ytterligare 1 biträdande landsfogde i Ce 33 och 6 landsfogdeassistenter i

Ce 27.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för landsfogdarna m. fl., vilka nyss

angivits;

b) godkänna följande avlöningsstat för landsfogdarna

in. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1955/56:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis

...................................... 570 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal 660 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 170 000

Summa kronor 1 400 000;

c) till Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar för budgetåret

1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 1 400 000 kronor.

Med bifall lill vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Herner

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 106

Bilaga

översikt över de sakkunnigas förslag till kvalificerad biträdeshjälp åt landsfogarna

Län

Biträdande

landsfogde

Fast lands- fogde

assistent

Ambule-

rande

landsfogde

assistent

Anmärkning

Stockholms ............

i

1

Erhåller hjälp från Söderman-

lands län.

Uppsala................

—

—

—

Erhåller hjälp från Gävleborgs

län.

Södermanlands ........

—

—

i

Lämnar hjälp åt Stockholms och

Gotlands län.

Östergötlands ..........

—

1

—

Jönköpings ............

—

—

i

Lämnar hjälp åt Hallands län.

Kronobergs............

—

—

—

Erhåller hjälp från Malmöhus län.

Kalmar................

—

1

—

Gotlands ..............

—

—

—

Erhåller hjälp från Söderman-

lands län.

Blekinge ..............

—

1

—

Lämnar hjälp åt Kronobergs län.

Kristianstads ..........

—

1

~

Malmöhus..............

i

1

i

Lämnar hjälp åt Kronobergs län.

Hallands ..............

—

—

—

Erhåller hjälp från Jönköpings

län.

Göteborgs och Bohus ....

—

1

—

Älvsborgs..............

—

1

—

Skaraborgs ............

—

1

—

Värmlands ............

i

—

i

Örebro ................

—

1

—

Västmanlands..........

—

1

—

Kopparbergs ..........

i

—

i

Gävleborgs ............

i

—

i

Lämnar hjälp åt Uppsala län.

Västernorrlands ........

i

1

i

Lämnar hjälp åt Jämtlands och

Västerbottens län.

Jämtlands ............

—

—

—

Erhåller hjälp från Västernorr-

lands län.

Västerbottens..........

i

—

—

Erhåller hjälp från Västernorr-

lands län.

Norrbottens............

i

2

—

8 1

14 |

7

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 55

503005

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1955:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1955156 till avlöningar till landsfogdarna in. fl. s. 1 i texten