Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 13

374 sidor, varav 369 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 369 av 374 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:13, Kungl. Maj:ts proposition nr 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

1

Nr 13.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen dels angående godkännande

av konvention rörande internationellt erkännande

av rätt till luftfartyg, dels ock med förslag

till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg, m. m.;

given Stockholms slott den 5 november 1954.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed

dels äska riksdagens godkännande av härvid fogade konvention den 19

juni 1948 rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;

dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

bifogade förslag till

1) lag om inskrivning av rätt till luftfartyg;

2) lag om registrering av luftfartyg samt om bärgning av sådant fartyg

m. m.;

3) lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande

internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;

4) lag om ändring i liandelsbalken;

5) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218)

om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område;

6) lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862

(nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer;

7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal;

8) lag om ändring i utsökningslagen;

9) lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

m. in.;

10) lag om ändring i konkur slagen;

11) lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december

1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag);

12) lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 85) om dödande av förkommen handling;

13) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486)

om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;

14) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

15) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182)

angående förbud mot lufttrafik över svenskt område;

16) lag angående ändrad lydelse av 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni

1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel;

17) lag om ändrad lydelse av 8 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni 1924

(nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin; samt

18) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398)

om straff för olovlig varuutförsel.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Genom de i propositionen framlagda lagförslagen beredes möjlighet att

inteckna luftfartyg till säkerhet för fordran. Härigenom öppnas ökade kreditmöjligheter

för luftfarten samtidigt som luftfartsnäringens kreditgivare —

bl. a. statens luftfartslånefond — erbjudes en betydelsefull garanti för att

lånen återbetalas. Det är avsett att ett inskrivningsväsen för luftfartyg skall

anordnas vid Stockholms rådhusrätt. Inskrivningsärendena skall vid nämnda

rådhusrätt handläggas av en särskild inskrivningsdomare, som över sådana

ärenden skall föra en inskrivningsbok för luftfartyg. Reglerna har utarbetats

med nära anknytning till den inskrivningslagstiftning som vi redan

har på andra rättsområden. I främsta rummet har 1901 års lag om inteckning

i sjögående fartyg fått tjäna såsom förebild.

Det praktiska värdet av det nya inteckningsinstitutet är givetvis i hög

grad beroende av den omfattning i vilken det kan bli internationellt erkänt.

Detta spörsmål regleras i den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen

rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg. I propositionen

begäres riksdagens godkännande av att Sverige ansluter sig till

denna konvention. De framlagda lagförslagen har utformats med hänsyn

härtill och innehåller sålunda bl. a. de bestämmelser angående erkännande

här i riket av rättigheter inskrivna i andra konventionsstater, vilka är erforderliga

vid vår anslutning till konventionen.

Reglerna om inskrivning av rättigheter här i riket har sammanförts i en

lag om inskrivning av rätt till luftfartyg. Då dessa regler nära anknutits

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

3

till den nuvarande offentligrättsliga registreringen hos luftfartsstyrelsen,

har det blivit nödvändigt att i viss omfattning revidera de gällande bestämmelserna

om denna registrering. Bestämmelser härom har jämte vissa regler

om s. k. luftpanträtt — en motsvarighet till sjöpanträttsinstitutet — införts

i en särskild lag. De bestämmelser som avser erkännande här i riket av

inskrivning i annan konventionsstat ingår i en särskild lag i anledning av

Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen. Till de nämnda lagförslagen

ansluter ett stort antal andra lagförslag, bl. a. avseende de exekutionsrättsliga

förhållandena.

Tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande är beroende av den tidpunkt

då konventionen ratificeras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Convention

on the International Recognition of

Rights in Aircraft.

Whereas the International Civil Aviation

Conference, held åt Chicago in November—December

1944, recommended

the early adoption of a Convention dealing

with the transfer of title to aircraft,

whereas it is highly desirable in the

interest of the future expansion of

international civil aviation that rights

in aircraft be recognised internationally,

the undersigned, duly authorized,

have agreed, on behalf of their respective

governments, as follows:

Article I.

(1) The Contracting States undertake

to recognise:

(a) rights of property in aircraft;

(b) rights to acquire aircraft by

purchase coupled with possession of

the aircraft;

(c) rights to possession of aircraft

under leases of six months or more;

(d) mortgages, hypotheques and similar

rights in aircraft which are contractually

created as security för payment

of an indebtedness;

provided that sucli rights

(i) have been constituted in accordance

with the law of the Contracting

State in which the aircraft was registered

as to nationality åt the time of their

constitution, and

(ii) are regularly recorded in a public

record of the Contracting State in which

the aircraft is registered as to nationality.

Convention

relative å la reconnaissance internationale

des droits sur aéronef.

Considérant que la Conférence de

1’aviation civile internationale, réunie

å Chicago aux mois de novembre et

décembre 1944, a recommandé l’adoption

å une date rapprochée d’une Convention

concernant le transfert de propreté

d’aéronefs,

considérant qu’il est hautement désirable,

dans 1’intérét de 1’expansion future

de 1’aviation civile internationale, que

des droits sur aéronef soient internationalement

reconnus,

les soussignés dument autorisés, sont

convenus, au nom de leurs Gouvernements

respectifs, des dispositions suivantes:
Artide

I.

(1) Les Etats contractants s’engagent

å reconnaitre:

(a) le droit de propriété sur aéronef,

(b) le droit pour le détenteur d’un

aéronef d’en acquérir la propriété par

voie d’achat,

(c) le droit d’utiliser un aéronef en

exécution d’un contrat de location consenti

pour une durée de six mois au

moins,

(d) 1’hypothéque, le «mortgage» et

tout droit similaire sur un aéronef créé

conventionnellement en garantie du

paiement d’une dette,

å condition que de tels droits soient

(i) constitués conformément å la loi

de 1’Etat contractant ou 1’aéronef est

immatriculé lors de leur constitution, et

(ii) réguliérement inscrits sur le registre

public de l’Etat contractant ou

l’aéronef est immatriculé.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

5

Convenio

relativo al reconoeimiento internacio
nal

de derechos sobre aeronaves.

Considerando: Que la Conferencia de

Aviaciön Civil Internacional, reunida en

Chicago en los meses de noviembre y

diciembre de 1944, recommendö la

pronta adopciön de un Convenio relativo

a la transferencia de propiedad de aeronaves;
considerando:

Que es muy conveuiente,

para la expansion futura de la

aviaciön civil internacional, que sean

reconocidos internacionalmente los derechos

sobre aeronaves,

los abajo firmantes, debidamente

autorizados, han llegado a un acuerdo,

en nombre de sus Gobiernos respectivos,

sobre las disposiciones siguientes:

Ariiculo I.

(1) Los Estados contratantes se comprometen

a reconocer:

(a) el derecho de propiedad sobre

aeronaves;

(b) el derecho acordado al tenedor de

una aeronave a adquirir su propiedad

por compra;

(c) el derecho a la tenencia de una

aeronave originado por un contrato de

arrendamiento de seis meses como

minimo;

(d) la hipoteca, «mortgage» y derechos

similares sobre una aeronave,

creados convencionalmente en garantia

del pago de una deuda;

a condiciön que tal derecho haya sido:

(i) constituido conforme a la ley del

Estado contratante en el cual la aeronave

estuviese matriculada al tiempo

de su constituciön, y

(ii) debidamente inscripto en el registro

publico del Estado contratante

en el cual esté matriculada la aeronave.

(Översättning.)

Konvention

rörande internationellt erkännande

av rätt till luftfartyg.

Enär den internationella civila luftfartskonferensen,

vilken hölls i Chicago

i november och december 1944, förordat

att en konvention om överlåtelse

av äganderätt till luftfartyg snarast

skulle antagas, och

enär det för den framtida utvecklingen

av den internationella civila luftfarten

är synnerligen önskvärt att rättigheter

till luftfartyg vinna internationellt

erkännande,

hava undertecknade med stöd av

behöriga fullmakter på sina regeringars

vägnar överenskommit om följande bestämmelser:
Artikel

1.

(1) De fördragsslutande staterna förbinda

sig att erkänna

(a) äganderätt till luftfartyg;

(b) med besittning av luftfartyg förenad

rätt att genom köp förvärva fartyget;
(c)

nyttjanderätt till luftfartyg enligt

upplåtelse på minst sex månader;

(d) hypotek, »mortgage» och annan

liknande rättighet i luftfartyg tillkommen

enligt avtal såsom säkerhet för

betalning av gäld,

under förutsättning att rättighet varom

fråga är

(i) tillkommit i överensstämmelse med

lagen i den fördragsslutande stat i vilken

luftfartyget var nationalitetsregistrerat

vid tiden för rättighetens tillkomst,

och

(ii) är vederbörligen inskriven i offentlig

inskrivningsbok i den fördragsslutande

stat där fartyget är nationalitetsregistrerat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

The regularity of successive recordings

in different Contracting States shall be

determined in accordance with the law

of the State where the aircraft was registered

as to nationality åt the time of

each recording.

(2) Nothing in this Convention shall

prevent the recognition of any rights

in aircraft under the law of any Contracting

State; but Contracting States

shall not admit or recognise any right

as taking priority over the rights mentioned

in paragraph (1) of this Article.

Artide 11.

(1) All recordings relating to a given

aircraft must appear in the same

record.

(2) Except as otherwise provided in

this Convention, the effects of the recording

of any right mentioned in Article I,

paragraph (1), with regard to third

parties shall be determined according to

the law of the Contracting State where

it is recorded.

(3) A Contracting State may prohibit

the recording of any right which

cannot validly be constituted according

to its national law.

Artide III.

(1) The address of the autliority responsible

for maintaining the record

must be shown on every aircraffs certificate

of registration as to nationality.

(2) Any person shall be entitled to

receive from the authority duly certified

copies or extracts of the particulars

recorded. Such copies or extracts shall

constitute prima fade evidence of the

contents of the record.

(3) If the law of a Contracting State

provides that the filing of a document

för recording shall have the same effect

as the recording, it shall have the same

effect for the purposes of this Convention.

In that case, adequate provision

shall be made to ensure that such document

is open to the public.

La régularité des inscriptions successives

dans différents Etats contractants

est déterminée d’aprés la loi de l’Etat

contractant ou 1’aéronef est immatriculé

au moment de chaque inscription.

(2) Aucune disposition de la présente

Convention n’interdit aux Etats contractants

de reconnaitre, par application

de leur loi nationale, la validité

d’autres droits grevant un aéronef. Toutefois,

aucun droit préférable å ceux

énumérés au paragraphe (1) du présent

Article ne doit étre admis ou reconnu par

les Etats contractants.

Artide II.

(1) Toutes inscriptions relatives å

un aéronef sont effectuées sur le méme

registre.

(2) Sauf disposition contraire de la

présente Convention, les effets å 1’égard

des tiers de 1’inscription d’un des droits

énumérés au paragraphe (1) de 1’Article

I sont déterminés conformément å la loi

de l’Etat contractant ou ce droit est

inscrit.

(3) Tout Etat contractant peut interdire

1’inscription d’un droit sur un

aéronef qui ne pourrait étre valablement

constitué aux termes de sa loi nationale.

Artide III.

(1) L’adresse du service chargé de

la tenue du registre est indiquée sur le

certificat d’immatriculation de tout aéronef.

(2) Toute personne peut se faire

délivrer par ce service des expéditions,

copies ou extraits certifiés conformes qui

font foi jusqu’å preuve contraire des

énonciations du registre.

(3) Si la loi d’un Etat contractant

prévoit que la mise sous dossier d’un

document tient lieu de 1’inscription,

cette mise sous dossier a les mémes

effets que l’inscription aux fins de la

Convention. Dans ce cas, toutes dispositions

sont prises pour que ce document

soit accessible au public.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

7

La formalidad de las inscripciones sucesivas

en diferentes Estados contratantes

se determinarå de conformidad con la

ley del Estado contratante en el cual la

aeronave esté matriculada al tiempo de

cada inscripciön.

(2) Ninguna disposiciön del presente

Convenio, impedirå a los Estados contratantes

reconocer, por aplicaciön de

su ley nacional, la validez de otros

derechos que graven una aeronave. No

obstante, ningun derecho preferente a

aquellos enumerados en el inciso (1) del

presente articulo, deberå ser admitido o

reconocido por los Estados contratantes.

Articulo II.

(1) Todas las inscripciones relativas

a una aeronave deben constar en el

mismo registro.

(2) Salvo disposiciön en contrario del

presente Convenio, los efectos de la

inscripciön de alguno de los derechos

enumerados en el inciso (1) del articulo I,

con respecto a terceros, se determinarån

conforme a la ley del Estado contratante

donde tal derecho esté inscripto.

(3) Cada Estado contratante podrå

impedir la inscripciön de un derecho

sobre una aeronave, que no pueda ser

validamente constituido conforme a su

ley nacional.

Articulo III.

(1) La ubicaciön de la oficina encargada

de llevar el registro deberå

indicarse en el certificado de matricula

de toda aeronave.

(2) Cualquiera persona podrå obtener

de la oficina encargada de llevar el

registro, certificados, copias o extractos

de las inscripciones, debidamente autenticados,

los cuales haran fé del contenido

del registro, salvo prueba en contrario.

(3) Si la ley de un Estado contratante

prevé que la recepciön de un documento

equivale a su inscripciön, osta recepciön

surtirå los mismos efectos que. la inscripciön

para los fines del presente Convenio.

En este caso se tomarån las medidas

adecuadas para que tales documentos

sean accesibles al publico.

Rättsenligheten av en bland flera på

varandra följande inskrivningar, vilka

gjorts i skilda fördragsslutande stater,

skall bedömas i överensstämmelse med

lagen i den stat där luftfartyget vid

tiden för den inskrivningen var nationalitetsregistrerat.

(2) Utan hinder av denna konvention

må i fördragsslutande stat annan rättighet

i luftfartyg än förut sagts vinna

erkännande. Sådan rättighet må dock

ej medgivas eller erkännas med företräde

framför rättighet som avses i

paragraf (1).

Artikel II.

(1) Alla inskrivningar avseende visst

luftfartyg skola göras i samma inskrivningsbok.

(2) Såframt icke annorledes bestämmes

i denna konvention, skall verkan i

förhållande till tredje man av inskrivningen

av rättighet, som omförmäles i

artikel I paragraf (1), bestämmas enligt

lagen i den fördragsslutande stat där

rättigheten är inskriven.

(3) Fördragsslutande stat äger vägra

inskrivning av rättighet, som icke kan

med laga verkan stiftas enligt där

gällande lag.

Artikel III.

(1) Adressen till den myndighet, som

är ansvarig för inskrivningsbokens förande,

skall angivas å luftfartygs nationalitets-

och registreringsbevis.

(2) Envar äge av nämnda myndighet

erhålla vederbörligen bestyrkta avskrifter

eller utdrag rörande gjorda inskrivningar.

Sådana avskrifter eller utdrag

skola, där ej annat styrkes, gälla såsom

bevis rörande inskrivningsbokens innehåll.

(3) Därest enligt lagen i en fördragsslutande

stat ingivande av en handling

för inskrivning har samma verkan som

inskrivning, skall ingivandet hava sådan

verkan jämväl vid tillämpningen av

denna konvention. Genom lämpliga bestämmelser

skall sörjas för att sålunda

ingiven handling är tillgänglig för allmänheten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

hungl. Majds proposition nr 13.

(4) Reasonable charges may be made

för services performed by the authority

maintaining the record.

Article IV.

(1) In the event that any claims in

respect of:

(a) compensation due for salvage of

the aircraft, or

(b) extraordinary expenses indispensable

for the preservation of the aircraft

give rise, under the law of the Contracting

State where the operations of salvage

or preservation were terminated, to a

right conferring a charge against the

aircraft, such right shall be recognised

by Contracting States and shall take

priority over all other rights in the

aircraft.

(2) The rights enumerated in paragraph

(1) shall be satisfied in the inyerse

order of the dates of the incidents

in connexion with which they have

arisen.

(3) Any of the said rights may, within

three months from the date of the

termination of the salvage or preservation

operations, be noted on the record.

(4) The said rights shall not be recognised

in other Contracting States after

expiration of the three months mentioned

in paragraph (3) unless, within

this period,

(a) the right has been noted on the

record in conformity with paragraph (3),

and

(b) the amount has been agreed upon

or judicial action on the right has been

commenced. As far as judicial action is

concerned, the law of the forum shall

determine the contingencies upon which

the three months period may be interrupted

or suspended.

(5) This Article shall apply notwithstanding

the provisions of Article I,

paragraph (2).

Artide V.

The priority of a right mentioned in

Article I, paragraph (1) (d), extends to

all sums thereby secured. However,

(4) Des taxes raisonnables peuvent

étre per^ues å 1’occasion de toutes

opérations effectuées par le service

chargé de la tenue du registre.

Artide IV.

(1) Les Etats contractants reconnaissent

que les créances afférentes:

(a) aux rémunérations dues pour sauvetage

de 1’aéronef,

(b) aux frais extraordinaires indispensables

å la conservation de 1’aéronef,

sont préférables å tous autres droits

et créances grevant 1’aéronef, å la condition

d’étre privilégiés et assortis d’un

droit de suite au regard de la loi de

1’Etat contractant ou ont pris fin les

opérations de sauvetage ou de conservation.

(2) Les créances énumérées au paragraphe

(1) du présent Article prennent

rang dans 1’ordre chronologique inverse

des événements qui les ont fait naitre.

(3) Elles peuvent faire 1’objet d’une

mention au registre dans les trois mois

å compter de l’achévement des opérations

qui leur ont donné naissance.

(4) Les Etats contractants s’interdisent

å 1’expiration du délai de trois

mois ci-dessus prévu de reconnaitre les

suretés dont il s’agit, å moins qu’au

cours dudit délai:

(a) la créance privilégiée ne fasse

1’objet d’une mention au registre conformément

au paragraphe (3),

(b) le montant de la créance ne soit

fixé amiablement ou qu’une action

judiciaire concernant cette créance ne

soit introduite. Dans ce cas la loi du

tribunal saisi détermine les causes d’interruption

ou de suspension du délai.

(5) Les dispositions du présent Article

s’appliquent nonobstant celles du paragraphe

(2) de 1’Article I.

Artide V.

La priorité qui s’attache aux droits

mentionnés au paragraphe (1) (d) de

1’Article I s’étend å toutes les sommes

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(4) Podrån cobrarse derechos razo- (4) Skäliga avgifter må uttagas i ärennables

por cualquier servicio efectuado den som handläggas av inskrivningsmynpor

la oficina encargada del registro. digheten.

Articulo IV.

(1) Los Estados contratantes reconocerån

que los créditos originados:

(a) por las remuneraciones debidas

por el salvamento de la aeronave;

(b) por los gastos extraordinarios

indispensables para la conservaciön de

la aeronave,

seran preferentes a cualesquiera otros

derechos y créditos que graven la aeronave,

a condiciön de que sean privilegiados

y provistos de efectos persecutorios

de acuerdo con la ley del Estado

contratante donde hayan finalizado las

operaciones de salvamento o de conservaciön.

(2) Los créditos enumerados en el

inciso (1) del presente articulo, adquieren

preferencia en orden cronolögico inverso

a los acontecimientos que los

originaron.

(3) Tales créditos podrån ser objeto

de anotaciön en el registro, dentro de

los tres meses a contar de la fecha de

terminaciön de las operaciones que los

hayan originado.

(4) Los Estados contratantes no reconocerån

tales gravamenes después de la

expiraciön del plazo de tres meses previsto

en el inciso (3), salvo que dentro de

ese plazo:

(a) dicho crédito privilegiado haya

sido objeto de anotaciön en el registro

conforme al inciso (3),

(b) el monto del crédito haya sido

fijado de comun acuerdo o una acciön

judicial haya sido iniciada con relaciön

a ese crédito. En este caso, la ley del

tribunal que conozca la causa determinarå

los motivos de interrupciön o de

suspension del plazo.

(5) Las disposiciones del presente

articulo se aplicarån no obstante las

del inciso (2) del articulo I.

Articulo V.

La preferencia acordada a los derechos

mencionados en el inciso (1),

articulo I, apartado (d), se extiende a

Artikel IV.

(1) Därest fordran för

(a) ersättning på grund av bärgning

av luftfartyg eller

(b) extraordinära kostnader som varit

oundgängliga för bevarande av sådant

fartyg

enligt lagen i den fördragsslutande

stat, där åtgärderna för bärgningen eller

bevarandet avslutades, giver upphov

till rättighet som belastar fartyget,

skall sådan rättighet erkännas av de fördragsslutande

staterna med förmånsrätt

före alla andra rättigheter i fartyget.

(2) De i paragraf (1) omförmälda

rättigheterna skola njuta företräde i

motsatt ordning mot tidsföljden av de

händelser från vilka de härröra.

(3) I paragraf (1) omnämnd rättighet

må, inom tre månader efter avslutandet

av åtgärderna för bärgningen eller bevarandet,

antecknas i inskrivningsboken.

(4) Nämnda rättigheter må icke erkännas

i andra fördragsslutande stater

efter utgången av den i paragraf (3)

nämnda tiden av tre månader med

mindre inom denna frist

(a) rättigheten blivit antecknad i inskrivningsboken

i enlighet med paragraf

(3), och

(b) överenskommelse träffats om dess

belopp eller talan väckts om rättigheten.

I sistnämnda fall skall lagen i den

stat där talan föres vara avgörande för

de villkor, på vilka tremånadersfristen

må avbrytas eller utsträckas.

(5) Denna artikel skall äga tillämpning

utan hinder av bestämmelserna i

artikel I paragraf (2).

Artikel V.

Förmånsrätt för rättighet som avses

i artikel I paragraf (1) (d) omfattar alla

belopp, för vilka säkerhet ställts. För
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Rungl. Maj.ts proposition nr 13.

the amount of interest included shall

not exceed that accrued during the

three years prior to the execution proceedings

together with that accrued

during the execution proceedings.

Article VI.

In case of attachment or sale of an

aircraft in execution, or of any right

therein, the Contracting States shall

not be obliged to recognise, as against

the attaching or executing creditor or

against the purchaser, any right mentioned

in Article I, paragraph (1), or

the transfer of any such right, if constituted

or effected with knowledge of

the sale or execution proceedings by the

person against whom the proceedings

are directed.

Artide VII.

(1) The proceedings of a sale of an

aircraft in execution shall be determined

by the law of the Contracting

State where the sale takes place.

(2) The following provisions shall

however be observed:

(a) The date and place of the sale

shall be fixed åt least six weeks in

advance.

(b) The executing creditor shall supply

to the Court or other competent

authority a certified extract of the

recordings concerning the aircraft. He

shall give public notice of the sale åt

the place where the aircraft is registered

as to nationality, in accordance with

the law there applicable, åt least one

month before the day fixed, and shall

concurrently notify by registered letter,

if possible by air mail, the recorded

owner and the holders of recorded rights

in the aircraft and of rights noted on the

record under Article IV, paragraph (3),

according to their addresses as shown on

the record.

(3) The consequences of failure to

observe the requirements of paragraph

(2) shall be as provided by the law of the

Contracting State where the sale takes

place. However, any sale taking place

in contravention of the requirements of

garanties. Toutefois, en ce qui concerne

les intéréts, la priorité n’est accordée

qu’å ceux échus au cours des trois années

antérieures å 1’ouverture de la

procédure d’exécution et au cours de

cette derniére.

Artide VI.

En cas de saisie ou de vente forcée

d’un aéronef ou d’un droit sur aéronef,

les Etats contractants ne sont pas tenus

de reconnaitre au préjudice soit du

créancier saisissant ou poursuivant, soit

de 1’acquéreur, la constitution ou le

transfert de l’un des droits énumérés

au paragraphe (1) de 1’Article I par

celui contre lequel est poursuivie la

procédure de vente ou d’exécution, alors

qu’il en avait connaissance.

Artide VII.

(1) Les procédures de vente forcée

d’un aéronef sont celles prévues par la

loi de l’Etat contractant ou la vente est

effectuée.

(2) Les dispositions suivantes doivent,

toutefois, étre respectées:

(a) la date et le lieu de la vente sont

fixés six semaines au moins å 1’avance;

(b) le créancier saisissant doit remettre

au tribunal ou å toute autre autorité

compétente un extrait certifié conforme

des inscriptions concernant 1’aéronef.

Il doit, un mois au moins avant le jour

fixé pour la vente, en faire 1’annonce au

lieu ou Faéronef est immatriculé conformément

aux dispositions de la loi

locale et prévenir, par lettre recommandée

envoyée, si possible par poste

aérienne, aux adresses portées sur le

registre, le propriétaire ainsi que les

titulaires de droits ou de créances privilégiées

mentionnées au registre conformément

au paragraphe (3) de l’Article

IV.

(3) Les conséquences de 1’inobservation

des dispositions du paragraphe (2)

sont celles prévues par la loi de 1’Etat

contractant ou la vente est effectuée.

Néanmoins, toute vente effectuée en

contravention des régles définies dans

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

todas las sumas garantizadas. Sin embargo,

en lo que concierne a los intereses,

dicha preferencia solo se aplicarå

a los devengados en los tres anos

anteriores a la iniciaciön de la ejecuciön

y durante el transcurso de ésta.

Articulo VI.

En caso de embargo o de venta en

ejecuciön de una aeronave o de un

derecho sobre la aeronave, los Estados

contratantes no estarån obligados a

reconocer, en perjuicio, ya sea del

acreedor embargante o ejecutante, o del

adquirente, la constituciön o la transferencia

de alguno de los derechos enumerados

en el articulo I, inciso (1), efectuada

por aquel contra quien ha sido

inciada la ejecuciön, si tuvo conocimiento

de ésta.

Articulo VII.

(1) El procedimiento de venta en

ejecuciön de una aeronave serå determinado

por la ley del Estado contratante

donde la venta se efectue.

(2) Sin embargo, deberå observarse

las disposiciones siguientes:

(a) la fecha y lugar de la venta

serån determinadas por lo menos con

seis semanas de anticipaciön;

(b) el acreedor ejecutante proporcionarå

al tribunal o a cualquiera otra

autoridad competente, extractos, debidamente

autenticados, de las inscripciones

relativas a la aeronave. Ademås,

debe, por lo menos un mes antes de la

fecha fijada para la venta, anunciarla

en el lugar donde la aeronave esté matriculada

conforme a las disposiciones

de la ley local y notificarla, por carta

certificada enviada por via aérea si es

posible, a las direcciones indicadas en

el registro, al propietario y a los titulares

de derechos sobre la aeronave y de

creditos privilegiados anotados en cl

registro conforme al inciso (3) del

articulo IV.

(3) Las consecuencias de la inobservancia

de las disposiciones del inciso (2),

serån las determinadas por la ley del

Estado contratante donde la venta se

efectue. Sin embargo, toda venta efectuada

en contravenciön de las reglas

månsrätt för ränta må dock icke beräknas

tiii högre belopp än som belöper

å tiden för den exekutiva åtgärden och

tre år dessförinnan.

Artikel VI.

Vid kvarstad eller skingringsförbud å

eller utmätning eller exekutiv försäljning

av luftfartyg eller rättighet i sådant fartyg

skall fördragsslutande stat icke vara

skyldig att till förfång för utsökningsborgenär

eller köpare erkänna upplåtelse

eller överlåtelse av rättighet som avses

i artikel I paragraf (1), därest den, mot

vilken den exekutiva åtgärden är riktad,

med vetskap om denna vidtagit upplåtelsen

eller överlåtelsen.

Artikel VII.

(1) Förfarandet vid exekutiv försäljning

av luftfartyg bestämmes av lagen

i den fördragsslutande stat där försäljningen

sker.

(2) Följande bestämmelser skola dock

iakttagas:

(a) Tid och plats för försäljningen

skola bestämmas minst sex veckor i förväg.

(b) Utsökningsborgenären skall tillhandahålla

domstolen eller annan myndighet

varom fråga är bestyrkt utdrag

återgivande de inskrivningar som röra

luftfartyget. Han skall tillika senast en

månad före den fastställda försälj ningsdagen

låta å den ort, där fartyget är

nationalitetsregistrerat, i enlighet med

där tillämplig lag offentliggöra försäljningen

och i rekommenderade brev, om

möjligt med luftpost, under adresser

som framgå av inskrivningsboken underrätta

ägaren till fartyget ävensom innehavare

av rättigheter i fartyget som

inskrivits eller enligt artikel IV paragraf

(3) antecknats i inskrivningsboken.

(3) Påföljderna av underlåtenhet att

iakttaga föreskrifterna i paragraf (2)

bestämmas av lagen i den fördragsslutande

stat där försäljningen äger rum,

dock med beaktande av att försäljning

som sker i strid med föreskrifterna i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 13

that paragraph may be annulled upon ce paragraphe peut étre annulée sur

demand made within six months from demande introduite dans les six mois

the date of the sale by any person suffer- å compter de la vente, par toute pering

damage as the result of such con- sonne ayant subi un préjudice du fait

travention. de cette inobservation.

(4) No sale in execution can be effec.t- (4) Aucune vente forcée ne peut étre

ed unless all rights having priority effectuée si les droits dont il est justifié

over the claim of the executing creditor devant 1’autorité compétente et qui

in accordance with this Convention sont préférables, aux termes de la

which are established before the com- présente Convention, å ceux du créanpetent

authority, are covered by the cier saisissant ne peuvent étre éteints

proceeds of sale or assumed by the pur- gråce au prix de la vente ou ne sont pris

chaser. å charge par 1’acquéreur.

(5) When injury or damage is caused (5) Lorsque, dans le territoire de

to persons or property on the surface 1’Etat contractant ou la vente est effecof

the Contracting State where the tuée, un dommage est causé å la surface

execution sale takes place, by any air- par un aéronef grevé, en garantie d’une

craft subject to any right referred to créance, d’un des droits prévus å l’Arin

Artide I held as security for an indeb- ticle I, la loi nationale de cet Etat contedness,

unless adequate and effective tractant peut disposer, en cas de saisie

insurance by a State or an insurance de cet aéronef ou de tout autre aéronef

undertaking in any State has been ayant le méme propriétaire et grevé

provided by or on behalf of the operator de droits semblables au profit du méme

to cover such injury or damage, the créancier:

national law of such Contracting State

may provide in case of the seizure of

such aircraft or any other aircraft

owned by the same person and encumbered

with any similar right held

by the same creditor:

(a) that the provisions of paragraph (a) que les dispositions du paragraphe

(4) above shall have no effect with (4) ci-dessus sont sans effet å 1’égard des

regard to the person suffering such injury victimes ou de leurs ayants droit

or damage or his representative if he créanciers saisissants;

is an executing creditor;

(b) that any right referred to in (b) que les droits prévus å 1’Article I

Article I held as security for an indeb- garantissant une créance et grevant

tedness encumbering the aircraft may 1’aéronef saisi ne sont opposables aux

not be set up against any person suffer- victimes ou å leurs ayants droit qu’å

ing such injury or damage or his repre- concurrence de 80 % de son prix de

sentative in excess of an amount equal vente.

to 80 % of the sale price.

Toutefois, les dispositions ci-dessus

du présent paragraphe ne sont pas applicables

lorsque le dommage causé å la

surface est convenablement et suffisamment

assuré par 1’exploitant ou en son

nom auprés d’un Etat ou une entreprise

d’assurance d’un Etat quelconque.

In the absence of other limit estab- En 1’absence de toute autre limitation

lished by the law of the Contracting prévue par la loi de l’Etat contractant

State where the execution sale takes ou il est procédé å la vente sur saisie

place, the insurance shall be considered d’un aéronef, le dommage est réputé

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

13

contenidas en ese inciso, podrå ser

anulada en virtud de demanda iniciada

dentro de los seis meses contados desde

la fecha de la venta, por cualquier persona

que hubiere sufrido un perjuicio

a consecuencia de tal inobservancia.

(4) No podrå efectuarse venta en

ejecuciön alguna, si los derechos justificados

ante la autoridad competente y

que, segun los términos del presente

Convenio, tengan preferencia a los del

acreedor ejecutante, no se cubren mediante

el precio de la venta o no son

tomados a su cargo por el adquirente.

(5) Cuando se cause un dano en la

superficie en el territorio del Estado

contratante en el cual se realice la venta

en ejecuciön por una aeronave gravada

con alguno de los derechos previstos en

el articulo I, en garantia de un crédito,

la ley nacional de ese Estado podrå

disponer, en caso de embargo de dicha

aeronave o cualquiera otra perteneciente

al mismo propietario y gravada

con derechos anålogos en beneficio del

mismo acreedor, que:

(a) las disposiciones del inciso (4) del

presente articulo no surtan efecto con

respecto a las victimas o causa habientes

en calidad de acreedores ejecutantes;

(b) los derechos previstos en el articulo

I, que garanticen un crédito y

graven la aeronave embargada, no sean

oponibles a las victimas o sus causa habientes,

sino hasta el 80 por ciento de su

precio de venta.

Sin embargo, las disposiciones precedentes

de este inciso, no serån aplicables

cuando el dano causado en la superficie

esté conveniente y suficientemente asegurado

por el empresario o en su nombre

por un Estado o una compania de seguros

de un Estado cualquiera.

En ausencia de cualquiera otra limitaciön

establecida por la ley del Estado

contratante donde se procede a la venta

en ejecuciön de una aeronave, el dano

nämnda paragraf må kunna förklaras

ogiltig, såframt inom sex månader från

försäljningen yrkande därom göres av

någon som lidit skada till följd av att

föreskrifterna icke iakttagits.

(4) Exekutiv försäljning må icke ske

med mindre alla rättigheter, vilka

styrkts hos myndighet varom fråga är

och enligt denna konvention hava förmånsrätt

före utsökningsborgenärens

fordran, täckas av köpeskillingen eller

övertagas av köparen.

(5) Har inom den fördragsslutande

stat, där försäljningen sker, genom luftfartyg,

som besväras av någon i artikel I

avsedd rättighet till säkerhet för betalning

av gäld, skada tillfogats person

eller egendom å jordytan utan att tillräcklig

och betryggande försäkring mot

skadan tagits av fartygets innehavare

eller för dennes räkning hos stat eller

försäkringsgivare i någon stat, må i den

nationella lagen i sådan fördragsslutande

stat, därest den exekutiva åtgärden avser

detta luftfartyg eller annat luftfartyg

som tillhör samma ägare och besväras

av liknande samma borgenär tillkommande

rättighet, stadgas

(a) att bestämmelserna i paragraf (4)

härovan skola vara utan verkan såvitt

gäller den som lidit skadan eller hans

rättsinnehavare, därest han är utsökningsborgenär;
(b)

att i artikel I avsedd rättighet,

som till säkerhet för betalning av gäld

besvärar luftfartyget, icke må till förfång

för den som lidit skadan eller hans

rättsinnehavare göras gällande till högre

belopp än 80 procent av försäljningssumman.

Därest i lagen i den stat, där försäljningen

äger rum, annan begränsning

icke stadgas, skall försäkringen vid t il 1- lämpningen av denna paragraf anses

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

adequate within the meaning of the

present paragraph if the amount of the

insurance corresponds to the value when

new of the aircraft seized in execution.

(6) Costs legally chargeable under the

law of the Contracting State where the

sale takes place, which are incurred in

the common interest of creditors in the

course of execution proceedings leading

to sale, shall be paid out of the proceeds

of sale before any claims, including those

given preference by Article IV.

Article Vill.

Sale of an aircraft in execution in

conformity with the provisions of Article

VII shall effect the transfer of the property

in such aircraft free from all rights

which are not assumed by the purchaser.

Artide IX.

Except in the case of a sale in execution

in conformity with the provisions

of Article VII, no transfer of an aircraft

from the nationality register or the

record of a Contracting State to that of

another Contracting State shall be

made, unless all holders of recorded

rights have been satisfied or consent

to the transfer.

Artide X.

(1) If a recorded right in an aircraft

of the nature specified in Article 1,

and held as security for the payment of

an indebtedness, extends, in conformity

with the law of the Contracting State

where the aircraft is registered, to spare

parts stored in a specified place or

piaces, such right shall be recognised

by all Contracting States, as long as the

spare parts remain in the place or piaces

specified, provided that an appropriate

public notice, specifying the description

of the right, the name and address of

the holder of this right and the record in

which such right is recorded, is exhibited

åt the place where the spare parts are

located, so as to give due notification to

tliird parties that such spare parts are

encumbered.

suffisamment assuré au sens du présent

paragraphe si le montant de 1’assurance

correspond å la valeur å neuf de 1’aéronef

saisi.

(6) Les frais légalement exigibles selon

la loi de l’Etat contractant ou la vente

est effectuée, et exposés au cours de la

procédure d’exécution en vue de la

vente et dans 1’intérét commun des

créanciers, sont remboursés sur le prix

avant toutes autres créances, méme

celles privilégiées aux termes de l’Article

IV.

Artide VIII.

La vente forcée d’un aéronef conformément

aux dispositions de 1’Article

VII transfére la propriété de 1’aéronef

libre de tous droits non repris par l’acquéreur.

Artide IX.

Sauf dans le cas de vente forcée

poursuivie conformément aux dispositions

de 1’Article VII, aucun transfert

d’inscription ou d’immatriculation d’un

aéronef du registre d’un Etat contractant

å celui d’un autre Etat contractant

ne peut étre effectué sans mainlevée

préalable des droits inscrits ou

sans le consentement de leurs titulaires.

Artide X.

(1) Si en vertu de la loi de 1’Etat contractant

ou un aéronef est immatriculé,

l’un des droits prévus å 1’Article I,

réguliérement inscrit sur un aéronef et

constitué en garantie d’une créance,

s’étend å des piéces de rechange entreposées

en un ou plusieurs emplacements

déterminés, cette extension est reconnue

par tous les Etats contractants, sous

condition que lesdites piéces soient conservées

auxdits emplacements et qu’une

publicité appropriée, effectuée sur place

par voie d’affichage, avertisse dument

les tiers de la nature et de 1’étendue du

droit dont ees piéces sont grevées, et

indique le registre ou il est inscrit ainsi

que le nom et 1’adresse de son titulaire.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

15

se reputarå suficientemente asegurado en

el sentido del presente inciso, si el monto

del seguro corresponde al valor de la

aeronave cuando nueva.

(6) Los gastos legalmente exigibles

segun la ley del Estado contratante

donde la venta se efectue, incurridos

durante el procedimiento de ejecuciön

en interés comun de los acreedores, serån

deducidos del precio de venta antes que

cualquier otro crédito, incluso los privilegiados

en los términos del articulo

IV.

Articulo VIII.

La venta en ejecuciön de una aeronave,

conforme a las disposiciones del

articulo VII, transferirå la propiedad

de tal aeronave libre de todo derecho

que no sea tomado a su cargo por el

comprador.

Articulo IX.

Salvo en el caso de venta en ejecuciön

de conformidad con el articulo

VII, ninguna transferencia de

matricula o de inscripciön de una

aeronave, del registro de un Estado

contratante al de otro Estado contratante,

podrå efectuarse a menos que

los titulares de derechos inscriptos

hayan sido satisfechos o la consientan.

Articulo X.

(1) Si en virtud de la ley de un Estado

contratante donde esté matriculada una

aeronave, alguno de los derechos previstos

en el articulo I, regularmente

inscripto con respecto a una aeronave

y constituido en garantia de un crédito,

se extiende a las piezas de repuesto

almacenadas en uno o mås lugares

determinados, esa extension serå reconocida

por todos los Estados contratantes,

a condiciön que tales piezas sean

conservadas en dichos lugares y que una

publicidad apropiada, efectuada en el

lugar mediante avisos, advierta debidamentc

a terceros la naturaleza y extension

del derecho que las grava, con

indicaciön del registro donde el derecho

estå inscripto y el nombre y domicilio de

su titulär.

tillräcklig, därest försäkringssumman

svarar mot det värde det luftfartyg

utsökningen avser hade såsom nytt.

(6) Kostnader, vilka skola utgå enligt

lagen i den fördragsslutande stat där

försäljningen äger rum och vilka i

borgenärernas gemensamma intresse under

utsökningsförfarandet gjorts för att

få fartyget sålt, skola gäldas ur köpeskillingen

före varje annan fordran,

även sådan som har förmånsrätt enligt

artikel IV.

Artikel VIII.

Exekutiv försäljning av luftfartyg

som skett enligt bestämmelserna i artikel

VII medför att fartyget övergår i

köparens ägo fritt från alla rättigheter

för vilka köparen icke iklätt sig ansvar.

Artikel IX.

Luftfartyg må icke, förutom i fall

av exekutiv försäljning i enlighet med

bestämmelserna i artikel VII, överföras

från nationalitetsregister eller inskrivningsbok

i en fördragsslutande stat till

nationalitetsregister eller inskrivningsbok

i annan fördragsslutande stat, med

mindre alla innehavare av inskrivna

rättigheter blivit förnöjda eller samtycka

till överförandet.

Artikel X.

(1) Därest en i ett luftfartyg inskriven

rättighet, vilken är av beskaffenhet som

angives i artikel I och innehaves såsom

säkerhet för betalning av gäld, enligt

lagen i den fördragsslutande stat där

fartyget är registrerat omfattar jämväl

reservdelar upplagda på en eller flera

särskilt angivna platser, skall rättigheten

i samma omfattning erkännas av

alla fördragsslutande stater. Såsom förutsättning

härför skall dock gälla att

reservdelarna förbliva på angivna platser

samt att å sådan plats ändamålsenligt

tillkännagivande är offentligen anslaget

till upplysning för tredje man om

beskaffenheten och omfattningen av den

rättighet som besvärar reservdelarna

med angivande tillika av namnet å

rättighetens innehavare och hans adress

samt av den inskrivningsbok i vilken

rättigheten är inskriven.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(2) A statement indicating the character

and the approximate number of

such spare parts shall be annexed to or

included in the recorded document.

Such parts may be replaced by similar

parts without affecting the right of the

creditor.

(3) The provisions of Article VII,

paragraphs (1) and (4), and of Article

VIII shall apply to a sale of spare parts

in execution. However, where the executing

creditor is an unsecured creditor,

paragraph 4 of Article VII in its application

to such a sale shall be construed so

as to permit the sale to take place if a

bid is received in an amount not less

than two-thirds of the value of the

spare parts as determined by experts

appointed by the authority responsible

for the sale. Further, in the distribution

of the proceeds of sale, the competent

authority may, in order to provide for

the claim of the executing creditor,

limit the amount payable to holders of

prior rights to two-thirds of such proceeds

of sale after payment of the costs

referred to in Article VII, paragraph (6).

(4) For the purpose of this Article

the term “spare parts” means parts of

aircraft, engines, propellers, radio apparatus,

instruments, appliances, furnishings,

parts of any of the foregoing,

and generally any other artides of

whatever description maintained for

installation in aircraft in substitution

for parts or artides removed.

Artide XI.

(1) The provisions of this Convention

shall in each Contracting State apply

to all aircraft registered as to nationality

in another Contracting State.

(2) Each Contracting State shall also

apply to aircraft there registered as to

nationality:

(a) The provisions of Artides II,

III, IX, and

(b) The provisions of Article IV,

unless the salvage or preservation operations

have been terminated within its

own territory.

(2) Un inventaire indiquant la nature

et le nombre approximatif desdites

piéces est annexé au document inscrit.

Ces piéces peuvent étre remplacées par

des piéces similaires sans affecter le

droit du créancier.

(3) Les dispositions de VArticle VII

(1) et (4) et de 1’Article VIII s’appliquent

å la vente sur saisie des piéces de

rechange.- Toutefois, si la créance du

saisissant n’est assortie d’aucune sureté

réelle, les dispositions de 1’Article VII,

paragraphe (4), sont considérées comme

permettant 1’adjudication sur une enchére

des deux tiers de la valeur des

piéces de rechange telle qu’elle est fixée

par experts désignés par 1’autorité

chargée de la vente. En outre, lors de la

distribution du prix, 1’autorité chargée

de la vente peut limiter, au profit du

créancier saisissant, le montant payable

aux créanciers de rang supérieur, aux

deux tiers du produits de la vente

aprés déduction des frais prévus å

1’Article VII, paragraphe (6).

(4) Au sens du présent Article, l’expression

«piéces de rechange» s’applique

aux parties composant les aéronefs,

moteurs, hélices, appareils de radio,

instruments, équipement, garnitures,

parties de ces divers éléments, et plus

généralement å tous autres objets, de

quelque nature que ce soit, conservés en

vue du remplacement des piéces composant

1’aéronef.

Artide XI.

(1) Les dispositions de la présente

Convention ne s’appliquent dans chaque

Etat contractant qu’aux aéronefs immatriculés

dans un autre Etat contractant.

(2) Toutefois, les Etats contractants

appliquent aux aéronefs immatriculés

sur leur territoire:

(a) les dispositions des Articles II,

III, IX, et

(b) les dispositions de 1’Article IV,

sauf si le sauvetage ou les opérations

conservatoires ont pris fin sur leur

propre territoire.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(2) Un inventario que indique el

numero aproximado y la naturaleza de

dichas piezas se agregarå al documento

inscripto. Tales piezas podrå n ser reemplazadas

por piezas similares sin afectar

el derecho del acreedor.

(3) Las disposiciones del articulo VII,

incisos (1) y (4) y el articulo VIII, se

aplicarån a la venta en ejecuciön de las

piezas de repuesto. No obstante, cuando

el crédito del ejecutante no esté provisto

de alguna garantia real, se considerarå

que las disposiciones del articulo

VII (4) permiten la adjudicaciön

sobre postura de los dos tercios del valor

de las piezas de repuesto, tal como sea

fijado por peritos designados por la

autoridad que intervenga en la venta.

Ademås, en la distribuciön del producto,

la autoridad que intervenga en la venta

podrå limitar, en provecho del acreedor

ejecutante, el importe pagadero a los

acreedores de jerarquia superior, a los

dos tercios del producto de la venta,

después de la deducciön de los gastos

previstos en el articulo VII inciso (6).

(4) Para los fines del presente articulo,

la expresiön « piezas de repuesto »

se aplica a las partes integrantes de las

aeronaves, motores, hélices, aparatos de

radio, instrumentos, equipos, avios, las

partes de estos diversos elementos y, en

general, a los objetos de cualquier

naturaleza, conservados para reemplazar

las piezas que componen la aeronave.

(2) En förteckning angivande arten

och det ungefärliga antalet av reservdelarna

skall fogas till eller intagas i den

inskrivna handlingen. Reservdel må ersättas

av liknande reservdel utan att

borgenärens rätt därigenom rubbas.

(3) Bestämmelserna i artikel VII paragraferna

(1) och (4) och i artikel VIII

skola äga tillämpning vid exekutiv försäljning

av reservdelar. Hade utsökningsborgenären

ej säkerhet i dessa för

sin fordran, skall emellertid artikel VII

paragraf (4) så förstås att försäljning

må ske, därest bud avgives på ett belopp

icke understigande två tredjedelar

av reservdelarnas värde, sådant det uppskattats

av sakkunniga som utsetts av

den för försäljningen ansvariga myndigheten.

Vid köpeskillingens fördelning

må därjämte vederbörande myndighet

till förmån för utsökningsborgenären

begränsa det belopp, som skall utbetalas

till innehavare av rättigheter med bättre

förmånsrätt, till två tredjedelar av köpeskillingen

minskad med kostnader som

avses i artikel VII paragraf (6).

(4) Med reservdelar avses i denna

artikel delar av luftfartyg ävensom motorer,

propellrar, radioutrustning, instrument,

redskap, andra tillbehör, delar av

vad sålunda angivits samt i övrigt andra

föremål, av vad slag de vara må, som

förvaras för att anbringas i luftfartyg

i stället för delar eller föremål som

borttagits därifrån.

Articulo XI.

(1) Las disposiciones del presente

Convenio se aplicarån en cada Estado

contratante solo a las aeronaves matriculadas

en otro Estado contratante.

(2) Sin embargo, los Estados contratantes

aplicarån a las aeronaves

matriculadas en su territorio:

(a) las disposiciones de. los artlculos

II, III, IX, y

(1)) las disposiciones del articulo IV,

excepto si el salvamento o las operaciones

de conservaciön finalizaren en su

propio territorio.

i Ililumg till riksdagens protokoll it).

Artikel XI.

(1) Bestämmelserna i denna konvention

skola i envar fördragsslutande stat

tillämpas på alla luftfartyg som äro

nationalitetsregistrerade i annan fördragsslutande

stat.

(2) Envar fördragsslutande stat skall

även på luftfartyg som äro där nationalitetsregistrerade

tillämpa:

(a) bestämmelserna i artiklarna II,

III och IX, samt

(b) bestämmelserna i artikel IV, dock

icke därest åtgärderna för bärgning eller

bevarande avslutades inom dess eget

territorium.

1 samt. Nr 13.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Knngl. Maj.ts proposition nr 13.

Article XII.

Nothing in this Convention shall

prejudice the right of any Contracting

State to enforce against an aircraft its

national laws relating to immigration,

customs or air navigation.

Artide XIII.

This Convention shall not apply to

aircraft used in military, customs or

police services.

Artide XIV.

For the purpose of this Convention,

the competent judicial and administrative

authorities of the Contracting

States may, subject to any contrary

provision in their national law, correspond

directly with each other.

Artide XV.

The Contracting States shall take

such measures as are necessary for the

fulfilment of the provisions of this Convention

and shall forthwith inform the

Secretary General of the International

Civil Aviation Organization of these

measures.

Artide XVI.

For the purposes of this Convention

the term “aircraft” shall include the

airframe, engines, propellers, radio apparatus,

and all other artides intended

för use in the aircraft whether installed

therein or temporarily separated therefrom.

Artide XVII.

If a separate register of aircraft for

purposes of nationality is maintained in

any territory for whose foreign relations

a Contracting State is responsible, references

in this Convention to the law of

the Contracting State shall be construed

as references to the law of that

territory.

Artide XVIII.

This Convention shall remain open

for signature until it comes into force

Artide XII.

Les dispositions de la présente Convention

n’affectent en rien le droit des

Etats contractants de procéder å l’égard

d’un aéronef aux mesures d’exécution

prévues par leurs lois nationales relatives

å 1’immigration, aux douanes ou å la

navigation aérienne.

Artide XIII.

La présente Convention ne s’applique

pas aux aéronefs affectés å des services

militaires, de douane ou de police.

Artide XIV.

Pour 1’application de la présente Convention,

les autorités judiciaires et administratives

compétentes des Etats

contractants peuvent, sauf disposition

contraire de leur loi nationale, correspondre

directement entre elles.

Artide XV.

Les Etats contractants s’engagent

å prendre les mesures nécessaires pour

assurer 1’exécution des dispositions de

la présente Convention et å les faire connaitre

sans retard au Secrétaire général

de 1’ Organisation de 1’aviation civile

internationale.

Artide XVI.

Au sens de la présente Convention,

«1’aéronef» comprend la cellule, les moteurs,

hélices, appareils de radio et toutes

piéces destinées au service de 1’aéronef,

qu’elles fassent corps avec lui ou en

soient temporairement séparées.

Artide XVII.

Si un territoire représenté par un

Etat contractant dans ses relations

extérieures tient un registre distinct

d’immatriculation, toute référence faite

dans la présente Convention å la loi de

1’Etat contractant s’entend comme une

référence å la loi de ce territoire.

Artide XVIII.

La présente Convention reste ouverte

å la signature jusqu’å ce qu’elle entre

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

19

Articulo XII.

Las disposiciones del presente Convenio

no afectaran el derecho de los

Estados contratantes de aplicar a una

aeronave, las medidas coercitivas previstas

en sus leyes nacionales relativas a

inmigraciön, aduanas o navegaciön aérea.

Articulo XIII.

El presente Convenio no se aplicarå

a las aeronaves destinadas a servicios

militäres, de aduana y de policia.

Articulo XIV.

Para la aplicaciön del presente Convenio,

las autoridades judiciales y administrativas

competentes de los Estados

contratantes, podrån, salvo disposiciones

en contrario de sus leyes

nacionales, comunicar entre ellas directamente.

Articulo XV.

Los Estados contratantes se comprometen

a tomar las medidas necesarias

para asegurar la ejecuciön del presente

Convenio y hacerlas conocer sin retardo

al Secretario General de la Organizaciön

de Aviaciön Civil Internacional.

Articulo XVI.

Para los fines del presente Convenio,

la expresiön «aeronave» comprenderå

la célula, los motores, las hélices, los

aparatos de radio y cualesquier otras

piezas destinadas al servicio de la

aeronave, incorporadas en ella o temporalmente

separadas de la misma.

Articulo XVII.

Si en un territorio representado por

un Estado contratante en sus relaciones

exteriores, existe un registro de matricula

distinto, toda referencia hecha en el

presente Convenio a «la ley del Estado

contratante», debera entenderse como

una referencia a la ley de ese territorio.

Articulo XVIII.

El presente Convenio quedara abierto

a la firma hasta que entre en vigencia

Artikel XII.

Bestämmelserna i denna konvention

begränsa icke fördragsslutande stats

rätt att beträffande luftfartyg vidtaga

alla åtgärder som avses i där gällande

lagstiftning rörande invandring, tull

eller luftfart.

Artikel XIII.

Denna konvention skall icke äga tilllämpning

på luftfartyg avsedda för

militär-, tull- eller polistjänst.

Artikel XIV.

Vid tillämpningen av denna konvention

må judiciella och administrativa

myndigheter i de fördragsslutande staterna

korrespondera direkt med varandra,

såframt icke annat är stadgat i

nationell lagstiftning.

Artikel XV.

De fördragsslutande staterna skola

vidtaga de åtgärder som erfordras för

att säkerställa tillämpningen av konventionens

bestämmelser och omedelbart

underrätta generalsekreteraren i Internationella

civila luftfartsorganisationen

om sålunda vidtagna åtgärder.

Artikel XVI.

I denna konvention omfattar uttrycket

»luftfartyg» flygkroppen, motorer,

propellrar, radioutrustning och alla

övriga föremål som äro avsedda att

användas å luftfartyget, vare sig de äro

anbragta däri eller tillfälligt skilda därifrån.

Artikel XVII.

Föres särskilt nationalitetsregister för

territorium för vars utländska angelägenheter

fördragsslutande stat svarar,

skall hänvisning i denna konvention till

lagen i fördragsslutande stat anses avse

lagen i territoriet.

Artikel XVIII.

Denna konvention står öppen för

undertecknande intill dess den träder i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Knngl. Maj:ts proposition nr 13.

in accordance with the provisions of

Artide XX.

Article XIX.

(1) This Convention shall be subject

to ratification by the signatory States.

(2) The instruments of ratification

shall be deposited in the archives of

the International Civil Aviation Organization,

which shall give notice of the

date of deposit to each of the signatory

and adhering States.

Artide XX.

(1) As soon as two of the signatory

States have deposited their instruments

of ratification of this Convention, it

shall come into force between them on

the ninetieth day after the date of the

deposit of the second instrument of

ratification. It shall come into force,

for each State which deposits its instrument

of ratification after that date, on

the ninetieth day after the deposit of

its instrument of ratification.

(2) The International Civil Aviation

Organization shall give notice to each

signatory State of the date on which

this Convention comes into force.

(3) As soon as this Convention comes

into force, it shall be registered with

the United Nations by the Secretary

General of the International Civil Aviation

Organization.

Artide XXI.

(1) This Convention shall, after it

has come into force, be open for adherence

by non-signatory States.

(2) Adherence shall be effected by

the deposit of an instrument of adherence

in the archives of the International

Civil Aviation Organization, which shall

give notice of the date of the deposit

to each signatory and adhering State.

(3) Adherence shall take effect as

from the ninetieth day after the date of

the deposit of the instrument of adher
-

en vigueur dans les conditions prévues

å 1’Article XX.

Artide XIX.

(1) La présente Convention sera ratifiée

par les Etats signataires.

(2) Les instruments de ratification

seront déposés dans les archives de

1’Organisation de 1’aviation civile internationale

qui notifiera la date du

dépöt å chacun des Etats signataires et

adhérents.

Artide XX.

(1) Lorsque deux Etats signataires

ont déposé leurs instruments de ratification

sur la présente Convention, celle-ci

entre en vigueur entre eux le quatrevingt-dixiéme

jour apres le dépöt du

second instrument de ratification. Elle

entre en vigueur å 1’égard de chacun des

Etats qui dépose son instrument de

ratification aprés cette date, le quatrevingt-dixiéme

jour aprés le dépöt de

cet instrument.

(2) L’Organisation de 1’aviation civile

internationale notifie å chacun des Etats

signataires la date å laquelle la présente

Convention est entrée en vigueur.

(3) La présente Convention sera, des

son entrée en vigueur, enregistrée auprés

des Nations Unies par les soins du Secrétaire

général de 1’Organisation de

1’aviation civile internationale.

Artide XXI.

(1) La présente Convention sera, aprés

son entrée en vigueur, ouverte å 1’adliésion

des Etats non signataires.

(2) L’adhésion est effectuée par le

dépöt dans les archives de 1’Organisation

de 1’aviation civile internationale

d’un instrument d’adhésion. L’Organisation

notifie la date de ce dépöt å chacun

des Etats signataires et adhérents.

(3) L’adhésion prend effet le quatrevingt-dixiéme

jour aprés le dépöt de

1’instrument d’adhésion dans les archives

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

21

en las condiciones previstas por el

Articulo XX.

Ariiculo XIX.

(1) El presente Convenio se sujetarå

a ratificaciön por los Estados signatarios.

(2) Los instrumentos de ratificaciön

seran depositados en los archivos de la

Organizaciön de Aviaciön Civil Internacional

la que comunicarå la fecha del

depösito a cada uno de los Estados

signatarios y adherentes.

Articulo XX.

(1) Tan pronto como dos Estados

signatarios depositen sus instrumentos

de ratificaciön del presente Convenio,

éste entrara en vigencia entre ellos, al

nonagésimo dia del depösito del segundo

instrumento de ratificaciön. Para cada

uno de los Estados que depositen su

instrumento de ratificaciön después de

esa fecha, entrara en vigencia al nonagésimo

dia del depösito de tal instrumento.

(2) La Organizaciön de Aviaciön Civil

Internacional notificarå a cada uno de

los Estados signatarios, la fecha de

entrada en vigencia del presente Convenio.

(3) Tan pronto como entre en vigencia

este Convenio, serå registrado en las

Naciones Unidas por el Secretario General

de la Organizaciön de Aviaciön

Civil Internacional.

Ariiculo XXI.

(1) Después de su entrada en vigencia,

este Convenio quedarå abierto a la

adhesion de los Estados no signatarios.

(2) La adhesion se efectuarå mediante

el depösito del instrumento de adhesion

en los archivos de la Organizaciön de

Aviaciön Civil Internacional, la que notificarå

la fecha del depösito a cada uno

de los Estados signatarios y adherentes.

(3) La adhesion surtirå efeetos a

partir del nonagésimo dia del depösito

del instrumento de adhesion en los

kraft enligt bestämmelserna i artikel

XX.

Artikel XIX.

(1) Denna konvention skall ratificeras

av de stater som undertecknat den.

(2) Ratifikationsinstrumenten skola

deponeras i Internationella civila luftfartsorganisationens

arkiv. Organisationen

skall giva envar av de stater som

undertecknat eller anslutit sig till konventionen

underrättelse om dagen då

depositionen skedde.

Artikel XX.

(1) Då två av de stater som undertecknat

konventionen deponerat sina

ratifikationsinstrument, skall konventionen

träda i kraft mellan dem på nittionde

dagen efter den dag då det andra ratifikationsinstrumentet

deponerades. För

stat, som efter sistnämnda dag deponerar

sitt ratifikationsinstrument, träder

konventionen i kraft på nittionde dagen

efter det dess ratifikationsinstrument

deponerades.

(2) Internationella civila luftfartsorganisationen

skall underrätta envar stat

som undertecknat konventionen om

dagen när denna träder i kraft.

(3) Så snart denna konvention träder

i kraft skall generalsekreteraren i Internationella

civila luftfartsorganisationen

sörja för att konventionen registreras

hos Förenta Nationerna.

Artikel XXI.

(1) Efter att denna konvention tratt

i kraft skall den stå öppen för anslutning

av stater som icke undertecknat

den.

(2) Anslutning sker genom att anslutningsinstrument

deponeras i Internationella

civila luftfartsorganisationens

arkiv. Organisationen skall giva envar

av de stater som undertecknat eller

anslutit sig till konventionen underrättelse

om dagen då depositionen

skedde.

(3) Anslutning får verkan från nittionde

dagen efter det anslutningsinstrumentet

deponerades i Internationella

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ence in the archives of the International

Civil Aviation Organization.

Article XXII.

(1) Any Contracting State may denounce

this Convention by notification of

denunciation to the International Civil

Aviation Organization, which shall give

notice of the date of receipt of such

notification to each signatory and adhering

State.

(2) Denunciation shall take effect

six months after the date of receipt by

the International Civil Aviation Organization

of the notification of denunciation.

Artide XXIII.

(1) Any State may åt the time of

deposit of its instrument of ratification

or adherence, declare that its acceptance

of this Convention does not apply to

any one or more of the territories för the

foreign relations of which such State is

responsible.

(2) The International Civil Aviation

Organization shall give notice of any

such declaration to each signatory and

adhering State.

(3) With the exception of territories

in respect of which a declaration has

been made in accordance with paragraph

(1) of this Article, this Convention shall

apply to all territories for the foreign

relations of which a Contracting State

is responsible.

(4) Any State may adhere to this

Convention separately on behalf of

all or any of the territories regarding

which it has made a declaration in

accordance with paragraph (1) of this

Article and the provisions of paragraphs

(2) and (3) of Article XXI shall apply

to such adherence.

(5) Any Contracting State may denounce

this Convention, in accordance

with the provisions of Article XXII,

separately for all or any of the territories

for the foreign relations of which

such State is responsible.

de 1’Organisation de 1’aviation civile

internationale.

Artide XXII.

(1) Chaque Etat contractant peut

dénoncer la présente Convention en

notifiant cette dénonciation å V Organisation

de 1’aviation civile internationale

qui informe chacun des Etats signataires

et adhérents de la date de réception de

cette notification.

(2) La dénonciation prend effet six

mois apres la date de réception par

1’Organisation de la notification de

dénonciation.

Artide XXIII.

(1) Tout Etat peut, au moment du

dépöt de son instrument de ratification

ou d’adhésion, déclarer que son acceptation

de la présente Convention ne

vise pas l’un ou plusieurs des territoires

qu’il représente dans les relations extérieures.

(2) L’Organisation de 1’aviation civile

internationale notifie une telle déclaration

å chacun des Etats signataires ou

adhérents.

(3) A 1’exception des territoires å

1’égard desquels une déclaration a été

faite conformément au paragraphe (1) du

présent Article, la présente Convention

s’applique å tous les territoires qu’un

Etat contractant représente dans les

relations extérieures.

(4) Toute Etat peut adhérer å la

présente Convention séparément au nom

de tous ou de l’un quelconque des

territoires å l’égard desquels il a fait

une déclaration conformément au paragraphe

(1) du présent Article; dans ce

cas, les dispositions des paragraphes (2)

et (3) de 1’Article XXI s’appliquent å

cette adhésion.

(5) Tout Etat contractant peut dénoncer

la présente Convention, conformément

aux dispositions de 1’Article XXII,

séparément pour la totalité ou pour l’un

quelconque des territoires que cet Etat

représente dans les relations extérieures.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

23

archivos de la Organizaciön de Aviaciön

Civil International.

Articulo XXII.

(1) Cada Estado contratante podrå

denunciar este Convenio notificando esta

denuncia a la Organizaciön de Aviaciön

Civil International, la que comunicarå

la fecha del recibo de tal notificaciön a

cada Estado signatario y adherente.

(2) La denuncia surtirå efecto seis

meses después de la fecha en que la

Organizaciön de Aviaciön Civil International

reciba la notificaciön de dicha

denuncia.

Articulo XXIII.

(1) Cualquier Estado podrå declarar,

en el momento del depösito de su instrumento

de ratificaciön o adhesion, que su

aceptaciön de este Convenio no se

extiende a alguno o algunos de los

territorios de cuyas relaciones exteriores

es responsable.

(2) La Organizaciön de Aviaciön Civil

Internacional notificarå tal declaraciön

a cada uno de los Estados signatarios y

adherentes.

(3) Este Convenio se aplicarå a todos

los territorios de cuyas relaciones exteriores

es responsable un Estado contratante,

con la excepciön de los territorios

respecto a los cuales se ha formulado

una declaraciön conforme al

inciso (1) del presente articulo.

(4) Cualquier Estado podrå adherir

a este Convenio separadamente en

nombre de todos o alguno de los territorios

con respecto a los cuales ha formulado

una declaraciön conforme al

inciso (1) del presente articulo, en este

caso se aplicarån a esa adhesion las

disposiciones contenidas en los incisos

(2) y (3) del articulo XXL

(5) Cualquier Estado podrå denunciar

este Convenio, conforme a las disposiciones

del articulo XXII, separadamente

por todos o por alguno de los

territorios de cuyas relaciones exteriores

este Estado es responsable.

civila luftfartsorganisationens arkiv.

Artikel XXII.

(1) Envar av de fördragsslutande staterna

må uppsäga konventionen genom

notifikation därom till Internationella

civila luftfartsorganisationen. Organisationen

skall giva envar av de stater

som undertecknat eller anslutit sig till

konventionen underrättelse om dagen

för mottagandet av sådan notifikation.

(2) Uppsägning skall medföra verkan

sex månader efter den dag Internationella

civila luftfartsorganisationen mottagit

notifikation om uppsägning.

Artikel XXIII.

(1) Envar stat äge då dess ratifikations-

eller anslutningsinstrument deponeras

förklara att dess antagande av

denna konvention icke skall gälla för

ett eller flera av de territorier för vilkas

utländska angelägenheter staten svarar.

(2) Internationella civila luftfartsorganisationen

skall giva envar av de stater

som undertecknat eller anslutit sig till

konventionen underrättelse om sådan

förklaring.

(3) Med undantag av territorier för

vilka förklaring avgivits i enlighet med

paragraf (1) i denna artikel skall denna

konvention äga tillämpning å alla territorier

för vilkas utländska angelägenheter

fördragsslutande stat svarar.

(4) Envar stat må ansluta sig till

denna konvention särskilt för alla eller

något av de territorier beträffande

vilka den avgivit förklaring i enlighet

med paragraf (1) i denna artikel. I

fråga om sådan anslutning skola bestämmelserna

i artikel XXI paragraferna

(2) ocli (3) äga tillämpning.

(5) Envar av de fördragsslutande

staterna må uppsäga denna konvention

på sätt i artikel XXII sägs särskilt för

alla eller något av de territorier för

vilkas utländska angelägenheter staten

svarar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

In witness whereof the undersigned En foi de quoi les Plénipotentiaires

Plenipotentiaries, having been duly soussignés, döment autorisés, ont signé

authorized, have signed this Convention. la présente Convention.

Done åt Geneva, on the nineteenth

day of the month of June of the year

one thousand nine hundred and fortyeight

in the English, French and Spanish

languages, each text being of equal

authenticity.

This Convention shall be deposited

in the archives of the International

Civil Aviation Organization where, in

accordance with Article XVIII, it shall

remain open for signature.

Fait å Geneve le dix-neuviéme jour

du mois de juin de l’an mil neuf cent

quarante-huit, en frangais, anglais et

espagnol, chacun de ees textes faisant

également foi.

La présente Convention sera déposée

dans les archives de 1’Organisation de

1’aviation civile internationale ou, conformément

å 1’Article XVIII, elle restera

ouverte å la signature.

(Underskrifter.)

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

En testimonio de lo Cual, los Plenipotenciarios

que suscriben, debidamente

autorizados, firman el presente Convenio.

Hecho en Ginebra, el décimonoveno

dia del mes de junio del ano mil novecientos

cuarenta y ocho, en los idiomas

espanol, francés e inglés, cada uno de

cuyos textos tiene igual autenticidad.

El presente Convenio serå depositado

en los archivos de la Organizaciön de

Aviaciön Civil Internacional, donde quedarå

abierto a la firma conforme al

Artlculo XVIII.

Till bekräftelse av detta hava undertecknade

befullmäktigade med stöd av

behöriga fullmakter undertecknat denna

konvention.

Som skedde i Geneve den nittonde

dagen i juni månad år nitton hundra

fyrtioåtta i engelsk, fransk och spansk

text, varje text med samma vitsord.

Konventionen skall deponeras i Internationella

civila luftfartsorganisationens

arkiv, där den i enlighet med bestämmelserna

i artikel XVIII skall stå

öppen för undertecknande.

(Underskrifter.)

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

om inskrivning av rätt till luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §■

Vad i denna lag är stadgat om inteckning i luftfartyg och om vissa anteckningar

beträffande sådant fartyg äger tillämpning på luftfartyg, som

är infört i det svenska luftfartygsregistret.

Om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är

särskilt stadgat.

2 §.

Ärenden som avses i denna lag (inskrivningsärenden rörande luftfartyg)

upptagas av den inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt som är därtill

utsedd.

Över sådana ärenden skall föras särskild inskrivningsbok.

Om beviljande av inteckning.

3 §.

Där ägaren det medgiver, må luftfartyg genom inskrivning i inskrivningsboken

intecknas till säkerhet för fordran å visst belopp i penningar.

Inteckning ma till säkerhet för en och samma fordran meddelas i flera

luftfartyg, dock ej så, att något av dem kommer att besväras av inteckning,

som ej gäller med samma förmånsrätt i de övriga. Fartyg, som är

intecknat för samma fordran som annat fartyg, må ej särskilt intecknas.

Ej må inteckning meddelas i lott i luftfartyg.

4 §.

Inteckning i luftfartyg må, om fartygets ägare medgiver det, beviljas

att gälla jämväl i lager av reservdelar, som tillhör fartygsägaren, eller i honom

tillhörig lott i sådant lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal

förtecknats i fordringshandlingen eller i därvid fogad bilaga och förvaras på

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

angivna platser här i riket eller i annan stat som biträtt den i Geneve den 19

juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt

till luftfartyg; och skall beträffande sådant intecknande vad i 3 § andra

stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stället

för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flygkroppen

samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte

delar därav.

5 §.

Medgivande av inteckning skall tecknas å handling, varå fordran grundas,

samt innefatta uppgift om luftfartygets nationalitets- och registreringsbeteckning;

och varde medgivandet av vittnen styrkt.

6 §•

Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i huvudskrift ingivas

till inskrivningsdomaren.

Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande som i 5 § sägs, skall ansökningen

avslås.

7 §•

Inteckning i luftfartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit

inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.

Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt

vad luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas att

från honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen. Har

fartyget tidigare varit registrerat i främmande stat, skall dock, såframt ej

eljest laga hinder möter, inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen

blivit vid fartygets införande i det svenska registret upptagen såsom

ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren.

Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygsregistret

och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela

den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från

den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, iskall ansökningen,

ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej

eljest laga hinder möter.

8 §■

Är fråga om inteckning i reservdelar, skall genom intyg av trovärdig

person eller annorledes nöjaktigt styrkas att reservdelarna eller den lott

i dessa, vari inteckningen skall gälla, tillhör luftfartygets ägare.

9 §.

Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om åtkomst

till luftfartyg eller reservdelar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

10 §.

Har,^ då inteckning sökes, talan väckts om klander å den uppgivne ägarens

fång eller om återgång därav, vare ansökningen vilande i avbidan

på målets utgång. Fullföljes ej ansökningen senast å den inskrivningsdag

som infaller näst efter tre månader från det dom eller beslut, varigenom

målet avgjorts, vunnit laga kraft, vare ansökningen förfallen.

11 §•

Överlåter någon till annan luftfartyg eller lott i sådant fartyg, och har,

innan ny agares fång anmäles till luftfartygsregistret, inteckning blivit

sokt på grund av tidigare ägares medgivande, utgöre överlåtelsen ej hinder

för inteckningens beviljande.

Sökes inteckning samma dag ny ägares fång anmäles till luftfartygsregistret

eller därefter, skall ansökningen avslås, utan så är att nye ägaren

iklätt sig förbindelse att låta luftfartyget intecknas på grund av tidigare

agares medgivande eller eljest är med honom lika förbunden.

12 §.

Upplyses att före den dag inteckning sökes eller ock samma dag ansökningen

göres den egendom som ansökningen avser tagits i mät, och visas

ej att utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen avslås.

13 §.

Är, när inteckning sökes, den som inteckningen medgivit eller, där flera

äro som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller meddelas

beslut om egendomsavträde samma dag som ansökningen göres, skall ansökningen

avslås.

Om intecknings verkan och omfattning.

14 §.

Sedan inteckning i luftfartyg meddelats, njute fordringsägaren panträtt

i fartyget.

Panträtten omfattar förutom flygkroppen jämväl motorer, propellrar, radioutrustning,

instrument och andra tillbehör, vare sig de äro anbragta i

luftfartyget eller tillfälligt skilda därifrån.

Har tillbehör förvärvats under villkor att överlåtaren skall äga rätt att

återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att äganderätten

därtill skall förbliva hos överlåtaren intill dess betalning erlagts eller

annan förutsättning uppfyllts, må villkoret ej göras gällande mot inteckningshavaren.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

15 §.

Omfattar inteckning jämväl reservdelar, njute inteckningshavaren panträtt

i dessa, såframt vid förvaringsplatsen genom hans försorg finnes anslaget

väl synligt tillkännagivande om inteckningen, med angivande av dess

omfattning samt inteckningshavarens namn och adress, ävensom därom

att inteckningen inskrivits i den här i riket förda inskrivningsboken för

luftfartyg.

16 §.

Ersättes intecknad reservdel med annan, häfte i stället denna för panträtten.

17 §.

Är inteckning meddelad i flera luftfartyg, häfte ettvart av fartygen för

den intecknade fordringens hela belopp.

Omfattar inteckning ett eller flera luftfartyg jämte reservdelar, skola jämväl

reservdelarna svara för hela det intecknade beloppet.

18 §.

Angående inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av

tagen försäkring, är särskilt stadgat.

Ersättning, som på annan grund utgår för skada å intecknad egendom,

häfte icke i egendomens ställe för intecknad fordran.

19 §.

Ej må panträtt, som inteckning medför, särskilt göras gällande i viss

lott i vad som intecknats.

20 §.

Varder intecknad egendom utmätningsvis såld, njute inteckningshavaren

betalning ur egendomen, ändå att fordringen eljest ej är till betalning förfallen.

Samma lag vare, om intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes

så försämras, att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas, eller om

intecknat reservdelslager icke vidmakthålles i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som uttryckligen överenskommits eller eljest får anses avtalat.

Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.

21 §.

Vill ägaren av intecknad egendom i stället för en inteckningshandling

sätta cn eller flera andra handlingar innefattande medgivande av inteckning

för motsvarande belopp, ingive inteckningshandlingen jämte den eller de

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

handlingar, som skola sättas i stället, till inskrivningsdomaren; och göre

denne om utbytet anteckning i inskrivningsboken samt anmärke å den eller

de nya inteckningshandlingarna vad för inteckningsrättens bedömande är av

betydelse. Utbyte varom nu sagts må ock ske på begäran av inteckningshavare,

där det visas att den intecknade egendomens ägare samtyckt till

åtgärden.

22 §.

Företes inteckningshandling för inskrivningsdomaren med begäran om inteckningens

dödande helt och hållet eller för visst belopp eller, där flera

luftfartyg äro intecknade för samma fordran, i visst fartyg, varde i enlighet

därmed inteckningen dödad, där det visas att ägaren av den egendom,

beträffande vilken dödning skall ske, samtyckt till åtgärden.

Under de villkor som angivas i första stycket äge innehavare av sådan

inteckning, som omfattar jämväl reservdelar, få inteckningen dödad i samtliga

reservdelar eller i de reservdelar som förvaras på viss plats.

Dödande av inteckning i visst luftfartyg eller i reservdelar må ej ske

så, att inteckningsförhållandena efter åtgärden komma att stå i strid mot

vad i 3 § andra stycket eller 4 § första stycket stadgas.

23 §.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, äge vad i 22 § är stadgat

i fråga om intecknings dödande motsvarande tillämpning.

Är egendomen besvärad av flera inteckningar, må ej någon av dem sättas

efter annan, med mindre den tillika sättes att gälla efter den eller de inteckningar,

vilka äga lika rätt som eller bättre rätt än denna.

24 §.

Varder intecknat luftfartyg enligt vad därom är särskilt stadgat avfört ur

luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren, sedan anmälan om förhållandet

inkommit från luftfartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag avföra inteckningen

ur inskrivningsboken.

25 §.

Sker försäljning av luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg

i den ordning som är stadgad beträffande försäljning av utmätt sådan

egendom, da skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,

den sålda egendomen icke vidare häfta för annat intecknat belopp än

sådant, som fått innestå i egendomen i avräkning å köpeskillingen. Omfattar

inteckningen i den sålda egendomen jämväl annan egendom, skall denna

icke vidare häfta för belopp, som täckes av köpeskillingen för den sålda

egendomen.

I fall då enligt vad därom är särskilt stadgat mellan rättsägare i utmätt

egendom, som omfattas av inteckning i luftfartyg, medel skola fördelas ändå

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

att försäljning av egendomen ej skett, och betalning därvid utfaller å huvudstolen

av intecknad fordran, vare inteckningen till motsvarande belopp

utan verkan.

26 §.

Har domstol, vid meddelande av förklaring att luftfartyg skall vara förverkat

till kronan, tillika beträffande inteckning i fartyget förklarat att

panträtten i fartyget skall upphöra, må, sedan domen vunnit laga kraft, inteckningen

dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, ändå

att inteckningshandlingen i huvudskrift ej företes.

Om ägarehypotek.

27 §.

Har intecknad fordringshandling blivit inlöst utav ägaren av den intecknade

egendomen eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för

handen att inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgivas

med oförändrad inteckningsrätt.

28 §.

Innehaves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis säljes, av

ägaren, må denne vid försäljningen tillgodonjuta samma rätt som skulle

tillkomma annan innehavare av inteckningen; dock att, där i handlingen

ränta är förskriven, sådan ej må räknas ägaren till godo. Är ägaren försatt

i konkurs, äge konkursboet den rätt nu sagts.

Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att ägaren gjort avbetalning

å belopp varför egendomen på grund av inteckning häftar eller att inteckning

i egendomen belånats till lägre belopp än det varå den lyder, skall i

fråga om den del av intecknade beloppet, som icke tillkommer inteckningshavaren,

vad i första stycket är stadgat äga tillämpning; dock att inteckningshavaren

för sin fordran äger företräde.

29 §.

Har ägare av intecknad egendom gjort avbetalning å intecknat belopp,

vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

av ägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen

för inskrivningsdomaren för avbetalningens antecknande i inskrivningsboken.

I boken skall anmärkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt

för avbetalade beloppet.

Sedan anteckning om avskrivning sålunda skett, må, där ägaren det begär

och tillika ingiver handling innefattande medgivande som i 5 § sägs, inteckning

till belopp motsvarande vad som avskrivits meddelas att gälla

med förmånsrätt näst efter intcckningshavarens återstående fordran. Ägaren

må dock utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad

till belopp motsvarande vad som avskrivits.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

30 §.

Utmätes ägaren tillkommande rätt till andel i inteckning eller varder

ägare, vilken sådan rätt tillkommer, försatt i konkurs, vare inteckningshavaren,

ändå att han betingat sig annat, pliktig att på begäran av utmätningsmannen

eller konkursförvaltaren uppvisa iuteckningshandlingen för

avskrivning, såsom i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan

avskrivning sålunda skett, må inteckning å det avskrivna beloppet med ränta

meddelas på ansökan av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren, ändå

att inteckningsmedgivandet icke är tecknat å sådan handling som i 5 § sägs.

Handling, på grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att

beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

Om personlig ansvarighet för intecknad fordran.

31 §.

Låter innehavare av intecknad fordran ny ägare till den intecknade egendomen

å inteckningshandlingen teckna förbindelse, varigenom han övertager

skulden, vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, där ej annat

är avtalat.

32 §.

Har innehavare av skuldförbindelse, till säkerhet för vilken inteckning

blivit fastställd i egendom som sedermera kommit i annan ägares hand,

låtit inteckningen utan samtycke av förbindelsens utgivare helt eller delvis

dödas eller ock nedsättas, och kan fordran till följd därav icke ur egendomen

uttagas, vare utgivaren fri från ansvar för fordringen. Vad nu är sagt

om förbindelsens utgivare gälle ock om annan ägare, som åtagit sig skulden

eller eljest svarar för denna i utgivarens ställe.

33 §.

Har vid försäljning av utmätt intecknad egendom i den ordning som för

sådan försäljning är stadgad borgenär, som i egendomen har inteckning

för fordran, ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter överenskommelse

med köparen intecknat belopp, som kunnat ur köpeskillingen

gäldas, kvarstå i egendomen, vare den som personligen svarade för fordringen

fri från ansvarighet för sadant belopp. Samma lag vare i fråga om belopp,

som köparen i egenskap av inteckningshavare fått avräkna å köpeskillingen.

34 §.

Later ägaren av intecknat luftfartyg utan inteckningshavarens samtvcke

föra fartyget til] stat, varest här i riket verkställd inskrivning ej erkännes

i överensstämmelse med den i 4 § omförmälda konventionen, vare ägaren,

i den mån inteckningen till följd av denna åtgärd ej kan göras gällande,

personligen ansvarig för den intecknade fordringen, ändå att sådan ansvarighet

ej förut ålåg honom.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

33

Om intecknings ogiltighet i vissa fall m. m.

35 §.

Beviljas inteckning på grund av medgivande av annan än den som är

rätt ägare, vare inteckningen ogill, där ej sådant fall är för handen som i

11 § sägs eller annat eljest följer av vad särskilt är stadgat.

36 §.

Har inteckning meddelats i strid mot vad i 13 § stadgas, vare den utan

verkan.

37 §.

Utan hinder av inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet lagligen

prövas.

Om vissa anteckningar i inskrivningsboken.

38 §.

Vill någon att i inskrivningsboken skall antecknas att han innehar fordringshandling,

på grund varav inteckning beviljats eller ansökan därom förklarats

vilande, uppvise handlingen i huvudskrift för den inskrivningsdomare

som handlägger inskrivningsärenden rörande luftfartyg; och göre denne

i boken anteckning om innehavet.

Uppvisande varom nu är sagt må ock ske inför annan inskrivningsdomare.

Denne skall, då sådant sker, å handlingen teckna bevis om uppvisandet

och ändamålet därmed ävensom därom utfärda särskilt bevis; sedan ingive

inteckningshavaren för anteckningens verkställande sistnämnda bevis till

den inskrivningsdomare, som i första stycket avses.

Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningshandling,

hos inskrivningsdomaren i skriftlig av vittnen styrkt

handling att innehavet upphört, varde förhållandet i inskrivningsboken antecknat.

39 §.

Den som i inteckningsärende, enligt de grunder som angivas i 7 §, ansetts

vara ägare av luftfartyg, varde i sådan egenskap antecknad i inskrivningsboken.

Har ny ägare av intecknat luftfartyg blivit införd i luftfartygsregistret,

skall inskrivningsdomaren, sedan underrättelse därom inkommit från luftfartsstyrelsen,

å nästa inskrivningsdag anmärka förhållandet i inskrivningsboken.

40 §.

Var som väckt talan om klander å annans åtkomst till luftfartyg eller

om återgång av köp, byte eller gåva av sådant fartyg vare skyldig att anmäla

förhållandet för antecknande i inskrivningsboken. Rätten skall, om

så erfordras, giva käranden nödig tid till sådan anmälan innan förberedel!!

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

sen i målet avslutas. Försummas denna tid, vare käromålet förfallet. Visas

att målet avgjorts genom laga kraft ägande dom eller beslut, varde ock därom

anteckning gjord i inskrivningsboken.

Visas att inteckning helt eller till någon del är ogill enligt dom eller

beslut, som äger laga kraft, eller på grund av förhållande som avses i 36 §,

skall anteckning därom ske i inskrivningsboken.

41 §.

Då utmätning skett av luftfartyg eller lott däri eller till sådant fartyg

hörande, intecknade reservdelar, eller då jämlikt 71 § konkurslagen äskats

att luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må utmätningsvis

säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis härom

inkommit till inskrivningsdomaren, å nästa inskrivningsdag göras anteckning

om förhållandet i inskrivningsboken. Visas att utmätningen upphävts

eller att frågan om egendomens försäljning eljest förfallit, värde ock det i

boken antecknat.

Har egendom blivit såld i den ordning som är stadgad beträffande försäljning

av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar, varde

anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivningsboken,

när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommer till

inskrivningsdomaren. Var egendomen intecknad, skall i inskrivningsboken

tillika antecknas den verkan som försäljningen enligt vad i 25 § stadgas

medför beträffande inteckningen. Skedde ej försäljning, men skola ändock

enligt vad därom är särskilt stadgat medel fördelas mellan rättsägare i egendomen,

skall motsvarande anteckning göras när fördelningslängden inkommer.

Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som

i 26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskrivningsdomaren,

som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhållandet

i inskrivningsboken.

42 §.

Anmäler någon skriftligen, att han för fordran å bärgarlön eller å ersättning

för särskilda kostnader, som varit oundgängliga för bevarande av

luftfartyg, äger luftpanträtt i fartyget enligt vad därom är särskilt stadgat,

skall inskrivningsdomaren, om anmälningen sker inom tre månader

från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, å nästa

inskrivningsdag göra anteckning om anmälningen i inskrivningsboken.

Visas att genom fordringens betalning eller annorledes panträtten upphört

att gälla, varde ock det antecknat i inskrivningsboken.

43 §.

Har i luftfartygsregistret, enligt vad därom är särskilt stadgat, blivit anmärkt

att beträffande visst luftfartyg inträffat förhållande av beskaffenhet

att böra föranleda fartygets avförande ur registret men att detta ej kunnat

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ske på grund av att inteckningshavare ej samtyckt till åtgärden, skall inskrivningsdomaren,

sedan underrättelse om anmärkningen inkommit från

luftfartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag göra anteckning därom i inskrivningsboken.

Vissa bestämmelser om förfarandet hos inskrivningsdomaren.

44 §.

Inskrivningsärende rörande luftfartyg må upptagas allenast å inskrivningsdag.

Ansökan i sådant ärende anses ej gjord innan den upptages å inskrivningsdag.

Anmälan som avses i 42 § skall anses gjord då den inkommer till inskrivningsdomaren.

45 §.

över samtliga inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall genom inskrivningsdomarens

försorg föras dagbok.

46 §.

När inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer, anskaffe inskrivningsdomaren

skyndsamt från luftfartsstyrelsen bevis om vad luftfartygsregistret

innehåller av betydelse för ärendets behandling.

47 §.

Handlingar i inskrivningsärenden rörande luftfartyg skola sammanföras

i akter.

Har sökande eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring av betydelse

för ärendets prövning, eller har särskild utredning i ärendet funnits

nödig, skall vad därom antecknats upptagas i akten och bestyrkas av inskrivningsdomaren.

48 §.

Om inskrivningsdomarens beslut eller annan åtgärd, som vidtagits med

anledning av ansökan hos inskrivningsdomaren, meddelas besked genom

bevis, som tecknas å den till grund för ansökningen åberopade handlingen.

Beviset skall angiva det rum i inskrivningsboken, vari inskrivningen verkställts.

Bevis angående inteckning i reservdelar skall innehålla erinran om

vad i 15 § stadgas.

Innefattar beslutet, att ansökan ej bifallits, skall sökanden eller hans

ombud genast i rekommenderat brev underrättas om skälen för beslutet.

När inteckningshavare enligt vad därom är särskilt stadgat för inskrivningsdomaren

uppvisar inteckningshandlingen för att lämna samtycke till

att det intecknade luftfartyget avföres ur luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren

dels utfärda särskilt bevis om uppvisandet och ändamålet

därmed dels ock teckna sådant bevis å inteckningshandlingen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

49 §.

Bifalles ansökan om meddelande av inteckning eller om annan åtgärd

beträffande inteckning, varde i enlighet därmed inskrivning gjord i inskrivningsboken.

Bifalles ej ansökningen, skall i boken inskrivas allenast att

ärendet uppskjutits eller att ansökningen förklarats vilande eller avslagits;

anteckning om skälen för beslutet upptages i akten.

50 §.

Sökes inteckning i luftfartyg och varder ej ansökningen av inskrivningsdomaren

genast avslagen genom beslut som vinner laga kraft, beviljas sådan

inteckning eller inträffar förhållande, som medför att luftfartyg icke

längre besväras av inteckning eller beröres av ansökan därom, skall inskrivningsdomaren

ofördröjligen meddela luftfartsstyrelsen detta. Samma

lag vare, när det antecknas att talan som avses i 40 § första stycket blivit

väckt eller slutligen avgjord.

Om besvär.

51 §.

Över inskrivningsdomarens beslut enligt denna lag må klagan föras hos

hovrätten genom besvär.

Beträffande anförda besvär ävensom beslut som av inskrivningsdomaren

eller högre rätt meddelas i anledning av besvären skall anteckning verkställas

i inskrivningsboken.

52 §.

Har beslut, varigenom ansökan om intecknings beviljande helt eller till

någon del avslagits, blivit till följd av besvär ändrat, vare sökanden pliktig

att senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter tre månader från

det beslutet om ändringen vann laga kraft, förete detsamma hos inskrivningsdomaren,

vid äventyr att i annat fall den inteckning, som på grund av

beslutet beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag beslutet företes

för inskrivningsdomaren.

Om tillämpningsföreskrifter.

53 §.

Närmare föreskrifter om inskrivningsboken, dagboken och akter samt

angående tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Har luftfartyg blivit infört i luftfartygsregistret före den dag denna lag

träder i kraft, må utan hinder av vad i 7 § andra stycket stadgas inteckning

beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i

registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först

införde ägaren.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

37

Förslag

till

Lag

om registrering av luftfartyg samt om bärgning av sådant fartyg m. m.

Härigenom för ordnas som följer.

1 KAP.

Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.

1 §•

Över luftfartyg skall hos luftfartsstyrelsen föras register (luftfartygsregister).

Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella förhållanden

beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

2 §•

Luftfartyg må registreras här i riket endast om ägaren är svenska staten,

svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller

svenskt dödsbo eller ock bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller

annan sådan inrättning med svensk nationalitet.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen, beträffande fartyg

som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket, medgiva att det må införas

i registret.

3 §.

Ej må luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, här i riket registreras,

med mindre det avföres ur den främmande statens register.

4 §.

Luftfartyg må icke registreras, med mindre det har luftvärdighetsbevis

som utställts eller godkänts här i riket.

5 §.

Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren

och innehålla för registreringen nödiga upplysningar rörande fartyget,

ägaren och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av

utredning till styrkande av att sökanden är ägare av fartyget och att i öv
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

rigt de i 2—4 §§ upptagna villkoren äro uppfyllda, så ock av handling som

utmärker när, var och av vem fartyget är byggt.

6 §•

Registret skall för varje luftfartyg innehålla fartyget tillkommande nationalitets-

och registreringsbeteckning, de uppgifter som äro nödiga för att

identifiera det, upplysning angående äganderätten till fartyget och ägarens

fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luftvärdighetsbevis

ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i registret,

ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur registret, så ock

i övrigt vad som bestämmes av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

7 §.

Sedan luftfartyg införts i registret, äger det svensk nationalitet.

Om införandet i registret skall, i enlighet med formulär som Konungen

fastställer, av luftfartsstyrelsen utfärdas bevis (nationalitets- och registreringsbevis).

Fartyget skall märkas i enlighet med dess nationalitets- och registreringsbeteckning;

och skola märkena föras så länge fartyget är registrerat.

8 §.

Sker ändring i äganderätten till luftfartyg som införts i registret eller

ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen ändring

av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att därom

ofördröjligen göra anmälan till luftfartsstyrelsen för införande i registret.

Samma skyldighet åligge vid ändring i äganderätten jämväl den

förutvarande ägaren.

Införes i registret ny ägare av intecknat luftfartyg, åligge det luftfartsstyrelsen

att därom ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren.

Anmäles ny ägare av luftfartyg men finnes utredningen ej vara sådan,

att han kan införas i registret, skola ändock däri anmärkas hans namn,

det uppgivna fånget och dagen då anmälan skedde.

9 §.

Luftfartyg skall avföras ur registret, om ägaren det begär.

Samma lag vare, om det i 2 § första stycket för registrering uppställda

villkoret ej längre är uppfyllt och Konungen icke jämlikt andra stycket i

samma paragraf medgiver att fartyget det oaktat må kvarstå i registret, så

ock om fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts eller om

det efter anträdd luftfärd ej avhörts under en tid av tre månader. Har omständighet

som nu sagts inträffat, åligge det ägaren att därom ofördröjligen

göra anmälan till registret, såvida sådan ej skett på grund av vad i 8 §

stadgas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

39

Har fartyg sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, må

fartyget avföras ur registret, där ägaren ej inom tid, som av luftfartsstyrelsen

bestämmes, visar att fartyget är luftvärdigt.

10 §.

Luftfartyg, som är intecknat, må ej på grund av ägarens begäran eller annan

i 9 § avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre i ärendet

företes bevis från inskrivningsdomaren, att inteckningshandlingen uppvisats

för honom samt att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden, men

skall i registret göras anmärkning om vad i ärendet förekommit.

Avföres luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i

första stycket sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen underrättas

därom.

11 §.

Där luftfartyg avförts ur registret eller anmärkning skett enligt 10 §,

skall fartygets ägare eller, i fall då fartyget avförts ur registret till följd

av att det övergått till utländsk ägare, den förre ägaren ofördröjligen återställa

nationalitets- och registreringsbeviset till luf tf artsstyrelsen. Har eljest

ändring i förhållande, varom beviset innehåller upplysning, införts i registret,

skall fartygsägaren ofördröjligen avlämna beviset till luftfartsstyrelsen,

som antecknar ändringen å beviset eller, där så finnes lämpligare,

utställer nytt bevis.

12 §.

Innehaves luftfartyg på grund av köp utan att äganderätten övergått å

innehavaren, skola i registret antecknas innehavarens namn och den rätt

som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att därom ofördröjligen

göra anmälan till luf tf artsstyrelsen.

Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst fjorton

dagar till annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på begäran

av upplåtaren eller innehavaren i registret göras anteckning om upplåtelsen.

13 §.

Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i

svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren uppfyllda,

må fartyget, i enlighet med bestämmelser som Konungen meddelar,

för viss tid antecknas i ett särskilt bihang till luftfartygsregistret och

förses med interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis.

Under sålunda bestämd tid äger fartyget svensk nationalitet.

Fartyget skall under samma tid vara märkt enligt föreskrifter som meddelas

av Konungen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

2 KAP.

Om bärgning m. m.

14 §.

Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordvarande

gods eller något, som hört till sådant fartyg eller gods, så ock envar som

medverkar vid bärgningen har rätt att, vare sig bärgningen ägt rum till sjöss,

på land eller i luften, undfå bärgarlön i enlighet med de grunder, som jämlikt

225—227 §§ sjölagen gälla vid bärgning av fartyg och gods. Till andel

i lön som för bärgningen skall utgå vare ock den berättigad, vilken

under den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget

eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av

luftfartyg eller gods vidkänts särskilda kostnader, som varit oundgängliga

för bevarandet av fartyget eller godset, varde ock dessa honom ersatta.

Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte

ägaren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.

Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärgningsföretag

trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare,

ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

15 §.

Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader

som avses i 14 §, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt

framför de i 17 kap. handelsbalken omförmälda borgenärerna, såframt bärgarlönen

eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.

I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordringens

belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall

yngre fordran äga företräde framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran

guldits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där

åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren

tagas i besittning.

16 §.

Angående luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av

tagen försäkring, är särskilt stadgat.

Har luftfartygets eller godsets ägare på annan grund fordran å ersättning

för skada å egendomen, skall luftpanträtt i egendomen tillika omfatta

sådan fordran; och skall i nu angivet hänseende vad i 272 och 279 §§ sjölagen

stadgas äga motsvarande tillämpning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

17 §.

Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den

ordning, som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre

luftpanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge undfå del i köpeskillingen

enligt vad därom är särskilt stadgat.

Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares

förfogande, upphöre luftpanträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenärens

tillstånd, vare den som mottager godset med kunskap om fordringen

ansvarig för denna, dock icke utöver det värde godset hade vid lossningen.

18 §.

Luftpanträtt i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter

tre månader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget

avslutades, såvida icke inom nämnda tid borgenärens anspråk på panträtt

blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken

för luftfartyg samt dessutom överenskommelse träffats om panträttens

belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Är fartyget registrerat i främmande stat, som biträtt den i Geneve den 19

juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av

rätt till luftfartyg, vare lag som i första stycket sägs, med iakttagande av

att anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för

fartyget.

I fall då fartyget icke är registrerat eller då det är registrerat i annan

främmande stat än i andra stycket sägs, upphöre luftpanträtten i fartyget

efter ett år från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades,

såframt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens belopp

eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

3 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 §.

Lämnar någon vid ansökan om registrering av luftfartyg eller vid ansökan

att fartyg må kvarstå i eller avföras ur luftfartygsregistret eller vid anmälan

till registret uppsåtligen oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader. Sker det av grov oaktsamhet, dömes till dagsböter.

Framför någon luftfartyg med vetskap om att det är märkt med oriktig

nationalitets- och registreringsbeteckning eller att det eljest saknar i denna

lag eller med stöd därav föreskrivna märken, dömes till fängelse eller straffarbete

i högst två år eller, där brottet är ringa, till dagsböter.

Åsidosätter någon i annat fall än nu sagts vad enligt 1 kap. åliggei honom,

straffes med dagsböter.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

20 §.

Ej må straff enligt denna lag ådömas, där brottet enligt allmänna strafflagen

är belagt med strängare straff.

21 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas

meddelas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Genom denna lag upphävas:

§§ 4 13 samt § 40 andra stycket förordningen den 26 maj 1922 (nr 383)

om luftfart ävensom stadgandet i § 44 mom. 1 samma förordning, såvitt

stadgandet avser straff för den som i anmälan till luftfartygsregistret mot

bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya lagens

bestämmelser. °

Förekommer i lag eller författning hänvisning till författningsrum som

ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tilllämpas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

43

Förslag

till

Lag

i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande

internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna lag äger tillämpning på luftfartyg infört i nationalitetsregister i

främmande stat, som tillträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen

rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, eller i

territorium, för vars utländska angelägenheter fördragsslutande stat svarar

och för vilket föres särskilt nationalitetsregister, såvida icke den staten

gjort förbehåll om att konventionen icke skall vara tillämplig å territoriet.

Vad i 5 § stadgas skall dock gälla jämväl luftfartyg som är registrerat här i

riket.

Till luftfartyg hänföras i denna lag, förutom flygkroppen, jämväl motorer,

propellrar, radioutrustning, instrument och andra tillbehör, vare sig

de äro anbragta i fartyget eller tillfälligt skilda därifrån.

2 §.

Före alla andra rättigheter än de i 5 § avsedda skola äganderätt till luftfartyg,

med besittning förenad rätt att genom köp förvärva sådant fartyg

samt nyttjanderätt till sådant fartyg enligt upplåtelse på minst sex månader,

så ock panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg, tillkommen enligt avtal

och såsom säkerhet för fordran till visst belopp, erkännas här i riket, såframt

rätten tillkommit enligt lagen i den fördragsslutande stat, i vars nationalitetsregister

fartyget då var infört, och rätten är inskriven i inskrivningsbok

i den stat, där fartyget är registrerat då rätten göres gällande.

Förmånsrätt för panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg omfattar

varje belopp för vilket säkerhet ställts, dock icke ränta som är upplupen för

längre tid än tre år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens

ingivande.

3 §•

Verkan i förhållande till tredje man av inskrivning, varom förmäles i 2 §,

bedömes enligt lagen i den stat där rätten är inskriven. Där luftfartyg här i

riket utmätts eller belagts med kvarstad eller skingringsförbud eller luftfartyg

omfattas av konkurs, som inträffat här i riket, och gäldenären med vet
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Knrtgl. Maj. ts proposition nr 13.

skap därom träffat det avtal, som ligger till grund för inskrivningen, må

denna dock ej till förfång för utsökningsborgenären eller konkursborgenärerna

eller för köparen vid exekutiv försäljning åberopas i vidare mån än

som följer av svensk lag.

4 §.

Där en i 2 § omförmäld rätt till luftfartyg, vilken innehaves såsom säkerhet

för fordran, enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat förklarats

omfatta tillika reservdelar som förvaras på angivna platser, skall rätten här

i riket erkännas jämväl i dessa reservdelar, såframt vid förvaringsplatsen

finnes anslaget ändamålsenligt och väl synligt tillkännagivande om rättens

beskaffenhet och omfattning, om namnet å dess innehavare och hans adress

samt om den inskrivningsbok i vilken rätten är inskriven.

Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stället

för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flygkroppen

samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte delar därav.

5 §.

Hava åtgärder för bärgning eller bevarande av luftfartyg avslutats i främmande

stat som tillträtt den i 1 § nämnda konventionen, och är med fordran

på lön för bärgningen eller på ersättning för särskilda kostnader,

som varit oundgängliga för bevarandet av fartyget, enligt lagen i den

stat där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades förenad

luftpanträtt i fartyget, skall panträtten här i riket erkännas med förmånsrätt

framför varje annan rätt till fartyget. Finnas flera sådana fordringar,

njute de som sammanhänga med en senare händelse företräde framför

dem som härröra av en tidigare.

Vad sålunda stadgats gälle dock icke, såvida tre månader förflutit från

det åtgärderna avslutades utan att borgenärens anspråk på luftpanträtt

i fartyget antecknats i inskrivningsboken i den stat där fartyget är registrerat

och dessutom överenskommelse träffats om det belopp panträtten avser

eller talan om borgenärens rätt väckts i laga ordning.

6 §•

Där försäljning av luftfartyg eller i 4 § omnämnda reservdelar till sådant

fartyg skall äga rum i den ordning, som stadgas i lagen med särskilda bestämmelser

om försäljning av utmätt luftfartyg m. m., åligge den som påkallat

försäljningen att till auktionsförrättaren ingiva ett av vederbörande

myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat gravationsbevis angående

egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom att, då fråga

är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försäljningen

å registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma tid skall

underrättelse varom stadgas i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

säljning av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje i

fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.

I borgenärsförteckningen skall upptagas, utöver de i 4 § lagen med särskilda

bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. avsedda

fordringarna och kostnaderna, annan rättighet som skall erkännas enligt

denna lag. Försäljningen skall ske under förbehåll om beståndet av sådan

rättighet, därest den enligt förteckningen faller inom lägsta budet. Faller

rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 § utsökningslagen sägs motsvarande

tillämpning.

7 §.

Besväras luftfartyg av inskriven rättighet, som enligt denna lag skall

erkännas här i riket, må fartyget ej överföras till det svenska luftfartygsregistret,

med mindre innehavaren av rättigheten medgivit att fartyget här

registreras.

överföres fartyget till det svenska luftfartygsregistret, äge rättighetens

innehavare få den inskriven i inskrivningsboken för luftfartyg, såframt

den är av sådan beskaffenhet, att den enligt lagen om inskrivning av rätt

till luftfartyg kan inskrivas såsom inteckning.

Sökes inskrivningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter

tre månader från det fartyget registrerades här i riket, gälle rättigheten med

samma förmånsrätt som den åtnjöt i den stat där fartyget sist var registrerat.

Fråga huruvida rättigheten lagligen tillkommit prövas enligt lagen i

den stat där fartyget var registrerat vid tiden för rättighetens tillkomst.

8 §•

Det åligger luftfartsstyrelsen att, så snart luftfartyg som avses i 7 § blivit

registrerat, till inskrivningsdomaren översända bevis om registreringen och

om de inskrivna rättigheterna. Inskrivningsdomaren skall å nästa inskrivningsdag

anmärka rättigheterna i inskrivningsboken.

Har borgenärs anspråk på luftpanträtt blivit inom den i 5 § andra stycket

angivna tiden antecknat i vederbörande inskrivningsbok och överföres fartyget

till det här i riket förda luftfartygsregistret, skall luftfartsstyrelsen så

snart registrering skett översända bevis därom samt om anteckningen till

inskrivningsdomaren, vilken har att å nästa inskrivningsdag göra motsvarande

anteckning i inskrivningsboken.

9 §.

Bestämmelserna i denna lag utgöra icke hinder mot tillämpning beträffande

luftfartyg av vad som är eller framdeles kan bliva stadgat rörande

tvångsåtgärder mot den som överträder föreskrifter angående luftfart, invandring

samt införsel och utförsel av varor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Denna lag skall icke äga tillämpning på luftfartyg, som äro avsedda för

militär-, tull- eller polistjänst.

10 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

47

Förslag

till

Lag

om ändring i handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § samt 17 kap. 2, 3 och 16 §§ handelsbalken1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

10 KAP.

7 §•

Fartyg, som är för fordran inteck- Fartyg, som är för fordran intecknat

eller äger den dräktighet, att, en- nät eller äger den dräktighet, att, enligt

vad särskilt är stadgat, inteck- ligt vad särskilt är stadgat, inteckning

däri kan meddelas, må ej med ning däri kan meddelas, må ej med

laga verkan sättas i pant efter ty nu laga verkan sättas i pant efter ty nu är

är sagt. sagt. Ej heller må luftfartyg sålunda

pantsättas.

17 KAP.

2 §.

Vad i----—-----

Sedan njute borgenärer betalning

av boet, efter ty, som nedan sägs;

dock att angående vissa fordringars

företräde till betalning ur fartyg,

frakt och inlastat gods gäller vad i

sjölagen stadgas.

3

----annat dylikt.

Sedan njute borgenärer betalning

av boet, efter ty, som nedan sägs;

dock att angående vissa fordringars

företräde till betalning ur fartyg,

frakt och inlastat gods eller ur luftfartyg

och ombordvarande gods gäller

vad därom är särskilt stadgat.

§•

Har någon--------

Den, som för sin fordran har inteckning

i fartyg, äge ock samma förmånsrätt

i fartyget och dess tillbehör;

dock gälle ej förmånsrätt för ränta,

som före utmätning eller, vid konkurs,

före konkursansökningens ingivande

är upplupen, för längre tid än

tre år. Är fartyget intecknat för fle
-

-----alla andra.

Den, som för sin fordran har inteckning

i fartyg, äge ock samma

förmånsrätt i fartyget och dess tillbehör.

Har någon för sin fordran inteckning

i luftfartyg, njute han enahanda

förmånsrätt i fartyget jämte

tillbehör samt, med den begränsning

varom förmäles i 74 § lagen med

1 Senaste lydelse av 10 kap. 7 § se SFS 1901: 26 s. 11, av 17 kap. 2 § se 1944: 182, av 17

kap. 3 § se 1928: 162 ocli av 17 kap. 16 § se 1912: 219.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 13

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

res fordringar, äge den företräde,

som först sökt inteckning; hava flere

sökt inteckning samma dag, äge

lika rätt.

Därnäst äge--

Innehar borgenär

särskilda bestämmelser om försäljning

av utmätt luftfartyg m. m., i de

reservdelar, som inteckningen må

omfatta. För ränta, som före utmätning

eller, vid konkurs, före konkursansökningens

ingivande är upplupen,

gälle dock ej förmånsrätt för

längre tid än tre år. Är fartyget eller

luftfartyget intecknat för fleres fordringar,

äge den företräde, som först

sökt inteckning; hava flere sökt inteckning

samma dag, äge lika rätt.

-------å godset.

-------därom stadgas.

16 §.

Är gods---------—-

Har under konkursen fast egendom,

som hör till boet, blivit till gäldande

av fordran, varför egendomen

på grund av inteckning eller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar, utbjuden

till försäljning i den ordning

utsökningslagen bestämmer men försäljning

icke kommit till stånd, äge

innehavare av sådan fordran, där han

själv äskat försäljning till fordringens

gäldande eller har sämre rätt än

den, som sålunda äskat försäljning,

njuta betalning för sin fordran såsom

i första stycket sägs utan hinder

därav, att den fasta egendomen

fortfarande häftar för fordringen;

har den bjudna köpeskillingen lämnat

tillgång till betalning av någon

del av den fordran, till vars gäldande

försäljning skolat ske, äge fordringens

innehavare allenast för återstoden

den rätt nu sagts.

------sin fordran.

Har under konkursen till boet hörande

fast egendom eller luftfartyg

eller reservdelar till sådant fartyg

blivit till gäldande av fordran, varför

egendomen på grund av inteckning

eller, där fråga är om fast egendom,

enligt 11 kap. 2 § jordabalken

häftar, utbjuden till försäljning i den

ordning, som om utmätt dylik egendom

finnes särskilt stadgad, men

försäljning icke kommit till stånd,

äge innehavare av sådan fordran,

där han själv äskat försäljning till

fordringens gäldande eller har sämre

rätt än den, som sålunda äskat försäljning,

njuta betalning för sin

fordran såsom i första stycket sägs

utan hinder därav, att egendomen

fortfarande häftar för fordringen;

har den bjudna köpeskillingen lämnat

tillgång till betalning av någon

del av den fordran, till vars gäldande

försäljning skolat ske, äge fordringens

innehavare allenast för återstoden

den rätt nu sagts.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

49

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218) om

avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Härigenom förordnas, att 31 § lagen den 11 juni 1915 om avtal och andra

rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

31 §.

Har någon —-------— — — — — den förfördelade.

Lag samma — —------------kunskap därom.

Om avtal rörande bärgning gälle Om avtal rörande bärgning gälle

vad i 227 § sjölagen är stadgat. vad särskilt är stadgat.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1055. i samt. Nr 13.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

F örslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862 (nr 10)

om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.

Härigenom förordnas, att § 14 förordningen den 4 mars 1862 om tioårig

preskription och om kallelse å okända borgenärer1 skall erhålla följande

ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

§ 14.

Är borgenärs fordran intecknad i

fast egendom eller i tomträtt eller i

vattenfallsrätt eller i fartyg, eller har

han lös egendom såsom pant eller

eljest under panträtt i handom; njute

han ur den egendom, som sålunda

häftar, betalning, ändå att han ej,

efter kallelse å okända borgenärer,

sin fordran angiver. Om rätt till

kvittning för genfordran vare ock lag

som i 7 § sägs, ändå att den fordran

ej blivit efter sådan kallelse angiven.

Är borgenärs fordran intecknad i

fast egendom eller i tomträtt eller i

vattenfallsrätt eller i fartyg eller luftfartyg,

eller har han lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt

i handom; njute han ur den egendom,

som sålunda häftar, betalning,

ändå att han ej, efter kallelse å okända

borgenärer, sin fordran angiver.

Om rätt till kvittning för genfordran

vare ock lag som i 7 § sägs, ändå

att den fordran ej blivit efter sådan

kallelse angiven.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1933: 326

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

51

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal.

Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

54 §.

Har försäkring tagits å gods utan

angivande av det intresse försäkringen

avser, skall försäkringen, där ej

annat framgår av omständigheterna,

anses gälla till förmån för envar,

som, i egenskap av ägare, panthavare

eller innehavare av annan rättighet

till godset eller emedan han i

anledning av avtal om godset står

faran för detta, har intresse av att

dess värde icke minskas eller går

förlorat. I fråga om sjöpanträtt skall

vad sålunda stadgats äga tillämpning

endast om panträtten är förbunden

med personlig fordran hos pantens

ägare.

Är förbehåll--------

Har försäkring tagits å gods utan

angivande av det intresse försäkringen

avser, skall försäkringen, där ej

annat framgår av omständigheterna,

anses gälla till förmån för envar,

som, i egenskap av ägare, panthavare

eller innehavare av annan rättighet

till godset eller emedan han i anledning

av avtal om godset står faran

för detta, har intresse av att dess

värde icke minskas eller går förlorat.

I fråga om sjöpanträtt och luftpanträtt

skall vad sålunda stadgats

äga tillämpning endast om panträtten

är förbunden med personlig fordran

hos pantens ägare.

— — eller kreatursförsäkring.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 62, 63, 66, 71, 73, 74, 85, 87, 88, 89, 91, 92, 138,

139, 163, 165 och 198 §§ utsökningslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

62 §.

Av gäldenär® tillgångar skola, där

ej borgenär och gäldenär annorlunda

sämjas, tagas i mät först lösören,

därnäst fordran eller annan rättighet,

som kan överlåtas, och sist fast

egendom. Sådana obligationer eller

andra värdepapper, vilka med lätthet

kunna i penningar förvandlas,

skola i fråga om ordningen för deras

utmätande anses lika med lösören.

Häftar på grund av inteckning gäldenärens

fasta egendom för fordran,

varför utmätning skall ske, varde

den egendom först utmätt, där ej

borgenären hellre vill taga betalning

ur annan egendom. Skall utmätning

på en gång ske för fleras fordringar,

må borgenär, för vars fordran den

fasta egendomen sålunda häftar, ej

för vad därur kan utgå till förfång

för annan borgenär taga betalning

ur övriga tillgångar.

Av gäldenärs tillgångar skola, där

ej borgenär och gäldenär annorlunda

sämjas, tagas i mät först andra

lösören än luftfartyg, därnäst fordran

eller annan rättighet, som kan

överlåtas, och sist luftfartyg eller fast

egendom. Sådana obligationer eller

andra värdepapper, vilka med lätthet

kunna i penningar förvandlas,

skola i fråga om ordningen för deras

utmätande anses lika med lösören.

Häftar på grund av inteckning gäldenärens

fasta egendom eller luftfartyg

eller reservdelar till sådant fartyg

för fordran, varför utmätning

skall ske, eller är fordringen förenad

med luftpanträtt i sådant fartyg, varde

den egendom först utmätt, där

ej borgenären hellre vill taga betalning

ur annan egendom. Skall utmätning

på en gång ske för fleras

fordringar, må borgenär, för vars

fordran viss egendom sålunda häftar,

ej för vad därur kan utgå till

förfång för annan borgenär taga betalning

ur övriga tillgångar.

1 Senaste lydelse av 62 § se SFS 1953: 153, av 63 § se 1912: 211, av 66 § se 1901: 26 s. 17,

av 71 § se 1912: 211, av 73 § se 1937: 129, av 74 § se 1912: 211, av 85 § se 1937: 452, av 87 §

se 1924: 388, av 88 § se 1937: 452, av 89 § se 1912: 211, av 91 § se 1944: 68, av 92, 138 och

139 §§ se 1912: 211, av 163 § se 1925: 176, av 165 § se 1917: 307 samt av 198 § se 1924: 131.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

53

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Hurusom med---nämnda lag.

Vid utmätning---avbetalningsköp iakttagas.

63

Ej må utmätning av fast egendom

ske för fordran, varför egendomen

icke på grund av inteckning häftar,

med mindre borgenären sådant särskilt

begär.

66

Ej må något, som till fartyg hörer,

tagas i mät annorledes än genom utmätning

av fartyget.

71

Har någon panträtt i gäldenärs lösa

gods eller rätt att sådant gods till

säkerhet för sin fordran kvarhålla,

må hinder därav ej möta för godsets

utmätande och försäljande för annan

gäldenärens skuld; och njute sådan

borgenär rätt till betalning ur

köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs.

Den, som har lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i

handom, vare dock, där egendomen

icke utgöres av fartyg eller gods i

fartyg, ej pliktig att lämna panten

från sig, med mindre full lösen därför

gives, eller panthavaren nöjes

med att för sin betalning hålla sig

till köpeskillingen; ej äge panthava
-

§•

Ej må, med mindre borgenären det

begär, utmätning av fast egendom eller

luftfartyg eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg ske för annan

fordran än sådan, för vilken egendomen

på grund av inteckning häftar

eller som, där fråga är om luftfartyg,

är förenad med luftpanträtt i fartyget.

§.

Ej må något, som till fartyg eller

luftfartyg hörer, tagas i mät annorledes

än genom utmätning av fartyget

eller luftfartyget.

Omfattar inteckning i luftfartyg

jämväl reservdelar, må ej särskild

av de på viss plats förvarade reservdelarna

för sig utmätas, med mindre

inteckningshavaren därtill samtycker.

§•

Har någon panträtt i gäldenärs lösa

gods eller rätt att sådant gods till

säkerhet för sin fordran kvarhålla,

må hinder därav ej möta för godsets

utmätande och försäljande för annan

gäldenärens skuld; och njute sådan

borgenär rätt till betalning ur

köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs.

Den, som har lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i

handom, vare dock, där egendomen

icke utgöres av fartyg eller av gods

i fartyg eller i luftfartyg, ej pliktig

att lämna panten från sig, med mindre

full lösen därför gives, eller panthavaren

nöjes med att för sin betalning

hålla sig till köpeskillingen; ej

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

ren vägra att taga lösen, då den, i

fall som nu är sagt, honom bjudes,

ändå att hans fordran ej är till betalning

förfallen.

Har inteckning i fast egendom blivit

av fastighetsägaren lämnad såsom

pant, skall inteckningen icke

utmätas utan i stället den rätt till

andel i inteckningen, som, efter ty

särskilt är stadgat, må tilkomma

gäldenären, tagas i mät i den ordning

74 § stadgar.

äge panthavaren vägra att taga lösen,

då den, i fall som nu är sagt,

honom bjudes, ändå att hans fordran

ej är till betalning förfallen.

Har inteckning i fast egendom eller

i luftfartyg eller reservdelar till

sådant fartyg blivit av ägaren till

den intecknade egendomen lämnad

såsom pant, skall inteckningen icke

utmätas utan i stället den rätt till

andel i inteckningen, som, efter ty

särskilt är stadgat, må tillkomma

gäldenären, tagas i mät i den ordning

74 § stadgar.

73 §.

Lös egendom, som utmätes, skall Lös egendom, som utmätes, skall

av utmätningsmannen upptecknas av utmätningsmannen upptecknas

och värderas; och äge han, där så och värderas; och äge han, där så

finnes nödigt, tillkalla sakkunnige finnes nödigt, tillkalla sakkunnige

män att vid värderingen biträda. Är män att vid värderingen biträda. Utfråga

om utmätning av fordran el- mätas av inteckning besvärade reler

rättighet, vare den från vilken servdelar till luftfartyg, skola sakfordringen

eller rättigheten skall ut- kunniga städse anlitas vid värdegå

pliktig att, efter anmaning, läm- ringen. Är fråga om utmätning av

na utmätningsmannen erforderliga fordran eller rättighet, vare den från

upplysningar angående dess inne- vilken fordringen eller rättigheten

håll; efterkommes ej anmaningen, skall utgå pliktig att, efter anmaäge

överexekutor efter anmälan av ning, lämna utmätningsmannen erutmätningsmannen

förelägga den forderliga upplysningar angående

tredskande vite samt fälla honom dess innehåll; efterkommes ej anraadärtill.

ningen, äge överexekutor efter an
mälan

av utmätningsmannen förelägge

den tredskande vite samt fälla

honom därtill.

Utmätes helt--— — eller sysslomannen.

Vid utmätning av luftfartyg eller

gods i sådant fartyg skall vad i 2

mom. stadgas i tillämpliga delar

gälla.

74 §.

Utmätas penningar---kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenärs---att övergå.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

55

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Skall utmätning ske av den rätt

till andel i inteckning, som, efter ty

särskilt är stadgat, tillkommer gäldenären

såsom ägare av intecknade

egendomen, varde förbud inteckningshavaren

meddelat att till förfång

för den, till vilken i följd av utmätningen

gäldenärens rätt kan komma

att övergå, utlämna inteckningshandlingen

eller att på begäran av

annan än denne eller utmätningsmannen

uppvisa handlingen vid

domstol för sådant ändamål, som i

26 § förordningen angående inteckning

i fast egendom sägs. Förbud,

som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen,

där icke denna av

inteckningshavaren överlämnas till

utmätningsmannen för att av honom

uppvisas. Kostnaden för sådant uppvisande

ävensom för anskaffande av

särskild inteckningshandling å den

utmätta andelen i inteckningen vare

borgenären pliktig att förskjuta, där

utmätningsmannen det äskar.

Skall utmätning ske av den rätt

till andel i inteckning, som, efter ty

särskilt är stadgat, tillkommer gäldenären

såsom ägare av intecknade

egendomen, varde förbud inteckningshavaren

meddelat att till förfång

för den, till vilken i följd av utmätningen

gäldenärens rätt kan komma

att övergå, utlämna inteckningshandlingen

eller att på begäran av

annan än denne eller utmätningsmannen

uppvisa handlingen vid

domstol för sådant ändamål, som i

26 § förordningen angående inteckning

i fast egendom eller 29 § lagen

om inskrivning av rätt till luftfartyg

sägs. Förbud, som nu sagts, skall

tecknas å inteckningshandlingen, där

icke denna av inteckningshavaren

överlämnas till utmätningsmannen

för att av honom uppvisas. Kostnaden

för sådant uppvisande ävensom

för anskaffande av särskild inteckningshandling

å den utmätta andelen

i inteckningen vare borgenären pliktig

att förskjuta, där utmätningsmannen

det äskar.

85 §.

Då fast egendom blivit tagen i mät Då fast egendom eller luftfartyg eleller

utmätningsman å landet tagit i ter intecknade reservdelar till sådant

mät fartyg, varom i 94 § sägs, ålig- fartyg tagits i mät eller då utmätger

det utmätningsmannen att genast ningsman å landet tagit i mät faranmäla

det hos överexekutor. Har i tyg, varom i 94 § sägs, åligger det

fråga om fast egendom å landet gäl- utmätningsmannen att genast anmäla

denären vid utmätningen uppgivit det hos överexekutor. Har i fråga om

auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gi- fast egendom å landet gäldenären

ve utmätningsmannen ock det till- vid utmätningen uppgivit auktions
-

känna. ställe, såsom i 98 § sägs, give ut
mätningsmannen

ock det tillkänna.

Då fast —--— — — utmätningen skett.

Utmätes fartyg —-----urskiljande erfordras.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Myndighet, vilken meddelat förordnande,

som i 28 § sägs, eller hos vilken

enligt 70 eller 71 § konkurslagen

äskats, att fastighet eller intecknat

fartyg må utmätningsvis säljas, vare

ock pliktig att därom insända bevis

efter ty nyss är sagt.

Har domstol------— till

Sker utmätning — -—----t

Gäller utmätningen luftfartyg, som

blivit infört i luftfartygsregistret, eller

lott i eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg, skall bevis om utmätningen,

i vilket fartygets nationalitets-

och registreringsbeteckning finnes

angiven, genast sändas till luftfartsstyrelsen

samt till den inskrivningsdomare,

som handlägger inskrivningsärenden

rörande luftfartyg
Myndighet,

vilken meddelat dom

eller utslag, varigenom intecknad

fordran fastställts till betalning ur

fast egendom, eller hos vilken enligt

70 eller 71 § konkurslagen äskats,

att fastighet, intecknat fartyg eller

ock i luftfartygsregistret infört luftfartyg

eller intecknade reservdelar till

sådant fartyg må utmätningsvis säljas,

vare ock pliktig att därom insända

bevis efter ty nyss är sagt.

överexekutor.

11 kommerskollegium.

87 §.

äger företräde.

Där luftfartyg eller reservdelar till

sådant fartyg utmätts, äger den, som

för sin fordran har inteckning i den

utmätta egendomen och vilkens rätt

kan vara beroende av dess försälj
-

Ar fast

88

Har utmätning av fast egendom

upphävts eller eljest frågan om sådan

egendoms försäljning förfallit, åligger

det utmätningsmannen eller överexekutor,

om ärendet där är anhängigt

eller det eljest ankommit på överexekutor

att försälja egendomen, att

ning, sådan befogenhet som i 1 mom.

sägs.

§•

Har utmätning av fast egendom

eller av luftfartyg, som blivit infört

i luftfartygsregistret, eller av intecknade

reservdelar till sådant fartyg

upphävts eller eljest frågan om sådan

egendoms försäljning förfallit, åligger

det utmätningsmannen eller överexe
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

därom genast göra anmälan hos inskrivningsdomaren.

kutor, om ärendet där är anhängigt

eller det eljest ankommit på överexekutor

att försälja egendomen, att

därom genast göra anmälan hos vederbörande

inskrivningsdomare samt,

då fråga är om luftfartyg eller reservdelar

till sådant fartyg, jämväl lins

luf tfartsstyrelsen.

89 §.

Försäljning av------offentlig auktion.

Om försäljning av utmätt luftfartyg

och av utmätta, intecknade reservdelar

till sådant fartyg meddelas

bestämmelser i särskild lag.

91 §.

Kungörelse om----— — är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt

till andel i inteckning i hans fasta

egendom blivit utmätt, läte utmätningsmannen

anskaffa särskild inteckningshandling

å det gäldenären

tillkommande beloppet, där laga hinder

däremot icke möter; skall sådan

handling anskaffas, må ej förr än det

skett kungörelse om auktionen utfärdas.

Skall försäljning ske av inteckningshandling,

vilken tagits i mät hos

någon, som enligt handlingen är personligen

ansvarig för det däri förskrivna

beloppet, åligger det utmätningsmannen,

där ej med gäldenärens

samtycke handlingen säljes med

bibehållande av hans ansvarighet, att,

innan handlingen utlämnas till köparen,

förse densamma med påskrift,

varigenom gäldenären frikallas från

ansvarighet.

----ske

Har gäldenären tillkommande rätt

till andel i inteckning i hans fasta

egendom eller i hans luftfartyg eller

därtill hörande reservdelar blivit utmätt,

läte utmätningsmannen anskaffa

särskild inteckningshandling å det

gäldenären tillkommande beloppet,

där laga hinder däremot icke möter;

skall sådan handling anskaffas, må ej

förr än det skett kungörelse om auktionen

utfärdas. Skall försäljning ske

av inteckningshandling, vilken tagits

i mät hos någon, som enligt handlingen

är personligen ansvarig för det

däri förskrivna beloppet, åligger det

utmätningsmannen, där ej med gäldenärens

samtycke handlingen säljes

med bibehållande av hans ansvarighet,

att, innan handlingen utlämnas

till köparen, förse densamma med

påskrift, varigenom gäldenären frikallas

från ansvarighet,

kan.

Skall fartyg--

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Vid försäljning av gods i luftfartyg

skall kungörelse ske minst tre veckor

före auktionen och inom samma tid

jämväl införas i allmänna tidningarna.

Kungörelsen skall innehålla, att

de borgenärer, som, ändå att de ej

vunnit utmätning, äga rätt till betalning

ur köpeskillingen för godset, hava

att före auktionen anmäla sådant

hos auktionsförrättaren på sätt i

139 § sägs. Minst tre veckor före auktionen

skola ock, såvitt ske kan, underrättelser

om försäljningen i rekommenderade

brev sändas till borgenären

och ägaren av godset samt

till den sam, enligt vad känt blivit,

äger luftpanträtt i detta. Vinnes senare

kunskap om sådan panträtt,

varde underrättelse genast avsänd.

Underrättelse till utrikes ort skall

om möjligt sändas med flygpost.

Är fråga------nödiga kostnad.

92 §.

Skall egendom--— panthavarens rätt.

Vid försäljning av lott i fartyg till- Vid försäljning av lott i fartyg

kännagive utmätningsmannen, att eller luftfartyg tillkännagive utmätförsäljningen

ej medför rubbning i ningsmannen, att försäljningen ej

panträtt, som i hela fartyget gäller; medför rubbning i panträtt, som i

meddele ock före utropet underrät- hela fartyget eller luftfartyget gältelse

om de fordringar, för vilka far- ler; meddele ock före utropet undertyget

veterligen utgör pant. rättelse om de fordringar, för vilka

fartyget eller luftfartyget veterligen

utgör pant.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning å Har, då någon vunnit utmätning å

lös egendom, som annan hade under lös egendom, som annan hade under

panträtt i handom, panthavaren, så- panträtt i handom, panthavaren, såsom

i 71 § sägs, förklarat sig nöjas som i 71 § sägs, förklarat sig nöjas

med att för sin betalning hålla sig till med att för sin betalning hålla sig till

köpeskillingen, njute han sin rätt till köpeskillingen, njute han sin rätt till

godo inom den tid, som i 137 § stad- godo inom den tid, som i 137 § stad
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

gas; dock att, där i fråga om utmätningsvis

sålt fartyg eller gods i fartyg

annan borgenär påstår betalning

för fordran, som skall utgå med förmånsrätt

framför panthavarens, denne

ej äger njuta betalning i annan

ordning, än i 140 eller 141 § sägs.

gas; dock att, där i fråga om utmätningsvis

sålt fartyg eller gods i fartyg

eller i luftfartyg annan borgenär

påstår betalning för fordran, som

skall utgå med förmånsrätt framför

panthavarens, denne ej äger njuta

betalning i annan ordning, än i 140

eller 141 § sägs.

139

Borgenär, som, då lös egendom för

annans fordran utmättes, hade panträtt

i egendomen, utan att hava den

under panträtt i handom, eller ock

ägde rätt att till säkerhet för sin fordran

hålla egendomen kvar, vare ock

berättigad att ur köpeskillingen, efter

ty nedan sägs, undfå betalning, såvida

han därom hos utmätningsmannen

före auktionen framställt yrkande.

Skall under konkurs fartyg eller

gods i fartyg utmätningsvis försäljas,

äge jämväl borgenär, som för sin

fordran har förmånsrätt enligt 4 eller

7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt,

nu är sagd.

Har fartyg--—---tid im

§•

Borgenär, som, då lös egendom för

annans fordran utmättes, hade panträtt

i egendomen, utan att hava den

under panträtt i handom, eller ock

ägde rätt att till säkerhet för sin

fordran hålla egendomen kvar, vare

ock berättigad att ur köpeskillingen,

efter ty nedan sägs, undfå betalning,

såvida han därom hos utmätningsmannen

före auktionen framställt yrkande.

Skall under konkurs fartyg eller

gods i fartyg eller i luftfartyg utmätningsvis

försäljas, äge jämväl

borgenär, som för sin fordran har

förmånsrätt enligt 4 eller 7 § i 17

kap. handelsbalken, den rätt, nu är

sagd.

163 §.

Är fartyg, i annat fall än i 165 §

sägs, eller gods i fartyg utmätt, eller

skall utmätt fordran eller rättighet

säljas, och varder ej det utmätta sålt

å landet inom tre månader och i stad

inom två månader efter det utmätningsmannen

emottagit de i 54 och

56 §§ nämnda handlingar; vare om

ansvarigheten lag som i 162 § sägs.

Är fartyg, i annat fall än i 165 §

sägs, eller gods i fartyg eller i luftfartyg

utmätt, eller skall utmätt fordran

eller rättighet säljas, och varder

ej det utmätta sålt å landet inom tre

månader och i stad inom två månader

efter det utmätningsmannen

emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda

handlingar; var.e om ansvarigheten

lag som i 162 § sägs.

165 §.

Har utmätning skett av fast egen- Har utmätning skett av fast egendom

eller, å landet, av fartyg, som dom eller luftfartyg eller intceknade

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.)

i 94 § sägs, skall utmätningsmannen

så skyndsamt vidtaga alla de åtgärder,

vilka på honom ankomma, att

försäljningen av det utmätta ej må

genom hans vållande fördröjas, i fråga

om fast egendom, å landet över

fyra månader och i stad över tre månader,

samt beträffande fartyg, som

nyss är sagt, över tre månader från

mottagandet av de i 54 och 56 §§

nämnda handlingar.

(Föreslagen lydelse.)

reservdelar till sådant fartyg, eller, å

landet, av fartyg, som i 94 § sägs,

skall utmätningsmannen så skyndsamt

vidtaga alla de åtgärder, vilka

på honom ankomma, att försäljningen

av det utmätta ej må genom hans

vållande fördröjas, i fråga om fast

egendom, å landet över fyra månader

och i stad över tre månader, samt

beträffande annan egendom, som

nyss är sagd, över tre månader från

mottagandet av de i 54 och 56 §§

nämnda handlingar.

198 §.

All nödig-----

Sökes utmätning--

Ej vare utmätningsman pliktig att

verkställa utmätning å dom eller utslag,

som ej vunnit laga kraft, med

mindre kostnaden för förrättningen

förskjutes av sökanden. Den, som

begär utmätning av fast egendom

eller verkställighet av förordnande,

som i 28 § sägs, vare, ändå att domen

eller utslaget äger laga kraft, pliktig

att på anfordran förskjuta erforderligt

belopp till bestridande av förrättningskostnaden.

Äskas jämlikt 70 §

konkurslagen försäljning av konkursboets

fasta egendom, skall ock kostnaden

på anfordran förskjutas.

hela kostnaden,

underrätta utmätningsmannen.

All nödig

Ej vare utmätningsman pliktig att

verkställa utmätning å dom eller utslag,

som ej vunnit laga kraft, med

mindre kostnaden för förrättningen

förskjutes av sökanden. Den, som begär

utmätning av fast egendom eller

luftfartyg eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg eller ock verkställighet

av dom eller utslag, varigenom

intecknad fordran fastställts

till betalning ur fast egendom, vare,

ändå att domen eller utslaget äger

laga kraft, pliktig att på anfordran

förskjuta erforderligt belopp till bestridande

av förrättningskostnaden.

Äskas jämlikt 70 eller 71 § konkurslagen,

att i konkursboet ingående

egendom, som nu är sagd, utmätningsvis

säljes, skall ock kostnaden

på anfordran förskjutas.

--motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

61

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar

till luftfartyg samt vid fördelning av medel, som inflyta vid sådan försäljning,

skola de föreskrifter som enligt utsökningslagen gälla beträffande

försäljning av fartyg, vilket blivit i fartygsregistret infört, äga tillämpning

med iakttagande av de särskilda bestämmelser som meddelas i denna lag.

Att vid försäljning av vissa främmande luftfartyg eller av intecknade reservdelar

till sådana fartyg andra särskilda bestämmelser därjämte äro

att iakttaga framgår av lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års

konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

2 §.

Auktion skall förrättas av överexekutor eller, där auktion å landet skall

hållas annorstädes än å landskansli, av den som överexekutor för ändamålet

till förrättningsman särskilt förordnar.

3 §.

Genom auktionsförrättare^ försorg skall tid och ställe för auktionen

minst sex veckor i förväg kungöras på sätt i 90 § första stycket utsökningslagen

stadgas. Kungörelsen skall tillika inom samma tid införas i allmänna

tidningarna. I kungörelsen skall angivas, att den som har fordran, varför

luftfartyget eller reservdelarna häfta eller för vilken han eljest må njuta betalning

ur köpeskillingen, äger att vid auktionen bevaka sin rätt. Minst en

månad före auktionen skola underrättelser om försäljningen i rekommenderade

brev sändas till borgenären och ägaren av den utmätta egendomen

ävensom till innehavare av däri meddelad inteckning eller i utmätt fartyg

gällande luftpanträtt, som finnes antecknad i inskrivningsboken eller eljest

då är känd. Framgår adressen av inskrivningsboken, varde underrättelse

sänd under den adressen. Vinnes senare upplysning om annan luftpanträtt

i fartyget, skall underrättelse som nu sagts genast tillställas dess innehavare.

Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

4 §.

Auktionsförrättaren skall vid början av auktionen uppläsa såväl protokollet

över utmätningen som gravationsbeviset; anmane ock dem, vilka äro

tillstädes och hava fordran som skall vid auktionen bevakas, att sådant an
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

mäla. Tillfälle skall beredas tillstädeskomna rättsägare samt gäldenären, där

han är närvarande, att yttra sig över de anspråk som framställas så ock

angående de villkor som skola gälla för försäljningen.

Sedan den i första stycket omförmälda förhandlingen avslutats, skall auktionsförrättaren

uppgöra borgenärsförteckning. I denna förteckning skola,

ordnade efter det företräde dem emellan lag stadgar, upptagas, förutom

fordran varför utmätning skett, dels fordran, för vilken den utmätta egendomen

på grund av inteckning häftar, där fordringen finnes upptagen i gravationsbeviset

eller blivit hos auktionsförrättaren anmäld, dels ock fordran,

med vilken är förenad luftpanträtt i utmätt fartyg eller varmed följer rätt

att såsom säkerhet kvarhålla utmätt egendom, såvida yrkande om betalning

för fordringen blivit hos auktionsförrättaren framställt.

Vid upprättande av borgenärsförteckningen skall vad i 107 § andra och

tredje styckena, 108—110 §§, 112 § första stycket samt 118 § utsökningslagen

stadgas beträffande borgenärsförteckning för fast egendom äga motsvarande

tillämpning; dock skall vid försäljning under konkurs utöver de

i 107 § tredje stycket nämnda fordringarna under där angiven förutsättning

jämväl fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 7 § handelsbalken

upptagas i borgenärsförteckningen.

5 §•

Sedan auktionsförrättaren efter ty i 4 § är sagt antecknat de fordringar,

vilka böra vid auktionen iakttagas, skola de fordringsbelopp, som hava bättre

rätt än den fordran för vars gäldande försäljningen äger rum, samt kostnaderna

för förfarandet sammanräknas; och varde i borgenärsförteckningen

angivet, att det lägsta bud, som, där ej annat föranledes av vad i 11 § andra

stycket stadgas, må vid auktionen antagas, skall överstiga den sålunda erhållna

summan.

Är fråga om försäljning av reservdelar på begäran av borgenär, som ej

för sin fordran har inteckning i dessa, må lägsta budet ej i något fall bestämmas

högre än till två tredjedelar av det å reservdelarna jämlikt 73 §

utsökningslagen satta värdet.

6 §•

Vid försäljning av flera luftfartyg skall särskilt utrop av varje fartyg äga

rum; sådana fartyg, som äro i samma ägares hand och häfta för samma

fordringar, skola dock utropas gemensamt, där ej fartygens ägare eller

någon av borgenärerna begär att särskild försäljning av visst eller vissa

fartyg skall ske. Särskild borgenärsförteckning skall upprättas för vad som

säljes vid varje utrop; och skall i förekommande fall beträffande fordran,

för vilken flera luftfartyg häfta, i förteckningen anmärkas, att mindre belopp

än vad i förteckningen upptagits kan komma att falla å egendomen till

följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning

av fordringen eller del därav.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid försäljning

av luftfartyg jämte intecknat lager av reservdelar; dock må luftfartyg

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 13.

63

och reservdelslager ej utropas gemensamt, såvida fordran bevakats av borgenär,

som icke för fordringen har inteckning i reservdelarna.

Lager av reservdelar, som ej utropas gemensamt med luftfartyg, må på

begäran av lagrets ägare eller någon av borgenärerna utropas i skilda poster,

med förbehåll att försäljning av varje utropad post sker allenast såframt

med hänsyn jämväl till de bud, som vid utrop av andra poster avgivas,

försäljningen kan godkännas enligt de i 11 § stadgade grunderna.

7 §•

Där luftfartyg eller intecknade reservdelar ingå i konkursbo och, efter ty

i 71 § konkurslagen sägs, auktion skall på begäran av borgenärerna hållas

för egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad, vare

borgenär, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund

av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt i egendomen

eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt

som i 17 kap. 4 eller 7 § handelsbalken sägs, berättigad att, där

hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkt, äska att försäljningen

i stället sker till gäldande av hans fordran; framställe dock yrkande

härom till auktionsförrättaren senast vid den i 4 § nämnda förhandlingen.

Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång för

de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägarna.

8 §.

Huvudstolen av intecknad gäld, som faller inom köpeskillingen, må, där

ej fråga är om fordran av beskaffenhet, som avses i 108 eller 109 § utsökningslagen,

efter överenskommelse mellan inteckningshavaren och köparen

innestå i avräkning å köpeskillingen. Omfattar inteckningen flera luftfartyg

eller luftfartyg jämte reservdelar, må fordringen dock sålunda innestå

allenast såframt all den intecknade egendomen utmätts och säljes vid gemensamt

utrop.

Vad som ej skall innestå av köpeskillingen skall i reda penningar gäldas.

I borgenärsförteckningen skall beträffande fordringar, som enligt första

stycket icke må innestå, detta särskilt anmärkas.

9 §•

Innan utrop av egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa borgenärsförteckningen

samt meddela fullständig och tydlig underrättelse om

sättet för försäljningen; give ock till känna, å vad tid köpeskillingen sist

skall inbetalas.

10 §.

Vid tillämpning av vad i 95 § första stycket utsökningslagen stadgas skall

iakttagas, att köparen ej är pliktig att gälda eller ställa säkerhet för större

belopp än som jämlikt 8 § denna lag skall i reda penningar gäldas och att

han städse skall gälda eller ställa säkerhet för den kostnad, varom i 198 §

utsökningslagen förmäles.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

11 §•

Göres å auktionen sådant bud, att det enligt 5 § må antagas, och uppfyller

köparen vad enligt 95 § första stycket utsökningslagen och 10 § denna lag

åligger honom, skall försäljning av egendomen ske, utan så är att köpeskillingen

ej förslår till fulla gäldandet av utmätningssökandens fordran och

han bestrider att försäljning må ske.

Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant yrkas

av utmätningssökanden och innehavarna av de fordringar, vilka äga företräde

framför hans fordran men icke fullt täckas av den bjudna köpeskillingen,

därtill samtycka.

Sker ej försäljning, gånge utmätningen åter.

12 §.

Varder ej sist å det sammanträde, som i 140 g utsökningslagen sägs, köpeskillingen,

i den mån avräkning enligt 8 § denna lag ej skall ske, till fullo

gulden, vare köpet ogillt, och besörj e genast auktionsförrättaren, att egendomen

varder till försäljning ånyo utlyst på sätt i 3 § stadgas. Är pant

eller borgen ställd för köpeskillingen, läte auktionsförrättaren ofördröjligen

försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller

utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen. Understiger vad vid nya utropet

högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag,

då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden eller,

där försäljning ej kommer till stånd, vad vid förra auktionen bjudits

utöver sammanlagda beloppet av de fordringar, som äga företräde framför

utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå ävensom kostnaderna för

samma auktion; går egendomen till mera, have förre köparen ej rätt till

överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre köparen

gäldas, där den ej kan gottgöras genom överskott å köpeskillingen.

När ny auktion hålles, skall fordran, som upptagits i den för förra auktionen

upprättade borgenärsförteckningen, upptagas i den nya förteckningen,

ändå att fordringen ej ånyo anmäles. Har rättsägare på grund av försummad

anmälan ej blivit upptagen i den förra förteckningen, äge ej annan

rätt än i 15 § sägs. Vid bestämmande av lägsta budet skall avdrag ske

för vad förre inroparen vid inropet erlagt i reda penningar eller som influtit

genom försäljning av pant eller utsökande av borgen.

13 §.

Har i fall som i 12 § sägs luftfartyg eller reservdelar försålts efter nytt

utrop, och är förre inroparen skyldig att utgiva ersättning, skall ersättningsbeloppet,

såvitt detsamma av honom guldits eller influtit genom försäljning

av pant eller utsökande av borgen, tillika med köpeskillingen fördelas.

Avslutas auktionen utan att försäljning kommer till stånd, skall fördelning

av ersättningsbelopp som i första stycket sägs ske vid sammanträde,

varom i 140 § utsökningslagen förmäles. Sedan kostnaderna för förfarandet

guldits ur beloppet, skall det användas till betalning av utmätningssökan
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 65

dens fordran; vad därefter må återstå skall fördelas i samma ordning som

köpeskilling.

14 §.

Vid fördelning av köpeskillingen skall borgenärsförteckningen lända till

efterrättelse. I fall som i 5 § andra stycket sägs må dock innehavare av

inteckning i reservdelar icke, till förfång för borgenär som ej för sin fordran

har inteckning i reservdelarna, göra sin rätt gällande till högre belopp

än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen för reservdelarna

minskad med kostnaderna för förfarandet. Finnes till fördelning ersättningsbelopp

som i 13 § avses, skall vid tillämpning av vad i andra punkten

stadgas detta belopp läggas till köpeskillingen.

15 §.

Har fordran, som, där den anmälts vid den i 4 § omförmälda förhandlingen,

bort upptagas i borgenärsförteckningen, blivit senare anmäld, varde

utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteckningen

upptagna beloppen.

16 §.

I fall då fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar,

avräknats å köpeskillingen, åligger det auktionsförrättaren att därom göra

anteckning å inteckningshandlingen, där denna är tillgänglig för honom.

17 §.

Har auktion hållits å luftfartyg, som blivit infört i det svenska luftfartygsregistret,

eller å intecknade reservdelar till sådant fartyg, skall auktionsförrättaren,

sedan auktionen vunnit laga kraft samt köpeskillingen erlagts

och sammanträde hållits för köpeskillingens fördelning, genast göra anmälan

därom hos den inskrivningsdomare, som handlägger inskrivningsärenden

rörande luftfartyg, och hos luftfartsstyrelsen samt därvid tillika

insända det vid sammanträdet förda protokollet jämte borgenärsförteckningen.

Därest försäljning ej kommit till stånd men vid fördelning som i 13 §

andra stycket avses likvid utfallit å huvudstolen av intecknad fordran,

åligger det den som förrättat fördelningen att, sedan denna blivit godkänd

eller vunnit laga kraft, därom till inskrivningsdomaren göra anmälan som

nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

18 §.

Angående klagan över utmätningsmans eller överexekutors åtgärd vid

auktion eller i fråga om fördelning av köpeskilling eller av medel, som eljest

finnas att redovisa, gälle vad i sådant hänseende är i utsökningslagen stadgat

beträffande försäljning av fast egendom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

5 Bihang till riksdagens protokoll I9öö. t samt. Nr 13.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 21, 24, 26, 29, 62, 71, 73, 76, 126 och 198 §§

konkurslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

21 §.

Konkursdomaren skall---i konkurs.

Avträdes ämbets----närmaste förman.

Utvisar den i anledning av konkursen

upprättade bouppteckningen att

fast egendom finnes i boet, skall så

snart ske kan å inskrivningsdag om

konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet

samt i inteckningseller

fastighetsboken. Ligger egendomen

inom annan rätts dom värj o, skall

för verkställande av sådan anteckning

konkursdomaren ofördröjligen

till inskrivningsdomaren i den ort där

egendomen ligger insända bevis om

konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen.

Hör till boet fartyg som

blivit infört i fartygsregistret, skall

anmälan om konkursen med angivande

av fartygets registreringsnummer

ofördröjligen göras till den myndighet

som handlägger ärenden angående

inteckning i fartyg; och varde å

den inskrivningsdag, då det först kan

ske, anteckning om konkursen gjord

i inteckningsboken för fartyg. Hör till

boet lott i fartyg, skall anmälan om

konkursen ofördröjligen avsändas till

den myndighet som för fartygsregistret;

och varde i anmälningen intagna

de uppgifter som erfordras för

fartygets säkra urskiljande.

Utvisar den i anledning av konkursen

upprättade bouppteckningen att

fast egendom finnes i boet, skall så

snart ske kan å inskrivningsdag om

konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet

samt i inteckningseller

fastighetsboken. Ligger egendomen

inom annan rätts domvärjo,

skall för verkställande av sådan anteckning

konkursdomaren ofördröjligen

till inskrivningsdomaren i den

ort där egendomen ligger insända bevis

om konkursen jämte utdrag ur

bouppteckningen.

Hör till boet fartyg som blivit infört

i fartygsregistret, skall anmälan

om konkursen med angivande av

fartygets registreringsnummer ofördröjligen

göras till den myndighet

som handlägger ärenden angående

inteckning i fartyg; och varde å den

inskrivningsdag, då det först kan ske,

anteckning om konkursen gjord i inteckningsboken

för fartyg. Hör till

boet lott i fartyg, skall anmälan om

konkursen ofördröjligen avsändas till

den myndighet som för fartygsregistret;

och varde i anmälningen intagna

de uppgifter som erfordras för

fartygets säkra urskiljande.

1 Senaste lydelse av 21 § se SFS 1933: 229, av 26 § se 1940: 809 och av 29 § se 1932: 175.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

67

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Ingår i konkursboet luftfartyg, som

blivit infört i luftfartygsregistret, eller

lott i eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg, skall anmälan

om konkursen med angivande av

fartygets nationalitets- och registreringsbeteckning

ofördröjligen sändas

till luftfartsstyrelsen samt till den

inskrivningsdomare, som handlägger

inskrivningsärenden rörande luftfartyg.

Inskrivningsdomaren har att å

första inskrivningsdag i inskrivningsboken

för luftfartyg göra anteckning

om konkursen.

24 §.

Har innan------av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å

fast egendom eller å fartyg eller luftfartyg

eller å gods i fartyg eller luftfartyg

eller å intecknade reservdelar

till luftfartyg, skall verkställigheten

fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs

framställning om dess inställande göres

innan försäljning av egendomen

ägt rum.

Har eljest — -----besluts meddelande.

Där i andra fall utmätning skett å

fast egendom eller å fartyg eller gods

i fartyg, skall verkställigheten fortgå,

så vida ej efter ty i 68 § sägs

framställning om dess inställande

göres innan försäljning av egendomen

ägt rum.

26 §.

Varder beslut------anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast egen- Finnes i gäldenärens bo fast egen
-

dom eller fartyg, som blivit infört i

fartygsregistret, eller lott i fartyg,

skall vad i 21 § tredje stycket före
-

dom eller fartyg, som blivit infört i

fartygsregistret, eller lott i fartyg eller

ock luftfartyg, som blivit infört i

skrivits angående anteckning eller luftfartygsregistret, eller lott i eller

intecknade reservdelar till sådant fartyg,

skall vad i 21 § tredje, fjärde och

femte styckena föreskrivits angående

anteckning eller anmälan om konkursen

äga motsvarande tillämpning i

fråga om den högre rättens beslut,

sig betalas.

anmälan om konkursen äga motsvarande

tillämpning i fråga om den

högre rättens beslut.

Innan i —

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

29 §.

Har gäldenären---konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angivna

tid sökt inteckning i gäldenärens

egendom för fordran, vid vars tillkomst

sådan säkerhet ej betingats,

och är ej fråga om inteckning, som

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid sökts för fordran, som

där avses, vare borgenären pliktig att

på talan av konkursboet antingen

återställa inteckningshandlingen till

boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling

angående fast egendom

för verkställande av utbyte efter

ty därom är stadgat samt handling,

på grund varav inteckning i fartyg,

förlagsinteckning eller inteckning i

jordbruksinventarier sökts, för inteckningens

dödande.

Har borgenär under ovan angivna

tid sökt inteckning i gäldenärens

egendom för fordran, vid vars tillkomst

sådan säkerhet ej betingats,

och är ej fråga om inteckning, som

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid sökts för fordran, som

där avses, vare borgenären pliktig att

på talan av konkursboet antingen

återställa inteckningshandlingen till

boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling

angående fast egendom

eller luftfartyg för verkställande av

utbyte efter ty därom är stadgat samt

handling, på grund varav inteckning i

fartyg, förlagsinteckning eller inteckning

i jordbruksinventarier sökts,

för inteckningens dödande.

Vad sålunda---om konkursansökningen.

62 §.

Efter första borgenärssammanträdet

skall boets egendom säljas så

snart ske kan, där ej annat föranledes

av bestämmelserna i 60, 63, 64

och 66 §§, 70 § andra stycket samt

149 § andra stycket.

Efter första borgenärssammanträdet

skall boets egendom säljas så

snart ske kan, där ej annat föranledes

av bestämmelserna i 60, 63, 64

och 66 §§, 70 § andra stycket, 71 §

femte stycket samt 149 § andra stycket.

Vill förvaltaren--

Lös egendom — —

Samtycke, varom —

Skall helt----

71 §.

----kan ske.

försäljningen beroende.

---noterat värdepapper.

-- och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfartyg

eller av intecknade reservdelar

till sådcuit fartyg och finnes

egendomen inom riket, skall vad i

70 § första och andra styckena sågs

äga motsvarande tillämpning. Vill

förvaltaren, ehuru auktion ej ägt

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

69

(Gällande lydelse.)

Skall gäldenären tillkommande rätt

till andel i inteckning i hans fasta

egendom säljas, läte förvaltaren innan

försäljning sker anskaffa särskild

inteckningshandling å det gäldenären

tillkommande beloppet, där

laga hinder däremot icke möter. Skall

försäljning ske av inteckningshandling,

som innehaves av gäldenären

och för vilken han är personligen ansvarig,

vare förvaltaren pliktig att,

där ej gäldenären medgiver, att

handlingen må försäljas med bibehållande

av hans ansvarighet, förse

handlingen med påskrift, varigenom

gäldenären frikallas från ansvarighet.

73

Har borgenär lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i

handom, äge han besörja, att egendomen

varder såld å auktion eller, då

fråga är om å fondbörs noterat värdepapper,

genom fondkoinmissionär

till gällande börspris; dock må sådan

(Föreslagen lydelse.)

rum i den ordning som för utmätt

sådan egendom är stadgad, med ombudsmannens

samtycke underlåta att

föranstalta om egendomens avyttrande,

skall dock därtill lämnas tillstånd

av de borgenärer, som i konkursen

bevakat fordran, för vilken egendomen

på grund av inteckning häftar

eller med vilken är förenad luftpanträtt

i egendomen eller varmed följer

rätt att såsom säkerhet kvarhålla

egendomen eller förmånsrätt som i 17

kap. 4 eller 7 § handelsbalken sägs.

Gods i luftfartyg skall säljas i samma

ordning som gods i sjögående fart

Uff
SkaU

gäldenären tillkommande rätt

till andel i inteckning som belastar

hans fasta egendom eller luftfartyg

eller till sådant fartyg hörande reservdelar

säljas, läte förvaltaren innan

försäljning sker anskaffa särskild

inteckningshandling å det gäldenären

tillkommande beloppet, där

laga hinder däremot icke möter. Skall

försäljning ske av inteckningshandling,

som innehaves av gäldenären

och för vilken han är personligen ansvarig,

vare förvaltaren pliktig att,

där ej gäldenären medgiver, att handlingen

må försäljas med bibehållande

av hans ansvarighet, förse handlingen

med påskrift, varigenom gäldenären

frikallas från ansvarighet.

§•

Har borgenär lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i

handom, äge han besörja, att egendomen

varder såld å auktion eller,

då fråga är om å fondbörs noterat

värdepapper, genom fondkommissionär

till gällande börspris; dock må

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

försäljning ej utan förvaltarens samtycke

äga rum tidigare än fyra veckor

efter första borgenärssammanträdet.

Försäljning genom borgenärens

försorg må ej heller ske, där förvaltaren

vill lösa egendomen för konkursboets

räkning; åliggande det borgenären

att minst en vecka innan han

vidtager åtgärder för egendomens försäljning

hembjuda den åt förvaltaren

till inlösen. Utgöres egendomen av

fartyg eller gods i fartyg, skall försäljningen

ske i den ordning, som om

dylik egendom, den där blivit utmätt,

särskilt är stadgad. Skall egendomen

säljas annorledes än utmätningsvis

och är ej fråga om sådan försäljning

av värdepapper, som enligt vad nyss

sagts må ske utan auktion, må försäljningen

ej äga rum å annan ort än

den, där egendomen finnes, med

mindre förvaltaren samtycker därtill;

och läte borgenären förvaltaren minst

tre veckor förut veta, när och var

försäljningen skall ske. Har försäljning

skett i annan än den för utmätt

egendom stadgade ordning, vare borgenären

pliktig att för förvaltaren redovisa

för vad som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om

försäljningen, äge förvaltaren därom

besörja. Dock må inteckning i fast

egendom, vilken blivit av fastighetsägaren

lämnad såsom pant, icke av

förvaltaren säljas, utan äge han allenast

låta sälja den rätt till andel i inteckningen,

som efter ty särskilt är

stadgat må tillkomma gäldenären.

sådan försäljning ej utan förvaltarens

samtycke äga rum tidigare än fyra

veckor efter första borgenärssammanträdet.

Försäljning genom borgenärens

försorg må ej heller ske, där

förvaltaren vill lösa egendomen för

konkursboets räkning; åliggande det

borgenären att minst en vecka innan

han vidtager åtgärd för egendomens

försäljning hembjuda den åt förvaltaren

till inlösen. Utgöres egendomen

av fartyg eller av gods i fartyg

eller i luftfartyg eller av intecknade

reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen

ske i den ordning, som om

dylik egendom, den där blivit utmätt,

särskilt är stadgad. Skall egendomen

säljas annorledes än utmätningsvis

och är ej fråga om sådan försäljning

av värdepapper, som enligt vad nyss

sagts må ske utan auktion, må försäljningen

ej äga rum å annan ort än

den, där egendomen finnes, med

mindre förvaltaren samtycker därtill;

och läte borgenären förvaltaren

minst tre veckor förut veta, när och

var försäljningen skall ske. Har försäljning

skett i annan än den för utmätt

egendom stadgade ordning, vare

borgenären pliktig att för förvaltaren

redovisa för vad som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om

försäljningen, äge förvaltaren därom

besörja. Dock må inteckning i fast

egendom eller i luftfartyg eller reservdelar

till sådant fartyg, vilken

blivit av ägaren till den intecknade

egendomen lämnad såsom pant, icke

av förvaltaren säljas, utan äge han

allenast låta sälja den rätt till andel

i inteckningen, som efter ty särskilt

är stadgat må tillkomma gäldenären.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

71

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

76 §.

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna

kungörelsesätt icke vara ägnat

att bereda kungörelsen nödig offentlighet,

ankomme på honom att

vidtaga de ytterligare åtgärder, som

må anses erforderliga. Skulle han i

något fall anse tillfyllest, att auktionen

kungöres i mindre utsträckning

än i nämnda paragraf stadgas, begäre

samtycke därtill av rättens ombudsman.

Inskränkning i fråga om

kungörande av auktion å lös egendom,

vari borgenär har panträtt eller

annan särskild förmånsrätt, som i 17

kap. handelsbalken sägs, må dock

icke äga rum, med mindre den borgenär

samtycker därtill; ej heller må

utan gäldenärens medgivande sådan

inskränkning ske beträffande kungörande

av auktion å fast egendom.

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna

kungörelsesätt icke vara ägnat

att bereda kungörelsen nödig offentlighet,

ankomme på honom att

vidtaga de ytterligare åtgärder, som

må anses erforderliga. Skulle han i

något fall anse tillfyllest, att auktionen

kungöres i mindre utsträckning

än i nämnda paragraf stadgas, begäre

samtycke därtill av rättens ombudsman.

Inskränkning i fråga om kungörande

av auktion å fast egendom

eller luftfartyg eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg må dock

icke äga rum utan gäldenärens samtycke;

ej heller må sådan inskränkning

ske beträffande kungörande av

auktion å annan lös egendom, vari

borgenär har panträtt eller annan

särskild förmånsrätt, som i 17 kap.

handelsbalken sägs, med mindre den

borgenär samtycker därtill.

126 §.

På förvaltaren-----— äga rum.

Finnes tillgång------samtycker därtill.

Kan utdelning -— — — •—• -—- — andra borgenärer.

Sedan all konkursboets tillgängliga

egendom blivit förvandlad i penningar,

skall slututdelning ske; dock

må ej kungörelse om sådan utdelning

utfärdas före utgången av tid,

inom vilken borgenär har att ingiva

bevis därom att honom förelagd edgång,

som i 116 eller 123 § sägs, blivit

fullgjord. I fall, varom i 70 §

andra stycket förmäles, utgöre den

omständigheten, att boet tillhörig

fast egendom icke blivit försåld, ej

hinder för slututdelning.

Sedan all konkursboets tillgängliga

egendom blivit förvandlad i penningar,

skall slututdelning ske; dock

må ej kungörelse om sådan utdelning

utfärdas före utgången av tid,

inom vilken borgenär har att ingiva

bevis därom att honom förelagd edgång,

som i 116 eller 123 § sägs, blivit

fullgjord. I fall, varom i 70 § andra

stycket eller 71 § femte stycket

förmäles, utgöre den omständigheten,

att där avsedd egendom icke blivit

försåld, ej hinder för slututdel
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

72

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

198 §.

Har konkurs — ---eller inteckningsbok.

Vad i första stycket stadgas skall

äga motsvarande tillämpning beträffande

luftfartyg, som blivit infört i

luf tf ar tyg sregistret, samt lott i och intecknade

reservdelar till sådant fartyg
-

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

73

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av l och 13 §§ lagen den 20 december 1046

(nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag).

Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946 om

lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag) skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

1 §•

För fordran —------ nedan sägs.

Borgenär som för sin fordran har

inteckning i fast egendom eller i fartyg

äge ock genom lagsökning söka

betalning ur den intecknade egendomen.

13

Äro ej sådana skäl för handen att

målet bör hänslcjutas till rättegång,

skall betalningsskyldighet åläggas

gäldenären; avser lagsökningen betalning

ur intecknad fast egendom

eller intecknat fartyg, fastställe rätten

fordringen till betalning ur den

intecknade egendomen.

Borgenär, som för sin fordran har

inteckning i fast egendom eller i fartyg

eller i luftfartyg eller reservdelar

till sådant fartyg, äge ock genom lagsökning

söka betalning ur den intecknade

egendomen.

Äro ej sådana skäl för handen att

målet bör hänskjutas till rättegång,

skall betalningsskyldighet åläggas

gäldenären; avser lagsökningen betalning

ur intecknad fast egendom

eller intecknat fartyg eller luftfartyg

eller intccknadc reservdelar till luftfartyg,

fastställe rätten fordringen

till betalning ur den intecknade egendomen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 85)

om dödande av förkommen handling.

Härigenom förcrdnas, att 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 om dödande

av förkommen handling1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

10 S.

Är handling, om vars dödande

gjorts ansökning, intecknad, skall

rätten underrätta vederbörande inskrivningsdomare

om ansökningen,

och har denne att därom så snart

ske kan å inskrivningsdag göra anteckning

i fastighets- eller inteckningsboken.

Vad nu sagts om ansökningen

skall ock gälla rättens slutliga

utslag i ärendet; dock må, då ansökningen

avslagits, anteckning ej

verkställas förrän utslaget vunnit laga

kraft.

Sedan utslag, varigenom intecknad

handling dödats, vunnit laga kraft,

skall inskrivningsdomaren, på ansökan,

å inskrivningsdag göra anteckning

i fastighets- eller inteckningsboken,

att ny handling, som utfärdats

jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt

som tillkommit den dödade.

När ansökan göres, skall den

nya handlingen vara åtföljd av avskrifter

enligt vad beträffande ansökan

om inteckning är stadgat.

Är handling, om vars dödande

gjorts ansökning, intecknad, skall

rätten underrätta vederbörande inskrivningsdomare

om ansökningen,

och har denne att därom så snart ske

kan å inskrivningsdag göra anteckning

i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok

varom fråga är. Vad

nu sagts om ansökningen skall ock

gälla rättens slutliga utslag i ärendet;

dock må, då ansökningen avslagits,

anteckning ej verkställas förrän

utslaget vunnit laga kraft.

Sedan utslag, varigenom intecknad

handling dödats, vunnit laga kraft,

skall inskrivningsdomaren, på ansökan,

å inskrivningsdag göra anteckning

i fastighetsboken eller annan

inskrivningsbok varom fråga är, att

ny handling, som utfärdats jämlikt

9 §, medför den inteckningsrätt som

tillkommit den dödade. När ansökan

göres, skall den nya handlingen vara

åtföljd av avskrifter enligt vad

beträffande ansökan om inteckning

är stadgat.

1 Senaste lydelse av 10 § se SFS 1946: 105 och av 13 § se 1946: 878.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

13 §.

--allmänna tidningarna.

---— den förfallen.

handlingens företeende.

Rätten skall underrätta inskriv
-

Hava tio--

Fullföljes ej —

Finner rätten - Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren

om ansökan som i

första stycket sägs, och har denne

att så snart ske kan å inskrivningsdag

göra anteckning därom i fastighets-

eller inteckningsboken. Vad nu

sagts om ansökningen skall ock gälla

rättens slutliga utslag i ärendet;

dock må, då ansökningen avslagits,

anteckning ej verkställas förrän utslaget

vunnit laga kraft.

ningsdomaren om ansökan som i

första stycket sägs, och har denne

att så snart ske kan å inskrivningsdag

göra anteckning därom i fastighetsboken

eller annan inskrivningsbok

varom fråga är. Vad nu sagts

om ansökningen skall ock gälla rättens

slutliga utslag i ärendet; dock

må, då ansökningen avslagits, anteckning

ej verkställas förrän utslaget

vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1917 (nr 186)

om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 10 juli 1947 om dödande av vissa

utanför Sverige befintliga handlingar skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

11 8.

Är handling, om vars dödande

gjorts ansökning, intecknad, skall

nämnden skyndsamt underrätta vederbörande

inskrivningsdomare om

ansökningen, och har denne att därom

så snart ske kan å inskrivningsdag

göra anteckning i fastighets- eller

inteckningsboken. Vad nu sagts

om ansökningen skall ock gälla

nämndens slutliga beslut i ärendet.

Sedan intecknad handling dödats,

skall inskrivningsdomaren, på ansökan,

å inskrivningsdag göra anteckning

i fastighets- eller inteckningsboken,

att ny handling, som utfärdats

jämlikt 10 §, medför den inteckningsrätt

som tillkommit den dödade.

När ansökan göres, skall den

nya handlingen vara åtföljd av avskrifter

enligt vad beträffande ansökan

om inteckning är stadgat.

Är handling, om vars dödande

gjorts ansökning, intecknad, skall

nämnden skyndsamt underrätta vederbörande

inskrivningsdomare om

ansökningen, och har denne att därom

så snart ske kan å inskrivningsdag

göra anteckning i fastighetsboken

eller annan inskrivningsbok varom

fråga är. Vad nu sagts om ansökningen

skall ock gälla nämndens

slutliga beslut i ärendet.

Sedan intecknad handling dödats,

skall inskrivningsdomaren, på ansökan,

å inskrivningsdag göra anteckning

i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok

varom fråga är, att ny

handling, som utfärdats jämlikt 10 §,

medför den inteckningsrätt som tillkommit

den dödade. När ansökan göres,

skall den nya handlingen vara

åtföljd av avskrifter enligt vad beträffande

ansökan om inteckning är

stadgat.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

77

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 17 § strafflagen1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

17 §.

Vad som använts såsom hjälpmedel

vid gärning, vilken i denna lag

år belagd med straff, eller frambragts

genom sådan gärning må, såvitt ägaren

eller någon som var i hans ställe

uppsåtligen förövat gärningen eller

medverkat därtill, förklaras helt

eller delvis förverkat till kronan, om

det är påkallat till förebyggande av

brott eller eljest särskilda skäl föreligga

och det ej är uppenbart obilligt;

finnes egendomen ej i behåll,

må i stället värdet förklaras förverkat.

Samma lag vare om hjälpmedel,

varmed någon tagit befattning som

innebär i denna lag straffbelagd förberedelse

till brott. Vad nu sagts gälle

dock ej mot den som i god tro förvärvat

egendomen eller särskild rätt

därtill. Avser förverkandeförklaring

fartyg, som besväras av sjöpanträtt

eller inteckning, må domstolen ock

förklara, att panträtten i fartyget

skall upphöra. Finnes i annat fall

någons rätt till föremål som förklaras

förverkat böra oaktat förklaringen

bestå, göre domstolen förbehåll

därom.

Vad som använts såsom hjälpmedel

vid gärning, vilken i denna lag

är belagd med straff, eller frambragts

genom sådan gärning må, såvitt ägaren

eller någon som var i hans ställe

uppsåtligen förövat gärningen eller

medverkat därtill, förklaras helt eller

delvis förverkat till kronan, om det är

påkallat till förebyggande av brott

eller eljest särskilda skäl föreligga

och det ej är uppenbart obilligt; finnes

egendomen ej i behåll, må i stället

värdet förklaras förverkat. Samma

lag vare om hjälpmedel, varmed någon

tagit befattning som innebär i

denna lag straffbelagd förberedelse

till brott. Vad nu sagts gälle dock ej

mot den som i god tro förvärvat

egendomen eller särskild rätt därtill.

Avser förverkandeförklaring fartyg,

som besväras av sjöpanträtt eller inteckning,

eller luftfartyg, besvärat av

luftpanträtt eller inteckning, må

domstolen ock förklara, att panträtten

skall upphöra i den förverkade

egendomen. Finnes i annat fall någons

rätt till föremål som förklaras

förvdrkat böra oaktat förklaringen

Senaste lydelse se SFS 1948: 448.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Ändå att---— ---

bestå, göre domstolen förbehåll där- om.

- förklaras förverkat.

I stället -----—---av missbruk.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

79

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182)

angående förbud mot lufttrafik över svenskt område.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 7 september 1914 angående förbud

mot lufttrafik över svenskt område1 skall erhålla följande ändrade

lydelse.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

3

Den som överträder förbud, som i

1 § avses, straffes med dagsböter,

lägst fem; och skall det använda

luftfartyget tagas i beslag samt, där

ej Konungen för visst fall annorlunda

förordnar, dömas förbrutet.

§•

Den som överträder förbud, som i

1 § avses, straffes med dagsböter,

lägst fem; och skall det använda

luftfartyget tagas i beslag samt, där

ej Konungen för visst fall annorlunda

förordnar, dömas förbrutet. Besväras

fartyget av luftpanträtt eller

inteckning, må domstolen, när skäl

därtill åro, förklara att panträtten i

fartyget skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1939: 729.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni 1923

(nr 147) om straff för olovlig varuinförsel.

Härigenom förordnas, atl 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni 1923 om

straff för olovlig varuinförsel1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

1 §•

9 mom. Är olovligen -----ock förverkat:

a) emballage eller ----varuinförsel; samt

b) farkost av mindre nettodräktighet

än etthundratjugo ton eller dragare

och fordon eller annat forslingsredskap,

som för transport av det

olovligen införda godset begagnats

vid resa, vilken måste antagas hava

ägt rum i väsentligt syfte att företaga

olovlig varuinförsel, eller eljest

vid tillfälle, då de forslade varorna

till väsentlig del utgjorts av olovligen

infört gods, allt dock endast för så

vitt forslingsredskapet tillhör eller på

grund av avbetalningsköp innehaves

av godsets ägare eller annan, som

finnes hava ägt kännedom om den

olovliga varuinförseln eller skälig anledning

att misstänka densamma,

samt tillika godset anträffats under

forslingen.

10 mom. Avser förverkandeförklaring

farkost, som besväras av sjöpanträtt

eller inteckning, må dom
-

b) farkost av mindre nettodräktighet

än etthundratjugo ton eller

luftfartyg vars högsta tillåtna vikt

enligt dess luftvärdighetsbevis understiger

fyra ton eller dragare och fordon

eller annat forslingsredskap, som

för transport av det olovligen införda

godset begagnats vid resa, vilken måste

antagas hava ägt rum i väsentligt

syfte att företaga olovlig varuinförsel,

eller eljest vid tillfälle, då de

forslade varorna till väsentlig del utgjorts

av olovligen infört gods, allt

dock endast för så vitt forslingsredskapet

tillhör eller på grund av avbetalningsköp

innehaves av godsets

ägare eller annan, som finnes hava

ägt kännedom om den olovliga varuinförseln

eller skälig anledning att

misstänka densamma, samt tillika

godset anträffats under forslingen.

10 mom. Avser förverkandeförklaring

farkost, som besväras av sjöpanträtt

eller inteckning, eller luft
-

1 Senaste lydelse se SFS 1949: 399.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

81

(Gällande lydelse.)

stolen ock förklara, att panträtten i

farkosten skall upphöra. Finnes i

annat fall någons rätt till föremål,

som förklaras förverkat, böra oaktat

förklaringen bestå, göre domstolen

förbehåll därom.

(Föreslagen lydelse.)

fartyg, besvärat av luftpanträtt eller

inteckning, må domstolen ock förklara,

att panträtten skall upphöra

i den förverkade egendomen. Finnes

i annat fall någons rätt till föremål,

som förklaras förverkat, böra oaktat

förklaringen bestå, göre domstolen

förbehåll därom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

(! Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag''

till

Lag

om äudrad lydelse av 8 § 1 och 2 inom. lagen deri 20 juni 1924 (nr 225)

med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att 8 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni 1924 med

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

8 §.

1 inom. Har vid olovlig införsel av

spritdrycker eller vin i annat fall, än

i 3 § 1 mom. andra och tredje styckena

sägs, eller har vid olovlig forsling,

som i 5 § avses, nyttjats farkost

av mindre nettodräktighet än

femhundra ton eller dragare och fordon

eller annat forslingsredskap,

skall, evad ansvar för brottet ådömes

eller ej, forslingsredskapet vara

förverkat, därest det forslade godset

till väsentlig del utgjorts av olovligen

införda spritdrycker eller vin, eller

därest den färd, vid vilken redskapet

nyttjats, eljest måste antagas hava

ägt rum i väsentligt syfte att företaga

olovlig införsel eller forsling av

spritdrycker eller vin.

1 mom. Har vid olovlig införsel av

spritdrycker eller vin i annat fall, än

i 3 § 1 mom. andra och tredje styckena

sägs, eller har vid olovlig forsling,

som i 5 § avses, nyttjats farkost

av mindre nettodräktighet än

femhundra ton eller luftfartyg vars

högsta tillåtna vikt enligt dess luftvårdighetsbevis

understiger fyra ton

eller dragare och fordon eller annat

forslingsredskap, skall, evad ansvar

för brottet ådömes eller ej, forslingsredskapet

vara förverkat, därest det

forslade godset till väsentlig del utgjorts

av olovligen införda spritdrycker

eller vin, eller därest den färd,

vid vilken redskapet nyttjats, eljest

måste antagas hava ägt rum i väsentligt

syfte att företaga olovlig införsel

eller forsling av spritdrycker eller vin.

Påfölj d av------icke inträda:

a) där det — ----— — vin; eller

b) då äganderätten--- -—- användande; eller

c) där forslingsredskapets---olovliga användande.

2 mom. Farkost av mindre netto- 2 mom. Farkost av mindre nettodräktighet

än fyrtio ton, vilken up- dräktighet än fyrtio ton, vilken up
-

1 Senaste lydelse av 8 § 1 mom. se SFS 1933: 188.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

83

(Gällande lydelse.)

pehåller förbindelse mellan land och

där utanför beläget fartyg, skall, såvida

fartygets resa uppenbarligen

skett i syfte att företaga eller främja

olovlig införsel av spritdrycker eller

vin och farkostens färd skäligen får

antagas hava avsett befordrande av

sådant syfte, vara förverkad, ändå

att farkostens ägare, brukare eller

förare icke kan dömas till ansvar för

olovlig införsel eller forsling av dylika

drycker; dock skall vad i 1 mom.

andra stycket stadgas angående undantag

från påföljd av förverkande

äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse.)

pehåller förbindelse mellan land och

där utanför beläget fartyg, skall, såvida

fartygets resa uppenbarligen

skett i syfte att företaga eller främja

olovlig införsel av spritdrycker eller

vin och farkostens färd skäligen får

antagas hava avsett befordrande av

sådant syfte, vara förverkad, ändå

att farkostens ägare, brukare eller förare

icke kan dömas till ansvar för

olovlig införsel eller forsling av dylika

drycker; dock skall vad i 1 mom.

andra stycket stadgas angående undantag

från påföljd av förverkande

äga motsvarande tillämpning. Vad sålunda

stadgas om farkost ao mindre

nettodråktighet än fyrtio ton skall

ock gälla i 1 mom. avsett luftfartyg,

vilket uppehåller sådan förbindelse

som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398)

om straff för olovlig varautförsel.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 18 juni 1949 om straff för olovlig

varuutförsel skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

4 §.

Gods som —------dess värde.

Tillika skall förklaras förverkat Tillika skall förklaras förverkat

a) emballage eller ----varuutförsel; samt

b) farkost av mindre nettodräktighet

än etthundratjugu ton eller

dragare och fordon eller annat forslingsredskap

som för transport av

godset begagnats vid resa, vilken

måste antagas hava ägt rum i väsentligt

syfte att företaga olovlig varuutförsel,

eller eljest vid tillfälle,

då de forslade varorna till väsentlig

del utgjorts av gods som var avsett

att olovligen utföras, allt dock endast

om forslingsredskapet tillhör eller

på grund av avbetalningsköp innehaves

av godsets ägare eller annan,

som finnes hava ägt kännedom

om den olovliga varuutförseln eller

skälig anledning att misstänka densamma,

samt tillika godset anträffats

under forslingen.

Avser förverkandeförklaring farkost

som besväras av sjöpanträtt eller

inteckning, må domstolen ock förklara

att panträtten i farkosten skall

b) farkost av mindre nettodräktighet

än etthundratjugu ton eller

luftfartyg vars högsta tillåtna vikt

enligt dess luftvärdighetsbevis understiger

fyra ton eller dragare och fordon

eller annat forslingsredskap som

för transport av godset begagnats vid

resa, vilken måste antagas hava ägt

rum i väsentligt syfte att företaga

olovlig varuutförsel, eller eljest vid

tillfälle, då de forslade varorna till

väsentlig del utgjorts av gods som var

avsett att olovligen utföras, allt dock

endast om forslingsredskapet tillhör

eller på grund av avbetalningsköp innehaves

av godsets ägare eller annan,

som finnes hava ägt kännedom om

den olovliga varuutförseln eller skälig

anledning att misstänka densamma,

samt tillika godset anträffats under

forslingen.

Avser förverkandeförklaring farkost

som besväras av sjöpanträtt eller

inteckning eller luftfartyg besvärat

av luftpanträtt eller inteckning,

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

85

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

upphöra. Finnes i annat fall någons

rätt till föremål som förklaras för- verkat böra oaktat förklaringen be- stå, göre domstolen förbehåll därom.

må domstolen ock förklara att pant- rätten skall upphöra i den förverka- de egendomen. Finnes i annat fall

någons rätt till föremål som förkla- ras förverkat böra oaktat förklaring- en bestå, göre domstolen förbehåll

därom.

Framgår av — — —---skall inträda.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för kommunikations- och finansdepartementen anmäler chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om Sveriges anslutning

till en konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

samt om lagstiftning beträffande inskrivning av rätt till luftfartyg m. m.

Föredraganden anför följande.

Alltsedan år 1925 har arbete pågått för att få till stånd internationella

konventioner om äganderätt till och andra sakrätter i luftfartyg samt därmed

sammanhängande frågor. Arbetet bedrevs till en början inom den internationella

tekniska kommittén av lufträttsexperter (Comité international

technique d.’experts juridiques aériens, i förkortning kallad CITEJA). År

1946 överlämnades då föreliggande konventionsförslag till den provisoriska

internationella civila luftfartsorganisationen (Provisional International Civil

Aviation Organization, PICAO), som påföljande år ersattes av en slutgiltig

organisation, Internationella civila luftfartsorganisationen (International

Civil Aviation Organization, i förkortning ICAO). Uppgiften slutfördes vid

ICAO:s andra församlingsmöte, hållet i Geneve i juni 1948, och konventionen

(i det följande benämnd inskrivningskonventionen) avslutades den 19

i nämnda månad.

Inskrivningskonventionen undertecknades av Sverige den 4 januari 1949.

Den 24 september 1948 uppdrog Kungl. Maj:t åt riksmarskalken L. B.

Ekeberg i egenskap av ordförande samt f. d. hovrättsrådet och divisionsordföranden

i Svea hovrätt H. Chr. Wikander och sedermera hovrättsrådet i

hovrätten för Nedre Norrland G. A. Björklund att inom 1945 års lufträttssakkunniga

verkställa den vidare utredning, som erfordrades beträffande

frågan om Sveriges ratifikation av inskrivningskonventionen, samt utarbeta

de lagförslag, som föranleddes därav. Sedan nuvarande lagmannen i Svea

hovrätt A. T. Salén under viss tid biträtt de sakkunniga, förordnade Kungl.

Maj:t den 2 mars 1951 numera hovrättsrådet i Svea hovrätt K. J. E. Sidenbladh

att såsom sakkunnig deltaga i utredningsarbetet.

Under fullgörandet av sitt uppdrag har de sakkunniga deltagit i över
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

87

läggningar med lufträttskommittéer i övriga nordiska länder vid nordiska

lufträttsmöten dels i Helsingfors i oktober 1949, dels i Stockholm i april och

maj 1950. År 1951 har de sakkunniga utsänt vissa författningsutkast jämte

åtföljande förklarande anmärkningar på remiss, i anledning varav yttranden

till de sakkunniga inkommit från luftfartsstyrelsen, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Aktiebolaget Aerotransport och Kungl. svenska

aeroklubben. Därjämte har Svenska bankföreningen till de sakkunniga överlämnat

en promemoria i ärendet.

De sakkunniga har därefter avgivit ett den 30 juni 1953 dagtecknat stencilerat

förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg m. m. Förslaget torde

få fogas såsom bilaga till detta protokoll (Bilaga B). Betänkandet var åtföljt

av en av de sakkunniga ombesörjd svensk översättning av inskrivningskonventionen,

vilken jämte de engelska, franska och spanska texterna

jämväl torde få fogas såsom bilaga till protokollet (Bilaga C).1

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av Göta hovrätt,

hovrätten för Västra Sverige, lagberedningen, luftfartsstyrelsen, statskontoret,

Stockholms rådhusrätt, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska

bankföreningen, Aktiebolaget Aerotransport och Kungl. svenska aeroklubben.

Tillfälle att avgiva utåtande över betänkandet har beretts även

Sveriges advokatsamfund, som emellertid icke inkommit med något yttrande.

Sedan ärendet varit föremål för övervägande inom justitiedepartementet,

anhåller jag således nu att få anmäla detsamma.

I. Inskrivningskonventionens huvudsakliga innehåll.

Utmärkande för inskrivningskonventionen är, att den i huvudsak blott

innehåller lcollisionsnormer. Någon enhetlig materiell rätt har icke kunnat

skapas, trots allvarliga på sin tid av CITEJA gjorda bemödanden. Detta visar

sig främst på det sättet, att konventionen icke innehåller vare sig stadganden

rörande de rättigheter i luftfartyg, som må inskrivas hos de fördragsslutande

staterna, eller angående det sätt, varpå dessa stater skall anordna

sitt inskrivningsväsen beträffande luftfartyg. Konventionen reglerar

i huvudsak endast frågan om det erkännande, som i en stat vederbörligen

stiftade rättigheter i luftfartyg skall åtnjuta i andra konventionsstater.

Konventionens huvudregel innehålles i art. I paragraf 1. De fördragsslutande

staterna skall erkänna vissa slag av rättigheter i luftfartyg under förutsättning

dels att rättigheten tillkommit i överensstämmelse med lagen

i den fördragsslutande stat, i vilken luftfartyget var nationalitetsregistrerat

vid tiden för rättighetens tillkomst, dels ock att rättigheten är vederbörligen

inskriven i offentlig inskrivningsbok i den fördragsslutande stat, där farty
1

Bilaga C har här uteslutits. Den är likalydande med den vid propositionen fogade kon

ventionen jämte översättning, frånsett dels att i översättningen av art. XVI orden »vad i övrigt

är avsett att användas å luftfartyget, vare sig det är anbragt däri eller tillfälligt skilt därifrån»

ersatts med »alla övriga föremål som äro avsedda att användas å luftfartyget, vare sig de iiro

anbragta däri eller tillfälligt skilda därifrån», dels ock att i översättningen av art. VII paragraf 5

och art. XV vidtagits smärre formella jämkningar.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Klingl. Maj.ts proposition nr 13.

get är nationalitetsregistrerat. De rättigheter, som sålunda skall erkännas, är

fördelade på fyra kategorier, nämligen

a) äganöerätt till luftfartyg,

b) med besittning av luftfartyg förenad rätt att genom köp förvärva fartyget,

c) nyttjanderätt till luftfartyg enligt upplåtelse på minst sex månader,

samt

d) hypotek, »mortgage» och annan liknande rättighet i luftfartyg, tillkommen

enligt avtal såsom säkerhet för betalning av gäld.

Av dessa rättigheter omfattar den under a) nämnda äganderätten icke

blott den fulla äganderätten utan även exempelvis säljarens ägareförbehåll

vid avbetalningsköp och långivarens äganderätt vid det amerikanska institutet

»equipment trust», där långivaren inträder såsom fartygets ägare,

medan låntagaren erhåller nyttjanderätt till fartyget samt rätt att få äganderätten

å sig överlåten när försträckningen är återbetald. Optionsrätten under

b) har upptagits i konventionen med tanke på köparens rätt enligt ett

avbetalningskontrakt, varigenom han fått fartyget överlåtet till nyttjande

under ägareförbehåll för säljaren, och låntagarens rätt enligt »equipment

trust» att framdeles förvärva äganderätten. Den under c) upptagna nyttj

anderätten innebär intet främmande för svensk rättsuppfattning. Vad slutligen

beträffar rättigheterna under d) omfattar de ett flertal olika slag av

rättigheter, däribland inteckning för fordran av den i Sverige kända typen

och det uttryckligen nämnda anglosachsiska, särskilt engelska, »rnortgage».

Detta sistnämnda institut har karakteriserats sålunda, att äganderätten

överföres på långivaren, vilken dock icke må tillträda luftfartyget

eller eljest utöva en ägares befogenheter, såvida ej låntagaren bringar ägarens

säkerhet i fara eller underlåter att i avtalad ordning återbetala försträckningen.

Även i sådana fall, där långivaren kunnat tillträda fartyget

och påkalla dess försäljning till gäldens täckande, har enligt vad som framhållits

låntagaren rättighet att inom viss frist »återköpa» fartyget genom att

betala sin skuld.

I art. I paragraf 2 föreskrives, att enligt paragraf 1 erkända rättigheter

skall utgå med bästa förmånsrätt i luftfartyget. Från denna regel innehåller

emellertid art. IV ett undantag, varom mera i det följande. Något hinder

för fördragsslutande stat att erkänna andra rättigheter i luftfartyg än

de i paragraf 1 omnämnda föreligger icke, men de skall då åtnjuta sämre

förmånsrätt. Om sådan rättighet skall erkännas i andra fördragsslutande

stater avgöres ej av konventionen. Den frågan torde vara att bedöma enligt

den internationella privaträttens regler.

Art. II och III innehåller, liksom även art. V, ett antal detaljföreskrifter,

vilka här torde kunna förbigås.

Som nyss nämndes innehåller art. IV ett undantag från regeln om bästa

förmånsrätt för de i art. I nämnda rättigheterna. Detta undantag gäller

vissa panträtter, som motsvarar sjörättens sjöpanträtter. Konventionen har

ej givit något namn åt dessa panträtter, men de sakkunniga har i analogi

med den sjörättsliga termen kallat dem luftpanträtter.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Konventionen ger enligt art. IV paragraf 1 internationellt skydd endast

tit ett begränsat antal luftpanträtter, nämligen panträtter som är förenade

med fordran antingen för ersättning på grund av bärgning av luftfartyg

eller ock för extraordinära kostnader som varit oundgängliga för bevarande

av sådant fartyg. En förutsättning för att rätten skall erkännas i andra fördragsslutande

stater är, att fordringen enligt lagen i den stat, där åtgärderna

för bärgningen eller bevarandet avslutades, ger upphov till en rättighet

som belastar fartyget.

Art. IV föreskriver vidare dels i paragraf 3, att en luftpanträtt må antecknas

i inskrivningsboken för vederbörande luftfartyg inom tre månader efter

det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, dels ock i paragraf

4 att rättigheten icke må erkännas i andra fördragsslutande stater efter

utgången av nämnda tid av tre månader, med mindre inom denna frist rättigheten

blivit antecknad i inskrivningsboken i enlighet med paragraf 3 och

överenskommelse träffats om rättighetens belopp eller talan väckts om rättigheten.

I art. VI meddelas en regel om hur det skall förfaras, när gäldenären

upplåter nya rättigheter i ett luftfartyg, sedan utsökningsförfarande mot

fartyget inletts i annan fördragsslutande stat. Vidare upptager konventionen

i art. VII och VIII stadganden om exekutiv försäljning av luftfartyg.

Huvudregeln meddelas i art. VII paragraf 1: förfarandet bestämmes av

lagen i den fördragsslutande stat där försäljningen sker. Enligt paragraf

2 skall dock vissa särskilda formaliteter iakttagas, syftande till att innehavare

av rättigheter i god tid skall få kännedom om försäljningen. Bland

artikelns innehåll i övrigt må nämnas paragraf 4, som ger en regel om ett

lägsta bud. Exekutiv försäljning må icke ske, med mindre alla vederbörligen

styrkta rättigheter med förmånsrätt före utsökningsborgenärens fordran

täckes av köpeskillingen eller övertages av köparen.

Art. Vill stadgar, att exekutiv försäljning medför att fartyget övergår i

köparens ägo fritt från alla rättigheter för vilka köparen icke iklätt sig ansvar.

Frågan hur de av konventionen skyddade rättigheterna skall respekteras,

när ett luftfartyg överföres från en fördragslutande stat till cn annan, besvaras

i art. IX på det sätt, att fartyget icke må överföras, med mindre alla

innehavare av inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycker till överförandet.

Art. X föreskriver att en i ett luftfartyg inskriven rättighet, som innehaves

som säkerhet för betalning av gäld, skall erkännas även i reservdelar

till sådant fartyg, om rättigheten enligt lagen i den fördragsslutande stat där

fartyget är registrerat omfattar jämväl reservdelar. Stadgandet kompletteras

med formella bestämmelser; bl. a. skall reservdelarna förvaras på särskilt

angivna platser, försedda med offentliga anslag om rättigheten. Någon

begränsning i fråga om den stat, där intecknade reservdelar må förvaras,

föreskrives icke. I en stat förvarade reservdelar kan alltså vara besvärade

av inteckning, meddelad i annan stat.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Ma j. ts proposition nr 13.

Beträffande exekutiv försäljning av reservdelar gäller i huvudsak detsamma

som i fråga om sådan försäljning av luftfartyg.

Enligt art. XI är konventionen i envar fördragsslutande stat tillämplig på

alla luftfartyg som är nationalitetsregistrerade i annan fördragsslutande stat.

Vissa stadganden i konventionen måste dock tillämpas även på de egna

luftfartygen, bl. a. de förut återgivna bestämmelserna i art. IV och IX.

De återstående artiklarna, XII—XXIII, kan knappast sägas innehålla

något som belyser konventionens allmänna innehåll. De rör bl. a. vissa

undantag från konventionens bestämmelser i övrigt och meddelar föreskrifter

om konventionens ikraftträdande. Som konventionen till följd av skedda

ratifikationer redan trätt i kraft mellan Amerikas Förenta Stater, Pakistan

och Brasilien, kommer enligt art. XX en svensk ratifikation att medföra

att konventionen för Sveriges del träder i kraft på nittionde dagen efter det

ratifikationsinstrumentet deponeras.

Det kan tilläggas, att man i Norge redan antagit den lagstiftning som ertordras

för att kunna biträda konventionen. Arbete på sådan lagstiftning

pågår i ett avsevärt antal andra stater, däribland — förutom Danmark och

Finland — Nederländerna och Schweiz, med vilkas motsvarande utredningsorgan

de sakkunniga haft kontakt under sitt arbete.

II. Huvudgrunderna för lagstiftningen.

De sakkunniga. De sakkunniga har inledningsvis framhållit, att uppgiften

för det föreliggande lagstiftningsarbetet varit av dubbel art. Först och

främst har det gällt att utforma erforderliga stadganden till fullgörande av

de förpliktelser, som skulle åligga Sverige efter ratifikation av inskrivningskonventionen.

De sakkunniga har emellertid också ansett det angeläget att

tillgodose de starka önskemål om en inhemsk lagstiftning rörande inskrivning

av rätt till luftfartyg även oavsett konventionen, som under utredningen

framkommit från det praktiska livets sida.

Vid utformningen av ifrågavarande lagstiftning har de sakkunniga funnit

det ligga nära till hands att söka anknytning till föreliggande inskrivningslagstittning

på andra rättsområden. De sakkunniga har därvid främst

beaktat 1901 års lagstiftning om inteckning i sjögående fartyg, vilken de

ansett ha, trots vissa vid dess tillkomst uttalade farhågor, visat sig i praktiken

fylla sin uppgift på ett i det väsentliga tillfredsställande sätt.

Självfallet har de sakkunniga avvikit från fartygsinteckningslagstiftningen

i den mån sådant varit påkallat med hänsyn till innehållet i konventionen.

Därjämte har de ansett det bäst överensstämma med konventionens anda

att i förslaget införa stadganden om ägarehypotek, varvid ledning i det stora

hela kunnat hämtas från 1912 års lagstiftning på fastighetsrättens område.

De sakkunniga har betonat, att förebilderna för den av dem föreslagna

lagstiftningen är tämligen ålderstigna och i betydande omfattning bygger på

den utformning, som år 1875 gavs åt inskrivningsväsendet på fastighets
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

rättens område. Det vore enligt de sakkunnigas mening endast naturligt att

den gällande lagstiftningen numera i åtskilliga avseenden icke längre stode

i full överensstämmelse med rådande privaträttsliga och inskrivningsrättsliga

uppfattning.

De sakkunniga har funnit det vara i och för sig önskvärt, att man kunnat

i dessa avseenden giva den nya lagstiftningen en mera modern utformning.

De har emellertid beaktat, att lagberedningen för närvarande är sysselsatt

med att reformera inskrivningsrätten i fråga om fast egendom, och

ansett det icke vara lämpligt att söka föregripa resultatet av lagberedningens

arbete. Den starka önskvärdheten av en lagstiftning om inskrivning av

rätt till luftfartyg har ansetts utesluta att man avvaktar de resultat, till

vilka lagberedningen kan komma. De sakkunniga har därför funnit övervägande

skäl tala för att man nu stannar för en avfattning, som nära ansluter

sig till den bestående inskrivningslagstiftningen, och låter den nya

lagstiftningen bli föremål för revision, sedan inskrivningsrätten på fastighetsväsendets

område blivit moderniserad.

Med denna de sakkunnigas inställning sammanhänger, att de sakkunniga,

när de övervägt vilka rättigheter av de i inskrivningskonventionen art. I

angivna, som bör få inskrivas här i riket, har stannat för att föreslå, att beträffande

luftfartyg ingen annan inskrivning må komma i fråga än penninginteckning

av sedvanlig svensk typ. De har väl funnit vissa skäl tala

till förmån för att möjlighet beredes till privaträttslig inskrivning av äganderätt

och nyttjanderätt till luftfartyg men också framhållit, att införande av

sådan inskrivning förutsätter att ståndpunkt tages till en serie delvis invecklade

och omstridda problem, vilka knappast borde lösas allenast i fråga

om luftfartyg; det vore lämpligast att samtliga frågor om inskrivning av

äganderätt eller nyttjanderätt till lös egendom och de materiella rättsverkningarna

av sådan inskrivning bleve lösta i ett sammanhang.

De sakkunniga har emellertid såsom viss ersättning för inskrivning av

äganderätt till luftfartyg och för att såvitt möjligt tillförsäkra fartygens

ägare vissa av konventionen erbjudna förmåner föreslagit att äganderätt till

sådant fartyg skall få antecknas i inskrivningsboken.

Vid uppgörandet av sitt förslag till införlivande av inskrivningskonventionen

med svensk rätt har de sakkunniga eftersträvat att såvitt möjligt föreslå

regler, som kan tillämpas lika å svenska luftfartyg och å andra fördragsslutande

staters luftfartyg. De har sålunda föreslagit, att man även

i Sverige skall kunna inteckna reservdelar till luftfartyg och att de luftpanträtter,

vilkas erkännande konventionen medger, skall kunna uppkomma

också här i riket. Uppenbarligen måste dock i vissa avseenden särregler gälla

för utländska luftfartyg.

Det viktigaste av de sakkunnigas författningsförslag är förslaget till lag

om inskrivning av rätt till luftfartyg, som i huvudsak innehåller stadganden

om inteckning i sådant fartyg. Utöver vad som framgår av vad nyss anförts

torde här främst böra framhållas, att de sakkunniga föreslår att inteckning

skall få meddelas för samma fordran i flora luftfartyg. De till
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

mötesgår därmed önskemål, vilka framförts både under förarbetena till inskrivningskonventionen

och i de yttranden som infordrats av de sakkunniga.

Det sålunda föreslagna institutet skiljer sig emellertid i ett väsentligt avseende

från gemensam inteckning i fast egendom. De olika luftfartygen —

och likaså ett lager av reservdelar, som är gemensamt intecknat med ett eller

flera luftfartyg — skall nämligen svara primärt solidariskt för hela det intecknade

beloppet.

De sakkunniga har ansett att, liksom fallet är beträffande sjögående fartyg,

ett privaträttsligt inskrivningsväsen bör upprättas vid sidan av det offentligrättsliga

registret och förläggas till Stockholms rådhusrätt, där inskrivningsbok

för luftfartyg skall föras. Den offentligrättsliga registreringen skall

liksom förut ske i det hos luftfartsstyrelsen förda luftfartygsregistret.

De nu i förordningen den 26 maj 1922 om luftfart ingående föreskrifterna

om den offentligrättsliga registreringen av luftfartyg har översetts av de

sakkunniga''. Vidare har de sakkunniga utarbetat med motsvarande stadganden

i sjölagen nära överensstämmande regler om bärgning av luftfartyg,

i vilka regler bestämmelser om luftpanträtt ingår. Både föreskrifterna om

registrering och reglerna om bärgning avses skola ingå i den luftfartslag,

som är under utarbetande hos de sakkunniga, men har för tiden till dess

denna lag kan träda i kraft utbrutits till en särskild lag om registrering av

luftfartyg och om bärgning.

Såsom en tredje huvudförfattning har de sakkunniga föreslagit en lag i

anledning av Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen. Detta lagförslag

innehåller de särbestämmelser, som erfordras dels beträffande främmande

konventionsstaters luftfartyg jämte tillhörande reservdelslager, dels

i fråga om luftpanträlter som uppkommit i främmande konventionsstat och

dels rörande spörsmålet, hur i annan konventionsstat tidigare registrerade

luftfartyg kan överföras till det svenska luftfartygsregistret.

Av de talrika följ dförfattningar, som föreslås av de sakkunniga, bör i

främsta rummet nämnas lagen om ändring i vissa delar av handelsbalken

och lagen om ändring i vissa delar av utsökningslagen. Det förra av dessa

lagtörslag innehåller huvudsakligen av konventionen föranledda stadganden

om förmånsrätt i luftfartyg, medan det senare upptager omfattande bestämmelser

rörande utmätning och exekutiv försäljning av luftfartyg. Följdändringar

har därjämte föreslagits i åtskilliga andra lagar, bl. a. konkurslagen

och strafflagen.

Remissyttrandena. Det av de sakkunniga framlagda förslaget har i sina

huvudgrunder tillstyrkts eller lämnats utan väsentliga erinringar i alla de

avgivna remissyttrandena.

Götn hovrätt, som begränsat sin granskning till förslagets allmänna grunder,

förklarar kort och gott att denna granskning ej givit hovrätten anledning

till erinran. Samma förklaring avgives av statskontoret, som främst

bedömt förslaget från de förhållanden som avser ämbetsverkets förvaltning

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 93

av luf tf artslånefonden och den från denna fond bedrivna låneverksamheten.

Lagberedningen anför beträffande de allmänna utgångspunkterna för utformningen

av lagstiftningen:

Vad angår de inskrivningsrättsliga delarna föreligga vissa beröringspunkter

med inskrivning rörande fast egendom. Såsom de sakkunniga framhållit,

har ock förutom inskrivningsväsendet rörande fartyg även gällande lagstiftning

rörande inskrivning i fast egendom fått tjäna till förebild. I åtskilliga

hänseenden torde sistnämnda lagstiftning icke motsvara de anspråk som

numera måste ställas på inskrivningsväsendet. Detta gäller ej minst den

centrala del av ämnet som angår panträtt. Särskilt på denna punkt torde det

förslag till ny jordabalk, som är under utarbetande, komma att innefatta

väsentliga avvikelser från de remitterade förslagen. Sålunda ma erinras att

lagberedningen i sitt förslag icke har för avsikt att upptaga någon motsvarighet

till de nuvarande gemensamma inteckningarna. För att tillgodose det

syfte som ligger till grund för den gemensamma inteckningen ämnar lagberedningen

föreslå ett annat institut, benämnt inskrivningsenhet. Detta

institut innebär att fastigheter, vilka äro i en ägares hand, må kunna sammanföras

till en inskrivningsenhet med verkan att å enheten skola i inskrivningsrättsligt

hänseende tillämpas de regler som eljest gälla i fråga

om fastighet. Huruvida de synpunkter som ligga till grund för det remitterade

förslagets bestämmelser i denna del skulle kunna komma till sin

rätt genom en motsvarande anordning beträffande luftfartyg har, såvitt

framgår av betänkandet, icke varit föremål för närmare övervägande. —

Angående det sätt, varå lagstiftningen från de valda utgångspunkterna utformats,

har lagberedningen vid sin genomgång icke funnit anledning till

någon mera väsentlig erinran.

Lagberedningen framhåller emellertid, att förslaget avsåge ämnen, som

i stort sett läge utanför beredningens nuvarande arbetsområde och att beredningen

av denna anledning icke ansåge sig i stånd att ingå på någon

saklig granskning av förslagen. Beredningen har endast berört ett spörsmål

av lagteknisk natur, nämligen frågan om inarbetandet i utsökningslagen av

de erforderliga exekutionsrättsliga reglerna. Härom anför beredningen:

Uppenbarligen föreligga stora svårigheter att i utsökningslagen inpassa

de särskilda exekutiva stadganden som ansetts erforderliga. Den redan nu

genom upprepade tillägg och överarbetningar i hög grad försvårade överblicken

över utsökningslagens principala stadganden kommer genom förslaget

ytterligare att fördunklas. Det kan därtör ifrågasättas, huruvida ej

i en särskild lag bort upptagas de avvikande bestämmelserna med hänvisning

i tillämpliga delar till utsökningslagen. För de sakkunnigas ståndpunkt

kan visserligen åberopas, att motsvarande tillvägagångssätt använts i fråga

om sjögående fartyg. Beträffande sådana fartyg äro dock avvikelserna från

de allmänna reglerna avsevärt mera begränsade och deras inpassande i den

äldre lagtexten har kunnat ske utan att sammanhanget i högre grad brutits.

För de exekutiva myndigheterna, som väl endast i ett fåtal fall komma att

syssla med den nya lagstiftningen, torde det ock innebära en lättnad, att

de förekommande avvikelserna åtminstone tills vidare och i avbidan på en

reform av utsökningsrätten i dess helhet sammanföras i en särskild lag.

Enligt lagberedningens mening bör denna fråga upptagas till förnyat övervägande.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Svenska bankföreningen hälsar med tillfredsställelse alt det ur många

synpunkter betydelsefulla problemet om utnyttjande av luftfartyg såsom säkerhet

för kredit genom de sakkunnigas förslag bragts ett viktigt steg närmare

sin lösning. Föreningen ansluter sig också i stort sett till de allmänna

principer, varpå de sakkunnigas förslag är grundat, och de erinringar föreningen

framför avser väsentligen detaljfrågor. Beträffande dessa erinringar

gör föreningen följande sammanfattande anmärkning:

Det är självfallet, att de sakkunniga vid utformningen av sitt förslag tagit

hänsyn till gällande inskrivningsrättsliga regler och då särskilt till lagstiftningen

om inteckning i fartyg. Reglerna om inteckning i fast egendom

behandlas ju för närvarande av lagberedningen och en reform av detta

inteckningssystem kan alltså så småningom förväntas, i samband varmed

även samtliga övriga inteckningsrättsliga författningar torde komma att

revideras. Lagen om inteckning i fartyg, som nu är mera än femtio år gammal,

motsvarar enligt allmän uppfattning icke längre på alla punkter de

önskemål, som måste ställas på en ändamålsenlig lagstiftning i ämnet. Vid

de sakkunnigas arbete ha icke sällan uppkommit fall, då eii i och för sig

ändamålsenlig lösning av ett problem skulle komma att avvika från det

sätt, varpå motsvarande fråga behandlats t. ex. i inteckningsförordningen

eller fartygsinteckningslagen. De sakkunniga ha därvid med hänvisning till

den blivande allmänna inskrivningsreformen i regel valt att utforma sitt

förslag så, att överensstämmelse skulle erhållas med gällande bestämmelser.

Bankföreningen delar den principiella uppfattning, efter vilken de sakkunniga

sålunda arbetat. Det är dock bankföreningens mening, att de sakkunniga

med fördel kunnat i något större utsträckning avvika från fartygsinteckningslagens

bestämmelser, nämligen där dessa — utan att likväl

strida mot mera allmänna inteckningsrättsliga principer — uppenbarligen

äro föråldrade och icke ändamålsenliga med hänsyn till nuvarande

förhållanden. Den allmänna reform av vår inskrivningsrätt, som

torde bli resultatet av lagberedningens arbete, kan ju dröja åtskillig tid

ännu och det kan då icke vara välbetänkt att för denna tid lagfästa från

början föråldrade regler för inteckning i luftfartyg.

Bland de erinringar på särskilda punkter som bankföreningen framför

må i detta sammanhang nämnas, att föreningen understryker att vissa

nackdelar vore förenade med ett system med två, av olika myndigheter

förda register, vilka båda skulle äga betydelse i privaträttsligt hänseende.

Departementschefen. Under förarbetena till inskrivningskonventionen liksom

under de sakkunnigas sysslande med det uppdrag, som nu är i fråga,

har det framstått såsom en viktig angelägenhet att tillgodose luftfartens

kreditbehov. Yrkesmässig civil luftfart kan numera icke bedrivas utan att

avsevärt kapital står till förfogande. I all synnerhet gäller detta den regelbundna

lufttrafiken. Ett flygplan som användes för trafik mellan kontinenterna

eller eljest där stora enheter erfordras kostar flera miljoner kronoi.

Inom en nära framtid — då reaktionsdriften kan beräknas komma

att i betydande omfattning utnyttjas även för den civila samfärdseln —- ökas kapitalbehovet ytterligare. Bakom denna utveckling mot större och

mera kapitalkrävande luftfartyg ligger i främsta rummet hänsyn till driftsekonomien

och därmed förbundna konkurrenssynpunkter. Erfarenheten har,

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

åtminstone såvitt rör de luftfartyg som kommit till användning hos oss,

visat att större och dyrbarare enheter bättre än sina mindre och billigare

föregångare tillåtit luftfart med tillfredsställande förräntning och amortering

av det i luftfartygen nedlagda kapitalet.

Vad jag nu anfört rörande den regelbundna lufttrafiken äger i stor utsträckning

tillämpning även på andra former av luftfart, ehuru de enskilda

luftfartygen där genomgående är mindre kapitalkrävande. Jag vill här endast

erinra om sådan verksamhet som luftfart för distribution av tidningar,

taxiflyg och bekämpning av skadeinsekter från luften.

Genom inrättandet av luftfartslånefonden har statsmakterna erkänt luftfartens

stora kreditbehov. De nu framlagda lagförslagen har till syfte att tillskapa

ett institut, varigenom luftfartsnäringen beredes möjlighet att såsom

säkerhet för beviljad kredit lämna inteckningar i luftfartyg. Härigenom öppnas

ökade kreditmöjligheter för luftfarten samtidigt som förslaget tillgodoser

kreditgivarnas — alltså även statsverkets — intressen genom att erbjuda

dem en betydelsefull garanti för att lämnad kredit blir vederbörligen återbetald.

Den säkerhet som en inteckning i luftfartyg erbjuder är så till vida

osäker som man måste räkna med risken för att luftfartyget råkar ut för

flyghaveri. Gentemot denna risk kan inteckningshavaren emellertid skydda

sig genom att tillse att erforderlig försäkring tagits och vidmakthålles. En

ytterligare ökning av inteckningssäkerheten kan erhållas genom att samma

fordran intecknas i flera luftfartyg och risken sålunda fördelas.

Det är givet att värdet av rättigheter i luftfartyg är i hög grad beroende

av den omfattning i vilken rättigheterna är internationellt erkända. Den

fulla äganderätten till luftfartyg torde redan enligt den internationella privaträttens

regler vara i godtagbar mån skyddad i det övervägande antalet av

de stater, där lufttrafik med svenska luftfartyg kan beräknas komma att

äga rum. Inteckning för fordran eller annan rättighet åtnjuter däremot ej

önskvärt skydd. För närvarande kan i olika stater rättigheter av skilda slag

tillerkännas förmånsrätt framför en inteckning och därmed allvarligt äventyra

dess värde. En anslutning från vår sida till konventionen innebär en

garanti för att inteckningen åtminstone i övriga fördragsslutande stater blir

vederbörligen skyddad. Blott få länder har ännu biträtt konventionen, men

det kan väntas att anslutningen snart kommer att öka. Inom en nära framtid

torde bl. a. Danmark och Norge komma att biträda konventionen.

Vad sålunda anförts synes mig böra föranleda att Sverige nu biträder inskrivningskonventionen

och att vi genomför den på området erforderliga lagstiftningen.

Denna lagstiftning måste uppläggas efter två huvudlinjer. Dels

bör frågan om inskrivning här i riket av rätt till lufltartyg göras till löremål

för reglering, och dels bör bestämmelser meddelas angående erkännande

här i riket av rättigheter som är inskrivna i andra konventionsstater. Bestämmelser

i det senare avseendet är erforderliga med hänsyn till våra åligganden

vid anslutning till konventionen.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för konventionen innehåller

denna i huvudsak blott kollisionsnormer. Den ger sålunda i allmänhet

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ej några anvisningar om vilket innehåll som den materiella rätten i konventionsstaterna

bör ha. Under sådana förhållanden kommer vi att vid anslutning

till konventionen i det stora hela bibehålla vår frihet att på det sätt,

som vi själva önskar, utforma de regler som skall gälla för inskrivning av rättigheter

här i riket. De sakkunniga har valt den naturliga vägen att utarbeta

dessa regler med nära anknytning till den inskrivningslagstiftning som vi

redan har på andra rättsområden. I främsta rummet har 1901 års lag om

inteckning i sjögående fartyg fått tjäna såsom förebild. En konsevens härav,

som de sakkunniga varit fullt medvetna om, är att lagstiftningen icke i alla

avseenden kan göras fullt tidsenlig. De sakkunniga har emellertid förutsatt

att en revision får ske i samband med att inskrivningsväsendet på fastighetsrättens

område moderniseras.

Enligt de sakkunnigas förslag skall ett privaträttsligt inskrivningsväsen

för luftfartyg anordnas vid Stockholms rådhusrätt. Inskrivningsärendena

skall vid nämnda rådhusrätt handläggas av en särskild inskrivningsdomare,

som över sådana ärenden för en särskild inskrivningsbok för luftfartyg. Vid

sidan härav bibehålies — med oförändrad karaktär och med samma uppgifter

som för närvarande — den offentligrättsliga registreringen hos luftfartsstyrelsen.

Enligt förslaget skall i likhet med vad som gäller beträffande

sjögående fartyg endast panträtt för fordran kunna inskrivas. Äganderätt

till luftfartyg skall sålunda ej bli föremål för inskrivning. Detta innebär att

vi i fråga om luftfartyg ej får någon motsvarighet till institutet lagfart å fast

egendom. Det är emellertid avsett att ägarens namn skall antecknas icke

blott i det hos luftfartsstyrelsen förda registret utan även i inskrivningsboken.

I övrigt har de sakkunniga vid utformningen av förslaget strävat

efter att —• i den mån detta varit förenligt med den nyss angivna allmänna

utgångspunkten för arbetet —- tillskapa bestämmelser som medför likartad

reglering för sådana rättigheter i luftfartyg, som inskrivits i Sverige,

och för de i andra konventionsstater inskrivna rättigheterna.

Förslaget innehåller ett mycket vidlyftigt lagmaterial. Reglerna om inskrivning

av rättigheter här i riket har sammanförts i en lag om inskrivning

av rätt till luftfartyg. Då det är avsett att endast sådana luftfartyg som

registrerats hos luftfartsstyrelsen skall få intecknas, har det blivit nödvändigt

att i samband härmed i viss omfattning revidera de gällande bestämmelserna

om sådan registrering. Bestämmelser om registrering har jämte vissa

regler om s. k. luftpanträtt — en motsvarighet till sjöpanträttsinstitutet —

införts i en särskild lag. Denna avses emellertid få endast provisorisk karaktär,

då bestämmelserna i densamma sedermera skall inarbetas i en luftfartslag

som de sakkunniga för närvarande förbereder. De bestämmelser

som avser erkännande här i riket av inskrivning i annan konventionsstat

skall enligt förslaget ingå i en särskild lag i anledning av Sveriges tillträde

till inskrivningskonventionen. Till de nämnda lagförslagen ansluter ett

stort antal andra lagförslag, bl. a. avseende de exekutionsrättsliga förhållandena.

Som tidigare nämnts har de sakkunniga vid utarbetandet av lagförslagen

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 13.

97

samrått med representanter för luftfarten och kreditinstitutionerna. De har

sålunda haft tillfälle att beakta praktiska önskemål från dem som närmast

beröres av lagstiftningen. Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag

har icke heller framkommit några väsentliga erinringar mot förslaget. Lagberedningen,

som för närvarande är sysselsatt med revision av inskrivningsväsendet

rörande fast egendom, har vid sin granskning av förslaget ej funnit

anledning till någon mera väsentlig erinran mot det sätt, varpå lagstiftningen

från de valda utgångspunkterna utformats. Även jag finner förslaget

vara väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Jag vill således

ansluta mig till ståndpunkten att en privaträttslig inskrivning för luftfartyg

bör anordnas såsom ett särskilt institut vid sidan av den offentligrättsliga

registreringen, ehuru man med ett sådant system ej kan undgå dubbelregistrering

i vissa avseenden. De punkter där jag med hänsyn till yrkanden

som framställts i remissyttrandena eller av annan anledning funnit avvikelser

från förslaget motiverade berör detaljer utan nämnvärd betydelse

i fråga om huvudgrunderna för lagstiftningen. Jag vill här endast nämna

en punkt där avvikelse skett, nämligen beträffande frågan om möjlighet att

inteckna flera luftfartyg för samma fordran. Lagberedningen har antytt, att

beredningen ej har för avsikt att i sitt blivande förslag upptaga någon motsvarighet

till de nuvarande gemensamma inteckningarna i fast egendom

men att den för tillgodoseende av det syfte som ligger till grund för den

gemensamma inteckningen ämnar föreslå ett annat institut, benämnt inskrivningsenhet.

Jag har funnit lämpligt att man i fråga om inteckning i

luftfartyg i viss mån anknyter till denna tanke. Detta har i departementsförslaget

kommit till uttryck bl. a. däri att särinteckningar icke tillätes i

det fall då flera luftfartyg är intecknade för samma fordran.

I formellt avseende har en del jämkningar i förslaget vidtagits. Den viktigaste

av dessa gäller reglerna om exekution i luftfartyg. I de sakkunnigas

förslag har dessa regler inarbetats i utsökningslagen. Såsom lagberedningen

påpekat blir härigenom den redan nu svåröverskådliga utsökningslagen ytterligare

tillkrånglad i sin redaktionella utformning. De regler som har samband

med själva utmätningen kan emellertid knappast med fördel utbrytas

ur utsökningslagen. Däremot har jag ansett lagstiftningen vinna i reda och

överskådlighet genom att bestämmelserna rörande exekutiv försäljning av

luftfartyg och vad därmed äger samband överföres till en särskild lag.

Då jag härefter övergår till en redogörelse för de särskilda lagförslagen

kan jag i väsentliga delar inskränka mig till en hänvisning till de motiv som

åtföljer de av de sakkunniga utarbetade förslagen. I det följande beröres

alltså endast sådana spörsmål som behandlats i remissyttrandena eller som

jag eljest ansett mig böra upptaga till särskilt övervägande.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. AIaj:ts proposition nr 13.

III. De särskilda lagförslagen.

Förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Denna paragraf saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag.

Departementschefen. En viktig grundsats vid utarbetandet av förslaget

till inskrivningslag har varit att endast luftfartyg som är infört i det svenska

luftfartygsregistret skall kunna intecknas här i landet. Även de anteckningar

beträffande luftfartyg, som föreskrives i lagen och som har till

huvudsakligt syfte att skydda inteckningsrätten, har betydelse blott beträffande

här registrerade fartyg. Det synes lämpligt att denna grundprincip

kommer till uttryck i en inledande paragraf. I första stycket av förevarande

paragraf har därför utsagts, att vad i lagen är stadgat om inteckning

i luftfartyg och om vissa anteckningar beträffande sådant fartyg äger

tillämpning å luftfartyg, som är infört i det svenska luftfartygsregistret.

Med förslagets ståndpunkt, att endast i luftfartygsregistret införda luftfartyg

må intecknas, har frågan om den närmare innebörden av begreppet

luftfartyg icke någon egentlig betydelse för tillämpningen av inskrivningslagen.

Beträffande denna fråga hänvisas till vad som anföres vid 1 § i förslaget

till lag om registrering av luftfartyg m. m.

Inskrivningslagen har till huvudsaklig uppgift att reglera verkningarna

av här i riket verkställd inskrivning av rätt till luftfartyg. Frågan om de

grunder efter vilka inskrivning som sker i vissa främmande stater skall

erkännas i Sverige behandlas i förslaget till lag i anledning av Sveriges

tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av

rätt till luftfartyg. Med hänsyn till det nära sambandet mellan dessa båda

lagar torde i inskrivningslagen böra intagas en erinran om tillträdeslagen.

En dylik erinran har införts såsom ett andra stycke av 1 §.

2 §.

Paragrafen motsvarar 1 och 2 §§ i de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga har i 1 § angivit vad som skall anses såsom inskrivningsärenden

rörande luftfartyg (ärenden som angår inskrivning av rätt till

luftfartyg eller avser i lagen föreskrivna anteckningar om förhållande av

betydelse för rätt till sådant fartyg) och därjämte i paragrafen infört stadgande

om att sådana ärenden skall upptagas av den inskrivningsdomare

vid Stockholms rådhusrätt som är därtill utsedd. I 2 § av de sakkunnigas

förslag föreskrives, att särskild inskrivningsbok skall föras över inskrivningsärenden

rörande luftfartyg och att denna bok skall innehålla upplägg

för varje fartyg, beträffande vilket inskrivningsärende förekommer. De sakkunniga

har övervägt att i förslaget upptaga en regel om att mål om utsökan
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

99

de av fordran ur intecknat luftfartyg eller om giltigheten av meddelad inteckning

alltid skall handläggas vid Stockholms rådhusrätt men på anförda

skäl stannat för att ej föreslå en dylik bestämmelse.

Stockholms rådhusrätt har intet att erinra mot förslaget att inskrivningsärenden

rörande luftfartyg upptages vid rådhusrätten och förklarar

sig förutsätta att Stockholms stad kommer att ställa medel till förfogande

för den händelse behov av extra arbetskraft på grund därav skulle uppstå.

Hovrätten för Västra Sverige anmärker att enligt förslaget forumreglerna

i 10 kap. rättegångsbalken komme att bli tillämpliga, därest inteckningsliavare

ville vid domstol utsöka sin fordran eller om tvist yppades om giltigheten

av meddelad inteckning. Rättegångsbalkens forumregler kunde vid

tillämpningen ■—■ särskilt i fråga om luftfartyg som ägdes av utlänning —

föranleda tvekan om vilken domstol som vore rätt forum. Med hänsyn därtill

och till de omständigheter som de sakkunniga funnit tala för en enda

behörig domstol funne hovrätten övervägande skäl tala för att ifrågavarande

mål borde upptagas av Stockholms rådhusrätt.

Departementschefen. På de skäl som de sakkunniga anfört finner jag

det mest rationellt att inskrivningsärenden rörande luftfartyg -— i likhet

med ärenden angående inteckning i sjögående fartyg -—- centraliseras till

Stockholms rådhusrätt. Det är tydligt att en dylik centralisering ur vissa

synpunkter kan vara önskvärd även beträffande mål om utsökande av intecknad

fordran och om giltigheten av meddelad inteckning. Detta spörsmål

torde dock böra behandlas i samband med utarbetandet av förslag till

luftfartslag.

Med anledning av att i departementsförslaget införts en inledande paragraf,

som saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag, har 1 och 2 §§ i

de sakkunnigas förslag sammanslagits och ingår såsom första resp. andra

stycke i förevarande paragraf. Vissa ändringar i avfattningen har därjämte

vidtagits. Sålunda har det ej ansetts erforderligt att såsom en särskild term

i lagen upptaga begreppet inskrivningsbok för luftfartyg. Vidare har föreskriften

att inskrivningsboken skall innehålla upplägg för varje luftfartyg,

beträffande vilket inskrivningsärende förekommer, uteslutits. Bestämmelse

härom kan lämpligen meddelas i den tillämpningskungörelse som skall utfärdas.

Om beviljande av inteckning.

3 §.

Första och tredje styckena motsvarar 3 § i de sakkunnigas förslag, medan

andra stycket saknar motsvarighet i sakkunnigförslaget.

De sakkunnigas förslag stadgar att luftfartyg, som är infört i luftfartygsregistret,

må med ägarens medgivande intecknas till säkerhet för fordran å

visst belopp i penningar. Jämlikt förslaget får ej inteckning meddelas i farlygslott.

Enligt vad som uttalas i motiven har de sakkunniga övervägt att

föreslå en begränsning av inteckningsmöjligheten på så sätt att allenast

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

luftfartyg med viss minsta flygvikt finge intecknas. På anförda skäl har de

sakkunniga emellertid ansett att alla registrerade luftfartyg bör få inteckras.

Vidare har spörsmålet huruvida inteckning må kunna meddelas i luftfartyg

under byggnad varit föremål för övervägande hos de sakkunniga, vilka

dock stannat för att icke i förslaget upptaga bestämmelser om sådan inteckning.

Luf tf artsstyrelsen har i sitt yttrande erinrat om att styrelsen på ett tidigare

stadium av utredningsarbetet ifrågasatt om icke en begränsning av inteckningsmöjlighelen

till att gälla luftfartyg med en högsta tillåten llygvikt

överstigande 1 500 kilogram borde införas. Emellertid hade även mindre

flygplan i större utsträckning än väntat kommit att användas i yrkesmässig

luftfart, nämligen för vissa speciella ändamål såsom malmletning samt

skogs- och jordbruksvårdande åtgärder. Härvid hade vissa lånebehov gjort

sig gällande. Med hänsyn därtill och till styrelsens mindre goda erfarenhet av

avbetalningsköp av flygplan samt till vad de sakkunniga anfört ville styrelsen

för sin del tillstyrka att någon begränsning med hänsyn till flygvikten

ej stadgades. Svenska aeroklubben uttalar stor tillfredsställelse med att enligt

de sakkunnigas förslag alla registrerade luftfartyg blir inteckningsbara.

Frågan om möjligheten alt medgiva inteckning i luftfartyg under byggnad

heröres av bankföreningen, som framhåller att det utan tvivel skulle vara av

stor praktisk betydelse, om en kreditgivares rätt kunde skyddas redan under

byggnadstiden. De skäl som de sakkunniga anfört till stöd för sin uppfattning

syntes emellertid giva ett gott stöd för att spörsmålet icke borde lösas

i samband med att lagstiftningen i övrigt genomfördes, men det vore lämpligt

att problemet upptoges till särskilt övervägande.

Departementschefen. Det synes ej vara anledning till erinran mot ståndpunkten

att inteckning i luftfartyg bör få medgivas utan begränsning med

avseende å luftfartygets storlek. Jag ansluter mig även till de sakkunnigas

åsikt beträffande spörsmålet om inteckning i luftfartyg under byggnad, och

jag har sålunda icke upptagit några bestämmelser om sådan inteckning i

förslaget.

Fartygsinteckningslagen innehåller i 1 § förbud mot meddelande av inteckning

i fartygslott eller i flera fartyg för samma fordran. I de sakkunnigas

förslag har motsvarande förbud uppställts beträffande inteckning i lott

av luftfartyg. På sätt den tidigare redogörelsen ger vid handen uppställer däremot

förslaget icke något hinder mot att flera luftfartyg intecknas för samma

fordran. En dylik anordning anses enligt vad som framgår av de sakkunnigas

motiv ägnad att stärka kreditmöjligheterna för luftfarten. Såsom framgår

av 17 § är det emellertid icke avsett att efterlikna de gemensamma inteckningar

som förekommer inom fastighetsrätten, utan varje intecknat luftfartyg

skall primärt svara för hela det intecknade beloppet. Jag har ej velat

motsätta mig förslaget i denna del, men som jag förut framhållit har jag

funnit lämpligt att i viss mån anknyta till lagberedningens tanke att tillskapa

en inskrivningsenhet. Inteckning av samma fordran i flera luftfartyg

torde sålunda böra tillåtas endast under förutsättning att icke något av

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

101

luftfartygen besväras av särinteckning, och ett luftfartyg som jämte annat

luftfartyg blivit intecknat för samma fordran bör icke sedermera få intecknas

särskilt. Härigenom undviker man komplicerade och slumpartade situationer

vid exekutiv försäljning.

Vid avfattningen av första stycket i paragrafen har framhävts, att meddelandet

av inteckning innebär inskrivning av rättighet till skillnad från de

anteckningar av olika slag som föreskrives i lagen.

4 §•

Paragrafen motsvarar första och tredje styckena av 16 § i de sakkunnigas

förslag.

De sakkunniga har i första stycket av 16 § upptagit stadgande om att inteckning

i luftfartyg må beviljas eller utsträckas att omfatta jämväl fartygsägaren

tillhörigt lager av reservdelar eller honom tillkommande lott i sådant

lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal förtecknats i fordringshandlingen

eller i därvid fogad bilaga och förvaras på angivna platser här i

riket eller i stat som biträtt inskrivningskonventionen. I tredje stycket av 16 §

har de sakkunniga infört definition av begreppet reservdelar. Förslaget om

inteckning i reservdelar ansluter till art. X i nämnda konvention. De sakkunniga

har anfört att vissa principiella och praktiska svårigheter kan vara

förbundna med att införa ett dylikt institut. Med hänsyn till önskvärdheten

atl uppnå överensstämelse med konventionen och då institutet kan väntas

medföra vissa fördelar i form av vidgade kreditmöjligheter för luftfartyg

har de sakkunniga emellertid ansett sig böra upptaga bestämmelser i ämnet

i förslaget. Det är icke avsett att tillskapa någon självständig inteckning i reservdelar,

ulan en förutsättning är att inteckning meddelats eller samtidigt

meddelas i ett eller flera luftfartyg. Under de sakkunnigas behandling av

frågan har invändning framförts mot kravet att förvaringsplatserna för reservdelarna

skall vara belägna i Sverige eller i stat som biträtt inskrivningskonventionen,

varför även möjligheten att kunna inteckna reservdelar liggande

i icke-konventionsstater övervägts. De sakkunniga har dock ansett vad

sålunda ifrågasatts näppeligen stå i överensstämmelse med konventionens

ståndpunkt i detta avseende och i samband därmed framhållit att i avsaknad

av stöd i konventionen ett stadgande i den antydda riktningen i praktiken

skulle visa sig ha ringa värde.

Bankföreningen anser det lämpligt att även reservdelslager utplacerade i

stater som icke biträtt inskrivningskonventionen får intecknas. Ur kreditgivarens

synpunkt vore det ett intresse, att samtliga till en flyglinje hörande

reservdelslager omfattades av panträtten. Särskild betydelse skulle en sådan

regel få om kreditgivaren för kortare eller längre tid nödgades övertaga driften.

Att konventionen på donna punkt intoge en snävare ståndpunkt borde

enligt bankföreningens mening ej utgöra hinder för att den nationella lagstiftningen

utformades på ett ändamålsenligt sätt.

Aktiebolaget Aerotransport berör de fall, att nya flygrouter upplägges eller

att trafiken på en linje flyttas från en tidigare använd flygplats till en ny, i

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

vilka fall fråga kunde uppkomma att flytta intecknade reservdelar till nya

flygplatser. Det borde då finnas teknisk möjlighet att få en redan existerande

reservdelsinteckning genom beslut av inskrivningsdomaren utsträckt

till att omfatta sådan ny plats.

Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen

har förslaget om inteckning i reservdelar utformats i nära anslutning till

inskrivningskonventionen. Det föreslagna institutet ger anledning till vissa

betänkligheter, då det ej i alla avseenden synes uppfylla de krav man har

anledning att ställa på ett panträttsinstitut. Å andra sidan kan det med

hänsyn till våra internationella förbindelser medföra vissa nackdelar att

frångå konventionens ståndpunkt i detta avseende. Jag vill därför icke motsätta

mig att bestämmelser i ämnet upptages i lagen. Att här i riket inskriva

rätt till egendom, som förvaras i icke-konventionsstat, synes mig ej böra

komma i fråga. Möjligheten att inteckna reservdelar bör alltså i enlighet

med de sakkunnigas förslag begränsas till reservdelar som förvaras här i

landet eller i annan stat som biträtt inskrivningskonventionen.

I förevarande paragraf har de grundläggande bestämmelserna om inteckning

i reservdelar upptagits. I första stycket har sålunda stadgats att inteckning

i luftfartyg må beviljas eller utsträckas att gälla jämväl i lager av reservdelar,

som tillhör fartygsägaren, eller i honom tillhörig lott av sådant

lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal förtecknats i fordringshandlingen

eller därvid fogad bilaga och förvaras på angivna platser här i

riket eller i stat som biträtt inskrivningskonventionen. Därjämte stadgas,

genom hänvisning till 3 § andra stycket, att reservdelarna skall tillsammans

med luftfartyget bilda en enhet i inteckningshänseende; det får alltså

icke i luftfartyget finnas någon annan inteckning, som ej tillika gäller i

samma reservdelslager. I andra stycket har upptagits definition på begreppet

reservdelar. Begreppet anknyter nära till tillbehörsbegreppet, som behandlas

i 14 §. Vad vid nämnda paragraf anföres om vad som skall anses

såsom tillbehör har därför betydelse jämväl i fråga om reservdelar. Föremål,

som ej är av sådan art att de kan utgöra tillbehör till luftfartyg eller ingå

såsom delar av luftfartyg, får ej intecknas såsom reservdelar.

Med anledning av vad Aktiebolaget Aerotransport anfört vill jag tillägga att

en inteckning, som redan omfattar på en eller flera platser förvarade reservdelar,

självfallet kan sedermera utsträckas att avse på ytterligare platser

upplagda reservdelar.

5 §.

Paragrafen motsvarar 4 § i de sakkunnigas förslag med en mindre jämkning

i avfattningen.

6 §•

Denna paragraf motsvarar 5 och 6 §§ i de sakkunnigas förslag.

7 §•

Paragrafen motsvarar 7 § i de sakkunnigas förslag med vissa formella

jämkningar. Någon motsvarighet till 8 § i sakkunnigförslaget har ej upptagits

i departementsförslaget.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

De sakkunniga har i 7 § sammanfört bestämmelser angående äganderättsprövningen

i inteckningsärende, i huvudsak motsvarande 6 § första stycket

och 7 § första och andra styckena fartygsinteckningslagen. Till komplettering

härav har de sakkunniga i 8 § infört bestämmelse, att inteckningsansökan

ej må bifallas, därest den uppgivne ägarens rätt grundas å testamente,

dom eller annan handling, som tager åt sig laga kraft, och det ej

visas att handlingen blivit ståndande. Vidare stadgas i samma paragraf att,

därest överlåtelse av luftfartyg är beroende av villkor, inteckningsansökan ej

må bifallas, med mindre det visas att villkoret blivit uppfyllt.

Aktiebolaget Aerotransport har i sitt yttrande upptagit frågan om befogenheten

för bolaget att inteckna de på bolaget i Sverige registrerade flygplan,

vilka inginge i Scandinavian Airlines Systems (SAS) luftflotta. Vid

yttrandet har fogats en svensk översättning av konsortialavtalet mellan bolaget,

Det Danske Luftfartselskab A/S och Det Norske Luftfartselskap A/S

av den 8 februari 1951 om bildandet av SAS. Avtalet innehåller bl. a. bestämmelser

om äganderätten till de i konsortiet ingående tillgångarna. Huvudregeln

är att konsortiets tillgångar äges gemensamt av delägarna. Särskilda

bestämmelser om äganderätten till de i konsortiet ingående flygplanen

meddelas emellertid i avtalet. Bolaget förklarar sig utgå från att bestämmelserna

i avtalet skall så förstås, att bolaget kan medgiva inteckning

i de på bolaget registrerade flygplanen. I detta sammanhang upplyser bolaget,

att Det Norske Luftfartselskap i Norge erhållit penninginteckning i

de på samma sätt i SAS’ flotta ingående, på selskapet registrerade flygplanen.

Hovrätten för Västra Sverige framför vissa erinringar mot den av de sakkunniga

föreslagna 8 §. Det kunde bli föremål för tvekan, huruvida paragrafen

skulle så förstås, att ansökningen skulle avslås eller om den skulle

förklaras vilande eller inteckningsärendet uppskjutas. Den uppkomna tveksamheten

ökades, därest första stycket i 8 § jämfördes med 10 § i de sakkunnigas

förslag, innebärande att om talan väckts om klander å den uppgivne

ägarens fång eller om återgång därav, ansökningen skulle förklaras

vilande i avbidan på målets utgång. I motiven till andra stycket i den föreslagna

8 § hade utsagts, att bestämmelsen torde betaga avbetalningsköparen

möjlighet att inteckna luftfartyg. Hovrätten ansåge att bestämmelsen icke

med erforderlig tydlighet gåve uttryck åt en sådan innebörd. Den föreslagna

lagtexten förde närmast tanken på suspensiva villkor vid vanligt köp. I

detta sammanhang kunde påpekas att bestämmelsen i 14 § andra stycket

i sakkunnigförslaget beträffande tillbehör till luftfartyg omnämnde avbetalningsköpet

på sådant sätt alt det med lätthet kunde identifieras.

Departementschefen. Frågan om prövningen av äganderätten till det luftfartyg

som skall intecknas torde böra regleras i huvudsaklig överensstämmelse

med fartygsinteckningslagen. Bestämmelser i ämnet ingår i förevarande

paragraf, som motsvarar 7 § i de sakkunnigas förslag. Det synes

ej vara påkallat att i lagtexten ingå på sådana spörsmål som avser äganderättens

övergång vid köp och andra fång. Givet är att inskrivningsdomaren

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

även utan särskilt stadgande har att beakta sådana förhållanden som avses

i den av de sakkunniga föreslagna 8 §. Det får i varje särskilt fall prövas

i vad mån det fång som den uppgivne ägaren åberopar innefattar villkor

av beskaffenhet att inskränka hans möjligheter att pantförskriva luftfartyget.

Någon motsvarighet till 8 § i de sakkunnigas förslag har därför icke

upptagits i departementsförslaget. Det finns ej heller anledning att i lagtexten

reglera frågan om behörighet att medgiva inteckning i fall då luftfartyget

på sätt Aktiebolaget Aerotransport angivit disponeras enligt konsortialavtal.

Med anledning av vad hovrätten för Västra Sverige i detta sammanhang

anfört vill jag framhålla, att inteckningsansökan kan förklaras

vilande blott i det fall som avses i 10 §, d. v. s. då talan väckts om klander

å den uppgivne ägarens fång eller om återgång därav. Eljest skall ansökningen

avslås eller eventuellt uppskjutas, därest inskrivningsdomaren ej kan

godtaga den i ärendet förebragta utredningen angående äganderätten (jfr

49 §).

8 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga har i motiven till 16 § diskuterat vilken utredning rörande

äganderätten till reservdelar som borde krävas för beviljande av inteckning

i sådana delar. Enligt de sakkunnigas mening måste kravet på utredningens

fullständighet sättas något lägre beträffande reservdelar än beträffande själva

luftfartygen. De sakkunniga har emellertid ansett särskilt stadgande kunna

undvaras, då det kan antagas att den, som avser att bevilja försträckning

mot säkerhet av inteckning i reservdelar, skaffar sig erforderlig kännedom

om den erbjudna säkerheten och frågan sålunda torde sakna större praktisk

betydelse.

Departementschefen. Jag delar åsikten att man icke kan ställa alltför

stränga krav på utredningens fullständighet när det gäller prövningen av

äganderätten till reservdelar, som skall intecknas. Om emellertid ingen bestämmelse

i ämnet upptages, kan detta föranleda den uppfattningen, att någon

äganderättsprövning ej alls skall äga rum. Jag vill därför förorda att i

förevarande paragraf upptages föreskrift om att nöjaktig utredning skall

förebringas till styrkande av att reservdelarna eller den lott av dessa, vari

inteckningen skall gälla, tillhör luftfartygets ägare. Med denna avfattning

ankommer det på inskrivningsdomaren att i varje särskilt fall bedöma tillförlitligheten

av den utredning som förebringas och eventuellt kräva komplettering

av densamma. I regel torde det ej finnas anledning att kräva företeende

av fångeshandling, utan det torde vara tillfyllest med intyg av trovärdig

person att reservdelarna befinner sig i fartygsägarens besittning. Beträffande

reservdelar på utrikes ort bör sådant intyg i regel utfärdas eller

bestyrkas av svensk beskicknings- eller konsulatstjänsteman.

9 §.

Paragrafen motsvarar 9 § i de sakkunnigas förslag med den ändringen,

att även reservdelar omnämnts.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

105

10 §.

Paragrafen motsvarar 10 § i de sakkunnigas förslag med en formell jämkning.

11 §•

I denna paragraf, som med ett par formella jämkningar överensstämmer

med 11 § i de sakkunnigas förslag, meddelas bestämmelser om det fall då

inteckning sökes på grund av tidigare ägares medgivande. Första stycket

avser det fall då inteckningen sökes innan ny ägares fång anmäles till luftfartygsregistret,

medan i andra stycket förutsättes att inteckningen sökes

samma dag eller därefter. I det fall som avses i första stycket utgör ej överlåtelsen

hinder för inteckning. I andra styckets fall åter skall inteckningsansökningen

avslås, såvida ej nye ägaren iklätt sig förbindelse att låta fartyget

intecknas på grund av tidigare ägares medgivande eller eljest är med honom

lika förbunden.

Hovrätten för Västra Sverige anmärker att det beträffande fall som avsåges

i andra stycket ej framginge av stadgandet eller annan bestämmelse, hur

inskrivningsdomaren, därest ny ägares fång anmälts till luftfartygsregistret

samma dag som en inskrivningsdag, redan å inskrivningsdagen skulle erhålla

kännedom därom. Därest luftfartsstyrelsen översände uppgiften per

post, torde den gjorda anmälan i allmänhet komma till inskrivningsdomarens

kännedom först efter inskrivningsdagen.

Departementschefen. Jämlikt 46 § i förslaget åligger det inskrivningsdomaren

att när inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer skyndsamt

från luftfartsstyrelsen anskaffa bevis om vad registret innehåller beträffande

sådana förhållanden, vilka kan vara av betydelsen för ärendets behandling.

Framför allt är det uppgift angående den registrerade ägaren som

här kommer i fråga. Det synes ej behövligt att härutöver tynga lagen med

bestämmelser om hur inskrivningsdomaren skall erhålla kännedom om anmälan

till luftfartygsregistret. Sådana bestämmelser har ej heller ansetts

påkallade beträffande inteckning i sjögående fartyg.

12 §.

I de sakkunnigas förslag stadgas att, därest det upplyses att före den dag

inteckningen söktes eller samma dag ansökningen gjordes luftfartyget eller

lott däri tagits i mät, ansökningen skall avslås, såframt det ej visas att utmätningen

upphört att gälla.

Departementschefen. Den grundsats som kommit till uttryck i det föreslagna

stadgandet bör gälla även där inteckning sökes i reservdelar. För den

händelse att av utredningen i inskrivningsärendet framgår att utmätning av

reservdelarna skett, bör ansökningen liksom när fråga är om inteckning i

luftfartyg avslås. Med hänsyn härtill har formuleringen av stadgandet något

jämkats i jämförelse med sakkunnigförslaget.

Enligt 85 § utsökningslagen i dess föreslagna lydelse skall inskrivningsdo
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

maren omedelbart underrättas om utmätning av luftfartyg, som är infört i

luftfartygsregistret, eller av intecknade reservdelar. Däremot får icke inskrivningsdomaren

genom utmätningsmannens försorg besked om utmätning

av ointecknade reservdelar. Därest inteckning skulle meddelas i egendom

som är utmätt, blir inteckningen — i motsats till vad som gäller vid

konkurs (se 13 och 37 §§ i förevarande lagförslag) — bestående. Vad angår

utmätta reservdelar är det emellertid avsett att en tredjedel av värdet alltid

skall förbehållas borgenärer utan inteckning (se 14 § andra punkten förslaget

till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

m. m.).

13 §.

Bestämmelsen motsvarar 13 § i de sakkunnigas förslag med allenast en

formell jämkning.

Om intecknings verkan och omfattning.

14 §.

De sakkunniga har i första stycket av paragrafen upptagit stadgande om

att fordringsägare, som fått inteckning i luftfartyg, skall njuta panträtt i

fartyget. Enligt andra stycket omfattar panträtten jämväl motorer, propellrar,

radioutrustning, instrument samt andra tillbehör, som anbragts i

luftfartyget, även om de tillfälligt skilts därifrån. Därjämte stadgas att

därest sådant föremål förvärvats under villkor att överlåtaren skall äga rätt

att återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att

äganderätten därtill skall förbli hos överlåtaren intill dess betalning erlagts

eller annan förutsättning uppfyllts, villkoret ej må göras gällande mot inteckningshavaren.

I motiven har de sakkunniga utförligt diskuterat den närmare

innebörden av tillbehörsbegreppet. Genom uttrycket »anbragts i fartyget»

förklarar de sakkunniga sig ha sökt ernå överensstämmelse med det

i art. XVI i inskrivningskonventionens engelska text förekommande uttrycket

»installed therein». De sakkunniga anför i anslutning härtill, att genom

det angivna uttryckssättet från panträtten uteslötes vissa utrustningsdetaljer

men att det vore givet att, i den mån sådana föremål skulle finnas ombord

å lul tf artyget för att detta skulle anses luftvärdigt, de vore att inräkna

bland fartygets tillbehör.

Bankföreningen anför beträffande tillbehörsbegreppet att det ur kreditsynpunkt

vore önskvärt att inteckning gällde i ett komplett luftfartyg. Den

säkerhet inteckningen medförde minskades, om från panträtten skulle undantagas

sådana för luftfartygets användning och utnyttjande så viktiga

föremål som de av de sakkunniga avsedda utrustningsdetaljerna. Om så

bleve fallet, skulle t. ex. dessa föremål i händelse av luftfartygsägarens konkurs

bli undandragna inteckningshavaren, varjämte föremålen separat när

som helst skulle kunna utmätas för annan borgenärs fordran, allt till påtagligt

förfång för inteckningshavaren. Inteckningen borde enligt bankföreningens

uppfattning för att fylla sin funktion på ett ändamålsenligt sätt

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

omfatta alla sådana tillbehör, som normalt sett liörde till ett luftfartyg, oavsett

om de vore på det ena eller det andra sättet anbragta i luftfartyget eller

ej och oavsett om de vore erforderliga för att luftfartyget skulle anses luftvärdigt.

Att avgöra vilka tillbehör som sålunda skulle höra till luftfartyget

torde i praktiken icke medföra några större svårigheter. Denna bestämning

av vad som vore att hänföra såsom tillbehör till luftfartyg syntes icke vaia

vidare än definitionen i inskrivningskonventionen, och även om så skulle

vara fallet, borde detta ej utgöra hinder för att den nationella lagstiftningen

utformades på det av bankföreningen föreslagna sättet. En bestämning av

tillbehörsbegreppet enligt vad bankföreningen förordat stode för övrigt i

bättre överensstämmelse med motsvarande regel i fartygsinteckningslagen.

Enligt denna lag syntes nämligen såsom tillbehör till fartyg hänföras alla

sådana lösöreföremål, som vore bestämda för varaktigt bruk för fartyget

under vanlig sjöfart.

Även Aktiebolaget Aerotransport har i sitt yttrande upptagit frågan om

tillbehörsbegreppet. Bolaget förklarar sig utgå från att de sakkunniga med

sitt uttalande om detta begrepps anknytning till luftvärdigheten avsett den

tekniska luftvärdighet, som vore grundläggande för att luftfartyget skulle

inneha luftvärdighetsbevis. En sådan definition syntes förvisso avgränsa

pantobjektet på ett i klarhetens intresse tillfredsställande sätt. Det syntes

dock kunna ifrågasättas, huruvida icke panträtten borde omfatta även vissa

andra lösa tillbehör än dem som erfordrades för att flygplanet skulle vara

ur teknisk synpunkt luftvärdigt, nämligen sådana övriga mera lösa föremål,

som normalt hörde till ett flygplan och som erfordrades för att detta, mera

allmängiltigt sett, skulle vara i driftsmässigt skick för sitt ändamål. Bortsett

från exempelvis stolarna i ett passagerarflygplan, vilka helt naturligt torde

böra ingå under tillbehörsbegreppet, även om de i vissa fall, för att vara lätt

utbytbara, vore monterade på löpskenor, avsåges här sådana tillbehör av

mera lös karaktär — de vore dock i vissa fall insatta i särskilda fastsättningsanordningar

— såsom exempelvis handeldsläckare, syrgasmasker för

besättning, sjukvårdslåda, fallskärmsljus, handyxa, nödstege och reservlampa.

Undantagna borde emellertid vara exempelvis för betjänandet av

passagerarna ombord under själva flygningen varande särskilda lösa föremål,

såsom knivar, gafflar, tallrikar, filtar, kuddar o. dyl., ävensom drivmedel

och proviant.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar att stadgandet i andra stycket andra

punkten avsåge ej allenast avbetalnings- och lösöreköp utan även andra fall

då föremål överlätes under äganderättsförbehåll, t. cx. gåva (jfr lagberedningens

motiv till 2 kap. 7 § i dess år 1947 framlagda förslag till jordabalk).

De sakkunniga hade i motiven angivit att förslaget angående äganderättsförbehållets

verkan endast uttalade, att villkoret ej finge göras gällande

mot inteckningshavaren samt att man ansett det bäst överensstämma med

den föreslagna lagens karaktär att lämna Öppet huruvida äganderättstöibehåll

kunde vara giltigt i andra situationer. Hovrätten ansåge att stadgandet

borde erhålla en sådan avfattning, att därav framginge huruvida ägande
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Ulaj.ts proposition nr 13.

rättsförbehållet vore giltigt mot luftpanträtter. Det kunde anmärkas att lagberedningens

motsvarande bestämmelse stadgade, att villkor av ifrågavarande

slag över huvud taget ej finge göras gällande.

Departementschefen. Det är givet att den panträtt som en inteckning i lufttartyg

medför skall omfatta ej blott själva flygkroppen utan även vad eljest

hör till luftfartyget. Såsom framgår av den föregående redogörelsen bygger

förevarande stadgande i förslaget angående innebörden av begreppet tillbehör

på en bestämmelse i inskrivningskonventionen, enligt vilken luftfartyg

omfattar flygkroppen, motorer, propellrar, radioutrustning och vad i övrigt

är avsett att användas å luftfartyget, vare sig det är anbragt däri eller tillfälligt

skilt däriirån. Det torde ej vara behövligt att i lagtexten mera i detalj

definiera begreppet. Stadgandet i förevarande paragraf har emellertid omredigerats

för att ännu närmare följa konventionstexten. Såsom de sakkunniga

i motiven anfört bör bland tillbehören inräknas alla föremål som

är nödvändiga för att luftfartyget skall vara luftvärdigt. Jag delar dock den

av bankföreningen och även Aktiebolaget Aerotransport hävdade uppfattningen,

att man ej bör stanna härvid utan också låta andra föremål som normalt

sett hör till ett luftfartyg ingå bland tillbehören. Givetvis uteslutes sådana

lösa föremål som knivar, gafflar, tallrikar, filtar och kuddar. Det torde

även av definitionen få anses framgå, att proviant och drivmedel ej innefattas

bland tillbehören (jfr 13 § fartygsinteckningslagen).

Bestämningen av tillbehörsbegreppet har betydelse även i fråga om reservdelar.

Såsom antörts vid 4 § får föremål, som ej är av sådan art att de kan

utgöra tillbehör till lutttartyg eller ingå såsom delar av luftfartyg, ej intecknas

såsom reservdelar.

Beträffande stadgandet angående äganderättsförbehåll har hovrätten för

Västra Sverige hemställt om sådan ändring av lydelsen, att det framgår

huruvida förbehållet är giltigt mot luftpanträtter. Ett särskilt stadgande

härom — vilket för övrigt ej skulle ha sin plats i inskrivningslagen — kan

emellertid ej anses behövligt, då det ligger i sakens natur att luftpanträtt

kan göras gällande oavsett vem som är ägare till egendomen.

15 §.

Paragrafen har motsvarighet i 16 § andra stycket i de sakkunnigas

förslag.

De sakkunniga har i 16 § andra stycket i överensstämmelse med föreskrift

i inskrivningskonventionen upptagit en bestämmelse om att vid plats där

intecknade reservdelar förvaras skall vara anslaget tillkännagivande om inteckningens

beskaffenhet och föremål, om inteckningshavarens namn och

adress samt därom att inteckningen inskrivits i den här i riket förda inskrivningsboken

för luftfartyg.

Stockholms rådhusrätt anmärker att det ej syntes uteslutet, att hos allmänheten

tvekan kunde uppstå om vem som skulle utfärda sådant tillkännagivande,

varom här vore fråga. Det kunde därför vara lämpligt att i lagen

angiva vem som skulle utfärda dylikt tillkännagivande. Vidare kunde det

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ifrågasättas, om icke i anslutning till 22 § föreskrift borde givas därom att

dödning jämlikt nämnda paragraf i vissa fall skulle föranleda till att ändring

skedde av tillkännagivandet. Även bankföreningen och Aktiebolaget Aerotransport

hemställer att stadgande införes om vem som skall uppsätta tillkännagivandet.

Bankföreningen tillägger att åtskilliga andra spörsmål rörande

anslaget vore oklara, t. ex. konsekvenserna av att anslag icke uppsatts

i vederbörlig ordning. Av särskild vikt vore enligt bankföreningens mening

att reglerna i vår interna lagstiftning utformades så att inteckningshavaren

ej lede rättsförlust på grund av att anslaget obehörigen borttagits.

Hovrätten för Västra Sverige anser att bestämmelsen i 14 § angående

äganderättsförbehåll jämväl borde omfatta reservdelslager eller lott i sådant

lager.

Departementschefen. Enligt inskrivningskonventionen gäller såsom förutsättning

för att inteckning i reservdelar skall erkännas av de fördragsslutande

staterna, att på förvaringsplatsen ändamålsenligt tillkännagivande är

offentligen anslaget till upplysning för tredje man angående inteckningen.

1 överensstämmelse härmed bör stadgas, att inteckningshavaren åtnjuter

panträtt i reservdelarna såframt vid förvaringsplatsen finns anslaget väl synligt

tillkännagivande om inteckningen, med angivande av dess omfattning

samt inteckningshavarens namn och adress, ävensom därom att inteckningen

inskrivits i den här i riket förda inskrivningsboken för luftfartyg. Det

kan knappast komma i fråga att låta myndighet ombesörja uppsättande av

anslaget, utan detta bör ankomma på borgenären. Närmare anvisningar

om anslaget och dess uppsättande torde kunna meddelas i administrativ

ordning. Det här ifrågavarande formkravet torde få uppfattas så att, därest

borgenären underlåter att uppsätta anslaget, inteckningen ej kan göras

gällande mot tredje man, även om denne äger kännedom om inteckningen.

Om däremot anslag uppsatts men borttagits av obehörig person eller av

annan anledning försvunnit utan borgenärens medverkan, bör inteckningen

kunna göras gällade mot tredje man, som är i ond tro. Uppenbarligen

måste vid bedömandet av frågan om tredje man är i god tro tagas i betraktande,

huruvida anslaget varit försvunnet endast viss kortare tid eller om

det kanske under liera månader saknats utan att borgenären vidtagit några

åtgärder för dess förnyande. Jag har övervägt att i förslaget, till skydd

för inteckningshavaren, upptaga en särskild bestämmelse om ansvar spåföljd

för den som obehörigen avlägsnar anslaget, men en dylik bestämmelse synes

kunna undvaras. Med anledning av vad Stockholms rådhusrätt anfört ma

framhållas att det får anses framgå av den föreslagna avfattningen, att tillkännagivandet

bör kompletteras i samband med ändringar i inteckningsförhållandena.

Något särskilt lagstadgande härom är alltså ej behövligt.

Enligt 48 § skall inskrivningsdomarens bevis om inteckning i reservdelar

innehålla erinran om vad i förevarande paragraf är stadgat.

Hovrätten för Västra Sverige har givit uttryck åt den uppfattningen, att

bestämmelsen i 14 § angående äganderättsförbehåll borde omfatta jämväl

intecknade reservdelar. Såsom framgår av de sakkunnigas motiv till 17 § i

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

sakkunnigförslaget har denna fråga varit föremål för övervägande hos de

sakkunniga. På de skäl som de sakkunniga anfört anser jag mig ej kunna

biträda hovrättens uppfattning på denna punkt.

16 §.

Paragrafen motsvarar 17 § andra stycket i de sakkunnigas förslag.

17 g.

Första stycket av paragrafen är likalydande med 15 § i de sakkunnigas

förslag, medan andra stycket motsvarar 17 § första stycket.

Zle sakkunniga har i 15 § upptagit stadgande om att därest inteckning

är meddelad i flera luftfartyg, ettvart av fartygen skall häfta för den intecknade

fordringens hela belopp. Enligt 17 § första stycket skall vad i 15 §

stadgas äga motsvarande tillämpning i fall då reservdelar till luftfartyg omfattas

av inteckning.

Bankföreningen anmärker att förslaget icke reglerar regressförhållandena

i samband med gemensam inteckning i flera, olika personer tillhöriga luftfartyg.

Det hade varit önskvärt att frågan berörts till ledning för den praktiska

tillämpningen.

Departementschefen. Såsom framgår av 3 och 4 §§ är det tillåtet att inteckna

samma fordran i flera luftfartyg eller i luftfartyg jämte lager av

reservdelar. I förevarande paragraf meddelas föreskrifter om den verkan

sådan inteckning medför. Dessa föreskrifter anknyter ej till det inom fastighetsrätten

förekommande institutet gemensam inteckning, vilket bygger

på grundsatsen om subsidiärt solidarisk ansvarighet för varje intecknad

fastighet. I stället föreskrives att varje intecknat luftfartyg resp. intecknat

reservdelslager primärt solidariskt ansvarar för hela det intecknade beloppet.

Detta kan alltså i sin helhet utsökas ur vilket som helst av de intecknade

luftfartygen eller ur intecknat reservdelslager. Med hänsyn till luftfartygens

rörlighet och då intecknade reservdelar kan vara placerade på olika ställen

såväl här i riket som utomlands, är det ingalunda säkert att all den intecknade

egendomen på en gång är tillgänglig för exekution. Under dessa förhållanden

blir givetvis den primärt solidariska ansvarigheten av stor betydelse.

Bankföreningen har anmärkt, att regressförhållandena i samband med

att samma fordran är intecknad i flera luftfartyg, tillhöriga olika personer,

icke reglerats. Därest olika ägare av luftfartyg låter inteckna sina fartyg

lör samma fordran eller om luftfartyg, som redan är intecknade för samma

fordran, genom frivillig överlåtelse kommer i olika ägares hand, bör det

emellertid få ankomma på parterna själva att avtalsvis reglera regressfrågan.

Kommer luftfartyg, som är intecknade för samma fordran, i olika

ägares hand till följd av försäljning vid exekutiv auktion, kan något problem

i förevarande avseende ej uppkomma. I detta fall skall nämligen, enligt de:

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 111

exekutionsrättsliga regler som föreslagits, försäljningen medföra att inteckningen

avvecklas.

18 §.

Paragrafen motsvarar 18 § i de sakkunnigas förslag med en mindre jämkning

i ordalagen.

De sakkunniga har beträffande inteckningshavares rätt till ersättning,

som utgår på grund av tagen försäkring, ansett riktigast att regeln i 54 §

försäkringsavtalslagen tillämpas. I överensstämmelse härmed har i första

stycket av förevarande paragraf allenast hänvisats till vad i detta hänseende

är särskilt stadgat. I andra stycket har stadgats, att ersättning som på annan

grund än försäkring utgår för skada å luftfartyget icke i fartygets ställe

skall häfta för intecknad fordran. De sakkunniga har i detta sammanhang

i motiven berört spörsmålet, huruvida särskild bestämmelse är erforderlig

för att trygga inteckningshavarens rätt, därest försäkringsgivaren förbehållit

sig att efter eget val antingen betala ett kontant ersättningsbelopp eller

ock i stället för ett förolyckat luftfartyg lämna ett annat lika gott fartyg

(»pay or make good»). Då det kunde antagas att i det praktiska livet parterna

komme att ordna frågan genom överenskommelse har emellertid de

sakkunniga ansett sig kunna och böra underlåta att i förslaget reglera ämnet.

Vidare har de sakkunniga haft under övervägande huruvida någon motsvarighet

till det sjörättsliga kondemnationsinstitutet kan anses ändamålsenligt

och önskvärt även på lufträttens område. Då erfarenheten på detta

område ännu vore ringa, hade man emellertid underlåtit att nu utarbeta särskilda

bestämmelser om kondemnation.

Bankföreningen har gjort invändning mot den föreslagna regeln, att ersättning

som på annan grund än försäkring utgår för skada å luftfartyget

icke skall i luftfartygets ställe häfta för intecknad fordran. I detta hänseende

åberopar föreningen vad som anförts i den av föreningen till de sakkunniga

överlämnade promemorian. Föreningen hemställer att lagstiftningen

får en sådan utformning att inteckningshavaren i förevarande fall äger

rätt också i ersättningssumman. Vid en reglering av spörsmålet på detta

sätt vunnes den fördelen, att överensstämmelse uppnåddes med stadgandet i

16 § andra stycket i lagen om registrering och bärgning. Visserligen skedde

en avvikelse från fartygsinteckningslagens ståndpunkt, men det vore icke

nödvändigt att på alla punkter följa denna lag. — I anslutning till vad de

sakkunniga anfört i fråga om klausulen »pay or make good» understryker

bankföreningen vikten av att det redan i samband med den nya lagstiftningens

genomförande tveklöst klargjordes, huruvida panträtten ginge över

på ett utbytesfartyg eller ej. I varje fall borde enligt föreningens mening

kunna krävas, att en klausul »pay or make good» icke skulle få åberopas

mot inteckningshavaren med mindre honom bereddes en likvärdig säkerhet

i ersättningsfartyg eller annorledes. Lämpligen borde ett stadgande av detta

innehåll inflyta i lagen. Föreningen understryker i detta sammanhang även

vikten av alt spörsmålet om införande av regler om ett kondemnationsför
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

farande på lufträttens område upptages till övervägande när tillräcklig erfarenhet

i ämnet vunnits.

Svenska försäkringsbolags riksförbund erinrar om att förbundet tidigare

till de sakkunniga redovisat sin inställning till rätten att efter eget val

»pay or make good» och förklarar sig intet ha att invända mot den ståndpunkt

de sakkunniga intagit.

Departementschefen. Såsom de sakkunniga föreslagit bör den i 54 § försäkringsavtalslagen

fastslagna grundsatsen gälla beträffande inteckningshavares

rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring. Jag ansluter

mig även till de sakkunnigas åsikt beträffande frågan om upptagande

av ett särskilt lagstadgande om klausulen »pay or make good». Det synes ej

böra komma i fråga att låta inteckning automatiskt övergå till luftfartyg,

som lämnats såsom ersättning för ett havererat fartyg. Spörsmålet torde i

förekommande fall kunna tillfredsställande regleras genom överenskommelse

mellan de berörda parterna.

Vad angår frågan om inteckningshavarens rätt till ersättning, som på

annan grund än försäkring utgår för skada å den intecknade egendomen,

har de sakkunniga med viss tvekan stannat för att föreslå den lösning som

valts i fartygsinteckningslagen och som innebär att sådan ersättning icke

skall häfta för intecknad fordran. Jag finner visserligen, att det kan anföras

skäl för den av bankföreningen hävdade motsatta uppfattningen. Då det

emellertid är önskvärt att på denna punkt ansluta till fartygsinteckningslagen

och, såsom de sakkunniga påpekat, inteckningshavarens intresse regelmässigt

får antagas vara skyddat genom försäkring, anser jag mig kunna

biträda de sakkunnigas förslag.

I nära samband med förevarande paragraf i inskrivningslagen står vissa

frågor om ändringar i 54 § försäkringsavtalslagen, vilka frågor behandlas i

det följande.

19 §.

Detta stadgande motsvarar 19 § i de sakkunnigas förslag med en viss formell

jämkning.

Departementschefen. Av 3 § framgår att inteckning ej får meddelas i lott

av luftfartyg. I konsekvens härmed bör det ej vara tillåtet att göra inteckning

gällande i lott av luftfartyg. Beträffande reservdelar finns möjlighet

att inteckna viss andel. Uppenbarligen får inteckningen göras gällande i hela

den intecknade lotten. Då det ej är förbjudet att inteckna lott i reservdelslager,

borde det därjämte strängt taget ej möta hinder att utmäta viss andel

av vad som intecknats, vare sig inteckningen omfattar hela lagret eller

blott viss lott däri. För främjande av reda och enkelhet bör emellertid en

dylik uppdelning av inteckningen vid exekutionen ej heller tillåtas beträffande

reservdelar. Förevarande paragraf är utformad i enlighet härmed.

Däremot får ett av flera för samma fordran intecknade luftfartyg tagas i

anspråk, liksom särskilda föremål som ingår i intecknat reservdelslager

(jfr förslaget till lag om ändring i utsökningslagen, 66 §).

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

113

20 §.

Första stycket saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag, medan andra

stycket motsvarar 34 § i sakkunnigförslaget.

De sakkunniga har i huvudsaklig överensstämmelse med 28 § fartygsinteckningslagen

föreslagit att, därest intecknat luftfartyg genom vanvård eller

annorledes blir så försämrat, att inteckningshavarens säkerhet märkligt

minskas, eller intecknat reservdelslager icke vidmakthålles i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som överenskommits eller eljest får anses avtalat,

inteckningshavaren skall äga rätt att ur den intecknade egendomen

njuta betalning för sin fordran, även om den ej är förfallen. Därjämte stadgas

emellertid, att samma påföljd skall inträda, därest det skäligen kan befaras

att inteckningshavarens säkerhet kommer att märkligt minskas. Såsom

exempel på ett sådant fall anföres i stadgandet, att de med avseende

å ägarens nationalitet för registrering stadgade villkoren ej längre är uppfyllda

och Konungen ej medgivit att luftfartyget det oaktat må kvarstå i

registret.

Hovrätten för Västra Sverige anmärker, att den föreslagna bestämmelsen

formellt även omfattade det fall, att inteckningshavarens säkerhet komme

att märkligt minskas genom prisfall. De sakkunnigas motiv gåve närmast

vid handen, att sådant fall ej avsåges med bestämmelsen.

Departementschefen. Enligt inskrivningskonventionen skall exekutiv försäljning

medföra att luftfartyget övergår i köparens ägo fritt från alla rättigheter

för vilka köparen icke iklätt sig ansvar. Detta har beaktats vid utformningen

av de föreslagna exekutionsrättsliga reglerna. Efter försäljningen

kvarstår endast sådan gäld, vilken enligt överenskommelse mellan inteckningshavaren

och köparen skall innestå i avräkning å köpeskillingen

(se 8 § förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt

luftfartyg m. m. och 25 § i förevarande lagförslag). Även sådana intecknade

fordringar, för vilka betalningstiden eljest ej är inne, förfaller

alltså till betalning i och med den exekutiva försäljningen. En erinran härom

har upptagits i första stycket av denna paragraf. Stadgandet utgör en

motsvarighet till 26 § fartygsinteckningslagen.

I andra stycket har bestämmelse meddelats om förtida betalning av intecknad

fordran i vissa andra fall. Bestämmelsen har i departementsförslaget

givits mera begränsad omfattning än i de sakkunnigas förslag. Sålunda

har den i sakkunnigförslaget upptagna allmänna föreskriften om förtida

betalning, för den händelse det skäligen kan befaras att inteckningshavarens

säkerhet kommer att märkligt minskas, ej medtagits. En sådan allmän

föreskrift synes mig föra för långt och vara ägnad att skapa oklarhet och

osäkerhet. Ej heller upptager departementsförslaget det fall att ändring inträffar

i fråga om ägarens nationalitet. Inteckningshavarens intresse får i

detta fall anses tillräckligt skyddat genom grundsatsen att luftfartyget ej

kan avföras ur luftfartygsregistret utan inteckningshavarens samtycke.

Däremot skall, såsom de sakkunniga föreslagit, rätt till förtida betalning

8 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 13.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

inträda då luftfartyg vanvårdas eller annorledes försämras i sådan grad att

inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas. Därjämte upptages liksom

i sakkunnigförslaget det fall att intecknat reservdelslager ej vidmakthålles

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som överenskommits eller eljest

får anses avtalat. Av den valda formuleringen framgår att man vid brist på

närmare bestämmelser i pantförskrivningsavtalet om det sätt på vilket lagret

skall vidmakthållas får taga hänsyn till vad som i allmänhet brukas i

detta avseende.

Det är givet att kreditgivaren har möjlighet att bereda sig ytterligare

skydd mot förlust till följd av minskning av säkerheten genom att i låneavtalet

införa klausul om förtida betalning i andra fall än förevarande stadgande

medger.

Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.

21 §.

Paragrafen överensstämmer helt med 21 § i de sakkunnigas förslag.

22 och 23 §§.

Dessa bestämmelser, som motsvarar 22 och 23 §§ i de sakkunnigas förslag,

innehåller regler om dödande och nedsättning av inteckning.

Departementschefen. I jämförelse med sakkunnigförslaget har 22 § jämkats

så att det framgår, att inteckning ej må dödas i allt utom reservdelar.

Härigenom vinnes överensstämmelse med den i 4 § fastslagna grundsatsen,

att inteckning i reservdelar skall meddelas allenast såsom ett komplement

till inteckning i luftfartyg. Vidare har utsagts, att dödande av inteckning i

visst luftfartyg eller i reservdelar ej får ske så, att inteckningsförhållandena

efter åtgärden eljest kommer att stå i strid mot vad som är stadgat

beträffande intecknande av samma fordran i flera luftfartyg eller i luftfartyg

jämte reservdelar.

24 §.

I de sakkunnigas förslag stadgas, att därest ägare av intecknat luftfartyg,

som han begär få avföra ur luftfartygsregistret och överföra till främmande

stat, ansöker att inteckningen skall avföras ur inskrivningsboken för överlörande

till inskrivningsbok i den främmande staten, ansökningen ej må

bifallas med mindre inteckningshandlingen företes och dess innehavare

samtycker till åtgärden.

Hovrätten för Västra Sverige anmärker att ifrågavarande stadgande i förslaget

avsåge det fall, att inteckning i luftfartyg skulle avföras ur inskrivningsboken

för överförande till inskrivningsbok i den främmande staten,

under det att korresponderande bestämmelse i art. IX i insltrivningskonventionen

avsåge överförande av själva det intecknade luftfartyget. Paragrafen

borde omredigeras så att den i sagda hänseende överensstämde med

artikeln.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

115

Departementschefen. 1 överensstämmelse med vad hovrätten för Västra

Sverige anmärkt har stadgandet omarbetats så att avförandet av inteckningen

ur inskrivningsboken blir en automatisk följd av att luftfartyget avlöres

ur registret. För fartygets avförande ur registret kräves i regel samtycke

av inteckningshavaren; härom stadgas i 10 § förslaget till lag om

registrering av luftfartyg m. m. (jfr även 43 § och 48 § tredje stycket förevarande

lagförslag).

25 §.

Paragrafen, som motsvarar 25 § i sakkunnigförslaget, innehåller bestämmelser

om den verkan exekutiv försäljning medför å inteckningsförhållandena.

Departementschefen. I enlighet med den grundsats som gäller beträffande

inteckning i fast egendom och sjögående fartyg bör luftfartyg och reservdelar

som försålts å exekutiv auktion icke häfta för annat intecknat belopp än

sådant som fått innestå i avräkning å köpeskillingen. Frågan under vilka

förutsättningar dylik avräkning må äga rum regleras i den särskilda lagen

om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. Där exekutionen icke omfattar all

för samma fordran intecknad egendom, kan — såsom framgår av bestämmelserna

i 8 § nyssberörda lag — någon avräkning ej äga rum, utan inteckningen

måste avvecklas. Beträffande frågan, hur auktionen bör inverka

på den egendom som ej indragits i auktionen, kan man tänka sig den lösningen,

att inteckningen får kvarstå i sådan egendom, varvid alltså ägarehypotek

skulle uppkomma i den mån försäljningen medför betalning av den

intecknade fordringen. En bättre och riktigare lösning synes emellertid vara,

att även den av auktionen oberörda egendomen skall vara fri från inteckningen

intill det belopp som täckes av köpeskillingen. Vid avfattningen

av paragrafen har det senare alternativet följts.

Om Sverige ansluter sig till inskrivningskonventionen, följer därav att vi

måste respektera en exekutiv försäljning av svenskt luftfartyg, som i enlighet

med konventionens bestämmelser sker i annan konventionsstat. De föreskrifter

som i förevarande lagförslag meddelas angående verkningarna av

exekutiv försäljning syftar närmast på det fall att försäljningen sker här i

landet, men det får förutsättas att bestämmelserna i tillämpliga delar gäller

även när försäljningen sker utomlands och enligt konventionen skall erkännas

i vårt land.

Bestämmelser om anteckning i inskrivningsboken angående här avsedda

förhållanden har upptagits i 41 § andra stycket.

26 §.

Paragrafen motsvarar 26 § i sakkunnigförslaget med en formell jämkning.

Om ägarchypotek.

27—30 §§.

Dessa bestämmelser överensstämmer med de sakkunnigas förslag, bortsett

från ett par rent redaktionella ändringar i 29 och 30 §§.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Om gäldenårs ansvarighet för intecknad fordran.

31—33 §§.

Dessa paragrafer överensstämmer med sakkunnigförslaget frånsett några

formella jämkningar i 33 §.

34 §.

Paragrafen, som motsvarar 35 § i de sakkunnigas förslag, innehåller bestämmelse

om personlig ansvarighet för intecknat luftfartygs ägare i visst

fall.

Departementschefen. I sakkunnigförslaget har detta stadgande utformats

i nära överensstämmelse med 27 § fartygsinteckningslagen, som för det fall,

då den på en inteckning grundade panträtten upphör i samband med frivillig

överlåtelse av fartyget till utländsk man, stadgar personlig ansvarighet

för ägaren, om sådan ansvarighet ej förut ålåg honom. Ett luftfartyg,

som ägaren frivilligt överlåter till utländsk man, kan emellertid icke avregistreras

utan att inteckningshavaren medger det (se 10 § förslaget till lag

om registrering av luftfartyg m. m., jfr 24, 43 och 48 §§ förevarande lagförslag).

Det synes oklart under vilka omständigheter panträtten kan i samband

med frivillig överlåtelse »upphöra», trots att luftfartyget kvarstår i

registret. Förevarande bestämmelse torde erhålla en klarare avgränsning,

om den anknytes till det fall att ägaren utan samtycke av inteckningshavaren

låter föra luftfartyget till stat, där här i riket verkställd inskrivning

ej erkännes i överensstämmelse med inskrivningskonventionen. I den mån

inteckningen till följd av denna åtgärd ej kan göras gällande, bör ägaren

bli personligen ansvarig, om sådan ansvarighet ej förut ålåg honom. Beträffande

förfallotiden är någon särregel ej påkallad, utan i detta avseende

bör avtalet gälla. Ett tillfälligt överförande får alltså i regel ingen betydelse.

Utan särskild bestämmelse synes det klart, att delägare i luftfartyg, vilken

vidtager eller deltager i åtgärd som nu omförmälts, blir personligen ansvarig

för inteckning som till följd av åtgärden ej kan göras gällande, vare

sig han förut ej alls svarade personligen eller han blott svarade för viss del

av fordringen.

Om intecknings ogiltighet i vissa fall.

35 §.

Paragrafen överensstämmer med 36 § i de sakkunnigas förslag.

Bankföreningen understryker, med hänvisning till den av föreningen till

de sakkunniga överlämnade promemorian, att synnerligen bärande skäl i

och för sig talade för en reform av inteckningsväsendet på denna punkt.

Departementschefen. Detta stadgande, som har nära motsvarighet i såväl

inteckningsförordningen som fartygsinteckningslagen, lämnar i vissa

avseenden utrymme för skilda tolkningar, och lämpligheten av att upptaga

det i den föreslagna formen kan ifrågasättas. Det synes emellertid icke på
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

117

kallat att i detta sammanhang närmare ingå på dessa tämligen invecklade

spörsmål, som även berör inteckningar i fast egendom och i sjögående

fartyg.

36 §.

Denna paragraf motsvarar 37 § i de sakkunnigas förslag.

Departementschefen. Vid avfattandet av denna bestämmelse har de sakkunniga

uppmärksammat frågan om vilken verkan som bör tillerkännas en

inteckning, som tillkommit på grund av medgivande av den som ej är rätt ägare

till egendomen men förvärvat den i god tro. Uppenbarligen talar starka

skäl för att sådan inteckning bör bli bestående. Jag anser det emellertid

tveksamt huruvida det är lämpligt att i lagen upptaga en bestämmelse i detta

ämne. Då de grundläggande principerna för verkningarna av godtrosförvärv

är bristfälligt reglerade i vår lagstiftning, kan det vara ovisst vilka konsekvenser

ett stadgande i detta speciella avseende kan medföra. Om spörsmålet

skulle bli praktiskt aktuellt, bör det få ankomma på rättstillämpningen

att taga ståndpunkt till frågan. Sakkunnigförslaget upptager vidare — i överensstämmelse

med fartygsinteckningslagen — en erinran om boutredningslagens

bestämmelse angående godtrosförvärv i samband med dödförklaring.

Denna erinran om en föga praktisk situation torde böra förenklas till en

kort hänvisning till vad särskilt är stadgat.

Bestämmelse om anteckning i inskrivningsboken att inteckning är ogill

enligt förevarande paragraf har införts i 40 §.

37 §.

Paragrafen motsvarar 38 § i de sakkunnigas förslag. Bestämmelse om anteckning

i inskrivningsboken återfinnes i 40 §.

Om vissa anteckningar i inskrivningsboken.

38 §.

Denna paragraf, som avser anteckning om innehav av inteckning, motsvarar

20 § i de sakkunnigas förslag med en viss formell jämkning.

39 §.

Denna bestämmelse, som motsvarar 39 § i de sakkunnigas förslag, avser

anteckning i inskrivningsboken beträffande ägare av luftfartyg.

Enligt de sakkunnigas förslag skall den som i inteckningsärende prövats

vara rätt ägare av luftfartyg i sådan egenskap antecknas i inskrivningsboken.

Vidare stadgas i sakkunnigförslaget, att det åligger luftfartsstyrelsen

att omedelbart underrätta inskrivningsdomaren, för anteckning i inskrivningsboken,

då ny ägare av intecknat luftfartyg införts i luftfartygsregistret.

Bankföreningen påpekar att anteckningen i inskrivningsboken angående

äganderätten ej vore avsedd att äga inskrivningsrättsligt vitsord. Med hän
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

syn härtill ansåge bankföreningen, i motsats till de sakkunniga, att anteckningen

knappast hade någon större betydelse för inskrivningsdomaren. Stadgandet

belyste -— liksom även föreskrifterna i 50 § — nackdelen av dubbla

register.

Departementschefen. Såsom bankföreningen påpekat får icke anteckningen

av ägarens namn i inskrivningsboken någon i egentlig mening inskrivningsrättslig

betydelse. Emellertid kan inskrivningsdomaren, så länge ny

ägare icke blivit införd i luftfartygsregistret, utan förnyad prövning enligt

7 § av äganderättsfrågan såsom fartygsägare godtaga den, vars namn antecknats

i inskrivningsboken. Såsom de sakkunniga framhållit har anteckningen

betydelse jämväl med hänsyn till vissa bestämmelser i inskrivningskonventionen.

Vid avfattningen av bestämmelsen har sakkunnigförslaget

något jämkats, i det anknytning skett till bestämmelserna i 7 § angående

äganderättsprövningen. Vidare har föreskriften om skyldighet för luftfartsstyrelsen

att underrätta inskrivningsdomaren om förändring i äganderätten

överflyttats till den föreslagna lagen om registrering av luftfartyg m. m.

40 §.

Paragrafen motsvarar 40 § i de sakkunnigas förslag. I paragrafen har

emellertid upptagits bestämmelse jämväl om anteckning beträffande inteckning,

som är ogill enligt 36 eller 37 §.

41 §.

Paragrafen, som motsvarar 41 § i de sakkunnigas förslag, innehåller föreskrifter

om anteckning i inskrivningsboken beträffande exekutiva åtgärder

av olika slag. I jämförelse med sakkunnigförslaget har bestämmelserna något

jämkats i anslutning till omformuleringen av 25 § och utbrytningen

ur utsökningslagen av de bestämmelser som avser exekutiv försäljning av

luftfartyg och intecknade reservdelar.

42 §.

Denna bestämmelse motsvarar 42 § i de sakkunnigas förslag med en redaktionell

ändring.

43 §.

Paragrafen motsvarar 43 § i de sakkunnigas förslag. Någon särskild bestämmelse

om att anteckning beträffande luftfartygs avförande ur luftfartygsregistret

skall ske har dock ej ansetts behövlig med hänsyn till vad som

stadgas i 24 §. Föreskrift om anmälningsskyldighet för luftfartsstyrelsen

har upptagits i lagen om registrering av luftfartyg m. m.

Vissa bestämmelser om förfarandet hos inskrivningsdomaren.

44—47 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 44—47 §§ i de sakkunnigas förslag med

några ändringar av huvudsakligen formell natur.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

48 §.

Bestämmelsen motsvarar 48 § i de sakkunnigas förslag, som emellertid

kompletterats i två avseenden. Dels har föreskrivits att bevis angående inteckning

i reservdelar skall innehålla erinran om vad i 15 § stadgas om anslag

vid förvaringsplatsen och dels har införts en bestämmelse om inskrivningsdomarens

åtgärder då inteckningshavare uppvisar inteckningshandlingen

för att lämna samtycke till att det intecknade luftfartyget avföres ur

luftfartygsregistret. I övrigt har vissa formella jämkningar vidtagits i paragrafen.

49 §.

Paragrafen motsvarar 49 § i de sakkunnigas förslag med viss redaktionell

ändring.

50 §.

Denna paragraf motsvarar 50 § i sakkunnigförslaget, som dock har jämkats

bl. a. i anslutning till den ändring som vidtagits i 24 §.

Om besvär.

51 §.

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i huvudsak 51 och 53 §§ i de

sakkunnigas förslag.

Departementschefen. Med anledning av ett påpekande av hovrätten för

Västra Sverige har i 51 § första stycket utsagts att klagan över inskrivningsdomarens

beslut skall föras genom besvär. Härigenom kommer direkt anvisning

att givas om vilket rättsmedel som skall komma till användning, varjämte

paragrafen närmare korresponderar med underrubriken. Bestämmelserna

om anteckning i inskrivningsboken beträffande anförda besvär

och beslut som meddelas i anledning av besvären har förenklats och sammanförts

i 51 § andra stycket. Såvitt 53 § i de sakkunnigas förslag avser

ogiltigförklaring annorledes än i följd av klagan i själva inskrivningsärendet,

har paragrafen i departementsförslaget motsvarighet i 40 § andra

stycket. Föreskriften i 53 § andra punkten i sakkunnigförslaget är av så

ringa praktisk betydelse att den icke synes böra tynga lagtexten.

52 §.

Denna paragraf motsvarar med viss formell jämkning 52 § i de sakkunnigas

förslag.

Om tillämpningsföreskrifter.

53 §.

Bestämmelsen överensstämmer med 54 § i sakkunnigförslaget.

Övergångsbestämmelse.

I enlighet med de sakkunnigas förslag har upptagits cn särskild övergångsbestämmelse

beträffande äganderättsprövningen i fall då luftfartyg

införts i luftfartygsregistret före inskrivningslagens ikraftträdande.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslaget till lag om registrering av luftfartyg m. m.

Detta lagförslag innehåller reglering av två sinsemellan olikartade ämnen,

nämligen dels registrering av luftfartyg och dels bärgning av luftfartyg och

gods i luftfartyg. Såsom förut anmärkts är det avsett, att bestämmelserna

sedermera skall inarbetas i ett större lagkomplex med benämningen luftfartslag.

Med hänsyn till det olikartade innehållet i den nu föreslagna lagens

underavdelningar har dessa i departementsförslaget betecknats såsom

kapitel. Lagens rubrik jämte överskriften till 2 kap. har i jämförelse med

sakkunnigförslaget något förenklats.

1 KAP.

Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.

1 §•

Paragrafen överensstämmer med 1 § i de sakkunnigas förslag med en

formell jämkning.

Departementschefen. Luftfartsförordningen § 4 anger såsom en förutsättning

för att ett luftfartyg skall äga svensk nationalitet, att det är infört i

offentligt, svenskt luftfartygsregister. Enligt § 1 i förordningen anses såsom

luftfartyg i förordningen flygplan (lånt- och vattenflygplan), motorballonger

och fria ballonger. Av övergångsbestämmelserna till förevarande lagförslag

framgår, att § 4 i luftfartsförordningen kommer att upphävas genom lagen,

medan däremot § 1 kvarstår i avbidan på att den nya luftfartslagen genomföres.

Avgränsningen av luftfartygsbegreppet torde erbjuda en del svårigheter,

som dock icke lämpligen kan bli föremål för definitivt ställningstagande

förrän förslaget till luftfartslag föreligger. Det synes mig emellertid riktigt,

att alla verkliga luftfartyg kan bli införda i luftfartygsregistret, även om registrering

av luftfartyg av vissa slag måhända bör få ske även i enklare ordning.

För närvarande är detta fallet bl. a. beträffande glidflygplan. Jag har

erfarit att de sakkunniga kommer att närmare överväga detta spörsmål i

samband med utarbetandet av förslag till luftfartslag.

De sakkunniga har i anslutning till bestämmelserna om registrering upprättat

förslag till lag angående ändring i lagen om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.

Detta förslag kommer att anmälas i annat sammanhang.

2 §.

Denna paragraf motsvarar 2 § i de sakkunnigas förslag med den ändringen

att uttrycket »svenskt dödsbo» uteslutits.

Departementschefen. Innebörden av uttrycket »svenskt dödsbo» synes ej

iullt klar. Även utan särskild bestämmelse är det emellertid uppenbart, att

luftfartyg som äges av dödsbo skall få registreras. Det får överlämnas till

rättstillämpningen att avgöra, huruvida dödsboet har sådan anknytning till

främmande stat att luftfartyget ej bör få registreras här i riket enligt paragrafens

första stycke.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

3 §.

Paragrafen motsvarar 3 § första punkten i de sakkunnigas förslag. Andra

punkten har överflyttats till 7 § första stycket förslaget till lag i anledning

av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande

av rätt till luftfartyg.

4 §.

Denna paragraf är likalydande med 4 § i sakkunnigförslaget.

5 §.

Paragrafen motsvarar 5 § i de sakkunnigas förslag och innehåller vissa bestämmelser

angående ansökan om registrering.

Departementschefen. Enligt sakkunnigförslaget skall ansökan om registrering

av luftfartyg åtföljas av bevis angående vissa angivna förhållanden,

bl. a. att sökanden är ägare av luftfartyget. Ehuru sådan ansökan givetvis

måste prövas med synnerlig omsorg, synes dock ordet »bevis» vara ägnat

att leda till en alltför sträng bedömning av det föreliggande materialet. I

departementsförslaget har därför i stället använts uttrycket »utredning till

styrkande av».

6 §.

Lydelsen av denna paragraf överensstämmer med de sakkunnigas förslag

frånsett en mindre jämkning.

7 §•

Denna paragraf motsvarar 7 § i sakkunnigförslaget med viss formell

jämkning.

Hovrätten för Västra Sverige har anmärkt, att avsikten icke torde vara att

även luftfartyg, som registrerats här i riket enligt 2 § andra stycket, skulle

äga svensk nationalitet.

Departementschefen. Med anledning av vad hovrätten för Västra Sverige

anfört vill jag framhålla, att luftfartyg, som införts i luftfartygsregistret efter

Konungens medgivande med stöd av 2 § andra stycket, äger svensk nationalitet

i likhet med andra i registret införda luftfartyg. En annan lösning

är oförenlig med den av de sakkunniga återgivna art. 17 i luftfartskonventionen,

som stadgar att luftfartyg äger den stats nationalitet, i vilken det är

registrerat.

8 och 9 §§.

Paragraferna motsvarar 8 och 9 §§ i de sakkunnigas förslag med några

ändringar av huvudsakligen formell natur. I 8 § har emellertid insatts motsvarighet

till ett av de sakkunniga i 39 § förslaget till inskrivningslag upptaget

stadgande om skyldighet för luftfartsstyrelsen att i vissa fall underrätta

inskrivningsdomaren. Detta stadgande har ansetls böra överföras till

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

bestämmelserna om registrering av luftfartyg, då det avser åtgärd som ankommer

på den som för luftfartygsregistret.

10 §.

De sakkunniga har i denna paragraf upptagit stadgande av innebörd, att

intecknat luftfartyg ej må avföras ur luftfartygsregistret, med mindre inteckningshavaren

samtyckt till åtgärden. Den omständighet som påkallar

avregistreringen skall emellertid anmärkas i registret. Anmärkningen skall

ej beröra den inskrivna rättigheten.

Departementschefen. Denna paragraf i de sakkunnigas förslag har omredigerats

för att uppnå överensstämmelse med 24, 43 och 48 §§ förslaget till

inskrivningslag. Vidare har ansetts överflödigt att i lagtexten framhålla att

anmärkning i registret av omständighet, som egentligen borde föranleda avregistrering,

ej berör den inskrivna rättigheten.

Såsom ett nytt andra stycke har upptagits motsvarighet till vissa stadganden

i 43 § i de sakkunnigas förslag till inskrivningslag rörande underrättelse

till inskrivningsdomaren.

11 §•

Denna paragraf motsvarar 11 § i sakkunnigförslaget med viss redaktionell

omarbetning i förtydligande syfte.

12 §.

De sakkunniga har i 13 § föreslagit, att om någon upplåter luftfartyg

för obestämd tid eller för en tid av minst tre månader till annan för att

av denne nyttjas för egen räkning eller om luftfartyg innehaves på grund

av avbetalningsköp, i registret skall antecknas innehavarens namn, beskaffenheten

av dennes rätt samt tiden, för vilken den gäller. Därjämte stadgas

anmälningsskyldighet för dem som slutit sådant avtal.

Luf tf artsstyr elsen anmärker, att med hänsyn till den relativt stora omfattning

som nyttjanderättsupplåtelser redan erhållit samt den invecklade karaktären

hos dylika, ofta med utländsk medborgare slutna avtal styrelsen

måste räkna med ett betungande arbete i detta avseende samt svårigheter att

över huvud taget erhålla föreskrivna uppgifter. Styrelsen, som säger sig ifrågasätta

paragrafens nödvändighet, inskränker sig emellertid till att föreslå

sådan ändring av paragrafen, att anteckning skall äga rum endast på begäran

av någon av dem, som slutit sådant avtal.

Departementschefen. Vad luftfartsstyrelsen anfört synes böra beaktas och

anteckning om upplåtelse av nyttjanderätt sålunda äga rum endast på

begäran av part som slutit avtalet. Sådan anteckning torde i vissa sammanhang

kunna vara av värde för den enskilde, exempelvis i bevishänseende.

Emellertid bör upplåtelser även på kortare tid än tre månader få antecknas i

registret. En minsta tid av fjorton dagar torde böra stadgas. Därmed upp
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

nås huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande eller föreslagna bestämmelser

i andra nordiska stater.

13 §.

Paragrafen motsvarar 12 § i de sakkunnigas förslag med viss formell

jämkning i tredje stycket.

Departementschefen. Den interimistiska registrering, varom i denna paragraf

är fråga, synes ej böra ske i en avdelning av luftfartygsregistret utan

såsom anteckning i ett särskilt bihang till detta. Det framgår då klart att

sådan anteckning ej innebär registrering i egentlig mening och sålunda ej

grundar möjlighet att inteckna luftfartyget.

2 KAP.

Om bärgarlön m. m.

14 §.

De sakkunniga har i förevarande paragraf föreslagit bestämmelser om

bärgarlön, motsvarande 224 § första och andra styckena samt femte stycket

andra punkten sjölagen, varjämte i förslaget hänvisats till de grunder, som

i 225 och 226 §§ sjölagen stadgas om bärgning av fartyg och gods. Till bärgningen

i detta begrepps från sjörätten kända betydelse ansluter sig nära ett

från inskrivningskonventionen hämtat institut, enligt vilket ersättning skall

utgå jämväl i fall då någon eljest för bevarande av luftfartyg eller gods vidkänts

särskilda oundgängliga kostnader.

Departementschefen. De sakkunnigas förslag till lydelse av denna paragraf

ger ej anledning till annan erinran än att hänvisning bör ske även

till 227 § sjölagen, i vilket stadgande regler meddelas om jämkning av oskälig

bärgarlön. Denna komplettering föranleder en ändring i avtalslagen, vartill

jag återkommer i det följande.

Såsom framgår av stadgandets avfattning utgår bärgarlön eller ersättning

för oundgängliga kostnader för bevarande av luftfartyg oavsett om fartyget

är infört i det svenska luftfartygsregistret eller icke. Det kan sålunda vara

fråga om här i riket registrerat luftfartyg, om luftfartyg, som är registrerat

i annan till inskrivningskonventionen ansluten stat eller i annan främmande

stat, eller om luftfartyg, som icke alls är registrerat.

15 §.

Paragrafen, som frånsett en formell jämkning i tredje stycket överensstämmer

med 15 § i de sakkunnigas förslag, innehåller vissa grundläggande

regler om s. k. luftpanträtt.

Departementschefen. I motsats till 14 § förslaget till inskrivningslag, vari

stadgas om den panträtt som inteckning i luftfartyg medför, nämnes icke i

förevarande paragraf något om tillbehör till luftfartyg. Det är tydligt att

luftpanträtten omfattar allt som bärgats resp. bevarats men intet därutöver.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Vad som icke är tillbehör får anses utgöra ombordvarande gods. Såsom jag

berört vid det nyssnämnda stadgandet i förslaget till inskrivningslag har

ägareförbehåll till vad som bärgats eller bevarats ej företräde framför luftpantratten.

Denna gäller i det bärgade eller bevarade oavsett vem som är

ägare därtill.

Det synes ej behövligt att i lagtexten giva uttryck åt den tämligen självklara

grundsatsen, att om borgenär har luftpanträtt i flera föremål ettvart

av dessa skall häfta för gäldens hela belopp.

16 §.

Paragrafen, som motsvarar 16 § i de sakkunnigas förslag, innehåller bestämmelser

om luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund

av tagen försäkring eller av annan grund.

Departementschefen. Bestämmelsen angående luftpanträttshavares rätt

till ersättning, som på annan grund än försäkring utgår för skada å luftfartyget

eller godset, har jämkats i redaktionellt avseende ävensom kompletterats

med hänvisning till stadgandena i 272 och 279 §§ sjölagen. I nämnda

stadganden lämnas vissa föreskrifter om förutsättningarna för att panträttshavaren

skall kunna göra sin rätt gällande.

Paragrafen motsvarar 17 § i

ar av formell natur.

17 §.

de sakkunnigas förslag med vissa ändring
-

18 §.

De sakkunniga har i denna paragraf föreslagit, att luftpanträtt i fartvg

skall upphöra, såvida icke inom tre månader från det åtgärderna för bärgningen

eller bevarandet av fartyget avslutades borgenärens anspråk på

panträtt blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken

för luftfartyg samt dessutom anspråket godkänts eller talan

därom väckts i laga ordning.

Depai tementschefen. Sakkunnigförslagets bestämmelse i förevarande

ämne har tydligen utformats närmast med tanke på luftfartyg, som är registrerade

här i riket. I fråga om fartyg, som är registrerade i annan till inskrivnmgskonventionen

ansluten stat, bör emellertid uttryckligen angivas,

att anmälan om borgenärens anspråk skall ske hos den myndighet som för

inskrivningsboken för luftfartyget. Beträffande oregistrerade luftfartyg

eller luftfartyg, vilka är registrerade i främmande stat som ej biträtt konventionen,

synes lämpligast att — i viss anslutning till 283 § sjölagen__

stadga att överenskommelse skall träffas om panträttens belopp eller talan

om panträtten skall väckas inom en tidsfrist av ett år. I formellt avseende

torde paragrafen något närmare än som skett i sakkunnigförslaget böra avfattas

med inskrivningskonventionen art. IV såsom förebild.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

125

3 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 §.

De sakkunniga har i förevarande paragraf upptagit stadganden om straff

för överträdelser av de i lagen givna bestämmelserna. I första stycket har

sålunda föreslagits, att den som vid ansökan eller anmälan till luftfartygsregistret

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift skall

straffas med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Enligt sakkunnigförslagets

andra stycke skall den som framför luftfartyg med vetskap om att det

icke är vederbörligen märkt straffas med fängelse eller straffarbete i högst

två år eller, där brottet är ringa, med dagsböter. Slutligen innehåller tredje

stycket, att den som i annat fall än nu sagts bryter mot vad i lagen stadgas

skall straffas med dagsböter.

Hovrätten för Västra Sverige har beträffande ansvarsbestämmelsen i

första stycket anmärkt, att det vore mindre tillfredsställande att införa en

gemensam straffskala för uppsåtlig förbrytelse och grov oaktsamhet. Hovrätten

framhåller, att ehuru — på sätt de sakkunniga ock anfört i motiven

— frihetsstraff knappast syntes komma i fråga för oaktsamhetsbrott,

straffskalans utformning dock kunde obehörigen inverka på straffmätningen.

I fråga om andra stycket anför hovrätten dels att straffarbete särskilt

med hänsyn till stadgandet i 20 § syntes böra utgå ur straffskalan, dels

ock att grov oaktsamhet borde straffbeläggas. Hovrätten förklarar sig biträda

de sakkunnigas mening, att brott enligt andra stycket vore allvarligare

än brott enligt första stycket, och finner därför i andra stycket upptagna

brott böra framför brott enligt första stycket straffas i fall av oaktsamhet.

Tredje stycket hade enligt hovrättens mening fått en alltför allmän avfattning.

Departementschef en. I överensstämmelse med det av hovrätten för Västra

Sverige framställda yrkandet vill jag beträffande första stycket i paragrafen

förorda, att en särskild straffskala, upptagande endast dagsböter,

införes för oriktig uppgift som lämnas av grov oaktsamhet. Straffskalan

för uppsåtligt brott enligt första stycket synes ej böra omfatta strängare

straff än fängelse i högst sex månader. Vidare bör tredje stycket begränsas

så att bestämmelsen endast avser åsidosättande av de i lagen meddelade

föreskrifterna beträffande registrering och vad därmed sammanhänger.

Andra stycket har däremot upptagits i överensstämmelse med de sakkunnigas

förslag, ehuru de ändringsförslag, som hovrätten framfört beträffande

detta stycke, förtjänar visst beaktande. Jag vill framhålla att tillfälle till

närmare övervägande av straffbestämmelserna erbjudes i samband med

utarbetandet av förslag till luftfartslag, där andra likartade straffstadgandcn

påkallas.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

20 och 21 §§.

Dessa paragrafer överensstämmer med de sakkunnigas förslag.

övergångsbestämmelserna.

Hovrätten för Västra Sverige har anmärkt, att övergångsbestämmelserna

borde kompletteras på så sätt att föreskrifterna i § 44 mom. 1 luftfartsförordningen

upphäves såvitt gäller straff dels för den som begagnar luftfartyg

i strid mot stadgandet i § 3 sagda förordning — enligt vilket stadgande

luftfart inom svenskt område må äga rum endast med luftfartyg,

som antingen har svensk nationalitet eller ock uppfyller vissa andra i förordningen

föreskrivna villkor — dels ock för den som i anmälan till luftfartygsregistret

mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift.

Departementschefen. Bestämmelserna i § 44 mom. 1 luftfartsförordningen

om straff för den som begagnar luftfartyg i strid mot stadgandet i § 3

i förordningen bör kvarstå, då detta straffbud icke beröres av den nu föreslagna

lagstiftningen. Däremot bör övergångsbestämmelserna såsom hovrätten

för Västra Sverige anmärkt kompletteras såvitt angår luftfartsförordningens

bestämmelse om straff för oriktig uppgift till luftfartygsregistret.

Förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention

rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

1 §•

Paragrafen motsvarar 1 § i de sakkunnigas förslag med vissa formella

jämkningar.

2 §•

Denna paragraf överensstämmer med sakkunnigförslaget bortsett från att

första punkten av andra stycket överflyttats till 3 §.

3 §•

Första punkten av denna paragraf motsvarar 2 § andra stycket första

punkten i de sakkunnigas förslag, medan andra punkten har motsvarighet i

3 § i sakkunnigförslaget.

Departementschefen. Den regel som de sakkunniga upptagit i 3 § bygger

på art. VI i inskrivningskonventionen. Denna artikel stadgar att, vid kvarstad

eller skingringsförbud å eller utmätning eller exekutiv försäljning av luftfartyg

eller rättighet i sådant fartyg, fördragsslutande stat icke skall vara

skyldig att till förfång för utsökningsborgenär eller köpare vid exekutiv försäljning

erkänna upplåtelse eller överlåtelse av rättighet som avses i art. I

paragraf 1 i konventionen, därest den, mot vilken den exekutiva åtgärden är

riktad, med vetskap om denna vidtagit upplåtelsen eller överlåtelsen. Den

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

tanke som ligger bakom denna bestämmelse i konventionen torde i huvudsak

vara att ett exekutivt förfarande i en fördragsslutande stat beträffande

ett luftfartyg, som är registrerat i annan fördragsslutande stat, icke skall

kunna omintetgöras genom att gäldenären sedan det exekutiva förfarandet

inletts låter i registreringsstaten inskriva en panträtt eller annan rättighet

till luftfartyget. Det synes riktigt att vi i vår lagstiftning utnyttjar denna möjlighet

att bereda skydd åt borgenär, som här i riket söker exekution i utländskt

luftfartyg. Jag vill därför tillstyrka att ett stadgande i ämnet upptages.

Vissa jämkningar i den av de sakkunniga föreslagna avfattningen

synes emellertid påkallade. Stadgandet bör sålunda gälla även det fall att

luftfartyget omfattas av konkurs som inträffat här i riket. En sådan utsträckning

av stadgandets omfattning kan ej anses oförenlig med konventionen,

ehuru denna ej särskilt nämner konkurs. Å andra sidan synes sakkunnigförslaget

gå något för långt, då det generellt stadgar att rättshandling,

som i bestämmelsen avses, icke äger verkan mot utsökningsborgenären

eller mot köparen vid exekutiv försäljning. Såsom de sakkunniga själva i

motiven anmärkt står en sådan generell föreskrift ej i god överensstämmelse

med svensk rättsuppfattning. Det torde vara riktigare att i detta avseende

direkt anknyta till innehållet i svensk lag.

I enlighet med det anförda har den ifrågavarande bestämmelsen avfattats

så, att där luftfartyg här i riket utmätts eller belagts med kvarstad eller

skingringsförbud eller luftfartyg omfattas av konkurs som inträffat här i

riket, och gäldenären med vetskap därom träffat det avtal, som ligger till

grund för inskrivningen, denna ej må till förfång för utsökningsborgenären

eller konkursborgenärerna eller för köparen vid exekutiv försäljning

åberopas i vidare mån än som följer av svensk lag. Måhända kan viss tvekan

uppkomma beträffande tillämpningen av denna grundsats, då inskrivningen

avser rättighet som icke kan inskrivas här i riket, men dylika spörsmål

lärer få bedömas av rättstillämpningen, som på det rättsområde denna

bestämmelse avser även i övrigt måste i stor utsträckning arbeta utan stöd

av skriven lag.

Innebörden av förevarande bestämmelse torde klarare framgå om den anknytes

såsom ett undantag från grundsatsen att verkan av inskrivning i förhållande

till tredje man skall bedömas enligt lagen i den stat där rätten är

inskriven. Bestämmelsen härom i 2 § andra stycket i de sakkunnigas förslag

har därför överflyttats till 3 §.

4 §•

Paragrafen innehåller bestämmelser om erkännande här i riket av rätt till

reservdelar på grund av inskrivning, som meddelats i annan konventionsstat.

Departementschefen. Det torde ej vara erforderligt att i detta stadgande

upptaga kravet, att reservdelarna till art och ungefärligt antal skall ha förtecknats

i den inskrivna handlingen eller i därvid fogad bilaga, utan det får

förutsättas att detta krav iakttages av den myndighet som beviljar inskrivningen.

Vidare har i jämförelse med sakkunnigförslaget vidtagits den änd
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ringen, att tillämpligheten av stadgandet ej begränsats till här i riket upplagda

reservdelar.

Paragrafens andra stycke står i överensstämmelse med den i 4 § andra

stycket i förslaget till inskrivningslag meddelade definitionen å reservdelar.

5 §•

Stadgandet motsvarar de sakkunnigas förslag med vissa ändringar av formell

natur.

6 §.

Den sakliga ändring i förhållande till sakkunnigförslaget som vidtagits

i andra stycket av denna paragraf sammanhänger med den utformning utsökningsbestämmelserna

erhållit i departementsförslaget (se motiven till 5 §

förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

m. m.).

7 §•

Paragrafens första stycke motsvarar delvis 3 § andra punkten förslagel

till lag om registrering av luftfartyg m. m. i den av de sakkunniga upptagm

lydelsen. Andra och tredje styckena motsvarar 7 § i de sakkunnigas nu

förevarande förslag.

Departementschefen. Då grundsatsen, att samtycke från innehavare av inskrivna

rättigheter skall inhämtas för överförande av luftfartyg från register

i annan konventionsstat till vårt luftfartygsregister, har nära sammanhang

med spörsmålet om erkännande här i riket av rättigheter som inskrivits

i konventionsstat, synes stadgande i ämnet lämpligast böra placeras i

förevarande lag. Bestämmelsen i 3 § andra punkten i de sakkunnigas förslag

till lag om registrering av luftfartyg m. m. har därför överflyttats till

denna paragraf. Det torde få förutsättas att lagstiftningen i vederbörande

konventionsstat upptager bestämmelser om samtycke från rättighetshavare

för avförande ur dess register. I vår lagstiftning bör krävas samtycke till

att registrering sker i det svenska luftfartygsregistret. Detta har iakttagits

vid avfattningen av bestämmelsen.

I andra stycket, som motsvarar första stycket av 7 § i de sakkunnigas förslag,

har vidtagits ett par formella jämkningar i förtydligande syfte.

Beträffande sista stycket i paragrafen kan till de av de sakkunniga anförda

synpunkterna läggas, att självfallet kortare eller längre tid kan förllyta

mellan avregistreringen i den främmande staten och införandet i det

svenska registret. Huruvida fartyget under denna tid varit antecknat i bihanget

till luftfartygsregistret eller icke, saknar betydelse vid beräkningen

av den tid av tre månader efter införandet i det svenska registret, inom vilken

inteckningshavaren har att bevaka sin förmånsrätt.

8 §.

Denna paragraf överensstämmer med 8 § första och andra styckena i de

sakkunnigas förslag med vissa redaktionella jämkningar. Tredje stycket i

sakkunnigförslaget har överförts till 10 §.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

129

9 §•

Paragrafen motsvarar 9 § i de sakkunnigas förslag med en redaktionell

omarbetning av första stycket.

10 §.

Enligt de sakkunnigas förslag skall tillämpningsföreskrifter av Konungen

meddelas beträffande 8 §. Med anledning av omarbetningen av 7 § torde

emellertid vissa tillämpningsföreskrifter påkallas även i fråga om denna

paragraf. På grund härav har 8 § tredje stycket i de sakkunnigas förslag

med en allmännare avfattning överflyttats till förevarande paragraf.

Förslaget till lag om ändring i handelsbalken.

10 KAP.

7 §•

De sakkunniga har föreslagit, att i paragrafen skall stadgas förbud mot

pantsättning av luftfartyg. I motiven har de sakkunniga anfört, att ett pantsättningsförbud

avseende luftfartyg lärer böra omfatta alla ett sådant fartygs

tillbehör. Giltig handpanträtt till sådant föremål syntes emellertid kunna

jämlikt allmänna regler förvärvas i god tro. Konkurrens mellan inteckning

och handpant förebyggdes följaktligen icke i alla situationer genom det

föreslagna stadgandet, men någon reglering utöver vad gällande rätt innehölle

ansåges icke vara av behovet påkallad. — I sina motiv har de sakkunniga

vidare uppmärksammat bl. a. möjligheten av konkurrens mellan inteckning

och lösöreköp. De har övervägt att till förebyggande av sådan konkurrens

införa ett stadgande, enligt vilket luftfartyg icke finge göras till föremål

för lösöreköp, enär detta vore oförenligt med inskrivningskonvenlioen

art. II paragraf 1. De har emellertid ansett ett sådant stadgande obehövligt,

emedan luftfartyg efter genomförandet av den föreslagna lagstiftningen

om inteckning i sådana fartyg syntes falla utanför lösöreköpsförordningens

tillämpningsområde. Förhållandet syntes i detta hänseende bli detsamma

som beträffande sjögående fartyg av sådan dräktighet, att inteckning däri

kunde meddelas.

Hovrätten för Västra Sverige yttrar att, särskilt som pantsättningsförbudet

ej skulle gälla reservdelar till luftfartyg, förbudet mot pantsättning av

tillbehör borde komma till uttryck i den till den nu gällande paragrafen tilllagda

punkten genom att däri föreskreves, att ej heller luftfartyg eller tillbehör

till sådant finge pantsättas. Beträffande konkurrens mellan lösöreköp

och inteckning funne hovrätten inskrivningskonventionen art. I paragraf

2 innefatta förbud mot alt låta lösöreköp av luftfartyg och tillbehör

till sådant äga företräde framför rättighet som avsåges i paragraf 1 av

artikeln. Hovrätten ansåge — i motsatts till vad de sakkunniga anfört —

konsekvensen av nämnda paragraf 2 vara att i 1 § lösöreköpsförordningen

51 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kungi. Maj.ts proposition nr 13.

borde stadgas, att förordningen ej vore tillämplig å luftfartyg eller tillbehör

till sådant.

Departementschefen. I likhet med de sakkunniga anser jag ej behövligt alt

i lagtexten särskilt nämna att tillbehör till luftfartyg ej får pantsättas. Det

må erinras om att förevarande paragraf ej nämner tillbehör till sjögående

fartyg.

Pantsätlningsförbudet riktar sig även mot icke registrerade luftfartyg. Sådana

fartyg kan vinna registrering och därmed bli inteckningsbara.

Vad angår frågan om konkurrens mellan lösöreköp och inteckning, må

anmärkas att enligt ett avgörande av Högsta domstolen (NJA 1921 s. 484)

lösöreköpsförordningen ansetts tillämplig å en segelyacht, som var av betydande

storlek ehuru icke av sådan dräktighet att inteckning kunnat meddelas

däri. Vilken betydelse fartygsinteckningslagen har för frågan om

lösöreköpsförordningens tillämplighet å sjögående fartyg har icke varit

föremål för prövning av Högsta domstolen, men Göta hovrätt har i en dom

(SvJT 1933 rf s. 54) beträffande en motorbåt av 6,04 tons dräktighet - - alltså inteckningsbar — förklarat att den vore av sådan storlek, att den

kunde bli föremål för fartygsinteckning, samt att vid sådant förhållande

lösöreköpsförordningen icke vore tillämplig å båten. Den rättsuppfattning

som kommit till uttryck i denna hovrättsdom synes naturlig och riktig.

Samma grundsats bör utan att särskilt stadgande i ämnet är behövligt anses

gälla beträffande luftfartyg med iakttagande av att någon storleksgräns

här ej är aktuell, då alla luftfartyg utan avseende å storleken är inteckningsbara.

I enlighet med det anförda kan icke heller tillbehör till ett luftfartyg

göras till föremål för lösöreköp.

17 KAP.

2 §•

Denna paragraf överensstämmer med 2 § i de sakkunnigas förslag.

3 §.

De sakkunniga har föreslagit, att i detta lagrum inteckning i luftfartyg

skall i fråga om förmånsrätten jämställas med inteckning i sjögående fartvg.

Hovrätten för Västra Sverige finner det kunna ifrågasättas huruvida bestämmelserna

i förevarande paragraf om retentionsrätt, såvitt rör luftfartyg

och tillbehör därtill, är förenliga med art. I i inskrivningskonventionen.

Departementschefen. Med anledning av det av hovrätten för Västra Svei

ige \äckta spörsmålet, huruvida bestämmelserna i denna paragraf om förmånsrätt

för retentionsrätt star i överensstämmelse med inskrivningskonventionen,

vill jag framhålla att enligt den föreslagna lydelsen retentionsrätt åtnjuter

sämre förmånsrätt än intecknad fordran. Den föreslagna lydelsen

synes därför väl förenlig med konventionen. Emellertid har sakkunnigför
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

131

slaget underkastats vissa jämkningar, vilka sammanhänger med den utformning

som utsökningsbestämmelserna erhållit j departementsförslaget (se

motiven till 5 § förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning

av utmätt luftfartyg m. m.).

16 §.

De sakkunnigas förslag har något jämkats i formellt avseende.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen om avtal och andra

rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Med anledning av att i 14 § förslaget till lag om registrering av luftfartyg

m. m. intagits hänvisning till 227 § sjölagen, påkallas en mindre jämkning

i tredje stycket av förevarande paragraf i avtalslagen.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen om tioårig

preskription och om kallelse å okända borgenärer.

Förslaget överensstämmer med det av de sakkunniga framlagda förslaget.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen

om försäkringsavtal.

De sakkunniga har i anslutning till 14 § andra stycket förslaget till lag

om registrering av luftfartyg m. m. föreslagit den ändringen i förevarande

lagrum, att den i första stycket därav meddelade särskilda regeln beträffande

sjöpanträtt, som icke är förbunden med personlig fordran hos pantens

ägare, utslräckes att omfatta jämväl luftpanträtt vilken ej är förenad med

sådan fordran. De sakkunniga har vidare i motiven till 18 § förslaget till lag

om inskrivning av rätt till luftfartyg berört vissa spörsmål som äger samband

med 54 § försäkringsavtalslagen. Främst har därvid behandlats en av

försäkringsbolagens riksförbund ifrågasatt ändring av paragrafens andra

stycke. Detta innehåller en tvingande bestämmelse av innebörd att då förbehåll

träffats, enligt vilket försäkringen skall upphöra i händelse äganderätten

till godset övergår å annan, ny ägare dock, där försäkringsfall inträffar

inom fjorton dagar, skall vara berättigad till ersättning för liden

skada, i den mån han icke på grund av försäkring, som han själv tagit,

äger rätt till goltgörelse för skadan. Vad sålunda stadgats äger emellertid

icke tillämpning i fråga om sjöförsäkring å fartyg eller kreatursförsäkring.

Förbundet hade i detta avseende anfört att alla de synpunkter, som

föranlett undantagsbestämmelsen i fråga om sjöförsäkring å fartyg, kunde

i minst lika hög grad anses gälla beträffande luftfartyg med deras

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

utomordentligt stora rörlighet och den föreliggande möjligheten till försäljning

eller andra händelser å avlägsna platser. Förbundet hade därför föreslagit,

att de sakkunniga måtte upptaga frågan om utvidgning av berörda

undantagsbestämmelse att avse även försäkring av luftfartyg. De sakkunniga

har emellertid funnit, att det av förbundet väckta spörsmålet kunde

komma att upptagas till avgörande i samband med de olika försäkringsfrågor,

som måste behandlas vid en blivande lagstiftning om införlivande

med svensk rätt av den i Rom den 7 oktober 1952 avslutade konventionen

rörande skada som av främmande luftfartyg tillfogas tredje man på jordytan.

På grund därav och då man näppeligen kunde utgå från att den

väntade lagstiftningen komme att gå i den av förbundet föreslagna riktningen,

hade de sakkunniga ansett denna fråga icke böra upptagas till prövning

i nu förevarande sammanhang. De sakkunniga har vidare — i anledning

av uttalanden i den från bankföreningen överlämnade promemorian

och det av försäkringsbolagens riksförbund till de sakkunniga avgivna yttrandet

— anmärkt att vid lagstiftningen rörande den nyssnämnda konventionen

torde komma under övervägande, huruvida en försäkringshavares

rätt till ersättning på grund av försäkring behövde skyddas genom

tvingande lagregler i större utsträckning än för närvarande vore fallet.

Försäkringsbolagens riksförbund återkommer i sitt över de sakkunnigas

förslag avgivna remissyttrande till frågan om ändring av 54 § andra

stycket försäkringsavtalslagen, en fråga som på sätt förbundet redan påpekat

hos de sakkunniga vore av direkt betydelse för eventuella inteckningshavare

och därför lämpligen borde behandlas i samband med de sakkunnigas

förslag. Förbundet har för sin del funnit den av de sakkunniga

intagna ståndpunkten svårförståelig. Även om vid en eventuellt kommande

reglering av lagstiftningen rörande av luftfartyg vållade tredjemansskador

på jordytan frågan om tryggande av tredje mans anspråk på skadestånd

att utgå ur försäkringsersättning för vållande luftfartyg kunde böra upptagas

till behandling, funnes enligt förbundets mening ej något skäl att

ställa förbundets ifrågavarande framställning på framtiden, allra helst som

frågan om Sveriges anslutning till den nya tredjemansskadekonventionen

ännu vore helt öppen. Främst syntes dock böra beaktas att de luftfartygsförsäkringar,

som vore av betydelse i förevarande sammanhang, hittills

icke enligt svensk erfarenhet avsett tredjemansskador utan flygplansskador

(kasko). Undantagsbestämmelsen i paragrafens andra stycke beträffande

sjöförsäkring å fartyg toge uppenbarligen sikte på fartygs stora

rörlighet och möjligheten till deras försäljning eller andra händelser på avlägsna

platser. Som riksförbundet förut framhållit syntes samma skäl med

än större styrka tala för att svensk flygförsäkringsgivare skulle kunna

fritaga sig från betalningsskyldighet för kaskoskada, som inträffade efter

det luftfartyget övergått till annan ägare än den varmed försäkringsavtalet

slutits. Det hade vid flera tillfällen hänt att luftfartyg, försäkrat av Svenska

flygförsäkringspoolen eller något av dess medlemsbolag, sålts till land i

annan världsdel och där så gott som omedelbart insatts i trafik under

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

133

sådana förhållanden beträffande säkerhet och service, att ett beviljande

härifrån av försäkring åt den nye ägaren varit uteslutet. Hittills hade lyckligtvis

ej något krav på ersättning rests mot svenska försäkringsgivare för

skada, inträffad under de fjorton dagar efter försäljningen, då den gamla

försäkringen gällt. Anledning funnes emellertid att räkna med att även

i fortsättningen här hemmahörande och försäkrade luftfartyg ofta komme

att övergå i utländsk ägo. Det syntes ej rimligt att svenska försäkringsgivare

skulle stå risken för den oberäkneliga fareökning, som därav kunde

uppstå. I brist på internationell konvention, skyddande ny ägares rätt till

ersättning på grund av tidigare försäkring, syntes i varje fall från svensk

synpunkt anledning icke föreligga att vidmakthålla ett sådant skydd.

Bankföreningen betonar i sitt remissyttrande ånyo vikten ur kreditgivarsynpunkt

av att panthavares rätt till ersättning på grund av försäkring

skyddas genom tvingande lagregler.

Departementschefen. De av försäkringsbolagens riksförbund och bankföreningen

framförda önskemålen är beaktansvärda och synes motivera en

översyn av 54 § försäkringsavtalslagen med särskild hänsyn till luftfarten.

Det är emellertid knappast ändamålsenligt att i samband med nu förevarande

vidlyftiga lagkomplex upptaga andra försäkringsspörsmål än dem som

nära hör samman med frågan om inskrivning av rätt till luftfartyg. I likhet

med de sakkunniga vill jag därför förorda att prövningen av här ifrågavarande

spörsmål uppskjutes för att upptagas i samband med frågan om lagstiftning

i anledning av 1952 års tredjemansskadekonvention.

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen.

Såsom anmärkts i den allmänna motiveringen har de bestämmelser som

rör exekutiv försäljning av luftfartyg och därmed sammanhängande förhållanden

sammanförts till en särskild lag. Med anledning härav utgår ur det

av de sakkunniga framlagda förslaget till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen

följande paragrafer, nämligen 90, 91 a, 94, 94 a, 94 b, 94 c,

94 d, 94 e, 95, 95 a, 95 b, 140, 143, 144, 148, 150, 108, 202, 203, 211 och 213 §§.

De bestämmelser rörande luftfartyg som kommer att kvarstå i utsökningslagen

rör i huvudsak vad som har samband med själva utmätningen. Likaså

kvarstår där bestämmelserna rörande ägarehypotek i luftfartygsinteckning

samt rörande gods i luftfartyg.

62 §.

Detta stadgande överensstämmer med de sakkunnigas förslag.

63 §.

De sakkunniga har beträffande denna paragraf föreslagit, att luftfartyg

liksom fast egendom ej må utmätas utan särskild begäran av borgenären,

såvida icke fordringen är förenad med panträtt i egendomen. I motiven har

de sakkunniga anfört, att paragrafen ansetts icke höra utsträckas att gälla

reservdelar till luftfartyg med hänsyn till de regler, som föreslagits i 94 h §

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

tredje stycket och 144 § andra stycket (motsvarande i departementsförslaget

5 § andra stycket och 14 § andra punkten lagen med särskilda bestämmelser

om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.).

Hovrätten för Västra Sverige finner det av de sakkunniga anförda skälet

för att ej medtaga reservdelar i paragrafen icke övertygande. Hovrätten

framhåller särskilt, att om en försäljning av reservdelar komme till stånd

utan samtidig försäljning av det eller de luftfartyg, för vilka de vore avsedda,

komme försäljningspriset att pressas ned, varigenom det bleve ovisst

om utmätningssökanden kunde få sin fordran till någon del täckt, när annan

borgenär men ej utmätningssökanden hade förmånsrätt i reservdelarna.

Departementschefen. På de av hovrätten för Västra Sverige anförda skälen

vill jag förorda, att det i paragrafen meddelade stadgandet utsträckes att

omfatta även intecknade reservdelar till luftfartyg.

66 §.

De sakkunnigas förslag till lydelse av denna paragraf har något jämkats

i förtydligande syfte.

71 §.

Paragrafen överensstämmer med de sakkunnigas förslag med det undantaget,

att det i sakkunnigförslaget inskjutna nya andra stycket, som blott

innehåller en erinran beträffande andra regler, fått utgå.

73 §.

De sakkunniga har i motiven anmärkt, att bestämmelserna i andra stycket

av paragrafen, såsom i doktrinen framhållits, vore avfattade under det

antagande, att fartyget icke vore i ägarens omedelbara besittning utan i

befälhavarens; vore det förra fallet, t. ex. fartyget upplagt samt befälhavare

ej utsedd, skulle vad som stadgades om befälhavaren tillämpas på fartygets

innehavare. De sakkunniga hade funnit det ändamålsenligt att låta dessa

bestämmelser i tillämpliga delar gälla i fråga om utmätning av luftfartyg

eller gods i sådant fartyg. Den nyss återgivna, i doktrinen framhållna iakttagelsen

syntes vid sådan tillämpning äga än större betydelse bl. a. med

hänsyn till att luftfartygsbefälhavaren icke innehade samma ställning som

befälhavaren å ett sjögående fartyg.

Hovrätten för Västra Sverige har funnit vad sålunda i motiven anförts

böra utsägas i lagtexten genom ett tillägg till tredje stycket.

Departementschefen. Något behov att komplettera lagtexten i det av

hovrätten för Västra Sverige angivna hänseendet synes mig ej föreligga,

och jag vill därför tillstyrka att paragrafen får den av de sakkunniga föreslagna

lydelsen.

74 §.

Paragrafen överensstämmer med sakkunnigförslaget.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

135

85 §.

I förhållande till de sakkunnigas förslag har denna paragraf jämkats i

syfte att begränsa skyldigheten att sända uppgifter rörande luftfartyg och

intecknade reservdelar till att gälla luftfartyg som blivit införda i luftfartygsregistret

jämte reservdelar till sådana luftfartyg.

87 §.

Stadgandet motsvarar de sakkunnigas förslag med viss ändring av redaktionell

natur. Till vad de sakkunniga anfört torde böra läggas, att stadgandet

har betydelse även för innehavare av inteckning med sämre förmånsrätt

än annan inteckning, på grund varav utmätning ägt rum.

88 §.

Den i paragrafen föreskrivna uppgiftsskyldigheten har begränsats på

samma sätt som i 85 §. I övrigt har i förhållande till sakkunnigförslaget vidtagits

vissa redaktionella jämkningai-.

89 §.

I denna paragraf har införts en hänvisning till den föreslagna lagen med

särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

91 §.

Mellan tredje och fjärde styckena av paragrafen i dess gällande lydelse

har inskjutits ett stycke med föreskrifter om kungörelse vid försäljning av

gods i luftfartyg, motsvarande det i de sakkunnigas förslag i 91 § fjärde

stycket upptagna stadgandet. Härjämte har andra stycket ändrats i överensstämmelse

med 91 a § första stycket i sakkunnigförslaget.

138 §.

Paragrafen överensstämmer med de sakkunnigas förslag.

139 §.

Paragrafen är likalydande med de sakkunnigas förslag bortsett från att

sista punkten i första stycket fått utgå.

163, 165 och 198 §§.

Dessa stadganden överensstämmer, frånsett några jämkningar av formell

natur, med de sakkunnigas förslag.

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt

luftfartyg m. m. I

I de sakkunnigas förslag har de bestämmelser som avser exekutiv försäljning

av luftfartyg och reservdelar inarbetats i utsökningslagen. Såsom förut

anmärkts har dessa bestämmelser i departementsförslaget i stället sammanförts

till en särskild lag. Hänvisning till lagen har införts i 89 § utsökningslagen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

1 §•

Departementschefen. Liksom inskrivningslagen kunnat utarbetas med fartygsinteckningslagen

såsom huvudsakligt mönster kan utsökningslagens föreskrifter

om exekutiv försäljning av sjögående fartyg läggas till grund för

regleringen av de frågor som gäller försäljning av utmätt luftfartyg. I enlighet

härmed stadgas i första stycket av denna paragraf, att vid försäljning

av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar till luftfartyg

de föreskrifter som enligt utsökningslagen gäller beträffande försäljning

av fartyg, vilket blivit i fartygsregistret infört, skall äga tillämpning med

iakttagande av de särskilda bestämmelser som meddelas i förevarande lag.

Hänvisningen till utsökningslagens regler avser givetvis ej blott de speciella

föreskrifter som meddelas för sjögående fartyg utan även de bestämmelser

som gäller lös egendom i allmänhet. Bland regler i utsökningslagen, som ej

beröres av den särskilda lagens bestämmelser men som enligt den nämnda

hänvisningen blir tillämpliga å försäljning av luftfartyg, må nämnas 3 §

andra stycket, 89 § första stycket, 90 § andra stycket, 91 § fjärde stycket,

93 §, 94 § andra stycket samt 95 § andra och fjärde styckena; därjämte blir

åtskilliga regler i 6 kap. utsökningslagen tillämpliga.

Såsom de sakkunniga anfört är det angeläget att man såvitt möjligt tilllämpar

samma bestämmelser vid exekution i svenskt luftfartyg som när det

luftfartyg, vilket är föremål för utsökningen, hör hemma i annan stat. Vissa

särbestämmelser är dock erforderliga beträffande luftfartyg hemmahörande

i främmande stat, som biträtt inskrivningskonventionen. Dessa särbestämmelser

har upptagits i 6 § i förslaget till lag i anledning av Sveriges

tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt

till luftfartyg. Andra stycket av nu förevarande paragraf innehåller — i överensstämmelse

med 95 b § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag — en

erinran om nämnda bestämmelser.

2 §.

Denna paragraf, som innehåller föreskrift om auktionsförrättare, motsvarar

i huvudsak 90 § femte stycket utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

3 §.

I denna paragraf har upptagits bestämmelser om kungörande av auktion,

i huvudsak motsvarande 91 § tredje stycket utsökningslagen i de sakkunnigas

förslag. Bestämmelsen om skyldighet för auktionsförrättare!! att sända

personliga underrättelser har med hänsyn till inskrivningskonventionen fått

en något mera kategorisk avfattning än i sakkunnigförslaget.

4 §.

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om förfarandet vid upprättande

av borgenär sförteckning. Första stycket utgör — jämte 9 § — en

motsvarighet till de i 94 § första stycket utsökningslagen för sjögående far
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

13T

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

lyg gällande reglerna, medan återstoden av paragrafen är utformad i nära

anslutning till 94 a § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

5 §•

Bestämmelsen avser fastställande av lägsta budet vid auktionen och har

motsvarighet i 94 b § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga har i sitt förslag utformat bestämmelserna om lägsta budet

i nära anslutning till inskrivningskonventionen. Huvudregeln är enligt

förslaget, att försäljning ej får ske, om icke köpeskillingen överstiger de

fordringsbelopp, som har bättre rätt än den fordran för vars gäldande försäljningen

äger rum, samt kostnaderna för förfarandet. Från denna grundsats

om lägsta budets bestämmande föreslås dock två undantag. Det ena undantaget

avser det fall, då försäljningen gäller luftfartyg, genom vilket inom

riket skada tillfogats person eller egendom å jordytan, och den person

som led skadan ej kunnat utfå honom tillkommande ersättning på grund av

att å luftfartyget icke fanns försäkring mot sådan skada eller annan motsvarande

säkerhet, som täcker luftfartygets värde såsom nytt; i detta fall skall

vid försäljning som sker på begäran av den skadelidande eller hans rättsinnehavare

vad om lägsta bud är stadgat ej äga tillämpning. Detsamma gäller,

om försäljningen avser annat, samma ägare tillhörigt luftfartyg, som besväras

av inteckning tillkommande borgenär med inteckning jämväl i det fartyg

genom vilket skadan orsakats. Det andra undantaget avser reservdelar, vilka

utmätts på begäran av borgenär som ej har inteckning för sin fordran; lägsta

budet skall i sådant fall sättas till två tredjedelar av reservdelarnas värde.

Aktiebolaget Aerotransport har i sitt yttrande upptagit frågan om undantag

från grundsatsen om lägsta budets bestämmande i det fall då försäljning

av luftfartyg äger rum på begäran av skadelidande med anledning av skada

som tillfogats person eller egendom å jordytan. Bolaget ville erinra om den

nya tredjemansskadekonventionen på luftfartens område, varom enighet

nåtts vid en konferens i Rom i oktober 1952 mellan representanter för ett

stort antal stater, däribland Sverige. Denna konvention hade hittills undertecknats

av åtskilliga av dessa stater och det syntes därför kunna förväntas,

att den komme att vinna mera allmän anslutning. I konventionen föreskreves,

att vissa i konventionen angivna maximala ansvarsbelopp skulle vara

täckta av försäkring eller genom annan tillfredsställande säkerhet. Även

hittills syntes dock flygbolagen regelmässigt ha i tillfredsställande utsträckning

täckt tredjemansansvaret genom försäkringar, ofta på grund av ovillkorlig

föreskrift härom i gällande koncessioner. Vad anginge storleken av

den försäkring eller annan motsvarande säkerhet till skydd för tredjemansskador,

som enligt den föreslagna bestämmelsens innehåll skulle krävas för

alt bereda inteekningshavarna det erforderliga skyddet, skulle det uppenbarligen

kunna bli fråga om alldeles orimliga belopp. Inköpspriset på exempelvis

ett flygplan av typen Douglas DC—6B uppginge för närvarande till

omkring 7,3 miljoner kronor. Det kunde i sammanhanget nämnas att den

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 13,

nya tredjemansskadekonventionen stadgade ett maximiansvar — bortsett

från vissa fall av uppsåt — för skador, tillfogade genom flygplan av denna

storleksordning, på cirka 3,5 miljoner kronor. Då det enligt bolagets förmenande

vore principiellt oriktigt, att försäljning skulle kunna ske utan iakttagande

av den rätt, som genom en intecknings tillkomst varit avsedd att beredas

inteckningshavaren, och med hänsyn till att en bestämmelse som den

föreslagna ej heller enligt inskrivningskonventionen vore obligatorisk i de

nationella lagarna, borde den föreslagna bestämmelsen icke upptagas i lagen.

Departementschefen. Enligt inskrivningskonventionen art. VII och X skall

vid exekutiv försäljning iakttagas, att försäljning ej må ske med mindre alla

rättigheter, vilka vederbörligen styrkts och enligt konventionen har förmånsrätt

före utsökningsborgenärens fordran, täckes av köpeskillingen eller övertages

av köparen. Denna grundsats, som i vår nuvarande rätt har motsvarighet

beträffande fast egendom men ej i fråga om sjögående fartyg, har i överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag kommit till uttryck i första stycket

av förevarande paragraf.

I de sakkunnigas förslag har i anslutning till konventionen upptagits två

undantag från den nämnda grundsatsen om bestämmande av ett lägsta bud.

Det första undantaget avser exekutiv försäljning av luftfartyg, genom vilket

inom riket skada tillfogats person eller egendom å jordytan, och den person

som led skadan ej kunnat utfå honom tillkommande ersättning på

grund av att å luftfartyget icke fanns försäkring mot sådan skada eller annan

motsvarande säkerhet, som täcker luftfartygets värde såsom nytt, ävensom

försäljning av annat luftfartyg, som tillhör samma ägare och som

besväras av inteckning tillkommande borgenär med inteckning jämväl i det

fartyg genom vilket skadan orsakats. I sådant fall skall enligt förslaget —

vid försäljning som sker på begäran av den skadelidande eller hans rättsinnehavare

— vad om lägsta bud är stadgat ej äga tillämpning. Bestämmelsen

bör ses i samband med den av de sakkunniga — likaledes i anslutning

till inskrivningskonventionen — föreslagna ändringen i 144 § utsökningslagen,

innebärande att innehavare av inteckning i luftfartyg i fall

varom nu är fråga icke må göra sin rätt gällande till högre belopp än fyra

temtedelar av köpeskillingen, såvitt utmätningssökanden därigenom skulle

erhålla mindre ersättning än om försäkringen eller säkerheten täcker luftfartygets

värde såsom nytt.

Den ifrågavarande undantagsbestämmelsen innebär en begränsning i inleckningshavarens

förmånsställning, som i förekommande fall måhända kan

bli kännbar. Betänkligheter mot bestämmelsen har redan hos de sakkunniga

framförts av såväl bankföreningen som Aktiebolaget Aerotransport, och bolaget

har ånyo framfört dessa betänkligheter vid remissbehandlingen av de

sakkunnigas förslag. Även jag ställer mig tveksam i fråga om lämpligheten

av att införa en undantagsregel av detta slag. Såsom bolaget påpekat skulle

den medföra att luftfartygets ägare i vissa fall ålades en alltför omfattande

försäkringsplikt för att bereda inteckningshavaren det erforderliga skyddet.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

139

Bolaget har jämväl framhållit att möjlighet finnes att bereda tredje man

tillfredsställande skydd genom att meddela föreskrift om försäkringsplikt

såsom villkor vid beviljande av tillstånd till luftfart. På detta sätt kan erforderligt

skydd beredas åtminstone i sådana fall, där svenskt tillstånd erfordras

för rätt att utöva luftfart. Det är även att märka, att Sverige jämlikt

inskrivningskonventionen har full frihet att bestämma, huruvida en undantagsregel

av detta slag skall gälla. Vid övervägande av frågan har jag kommit

till den uppfattningen, att en regel av den ifrågasatta innebörden ej

bör upptagas i lagen. I samband med fortsatt lagstiftningsarbete på lufträttens

område i anslutning till 1952 års tredjemansskadekonvention kan

dock spörsmålet lämpligen upptagas till förnyad behandling.

Det andra i sakkunnigförslaget upptagna undantaget från grundsatsen om

bestämmande av lägsta budet avser reservdelar, vilka utmätts på begäran av

borgenär som ej har inteckning i reservdelarna för sin fordran. I detta fall

skall lägsta budet sättas till två tredjedelar av reservdelarnas värde. Beträffande

denna regel lämnar inskrivningskonventionen icke någon valfrihet åt

de enskilda konventionsstaterna. Den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen

har därför, med viss redaktionell jämkning, upptagits i andra stycket

av förevarande paragraf. Bestämmelsen kompletteras av föreskriften i

14 § andra punkten.

6 §.

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag, meddelas

vissa bestämmelser angående försäljning av flera luftfartyg eller av

luftfartyg jämte reservdelar.

Departementschefen. Då flera luftfartyg skall säljas vid exekutiv auktion,

torde såsom huvudregel böra gälla, att särskilt utrop av varje luftfartyg

skall äga rum. I de flesta fall bör man kunna räkna med att det bästa ekonomiska

resultatet uppnås, om varje luftfartyg säljes för sig, och särutrop

är givetvis nödvändiga i sådana fall, då något luftfartyg häftar för särskild

fordran eller luftfartygen har olika ägare. Om alla luftfartygen är i samma

ägares hand och häftar för samma fordringar, bör emellertid gemensamt

utrop ske, såvida ej ägaren eller någon av borgenärerna önskar att visst eller

vissa av luftfartygen skall säljas särskilt.

När försäljning skall ske i olika utrop, bör iakttagas, att särskild borgenärsförteckning

iordningställes för vad som skall säljas vid varje utrop.

En fordran kan därvid komma att upptagas till hela sitt belopp i flera borgenärsförteckningar,

t. ex. då fråga är om fordran som intecknats i flera luftfartyg.

Detta medför att förteckningen ej alltid blir definitiv utan kan komma

att ändras allt eftersom försäljningen fortskrider. Härom bör i förekommande

fall göras anmärkning i förteckningen (jfr 116 § första stycket utsökningslagen).

De grundsatser, som således skall gälla vid försäljning av flera luftfartyg,

bör gälla även vid försäljning av luftfartyg jämte intecknat lager av reserv
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

delar. Med hänsyn till regeln i 14 § andra punkten bör dock reservdelslager

ej få utropas gemensamt med luftfartyg i fall då fordran bevakats av borgenär,

som ej för fordringen har inteckning i reservdelarna.

Utsökningslagen innehåller ej några bestämmelser om hur det skall förfaras

vid utrop till försäljning av flera lösa föremål som utmätts för samma

fordran. I praxis torde det tillgå så att auktionsförrättaren efter eget

bedömande uppdelar godset för försäljning i skilda poster på sätt som finnes

lämpligt för att bästa möjliga ekonomiska resultat skall uppnås. På

grund av reglerna om lägsta budet torde emellertid en särskild bestämmelse

vara erforderlig beträffande tillvägagångssättet vid försäljningen i det fall,

då intecknade reservdelar skall säljas utan att utrop gemensamt med luftfartyg

äger rum. Såsom huvudregel torde kunna uppställas, att hela lagret

skall utropas i en enda post. På begäran av lagrets ägare eller av någon av

borgenärerna bör emellertid uppdelning i skilda poster äga rum. Härvid

måste dock auktionsförrättaren göra förbehåll om att försäljningen blir

gällande endast under förutsättning att den efter utrop av en eller flera

poster kan godkännas enligt de stadgade grunderna beträffande det bud

som måste avgivas för att försäljning må ske.

7 §•

Paragrafen innehåller bestämmelser om anslutningsrätt i konkurs och

motsvarar 94 c § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag skall anslutningsrätt

tillkomma borgenär, som i konkursen bevakat fordran, förenad med förmånsrätt

i egendomen. Av de sakkunnigas motiv framgår, att med det valda

uttrycket avses innehavare av fordran förenad med luftpanträtt, intecknad

fordran, fordran förenad med retentionsrätt och fordran med förmånsrätt

enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Denna avgränsning synes riktig. Det kan

möjligen ifrågasättas, huruvida det är behövligt att tillerkänna innehavare

av fordran enligt 17 kap. 4 § handelsbalken anslutningsrätt, eftersom den

förmånsrätt som tillkommer sådan fordran ej är speciellt knuten till viss

egendom och för övrigt i förmånsrättsordningen kommer efter intecknad

fordran. Innehavare av fordran enligt 17 kap. 4 § handelsbalken torde likväl

i vissa fall kunna ha intresse av att egendomen blir såld, och då anslutningsrätten

underlättar försäljning genom att lägsta budet sänkes, bör sådan rätt

tilläggas honom. Anslutningsrätt bör sålunda i överensstämmelse med de

sakkunnigas förslag tillkomma samtliga de nyss nämnda kategorierna fordringshavare.

Det i den föreslagna lagtexten valda uttryckssättet synes emellertid

ej lyllt tydligt. Till förebyggande av tvekan har därför i departementsförslaget

uttryckligen stadgats, att anslutningsrätt skall tillkomma den som

i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning

häftar eller som är förenad med luftpanträtt i egendomen eller varmed följer

lätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt som i

17 kap. 4 § handelsbalken sägs (jfr även förslaget till ändrad lydelse av

71 § konkurslagen).

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

141

8 §•

Denna paragraf motsvarar första och andra styckena av 94 d § utsökningslagen

i de sakkunnigas förslag.

Departementschefen. I paragrafen regleras frågan om den omfattning i

vilken fordran må innestå i avräkning å köpeskillingen. Inskrivningskonventionen

stadgar i art. VIII, att exekutiv försäljning av luftfartyg i enlighet

med konventionens föreskrifter medför att luftfartyget övergår i köparens

ägo fritt från alla rättigheter för vilka köparen icke iklätt sig ansvar.

1 de sakkunnigas förslag har denna bestämmelse i konventionen kommit till

uttryck på så sätt, att fordran med vissa angivna undantag må innestå i avräkning

å köpeskillingen »såvitt köparen sådant medgiver». Enligt denna

formulering skulle det enbart ankomma på köparen att bestämma huruvida

fordran finge innestå. En fordran som ej är förfallen till betalning skulle

sålunda kunna kvarstå oberoende av inteckningshavarens vilja, om köparen

så önskade. Såsom redan framhållits i anslutning till 20 § första stycket

förslaget till inskrivningslag bör emellertid för avräkning krävas samtycke

av både köpare och inteckningshavare. För att denna grundsats skall komma

till tydligt uttryck i de exekutionsrättsliga reglerna har i första stycket av

förevarande paragraf stadgats, att avräkning får ske efter överenskommelse

mellan inteckningshavaren och köparen.

Såsom de sakkunniga föreslagit bör det emellertid ej vara tillåtet att

avräkna fordran, som är tvistig eller beroende av villkor, och ej heller

fordran, beträffande vilken inteckning är beroende på särskild prövning

eller avgjord genom beslut som ej vunnit laga kraft eller som är sökt men

ej beviljad. Denna inskränkning i avräkningsmöjligheten har angivits genom

en hänvisning till 108 och 109 §§ utsökningslagen. Därjämte har ytterligare

en begränsning stadgats, avseende det fall att inteckningen omfattar

flera luftfartyg eller luftfartyg jämte reservdelar. I detta fall får

avräkning ske endast under förutsättning att all den intecknade egendomen

utmätts och säljes i gemensamt utrop. Motivet för denna begränsning

är att inteckning som meddelats i flera luftfartyg eller i luftfartyg

jämte reservdelar bör avvecklas i den mån inskrivningsenheten brytes vid

den exekutiva försäljningen.

Enligt andra stycket i paragrafen skall det som ej innestår av köpeskillingen

gäldas i reda penningar. Det torde ej vara behövligt att i lagtexten

giva uttryck åt den självklara grundsatsen, att köparen, när han själv är

berättigad till betalning, äger avräkna motsvarande belopp å köpeskillingen

(jfr 131 § utsökningslagen samt 95 § andra stycket samma lag enligt

de sakkunnigas förslag).

Tredje stycket i förevarande paragraf har i förhållande till motsvarande

bestämmelse i sakkunnigförslaget något jämkats.

9 §■

Denna bestämmelse har motsvarighet i 94 § första stycket fjärde punkten

och 94 d § tredje stycket utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

10 §.

Stadgandet i denna paragraf motsvarar 95 § första stycket andra punkten

utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

11 §.

Paragrafen innehåller i sak samma regler som 94 e § utsökningslagen

i de sakkunnigas förslag.

12 §.

Bestämmelsen har motsvarighet i 95 § tredje stycket och 95 a § tredje

stycket utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

Departementschefen. I 95 § tredje stycket utsökningslagen finns beträffande

sjögäende fartyg regler om anordnande av ny auktion för den händelse

köpeskillingen ej blir behörigen gulden. I de sakkunnigas förslag har

nämnda lagrum omarbetats för att det skall täcka även det fall, då fråga

är om försäljning av luftfartyg, varvid ledning hämtats från motsvarande

regler beträffande fast egendom i 130 § utsökningslagen. Då det nu gäller

att upptaga bestämmelser i ämnet i förevarande särskilda lag skulle det

måhändå vara tillfyllest att i tillämpliga delar hänvisa till nämnda båda

lagrum i utsökningslagen. För att förebygga oklarhet har emellertid en

särskild bestämmelse upptagits.

Till denna bestämmelse har såsom ett andra stycke fogats de särskilda

regler om borgenärsförteckningen och lägsta budet, som skall iakttagas

vid den nya auktionen. De sakkunniga har med förebild i 135 § utsökningslagen

upptagit stadgande härom i 95 a § tredje stycket, vartill departementsförslaget

i huvudsak ansluter sig.

13 §.

Bestämmelserna i denna paragraf kompletterar stadgandena i 12 § och

har motsvarighet i 143 § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

14 §.

Paragrafen har motsvarighet i första och tredje punkterna av 144 § andra

stycket utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.

Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag skall innehavare av

inteckning i reservdelar ej kunna till förfång för utmätningssökande ulan

inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två

tredjedelar av köpeskillingen minskad med kostnaderna för förfarandet.

Emellertid torde det ej vara avsett att även borgenär med retentionsrätt

eller förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken skall stå tillbaka för utmätningssökande

med sämre förmånsrätt. För att någon tvekan i detta

avseende ej skall uppkomma har ordalagen i paragrafen något jämkats.

Andra punkten i 144 § andra stycket utsökningslagen i sakkunnigförslaget

har uteslutits av skäl, som framgår av kommentarerna till 5 §.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

15 §.

I de sakkunnigas förslag har 148 § utsökningslagen jämkats för att lagrummet

skulle bli tillämpligt även beträffande försäljning av luftfartyg. I

förevarande paragraf har en särskild bestämmelse i ämnet upptagits.

16 §.

Paragrafen motsvarar 95 a § andra stycket utsökningslagen i de sakkunnigas

förslag.

17 §.

I denna paragraf meddelas bestämmelser om underrättelse till inskrivningsdomaren

och luftfartsstyrelsen angående exekutiv auktion. Motsvarande

bestämmelser återfinns i 168 § utsökningslagen i de sakkunnigas

förslag. I överensstämmelse med de föreslagna ändringarna i 85 och 88 §§

utsökningslagen har emellertid skyldigheten att sända uppgifter begränsats

till luftfartyg som införts i luftfartygsregistret jämte reservdelar till

sådant fartyg. Anmälan enligt andra stycket saknar betydelse för luftfartsstyrelsen

(jfr 88 § utsökningslagen).

18 §.

Paragrafen innehåller bestämmelse angående klagan över utmätningsmans

eller överexekutors åtgärd.

Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse

av 202, 203, 211 och 213 §§ utsökningslagen skall, såvitt rör luftfartyg eller

intecknade reservdelar till sådant fartyg, beträffande klagan över utmätningsmans

eller överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning

av köpeskilling eller av medel, som eljest finns att redovisa, gälla

samma regler som beträffande försäljning av fast egendom. I förevarande

paragraf har meddelats en bestämmelse, som generellt ger uttryck åt denna

grundsats och sålunda gör de nämnda ändringarna i utsökningslagen överflödiga.

Det torde böra anmärkas, att de sakkunnigas förslag till ändrad

lydelse av 211 § utsökningslagen berör jämväl sjögående fartyg, och i detta

hänseende innebär alltså departementsförslaget en saklig ändring i sakkunnigförslaget.

Även om den ifrågavarande ändringen beträffande sjögående

fartyg i och för sig är motiverad, synes det dock ej vara påkallat att

upptaga spörsmålet i detta sammanhang.

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen.

21 §.

Paragrafen överensstämmer med de sakkunnigas förslag med den ändringen

att den i sista stycket föreskrivna anmälningsskyldigheten begränsats

till luftfartyg, som blivit infört i luftfartygsregistret, jämte intecknade

reservdelar till sådant fartyg (jfr 85 och 88 §§ förslaget till lag om ändring

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

i utsökningslagen samt 17 § förslaget till lag med vissa bestämmelser om

försäljning av utmätt luftfartyg m. m.). Härutöver har stadgandet formellt

jämkats.

24 och 26 §§.

I dessa paragrafer har i förhållande till de sakkunnigas förslag vidtagits

ändringar motsvarande ändringarna i 21 §.

29 och 62 §§.

Dessa stadganden överensstämmer med sakkunnigförslaget.

71 §.

Stadgandet motsvarar i huvudsak de sakkunnigas förslag. Fjärde stycket

har dock omredigerats i överensstämmelse med 7 § i förslaget till lag med

vissa bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. Vidare har

sista punkten i femte stycket uteslutits, då vad därstädes stadgas får anses

självklart och därför icke behöver komma till uttryck i en särskild lagregel.

73, 76 och 126 §§.

Dessa paragrafer överensstämmer med de sakkunnigas förslag, frånsett

ett par formella jämkningar i 73 och 76 §§.

198 §.

I de sakkunnigas förslag har den formella ändringen vidtagits, att den

beträffande luftfartyg och reservdelar erforderliga bestämmelsen upptagits i

ett nytt särskilt stycke. I fråga om den anmälningsskyldighet som avses

i paragrafen har införts samma begränsning som i 21 och 26 §§.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§

lagsökningslagen.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen om

dödande av förkommen handling.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen om dödande av

vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen angående förbud mot

lufttrafik över svenskt område.

Dessa förslag överensstämmer med de av de sakkunniga framlagda förslagen

i samma ämnen.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen om straff

för olovlig varuinförsel.

De sakkunniga har föreslagit bl. a. att den i 9 inom. stadgade möjligheten

att förklara luftfartyg förverkade skall begränsas till luftfartyg med en

högsta vikt understigande fyra ton.

Luftfartsstyrelsen har i sitt remissyttrande erinrat om att styrelsen i yttrande

till de sakkunniga anfört, att den föreslagna gränsdragningen ur flera

synpunkter vore mindre lämplig och att en bättre utväg vore att uppmjuka

förverkandebestämmelserna. Styrelsen vidhölle, att en gränsdragning, särskilt

sådan som den föreslagna, vore olämplig. I viktklasserna över fyra och

upp till tio ton förekomme nämligen flera typer av luftfartyg, vilka mycket

väl kunde användas för smuggling. Enligt inkomna meddelanden från den

internationella kriminalpoliskommissionen rörande bekämpande av olaga

iufttrafik m. m. förekomme också bland för närvarande misstänkta utländska

luftfartyg åtminstone ett i denna storleksklass. Styrelsen ville därför i stället

föreslå att förverkande icke skulle inträda, därest luftfartyget vid smugglingstillfället

begagnats i regelbunden luftfart. Den smuggling, som förekomme

med luftfartyg i dylik luftfart, syntes nämligen knappast kunna

länkas äga rum med ägarens eller innehavarens vetskap.

Departementschefen. Luftfartsstyrelsens förslag, att förverkandepåföljd

skall kunna inträda beräffande alla luftfartyg, som ej vid smugglingstillfället

begagnas i regelbunden luftfart, medför att avgränsningen ej blir fullt

fixerad, då det kan erbjuda svårigheter att avgöra vad som skall anses såsom

regelbunden luftfart. En begränsning med hänsyn till luftfartygets vikt

står i överensstämmelse med vad som under avsevärd tid tillämpats i fråga

om sjögående fartyg. Var en viktgräns bör dragas kan vara föremål för delade

meningar, men jag finner ej skäl att avvika från de sakkunnnigas förslag.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § lagen med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

I jämförelse med sakkunnigförslaget har 2 mom. jämkats i formellt avseende.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen om straff

för olovlig varuutförsel.

Detta lagförslag överensstämmer med vad de sakkunniga föreslagit.

Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft så snart inskrivningskonventionen

efter skedd ratificering blir gällande för Sverige. Då någon

bestämd dag härför icke kan angivas på förhand, bar beträffande samtliga

lagförslag angivits, att de skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

10 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1^6 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag om inskrivning av rätt till luftfartyg;

2) lag om registrering av luftfartyg m. m.;

3) lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande

internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;

4) lag om ändring i handelsbalken;

5) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218)

om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område;

6) lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862

(nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer;

1) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om

försäkringsavtal;

8) lag om ändring i utsökningslagen;

9) lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

m. m.;

10) lag om ändring i konkurslagen;

H) lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december

1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag);

12) lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 85) om dödande av förkommen handling;

13) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486)

om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;

14) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen;

15) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182)

angående förbud mot lufttrafik över svenskt område;

16) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1923 (nr 147)

om straff för olovlig varuinförsel;

17) lag om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin; samt

18) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398)

om straff för olovlig varuutförsel.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, vilka

äro fogade som bilaga (Bilaga A)i till detta protokoll, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

F

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Lars-Erik Samuelsson. 1

1 Bilagan har här uteslutits utom såvitt avser de under l)-3) och 8)-10) upptagna förslagen.

, J"e.*!ut.na1 de!ar är bilagan, bortsett från vissa formella jämkningar i förslagen under 16) och

I/), likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

147

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om inskrivning av rätt till luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Vad i denna lag är stadgat om inteckning i luftfartyg och om vissa anteckningar

beträffande sådant fartyg äger tillämpning på luftfartyg, som

är infört i det svenska luftfartygsregistret.

Om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är

särskilt stadgat.

2 §•

Ärenden som avses i denna lag (inskrivningsårenden rörande luftfartyg)

upptagas av den inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt som är därtill

utsedd.

över sådana ärenden skall föras särskild inskrivningsbok.

Om beviljande av inteckning.

3 §.

Där ägaren det medgiver, må luftfartyg genom inskrivning i inskrivningsboken

intecknas till säkerhet för fordran å visst belopp i penningar.

Inteckning må till säkerhet för samma fordran meddelas i flera luftfartyg,

såframt fartygen förut äro fria från inteckning eller vart och ett av fartygen

allenast besväras av inteckning för fordran, vilken jämväl är intecknad i de

övriga fartygen. Luftfartyg, som enligt vad nu sagts är intecknat för samma

fordran som annat fartyg, må ej särskilt intecknas.

Ej må inteckning meddelas i lott av luftfartyg.

4 §.

Inteckning i luftfartyg må, om fartygets ägare medgiver det, beviljas

eller utsträckas att gälla jämväl i lager av reservdelar, som tillhör fartygsägaren,

eller i honom tillhörig lott av sådant lager, såvida delarna till art

och ungefärligt antal förtecknats i fordringshandlingen eller i därvid fogad

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

bilaga och förvaras på angivna platser här i riket eller i annan stat som biträtt

den i''Genéve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt

erkännande av rätt till luftfartyg; och skall beträffande sådant

intecknande vad i 3 § andra stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stället

för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flygkroppen

samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte

delar därav.

5 §•

Medgivande av inteckning skall tecknas å handling, varå fordran grundas,

samt innefatta uppgift om luftfartygets nationalitets- och registreringsbeteckning;

och varde medgivandet av vittnen styrkt.

6

Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i huvudskrift ingivas

till inskrivningsdomaren.

Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande som i 5 § sägs, skall ansökningen

avslås.

7 §•

Inteckning i lutttartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit

inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.

Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt

vad luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas att

frän honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen. Har

fartyget varit i utländsk ägo, skall dock, såframt ej eljest laga hinder möter,

inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets

införande i registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin

rätt från den däri först införde ägaren.

Har luftfartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygsregistret

och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela

den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från

den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökningen,

ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej

eljest laga hinder möter.

8 §•

Är fråga om inteckning i reservdelar, skall genom intyg av trovärdig

person eller annorledes nöjaktigt styrkas att reservdelarna eller den lott

av dessa, vari inteckningen skall gälla, tillhör luftfartygets ägare.

9 §•

Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om åtkomst

till luftfartyg eller reservdelar.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

10 §.

Har, då inteckning sökes, talan väckts om klander å den uppgivne ägarens

fång eller om återgång därav, vare ansökningen vilande i avbidan

på målets utgång. Fulllöljes ej ansökningen senast å den inskrivningsdag

som infaller näst efter tre månader från det dom eller beslut, varigenom målet

avgjorts, vunnit laga kraft, vare ansökningen förfallen.

11 §•

Överlåter någon till annan luftfartyg eller lott i sådant fartyg, och har,

innan ny ägares fång anmäles till luftfartygsregistret, inteckning blivit

sökt på grund av tidigare ägares medgivande, utgöre överlåtelsen ej hinder

för inteckningens beviljande.

Sökes inteckning samma dag ny ägares fång anmäles till luftfartygsregistret

eller därefter, skall ansökningen avslås, utan så är att nye ägaren

iklätt sig förbindelse att låta luftfartyget intecknas på grund av tidigare

ägares medgivande eller eljest är med honom lika förbunden.

12 §.

Upplyses att före den dag inteckning sökes eller ock samma dag ansökningen

göres den egendom som ansökningen avser tagits i mät, och visas

ej att utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen avslås.

13 §.

Är, när inteckning sökes, den som inteckningen medgivit eller, där flera

äro som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller meddelas

beslut om egendomsavträde samma dag som ansökningen göres, skall ansökningen

avslås.

Om intecknings verkan och omfattning.

14 §.

Sedan inteckning i luftfartyg meddelats, njute fordringsägaren panträtt

i fartyget.

Panträtten omfattar förutom flygkroppen jämväl motorer, propellrar, radioutrustning,

instrument och andra tillbehör, som äro avsedda att användas

i luftfartyget, vare sig de äro anbragta däri eller tillfälligt skilda därifrån.

Har tillbehör förvärvats under villkor att överlåtaren skall äga rätt att

återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att äganderätten

därtill skall förbliva hos överlåtaren intill dess betalning erlagts eller

annan förutsättning uppfyllts, må villkoret ej göras gällande mot inteckningshavaren.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

15 §.

Omfattar inteckning jämväl reservdelar, njute inteckningshavaren panträtt

i dessa, såframt vid förvaringsplatsen genom hans försorg finnes anslaget

väl synligt tillkännagivande om inteckningen, med angivande av dess

omfattning samt inteckningshavarens namn och adress, ävensom därom

att inteckningen inskrivits i den här i riket förda inskrivningsboken för

luftfartyg.

16 §.

Ersättes intecknad reservdel med annan, häfte i stället denna för panträtten.

17 §.

Är inteckning meddelad i flera luftfartyg, häfte ettvart av fartygen för

den intecknade fordringens hela belopp.

Omfattar inteckning ett eller flera luftfartyg jämte reservdelar, skola jämväl

reservdelarna svara för hela det intecknade beloppet.

18 §.

Angående inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av

tagen försäkring, är särskilt stadgat.

Ersättning, som på annan grund utgår för skada å intecknad egendom,

häfte icke i egendomens ställe för intecknad fordran.

19 §.

Ej må panträtt, som inteckning medför, särskilt göras gällande i viss

lott av vad som intecknats.

20 §.

Varder intecknad egendom utmätningsvis såld, njute inteckningshavaren

betalning ur egendomen, ändå att fordringen eljest ej är till betalning förfallen.

Samma lag vare, om intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes

så försämras, att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas, eller om

intecknat reservdelslager icke vidmakthålles i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som överenskommits eller eljest får anses avtalat.

Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.

21 §.

Vill ägaren av den intecknade egendomen i stället för en inteckningshandling

sätta en eller flera andra handlingar innefattande medgivande av

inteckning för motsvarande belopp, ingive inteckningshandlingen jämte den

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

eller de handlingar, som skola sättas i stället, till inskrivningsdomaren; och

göre denne om utbytet anteckning i inskrivningsboken samt anmärke å den

eller de nya inteckningshandlingarna vad för inteckningsrättens bedömande

är av betydelse. Utbyte varom nu sagts må ock ske på begäran av inteclcningshavare,

där det visas att den intecknade egendomens ägare samtyckt

till åtgärden.

22 §.

Företes fordringshandlingen för inskrivningsdomaren med begäran om inteckningens

dödande helt och hållet eller för visst belopp eller, där flera

luftfartyg äro intecknade för samma fordran, i visst fartyg, varde i enlighet

därmed inteckningen dödad, där det visas att ägaren av den egendom,

beträffande vilken dödning skall ske, samtyckt till åtgärden.

Under de villkor som angivas i första stycket äge innehavare av sådan

inteckning, som omfattar jämväl reservdelar, få inteckningen dödad i samtliga

reservdelar eller i de reservdelar som förvaras på viss plats.

Dödande av inteckning i visst luftfartyg eller i reservdelar må ej ske

så, att inteckningsförhållandena efter åtgärden komma att stå i strid mot

vad i 3 § andra stycket eller 4 § första stycket stadgas.

23 §.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, äge vad i 22 § är stadgat

i fråga om intecknings dödande motsvarande tillämpning.

Är egendomen besvärad av flera inteckningar, må ej någon av dem sättas

efter annan, med mindre den tillika sättes att gälla efter den eller de inteckningar,

vilka äga lika rätt som eller bättre rätt än denna.

24 §.

Varder intecknat luftfartyg enligt vad därom är särskilt stadgat avfört ur

luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren, sedan anmälan om förhållandet

inkommit från luftfartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag avföra inteckningen

ur inskrivningsboken.

25 §.

Sker försäljning av luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg

i den ordning som är stadgad beträffande försäljning av utmätt sådan

egendom, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,

den sålda egendomen icke vidare häfta för annat intecknat belopp än

sådant, som fått innestå i egendomen i avräkning å köpeskillingen. Omfattar

inteckningen i den sålda egendomen jämväl annan egendom, skall denna

icke vidare häfta för belopp, som täckes av köpeskillingen för den sålda

egendomen.

I fall då enligt vad därom är särskilt stadgat mellan rättsägare i utmätt

egendom, som omfattas av inteckning i luftfartyg, medel skola fördelas ändå

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

att försäljning av egendomen ej skett, och betalning därvid utfaller å huvudstolen

av intecknad fordran, vare inteckningen till motsvarande belopp utan

verkan.

26 §.

Har domstol, vid meddelande av förklaring att luftfartyg skall vara förverkat

till kronan, tillika beträffande inteckning i fartyget förklarat att

panträtten i fartyget skall upphöra, må, sedan domen vunnit laga kraft, inteckningen

dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, ändå

att inteckningshandlingen i huvudskrift ej företes.

Om ägarehypotek.

27 §.

Hai intecknad fordringshandling blivit inlöst utav ägaren av den intecknade

egendomen eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för

handen att inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgivas

med oförändrad inteckningsrätt.

28 §.

Innehaves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis säljes, av

ägaren, må denne vid försäljningen tillgodonjuta samma rätt som skulle

tillkomma annan innehavare av inteckningen; dock att, där i handlingen

ränta är förskriven, sådan ej må räknas ägaren till godo. Är ägaren försatt

-• konkurs, äge konkursboet den rätt nu sagts.

Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att ägaren gjort avbetalning

å belopp varför egendomen på grund av inteckning häftar eller att inteckning

i egendomen belånats till lägré belopp än det varå den lyder, skall i

fråga om den del av intecknade beloppet, som icke tillkommer inteckningshavaren,

vad i första stycket är stadgat äga tillämpning; dock att inteckningshavaren

för sin fordran äger företräde.

29 §.

Har ägare av intecknad egendom gjort avbetalning å inteclcnat belopp,

vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

av ägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen

lör inskrivningsdomaren för avbetalningens antecknande i inskrivningsboken.

I boken skall anmärkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt

för avbetalade beloppet.

Sedan anteckning om avskrivning sålunda skett, må, där ägaren det begär

och tillika ingiver handling innefattande medgivande som i 5 § sägs, inteckning

till belopp motsvarande vad sålunda avskrivits meddelas att gälla

med förmånsrätt näst efter inteckningshavarens återstående fordran. Ägaren

må ock utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad

till belopp motsvarande vad som avskrivits.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

30 §.

Utmätes ägarens rätt till andel i inteckning eller varder han, där sådan

rätt tillkommer honom, försatt i konkurs, vare inteckningshavaren, ändå

att han betingat sig annat, pliktig att på begäran av utmätningsmannen

eller konkursförvaltaren uppvisa inteckningshandlingen för avskrivnings

såsom i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan avskrivning

sålunda skett, må inteckning å det avskrivna beloppet med ränta meddelas

på ansökan av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren, ändå att

inteckningsmedgivandet icke är tecknat å sådan handling som i 5 § sägs..

Handling, på grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att

beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

Om gäldenärs ansvarighet för intecknad fordran.

31 §.

Låter innehavare av intecknad fordran ny ägare till den intecknade egendomen

å inteckningshandlingen teckna förbindelse, varigenom han övertager

skulden, vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, där ej annat

är avtalat.

32 §.

Har innehavare av skuldförbindelse, till säkerhet för vilken inteckning

blivit fastställd i egendom som sedermera kommit i annan ägares hand,

låtit inteckningen utan samtycke av förbindelsens utgivare helt eller delvis

dödas eller nedsättas, och kan fordran till följd därav icke ur egendomen

uttagas, vare utgivaren fri från ansvar för fordringen. Vad nu är sagt

om förbindelsens utgivare gälle ock om annan ägare, som åtagit sig skulden

eller eljest svarar för denna i utgivarens ställe.

33 §.

Har vid försäljning av utmätt intecknad egendom i den ordning som för

sådan försäljning är stadgad borgenär, som i egendomen har inteckning

för fordran, ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter överenskommelse

med köparen intecknat belopp, som kunnat ur köpeskillingen

gäldas, kvarstå i egendomen, vare den som personligen svarade för fordringen

fri från ansvarighet för sådant belopp. Samma lag vare i fråga om belopp,

som köparen i egenskap av inteckningshavare fått avräkna å köpeskillingen.

34 §.

Låter ägaren av intecknat luftfartyg utan inteckningshavarens samtycke

föra fartyget till stat, varest här i riket verkställd inskrivning ej erkännes

i överensstämmelse med den i 4 § omförmälda konventionen, vare ägaren,

i den mån inteckningen till följd av denna åtgärd ej kan göras gällande,

personligen ansvarig för den intecknade fordringen, ändå att sådan ansvarighet

ej förut ålåg honom.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

Om intecknings ogiltighet i vissa fall.

35 §.

Utan hinder av inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet lagligen

prövas.

36 §.

Beviljas inteckning på grund av medgivande av annan än den som är

rätt ägare, vare inteckningen ogill, där ej sådant fall är för handen som i

11 § sägs eller annat eljest följer av vad särskilt är stadgat.

37 §.

Har inteckning meddelats i strid mot vad i 13 § stadgats, vare den utan

verkan.

Om vissa anteckningar i inskrivningsboken.

38 §.

Vill någon att i inskrivningsboken skall antecknas att han innehar fordringshandling,

på grund varav inteckning beviljats eller ansökan därom förklarats

vilande, uppvise handlingen i huvudskrift för den inskrivningsdomare

som handlägger inskrivningsärenden rörande luftfartyg; och göre denne i

boken anteckning om innehavet.

Uppvisande varom nu är sagt må ock ske inför annan inskrivningsdomare.

Denne skall, då sådant sker, å handlingen teckna bevis om uppvisandet

och ändamålet därmed ävensom därom utfärda särskilt bevis; sedan ingive

inteckningshavaren för anteckningens verkställande sistnämnda bevis till

den inskrivningsdomare, som i första stycket avses.

Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningsliandling,

hos inskrivningsdomaren i skriftlig av vittnen styrkt

handling att innehavet upphört, varde förhållandet i inskrivningsboken

antecknat.

39 §.

Den som i inteckningsärende, enligt de grunder som angivas i 7 §, ansetts

vara ägare av luftfartyg, varde i sådan egenskap antecknad i inskrivningsboken.

Har ny ägare av intecknat luftfartyg blivit införd i luftfartygsregistret,

skall inskrivningsdomaren, sedan underrättelse därom inkommit från luftfartsstyrelsen,

å nästa inskrivningsdag anmärka förhållandet i inskrivningsboken.

40 §.

Var som väckt talan om klander å annans åtkomst till luftfartyg eller

om återgång av köp, byte eller gåva av sådant fartyg vare skyldig att anmäla

förhållandet för antecknande i inskrivningsboken. Rätten skall, om

så erfordras, giva käranden nödig tid till sådan anmälan innan förberedel
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

sen i målet avslutas. Försummas denna tid, vare käromålet förfallet. Visas

att målet avgjorts genom laga kraft ägande dom eller beslut, varde ock därom

anteckning gjord i inskrivningsboken.

Är inteckning ogill till följd av vad i 36 eller 37 § stadgas, skall anteckning

därom ske i inskrivningsboken, när förhållandet styrkes.

41 §.

Då utmätning skett av luftfartyg eller till sådant fartyg hörande, intecknade

reservdelar, eller då jämlikt 71 § konkurslagen äskats att intecknad

sådan egendom må utmätningsvis säljas, skall, sedan i enlighet med 85 §

utsökningslagen bevis härom inkommit till inskrivningsdomaren, å nästa

inskrivningsdag göras anteckning om förhållandet i inskrivningsboken. Inkommer

anmälan att utmätningen upphävts eller att frågan om egendomens

försäljning eljest förfallit, varde ock det i boken antecknat.

Har egendom blivit såld i den ordning som är stadgad beträffande försäljning

av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar, varde

anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivningsboken,

när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommer till

inskrivningsdomaren. Var egendomen intecknad, skall i inskrivningsboken

tillika antecknas den verkan som försäljningen enligt vad i 25 § stadgas

medför beträffande inteckningen. Skedde ej försäljning, men skola ändock

enligt vad därom är särskilt stadgat medel fördelas mellan rättsägare i egendomen,

skall motsvarande anteckning göras när fördelningslängden inkommer.

Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som i

26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskrivningsdomaren,

som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhållandet

i inskrivningsboken.

42 §.

Anmäler någon skriftligen, att han för fordran å bärgarlön eller å ersättning

för särskilda oundgängliga kostnader för bevarande av luftfartyg äger

luftpanträtt i fartyget enligt vad därom är särskilt stadgat, skall inskrivningsdomaren,

om anmälningen sker inom tre månader från det bärgningen

eller åtgärderna för bevarandet avslutades, å nästa inskrivningsdag göra

anteckning om anmälningen i inskrivningsboken.

Visas att genom fordringens betalning eller annorledes panträtten upphört

att gälla, varde ock det antecknat i inskrivningsboken.

43 §.

Har i luftfartygsregistret, enligt vad därom är särskilt stadgat, blivit anmärkt

att beträffande visst luftfartyg inträffat förhållande av beskaffenhet

att böra föranleda fartygets avförande ur registret men att detta ej kunnat

ske på grund av att inteckningshavare ej samtyckt till åtgärden, skall inskrivningsdomaren,

sedan anmälan om förhållandet inkommit från luftfartsstyrclsen,

å nästa inskrivningsdag göra anteckning därom i inskrivningsboken.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Vissa bestämmelser om förfarandet hos inskrivningsdomaren.

44 §.

Inskriv ningsärende rörande luftfartyg ma upptagas allenast å inskrivningsdag.

Ansökan i sådant ärende anses ej gjord innan den upptages å inskrivningsdag.

Anmälan som avses i 42 § skall anses gjord då den inkommer till inskrivningsdomaren.

45 §.

över samtliga inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall genom inskrivningsdomarens

försorg föras dagbok.

46 §.

När inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer, anskaffe inskrivningsdomaren

skyndsamt från luftfartsstyrelsen bevis om vad registret innehåller

beträffande sådana förhållanden, vilka kunna vara av betydelse för

ärendets behandling.

47 §.

Handlingar i inskrivningsärenden rörande luftfartyg skola sammanföras

i akter.

Har sökande eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring av betydelse

för ärendets prövning, eller har särskild utredning i ärendet funnits

nödig, skall vad därom antecknats upptagas i akten och bestyrkas av inskrivningsdomaren.

48 §.

Om inskrivningsdomarens beslut eller annan åtgärd, som vidtagits med

anledning av ansökan hos inskrivningsdomaren, meddelas besked genom

bevis, som tecknas å den till grund för ansökningen åberopade handlingen.

Beviset skall angiva det rum i inskrivningsboken, vari inskrivningen verkställts.

Bevis angående inteckning i reservdelar skall innehålla erinran om

vad i 15 § stadgas.

Innefattar beslutet, att ansökan ej bifallits, skall sökanden eller hans ombud

genast i rekommenderat brev underrättas om skälen för beslutet.

När inteckningshavare enligt vad därom är särskilt stadgat för inskrivningsdomaren

uppvisar inteckningshandlingen för att lämna samtycke till

att det intecknade luftfartyget avföres ur luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren

dels utfärda särskilt bevis om uppvisandet och ändamåiet

därmed dels ock teckna sådant bevis å inteckningshandlingen.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

157

49 §.

Bifalles ansökan om meddelande av inteckning eller om annan åtgärd

beträffande inteckning, varde i enlighet därmed inskrivning gjord i inskrivningsboken.

Bifalles ej ansökningen, skall i boken inskrivas allenast att ärendet

uppskjutits eller att ansökningen förklarats vilande eller avslagits; anteckning

om skälen för beslutet upptages i akten.

50 §.

Sökes inteckning i luftfartyg och varder ej ansökningen av inskrivningsdomaren

genast avslagen genom beslut som vinner laga kraft, beviljas sådan

inteckning eller inträffar förhållande, som medför att intecknat luftfartyg

icke längre besväras av inteckning, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen

giva luftfartsstyrelsen meddelande därom. Samma lag vare, när

det antecknas att talan som avses i 40 § första stycket blivit väckt eller

slutligen avgjord.

Om besvär.

51 §.

Över inskrivningsdomarens beslut enligt denna lag må klagan föras hos

hovrätten genom besvär.

Beträffande anförda besvär ävensom beslut som av inskrivningsdomaren

eller högre rätt meddelas i anledning av besvären skall anteckning verkställas

i inskrivningsboken.

52 §.

Har beslut, varigenom ansökan om intecknings beviljande helt eller till

någon del avslagits, blivit till följd av besvär ändrat, vare sökanden pliktig

att senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter tre månader från

det beslutet om ändringen vann laga kraft, förete detsamma hos inskrivningsdomaren,

vid äventyr att i annat fall den inteckning, som på grund av

beslutet beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag beslutet företes

för inskrivningsdomaren.

Om tillämpningsföreskrifter.

53 §.

Närmare föreskrifter om inskrivningsboken, dagboken och akter samt

angående tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Har luftfartyg blivit infört i luftfartygsregistret före den dag denna lag

träder i kraft, må utan hinder av vad i 7 § andra stycket stadgas inteckning

beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i

registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri

först införde ägaren.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

om registrering av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.

1 §■

Over luftfartyg skall hos luftfartsstyrelsen föras register (luftfartygsregister).

Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella förhållanden

beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

2 §•

Luftfartyg må registreras här i riket endast om ägaren är svenska staten,

svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller

ock bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning

med svensk nationalitet.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen, beträffande fartyg

som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket, medgiva att det må införas

i luftfartygsregistret.

3 §.

Ej må luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, här i riket registreras,

med mindre det avföres ur den främmande statens register.

4 §•

Luftfartyg må icke registreras, med mindre det har luftvärdighetsbevis

som utställts eller godkänts här i riket.

5 §•

Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren

och innehålla för registreringen nödiga upplysningar rörande fartyget,

ägaren och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av

utredning till styrkande av att sökanden är ägare av fartyget och att i öv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

15&

rigt de i 2—4 §§ upptagna villkoren äro uppfyllda, så ock av handling som

utmärker när, var och av vem fartyget är byggt.

6 §•

Registret skall för varje luftfartyg innehålla fartyget tillkommande nationalitets-

och registreringsbeteckning, de uppgifter som äro nödiga för att

identifiera det, upplysning angående äganderätten till fartyget och ägarens

fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luftvärdighetsbevis

ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i registret»

ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur registret, så ock

i övrigt vad som bestämmes av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

7 §•

Sedan luftfartyg införts i registret, äger det svensk nationalitet.

Om införandet i registret skall, i enlighet med formulär som Konungen

fastställer, av luftfartsstyrelsen utfärdas bevis (nationalitets- och registreringsbevis).

Fartyget skall märkas i enlighet med dess nationalitets- och registreringsbeteckning;

och skola märkena föras så länge fartyget är registrerat.

8 §•

Sker ändring i äganderätten till luftfartyg som införts i registret eller

ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen ändring

av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att därom

ofördröjligen göra anmälan till luftfartsstyrelsen för införande i registret.

Samma skyldighet åligge vid ändring i äganderätten jämväl den

förutvarande ägaren.

Införes i registret ny ägare av intecknat luftfartyg, åligge det luftfartsstyrelsen

att därom ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren.

Finnes i fall som avses i första stycket utredningen ej vara sådan att den

vilken anmäles såsom ägare kan i sådan egenskap införas i registret, skola

ändock däri anmärkas hans namn, det uppgivna fånget och dagen då anmälan

skedde.

9 §.

Luftfartyg skall avföras ur registret, om ägaren det begär.

Samma lag vare, om de i 2 § första stycket för registrering uppställda villkoren

ej längre äro uppfyllda och Konungen icke jämlikt andra stycket i

samma paragraf medgiver att fartyget det oaktat må kvarstå i registret, så

ock om fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts eller om

det efter anträdd luftfärd ej avhörts under en tid av tre månader. Har omständighet

som nu sagts inträffat, åligge det ägaren att därom ofördröjligen

göra anmälan till registret, såvida sådan ej skett på grund av vad i 8 §,

stadgas.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Har fartyg sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, må

fartyget avföras ur registret, där ägaren ej inom tid, som av luftfartsstyrelsen

bestämmes, visar att fartyget är luftvärdigt.

10 §.

Luftfartyg, som är intecknat, må ej på grund av ägarens begäran eller annan

i 9 § avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre i ärendet

företes bevis från inskrivningsdomaren, att inteckningshandlingen uppvisats

för honom samt att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden, men

varde den omständighet varom fråga är anmärkt i registret.

Avföres luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i

första stycket sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen underrättas

därom.

11 §•

Där luftfartyg avförts ur registret eller anmärkning skett enligt 10 §,

skall fartygets ägare eller, i fall då fartyget avförts ur registret till följd

av att det övergått till utländsk ägare, den förre ägaren ofördröjligen återställa

nationalitets- och registreringsbeviset till luftfartsstyrelsen. Har eljest

ändring i förhållande, varom beviset innehåller upplysning, införts i registret,

skall fartygsägaren ofördröjligen avlämna beviset till luftfartsstyrelsen,

som antecknar ändringen å beviset eller, där så finnes lämpligare,

utställer nytt bevis.

12 §.

Innehaves luftfartyg på grund av avbetalningsköp utan att äganderätten

övergått å innehavaren, skola i registret antecknas innehavarens namn

och den rätt som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att

därom ofördröjligen göra anmälan till luftfartsstyrelsen.

Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst fjorton

dagar till annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på begäran

av upplåtaren eller innehavaren i registret göras anteckning om upplåtelsen.

13 §.

Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i

svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren uppfyllda,

må fartyget för tid samt på villkor och sätt som Konungen bestämmer

antecknas i ett särskilt bihang till luftfartygsregistret och förses med

interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis.

Under sålunda bestämd tid äger fartyget svensk nationalitet.

Fartyget skall under samma tid vara märkt enligt föreskrifter som meddelas

av Konungen.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

161

2 KAP.

Om bärgarlön m. m.

14 §.

Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordvarande

gods eller något som hört till sådant fartyg eller gods så ock envar som

medverkar vid bärgningen har rätt att, vare sig bärgningen ägt rum till sjöss,

på land eller i luften, undfå bärgarlön i enlighet med de grunder, som i

225—227 §§ sjölagen stadgas om bärgning av fartyg och gods. Till andel

i lön som för sådan bärgning skall utgå vare ock den berättigad, vilken under

den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget

eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av

luftfartyg eller gods vidkänts särskilda oundgängliga kostnader, varde ock

dessa honom ersatta.

Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte

ägaren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.

Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärgningsföretag

trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare,

ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning

beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

15 §.

Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader

som avses i 14 §, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt

framför de i 17 kap. handelsbalken omförmälda borgenärerna, såframt bärgarlönen

eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.

I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordringens

belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall

yngre fordran äga företräde framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran

guldits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där

åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren

tagas i besittning.

16 §.

Angående luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av

tagen försäkring, är särskilt stadgat.

Har luftfartygets eller godsets ägare på annan grund fordran å ersättning

för skada å egendomen, skall luftpanträtt i egendomen tillika omfatta

sådan fordran; och skall i nu angivet hänseende vad i 272 och 279 §§ sjölagen

stadgas äga motsvarande tillämpning.

11 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 13.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

17 g.

Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den

ordning, som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre

luftpanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge undfå del i köpeskillingen

enligt vad därom är särskilt stadgat.

Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares

förfogande, upphöre luftpanträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenärens

tillstånd, vare den som mottager godset med kunskap om fordringen

ansvarig för denna, dock icke utöver det värde godset hade vid lossningen.

18 §.

Luftpanträtt i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter

tre månader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget

avslutades, såvida icke inom nämnda tid borgenärens anspråk på panträtt

blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken

för luftfartyg samt dessutom överenskommelse träffats om panträttens

belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Är fartyget registrerat i främmande stat, som biträtt den i Geneve den 19

juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av

rätt till luftfartyg, vare lag som i första stycket sägs, med iakttagande av

att anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för

fartyget.

I fall då fartyget icke är registrerat eller då det är registrerat i annan

främmande stat än i andra stycket sägs, upphöre luftpanträtten i fartyget

efter ett år från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades,

sätramt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens belopp

eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

3 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 §.

Lämnar någon vid ansökan om registrering av luftfartyg eller vid ansökan

att fartyg ma kvarsta i eller avföras ur luftfartj''gsregistret eller vid anmälan

till registret uppsåtligen oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader. Sker det av grov oaktsamhet, dömes till dagsböter.

Framför någon luftfartyg med vetskap om att det är märkt med oriktig

nationalitets- och registreringsbeteckning eller att det eljest saknar i denna

lag eller med stöd därav föreskrivna märken, vare straffet fängelse eller

straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, dagsböter.

Åsidosätter någon i annat fall än nu sagts vad enligt 1 kap. åligger honom,

straffes med dagsböter.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

20 §.

Ej må straff enligt denna lag ådömas, där brottet enligt allmänna strafflagen

är belagt med strängare straff.

21 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas

meddelas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Genom denna lag upphävas:

§§ 4—13 samt § 40 andra stycket förordningen den 26 maj 1922 (nr 383)

om luftfart, sistnämnda författningsrum i dess lydelse enligt förordningen

den 20 april 1928 (nr 83), ävensom stadgandet i § 44 mom. 1 samma förordning

den 26 maj 1922 i dess lydelse enligt nyssnämnda förordning den

20 april 1928, såvitt stadgandet avser straff för den som i anmälan till luftfartygsregistret

mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya lagens

bestämmelser.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till författningsrum som

ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skail den bestämmelsen i stället tilllämpas.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande

internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna lag äger tillämpning på luftfartyg infört i nationalitetsregister i

främmande stat, som tillträtt den i Genéve den 19 juni 1948 avslutade konventionen

rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, eller i

territorium, för vars utländska angelägenheter fördragsslutande stat svarar

och för vilket föres särskilt nationalitetsregister, såvida icke den staten

gjort förbehåll om att konventionen icke skall vara tillämplig å territoriet.

Vad i 5 § stadgas skall dock gälla jämväl luftfartyg som är registrerat här i

riket.

Till luftfartyg hänföras i denna lag, förutom flygkroppen, jämväl motorer,

propellrar, radioutrustning, instrument och andra tillbehör, som äro

avsedda att användas å fartyget, vare sig de äro anbragta däri eller tillfälligt

skilts därifrån.

2 §.

Före alla andra rättigheter än de i 5 § avsedda skola äganderätt till luftfartyg,

med besittning förenad rätt att genom köp förvärva sådant fartyg

samt nyttjanderätt till sådant fartyg enligt upplåtelse på minst sex månader,

så ock panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg, tillkommen enligt avtal

och såsom säkerhet för fordran till visst belopp, erkännas här i riket, såframt

rätten tillkommit enligt lagen i den fördragsslutande stat, i vars nationalitetsregister

fartyget då var infört, och rätten är inskriven i inskrivningsbok

i den stat, där fartyget är registrerat då rätten göres gällande.

Förmånsrätt för panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg omfattar

varje belopp för vilket säkerhet ställts, dock icke ränta som är upplupen för

längre tid än tre år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens

ingivande.

3 §•

Verkan i förhållande till tredje man av inskrivning, varom förmäles i 2 §,

bedömes enligt lagen i den stat där rätten är inskriven. Där luftfartyg här i

riket utmätts eller belagts med kvarstad eller skingringsförbud eller luftfartyg

omfattas av konkurs, som inträffat här i riket, och gäldenären med vet
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

skap därom träffat det avtal, som ligger till grund för inskrivningen, må

denna dock ej till förfång för utsökningsborgenären eller konkursborgenärerna

eller för köparen vid exekutiv försäljning åberopas i vidare mån än

som följer av svensk lag.

4 §.

Där en i 2 § omförmäld rätt till luftfartyg, vilken innehaves såsom säkerhet

för fordran, enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat förklarats

omfatta tillika reservdelar som förvaras på angivna platser, skall rätten här

i riket erkännas jämväl i dessa reservdelar, såframt vid förvaringsplatsen

finnes anslaget ändamålsenligt och väl synligt tillkännagivande om rättens

beskaffenhet och omfattning, om namnet å dess innehavare och hans

adress samt om den inskrivningsbok i vilken rätten är inskriven.

Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stället

för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flygkroppen

samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte delar därav.

5 §•

Hava åtgärder för bärgning eller bevarande av luftfartyg avslutats i främmande

stat som tillträtt den i 1 § nämnda konventionen, och är fordran på

lön för bärgningen eller på ersättning för särskilda kostnader, som varit

oundgängliga för bevarandet av fartyget, enligt lagen i den stat där åtgärderna

för bärgningen eller bevarandet avslutades förenad med luftpanträtt

i fartyget, skall panträtten här i riket erkännas med förmånsrätt framför

varje annan rätt till fartyget. Finnas flera sådana fordringar, njute de som

sammanhänga med en senare händelse företräde framför dem som härröra

av en tidigare.

Vad sålunda stadgats gälle dock icke, såvida tre månader förflutit från

det åtgärderna avslutades utan att borgenärens anspråk på rätt till fartyget

antecknats i inskrivningsboken i den stat där fartyget är registrerat och

dessutom överenskommelse träffats om det belopp rätten avser eller talan

om borgenärens rätt väckts i laga ordning.

6 §.

Där försäljning av luftfartyg eller i 4 § omnämnda reservdelar till sådant

fartyg skall äga rum i den ordning, som stadgas i lagen med särskilda bestämmelser

om försäljning av utmätt luftfartyg m. m., åligge den som påkallat

försäljningen att till auklionsförrättaren ingiva ett av vederbörande

myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat gravationsbevis angående

egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom att, då fråga

är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försäljningen

å registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma tid skall

underrättelse varom stadgas i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om för
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

säljning av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje i

fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.

Skall rättighet som icke utgör fordran erkännas enligt denna lag, varde

den upptagen i borgenärsförteckningen. Försäljningen skall ske under förbehåll

om beståndet av sådan rättighet, därest den enligt förteckningen faller

inom lägsta budet. Faller rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 § utsökningslagen

sägs motsvarande tillämpning.

7 §•

Luftfartyg må ej överföras till det svenska luftfartygsregistret, med mindre

innehavare av sådan inskriven rättighet till fartyget, vilken enligt denna

lag skall erkännas här i riket, medgivit att fartyget här registreras.

överföres luftfartyg, som häftar för inskriven rättighet, till det svenska

luftfartygsregistret, äge rättighetens innehavare få den inskriven i inskrivningsboken

för luftfartyg, såframt den är av sådan beskaffenhet, att den

enligt lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg kan inskrivas såsom inteckning.

Sökes inskrivningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter

tre månader från det fartyget registrerades här i riket, gälle rättigheten med

samma förmånsrätt som inskrivningen medförde i den stat där fartyget sist

var registrerat. Mot rättighetens giltighet må ej göras annan invändning

än sådan, som varit tillåten enligt lagen i den stat där fartyget var registrerat

då rättigheten först inskrevs.

8 §•

Det åligger luftfartsstyrelsen att, så snart luftfartyg som avses i 7 § blivit

registrerat, till den svenske inskrivningsdomaren översända bevis om registreringen

samt om de rättigheter, för vilka fartyget häftar och vilkas innehavare

medgivit fartygets överförande. Inskrivningsdomaren skall å nästa

inskrivningsdag anmärka rättigheterna i inskrivningsboken.

Har borgenärs anspråk på luftpanträtt blivit, på sätt i 5 § andra stycket

stadgas, antecknat i vederbörande inskrivningsbok och överföres fartyget

till det här i riket förda luftfartygsregistret, skall luftfartsstyrelsen så snart

registrering skett översända bevis därom samt om anteckningen till den

svenske inskrivningsdomaren, vilken har att å nästa inskrivningsdag göra

motsvarande anteckning i inskrivningsboken.

9 §•

Bestämmelserna i denna lag utgöra icke hinder mot tillämpning beträffande

luftfartyg av vad som är eller framdeles kan bliva stadgat rörande

tvångsåtgärder mot den som överträder föreskrifter angående luftfart, invandring

samt införsel och utförsel av varor.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Denna lag skall icke äga tillämpning på luftfartyg, som äro avsedda för

militär-, tull- eller polistjänst.

10 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

om ändring i ntsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 62, 63, 66, 71, 73, 74, 85, 87, 88, 89, 91, 138,

139, 163, 165 och 198 §§ utsökningslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse. )

62 §.

Av gäldenärs tillgångar skola, där

ej borgenär och gäldenär annorlunda

sämjas, tagas i mät först lösören,

därnäst fordran eller annan rättighet,

som kan överlåtas, och sist fast

egendom. Sådana obligationer eller

andra värdepapper, vilka med lätthet

kunna i penningar förvandlas,

skola i fråga om ordningen för deras

utmätande anses lika med lösören.

Häftar på grund av inteckning gäldenärens

fasta egendom för fordran,

varför utmätning skall ske, varde

den egendom först utmätt, där ej

borgenären hellre vill taga betalning

ur annan egendom. Skall utmätning

på en gång ske för fleras fordringar,

må borgenär, för vars fordran den

fasta egendomen sålunda häftar, ej

för vad därur kan utgå till förfång

för annan borgenär taga betalning

ur övriga tillgångar.

(Föreslagen lydelse.)

Av gäldenärs tillgångar skola, där

ej borgenär och gäldenär annorlunda

sämjas, tagas i mät först andra

lösören än luftfartyg, därnäst fordran

eller annan rättighet, som kan

överlåtas, och sist luftfartyg eller fast

egendom. Sådana obligationer eller

andra värdepapper, vilka med lätthet

kunna i penningar förvandlas,

skola i fråga om ordningen för deras

utmätande anses lika med lösören.

Häftar på grund av inteckning gäldenärens

fasta egendom eller luftfartyg

eller reservdelar till sådant fartyg

för fordran, varför utmätning

skall ske, eller är fordringen förenad

med luftpanträtt i sådant fartyg, varde

den egendom först utmätt, där

ej borgenären hellre vill taga betalning

ur annan egendom. Skall utmätning

på en gång ske för fleras

fordringar, må borgenär, för vars

fordran viss egendom sålunda häftar,

ej för vad därur kan utgå till

förfång för annan borgenär taga betalning

ur övriga tillgångar.

1 Senaste lydelse av 62 § se SFS 1953:153, av 63 § se 1912:211, av 66 § se 1901: 26 s. 17,

av 71 § se 1912:211, av 73 § se 1937: 129, av 74 § se 1912: 211, av 85 § se 1937:452, av 87 6

se 1924: 388, av 88 § se 1937: 452, av 89 § se 1912: 211, av 91 § se 1944: 68, av 138 och 139 SS

se 1912:211, av 163 § se 1925:176, av 165 § se 1917:307 samt av 198 § se 1924:131.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Hurusom med---nämnda lag.

Vid utmätning---avbetalningsköp iakttagas.

63 §.

Ej må utmätning av fast egendom

ske för fordran, varför egendomen

icke på grund av inteckning häftar,

med mindre borgenären sådant särskilt

begär.

66

Ej må något, som till fartyg hörer,

tagas i mät annorledes än genom utmätning

av fartyget.

71

Har någon panträtt i gäldenärs lösa

gods eller rätt att sådant gods till

säkerhet för sin fordran kvarhålla,

må hinder därav ej möta för godsets

utmätande, och försäljande för annan

gäldenärens skuld; och njute sådan

borgenär rätt till betalning ur

köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs.

Den, som har lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i

handom, vare dock, där egendomen

icke utgöres av fartyg eller gods i

fartyg, ej pliktig att lämna panten

från sig, med mindre full lösen därför

gives, eller panthavaren nöjes

med att för sin betalning hålla sig

till köpeskillingen; ej äge panthava
-

Ej må, med mindre borgenären det

begär, utmätning av fast egendom eller

luftfartyg eller intecknade reservdelar

till sådant fartyg ske för annan

fordran än sådan, för vilken egendomen

på grund av inteckning häftar

eller som, där fråga är om luftfartyg,

är förenad med luftpanträtt i fartyget.

§•

Ej må något, som till fartyg eller

luftfartyg hörer, tagas i mät annorledes

än genom utmätning av fartyget

eller luftfartyget.

Omfattar inteckning i luftfartyg

jämväl på viss plats förvarat lager

av reservdelar, må ej särskild i lagret

ingående reservdel för sig utmätas,

med mindre inteckningshavaren

därtill samtycker.

§•

Har någon panträtt i gäldenärs lösa

gods eller rätt att sådant gods till

säkerhet för sin fordran kvarhålla,

må hinder därav ej möta för godsets

utmätande och försäljande för annan

gäldenärens skuld; och njute sådan

borgenär rätt till betalning ur

köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs.

Den, som har lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i

handom, vare dock, där egendomen

icke utgöres av fartyg eller av gods

i fartyg eller i luftfartyg, ej pliktig

att lämna panten från sig, med mindre

full lösen därför gives, eller panthavaren

nöjes med att för sin betalning

hålla sig till köpeskillingen; ej

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

ren vägra att taga lösen, då den, i

fall som nu är sagt, honom bjudes,

ändå att hans fordran ej är till betalning

förfallen.

Har inteckning i fast egendom blivit

av fastighetsägaren lämnad såsom

pant, skall inteckningen icke

utmätas utan i stället den rätt till

andel i inteckningen, som, efter ty

särskilt är stadgat, må tillkomma

gäldenären, tagas i mät i den ordning

74 § stadgar.

äge panthavaren vägra att taga lösen,

då den, i fall som nu är sagt,

honom bjudes, ändå att hans fordran

ej är till betalning förfallen.

Har inteckning i fast egendom eller

i luftfartyg eller reservdelar till

sådant fartyg blivit av ägaren till

den intecknade egendomen lämnad

såsom pant, skall inteckningen icke

utmätas utan i stället den rätt till

andel i inteckningen, som, efter ty

särskilt är stadgat, må tillkomma

gäldenären, tagas i mät i den ordning

74 § stadgar.

73 §.

Lös egendom, som utmätes, skall Lös egendom, som utmätes, skall

av utmätningsmannen upptecknas av utmätningsmannen upptecknas

och värderas; och äge han, där så och värderas; och äge han, där så

finnes nödigt, tillkalla sakkunnige finnes nödigt, tillkalla sakkunnige

män att vid värderingen biträda. Är män att vid värderingen biträda. Utfråga

om utmätning av fordran el- mätas av inteckning besvärade reler

rättighet, vare den från vilken servdelar till luftfartyg, skola sakfordringen

eller rättigheten skall ut- kunniga städse anlitas vid värdegå

pliktig att, efter anmaning, läm- ringen. Är fråga om utmätning av

na utmätningsmannen erforderliga fordran eller rättighet, vare den från

upplysningar angående dess inne- vilken fordringen eller rättigheten

håll; efterkommes ej anmaningen, skall utgå pliktig att, efter anmaäge

överexekutor efter anmälan av ning, lämna utmätningsmannen erutmätningsmannen

förelägga den forderliga upplysningar angående

tredskande vite samt fälla honom dess innehåll; efterkommes ej anmadärtill.

ningen, äge överexekutor efter an
mälan

av utmätningsmannen förelägga

den tredskande vite samt fälla

honom därtill.

Utmätes helt----eller sysslomannen.

Vid utmätning av luftfartyg eller

gods i sådant fartyg skall vad i 2

mom. stadgas i tillämpliga delar

gälla.

74 §.

Utmätas penningar--- — kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenärs---att övergå.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.)

Skall utmätning ske av den rätt

till andel i inteckning, som, efter ty

särskilt är stadgat, tillkommer gäldenären

såsom ägare av intecknade

egendomen, varde förbud inteckningshavaren

meddelat att till förfång

för den, till vilken i följd av utmätningen

gäldenärens rätt kan komma

att övergå, utlämna inteckningshandlingen

eller att på begäran av

annan än denne eller utmätningsmannen

uppvisa handlingen vid

domstol för sådant ändamål, som i

26 § förordningen angående inteckning

i fast egendom sägs. Förbud,

som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen,

där icke denna av

inteckningshavaren överlämnas till

utmätningsmannen för att av honom

uppvisas. Kostnaden för sådant uppvisande

ävensom för anskaffande av

särskild inteckningshandling å den

utmätta andelen i inteckningen vare

borgenären pliktig att förskjuta, där

utmätningsmannen det äskar.

(Föreslagen lydelse.)

Skall utmätning ske av den rätt

till andel i inteckning, som, efter ty

särskilt är stadgat, tillkommer gäldenär

en såsom ägare av intecknade

egendomen, varde förbud inteckningshavaren

meddelat att till förfång

för den, till vilken i följd av utmätningen

gäldenärens rätt kan komma

att övergå, utlämna inteckningshandlingen

eller att på begäran av

annan än denne eller utmätningsmannen

uppvisa handlingen vid

domstol för sådant ändamål, som i

26 § förordningen angående inteckning

i fast egendom eller 29 § lagen

om inskrivning av rätt till luftfartyg

sägs. Förbud, som nu sagts, skall

tecknas å inteckningshandlingen, där

icke denna av inteckningshavaren

överlämnas till utmätningsmannen

för att av honom uppvisas. Kostnaden

för sådant uppvisande ävensom

för anskaffande av särskild inteckningshandling

å den utmätta andelen

i inteckningen vare borgenären pliktig

att förskjuta, där utmätningsmannen

det äskar.

85 §.

Då fast egendom blivit tagen i mät Då fast egendom eller luftfartyg eleller

utmätningsman å landet tagit i ler intecknade reservdelar till sådant

mät fartyg, varom i 94 § sägs, ålig- fartyg tagits i mät eller då utmätger

det utmätningsmannen att genast ningsman å landet tagit i mät faranmäla

det hos överexekutor. Har i tyg, varom i 94 § sägs, åligger det

fråga om fast egendom å landet gäl- utmätningsmannen att genast anmäla

denären vid utmätningen uppgivit det hos överexekutor. Har i fråga om

auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gi- fast egendom å landet gäldenären

ve utmätningsmannen ock del till- vid utmätningen uppgivit aulctions
-

känna. ställe, såsom i 98 § sägs, give ut
mätningsmannen

ock det tillkänna.

Då fast-------— utmätningen skett.

Utmätes fartyg — — -----urskiljande erfordras.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Myndighet, vilken meddelat förordnande,

som i 28 § sägs, eller hos vilken

enligt 70 eller 71 § konkurslagen

äskats, att fastighet eller intecknat

fartyg må utmätningsvis säljas, vare

ock pliktig att därom insända bevis

efter ty nyss är sagt.

Gäller utmätningen luftfartyg, som

blivit infört i luftfartygsregistret, eller

intecknade reservdelar till sådant

fartyg, skall bevis om utmätningen, i

vilket fartygets nationalitets- och registreringsbeteckning

finnes angiven,

genast sändas till luftfartsstyrelsen

samt till den inskrivningsdomare,

som handlägger inskrivningsärenden

rörande luftfartyg.

Myndighet, vilken meddelat dom

eller utslag, varigenom intecknad

fordran fastställts till betalning ur

fast egendom, eller hos vilken enligt

70 eller 71 § konkurslagen äskats,

att fastighet, intecknat fartyg eller

ock i luftfartygsregistret infört luftfartyg

eller intecknade reservdelar till

sådant fartyg må utmätningsvis sälatt

därom insän
-

jas, vare ock pliktig

da bevis efter ty nyss är sagt.

Har domstol----— till överexekutor.

Sker utmätning-------till kommerskollegium.

87 §.

Är fast------äger företräde.

Där luftfartyg eller reservdelar till

sådant fartyg utmätts, äger den, som

för sin fordran har inteckning i den

utmätta egendomen och vilkens rätt

kan vara beroende av dess försäljning,

sådan befogenhet som i 1 mom.

sägs.

88 §.

Har utmätning av fast egendom

upphävts eller eljest frågan om sådan

egendoms försäljning förfallit, åligger

det utmätningsmannen eller överexekutor,

om ärendet där är anhängigt

eller det eljest ankommit på överexekutor

att försälja egendomen, att

Har utmätning av fast egendom

eller av luftfartyg, som blivit infört

i luftfartygsregistret, eller av intecknade

reservdelar till sådant fartyg

upphävts eller eljest frågan om sådan

egendoms försäljning förfallit, åligger

det utmätningsmannen eller överexe
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

därom genast göra anmälan hos in

skrivningsdomaren.

kutor, om ärendet där är anhängigt

eller det eljest ankommit på överexekutor

att försälja egendomen, att

därom genast göra anmälan hos vederbörande

inskrivningsdomare samt,

då fråga år om luftfartyg eller reservdelar

till sådant fartyg, jämväl hos

luf tf artsstyrelsen.

89 §.

Försäljning av------offentlig auktion.

Om försäljning av utmätt luftfartyg

och av utmätta, intecknade reservdelar

till sådant fartyg meddelas

bestämmelser i särskild lag.

91 §.

Kungörelse om------ä

Har gäldenären tillkommande rätt

till andel i inteckning i hans fasta

egendom blivit utmätt, läte utmätningsmannen

anskaffa särskild inteckningshandling

å det gäldenären

tillkommande beloppet, där laga hinder

däremot icke möter; skall sådan

handling anskaffas, må ej förr än det

skett kungörelse om auktionen utfärdas.

Skall försäljning ske av inteckningshandling,

vilken tagits i mät hos

någon, som enligt handlingen är personligen

ansvarig för det däri förskrivna

beloppet, åligger det utmätningsmannen,

där ej med gäldenärens

samtycke handlingen säljes med

bibehållande av hans ansvarighet, att,

innan handlingen utlämnas till köparen,

förse densamma med påskrift,

varigenom gäldenären frikallas från

ansvarighet.

ske

sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt

till andel i inteckning i hans fasta

egendom eller i hans luftfartyg eller

därtill hörande reservdelar blivit utmätt,

läte utmätningsmannen anskaffa

särskild inteckningshandling å det

gäldenären tillkommande beloppet,

där laga hinder däremot icke möter;

skall sådan handling anskaffas, må ej

förr än det skett kungörelse om auktionen

utfärdas. Skall försäljning ske

av inteckningshandling, vilken tagits

i mät hos någon, som enligt handlingen

är personligen ansvarig för det

däri förskrivna beloppet, åligger det

utmätningsmannen, där ej med gäldenärens

samtycke handlingen säljes

med bibehållande av hans ansvarighet,

att, innan handlingen utlämnas

till köparen, förse densamma med påskrift,

varigenom gäldenären frikallas

från ansvarighet,

kan.

Skall fartyg

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Vid försäljning av gods i luftfartyg

skall kungörelse ske sist tre veckor

före auktionen och inom samma tid

jämväl införas i allmänna tidningarna.

Kungörelsen skall innehålla, att

de borgenärer, som, ändå att de ej

vunnit utmätning, äga rätt till betalning

ur köpeskillingen för godset, hava

att före auktionen anmäla sådant

hos auktionsförr ättar en på sätt i

139 § sägs. Inom tre veckor före auktionen

skall ock, såvitt ske kan, underrättelse

om försäljningen i rekommenderade

brev sändas till borgenären

och ägaren av godset samt till

den som, enligt vad känt blivit, äger

luftpanträtt i detta. Vinnes senare

kunskap om sådan panträtt, värde

underrättelsen genast avsänd. Underrättelse

till utrikes ort skall om möjligt

sändas med flygpost.

Är fråga------nödiga kostnad.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning å

lös egendom, som annan hade under

panträtt i handom, panthavaren, såsom

i 71 § sägs, förklarat sig nöjas

med att för sin betalning hålla sig till

köpeskillingen, njute han sin rätt till

godo inom den tid, som i 137 § stadgas;

dock att, där i fråga om utmätningsvis

sålt fartyg eller gods i fartyg

annan borgenär påstår betalning

för fordran, som skall utgå med förmånsrätt

framför panthavarens, denne

ej äger njuta betalning i annan

ordning, än i 140 eller 141 § sägs.

Har, då någon vunnit utmätning å

lös egendom, som annan hade under

panträtt i handom, panthavaren, såsom

i 71 § sägs, förklarat sig nöjas

med att för sin betalning hålla sig till

köpeskillingen, njute han sin rätt till

godo inom den tid, som i 137 § stadgas;

dock att, där i fråga om utmätningsvis

sålt fartyg eller gods i fartyg

eller i luftfartyg annan borgenär

påstår betalning för fordran, som

skall utgå med förmånsrätt framför

panthavarens, denne ej äger njuta

betalning i annan ordning, än i 140

eller 141 § sägs.

139 §.

Borgenär, som, då lös egendom för Borgenär, som, då lös egendom för

annans fordran utmättes, hade pant- annans fordran utmättes, hade pant
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.)

rätt i egendomen, utan att hava den

under panträtt i handom, eller ock

ägde rätt att till säkerhet för sin fordran

hålla egendomen kvar, vare ock

berättigad att ur köpeskillingen, efter

ty nedan sägs, undfå betalning, såvida

han därom hos utmätningsmannen

före auktionen framställt yrkande.

Skall under konkurs fartyg eller

gods i fartyg utmätningsvis försäljas,

äge jämväl borgenär, som för sin

fordran har förmånsrätt enligt 4 eller

7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt,

nu är sagd.

Har fartyg —-----tid in

(Föreslagen lydelse.)

rätt i egendomen, utan att hava den

under panträtt i handom, eller ock

ägde rätt att till säkerhet för sin

fordran hålla egendomen kvar, vare

ock berättigad att ur köpeskillingen,

efter ty nedan sägs, undfå betalning,

såvida han därom hos utmätningsmannen

före auktionen framställt yrkande.

Skall under konkurs fartyg eller

gods i fartyg eller i luftfartyg utmätningsvis

försäljas, äge jämväl

borgenär, som för sin fordran har

förmånsrätt enligt 4 eller 7 § i 17

kap. handelsbalken, den rätt, nu är

sagd.

163

Är fartyg, i annat fall än i 165 §

sägs, eller gods i fartyg utmätt, eller

skall utmätt fordran eller rättighet

säljas, och varder ej det utmätta sålt

å landet inom tre månader och i stad

inom två månader efter det utmätningsmannen

emottagit de i 54 och

56 §§ nämnda handlingar; vare om

ansvarigheten lag som i 162 § sägs.

165

Har utmätning skett av fast egendom

eller, å landet, av fartyg, som

i 94 § sägs, skall utmätningsmannen

så skyndsamt vidtaga alla de åtgärder,

vilka på honom ankomma, att

försäljningen av det utmätta ej må

genom hans vållande fördröjas, i fråga

om fast egendom, å landet över

fyra månader och i stad över tre månader,

samt beträffande fartyg, som

nyss är sagt, över tre månader från

mottagandet av de i 54 och 56 §§

nämnda handlingar.

§■

Är fartyg, i annat fall än i 165 §

sägs, eller gods i fartyg eller i luftfartyg

utmätt, eller skall utmätt fordran

eller rättighet säljas, och varder

ej det utmätta sålt å landet inom tre

månader och i stad inom två månader

efter det utmätningsmannen

emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda

handlingar; vare om ansvarigheten

lag som i 162 § sägs.

§•

Har utmätning skett av fast egendom

eller luftfartyg eller intecknade

reservdelar till sådant fartyg, eller, å

landet, av fartyg, som i 94 § sägs,

skall utmätningsmannen så skyndsamt

vidtaga alla de åtgärder, vilka

på honom ankomma, att försäljningen

av det utmätta ej må genom hans

vållande fördröjas, i fråga om fast

egendom, å landet över fyra månader

och i stad över tre månader, samt

beträffande annan egendom, som

nyss är sagd, över tre månader från

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

mottagandet av de i 54 och 56 §§

nämnda handlingar.

198 §.

All nödig-------hela kostnaden.

Sökes utmätning---underrätta utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att Ej vare utmätningsman pliktig att

verkställa utmätning å dom eller ut- verkställa utmätning å dom eller utslag,

som ej vunnit laga kraft, med slag, som ej vunnit laga kraft, med

mindre kostnaden för förrättningen mindre kostnaden för förrättningen

förskjutes av sökanden. Den, som förskjutes av sökanden. Den, som bebegär

utmätning av fast egendom gär utmätning av fast egendom eller

eller verkställighet av förordnande, luftfartyg eller intecknade reservdesom

i 28 § sägs, vare, ändå att domen lar till sådant fartyg eller ock verkeller

utslaget äger laga kraft, pliktig ställighet av dom eller utslag, varatt

på anfordran förskjuta erforder- igenom intecknad fordran fastställts

ligt belopp till bestridande av förrätt- till betalning ur fast egendom, vare,

ningskostnaden. Äskas jämlikt 70 § ändå att domen eller utslaget äger

konkurslagen försäljning av konkurs- laga kraft, pliktig att på anfordran

boets fasta egendom, skall ock kost- förskjuta erforderligt belopp till benaden

på anfordran förskjutas. stridande av förrättningskostnaden.

Äskas jämlikt 70 eller 71 § konkurslagen,

att i konkursboet ingående

egendom, som nu år sagd, skall säljas,

skall ock kostnaden på anfordran

förskjutas.

All nödig —---motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

177

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar

till luftfartyg samt vid fördelning av medel, som inflyta vid sådan försäljning,

skola de föreskrifter som enligt utsökningslagen gälla beträffande

försäljning av fartyg, vilket blivit i fartygsregistret infört, äga tillämpning

med iakttagande av de särskilda bestämmelser som meddelas i denna lag.

Att vid försäljning av vissa främmande luftfartyg eller av intecknade reservdelar

till sådana fartyg vissa andra särskilda bestämmelser därjämte

äro att iakttaga framgår av lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948

års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

2 §.

Auktion skall förrättas av överexekutor eller, där auktion å landet skall

hällas annorstädes än å landskansli, av den som överexekutor för ändamålet

till förrättningsman särskilt förordnar.

3 §•

Genom auktionsförrättarens försorg skall tid och ställe för auktionen

minst sex veckor i förväg kungöras på sätt i 90 § första stycket utsökningslagen

stadgas. Kungörelsen skall tillika inom samma tid införas i allmänna

tidningarna. I kungörelsen skall angivas, att den som har fordran, varför

luftfartyget eller reservdelarna häfta eller för vilken han eljest må njuta betalning

ur köpeskillingen, äger att vid auktionen bevaka sin rätt. Minst en

månad före auktionen skola underrättelser om försäljningen i rekommenderade

brev sändas till borgenären och ägaren av den utmätta egendomen

ävensom till innehavare av däri meddelad inteckning eller i utmätt fartyg

gällande luftpanträtt, som finnes antecknad i inskrivningsboken eller eljest

då är känd. Framgår adressen av inskrivningsboken, varde underrättelse

sänd under den adressen. Vinnes senare upplysning om annan luftpanträtt

i fartyget, skall underrättelse som nu sagts genast tillställas dess innehavare.

Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

12 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

4 §•

Auktionsförrättare!! skall Tid början av auktionen uppläsa såväl protokollet

över utmätningen som gravationsbeviset; anmane ock dem, vilka äro

tillstädes och hava fordran som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla.

Tillfälle skall beredas tillstädeskomna rättsägare samt gäldenären, där

han är närvarande, att yttra sig över de anspråk som framställas så ock

angående de villkor som skola gälla för försäljningen.

Sedan den i första stycket omförmälda förhandlingen avslutats, skall auktionsförrättaren

uppgöra borgenärsförteckning. I denna förteckning skola,

ordnade efter det företräde dem emellan lag stadgar, upptagas, förutom

fordran varför utmätning skett, dels fordran, för vilken den utmätta egendomen

på grund av inteckning häftar, där fordringen finnes upptagen i gravationsbeviset

eller blivit hos auktionsförrättaren anmäld, dels ock fordran,

som är förenad med luftpanträtt i utmätt fartyg eller varmed följer rätt att

såsom säkerhet kvarhålla utmätt egendom, såvida yrkande om betalning för

fordringen blivit hos auktionsförrättaren framställt.

Vid upprättande av borgenärsförteckningen skall vad i 107 § andra och

tredje styckena, 108—110 §§, 112 § första stycket samt 118 § utsökningslagen

stadgas beträffande borgenärsförteckning för fast egendom äga motsvarande

tillämpning.

5 §•

Sedan auktionsförrättaren efter ty i 4 § är sagt antecknat de fordringar,

vilka böra vid auktionen iakttagas, skola de fordringsbelopp, som hava bättre

rätt än den fordran för vars gäldande försäljningen äger rum, samt kostnaderna

för förfarandet sammanräknas; och varde i borgenärsförteckningen

angivet, att det lägsta bud, som, där ej annat föranledes av vad i 11 § andra

stycket stadgas, må vid auktionen antagas, skall överstiga den sålunda erhållna

summan.

Är fråga om försäljning av reservdelar på begäran av borgenär, som ej

för sin fordran har inteckning i dessa, må lägsta budet ej i något fall bestämmas

högre än till två tredjedelar av det å reservdelarna jämlikt 73 §

utsökningslagen satta värdet.

6 §•

Md försäljning av flera luftfartyg skall särskilt utrop av varje fartyg äga

rum; sådana fartyg, som äro i samma ägares hand och häfta för samma

fordringar, skola dock säljas i gemensamt utrop, där ej fartygens ägare eller

någon av borgenärerna begär att särskild försäljning av visst eller vissa

fartyg skall ske. Särskild borgenärsförteckning skall upprättas för vad som

säljes vid varje utrop; och skall i förekommande fall beträffande fordran,

för vilken flera luftfartyg häfta, i förteckningen anmärkas, att mindre belopp

än vad i förteckningen upptagits kan komma att falla å egendomen till

följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning

av fordringen eller del därav.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

179

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid försäljning

av luftfartyg jämte intecknat lager av reservdelar; dock må luftfartyg

och reservdelslager ej utropas gemensamt, såvida fordran bevakats av borgenär,

som icke för fordringen har inteckning i reservdelarna.

Lager av reservdelar, som ej säljes i utrop gemensamt med luftfartyg,

skall på begäran av lagrets ägare eller någon av borgenärerna utropas i skilda

poster, med förbehåll att försäljningen blir ståndande allenast såframt

den efter utrop av en eller flera poster kan godkännas enligt de i 11 § stadgade

grunderna.

7 §•

Där luftfartyg eller intecknade reservdelar ingå i konkursbo och, efter ty

i 71 § konkurslagen sägs, auktion skall på begäran av borgenärerna hållas

för egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad, vare

borgenär, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund

av inteckning häftar eller som är förenad med luftpanträtt i egendomen

eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt

som i 17 kap. 4 § handelsbalken sägs, berättigad att, där hans rätt

till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i

stället sker till gäldande av hans fordran; framställe dock yrkande härom

till auktionsförrättaren senast vid den i 4 § nämnda förhandlingen. Göres

ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång för de i borgenärsförteckningen

upptagna rättsägarna.

8 §•

Huvudstolen av intecknad gäld, som faller inom köpeskillingen, må, där

ej är fråga om fordran av beskaffenhet, som avses i 108 eller 109 § utsökningslagen,

efter överenskommelse mellan inteckningshavaren och köparen

innestå i avräkning å köpeskillingen. Omfattar inteckningen flera luftfartyg

eller luftfartyg jämte reservdelar, må fordringen dock sålunda innestå

allenast såframt all den intecknade egendomen utmätts och säljes i gemensamt

utrop.

Vad som ej skall innestå av köpeskillingen skall i reda penningar gäldas.

I borgenärsförteckningen skall beträffande fordringar, som enligt första

stycket icke må innestå, detta särskilt anmärkas.

9 §•

Innan utrop av egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa borgenärsförteckningen

samt meddela fullständig och tydlig underrättelse om

sättet för försäljningen; give ock till känna, å vad tid köpeskillingen sist

skall inbetalas.

10 §.

Vid tillämpning av vad i 95 § första stycket utsökningslagen stadgas skall

iakttagas, afl köparen ej är pliktig all gälda eller ställa säkerhet för större

belopp än som jämlikt 8 § denna lag skall i reda penningar gäldas och att

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

han städse skall gälda eller ställa säkerhet för den kostnad, varom i 198 §

utsökningslagen förmäles.

11 §•

Göres å auktionen sådant bud, att det enligt 5 § må antagas, och uppfyller

köparen vad enligt 95 § första stycket utsökningslagen och 10 § denna lag

åligger honom, skall försäljning av egendomen ske, utan så är att köpeskillingen

ej förslår till fulla gäldandet av utmätningssökandens fordran och

han bestrider att försäljning må ske.

Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant yrkas

av utmätningssökanden och innehavarna av de fordringar, vilka äga företräde

framför hans fordran men icke fullt täckas av den bjudna köpeskillingen,

därtill samtycka.

Sker ej försäljning, gånge utmätningen åter.

12 §.

Varder ej sist å det sammanträde, som i 140 § utsökningslagen sägs, köpeskillingen,

i den mån avräkning enligt 8 § denna lag ej skall ske, till fullo

gulden, vare köpet ogillt, och besörje genast auktionsförrättaren, att egendomen

varder till försäljning ånyo utlyst på sätt i 3 § stadgas. Understiger

vad vid nya utropet högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå

från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen

skillnaden eller, där försäljning ej kommer till stånd, vad vid förra auktionen

bjudits utöver sammanlagda beloppet av de fordringar, som äga företräde

framför utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå ävensom

kostnaderna för samma auktion; går egendomen till mera, have förre köparen

ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av

förre köparen gäldas, där den ej kan gottgöras genom överskott å köpeskillingen.

Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte auktionsförrättaren

ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören

stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.

När ny auktion hålles, skall fordran, som upptagits i den för förra auktionen

upprättade borgenärsförteckningen, upptagas i den nya förteckningen,

ändå att fordringen ej ånyo anmäles. Har rättsägare på grund av försummad

anmälan ej blivit upptagen i den förra förteckningen, äge ej annan

rätt än i 15 § sägs. Vid bestämmande av lägsta budet skall avdrag ske

för vad förre inroparen vid inropet erlagt i reda penningar eller som influtit

genom försäljning av pant eller utsökande av borgen.

13 §.

Har i fall som i 12 § sägs luftfartyg eller reservdelar försålts efter nytt

utrop, och är förre inroparen skyldig att utgiva ersättning, skall ersättningsbeloppet,

såvitt detsamma av honom guldits eller influtit genom försäljning

av pant eller utsökande av borgen, tillika med köpeskillingen fördelas.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Avslutas auktionen utan att försäljning kommer till stånd, skall fördelning

av ersättningsbelopp som i första stycket sägs ske vid sammanträde,

varom i 140 § utsökningslagen förmäles. Sedan kostnaderna för förfarandet

guldits ur beloppet, skall de<t användas till betalning av utmätningssökandens

fordran; vad därefter må återstå skall fördelas i samma ordning som

köpeskilling.

14 §.

Vid fördelning av köpeskillingen skall borgenärsförteckningen lända till

efterrättelse. Innehavare av inteckning i reservdelar må dock icke, till förfång

för borgenär som ej för sin fordran har inteckning i reservdelarna, göra

sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen

för reservdelarna minskad med kostnaderna för förfarandet.

15 §.

Har fordran, som där den anmälts vid den i 4 § omförmälda förhandlingen

bort upptagas i borgenärsförteckningen, blivit senare anmäld, varde

utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteckningen

upptagna beloppen.

16 §.

I fall då fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar,

avräknats å köpeskillingen, åligger det auktionsförrättaren att därom göra

anteckning å inteckningshandlingen, där denna är tillgänglig för honom.

17 §.

Har auktion hållits å luftfartyg, som blivit infört i det svenska luftfartygsregistret,

eller å reservdelar till sådant fartyg, skall auktionsförrättaren,

sedan auktionen vunnit laga kraft samt köpeskillingen erlagts och sammanträde

hållits för köpeskillingens fördelning, genast göra anmälan därom

hos den inskrivningsdomare, som handlägger inskrivningsärenden rörande

luftfartyg, och hos luf tf artsstyrelsen samt därvid tillika insända det

vid sammanträdet förda protokollet jämte borgenärsförteckningen.

Därest försäljning ej kommit till stånd men vid fördelning som i 13 §

andra stycket avses likvid utfallit å huvudstolen av intecknad fordran,

åligger det den som förrättat fördelningen att, sedan denna blivit godkänd

eller vunnit laga kraft, därom till inskrivningsdomaren göra anmälan som

nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

18 §.

Angående klagan över utmätningsmans eller övercxekutors åtgärd vid

auktion eller i fråga om fördelning av köpeskilling eller av medel, som eljest

finnas att redovisa, gälle vad i sådant hänseende är i utsökningslagen stadgat

beträffande försäljning av fast egendom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 82

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 21, 24, 26, 29, 62, 71, 73, 76, 126 och 198 §§

konkurslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

21 §.

Konkursdomaren skall —---i konkurs.

Avträdes ämbets---— närmaste förman.

Utvisar den i anledning av konkursen

upprättade bouppteckningen att

fast egendom finnes i boet, skall så

snart ske kan å inskrivningsdag om

konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet

samt i inteckningseller

fastighetsboken. Ligger egendomen

inom annan rätts domvärjo, skall

för verkställande av sådan anteckning

konkursdomaren ofördröjligen

till inskrivningsdomaren i den ort där

egendomen ligger insända bevis om

konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen.

Hör till boet fartyg som

blivit infört i fartygsregistret, skall

anmälan om konkursen med angivande

av fartygets registreringsnummer

ofördröjligen göras till den myndighet

som handlägger ärenden angående

inteckning i fartyg; och vaide å

den inskrivningsdag, då det först kan

ske, anteckning om konkursen gjord

i inteckningsboken för fartyg. Hör till

boet lott i fartyg, skall anmälan om

konkursen ofördröjligen avsändas till

den myndighet som för fartygsregistret;

och varde i anmälningen intagna

de uppgifter som erfordras för fartygets

säkra urskiljande.

Utvisar den i anledning av konkursen

upprättade bouppteckningen att

fast egendom finnes i boet, skall så

snart ske kan å inskrivningsdag om

konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet

samt i inteckningseller

fastighetsboken. Ligger egendomen

inom annan rätts domvärjo,

skall för verkställande av sådan anteckning

konkursdomaren ofördröjligen

till inskrivningsdomaren i den

ort där egendomen ligger insända bevis

om konkursen jämte utdrag ur

bouppteckningen.

Hör till boet fartyg som blivit infört

i fartygsregistret, skall anmälan

om konkursen med angivande av

fartygets registreringsnummer ofördröjligen

göras till den myndighet

som handlägger ärenden angående

inteckning i fartyg; och varde å den

inskrivningsdag, då det först kan ske,

anteckning om konkursen gjord i inteckningsboken

för fartyg. Hör till

boet lott i fartyg, skall anmälan om

konkursen ofördröjligen avsändas till

den myndighet som för fartygsregistret;

och varde i anmälningen intagna

de uppgifter som erfordras för fartygets

säkra urskiljande.

Senaste lydelse av 21 § se SFS 1936: 229, av 26 § se 1946: 809 och av 29 § se 1932:175.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

183

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Ingår i konkursboet luftfartyg, som

blivit infört i luftfartygsregistret, eller

intecknade reservdelar till sådant

fartyg, skall anmälan om konkursen

med angivande av fartygets nationalitets-

och registreringsbeteckning

ofördröjligen sändas till luftfartsstyrelsen

samt till den inskrivningsdomare,

som handlägger inskrivningsårenden

rörande luftfartyg. Inskriv•

ningsdomaren har att å första inskrivningsdag

i inskrivningsboken

för luftfartyg göra anteckning om

konkursen.

24 §.

Har innan------av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å

fast egendom eller å fartyg eller gods

i fartyg, skall verkställigheten fortgå,

så vida ej efter ty i 68 § sägs

framställning om dess inställande

göres innan försäljning av egendomen

ägt rum.

Har eljest —

Där i andra fall utmätning skett å

fast egendom eller å fartyg eller luftfartyg

eller å gods i fartyg eller luftfartyg

eller å intecknade reservdelar

till luftfartyg, skall verkställigheten

fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs

framställning om dess inställande göres

innan försäljning av egendomen

ägt rum.

besluts meddelande.

Varder beslut — -— — — —

Finnes i gäldenärens bo fast egendom

eller fartyg, som blivit infört i

fartygsregistret, eller lott i fartyg,

skall vad i 21 § tredje stycket föreskrivits

angående anteckning eller

anmälan om konkursen äga motsvarande

tillämpning i fråga om den högre

rättens beslut.

26 §.

- anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast egen
-

Innan i ---

— sig,

dom eller fartyg, som blivit infört i

fartygsregistret, eller lott i fartyg eller

ock luftfartyg, som blivit infört i

luftfartygsregistret, eller intecknade

reservdelar till sådant fartyg, skall

vad i 21 § tredje, fjärde och femte

styckena föreskrivits angående anteckning

eller anmälan om konkursen

äga motsvarande tillämpning i

fråga om den högre rättens beslut,

betalas.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

29 §.

Har gäldcnären---konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angivna Har borgenär under ovan angivna

tid sökt inteckning i gäldenärens tid sökt inteckning i gäldenärens

egendom för fordran, vid vars till- egendom för fordran, vid vars tillkomst

sådan säkerhet ej betingats, komsit sådan säkerhet ej betingats, och

och är ej fråga om inteckning, som är ej fråga om inteckning, som inom

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken den i 11 kap. 2 § jordabalken stadstadgade

tid sökts för fordran, som gade tid sökts för fordran, som där

där avses, vare borgenären pliktig att avses, vare borgenären pliktig att på

på talan av konkursboet antingen talan av konkursboet antingen återåterställa

inteckningshandlingen till ställa inteckningshandlingen till boet

boet eller ock tillhandahålla inteck- eller ock tillhandahålla inteckningsningshandling

angående fast egen- handling angående fast egendom eller

dom för verkställande av utbyte efter luftfartyg för verkställande av utbyte

ty därom är stadgat samt handling, efter ty därom är stadgat samt handpå

grund varav inteckning i fartyg, ling, på grund varav inteckning i

förlagsinteckning eller inteckning i fartyg, förlagsinteckning eller inteckjordbruksinventarier

sökts, för in- ning i jordbruksinventarier sökts, för

teckningens dödande. inteckningens dödande.

Vad sålunda----om konkursansökningen.

62 §.

Efter första borgenärssammanträdet

skall boets egendom säljas så

snart ske kan, där ej annat föranledes

av bestämmelserna i 60, 63, 64

och 66 §§, 70 § andra stycket samt

149 § andra stycket.

Efter första borgenärssammanträdet

skall boets egendom säljas så

snart ske kan, där ej annat föranledes

av bestämmelserna i 60, 63, 64

och 66 §§, 70 § andra stycket, 71 §

femte stycket samt 149 § andra stycket.

Vill förvaltaren —

Lös egendom — - Samtycke, varom

Skall helt — —• -

71 §.

--— — kan ske.

försäljningen beroende.

— noterat värdepapper.

— — och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfartyg

eller av intecknade reservdelar

till sådant fartyg och finnes

egendomen inom riket, vare lag som

i 70 § första och andra styckena sägs.

Vill förvaltaren, ehuru auktion ej ägt

rum i den ordning som för utmätt

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

sådan egendom är stadgad, med om

Skall gäldenären tillkommande rätt

till andel i inteckning i hans fasta

egendom säljas, läte förvaltaren innan

försäljning sker anskaffa särskild

inteckningshandling å det gäldenären

tillkommande beloppet, där

laga hinder däremot icke möter. Skall

försäljning ske av inteckningshandling,

som innehaves av gäldenären

och för vilken han är personligen ansvarig,

vare förvaltaren pliktig att,

där ej gäldenären medgiver, att

handlingen må försäljas med bibehållande

av hans ansvarighet, förse

handlingen med påskrift, varigenom

gäldenären frikallas från ansvarighet.

budsmannens samtycke underlåta att

föranstalta om egendomens avyttrande,

skall dock därtill lämnas tillstånd

av de borgenärer, som i konkursen

bevakat fordran, för vilken egendomen

på grund av inteckning häftar

eller som är förenad med luftpanträtt

i egendomen eller varmed följer

rätt att såsom säkerhet kvarhålla

egendomen eller förmånsrätt som i 17

kap. 4 § handelsbalken sägs. Gods i

luftfartyg skall säljas i samma ordning

som gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande rätt

till andel i inteckning som belastar

hans fasta egendom eller luftfartyg

eller till sådant fartyg hörande reservdelar

säljas, läte förvaltaren innan

försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling

å det gäldenären

tillkommande beloppet, där laga hinder

däremot icke möter. Skall försäljning

ske av inteckningshandling, som

innehaves av gäldenären och för vilken

han är personligen ansvarig, vare

förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären

medgiver, att handlingen må

försäljas med bibehållande av hans

ansvarighet, förse handlingen med

påskrift, varigenom gäldenären frikallas

från ansvarighet.

73

Har borgenär lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i

handom, äge han besörja, att egendomen

varder såld å auktion eller, då

fråga är om å fondbörs noterat värdepapper,

genom fondkommissionär

till gällande börspris; dock må sådan

försäljning ej utan förvaltarens sam
-

§•

Har borgenär lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i

handom, äge han besörja, att egendomen

varder såld å auktion eller,

då fråga är om å fondbörs noterat

värdepapper, genom fondkommissionär

till gällande börspris; dock må

sådan försäljning ej utan förvaltarens

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.)

tycke äga ruin tidigare än fyra veckor

efter första borgenärssammanträdet.

Försäljning genom borgenärens

försorg må ej heller ske, där förvaltaren

vill lösa egendomen för konkursboets

räkning; åliggande det borgenären

att minst en vecka innan han

vidtager åtgärder för egendomens försäljning

hembjuda den åt förvaltaren

till inlösen. Utgöres egendomen av

fartyg eller gods i fartyg, skall försäljningen

ske i den ordning, som om

dylik egendom, den där blivit utmätt,

särskilt är stadgad. Skall egendomen

säljas annorledes än utmätningsvis

och är ej fråga om sådan försäljning

av värdepapper, som enligt vad nyss

sagts må ske utan auktion, må försäljningen

ej äga rum å annan ort än

den, där egendomen finnes, med

mindre förvaltaren samtycker därtill;

och läte borgenären förvaltaren minst

tre veckor förut veta, när och var

försäljningen skall ske. Har försäljning

skett i annan än den för utmätt

egendom stadgade ordning, vare borgenären

pliktig att för förvaltaren redovisa

för vad som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om

försäljningen, äge förvaltaren därom

besörja. Dock må inteckning i fast

egendom, vilken blivit av fastighetsägaren

lämnad såsom pant, icke av

förvaltaren säljas, utan äge han allenast

låta sälja den rätt till andel i inteckningen,

som efter ty särskilt är

stadgat må tillkomma gäldenären.

(Föreslagen lydelse.)

samtycke äga rum tidigare än fyra

veckor efter första borgenärssammanträdet.

Försäljning genom borgenärens

försorg må ej heller ske, där

förvaltaren vill lösa egendomen för

konkursboets räkning; åliggande det

borgenären att minst en vecka innan

han vidtager åtgärd för egendomens

försäljning hembjuda den åt förvaltaren

till inlösen. Utgöres egendomen

av fartyg eller av gods i fartyg

eller i luftfartyg eller av intecknade

reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen

ske i den ordning, som om

dylik egendom, den där blivit utmätt,

särskilt är stadgad. Skall egendomen

säljas annorledes än utmätningsvis

och är ej fråga om sådan försäljning

av värdepapper, som enligt vad nyss

sagts må ske utan auktion, må försäljningen

ej äga rum å annan ort än

den, där egendomen finnes, med

mindre förvaltaren samtycker därtill;

och läte borgenären förvaltaren

minst tre veckor förut veta, när och

var försäljningen skall ske. Har försäljning

skett i annan än den för utmätt

egendom stadgade ordning, vare

borgenären pliktig att för förvaltaren

redovisa för vad som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om

försäljningen, äge förvaltaren därom

besörja. Dock må inteckning i fast

egendom eller i luftfartyg eller reservdelar

till sådant fartyg, vilken blivit

av ägaren till den intecknade egendomen

lämnad såsom pant, icke av förvaltaren

säljas, utan äge han allenast

låta sälja den rätt till andel i inteckningen,

som efter ty särskilt är stadgat

må tillkomma gäldenären.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kanyl. Maj:ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

76

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna

kungörelsesätt icke vara ägnat

att bereda kungörelsen nödig offentlighet,

ankomme på honom att

vidtaga de ytterligare åtgärder, som

må anses erforderliga. Skulle han i

något fall anse tillfyllest, att auktionen

kungöres i mindre utsträckning

än i nämnda paragraf stadgas, begäre

samtycke därtill av rättens ombudsman.

Inskränkning i fråga om

kungörande av auktion å lös egendom,

vari borgenär har panträtt eller

annan särskild förmånsrätt, som i 17

kap. handelsbalken sägs, må dock

icke äga rum, med mindre den borgenär

samtycker därtill; ej heller må

utan gåldenärens medgivande sådan

inskränkning ske beträffande kungörande

av auktion å fast egendom.

§•

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna

kungörelsesätt icke vara ägnat

att bereda kungörelsen nödig offentlighet,

ankomme på honom att

vidtaga de ytterligare åtgärder, som

må anses erforderliga. Skulle han i

något fall anse tillfyllest, att auktionen

kungöres i mindre utsträckning

än i nämnda paragraf stadgas, begäre

samtycke därtill av rättens ombudsman.

Inskränkning i fråga om kungörande

av auktion å fast egendom

eller luftfartyg eller å intecknade reservdelar

till sådant fartyg må dock

icke äga rum utan gåldenärens samtycke;

ej heller må sådan inskränkning

ske beträffande kungörande av

auktion å annan lös egendom, vari

borgenär har panträtt eller annan

särskild förmånsrätt, som i 17 kap.

handelsbalken sägs, med mindre den

borgenär samtycker därtill.

126 §.

På förvaltaren------äga rum.

Finnes tillgång — — — — ---samtycker därtill.

Kan utdelning-----— — — a

Sedan all konkursboets tillgängliga

egendom blivit förvandlad i penningar,

skall slututdelning ske; dock

må ej kungörelse om sådan utdelning

utfärdas före utgången av tid,

inom vilken borgenär har att ingiva

bevis därom att honom förelagd edgång,

som i 116 eller 123 § sägs, blivit

fullgjord. I fall, varom i 70 §

andra stycket förmäles, utgöre den

omständigheten, att boet tillhörig

fast egendom icke blivit försåld, ej

hinder för slututdelning.

dra borgenärer.

Sedan all konkursboets tillgängliga

egendom blivit förvandlad i penningar,

skall slututdelning ske; dock

må ej kungörelse om sådan utdelning

utfärdas före utgången av tid,

inom vilken borgenär har att ingiva

bevis därom att honom förelagd edgång,

som i 116 eller 123 § sägs, blivit

fullgjord. I fall, varom i 70 § andra

stycket eller 71 § femte stycket

förmäles, utgöre den omständigheten,

att där avsedd egendom icke blivit

försåld, cj hinder för slututdel
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

198 §.

Har konkurs---eller inteckningsbok.

Vad i första stycket stadgas skall

äga motsvarande tillämpning beträffande

luftfartyg, som blivit infört i

luftfartygsregistret, samt intecknade

reservdelar till sådant fartyg.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

189

Bilaga B.

Förslag

till

lag om inskrivning av rätt

till luftfartyg m. m.

AVGIVET AV 1945 ÅRS LUFTRÄTTSSAKKUNNIGA

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Uin /i. n

Till KONUNGEN.

Den 24 september 1948 har Kungl. Maj :t uppdragit åt riksmarskalken

L. B. Ekeberg i egenskap av ordförande samt f. d. hovrättsrådet och divisionsordföranden

i Svea hovrätt H. Chr. Wikander och dåvarande assessorn,

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

sedermera hovrättsrådet i hovrätten för Nedre Norrland G. A. Björklund,

tillika sekreterare, att inom 1945 års lufträttssakkunniga verkställa den vidare

utredning, som erfordras beträffande frågan om Sveriges ratifikation

av den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen om internationellt

erkännande av rättigheter i luftfartyg, samt utarbeta de lagförslag, som föranledas

därav, så ock förordnat dåvarande överdirektören i luftfartsstyrelsen,

numera generalsekreteraren i den internationella civila luftfartsorganisationen

E. C. R. Ljungberg att på kallelse av ordföranden, då anledning

därtill förekomme, deltaga i överläggningar med de sakkunniga för det sålunda

meddelade utredningsuppdraget och i de konferenser i ämnet, som

kunde komma till stånd med representanter för andra länder. Vidare har

Kungl. Maj :t dels den 28 oktober 1949 uppdragit åt revisionssekreteraren,

numera lagmannen i Svea hovrätt A. T. Salén att tills vidare till den 1 juni

1950 biträda de sakkunniga, dels ock den 18 november 1949 entledigat Björklund

från det honom meddelade uppdraget att vara sekreterare samt förordnat

extra ordinarie assessorn, numera hovrättsrådet i Svea hovrätt K. J. E.

Sidenbladh att från och med den 21 november 1949 vara sekreterare åt de

sakkunniga. Slutligen har Kungl. Maj :t den 2 mars 1951 förordnat Sidenbladh

att vara, förutom sekreterare, jämväl ledamot av de sakkunniga.

På grund av Kungl. Maj :ts förordnande hava i nordiska lufträttskonferenser

rörande, såvitt nu är i fråga, nu omförmälda ämne deltagit dels Wikander

och Björklund i en konferens, som hållits i Helsingfors den 18—

den 31 oktober 1949, och dels samtliga sakkunniga i en den 26 april—den

8 maj 1950 i Stockholm hållen konferens. Grannländernas delegerade vid

de nu ifrågavarande överläggningarna hava varit, bland andra, för Danmark

overformynder L. Ingerslev och professor S. Iuul, för Finland förvaltningsrådet

R. Beckman, för Island — icke representerat vid mötet i Stockholm

— dommerfuldmsegtig Th. Björnsson samt för Norge hpyesterettsdommerne

E. Alten och H. Bahr jämte byråsjefen H. Breien.

Vid vissa av de överläggningar, som hållits inom de sakkunniga eller ägt

rum vid de nyss anförda konferenserna, har Ljungberg deltagit. Dessutom

har, jämlikt särskilda Kungl. Maj :ts förordnanden, ombudsmannen hos

Scandinavian Airlines System E. Norman i vissa avseenden såsom expert

deltagit i sagda konferenser. Med nuvarande överdirektören i luftfartsstyrelsen

H. Winberg hava de sakkunniga samrått i särskilda frågor. Slutligen har

assessorn vid överståthållarämbetet G. G. Boethius biträtt vid utarbetandet

av de föreslagna bestämmelserna angående utsökning.

Sedan de sakkunniga numera avslutat sitt nu ifrågavarande arbete, få de

härmed överlämna av motiv åtföljda förslag till

t) lag om inskrivning av rätt till luftfartyg;

2) lag med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om

bärgning;

3) lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande

internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;

4) lag om ändring i vissa delar av handelsbalken;

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

5) lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer;

6) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal;
7)

lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen;

8) lag om ändring i vissa delar av konkurslagen;

9) lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december

1946 om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag);

10) lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927

om dödande av förkommen handling;

11) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 om dödande

av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;

12) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen;

13) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 angående

förbud mot lufttrafik över svenskt område;

14) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1923 om straff

för olovlig varuinförsel;

15) lag om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1924 med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

16) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 om straff

för olovlig varuutförsel; samt

17) lag angående ändrad lydelse av 2 § 14:o) lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Maj :ts regeringsrätt.

Underdånigst

BIRGER EKEBERG

HUGO WIKANDER ALLAN BJÖRKLUND KARL SIDENBLADH

Stockholm den 30 juni 1953.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

193

Lagförslag.

Förslag

till

Lag

om inskrivning av rätt till luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Ärenden som angå inskrivning av rätt till luftfartyg eller avse i denna

lag föreskrivna anteckningar om förhållande av betydelse för rätt till sådant

fartyg (inskrivningsårenden rörande luftfartyg) upptagas av den inskrivningsdomare

vid Stockholms rådhusrätt som är därtill utsedd.

2 §.

Över inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall föras särskild inskrivningsbok

(inskrivningsbok för luftfartyg). Boken skall innehålla upplägg

för varje fartyg, beträffande vilket inskrivningsärende förekommer.

Om inteckning i luftfartyg.

Om intecknings beviljande.

3 §.

Där ägaren det medgiver, må fartyg, som är infört i luftfartygsregistret,

intecknas till säkerhet för fordran å visst belopp i penningar.

Ej må inteckning meddelas i fartygslott.

4 §•

Medgivande av inteckning i luftfartyg skall tecknas å handling, varå

fordran grundas, samt innefatta uppgift om fartygets nationalitets- och registreringsbeteckning;

och varde medgivandet av vittnen styrkt.

13 Bihang till riksdagens protokoll 1955. i samt. Nr 13.

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kung!. Maj:ts proposition nr 13.

5 §•

Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i huvudskrift ingivas till

inskrivningsdomaren.

6 §.

Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande som i 4 § sägs, skall ansökningen

avslås.

7 §•

Inteckning må icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen

är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.

Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt

vad luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas

att från honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen.

Har lartyget varit i utländsk ägo, skall dock, såframt ej eljest laga hinder

möter, inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid

fartygets införande i registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin

rätt från den däri först införde ägaren.

Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygsregistret

och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela

den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från

den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökningen,

ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej

eljest laga hinder möter.

8 §•

Grundas den uppgivne ägarens rätt å testamente, dom eller annan handling,

som tager åt sig laga kraft, må ansökan om inteckning ej bifallas, med

mindre det visas att handlingen blivit ståndande.

Är överlåtelse av luftfartyg beroende av villkor, må inteckningsansökan

ej bifallas, med mindre det visas att villkoret blivit uppfyllt.

9 §•

Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om åtkomst

till luftfartyg.

10 §.

Har, då inteckning sökes, talan väckts om klander å den uppgivne ägarens

fång eller om återgång därav, vare ansökningen vilande i avbidan på

målets utgång. Fullföljes ej ansökningen senast å den inskrivningsdag som

infaller näst efter tre månader från det dom i målet vunnit laga kraft, vare

ansökningen förfallen.

11 §•

Överlåter någon till annan luftfartyg eller fartygslott, och har, innan ny

ägares fång anmäles till luftfartygsregistret, inteckning blivit sökt på grund

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 195

av tidigare ägares medgivande, utgöre överlåtelsen ej hinder för inteckningens

beviljande.

Sökes inteckning samma dag ny ägares fång anmäles till luftfartygsregistret

eller därefter, skall ansökningen avslås, utan så är att nye ägaren

iklätt sig förbindelse att låta fartyget intecknas på grund av tidigare ägares

medgivande eller eljest är med honom lika förbunden.

12 §.

Upplyses att före den dag inteckningen söktes eller ock samma dag ansökningen

gjordes luftfartyget eller lott däri tagits i mät, skall ansökningen

avslås, där ej visas att utmätningen upphört att gälla.

13 §.

Är, när inteckning i luftfartyg sökes, den som inteckningen medgivit eller,

där flera äro som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller

meddelas beslut om egendomsavträde samma dag som ansökningen göres,

skall ansökningen avslås.

Om intecknings verkan och omfattning.

14 §.

Sedan inteckning meddelats i luftfartyg, njute fordringsägaren panträtt

i fartyget.

Panträtten omfattar jämväl motorer, propellrar, radioutrustning, instrument

samt andra tillbehör, som anbragts i fartyget, även om de tillfälligt

skilts därifrån. Har sådant föremål förvärvats under villkor att överlåtaren

skall äga rätt att återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom

åligger, eller att äganderätten därtill skall förbliva hos överlåtaren intill

dess betalning erlagts eller annan förutsättning uppfyllts, må villkoret ej

göras gällande mot inteckningshavaren.

15 §.

Är inteckning meddelad i flera luftfartyg, häfte ettvart av fartygen för

den intecknade fordringens hela belopp.

16 §.

Inteckning i luftfartyg må beviljas eller utsträckas att omfatta jämväl

fartygsägaren tillhörigt lager av reservdelar eller honom tillkommande lott

i sådant lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal förtecknats i

fordi ingshandlingen eller i därvid fogad bilaga och förvaras på angivna

platser här i riket eller i stat som biträtt den i Geneve den 19 juni 1948

avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Vid plats där intecknade reservdelar förvaras skall vara anslaget tillkännagivande

om inteckningens beskaffenhet och föremål, om inteckningshavarens

namn och adress samt därom, att inteckningen inskrivits i den här

i riket förda inskrivningsboken för luftfartyg.

Till reservdelar räknas delar av luftfartyg ävensom motorer, propellrar,

radioutrustning, instrument, delar av vad sålunda angivits samt andra föremål,

som förvaras för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller

föremål som borttagits därifrån.

17 §.

Omfattas reservdelar till luftfartyg av inteckning, skall vad i 15 § stadgas

äga motsvarande tillämpning.

Ersättes reservdel med annan sådan, häfte i stället denna för panträtten.

18 §.

Angående inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av

tagen försäkring, är särskilt stadgat.

Ersättning, som på annan grund utgår för skada å fartyget, häfte icke i

fartygets ställe för intecknad fordran.

19 §.

Ej må panträtt, som inteckning medför, särskilt göras gällande i viss lott

av intecknad egendom, dock att, om inteckning meddelats i lott av reservdelslager,

inteckningen må göras gällande i den lotten.

Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.

20 §.

Vill någon att i inskrivningsboken skall antecknas att han innehar fordringshandling,

på grund varav inteckning beviljats eller ansökan därom

förklarats vilande, uppvise handlingen i huvudskrift för inskrivningsdomaren;

och göre denne i boken anteckning om innehavet.

Uppvisande varom nu är sagt må ock ske inför annan inskrivningsdomare.

Denne skall, då sådant sker, å handlingen teckna bevis om uppvisandet

och ändamålet därmed ävensom därom utfärda särskilt bevis; sedan ingive

inteckningshavaren för anteckningens verkställande sistnämnda bevis till

den inskrivningsdomare, som i första stycket avses.

Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningshandling,

hos inskrivningsdomaren i skriftlig av vittnen styrkt

handling att innehavet upphört, varde förhållandet i inskrivningsboken antecknat.

21 §.

Vill ägaren av den intecknade egendomen i stället för en inteckningshandling

sätta en eller flera andra handlingar innefattande medgivande av

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 13.

197

inteckning för motsvarande belopp, ingive inteckningshandlingen jämte den

eller de handlingar, som skola sättas i stället, till inskrivningsdomaren; och

göre denne om utbytet anteckning i inskrivningsboken samt anmärke å den

eller de nya inteckningshandlingarna vad för inteckningsrättens bedömande

är av betydelse. Utbyte varom nu sagts må ock ske på begäran av inteckningshavare,

där det visas att den intecknade egendomens ägare samtyckt

till åtgärden.

22 §.

Företes fordringshandlingen för inskrivningsdomaren med begäran om

inteckningens dödande helt och hållet eller för visst belopp eller i visst

luftfartyg eller i reservdelslager eller i reservdelar som förvaras på viss

plats, eller ock, där inteckning meddelats i lott av reservdelslager, i ägaren

tillkommande lott av sådant lager eller på viss plats förvarad del därav,

varde i enlighet därmed inteckningen dödad, där det visas att ägaren av

den egendomen, beträffande vilken dödning skall ske, samtyckt till åtgärden.

23 §.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, äge vad i 22 § är

stadgat i fråga om intecknings dödande motsvarande tillämpning.

Är egendomen besvärad av flera inteckningar, må ej någon av dem sättas

efter annan, med mindre den tillika sättes att gälla efter den eller de

inteckningar, vilka äga lika rätt som eller bättre rätt än denna.

24 §.

Ansöker ägare av intecknat luftfartyg, som han begär få avföra ur luftfartygsregistrel

och överföra till främmande stat, att inteckningen skall

avföras ur inskrivningsboken för överförande till inskrivningsbok i den

främmande staten, må ansökningen ej bifallas med mindre inteckningshandlingen

företes och dess innehavare samtycker till åtgärden.

25 §.

Sker försäljning av luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg i den

ordning utsökningslagen bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts, egendomen icke vidare häfta för annat intecknat

belopp än sådant, som köparen på sätt i 94 d § utsökningslagen sägs

låtit innestå i egendomen i avräkning å köpeskillingen. Anteckning härom

skall, sedan till inskrivningsdomaren inkommit handling som visar köpeskillingens

fördelning, å nästa inskrivningsdag göras i inskrivningsboken.

Skola jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen mellan rättsägare i egendom,

som omfattas av inteckning i luftfartyg, medel fördelas ändå att försäljning

av egendomen ej skett, och utfaller därvid betalning å huvudstolen

av intecknad fordran, vare inteckningen till motsvarande belopp utan verkan;

och varde därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller hava

vunnit laga kraft, anteckning verkställd som i första stycket sägs.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

26 §.

Har domstol, vid meddelande av förklaring att luftfartyg skall vara förverkat

till kronan, tillika beträffande inteckning i fartyget förklarat att

panträtten i fartyget skall upphöra, må, sedan utslaget vunnit laga kraft,

inteckningen dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri,

ändå att inteckningshandlingen i huvudskrift ej företes.

Om ägarehypotek.

27 §.

Har intecknad fordringshandling blivit inlöst utav ägaren av den intecknade

egendomen eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för

handen att inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo

utgivas med oförändrad inteckningsrätt.

28 §.

Innehaves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis säljes, av

ägaren, må denne vid försäljningen tillgodonjuta samma rätt som skulle

tillkomma annan innehavare av inteckningen; dock att, där i handlingen

ränta är förskriven, sådan ej må räknas ägaren till godo. Är ägaren försatt i

konkurs, äge konkursboet den rätt nu sagts.

Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, alt ägaren gjort avbetalning

å belopp varför egendomen på grund av inteckning häftar eller att

inteckning i egendomen belånats till lägre belopp än det varå den lyder, skall

i fråga om den del av intecknade beloppet, som icke tillkommer inteckningshavaren,

vad i första stycket är stadgat äga tillämpning; dock att inteckningshavaren

för sin fordran äger företräde.

29 §.

Har ägare av intecknad egendom gjort avbetalning å intecknat belopp,

vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

av ägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen

för inskrivningsdomaren för avbetalningens antecknande i inskrivningsboken.

I boken skall anmärkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt

för avbetalade beloppet.

Sedan anteckning om avskrivning sålunda skett, må, där ägaren det äskar

och tillika ingiver handling innefattande medgivande som i 4 § sägs, inteckning

till belopp motsvarande vad sålunda avskrivits meddelas att gälla med

förmånsrätt näst efter inteckningshavarens återstående fordran. Ägaren

må ock utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad till

belopp motsvarande vad som avskrivits.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

30 §.

Utmätes ägarens rätt till andel i inteckning eller varder han, där sådan

rätt tillkommer honom, försatt i konkurs, vare inteckningshavaren, ändå att

han betingat sig annat, pliktig att på begäran av utmätningsmannen eller

konkursförvaltaren uppvisa inteckningshandlingen för avskrivning, såsom

i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan avskrivning sålunda

skett, må inteckning å det avskrivna beloppet med ränta meddelas på ansökan

av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren, ändå att inteckningsmedgivandet

icke är tecknat å sådan handling som i 4 § sägs. Handling, på

grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att beloppet förfaller

till betalning sex månader efter uppsägning.

Om gäldenärs ansvarighet för intecknad fordran.

31 §.

Låter innehavare av intecknad fordran ny ägare till den intecknade egendomen

å inteckningshandlingen teckna förbindelse, varigenom han övertager

skulden, vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, där ej annat är avtalat.

32 §.

Har innehavare av skuldförbindelse, till säkerhet för vilken inteckning

blivit fastställd i egendom som sedermera kommit i annan ägares hand,

låtit inteckningen utan samtycke av förbindelsens utgivare helt eller delvis

dödas eller nedsättas, och kan fordran till följd därav icke ur egendomen

uttagas, vare utgivaren fri från ansvar för fordringen. Vad nu är sagt om

förbindelsens utgivare gälle ock om annan ägare, som åtagit sig skulden

eller eljest svarar för denna i utgivarens ställe.

33 §.

Där vid försäljning av intecknad egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran, efter

överenskommelse med köparen låter intecknat belopp, som kunnat ur köpeskillingen

gäldas, kvarstå i egendomen, vare den som personligen svarade

för fordringen fri från ansvarighet för sådant belopp. Samma lag vare i

fråga om belopp, som köparen i egenskap av inteckningshavare fått avräkna

å köpeskillingen.

34 §.

Varder intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes så försämrat,

att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas, eller varder intecknat

j eservdelslager icke vidmakthållet i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som överenskommits eller eljest får anses avtalat, äge inteckningshavaren

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

att ur den intecknade egendomen njuta betalning för sin fordran, ändå att

den ej är förfallen. Samma lag vare, om de med avseende å ägarens nationalitet

för registrering stadgade villkoren icke längre äro uppfyllda och

Konungen ej medgivit att fartyget det oaktat må kvarstå i registret, eller om

det av annan grund skäligen kan befaras att inteckningshavarens säkerhet

kommer att märkligt minskas.

35 §.

övergår för fordran intecknat luftfartyg genom frivillig överlåtelse i utländsk

ägo och upphör därigenom panträtten i fartyget, vare överlåtaren

med allt sitt gods ansvarig för fordringen, ändå att sådan ansvarighet ej

förut ålåg honom; och må, oberoende av vad avtalet innehåller om förfallotid,

beloppet genast utsökas hos överlåtaren. Äro flere delägare i fartyget,

vare de, som tagit del i överlåtelsen eller samtyckt därtill, en för alla och

alla för en ansvariga för den intecknade fordringen, ändå att de ej förut voro

till sådan ansvarighet förbundna; och vare fordringen genast emot envar av

dem förfallen till betalning.

Om intecknings ogiltighet i vissa fall.

36 §.

Utan hinder av inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet lagligen

prövas.

37 §.

Beviljas inteckning på grund av medgivande av annan än den som är rätt

ägare eller allenast mot lösen är skyldig att lämna fartyget ifrån sig, vare

inteckningen ogill, där ej sådant fall är för handen som i 11 § sägs. I fråga

om återbäringsskyldighet, därest dödförklarad sedermera finnes vara vid

liv eller hava avlidit å annan tid än den som för dödsdag antagits, stadgas

särskilt.

38 §.

Har inteckning meddelats i strid mot vad i 13 § stadgats, vare den utan

verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning därom gjord i inskrivningsboken.

Om anteckning av äganderätt till luftfartyg.

39 §.

Har i inteckningsärende någon prövats vara rätt ägare av luftfartyg, varde

han i sådan egenskap antecknad i inskrivningsboken.

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Har ny ägare av intecknat luftfartyg blivit införd i luftfartygsregistret,

åligge det luftfartsstyrelsen att ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren

om åtgärden; och skall vad sålunda anmälts anmärkas i inskrivningsboken.

Om övriga inskrivningsärenden rörande luftfartyg.

40 §.

Var som väckt talan om klander å annans åtkomst till luftfartyg eller

om återgång av köp, byte eller gåva av sådant fartyg vare skyldig att anmäla

förhållandet för antecknande i inskrivningsboken. Rätten skall, om så erfordras,

giva käranden nödig tid till sådan anmälan innan förberedelsen i

målet avslutas. Försummas denna lid, vare käromålet förfallet.

Visas att målet avgjorts genom laga kraft ägande dom eller beslut, varde

ock därom anteckning gjord i inskrivningsboken.

41 §.

Då utmätning skett av fartyg som blivit i luftfartygsregistret infört eller

till fartyg hörande, intecknade reservdelar, eller då jämlikt 71 § konkursiagen

äskats att intecknad sådan egendom må utmätningsvis säljas, skall,

sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis härom inkommit till inskrivningsdomaren,

å nästa inskrivningsdag göras anteckning om förhållandet

i inskrivningsboken. Inkommer anmälan att utmätningen upphävts eller

att frågan om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock det i boken

antecknat.

Har egendomen blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, varde

anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivningsboken,

när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommer till inskrivningsdomaren.

Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som

i 26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskrivningsdomaren.

Inkommer sådant bevis till denne, skall å nästa inskrivningsdag

göras anteckning om förhållandet i inskrivningsboken.

42 §.

Anmäler någon skriftligen, alt han för fordran å bärgarlön eller å ersättning

för särskilda oundgängliga kostnader för bevarande av luftfartyg äger

luftpanträtt i fartyget, skall inskrivningsdomaren, om anmälningen sker

inom tre månader från det bärgningen eller åtgärderna för bevarandet avslutades,

å nästa inskrivningsdag göra anteckning om anmälningen i inskrivningsboken.

Visas att genom fordringens betalning eller annorledes panträtten upphört

att gälla, värde ock det antecknat i inskrivningsboken.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

43 §.

Har av inteckning besvärat luftfartyg blivit avfört ur luftfartygsregistret

eller med hänsyn till inteckningen icke kunnat därur avföras, åligge det

luf tf artsstyrelsen att därom ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren,

som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhållandet i inskrivningsboken.

Om handläggning av inskrivningsärenden.

44 §.

Inskrivningsärende rörande luftfartyg må upptagas allenast å inskrivningsdag.

Ansökan i sadant ärende anses ej gjord innan den upptages å inskrivningsdag.

Anmälan som avses i 42 § skall anses gjord då den inkommer till inskrivningsdomaren.

45 §.

över samtliga inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall genom inskrivningsdomarens

försorg föras dagbok.

46 §.

När inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer, anskaffe inskrivningsdomaren

skyndsamt från luftfartsstyrelsen bevis angående vad registret

beträffande fartygets ägare och i övrigt innehåller av betydelse för

ärendets prövning.

47 §.

Handlingar i inskrivningsärenden rörande luftfartyg skola sammanföras

i akter.

Har i sådant ärende sökanden eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring

av betydelse för ärendets prövning, eller har särskild utredning i

ärendet funnits nödig, skall vad därutinnan antecknats upptagas i akten

och bestyrkas av inskrivningsdomaren.

48 §.

Om inskrivningsdomarens beslut eller annan i inskrivningsärende rörande

luftfartyg vidtagen åtgärd utom såvitt angår anmälan om upphört innehav

av inteckningshandling meddelas besked genom bevis, som tecknas å

den till grund för ansökningen åberopade handlingen. Beviset skall innehålla

uppgift å det rum i inskrivningsboken, vari inskrivningen verkställts.

Innefattar beslutet, att ansökan ej bifallits, skall sökanden eller hans ombud

genast i rekommenderat brev underrättas om skälen för beslutet.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

49 §.

Bifalles ansökan i inskrivningsärende rörande luftfartyg, varde i enlighet

därmed inskrivning gjord i inskrivningsboken. Bifalles ej ansökningen, skall

i boken inskrivas allenast att ärendet uppskjutits eller att ansökningen förklarats

vilande eller avslagits; anteckning om skälen för beslutet upptages

i akten.

50 §.

Sökes inteckning i luftfartyg och varder ej ansökningen av inskrivningsdomaren

genast avslagen genom beslut som vinner laga kraft, beviljas sådan

inteckning, inträffar förhållande, som medför att intecknat luftfartyg

icke längre besväras av inteckning, eller avföres inteckning ur inskrivningsboken

för överförande till inskrivningsbok i främmande stat, skall inskrivningsdomaren

ofördröjligen giva luf tf artsstyrelsen meddelande därom. Samma

lag vare, när det antecknas att talan som avses i 40 § blivit väckt eller

slutligen avgjord.

Om besvär.

51 §.

Över inskrivningsdomarens beslut enligt denna lag må klagan föras hos

hovrätten.

Hava besvär anförts och avvisas ej besvärstalan, enligt vad därom är särskilt

stadgat, åligge det inskrivningsdomaren att å nästa inskrivningsdag

göra anteckning om besvären i inskrivningsboken. Visas att besvären ogillats

genom laga kraft ägande beslut, varde ock därom anteckning gjord i inskrivningsboken.

52 §.

Har beslut, varigenom ansökan om intecknings beviljande helt eller till

någon del avslagits, blivit till följd av besvär ändrat, vare sökanden pliktig

att senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter tre månader från

det utslaget om ändringen vann laga kraft, förete detsamma hos inskrivningsdomaren,

vid äventyr att i annat fall den inteckning, som på grund av utslaget

beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag utslaget företes för

inskrivningsdomaren.

53 §.

Visas att genom laga kraft ägande beslut inteckning helt eller till någon del

undanröjts eller förklarats vara utan verkan, värde anteckning därom gjord

i inskrivningsboken. Samma lag vare, där det visas att ansökan om inteckning,

vilken förklarats vilande, förfallit.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

Gemensam bestämmelse.

54 §.

Närmare föreskrifter om inskrivningsboken, dagboken och akter samt angående

tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Har fartyg blivit infört i luftfartygsregistret före den dag denna lag träder

i kraft, må utan hinder av vad i 7 § andra stycket stadgas inteckning beviljas,

där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i registret

upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först

införde ägaren.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om bärgning.

Härigenom förordnas som följer.

Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.

1 §•

Över luftfartyg skall hos luftfartsstyrelsen föras register (luftfartygsregister).

Om inskrivning av lätt till luftfartyg samt om internationellt erkännande

av rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

2 §•

Luftfartyg må registreras här i riket endast om ägaren är svenska staten,

svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller

svenskt dödsbo eller ock bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller annan

sådan inrättning med svensk nationalitet.

Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen, beträffande fartyg

som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket, medgiva att det må införas

i luftfartygsregistret.

3 §■

Fartyg, som är registrerat i främmande stat, må icke här i riket registreras,

med mindre det avföres ur den främmande statens register. Besväras

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

205

fartyget av inskriven rättighet, vilken efter överenskommelse med främmande

stat skall erkännas här i riket, må fartyget icke överföras till luftfartygsregistret,

såvida ej rättighetens innehavare medgivit överförandet.

4 §.

Luftfartyg må icke registreras, med mindre det har luftvärdighetsbevis

som utställts eller godkänts här i riket.

5 §.

Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren

och innehålla för registreringen nödiga upplysningar rörande fartyget, ägaren

och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av bevis, att sökanden

är ägare av fartyget och att i övrigt de i 2—4 §§ upptagna villkoren

äro uppfyllda, så ock av handling som utmärker när, var och av vem fartyget

är byggt.

6 §•

Registret skall för varje luftfartyg innehålla den nationalitets- och registreringsbeteckning

som tilldelas fartyget, de uppgifter som äro nödiga för att

identifiera det, upplysning angående äganderätten till fartyget och ägarens

fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luftvärdighetsbevis

ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i registret,

ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur registret, så ock

i övrigt vad som bestämmes av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

7 §•

Sedan luftfartyg införts i registret, äger det svensk nationalitet.

Om införandet i registret skall, i enlighet med formulär som Konungen

fastställer, av luftfartsstyrelsen utfärdas bevis (nationalitets- och registreringsbevis).

Fartyget skall märkas i enlighet med fartyget tilldelad nationalitets- och

registreringsbeteckning; och skola märkena föras så länge fartyget är registrerat.

8 §•

Sker ändring i äganderätten till luftfartyg som införts i registret eller

ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen ändring

av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att därom

ofördröjligen göra anmälan för registrering. Samma skyldighet åligge vid

ändring i äganderätten jämväl den förutvarande ägaren.

Finnes utredningen ej vara sådan att den vilken anmäles såsom ägare kan

i sådan egenskap införas i registret, skola ändock däri antecknas hans namn,

det uppgivna fånget och dagen då anmälan skedde.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

9 §•

Luftfartyg skall avföras ur registret, om ägaren det begär.

Samma lag vare, om de i 2 § för registrering uppställda villkoren icke

längre äro uppfyllda, med mindre Konungen medgiver att fartyget det oaktat

må kvarstå i registret, så ock om fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes

förstörts eller om det efter anträdd luftfärd ej avhörts under en tid

av tre månader. Har omständighet som nu sagts inträffat, åligge det ägaren

att därom ofördröjligen göra anmälan till registret, såvida sådan ej skett

på grund av vad i 8 § stadgas.

Har fartyg sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, må fartyget

avföras ur registret, där ägaren ej inom tid, som av luftfartsstyrelsen

bestämmes, visar att fartyget är luftvärdigt.

10 §.

Är luftfartyg intecknat, må det ej på grund av ägarens begäran eller annan

i 9 § avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre inteckningshavaren

samtycker till åtgärden, men varde den omständighet varom fråga

är anmärkt i registret. Anmärkningen berör icke den inskrivna rättigheten.

11 §•

Har införing i registret gjorts om ändring i förhållande varom nationalitets-

och registreringsbeviset innehåller upplysning eller har anmärkning

skett enligt 10 §, skall fartygets ägare eller, om fartyget övergått i utländsk

ägo, den förre ägaren ofördröjligen avlämna beviset till luftfartsstyrelsen,

som antecknar ändringen å beviset eller utställer nytt sådant eller, i fall som

i 9 eller 10 § sägs, kvarhåller beviset.

12 §.

Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i

svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren uppfyllda,

må fartyget på villkor, tid och sätt som Konungen bestämmer antecknas

i en särskild avdelning av luftfartygsregistret och förses med interimistiskt

nationalitets- och registreringsbevis.

Under sålunda bestämd tid äger fartyget svensk nationalitet.

Fartyget skall under samma tid vara märkt enligt regler som fastställas

av Konungen.

13 §.

Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst tre

månader till annan för att av denne nyttjas för egen räkning eller innehaves

luftfartyg på grund av avbetalningsköp, skola i registret antecknas innehavarens

namn, beskaffenheten av dennes rätt samt tiden, för vilken den

gäller. Det åligger dem som slutit sådant avtal att därom ofördröjligen göra

anmälan till luftfartsstyrelsen.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

207

Om bärgning och vissa särskilda kostnader.

14 §.

Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordvarande

gods eller något som hört till sådant fartyg eller gods så ock envar som medverkar

vid bärgningen har rätt att, evad bärgningen ägt rum till sjöss, på

land eller i luften, undfå bärgarlön i enlighet med de grunder, som i 225 och

226 §§ sjölagen stadgas om bärgning av fartyg och gods. Till andel i lön som

för sådan bärgning skall utgå vare ock den berättigad, vilken under den nöd

som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget eller medverkat

vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av luftfartyg eller gods

vidkänts särskilda oundgängliga kostnader, varde ock dessa honom ersatta.

Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte ägaren

med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.

Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärgningsföretag

trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare

eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning

beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

15 §.

Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader

som avses i 14 §, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt

framför de i 17 kap. handelsbalken omförmälda borgenärerna, såframt bärgarlönen

eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.

I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordringens

belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall

yngre fordran äga företräde framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran

guldits eller säkerhet därför blivit ställd, fartyget lämna det ställe, där åtgärderna

för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren

tagas i besittning.

16 §.

Angående luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av

tagen försäkring, är särskilt stadgat.

Ersättning, som på annan grund utgår för skada å fartyget eller godset,

häfte för panträttshavarens fordran.

17 §.

Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den

ordning, som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre

luftpanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge undfå del i köpeskillingen,

som i utsökningslagen sägs.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares

förfogande, upphöre luftpanträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenärens

tillstånd, vare mottagaren, där han när lossningen skedde ägde kunskap

om fordringen, därför ansvarig, dock icke utöver det värde godset hade vid

lossningen.

18 §.

Luftpanträtt i fartyg upphöre, såvida icke inom tre månader från det åtgärderna

avslutades borgenärens anspråk på panträtt blivit anmält till inskrivningsdomaren

för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg samt

dessutom anspråket godkänts eller talan därom väckts i laga ordning.

Ansvarsbestämmelser.

19 §.

Lämnar någon vid ansökan om registrering av luftfartyg eller vid ansökan

att fartyg må kvarstå i eller avföras ur luftfartygsregistret eller vid

anmälan till registret uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Framför någon luftfartyg med vetskap om att det är märkt med oriktig

nationalitets- och registreringsbeteckning eller att det eljest saknar i denna

lag eller med stöd därav föreskrivna märken, vare straffet fängelse eller

straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, dagsböter.

Bryter någon i annat fall än nu sagts mot vad i denna lag stadgas, straffes

med dagsböter.

20 §.

Ej må straff enligt denna lag ådömas, där brottet enligt allmänna strafflagen

är belagt med strängare straff.

Allmän bestämmelse.

21 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas

meddelas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Genom denna lag upphävas:

§§ 4—13 samt § 40 andra stycket förordningen den 26 maj 1922 (nr 383)

om luftfart, sistnämnda författningsrum i dess lydelse enligt förordningen

den 20 april 1928 (nr 83);

så ock vad i övrigt finnes i författning stridande mot nya lagens bestämmelser.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till författningsrum som

ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället

tillämpas.

Förslag

till

Lag

i anledning a? Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt

erkännande av rätt till luftfartyg.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna lag äger tillämpning på luftfartyg infört i nationalitetsregister i

främmande stat, som tillträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen

rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, eller i

territorium, för vars utländska angelägenheter fördragsslutande stat svarar

och för vilket föres särskilt nationalitetsregister, såvida icke den staten

gjort annat förbehåll. Vad i 5 § stadgas skall dock gälla jämväl svenskt fartyg.

Till luftfartyg hänföras i denna lag jämväl motorer, propellrar, radioutrustning,

instrument samt andra tillbehör, som anbragts i fartyget, även om

de tillfälligt skilts därifrån.

2 §•

Före alla andra rättigheter än de i 5 § avsedda skola äganderätt till luftfartyg,

med besittning förenad rätt att genom köp förvärva sådant fartyg

samt nyttjanderätt till sådant fartyg enligt upplåtelse på minst sex månader,

så ock panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg, tillkommen enligt avtal

och såsom säkerhet för fordran till visst belopp, erkännas här i riket, såframt

rätten tillkommit enligt lagen i den fördragsslutande stat i vars nationalitetsregister

fartyget då var infört och rätten är inskriven i inskrivningsbok

i den stat där fartyget är registrerat då rätten göres gällande.

Verkan av inskrivningen i förhållande till tredje man bedömes enligt lagen

i den stat där rätten är inskriven. Förmånsrätt för panträtt eller annan

sådan rätt till luftfartyg omfattar varje belopp för vilket säkerhet ställts,

dock icke ränta som är upplupen för längre tid än tre år före utmätning

eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande.

3 §■

Har, sedan luftfartyg eller rättighet i sådant fartyg utmätts, belagts med

kvarstad eller skingringsförbud eller gjorts till föremål för exekutiv försälj
tf

Bihang till riksdagens protokoll 195!>. 1 samt. Nr 13.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

ning, gäldenären med vetskap om åtgärden träffat avtal om upplåtelse eller

överlåtelse av rätt till fartyget som i 2 § sägs, äge rättshandlingen icke verkan

mot utsökningsborgenären eller mot köparen vid exekutiv försäljning.

4 §.

Där en i 2 § nämnd rätt till luftfartyg, vilken innehaves såsom säkerhet

för fordran, enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat förklarats omfatta

tillika reservdelar som förvaras på angivna platser här i riket, skall

rätten erkännas jämväl i dessa reservdelar, såvitt de till art och ungefärligt

antal förtecknats i den inskrivna handlingen eller i därvid fogad bilaga och

å förvaringsplatsen är anslaget ändamålsenligt tillkännagivande om rättens

beskaffenhet och föremål, om namnet å dess innehavare och hans adress

samt om den inskrivningsbok i vilken rätten är inskriven.

Till reservdelar räknas delar av luftfartyg ävensom motorer, propellrar,

radioutrustning, instrument, delar av vad sålunda angivits samt andra föremål,

som förvaras för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller föremål

som borttagits därifrån.

5 §•

Är fordran på lön för bärgning av luftfartyg eller på ersättning för särskilda

kostnader, som varit oundgängliga för bevarande av sådant fartyg, i

den stat där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades förenad

med luftpanträtt i fartyget och har denna stat tillträtt den i 1 § nämnda konventionen,

skall panträtten här i riket erkännas med förmånsrätt framför

varje annan rätt till fartyget. Finnas flera sådana fordringar, njute de som

sammanhänga med en senare händelse företräde framför dem som härröra

av en tidigare.

Vad sålunda stadgats gälle dock icke, såvida tre månader förflutit från

det åtgärderna avslutades utan att borgenärens anspråk på rätt till fartyget

antecknats i inskrivningsboken i den stat där fartyget är registrerat och

dessutom det belopp rätten avser godkänts eller talan om borgenärens rätt

väckts i laga ordning.

6 §.

Där försäljning av luftfartyg eller i 4 § omnämnda reservdelar till sådant

fartyg skall äga rum i den ordning utsökningslagen stadgar, åligge den som

påkallat försäljningen att till auktionsförrättaren ingiva ett av vederbörande

myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat gravationsbevis

angående egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom

att, då fråga är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra

försäljningen å registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma tid

skall underrättelse som i 91 § 3 mom. utsökningslagen sägs sändas till innehavaren

av varje i fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt

denna lag.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

211

Skall rättighet som icke utgör fordran erkännas enligt denna lag, varde

den upptagen i borgenärsförteckningen. Försäljningen skall ske under förbehåll

om beståndet av sådan rättighet, därest den enligt förteckningen faller

inom lägsta budet. Faller rättigheten utom detta bud eller skall vad om

lägsta bud är stadgat ej gälla, äge vad i 123 § utsökningslagen sägs motsvarande

tillämpning.

7 §•

övergår luftfartyg i svensk ägo och häftar det för inskriven rättighet, äge

rättighetens innehavare, sedan fartyget registrerats här i riket, få den inskriven

i inskrivningsboken för luftfartyg, såframt den är av beskaffenhet

att lagligen kunna här inskrivas.

Sökes inskrivningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter

tre månader från det fartyget registrerades här i riket, gälle rättigheten med

samma förmånsrätt som inskrivningen medförde i den stat där fartyget sist

var registrerat. Mot rättighetens giltighet må ej göras annan invändning än

sådan, som varit tillåten enligt lagen i den stat där fartyget var registrerat

då rättigheten först inskrevs.

8 §•

Det åligger luftfartsstyrelsen att, så snart fartyg som avses i 7 § blivit

registrerat, till inskrivningsdomaren översända bevis om registreringen samt

om de rättigheter, för vilka fartyget häftar och vilkas innehavare medgivit

fartygets överförande. Inskrivningsdomaren skall å nästa inskrivningsdag

anmärka rättigheterna i inskrivningsboken.

Har borgenärs anspråk på luftpanträtt blivit, på sätt i 5 § andra stycket

stadgas, antecknat i inskrivningsboken för det av panträtten omfattade fartyget

och övergår detta i svensk ägo, skall luftfartsstyrelsen så snart registrering

skett översända bevis därom samt om anteckningen till inskrivningsdomaren,

vilken har att å nästa inskrivningsdag göra motsvarande anteckning

i inskrivningsboken.

Närmare föreskrifter om vad i denna paragraf stadgas meddelas av

Konungen.

9 §.

Vad rörande luftfart, invandring samt införsel och utförsel av varor stadgas

beträffande tvångsåtgärder mot luftfartyg skall äga tillämpning utan

hinder av vad i denna lag föreskrives.

Denna lag skall icke äga tillämpning på luftfartyg som äro avsedda för

militär-, tull- eller polistjänst.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § samt 17 kap. 2, 3 och 16 §§ handelsbalken1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 KAP.

7 §.

Fartyg, som är för fordran intecknat eller äger den dräktighet, att, enligt

vad särskilt är stadgat, inteckning däri kan meddelas, må ej med laga verkan

sättas i pant efter ty nu är sagt. Ej heller må luftfartyg sålunda pantsättas.

17 KAP.

2 §.

Vad i----annat dylikt.

Sedan njute borgenärer betalning av boet, efter ty, som nedan sägs; dock

att angående vissa fordringars företräde till betalning ur fartyg, frakt och

inlastat gods eller ur luftfartyg och ombordvarande gods gäller vad därom

är särskilt stadgat.

3 §.

Har någon-----alla andra.

Den, som för sin fordran har inteckning i fartyg, äge ock samma förmånsrätt

i fartyget och dess tillbehör. Har någon för sin fordran inteckning

i luftfartyg, njute han enahanda förmånsrätt i fartyget jämte tillbehör samt

i de reservdelar, som inteckningen må omfatta. För ränta, som före utmätning

eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande är upplupen,

gälle dock ej förmånsrätt för längre tid än tre år. Är fartyget eller luftfartyget

intecknat för fleres fordringar, äge den företräde, som först sökt inteckning;

hava flere sökt inteckning samma dag, äge lika rätt.

Hurusom med inteckning i luftfartyg förenad förmånsrätt i viss omfattning

icke må göras gällande mot innehavare av fordran med sämre förmånsrätt

eller utan förmånsrätt, därom skils i utsökningslagen.

Därnäst äge---å godset.

Innehar borgenär eljest annan tillhörig lös egendom och har han rätt

att den egendom till säkerhet för sin fordran kvarhålla, äge däri enahanda

1 Senaste lydelse av 10 kap. 7 § se SFS 1901:26 s. 11, av 17 kap. 2 § se SFS 1944:182, av 17

kap. 3 § se SFS 1928:162 och av 17 kap. 16 § se SFS 1912:219.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

213

förmånsrätt, som i fjärde stycket sägs; dock att beträffande hyresvärds

eller jordägares förmånsrätt i egendom, som han äger kvarhålla till säkerhet

för fordran hos hyresgäst eller arrendator, skall gälla vad nedan därom

stadgas.

16 §.

Är gods---sin fordran.

Har under konkursen till boet hörande fast egendom eller luftfartyg eller

reservdelar till sådant fartyg blivit till gäldande av fordran, varför

egendomen på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar,

utbjuden till försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer men

försäljning icke kommit till stånd, äge innehavare av sådan fordran, där

han själv äskat försäljning till fordringens gäldande eller har sämre rätt

än den, som sålunda äskat försäljning, njuta betalning för sin fordran

såsom i första stycket sägs utan hinder därav, att den intecknade egendomen

fortfarande häftar för fordringen; har den bjudna köpeskillingen

lämnat tillgång till betalning av någon del av den fordran, till vars gäldande

försäljning skolat ske, äge fordringens innehavare allenast för återstoden

den rätt nu sagts.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862 (nr 10)

om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.

Härigenom förordnas, att § 14 förordningen den 4 mars 1862 om tioårig

preskription och om kallelse å okända borgenärer1 skall erhålla följande

ändrade lydelse.

§ 14.

Är borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt eller i

vattenfallsrätt eller i fartyg eller luftfartyg, eller har han lös egendom såsom

pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som

sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenärer,

sin fordran angiver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock lag

som i 7 § sägs, ändå att den fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1933:326.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse ay 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal.

Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

54 §.

Har försäkring tagits å gods utan angivande av det intresse försäkringen

avser, skall försäkringen, där ej annat framgår av omständigheterna, anses

gälla till förmån för envar, som, i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare

av annan rättighet till godset eller emedan han i anledning av avtal

om godset står faran för detta, har intresse av att dess värde icke minskas

eller går förlorat. I fråga om sjöpanträtt och luftpanträtt skall vad sålunda

stadgats äga tillämpning endast om panträtten är förbunden med personlig

fordran hos pantens ägare.

Är förbehåll---— eller kreatursförsäkring.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av utsökningslagen.

Härigenom förordnas, dels att 62, 63, 66, 71, 73, 74, 85, 87, 88, 90, 91, 94,

95, 138—140, 143, 144, 148, 150, 163, 165, 168, 198, 202, 203, 211 och 213 §§

utsökningslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels

ock att i lagen skola införas nya, såsom 91 a, 94 a—94 e, 95 a och 95 b §§

betecknade paragrafer av nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av 62 ? se SFS 1953:153, av 63, 71, 74, 138, 139, 143, 144 och 148 SS se

SFS 1912:211, av 66 § se SFS 1901:26 s.17, av 73 § se SFS 1937:129, av 85 och 88 §§ se''SFS

1937:452, av 87 och 168 §§ se SFS 1924:388, av 90 § se SFS 1942:114, av 91 och 140 SS se

SFS 1944:68, av 94 § se SFS 1920:187, av 95 och 165 §S se SFS 1917:307, av 150 S se SFS

1928:164, av 163 § se SFS 1925:176, av 198 § se SFS 1924:131 samt av 202, 203, 211 och 213

§§ se SFS 1946:814.

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

62 §.

Av gäldenärs tillgångar skola, där ej borgenär och gäldenär annorlunda

sämjas, tagas i mät först andra lösören än luftfartyg, därnäst fordran eller

annan rättighet, som kan överlåtas, och sist luftfartyg eller fast egendom.

Sådana obligationer eller andra värdepapper, vilka med lätthet kunna i penningar

förvandlas, skola i fråga om ordningen för deras utmätande anses

lika med lösören.

Häftar på grund av inteckning gäldenärens fasta egendom eller luftfartyg

eller reservdelar till sådant fartyg för fordran, varför utmätning skall ske,

eller är fordringen förenad med luftpanträtt i sådant fartyg, varde den egendom

först utmätt, där ej borgenären hellre vill taga betalning ur annan egendom.

Skall utmätning på en gång ske för fleras fordringar, må borgenär,

för vars fordran viss egendom sålunda häftar, ej för vad därur kan utgå

till förfång för annan borgenär taga betalning ur övriga tillgångar.

Hurusom med---—- nämnda lag.

Vid utmätning —--avbetalningsköp iakttagas.

63 §.

Ej må, med mindre borgenären det begår, utmätning av fast egendom

eller luftfartyg ske för annan fordran ån sådan, för vilken egendomen på

grund av inteckning häftar eller som, där fråga är om luftfartyg, är förenad

med luftpanträtt i fartyget.

66 §.

Ej må något, som till fartyg eller luftfartyg hörer, tagas i mät annorledes

än genom utmätning av fartyget.

Omfattar inteckning i luftfartyg jämväl reservdelar, må ej särskild sådan

reservdel för sig utmätas, med mindre inteckningshavaren därtill samtycker.

71 §.

Har någon panträtt i gäldenärs lösa gods eller rätt att sådant gods till

säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder därav ej möta för godsets

utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och njute sådan

borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den, som

har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock,

där egendomen icke utgöres av fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg,

ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen därför gives

eller panthavaren nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen;

ej äge panthavaren vägra att taga lösen, då den, i fall som nu är sagt,

honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till betalning förfallen.

Om bibehållande av luftpanträtt i luftfartyg eller panträtt på grund av

inteckning i luftfartyg eller i reservdelar till sådant fartyg vid egendomens

utbjudande till försäljning stadgas i 5 kap.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Har inteckning i fast egendom eller i luftfartyg eller reservdelar till sådant

fartyg blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad såsom

pant, skall inteckningen icke utmätas utan i stället den rätt till andel i inteckningen,

som, efter ty särskilt är stadgat, må tillkomma gäldenären, tagas

i mät i den ordning 74 § stadgar.

73 §.

Lös egendom, som utmätes, skall av utmätningsmannen upptecknas och

värderas; och äge han, där så finnes nödigt, tillkalla sakkunnige män att

vid värderingen biträda. Utmätas av inteckning besvärade reservdelar till

luftfartyg, skola sakkunniga städse anlitas vid värderingen. Är fråga om

utmätning av fordran eller rättighet, vare den från vilken fordringen eller

rättigheten skall utgå pliktig att, efter anmaning, lämna utmätningsmannen

erforderliga upplysningar angående dess innehåll; efterkommes ej anmaningen,

äge överexekutor efter anmälan av utmätningsmannen förelägga

den tredskande vite samt fälla honom därtill.

Utmäles helt — -— -— eller sysslomannen.

Vid utmätning av luftfartyg eller gods i sådant fartyg skall vad i 2 mom.

stadgas i tillämpliga delar gälla.

74 §.

Utmätas penningar---- kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenärs ----— att övergå.

Skall utmätning ske av den rätt till andel i inteckning, som, efter ty

särskilt är stadgat, tillkommer gäldenären såsom ägare av intecknade

egendomen, varde förbud inteckningshavaren meddelat att till förfång för

den, till vilken i följd av utmätningen gäldenärens rätt kan komma att

övergå, utlämna inteckningshandlingen eller att på begäran av annan än

denne eller utmätningsmannen uppvisa handlingen vid domstol för sådant

ändamål, som i 26 § förordningen angående inteckning i fast egendom eller

29 § iagen om inskrivning av rätt till luftfartyg sägs. Förbud, som nu sagts,

skall tecknas å inteckningshandlingen, där icke denna av inteckningshavaren

överlämnas till utmätningsmannen för att av honom uppvisas. Kostnaden

för sådant uppvisande ävensom för anskaffande av särskild inteckningshandling

å den utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig

att förskjuta, där utmätningsmannen det äskar.

85 §.

Då fast egendom eller luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfattade

reservdelar till fartyget tagits i mät eller då utmätningsman å landet

tagit i mät fartyg, varom i 94 § sägs, åligger det utmätningsmannen att

genast anmäla det hos överexekutor. Har i fråga om fast egendom å landet

gäldenären vid utmätningen uppgivit auktionsställe, såsom i 98 § sägs,

give utmätningsmannen ock det tillkänna.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

217

Då fast —---utmätningen skett.

Utmätes fartyg —--urskiljande erfordras.

Gäller utmätningen luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant

farlyy, skall bevis om utmätningen, i vilket fartygets nationalitets- och registreringsbeteckning

finnes angiven, genast sändas till luftfartsstyrelsen

samt till inskrivningsdomaren.

Myndighet, vilken meddelat dom eller utslag, varigenom intecknad fordran

fastställts till betalning ur fast egendom, eller hos vilken enligt 70 eller

71 § konkurslagen äskats, att fastighet, intecknat fartyg eller ock luftfartyg

eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må utmätningsvis säljas, vare

ock pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagt.

Har domstol —--till överexekutor.

Sker utmätning -----till kommerskollegium.

87 §.

Är fast---äger företräde.

Där luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfattade reservdelar

till fartyget utmätts, äger den, som för sin fordran har inteckning i den utmätta

egendomen och vilkens rätt kan vara beroende av dess försäljning,

sådan befogenhet som i 1 mom. sägs.

88 §.

Har utmätning av fast egendom eller luftfartyg eller av reservdelar till

sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, upphävts eller eljest

frågan om sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätningsmannen

eller överexekutor, om ärendet där är anhängigt eller det eljest

ankommit på överexekutor att försälja egendomen, att därom genast göra

anmälan hos inskrivningsdomaren samt, då fråga är om luftfartyg eller reservdelar

till sådant fartyg, jämväl hos luftfartsstyrelsen.

90 §.

Skall lös------till efterrättelse.

Är egendom----lämpligt finnes.

Å landet-----är sagt.

Har Konungen---ovan stadgas.

Auktion å luftfartyg eller å reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas

av inteckning i fartyget, skall förrättas av överexekutor eller, där auktion

å landet skall hållas annorstädes än å landskansli, av den som överexekutor

för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar; och varde jämväl

sådan auktion kungjord av auktionsförrättaren.

91 §.

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan auktionen

hålles, där ej i fall som i 90 § 2 mom. sägs kortare tid för kungörandet

finnes nödig. Auktion å fordran eller rättighet skall kungöras minst

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

fjorton dagar förut; och varde tillika, där så kan ske, inom samma tid

särskilda underrättelser om auktionen med posten avsända till borgenären

och gäldenären. Skall i stad auktion å lös egendom kungöras mera än en

gång, vare det gillt, om första kungörandet skett inom tid som nu är sagd.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen

jämväl införd i allmänna tidningarna minst fjorton dagar före auktionen;

och skall kungörelsen tillika innehålla, att de borgenärer, som, ändå

att de ej vunnit utmätning eller i utmätt fartyg hava inteckning, äga rätt

till betalning ur det utmätta, hava att sådant, på sätt i 139 § sägs, före

auktionen hos auktionsförrättaren anmäla. De borgenärer, vilka jämlikt 11

kap. sjölagen äga rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg

hava inteckning, skola därjämte, såvitt ske kan, underrättas om auktionen

genom särskilda kallelsebrev, vilka auktionsförrättaren skall med posten

avsända till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem

till handa minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer

så fort ske kan.

Gäller försäljningen luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfattade

reservdelar till fartyget, skall kungörelsen om försäljningen ske minst

sex veckor före auktionen och inom samma tid jämväl införas i allmänna

tidningarna. Kungörelsen skall tillika innehålla, att den som har fordran,

varför fartyget eller reservdelarna häfta eller för vilken han eljest må njuta

betalning ur köpeskillingen, äger att vid auktionen bevaka sin rätt. Minst

en månad före auktionen skola, såvitt ske kan, underrättelser om försäljningen

i rekommenderade brev sändas till borgenären och ägaren av den

utmätta egendomen ävensom till innehavare av däri meddelad inteckning

eller i utmätt fartyg gällande luftpanträtt, som finnes antecknad i inskrivningsboken

eller eljest då är känd. Framgår adressen av inskrivningsboken,

varde underrättelse sänd under den adressen. Vinnes senare upplysning

om annan luftpanträtt i fartyget, skall underrättelse som nu sagts genast

tillställas dess innehavare. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt

sändas med luftpost.

Vid försäljning av gods i luftfartyg skall kungörelsen ske sist tre veckor

före auktionen och inom samma tid jämväl införas i allmänna tidningarna.

Kungörelsen skall innehålla, att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit

utmätning, äga rätt till betalning ur köpeskillingen för godset, hava att

före auktionen anmäla sådant hos auktionsförrättaren, på sätt i 130 § sägs.

Vid samma tid skall ock underrättelse, som i 3 mom. avses, sändas till borgenären

och ägaren av godset samt till den som, enligt vad känt blivit, äger

luftpanträtt i detta. Vinnes senare kunskap om sådan panträtt, varde underrättelsen

genast avsänd.

91 a §.

Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta

egendom eller i hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar blivit ut
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

mätt, läte utmätningsmannen anskaffa särskild inteckningshandling å det

gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter;

skall sådan handling anskaffas, må ej förr än det skett kungörelse om

auktionen utfärdas. Skall försäljning ske av inteckningshandling, vilken

tagits i mät hos någon som enligt handlingen är personligen ansvarig för

det däri förskrivna beloppet, åligger det utmätningsmannen, där cj med

gäldenärens samtycke handlingen säljes med bibehållande av hans ansvarighet,

att, innan handlingen utlämnas till köparen, förse densamma med

påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarigheten.

Är fråga om försäljning av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört,

eller av luftfartyg eller av reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av

inteckning i fartyget, anskaffe auktionsförrättaren gravationsbevis rörande

egendomen; dock vare, där auktionsförrättaren det äskar, borgenären pliktig

att förskjuta den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

94 §.

Skall försäljning ske av fartyg, som enligt mätbrev eller å fartyget anbragt

tontalsmärke har en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver,

eller av annat fartyg, som blivit i fartygsregistret infört, eller av luftfartyg

eller reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget,

uppläse auktionsförrättaren före utropet såväl protokollet över utmätningen

som ock, där enligt 91 a § sådant skall vara anskaffat, gravationsbevis

angående vad som utmätts; anmane ock dem, vilka äro tillstädes och hava

fordran som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla. Varder fordran

anmäld hos auktionsförrättaren, meddele han före utropet därom underrättelse.

Auktionsförrättaren lämne ock tillstädesvarande rättsägare samt

gäldenären, där han när är, tillfälle att yttra sig över de anspråk, som anmälas,

så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen. Därefter

give auktionsförrättaren till känna å vad tid köpeskillingen sist skall

inbetalas.

Innan auktionen avslutas, meddele auktionsförrättaren, därest försäljning

kommit till stånd eller medel eljest finnas att redovisa, underrättelse

om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning av köpeskillingen skall

hållas, så ock om stället för sammanträdet.

94 a §.

Gäller försäljningen luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfattade

reservdelar till fartyget, uppgöre auktionsförrättaren, sedan förhandlingen

avslutats, borgenärsförteckning, vari skola, ordnade efter det företräde

dem emellan lag stadgar, upptagas, förutom fordran varför utmätning skett,

dels fordran, för vilken den utmätta egendomen på grund av inteckning

häftar, där fordringen finnes upptagen i gravationsbeviset eller blivit hos

auktionsförrättaren anmäld, dels ock fordran, som är förenad med luft panträtt

i utmätt fartyg eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

utmätt egendom, såvida yrkande om betalning för fordringen blivit hos auktionsförrättaren

framställt.

Vid upprättande av borgenärsförteckning skall vad i 107 § 2 och 3 mom.,

108 och 109 &§, 110 § 1 mom., 112 § 1 mom. samt 118 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

94 b §.

Sedan i fall varom i 94 a § förmäles auktionsför rättar en efter ty ovan är

sagt antecknat de fordringar, vilka böra vid auktionen iakttagas, skola de

fordringsbelopp, som hava bättre rätt än den fordran för vars gäldande försäljningen

äger rum, samt kostnaderna för förfarandet sammanräknas; och

varde i borgenärsförteckningen angivet, att det lägsta bud, som, där ej annat

föranledes av vad i 94 e § 2 mom. stadgas, må vid auktionen antagas, skall

överstiga den sålunda erhållna summan.

Gäller försäljningen luftfartyg, genom vilket inom riket skada tillfogats

person eller egendom å jordytan, och har den som led skadan icke kunnat

utfå honom tillkommande ersättning enär å fartyget icke fanns försäkring

mot sådan skada eller annan motsvarande säkerhet, som täcker luftfartygets

värde såsom nytt, skall vid försäljning som sker på begäran av den skadelidande

eller hans rättsinnehavare vad om lägsta bud är stadgat icke äga iilllämpning.

Lag samma vare, om försäljningen gäller annat, samme ägare

tillhörigt luftfartyg, vilket besväras av inteckning, tillkommande borgenär

med inteckning jämväl i det fartyg, genom vilket skadan orsakats.

Begäres försäljning av reservdelar till luftfartyg, vilka omfattas av inteckning

i fartyget, och har utmätnings sökanden för sin fordran sämre förmånsrätt

i reservdelarna än om inteckning blivit meddelad för fordringen, skall

lägsta budet bestämmas till två tredjedelar av det å reservdelarna jämlikt

73 § satta värdet.

94 c §.

Ingår luftfartyg eller annan, av inteckning i sådant fartyg besvärad egendom

i konkursbo och skall, efter ty i 71 § konkurslagen sägs, på begäran av

borgenärerna auktion hållas för egendomens försäljning i den ordning, som

i denna lag är stadgad, vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, förenad

med förmånsrätt i egendomen, berättigad att, där hans rätt till betalning

ur egendomen är ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället

sker till gäldande av hans fordran; framställe dock yrkande härom till auktionsförrättaren

senast vid den i 94 § nämnda förhandling. Göres ej sådant

yrkande, må ej försäljning ske till förfång för de i borgenärsförteckningen

upptagna rättsägare.

94 d §.

Såvitt köparen sådant medgiver, må vid försäljning, varom i 94 a § sägs,

huvudstolen av intecknad gäld, som faller inom köpeskillingen, innestå i avräkning

å denna. Ej må dock sålunda innestå fordran som är tvistig eller

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

221

beroende av villkor, ej heller fordran beträffande vilken inteckning är beroende

på särskild prövning eller avgjord genom beslut som ej vunnit laga

kraft eller ock är sökt men ännu ej beviljad. Belopp, som icke, efter ty förut

sagts, skall i egendomen innestå, skall i reda penningar gäldas.

I borgenärsförteckningen skall beträffande de fordringar, som enligt vad

nyss är sagt icke må innestå i egendomen, detta särskilt anmärkas.

Innan utrop av egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa borgenärsförteckningen

samt meddela fullständig och tydlig underrättelse om

sättet för försäljningen.

94 e §.

Göres i fall, varom i 9b a § sägs, å auktionen sådant bud, att det enligt 9b b

och 95 §§ må antagas, skall försäljning av egendomen ske, utan så är att

köpeskillingen ej förslår till fulla gäldandet av utmätningssökandens fordran

och han bestrider att försäljning må ske.

Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant yrkas av

utmätningssökanden och innehavarne av de fordringar, vilka äga företräde

framför hans fordran men icke fullt täckas av den bjudna köpeskillingen,

därtill samtycka.

Sker ej försäljning, gånge utmätningen åter.

95 §.

Den, som inropat egendom varom i 94 § är sagt, åligger att genast efter

inropet gälda en sjättedel av köpeskillingen i reda penningar eller ställa pant

eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel av köpeskillingen. Gäller

inropet luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vare köparen likväl icke

pliktig att sålunda gälda eller ställa säkerhet för större belopp än som jämlikt

9b d § skall i reda penningar gäldas, dock att sådan skyldighet städse

åligger köparen i fråga om kostnad varom i 198 § förmäles. Gitter ej köparen

fullgöra vad nu sagts varde egendomen genast ånyo utropad.

Vad av köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagt skall gäldas sist å det

sammanträde, som i 140 § sägs. Vid försäljning, varom i 9b a § förmäles, äge

dock köparen å köpeskillingen avräkna intecknad gäld, som enligt 9b d § må

innestå i egendomen, samt honom själv tillkommande belopp. Visar köparen

i annat fall att inteckningshavare, som skall ur den intecknade egendomen

erhålla betalning, låtit köparen övertaga den intecknade skulden och lämnat

anstånd med betalningen, njute köparen till godo de villkor, som därvid blivit

tingade. Finnes, sedan för samtliga fordringar beräknats utdelning, överskott

å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd med betalning därav,

njute köparen ock det anstånd till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen till

fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt och

besörje genast auktionsförrättaren, att egendomen varder till försäljning

ånyo utlyst som i 90 och 91 §§ sägs. Understiger vad vid nya utropet högst

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

b judes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning

sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden eller, där vid utrop

av egendom som sägs i 94 a § försäljning ej kommer till stånd, vad vid förra

auktionen bjudits utöver sammanlagda beloppet av de fordringar, som äga

företräde framför utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå ävensom

kostnaderna för samma auktion; går egendomen till mera, have förre köparen

ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av

förre köparen gäldas, där den ej kan genom överskott å köpeskillingen gottgöras.

Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte auktionsförrättaren

ofördröjligen, i annat fall än i 94 a § avses dock först sedan det visat sig

att sådant erfordras till gäldande av vad förre köparen utgiva bör, försälja

panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgenslörbindelsen

hos löftesmannen.

95 a §.

Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besittning av

egendomen; och vare den i köparens hand fri från all förre ägarens gäld, där

ej köparen, efter ty i 95 § sägs, gälden övertagit.

Har köparen fått avräkna fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning

hå/lar, åligge det auktions förrätt aren att därom göra anteckning å

inteckningshandlingen, där denna är för honom tillgänglig.

Skall av anledning, som i 95 § 3 mom. sägs, ny auktion hållas å luftfartyg

eller reservdelar till sådant fartyg, värde fordran, som upptagits i den för

förra auktionen upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya

förteckningen, ändå att fordringen ej ånyo anmäles. Har rättsägare på grund

av försummad anmälan ej blivit upptagen i den förra förteckningen, äge ej

annan rätt än i 148 § sägs. Vid bestämmande av lägsta budet skall avdrag

ske för vad förre inroparen vid inropet erlagt i reda penningar eller som influtit

genom försäljning av pant eller utsökande av borgen.

95 b §.

Att vid försäljning av vissa främmande luftfartyg eller av reservdelar hörande

till sådant fartyg vissa särskilda bestämmelser äro att iakttaga framgår

av lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande

internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade under

panträtt i handom, panthavaren, såsom i 71 § sägs, förklarat sig nöjas med

att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute han sin rätt till godo

inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i fråga om utmätningsvis

sålt fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg annan borgenär påstår betalning

för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför panthavarens,

denne ej äger njuta betalning i annan ordning än i 140 eller 141 § sägs.

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

139 §.

Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade panträtt

i egendomen utan att hava den under panträtt i handom, eller ock ägde

rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare ock berättigad

att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning, såvida han

därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt yrkande. Skall under

konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg utmätningsvis försäljas,

äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt enligt 4 eller

7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt nu är sagd. Vid försäljning av luftfartyg

eller därtill hörande intecknade reservdelar gäller vad i 94 a § sägs.

Har fartyg--— tid innestår.

140 §.

Då egendom, varom i 94 § sägs, blivit utmätningsvis såld, äge de, vilka

anse sig hava rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock gäldenären att å

fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme inför auktionsförrättaren

sammanträda för att höras angående köpeskillingens fördelning.

Har, på —- — — där infinna.

143 §.

Finnes behållen avkastning av såld fast egendom att tillgå, varde den

tillgång jämte köpeskillingen fördelad. Har i fall, som i 95 eller 130 § sägs,

egendom försålts efter nytt upprop, och är förre inroparen skyldig att utgiva

ersättning, skall ock ersättningsbeloppet, såvitt detsamma av honom

guldits eller influtit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen,

tillika med köpeskillingen fördelas.

Har försäljning —• — — som avkastningen.

Avslutas auktion å luftfartyg eller å reservdelar till sådant fartyg, vilka

omfattas av inteckning i fartyget, utan att försäljning kommer till stånd,

skall ock, därest ersättningsbelopp som förut år sagt finnes att fördela,

detta ske vid sammanträde, varom i IM § sägs. Sedan kostnaderna för förfarandet

guldits ur beloppet, skall det användas till betalning av utmätnings

sökandens fordran; vad därefter må återstå skall fördelas i samma

ordning som köpeskilling.

144 §.

Vid sammanträde, varom förut är sagt, avgive förrättningsmannen redogörelse

dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de fordringar,

för vilka anspråk på betalning ur köpeskillingen blivit anmält eller utdelning

ändock må beräknas. Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt

gäldenären, där han när är, att andraga vad de till bevakande av sin rätt

akta nödigt.

Där fråga är om fast egendom eller luftfartyg eller av inteckning i sådant

fartyg omfattade reservdelar till fartyget, skall borgenärsförteckningen lända

till efterrättelse vid fördelningen. Vid försäljning, varom i .94 b § 2 mom.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

förmäles, må dock innehavare av inteckning i luftfartyg icke göra sin rätt

gällande till högre belopp ån fyra femtedelar av köpeskillingen, såvitt utmätningssökanden

därigenom skidle erhålla mindre ersättning ån om försäkringen

eller säkerheten täcker fartygets värde såsom nytt. Ej heller må

innehavare av inteckning i reservdelar till luftfartyg, vilka säljas under de

i 9b b § 3 mom. angivna omständigheter, till förfång för utmätningssökanden

göra sin rätt gällande till högre belopp ån som svarar mot två tredjedelar

av köpeskillingen minskad med kostnaderna för förfarandet.

148 §.

Har fordran, som, där den anmälts inom den i 94 eller 106 § stadgade tid,

bort upptagas i borgenärsförteckningen, blivit senare anmäld, varde utdelning,

i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteckningen

upptagna belopp.

150 §.

Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom utdelning ske

för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas före förfallodagen,

eller ock allenast för ränta eller annan dylik fordran, som ej

är till kapitalet bestämd, varde fordringen, ändå att borgenårsförteckning

icke skolat uppgöras, beräknad efter de i 110 § stadgade grunder.

Till vilka---i sjölagen.

163 §.

Är fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg eller i luftfartyg

utmätt, eller skall utmätt fordran eller rättighet säljas, och varder ej det

utmätta sålt å landet inom tre månader och i stad inom två månader efter

det utmätningsmannen emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare

om ansvarigheten lag som i 162 § sägs.

165 §.

Har utmätning skett av fast egendom eller luftfartyg eller reservdelar till

sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, eller, å landet, av

fartyg, som i 94 § sägs, skall utmätningsmannen så skyndsamt vidtaga alla

de åtgärder, vilka på honom ankomma, att försäljningen av det utmätta ej

må genom hans vållande fördröjas, i fråga om fast egendom, å landet över

fyra månader och i stad över tre månader, samt beträffande annan egendom,

som nyss är sagd, över tre månader från mottagandet av de i 54 och 56 §§

nämnda handlingar.

168 §.

Sedan laga kraft åkoinmit auktion å fast egendom eller luftfartyg eller

reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, samt

köpeskillingen erlagts och sammanträde enligt 142 eller liO § hållits för köpeskillingens

fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

göra anmälan hos inskrivningsdomaren samt, då fråga är om luftfartyg

eller reservdelar till sådant fartyg, jämväl hos luf tf artsstyrelsen samt därvid

tillika insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärsförteckningen.

Har försäljning av fast egendom skett utan förbehåll om

beståndet av intecknad nyttjanderätt, återköpsrätt eller rätt till servitut,

till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån av egendomen, skall

tillika uppgift därom lämnas.

Har vid fördelning av medel, som i 143 § 2 eller 3 mom. avses, likvid

utfallit å huvudstolen av intecknad fordran, åligge det den, som förrättat

utdelningen, att, sedan denna blivit godkänd eller vunnit laga kraft, därom

till inskrivningsdomaren göra anmälan som nyss sagts och tillika insända

fördelningslängden, dock att i fall varom i 143 § 2 mom. sägs vad sålunda

stadgats skall äga tillämpning allenast beträffande fordran, för vars gäldande

egendomen skolat säljas.

198 §.

All nödig---hela kostnaden.

Sökes utmätning---underrätta utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom eller utslag,

som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen förskjutes

av sökanden. Den, som begär utmätning av fast egendom eller luftfartyg

eller reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i

fartyget, eller ock verkställighet av dom eller utslag, varigenom intecknad

fordran fastställts till betalning ur fast egendom, vare, ändå att domen

eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran förskjuta erforderligt

belopp till bestridande av förrättningskostnaden. Äskas jämlikt 70 eller 71

§ konkurslagen, att i konkursboet ingående egendom, som nu är sagd, skall

säljas, varde ock kostnaden på anfordran förskjuten.

All nödig---motsvarande tillämpning.

202 §.

Vill någon klaga över utmätningsmans åtgärd vid auktion å fast egendom

eller å luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning

i fartyget, göre det sist å femtonde dagen därefter; dock att klagan

över borgenärsförteckningen, där ej fråga är om bestämmande av lägsta

budet eller andra villkor för försäljningen, skall föras i den ordning 203 §

stadgar.

203 §.

Är någon missnöjd med utmätningsmans förslag till fördelning av köpeskilling

för utmätningsvis såld egendom eller av medel, som i 143 § 2 eller 3

mom. avses eller som influtit under tvångsförvaltning, ingive sin klagoskrift

till överexekutor sist å tjugonde dagen, från det förslaget avgavs.

15 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 13.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

211 §.

Nöjes ej part åt överexekutors beslut i utsökningsmål, äge däröver i hovrätten

sig besvära; och åligger det överexekutor, då slutligt utslag gives eller

auktion av honom hållen är, att tillika meddela underrättelse om vad vid

ändrings sökande iakttagas bör samt äventyret, om det försummas.

Över utslag---talan däremot.

Ej må---utmätningsman behörig.

Om klagan---i 221 §.

213 §.

Vill någon överklaga överexekutors slutliga utslag i fråga om fördelning

av köpeskilling för egendom, som blivit av överexekutor såld, eller av medel,

som i 143 § 2 eller 3 mom. eller i 7 kap. avses, eller på klagan över

utmätning, ^ över auktion å fast egendom eller å luftfartyg eller reservdelar

till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, eller över

förslag till fördelning av köpeskilling eller av medel, som i 143 § 2 eller 3

mom. eller i 7 kap. avses, åligge honom att inom tre veckor från den dag,

då utslaget muntligen avkunnades, eller, om det blivit efter anslag meddelat,

från den dag, å vilken utslaget är ställt, till överexekutor inkomma

med besvärsinlaga.

För klagan---är stadgad.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 21, 24, 26, 29, 62, 71, 73, 76, 126 och 198 §§ konkurslagen1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

21 §.

Konkursdomaren skall---i konkurs.

Avträdes ämbets----närmaste förman.

Utvisar den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen att fast

egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å inskrivningsdag om konkur
1932

175aSte lydelSe aV 21 § Se SFS 1936:229’ av 26 § se SFS 1916:809 och av 29 § se SFS

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

227

sen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken.

Ligger egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande

av sådan anteckning konkursdomaren ofördröjligen till inskrivningsdomaren

i den ort där egendomen ligger insända bevis om konkursen

jämte utdrag ur bouppteckningen.

Hör till boet fartyg som blivit infört i fartygsregistret, skall anmälan om

konkursen med angivande av fartygets registreringsnummer ofördröjligen

göras till den myndighet som handlägger ärenden angående inteckning i fartyg;

och varde å den inskrivningsdag, då det först kan ske, anteckning om

konkursen gjord i inteckningsboken för fartyg. Hör till boet lott i fartyg,

skall anmälan om konkursen ofördröjligen avsändas till den myndighet som

för fartygsregistret; och varde i anmälningen intagna de uppgifter som erfordras

för fartygets säkra urskiljande.

Ingår i konkursboet luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfattade

reservdelar till fartyget, skall anmälan om konkursen med angivande av

fartygets nationalitets- och registreringsbeteckning genast sändas till luftf

artsstyr elsen samt till inskrivningsdomaren, som har att å första inskrivningsdag

i inskrivningsboken för luftfartyg göra anteckning om konkursen.

24 §.

Har innan--— av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller

luftfartyg eller å gods i fartyg eller luftfartyg eller å reservdelar till luftfartyg,

vilka omfattas av inteckning i fartyget, skall verkställigheten fortgå, så

vida ej efter ty i 68 § sägs framställning om dess inställande göres innan försäljning

av egendomen ägt rum.

Har eljest---- •— besluts meddelande.

26 §.

Varder beslut---— anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret,

eller lott i fartyg eller ock luftfartyg eller av inteckning i sådant

fartyg omfattade reservdelar till fartyget, skall vad i 21 § tredje, fjärde och

femte styckena föreskrivits angående anteckning eller anmälan om konkursen

äga motsvarande tillämpning i fråga om den högre rättens beslut.

Innan i-----sig, betalas.

29 §.

Har gäldenären —- —• — konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens egendom

för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej

fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid

sökts för fordran, som där avses, vare borgenären pliktig att på talan av

konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen till boet eller ock till
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

handahålla inteckningshandling angående fast egendom eller luftfartyg för

verkställande av utbyte efter ty därom är stadgat samt handling, på grund

varav inteckning i fartyg, förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksinventarier

sökts, för inteckningens dödande.

Vad sålunda ---om konkursansökningen.

62 §.

Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så snart

ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64 och 66 §§,

70 § andra stycket, 11 § femte stycket samt 149 § andra stycket.

71 §.

Vill förvaltaren — -— —- kan ske.

Lös egendom ----försäljningen beroende.

Samtycke, varom---— noterat värdepapper.

Skall helt----och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfartyg eller av reservdelar till sådant fartyg,

vilka omfattas av inteckning i fartyget, och finnes egendomen inom riket,

vare lag som i 70 § första och andra styckena sägs, dock att förvaltaren

äge att utan föregången auktion med ombudsmannens samtycke underlåta

att föranstalta om egendomens avyttrande endast såvida tillstånd därtill givits

av de borgenärer, som i konkursen bevakat fordringar, förenade med

förmånsrätt i egendomen. Gods i luftfartyg skall säljas i samma ordning

som gods i sjögående fartyg. Gäller försäljningen reservdelar, som icke besväras

av inteckning, gånge därmed som med försäljning av annan lös egendom.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar

hans fasta egendom eller luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar

säljas, låte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling

å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot

icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves

av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren

pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande

av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom

gäldenären frikallas från ansvarighet.

73 §.

Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom,

äge han besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om å

fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris;

dock må sådan försäljning ej utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare

än fyra veckor efter första borgenärssammanträdet. Försäljning genom

borgenärens försorg må ej heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen

för konkursboets räkning; åliggande det borgenären att minst en vecka in
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

229

nan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den åt förvaltaren

till inlösen. Utgöres egendomen av fartyg eller av gods i fartyg eller i

luftfartyg eller av reservdelar till luftfartyg, vilka omfattas av inteckning i

fartyget, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den

där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än

utmätningsvis och är ej fråga om sådan försäljning av värdepapper, som enligt

vad nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum å annan

ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren samtycker

därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut veta, när och

var försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan än den för utmätt

egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig att för förvaltaren

redovisa för vad som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom besörja.

Dock må inteckning i fast egendom eller i luftfartyg eller reservdelar

till sådant fartyg, vilken blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad

såsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja

den rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må tillkomma

gäldenären.

76 §.

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara ägnat

att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de

ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse

tillfyllest, att auktionen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf

stadgas, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman. Inskränkning

i fråga om kungörande av auktion å fast egendom eller luftfartyg eller å reservdelar

till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, må dock

icke äga rum utan gäldenärcns samtycke; ej heller må sådan inskränkning

ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär

har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken

sägs, med mindre den borgenär samtycker därtill.

126 §.

På förvaltaren---äga rum.

Finnes tillgång ----samtycker därtill.

Kan utdelning--— andra borgenärer.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blivit förvandlad i penningar,

skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdelning utfärdas

före utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva bevis därom att

honom förelagd edgång, som i 116 eller 123 § sägs, blivit fullgjord. I fall,

varom i 70 § andra stycket eller 71 § femte stycket förmäles, utgöre den omständigheten,

att där avsedd egendom icke blivit försåld, ej hinder för slututdelning.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

198 §.

Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att till boet hörande

fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, eller lott

i fartyg eller ock luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfattade

reservdelar till fartyget gått till försäljning, ankomme på ägaren av vad sålunda

förblivit osålt att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vilken

anteckning om konkursen eller anmälan om densamma jämlikt 21 § ägt

rum; skolande, när förhållandet styrkes, anteckning därom i fråga om annan

egendom än lott i fartyg göras i vederbörande inteckningsprotokoll samt

fastighets- eller annan inskrivningsbok.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse a? 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946

(nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag).

Härmed förordnas, att 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946 om lagsökning

och betalningsföreläggande (lagsökningslag) skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

1 §•

För fordran---nedan sägs.

Borgenär, som för sin fordran har inteckning i fast egendom eller i fartyg

eller i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, äge ock genom lagsökning

söka betalning ur den intecknade egendomen.

13 §.

Äro ej sådana skäl för handen att målet bör hänskjutas till rättegång,

skall betalningsskyldighet åläggas gäldenären; avser lagsökningen betalning

ur intecknad fast egendom eller intecknat fartyg eller luftfartyg eller intecknade

reservdelar till luftfartyg, fastställe rätten fordringen till betalning ur

den intecknade egendomen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

231

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 85)

om dödande av förkommen handling.

Härigenom förordnas, att 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 om dödande

av förkommen handling1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

10 §.

Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad, skall rätten

underrätta vederbörande inskrivningsdomare om ansökningen, och har

denne att därom så snart ske kan å inskrivningsdag göra anteckning i fastighetsboken

eller annan inskrivningsbok varom fråga är. Vad nu sagts om

ansökningen skall ock gälla rättens slutliga utslag i ärendet; dock må, då

ansökningen avslagits, anteckning ej verkställas förrän utslaget vunnit

laga kraft.

Sedan utslag, varigenom intecknad handling dödats, vunnit laga kraft,

skall inskrivningsdomaren, på ansökan, å inskrivningsdag göra anteckning i

fastighetsboken eller annan inskrivningsbok varom fråga är) att ny handling,

som utfärdats jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit

den dödade. När ansökan göres, skall den nya handlingen vara åtföljd av

avskrifter enligt vad beträffande ansökan om inteckning är stadgat.

13 §.

Hava tio —--- allmänna tidningarna.

Fullföljes ej —--den förfallen.

Finner rätten---handlingens företeende.

Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren om ansökan som i första

stycket sägs, och har denne att så snart ske kan å inskrivningsdag göra anteckning

därom i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok varom fråga

är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rättens slutliga utslag i

ärendet; dock må, då ansökningen avslagits, anteckning ej verkställas förrän

utslaget vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse av 10 § se SFS 1946:105 och av 13 § se SFS 1946:878.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande

av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 10 juli 1947 om dödande av

vissa utanför Sverige befintliga handlingar skall erhålla följande ändrade

lydelse.

11 §•

Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad, skall nämnden

skyndsamt underrätta vederbörande inskrivningsdomare om ansökningen,

och har denne att därom så snart ske kan å inskrivningsdag göra anteckning

i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok varom fråga är.

Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla nämndens slutliga beslut i

ärendet.

Sedan intecknad handling dödats, skall inskrivningsdomaren, på ansökan,

å inskrivningsdag göra anteckning i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok

varom fråga är, att ny handling, som utfärdats jämlikt 10 §,

medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade. När ansökan göres,

skall den nya handlingen vara åtföljd av avskrifter enligt vad beträffande

ansökan om inteckning är stadgat.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 17 § strafflagen1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

17 §.

Vad som använts såsom hjälpmedel vid gärning, vilken i denna lag är

belagd med straff, eller frambragts genom sådan gärning må, såvitt ägaren

eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller med
-

1 Senaste lydelse se SFS 1918:448.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

233

verkat därtill, förklaras helt eller delvis förverkat till kronan, om det är

påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligga och

det ej är uppenbart obilligt; finnes egendomen ej i behåll, må i stället värdet

förklaras förverkat. Samma lag vare om hjälpmedel, varmed någon tagit

befattning som innebär i denna lag straffbelagd förberedelse till brott.

Vad nu sagts gälle dock ej mot den som i god tro förvärvat egendomen

eller särskild rätt därtill. Avser förverkandeförklaring fartyg, som besväras

av sjöpanträtt eller inteckning, eller luftfartyg, besvärat av luftpanträtt

eller inteckning, må domstolen ock förklara, att panträtten skall upphöra

i Jen förverkade egendomen. Finnes i annat fall någons rätt till föremål

som förklaras förverkat böra oaktat förklaringen bestå, göre domstolen

förbehåll därom.

Ändå att---förklaras förverkat.

I stället —--av missbruk.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182) angående

förbud mot lufttrafik över svenskt område.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 7 september 1914 angående förbud

mot lufttrafik över svenskt område1 skall erhålla följande ändrade

lydelse.

3 §•

Den som överträder förbud, som i 1 § avses, straffes med dagsböter, lägst

fem; och skall det använda luftfartyget tagas i beslag samt, där ej Konungen

för visst fall annorlunda förordnar, dömas förbrutet. Besväras fartyget

av luftpanlrätt eller inteckning, må domstolen, när skäl därtill äro, förklara

att panträtten i fartyget skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1939:729.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om

straff för oloyllg yaruinförsel.

Härigenom förordnas, att 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni 1923 om

straff för olovlig varuinförsel1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

1 §•

9 mom. Är olovligen---ock förverkat;

a) emballage eller---varuinförsel; samt

b) farkost av mindre nettodräktighet än etthundratjugo ton eller luftfartyg

vars högsta tillåtna vikt enligt dess luftvärdighetsbevis understiger

fyra ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap, som för

transport av det olovligen införda godset begagnats vid resa, vilken måste

antagas hava ägt rum i väsentligt syfte att företaga olovlig varuinförsel, eller

eljest vid tillfälle, då de forslade varorna till väsentlig del utgjorts av

olovligen infört gods, allt dock endast för så vitt forslingsredskapet tillhör

eller på rund av avbetalningsköp innehaves av godsets ägare eller annan,

som finnes hava ägt kännedom om den olovliga varuinförseln eller skälig

anledning att misstänka densamma, samt tillika godset anträffats under

forslingen.

10 mom. Avser förverkandeförklaring farkost, som besväras av sjöpanträtt

eller inteckning, eller luftfartyg, besvärat av luft panträtt eller inteckning,

må domstolen ock förklara, att panträtten skall upphöra i den förverkade

egendomen. Finnes i annat fall någons rätt till föremål, som förklaras

förverkat, böra oaktat förklaringen bestå, göre domstolen förbehåll

därom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1949:399.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

235

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att 8 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni 1924 med

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §•

1 mom. Har vid olovlig införsel av spritdrycker eller vin i annat fall, än

i 3 § 1 mom. andra och tredje styckena sägs, eller har vid olovlig forsling,

som i 5 § avses, nyttjats farkost av mindre nettodräktighet än femhundra

ton eller luftfartyg vars högsta tillåtna vikt enligt dess luftvärdighetsbevis

understiger fyra ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap,

skall, evad ansvar för brottet ådömes eller ej, forslingsredskapet vara förverkat,

därest det forslade godset till väsentlig del utgjorts av olovligen införda

spritdrycker eller vin, eller därest den färd, vid vilken redskapet nyttjats,

eljest måste antagas hava ägt rum i väsentligt syfte att företaga olovlig

införsel eller forsling av spritdrycker eller vin.

Påföljd av---icke inträda:

a) där det — — —- vin; eller

b; då äganderätten —--användande; eller

c) där forslingsredskapets---olovliga användande.

2 mom. Farkost av mindre nettodräktighet än fyrtio ton eller i 1 mom.

avsett luftfartyg, som uppehåller förbindelse mellan land och där utanför

beläget fartyg, vars resa uppenbarligen skett i syfte att företaga eller främja

olovlig införsel av spritdrycker eller vin, skall, såvida farkostens eller

luftfartygets färd skäligen får antagas hava avsett befordrande av sådant

syfte, vara förverkad, ändå att farkostens eller luftfartygets ägare, brukare

eller förare icke kan dömas till ansvar för olovlig införsel eller forsling av

dylika drycker; dock skall vad i 1 mom. andra stycket stadgas angående

undantag från påföljd av förverkande äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse av 8 § 1 mom. se SFS 1933:188.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398) om

straff för olovlig varuutförsel.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 18 juni 1949 om straff för olovlig

varuutförsel skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §.

Gods som---dess värde.

Tillika skall förklaras förverkat

a) emballage eller---varuutförsel; samt

b) farkost av mindre nettodräktighet än etthundratjugu ton eller luftfortijg

vars högsta tillåtna vikt enligt dess luftvärdighetsbevis understiger

fyra ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap som för

transport av godset begagnats vid resa, vilken måste antagas hava ägt rum

i väsentligt syfte att företaga olovlig varuutförsel, eller eljest vid tillfälle,

då de forslade varorna till väsentlig del utgjorts av gods som var avsett att

olovligen utföras, allt dock endast om forslingsredskapet tillhör eller på

grund av avbetalningsköp innehaves av godsets ägare eller annan, som finnes

hava ägt kännedom om den olovliga varuutförseln eller skälig anledning

att misstänka densamma, samt tillika godset anträffats under forslingen.

Avser förverkandeförklaring farkost som besväras av sjöpanträtt eller inteckning

eller luftfartyg besvärat av luftpanträtt eller inteckning, må domstolen

ock förklara, att panträtten skall upphöra i den förverkade egendomen.

Finnes i annat fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat

höra oaktat förklaringen bestå, göre domstolen förbehåll därom.

Framgår av---skall inträda.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

237

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § l4:o) lagen den 26 maj 190!) (nr 38 s. 3)

om Knngl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 14:o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj :ts regeringsrätt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

14 :o) mål om inmutning---att föra automobil;

mål om registrering av luftfartyg, om utfärdande av, förlängning av giltighetstid

för eller återkallande av luftfartscertifikat, behörighetsbevis för

förare av luftfartyg eller sådant tillstånd, som avses i § 24 c) förordningen

den 26 maj 1922 (nr 383) om luftfart;

mål om registrering---andra personalstiftelser;

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1951:475.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

Motiv.

Inledning.

Uppgiften för det föreliggande lagstiftningsarbetet har varit av dubbel art.

Det har först och främst gällt att utforma erforderliga stadganden till fullgörande

av de förpliktelser, som skulle åligga Sverige efter ratifikation av

den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt

erkännande av rätt till luftfartyg, i det följande kallad inskrivningskonventionen.

Vidare har under utredningen från det praktiska livets sida ådagalagts

starka önskemål om en inhemsk lagstiftning rörande inskrivning av

rätt till luftfartyg även oavsett konventionen, vilka önskemål det ansetts

angeläget att tillgodose.

Rörande inskrivningskonventionens tillblivelse må här anmärkas följande.

Den första internationella luftprivaträttskonferensen år 1925 (Conférence

internationale de droit privé aérien) förordade, att den enligt konferensens

beslut upprättade internationella tekniska kommittén av lufträttsexperter

(Comité international technique d’experts juridiques aériens, i förkortning

kallad CITEJA) i första hand skulle undersöka, jämte andra, frågor rörande

äganderätt till luftfartyg, sakrätter, hypotek, kvarstad och lega av

luftfartyg.

CITEJA grep sig också an med hithörande frågor. Vid en session 1926

fastställdes såsom arbetsprogram för kommitténs första kommission frågorna

om luftfartygs nationalitet, om luftfartygsregister, om äganderätt,

samegendom, byggande och överlåtelse samt om sakrätter, hypotek, luftpanträtt,

utmätning och kvarstad. I första hand borde därvid beaktas luftfartygsregister,

äganderätt och hypotek. Sedan ett flertal rapporter och

utkast i ämnet utarbetats av tysken Richter och italienaren Giannini, diskuterades

dessa år 1929 av CITEJA, som återremitterade ärendet till första

kommissionen. Kommissionen diskuterade ytterligare det föreliggande ämnet

vid olika möten år 1930, varefter ärendet ånyo handlades av CITEJA

samma år. CITEJA beslöt därvid anmoda kommissionen att fortsätta sitt

arbete under beaktande av att CITEJA i princip godtoge upprättande av

ett register rörande äganderätt samt därav, att en konvention i ämnet borde

innehålla regler om äganderätt och sakrätter.

Efter viss ventilering på ett kominissionsmöte påföljande år slutfördes

förhandlingarna vid CITEJA:s session 1931. Ett förslag till konvention rörande

äganderätt till luftfartyg och luftfartygsregister överlämnades till

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

den franska regeringen för delgivning med regeringarna, medan ett förslag

till konvention rörande hypotek och luftpanträtter antogs.

På CITEJA:s session år 1932 ansåg man emellertid att andra konventionsförslag,

nämligen beträffande skada tillfogad tredje man på jordytan

och beträffande kvarstad, borde erhålla förtursrätt att behandlas vid den

tredje internationella luftprivaträttskonferensen, hållen i Rom 1933. Härvid

utgick man från att förslagen rörande de ämnen, som nu närmast äro i

fråga, skulle reserveras för behandling å den fjärde internationella luftprivaträttskonferensen,

för vilken tidpunkten då ännu icke var fastställd.

Den sistnämnda konferensen hölls sedermera i Bryssel 1938, dock utan att

de från den föregående konferensen tillbakahållna konventionsförslagen

komrno under diskussion. CITEJA hade nämligen, efter att hava berört förslagen

vid sessionerna åren 1933, 1936 och 1937, år 1938 beslutat att med

anledning av anmärkningar och synpunkter, som framkommit under tiden

sedan förslagen godtagits, uppdraga åt första kommissionen att ånyo genomse

dessa.

Vid den stora luftfartskonferensen i Chicago, som hölls år 1944 under det

andra världskrigets slutskede, rekommenderades ett återupptagande av hithörande

frågor till behandling å diplomatisk konferens. Ämnet behandlades

vid ett nordiskt möte i Stockholm hösten 1945. 1 januari 1946 beslöt CITEJA

att översända de båda föreliggande konventionsförslagen av år 1931 till den

vid Chicagokonferensen grundade provisoriska internationella civila luftfartsorganisationen

(Provisional International Civil Aviation Organization, i

förkortning kallad PICAO). I den skrivelse, varmed förslagen översändes,

framhölls att detta skedde för att medgiva PICAO att sammankalla en

internationell luftprivaträttskonferens.

Vid PICAO:s möte i maj och juni 1946 utarbetades på grundval av de

båda från CITEJA överlämnade förslagen en promemoria med förslag till

konvention om inskrivning av äganderätt till luftfartyg och av luftfartygshypotek.

Konvenlionsförslaget överarbetades härefter i februari 1947 av en

i Paris sammanträdande, av PICAO för ändamålet tillsatt kommitté. Detta

nya förslag underställdes de till PICAO anslutna regeringarna för yttrande

och diskuterades av delegerade från Danmark, Finland, Norge och Sverige

vid ett möte i Köpenhamn i april 1947. Med ledning av dessa diskussioner

avgåvos i huvudsak helt överensstämmande nordiska yttranden.

Vid denna tidpunkt hade den vid Chicagokonferensen avslutade luftfartskonventionen

trätt i kraft och PICAO till följd därav blivit avlöst av en

slutgiltig organisation, den internationella civila luftfartsorganisationen (International

Civil Aviation Organization, i förkortning kallad ICAO). ICAO:s

första församlingsmöte sammanträdde i maj 1947 i Montreal. Därvid granskades

det i Paris utarbetade förslaget och inkomna yttranden däröver av

församlingens fjärde kommission med resultat att ett nytt, såsom schematiskt

betecknat förslag framlades. En frågelista rörande principfrågor utsändes

till de anslutna staterna. Åt organisationens juridiska kommitté (Le
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

gal Committee), vilken bildats vid församlingsmötet, uppdrogs att om möjligt

utarbeta ett slutligt förslag till konvention.

Frågelistan besvarades av Sverige i juli 1947.

Den juridiska kommittén sammanträdde till sin första session i Bryssel i

september 1947. Därvid utarbetades en ny, såsom slutligt förslag betecknad

text på grundval av Paris-förslaget, det schematiska förslaget och de från

medlemsstaterna inkomna svaren å frågelistan.

Även det i Bryssel utarbetade förslaget underställdes de till ICAO anslutna

staterna för yttrande. Ett svenskt utlåtande över detta förslag avgavs

i januari 1948.

Vid ICAO:s andra församlingsmöte i juni 1948 i Geneve ankom det å församlingens

juridiska kommission (Legal Commission) att med beaktande

av de inkomna yttrandena överarbeta förslaget. Sedan så skett, antogs

konventionen av församlingsmötet den 18 juni, och från och med påföljande

dag stod konventionen öppen för undertecknande.

Konventionen undertecknades av Sverige den 4 januari 1949. Vid samma

tillfälle underskrevo även Danmark och Norge konventionen.

Vid utformningen av ifrågavarande lagstiftning har det legat nära till

hands att söka anknytning till föreliggande inskrivningslagstiftning på

andra rättsområden. De sakkunniga hava därvid främst beaktat 1901 års

lagstiftning om inteckning i sjögående fartyg, vilken trots vissa vid dess

tillkomst uttalade farhågor visat sig i praktiken fylla sin uppgift på ett i

det väsentliga tillfredsställande sätt.

Självfallet har man avvikit från fartygsinteckningslagstiftningen i den

mån sådant varit påkallat med hänsyn till innehållet i inskrivningskonventionen.

Därjämte har man trott det bäst överensstämma med konventionens

anda att i förslaget införa stadganden om ägarehypotek, varvid ledning i

det stora hela kunnat hämtas från 1912 års lagstiftning på fastighetsrättens

område.

Förebilderna för den nu föreslagna lagstiftningen äro, såsom framgår av

vad nyss anförts, tämligen ålderstigna. I betydande omfattning bygga de på

den utformning, som år 1875 gavs åt inskrivningsväsendet på fastighetsrättens

område. Det är endast naturligt att den tid som förgått sedan den

nuvarande lagstiftningens tillkomst medfört att denna lagstiftning numera

i åtskilliga avseenden icke längre står i full överensstämmelse med rådande

privaträtlsliga och inskrivningsrättsliga uppfattning.

I och för sig hade det utan tvivel varit önskvärt, om man kunnat i dessa

avseenden giva lagen en mera modern utformning. Emellertid är lagberedningen

för närvarande sysselsatt med att reformera inskrivningsrätten i

fråga om fast egendom. Det torde icke vara lämpligt att söka föregripa resultatet

av lagberedningens arbete. Den starka önskvärdheten av en lagstiftning

om inskrivning av rätt till luftfartyg har ansetts utesluta att man

avvaktar de resultat, till vilka lagberedningen kan komma. De sakkunniga

hava därför funnit övervägande skäl tala för att man nu stannar för en

avfattning, som nära ansluter sig till den bestående inskrivningslagstiftning
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

en, och låter den nya lagstiftningen bliva föremål för revision, sedan inskrivningsrätten

på fastighetsväsendets område blivit moderniserad.

Med iakttagande av de i det föregående angivna synpunkterna utarbetades

inom de sakkunniga under senare delen av 1949 utkast till lag om inteckning

i luftfartyg. Sedan detta utkast i oktober 1949 diskuterats vid ett

nordiskt lufträttsmöte i Helsingfors, blev det efter viss omarbetning såsom

utkast till lag om inskrivning av rättigheter i luftfartyg förelagt nästa nordiska

lufträttsmöte, vilket hölls i Stockholm i april och maj 1950. Med ledning

av överläggningarna vid detta möte överarbetades det ånyo, varefter

det tillika med utkast till lag om ändring i vissa delar av kungl. förordningen

den 26 maj 1922 om luftfart — §§ 4—13 och § 40 — samt till lag i anledning

av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt

erkännande av rättigheter i luftfartyg under beteckningen »Utkast till lagbestämmelser

om inskrivning av rättigheter i luftfartyg m. m., utarbetade

av 1945 års lufträttssakkunniga» med skrivelser av den 10 mars 1951 utsändes

på remiss. Vid dessa texter voro fogade ett antal förklarande anmärkningar

till texterna ävensom en kortfattad redogörelse för det huvudsakliga

innehållet i de tillämnade följ dförfattningarna.

Remissen skedde till luftfartsstyrelsen ävensom till Aktiebolaget Aerotransport,

Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Yttranden inkommo härefter från luftfartsstyrelsen samt från Aerotransport

och försäkringsbolagens riksförbund. Bankföreningen meddelade, att

den med hänsyn till den preliminära karaktär som de remitterade författningstexterna

ägde icke ansett sig kunna avgiva något slutgiltigt yttrande i

ärendet, samt tilläde, att den förutsatte att sedermera, då de sakkunnigas

definitiva förslag förelåge, få tillfälle att avgiva sådant yttrande. Föreningen

överlämnade emellertid till de sakkunniga en promemoria rörande

granskning av det remitterade utkastet, uppgjord av bankjuristen vid Skandinaviska

banken aktiebolag L. Fogelklou.

Slutligen inkom till de sakkunniga en skrift från Kungl. Svenska aeroklubben,

vilken under hand erhållit kännedom om att remisshandlingarna

tillställts luftfartsstyrelsen.

Sedan yttrandena inkommit, hava de sakkunniga överarbetat de på remiss

utsända författningsutkasten samt utarbetat vissa följ dförfattningar.

Förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Paragrafen överensstämmer till sin grundtanke med 3 § första stycket

lagen den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg. Av redaktionella skäl bar

det ansetts lämpligt att införa uttrycket »inskrivningsärenden rörande luft
1(!

Bihang Ull riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

fartyg» såsom en sammanfattande beteckning. Jämföras må 1 § lagen den

3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden,

i det följande benämnd 1932 års inskrivningslag.

Under utredningsarbetet hava i viss mån olika meningar förefunnits i

fråga om den myndighet, åt vilken den privaträttsliga inskrivningen bör

anförtros. Uppenbarligen tala vissa praktiska skäl för att handläggningen

av registrerings- och inskrivningsärendena borde ligga å samma myndighet.

Man torde emellertid böra anse det rent principiellt vara riktigast att handläggningen

av så viktiga privaträttsliga frågor som dem om vilka nu är

fråga anförtros åt domstol, vilken helst bör äga ingående erfarenhet av

inskrivningsärenden av likartad natur. I samma riktning tala de organisationsspörsmål

rörande luftfartsstyrelsen, som måste uppkomma om ärendena

förlädes dit. Främst med hänsyn till fördelen av en lätt förbindelse

mellan inskrivningsmyndigheten och registreringsmyndigheten torde samtliga

inskrivningsärenden rörande luftfartyg böra handläggas av en, i Stockholm

belägen domstol.

Med hänsyn till det nyss anförda har det synts önskvärt att liksom beträffande

fartygsinteckning centralisera ärendena hos Stockholms rådhusrätt.

Luftfartsstyrelsen, som på ett tidigare stadium av utredningsarbetet ifrågasatt,

huruvida icke jämväl inskrivningsväsendet rörande luftfartyg borde

förläggas till styrelsen, har ock i sitt yttrande över det remitterade utkastet

förklarat att styrelsen icke motsatte sig förslaget om att förlägga inskrivningsärendena

till Stockholms rådhusrätt.

Vid det nu förevarande lagrummet torde ytterligare böra anmärkas, att

de sakkunniga till prövning förehaft jämväl frågan huruvida 38 § fartygsinteckningslagen

borde erhålla motsvarighet i förslaget. Denna paragraf

innehåller stadgande bland annat därom, att om inteckningshavare vill vid

domstol utsöka sin fordran ur det intecknade fartyget eller tvist yppas om

giltigheten av meddelad inteckning, saken skall gå till rådhusrätten i den

stad, där den som käres till har sitt bo och hemvist, eller, om denne har

sitt hemvist å landet eller i stad där rådhusrätt ej är, till den rådhusrätt

som är närmast. Vad i lagen om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål

är stadgat skall enligt 38 § gälla också beträffande mål som i paragrafen

avses.

I det remitterade utkastet upptogs icke någon bestämmelse i förevarande

ämne, vilket förhållande anmärktes vid remissen.

Ämnet har icke berörts i remissyttrandena.

Vid förnyat övervägande i samband med förslagets utarbetande har man

visserligen icke kunnat undgå att finna vissa skäl tala för att centralisera

ifrågavarande slags mål till en enda domstol. Därigenom skulle otvivelaktigt

uppnås större säkerhet för att denna domstol vinner mera ingående förtrogenhet

med här mötande, ofta invecklade rättsfrågor. Att beakta är även

betydelsen av den nära tillgången till handlingar, som förvaras av registre
-

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

243

rings- och inskrivningsmyndigheterna. Med hänsyn till sistnämnda förhållande

skulle sådana mål helst böra förläggas till Stockholms rådhusrätt.

De anförda skälen hava emellertid icke ansetts äga avgörande betydelse.

Man har fastmera stannat för att icke föreslå någon bestämmelse av ifrågasatt

natur. Måhända kan emellertid läget gestalta sig i viss mån annorlunda,

därest den under utarbetande varande luftfartslagen kommer att innehålla

stadgande som begränsar behörigheten att handlägga lufträttsmål till vissa

domstolar.

2 §.

Med stadgandet i första punkten må jämföras 3 § andra stycket fartygsinteckningslagen.

Att uttrycket »inskrivningsbok för luftfartyg» använts i

stället för fartygsinteckningslagens term »inteckningsbok» sammanhänger

bland annat med de under 1 § anmärkta förhållandena.

Bestämmelsen i andra punkten har upptagits med hänsyn till dess praktiska

betydelse. Jämföras må 3 § andra stycket lagen den 3 juni 1932 om

uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.

Om inteckning i luftfartyg.

Om intecknings beviljande.

3 §.

Enligt 1 § fartygsinteckningslagen, till vilken den nu ifrågavarande paragrafen

bildar en motsvarighet, må inteckning meddelas endast i fartyg, som

har en dräktighet av fem registerton eller därutöver och är infört i fartygsregistret.

Från detta stadgande företer det nu föreslagna lagrummet, såvitt

nu är i fråga, den olikheten att inteckningsmöjligheten icke är begränsad

till fartyg av viss storlek.

Ej heller det remitterade utkastet upptog någon begränsning i detta hänseende.

I de förklarande anmärkningar som ingingo i remissen fästes emellertid

uppmärksamheten å detta förhållande och framhölls att meningarna

därutinnan varit i hög grad delade.

Luftfartsstyrelsen har i sitt remissyttrande uttalat, att institutet inteckning

i luftfartyg enligt styrelsens uppfattning torde komma att få sin största

betydelse inom den yrkesmässiga luftfarten, i fråga om vilken det tillika

finge anses föreligga ett visst allmänt intresse av att vidgade kreditmöjligheter

stode till buds för flygföretagen. Även beträffande smärre flygplan,

som användes företrädesvis i annan luftfart än den yrkesmässiga, funnes

väl vissa kreditproblem, men kravet på möjlighet till inteckning gjorde sig

mindre starkt gällande på detta område. Styrelsen hade mot bakgrunden

av det anförda övervägt att föreslå begränsning av inteckningsmöjligheten

till luftfartyg med en högsta tillåten flygvikt överstigande 1 500 kilogram

men ville icke framställa något yrkande i sådan riktning.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Aeroklubben, som i sin skrift förmält sig hava till uppgift att bevaka

privat- och sportflygets intressen, har anfört att en begränsning av inteckningsmöjligheterna

till vissa plan förvisso ägde sitt berättigande som en

rent praktisk åtgärd, därest antalet småflygplan skulle vara eller bliva mycket

stort. Den av luftfartsstyrelsen övervägda begränsningen vore emellertid

alltför snävt tilltagen, enär därigenom större, flersitsiga sportflygplan i regel

konnne att uteslutas. Dessa plan vore så dyrbara, att de borde erhålla

möjlighet att bliva delaktiga i inteckningsinstitutet. Klubben ansåge gränsen

böra dragas vid en högsta tillåten flygvikt av 1 000 kilogram. Vidare borde

endast motordrivna flygplan falla under den föreslagna lagen.

Aerotransport har förutsatt att en eventuell begränsning icke skulle beröra

sådana flygplan, som användas inom den kommersiella trafikluftfarten.

I den från bankföreningen överlämnade promemorian har de sakkunnigas

förslag förordats, varvid förklarats att ur kreditgivarsynpunkt en begränsning

syntes innefatta en nackdel.

De sakkunniga hava vid förnyat övervägande stannat för att i fråga om

de luftfartyg, i vilka inteckning bör få meddelas, icke upptaga någon annan

begränsning än att fartygen skola vara registrerade. Man har nämligen

trott sig kunna utgå från att kreditgivarna utan någon i lagen given, mer

eller mindre konstlad begränsning komma att i eget intresse tillse att kreditgivningen

icke utsträckes till otjänliga objekt. Vidare hava de sakkunniga

beaktat att en kreditgivning vid förvärv av luftfartyg, som icke skulle kunna

intecknas, sannolikt skulle ske i form av avbetalningsköp. Det torde få anses

angeläget att man icke uppmuntrar sådana transaktioner med därav följande

olägenheter. Konventionen innehåller ej heller någon begränsning, i

följd varav sådan icke kan genomföras beträffande andra konventionsstaters

luftfartyg.

Med anledning av vad luftfartsstyrelsen anfört i sitt remissyttrande må

här framhållas, att inteckningsmöjligheten omfattar jämväl utländsk medborgare

tillhörigt luftfartyg, som införts i luftfartygsregistret. Se 2 § andra

stycket förslaget till lag med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg

samt om bärgning.

Av uttrycket »infört i luftfartygsregistret» har ansetts utan vidare framgå,

att det skall vara fråga om slutgiltig registrering. Ett fartyg som är allenast

interimistiskt registrerat jämlikt 12 § i den föreslagna lagen med vissa

bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om bärgning skall alltså

icke kunna intecknas.

De sakkunnigas förslag, som i likhet med 1 § fartygsinteckningslagen

innehåller förbud mot inteckning i fartygslott, saknar däremot bestämmelse

motsvarande det i sagda paragraf upptagna förbudet mot gemensamma

inteckningar. Frånvaron av sådant förbud sammanhänger med den uppfattning

som gjort sig gällande under förarbetena till inskrivningskonventionen,

vilken i sin ordning föranlett stadgandet i 15 § i förslaget. Under

hänvisning till sagda paragraf och vad därvid anföres skall här allenast

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

245

anmärkas, att man ingalunda åsyftar att införa gemensamma inteckningar

i den gestaltning som detta institut har på fastighetsrättens område.

Det har ansetts icke vara nödigt att upptaga bestämmelse att, om luftfartyg

tillhör flera gemensamt, inteckning ej må meddelas, med mindre

samtliga delägare därtill lämnat medgivande. Såsom framgår av förarbetena

till fartygsinteckningslagen, har ett sådant stadgande erhållit plats i nämnda

lag 1 § med hänsyn till de särskilda förhållandena på partrederiets område.

Jämföras må för övrigt 2 § lagen den 30 september 1904 om samäganderätt.

För fullständighetens skull må här tilläggas, att de sakkunniga i enlighet

med den tidigare återgivna åsikt de hysa i frågan, huruvida den föreslagna

lagstiftningen bör givas en mera modern utformning än dess förebilder,

avstått från att taga ståndpunkt till spörsmålet, om inteckning principiellt

bör medgivas för självständig panträtt eller endast för panträtt som är

accessorisk till en fordran.

I detta sammanhang torde ytterligare böra beröras frågan, huruvida inteckning

må kunna meddelas även i luftfartyg under byggnad, en fråga

som varit föremål för ingående överväganden hos de sakkunniga.

Det remitterade utkastet upptog icke några bestämmelser i detta ämne.

Enahanda är förhållandet med inskrivningskonventionen i dess slutliga avfattning.

I äldre förslag till konventionen meddelades emellertid regler rörande

rättigheter i luftfartyg under byggnad. I det i Montreal i maj 1947

upprättade schematiska förslaget föreskrevs sålunda principiell likställighet

mellan rättigheter i ett färdigt luftfartyg, inskrivna i den stat vars nationalitet

fartyget ägde, och rättigheter i ett luftfartyg under byggnad, inskrivna

i den stat där byggandet pågick. ICAO:s juridiska kommitté beslöt emellertid

vid sin i Bryssel i september 1947 hållna session att låta bestämmelserna

om rättigheter i luftfartyg under byggnad utgå ur konventionstexten. Protokollet

för kommitténs förhandlingar torde få anses giva vid handen, att

anledningen härtill var att det ansågs onödigt att bereda internationellt

skydd åt rättigheter i föremål, som icke vore i stånd att färdas internationellt.

Fartygsinteckningslagen saknar också bestämmelser i ämnet. I departementschefens

yttrande vid remissen till Högsta domstolen av förslaget till

fartygsinteckningslag anfördes, att åtskilliga främmande lagar om fartygsinteckning

hade upptagit bestämmelser om hypotek i fartyg under byggnad,

men att dylika bestämmelser icke influtit i förslaget på grund av att vår

rätt redan i 3 § sjölagen hade ett stadgande, som syntes erbjuda tillräckliga

utvägar att bereda kredit för fartygs nybyggnad.

I de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet berördes

frågan om inteckning i fartyg under byggnad, varvid hänvisning även lämnades

till 3 § sjölagen.

I sitt remissyttrande har Aerotransport utförligt diskuterat detta ämne.

Det vore enligt vad bolaget anfört givetvis en stor fördel ur kreditsynpunkt

för en beställare av luftfartyg, om något slag av privaträttslig inskrivning i

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

luftfartyg under byggnad kunde åstadkommas. Vid beställning av luftfartyg,

i varje fall då det gällde de större trafikluftfartygen, hade beställaren i

regel att erlägga avsevärda delbetalningar under byggnadstiden, vanligtvis

50 procent av köpeskillingen, medan äganderätten till det beställda överginge

på beställaren först i samband med att slutbetalning skedde då flygplanet

färdigställts och levererades. Den i 3 § sjölagen åt en beställare av sjögående

fartyg lämnade möjligheten att erhålla anteckning om förskott som lämnats

under byggnadstiden innebure ett stärkande av beställarens rätt, och liknande

bestämmelser för luftfartens del skulle därför ej vara utan visst

intresse, ehuru det å andra sidan kunde vara tveksamt vilken praktisk

betydelse ett sådant institut skulle kunna få. — Därest möjligheter skapades

att erhålla inteckning i ett icke färdigbyggt luftfartyg, uppkomme frågan

vem som skulle uttaga en dylik inteckning. Intill leveransen av fartyget

tillkomme regelmässigt äganderätten tillverkaren, varför det syntes ligga

närmast till hands att denne uttoge inteckningen. Genom att tillverkaren

sålunda bereddes möjlighet att utnyttja det icke färdiga luftfartyget såsom

kreditunderlag, borde tillverkarens behov av förskott från beställaren i motsvarande

grad minska, varigenom beställaren indirekt skulle få en fördel

av att inteckning kunde uttagas. — Man kunde vidare tänka sig en överlåtelse

från tillverkaren till beställaren av äganderätten till det icke färdiga luftfartyget,

varefter beställaren skulle kunna uttaga inteckning. Denna utväg

syntes stöta på praktiska svårigheter. Man måste även räkna med att en

tillverkare knappast skulle vara villig att medverka till en äganderättsövergång

innan luftfartyget till fullo betalats eller garanti ställts för betalningen.

— Slutligen kunde man tänka sig att beställaren redan vid kontraktets

tecknande försäkrade sig om tillverkarens medgivande att, då luftfartyget

nått det tillverkningsstadium att inteckning kunde uttagas, få inteckna

luftfartyget till säkerhet för reverser som utfärdats av beställaren.

I den från bankföreningen överlämnade promemorian har yttrats att det

i kredithänseende vore av icke ringa betydelse, att inteckning i luftfartyg

under byggnad kunde beviljas under vissa förutsättningar. Ett förfarande i

enlighet med ett föreliggande norskt förslag i sådan riktning syntes även för

vårt vidkommande vara att förorda. Att sådana inteckningsbestämmelser

saknades hos oss i vad avsåge sjöförhållanden syntes närmast få anses utgöra

en brist, vartill motsvarighet saknades i, bland annat, tysk sjörätt som erkände

så kallade Bauhypotek. Det enligt 3 § sjölagen gällande institutet

syntes knappast ha befunnits tillfyllest för att tillgodose kraven på erhållande

av erforderlig kredit under byggnadstiden och i allt fall ej ha fått

den användning i praktiken, som avsetts. Ett förfarande, som medgåve beviljande

av inteckning i fartyg redan under byggnad och sådan intecknings

fortsatta giltighet efter fartygets färdigställande, ansåges av naturliga skäl

medföra fördelar i belåningshänseende.

Aerotransport har ytterligare betonat den praktiska svårigheten att kunna

bestämma, när ett luftfartyg nått ett sådant byggnadsstadium att det borde

kunna bliva föremål för inteckning. Det syntes bolaget vara av värde att

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

247

något redogöra för tillverkningsproceduren i fråga om flygplan. Dessa byggdes

så gott som undantagslöst i större eller mindre serier, och tillverkaren

antingen iordningställde själv eller inköpte från underleverantörer de olika

delar, som småningom hopfogades till färdiga flygplan. Fabrikanten hade

sålunda samtidigt i lager delar och material för ofta ett stort antal flygplan.

Det torde vara vanligt, att tillverkaren på ett relativt tidigt stadium angåve

tillverkningsnumren på de flygplan i serien, som skulle levereras till de olika

beställarna, och även, för skapande av ordning och reda i produktionsförhållandena

inom fabriken, på ett eller annat sätt identifierade, vilka av de

hos tillverkaren i lager liggande huvuddelarna som skulle infogas i varje

flygplan. Ändringar i sistnämnda hänseende kunde dock av olika anledningar

inträffa under tillverkningens gång. — I ett föreliggande norskt förslag

skulle möjlighet att inteckna fartyget föreligga, när fartyget vore uppspantat

eller nått ett motsvarande byggnadsstadium. På svenskt flygtekniskt håll

lutade man snarare åt att anknyta ett flygplans »födelsedatum» till ett något

senare inträffande faktum än fullbordandet av uppspantningen. Bortsett från

att det vore vanskligt att avgöra vad som skulle anses motsvara uppspantningen

då flygplanet eventuellt icke byggdes med spant, vore man böjd för

att lägga vikt vid den tidpunkt, då själva flygkroppens ytterväggar byggts

färdiga och sammanfogats samt flygkroppen flyttats ur sin byggnadsjigg.

När man nått så långt kunde man också med större säkerhet fastställa, att

flygplanet i fråga skulle levereras till en viss beställare, eftersom dennes hos

tillverkaren vanligtvis förefintliga kontrollorgan besiktigat flygkroppen innan

den monterades ur jiggen. Fram till denna tidpunkt, som i fråga om nu

använda kommersiella flygplanstyper syntes kunna anses ligga vid ungefär

hälften av hela tillverkningstiden, gjordes vidare flygplan inom samma

serie lika, medan därefter flygplanen kunde, på grund av de olika beställarnas

önskemål, förses med olika specialutrustningar i det ena eller andra

hänseendet.

Då de sakkunniga vid förslagets utarbetande ånyo förehaft ämnet, hava

de funnit de materiella skälen knappast tala för att nu införa inteckning

i luftfartyg under byggnad. Att döma av vad i saken förekommit har man

för närvarande i det praktiska livet näppeligen tillräcklig erfarenhet att

bygga på för lagstiftningen. Svårlösta frågor att upptaga i detta sammanhang

äro bland andra det av Aerotransport särskilt uppmärksammade spörsmålet,

när clt under byggnad varande fartyg kan vederbörligen identifieras, samt

problemet huru inteckning i luftfartyg under byggnad skall överföras till

det färdiga fartygets upplägg i inskrivningsboken — automatiskt eller efter

framställning av inteclcningshavaren. Därvid måste särskilt uppmärksammas,

att man icke åt sådan inteckning medgiver förmånsrätt i strid med

inskrivningskonventionen. Verkställda försök att utarbeta lagutkast hava

härjämte givit vid handen, att cn lagstiftning i ämnet måste bliva komplicerad

och svårtillämplig.

Det synes även vara mindre följdriktigt att rättsligen reglera inteckning

i luftfartyg under byggnad, medan inteckning i sjögående fartyg under

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

byggnad med hänsyn till förut berörda skäl icke medgivits. Redan ur denna

synpunkt torde det vara lämpligast att med frågans avgörande får anstå till

den översyn av lagarna om inteckning i fartyg och i luftfartyg, som lärer

bliva ofrånkomlig sedan revisionen av fastighetsinteckningsrätten har avslutats.

Vidare torde böra framhållas, att inteckning i luftfartyg under

byggnad endast utgör en del av det stora och svåra problemet om användande

av föremål under tillverkning såsom kreditbas.

De sakkunniga hava i detta sammanhang tagit i betraktande möjligheten

för tillverkare att skaffa sig kredit och för långivare att bereda sig

säkerhet enligt kungl. förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning.

Diskuterats har även utvägen att tillgodose föreliggande kreditbehov

genom att i viss analogi med 3 § sjölagen införa stadgande om antecknande

av förskott i penningar eller byggnadsämnen för byggande av

luftfartyg jämte därav påkallad ändring i 17 kap. handelsbalken, en tanke

som emellertid, såsom av det förut anförda framgår, icke vunnit helt understöd

från det praktiska livets sida.

Vid slutligt övervägande har man därför stannat vid att i förslaget icke

upptaga bestämmelser om inteckning i luftfartyg under byggnad.

4 §.

Paragrafen motsvarar 2 § fartygsinteckningslagen med allenast den ändringen,

att i stället för uttrycket »det nummer, varunder fartyget är i fartygsregistret

infört,» i det föreslagna stadgandet upptagits »fartygets nationalitets-

och registreringsbeteckning». De sakkunniga hava nämligen icke

funnit skäl frångå den hävdvunna principen, att fartygsregistrets särskilda

nummer för luftfartygens del ersatts med en sådan, av allenast bokstäver

sammansatt beteckning.

5 §.

Denna paragraf motsvarar 4 § första stycket fartygsinteckningslagen.

Motsvarighet till det i 4 § andra stycket nämnda lag föreskrivna intyget,

att fartygets registreringsnummer därå inhuggits, har ansetts icke behöva

upptagas. Enligt vad den praktiska sakkunskapen upplyst, saknar nämligen

en inhuggning av nationalitets- och registreringsbeteckning betydelse för

lufträttens del. Det remitterade utkastet innehöll icke någon bestämmelse

härutinnan, och någon erinran mot detta förhållande har ej framkommit i

remissyttrandena.

6 §.

Paragrafen motsvarar 5 § fartygsinteckningslagen. Med den ovan i motiven

till 5 § omnämnda ståndpunkten, att motsvarighet icke erfordras till

det i 4 § andra stycket fartygsinteckningslagen föreskrivna intyget, har

stadgandet kunnat inskränkas till den föreslagna lydelsen.

7 §•

Denna paragraf motsvarar i allt väsentligt 6 § första stycket samt 7 §

första och andra styckena fartygsinteckningslagen, sedan dock till en sär
-

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kunffl. Maj:ts proposition nr 13.

skild övergångsbestämmelse utbrutits stadgandet om viss lättnad i äganderättsprövningen

beträffande fartyg som blivit infört i registret före lagens

ikraftträdande samt vidare, såsom i det följande ytterligare utvecklas, perioden

fem år i 7 § andra stycket förkortats till tre år.

I det remitterade förslaget till fartygsinteckningslag hade de nu ifrågavarande

stadgandena en — låt vara ofullständig -— motsvarighet i 6 § första

stycket. I detta lagrum stadgades, efter en inledning av i huvudsak samma

innehåll som första stycket av den nu föreslagna paragrafen, att därest

före den som medgivit inteckningen annan varit inskriven såsom ägare, inteckning

ej finge beviljas, med mindre det styrktes, att den först inskrivne

ägarens rätt övergått å den som medgivit inteckningen eller ock, där fartyget

i fem år näst före ansökningen varit infört i registret, den som medgivit

inteckningen funnes hava under hela den tiden varit inskriven i registret

såsom ägare eller bevisligen härledde sin rätt från den som vid början av

samma tid var i nämnda egenskap inskriven.

Till detta förslag yttrade departementschefen — som förordade att den

för intecknings beviljande erforderliga äganderättsprövningen skulle äga

rum i själva inteckningsärendet -—- bland annat följande: Ehuru den omständigheten,

att någon vore i fartygsregistret inskriven såsom ägare av ett

fartyg, ej alltid kunde anses till fyllest ådagalägga hans befogenhet att låta

inteckna fartyget, vore det därmed ej sagt, att all betydelse i avseende å

äganderättsprövningen skulle frånkännas fartygsregistret. Att fartygsregistret

angåve en person såsom ägare syntes i varje fall böra utgöra ett hinder

emot fartygets intecknande på grund av medgivande utav någon annan.

Vidare borde den första registreringen i och för sig anses utgöra tillräcklig

bevisning om den därvid inskrivne ägarens åtkomst. Det läge nämligen i

sakens natur, att då fråga första gången förekomme, huruvida ett fartyg

skulle äga föra svensk flagga, bevisning om den uppgivne ägarens förvärv

måste föras, och detta hade också iakttagits i gällande regislreringsförordning,

vilken såsom villkor för registrering uppställde ingivande av vissa

handlingar som vore ägnade att styrka sökandens åtkomst. Vid detta förhållande

och då, särskilt vad anginge från utlandet inköpta fartyg, det icke

syntes skäligen kunna ifrågakomma att sträcka kravet på bevisning längre

än att den fångeshandling, varigenom fartyget kommit i svensk ägo, företeddes,

hade man ansett vidare bevisning om åtkomsten ej böra krävas av

den först inskrivne ägaren. — Hade åter efter registreringen förändring i

äganderätten inträtt, måste såsom regel fordras, alt inteckningssökanden

styrkte det eller de fång, genom vilka äganderätten från den först inskrivne

ägaren övergått å den, som medgivit inteckningen. Som emellertid fall kunde

tänkas, då detta villkor kunde bliva för sökanden över hövan betungande

och någon gång kanske omöjliggöra inteckning, samt en inskrivning, som

under längre tid lämnats oklandrad, syntes erbjuda tillräckliga garantier

från rättsäkerhetens synpunkt, hade från regeln om åtkomstens fullständiga

ådagaläggande ansetts kunna göras det undantag, alt om den som medgivit

inteckningen, ensam eller i förening med dem från vilka han bevisligen

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

härledde sin rätt, under fem år stått inskriven såsom ägare samt klander

å åtkomsten ej förekommit, vidare bevisning därom ej tarvades.

I Högsta domstolen avgåvos vid lagförslagets prövning olika yttranden.

I vad dessa avsågo inteckning i fartyg, som vid lagens tillkomst redan registrerats,

torde de kunna här förbigås. I övrigt yttrade en ledamot av

Högsta domstolen — vilken uttalade att det varit önskligt att i samband

med förslaget till lag om inteckning i fartyg avgivits förslag till en registreringslag,

som kunnat medföra för framtiden mera betryggande föreskrifter

för inteckningsväsendet och som, motsvarande förordningen om lagfart å

fång till fast egendom, torde kunnat anordnas vid sidan av gällande registreringsförordning

— bland annat att sådant förslaget nu förelåge och

utan hänsyn till huru med redan registrerade fartyg kunde komma att förhålla

sig, borde, då fråga vore att inteckna efter lagens tillkomst registrerade

fartyg, själva inskrivningen i och för sig icke medföra befrielse från

att vid inteckningsdomstolen styrka äganderätten. Efter en undersökning

av vad som härutinnan borde krävas i olika fall drogs i yttrandet, såvitt

nu är i fiåga, sammanfattningsvis den slutsatsen, att inteckning i registrerat

fartyg borde få beviljas på medgivande dels av den vid fartygets registrering

antecknade ägaren, såvitt denne bevisligen byggt fartyget eller

inköpt det från utlandet, dels av annan som vid fartygets registrering eller

därefter antecknats såsom ägare, såvitt denne visade att han härledde sin

rätt från den som bevisligen byggt fartyget eller inköpt det från utlandet,

dels slutligen av den som under fem år näst före ansökningen om inteckning

varit inskriven såsom ägare eller bevisligen härledde sin rätt från den,

som vid början av samma tid var inskriven såsom ägare.

En annan ledamot av Högsta domstolen fann den i förslaget antagna

grundsatsen, enligt vilken äganderättsprövningen skulle ske först då inteckning

söktes, följdriktigt skola medföra, att vid inteckningsfrågans behandling

skulle krävas utredning angående hela äganderättsföljden allt

iran det fartyget byggdes. Det vore emellertid nödvändigt att eftergiva något

av denna fordran. Att därigenom möjligheten av intecknings erhållande genom

pantförskrivning av obehörig person ökades vore givet men det

torde vara från systemet oskiljaktigt. Man borde dock icke gå så långt

som forslaget utan uppställa något strängare fordringar än vad det innehölle.

Det nyss refererade yttrandet åberopades därutinnan, dock borde

allenast registrering, även om viss tid därefter förflutit, icke i något fall

anses såsom tillräcklig att bestyrka äganderätten. Därutöver syntes åtminstone

hora fordras utredning därom, att den uppgivne ägaren eller hans

fångesman oklandrat besuttit fartyget under viss, ej alltför kort tid efter det

registreringen blivit allmänneligen kungjord''

Två andra ledamöter av Högsta domstolen biträdde i huvudsakliga delar

vad de ledamöter yttrat, vilkas uttalanden nyss refererats.

I propositionen till 1901 års riksdag behölls den tidigare lydelsen av 6 §.

Däremot föranledde vissa av de inom Högsta domstolen i avseende å nämn
-

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13. 251

da paragraf framställda anmärkningarna förslag till ändrad lydelse av 2 §

sjölagen.

Det särskilda riksdagsutskott, till vilket propositionen hänvisades, tillstyrkte

i sitt första utlåtande bifall till propositionen i denna del, men sedan

kamrarna stannat i olika beslut i avseende å lydelsen av 2 § sjölagen

och denna i utskottets senare förslag i visst avseende ändrats, fingo 6 och

7 §§ i sammanhang därmed undergå en jämkning, som — jämväl med avseende

å 37 § fartygsinteckningslagen — ansågs hava sin vikt i fråga om

framhållandet av registreringens betydelse.

I det remitterade utkastet anslöt man sig till den ståndpunkt, som intagits

i fartygsinteckningslagen.

Uti de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet redogjordes

för tillkomsten av fartygsinteckningslagen i detta avseende. Det

framhölls dessutom att med hänsyn till, bland annat, luftfartygens kortare

livslängd än de sjögående fartygens viss tvekan rått, huruvida den i utkastet

upptagna femårsperioden vore fullt lämplig på förevarande område

eller borde förkortas.

I remissyttrandena hava olika meningar gjort sig gällande i nyss berörda

fråga. A ena sidan har luftfartsstyrelsen framhållit att det förhållandet,

att luftfartygens livslängd vore kortare än de sjögående fartygens, icke borde

föranleda att perioden förkortades. Å andra sidan har Aerotransport

funnit en väsentlig avkortning av perioden böra övervägas, emedan perioden

med hänsyn till flygplanens livslängd vore så lång, att den i hög grad

syntes förringa värdet av stadgandets bestämmelser i övrigt. Även i den

från bankföreningen överlämnade promemorian har en liknande inställning

redovisats: för det fall att den föreslagna ordningen för äganderättsprövningen

slutgiltigt bibehölles, förelåge skäl att förkorta femårsfristen,

förslagsvis till två eller tre år.

Vid avfattandet av förslaget har man, såsom tidigare anmärkts, förmenat

tiden lämpligen kunna förkortas till tre år. Härvidlag har främst tagits

i beaktande den rörlighet, som utmärker omsättningen på hithörande

område, och det förhållandet, att luftfartyg mer än de flesta slag av lösegendom

äro ägnade att ådraga sig uppmärksamhet och därför icke gärna

kunna utnyttjas i hemlighet. Invändningar mot förkortningen av tiden torde

därför knappast vara befogade.

Slutligen må anmärkas, att man ansett termen »inskriva» böra uteslutande

förbehållas den privaträttsliga registreringen av rättigheter.

8 §•

Stadgande i detta ämne fanns ej upptaget i det remitterade utkastet. I anmärkning

till detta utkast fästes emellertid uppmärksamheten vid frågan,

av vem eller vilka medgivande borde krävas för att inteckning i ett genom

avbetalningsköp överlåtet luftfartyg skulle få meddelas. Härvid uttalades

att varken avbetalningssäljaren eller avbetalningsköparen vore ensam be
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

rättigad att lämna medgivande. Tillika hänvisades till vad 1903 års lagberedning

i sitt år 1907 avgivna förslag till jordabalk II vid 2 kap. 9 § i förslaget

till lag om inskrivning av rätt till fast egendom yttrat rörande villkorlig

överlåtelse av fastighet.

Frågan beröres i två av de avgivna remissyttrandena, vari uttalas önskvärdheten

av lagbestämmelser i ämnet.

De sakkunniga hava trott de uttalade önskemålen böra tillgodoses i den

mån de åsyfta att genom ett uttryckligt stadgande avstänga avbetalningskoparen

från möjlighet att inteckna fartyget. Detta har ansetts lämpligen

kunna ske genom en bestämmelse av liknande innehåll som vad nämnda

lagberedning för fastighetsrättens del föreslagit i 15 kap. 8 § andra stycket

av det slutliga förslaget till jordabalk. Ehuru man främst åsyftat fall av

avbetalningsköp, uppnår man dock genom att välja en sådan lösning den

fördelen, att åt stadgandet gives en längre gående räckvidd.

Den föreslagna bestämmelsen lärer, som nämnts, betaga avbetalningskoparen

möjlighet att inteckna fartyget. Obehöriga inteckningsåtgärder

från avbetalningssäljarens sida torde den däremot icke kunna förhindra.

Man har emellertid förmenat att köparen härvidlag är i tillräcklig mån

skyddad genom att säljaren kan ådraga sig ansvar jämlikt 22 kap. 6 §

strafflagen för behörighetsmissbruk. Den sålunda intagna ståndpunkten

torde måhända i viss mån vara ägnad att motverka avbetalningsköp beträffande

luftfartyg, något som synes väl förenligt med de sakkunnigas ovan

vid 3 § redovisade inställning till sådana avtal.

Då en bestämmelse såsom den nyss avhandlade föreslås i lagtexten, har

man ansett konsekvensen fordra att en regel upptages även för det fall att

den uppgivne ägarens rätt grundas å testamente, dom eller annan handling,

som tager åt sig laga kraft. På grund härav har även för detta fall föreslagits

ett stadgande i överensstämmelse med 1903 års lagberednings förslag

till 15 kap. 8 § första stycket jordabalken.

9 §•

Stadgandet motsvarar den i 7 § tredje stycket fartygsinteckningslagen

upptagna regeln och torde icke fordra närmare motivering.

10 §.

Med denna paragraf må jämföras 8 § fartygsinteckningslagen.

I det remitterade utkastet gjordes den avvikelsen från fartygsinteckningslagen

att, i likhet med vad i 13 § inteckningsförordningen föreskrives för

motsvarande fall, föreslogs att ansökningen skulle i stället för att avslås

förklaras vilande i avbidan på målets utgång, och hänvisades i de vid remissen

fogade anmärkningarna till uttalanden inom Högsta domstolen vid

granskningen av förslaget till fartygsinteckningslag.

I dessa uttalanden, som omfattades av fyra av de i granskningen deltagande

sju ledamöterna, framhölls hurusom stadgandet att ansökningen skul
-

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

le avslås lätteligen kunde lända till förfång för den som lämnat försträckning

mot utfästelse av inteckning i fartyg. Inteckningsväsendet syntes bliva

bättre tillgodosett med en föreskrift i likhet med vad i fråga om fast egendom

vore stadgat. Särskilt påpekades att, om klandertalan bifölles, det torde

ligga i vindikantens intresse att därom göra anmälan vid domstolen.

De sakkunnigas åsikt att ansökningen bör förklaras vilande i stället för

att avslås har vunnit stöd i de avgivna remissyttrandena.

Då den mening som, enligt vad nyss anförts, på sin tid framfördes inom

Högsta domstolen synts de sakkunniga vara riktig, hava de vidblivit den i

det remitterade utkastet intagna ståndpunkten.

Att man anknutit den i paragrafen upptagna fristen till inskrivningsdag

står i överensstämmelse med 10 § i 1932 års inskrivningslag.

11 §•

Detta stadgande motsvarar andra och tredje styckena i 6 § fartygsinteckningslagen.

I förslaget till nämnda lag hade de nu ifrågavarande bestämmelserna intagits

såsom 7 § i en med den slutliga avfattningen i huvudsak överensstämmande

form, som dock i propositionen något jämkades med hänsyn till

vissa anmärkningar vid förslagets behandling inom Högsta domstolen. I

motiven till lagrummet yttrades, att de rättsgrundsatser, som hos oss gjort

sig gällande beträffande besittningstagandets betydelse såsom skydd för förvärv

av lösegendom, ej torde, därest den nu ifrågasatta formen för fartygs

förpantning bleve införd, vara tillräckliga för att skydda en köpare av fartyg

emot förpantningsåtgärder från förre ägarens sida. Det syntes därför

vara nödvändigt att bereda köparen en utväg att därutinnan betrygga sin

rätt. Å andra sidan syntes ej heller den, som mottoge en pantförskrivning i

fartyg såsom säkerhet, böra lida rättsförlust i följd av en äganderättsöverlåtelse,

varom han ej kunnat äga kännedom. För att tillgodose den enes som

den andres rätt syntes en regel, motsvarande den som för enahanda fall

gällde beträffande fast egendom, böra tillämpas, och i detta hänseende

hade föreslagits, att inteckning på grund av förre ägarens medgivande ej

finge beviljas, sedan nye ägaren anmält sitt fång till fartygsregistret, men

att däremot anmälan, som gjordes å en senare dag än inteckningen söktes,

ej utgjorde hinder för dess beviljande.

Mot de sålunda anförda grundsatserna framkom vid behandlingen inom

Högsta domstolen ingen annan anmärkning än att en ledamot ansåg att

rättigheten till inteckning i det fall, att före ansökningen anmälan om överlåtelse

av äganderätt gjorts men blivit avslagen genom beslut som ej vunnit

laga kraft eller ännu ej prövats, borde göras beroende av det slutliga

beslutet över anmälningen.

Vid 7 § ovan har berörts, hurusom avfattningen av, bland annat, 6 och

7 §§ fartygsinteckningslagen sedermera jämkades under riksdagsbehandlingen.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Det remitterade utkastet avfattades i enlighet med fartygsinteckningslagen.

Någon erinran häremot har icke framkommit i remissvaren.

Anledning har icke synts föreligga att frångå den ståndpunkt som intogs

vid tillkomsten av fartygsinteckningslagen.

Med dag förstås i denna paragraf liksom i de båda närmast följande inskrivningsdag,

jämför bland annat 44 § i förslaget.

12 §.

Paragrafen överensstämmer, bortsett från vissa redaktionella jämkningar,

helt med 9 § fartygsinteckningslagen.

13 §.

Paragrafen utgör en motsvarighet till 10 § första stycket fartygsinteckningslagen.

Jämföras må 38 § i förslaget.

Om intecknings verkan och omfattning.

14 §.

Första stycket av det föreslagna lagrummet äger motsvarighet i stadgande

i första stycket av 1 § fartygsinteckningslagen.

Det föreslagna andra stycket överensstämmer till tankegången med 13 §

samma lag, men är avfattat med ledning av inskrivningskonventionen art.

XVI, enligt vilken uttrycket »luftfartyg» i konventionen omfattar flygkroppen,

motorer, propellrar, radioutrustning och vad i övrigt är avsett att användas

å luftfartyget, vare sig det är anbragt däri eller tillfälligt skilt därifrån.

För en rätt förståelse av denna artikel torde jämförelse böra ske med

den nedan vid 16 § behandlade art. X i konventionen. I sistnämnda artikel

omnämnas reservdelar till luftfartyg, varmed avses föremål som förvaras

för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller föremål som borttagits

därifrån.

Av de båda artiklarna framgår, att exempelvis en flygplansmotor enligt

sin art kan vara tillbehör till luftfartyg, vare sig anbragt i fartyget eller tillfälligt

skilt därifrån, eller ock reservdel till sådant fartyg. Tillbehör torde

kunna sägas vara avgränsade från reservdelar därigenom, att de mer omedelbart

äro bestämda för bruk, vare sig tillfälligt eller stadigvarande, i visst

fartyg.

Ett med andra stycket i stort sett överensstämmande stadgande var upptaget

i det remitterade utkastet. Dock saknades motsvarighet till de i inskrivningskonventionen

upptagna orden »installed therein», varmed må

jämföras den franska textens uttryck »fassent corps avec lui».

I avgivet yttrande har Aerotransport uttalat sig angående vilka delar panträtten

borde omfatta. Enligt konventionen art. XVI syntes man till tillbe
-

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

hör vilja räkna endast sådant som normalt vore installerat i flygplanet.

Lösa tillbehör skulle sålunda icke innefattas under panträtten. Utkastet

syntes emellertid gå längre än konventionen och medgiva att även annat

än i flygplanet »installerade» saker skulle kunna bliva föremål för panträtten.

I ett flygplan inginge ett stort antal i den så kallade grundspecifikationen

upptagna komponenter, vilka vore mer eller mindre fast installerade

i flygplanet och i stort sett torde motsvara de delar som enligt konventionen

skulle omfattas av panträtten. Till flygplanet hörde emellertid

även viss lös standardutrustning, för de av bolaget ägda fartygen av typen

Douglas DC-6 representerande vid inköpet ett belopp av omkring 15 000

kronor för fartyg. Dessa utrustningsdetaljer, exempelvis nycklar, pärmar,

instrumentväskor, syrgasmasker, reservlampor, radioreservdelar, sjukvårdslådor,

eldsläckare, nödstege och fallskärmsljus, syntes knappast vara täckta

av konventionen men kunde väl tänkas ingå under tillbehörsbegreppet i utkastet.

Ett trafikflygplan vore dessutom under färd försett med bensin och

olja samt mat och dryck ävensom med viss utrustning för serveringen och

servicen i övrigt ombord, såsom tallrikar, knivar, gafflar och dylikt. I klarhetens

intresse syntes del vara önskvärt, om i lagtexten eller kommentarerna

ytterligare riktlinjer lämnades för vad som skulle räknas till tillbehör

ur panträttssynpunkt. — Utkastet ginge ut på att panträtten omfattade

tillbehör, även om de vore tillfälligt skilda från luftfartyget. Det förekomme

regelmässigt att åtskilliga i ett flygplan ingående aggregat och andra delar

avlägsnades från flygplanet. Så vore fallet vid de regelbundet återkommande

översyner, som ett flygplan måste undergå för att hållas i ett driftsmässigt

tillfredsställande skick. Sålunda utbyttes exempelvis motorer och

andra aggregat med vissa tidsintervaller. Dessa bortmonterades då från

flygplanet och intoges på verkstad för att genomgå översyn och kontroll.

För att flygplanet icke skulle behöva stå oanvändbart längre tid än som

vore oundgängligen nödvändigt, inmonterades däri andra motsvarande enheter

än de som vid tillfället, tagits bort från planet, och de sistnämnda upplades

i lager efter det att de iordningställts. — Utom vid dessa regelbundet

återkommande översyner kunde givetvis en motor eller annan del av flygplanet

få bortmonteras i händelse av inträdande fel, och den felaktiga delen

ersattes av tidsskäl jämväl vid sådana tillfällen oftast av en motsvarande

enhet från lagret. — Upplysningsvis kunde nämnas, att det inom Scandinavian

Airlines System alltid vore möjligt att konstatera, vilket av de olika

tillbehören av samma slag, som senast suttit i ett visst flygplan, då detta

mycket noga uppföljdes genom den för varje flygplan förda förteckningen

över planets utrustning.

Även i den från bankföreningen överlämnade promemorian har förklarats,

att det i klarhetens intresse förefölle lämpligt att i lagtexten upptaga

bestämmelser i anslutning till konventionen.

Såväl i Aerotransporls yttrande som i den nyssnämnda promemorian har

vidare betonats önskvärdheten av att äganderättsförbehåll ej finge göras

gällande mot en inteckningshavare. I promemorian har därvid särskilt fram
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

hållits att detta förefölle så mycket mera lämpligt, som rättspraxis i vad

gällde tillämpningen av fartygsinteckningslagen syntes tendera att gå i sådan

riktning.

Vid förslagets utformande har man ansett riktigt att tydligare ansluta

texten till det av konventionen använda uttrycket »installed therein» genom

att utsäga, att de av panträtten omfattade tillbehören skola hava »anbragts

i fartyget». Genom detta uttryck har man önskat från panträtten

utesluta sådana föremål som de flesta av de av Aerotransport nämnda, såsom

utrustningsdetaljer betecknade föremålen. Givet torde emellertid vara,

att i den mån sådana föremål skola finnas ombord å fartyget för att detta

skall anses luftvärdigt, de äro att inräkna bland fartygets tillbehör.

Vidare upptager förslaget stadgande om ogiltighet av äganderättsförbehåll

i vissa fall. I sistnämnda avseende har man sökt viss anknytning till

det av den nu verksamma lagberedningen i dess år 1947 framlagda förslag

till jordabalk 2 kap. 7 § föreslagna stadgandet om ogiltighet av äganderättsförbehåll

i fråga om tillbehör till fastighet.

Förslaget uttalar angående äganderättsförbehållets verkan endast att villkoret

ej må göras gällande mot inteckningshavaren. Man har ansett det

bäst överensstämma med den föreslagna lagens karaktär att lämna öppet,

huruvida äganderättsförbehåll kan vara giltigt i andra situationer.

15 §.

Under förarbetena till inskrivningskonventionen förfäktades särskilt från

nordamerikanskt håll med mycken iver nödvändigheten av att medgiva gemensamma

inteckningar. Det anfördes sålunda, att finansvärlden vore villig

att bevilja lån å luftfartyg upp till 80 procent av inköpsvärdet, om fartygen

kunde gemensamt intecknas, men att i motsatt fall lånemöjligheten bleve

betydligt mindre. Risken för långivaren å enstaka luftfartyg vore nämligen

väsentligen större än när belåningen omfattade ett flertal fartyg, emedan

risken i sistnämnda fall bleve mera fördelad.

I enlighet därmed föreslogs i det remitterade utkastet möjlighet att gemensamt

inteckna flera fartyg.

Rörande gemensam intecknings rättsverkan anfördes i de förklarande anmärkningarna

till utkastet, att man under förarbetena till konventionen avvisat

ett förslag att vid exekutiv försäljning skulle av fordran, som vore intecknad

i flera fartyg, tagas i beräkning endast vad som belöpte å det utmätta

fartyget i förhållande till den totala vikten av samtliga de intecknade

fartygen. Borgenären kunde sålunda utsöka hela beloppet ur ettvart av fartygen.

Det framhölls särskilt i anmärkningarna att det föreslagna utkastet i formellt

avseende nära anslöte sig till 281 § sjölagen.

Aerotransport har i sitt remissyttrande anfört, att det ur kreditsynpunkt

uppenbarligen vore av stort värde, om möjlighet öppnades till erhållande

av gemensamma inteckningar i flera flygplan med varje intecknat flygplan

primärt solidariskt ansvarigt för hela det intecknade beloppet.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

257

I den från bankföreningen överlämnade promemorian har framhållits att

det föreslagna systemet med gemensam inteckning i flera luftfartyg, vilka

hade att svara primärt solidariskt för inteckningens hela belopp, vore av betydande

värde för kreditgivningen. Möjligheterna att lämna lån mot luftfartygshypotek

komme vid en sådan ordning, bland annat med hänsyn till den

större riskfördelningen, att icke oväsentligt utökas. Förfarandet vore även

ägnat att spara stämpelkostnader, enär eljest vid belåning av flera luftfartyg

separata inteckningar däri måhända påfordrades till sammanlagt belopp icke

oväsentligt överstigande lånesumman.

Förslaget intager samma ståndpunkt som det remitterade utkastet. Liksom

i 281 § sjölagen saknas bestämmelser om regressrätt.

16 §.

Denna och följande paragraf sakna motsvarighet i fartygsinteckningslagen.

Stadgandena äro emellertid tillkomna på grund av innehållet i inskrivningskonventionen

art X. Enligt paragraf 1 i denna artikel gäller att, därest

en i ett luftfartyg inskriven rättighet, vilken är av beskaffenhet som angives

i art. I och innehaves såsom säkerhet för betalning av gäld, enligt lagen i den

fördragsslutande stat där fartyget är registrerat omfattar jämväl reservdelar

(»spare parts») upplagda på en eller flera särskilt angivna platser, rättigheten

skall i samma omfattning erkännas av alla fördragsslutande stater.

Förutsättning härför är emellertid att reservdelarna förbliva på angivna

platser samt att å sådan plats ändamålsenligt tillkännagivande är offentligen

anslaget till upplysning för tredje man om beskaffenheten och omfattningen

av den rättighet som besvärar reservdelarna med angivande tillika

av namnet å rättighetens innehavare och hans adress samt av den inskrivningsbok

i vilken rättigheten är inskriven. Det stadgas vidare, såvitt nu är

i fråga, dels i paragraf 2 att en förteckning angivande arten och det unge1

ärliga antalet av reservdelarna skall fogas till eller intagas i den inskrivna

handlingen ävensom att reservdel må ersättas av liknande reservdel utan

att borgenärens rätt därigenom rubbas, dels ock i paragraf 4 att med reservdelar

i artikeln avses delar av luftfartyg ävensom motorer, propellrar, radioutrustning,

instrument, redskap, andra tillbehör, delar av vad sålunda

angivits samt i övrigt andra föremål, av vad slag de vara må, som förvaras

för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller föremål som borttagits

därifrån.

Vid remissen av det förberedande utkastet framhölls, hurusom under de

internationella förarbetena vikten av att kunna utsträcka inteckningarna

till att omfatta jämväl reservdelar starkt understrukits av, framför allt,

Amerikas Förenta Stater. Ytterligare påpekades, att då man hade anledning

antaga att en sådan uppfattning delades av svenska långivare, man i utkastet

försökt framlägga en reglering trots de juridiska betänkligheter, som

mötte ur vissa synpunkter.

Det yttrades vidare i anmärkningarna till det remitterade utkastet, att

vissa stadganden kunde framhållas såsom utgörande paralleller till vad de

17 Dihang till riksdagens protokoll 19.r>.r>. 1 samt. Nr 1,3.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

sakkunniga föreslagit. Sålunda nämndes 1 § kungl. förordningen den 15

oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs. Likaså hänvisades till bestämmelsen i 2 kap. 24 § lagen den

14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, att om jordägaren lämnat

arrendatorn kreatur eller redskap till fastighetens bruk och visst värde är

satt å vad sålunda lämnats, arrendatorn är pliktig att under arrendetiden

städse å fastigheten hålla sådana lösören, motsvarande för vartdera slaget i

värde vad han mottagit, och att dessa lösören utan särskilt förbehåll skola

tillhöra jordägaren, ändå att andra sättas i stället för dem som blivit lämnade.

Det erinrades ock om vad 1903 års lagberedning på sin tid anförde

till försvar för nämnda 24 §, att ehuru från gällande rätts allmänna ståndpunkt

principiellt berättigande icke kunde frånkännas vissa mot ifrågakomna

rättsinstitut framställda anmärkningar, detta förhållande icke syntes

böra avskräcka från upptagande av ett rättsinstitut som vore av verkligt

praktiskt behov påkallat, såvida åt detsamma kunde givas fast utstakade

gränser.

I remissvaren har någon erinran icke framkommit mot att medgiva inteckning

jämväl i reservdelar. Fastmera yttras i den från bankföreningen

överlämnade promemorian, att de sakkunnigas ståndpunkt ur långivaresynpunkt

vore att betrakta med tillfredsställelse. Förhållandet syntes nämligen

vara det, att för luftfartsnäringen förelåge ett verkligt behov av att

använda, förutom luftfartyg, även värdefulla reservdelar därtill såsom kreditobjekt.

De sakkunniga äro väl medvetna därom, att vissa principiella betänkligheter

och praktiska svårigheter kunna vara förbundna med att införa institutet

inteckning i reservdelar. Då betydande praktiska fördelar skulle

uppnås därmed och full överensstämmelse vinnas med konventionens ståndpunkt,

hava de dock — i väsentlig överensstämmelse med lagberedningens

ovan berörda inställning — ansett sig böra, med vidhållande av den i det

remitterade utkastet intagna åsikten, föreslå att möjlighet till inteckning i

reservdelar meddelas.

Med första och andra styckena i förevarande paragraf avses att återgiva

huvuddelen av de bestämmelser i första och andra paragraferna av konventionen

art. X, vilka ansetts böra erhålla motsvarighet i den svenska lagtexten.

Beträffande särskilda här mötande spörsmål må följande framhållas.

Såsom avfattningen av första stycket giver vid handen, åsyftas icke att

tillskapa någon självständig inteckning i reservdelar. En förutsättning för

meddelande av inteckning i reservdelar är fastmera, att inteckning meddelats

eller samtidigt meddelas i ett eller flera luftfartyg. Denna ståndpunkt

intogs redan i det remitterade utkastet.

I den från bankföreningen överlämnade promemorian har emellertid

lämpligheten av denna inställning ifrågasatts. Framhållits har hurusom

enligt det remitterade utkastets text en inteckning kunde dödas i allt utom

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

i reservdelar, därvid dock påpekats att denna fråga i de förklarande anmärkningarna

till utkastet lämnats öppen. Bleve denna bestämmelse slutligen

godtagen, syntes något motiv för att icke medgiva självständig panträtt

i reservdelar knappast kunna föreligga. En sådan ordning syntes innefatta

en fördel i belåningshänseende, även med hänsyn till den omständigheten

att man väl ofta svårligen kunde hänföra ett pantsatt reservdelslager

just till det eller de luftfartyg, vari inteckning beviljats. En ovillkorlig

kombination av inteckning av de båda slagen kunde därför stundom framstå

såsom i någon mån konstlad. Någon anledning att utesluta möjligheten

av gemensam inteckning i luftfartyg och reservdelar syntes däremot icke

föreligga.

Å andra sidan har Aerotransport förklarat att det i det remitterade utkastet

konstruerade institutet inteckning i reservdelar torde utgöra den

värdefullaste formen för reservdelsinteckning och ginge i linje med konventionen,

som icke tillerkände självständiga reservdelsinteckningar internationellt

skydd.

För en utsträckning av den ifrågasatta bestämmelsen därhän, att man

medgåve självständig inteckning i reservdelslager, torde visserligen goda

skäl kunna anföras. Då emellertid, såsom ock av Aerotransport särskilt

framhålles, en sådan utsträckning icke står i full överensstämmelse med

konventionen, synes den böra avböjas även för inhemska förhållanden. I

enlighet härmed ansluter sig förslaget till det remitterade utkastet.

Beträffande frågan om dödande av inteckning i allt utom reservdelar må

hänvisas till vad nedan vid 22 § anföres.

Såsom av förslagets ordalydelse framgår, avses därmed fartygsägaren

tillhöriga reservdelar. En sådan begränsning har ansetts främja ordning

och reda och bland annat medföra möjlighet att undvika särskilda upplägg

för reservdelarna i inskrivningsboken. Under förarbetena har man vidare

funnit det i enkelhetens intresse vara önskvärt, om man, på sätt skett i

5 § andra stycket i fråga om inteckning i luftfartyg, kunde förbjuda inteckning

i lott i reservdelslager. Det remitterade utkastet innehöll icke någon

särbestämmelse beträffande sådan lott. I sitt yttrande över detta utkast

har emellertid Aerotransport anmält, att jämlikt bestämmelserna i konsortialavtalet

för Scandinavian Airlines System reservdelarna skulle ägas

av detta konsortium, i vilket de svenska, danska och norska moderbolagen

ägde ideella andelar. Det vore ett problem av utomordentlig vikt, som syntes

böra allvarligt övervägas, huruvida icke tillgång borde beredas till inteckning

i äganderätt till ideell andel i reservdelar.

De sakkunniga hava förmenat det ur praktisk synpunkt vara av betydande

vikt, alt möjlighet beredes moderbolagen i det nyssnämnda konsortiet,

hos vilka äganderätten till luftfartygen kvarstår, att lämna även reservdelar

som säkerhet. På grund härav har man trots förut anförda betänkligheter

i förslaget upptagit bestämmelse att inteckning må kunna meddelas

även i fartygsägaren tillkommande lott i reservdelslager. Man har trott

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

detta medföra mindre olägenhet än att, vilket eljest skulle varit nödigt,

eftergiva kravet på att reservdelarna skola vara fartygsägarens tillhörighet.

Inteckning i lott i reservdelslager torde vid utsökning enligt svensk rätt

föranleda, att den ideella andelen i lagret —■ eller eventuellt endast i viss

del av lagret — göres till föremål för exekution, varvid förvärvaren av den

ideella andelen inträder som delägare. Huruvida liknande principer eller

något system med utbrytning av lotten före exekutiv försäljning kommer

att tillämpas vid exekution utomlands, torde här kunna lämnas öppet.

Såsom framgår av anmärkningarna till det remitterade utkastet har under

förarbetena diskuterats, vilken utredning rörande äganderätten till reservdelar

som borde krävas för beviljande av inteckning i sådana delar.

Man har förmenat att kravet på utredningens fullständighet måste sättas

något lägre beträffande reservdelar än beträffande själva luftfartygen. Vissa

törsök hava gjorts att låta detta komma till uttryck i lagtexten. Under

övervägande har sålunda varit att uttala att inteckning i reservdelar icke

finge meddelas, med mindre det finge antagas att den som medgivit inteckningen

vore ägare till reservdelarna. På en annan tänkbar lösning fästes

uppmärksamheten i ett i det remitterade utkastet inom parentes upptaget

stadgande, nämligen att inteckning i reservdelar icke finge meddelas,

med mindre i ärendet företeddes skriftligt, av vittnen styrkt intyg om förteckningens

riktighet från den som hade reservdelarna i sin vård.

Mot sistnämnda lösning har emellertid framkommit viss kritik från Aerotransports

sida.

Då man, såsom i nyssberörda yttrande även framhållits, synes hava anledning

antaga att den, som avser att bevilja försträckning mot säkerhet av

inteckning i reservdelar, skaffar sig erforderlig kännedom om den erbjudna

säkerheten och då frågan sålunda torde sakna större praktisk betydelse, har

särskilt stadgande ansetts kunna undvaras.

Förslaget upptager i likhet med konventionen det kravet, att reservdelarna

till art och ungefärligt antal skola förtecknas i fordringshandlingen eller i

därvid fogad bilaga. Ordet »ungefärligt» lärer utvisa att fordringarna härvidlag

icke få ställas för högt. Man har därför trott att i praktiken fog knappast

kommer att visa sig för vissa av Aerotransport i remissyttrandet uttalade

farhågor, att reservdelslagren i rätt stor utsträckning icke skulle

kunna bliva föremål för inteckning enligt de föreslagna bestämmelserna,

eftersom bland reservmaterielen även inginge exempelvis sådant som nitar,

skruvar, bultar, plåt, metallämnen och annat dylikt som, i varje fall av

praktiska skäl, icke torde kunna till art och antal förtecknas. I de särskilt

angivna fallen torde en antalsberäkning efter vikt eller en annan ungefärlig

uppgift å partiets myckenhet vara tillräcklig.

Förslaget upptager lika litet som konventionen någon oeftergivlig fordran

på specifikation av huru många av de pantförskrivna reservdelarna som

äro upplagda på varje särskild plats. Uppenbarligen bör emellertid hänsyn

tagas till innehållet i den handling, varigenom reservdelarna pantförskrivas.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 13.

261

Aerotransport har i sitt remissyttrande funnit förslagets tystnad på denna

punkt utgöra en fördel, eftersom på ett ställe upplagda reservdelar ej

sällan flyttades från den ursprungliga förvaringsplatsen till en annan, exempelvis

från huvudförrådet vid företagets bas till en utestation eller vice

versa, eller från en utestation till en annan. Det borde emellertid uppmärksammas,

att konkurrens mellan olika inteckningar kunde tänkas uppstå

med hänsyn till att samma slags reservdelar användes till olika flygplan

och i viss utsträckning till olika flygplanstyper.

Anmärkas må att förslaget såtillvida avviker från det remitterade utkastet,

som uttrycket »på en eller flera angivna platser» blivit ersatt med »på

angivna platser». Någon saklig skillnad är emellertid därmed icke åsyftad;

avvikelsen är av rent redaktionell natur.

Liksom det remitterade utkastet uppställer förslaget det kravet, att förvaringsplatserna

för reservdelarna skola vara belägna i Sverige eller i stat

som biträtt inskrivningskonventionen. Mot detta krav har Aerotransport i

sitt remissyttrande anfört, att det icke kunde förutses vilka stater utav

dem, där Scandinavian Airlines System hade reservdelar upplagda, som

komme att biträda konventionen, och att de av konsortiet på främmande

flygstationer utplacerade reservdelslagren representerade mycket stora värden.

Man syntes därför böra ytterligare överväga möjligheten av att kunna

inteckna reservdelar liggande även i icke-konventionsstater. Därför talade

kreditgivarens intresse av att samtliga i övrigt inteckningsbara reservdelar,

som hörde till ett visst eller vissa flygplan och som vore nödvändiga för ett

ändamålsenligt utnyttjande av flygplanet eller flygplanen, omfattades av

panträtten.

De sakkunniga finna de av bolaget framförda synpunkterna betydelsefulla.

Emellertid står enligt de sakkunnigas mening vad sålunda ifrågasatts näppeligen

i överensstämmelse med konventionens ståndpunkt i detta avseende.

Att befara är för övrigt, att i avsaknad av stöd i konventionen ett stadgande

i den av Aerotransport antydda riktningen i praktiken skulle visa sig

hava ringa värde.

17 §.

Paragrafens första stycke saknade motsvarighet i det remitterade utkastet.

Stadgandet, som upptagits i tydlighetens intresse, står i överensstämmelse

med konventionens andemening. Det har varit ifrågasatt att direkt

utsäga, att de intecknade reservdelarna skulle jämte fartyget häfta för den

intecknade fordringens hela belopp. Man har emellertid befarat, att en sådan

formulering skulle kunna föranleda ett icke avsett antagande att frågan,

huruvida beloppet i dess helhet finge uttagas ur reservdelarna utan samtidig

eller föregående exekution i fartyget, lämnats öppen.

I anknytning till det nyss sagda må framhållas, att man under förarbetena

till förslaget utgått från att utmätningsåtgärd icke med nödvändighet

måste rikta sig mot hela det intecknade reservdclslagret utan må in
-

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

skrankas till enstaka delar av detta. Jämföras må 66 § i förslaget till lag

om ändring i vissa delar av utsökningslagen.

Motsvarighet har i detta sammanhang icke upptagits till den i 14 § andra

stycket föreslagna bestämmelsen, att därest tillbehör till luftfartyg förvärvats

under villkor att överlåtaren skall äga återtaga det, om förvärvaren

åsidosätter vad honom åligger, eller att äganderätten därtill skall förbliva

hos överlåtaren intill dess betalning erlagts eller annan förutsättning uppfyllts,

villkoret ej må göras gällande mot inteckningshavaren. Detta sammanhänger

med den ovan vid 14 § berörda skillnaden mellan tillbehör och

reservdelar. Uppenbarligen är läget i avsevärd mån annorlunda i det fall,

då ett föremål införlivas med ett luftfartyg, så att det är att anse såsom tillbehör

till detta, än i det, då ett föremål inlägges i ett för ett eller flera fartyg

avsett reservdelslager för att ingå som del därav. En belysande parallell

synes föreligga i 3 § tredje stycket lagen den 24 maj 1895 angående vad till

fast egendom är att hänföra, enligt vilket stadgande reservdelar och dupletter

ej må hänföras till den fasta egendomen.

Även bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf saknades i

det remitterade utkastet. I den från bankföreningen överlämnade promemorian

hava emellertid uttalats önskemål om att det i lagtexten borde klart

angivas, att vid utbyte av reservdelar som inginge i lagret panträtten skulle

upphöra i de borttagna reservdelarna och i stället övergå å de nyinlagda.

De sakkunniga dela uppfattningen att panträtten bör upphöra i det föremål

som utgår ur reservdelslagret och i stället övergå till ersättningsföremålet.

Denna uppfattning står ock i överensstämmelse med den ovan vid

16 § återgivna art. X paragraf 2 andra punkten i konventionen, enligt vilken

reservdel må ersättas av liknande reservdel utan att borgenärens rätt

därigenom rubbas. I tydlighetens intresse föreslås därför i förevarande

stycke, att om reservdel ersättes med annan sådan, denna i stället skall

häfta för panträtten. Även i detta sammanhang må hänvisas till 2 kap. 24 §

lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Det remitterade utkastet upptog ett stadgande av innehåll att panträtten

ej finge göras gällande mot tredje man, som förvärvat rätt till reservdel

och därvid ej insåg eller bort inse att panthavarens rätt därigenom träddes

för nära. I den från bankföreningen överlämnade promemorian har framhållits,

hurusom bestämmelsen utformats på sådant sätt, att risk syntes

föreligga att godtrosförvärv till inteckningshavarens förfång kunde åberopas

i större utsträckning än som förefölle skäligt, och hemställts, att en ändring

av bestämmelsen borde tagas under övervägande.

Vid förnyad behandling av denna fråga hava de sakkunniga funnit de

betänkligheter, som kunna uppkomma för det fall att tredje man i god tro

förvärvar del som ingår i reservdelslager, praktiskt sett knappast väga särdeles

tungt. Genom bestämmelserna angående reservdelars förtecknande och

förvarande på särskilda platser samt föreskriften om anbringande av anslag

på förvaringsplatserna torde i betryggande utsträckning vara sörjt för att

tredje man icke vilseledes rörande föremålens karaktär av intecknade re
-

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

servdelar. Skulle trots detta intecknad reservdel hava kommit ut i den allmänna

rörelsen, lärer tredje man vara fullt skyddad genom den ställning

som svensk rättspraxis intager angående förvärv i god tro av lös egendom.

Likaledes lärer tredje man oberoende av särskilt lagstadgande vara i tillräcklig

omfattning skyddad beträffande förvärv av föremål som ingå i reservdelslager,

förutsatt nämligen att han har grundad anledning antaga att

överlåtelsen rör sig inom den gräns intill vilken ägaren av reservdelslagret

har rörelsefrihet i fråga om lagrets sammansättning. Givet torde vara att

särskilt i sistnämnda fall vederbörlig försiktighet måste iakttagas av en förvärvare.

På grund av det anförda hava de sakkunniga stannat för att icke

upptaga någon bestämmelse om skydd för tredje man i god tro.

18 §.

I det remitterade utkastet var upptaget ett stadgande, helt överensstämmande

med den nu föreslagna texten.

Såsom i de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet framhölls,

avser den i första stycket gjorda hänvisningen 54 § lagen den 8 april

1927 om försäkringsavtal. Enligt denna paragraf gäller att, om försäkring

tagits å gods utan angivande av det intresse försäkringen avser, försäkringen

skall, där ej annat framgår av omständigheterna, anses gälla till förmån

för envar, som — i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av annan

rättighet till godset eller emedan han i anledning av avtal om godset står

faran för detta — har intresse av att dess värde icke minskas eller går förlorat.

Tillika erinrades i de förklarande anmärkningarna om följande uttalanden

i motiven till försäkringsavtalslagen: Om man i försäkringsavtalslagen

intoge en motsatt bestämmelse och sålunda tillerkände inteckningshavaren

panträtt i ersättning, som utginge på grund av försäkring, erhölle inteckningshavaren

en av försäkringsavtalets innehåll oberoende rätt att, så länge

försäkringen ägde bestånd, för utbekommande av sin fordran hålla sig till

den ersättning, som på grund av inträffad skada kunde tillkomma redarenförsäkringstagaren.

Detta vore måhända att gå för långt, men däremot saknades

enligt kommitténs mening skäl att med avseende å inteckning i fartyg

göra undantag från regeln att försäkringsavtalet, där ej annat framginge av

omständigheterna, skulle gälla till förmån för inteckningshavare. Vid belåning

av fartygsinteckningar plägade redaren såsom regel överlämna kaskopolisen

till långivaren, för att denne, om fartyget gingc under, skulle kunna

hålla sig till försäkringsbeloppet. Inteckningshavaren brukade sålunda icke

själv taga särskild försäkring å sin i fartyget intecknade fordran, utan skyddades

genom den av redaren tagna försäkringen. Det resultat, som man i

praxis sökte nå genom polisens överlämnande, kunde enligt förslaget vinnas

utan vidtagande av en sådan åtgärd. Vad sålunda föreslagits måste anses

innebära ett stärkande av fartygshypoteket och vara till fördel för såväl

redaren som den vilken beviljade lån mot inteckning i fartyg.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Då de sakkunniga trott försäkringsavtalslagens ståndpunkt vara berättigad

jämväl beträffande inteckningar i luftfartyg, upptogs i utkastet icke någon

motsvarighet till stadgandet i 14 § fartygsinteckningslagen att, därest ägare

av fartyg på grund av tagen försäkring är berättigad till ersättning för skada

å fartyget, ersättningen icke häftar i fartygets ställe för intecknad fordran,

ett stadgande som för övrigt givit anledning till olika tolkning.

Riktigheten av den sålunda intagna ståndpunkten har vitsordats i yttrandet

från försäkringsbolagens riksförbund och den från bankföreningen överlämnade

promemorian.

I detta sammanhang torde böra beröras en av försäkringsbolagens riksförbund

ifrågasatt ändring i 54 § andra stycket försäkringsavtalslagen. Detta

lagrum innehåller en — såsom särskilt påpekats — tvingande bestämmelse

av innebörd att då förbehåll träffats, enligt vilket försäkringen skall upphöra

i händelse äganderätten till godset övergår å annan, ny ägare dock, där

försäkringsfall inträffar inom fjorton dagar, skall vara berättigad till ersättning

för liden skada, i den mån han icke på grund av försäkring, som han

själv tagit, äger rätt till gottgörelse för skadan. Vad sålunda stadgats äger

emellertid icke tillämpning i fråga om sjöförsäkring å fartyg eller kreatursförsäkring.

Förbundet har i detta avseende anfört att alla de synpunkter, som föranlett

undantagsbestämmelsen i fråga om sjöförsäkring å fartyg, kunde i minst

lika hög grad anses gälla beträffande luftfartyg med deras utomordentligt

stora rörlighet och den föreliggande möjligheten till försäljning eller andra

händelser å avlägsna platser. Förbundet föresloge därför, att de sakkunniga

måtte upptaga frågan om utvidgning av berörda undantagsbestämmelse att

avse även försäkring av luftfartyg.

Det av förbundet väckta spörsmålet kan förväntas komma att upptagas

till avgörande i samband med de olika försäkringsfrågor, som måste behandlas

vid en blivande lagstiftning om införlivande med svensk rätt av den i

Rom den 7 oktober 1952 avslutade konventionen rörande skada som av

främmande luftfartyg tillfogas tredje man på jordytan. På grund därav och

då man näppeligen kan utgå från att den väntade lagstiftningen kommer att

gå i den av förbundet föreslagna riktningen, hava de sakkunniga ansett

denna fråga icke böra upptagas till prövning i nu förevarande sammanhang.

Vid lagstiftningen rörande den nyssnämnda konventionen lärer ock —

v ilkct må framhållas i anledning av uttalanden i den från bankföreningen

överlämnade promemorian och det av försäkringsbolagens riksförbund avgivna

yttrandet — komma under övervägande, huruvida en försäkringshavares

rätt till ersättning på grund av försäkring behöver skyddas genom

tvingande lagregler i större utsträckning än för närvarande är fallet.

Enligt 14 § fartygsinteckningslagen gäller att om ägare av fartyg på annan

grund än försäkring är berättigad till ersättning för skada å fartyget, ersättningen

icke skall häfta i fartygets ställe för fordran som är intecknad i fartyget.

Stadgandet står i motsättning till 268 § sjölagen, enligt vilken paragraf

sjöpanträtt i fartyg omfattar jämväl, såvitt nu är i fråga, redarens ford
-

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

rån å ersättning eller haveribidrag i anledning av skador, som uppkommit

å fartyget efter resans början och icke blivit avhjälpta.

Fartygsinteckningslagens avvikelse från sjölagen motiverades på sin tid

med angelägenheten att undgå invecklade rättsförhållanden och det tvivelaktiga

värdet för inteckningshavare av en anordning motsvarande sjölagens,

en ståndpunkt som dock vid lagförslagets granskning blev föremål för viss

kritik inom Högsta domstolen.

I det remitterade utkastet anslöto sig de sakkunniga till den i fartygsinteckningslagen

valda lösningen, om ock — såsom i de förklarande anmärkningarna

framhölls — med viss tvekan.

I denna fråga har i den från bankföreningen överlämnade promemorian

framhållits, att de sakkunnigas tvekan därvidlag förefölle fullt befogad.

Rent principiellt sett syntes det ligga närmast till hands, att en panträtt i

luftfartyg inbegrepe jämväl ägarens fordran på ersättning för en å fartyget

uppkommen skada — en skada som ofta kunde vara av sådan storlek, att

den i hög grad vore ägnad att förringa fartygets värde som pant. Det kunde

vara att panthavarens olägenhet av den föreslagna regeln, om han till sitt

skydd kunde åberopa för ändamålet erforderlig försäkring, i praktiken icke

hade någon större betydelse; en reglering av spörsmålet i enlighet med sjölagens

bestämmelse syntes dock vara att förorda.

De sakkunniga förmena alltjämt att starka skäl kunna anföras för att låta

ersättningssumman häfta till inteckningshavarens säkerhet. Med försäkringsväsendets

nutida utveckling torde dock inteckningshavarens intresse

rent praktiskt sett vara vederbörligen skyddat. På grund härav och med hänsyn

till önskvärdheten av att uppnå överensstämmelse med fartygsinteckningslagen

föreslås därför liksom i det remitterade utkastet, att ersättning

som på annan grund än försäkring utgår för skada å fartyget icke skall häfta

i fartygets ställe för intecknad fordran.

Härefter vilja de sakkunniga dröja vid en fråga, som i detta sammanhang

påkallar uppmärksamhet, nämligen huruvida särskild bestämmelse

är erforderlig för att trygga inteckningshavarens rätt, därest försäkringsgivaren

förbehållit sig att efter eget val antingen betala ett kontant ersättningsbelopp

eller ock i stället för ett förolyckat luftfartyg lämna ett annat

lika gott fartyg (»pay or make good»). I de förklarande anmärkningarna

framhölls ämnets tveksamhet.

Frågan har berörts i flera av de avgivna remissyttrandena. Luftfartsstyrelsen

har ansett det erforderligt med en bestämmelse, som i dessa fall

tryggade inteckningshavarens rätt. Acrotransport har funnit det vara tveksamt,

huruvida panträtten utan vidare överginge på ett flygplan, som försäkringsgivaren

lämnade såsom ersättning för ett havererat, samt framhållit

alt en klausul av ifrågavarande art tidigare återfunnits även i bolagets

försäkringsavtal men för bolagets del aldrig tillämpats genom lämnande

av ett ersättningsplan. Från flygbolagshåll syntes emellertid inga

hinder föreligga mot alt i inskrivningslagen intoges uttrycklig bestämmelse

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

om att inteckning automatiskt skulle övergå å luftfartyg, som lämnats såsom

ersättning för havererat fartyg.

I den från bankföreningen överlämnade promemorian har understrukits

tveksamheten, huruvida panträtten utan vidare ginge över på det nya fartyget.

Vidare har anförts att med hänsyn till den ovisshet, som överhuvud

syntes föreligga beträffande spörsmålet om panträtts utsträckning till surrogat

för den ursprungliga panten, en reglering av nu föreliggande problem

i själva lagen förmenades vara att förorda. Det syntes ur långivarsynpunkt

angeläget alt detta verkligen skedde, så att långivaren i en sådan situation

visste vad han hade att rätta sig efter.

Försäkringsbolagens riksförbund har i denna fråga yttrat att, såvitt förbundet

hade sig bekant, det endast synnerligen sparsamt förekomme att vid

reglering av skador å försäkrade flygplan försäkringsgivaren begagnade

sig av en förbehållen rätt att efter eget val »pay or make good». I den mån

emellertid detta komme att ske, delade förbundet de sakkunnigas tvekan.

I varje fall syntes likväl icke en panträtt utan vidare kunna övergå på det

i ersättning lämnade luftfartyget, därest panträtten, såsom i fråga om inteckningar,

vore beroende på iakttagandet av vissa formaliteter. Försäkringsgivaren

för sin del torde kunna fullgöra sitt åtagande genom att ställa

ersättningsföremålet gravationsfritt till förfogande för den eller dem av

försäkringshavarna, som visat sig såsom försäkringshavare äga rätt till förekommande

ersättning. Ur ren försäkringssynpunkt förelåge då icke behov

av särskilda bestämmelser i ämnet. Å andra sidan ville förbundet ifrågasätta,

huruvida icke ur allmän synpunkt förelåge ett behov av bestämmelser,

genom vilka direkt reglerades huru i samband med skadereglering den

inteckningshavare i det ersatta godset tillkommande panträtten skulle överföras

till ersättningsföremålet.

Vid förslagets utarbetande hava de sakkunniga ånyo förehaft spörsmålet.

Av de avgivna utlåtandena framgår att ifrågavarande klausul i praktiken

icke berett några större svårigheter. Givet är emellertid att läget kan

bliva i viss mån annorlunda, när institutet inteckning i luftfartyg införes.

Någon automatisk övergång eller överflyttning av inteckningen lärer härvid

näppeligen kunna ifrågakomma. Fastmera torde inteckningshavaren

kunna motsätta sig att hans panträtt överflyttas till ett ersättningsfartyg,

såvida detta icke bereder honom lika betryggande säkerhet som det intecknade

fartyget. Det har under arbetet varit ifrågasatt att stadga, att en klausul

med rätt att »pay or make good» icke finge åberopas mot försäkringshavaren,

med mindre honom bereddes en säkerhet i ersättningsfartyget vilken

vore lika betryggande som den tidigare säkerheten. Man har emellertid

förmenat att i det praktiska livet frågan kommer att utan lagstadgande

ordnas genom överenskommelse mellan parterna, och man har därför ansett

sig kunna och böra underlåta att i förslaget reglera ämnet.

Slutligen torde vid denna paragraf böra beröras frågan, huruvida särskilda

regler om inteckningshavarens rätt äro erforderliga för det fall att

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

intecknat luftfartyg bliver så skadat, att det icke kan för rimlig kostnad

göras användbart för sitt ändamål, och därefter försäljes genom frivillig

avhandling. Beträffande sjögående fartyg möta sådana regler i 20 § fartygsinteckningslagen,

där det stadgas, att därest intecknat fartyg, som efter

timad skada förklarats icke vara iståndsättligt, därefter försäljes, panträtten

i fartyget skall upphöra, ävensom att inteckningen må dödas på ansökan

utav ny ägare av fartyget eller lott däri, ändå att fordringshandlingen

icke företes i huvudskrift.

Den nu förevarande frågan står i nära samband med det sjörättsliga

kondemnationsinstitutet. De sakkunniga hava haft under övervägande, hurovida

ett sådant institut kan anses ändamålsenligt och önskvärt även på

lufträttens område.

I det remitterade utkastet upptogs ett med 20 § fartygsinteckningslagen

nära överensstämmande stadgande, varjämte i de utkastet åtföljande anmärkningarna

uppmärksamheten fästes närmast vid frågan, huruvida ett

särskilt kondemnationsförfarande här vore påkallat.

Beträffande denna fråga har i remissyttrandena, med tanke främst på

det fall att försäkring föreligger, förekommit vissa uttalanden. Luftfartsstyrelsen

har till en början hänvisat till styrelsens befogenhet enligt § 8 tilllämpningskungörelsen

till lultfartsförordningen att, när helst sådant finnes

påkallat för kontroll av luftvärdigheten hos luftfartyg, föranstalta om

extra besiktning ävensom föreskriften i § 11 c) nämnda förordning, att

luftfartyg skall avföras ur registret när fartygets luftvärdighetsbevis blivit

indraget. Styrelsen har vidare yttrat, att den ansåge dessa bestämmelser ur

offentligrättsliga synpunkter onödiggöra särskilda bestämmelser motsvarande

sjölagens regler om kondemnation. Därest emellertid andra än offentligrättsliga

synpunkter ansåges motivera tillskapandet av regler om

kondenmnation jämväl å lufträttens område, hade styrelsen intet att erinra

däremot.

Aerotransport har funnit frågan om behovet av ett kondemnationsinstitut

på luftfartens område vara av särskilt intresse och vidare yttrat: Belåning

av inteckningar i luftfartyg torde näppeligen kunna ske utan att luftfartyget

vore kaskoförsäkrat, och i kaskoförsäkringsavtalen torde regelmässigt"

intagas bestämmelser, när totalhaveri skulle anses föreligga, ävensom

beträffande frågan huru tvister mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren

skulle avgöras. Vid de tillfällen, då bolaget tillhörigt försäkrat flygplan

råkat ut för något allvarligare haveri, hade alltid luftfartsmyndigheten,

försäkringsgivaren och flygplansägaren sänt representanter till haveriplatsen

för undersökning, och med stöd av den besiktning som dessa representanter

utfört hade sedan överenskommelse träffats, huruvida det havererade

flygplanet skulle iståndsättas eller anses totalhavererat. För den händelse

sådan överenskommelse icke kunnat träffas, hade frågan fått avgöras enligt

försäkringsavtalets regler om tvisters biläggande. Bolagets egna hittillsvarande

erfarenheter på området hade sålunda icke visat något behov av

ett lagreglcrat kondemnationsförfarande såvitt rörde luftfartyg. Detta torde

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

emellertid ej helt kunna utesluta att en sådan situation skulle kunna uppstå,

där ett kondemnationsinstitut kunde tänkas vara av visst värde. Slutligen

ifrågasattes, huruvida det föreslagna stadgandet fyllde någon uppgift

för det fall att något kondemnationsinstitut ej infördes.

I den från bankföreningen överlämnade promemorian har framhållits, att

frågans bedömande ur kreditgivarsynpunkt delvis torde sammanhänga med

försäkringsrättsliga spörsmål, om vars karaktär promemorians författare

ansåge sig icke helt underkunnig. Det förefölle dock icke osannolikt, att

tvister om försäkringsersättningens storlek och onödig omgång med dess

utbetalning skulle i viss utsträckning kunna elimineras, därest genom ett

kondemnationsförfarande av halvofficiell karaktär fastsloges att fartyget

skulle anses såsom totalhavererat. Därvid syntes böra förutsättas, att ett

sådant förfarande anknöte till bestämmelser i försäkringslagstiftning eller i

de för försäkringen eljest gällande villkoren. Med hänsyn till, bland annat,

de speciella förhållanden, varunder luftfartsnäringen bedreves, vore det

emellertid möjligt att ett kondemnationsförfarande i belåningshänseende

saknade nämnvärd betydelse.

Med hänsyn till den stora mängd tvister, som på sjörättens område förekommit

rörande så kallad konstruktiv totalförlust, finna de sakkunniga det

kunna befaras att förr eller senare även för lufträttens del ett behov kommer

att framträda av ett institut svarande mot kondemnationen på sjörättens

område. Då erfarenheten på lufträttens område ännu är ringa, har man

emellertid underlåtit att nu utarbeta särskilda bestämmelser om kondemnation.

Vid sådant förhållande har man funnit värdet av ett mot 20 § fartygsmteckmngslagen

svarande stadgande kunna i viss mån ifrågasättas. Föreligger

försäkring å det fartyg som skadats, torde tvist, huruvida konstruktiv

totalförlust föreligger eller icke, bliva att bedöma enligt försäkringsavtalets

bestämmelser eller, i saknad av sådana, enligt allmänt gällande regler.

Skulle genom sådant förfarande konstateras att konstruktiv totalförlust

föreligger, lärer man kunna vara berättigad att utgå från att mellanhavandet

kan avvecklas under hand.

Ar luftfartyget oförsäkrat eller otillräckligt försäkrat, skulle det däremot

kunna ifrågasättas att genom en lagregel bidraga till en ändamålsenlig avveckling

av rättsförhållandet mellan fartygsägaren och inteckningshavaren.

Man har emellertid ansett det praktiska behovet vara alltför ringa för att

motivera ett stadgande härvidlag och förmenat, att överenskommelse under

hand torde kunna träffas även där tillräcklig försäkring icke föreligger.

Ktt visst stöd för den nu intagna ståndpunkten har lämnats i den Dån

bankföreningen överlämnade promemorian, som visserligen funnit det vara

från principiella synpunkter befogat att låta inteckningshavarens panträtt

övergå å köpeskillingen i nu ifrågavarande fall men därvid tillagt, att

lrågan i belåningshänseende sannolikt saknade nämnvärd betydelse, eftersom

långivarens intressen regelmässigt kunde förutsättas vara tillgodosedda

genom försäkring.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 13.

269

19 §.

Med paragrafen må jämföras 15 § fartygsinteckningslagen, som enligt

vad i motiven framhålles tillkommit för att förebygga att en i hela fartyget

meddelad inteckning upphörde att gälla i viss lott men kvarstode i de övriga.

I det remitterade utkastet upptogs en motsvarande bestämmelse, dock utsträckt

till att gälla även beträffande reservdelslager.

Aerotransport har i sitt remissyttrande erinrat om att paragrafen borde

ses i samband med stadgandena om reservdelar samt att bolaget förordat

att tillgång borde beredas till inteckning i viss lott i ett lager av sådana delar.

De sakkunniga hava, såsom ovan vid 16 § anmärkts, funnit skäl föreslå

alt inteckning må meddelas även i viss lott av reservdelslager. Med anledning

härav har även förevarande paragraf måst jämkas, nämligen sålunda

att, om inteckning meddelas i lott av reservdelslager, inteckningen må göras

gällande i den lotten. Paragrafen har förmenats vara så avfattad, att

därav tydligt framgår att utmätning icke må ske i viss andel i sålunda intecknad

lott.

Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.

20 §.

Paragrafen äger motsvarighet i 17 a § fartygsinteckningslagen. Erinras

må ock om lagen den 15 juni 1934 angående anteckning om innehav av

fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.

Det remitterade utkastet innehöll ett med förslaget i det väsentliga överensstämmande

stadgande, mot vilket i remissvaren ej framkommit någon

erinran.

I utkastet hava emellertid gjorts ett par smärre modifikationer. Dels har

ordet »inteckningshandling» utbytts mot »fordringshandling, på grund varav

inteckning beviljats eller ansökan därom förklarats vilande», dels hava

orden i slutet av första stycket »samt åteckne handlingen bevis om åtgärden»

uteslutits. Den förstnämnda modifikationen är föranledd av att man,

när man nu föreslagit att införa möjlighet att förklara ansökan om inteckning

vilande i vissa fall, ansett även vilandeförklaring böra beaktas i detta

sammanhang. Beträffande den senare modifikationen — liksom i fråga

om motsvarande jämkning i ett antal andra paragrafer i förevarande lagförslag

— må hänvisas till 48 § i förslaget.

21 §.

Paragrafen är avfattad med 21 § inteckningsförordningen såsom förebild.

De skäl som motivera sistnämnda stadgande hava förmenats, om ock i

s. 270 Kontrollera mot PDF

270 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

mindre mån, göra sig gällande jämväl med avseende å inteckning i luftfartyg
I

det remitterade utkastet var upptagen en paragraf som skilde sig från

lydelsen i förslaget endast därutinnan, att inskrivningsdomaren jämväl

skulle åteckna handlingarna bevis om utbytet.

I de förklarande anmärkningarna till utkastet framhölls såsom givet, att

när det gällde att avgöra vem som vore att anse såsom ägare av det intecknade

luftfartyget, grunderna för de bestämmelser, som i förslaget motsvaras

av 7 och följande paragrafer, måste vara vägledande. Inskrivningsdomaren

borde därför kunna förlita sig på den prövning av äganderätten som

skett vid inteckningens beviljande, så att noggrannare prövning behövde

äga rum endast beträffande eventuella senare fång. Närmare regler om den

utredning rörande äganderätten, som skulle förebringas här eller i ett dödnings-

eller nedsättningsärende, meddelades därför icke.

Någon erinran mot förslaget har icke förekommit i annan mån än att i

den från bankföreningen överlämnade promemorian ifrågasatts att bota

den formella brist, som förelåge inom svensk inteckningsrätt, i det att bestämmelser

saknades om sammanslagning av flera inteckningshandlingar

till en ny inteckningshandling. Även om så vore att en sådan möjlighet i

flera hänseenden vore av mindre praktisk betydelse för ett nytt institut

som luftfartygsinteckning än för exempelvis fastighets- och fartygsinteckning,

syntes man kunna hävda att en modern inteckningslag lämpligen borde

innefatta rätt till dylik sammanslagning, varigenom i praktiken stundom

icke oväsentliga fördelar kunde vinnas.

De sakkunniga vilja visserligen icke underkänna betydelsen av de sålunda

anförda synpunkterna. Då en lagstiftningsåtgärd i den önskade riktningen

emellertid torde vara än mer påkallad i fråga om inteckning i fast

egendom, har man dock ansett sig icke böra i förevarande lagstiftningsärende

taga frågan om sammanslagning av inteckningshandlingar under närmare

prövning.

Att orden »åteckne handlingarna bevis om utbytet» uteslutits överensstämmer

med vad som skett beträffande 20 §.

Vad vid förevarande paragraf anförts rörande tolkningen av ordet ägare

är uppenbarligen av betydelse även beträffande åtskilliga av de följande

paragraferna. Såsom en parallell må erinras om att, som lagrådet

under behandlingen av 1912 års ändringar i inteckningsförordningen

framhöll vid 33 § i förordningen, enligt den i förordningen använda terminologien

i fall, där ägares samtycke erfordras för någon förändring beträffande

en fastighets inteckningar, med ägare förstås den som är behörig att

medgiva ny inteckning.

22 §.

Stadgandet äger viss motsvarighet i första stycket av 18 § fartygsinteckningslagen

men har, då man ansett ägarehypotek böra införas även på detta

rättsområde, fått en med 22 § inteckningsförordningen nära överens
-

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

stämmande lydelse. I enlighet därmed uppställes i den föreslagna paragrafen

kravet att det skall visas att ägaren av den egendom, beträffande vilken

dödning skall ske, samtyckt till åtgärden.

Då man i det remitterade utkastet godtagit principen om gemensamma

inteckningar, hade man genom en mot förevarande paragraf svarande bestämmelse

öppnat möjlighet att döda inteckning i visst luftfartyg eller på

viss plats upplagda reservdelar.

1 de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet framhölls,

att man ansett det lika litet som enligt fartygsinteckningslagen böra tillåtas

att inteckning dödades i del av fartyg. Det hänvisades till ett inom Högsta

domstolen vid granskning av 18 § fartygsinteckningslagen avgivet yttrande,

att det slag av partiellt dödande, som bestode i inteckningens lossande från

viss del av det intecknade föremålet, där ej kunde tillåtas, då sådant vore

oförenligt med det i förslaget upptagna förbudet mot inteckning av fartygslott.

" Någon erinran mot den sålunda intagna ståndpunkten har icke framförts

i remissyttrandena.

Vid det förnyade övervägande, som ägt rum vid förslagets utarbetande,

har man såsom av 16 § framgår ansett sig böra föreslå möjlighet till inteckning

i viss lott av reservdelslager. Detta har föranlett viss omformulering

av det nu förevarande stadgandet. Det föreslås sålunda att dödning

skall kunna ske icke blott beträffande reservdelslager eller reservdelar som

förvaras på viss plats — varmed uppenbarligen måste förstås hela den del

av reservdelslagret, som förvaras på platsen i fråga — utan även, där inteckning

meddelats i lott av reservdelslager, i ägaren tillkommande lott av

sådant lager eller på viss plats förvarad del därav.

I överensstämmelse med ovan berörda jämkningar i de närmast föregående

paragraferna har man i detta lagrum låtit de i det remitterade utkastet

förekommande orden »och bevis därom tecknat å handlingen» utgå.

Vid denna paragraf torde ytterligare böra beröras den vid 16 § nämnda

frågan huruvida en inteckning som omfattar luftfartyg jämte därtill hörande

reservdelar må kunna dödas i allt utom i reservdelarna. Om sa skulle

få ske, skulle i själva verket viss möjlighet öppnas att kringgå förbudet mot

att meddela inteckning endast i reservdelar. Man har därför övervägt ett

särskilt stadgande, enligt vilket inteckning som kommit att kvarstå allenast

i reservdelar och som icke inom viss tid utsträckts att anyo gälla i luftfartyg,

skulle helt upphöra att gälla.

Man har emellertid beaktat, att man i lagen icke skapat garantier mot

att förbudet mot självständig inteckning i reservdelar i realiteten kringgås

genom att ett mindervärdigt fartyg intecknas tillika med reservdelarna, och

därför förmenat att det måhända kunde sägas vara mindre följdriktigt att

meddela ett stadgande som det ifrågasatta. Med hänsyn till önskvärdheten

att icke onödigtvis komplicera lagtexten har man ansett sig ej böra föreslå

att motsättningen löstes genom föreskrifter, syftande till att vid intecknings

tillkomst garantera ett visst förhållande mellan de fartyg och reservdelar,

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

som skola besväras av samma inteckning. Då den praktiska betydelsen av

förevarande fråga torde vara tämligen ringa, hava de sakkunniga slutligen

stannat för att icke föreslå någon särskild reglering därutinnan.

23 §.

\ ad i denna paragraf föreslås torde icke tarva annan anmärkning än en

hänvisning till 18 § fartygsinteckningslagen och 22 § inteckningsförordningen.

24 §.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i det remitterade utkastet, är föranledd

av art. IX i inskrivningskonventionen, enligt vilken, förutom i fall av

exekutiv försäljning i enlighet med bestämmelserna i art. VII, luftfartyg icke

må överföras från nationalitetsregister eller inskrivningsbok i en fördragsslutande

stat till nationalitetsregister eller inskrivningsbok i annan fördragsslutande

stat, med mindre alla innehavare av inskrivna rättigheter blivit förnöjda

eller samtycka till överförandet (»unless all holders of recorded rights

have been satisfied or consent to the transfer» i den engelska texten; den

franska åter lyder »sans mainlevée préalable des droits inscrits ou sans le

consentement de leurs titulaires»).

De sakkunniga hava förmenat att det skydd, som därigenom beredes inteckningshavare

vid överförande av fartyg till annan kontraktsslutande stat,

icke bör eftergivas när fråga är om fartygets överförande till en stat som ej

anslutit sig till konventionen.

I det samtidigt framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser om

registrering av luftfartyg samt om bärgning ingår såsom 10 § ett häremot

svarande stadgande, däri dock avförandet ur luftfartygsregistret träder i

forgrunden. I nu förevarande lag ses problemet däremot närmast ur inskrivningssynpunkt.

Det har därför ansetts av systematiska skäl riktigast att upptaga

bestämmelse i detta ämne i båda de nu ifrågavarande lagarna.

Det har varit ifrågasatt att i lagtexten utsäga att inteckning i samband

med fartygets överförande till främmande stat må avföras ur inskrivningsboken

jämväl i det fallet, att inteckningen bortfallit genom exekutiv försäljning.

De sakkunniga hava emellertid förmenat sådant stadgande icke vara

erforderligt, emedan fartyget uppenbarligen icke kan anses graverat av inteckningen,

därest denna bortfallit genom den exekutiva försäljningen.

Man har haft under övervägande att upptaga ett stadgande angående beskaffenheten

av det erforderliga medgivandet av inteckningshavaren. Man

har emellertid trott att behov av särskilda regler beträffande medgivande att

en inteckning avföres ur inskrivningsboken lika litet föreligger som i fråga

om medgivande till dödning eller nedsättning av inteckningen, över huvud

laget torde man kunna räkna med att vid övergång av luftfartyg till främmande

stat inteckningshavare i regel antingen utlöses eller ock erhåller tillfälle

till ny inteckning i fartyget i den främmande staten, medan direkt överförande

av inteckning endast sällan kommer i fråga. Den möjlighet till

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kangl. Maj:ts proposition nr 13.

sådant överförande, varom inskrivningskonventionen stadgar, torde med

andra ord sannolikt icke komma att för lufträttens del i högre grad medföra

en avvikelse från de förhållanden som i nu förevarande avseende råda

på sjörättens område.

Att inskrivningsdomaren är skyldig att underrätta luftfartsstyrelsen om

beviljande av ansökning enligt denna paragraf framgår av 50 §.

25 §.

I det remitterade utkastet upptog denna paragraf endast ett stycke, i allt

väsentligt överensstämmande med första stycket i förslaget.

Motsvarande bestämmelse i fartygsinteckningslagen, 19 §, är avfattad

med 23 § inteckningsförordningen i dess äldre lydelse såsom förebild. Sistnämnda

paragraf fick emellertid genom 1912 års lagstiftning en väsentligen

ändrad avfattning.

Enligt inskrivningskonventionen art. VII bestämmes förfarandet vid exekutiv

försäljning av luftfartyg i princip av lagen i den fördragsslutande stat

där försäljningen sker. Konventionen innehåller emellertid åtskilliga föreskrifter

rörande försäljningen. Sålunda stadgas i paragraf 4 av den nämnda

artikeln, att exekutiv försäljning icke må ske med mindre alla hos myndighet

varom fråga är styrkta rättigheter, vilka enligt konventionen hava

förmånsrätt före utsökningsborgenärens fordran, täckas av köpeskillingen

eller övertagas av köparen. Genom denna bestämmelse om ett lägsta bud

antages en täckningsprincip, i huvudsak överensstämmande med fastighetsrättens

system. Någon övertagandeprincip föreskrives däremot icke; fastmera

innehåller konventionens art. VIII, att exekutiv försäljning av luftfartyg

som skett enligt bestämmelserna i art. VII medför att fartyget övergår

i köparens ägo fritt från alla rättigheter för vilka köparen icke iklätt sig

ansvar.

I de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet anfördes,

att konventionens regler torde kunna sägas i nu förevarande avseende omfatta

ett system, som mer överensstämde med fastighetsrättens än fartygsinteckningslagens

system. Ehuru konventionen icke i och för sig behövde

bliva avgörande för lagstiftningen såvitt anginge rent interna frågor, syntes

det önskvärt att undvika de komplikationer, som lätt kunde bliva en följd

av bristande överensstämmelse mellan den interna lagstiftningen och lagstiftningen

för internationella förhållanden. Därjämte hade man trott systemet

på fastighetsrättens område vara överlägset farlygsinteckningslagens

system. I anledning därav hade förevarande paragraf i utkastet i viss mån

utformats med den nu gällande 23 § inteckningsförordningen som förebild.

Någon erinran mot den ståndpunkt som man sålunda intog har ej framkommit

i remissyttrandena.

Att man i förhållande til! det remitterade utkastet i förslaget vidtagit den

ändringen, att inskrivningsdomarens anteckning uttryckts skola ske »å nästa

inskrivningsdag», torde icke närmare behöva motiveras.

18 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 13.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Andra stycket i förevarande paragraf, som saknar motsvarighet icke blott

i det remitterade utkastet utan såsom naturligt är även i fartygsinteckningslagen,

överensstämmer i viss mån med 24 § 2 mom. inteckningsförordningen.

Jämföras må 143 och 168 §§ i förslaget till lag om ändring i vissa

delar av utsökningslagen.

26 §.

Denna paragraf överensstämmer med 19 a § fartygsinteckningslagen ävensom

med ett däremot svarande stadgande i det remitterade utkastet.

I stadgandet åsyftad förklaring kan vara grundad först och främst på bestämmelsen

i 2 kap. 17 § strafflagen, som till en början innehåller regler om

förverkande till kronan i vissa fall av vad som använts såsom hjälpmedel

vid gärning, vilken i strafflagen är belagd med straff, eller frambragts genom

sådan gärning eller som utgör hjälpmedel, varmed någon tagit befattning

som innebär i samma lag straffbelagd förberedelse till brott. Härefter

tillägges, att om förverkandeförklaring avser fartyg som besväras av sjöpanträtt

eller inteckning, domstolen ock må förklara att panträtten i fartyget

skall upphöra, ävensom att, därest i annat fall någons rätt till föremål

som förklaras förverkat finnes böra oaktat förklaringen bestå, domstolen

skall göra förbehåll därom. Slutligen lämnar lagrummet vissa regler om

förverkande av dyrk, falskt mynt eller annat sådant föremål, så ock om möjlighet

för rätten att i stället för förverkande föreskriva åtgärder till förebyggande

av missbruk.

Den i det nu refererade lagrummet intagna särskilda bestämmelsen rörande

sjögående fartyg har tillkommit för att tydliggöra att förverkandet kan

drabba jämväl inteckningar och sjöpanträtter i sådana fartyg.

Bestämmelser angående förverkande av inteckningar och sjöpanträtter i

fartyg finnas dessutom i åtskilliga specialförfattningar.

De sakkunniga framlägga samtidigt härmed förslag till ändringar såväl i

2 kap. 17 § strafflagen som i åsyftade specialförfattningar. Syftet med dessa

ändringar är att för framtiden i fråga om förverkande i möjligaste mån likställa

inteckningar och luftpanträtter i luftfartyg med inteckningar och sjöpanträtter

i sjögående fartyg. Till dessa förslag återkommes i det följande.

I detta sammanhang inskränka sig de sakkunniga till att framhålla, att

samma skäl som föranlett tillkomsten av 19 a § fartygsinteckningslagen tala

för den i förslaget upptagna bestämmelsen att, då domstol, vid meddelande

av förklaring att luftfartyg skall vara förverkat till kronan, tillika beträffande

inteckning i fartyget förklarat att panträtten i fartyget skall upphöra,

inteckningen må, sedan utslaget vunnit laga kraft, utan inteckningshandlingens

företeende dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri.

Någon erinran mot den sålunda intagna ståndpunkten har ej framkommit

i remissyttrandena. Vad i ett par av dessa yttranden invänts rörande

förutsättningarna för förverkandeförklaring kommer att beröras i andra

sammanhang.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

275

Om ägarehypotek.

Såsom redan förut antytts, hava de sakkunniga ansett sig böra göra den

avvikelsen från fartygsinteckningslagen, att institutet ägarehypotek bringas

i tillämpning beträffande inteckning i luftfartyg. Härtill hava medverkat

framför allt två olika omständigheter. Dels har man trott detta institut, som

genom 1912 års lagstiftning införlivades med inskrivningslagstiftningen på

fastighetsrättens område, hava betydande reella företräden framför fartygsinteckningslagens

till äldre inteckningsrätt anknytande reglering. Dels ock

har man förmenat det nya systemet vara mera förenligt med inskrivningskonventionens

regler om exekutiv försäljning av intecknad egendom och därför

erbjuda avsevärda lagtekniska fördelar.

I enlighet därmed upptogos regler om ägarehypotek i det med förslaget

nära överensstämmande remitterade utkastet.

Till undvikande av missförstånd må betonas, att man med det sagda naturligen

ej velat göra gällande att ägarehypotek kan förväntas få samma

betydelse på förevarande område som med avseende å fast egendom.

Mot den här föreslagna regleringen har icke, vare sig beträffande princip

eller rörande detaljer, någon erinran framkommit i remissyttrandena. Fastmera

förklaras i den från bankföreningen överlämnade promemorian, att

det torde innebära åtskilliga fördelar att principen om ägarehypotek antagits

och att sålunda på detta område viss likhet uppnåddes med fastighetsinteckningsrättens

nuvarande system.

27 §.

Stadgandet i förevarande paragraf utgör en motsvarighet till 25 § första

stycket inteckningsförordningcn.

28 §.

Här upptagna bestämmelser stå i överensstämmelse med stadgandena i

andra och tredje styckena av 25 § inteckningsförordningen. I likhet med vad

som gäller vid en fastighets exekutiva försäljning eller vid fastighetsägarens

försättande i konkurs skall sålunda, om inteckningen ligger inne hos

ägaren eller är belånad till lägre belopp än det varå inteckningen lyder, i

det förra fallet inteckningens hela belopp och i det senare överskottet

komma fastighetsägaren eller hans konkursbo till godo med samma företräde

framför efterföljande rättsägare i fastigheten som skulle hava åtnjutits av

inteckningshavaren, därest inteckningen varit till fullo belånad.

Genom en bestämmelse av angivna innehåll uppnås vad med stadgandet

i 22 § fartygsinteckningslagen åsyftas, varför motsvarighet därtill icke upptagits

i förslaget. Det må erinras om att av samma skäl den äldre 20 § inteckningsförordningen

upphävdes vid 1912 års inteckningsreform.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

29 §.

Förevarande paragraf rörande avbetalning å intecknat belopp och utbrytning

av fastighetsägarens andel saknar motsvarighet i fartygsinteckningslagen

men överensstämmer med innehållet i 26 § första och tredje

styckena inteckningsförordningen. Även beträffande inteckning i luftfartyg

har det nämligen ansetts önskvärt att på detta sätt giva ökad betydelse åt

den ägaren tillerkända rätten till andel i inteckningen.

Vad 26 § andra stycket inteckningsförordningen innehåller rörande uppvisande

av inteckningshandling vid annan underrätt har beträffande inteckning

i luftfartyg ansetts icke äga den betydelse, att stadgande i sådant avseende

borde belasta lagtexten.

I förhållande till det remitterade utkastet har i första stycket föreskrift

om anteckning å handlingen av bevis om avbetalningens rättsverkan fått

utgå. Denna jämkning sammanhänger med ändringar i 20 § med flera lagrum.

30 §.

Med denna paragraf må jämföras 27 § inteckningsförordningen.

Det må erinras, att då på sin tid de nya reglerna om inteckning i fast

egendom granskades i lagrådet, detta vid behandlingen av 26 § inteckningsförordningen

åberopade bland annat det av hänsynen till ägarehypotekets

värde vid tvångsrealisation betingade intresset att giva förvärvaren av ägarehypoteket

möjlighet att lagsöknings vis eller i rättegångsväg indriva sin

andel av inteckningsbeloppet samt hemställde att inteckningshavare måtte

förklaras pliktig att medverka till uppdelning av inteckningen, även om

förbehåll träffats om motsatsen, såvida nämligen fastighetsägaren tillkommande

rätt till andel i inteckningen blivit utmätt eller hans egendom avträtts

till konkurs. Lagrådet framhöll i detta sammanhang att frågan om

den nya inteckningshandlingens bestämmelse rörande förfallotid syntes böra

lösas i själva lagen, emedan den ursprungliga inteckningshandlingens stadgande

i sådant avseende ej under alla omständigheter lämpade sig för den

nya handlingen och någon bestämmanderätt om handlingens innehåll naturligtvis

ej kunde tilläggas utmätningsmannen. I enlighet med lagrådets hemställan

fick 27 § inteckningsförordningen sin nuvarande lydelse.

De sakkunniga hava förmenat att av enahanda skäl som framförts beträffande

inteckning i fast egendom ägarehypoteket även i fråga om inteckning

i luftfartyg bör utbyggas på motsvarande sätt.

Om gäldenärs ansvarighet för intecknad fordran.

31 §.

Paragrafen giver uttryck åt samma uppfattning som 24 § fartygsinteckningslagen.

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 277

Stadgandet hade en praktiskt taget likalydande motsvarighet i det remitterade

utkastet.

I remissyttrandena har bestämmelsen lämnats utan erinran.

I detta sammanhang må anmärkas, alt stadgande i den i 23 § fartygsinteckningslagen

angivna riktningen förmenats icke vara av behov påkallat

såsom utsägande något självklart.

32 §.

Förevarande paragraf svarar mot 25 § fartygsinteckningslagen, dock med

den skillnaden att man här icke har att taga hänsyn till underlåten inteckningsförnyelse,

varför ock ordet »förfalla» ansetts icke bör upptagas i förslaget.

I det remitterade utkastet var stadgandet i huvudsak likalydande med

det nu föreslagna.

Remissyttrandena innehålla icke någon erinran mot den i utkastet intagna

bestämmelsen.

33 §.

Till sin grundtanke står denna paragraf i överensstämmelse med 30 § inteckningsförordningen.

Liksom nyssnämnda paragraf vilar den nu förevarande

på den grunden, att en innehavare av intecknad fordran icke bör äga

att göra gällande någon fordringsrätt mot den förutvarande ägaren, om han

vid exekutiv försäljning av egendomen föredragit att låta intecknat belopp,

som kunnat gäldas ur köpeskillingen, kvarstå i egendomen.

Det remitterade utkastet innehöll ett stadgande av väsentligen enahanda

innebörd som det nu föreslagna.

Mot detta stadgande har någon anmärkning icke framförts i remissyttrandena.

Ordalagen i paragrafen hava emellertid något jämkats i förhållande till

utkastet, detta med hänsyn till innehållet i art. VIII i inskrivningskonventionen,

som för övertagande av inteckningar kräver medgivande av köparen;

jämföras må uttrycken »rights---— assumed by the purchaser», »droits

---repris par 1’acquéreur».

34 §.

Paragrafen äger viss motsvarighet i 28 § fartygsinteckningslagen. Denna

paragraf motiverades på sin tid därmed, att med hänsyn till den fara för

rättsförlust, vilken uppstode för en inteckningshavare då det intecknade fartyget

upphörde att vara svenskt, inteckningshavaren syntes vid en dylik förändring

i fartygets nationalitet böra sättas i tillfälle att, utan avseende å avtal

om förfallotid för den intecknade fordringen, göra sin panträtt i fartyget

gällande så snart tillfälle därtill erbjödes, samt att samma rätt av liknande

anledning ansetts böra medgivas honom ej mindre då fartyget kondemnerats

än även då det av ägaren vanvårdades eller fördärvades.

I det remitterade utkastet upptogs ett stadgande, som till sin grundtanke

överensstämde med det nu föreliggande förslaget. Det företedde dock vissa

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

avvikelser därifrån, nämligen såtillvida som stadgandet -—- bortsett från att

däri vidtagits viss jämkning av redaktionell natur -—- dels i analogi med

fartygsinteckningslagen krävde att fartyget skulle bliva »av ägaren vanvårdat

eller fördärvat» så att inteckningshavarens säkerhet märkligen minskades,

dels beträffande intecknat reservdelslager såsom förutsättning för

förtida betalning nämnde att det icke blev »vidmakthållet på sätt överenskommits

eller får anses avtalat», dels slutligen såsom ytterligare fall av stadgandets

tillämplighet uppräknade att fartyget förklarats icke vara iståndsättligt

eller att sådan förändring inträffat i avseende å omständighet som i

§11 luftfartsförordningen oinförmäles, att fartyget skulle avföras ur registret.

I remissyttrandena beröras flera av de frågor, som äro av vikt i förevarande

ämne.

Sålunda har till en början uppmärksammats en i de förklarande anmärkningarna

till utkastet gjord erinran därom, att 1903 års lagberedning

i sitt förslag till lag om inskrivning av rätt till fast egendom 3 kap. 34 §

föreslagit, att om inlecknad egendom genom vanvård eller annorledes bleve

så försämrad att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskades, denne

genast skulle äga njuta betalning ur egendomen, ändå att förfallotid ej vore

inne.

Aerotransport har härtill anfört, att man vid utformandet av bestämmelserna

i förevarande paragraf borde beakta att ett luftfartyg genom vanvård

synnerligen snabbt kunde förlora i värde. Om man därför ville uppnå

ett inteckningsinstilut, för vilket kreditgivare kunde ha största möjliga förtroende,

syntes det motiverat att bestämmelserna i denna paragraf skärptes

i enlighet med lagberedningens refererade förslag.

Även i den från bankföreningen överlämnade promemorian har man funnit

ett stadgande i analogi med lagberedningens förslag vara att förorda, varvid

framhållits att långivarens intresse bleve lädcrat av vanvården, oberoende

av om denna skett genom ägarens förvållande eller ej.

Vidare har i ett par remissyttranden berörts den i det remitterade utkastet

upptagna bestämmelsen om rätt att njuta betalning i förtid, därest intecknat

reservdelslager icke vidmakthålles på sätt överenskommits eller får

anses avtalat. Sålunda har Aerotransport ansett det kunna ifrågasättas,

huruvida det icke — liksom då det gällde vanvård av det inlecknade flygplanet

— för rätt att i förtid kräva betalning, om intecknat reservdelslager

icke vidmakthölles på sätt överenskommits eller finge anses avtalat, vore

rimligt att såsom ytterligare förutsättning föreskriva att säkerheten skulle

hava märkligen minskats.

Å andra sidan har i den från bankföreningen överlämnade promemorian,

jämte det bestämmelsen i utkastet förklarats synas väl befogad, tillagts att

man möjligtvis kunde ifrågasätta en skärpning av bestämmelsen till att avse

åtgärder över huvud taget med reservdelslagret, vilka vore ägnade att

äventyra panthavarens rätt. I detta avseende erinrades om, bland annat,

bestämmelserna i 11 § förlagsinteckningsförordningen. En skärpning av

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ifrågavarande föreskrift vore måhända särskilt påkallad, om självständig

panträtt i reservdelar ansåges böra medgivas.

Slutligen hava flera av remissyttrandena berört en i de förklarande anmärkningarna

till det remitterade utkastet framförd tanke att beträffande

intecknat luftfartyg begränsa räckvidden av förevarande stadgande till fall

då fartyget genom vanvård eller annorledes så försämrades, att inteckningshavarens

säkerhet äventyrades, eller då fartyget upphörde att vara svenskt.

Därvid har dock i anmärkningarna till utkastet uttalats viss tvekan, huruvida

sådan omformulering vore tillräcklig beträffande de fallen, att fartyget

blivit militärfartyg, att fartyget ej avhörts under en tid av tre månader

och att fartyget sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis.

Härutinnan hava i remissyttrandena gjorts åtskilliga uttalanden. Luftfartsstyrelsen

har sålunda ansett det motiverat att jämväl för de fall, att

fartyget blivit militärfartyg eller rekvisitionsvägen tagits i anspråk för statligt

ändamål, att fartyget ej avhörts under en tid av tre månader eller att

fartyget sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, giva inteckningshavaren

rätt att ur den intecknade egendomen njuta betalning för sin

fordran, ändå att denna ej vore förfallen till betalning. I den från bankföreningen

överlämnade promemorian har man funnit behov föreligga att reglera

inteckningshavarens rätt i, förutom fall av vanvård, »ytterligare vissa

andra» i de förklarande anmärkningarna nämnda situationer. Jämväl för

Aerotransport har det synts rimligt att inteckningshavaren skulle erhålla

rätt att njuta betalning i förtid ur den intecknade egendomen, då det inträffade

sådan förändring i avseende å omständighet som omförmäldes i

§ 11 luf tf artsförordningen, att fartyget skulle avföras ur registret.

Vid förslagets utarbetande har man till en början såsom förfalloskäl upptagit

att intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes så försämras,

att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas. En sådan formulering

står i överensstämmelse med lagberedningens tidigare omnämnda förslag

beträffande förtidsbetalning ur intecknad fast egendom. Enligt vad lagberedningen

i motiven till sitt förslag anfört saknades efter beredningens tanke

giltig rättsgrund för en sådan begränsning av stadgandets tillämpningsområde,

som följde av 31 § inteckningsförordningen. Den som utlånat penningar

mot inteckningssäkcrhet och därvid medgivit lång tid för lånets återbetalning

hade gjort detta med hänsyn tagen till säkerhetens beskaffenhet.

Han borde därför, om denna under kredittiden märkligen minskades, icke

behöva avvakta den bestämda förfallotiden; den förutsättning under vilken

lånet lämnats hade ändrats, och från långivarens sida sett vore det

utan betydelse, om denna förändring härledde sig från någon fastighetsägarens

åtgärd eller icke.

Rätten till betalning i förtid ur inteckna! reservdelslager har något modifierats

genom att man, såsom av det tidigare anförda framgår, i förslaget

medgivit sådan rätt endast vid mera betydande brist i lagrets vidmakthållande,

nämligen när det icke vidmakthålles i huvudsaklig överensstäm
-

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

melse med vad som överenskommits eller eljest får anses avtalat. En sådan

reglering lärer väl svara mot den lösning, som valts i ett i viss mån motsvarande

fall i 2 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Enligt 36 §

sagda kapitel är arrenderätten förverkad och jordägaren förty berättigad

att uppsäga avtalet bland annat om arrendatorn, där jordägaren efter ty i

24 § sägs lämnat honom kreatur eller redskap för fastighetens bruk, eftersätter

vad enligt sagda paragraf åligger honom och icke på tillsägelse vidtager

rättelse, dock att om vad arrendatorn låtit komma sig till last finnes

vara av ringa betydenhet, arrendatorn ej må skiljas från arrendet.

Det har slutligen ansetts riktigt att medgiva rätt till betalning i förtid

ur intecknat luftfartyg jämväl i vissa fall, då märklig minskning av säkerheten

är att befara. Det praktiskt viktigaste fallet, nämligen att fartyget

förlorar sin svenska nationalitet, har ansetts lämpligen böra särskilt omnämnas.

Såsom andra fall där regeln kan träda i tillämpning må framhållas,

att luftfartyget kommer att användas i avsevärt mera riskfylld verksamhet

än vid belåningen förutsattes, att luftfartyget blivit militärfartyg eller

att det under längre tid icke avhörts eller saknat luftvärdighetsbevis. Självfallet

kan emellertid stundom uppsägningsrätten hava mindre värde på

grund av bristande exekutionsmöjlighet.

35 §.

Förevarande paragraf motsvarar till sin grundtanke 27 § fartygsinteckningslagen.

I departementschefens yttrande vid remissen av lagförslaget för

granskning av Högsta domstolen framhålles rörande denna paragraf, att så

länge icke internationella överenskommelser om ömsesidigt erkännande av

fartygshypoteket kommit till stånd, möjligheten att fartyget komme under

ett annat lands flagga onekligen innebure en fara för inteckningshavarens

rätt. Sjölagen hade valt den utvägen för att skydda fordringsägaren, att den,

oberoende av om panträtten ginge förlorad eller icke, ålade säljaren en viss

personlig ansvarighet för sjöfordringar, som förut allenast häftade vid fartyget.

Ett dylikt stadgande syntes vara på sin plats även här; jämväl med

avseende å intecknad gäld kunde det inträffa, att fartygsägaren ej vore personligen

ansvarig, och han skulle måhända i ett sådant fall finna en fördel

i att sälja fartyget just till ett land, som ej erkände inteckningens giltighet.

Men frestelsen därtill försvunne, om han genom en sådan åtgärd

ådroge sig personlig ansvarighet för gälden, i synnerhet om inteckningshavaren

sattes i tillfälle att strax kunna kräva betalning.

I samband med tillkomsten av 1928 års lagstiftning om redareansvar och

sjöpanträtt undergick 27 § fartygsinteckningslagen viss ändring. Man förmenade

då att, i och med det att fartygsinteckningarna bleve internationellt

erkända, stadgandet åtminstone i huvudsak förlorade sitt berättigande vid

fartygs övergång till utländsk man, tillhörande konventionsstat. Såsom förutsättning

uppställdes därför, att panträtten i fartyget upphörde genom

överlåtelsen. Därjämte ansågs det icke vara erforderligt att uttryckligen ut
-

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

säga, att den i paragrafen angivna påföljden icke inträdde om inteckningshavaren

samtyckt till överlåtelsen.

Inskrivningskonventionen art. IX stadgar såsom vid 24 § nämnts i nu

förevarande ämne, att luftfartyg icke må, förutom i fall av exekutiv försäljning

i enlighet med art. VII, överföras från nationalitetsregister ellei inskrivningsbok

i en fördragsslutande stat till nationalitetsregister eller inskrivningsbok

i annan fördragsslutande stat, med mindre alla innehavare av

inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycka till överförandet.

Vid utformningen av det remitterade utkastet ansågs det önskvärt att

även i förevarande lag intaga en reglering, som i stort sett motsvaiade vad

som gällde enligt fartygsinteckningslagen. Med hänsyn till de stränga villkor,

som enligt konventionen gällde för överförande av luftfartyg från en

konventionsstat till en annan, var man emellertid, såsom ock framgick av

de förklarande anmärkningar som åtföljde utkastet, tveksam huruvida

kompletterande föreskrift överhuvud vore påkallad för annat än det fallet,

att fartyget överlätes till icke-konventionsstat. Likaså framhölls att det varit

föremål för olika åsikter, huruvida man lämpligen borde här upptaga

den ur fartygsinteckningslagen såsom självklar år 1928 uteslutna satsen

»där ej inteckningshavaren till överlåtelsen samtyckt».

Det remitterade utkastet innehöll intet rörande den förutsättningen för

stadgandets tillämplighet, att panträtten skulle hava upphört till följd av

överlåtelsen, medan ett villkor motsvarande det ur fartygsinteckningslagen

uteslutna upptogs inom parentes.

Beträffande den förstnämnda av dessa båda frågor har i den från bankföreningen

överlämnade promemorian särskilt diskuterats, huruvida paragrafen

borde avse även överlåtelser till ägare i annan konventionsstat. Härvidlag

har framhållits att inteckningshavarens intressen, även om hans ratt

i princip vore skyddad i en konventionsstat, bleve bättre tillgodosedda, om

stadgandet finge generell räckvidd. En överlåtelse av fartyget till utlandet

torde regelmässigt för en långivare framstå närmast som en avvikelse från

de förutsättningar, under vilka lånet lämnats. Oaktat hans panträtt vore

skyddad i den utländska staten, föranledde nämligen ett bevakande av

hans intressen därstädes avsevärt större besvär, omgång och kostnader an

om så skolat ske i vårt land. En begränsning av stadgandet till att avse

allenast icke-konventionsstat måste sålunda ur kreditgivarsynpunkt avstyrkas.

Då de sakkunniga vid förslagets utarbetande ånyo förehaft detta spörsmål,

hava de icke kunnat undgå att finna det mindre tilltalande att här

företaga en av inskrivningskonventionen icke påkallad avvikelse från tartygsinteckningslagen.

Visserligen torde det internationella rättsläget hava

i icke ringa mån förändrats, sedan 1926 års internationella konvention rörande

fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om sjopanträtt

och fartygsliypotek införlivades med svensk rätt. En inteckningshavares

möjligheter alt utomlands bevaka sin rätt torde numera vara försämrade.

Inskrivningskonventionens nyss refererade stadganden synas emel
-

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 13

lertid innebära ett avsevärt tillskott till inteckningshavarens trygghet. Man

torde vidare kunna räkna med att långivarna genom villkor vid beviljande

av kredit i vederbörlig omfattning förmå tillgodose sina intressen. Förslaget

har förty avfattats så, att en förutsättning för stadgandets tillämplighet är

att panträtten upphör till följd av överlåtelsen.

Till frågan, huruvida betydelsen av inteckningshavarens samtycke bör

framhållas i lagtexten, har Aerotransport i sitt remissyttrande anfört, att

den föreslagna regeln syntes rimlig och att, såvida det skulle råda någon

tvekan om att sådant samtycke icke skulle utan särskilt stöd i lag befria

gäldenären från det i paragrafen ålagda stränga ansvaret, lagtexten borde

kompletteras i detta hänseende. Även i den från bankföreningen överlämnade

promemorian har det befunnits fullt naturligt att inteckningshavaren

finge taga konsekvenserna av att han givit sitt samtycke till överlåtelsen.

Den i utkastet under parentes angivna hänsyftningen på detta förhållande

syntes i klarhetens intresse gärna kunna få kvarstå.

Beträffande detta rent redaktionella spörsmål hava de sakkunniga ännu

mindre ansett avvikelse böra ske från den ståndpunkt, som intogs vid 1928

års omredigering av 27 § fartygsinteckningslagen. Liksom då torde man

kunna anse det självklart att den i förevarande paragraf bestämda påföljden

icke inträder, där samtycke till överlåtelsen föreligger å inteckningshavarens

sida. Detta förhållande bekräftas för övrigt av samtidigt meddelade

bestämmelser om villkoren för intecknat luftfartygs avförande ur inskrivningsboken

och luftfartygsregistret för överförande till främmande

stat. Ett motsatt förfaringssätt skulle ock lätteligen kunna föranleda en felaktig

e-contrario-tolkning av 27 § fartygsinteckningslagen.

Motsvarande stadganden i fråga om reservdelar hava övervägts men funnits

icke böra meddelas.

Om intecknings ogiltighet i vissa fall.

36 §.

Förevarande paragraf, som helt överensstämmer med 36 § fartygsinteckningslagen

och det remitterade utkastet, återgår ytterst till 59 § inteckningsf

ör ord ningen.

Beträffande tolkningen av sistnämnda paragraf ansluta sig de sakkunniga

till den inom doktrinen härskande uppfattningen. Enligt denna utsäger

59 § inteckningsförordningen visserligen icke direkt något om själva inteckningens

giltighet. Meningen har emellertid varit, att paragrafen indirekt

skulle avse även inteckningsrätten. Då inteckningsrätten vid stadgandets

tillkomst var strängt accessorisk i förhållande till fordringsrätten, föll

det nämligen av sig självt att inteckningen blev en nullitet, om själva fordringen

befanns vara ogiltig. De sakkunniga kunna alltså icke ansluta sig

till en inom doktrinen uttalad mening, att inteckningen i åsyftade fall icke

skulle bliva ogiltig utan förvandlas till ett ägarehypotek.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Såsom inom doktrinen betonats, är emellertid den praktiska betydelsen

av denna på fordringens beskaffenhet beroende ogiltiglietsregel högst väsentligt

begränsad därigenom, att de flesta inteckningar äro grundade på löpande

skuldebrev. Det erinras om, bland annat, stadgandet i 11 § tredje stycket lagen

den 27 mars 1936 om skuldebrev.

I den från bankföreningen överlämnade promemorian har man dröjt vid

det fallet, att den intecknade fordringen är behäftad med något fel som påverkar

dess giltighet, och funnit de i det remitterade utkastet föreslagna

reglerna — som anslöte sig till den i svensk inteckningsrätt i övrigt gällande

ordningen — oförmånliga ur kreditgivarsynpunkt. Det vore nämligen uppenbart

att den omständigheten, att en i god tro förvärvad inteckning kunde

förklaras ogiltig, innefattade en obehaglig risk för långivaren. Åtskilliga

skäl syntes tala för att man borde genomföra en lindring av hithörande,

för kreditgivaren mycket stränga regler.

Då de sakkunniga vid förslagets utarbetande ånyo förehaft ämnet, hava

de alltjämt funnit synnerligen bärande skäl i och för sig tala för en reform

av inteckningsväsendet på denna punkt. I själva verket har det ock,

såsom vid 2 § i förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen

närmare utföres, under förarbetena till konventionen

varit starkt ifrågasatt att i hög grad beskära möjligheterna att göra invändning

mot en intecknings giltighet på grund av brister i bakomliggande

fordran. På grund av starka meningsmotsättningar i ämnet ledde emellertid

förhandlingarna icke till något resultat, i följd varav konventionen lämnar

frågan öppen.

På grund härav och då det synes uteslutet att för närvarande i detta ämne

avvika från den lösning gällande rätt på närbesläktade områden innehåller,

har man även i förslaget följt 36 § fartygsinteckningslagen. Det må i detta

sammanhang för övrigt framhållas, att 1903 års lagberedning i sitt förslag

till jordabalk II vid 3 kap. 10 § i förslaget till lag om inskrivning av rätt

till fast egendom ställer sig i huvudsak avvisande mot en föreskrift i syfte

att skydda dens rätt, som i god tro blivit innehavare av en formellt riktig

men i sig ogiltig inteckning, därvid såsom exempel anföres innehavare i god

tro av en inteckning som tillkommit på grund av en förfalskad inteckningsutfästelse

eller av misstag.

37 §.

Med förevarande paragraf må jämföras 37 § fartygsinteckningslagen, som

i sin ordning återgår till 60 § inteckningsförordningen.

I det remitterade utkastet upptogs clt med fartygsinteckningslagen i sak

helt överensstämmande stadgande.

Av förarbetena till 37 § fartygsinteckningslagen framgår, att man till en

början både uppmärksamheten fästad endast vid den nu i paragrafens första

punkt uttryckta huvudregeln. I det till Högsta domstolen remitterade förslaget

hade nämligen paragrafen denna lydelse: Är inteckning i fartyg beviljad

på grund av medgivande av annan än rätt ägare, vare inteckningen ändock

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

gällande, där inteckningshavaren var i god tro, när han den åtkom. Paragrafen

motiverades, möjligen med något föregripande av den kommande

rättsutvecklingen, på följande sätt. Enligt de rättsgrundsatser, som hos oss

vunnit tillämpning, syntes den, som i god tro köpt ett fartyg och fått det i

sin besittning, ej kunna förpliktas att annorledes än mot lösen avstå fartyget,

i händelse annan än säljaren funnes hava varit rätt ägare. Därest den,

som under nyssnämnda förhållanden innehade fartyget, å annan överläte

sin rätt, torde denne senare inträda i samma rättsliga ställning som tillkommit

överlåtaren, oberoende av huruvida han kommit i besittning av fartyget

eller icke. Därav syntes följa, att en på grund av innehavarens upplåtelse

tillkommen panträtt i fartyget, vare sig den vore förenad med besittning

eller icke, borde vara gällande emot rätte ägaren, intill dess borgenären erhölle

den gottgörelse, vartill panten lämnade tillgång. För det fall åter, att

den, som förvärvat elt fartyg av annan än rätte ägaren, icke därvid var i god

tro, syntes av gällande rättsgrundsatser icke kunna i nu förevarande hänseende

härledas mera, än att den borgenär, som i god tro fått fartyget i besittning

såsom pant, bleve bibehållen vid sin panträtt, intill dess lösen erlades.

Då emellertid besittning av panten ej inginge i den slags förpantning som

här avsåges, skulle alltså, om man uteslutande ställde sig på den bestående

rättens grund, frågan om pantsättningens giltighet eller med andra ord frågan

om en i god tro åtkommen intecknings giltighet komma att bero därav,

huruvida den som medgivit inteckningen åtkommit fartyget i god tro. Enär

likväl den offentliga inskrivning, som skulle komma till stånd genom den nya

lagstiftningen, syntes vara ägnad att för ett förvärv i god tro utgöra ett

lika starkt stöd som ett besittningstagande, ansåges fog förefinnas att på

sätt i förslaget skett tillerkänna inteckningen giltighet i varje fall, då inteckningshavare

var i god tro när han åtkom den. Däremot kunde giltighet

ej tillerkännas inteckningen, där god tro hos inteckningshavaren fattades.

Inom Högsta domstolen var man emellertid i viss mån av annan mening.

Man framhöll att enligt det föreslagna stadgandet inteckningshavare, som i god

tro mottagit inteckningen, skulle kunna göra denna gällande, ehuru den som

medgivit inteckningen icke åtkommit fartyget i god tro eller ens haft det i

sin besittning. Då här vore fråga om panträtt i lös egendom utan besittning

av panten samt den offentliga inskrivning, som avsåges med förslaget,

icke syntes kunna ersätta besittningstagandet, ansåges förevarande bestämmelse

icke böra godkännas, även för det fall att mera betryggande föreskrifter

i fråga om bestyrkandet av uppgiven ägares åtkomst lämnades såsom

villkor för inteckningsrätt i fartyg. Olämpligt syntes ock vara att i fråga om

verkan av god tro hos inteckningshavare uppställa olika regler för det fall

att inteckningen gällde fartyg och för det fall att den avsåge fast egendom.

På grund av det anförda hemställde Högsta domstolen, att man i princip

töljde stadgandet i första punkten av 60 § inteckningsförordningen.

I det riksdagen underställda förslaget uttalades den allmänna satsen, att

om inteckning i fartyg beviljats på grund av medgivande av annan än rätt

ägare, inteckningen skulle vara ogill. Från att paragrafen på Högsta dom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 285

stolens hemställan nu erhöll även en andra punkt bortses i detta sammanhang.

Sin slutliga lydelse fick stadgandet under behandlingen i riksdagen, som

därvid framhöll, hurusom den av Kungl. Maj :t föreslagna lydelsen för vissa

fall synts komma i strid med föreskriften att, där någon efter att hava

avhänt sig ett fartyg medgåve inteckning däri, inteckningsmedgivandet

skulle, änskönt ej lämnat av rätt ägare till fartyget, äga giltighet, såframt

inteckning söktes innan nye ägaren läte anmäla sitt fång till fartygsregistret,

en grundsats som icke syntes kunna rubbas utan att rättssäkerhetens

krav åsidosattes.

I den från bankföreningen med anledning av det remitterade utkastet

överlämnade promemorian har man berört även spörsmålet om inteckningshavares

rätt, därest inteckningen medgivits av annan än rätt ägare. Man

har här såsom i fråga om det vid 36 § behandlade problemet funnit de föreslagna,

till vår inteckningsrätt i övrigt anslutande reglerna förvisso oförmånliga

ur kreditgivarsynpunkt och betonat, att det uppenbarligen innefattade

en obehaglig risk för långivaren att en i god tro förvärvad inteckning

kunde förklaras ogiltig, samt framhållit, att åtskilliga skäl syntes tala

för att man borde lindra dessa stränga regler. Tendenser i dylik riktning

hade nyligen framkommit genom bestämmelserna i förslaget till lag om registrerade

föreningar, enligt vilka inteckning i föreningsfastighet, som utlagits

utan erforderligt, i lag stadgat bemyndigande av föreningssammanträde,

trots detta bleve slutgiltigt ståndande, därest icke klander däremot anfördes

inom viss kortare frist efter inteckningens beviljande. Frågan om verkan

av godtrosförvärv syntes i allt fall vara av den stora betydelse, att den

borde upptagas till förnyat övervägande.

Vid förslagets utarbetande har man väl förmenat att rättsutvecklingen

numera i avsevärd mån förskjutit sig till att erkänna panträtt i lös egendom

utan tradition. Såsom ett exempel kan anföras lagen den 20 juni 1924

om viss panträtt i spannmål. Det må i detta sammanhang anmärkas att departementschefen

under förarbetena till nämnda lag betonade, hurusom det

vore med viss tvekan som han ginge att föreslå ett uppgivande på ett visst

område av den betydelsefulla och djupt rotade rättsgrundsatsen om tradilion

såsom förutsättning för giltig pantsättning. Han tilläde att vissa anförda

skäl för en ändring av lagstilIningen på förevarande område emellertid

vore av den styrka, att de betänkligheter, som kunde finnas mot ett avvikande

från nämnda rättsgrundsats, till synes icke borde få stå hindrande

i vägen för den ifrågasatta ändringen i lagstiftningen, samt att det vore

honom angeläget att betona, att det föreliggande förslaget blivit så byggt alt

de ändamål, som traditionen vore avsedd alt skydda, i viss mån blivit tillgodosedda

genom andra föreskrifter.

När lagrådet granskade förslaget ställde det sig icke avvisande mot tanken

att, såsom det sades, ersätta besittningsöverflyttningen vid handpant med

publicitet i annan form.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Andra exempel i liknande riktning kunna anföras från 31 § lagen om

upplagshus och upplagsbevis samt 22 § andra stycket lagen om skuldebrev.

Framhållas må slutligen att 1903 års lagberedning vid sitt förslag till lag

om inskrivning av rätt till fast egendom 3 kap. 10 § anmärkte, att om i vissa

fall ett förvärv av äganderätt, som icke vore materiellt riktigt, skyddades

av lagen därest rättsförvärvet blivit inskrivet och skett i god tro, det syntes

vara i sin ordning att i samma fall, oaktat förutsättningen av god tro bruste

hos den såsom ägare inskrivne och äganderättsförvärvet därför ginge om

intet, den som fått inteckning i fastigheten bibehölles vid sin rätt därest

han förvärvat den i god tro. Den ena inskrivningen borde icke tilläggas

ringare verkan än den andra. Även här borde av hänsyn till omsättningens

trygghet skyddet för den goda tron utsträckas till senare förvärvare av

inteckningsrätten.

Även om rättsläget alltså måste anses vara väsentligen annat än vid fartygsinteckningslagens

tillkomst, har det emellertid ansetts mindre lämplig*

att här föreslå en principiell ändring, som skulle medföra en avvikelse

från vad som för närvarande gäller å närbesläktade rättsområden. Detta

har synts vara händelsen så mycket mera, som eljest skulle uppkomma en

viss motsättning mot vad som föreslås i 36 §.

Såsom förut anförts, fann departementschefen vid framläggande av förslaget

till fartygsinteckningslagen det av gällande rättsgrundsatser framgå

att den, som i god tro köpt ett fartyg och fått det i sin besittning, ej kunde

förpliktas att avstå det till rätt ägare annat än mot lösen. Därav följde att

den, som i sin tur förvärvat fartyget av denne innehavare i god tro, inträdde

! samma rättsliga ställning som tillkom överlåtaren oberoende av huruvida

han kommit i besittning av fartyget eller icke, ävensom att en på grund av

samma innehavares upplåtelse tillkommen panträtt borde vara mot rätte

agaren gällande intill dess borgenären erhölle den gottgörelse vartill panten

lämnade tillgång.

Mot vad sålunda antagits torde knappast någon kritik få anses hava framkommit

i Högsta domstolens förut återgivna yttrande.

Enligt den tolkning, som numera gör sig gällande beträffande 1 kap. 5 §

handelsbalken, torde rättsläget vid dubbelöverlåtelse vara att bedöma på

enahanda sätt som nyss utvecklats.

På grund av vad sålunda anförts hava de sakkunniga förmenat att med

ett medgivande av rätt ägare bör likställas medgivande av den som allenast

mot lösen är skyldig att lämna fartyget från sig.

Slutligen har i förslaget hänvisningen till lagen den 9 juni 1933 om boutredning

och arvskifte något jämkats. Hänvisningen åsyftar stadgandet i 8

kap. 7 § andra stycket sagda lag, att om egendom, som till följd av felaktig

dödförklaring skall återbäras, blivit till annan överlåten, jämväl denne är

återbäringsskyldig, där han ej var i god tro då han åtkom egendomen. Motiven

till lagrummet utvisa att meningen är, att vad som uttryckligen stadgas

om överlåtelse skall gälla också beträffande pantsättning — lös pant och inteckning

— samt andra upplåtelser av sakrätt, så ock att, då det icke ut
-

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj.ls proposition nr 13.

säges huruvida ny innehavare i god tro skyddas även om han ej fått egendomen

i sin besittning, detta med hänsyn till utvecklingens allmänna tendens

på detta område får anses innebära, att skydd åtnjutes oavsett besittningen.

38 §.

Det har ansetts systematiskt riktigast att till detta sammanhang flytta

motsvarigheten till det för närvarande i 10 § andra stycket fartygsinteckningslagen

upptagna stadgandet.

Om anteckning av äganderätt till luftfartyg.

I de anmärkningar som åtföljde det remitterade utkastet framhölls, att

man övervägt att införa bestämmelser om en fakultativ privaträttslig inskrivning

av äganderätt och nyttjanderätt till luftfartyg, detta bland annat

med tanke på det internationella skyddandet av sådana rättigheter.

Denna fråga har uppmärksammats i två remissyttranden. Sålunda har

Aerotransport förklarat sig icke kunna förutse något behov för de interna

svenska förhållandenas del av att utvidga inskrivningslagen till att omfatta

även inskrivning av äganderätt och nyttjanderätt. I den från bankföreningen

överlämnade promemorian har däremot anförts, att ett privaträttsligt inskrivningsförfarande

av i allt fall även äganderätt ur kreditgivarsynpunkt

syntes innebära en fördel. Det kunde vara att den för fartygsnäringen gällande

ordningen, varigenom inskrivningsförfarandet fördelats mellan olika

myndigheter och den noggrannare äganderättsprövningen överlämnats till

den myndighet som handlade själva inteckningsärendet, icke visat sig medföra

större praktiska olägenheter. Denna ordning ansåges i allt fall innebära

åtskilliga nackdelar, bland annat genom den omgång och det besvär

som föranleddes av ärendets behandling hos olika myndigheter. Det syntes

vara av icke oväsentligt värde, att en modern inskrivningslag byggde på

principen om en hos samma myndighet verkställd privaträttslig inskrivning

av samtliga rättigheter av betydelse i inteckningsbar egendom.

Vid förnyat övervägande av denna fråga hava de sakkunniga väl funnit

vissa skäl tala till förmån för en fakultativ privaträttslig inskrivning av

äganderätt och nyttjanderätt till luftfartyg. De hava emellertid ansett övervägande

betydelse böra tillmätas de i inledningen anmärkta förhållandena

rörande den nuvarande inskrivningsrättens i vissa avseenden tämligen ålderstigna

karaktär och önskvärdheten av att icke på ett så begränsat område

som lufträttens söka giva inskrivningslagstiftningen en mera modern utformning.

Införande av inskrivning av äganderätt till lufttartyg förutsätter

att ståndpunkt tages till en serie delvis invecklade och omstridda problem,

vilka knappast synas böra lösas allenast i fråga om luftfartyg. Det torde

vara lämpligt att samtliga frågor om inskrivning av äganderätt eller nyttjanderätt

till lös egendom och de materiella rättsverkningarna av sådan in
-

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

skrivning bliva lösta i ett sammanhang. Alldeles särskilt framträder detta,

om man tager i betraktande huru nära frågorna om inteckning i luftfartyg

och om inteckning i sjögående fartyg stå varandra. De sakkunniga hava därför

vidblivit sin i det remitterade utkastet intagna ståndpunkt att i fråga om

luftfartyg icke medgiva annan art av inskrivning än penninginteckning.

39 §.

Vid utarbetandet av denna paragraf hava de sakkunniga beaktat vissa i

inskrivningskonventionen förekommande stadganden. Enligt konventionens

föreskrift i art. II paragraf 1 gäller att alla inskrivningar avseende visst

luftfartyg skola göras (»must appear», »sont effectuées») i samma inskrivningsbok.

Detta har ansetts böra medföra, att därest man inför ägarehypotek

beträffande inteckningar i luftfartyg, inskrivningsboken skall innehålla

uppgift om vem hypoteket tillkommer. Vidare stadgas i art. VII paragraf 2

bland annat att vid exekution å luftfartyg utsökningsborgenären skall i rekommenderat

brev och om möjligt med luftpost underrätta fartygets ägare

under adress som framgår av inskrivningsboken. Denna bestämmelse, vilken

enligt konventionen art. XI är obligatorisk endast i fråga om luftfartyg som

äro nationalitetsregistrerade i annan fördragsslutande stat men vilken förmenats

böra tiliämpas i lika mån å interna och internationella förhållanden,

har ansetts innebära ett värdefullt skydd för fartygsägaren, ehuru hans intresse

endast mycket ofullständigt tillgodoses om fartyget är ointecknat. Det

synes därför även av denna grund vara önskvärt att inskrivningsboken innehåller

ett omnämnande av vem äganderätten tillkommer, även om detta sker

i annan form än genom inskrivning.

Slutligen torde böra framhållas, att en anteckning om äganderätten synes

vara av icke obetydligt värde även för inskrivningsdomaren vid senare inteckningsåtgärder.

Med hänsyn till vad ovan anförts föreslås i första stycket av förevarande

paragraf bestämmelse rörande anteckning av äganderätt till luftfartyg. Man

har ansett anteckning böra ske i alla fall, där inteckning meddelats eller

eljest i inteckningsärende någon prövats vara ägare till fartyget.

Det har vidare ansetts vara av värde att inskrivningsdomaren, oavsett om

inskrivningsärende förekommer eller icke, erhåller meddelande så snart ny

ägare av intecknat luftfartyg blivit registrerad. På grund härav föreslås i

andra stycket av förevarande paragraf skyldighet för luftfartsstyrelsen att

sända inskrivningsdomaren underrättelse om registrering av ny ägare till

intecknat fartyg. Kännedom om att luftfartyg är intecknat erhåller luftfartsstyrelsen

genom vad nedan i 50 § föreslås. Tillika har intagits stadgande

om att inskrivningsdomaren skall i inskrivningsboken anmärka vad sålunda

anmälts. Ordet »anmärka» har kommit till användning för att betona, att

någon prövning från inskrivningsdomarens sida av uppgiftens riktighet icke

skett.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

289

Om övriga inskrivningsärenden rörande luftfartyg.

40 §.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i det remitterade utkastet, äger viss

förebild i lagen den 10 maj 1901 om antecknande i fartygsregistret av tvist

om fartyg eller fartygslott. Jämföras må även 13 § lagfartsförordningen.

Av 50 § i förslaget framgår att man beaktat behovet av anteckning även i

luftfartygsregistret.

Huruvida anmälan skall ske till inskrivningsdomaren eller luftfartsstyrelsen

och huruvida stadgande av det i paragrafen återgivna innehållet skall

placeras i den nu föreslagna lagen eller annorstädes lärer kunna vara föremål

för olika meningar. När man här upptagit stadgande om anmälan till

inskrivningsdomaren, beror detta närmast på att sådant förfaringssätt ansetts

bäst överensstämma med att anmälan om utmätning av luftfartyg enligt

85 § utsökningslagen i dess samtidigt härmed föreslagna ändrade lydelse

skall ske till inskrivningsdomaren. Jämföras må för övrigt 29 § fartygsinteckningslagen.

Stadgande svarande mot andra stycket i förevarande paragraf förekommer

icke vare sig i förut nämnda särskilda lag av den 10 maj 1901 eller i

13 § lagfartsförordningen. Sådant stadgande har emellertid upptagits av

1903 års lagberedning i dess år 1907 avgivna förslag till lag om inskrivning

av rätt till fast egendom 2 kap. 17 § samt i dess år 1909 avgivna förslag

till jordabalk 7 kap. 7 §.

41 §.

Paragrafen överensstämmer i det väsentliga med 29 § fartygsinteckningslagen.

Ett med förslaget lika lydande stadgande fanns intaget i det remitterade

utkastet och har ej föranlett någon erinran i remissyttrandena.

42 §.

Stadgandet är föranlett av vissa bestämmelser i art. IV i inskrivningskonventionen,

särskilt dess paragraf 3. I artikelns paragraf 1 stadgas, att därest

fordran för ersättning på grund av bärgning av luftfartyg eller för extraordinära

kostnader som varit oundgängliga för bevarande av sådant fartyg

enligt lagen i den fördragsslutande stat, där åtgärderna för bärgningen eller

bevarandet avslutades, giver upphov till rättighet som belastar fartyget, skall

sådan rättighet erkännas av de fördragsslutande staterna med förmånsrätt

före alla andra rättigheter i fartyget. I förbigående må anmärkas att av 14

och 15 §§ i förslaget till lag med vissa bestämmelser om registrering av

luftfartyg samt om bärgning framgår, att de sakkunniga ansett dessa luftpanträtter

böra godtagas även för svensk rätts del. I artikelns paragraf 3

förckrives vidare, att en i paragraf 1 omnämnd rättighet må antecknas i inskrivningsboken

inom tre månader efter avslutandet av åtgärderna för bärg
1!>

Bihang till riksdagens protokoll 1:!)''>:>. 1 samt. Nr 13.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

ningen eller bevarandet. Slutligen innehåller paragraf 4, att de ifrågavarande

rättigheterna icke må erkännas i andra fördragsslutande stater efter utgången

av sagda tid av tre månader, med mindre inom denna frist dels rättigheten

blivit antecknad i inskrivningsboken i enlighet med paragraf 3,

dels ock överenskommelse träffats om rättighetens belopp eller talan väckts

om rättigheten.

Av de nu återgivna stadgandena motsvaras paragraf 3 av den föreslagna

paragrafens första stycke, medan dess andra stycke tillkommit med anledning

av, bland annat, artikelns paragraf 4.

Av 44 § tredje stycket framgår, att anmälan som avses i den nu förevarande

paragrafen skall anses gjord då den inkommer till inskrivningsdomaren.

Vidare må anmärkas det förhållandet att panträttens upphörande kan

bero på förklaring av domstol när fartyg förverkats; jämföras må 26 §.

De sakkunniga få anledning att återkomma till detta ämne vid behandlingen

av de ovan berörda 14 och 15 §§ i förslaget till lag med vissa bestämmelser

om registrering av luftfartyg samt om bärgning.

43 §.

Paragrafen äger viss motsvarighet i 30 § fartygsinteckningslagen. Den

skiljer sig från det i det remitterade utkastet intagna stadgandet, vilket

helt överensstämde med 30 § nämnda lag och icke föranledde någon erinran

i remissyttrandena.

Då emellertid, såsom ovan vid 18 § närmare anförts, motsvarighet till 20

§ fartygsinteckningslagen icke ansetts böra nu föreslås, har man åt förevarande

paragraf givit det nu föreslagna innehållet. Man har förmenat det

ligga i den allmänna samfärdselns intresse och vara ägnat att motverka

svikligt användande av inteckningar i vissa fall, att inskrivningsboken i

förekommande fall innehåller uppgift att intecknat fartyg avförts ur luftfartygsregistret

eller med hänsyn till inskriven rättighet icke kunnat avföras

ur registret. Jämför 50 § i förslaget, tillkommen för att luftfartsstyrelsen

må erhålla kännedom om, bland annat, att luftfartyg är intecknat.

Om handläggning av inskrivningsärenden.

44 §.

Paragrafens första stycke äger motsvarighet i 33 § fartygsinteckningslagen,

sådant detta lagrum lyder sedan fartygsinteckningslagen genom lag

den 29 maj 1936 ändrades i samband med att ärendena angående inteckning

i fartyg överflyttades från rätten till inskrivningsdomaren och protokollsföringen

i dessa ärenden ersattes med aktsystem. Andra stycket har

hämtats från 6 § i 1932 års inskrivningslag, medan tredje stycket är be
-

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 291

tingat av art. IV paragraf 3 i inskrivningskonventionen, återgiven vid 42 §

i förslaget.

I det remitterade utkastet saknades bestämmelser svarande mot andra

och tredje styckena.

I de förklarande anmärkningarna till utkastet framhölls emellertid, att

man övervägde en komplettering motsvarande andra stycket, och erinrades

om bestämmelsen i inskrivningskonventionen art. III paragraf 3, att därest

enligt lagen i en fördragsslutande stat ingivande av en handling för inskrivning

har samma verkan som inskrivning, ingivandet skall hava sådan verkan

jämväl vid tillämpningen av konventionen, men att genom lämpliga bestämmelser

skall sörjas för att sålunda ingiven handling är tillgänglig för

allmänheten.

Något uttalande i ämnet har ej förekommit i remissyttrandena.

Förslaget innehåller, förutom det tidigare i paragrafen förekommande

stadgandet, även bestämmelse att ansökan i inskrivningsärende rörande

luftfartyg ej anses gjord innan den upptages å inskrivningsdag. Till vinnande

av överensstämmelse med konventionens ovan berörda, vid 42 § återgivna

stadgande i fråga om antecknande i inskrivningsboken inom tre månader

av fordran, som är förenad med luftpanträtt, har vidare ansetts böra

uttalas att anmälan om sådan fordran skall anses gjord redan då den inkommer

till inskrivningsdomaren.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att man övervägt behovet av bestämmelse

angående när inskrivningsdagar skola hållas. Sådan bestämmelse

förekommer emellertid icke i vare sig fartygsinteckningslagen, förlagsinteckningsförordningen

eller lagen den 3 juni 1932 om inteckning i jordbruksinventarier.

Skulle mot förmodan bestämmelse visa sig erforderlig,

torde sådan kunna meddelas av Konungen med stöd av 54 § i förslaget.

45 §.

Paragrafen, som saknades i det remitterade utkastet, motsvarar 8 § i 1932

års inskrivningslag. Betydelsen av dagbok med hänsyn till upprätthållande

av ordning och reda torde icke behöva framhållas. Att stadgandet upptagits

i själva lagen beror på, bland annat, att anmälan om luftpanträtt jämlikt

44 § tredje stycket skall anses gjord då den inkommer till inskrivningsdomaren.

46 §.

En häremot i viss mån svarande bestämmelse finnes i 11 § fartygsinteckningslagen.

Om denna yttras i förarbetena att den omständigheten, att mteckningsväsendet

och registreringen icke lämpligen kunde hos oss, såsom

i andra länder, förenas hos samma myndighet, ej syntes böra for de mteckningssökande

föranleda ökat besvär eller särskild kostnad.

I det remitterade utkastet upptogs ett med nyssnämnda paragraf nära

överensstämmande stadgande, enligt vilket inskrivningsdomaren hade att

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

från den myndighet som förde luftfartygsregistret anskaffa avskrift av vad

däri funnes infört om det fartyg ansökningen avsåge.

Uti sitt remissyttrande har luftfartsstyrelsen funnit detta stadgande alltför

omfattande. Endast uppgifter, som kunde bedömas vara av betydelse för

inteckningsärendets prövning, borde införskaffas.

Då luf tf artsstyrelsens uppfattning synts vara berättigad, ålägges genom

förevarande paragraf inskrivningsdomaren att skyndsamt från fartygsregistret

anskaffa bevis allenast angående vad registret beträffande fartygets

ägare och i övrigt innehåller av betydelse för ärendets prövning.

Man har trott det utan särskilt stadgande vara uppenbart, att i de fall där

samtycke av fartygets ägare är av betydelse för ärendets prövning, beslut i

ärendet icke ma meddelas innan bevis angående äganderätten kommit inskrivningsdomaren

till handa. I följd härav kan en exempelvis telefonledes

lämnad uppgift icke läggas till grund för avgörandet.

Närmare bestämmelser angående de avseenden i vilka, förutom beträffande

äganderätten, uppgift bör inhämtas ur registret synas lämpligen böra

meddelas i administrativ ordning.

47 §.

Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 31 § första och andra

styckena fartygsinteckningslagen samt med det remitterade utkastet, vilket

icke föranlett någon erinran i remissyttrandena.

Stadgandet torde icke erfordra närmare motivering.

48 §.

Detta lagrum är avfattat i enlighet med innehållet i de båda första styckena

i 9 § i 1932 års inskrivningslag, av vilka andra stycket närmast motsvarar

32 § fartygsinteckningslagen.

Belysning av ifrågavarande bestämmelser har icke givits i remissyttrandena.

49 §.

Paragrafen svarar i huvudsak mot 31 § tredje stycket fartygsinteckningslagen

och det remitterade utkastet.

Någon erinran i anledning av remissen har icke gjorts från det praktiska

livets sida.

50 §.

Stadgandena i denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i det remitterade

utkastet, hava tillkommit för att tillgodose luftfartsstyrelsens behov

att erhålla kännedom om de i paragrafen berörda förhållandena.

1 10 § i det samtidigt framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser

om registrering av luftfartyg samt om bärgning stadgas sålunda, bland annat,

att om luftfartyg häftar för inskriven rättighet, det icke må avföras

ur luftfartygsregistret med mindre rättighetens innehavare därtill samtyc
-

s. 293 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

293

ker. Luftfartsstyrelsen äger följaktligen intresse av att veta huruvida fartyget

besväras av inskrivna rättigheter eller icke.

Beträffande andra punkten erinras om den administrativa prövning av

äganderättsfrågan som åvilar luftfartsstyrelsen.

Om besvär.

51 §.

Paragrafens första stycke svarar mot 34 § fartygsinteckningslagen, som

upptogs oförändrad i det remitterade utkastet.

Andra stycket, som saknar motsvarighet i fartygsinteckningslagen och i

det remitterade utkastet, har upptagits med hänsyn till vikten av att inskrivningsboken

lämnar upplysning i det i stycket berörda avseendet. En

liknande bestämmelse möter i 1903 års lagberednings slutliga förslag till

jordabalk 14 kap. 16 §. I detta sammanhang må erinras om att tillämpningen

av de föreslagna stadgandena numera är väsentligen underlättad genom

bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken, jämförda med 21 § lagen

om införande av nya rättegångsbalken, av vilka bestämmelser framgår att

den, som vill anföra besvär mot inskrivningsdomarens beslut, skall inkomma

med sin besvärsinlaga till inskrivningsdomaren.

52 §.

Med paragrafen må jämföras 35 § fartygsinteckningslagen, till vilket lagrum

det remitterade utkastet helt anslöt sig. Man har emellertid i förslaget

vidtagit den ändringen i förhållande till utkastet, att sökanden har att förete

utslaget senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter tre månader

från det utslaget om ändring vann laga kraft.

53 §.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i det remitterade utkastet, har avfattats

i enlighet med vad 1903 års lagberedning förordade i sitt förslag

om inskrivning av rätt till fast egendom 1 kap. 18 §. Lagberedningen anförde

i delta sammanhang, att den i inskrivningsboken redan gjorda inskrivningen

borde genom anteckning om det ändrade förhållandet åter avföras

icke blott för de fall, där beslutet varigenom ansökan i inskrivningsärende

bifallits blivit efter besvär genom laga kraft ägande beslut ändrat,

utan jämväl när annorledes än i följd av klagan i själva inskrivningsärendet

genom laga kraft ägande beslut viss inskrivning undanröjts eller förklarats

vara utan verkan. Förfölle ansökan om inskrivning, beträffande vilken

med slutlig prövning skolat tills vidare anstå, borde enskild sakägare, i

vars intresse det läge att få den i inskrivningsboken gjorda anteckningen

annullerad, äga rätt att efter styrkande av förhållandet få anteckning därom

gjord i boken.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Gemensam bestämmelse.

54 §.

Förevarande paragraf svarar i huvudsak mot 40 § fartygsinteckningslagen.

Motsvarande stadgande i det remitterade utkastet har icke föranlett något

uttalande i remissyttrandena.

I förslaget har formuleringen något jämkats, nämligen så att även dagbok

och akter uttryckligen omnämnas i paragrafen.

I övrigt torde paragrafen icke tarva någon förklaring.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.

Det har ansetts lämpligt att till Konungen överlämna att förordna om tidpunkten

för lagens ikraftträdande.

Såsom ovan vid 7 § berörts, har man funnit ändamålsenligt att till en

särskild övergångsbestämmelse överföra motsvarighet till det i 7 § första

stycket fartygsinteckningslagen upptagna stadgandet om viss lättnad i

äganderättsprövningen beträffande fartyg som blivit infört i Iuftfartygsregistret

före lagens ikraftträdande.

Förslag till lag med vissa bestämmelser om registrering

av luftfartyg samt om bärgning.

Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.

Med avseende å anordningen av registrerings- och inteckningsväsendet

hava under det nordiska samarbetet vissa principiella olikheter framträtt

mellan dansk, finsk och svensk uppfattning å ena samt norsk uppfattning

å andra sidan, vilken olikhet kommer till synes i de förslag till luftfartslagar

som preliminärt utarbetats.

Enligt de danska, finska och svenska förslagen skola två register finnas,

ett offentligrättsligt, fört av luftfartsmyndigheten (luftfartygsregister), och

ett privaträttsligt, fört av domstol (inskrivningsbok). Det norska förslaget

upptager däremot ett gemensamt register, som skall föras av administrativ

myndighet.

Man har å danskt, finskt och svenskt håll väl ansett det vara oundgängligt

att ett offentligrättsligt register föres hos luftfartsmyndigheten. Såtillvida

har full enighet förelegat mellan de olika länderna. Å andra sidan har man

förmenat, att den privaträttsliga inskrivningen rent principiellt bör företagas

av domstol, låt vara, som det yttrades vid tillkomsten av fartygsinteckningslagen,

med skyldighet för domstolen att i den mån så tarvas från registre
-

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

ringsmyndigheten inhämta upplysningar ur fartygsregistret. För Sveriges

vidkommande har man trott, att om det privaträttsliga inskrivningsväsendet

förlägges till Stockholms rådhusrätt med dess förtrogenhet med inteckning i

sjögående fartyg, betydande erfarenhet beträffande här mötande ofta ganska

invecklade spörsmål kan förväntas.

Med den motsättning, som sålunda förefinnes, sammanhänger i sin ordning,

att det norska preliminära förslaget till luftfartslag upptager jämväl

bestämmelser om den privaträttsliga inskrivningen, under det att man å

dansk, finsk och svensk sida ansett lämpligast att meddela stadganden om

den privaträttsliga inskrivningen i särskild lag. Sistnämnda förfaringssätt

står i själva verket i överensstämmelse med vad som iakttogs vid tillkomsten

av fartygsinteckningslagen.

För lufträttens del äro registreringsbestämmelserna för närvarande givna

i administrativ ordning.

Så var ursprungligen i huvudsak förhållandet även med avseende å registrering

av sjögående fartyg. Av den beträffande inteckning i luftfartyg

lämnade redogörelsen framgår, att vid granskningen inom Högsta domstolen

av förslaget till fartygsinteckningslag åtskilliga erinringar gjordes mot detta

förfaringssätt. Beträffande dessa må här blott påpekas, hurusom justitieministern

vid avlåtandet av proposition i ämnet framhöll att, med anledning

av vad inom Högsta domstolen blivit anfört om önskvärdheten av att de

bestämmelser angående fartygsregistrering vilka förutsattes i den föreslagna

inteckningslagen erhölle civillags natur, dessa bestämmelser ansetts höra

införas i 2 § sjölagen. Denna upptager i enlighet därmed numera själva

principerna för fartygsregistreringen.

Vad sålunda förekom i samband med utarbetandet av fartygsinteckningslagen

har synts böra beaktas även på nu ifrågavarande rättsområde. I enlighet

därmed har ansetts att de grundläggande bestämmelserna om registrering

av luftfartyg böra givas i formen av civillag.

I det remitterade utkastet voro hithörande bestämmelser infogade i luftfartsförordningen.

Sådant förfaringssätt har vid förslagets utarbetande emellertid

ansetts förenat med vissa lagtekniska olägenheter. Ett antal paragrafer

måste, om man går denna väg, förses med bokstavsbeteckning. Därjämte

skulle vissa paragrafer i kap. 2 luftfartsförordningen komma att kvarstå i

oförändrat skick, över huvud skulle detta kapitel erhålla en ganska heterogen

karaktär. De i kapitlet kvarstående bestämmelserna torde i det slutliga

förslaget till luftfartslag komma att överföras till annat sammanhang.

Med hänsyn till det anförda hava de sakkunniga förmenat det vara lämpligast

att upptaga här ifrågavarande bestämmelser i en särskild lag.

1 §■

Vad angår första stycket i paragrafen må hänvisas till vad vid rubriken

yttrats.

Med hänvisningen i andra stycket avses dels lagen om inskrivning av ratt

till luftfartyg, dels den särskilda lagen i anledning av Sveriges tillträde till

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg,

dels ock vissa i samband med nämnda lagar föranledda ändringar i

lagstiftningen i övrigt.

I denna paragraf saknas motsvarighet till stadgandet i § 5 luftfartsförordningen,

att närmare föreskrifter om registrets förande meddelas av Konungen.

Detta beror därpå, att man ansett ett allmänt bemyndigande att

giva tillämpningsföreskrifter böra upptagas. Jämföras må 21 §.

2 §•

Första stycket överensstämmer till sin grundtanke med § 6 första stycket

luftfartsförordningen, varemot andra stycket saknar motsvarighet i förordningen.

I det remitterade utkastet voro upptagna med förslaget i det väsentliga

överensstämmande stadganden. Uti de förklarande anmärkningarna till utkastet

redogjordes för de viktigaste här mötande spörmål, vilka beröras

nedan.

I anledning av remissen har luftfartsstyrelsen ifrågasatt, huruvida bestämmelse

enligt paragrafens andra stycke borde införas, innan principfrågan om

upptagande i luftfartygsregistret av utländsk medborgare såsom ägare till

luftfartyg slutligt dryftats. Därest bestämmelsen det oaktat ansåges påkallad,

vore enligt styrelsens mening tillämpningsföreskrifter i ämnet erforderliga.

Aerotransport har å sin sida yttrat, att av skäl som anfördes i de förklarande

anmärkningarna knappast något behov syntes föreligga för skapandet

av särskilda garantier för att hindra att ett formellt svenskt, men

reellt utländskt företag bleve registrerat eller kvarstode i registret.

Med avseende å det nu framlagda förslaget må anmärkas, att dess innebörd

är den att alla inhemska fysiska och juridiska personer, men däremot

icke utländska sådana, kunna här i riket äga och erhålla registrering av

luftfartyg. Härutinnan står förslaget i full överensstämmelse med exempelvis

tysk och schweizisk rätt.

I detta sammanhang har ånyo förevarit frågan, huruvida särskilda garantier

borde skapas för att hindra att ett formellt svenskt, men reellt mer eller

mindre utländskt företag blir registrerat eller kvarstår i registret. Man har

emellertid trott frågan sakna större praktisk betydelse, då linjefart och

annan yrkesmässig luftfart med mera icke må bedrivas utan särskilt tillstånd,

därvid nationalitetsfrågan beaktas. Denna uppfattning har ock, såsom

av det anförda framgår, vunnit anslutning från det praktiska livets sida.

Någon särskild motsvarighet till § 6 andra stycket luftfartsförordningen

har ej upptagits i förslaget. Erinras må härvid om bestämmelserna i 8 och

79 §§ lagen den 14 september 1944 om aktiebolag. Anledning att här avvika

från aktiebolagslagens ståndpunkt har förmenats icke föreligga.

Såsom anförts föreslås i andra stycket av förevarande paragraf en nyhet i

förhållande till gällande rätt. En förebild härtill möter i den schweiziska

luftfartslagen art. 54. Frågan om registrering av luftfartyg som ägas av

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

främmande rättssubjekt (»registration of aircraft by non-nationals») har för

övrigt upptagits även inom ICAO. Såsom oeftergivlig förutsättning för registrering

av utländskt fartyg utsäges i paragrafen, att fråga är om fartyg

som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket. Att Konungen vid prövning

av dispensfråga kommer att beakta bland annat frågan om ägarens

hemvist eller, beträffande juridisk person, varest dess styrelse har sitt säte

eller förvaltningen föres har antagits vara självklart.

Av styckets avfattning framgår, att dispensrätten avser allenast möjlighet

att medgiva undantag från stadgandet i första stycket i förevarande paragraf

och således icke från kapitlets regler i övrigt.

3 §•

Enligt § 6 tredje stycket luf tf artsförordningen må luftfartyg icke registreras

här i riket, om det har en annan stats nationalitet.

Det remitterade utkastet överensstämde i sak med förslaget. I avgivet remissyttrande

har luftfartsstyrelsen funnit tillämpningsföreskrifter till förevarande

paragraf vara erforderliga.

Villkoren för överförande av ett luftfartyg från ett lands till ett annat

lands register framgå av art. 18 i luf tf artskonventionen och art. IX i inskrivningskonventionen.

Nämnda art. 18 utsäger, att luftfartyg icke kan med

rättslig verkan registreras i mer än en stat, men att dess registrering kan

överföras från en stat till en annan. Enligt art. IX i inskrivningskonventionen

må, såsom förut vid 24 § i förslaget till lag om inskrivning av rätt till

luftfartyg anförts, luftfartyg icke, förutom i fall av exekutiv försäljning i

enlighet med bestämmelserna i art. VII, överföras från nationalitetsregister

eller inskrivningsbok i en fördragsslutande stat till nationalitetsregister eller

inskrivningsbok i annan fördragsslutande stat, med mindre alla innehavare

av inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycka till överföringen.

Paragrafen har fått sin avfattning i enlighet med det sålunda återgivna

innehållet i konventionerna. Man har dock lika litet här som vid avfattningen

av nyssnämnda 24 § ansett nödigt att i lagtexten särskilt omnämna

det fallet att inteckning bortfallit genom exekutiv försäljning.

4 §.

Med paragrafen må jämföras § 7 luftf artsförordningen.

Vid remissen av utkastet framhölls bland annat, att här mötte frågorna

dels huruvida luftfartsförordningens krav på innehav av luftvärdighetsbevis

såsom förutsättning för registrering vore för strängt och borde ersättas med

ett enkelt krav på luftvärdighet, något som uppgivits stå i överensstämmelse

med vad redan nu i praktiken iakttoges vid åtskilliga fall av interimsbevis,

dels ock huruvida bestämmande av viss hemort för luftfartyg borde

upptagas såsom förutsättning för registrering eller icke. I det senare fallet

borde övervägas att i administrativ ordning föreskriva, att ägaren skulle

hålla luf tf artsstyrelsen underrättad om sin adress.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 13-

Beträffande den första av dessa båda frågor har Aerotransport funnit

del kunna ifrågasättas, huruvida icke de framförda skilda önskemålen om

kravet på luftvärdighet skulle kunna tillgodoses genom en föreskrift att

luftfartyg icke finge registreras, med mindre det förelåge luftvärdighetsbevis

eller det, oaktat sådant bevis ej funnes utfärdat, vore utrett att fartyget

ändock vore luftvärdigt.

Vidkommande den andra frågan hava luftfartsstyrelsen och Aerotransport

förklarat, att de icke hade något att erinra mot att bestämmelsen om

fartygets hemort ersattes med en i administrativ ordning utfärdad bestämmelse

om lämnande av uppgift om ägarens adress. Luftfartsstyrelsen har

tillagt, att bestämmelsen om hemort icke torde ha haft någon praktisk betydelse.

I förslaget har kravet att luftvärdighetsbevis skall förefinnas alltjämt

bibehållits. Visserligen hava skäl ansetts tala för att uppmjuka detta krav

genom att bereda en möjlighet att även på annat sätt styrka fartygets luft^rdighet.

Da meningarna, även vid de nordiska överläggningarna, varit

starkt delade om det verkliga behovet och om nyttan av en sådan uppmjukning,

har emellertid någon förändring härutinnan av gällande rätt ej

företagits.

I förslaget har icke upptagits någon motsvarighet till den i § 7 luftfartsförordningen

givna bestämmelsen, enligt vilken för registrering kräves att

fartyg till regelmässig utgångspunkt (hemort) skall hava en flygplats, som

innehaves av staten eller blivit godkänd jämlikt § 26 luftfartsförordningen.

Avgörande har härvid varit uppfattningen i det praktiska livet, att bestämmelsen

visat sig sakna egentligt värde. Beaktats har ock att även på sjörättens

område stadgandet om hemort mer och mer förlorat i betydelse.

Man har alltjämt räknat med att i administrativ ordning må meddelas

bestämmelse om skyldighet för ägaren eller annan innehavare av luftfartyg

att lämna luftfartsstyrelsen uppgift om den adress, varunder han är att

träffa.

5 §•

Sedan i 2—4 §§ i förslaget angivits vissa principiellt oundgängliga förutsättningar

för att få ett fartyg infört i registret, behandlas i förevarande

paragraf, liksom i § 8 luftfartsförordningen, vad som är att iakttaga vid ansökan

om registrering.

I det remitterade utkastet talades liksom i 2 § sjölagen om intyg, som utmärker

när, var och av vem fartyget är byggt.

I anledning härav har Aerotransport anmärkt, alt eftersom den handling,

som lädes till grund för registreringsansökningen, i varje fall när det gällde

de större trafikflygplanen oftast vore beställningskontraktet avseende tillverkningen

av flygplanen och kontraktet finge anses innehålla tillräckliga

uppgifter om när, var och av vem fartyget vore byggt, syntes ordet »intyg»

kunna ersättas med det något vidare uttrycket »handling».

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Liksom i gällande rätt har det ansetts lämpligt att ansökan om registrering

skall göras skriftligen av ägaren. Stadgande därom har upptagits i

första punkten av paragrafen. Samma punkt innehåller vidare föieskiift om

att ansökningen skall innehålla nödiga upplysningar rörande fartyget, ägaren

och dennes förvärv av fartyget. Belysning av innebörden härav sker i följ

ande paragraf.

I § 8 luftfartsförordningen stadgas att registreringsansökningen skall innehålla

de uppgifter rörande ägaren och dennes förvärv av luftfartyget samt

rörande fartyget, som bestämmas i föreskrifter utfärdade av Konungen,

samt att luftfartsmyndigheten må, innan registrering beviljas, av ägaren

därjämte infordra de upplysningar eller de handlingar, som finnas nödiga

för prövning av ansökningen. Motsvarande föreskrifter på förevarande område

äro avsedda att utfärdas av Konungen jämlikt det i 21 § upptagna bemyndigandet.

Tyngdpunkten i förevarande paragraf ligger i bestämmelserna angående

den utredningsskyldighet som åligger sökanden, vilka bestämmelser ingå i

paragrafen såsom en andra punkt. Även i detta avseende utgår man från att

Konungen med stöd av ovannämnda bemyndigande kommer att utfärda erforderliga

tillämpningsföreskrifter. Sådana torde vara starkt påkallade. Det

är nämligen uppenbart, att prövningen av här ifrågavarande förutsättningar,

ehuru det är fråga om en administrativ handläggning, måste ske med största

möjliga noggrannhet. Detta följer av den utomordentligt stora betydelse, som

tillkommer registreringen i offentligrättsligt avseende, exempelvis beträffande

luftfartygets nationalitet. Det vore uppenbarligen betänkligt, om luftfartsstyrelsens

prövning av äganderättsfrågan utfölle på ett sätt och sedermera

inskrivningsdomarens prövning av samma fråga på ett annat.

Uppgift om när, var och av vem fartyget är byggt har ansetts vara av

den vikt, att särskilt stadgande upptagits om skyldighet att i registreringsärendet

förete handling i sådant hänseende. I enlighet med vad Aerotransport

förordat användes i förslaget i motsats till det remitterade utkastet uttrycket

»handling».

Med den allmänna avfattning, som givits åt 5 § i förslaget, har det icke

ansetts lämpligt att upptaga en i det remitterade utkastet ifrågasatt bestämmelse

rörande lindring i äganderättsprövningen beträffande fartyg som

tidigare varit infört i utländskt luftfartygsregister. Erforderlig föreskrift i

sådant avseende torde kunna upptagas i tillämpningskungörelsen.

6 §•

Förevarande paragraf meddelar bestämmelser angående vad luftfartygsregistret

skall innehålla. Den äger motsvarighet närmast i § 9 luftfartsförordningen.

Del remitterade utkastet överensstämde i det väsentliga med förslaget.

Det framhölls i de förklarande anmärkningarna till utkastet, att det ansetts

lämpligt att till den administrativa lagstiftningen överlämna detaljreglering
-

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

cn av vad registret skulle innehålla; att det synts uppenbart att man på etl

område som luftfartens icke borde alltför mycket binda utvecklingen; samt

att det i ämnet relevanta torde vara återgivet genom den i utkastet upptagna

allmänna formuleringen. Tillika erinrades om stadgandet i 2 § sjölagen,

att det register, som skall föras över svenska fartyg vilka äro avsedda

att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande och äga en

dräktighet av tjugu registerton eller därutöver, skall innehålla för varje

sådant fartyg de uppgifter som prövas nödiga för fartygets säkra urskiljande,

så ock upplysning angående äganderätten till fartyget, beskaffenheten

av inskriven ägares fång samt tiden, då fartyget i registret införts eller

förändring i äganderätten inskrivits.

Någon belysning av ämnet har ej givits i remissyttrandena.

Vid förslagets utarbetande har i det stora hela ej förekommit anledning

att frångå den tidigare intagna ståndpunkten. Paragrafen har emellertid

kompletterats i vissa avseenden. Till en början har det ansetts böra uttryckligen

föreskrivas, att i registret skall upptagas fartygets nationalitets- och

registreringsbeteckning, enligt vilken beteckning fartygen äro ordnade i registret.

Vidare har man i paragrafen upptagit bestämmelse att hänvisning

skall ske till fartygets luftvärdighetsbevis. I båda dessa hänseenden vinnes

därigenom närmare överensstämmelse med luftfartsförordningen. Den senare

modifikationen står naturligen i samband med vad redan vid 4 § anmärkts,

nämligen att för registrering alltid kräves att fartyget skall hava

luftvärdighetsbevis, som utställts eller godkänts här i riket.

Ytterligare har man ansett 10 § i förslaget samt de i samband därmed

stående bestämmelserna i den föreslagna lagen om inskrivning av rätt till

luftfartyg böra föranleda stadgande, att registret skall innehålla upplysning

huruvida fartyget är intecknat.

Slutligen har tillagts en bestämmelse om rätt för Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar att förordna om intagande av ytterligare uppgifter

i registret. Man har härvid tänkt framför allt på det fallet att stadgande

om försäkringsplikt införlivas med den svenska lufträtten, i vilken

ändelse registret synes böra angiva för fartyget tecknad försäkring.

7 §•

Denna paragraf står i principiell överensstämmelse med det remitterade

utkastet.

Första stycket äger motsvarighet i § 4 luftfartsförordningen. Jämväl enligt

art. 17 i luftfartskonventionen gäller, att luftfartyg hava den stats nationalitet,

i vilken de äro registrerade.

Genom upptagande av sådant stadgande har man, såsom i de förklarande

anmarkmngarna till det remitterade utkastet framhölls, icke avsett att

taga ståndpunkt till frågan, i vilken utsträckning flagglagen är att anse

såsom ett mternationellrättsligt anknytningsfaktum. Detta ämne är i själva

verket for närvarande föremål för uppmärksamhet inom det internationella

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition nr 13.

301

lagstiftningsarbetet. Ett av de viktigaste spörsmål, som möta i sådant sammanhang,

rör straffrättens giltighet i rummet, ett ämne som varit föremål

för straffrättskommitténs prövning.

Lagtexten företer emellertid den avvikelsen från gällande rätt, att motsvarighet

saknas till den i § 4 luftfartsförordningen upptagna förutsättningen

för svensk nationalitet, att luftfartyget försetts med märke som är föreskrivet

för sådant fartyg. Uppställandet av sådan förutsättning torde nämligen

icke stå i full överensstämmelse med luftfartskonventionen, vars redan berörda

art. 17 icke upptager sådant krav för nationalitet.

Anmärkas må, att enligt luftfartsförordningen registrering icke är en

oundgänglig förutsättning för att ett fartyg skall förvärva svensk nationalitet.

I § 38 luftfartsförordningen stadgas nämligen, att Konungen äger bestämma

att staten tillhöriga eller uteslutande för dess räkning använda luftfartyg,

som äro militära eller tull-, post- eller polisfartyg, må brukas utan

att vara registrerade och att sådant fartyg har svensk nationalitet. En ändring

i detta stadgande föreslås icke nu, så mycket mindre som en i huvudsak

motsvarande reglering torde komma att —- i anslutning till luftfartskonventionen

— föreslås i den under utarbetande varande luftfartslagen.

Andra stycket i förevarande paragraf står i sak i överensstämmelse med

§ 12 första stycket luftfartsförordningen. Det erinras här om att enligt art.

29 i luftfartskonventionen varje luftfartyg, som är hemmahörande i en fördragsslutande

stat och som användes i internationell luftfart, skall medföra

bland annat sitt nationalitets- och registreringsbevis Oits certificate of

registration»). Likaså må framhållas att i inskrivningskonventionen art.

III paragraf 1 föreskrives, att adressen till den myndighet, som är ansvarig

för inskrivningsbokens förande, skall angivas å luftfartygs nationalitets-

och registreringsbevis.

Framhållas må, hurusom vid fastställandet av formulär till nationalitets-

och registreringsbevis naturligen måste beaktas, att i annex 7 till luftfartskonventionen

internationella standardbestämmelser och rekommendationer

(»Standards and recommended practices») äro meddelade beträffande

nationalitets- och registreringsbeteckningar för luftfartyg (»Aircraft

nationality and registration marks»).

Vad angår tredje stycket i paragrafen, äger detta motsvarighet i § 13

första stycket luftfartsförordningen, dock med viss redaktionell jämkning.

Med detta stycke bör jämföras art. 20 i luftfartskonventionen, enligt vilken

varje luftfartyg i internationell trafik skall vara försett med vederbörliga

nationalitets- och registreringsbeteckningar.

I § 13 andra stycket luftfartsförordningen stadgas, att närmare bestämmelser

om märkenas utseende samt huru desamma skola anbringas och bevaras

meddelas av Konungen. Sådana bestämmelser torde alltjämt böra

meddelas i samma ordning. Den i § 13 tredje stycket luftfartsförordningen

behandlade frågan om utplånande i visst fall av nationalitets- och registreringsmärken

har även ansetts kunna regleras i administrativ väg.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

8 §•

Med denna paragraf må jämföras § 10 luf tf artsförordningen.

Ett med förslaget i det väsentliga överensstämmande stadgande var upptaget

i det remitterade utkastet och har icke föranlett någon erinran från

det praktiska livets sida.

Första stycket innehåller, liksom § 10 första och andra styckena luftfartsförordningen,

föreskrift om anmälningsplikt vid ändring i äganderätten.

Sådan anmälningsskyldighet följer naturligen enligt luf tf artsförordningen

av den allmänna bestämmelsen om skyldighet att göra anmälan, så

snart det inträffar ändring i förhållande varom inskrivning skett i registret.

Denna allmänna bestämmelse återfinnes icke i förslaget. Man har

trott att en sådan bestämmelse vid sidan av föreskriften om anmälningsplikt

vid äganderättsövergång knappast kan anses påkallad utan snarare,

med hänsyn till att registret innehåller ett flertal upplysningar som delvis

härröra av andra upplysningskällor än fartygsägaren, kan vara i viss utsträckning

missvisande. Man har sålunda förmenat anmälningsplikten kunna

inskränkas till fall då ändring sker av ägarens nationalitet eller fartyget

efter registreringen undergår ändring av betydelse för dess identifiering.

Andra stycket i förevarande paragraf saknar motsvarighet i luftfartsförordningen.

Bestämmelse i sådant avseende finnes däremot i 2 § andra stycket

sjölagen. Det framhölls inom Högsta domstolen vid granskningen av förslaget

till fartygsinteckningslag såsom angeläget, att fartygsregistret innehölle

icke allenast uppgift å dem, vilka efter gjord anmälan blivit inskrivna

såsom ägare av fartyget, utan även upplysning om sådana anmälningar angående

förändring i äganderätten, som lämnats utan avseende eller ännu

icke blivit prövade. Lika viktigt lärer detta ock vara vad beträffar luftfartygsregistret

med hänsyn till dess förvaltningsuppgifter samt dess betydelse

för prövningen av inskrivningsärenden.

För registrering av ändring i äganderätten kräves naturligen en nöjaktig

utredning i saken, låt vara att man härutinnan icke kan uppställa lika

stränga krav som när det gäller ett första införande i registret. Liksom beträffande

5 § må emellertid framhållas, att Konungen jämlikt det allmänna,

i 21 § upptagna bemyndigandet äger utfärda kompletterande föreskrifter

rörande utredningen.

Den i tredje stycket i § 10 luftfartsförordningen meddelade bestämmelsen

hai ansetts icke vara av den art, att den behövt upptagas i förevarande lag.

9 §•

I denna paragraf behandlas den viktiga frågan om luftfartygs avförande

ur registret, varom för närvarande bestämmelser innehållas i § 11 luftfartsförordningen.

Det remitterade utkastet upptog med förslaget i det väsentliga överensstämmande

regler; dock saknades stadganden om dispensrätt för Konungen

liksom om anmälningsplikt för ägaren.

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Kungi. Maj.ts proposition nr 13.

I de anmärkningar, som åtföljde det remitterade utkastet, redogjordes för

förhållandet mellan utkastet och luftfartsförordningen och fästes uppmärksamheten

vid vissa här mötande spörsmål, såsom om rätt för ägare att på

begäran få fartyget avfört ur registret och om kondemnation.

Beträffande rätt för ägare att få luftfartyg avfört ur registret har luftfartsstyrelsen

förklarat sig icke hava något att erinra däremot, och Aerotransport

har ansett ett sådant stadgande vara helt naturligt.

Luftfartsstyrelsen har förordat att uttrycket »upphuggits» ersattes med

det efter dess mening mera adekvata ordet »nedskrotats».

Aerotransport har upplyst att enligt bolagets nu gällande försäkringsavtal

flygplan skulle anses totalhavererat, om det ej avhörts inom en tid av en

månad.

Därjämte hava vissa yttranden förekommit i kondemnationsfrågan.

Förslaget innehåller nu i första stycket stadgande om rätt för fartygsägaren

att på begäran få fartyget avfört ur registret. Med hänsyn till, bland

annat, den indragning av nationalitets- och registreringsbevis som följer av

sådant avförande torde emellertid stadgandet äga en i viss mån begränsad

räckvidd.

Av vad i andra stycket upptagits äger bestämmelsen att fartyget principiellt

skall avföras ur registret, när de i 2 § för registrering uppställda villkoren

icke längre ärö uppfyllda, motsvarighet i luftfartsförordningen § 11

under b). Med hänsyn till det i 2 § andra stycket upptagna stadgandet har

emellertid även här dispensrätt inrymts åt Konungen. Man har härvid utgått

från att dispens icke kommer att medgivas, med mindre — såsom i

2 § andra stycket uttryckligen säges — fråga är om fartyg som i regel

nyttjas med utgångspunkt här i riket.

Såsom av det remitterade utkastet framgår har det varit ifrågasatt att

upptaga en bestämmelse, svarande mot det i § 11 b) luftfartsförordningen

omnämnda fallet att ansökan om fartygets avförande ur registret göres med

stöd av § 38 i förordningen. Man har emellertid förmenat detta ämne böra

behandlas först i samband med en revision av § 38, detta så mycket mera

som förslaget, enligt vad förut nämnts, innehåller en allmän bestämmelse

om rätt för ägaren att på begäran få fartyget avfört ur registret. Vad nu anförts

äger betydelse såväl beträffande militärfartyg som i fråga om luftfartyg,

vilka ej äro militära men användas uteslutande för statsändamål och

icke för affärsdrift.

Stadgandet att fartyget skall avföras ur registret när det förolyckats, upphuggits

eller annorledes förstörts äger icke motsvarighet i luftfartsförordningen

men däremot i 2 § sjölagen. Bestämmelsen har sin grund i hänsynen

till det lämpliga i att registret rensas från icke längre existerande fartyg,

ett förhållande som från det praktiska livets sida tillmätts en icke ringa

betydelse.

Den i luftfartsförordningen förekommande bestämmelsen, att fartyget

skall avföras ur registret när det försvunnit, har i förslaget utformats till

ett i viss mån till 71 § försäkringsavtalslagen anknytande stadgande.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

En viktig olikhet i förhållande till gällande rätt ligger däri, att medan

för närvarande ett fartyg skall avföras ur registret när beviset för dess luftvärdighet

blivit indraget, sådan påföljd enligt tredje stycket i förslaget inträder

först när fartyget sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis

och det ej inom tid som luftfartsstyrelsen bestämmer visas att fartyget

är luftvärdigt. Hittillsvarande stadgande har även av luftfartsstyrelsen

ansetts vara alltför strängt.

Slutligen må påpekas, att man ansett anmälningsskyldighet för ägaren

böra föreskrivas beträffande omständighet som jämlikt andra stycket föranleder

att fartyget skall avföras ur registret.

Behov har ej ansetts föreligga att upptaga ett mot § 11 a) luftfartsförordningen

svarande stadgande att luftfartyg skall avföras ur registret, när

det visas att förutsättningarna för dess registrering icke förelågo vid registreringen

och ej heller senare inträtt. Det har förmenats vara äventyrligt för

rättssäkerheten att utan vidare medgiva rätt att ex officio företaga rättelse

av möjligen begångna förbiseenden. Stadgandet saknar ock motsvarighet såväl

i förordningen den 18 oktober 1901 angående registrering av svenska

fartyg som i inskrivningsförfattningarna.

Under förarbetena har i detta sammanhang ingående dryftats frågan om

behovet av ett kondeinnationsinstitut. Spörsmålet har emellertid för den

offentliga lufträtlens del av den praktiska sakkunskapen besvarats obetingat

nekande. Uppenbart torde ock vara, att frågan här ligger annorlunda till än

beträffande den privata lufträtten, där svaret är mera tveksamt. I enlighet

med det anförda upptages ej i förslaget någon bestämmelse i ämnet.

Till sist må framhållas, att stadgandena i förevarande paragraf lida en

väsentlig inskränkning genom den av hänsyn till inskrivna rättigheter i 10 §

givna bestämmelsen.

10 §.

Denna paragraf saknar, som naturligt är, motsvarighet i luftfartsförordningen.

Ett med förslaget i det väsentliga överensstämmande stadgande var

emellertid upptaget i det remitterade utkastet. Någon erinran däremot har

icke framkommit i remissyttrandena.

Behovet av en bestämmelse i detta avseende till skydd för inteckningshavare

betonades på sin tid starkt i det förslag till lag angående registrering

av fartyg, som avlämnades samtidigt med 1887 års sjölagsförslag. I dess 19 §

angåvos de fall, då registrerat fartyg principiellt skulle avföras ur fartygsregistret

(förolyckande med mera, upphörande av att vara svenskt, anmälan

att fartyget icke vidare skulle nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande).

I 21 § i samma förslag stadgades emellertid, att om registrerat

fartyg, vilket — om det varit fritt från inteckning — bort jämlikt bestämmelse

i 19 § avföras ur registret, funnes vara besvärat med inteckning, registreringsmyndigheten

skulle i registret anteckna den anledning, varav fartygets

avförande påkallades. Med själva åtgärden, såframt icke inteckningshavarna

därtill samtyckt, skulle däremot anstå, till dess inteckningen upp
-

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

hört att gälla och till följd därav jämväl kunde lagligen varda utstruken

ur registret. Sådan anteckning i registret som nyss sagts skulle enligt förslaget

— i offentligrättsligt avseende — medföra samma verkan, som om

fartyget blivit avfört ur registret, i följd varav det angående fartyget utfärdade

certifikatet skulle till registreringsmyndigheten återställas.

Det framhölls i motiven bland annat följande: Fartygsregistret vore väsentligen

av offentligrättslig natur, men utgjorde det faktiska underlaget för

inskrivning med privaträttslig verkan av utfäst underpant i fartyget. Därför

måste ett intecknat fartygs avförande ur registret medföra den följd att i

fartyget fastställda inteckningar, vilka ju följde fartyget åt, med detsamma

utginge ur registret. Det vore sålunda nödvändigt stadga att registreringsmyndigheten

icke skulle äga att omedelbart avföra fartyget ur registret utan

borde tillsvidare inskränka sig till att om den förekomna anledningen göra

anteckning i registret samt låta med själva avföringsåtgärden, såframt icke

inteckningshavare därtill samtyckt, anstå »till dess inteckningen upphört att

gälla och till följd därav jämväl kan lagligen varda utstruken ur registret».

Ett i viss mån motsvarande spörsmål berördes inom Högsta domstolen vid

granskningen av förslaget till fartygsinteckningslag. C.ivillagen torde — yttrades

det inom domstolen — böra innehålla bestämmelser till förekommande

av att intecknat fartyg avfördes ur registret, med mindre fartyget gått förlorat,

kondemnerats eller upphört att vara svenskt.

I anledning härav upptogs i 2 § sjölagen stadgande, att fartyg, som blivit i

registret infört, ej må därur avföras i annat fall än då fartyget förolyckats,

upphugggits eller annorledes förstörts, eller enligt 258 § sjölagen må anses

förlorat, eller efter timad skada förklaras icke vara iståndsättligt, eller ock

upphört att vara svenskt.

Förevarande problem har fått ökad aktualitet på grund av det förut i

olika sammanhang berörda stadgandet i art. IX i inskrivningskonventionen,

enligt vilket luftfartyg icke, förutom i fall av exekutiv försäljning i enlighet

med bestämmelserna i art. VII, må överföras från nationalitetsregister eller

inskrivningsbok i en fördragsslutande stat till nationalitetsregister eller

inskrivningsbok i annan fördragsslutande stat, med mindre alla innehavare

av inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycka till överförandet.

Denna artikel har, såsom av det föregående framgår, föranlett bestämmelsen

i 24 § i förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg. I motiven

till sagda paragraf uttalas, att det ansetts av systematiska skäl riktigast att

upptaga bestämmelse i detta avseende i såväl inskrivningslagen som den nu

förevarande lagen. I inskrivningslagen såges nämligen problemet närmast ur

inskrivningssynpunkt, under det att i förevarande lag avförandet ur luftfartygsregistret

trädde i förgrunden. Till denna i motiven anlagda synpunkt

kommer att förevarande paragraf går vidare än bestämmelsen i inskrivningslagen;

den åsyftar nämligen även andra fall än begäran av ägaren.

I enlighet med det anförda föreslås därför i 1 i) reva rande paragraf dels alt

intecknat luftfartyg icke må på grund av ägarens begäran eller annan i 9

avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre inleckningshavarcn

20 Biluuuj till riksdagens protokoll 105i). 1 samt. Ar lo.

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

samtycker till åtgärden, men att den omständighet varom fråga är skall anmärkas

i registret, dels ock att anmärkningen icke berör den inskrivna rättigheten.

Under utredningsarbetet har varit under övervägande att härutöver

upptaga ett stadgande angående anmärkningens verkan. Från den praktiska

sakkunskapen har härvid framhållits, att den påföljd av betydelse som här

komme i fråga vore en indragning av nationalitets- och registreringsbeviset,

varigenom fartygets utnyttjande faktiskt omöjliggjordes. Jämföras må stadgandet

i 11 § i förslaget.

Man har förmenat det vara självfallet, att anmärkningen icke kan föranleda

annan till luftfartskonventionen ansluten stat att anse fartyget vara avfört

ur det svenska luftfartygsregistret och förty finna sig oförhindrad att

upptaga fartyget i sitt nationalitetsregister.

En mot 10 § svarande bestämmelse beträffande sådana fartyg, som besväras

av luftpanträtt, har ansetts icke vara påkallad.

11 §.

Denna paragraf svarar i huvudsak mot § 12 andra stycket luftfartsförordningen.

Den överensstämmer i det väsentliga med ett i det remitterade

utkastet upptaget stadgande, mot vilket någon erinran icke framkommit i

remissyttrandena.

En avvikelse från luftfartsförordningen ligger däri, att med hänsyn till

innehållet i 10 § anmärkning enligt sagda paragraf i förevarande avseende

likställts med införing i registret.

Uttrycket i luftfartsförordningen, att beviset i vissa fall skall avlämnas,

har utbytts mot det mera tydliga stadgandet att luftfartsstyrelsen i fall, som

i 9 eller 10 § sägs, skall kvarhålla beviset.

Reglering av frågorna när bevis skall påtecknas eller nytt sådant utställas

eller när bevis skall anses förkommet lärer, om överhuvud behövlig, lämpligen

kunna ske i administrativ ordning.

12 §.

Förevarande paragraf saknar motsvarighet i luftfartsförordningen liksom

ock i det remitterade utkastet. I de anmärkningar som åtföljde utkastet

framhölls emellertid, att man förehaft frågorna om utfärdande av interimistiskt

nationalitets- och registreringsbevis samt om utfärdande av duplikat

av nationalitets- och registreringsbevis, då sannolika skäl förelåge för att

utfärdat bevis förkommit. Det erinrades tillika om ett vid ett nordiskt lufträttsmöte

utarbetat stadgande av det innehållet, att om å utrikes ort luftfartyg

byggls för svensk räkning eller övergått i svensk ägo, i avvaktan på

dess registrering för fartyget finge utfärdas interimistiskt bevis (interimsnationalitetsbevis)

på villkor, tid och sätt, som Konungen bestämde, samt

att fartyget skulle föra beteckning enligt regler, som fastställdes av Konungen.

Något uttalande i denna fråga förekommer icke i remissyttrandena.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

307

Det må anmärkas, att frågan om interimistiskt nationalitetsbevis för sjörättens

del reglerats administrativt genom § 8 kungl. förordningen angående

registrering av svenska fartyg.

Vid förnyat övervägande hava de sakkunniga funnit en regel i huvudsaklig

överensstämmelse med nyssnämnda vid ett nordiskt lufträttsmöte utarbetade

stadgande vara erforderlig för att underlätta att utomlands byggda

eller förvärvade luftfartyg hemföras till riket. Man har emellertid ansett sig

böra utbygga paragrafen i närmare anslutning till de ovan vid 7 § återgivna

art. 17 och 20 i luftfartskonventionen. Det har sålunda förmenats nödvändigt

att i lagen utsäga, att ett interimistiskt nationalitetsbevis förutsätter

en interimistisk registrering här i riket. Sådan skall enligt förslaget få äga

rum endast såvida de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren äro

uppfyllda.

Den interimistiska registreringen har föreslagits skola ske såsom en anteckning

i en särskild avdelning av luftfartygsregistret. De närmare detaljerna

i ämnet, däribland regleringen av frågan om huru länge denna registrering

skall gälla, hava ansetts böra meddelas i administrativ ordning.

Då särskild registrering skall föregå det interimistiska bevisets utfärdande,

har man ansett det mest följdriktigt att beteckna det såsom ett interimistiskt

nationalitets- och registreringsbevis.

Det må beaktas att av praktiska skäl den interimistiska registreringen

måste så anordnas, att det interimistiska beviset kan föreligga redan då

fartyget blir svensk egendom.

För vinnande av överensstämmelse med vad i 7 § första stycket sägs har

i andra stycket av förevarande paragraf uttalats att fartyget under den för

registreringens giltighet bestämda tiden äger svensk nationalitet.

Bestämmelsen i tredje stycket angående märkning av interimistiskt registrerat

fartyg står i nära överensstämmelse med det vid det nordiska lufträttsmölet

utarbetade, ovan berörda stadgandet.

Under de nordiska förhandlingarna har man ansett bestämmelser om utfärdande

av duplikat av nationalitets- och registreringsbevis knappast vara

erforderliga. I varje fall lära sådana bestämmelser, om behövliga, kunna

meddelas i administrativ ordning.

13 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i luftfartsförordningen. I det remitterade

utkastet upptogs emellertid stadgande, att om luftfartyg vore upplåtet med

nyttjanderätt eller innehades på grund av avbetalningsköp, i registret skulle

antecknas innehavarens namn samt de huvudsakliga villkoren för upplåtelsen.

Alternativt ifrågasattes att anteckningen skulle avse innehavarens

namn, beskaffenheten av dennes rätt samt tiden, för vilken den gäller. Därjämte

stadgades anmälningsskyldighet för dem, som slutit avtalet.

Utkastets innehåll har ej föranlett andra uttalanden än rörande avbetalningssäljares

och avbetalningsköpares behörighet att medgiva inteckning.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ett spörsmål som i detta sammanhang torde böra förbigås. Jämföras må

motiven till 8 § förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg.

Under de överläggningar som föregått förslagets utarbetande har enighet

rått om betydelsen av att lagen lämnar besked i detta avseende. Under överläggningarna

har bestämmelsen omredigerats såtillvida, som den uttryckligen

förklaras avse även nyttjanderätt för obestämd tid. Å andra sidan har

man beträffande nyttjanderätt på bestämd tid trott anmälningsplikten kunna

utan större olägenhet inskränkas till fall av upplåtelse för en tid av

minst tre månader.

Det har varit ifrågasatt att bereda nyttjanderättshavare, som enligt paragrafen

fått sin rätt antecknad, skydd mot fartygets avförande ur registret.

Man har emellertid förmenat att beredande av sådant skydd för en rättighet

som icke må inskrivas knappast faller inom området för den nu förevarande

lagen.

Om bärgning och vissa särskilda kostnader.

I § 40 luftfartsförordningen äro för närvarande med varandra sammanförda

två besläktade men dock i viss mån artskilda institut. I paragrafens

första stycke stadgas, att luftfartyg, hemmahörande i stat med vilken Konungen

slutit särskilt avtal i sådant hänseende, vid nedstigning och särskilt

i fall av nöd har rätt till samma hjälpmedel som luftfartyg av svensk nationalitet.

Det är sålunda här fråga om vad numera plägar kallas räddningstjänst

(»search and rescue»).

Andra stycket i paragrafen innehåller att den, som på sjön bärgar luftfartyg

som lidit haveri eller dess last, eller som medverkar till bärgningen,

har rätt att undfå bärgarlön i enlighet med de grunder, som stadgas i sjölagen.

Här åsyftas sålunda det privaträttsliga institutet bärgning.

Bestämmelserna återgå till art. 22 och 23 i den i Paris den 13 oktober

1919 avslutade konventionen angående reglering av internationell luftfart

(Pariskonventionen).

Efter tillkomsten av Pariskonventionen har ett omfattande arbete ägt

rum beträffande båda de förut berörda ämnena. Här skall detta arbete tagas

i betraktande endast såvitt angår det privaträttsliga institutet bärgning.

Den 29 september 1938 avslöts i Bryssel en konvention rörande fastställande

av vissa gemensamma bestämmelser med avseende å assistans och

bärgning av eller genom luftfartyg till havs (»Convention pour 1’unification

de certaines régles relatives ä 1’assistance et au sauvetage des aéronefs ou

par les aéronefs en mer»). Denna konvention har emellertid aldrig trätt i

kraft. Under övervägande har ock varit en konvention rörande bärgning av

luftfartyg till lands.

Det är att förvänta att arbetet med dessa ämnen kommer att i framtiden

fortsättas av ICAO:s juridiska kommitté (Legal Committee). Det må dock

s. 309 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

309

anmärkas, att på grund av sakens natur bärgningsrätten praktiskt sett icke

har tillnärmelsevis samma intresse för luftfarten som beträffande sjöfarten.

En svensk lagstiftning rörande bärgning hade ock näppeligen ifrågakommit,

om det icke gällt att med svensk rätt införliva inskrivningskonventionen.

Denna har nämligen måst taga hänsyn till ämnet vid reglering av,

framför allt, luftfartygsinteckningarnas ställning i förmånsrättsavseende.

Inskrivningskonventionen, som behandlar luftpanträtterna huvudsakligen

i art. IV, upptager såsom paragraf 1 i nämnda artikel ett stadgande, att

därest fordran för ersättning på grund av bärgning av luftfartyg eller för

extraordinära kostnader, som varit oundgängliga för bevarande av sådant

fartyg, enligt lagen i den fördragsslutande stat, där åtgärderna för bärgningen

eller bevarandet avslutades, giver upphov till rättighet som belastar

fartyget, sådan rättighet skall erkännas av de fördragsslutande staterna

med förmånsrätt före alla andra rättigheter i fartyget.

I samband med att utkastet till lag om inskrivning av rättigheter i luftfartyg

remitterades till det praktiska livet ägde — såsom redan förut anförts

— remiss rum jämväl av ett utkast till lag om ändring i vissa delar

av luftfartsförordningen. Detta utkast upptog bland annat dels i § 40 ett

stadgande om räddningstjänst och dels i § 40 a ett antal regler om bärgning.

Dessa regler svarade i huvudsak mot dem som i det nu förevarande förslaget

möta i 14 och 15 §§, 17 § andra stycket samt 18 §. Däremot saknades

stadganden motsvarande 16 § samt 17 § första stycket i förslaget.

1 de förklarande anmärkningar som åtföljde det remitterade utkastet

framhölls att det ansetts lämpligt att även i den svenska interna rätten

upptaga regler om luftpanträtt för bärgarlön och för extraordinära kostnader;

att luftpanträtt synts böra erkännas vare sig bärgningen skedde till

sjöss, på land eller i luften; att liksom på sjörättens område åsyftades jämväl

åtgärder som avsåge ombordvarande gods eller något som hört till fartyget

eller godset; att tveksamhet om regleringen förelåge på vissa punkter;

samt att ledning vid paragrafens avfattning i betydande utsträckning hämtats

från sjölagen.

Vissa hithörande spörsmål hava berörts i remissyttrandena.

I frågan huruvida bärgningsbestämmelserna borde avse mera än bärgning

till sjöss har Aerotransport anfört: Regler om bärgning och bärgarlön

syntes för luftfartens del hava relativt ringa betydelse i jämförelse med

vad som vore fallet med sjöfarten. Regler i fråga om bärgning av luftfartyg

till sjöss funnes redan i luftfartsförordningen. Vad anginge bärgning

till lands av havererat luftfartyg eller åtgärder för dess bevarande kunde

förhållandena uppenbarligen te sig skilda från bärgning av fartyg till sjöss.

Helt syntes nämligen icke kunna uteslutas risken för att åtgärder för bärgning

eller bevarande av ett till lands havererat flygplan igångsattes huvudsakligen

i avsikt att komma i åtnjutande av ersättning därför och utan att

åtgärderna vore av något verkligt värde för ägaren av luftfartyget eller godset.

Korrektiv av något slag däremot syntes önskvärda.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Luftfartsstyrelsen har yttrat att vid bärgning av luftfartyg »på land» bestämmelserna

borde vara tillämpliga allenast då fråga vore om bärgningsföretag

i verklig mening, ett spörsmål som borde bedömas i analogi med

vad som gällde beträffande ett nödställt eller förolyckat motorfordon och

icke ett sjögående fartyg. Enligt styrelsens uppfattning skulle vidare åtgärder,

vilka kunde rubriceras såsom bärgning av luftfartyg, vara uteslutna när

det gällde luftfartyg i luften.

Aerotransport har vidare förordat att den möjlighet, som enligt 224 §

sjölagen tillkommer fartygs befälhavare att genom uttryckligt och befogat

förbud mot bärgningsföretag hindra att bärgarlön utgår, skulle tillkomma

varje representant för fartygets ägare.

Ytterligare har Aerotransport önskat att en i det remitterade utkastet

upptagen bestämmelse, enligt vilken fordringsägaren hade rätt att till säkerhet

för sin fordran kvarhalla vad som bärgats eller bevarats, kompletterades

på sådant sätt att fordringsägarens rätt skulle föreligga endast om säkerhet

icke ställdes för bärgarlönen.

Framhållas må att man, i avvaktan på blivande internationell reglering,

i det störa hela även i förslaget följt sjölagens behandling av bärgningsrätten,

detta så mycket hellre som det internationella lagstiftningsarbetet på

området pekar på att sjörättens regler komma att i det väsentliga bliva källan

för lufträttens bärgningsrätt. Självfallet hava emellertid gjorts vissa,

av sakens natur påkallade avvikelser från sjörätten.

Det må slutligen anmärkas, att man i likhet med vad fallet är beträffande

sladgandena om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet ansett

nu ifrågavarande bestämmelser, vilka uppenbarligen äro av natur att

böra givas såsom civillag, icke lämpligen kunna meddelas i form av ändringar

i luftfartsförordningen. Då avsikten är att dessa bestämmelser liksom

de nyssberörda stadgandena i framtiden skola överföras till den luftfartslag,

som är under utarbetande av de sakkunniga, har man ansett det

lämpligt att upptaga dem i samma lag.

14 §.

Med första stycket må jämföras 224 § första stycket sjölagen.

Man har vid förslagets utarbetande ansett tillräckliga skäl icke föreligga

att från stadgandets tillämpningsområde undantaga bärgning till lands eller

i luften. I båda fallen lärer nämligen det faromoment kunna föreligga,

som är karakteristiskt för att överhuvud en åtgärd skall kunna anses såsom

en bärgningsakt. De sakkunniga ansluta sig alltså icke helt till luftfartsstyrelsens

mening att bärgning av luftfartyg i luften är utesluten, en

mening som icke heller vunnit anslutning under de nordiska överläggningarna.

Däremot måste det naturligen medgivas, att fall av sådan bärgning

rent praktiskt sett måste bliva sällsynta.

Med hänsyn till de på sjörättens område som bekant ofta förekommande

tvisterna, huruvida bärgning eller blott så kallad assistans förelegat, lärer

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

man icke kunna helt avvisa den av Aerotransport befarade risken att åtgärder

igångsättas huvudsakligen i avsikt att komma i åtnjutande av ersättning.

Det av bolaget såsom önskvärt framhållna korrektivet häremot torde

emellertid ligga i att man strängt fasthåller kravet på att verklig bärgning

föreligger eller — såsom det beträffande sjögående fartyg uttryckts i den

sjörättsliga doktrinen — att fartyg hotas av förstöring eller betydande skada,

som det icke är i stånd att självt avvärja, och att faran ligger så nära

att ingen förståndig sjöman skulle avslå den hjälp som må erbjudas.

Såsom korrektiv mot oskälig belastning med bärgarlön lära även verka

dels den på bärgningsrättens område gällande rättsgrundsats, som plägar

uttryckas med orden »no cure — no pay», dels ock vad i tredje stycket av

förevarande paragraf uttalas.

Vad första stycket första och andra punkterna i förslaget innehålla står

i principiell överensstämmelse med 224 § första stycket sjölagen; dock har

på skäl som redan anförts bestämmelsens tillämplighet utsträckts till att

gälla jämväl bärgning på land eller i luften, varjämte en hänvisning upptagits

till 225 och 226 §§ sjölagen.

Tredje punkten är avsedd att giva uttryck för den av inskrivningskonventionen

intagna ståndpunkten att luftpanträtt med förmånsrätt framför

inteckningar må medgivas jämväl för särskilda oundgängliga kostnader, som

någon fått vidkännas för bevarande av luftfartyg eller gods. Att för bestämmande

av storleken av sådan ersättning bärgningsreglerna bliva analogt

tillämpliga har ansetts icke behöva särskilt uttalas.

Stadgandet i andra stycket, att om gods eller något som hört till gods

bärgats eller bevarats, ägaren häftar med det bärgade eller bevarade men

ej svarar personligen, innehåller samma princip som 224 § femte stycket

andra punkten sjölagen.

Sista stycket i förevarande paragraf giver uttryck åt samma tankegång

som 224 § andra stycket sjölagen och torde icke tarva särskild motivering.

15 §.

Stadgandet i första stycket om luftpanträtt för fordran å bärgarlön eller

å ersättning för de i 14 § avsedda kostnaderna samt om prioritetsställningen

i förhållande till andra fordringar står i överensstämmelse med inskrivningskonventionen

art. IV paragraf 1. Jämföras må 267, 269 och 276 §§

sjölagen.

Bestämmelsen i andra stycket är till sin grundsats hämtad från art. IV

paragraf 2 i konventionen, som innehåller att de i artikelns paragraf 1 omförmälda

rättigheterna skola njuta företräde i motsatt ordning mot tidsföljden

av de händelser från vilka de härröra. Det må här erinras om 269 och

276 §§ sjölagen.

Med tredje stycket har avsetts att bereda den till bärgarlön eller till ersättning

för kostnader berättigade en säkerhet, motsvarande den som enligt

229 § sjölagen tillkommer bärgare. Om denna paragraf uttalas i motiven

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

till 1891 års sjölag, att förslaget, med bibehållande av den äldre sjölagens

stadgande att det som bärgats ej finge av ägaren tagas i besittning förr än

bärgarlön blivit gulden eller säkerhet därför ställd, tillika stadgat att bärgat

fartyg ej finge, innan bärgarens anspråk blivit tillfredsställda eller tryggade,

lämna det ställe dit det efter bärgningen förts; av den tillfälliga omständigheten,

huruvida bärgaren befunne sig i faktisk besittning av fartyget eller

icke, borde nämligen ej hans rätt att erhålla säkerhet vara beroende.

16 §.

Såsom redan anförts saknades i det remitterade utkastet motsvarighet till

denna paragraf.

Försäkringsavtalslagens 54 § första stycket första punkten är tillämplig

i fråga om sjöpanträtt endast om panträtten är förbunden med personlig

fordran hos pantens ägare. Denna förutsättning brister på sjörättens område

såtillvida, som man där bibehållit det så kallade exekutionssystemet beträffande

ansvarighet för godsets ägare. Upptagandet av detta system på lufträttens

område har ansetts böra medföra, att 54 § försäkringsavtalslagen

ändras så att dess undantag beträffande sjöpanträtt kommer att avse jämväl

luftpanträtt. Det har förmenats icke böra ifrågakomma att i detta avseende

tillämpa olika regler beträffande sjöpanträtt och luftpanträtt. I enlighet

med denna tankegång har första stycket i denna paragraf fått sin avfattning.

Vad sålunda föreslås står i överensstämmelse med vad förslaget till inskrivningslag

18 § i motsvarande avseende föreskriver. Jämföras må 268

och 278 §§ sjölagen, som innehålla att sjöpanträtten icke omfattar ersättning,

som utgår till redaren eller lastägaren på grund av tagen försäkring.1

Andra stycket i förevarande paragraf står i huvudsaklig överensstämmelse

med 268 § första stycket och 278 § första stycket sjölagen, men avviker,

såsom av det föregående framgår, från vad som föreslagits beträffande inteckning.

17 §.

Redan tidigare har anmärkts, att i det remitterade utkastet motsvarighet

saknades till första stycket i förevarande paragraf. Detta stycke vilar på

samma grund som 270 § första stycket och 277 § andra stycket sjölagen

samt torde icke tarva vidare motivering.

Andra stycket giver i viss omfattning uttryck åt samma tankegång som

277 § första stycket och 280 § sjölagen.

Det framhålles i motiven till sjölagen, att då förmånsrätt i godset genom

dettas lossning komme att upphöra, det vore givet att befälhavare som utan

borgenärens begivande utlämnade godset borde vara borgenären ansvarig för

fordringens betalning, liksom ock att den som med vetskap om fordringen

mottoge godset borde vara underkastad samma ansvarighet. Å andra sidan

1 Angående tolkningen av dessa bestämmelser må hänvisas till lagrådets i NJA II 1936 s.

241 återgivna yttrande.

s. 313 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

313

— fortsättes det — borde icke den obehöriga åtgärden föranleda att borgenären

komrae i en bättre ställning än om godset icke blivit lossat; ansvarigheten

borde vara begränsad till godsets värde i det ögonblick då lossningen

skedde, men den som ville göra gällande en sådan begränsning

borde ock vara skyldig bevisa att värdet då var otillräckligt till fordrans betalning.

I förevarande stycke upptages icke någon bestämmelse om befälhavarens

ansvarighet i åsyftade fall. Detta sammanhänger därmed att i motsats till

förhållandet på sjörättens område särskild vad man plägar kalla quasi-excontractu-ställning

för befälhavaren åtminstone hittills icke erkänts beträffande

lufträtten. Befälhavarens ansvarighet blir därför att bedöma helt

enligt reglerna om utomobligatoriskt skadestånd.

18 §.

Innehållet i denna paragraf är hämtat från art. IV paragraf 4 i inskrivningskonventionen,

enligt vilken de i konventionen upptagna luftpanträtterna

icke må erkännas i andra fördragsslutande stater efter tre månader

från avslutandet av åtgärderna för bärgningen eller bevarandet, med mindre

inom denna tid rättigheten antecknats i inskrivningsboken enligt artikelns

paragraf 3 och överenskommelse träffats om rättighetens belopp eller talan

väckts om rättigheten.

Hänvisas må för övrigt till vad vid 42 § förslaget till lag om inskrivning

av rätt till luftfartyg anförts.

Ansvarsbestämmelser.

19 §.

Enligt § 44 inom. 1 luftfartsförordningen straffas, såvitt nu är i fråga,

den som i anmälan till luftfartygsregistret mot bättre vetande lämnar oriktig

uppgift med böter från och med femtio till och med tiotusen kronor eller,

där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst tre

månader. I mom. 2 i samma paragraf föreskrives att den, som i annat fall

än i mom. 1 sägs gör sig skyldig till förseelse mot någon av de i förordningen

eller med stöd därav meddelade bestämmelserna, straffas med böter

från och med tio till och med ettusen kronor. Jämlikt mom. 3 må straff

enligt luftfartsförordningen ej tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med strängare straff. Mom. 4 innehåller slutligen

en särskild bestämmelse om straff för den som under tid, då han

är ställd under tilltal för förseelse mot förordningen, fortsätter samma förseelse.

I nu förevarande paragraf hava upptagits bestämmelser av samma karaktär

som stadgandena i § 44 mom. 1 och 2 luftfartsförordningen, medan

motsvarighet till § 44 mom. 3 i förordningen meddelas i nästföljande paragraf

och mom. 4 ansetts ej böra föranleda ett däremot svarande stadgande.

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Luftfartygsregistrets centrala betydelse för luftfarten och inteckningsväsendet

torde utgöra tillräcklig grund för att lämnande av oriktig uppgift till

registret under vissa omständigheter skall kunna föranleda frihetsstraff.

Man har emellertid ansett straffmaximum böra höjas till fängelse i ett år

och särskilt straffminimum icke behöva stadgas. I samband därmed har ur

lagrummet borttagits kravet att synnerligen försvårande omständigheter

skola föreligga för att frihetsstraff må ådömas.

Det har förmenats nödvändigt att straffbelägga även sådant lämnande av

oriktig uppgift till registret, som skett av grov oaktsamhet. Ehuru frihetsstraff

här knappast torde komma i fråga, har man ansett sig kunna meddela

ett gemensamt straffbud för samtliga fall av oriktig uppgift till luftfartygsregistret.

Ett enligt de sakkunnigas förmenande ännu allvarligare brott än lämnande

av falsk uppgift till registret utgör framförande av luftfartyg med oriktiga

nationalitets- och registreringsmärken eller utan de märken om vilka stadgas

i förevarande lag, vare sig fråga är om de i 7 § tredje stycket föreskrivna,

med nationalitets- och registreringsbeteckningen överensstämmande märkena

eller om den i 12 § tredje stycket avsedda interimistiska märkningen. Det

behöver icke framhållas vilken grundläggande betydelse märkningen har i

synnerhet när fråga är om internationell luftfart. En ändring av nationalitetsmärkena

kan föranleda att ett luftfartyg behandlas gynnsammare än som

vederbort och medföra, att fartyget undgår en uppmärksamhet som eljest

skulle kommit det till del.

I enlighet med denna uppfattning föreslås att förbrytelse av ifrågavarande

art skall straffas i första hand med fängelse eller straffarbete i högst två år,

medan dagsböter skola få förekomma endast när brottet är ringa.

Tredje stycket i den nu föreslagna paragrafen torde icke tarva närmare

motivering.

20 §.

Såsom vid 19 § anmärkts, motsvarar paragrafen § 44 mom. 3 luftfartsförordningen.

Allmän bestämmelse.

21 §.

Behovet av tillämpningsföreskrifter till ifrågavarande lag har framhållits

flerstädes i det föregående.

Ikraftträdandebestämmelser.

I förslaget upptagna bestämmelser angående lagens ikraftträdande torde

icke påkalla någon motivering.

s. 315 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

315

Förslag- till lag- i anledning av Sveriges tillträde till 1948

års konvention rörande internationellt erkännande av

rätt till luftfartyg.

Av vad i det föregående anförts framgår att inskrivningskonventionens

innehåll i viss utsträckning föreslås införlivat med vår rätt på det sättet,

att dess grundsatser upptagas i den svenska materiella rätten. Samma tanke

ligger till grund för de förslag till följdförfattningar som samtidigt framläggas.

Endast i begränsad omfattning har emellertid ett sådant införlivande kunnat

ske. Detta sammanhänger huvudsakligen därmed, att det på grund

av den stora olikheten mellan de skilda rättssystemen på det område, som

man velat reglera genom konventionen, trots mycket allvarliga på sin tid

av CITEJA gjorda bemödanden icke varit möjligt att skapa en enhetlig

materiell rätt. I följd härav har man slutligen måst nöja sig med en reglering,

som på viktiga punkter blott giver kollisionsnormer. Främst torde böra

anmärkas, att inskrivningskonventionen icke innehåller stadganden rörande

vilka rättigheter i luftfartyg må inskrivas i de fördragsslutande staterna

eller angående det sätt, varpå dessa stater skola anordna sitt inskrivningsväsen

beträffande sådana fartyg, utan blott i fråga om det erkännande vederbörligen

stiftade rättigheter i luftfartyg skola åtnjuta i annan fördragsslutande

stat än den där fartyget är nationalitetsregistrerat.

Införlivandet med svensk rätt av de nyss angivna kollisionsnormerna är

det huvudsakliga syftet med förevarande lag. Ett i viss mån motsvarande

förfaringssätt iakttogs, då 1926 års internationella konvention rörande sjöpanträtt

och fartygshypotek införlivades med den svenska rätten.

I det remitterade utkastet funnos intagna stadganden, som motsvarade

större delen av det nu framlagda förslaget.

Uttalanden rörande det remitterade utkastet hava icke förekommit i remissyttrandena

i annan mån än att luftfartsstyrelsen framställt vissa terminologiska

önskemål. 1

1 §•

Första stycket i denna paragraf bestämmer å vilka staters fartyg lagen är

tillämplig. Det återgiver inskrivningskonventionen art. XI paragraf 1 ävensom

art. XVII, jämförd med art. XXIII.

I paragrafens andra stycke har upptagits innehållet i konventionen art.

XVI. Jämföras må 14 § andra stycket i den föreslagna lagen om inskrivning

av rätt till luftfartyg. Då motsvarighet icke ansetts böra meddelas till den i

sistnämnda lagrum givna föreskriften, att ägareförbehåll till tillbehör ej må

göras gällande mot inteckningshavare, beror detta på att sådant stadgande

förmenats vara mindre väl förenligt med innehållet i konventionens vid nästföljande

paragraf närmare berörda art. II paragraf 2.

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

2 §•

Huvudsyftet med förevarande paragraf är att i erforderlig mån återgiva

innehållet i art. I i inskrivningskonventionen. Enligt paragraf 1 i denna artikel

skola följande rättigheter erkännas internationellt, nämligen

a) äganderätt till luftfartyg,

b) med besittning av luftfartyg förenad rätt att genom köp förvärva fartyget,

c) nyttjanderätt till luftfartyg enligt upplåtelse på minst sex månader,

samt

d) hypotek, »mortgage» och annan liknande rättighet i luftfartyg tillkommen

enligt avtal såsom säkerhet för betalning av gäld.

Av dessa rättigheter omfattar den under a) nämnda äganderätten icke

blott den fulla äganderätten utan även exempelvis säljarens ägareförbehåll

vid avbetalningsköp och långivarens äganderätt vid det amerikanska institutet

»equipinent trust», där långivaren inträder såsom fartygets ägare, medan

låntagaren erhåller nyttjanderätt till fartyget samt rätt att få äganderätten å

sig överlåten när försträckningen är återbetald. Optionsrätten under b) har

upptagits i konventionen med tanke på köparens rätt enligt ett avbetalningskontrakt,

varigenom han fått fartyget överlåtet till nyttjande under ägareförbehåll

för säljaren, och låntagarens rätt enligt »equipment trust» att

framdeles förvärva äganderätten. Den under c) upptagna bestämmelsen om

nyttjanderätt torde icke tarva någon motivering. Vad slutligen beträffar rättigheterna

under d) omfatta de ett flertal olika slag av rättigheter, däribland

inteckning för fordran av den i Sverige kända typen och det uttryckligen

nämnda anglosachsiska, särskilt engelska, »mortgage». Detta sistnämnda institut

har karakteriserats sålunda, att äganderätten överföres på långivaren,

vilken dock icke må tillträda fartyget eller eljest utöva en ägares befogenheter,

såvida ej låntagaren bringar ägarens säkerhet i fara eller underlåter att

i avtalad ordning återbetala försträckningen. Även i sådana fall, där långivaren

kunnat tillträda fartyget och påkalla dess försäljning till gäldens täckande,

har enligt vad som framhållits låntagaren rättighet att inom viss

frist »återköpa» fartyget genom att betala sin skuld.

Art. I paragraf 1 stadgar ytterligare vissa villkor för att däri nämnd rättighet

skall erkännas, nämligen dels att den tillkommit i överensstämmelse med

lagen i den fördragsslutande stat, i vilken luftfartyget var nationalitetsregistrerat

vid tiden för rättighetens tillkomst, och dels att den är vederbörligen

inskriven i en offentlig inskrivningsbok i den fördragsslutande stat, där fartyget

är nationalitetsregistrerat.

Härjämte föreskriver art. I paragraf 1 i ett avslutande stadgande, att rättsenligheten

av en bland flera på varandra följande inskrivningar, vilka gjorts

i skilda fördragsslutande stater, skall bedömas i överensstämmelse med lagen

i den stat där luftfartyget vid tiden för den inskrivningen var nationalitetsregistrerat.

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Paragraf 2 i denna artikel utsäger slutligen, att utan hinder av konventionen

må i fördragsslutande stat annan rättighet i luftfartyg än förut sagts

vinna erkännande; dock må sådan rättighet ej medgivas eller erkännas med

företräde framför rättighet som avses i paragraf 1. Att luftpanträtterna det

oaktat skola erkännas med bästa förmånsrätt framgår av art. IV.

Första stycket i den nu föreslagna paragrafen har fått sin avfattning huvudsakligen

i enlighet med art. I paragraf 1. Man har därvid ansett sig kunna

beteckna de under d) upptagna rättigheterna såsom »panträtt eller annan

sådan rätt till luftfartyg», ett utryck vilket alltså omfattar även en rättighet

som »mortgage».

Till det avslutande stadgandet i art. I paragraf 1 har man emellertid ansett

sig icke behöva upptaga särskild motsvarighet i detta sammanhang med hänsyn

till den allmänna bestämmelsen att rätten skall hava förvärvats enligt

lagen i den fördragsslutande stat i vars nationalitetsregister fartyget var infört

vid förvärvet av rätten.

Ej heller har annan motsvarighet till konventionen art. I paragraf 2 ansetts

påfordrad än orden »före alla andra rättigheter än de i 5 § avsedda». Dessa

ordalag torde giva vid handen, att fartyget kan svara för andra rättigheter

än dem som särskilt nämnas i konventionen. Frågan huruvida de skola erkännas

här i riket eller icke är att bedöma enligt den internationella privaträttens

regler.

I andra stycket av den nu förevarande paragrafen möta bestämmelser vilka

motsvara vissa andra stadganden i konventionen. Första punkten återgiver

sålunda huvudregeln i konventionen art. II paragraf 2, i vilken föreskrives

att såframt icke annorledes bestämmes i konventionen verkan i förhållande

till tredje man av inskrivningen av rättighet, som omförmäles i art. I paragraf

1, skall bestämmas enligt lagen i den fördragsslutande stat där rättigheten

är inskriven.

Vid tillämpningen av denna bestämmelse torde böra beaktas det förhållandet,

att man under förhandlingarna i Bryssel uteslöt ett i ett tidigare förslag

intaget stadgande, enligt vilket invändning om att upplåtaren saknade

erforderlig rätt till fartyget icke kunde framställas mot den som i god tro

från den inskrivne ägaren förvärvat rätt till ett luftfartyg; dock skulle någon

rätt icke kunna giltigt förvärvas på grund av falsk handling, falsk inskrivning

eller registrering eller handling som utfärdats under tvång. Vilken påföljd

detta förhållande hör medföra, är emellertid i viss mån oklart. Å ena

sidan kan göras gällande, att de frågor som eljest skulle hava lösts genom

det uteslutna stadgandet, exempelvis frågan om inskrivningens betydelse vid

godtrosförvärv av rätt till luftfartyg, lämnats helt oreglerade och sålunda äro

överlämnade åt de enskilda staternas avgörande enligt eljest tillämpade internationellt

privaträttsliga regler. Å andra sidan kunna skäl sägas tala för

att sedan stadgandet fått utgå de nyssnämnda frågorna jämlikt den i art. II

paragraf 2 i konventionen uttryckta huvudregeln äro alt bedöma enligt lagen

i den stat där fartyget är registrerat. Vid en rent objektiv tolkning av konventionen

bör måhända visst företräde givas den senare uppfattningen.

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Stadgandet i andra stycket andra punkten är hämtat från konventionen

art. V och har ansetts påkallat särskilt med hänsyn till andra rättigheter än

inteckningar.

3 §•

Stadgandet är föranlett av inskrivningskonventionen art. VI, enligt vilken

vid kvarstad eller skingringsförbud å eller utmätning eller exekutiv försäljning

av (»in case of attachment or sale---in execution», »en cas de saisie

ou de vente forcée») luftfartyg eller rättighet i sådant fartyg fördragsslutande

stat icke skall vara skyldig att till förfång för utsökningsborgenär eller

köpare erkänna upplåtelse eller överlåtelse av rättighet som avses i art. I

paragraf 1, därest den, mot vilken den exekutiva åtgärden är riktad, med

vetskap om denna vidtagit upplåtelsen eller överlåtelsen.

Enligt det samtidigt härmed framlagda förslaget till lag om inskrivning av

rätt till luftfartyg 12 § gäller, att om det upplyses att luftfartyg eller lott däri

tagits i mät före den dag inteckning i fartyget söktes eller samma dag ansökningen

gjordes, ansökningen skall avslås där ej visas att utmätningen upphört

att gälla. Jämlikt 13 och 38 §§ i samma lagförslag har beträffande svenska

luftfartyg i fall av ägarens konkurs stadgats, att om den som medgivit

inteckning i sådant fartyg blivit försatt i konkurs, när inteckningen sökes,

eller ock beslut om egendomsavträde meddelas samma dag som ansökningen

göres, ansökningen skall avslås, samt att, om inteckning kommit att meddelas

trots att konkurs förelåg på sätt nyss angivits, den skall vara utan verkan.

Såsom av motiven till de anförda paragraferna framgår, överensstämma de

nära med 9 och 10 §§ fartygsinteckningslagen.

I fråga om kvarstad och skingringsförbud saknas däremot såväl för sjögående

fartyg som för luftfartyg särskilda regler beträffande den verkan sådan

åtgärd äger i förhållande till ett efter åtgärden gjort rättsförvärv. Enligt

vad inom teorien framhållits lärer liksom beträffande lös egendom i allmänhet

gälla att en av tredje man efter åtgärden förvärvad rätt kan frånkännas

giltighet, om det visas att denne ägde kännedom om den exekutiva åtgärden,

varemot viss tvekan torde förefinnas om tredje mans ställning därest han

var i god tro.

Konventionens förut återgivna artikel innebär, enligt vad förarbetena giva

vid handen, en kompromisslösning, avsedd att giva utsökningsborgenär och

köpare vid exekutiv auktion skydd åtminstone mot svikligt förfarande från

gäldenärens sida.

Då de sakkunniga vid förslagets utarbetande förehaft detta ämne, hava

de icke kunnat undgå att finna artikelns uppbyggnad skäligen främmande

för svensk rättsuppfattning. Särskilt gäller detta den omständigheten, att

hänsyn icke tagits till god eller ond tro hos förvärvaren. Å andra sidan

torde det icke kunna förnekas, att stadgandet kan medföra viss nytta vad

angar utländska luftfartyg. Vid detta förhållande och då det svårligen kan

ifrågakomma att modifiera artikelns innehåll, hava de sakkunniga stannat

för att föreslå att Sverige utnyttjar den möjlighet artikeln erbjuder.

s. 319 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

319

Angående paragrafens innehåll må anmärkas att den i viss mån modifierar

den i 2 § upptagna kollisionsnormen.

Artikeln är, åtminstone enligt sin ordalydelse, inskränkt till förvärv av

luftfartyg eller rättighet i sådant fartyg. En analog tillämpning av stadgandet

å reservdelar torde dock icke vara utesluten.

4 §•

Denna paragraf återgiver innehållet i vissa delar av inskrivningskonventionen

art. X, nämligen paragraf 1, första punkten i paragraf 2 samt paragraf

4. Dessa stadganden äro refererade i motiven till 16 § i förslaget till

lag om inskrivning av rätt till luftfartyg. Första stycket i förevarande paragraf

motsvarar paragraf 1 och första punkten i paragraf 2, medan andra

stycket återgiver paragraf 4. Paragraf 2 andra punkten i artikeln har ansetts

icke böra komma till uttryck annat än i lagen om inskrivning av rätt

till luftfartyg. Bestämmelser svarande mot paragraf 3 i ifrågavarande artikel

föreslås meddelade i utsökningslagen. Jämföras må 16 och 17 §§ i

förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg samt 94 b och 144 §§

i förslaget till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen.

Enligt de i 2 § i det nu förevarande förslaget upptagna principerna torde

den å utländska inskrivningar i här förvarade reservdelar tillämpliga lagen

i regel vara lagen i den stat där fartyget är registrerat eller i fråga om en

från en stat till en annan överförd rättighet lagen i den stat, vars nationalitet

fartyget ägde vid den första inskrivningen. Svensk lagstiftning lärer

därför bliva att tillämpa huvudsakligen beträffande vissa med härstädes

försiggående exekution i reservdelar sammanhängande spörsmål.

Av förarbetena till inskrivningskonventionen torde få anses framgå, att

frågan huruvida den inskrivna rättigheten förfaller vid reservdels bortförande

från ett av inskrivningen besvärat reservdelslager är att besvara

jämlikt exekutionsstatens lag.

5 §.

I detta lagrum meddelas de av inskrivningskonventionen påkallade bestämmelserna

om luftpanträtt. Stadgandena må jämföras med de för här i riket

avslutade åtgärder föreslagna reglerna i samma ämne, nämligen 14—18 §§

i förslaget till lag med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg

samt om bärgning. Dessa regler avse dock tillika luftpanträtt i gods, något

varmed konventionen icke befattar sig.

Första stycket första punkten i förevarande lagrum motsvarar konventionen

art. IV paragraf 1, vars innehåll återgivits i motiven till 42 § i den

föreslagna lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg. Vid avfattningen av

stadgandet har man förmenat det vara lämpligt att i olika avseenden så

nära som möjligt ansluta sig till konventionens ordalydelse. Sålunda har

man icke, såsom i den för svenska förhållanden föreslagna bestämmelsen,

utsagt att det bärgade fartyget skall hava varit förolyckat eller nödställt.

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

Det avgörande för luftpanträttens existens är nämligen huruvida de företagna

åtgärderna medföra sådan rätt enligt lagstiftningen i den stat, där

de bragtes till sitt slut. Man synes därför icke böra uppställa något villkor,

som måhända icke skulle vara förenligt med någon nu eller i framtiden tilllämplig

lag. Ej heller har man uttalat sig i frågan huruvida bärgningen skall

hava ägt rum till sjöss, på land eller i luften, en fråga till vilken enligt vad

konventionens förarbeten giva vid handen envar stat äger full frihet att taga

ståndpunkt.

Vad ovan sagts angående tillämplig lag gäller även beträffande frågan,

huruvida vissa kostnader äro att anse såsom extraordinära och oundgängliga

för bevarande av ett luftfartyg eller icke.

Andra punkten i den nu föreslagna paragrafens första stycke återgiver

konventionen art. IV paragraf 2, för vilken redogörelse lämnats vid 15 §

andra stycket i den föreslagna lagen med vissa bestämmelser om registrering

av luftfartyg samt om bärgning. Stadgandet torde ej tarva närmare motivering.

I andra stycket behandlar den nu förevarande paragrafen innehållet i de

vid 42 § i förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg tidigare

berörda paragraferna 3 och 4 av konventionen art. IV. Den förra av dessa

paragrafer utsäger endast, att en i artikelns paragraf 1 omnämnd rättighet

må antecknas i inskrivningsboken inom tre månader efter avslutandet av

åtgärderna för bärgningen eller bevarandet. Det är här icke fråga om något

slags inskrivning utan endast om en anteckning med syfte att underrätta

intresserade personer.

Paragraf 4 i art. IV uppställer vissa villkor för att de ifrågavarande rättigheterna

skola erkännas i andra fördragsslutande stater efter utgången av

den i paragraf 3 nämnda tiden av tre månader.

Det första av dessa villkor består i att rättigheten skall hava antecknats

i inskrivningsboken i enlighet med paragraf 3. Vid återgivandet av detta

villkor i lagtexten hava de sakkunniga begagnat uttrycket att anteckningen

skall hava avsett »borgenärens anspråk på rätt till fartyget».

Det andra villkoret enligt paragraf 4 är att överenskommelse träffats

om rättighetens belopp eller talan väckts om rättigheten, varvid i sistnämnda

fall lagen i den stat där talan föres skall vara avgörande för de villkor på

vilka tremånadersfristen må avbrytas eller utsträckas.

Tolkningen av nyssnämnda stadgande i vad rör föremålet för talan synes

något oviss. Då olika rättssystem möjligen kunna hava skilda uppfattningar

härutinnan — personlig fordran eller ock, såsom konventionens förarbeten

närmast giva vid handen, själva panträtten, varvid talan torde kunna avse

huruvida panträtt över huvud taget föreligger eller vilket belopp panträtten

omfattar — har man valt den utvägen att beteckna föremålet för talan med

ett neutralt uttryck som nära ansluter sig till konventionstexterna, nämligen

»borgenärens rätt».

Frågan enligt vilken lag skall avgöras, huruvida talan om borgenärens

rätt väckts i laga ordning, är ett ämne, som icke beröres i konventionen

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

i annan mån än genom det nyss återgivna stadgandet angående de villkor

på vilka tremånadersfristen må avbrytas eller utsträckas. Detta stadgande

har ansetts icke behöva komma till uttryck i lagen. Man har därvid förfarit

i överensstämmelse med vad på sin tid ägde rum dels då sjölagen år

1912 ändrades i anledning av att sammanstötnings- och bärgningskonventionerna

införlivades med svensk rätt, dels ock vid 1928 års sjölagsändringår

rörande redareansvar och sjöpanträtt, då det gällde att med vår rätt

införliva, såvitt nu är i fråga, sjöpanträttskonventionen av år 1926. Härvidlag

har man utgått från att i det fall, då här i riket göres gällande luftpanträtt

som skall erkännas enligt konventionen, fråga om preskriptionen avbrutits

vid talan rörande luftpanträtten i den stat, där åtgärderna avslutades,

även utan särskilt stadgande blir att bedöma eniigt lagen i sistsagda

stat.

Det torde icke behöva framhållas, att med föreskriften att talan skall hava

väckts i laga ordning icke avses att kräva viss form därför. Sålunda kan

exempelvis bevakning i konkurs eller hänskjutande under skiljedom verka

preskriptionsavbrytande i de fall, där talan måste eller kan i denna ordning

väckas.

Slutligen torde art. III paragraf 3 i konventionen höra här nämnas. Enligt

denna paragraf skall, därest enligt lagen i en fördragsslutande stat ingivande

av en handling för inskrivning har samma verkan som inskrivning,

sådant ingivande jämväl hava samma verkan vid tillämpningen av inskrivningskonventionen.

Uppenbarligen bör stadgandet i paragrafen bliva tilllämpligt

beträffande anteckningar av nu ifrågavarande art. Jämföras må

42 och 44 §§ i förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg.

6 §•

Enligt inskrivningskonventionen art. VII paragraf 1 gäller såsom huvudregel

att förfarandet vid exekutiv försäljning av luftfartyg bestämmes av lagen

i den fördragsslutande stat där försäljningen sker. Paragraf 2 stadgar

emellertid att vissa bestämmelser skola iakttagas. Tid och plats för försäljningen

skola bestämmas minst sex veckor i förväg. Utsökningsborgenären skall

tillhandahålla domstolen eller annan myndighet varom fråga är bestyrkt utdrag

återgivande de inskrivningar som röra fartyget. Han skall tillika senast

en månad före den fastställda försäljningsdagen låta å den ort, där fartyget

är nationalitetsregistrerat, i enlighet med där tillämplig lag offentliggöra

försäljningen och i rekommenderade brev, om möjligt med luftpost, under

adresser som framgå av inskrivningsboken underrätta fartygets ägare ävensom

innehavare av rättigheter i fartyget, som inskrivits eller enligt art. IV

paragraf 3 antecknats i inskrivningsboken. Vidare stadgas i art. VII paragraf

3 att påföljderna av underlåtenhet att iakttaga föreskrifterna i paragraf 2 bestämmas

av lagen i den fördragsslutande stat där försäljningen äger ruin,

dock med beaktande av att försäljning som sker i strid med föreskrifterna

i sistnämnda paragraf må kunna förklaras ogiltig, såframt inom sex månader

från försäljningen yrkande därom göres av någon som lidit skada till

21 Bihang till riksdagens protokoll 0)55. i saml. Nr 13.

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

följd av att föreskrifterna icke iakttagits. Slutligen handla artikelns paragrafer

4 och 5 om lägsta budet vid exekutiv försäljning med mera, medan dess

paragraf 6 innehåller ett stadgande rörande exekutionskostnader.

Beträffande exekutiv försäljning av reservdelar stadgas i art. X paragraf 3

bland annat att bestämmelserna i art. VII paragraferna 1 och 4 då skola äga

tillämpning. Vidare göres ett undantag från regeln om lägsta budet.

Av de nu refererade stadgandena skall enligt förslaget till lag om ändring

i vissa delar av utsökningslagen flertalet gälla inhemska såväl som utländska

luftfartyg. Enligt nämnda förslag skola regler motsvarande huvuddelen av

art. VII paragraf 2 jämte paragraferna 4, 5 och 6 av samma artikel samt art.

X paragraf 3 upptagas i utsökningslagen. Med hänsyn till gällande bestämmelser

om besvär över domvilla synes särskild motsvarighet till art. VII paragraf

3 icke erfordras.

Ett par stadganden i art. VII paragraf 2 hava emellertid synts icke höra

göras helt tillämpliga å inhemska luftfartyg. Det ena av dessa stadganden

rör anskaffande av gravationsbevis. Medan den i den föreslagna 91 a § andra

stycket utsökningslagen uttryckta, från nuvarande 91 § fjärde stycket övertagna

regeln i fråga om inhemska fartyg innebär att auktionsförrättaren

skall anskaffa gravationsbevis, torde det beträffande utländsk egendom te

sig lämpligast att, såsom konventionen ock stadgar, ålägga borgenären att ingiva

sådant bevis, vilket bör vara åtföljt av styrkt översättning därav. Det

andra åsyftade stadgandet utgöres av den blott för luftfartyg men ej för

reservdelar gällande bestämmelsen, att utsökningsborgenären senast en

månad före försäljningsdagen skall låta kungöra försäljningen å den ort, där

fartyget är registrerat, i enlighet med där tillämplig lag.

I detta sammanhang må anmärkas, att exekution i annan konventionsstats

luftfartyg här i riket torde kunna komma att skilja sig från motsvarande

utsökning i svenskt fartyg bland annat såtillvida, som här eljest okända rättighetstyper

på grund av särskilt 2 § i den nu föreslagna lagen kunna vara att

erkänna i det utländska fartyget. Det har därför ansetts nödvändigt att uttryckligen

föreskriva, att underrättelse om försäljningen skall sändas till

innehavaren av varje i fartyget inskriven rättighet, vilken skall erkännas

enligt den nu förevarande lagen.

De sålunda för utländska fartyg och därtill hörande reservdelar erforderliga

särskilda stadgandena hava upptagits i första stycket av nu förevarande

paragraf.

I de samtidigt härmed föreslagna ändringarna i utsökningslagen har man

i analogi med vad som gäller i fråga om sjögående fartyg beträffande utformningen

av reglerna för förfarandet vid exekutiv auktion å luftfartyg och därtill

hörande reservdelar tagit hänsyn endast till sådana begränsade sakrätter

i luftfartyg, vilka kunna betecknas såsom fordran. Rättigheter vilka icke

kunna så betecknas synas däremot böra beaktas i det nu förevarande lagrummet.

De i sådant hänseende nödiga befunna bestämmelserna hava upptagits i

förevarande paragraf såsom ett andra stycke. I första punkten stadgas i

s. 323 Kontrollera mot PDF

323

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

viss överensstämmelse med den för fast egendom gällande 107 § utsökningslagen,

att även rättigheter, som ej utgöra fordran men som skola erkännas

enligt den nu ifrågavarande lagen, skola upptagas i borgenärsförteckningen.

Vidkommande de i andra och tredje punkterna meddelade bestämmelserna

om vad som skall iakttagas vid den exekutiva försäljningen synes böra framhållas,

att föreskriften om att sådan rättighet, såvida den faller inom lägsta

budet, skall förbehållas vid försäljningen står i överensstämmelse med motsvarande

föreskrift i 113 § utsökningslagen.

Att vid exekution i utländskt luftfartyg utsökningslagens bestämmelser i

olika avseenden icke alltid kunna tillämpas strikt enligt sin ordalydelse ligger

i sakens natur.

7 §•

I denna paragraf och den närmast följande äro huvudsakligen intagna vissa

föreskrifter, som ansetts erforderliga för att konventionens regler om skyddande

av inskrivna rättigheter vid överförande av luftfartyg från en konventionsstat

till en annan skola bliva iakttagna.

De stadganden i konventionen som i detta sammanhang äro av betydelse

utgöras av art. IX och art. II paragraf 3. Den förstnämnda artikeln har återgivits

vid 24 § förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg. Art. II

paragraf 3 medgiver fördragsslutande stat att vägra inskrivning av rättighet,

som icke kan med laga verkan stiftas enligt där gällande lag.

Frågorna om registrering här i riket av fartyg med tidigare utländsk nationalitet,

om villkoren för avförande ur registret av fartyg som häftar för

inskriven rättighet samt om avförande ur inskrivningsbok av inteckning för

överförande till främmande stat äro behandlade i det föregående; bär skola

allenast framhållas 3 och 10 §§ i förslaget till lag med vissa bestämmelser

om registrering av luftfartyg samt om bärgning ävensom 24 § i den föreslagna

lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg. Det återstår emellertid att behandla

frågan om överförande av inskrivning från utländsk inskrivningsbok

till den svenska inskrivningsboken för luftfartyg.

Ett motsvarande ämne var på sin tid föremål för uppmärksamhet vid utarbetandet

av fartygsinteckningslagen. I motiven till dess 39 § uttalade justitieministern,

att det med hänsyn till säkerheten syntes vara av vikt att obegränsad

giltighet ej tillerkändes en inteckning som vidlådde ett från utlandet

inköpt fartyg, helst det ej alltid torde givas någon tillförlitlig utväg

att erhålla kännedom om en dylik intecknings tillvaro. Å andra sidan förmenades

emellertid rederinäringens behov av kredit böra tillgodoses även då

fråga vore om fartygs inköpande från utlandet, så mycket mera som vår

handelsflotta i väsentlig mån rekryterades på detta sätt. Av sådan anledning

syntes en i utlandet meddelad inteckning böra respekteras under så lång tid,

som skäligen kunde erfordras för att inteckningshavaren skulle kunna göra

sin fordran gällande eller förmå fartygets ägare att ersätta den gamla inteckningen

med en här i riket meddelad. På nu angivna grunder vilade de i 39 §

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 13

upptagna föreskrifterna om rätt för den, som innehade en i utlandet meddelad

inteckning, att genast få betalning ur panten samt om panträttens upphörande

efter ett års förlopp från fartygets registrering här i riket.

Det må anmärkas att riksdagen, som gav paragrafen den slutliga lydelsen,

ansåg tiden för utsökningen kunna förkortas från ett år till sex månader.

Vid tillkomsten av lagen den 18 maj 1928 i anledning av Sveriges tillträde

till 1926 års internationella konvention rörande sjöpanträtt och fartygshypotek

överflyttades på hemställan av lagrådet innehållet i 39 § fartygsinteckningslagen

till den nya lagen 1 § andra stycket, därvid man emellertid för

vinnande av största möjliga överensstämmelse med reglerna om sjöpanträtt

återgick till att föreskriva ett år såsom den tid inom vilken rätten skulle

göras gällande.

Vid förslagets utarbetande har man i paragrafens första stycke givit uttryck

åt den uppfattningen, att inteckningshavaren bör äga rätt att även utan

medverkan av fartygsägaren få sin rättighet överförd till den svenska inskrivningsboken.

Den avvikelse, som förslaget i nu förevarande hänseende innehåller

i förhållande till den förut återgivna regleringen på sjörättens område,

har ansetts påkallad av konventionens tidigare berörda stadganden.

Då i stycket helt allmänt talas om inskriven rättighet, beror detta på att

man ansett sig icke böra i lagen taga ståndpunkt till terminologien i den utländska

lagstiftning, som vid överförandet kan komma i fråga.

Det i den föreslagna lagtexten upptagna villkoret för överförande av inskriven

rättighet, att denna skall vara av beskaffenhet att lagligen kunna här

inskrivas, står i överensstämmelse med förut återgivna art. II paragraf 3 i

konventionen.

Av förslagets avfattning framgår, att den nya inskrivningen i verkligheten

utgör endast ett överförande av den gamla till svensk inskrivningsbok. Inskrivning

skall alltså kunna beviljas utan avseende å exempelvis att ägaren

försatts i konkurs eller att fartyget blivit utmätt.

Den i andra stycket första punkten upptagna bestämmelsen vilar i viss

mån på samma tankegång som gjorde sig gällande vid tillkomsten av 39 §

fartygsinteckningslagen. En rättighetshavare, som medgiver överförande till

annan stat av det fartyg vilket är belastat av den honom tillkommande rättigheten,

torde böra hålla sig underrättad om hur överföringsärendet utvecklar

sig och tillse, att hans rätt blir inskriven i vederbörande inskrivningsbok i

den stat till vilken fartyget överföres. Det torde därför icke vara obilligt att

kräva, att rättighetens innehavare för att vara bibehållen vid sin förmånsrätt

skall inom skälig tid efter det fartyget registrerades ansöka om inskrivning

av rättigheten. Vid en avvägning mellan de gamla rättighetshavarnas intressen

och önskvärdheten att nytillkommande kreditgivare icke skola behöva

hållas i ovisshet alltför länge har denna tid ansetts kunna bestämmas till tre

månader.

Andra stycket andra punkten är betingad av innehållet i det vid 2 § återgivna

avslutande stadgandet i konventionen art. I paragraf 1.

s. 325 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition nr 13.

325

8 §.

Paragrafen innehåller vissa företrädesvis formella bestämmelser vidkommande

överföring av främst inskrivning till den svenska inskrivningsboken.

Vid ansökan om registrering av ett förut i främmande stat registrerat

fartyg måste ägaren styrka vilka rättigheter besvära detta samt visa att rättigheternas

innehavare medgivit överförandet. Det har förmenats vara lämpligt

att luftfartsstyrelsen, som sålunda får kännedom om sådana rättigheter,

omedelbart underrättar inskrivningsdomaren om registreringen och de i fartyget

kvarstående rättigheterna. Inskrivningsdomaren synes böra i inskrivningsboken

anmärka att rättigheterna ännu gravera fartyget. Sådan anmärkning

utgör ett skydd för den som överväger att lämna fartygsägaren försträckning

med inteckning i fartyget som säkerhet. I enlighet med denna

tankegång är paragrafens första stycke avfattat.

Andra stycket innehåller bestämmelser i fråga om överförande av anteckning

om luftpanträtt. Art. IX i konventionen avser visserligen icke sådana

anteckningar, men stadgandet har ansetts påkallat med hänsyn till

rent praktiska överväganden.

överföres luftfartyg, som är besvärat av luftpantrält, till annan kontraktsslutande

stat inom den i art. IV paragraf 3 nämnda tiden av tre månader och

innan anteckning om panträtten ägt rum, kan uppenbarligen sådan anteckning

icke verkställas annorstädes än i inskrivningsbok i den stat dit överförandet

sker. Innan anteckningen skett är en kreditgivare lika litet skyddad

mot luftpanträtten som han skulle vara, därest fartyget ej bytt nationalitet.

Har åter luftpanträtten blivit antecknad i inskrivningsboken i den första

staten, skulle den som övervägde att giva ägaren kredit mot inteckningssäkerhet

vara av anteckningen varnad rörande luftpanträttens existens.

Ett överförande av fartyget till annan stat, vilket skulle medföra att den för

fartyget gällande inskrivningsboken icke längre upptoge en tidigare gjord

anteckning, skulle ställa kreditgivare i en sämre ställning än förut. Det

synes följaktligen ligga i den senare statens intresse att till skydd närmast

för egna kreditgivare låta anteckning om luftpanträtten ske även i den nya

inskrivningsboken.

Med nyssnämnda ståndpunkt synes bäst förenligt att låta anteckningen

överföras utan medverkan av panträttshavaren. Då det av det gravationsbevis

rörande fartyget, vilket skall ingivas vid registreringen här i riket, torde

framgå huruvida luftpanträtt i fartyget finnes antecknad, synes det kunna

läggas å luftfartsstyrelsen att underrätta inskrivningsdomaren om sådan anteckning

lika väl som angående kvarstående inskrivningar. En sådan lösning

torde vara att förorda även med hänsyn till panträttens innehavare,

vilken redan i den förra staten iakttagit vad enligt konventionen på honom

ankommer och icke ägt samma möjlighet som innehavaren av en inskriven

rättighet att motsätta sig fartygets överförande.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

De närmare detaljerna rörande förfarandet beträffande såväl första som

andra stycket hava synts böra meddelas i administrativ ordning.

9 §.

Första stycket återgiver konventionen art. XII, enligt vilken bestämmelserna

i konventionen icke begränsa fördragsslutande stats rätt att beträffande

luftfartyg vidtaga alla åtgärder som avses i där gällande lagstiftning

rörande invandring, tull eller luftfart. Enligt vad som framgår av

förarbetena har man ansett det innebära allenast en redaktionell ändring

att ordet »tull» (»customs») upptagits i stället för »smuggling» (»smuggling»).

Främst torde här komma i fråga stadganden att överträdelse av sådan

lagstiftning kan medföra förverkande av luftfartyg eller förklaring att

rätt till sådant fartyg skall upphöra att gälla. Därjämte synas sådana åtgärder

som rätt att meddela startförbud för luftfartyg eller att tvinga fartyg

att landa samt rätt att kvarhålla fartyg för oguldna avgifter böra komma i

betraktande.

I paragrafens andra stycke har upptagits ett stadgande, motsvarande art.

XIII i konventionen, vilken utsäger att konventionen icke skall äga tillämpning

på luftfartyg avsedda för militär-, tull- eller polistjänst. Genom att

upptaga detta stadgande i lagtexten har man valt en annan väg än när vid

olika tillfällen vissa sjörättsliga konventioner införlivades med den svenska

rätten. Att så skett har emellertid ansetts befogat med hänsyn till, framför

allt, att inskrivningskonventionens nu ifrågavarande undantagsbestämmelse

till skillnad från motsvarande bestämmelser i de övriga konventionerna icke

avser samtliga statsfartyg, som äro avsedda att användas uteslutande för

offentligt ändamål.

Den i förslaget upptagna bestämmelsen i fråga om lagens ikraftträdande

torde, lika litet som motsvarande stadgande i förslaget till lag med vissa bestämmelser

om registrering av luftfartyg samt om bärgning och i de efterföljande

lagförslagen, påkalla någon motivering.

Förslag till lag om ändring i vissa delar av liandelsbalken.

I de vid de remitterade utkasten till lagar om inskrivning av rättigheter

i luftfartyg med mera fogade förklarande anmärkningarna lämnades en

översiktlig redogörelse för vissa av de grundläggande principer, efter vilka

löljdförfattningarna vid dittills företagna överväganden ansetts böra uppbyggas,

varjämte vissa specialproblem av särskilt intresse nämndes. Remissyttrandena

hava endast i begränsad utsträckning upptagit de sålunda berörda

frågorna till behandling. I övervägande mån hava de därvid givit de

framlagda principerna en allmänt hållen anslutning. De sakkunniga hava

ansett sig böra omnämna remissyttrandena endast i de avseenden, där yttrandena

innebära kritik av de sakkunnigas ståndpunkt eller innehålla syn
-

s. 327 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 327

punkter som icke framförts eller på samma sätt betonats i de förklarande

anmärkningarna.

10 KAP.

7 §•

Sedan en äldre 7 § i 10 kap. handelsbalken upphävts 1858, insattes vid

1901 års lagstiftning om inteckning i fartyg i det lediga rummet ett stadgande

av innehåll, att fartyg, som är för fordran intecknat eller äger den

dräktighet, att, enligt vad särskilt är stadgat, inteckning däri kan meddelas,

ej må med laga verkan sättas ut som handpant. Det ansågs nämligen av

nöden att förebygga att en fartygsinteckning, som då medförde förmånsrätt

allenast efter 17 kap. 5 § handelsbalken, skulle kunna göras värdelös genom

en efter inteckningens meddelande tillkommen pantsättningsåtgärd, vilken

för panthavaren medförde förmånsrätt enligt 3 § samma kapitel.

När vid lagstiftningen år 1928 om redareansvar och sjöpanträtt förmånsrätten

för fartygsinteckning förbättrades till jämställdhet med förmånsrätten

för handpant, ansågs enligt vad som uttalades i motiven tillräcklig anledning

icke föreligga att för den svenska materiella rättens del upphäva

förbudet mot pantsättning av intecknat eller inteckningsbart fartyg. Pantsättning

av dylikt fartyg syntes nämligen hos oss sakna egentlig betydelse.

Vid sådant förhållande ansågs det icke heller erforderligt att meddela regler

om konkurrens mellan inteckning och handpant.

Enligt det av de sakkunniga framlagda förslaget till lag om inskrivning

av rätt till luftfartyg skall inteckning kunna meddelas i varje luftfartyg som

är infört i luftfartygsregistret. I princip skola enligt vad nu föreslås alla

luftfartyg kunna registreras. Därav torde följa ett behov av att antingen

i analogi med vad som skett på sjörättens område meddela förbud mot

pantsättning av sådant fartyg eller att på annat sätt reglera konkurrens

mellan inteckning och handpant i fråga om luftfartyg. Den förstnämnda

lösningen synes vara att föredraga och jämväl bäst överensstämma med andan

i inskrivningskonventionen sådan den kommit till uttryck i stadgandet

i art. II paragraf 1, att alla inskrivningar avseende visst luftfartyg skola göras

i samma inskrivningsbok.

Ett pantsättningsförbud avseende luftfartyg lärer böra omfatta alla ett

sådant fartygs tillbehör enligt den i 14 § i den föreslagna lagen om inskrivning

av rätt till luftfartyg meddelade definitionen. Giltig handpanträtt till

sådant föremål torde emellertid kunna jämlikt allmänna regler förvärvas i

god tro. Ett stadgande om förbud mot pantsättning av luftfartyg synes följaktligen

icke i alla situationer kunna förebygga konkurrens mellan inteckning

och handpant, men någon reglering utöver vad gällande rätt innehåller

torde icke vara av behovet påkallad.

Även beträffande intecknade reservdelar till luftfartyg torde konkurrens

mellan inteckning och handpant kunna uppkomma. Med hänsyn till den

allmänna omsättningens säkerhet synes ett pantsättningsförbud rörande re
-

s. 328 Kontrollera mot PDF

328 Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

servdelar — vilket väl näppeligen skulle kunna begränsas att gälla intecknade

sådana — knappast komma i fråga. Jämföras må vad i motiven till 17 §

i förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg anföres.

De sakkunniga hava likaledes uppmärksammat möjligheten av konkurrens

mellan inteckning och lösöreköp och övervägt att till förebyggande av

sådan konkurrens med den svenska lagstiftningen införliva ett stadgande,

enligt vilket luftfartyg icke finge göras till föremål för lösöreköp. Sådant

köp av luftfartyg torde nämligen vara oförenligt med den förut återgivna

art. II paragraf 1 i inskrivningskonventionen. Man har emellertid trott sig

finna ett sådant stadgande obehövligt, emedan luftfartyg efter genomförandet

av den föreslagna lagstiftningen om inteckning i sådana fartyg torde

falla utanför lösöreköpsförordningens tillämplighetsområde. Förhållandet

synes härvidlag bliva detsamma som redan nu torde föreligga beträffande

sjögående fartyg av sådan dräktighet, att inteckning däri kan meddelas.

Ehuru sålunda luftfartyg torde komma att falla utom tillämplighetsområdet

för lösöreköpsförordningen, synes så icke bliva fallet i fråga om reservdelar

till sådana fartyg. I den från bankföreningen överlämnade promemorian

har ifrågasatts att utesluta förordningens tillämplighet även beträffande

reservdelar. De sakkunniga hava emellertid av flera grunder _

främst den omständigheten att delarna först i och med inläggandet i ett av

inteckning besvärat lager torde kunna på ett betryggande sätt skiljas från

allehanda föremål, som väl kunna utgöra reservdelar till luftfartyg men som

aven kunna komma till användning på annat sätt, och vidare det i 22 kap.

4 § strafflagen meddelade straffbudet rörande olovligt förfogande — funnit

det icke böra ifrågasättas att särskilt undantaga reservdelar till luftfartyg

från att omfattas av förordningen eller att meddela föreskrifter för fall

av konkurrens mellan lösöreköp och inteckning.

Stadganden rörande konkurrens mellan inteckning i luftfartyg och förlagsinteckning

— ett konfliktfall som på sätt framhållits i Aerotransports

remissyttrande och i den från bankföreningen överlämnade promemorian

icke synes helt otänkbart — hava ej heller ansetts erforderliga. Härvid har

särskilt beaktats att förlagsinteckning är förenad med förmånsrätt allenast

enligt 17 kap. 7 § handelsbalken.

17 KAP.

2 §.

Enligt 15 § i förslaget till lag med vissa bestämmelser om registrering av

luftfartyg samt om bärgning skall luftpanträtt vara förenad med förmånsrätt

framför de i 17 kap. handelsbalken omförmälda fordringarna. Jämföras

må 269 och 276 §§ sjölagen, vilka innehålla motsvarande bestämmelser i

fråga om sjöpanträtt.

Hänvisningen i nu förevarande lagrum har med anledning av det anförda

blivit utvidgad att omfatta även luftpanträtt.

s. 329 Kontrollera mot PDF

329

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

3 §•

Såsom framgår av motiven till 42 § i förslaget till lag om inskrivning av

rätt till luftfartyg och till 2 § i den föreslagna lagen i anledning av Sveriges

tillträde till inskrivningskonventionen skola de till konventionen anslutna

staterna förutom luftpanträtter icke erkänna någon rättighet med förmånsrätt

före de i konventionen art. I paragraf 1 nämnda, däribland inteckning

i luftfartyg. De sakkunniga hava icke funnit anledning att för den interna

svenska rättens del föreslå andra regler rörande den förmånsrätt som skall

vara förenad med sådan inteckning, så mycket mindre som konventionens

regler stå i överensstämmelse med förhållandena inom sjörätten. Ehuru,

såsom vid förslaget till ändring i 10 kap. 7 § handelsbalken framhållits, konkurrens

mellan handpant och luftfartygsinteckning torde kunna föreligga

beträffande tillbehör och reservdelar till luftfartyg, synes med hänsyn till

den svenska rättens regler om godtrosförvärv nämnvärd olägenhet icke vara

att befara av att handpant och panträtt på grund av inteckning ställas jämsides

med varandra.

Andra stycket i förevarande paragraf innehåller för närvarande beträf

fande förmånsrätt för ränta vid fartygsinteckning ett stadgande som står i

överensstämmelse med art. V i inskrivningskonventionen. Enligt denna artikel

omfattar förmånsrätt för rättighet som avses i art. I paragraf 1 d) alla

belopp, för vilka säkerhet ställts, dock att förmånsrätt för ränta icke må

beräknas till högre belopp än som belöper å tiden för den exekutiva åtgärden

och tre år dessförinnan. Stadgandet har föreslagits skola utsträckas att

omfatta även ränta vid inteckning i luftfartyg.

Frågan om det inbördes företrädet mellan flera inteckningar i luftfartyg

har ansetts böra lösas på samma sätt som beträffande inteckning i sjögående

fartyg och fast egendom.

I anslutning till det nu anförda hava de sakkunniga föreslagit vissa ändringar

i andra stycket i förevarande paragraf.

Inskrivningskonventionen innehåller emellertid vissa bestämmelser, som

kunna sägas utgöra undantag från de eljest meddelade reglerna om den med

inteckning i luftfartyg förenade förmånsrätten. Fråga torde vara, huruvida

icke dessa bestämmelser borde föranleda något stadgande i det nu förevarande

lagrummet eller eljest i 17 kap. handelsbalken.

De nu åsyftade bestämmelserna, vilkas tillämpning beträffande den egna

statens luftfartyg dock enligt konventionen art. XI icke är obligatorisk, återfinnas

dels i art. VII paragraf 5, där fråga är om exekutiv försäljning av

luftfartyg, och dels i art. X paragraf 3, som avser försäljning av reservdelar.

Vidkommande luftfartygen gäller enligt art. VII paragraf 4, alt exekutiv

försäljning icke må ske med mindre alla vederbörligen styrkta rättigheter,

vilka enligt konventionen hava förmånsrätt före utsökningsborgenärcns

fordran, täckas av köpeskillingen eller övertagas av köparen. Från

denna regel om ett lägsta bud gives i paragraf 5 av artikeln ett undantag för

det fall att inom den fördragsslutande stat där försäljningen sker genom

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungi. Maj.ts proposition nr 13.

luftfartyg, som besväras av någon i art. I avsedd rättighet till säkerhet för

betalning av gäld, skada tillfogats person eller egendom å jordytan utan

att det föreligger tillräcklig och betryggande försäkring, tagen under närmare

angivna villkor. Den nationella lagen må innehålla, att vid försäljning

av detta luftfartyg eller av ett som tillhör samma ägare och besväras av

liknande samma borgenär tillkommande rättighet dels bestämmelserna i

paragraf 4 skola vara utan verkan såvitt gäller den som lidit skadan eller

hans rättsinnehavare, därest han är utsökningsborgenär, dels ock i art. I avsedd

rättighet, som till säkerhet för betalning av gäld besvärar luftfartyget,

icke må till förfång för den som lidit skadan eller hans rättsinnehavare göras

gällande till högre belopp än 80 procent av försäljningssumman. Därest i

lagen i den stat, där försäljningen skall äga rum, annan begränsning icke

stadgas, skall försäkringen vid tillämpningen av paragraf 5 anses tillräcklig,

därest försäkringssumman svarar mot det värde det luftfartyg utsökningen

avser hade såsom nytt.

Vad reservdelarna beträffar innehåller art. X paragraf 3 till en början att

bland andra bestämmelserna i art. VII paragraf 4 skola äga tillämpning vid

exekutiv försäljning av sådana delar. Hade utsökningsborgenären ej säkerhet

i delarna för sin fordran, skall emellertid sistnämnda paragraf så förstås

att försäljning må ske, därest bud avgives på ett belopp ej understigande

två tredjedelar av reservdelarnas värde, sådant det uppskattats av särskilda

sakkunniga. Vid köpeskillingens fördelning må därjämte vederbörande

myndighet till förmån för utsökningsborgenären begränsa det belopp,

som skall utbetalas till innehavare av rättigheter med bättre förmånsrätt,

till två tredjedelar av köpeskillingen minskad med exekutionskostnaderna.

Såsom av förslaget till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen

framgår, hava de sakkunniga ansett de nu refererade stadgandena i inskrivningskonventionen

böra erhålla motsvarighet i lagstiftningen även beträffande

i Sverige nationalitetsregistrerade luftfartyg. Den nu föreslagna förmånsrättsordningen

kan följaktligen icke hell tillämpas. De berörda stadgandena

i konventionen synas emellertid knappast kunna sägas innehålla

något principiellt undantag från förmansrättsordningen utan allenast vissa

modifikationer vid dennas omsättande i praktiken. Jämföras må här även

13 § i kapitlet. Det torde därför vara tillräckligt att i förevarande paragraf

intaga allenast en hänvisning till utsökningslagen, där utförliga bestämmelser

i varje fall måste meddelas. En sådan hänvisning har föreslagits

skola ingå i lagrummet såsom ett nytt tredje stycke, något som föranleder

en redaktionell jämkning i sista stycket.

16 §.

I lagrummets andra stycke finnes stadgat, såvitt nu är i fråga, att därest

intecknad fast egendom under konkurs trots utbud å exekutiv auktion

icke blivit såld, inteckningshavare som äskat försäljningen eller som har

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

sämre förmånsrätt än denne äge njuta betalning för sin fordran såsom

oprioriterad borgenär utan hinder av att den fasta egendomen fortfarande

häftar för fordringen; har den bjudna köpeskillingen lämnat tillgång till

betalning av någon del av den fordran till vars gäldande försäljning skolat

ske, äge fordringens innehavare allenast för återstoden den rätt nu sagts.

Vid 3 § i nu förevarande kapitel har återgivits inskrivningskonventionens

i art. VII paragraf 4 meddelade stadgande om ett lägsta bud, ett stadgande

som enligt det av de sakkunniga framlagda förslaget till lag om ändring i

vissa delar av utsökningslagen ansetts böra tillämpas även beträffande

svenska luftfartyg. En följd härav är att det liksom i fråga om fast egendom

kan inträffa, att en konkurs måste avslutas utan att försäljning av

ett i konkursboet ingående intecknat luftfartyg kommit till stånd. Även beträffande

reservdelar är detta tänkbart ehuru mindre sannolikt.

Vad nu anförts torde böra föranleda att förevarande paragrafs andra

stycke jämkas till att avse även intecknade luftfartyg och reservdelar.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen

den 4 mars 1862 (nr 10) om tioårig preskription

och om kallelse å okända borgenärer.

I detta lagrum meddelas en bestämmelse, enligt vilken borgenärer med

panträtt i viss egendom skola vara bibehållna vid sin rätt att njuta betalning

ur denna egendom, ändå att de ej angiva sin fordran efter kallelse å

okända borgenärer. Bland dessa borgenärer nämnas innehavare av inteckning

i fast egendom och i fartyg. Anledning synes saknas att frånkänna den,

vilkens fordran är intecknad i luftfartyg, motsvarande förmån. Med hänsyn

till lagrummets avfattning torde reservdelar icke behöva särskilt nämnas.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen

den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal.

I förslaget till lag med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg

samt om bärgning, 14 § andra stycket, hava de sakkunniga funnit sig böra

följa den i 224 § femte stycket andra punkten sjölagen upptagna principen

att ägaren av bärgat gods eller något som hört till detta icke personligen

utan endast med det bärgade häftar för bärgarlönen. Detta har ansetts

böra medföra, att det i första stycket i förevarande lagrum meddelade undantaget

för sjöpanträtt som icke är förbunden med personlig fordran hos

pantens ägare utsträckes att omfatta jämväl luftpanträtt vilken ej är förenad

med sådan fordran.

Förslag till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen.

Inskrivningskonventionen innehåller i art. VII regler om exekutiv försäljning

av luftfartyg och i art. X paragraf 3 föreskrifter om bur sådan för
-

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

säljning skall tillgå, när fråga är om reservdelar som besväras av inteckning

i luftfartyg. En redogörelse för det huvudsakliga innehållet i dessa stadganden

har lämnats vid 6 § i förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde

till inskrivningskonventionen.

De sakkunniga hava ansett avsevärda fördelar vara förbundna med att

man såvitt möjligt tillämpar samma bestämmelser vid exekution i svenskt

luftfartyg som när det fartyg, vilket är föremål för utsökningen, hör hemma

i annan till inskrivningskonventionen ansluten stat eller eljest är utländskt.

62 §.

I samband med 1912 års lagstiftning om exekution i fast egendom vidtogs

den ändringen i den dittills i 62 och 63 §§ ulsökningslagen stadgade

utmätningsordningen, att fast egendom sist skulle tagas i anspråk, där ej

borgenär och gäldenär annorlunda sämjdes. I motiven till ändringen framhölls,

att borgenären i allmänhet torde inskränka sig till att överlämna till

utmätningsmannen det utslag, som skulle verkställas, utan att uttala någon

önskan om utmätning av viss tillgång, så ock att utmätningssökanden,

om fast egendom utmättes men försäljning ej konnne till stånd på grund

av att den bjudna köpeskillingen ej uppnådde lägsta budet, hade att själv

betala kostnaderna i ärendet, något som innebure en direkt olägenhet för

honom. Vid sådant förhållande vore det billigt, ej mindre att före den fasta

egendomen alla övriga tillgångar, som kunde bliva föremål för utmätning,

finge tagas i anspråk, än även — något som har avseende å det i 63 § intagna

stadgandet —- att en borgenär, som icke vore inteckningshavare, själv

finge avgöra huruvida ett exekutionsförfarande mot gäldenären tillhörig

fast egendom skulle inledas, och att således utmätning av sådan egendom

ej ägde rum utan särskild begäran av sökanden.

Med den av de sakkunniga föreslagna anordningen i fråga om exekutiv

försäljning av luftfartyg, där systemet med ett lägsta bud införts, torde de

nu anförda skälen bliva i lika mån tillämpliga å luftfartyg. Det har därför

föreslagits att i 62 § första stycket jämställa sådant fartyg med fast

egendom. Önskvärdheten att icke göra bestämmelserna onödigt invecklade

har medfört att man ej velat stadga någon skillnad i utmätningsordningen

mellan fast egendom och luftfartyg.

Med hänsyn till de särskilda regierna om beräkning av lägsta budet och

om fördelning av köpeskillingen vid exekution i reservdelar hava sådana

delar ansetts ej böra i utmätningsordningen skiljas från lösören i allmänhet.

Jämföras må 94 b § tredje stycket och 144 § andra stycket i förevarande

lagförslag.

Beträffande andra stycket i den nu till behandling föreliggande paragrafen

hava de sakkunniga ansett luftfartyg samt jämväl reservdelar till sådant

fartyg böra jämställas med fast egendom.

I andra stycket har med intecknad fordran likställts fordran som är förenad

med luftpanträtt i fartyg, men däremot icke en med luftpanträtt i gods

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

333

förenad fordran, för vilken ägaren enligt 14 § andra stycket förslaget till

lag med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om bärgning

svarar endast med godset.

63 §.

Av skäl som anförts vid 62 § har man förmenat, att därest egendomen

icke på grund av inteckning häftar för utmätningsfordringen, luftfartyg

lika litet som fastighet må utmätas utan särskild begäran av borgenären.

Med hänsyn till de i 94 b § tredje stycket och 144 § andra stycket i förslaget

upptagna reglerna har förevarande paragraf däremot ansetts icke böra

utsträckas att gälla reservdelar till luftfartyg. Även där utmätningsfordringen

är förenad med luftpanträtt i fartyget synes detta böra få utmätas utan

särskild begäran.

66 §.

Vid tillkomsten av fartygsinteckningslagen fanns nödigt, att i överensstämmelse

med vad jämlikt 78 § utsökningslagen gäller i fråga om fastighet,

för tillgodoseende av inteckningshavares rätt stadga att särskild exekution

ej finge äga rum å tillbehör till sjögående fartyg. Man har nu ansett

det erforderligt att meddela ett motsvarande stadgande beträffande tillbehör

till luftfartyg, vilka angivas i den föreslagna 14 § lagen om inskrivning

av rätt till luftfartyg.

I detta sammanhang bör hänsyn tagas även till intecknade reservdelar.

Till en början framställer sig härvid frågan huruvida utmätning av enstaka

reservdel ur ett lager av sådana bör tillåtas. Ett ovillkorligt förbud mot

sådan utmätning har ansetts mindre lämpligt. Utmätningen avser måhända

en obetydlig fordran, som kan förväntas bliva gottgjord vid försäljning

av en enda i reservdelslagret ingående del. Då emellertid i vissa fall uttagande

av enstaka delar ur lagret torde kunna medföra att de kvarvarande

delarnas värde minskas av den anledningen att lagrets sammansättning blir

mindre tillfredsställande, har man förmenat att utmätning av särskild del

icke bör få ske utan inteckningshavarens samtycke. Ett stadgande i sådan

riktning har upptagits i förevarande paragraf såsom ett andra stycke.

Ett annat spörsmål är huruvida reservdelar må utmätas utan att samtidigt

ett eller flera med dessa gemensamt intecknade luftfartyg tagas i mät

eller huruvida fartyg må utmätas utan samtidigt ianspråktagande av reservdelar

som omfattas av samma inteckning. Det torde vara klart att ett lager

av reservdelar till ett luftfartyg intar en mera självständig ställning än

fartygets tillbehör. Vidare torde man böra beakta den omständigheten, att

ett reservdelslager ofta är upplagt till bruk för flera luftfartyg och följaktligen

kan beräknas bliva intecknat tillsammans med fartygen. Då särskild

exekution i ett av flera gemensamt intecknade luftfartyg är tillåten, kan ett

reservdelslager icke följa både det utmätta luftfartyget och det eller de kvarvarande

utan en tvångsvis gjord uppdelning, något som ansetts icke böra

komma i fråga. Tillräcklig anledning att stadga alt utmätning av luftfartyg

skall omfatta med fartyget gemensamt intecknade reservdelar eller omvänt

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

har därför ansetts icke föreligga. Borgenärens intresse av att så förmånligt

pris som möjligt bjudes vid exekutiv försäljning torde utgöra tillräcklig garanti

mot ogynnsamma kombinationer av utmätt och icke utmätt egendom.

71 §.

Med hänsyn till möjligheten att luftpanträtt — vilken ej bibehålies vid

den exekutiva försäljningen men äger bästa förmånsrätt — kan föreligga

beträffande sådant å luftfartyg varande gods, vilket lämnats såsom handpant,

har gods i luftfartyg ansetts höra, i likhet med sjögående fartyg och

gods i sådant fartyg, undantagas från den i första stycket i förevarande lagrum

uttryckta regel, som eljest gäller i fråga om panträtt med besittning

till lös egendom.

I förevarande lagrum har beaktats det förhållandet, att vid exekutiv försäljning

av luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg enligt den föreslagna

lydelsen av lagens 5 kap. rättigheter med bättre förmånsrätt än utsökningsfordringen

i princip skola tillgodoses före denna fordran och att försäljning

i regel icke må komma till stånd om så ej kan ske. I viss analogi

med 80 § utsökningslagen torde det lämpligaste förfarandet härvidlag vara

att man i ett särskilt stycke beträffande luftpanträtt i fartyg eller med luftfartygsinteckning

förenad panträtt föreskriver att om bibehållande av sådan

rätt vid egendomens utbjudande till försäljning stadgas i 5 kap.

Den i nuvarande andra stycket i paragrafen beträffande inteckning i fast

egendom, vilken av fastighetsägaren lämnats som pant, givna bestämmelsen

att icke inteckningen utan ägarehypoteket skall utmätas, har ansetts böra erhålla

motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i luftfartyg eller i reservdelar

till sådant fartyg.

73 §.

Lagrummet lämnar vissa föreskrifter rörande den skyldighet att uppteckna

och värdera lös egendom, som åligger utmätningsmannen. Det har beträffande

fast egendom motsvarighet i 79 § utsökningslagen.

Beträffande utmätning av sjögående fartyg och gods i sådant fartyg meddelas

i andra stycket särskilda bestämmelser, vilka emellertid, såsom i doktrinen

framhållits, äro avfattade under det antagande, att fartyget icke är i

ägarens omedelbara besittning utan i befälhavarens; är det förra fallet, till

exempel fartyget upplagt samt befälhavare ej utsedd, skall vad som stadgas

om befälhavaren tillämpas på fartygets innehavare. De sakkunniga hava funnit

det ändamålsenligt att låta dessa bestämmelser i tillämpliga delar gälla

i fråga om utmätning av luftfartyg eller gods i sådant fartyg. Den nyss återgivna

i doktrinen framhållna iakttagelsen torde vid sådan tillämpning äga än

större betydelse bland annat med hänsyn till att luftfartygsbefälhavaren icke

innehar samma ställning som befälhavaren å ett sjögående fartyg.

I detta sammanhang har till prövning upptagits ett spörsmål rörande värdering

av utmätta reservdelar. Inskrivningskonventionen art. X paragraf 3

medgiver, såsom anförts i motiven till förslaget till ändring i 17 kap. 3 §

handelsbalken, viss möjlighet till bestämmande av ett lägsta bud, motsva
-

s. 335 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

335

rande två tredjedelar av reservdelarnas värde sådant det uppskattats av

särskilda sakkunniga. Enligt artikeln skola dessa sakkunniga utses av den

för försäljningen ansvariga myndigheten. De sakkunniga hava förmenat,

att därest värderingen i fråga om intecknade reservdelar till luftfartyg liksom

beträffande annan lös egendom verkställes av sakkunniga utsedda av

utmätningsmannen, konventionens krav måste anses vara uppfyllda. En

erinran om skyldigheten att i dessa fall anlita sakkunniga har insatts i första

stycket.

74 §.

I tredje stycket av denna paragraf lämnas närmare föreskrifter om utmätning

av ägarehypotek. En i stycket förekommande hänvisning till kungl.

förordningen angående inteckning i fast egendom har ansetts böra utvidgas

att omfatta även den föreslagna lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg.

85 §.

Där överexekutor skall förrätta auktionen, förordna auktionsförrättare

eller bestämma var auktionen skall hållas, bör han så snart som möjligt

bliva underrättad om den skedda utmätningen eller därmed jämförlig åtgärd.

Vidare är det av vikt, att utmätning med det snaraste antecknas i

inskrivningsboken och därmed bringas till deras kännedom, som lämnat eller

överväga att lämna lån mot säkerhet i inteckning. För sådant ändamål bör

den som för inskrivningsboken underrättas. Sådan underrättelse bör ske

även vid framställning om exekutiv försäljning av egendom som ingår i

konkursbo; om själva konkursen underrättas inskrivningsdomaren i annan

ordning.

Regler av nu angiven art äro beträffande fast egendom och sjögående fartyg

meddelade i förevarande paragraf. De hava utbyggts till att omfatta

även luftfartyg jämte intecknade reservdelar. Beträffande nu nämnd egendom

skall nämligen jämlikt det föreslagna femte stycket i lagens 90 § gälla,

att auktionen skall förrättas av överexekutor eller särskild, av överexekutor

förordnad auktionsförrättare.

Det har ansetts vara av betydelse att även luftfartsstyrelsen erhåller kännedom

om ärendet.

I det nuvarande fjärde, enligt förslaget femte stycket hava orden »förordnande,

som i 28 § sägs», ansetts böra utbytas mot »dom eller utslag, varigenom

intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom». Ändringen

är av helt formell natur.

87 §.

Sedan utmätningsförfarande i fråga om fast egendom inletts, hava vissa

rättsägare med förmånsrätt efter utmätningssökanden, bland dem inteckningshavare,

jämlikt förevarande paragraf möjlighet att lösa ut utmätningssökanden

och i dennes ställe inträda såsom sökande till förrättningen. Den

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

utlösande rättsägaren får därigenom tillfälle exempelvis att få förrättningen

nedlagd eller exekutionen uppskjuten till en lämpligare tidpunkt.

Inteckning i luftfartyg har föreslagits medföra bättre förmånsrätt än utmätning.

Vissa borgenärer kunna emellertid enligt vad nedan föreslås vid

exekution till sin förmån åberopa regler om undantag från täckningsprincipen.

I sådant fall kan inteckningshavarens rätt vara beroende av försäljningen.

På grund av det anförda hava de sakkunniga ansett att i nu förevarande

avseende inteckning i luftfartyg bör jämställas med fastighetsinteckning.

88 §.

Man har förmenat övervägande skäl tala för att jämväl i avseende å luftfartyg

och intecknade reservdelar till sådant fartyg föreskriva anmälnings

skyldighet för utmätningsman eller överexekutor om upphävd utmätning med

mera. Jämföras må 85 § i förevarande lag.

90 §.

Det har ansetts att på grund av den förhållandevis invecklade karaktären

av reglerna rörande exekutiv försäljning av luftfartyg jämte reservdelar sådan

försäljning och därefter följande fördelning av köpeskilling bör företagas

av den, på vilken det ankommer att utföra motsvarande åligganden i

fråga om fast egendom. Att härvidlag göra skillnad mellan olika kategorier

av luftfartyg har synts icke böra komma i fråga.

Jämlikt 97 och 98 §§ utsökningslagen skall auktion å utmätt fast egendom

förrättas av överexekutor, dock att denne må förordna särskild förrättningsman

att hålla auktion å landet, när den skall hållas på annat ställe än landskansli.

En motsvarighet till dessa bestämmelser har föreslagits skola tillläggas

det lagrum, varom nu är fråga. Man har därvid ansett det av ordalagen

framgå, att auktionsförrättaren vid utfärdandet av kungörelse om

auktionen skall iakttaga jämväl vad i första stycket av förevarande paragraf

stadgas.

91 §.

Bestämmelser om när kungörelse angående exekutiv försäljning av lös

egendom skall ske och i vilken mån särskilda meddelanden om auktionen

skola sändas, så ock om de förberedande åtgärder, vilka eljest ankomma på

auktionsförrättaren, givas nu i 91 §. Motsvarande föreskrifter i fråga om

luftfartyg och därtill hörande reservdelar ävensom beträffande gods i luftfartyg

hava ansetts böra meddelas i detta sammanhang. På grund av materialets

omfattning har det emellertid synts lämpligt att i nu förevarande

paragraf upptaga allenast bestämmelser om kungörelser och meddelanden,

medan de nu i andra och fjärde styckena förekommande stadgandena om

övriga åtgärder överflyttats till en ny paragraf, betecknad 91 a §.

s. 337 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

337

I motiven till 6 § i den föreslagna lagen i anledning av Sveriges tillträde

till inskrivningskonventionen har redogörelse lämnats för konventionens i

dess art. VII paragraferna 1 och 2 samt art. X paragraf 3 upptagna stadganden

i nu förevarande ämne. De allenast för andra konventionsstaters fartyg

tillämpliga reglerna hava föreslagits skola upptagas i nämnda 6 §.

Vid inarbetandet i utsökningslagen av de av konventionen föranledda bestämmelserna

torde det till en början vara lämpligt att föreskriva, att kungörelsen

om försäljningen skall ske minst sex veckor före auktionen. Offentliggörandet

har ansetts böra äga rum icke blott genom de i 90 § första stycket

nämnda åtgärderna utan även, liksom i fråga om sjögående fartyg, genom

tillkännagivande i allmänna tidningarna. De i konventionen föreskrivna särskilda

meddelandena skola sändas minst en månad före auktionen. Sådant

meddelande skall sändas till borgenären, även om han ej bar panträtt i fartyget.

Endast beträffande inskrivna och antecknade rättigheter förutsätter konventionen

att särskilda meddelanden om den utsatta exekutiva försäljningen

skola sändas till rättighetens innehavare. Däremot föreskriver icke konventionen

att sådan innehavare av en med luftpanträtt i fartyget förenad fordran,

som ännu icke begärt anteckning om sin rättighet i inskrivningsboken,

skall få särskild kallelse. Det torde emellertid få anses lämpligt, att i den

mån sådan rättsinnehavare blivit känd, vare sig genom utmätningsmannens

undersökning enligt 73 § utsökningslagen med nu föreslagen ändring eller

på annat sätt, även han blir särskilt underrättad. Vinnes kunskap om sådan

luftpanträtt senare än en månad före auktionen, synes för detta fall böra

föreskrivas att underrättelsen skall avsändas genast efter det upplysning om

rättighetshavaren vunnits.

Enligt konventionen skall det åligga utmätningssökanden att ombesörja

kungörelser och kallelser. Det synes emellertid vara mera överensstämmande

med det i utsökningslagen angivna systemet, vilket jämlikt 101 och 103 §§

gäller även vid exekutiv försäljning av fast egendom, att låta auktionsförrättaren

ansvara för dessa åligganden. En sådan lösning, vilken torde vara

att föredraga även med hänsyn till att därvid auktionsförrättaren kan följa

kungörelseförfarandet, synes icke stå i strid med konventionens principer.

Konventionens föreskrift att de särskilda rekommenderade kallelsebreven

om möjligt skola sändas med luftpost har ansetts böra tillämpas endast i

fråga om försändelser till utrikes ort.

I det nuvarande tredje stycket av förevarande paragraf finnes beträffande

fartyg eller gods i fartyg upptaget stadgande att kungörelsen skall innehålla

bland annat att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i

utmätt fartyg hava inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta, hava

att anmäla sådant hos auktionsförrättaren före auktionen. Härmed må jämföras

139 § utsökningslagen. Motsvarande regler vid försäljning av fast

egendom finnas i utsökningslagen intagna i 103 g, jämförd med 107 §.

De sakkunniga hava ansett bestämmelser av nu angivet slag böra meddelas

även beträffande kungörelse om exekutiv auktion å luftfartyg. Visserligen

22 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

framgå de med inteckning i luftfartyg förenade fordringarna av gravationsbeviset

och kunna till följd härav utan svårighet upptagas i borgenärsförteckningen

och respekteras vid auktionen. Inteckningshavare lärer emellertid

ändock hava intresse att närvara vid auktionen för att i olika avseenden

bevaka sin rätt.

Då gravationsbeviset åtminstone i regel icke torde angiva det belopp vartill

en med luftpanträtt förenad fordran uppgår, måste man för att en sådan

fordran skall kunna upptagas i borgenärsförteckningen kräva att fordringen

anmäles före auktionen, varvid utredning kan förebringas om fordringens

belopp.

Förutom utmätningssökande, innehavare av fordran förenad med luftpanträtt

och inteckningshavare torde vid utmätt luftfartygs försäljning i analogi

med vad som gäller vid auktion å sjögående fartyg även borgenär med

retentionsrätt böra tillerkännas rätt till utdelning ur köpeskillingen. Vid

konkurs synes vidare, i viss överensstämmelse med vad som gäller i fråga

om försäljning av fast egendom och sjögående fartyg, borgenär med förmånsrätt

enligt 17 kap. 4 § handelsbalken samt konkursboet beträffande

fordran för kostnad eller arvode för egendomens förvaltning böra äga rätt

till sådan utdelning. Vidkommande de nu angivna fallen torde anmälan

från borgenären vara erforderlig, men skyldighet att sända särskild underrättelse

om auktionen lärer icke böra införas.

Med hänsyn till vad nu anförts har man ansett kungörelsen böra innehålla,

att den som har fordran, för vilken fartyget häftar eller han eljest

må njuta betalning ur köpeskillingen, äger att bevaka sin rätt vid auktionen.

I detta sammanhang har övervägts huruvida i fråga om försäljning av

luftfartyg föreskrift bör givas motsvarande det beträffande fast egendom

i 102 § meddelade stadgandet om att auktionsförrättaren, där så prövas nödigt,

äger utsätta särskilt sammanträde för förhandling om rättsägares

anspråk och villkoren för försäljningen. Förhållandena vid exekutiv försäljning

av luftfartyg torde nämligen mången gång vara skäligen invecklade,

och auktionsförrättaren kan behöva rådrum för att taga ställning till uppkommande

spörsmål. Då emellertid vid försäljning av sjögående fartyg, där

bland annat allehanda svårbedömda sjöpanträtter kunna göras gällande, möjlighet

saknas att hålla sådant särskilt borgenärssammanträde, har tillfälle

därtill ej heller ansetts böra beredas i nu förevarande fall.

Reglerna om kungörande av exekutiv auktion torde i och för sig kunna

göras enklare i fråga om intecknade reservdelar än beträffande luftfartyg.

Konventionen art. VII paragraf 2 gäller nämligen icke vid försäljning av

reservdelar. Såsom borgenär kan här innehavare av luftpanträtt icke uppträda.

Särskilt som det synes vara av visst värde att reglerna icke göras

alltför invecklade, har det emellertid föreslagits att samma bestämmelser

skola tillämpas, vare sig auktionen avser luftfartyg eller gäller intecknade

reservdelar.

Skall gods i luftfartyg säljas exekutivt, har kungörelsen ansetts böra innehålla

en uppmaning till de borgenärer, som äga rätt till betalning ur köpe
-

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

skillingen för godset, att anmäla sina anspråk. Innehavare av luftpanträtter

skola jämte borgenären och godsets ägare särskilt underrättas. Kungörelsen

torde icke behöva utfärdas tidigare än tre veckor före auktionen och de

direkta meddelandena synas böra sändas samtidigt.

Därest godsets beskaffenhet påfordrar snabb försäljning torde 90 § andra

stycket utsökningslagen vara tillämpligt.

91a §.

Man har ansett att de nu i 91 § andra och fjärde styckena utsökningslagen

upptagna bestämmelserna borde utsträckas att gälla även exekutiv försäljning

av luftfartyg och intecknade reservdelar. Detta gäller såväl föreskriften

i andra stycket, att utmätningsmannen skall låta bryta ut ett utmätt ägarehypotek,

som stadgandet i fjärde stycket, enligt vilket auktionsförrältaren

skall anskaffa gravationsbevis rörande det som utmätts. Beträffande luftfartyg

och därtill hörande reservdelar torde kungörelsen kunna utfärdas

innan gravationsbeviset föreligger. Beviset synes emellertid behöva vara anskaffat,

innan de särskilda underrättelserna sändas ut.

Utbrytning av ägarehypotek kan beträffande vissa fall av gemensam inteckning

i luftfartyg eller vid utmätning av enstaka reservdelar knappast

komma i fråga.

94 §.

I 94 och 95 §§ utsökningslagen meddelas de särskilda bestämmelser, som

angå auktion å de större eller eljest registrerade fartygen. Av dessa lagrum

omfattar det senare huvudsakligen stadgandena om hur köpeskillingen skall

gäldas och om förfarandet när inroparen brister härutinnan. Föreskrifterna

för själva försäljningen äro sammanförda i 94 §. Vid det förhållandet att

en beaktansvärd parallell föreligger mellan försäljning av fartyg och försäljning

av luftfartyg synas i sistnämnda paragraf ■— som med nödvändighet

måste uppdelas på flera -—- böra inarbetas de regler, som skola gälla vid

försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar. Beträffande försäljning

av gods i luftfartyg torde däremot, lika litet som då fråga är om gods i sjögående

fartyg, särregler i nu ifrågavarande avseende erfordras.

Med hänsyn till, bland annat, ägarehypoteket torde föreskrifter om borgenärsförteckning

icke kunna undvaras i fråga om exekutiv försäljning av

luftfartyg jämte därtill hörande intecknade reservdelar. Försäljningen synes

i sina huvuddrag böra förlöpa på samma sätt som auktion å fast egendom.

De sakkunniga hava därför föreslagit bestämmelser om försäljningen som i

huvudsak anknyta till de beträffande fast egendom givna stadgandena.

Den föreslagna 94 § omfattar de föreskrifter som ansetts böra bliva gemensamma

för sjögående fartyg och luftfartyg, ehuru paragrafens andra

stycke beträffande luftfartyg innebär ett avsteg från den kronologiska ordningen.

Med paragrafen må jämföras de i fråga om fast egendom gällande

106, 119 och 129 §§ utsökningslagen. Beträffande första stycket bör nämnas,

att man i enkelhetens intresse ansett sig ej böra i fråga om exekution i sjö
-

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

gående fartyg göra undantag från föreskrifterna om uppläsning av utmätningsprotokollet

och om bevakningsförhandlingarna. Med andra stycket må

även jämföras de i 95 § meddelade bestämmelserna om försumlig inropares

betalningsskyldighet.

94 a §.

I förevarande lagrum följa de erforderliga befunna reglerna angående borgenärsförteckningen

och dess uppgörande. Vidkommande fast egendom

meddelas motsvarande regler i 107—112 §§ utsökningslagen. Av dessa regler

hava stadgandena i 107 § första stycket ansetts böra erhålla särskild motsvarighet

i fråga om luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg,

varvid man funnit borgenärsförteckningen böra upptaga alla borgenärer

som hava rätt till betalning ur köpeskillingen, alltså även borgenär vilken

har luftpanträtt för sin fordran och borgenär med retentionsrätt.

Med de i andra och tredje styckena av 107 § utsökningslagen givna bestämmelserna

om vissa kostnader — bestämmelser till vilka hänvisning

ansetts kunna ske — bör jämföras inskrivningskonventionen art. VII

paragraf 6, som stadgar att kostnader, vilka under utsökningsförfarandet i

borgenärernas gemensamma intresse gjorts för att få fartyget sålt och vilka

skola utgå enligt exekutionsstatens lag, skola gäldas ur köpeskillingen

med förmånsrätt före varje annan fordran, även sådan som är förenad med

luftpanträtt. Det torde vara väl förenligt med detta stadgande, att kostnaderna

för förfarandet i borgenärsförteckningen upptagas näst före utmätningsfordringen

och att de speciella, med den utmätta egendomen förbundna

konkurskostnader, vilka enligt 81 § konkurslagen må uttagas till förfång

för prioriterade borgenärer, erhålla bästa förmånsrätt.

De sakkunniga hava vidare förmenat direkt hänvisning kunna lämnas

till 108 och 109 §§, 110 § första stycket samt 112 § första stycket utsökningslagen.

Slutligen har man ansett 118 § samma lag böra äga motsvarande

tillämpning å försäljning av luftfartyg och därtill hörande intecknade reservdelar.

Föreskrift härom har föreslagits skola intagas redan i denna

paragraf, ehuru 118 § avser även i 94 b—94 d §§ behandlade ämnen.

Bestämmelserna i 110 § andra stycket, 111 § och 112 § andra stycket utsökningslagen

hava däremot ansetts icke erfordra motsvarighet i de nu föreslagna

stadgandena.

94 b §.

Detta lagrum innehåller de av inskrivningskonventionen föranledda reglerna

om lägsta bud vid exekutiv försäljning av luftfartyg och intecknade

reservdelar till sådant fartyg. Art. VII paragraf 4 i konventionen, enligt art.

X paragraf 3 tillämplig även vid exekutiv försäljning av reservdelar, stadgar

att exekutiv försäljning icke må ske med mindre alla rättigheter, vilka

vederbörligen styrkts och enligt konventionen hava förmånsrätt före utsökningsborgenärens

fordran, täckas av köpeskillingen eller övertagas av köparen.

Från detta stadgande gälla de redan vid 17 kap. 3 § handelsbalken

s. 341 Kontrollera mot PDF

341

Kangl. Maj:ts proposition nr 13.

omnämnda undantagen, avseende det ena oförsäkrade eller otillräckligt försäkrade

luftfartyg (art. VII paragraf 5) och det andra reservdelar, utmätta

på begäran av borgenär som icke har säkerhet i dessa för sin fordran (art.

X paragraf 3). I det förra undantagsfallet skola reglerna om lägsta bud övei

huvud taget icke tillämpas, i det senare åter blir lägsta budet två tredjedela;

av det å reservdelarna satta värdet.

I de vid de remitterade utkasten fogade anmärkningarna framhölls med

en hänvisning jämväl till den i 144 § föreslagna ändringen, enligt vilken inteckningshavarens

förmånsrätt i viss utsträckning får stå tillbaka för den

skadelidandes intresse, att det i art. VII paragraf 5 medgivna skyddet för

tredje man ansetts icke kunna eftergivas men att, i den mån en ny tredjemansskadekonvention

genomfördes, förmodligen vissa ändringar kunde vidtagas

så att bestämmelsens betydelse minskades. Även det av art. X paragraf

3 betingade undantaget nämndes.

Medan sistnämnda undantag icke föranlett någon erinran i remissyttrandena,

hava vissa anmärkningar framförts i fråga om det undantag från

principen om lägsta budet som ifrågasatts beträffande oförsäkrade eller

otillräckligt försäkrade fartyg. Sålunda har i den från bankföreningen överlämnade

promemorian framhållits, att undantaget, som icke enligt konventionen

måste införas i den interna lagstiftningen, ur belåningssynpunkt innefattade

en viss nackdel, att lämpligheten av dess införande därför måhända

syntes böra ifrågasättas samt att tillämpningen av nämnda regel också syntes

ägnad att komplicera förfarandet.

Aerotransport har betonat, att undantaget i art. X vore obligatoriskt,

medan däremot så icke vore fallet med undantaget i art. VII, vilket enligt

bolagets förmenande ej heller borde införlivas med den svenska lagen. Det

syntes varken ur principiell eller ur praktisk synpunkt vara riktigt att låta

ägarens och inteckningshavarens rätt eftersättas genom dylika bestämmelser

till förmån för tredje man. Kreditmässigt måste ett sådant stadgande

innebära en uppenbar nackdel. Ej heller syntes rimligt, att hänsynen till

tredje man skulle få utöva inflytande i fråga om kaskoförsäkringarna, vilkas

storlek flygplansägaren givetvis borde kunna bestämma utifrån helt

andra, främst affärsmässiga synpunkter och vilka, i händelse flygplan vore

intecknat, i första hand skulle vara till för att skydda inteckningshavarens

rätt. Därtill komme att tredje mans intresse regelmässigt torde vara skyddat

genom särskild försäkring.

Vid förnyat övervägande av denna fråga hava de sakkunniga visserligen

funnit de sålunda anförda skälen mot att låta art. VII paragraf 5 i konventionen

erhålla motsvarighet i den interna svenska lagstiftningen vara betydelsefulla.

Man har emellertid ansett sig böra vidbliva den tidigare intagna

ståndpunkten och följaktligen utnyttja de möjligheter att skydda tredje man

på jordytan, vilka erbjudas av konventionen.

Vid utformandet av nu förevarande paragraf hava beaktats motsvarande

för fast egendom gällande regler, vilka återfinnas i 113 § utsökningslagen.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

I likhet med vad detta lagrum innehåller, har föreslagits att lägsta budet

skall överstiga summan av bättre prioriterade fordringar, ehuru enligt konventionens

ordalag någon utdelning å utmätningssökandens fordran icke

synes krävas för att lägsta budet skall vara uppnått. Skillnaden har förmenats

sakna praktisk betydelse.

Vid återgivandet av konventionen art. X paragraf 3 har man såsom förutsättning

för undantagsstadgandets tillämpning angivit att utmätningssökanden

för sin fordran skall hava sämre förmånsrätt i reservdelarna än om

inteckning blivit meddelad för fordringen. Den med utmätningen följande

förmånsrätten enligt 17 kap. 8 § handelsbalken skall alltså icke medföra att

borgenären går miste om här avsedda förmån. Med fordran förenad retentionsrätt

torde ej heller utesluta sådan förmån.

94 c §.

Lagrummet innehåller regler om så kallad anslutningsrätt vid försäljning

under konkurs, utarbetade i huvudsaklig överensstämmelse med de i 114 §

utsökningslagen upptagna motsvarande föreskrifterna rörande fast egendom.

Såsom torde framgå vid jämförelse med vad som anförts vid 91 § om

dem, åt vilka rätt till utdelning ur köpeskillingen bör tillerkännas, har anslulningsrätt

ansetts höra tillkomma varje borgenär som i konkursen bevakat

fordran, förenad med förmånsrätt i egendomen.

94 d §.

I fråga om exekution i fast egendom finnes huvudregeln rörande avräkning

å köpeskiilingen för innestående gäld i 117 § utsökningslagen: huvudstolen

av intecknad gäld, som faller inom lägsta budet, skall innestå i fastigheten

i avräkning å köpeskillingen. Undantag från regeln finnas emellertid

stadgade för vissa fordringar. Belopp som ej skola innestå skola betalas i

reda penningar, varvid dock jämlikt 131 § överenskommelse om avräkning

må träffas mellan köparen och vederbörande borgenär. I borgenärsförteckningen

skall angivas vad som skall innestå och vad som skall betalas kontant.

Med den för fast egendom sålunda stadgade övertagandeprincipen står inskrivningskonventionen

art. VIII icke i överensstämmelse. Jämlikt denna artikel

skall exekutiv försäljning av ett luftfartyg i enlighet med bestämmelserna

i art. VII medföra, att fartyget övergår i köparens ägo fritt från alla

rättigheter för vilka köparen icke iklätt sig ansvar. Samma regel gäller enligt

konventionen art. X paragraf 3 vid exekution i reservdelar.

För de sjögående fartygens del finnes enligt 95 § andra stycket, som behandlar

hur köpeskillingen skall erläggas, möjlighet att inteckningshavare

låter köparen övertaga intecknad skuld och lämnar anstånd med betalningen.

Vid jämförelse mellan nu ifrågavarande förhållanden på sjörättens och

lufträttens områden torde böra uppmärksammas, hurusom i sjögående fartyg

intecknade fordringar enligt 26 § fartygsinteckningslagen förfalla till

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

betalning i samband med exekutionen, varför ett övertagande alltid innebär

ett, åtminstone formellt, tillmötesgående från inteckningshavarens sida. Inteckningar

i luftfartyg, som täckas av köpeskillingen och icke eljest äro förfallna

till betalning, kvarstå däremot oberoende av inteckningshavarens vilja,

i den mån köparen så önskar. Den nu angivna skillnaden torde emellertid

icke i och för sig böra föranleda att övertagandet av en inteckning i luftfartyg

i motsats till vad som gäller inteckningar i sjögående fartyg blir föremål

för lagstadganden annorstädes än i samband med föreskrifterna om hur

köpeskillingen för såld egendom skall gäldas.

Det torde emellertid böra övervägas, huruvida man icke även i fråga om

luftfartyg och reservdelar till sådant fartyg bör stadga förbud för köparen

att övertaga intecknade fordringar av vissa slag, något som icke synes oförenligt

med konventionen.

Vid avfattningen av den nu föreslagna paragrafen har det nu anförda iakttagits.

Förbud att övertaga intecknad fordran har enligt första stycket till

en början ansetts böra meddelas beträffande fordringar som äro förenade

med inteckning, vilken är beroende på särskild prövning eller avgjord genom

beslut som ej vunnit laga kraft eller ock sökt men ännu ej beviljad. Det

torde nämligen kunna uppstå svårigheter, om en sådan inteckning avräknades

och sedan befunnes ogiltig. Även fordringar som äro tvistiga eller beroende

av villkor hava ansetts alltid böra utgå kontant. Jämföras må 151 § utsökningslagen,

i vilken föreskrifter lämnas om avsättning av tvistiga belopp.

Andra stycket i förevarande paragraf motsvarar 117 § sista stycket utsökningslagen.

I ett tredje stycke har tillagts en bestämmelse angående vad som skall kungöras

före utropet utöver vad av 94 § framgår. Därmed må jämföras 119 §

utsökningslagen.

94 e §.

I fråga om både sjögående fartyg och fast egendom gäller enligt utsökningslagen

såsom förutsättning för att ett bud skall kunna antagas, att

köparen genast skall betala eller säkerställa viss del av köpeskillingen. Vidkommande

fast egendom lämnas bestämmelserna härom i 125 §, varefter i

126 § upptages frågan huruvida avgivet bud kan antagas med hänsyn till

lägsta budet. Efter ytterligare några stadganden om vad som skall ske i fall

försäljning ej kommer till stånd, föreskrives i 129 § skyldighet för auktionsförrättaren

att lämna meddelande om fördelningssammanträdet.

Förevarande paragraf utgör en motsvarighet närmast till 126 §, medan

95 § bör jämföras med 125 § och 94 § andra stycket med 129 §. Den bristande

överensstämmelsen beträffande stadgandenas ordningsföljd sammanhänger

med att man önskat så litet som möjligt ändra utsökningslagens

uppställning.

Vidkommande innehållet i den nu förslagna paragrafen torde böra framhållas

att enligt 126 § den ordningen gäller för fast egendom, att om bud

lika högt som lägsta budet avgives, försäljning skall äga ruin, utan så är

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

att köpeskillingen ej förslår till fulla gäldandet av utmätningssökandens

fordran och han bestrider att försäljning må ske. Å andra sidan kan försäljning

komma till stånd, även om lägsta budet icke uppnås. Härför fordras

emellertid samtycke av utmätningssökanden och bättre prioriterade borgenärer,

vilkas fordringar ej bliva fullt täckta.

Båda dessa undantag från huvudregeln torde vara förenliga med inskrivningskonventionen.

Anledningen tili det förstnämnda undantaget ligger i

öppen dag, och det andra torde få anses vara av praktisk betydelse, exempelvis

i det fall att utmätningssökanden anser sig vara bäst betjänt med att

bevaka sin fordran utan förmånsrätt i gäldenärens konkurs och att samtidigt

slippa ifrån kostnaderna för ett misslyckat exekutionsförsök, medan den

framförliggande borgenären föredrager att nu taga en någorlunda tillfredsställande

utdelning framför att vänta på en oviss förbättring. I anledning

härav har 120 § ansetts böra erhålla motsvarighet i fråga om försäljning

av luftfartyg och reservdelar till sådant fartyg.

Bland annat med hänsyn till konventionens föreskrifter om kungörelser

har motsvarighet till stadgandet i 127 § utsökningslagen angående förnvad

auktion på grund av otillräckligt bud vid den första auktionen ansetts icke

böra införas för luftfartyg. Däremot har det synts lämpligt att i analogi med

128 § samma lag uttryckligen föreskriva, att utmätningen skall gå åter om

försäljning icke kommer till stånd.

95 §.

Den föreslagna paragrafen motsvarar de tre första styckena i den nuvarande

95 §, vilka dock alla kompletterats med bestämmelser avseende försäljning

av luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg. Det nuvarande

fjärde stycket har jämte vissa nya stadganden sammanförts til! en

ny paragraf, benämnd 95 a §.

I första stycket meddelas regler angående vad inroparen genast har att

kontant gälda eller eljest fullgöra. De däri infogade bestämmelserna böra

jämföras med 125 § utsökningslagen, vilken dock endast delvis kunnat tjäna

som förebild med hänsyn till att inskrivningskonventionen icke innehåller

någon övertagandeprincip.

Andra stycket i förevarande paragraf omfattar stadganden om anstånd för

köparen med betalning av köpeskillingen. I viss mån liknande föreskrifter

i fråga om fast egendom återfinnas i utsökningslagen i 130 § första stycket

törsta punkten och 131 §. I sistnämnda lagrum upptaget stadgande därom

att köparen, om auktionsförrättaren det äskar, vid avräkningen skall ställa

pant eller borgen för återbäring i händelse avräknat belopp skulle finnas

rätteligen tillkomma annan borgenär, har dock med hänsyn till de i 94 d §

första stycket i förslaget och 151 § utsökningslagen intagna bestämmelserna

ansetts icke böra nu erhålla motsvarighet.

Slutligen innehåller tredje stycket bestämmelser om förnyad auktion, därest

inroparen icke förmår fullfölja köpet vid fördelningssammanträdet. Motsvarande

förhållanden vid exekution i fast egendom regleras i 130 §, vilket

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

stadgande förmenats kunna efterbildas i fråga om luftfartyg och intecknade

reservdelar till sådant fartyg.

95 a §.

Första stycket i förevarande paragraf motsvarar det nuvarande fjärde stycket

av 95 §, ehuru utbyggt att omfatta alla i 94 § åsyftade försäljningar.

För fast egendom finnas vissa motsvarande regler i 133 och 134 §§ utsökningslagen.

Jämföras må vidare de vid 94 d § anmärkta bestämmelserna i

inskrivningskonventionen art. VIII och art. X paragraf 3, enligt vilka exekutiv

försäljning av luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg skall medföra

att egendomen övergår i köparens ägo fri från alla rättigheter, för vilka köparen

icke iklätt sig ansvar.

Andra stycket är nytillkommet och motsvarar 131 § andra stycket utsökningslagen.

De sakkunniga hava förmenat, att i fråga om förnyad auktion å luftfartyg

eller reservdelar till sådant fartyg motsvarighet erfordras till vad i 135 § för

fast egendom finnes stadgat rörande vad som skall upptagas i borgenärsförteckningen

och om avdrag å lägsta budet för vissa influtna belopp. Sådana

bestämmelser hava upptagits i tredje stycket i den föreslagna paragrafen.

95 b §.

Man har ansett lämpligt att i utsökningslagen upptaga en hänvisning till

den föreslagna lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention

rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg. I 6 § nämnda

lag återfinnas nämligen vissa särskilda bestämmelser rörande försäljning av

luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg.

138 §.

Lagrummet har ansetts böra jämkas i anslutning till den i 71 § första stycket

utsökningslagen föreslagna ändringen.

139 §.

I denna i 6 kap. utsökningslagen ingående paragraf möta vissa regler i

fråga om lös egendom, vilkas motsvarighet beträffande fast egendom återfinnes

redan i 5 kap., i 107 och 112 §§. För luftfartyg och intecknade reservdelar

till sådant fartyg hava emellertid de motsvarande stadgandena liksom

i fråga om fast egendom föreslagits skola upptagas i 5 kap., nämligen i

94 a § bland föreskrifterna om borgenärsförteckning. Då gods i luftfartyg

ansetts böra omnämnas här liksom i föregående paragraf, har det förmenats

vara lämpligt att även intaga en hänvisning till 94 a § i fråga om luftfartyg

och reservdelar.

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

140 §.

Denna paragraf har utbyggts till att avse även sammanträde för fördelning

av köpeskilling med mera efter auktion å luftfartyg och intecknade reservdelar

till sådant fartyg. Jämföras må 94 § andra stycket i nu förevarande lag.

143 §.

I första stycket hava luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg

ansetts böra upptagas bland egendom, beträffande vilken fråga kan vara

att fördela ersättningsbelopp från inropare vilken försummat att fullfölja

köpet.

De nu i andra stycket i fråga om fast egendom lämnade föreskrifterna om

fördelning, när försäljning icke kommit till stånd och fördelningen följaktligen

endast kan avse andra tillgångar än köpeskilling, hava likaledes ansetts

böra erhålla motsvarighet på lufträttens område. Behov av en från

fördelning av köpeskilling avvikande ordning för fördelning av nu ifrågavarande

belopp har emellertid förmenats icke föreligga.

144 §.

Paragrafen har ansetts böra kompletteras med de undantag från normal

fördelningsordning, som följa av de vid 17 kap. 3 § handelsbalken återgivna

art. VII paragraf 5 och art. X paragraf 3 i inskrivningskonventionen. Det har

befunnits ändamålsenligt att i ett andra stycke sammanföra de särskilda

bestämmelserna om sådan egendom, beträffande vilken borgenärsförteckning

skall vara upprättad.

148 §.

Stadgandet har ansetts böra jämkas till följd av den lydelse 94 § föreslagits

skola erhålla. Jämföras må 95 a §.

150 §.

Man har här föreslagit att tillägga ett förbehåll i första stycket till undvikande

av motsättning i förhållande till 94 a § andra stycket.

163 §.

Gods i luftfartyg har ansetts böra i lagrummet jämställas med gods i sjögående

fartyg.

165 §.

Det har synts lämpligt att upptaga i 94 § nämnda luftfartyg och reservdelar

i 165 § tillsammans med de större sjögående fartygen, varvid det dock

med hänsyn till att enligt 90 § i föreslagen lydelse utmätningsman icke ens i

stad må förrätta auktion å sådan egendom ansetts påkallat att såvitt angår

s. 347 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13. 347

luftfartyg och reservdelar göra stadgandet tillämpligt även beträffande i stad

utmätt egendom.

168 §.

I paragrafen föreskriven anmälan om fördelning av köpeskilling med mera

har förmenats vara nödig jämväl vid försäljning av luftfartyg och intecknade

reservdelar till sådant fartyg. Jämföras må 85 och 88 §§ i förevarande

lag. Det i andra stycket nu upptagna förbehållet »för vars gäldande egendomen

skolat säljas» har på grund av saknaden av övertagandeprincip ansetts

icke kunna vinna tillämpning å luftfartyg jämte reservdelar. Se ytterligare

25 § andra stycket i förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg.

198 §.

Det i tredje stycket i förevarande lagrum upptagna stadgandet att den

som begär exekution i fast egendom är pliktig att på anfordran ställa säkerhet

för förrättningskostnaden har ansetts böra utsträckas att gälla även vid

utsökning i luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg. Angående

utbytande av uttrycket »förordnande, som i 28 § sägs», må hänvisas

till vad vid 85 § anförts.

202 §.

De sakkunniga hava förmenat det vara erforderligt att i detta lagrum med

fast egendom likställa luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg

och följaktligen undantaga utmätningsmans åtgärd vid auktion å sådan

lös egendom från den i 200 § uttryckta regeln om obegränsad klagotid i

fråga om utmätningsmans förfarande i utsökningsmål. Jämföras må 3 §

andra stycket utsökningslagen och 90 § sista stycket i förslaget.

203 §.

Hänvisningen till 143 § har ansetts böra avse även det nytillkomna tredje

stycket.

211 §.

Överexekutor har ansetts jämväl vid auktion å luftfartyg och därtill hörande

reservdelar böra meddela besvärshänvisning. Som någon anledning

att undantaga av överexekutor förrättade auktioner å sjögående fartyg från

samma regel icke synts föreligga, har föreskriften om skyldighet för överexekutor

att meddela besvärshänvisning i enkelhetens intresse föreslagits

skola gälla alla auktioner som hållits av överexekutor.

213 §.

I denna paragraf hava föreslagits ändringar som äga samband med de beträffande

202, 203 och 211 §§ ifrågasatta jämkningarna.

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag1 till lag om ändring i vissa delar av konkurslagen.

21 §.

Tredje stycket har ansetts böra kompletteras med bestämmelse om skyldighet

för konkursdomaren att sända anmälan om konkursen, såvida luftfartyg

eller intecknade reservdelar till sådant fartyg hör till konkursboet.

Jamföras må 85 och 88 §§ utsökningslagen. Stycket har vidare förmenats

lämpligen böra uppdelas på tre nya stycken för olika slag av egendom.

24 §.

Det har ansetts önskvärt att den i andra stycket i förevarande paragraf

för viss utmätt egendom meddelade undantagsbestämmelsen utsträckes att

omfatta jämväl luftfartyg, gods i sådant fartyg samt till luftfartyg hörande

intecknade reservdelar.

26 §.

Andra stycket har ansetts böra ändras för vinnande av överensstämmelse

med vad beträffande 21 § föreslagits.

29 §.

Man har funnit det erforderligt att i andra stycket av detta lagrum nämna

även inteckning i luftfartyg, vilken på grund av det föreslagna ägarehypoteket

torde böra likställas med inteckning i fast egendom.

62 §.

Hänvisning har ansetts böra insättas jämväl till det föreslagna femte stvcket

i 71 §.

71 §.

De i förevarande paragraf upptagna föreskrifterna om vad konkursförvaltaren

har att iakttaga i avseende å försäljning av lös egendom, som finnes

i konkursboet, hava ansetts böra kompletteras med stadganden beträffande

luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg. De i 70 § första

och andra styckena konkurslagen meddelade motsvarande bestämmelserna i

fråga om fast egendom torde härvid böra göras i huvudsak tillämpliga, ehuru

inteckning i luftfartyg enligt förslaget medför bättre förmånsrätt än fastighetsinteckning.

De för fast egendom givna reglerna synas emellertid icke kunna oförändrat

tillämpas i fall då enligt 70 § andra stycket förvaltaren må underlåta att

föranstalta om egendomens avyttrande, ehuru exekutiv auktion icke ägt

rum men anledning förekommer till antagande att sådan auktion ej kommer

att leda till försäljning. Skall i sådant fall försäljningsförsök få underlåtas,

synes förutom samtycke av rättens ombudsman böra krävas tillstånd av

s. 349 Kontrollera mot PDF

349

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

de borgenärer, som hava anslutningsrätt vid exekutiv auktion å luftfartyg.

Jämföras må den föreslagna 94 c § utsökningslagen.

Gods i luftfartyg kan vara föremål för luftpanträtt och synes därför böra

behandlas på samma sätt som gods i sjögående fartyg. Däremot torde anledning

saknas att låta ointecknade reservdelar bliva föremål för andra

föreskrifter än dem som gälla lös egendom i allmänhet.

Stadganden enligt det nu anförda hava föreslagits skola ingå i lagrummet

som ett nytt femte stycke.

I nuvarande femte, enligt förslaget sjätte stycket har inteckning i luftfartyg

eller reservdelar till sådant fartyg ansetts böra jämställas med fastighetsinteckning.

73 §.

I nu ifrågavarande lagrums första stycke har man ansett gods i luftfartyg

och intecknade reservdelar till sådant fartyg jämväl böra särskilt omnämnas.

Beträffande andra stycket har det i fråga om inteckning i fast egendom

givna stadgandet att icke inteckningen utan endast ägarehypoteket må säljas

synts böra -utsträckas att gälla jämväl luftfartygsinteckning. Jämföras må

71 § här ovan ävensom 71 § utsökningslagen.

76 §.

Sista punkten i denna paragraf har ansetts böra ändras till vinnande av

överensstämmelse med 70 § första stycket konkurslagen och det föreslagna

femte stycket i 71 §. Man har icke ansett det pakallat att i fråga om luftfartyg

och intecknade reservdelar till sådant fartyg bibehålla den särskilda

regeln, att inskränkning beträffande kungörande av auktion å lös egendom,

vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt enligt 17 kap.

handelsbalken, icke må äga rum utan samtycke av den borgenären. Sådan

regel saknar ock motsvarighet beträffande fast egendom.

126 §.

Paragrafens fjärde stycke sista punkten har ansetts böra ändras att omfatta

jämväl luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg beträffande

vilka försäljning icke kommit till stånd; jämföras må 71 § femte

stycket i förslaget.

198 §.

Vad i denna paragraf föreskrives har ansetts böra gälla även där den

osålda egendomen utgöres av luftfartyg eller intecknade reservdelar till

sådant fartyg.

Vid avfattningen av förevarande paragraf i förslaget har man utgått från

att termen inskrivningsbok omfattar, förutom inskrivningsbok för luftfartyg,

jämväl fastighetsbok och inteckningsbok.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§

lagen den 20 december 1946 (nr 808) om lagsökning och

betalningsföreläggande (lagsökningslag).

1 §•

Rätt för borgenären att genom lagsökning söka betalning ur intecknad

egendom har ansetts böra tillerkännas även den som för sin fordran har

inteckning i luftfartyg eller därtill hörande reservdelar.

13 §.

Den beträffande detta lagrum föreslagna ändringen överensstämmer med

ändringen i 1 §.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§

lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen

handling.

Tillkomsten av inskrivningsbok för luftfartyg har ansetts böra föranleda

en allmännare beteckning för den bok vari anteckning skall ske än »fastighets-

eller inteckningsboken». Jämföras må förslaget till ändring i 198 §

konkurslagen.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen

den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande av vissa utanför

Sverige befintliga handlingar.

De föreslagna ändringarna överensstämma helt med de jämkningar som

ansetts böra vidtagas i lagen om dödande av förkommen handling.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 §

strafflagen.

Inskrivningskonventionen art. XII innehåller såsom redan anförts att konventionens

bestämmelser icke begränsa fördragsslutande stats rätt att beträffande

luftfartyg vidtaga alla åtgärder som avses i där gällande lagstiftning

rörande invandring, tull eller luftfart. Artikeln torde böra så tolkas, att

konventionen medgiver att eljest skyddade rättigheter få vika, då den nationella

lagstiftningen rörande luftfart, invandring eller ock införsel eller

utförsel av varor innehåller bestämmelser enligt vilka sådana rättigheter

tvångsvis kunna bringas att upphöra. I andra fall synes man principiellt vara

skyldig att respektera de av konventionen skyddade rättigheterna. Detta torde

emellertid icke utgöra hinder för fördragsslutande stat att i viss utsträckning

såsom påföljd av brottslig gärning stadga förverkande av rätt till luft
-

s. 351 Kontrollera mot PDF

351

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

fartyg och att därvid genomföra en reglering i överensstämmelse med vad

som redan gäller beträffande sjögående fartyg.

I enlighet härmed föreslå de sakkunniga att om förverkandeförklaring

avser luftfartyg, besvärat av luftpanträtt eller inteckning, domstolen ock må

förklara att panträtten skall upphöra i den förverkade egendomen.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7

september 1914 (nr 182) angående förbud mot lufttrafik

över svenskt område.

Vid förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen har

återgivits innehållet av art. XII i inskrivningskonventionen.

Svensk lagstiftning innehåller ett jämlikt denna artikel medgivet stadgande

rörande luftfart i 3 § i nu ifrågavarande lag, som upptager bestämmelse

att luftfartyg under vissa omständigheter skall dömas förbrutet. Utan ändring

av lagrummets lydelse torde panträtter i luftfartyg knappast kunna inbegripas

därunder. I samband med den föreslagna ändringen av 2 kap. 17 §

strafflagen har därför nu förevarande lagrum ansetts böra så jämkas, att

därav tydligt framgår att luftpanträtter och intecknade panträtter kunna

förklaras skola upphöra, när skäl därtill äro.

Det må tilläggas att i samband med det förslag till luftfartslag som är

under utarbetande av de sakkunniga överväges en ändring av villkoren för

förverkande av luftfartyg i de fall, om vilka nu är fråga.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den

8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel.

Beträffande införsel och utförsel av varor innehåller den svenska lagstiftningen

i nu förevarande och närmast följande lagar vissa stadganden, vilka

måste anses i princip förenliga med bestämmelserna i inskrivningskonventionen

art. XII.

I de vid de remitterade utkasten fogade anmärkningarna anfördes att

man, i analogi med de inskränkningar i fråga om möjligheterna att förklara

sjögående fartyg förverkade som meddelas i 1 § 9 mom. i den nu

förevarande lagen, ifrågasatt att även beträffande luftfartyg — vilka för

närvarande torde inbegripas under uttrycket »annat forslingsredskap» men

numera synas böra särskilt nämnas — göra förverkandemöjligheten beroende

av att fartygets vikt understege viss gräns samt att man övervägt att

draga gränsen vid fyra tons vikt med högsta tillåtna last enligt gällande

luftvärdighetsbevis. Såsom skäl för en sådan gränsdragning angavs bland

annat att större luftfartyg måste anses olämpliga för mer omfattande smuggling

samt att det vore ägnat att stärka luftfartygens värde såsom säkerhet

för kredit, om möjligheten att förklara fartygen förverkade begränsades.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

I den från bankföreningen överlämnade promemorian har förordats de av

de sakkunniga sålunda ifrågasatta åtgärder, genom vilka i specialstrafflagstiftning

stipulerade förverkandeklausuler i möjligaste mån begränsades i

vad de kunde gälla i luftfartyg intecknad panträtt. Det vore, anfördes det vidare,

förvisso ägnat att stärka luftfartygens värde såsom kreditunderlag,

om möjligheten att förklara fartygen förverkade begränsades, låt vara att i

fartyg gällande särskilda rättigheter kunde kvarstå oberoende av förverkandeförklaringen.

Aerotransport har anlagt liknande synpunkter och funnit det

med hänsyn till luftfartygsintecknings värde såsom kreditobjekt vara av vikt,

att eventuella förverkandebestämmelser gjordes så snäva som möjligt. Luftfartsstyrelsen

har emellertid ansett en gränsdragning som den ifrågasatta

ur flera synpunkter vara mindre lämplig; en bättre utväg syntes vara att

uppmjuka förverkandebestämmelserna.

Vid förnyat övervägande av denna fråga hava de sakkunniga förmenat,

att en uppmjukning av hithörande förverkandebestämmelser i och för sig

näppeligen innebär en lämpligare lösning än en gränsdragning av det slag

som tidigare ifrågasatts. En gräns torde väl kunna verka i viss mån godtyckligt,

men då man beträffande sjögående fartyg sedan länge tillämpat en

sådan lösning, synes man icke böra tveka att även med avseende å luftfartyg

välja denna utväg. De sakkunniga hava följaktligen vidblivit vad tidigare

ifrågasatts. Någon invändning mot att gränsen dragés vid fyra tons

vikt har ej förekommit.

Förevarande paragraf 10 mom. har ansetts böra ändras såtillvida, som

panträtt i luftfartyg likställts med panträtt i sjögående fartyg.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20

juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående

olovlig befattning med spritdrycker och vin.

De sakkunniga hava funnit luftfartyg böra i princip jämställas med sjögående

fartyg i de avseenden, om vilka i förevarande lagrum är fråga. Med

hänsyn till det nära sambandet mellan olovlig forsling och själva insmugglingen

har man ansett art. XII i inskrivningskonventionen icke utgöra hinder

mot att regleringen även beträffande luftfartyg utsträckes till att gälla

jämväl sådan forsling. Beträffande gränsdragningen mellan de fartyg, som

må kunna förklaras förverkade, och övriga fartyg må i tillämpliga delar

hänvisas till vad som anförts vid förslaget till lag angående ändrad lydelse

av 1 § lagen om straff för olovlig varuinförsel. Övervägande skäl hava ansetts

tala för att man icke beträffande vare sig 1 eller 2 inom. i förevarande

paragraf föreslår annan gräns än den som upptagits i nyssnämnda lagförslag.

Den i 9 § gjorda hänvisningen till, såvitt nu är i fråga, 1 § 10 mom. lagen

om straff för olovlig varuinförsel är med den ändring som skett i sagda moment

uppenbarligen berättigad jämväl i fråga om luftfartyg.

s. 353 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

353

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen

den 18 juni 1949 (nr 398) om straff för olovlig

varuutförsel.

De beträffande denna paragraf föreslagna ändringarna överensstämma

med dem som föreslagits i fråga om 1 § lagen om straff för olovlig varuinförsel.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 14:o)

lagen den 26 maj 1909 (nr 3S s. 3) om Kungl. Maj:ts

regeringsrätt.

De sakkunniga hava funnit mål angående registrering av luftfartyg böra,

i likhet med exempelvis mål om registrering av fartyg eller om anteckning

i automobilregister, tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande.

Utöver de följdförfattningar, som här blivit redovisade, torde de nu

framlagda lagförslagen böra föranleda vissa andra följ dföreskrifter av administrativ

karaktär. I en kungörelse med närmare föreskrifter angående

tillämpningen av lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg synas sålunda

böra meddelas erforderliga stadganden om dagbok, inskrivningsbok för luftfartyg,

akter, gravationsbevis och renovationer. Bestämmelserna rörande

luftfartygsregistret, nationalitets- och registreringsbevis samt nationalitetsoch

registreringsmärken i kungl. kungörelsen den 20 april 1928 (nr 85) med

vissa bestämmelser rörande tillämpningen av förordningen den 26 maj

1922 (nr 383) om luftfart torde böra ersättas med nya sådana.

Vidare torde kungl. kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 278) angående skyldighet

i visst fall att införskaffa gravationsbevis rörande fartyg böra ersättas

med en ny författning, avseende såväl inteckningsbara sjögående fartyg

som luftfartyg och av inteckning i sådant fartyg besvärade reservdelar och

lämpligen utsträckt att gälla alla fall där talan om förverkande föres. I sådant

sammanhang torde böra beaktas 67 § 2 mom. kungl. förordningen den

30 juni 1942 (nr 586) med närmare bestämmelser angående tillämpning av

rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583) (rekvisitionsförordning) samt 86 §

2 mom. kungl. civilförsvarskungörelsen den 14 september 1944 (nr 646). 10 §

kungl. kungörelsen den 14 december 1917 (nr 870) om landsfiskals och stadsfogdes

dagbok i utsökningsmål samt angående vad vid utsökningslagens

tillämpning i vissa andra fall skall iakttagas synes böra jämkas. Frågan om

ersättning till utmätningsman torde böra upptagas till prövning, varvid

främst ändring i kungl. förordningen den 12 juli 1878 (nr 24 s. 21) angående

ersättning till förrättningsmän för utmätning i enskilda mål samt till

stämningsmål! m. m. synes komma i fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Ytterligare synas ändringar ifrågakomma beträffande kungl. förordningen

den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen samt kungl. förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Slutligen torde böra påpekas, att den lagstiftning rörande inskrivning av

rätt till luftfartyg som till följd av inskrivningskonventionen må bliva genomförd

i Danmark, Finland, Island eller Norge kan komma att föranleda

ändring i kungl. cirkuläret den 21 december 1934 (nr 622) till konkursdomarna

i riket i anledning av lagen den 6 april 1934 (nr 67) med bestämmelser

om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller

Norge.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

355

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10

juni 1954.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 23 april 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 5 mars 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om inskrivning av rätt till luftfartyg;

2) lag om registrering av luftfartyg m. m

3) lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande

internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;

4) lag om ändring i handelsbalken;

5) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218)

om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område;

6) lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862

(nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer;

7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal;

8) lag om ändring i utsökningslagen;

9) lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

m. m.;

10) lag om ändring i konkurslagen;

11) lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december

1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag);

12) lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 85) om dödande av förkommen handling;

13) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486)

om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;

14) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen;

15) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182)

angående förbud mot lufttrafik över svenskt område;

16) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om

straff för olovlig varuinförsel;

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

17) lag om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin; samt

18) lag angående ändrad lydelse av b § lagen den 18 juni 1949 (nr 398)

om straff för olovlig varuutförsel.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet K. J. E. Sidenbladh.

Förslagen föranledde följande yttranden.

Förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg.

3 §•

Lagrådet:

Med regeln i första punkten av denna paragrafs andra stycke åsyftas att

förhindra, att flera luftfartyg bliva gemensamt intecknade på sådant sätt,

att något av dem är belastat med inteckning som ej gäller, med samma förmånsrätt,

i de övriga. Regeln har fått en avfattning, som hänför sig till

det fall, att en gemensam inteckning uppkommer genom ett och samma

inteckningsbeslut, avseende flera fartyg. Under dess ordalag kan svårligen

inpassas det fall att till säkerhet för en redan i ett fartyg intecknad fordran

därefter inteckning beviljas i ett annat. Lagrådet förordar därför en omformulering

av lagtexten, exempelvis på så sätt att det i förevarande punkt

först utsäges, att inteckning må till säkerhet för en och samma fordran

meddelas i flera luftfartyg, samt därefter tillägges ett stadgande av innehåll,

att detta dock ej må ske så, att något av fartygen kommer att besväras

av inteckning, som ej gäller med samma förmånsrätt i de övriga. En dylik

avfattning skulle också bättre motsvara lydelsen av tredje stycket av

22 §.

7 §•

Lagrådet:

Andra stycket andra punkten av denna paragraf skall enligt den föreslagna

lagtexten gälla då luftfartyg varit i utländsk ägo. Förslaget överensstämmer

härutinnan med motsvarande stadgande i 7 § första stycket fartygsinteckningslagen,

vilket stadgande enligt vad motiven till nämnda lag

utvisa avser det fall då sjögående fartyg inköpts från utlandet. Den skillnaden

föreligger emellertid mellan sjögående fartyg och luftfartyg, att medan

ett sjögående fartyg i utländsk ägo icke kan vara registrerat här i

riket, det enligt 2 § andra stycket i det remitterade förslaget till lag om

registrering av luftfartyg m. m. förhåller sig annorlunda beträffande sådant

luftfartyg i utländsk ägo, som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket.

Denna skillnad synes ha förbisetts vid avfattningen av nu förevarande punkt,

vilken ej lärer vara avsedd att gälla då utländsk fysisk eller juridisk per
-

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

357

son varit i det svenska luftfartygsregistret införd såsom ägare av ett luftfartyg

utan endast då fartyget tidigare varit registrerat i främmande stat.

Lagrådet hemställer, att punkten måtte ändras med ledning av vad sålunda

anmärkts.

14 §.

Justitieråden Nissen, Hellquist och Karlgren:

Enligt art. XVI i inskrivningskonventionen omfattar uttrycket »luftfartyg»

flygkroppen, motorer, propellrar, radioutrustning och — såsom det

heter i den svenska översättningen — vad i övrigt är avsett att användas

å luftfartyget, vare sig det är anbragt däri eller tillfälligt skilt därifrån.

Härmed är ock angivet vad som enligt konventionen utgör objekt för panträtt

i luftfartyg. För att ett föremål skall omfattas av panträtt kräves således,

att föremålet dels har visst ändamål, nämligen användning å luftfartyg,

dels har, genom »anbringandet», visst lokalt samband med farlyget,

dock att ett blott tillfälligt skiljande därifrån icke föranleder, att föremålet

ej skall inbegripas under panträtten.

I förevarande paragrafs andra stycke har nu regeln om panträttens omfattning,

vad det förra villkoret beträffar, formulerats sålunda, att panträtten

omfattar förutom flygkroppen jämväl motorer, propellrar, radioutrustning,

instrument och andra tillbehör, som äro avsedda att användas i luftfartyget.

Denna formulering synes ge anledning till viss tvekan. Om med

betecknandet av ett föremål som »tillbehör» icke förstås något annat än

just detta, att föremålet är avsett att användas i — eller å — luftfartyget,

skulle en lagtekniskt olämplig upprepning föreligga. Det kunde därför vara

naturligt att tolka stadgandet på det sätt att ordet tillbehör innefattade en

begränsning, så att — även bortsett från nämnda ytterligare krav på »anbringande»

-— endast vissa av de föremål som äro avsedda att användas i

luftfartyget skulle omfattas av panträtten. Men därmed stode stadgandet i

dålig överensstämmelse med anmärkta artikel i konventionen.

Uppenbarligen bar emellertid icke åsyftats annat än att det föreslagna

stadgandet skall återge innehållet av ifrågavarande konventionsartikel. Det

torde då vara lämpligt att stadgandet avfattas så, att det icke på sätt nyss

angavs ger sken av att uppställa en begränsning av panträttens omfattning,

som icke låter förena sig med konventionen. Delta torde kunna vinnas genom

att orden »som äro avsedda att användas i luftfartyget» få utgå, varvid

i fortsättningen av lagtexten ordet »däri» finge ersättas med »i luftfartyget».

Vi hemställa att så må ske. Därmed skulle ock uppnås närmare anslutning

till 13 § fartygsinteckningslagen och 2(58 § sjölagen. Uttrycket »tillbehör»

torde under dessa omständigheter få tolkas så, att dess innebörd kommer

att motsvara vad som enligt konventionen bör anses utgöra objekt för panträtten.

Huruvida detta betyder, att som tillbehör måste — fortfarande bortsett

från det angivna kravet på lokalt samband med luftfartyget — betecknas

varje föremål, som är avsett att användas i luftfartyget, är tvivelaktigt.

Man kan nämligen ifrågasätta att, trots konventionsstadgandets ovan refere
-

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

rade innehåll enligt den svenska översättningen, panträtten icke omfattar

ett föremål som är avsett att användas i luftfartyget med mindre det tilllika

är avsett för luftfartyget, d. v. s. för själva luftfartygsdriften (jfr uttrycket

»au service de 1’aéronef» i den franska texten; se i detta sammanhang

även yttranden av ledamöter i Högsta domstolen vid tillkomsten av

268 § sjölagen). Det torde vara en fördel, att spörsmålet hur därmed förhåller

sig kan genom att ovan omförmälda ord utmönstras ur lagtexten

lämnas öppet att i förekommande fall besvaras i rättstillämpningen. Åt rättspraxis

torde för övrigt även få överlämnas att närmare bestämma hur fast

förbindelsen mellan fartyget och föremålet måste vara för att detta skall

kunna anses »anbragt» däri; sistnämnda uttryck liksom dess engelska och

franska motsvarigheter förefaller ej särdeles klart.

Lagrådet:

Förevarande paragraf uppställer icke uttryckligen något undantag från

regeln, att panträtten omfattar föremål, som ha ifrågavarande egenskap av

tillbehör till luftfartyget och anbragts däri. Det kan emellertid knappast

antagas annat än att dylika undantag understundom äro behövliga (jfr 4 §

i 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra). Om t. ex. ett

föremål av tredje man tillfälligt utlånats för användning i luftfartyget och

anbragts i detsamma, förefaller det föga rimligt att detta ovillkorligen skulle

ha till följd, att tredje mans äganderätt till föremålet icke skulle kunna

hävdas gentemot innehavare av inteckning i fartyget. Och det är ingalunda

självklart, att om ett föremål tillhörigt en nyttjanderättshavare till luftfartyget

har den tillbehörsegenskap och kommit i den relation till fartyget som

angives i paragrafen, föremålet städse bör omfattas av panträtten. Lagtexten

synes icke heller — lika litet som den konventionsartikel varom fråga

är — tvinga till att anse nämnda regel undantagslös. Möjligen skulle t. o. m.

kunna göras gällande, att regeln om panträttens omfattning i andra stycket

är begränsad till att gälla allenast under förutsättning, att vederbörande

föremål från början, d. v. s. vid anbringandet i luftfartyget, icke tillhörde

annan än dettas ägare. Tredje stycket komme då att innefatta en tilläggsregel

avseende vissa fall där äganderätten till fartyget och äganderätten till

föremålet från början legat på olika händer.

15 §.

Lagrådet:

Enligt förevarande paragraf skall, om inteckning i luftfartyg omfattar

jämväl reservdelar, inteckningshavaren njuta panträtt i dessa, såframt vid

förvaringsplatsen genom hans försorg finnes anslaget väl synligt tillkännagivande

av visst innehåll om inteckningen. Departementschefen har i remissprotokollet

gjort vissa uttalanden om tolkningen av detta stadgande.

Som departementschefen anfört torde det här ifrågavarande formkravet få

uppfattas så att, därest borgenären underlåter att uppsätta anslaget, inteckningen

ej kan göras gällande mot tredje man, även om denne äger känne
-

s. 359 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

359

dom om inteckningen. Åt rättspraxis torde få överlämnas att avgöra, huruvida

i visst fall omständigheterna böra föranleda därtill att, ehuru ett en

gång uppsatt anslag försvunnit, inteckningen tillerkännes giltighet gentemot

tredje man som icke är i god tro. Särskilt när i sådant fall fråga är om

inteckningens giltighet mot gäldenärens konkursborgenärer måste det understundom

kunna bliva tvivelaktigt, hur en uppkommen tvist skall lösas.

35 §.

Lagrådet:

Paragrafen har sin motsvarighet i 59 § inteckningsförordningen. Beträffande

innebörden av detta lagrum ha olika åsikter framkommit inom doktrinen.

Enligt en mening medför — liksom otvivelaktigt före 1912 års lagstiftning

om ägarehypotek var fallet —- ogiltighet av en intecknad fordran

att jämväl inteckningen är utan verkan. Å andra sidan har gjorts gällande,

att fordringens ogiltighet blott har den inverkan på inteckningen att denna

blir ett ägarehypotek. De sakkunniga — som i sitt förslag upptagit ett med

35 § överensstämmande stadgande — ha anslutit sig till den förra åsikten,

därvid de tillika något berört bl. a. frågan om betydelsen av god tro hos inteckningshavaren.

Departementschefen har anfört, att stadgandet i vissa avseenden

lämnade utrymme för skilda tolkningar, att lämpligheten av att

upptaga det i den föreslagna formen kunde ifrågasättas men att det icke

syntes påkallat att i detta sammanhang närmare ingå på dessa tämligen invecklade

spörsmål, som även berörde inteckningar i fast egendom och i

sjögående fartyg..

Vill man, på sätt departementschefen synes åsyfta, nu lämna helt öppet

spörsmålet om det föreslagna stadgandets innebörd i ovan berörda hänseenden,

torde det kunna sättas i fråga om bestämmelsen bör, som i det remitterade

förslaget skett, upptagas, därtill först, i det avsnitt av lagen som

enligt sin underrubrik handlar om intecknings ogiltighet i vissa fall, helst i

lagen finns ett avsnitt med underrubriken »Om intecknings verkan och omfattning».

Anses det här gjorda påpekandet böra beaktas, kunde man likväl

till undvikande av för stor omkastning i paragraf följ den inskränka sig till

att placera den ifrågavarande bestämmelsen sist i det avsnitt där den nu

står samt att till dettas rubrik foga »m. m.». En sådan jämkning finge

beaktas vid avfattningen av andra stycket i 40 §.

36 §.

Justitierådet Karlgren:

Även om medgivande till inteckning i luftfartyg lämnats av annan än

den som materiellt är rätt ägare till fartyget, lärer man ha att räkna med

fall, utöver de särskilt i lag reglerade, då inteckningen icke kan anses ogill.

Så torde vara händelsen om någon, utan att själv vara ägare till luftfartyg,

på grund av något rättsförhållande vari han står till ägaren varit legitimerad

att i eget namn uttaga inteckning. Det torde ock få överlämnas åt rättstillämpningen

att avgöra huruvida — i den mån det beträffande luftfartyg

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. iMaj. ts proposition nr 13.

kan förekomma godtrosförvärv enligt 11 kap. 4 § och 12 kap. 4 § handelsbalken

— med »rätt ägare» bör förstås icke den som lösningsrätten tillkommer

utan den som gjort godtrosförvärvet i fråga; inteckningen skulle i

så fall, i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit, vara giltig. Det skulle

kunna ifrågasättas, att för beredande av utrymme åt de undantag från ogiltiglietsregeln

i förevarande paragraf, som på sätt nyss antytts kunna anses

ligga i sakens natur, eller åt en tolkning, som i angivna avseende eller eljest

kan vara påkallad för tillgodoseende av godtroende tredje mans intressen,

den föreslagna lagtexten borde omformuleras, helst som beträffande fast

egendom inteckningsförordningen icke upptager annan bestämmelse i motsvarande

ämne än den mera konkreta och avgränsade bestämmelsen i 60 §

samt dessutom hänsyn kunde böra tagas till den av de sakkunniga berörda

rättsutvecklingen på området. Då emellertid den föreliggande paragrafens

lydelse enligt det remitterade förslaget nära ansluter sig till 37 § fartygsinteckningslagen

och hinder knappast möter att även inom ramen för denna

lydelse beakta synpunkter av ovan berörda art, torde en ändrad avfattning

av paragrafen icke vara nödvändig.

40 §.

Lagrådet:

Såsom i andra stycket av denna paragraf föreslagits bör anteckning ske

i inskrivningsboken beträffande inteckning som är ogill enligt 36 eller 37 §.

Det synes lämpligt att i detta sammanhang föreskrives, att anteckning skall

ske även då det hos inskrivningsdomaren visas att enligt lagakraftägande

dom eller beslut inteckning, helt eller till någon del, är ogill på annan grund

än dem som avses i nämnda paragrafer. För anteckning om ogiltighet enligt

36 § torde förutsättas att ogiltighetsfrågan har avgjorts i rättegång.

Detta fordras däremot icke för att anteckning skall göras om ogiltighet i

följd av sådant förhållande som åsyftas i 37 §. Lagrådet förordar på grund

av det sagda att i förevarande stycke stadgas, att om det visas att inteckning

helt eller till någon del är ogill enligt dom eller beslut, som äger laga

kraft, eller på grund av förhållande som avses i — enligt av lagrådet under

35 § förordad paragrafföljd — 36 §, anteckning därom skall ske i inskrivningsboken.

41 §.

Lagrådet:

Vid behandlingen av 85 § i förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

hemställer lagrådet, att bestämmelsen i fjärde stycket av nämnda paragraf

uttryckligen skall avse även det fall då utmätning gäller lott i luftfartyg.

Bifalles denna hemställan, bör ett motsvarande tillägg ske till första stycket

av nu förevarande paragraf.

På grund av föreskrift i femte stycket av 71 § i förslaget till lag om ändring

i konkurslagen äger konkursförvaltare, därest i konkursboet finnes

luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg och egendomen

s. 361 Kontrollera mot PDF

361

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

finnes inom riket, äska försäljning därav i den ordning som stadgas i den

föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

m. m. Den anteckning i inskrivningsboken som enligt första stycket

i nu förevarande paragraf skall göras om sadant äskande synes genom ett

redaktionsfel ha kommit att, beträffande luftfartyg, avse endast det fall då

fartyget är intecknat. Förslaget torde följaktligen i denna del böra rättas.

Detta kan lämpligen ske genom att, med beaktande jämväl av vad först

sagts, uttrycket »intecknad sådan egendom» ersättes med »luftfartyg eller

intecknade reservdelar till sådant fartyg».

43 §.

Lagrådet:

Lagrådet hänvisar till vad lagrådet under 10 § i förslaget till lag om registrering

av luftfartyg m. m. anför.

Förslaget till lag om registrering av luftfartyg m. m.

Lagrådet:

På sätt i remissprotokollet anmärkes innehåller förevarande lagförslag

reglering av två sinsemellan olikartade ämnen, nämligen dels registrering

av luftfartyg och dels bärgning av luftfartyg och gods i luftfartyg. Det synes

mindre tillfredsställande, att det senare ämnet endast genom tillägget

> ni. m.» kommer till uttryck i lagens rubrik. I anslutning i viss mån till

vad härutinnan föreslagits av de sakkunniga förordar lagrådet, att lubiiken

i stället får lyda: »Lag om registrering av luftfartyg samt om bärgning av

sådant fartyg m. m.». De stadganden som avse bärgning reglera visserligen

allenast frågan om bärgarlön. Det förra uttrycket torde emellertid vara att

föredraga med hänsyn till att rubriken till sjölagens nionde kapitel, vilket

uteslutande handlar om bärgarlön, har motsvarande allmänna avfattning.

1 KAP.

2 §•

Lagrådet:

I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit synes bland de i förevarande

paragraf uppräknade rättssubjekten böra upptagas jämväl svenskt dödsbo.

Sker icke detta, kan måhända befaras, att det motsättningsvis antages att

luftfartyg som äges av en sådan samfällighet som dödsbo icke må registieras.

Naturligen kan understundom tvekan uppkomma huruvida ett dödsbo

är att betrakta som svenskt eller utländskt. Det får då ankomma på registreringsmyndigheten

att taga ställning till frågan, om dödsboet har sådan

anknytning till Sverige, att registrering må äga rum. Motsvarande svårigheter

rörande bedömningen av nationaliteten kunna för övrigt möta även

när det gäller vissa andra av de i paragrafen omförmälda rättssubjekten.

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

10 §.

Lagrådet:

Enligt 43 § i förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg skall,

därest i luftfartygsregistret, enligt vad därom är särskilt stadgat, blivit anmärkt

att beträffande visst luftfartyg inträffat förhållande av beskaffenhet

att höra föranleda fartygets avförande ur registret men att detta ej kunnat

ske på grund av att inteckningshavare ej samtyckt till åtgärden, inskrivningsdomaren,

sedan anmälan om förhållandet inkommit från luftfartsstyrelsen,

å nästa inskrivningsdag göra anteckning därom i inskrivningsboken.

Det åsyftade särskilda stadgadet utgöres av förevarande paragraf. Enligt

denna skall emellertid i fall som avses i förstnämnda paragraf i registret

anmärkas allenast »den omständighet varom fråga är», d. v. s. en inträffad

omständighet, som jämlikt 9 § i förslaget till lag om registrering av luftfartyg

m. m. utgör anledning till fartygets avförande ur registret, men icke

att så ej kunnat ske. För vinnande av bättre överensstämmelse med 43 §

synes lydelsen av förevarande paragraf böra jämkas exempelvis så att det

lår heta, att i registret skall göras anmärkning om vad i ärendet förekommit.

Vidtages sådan jämkning torde i 43 § orden »anmälan om förhållandet»

böra utbytas mot »underrättelse om anmärkningen».

12 §.

Lagrådet:

De skäl, som kunna åberopas för bestämmelsen i första punkten av denna

paragrafs första stycke, torde vara tillämpliga även när luftfartyg innehaves

på grund av annat köp med äganderättsförbehåll än avbetalningsköp. Lagrådet

förordar därför, att i lagtexten ordet »avbetalningsköp» ersättes med

»köp».

2 KAP.

Lagrådet:

Lnder hänvisning till vad som anförts under lagens rubrik hemställer

lagrådet, att förevarande kapitelrubrik må lyda: »Om bärgning m. m.».

14 §•

Justitieråden Nissen och Hellquist:

Om lämpligheten av den i sista punkten av denna paragrafs första stycke

upptagna regelns införlivande med intern svensk rätt torde någon tvekan

kunna råda.

Inskrivningskonventionen innebär ingen skyldighet därtill. Regeln torde

icke få någon synnerligen stor praktisk betydelse och saknar motsvarighet

i sjölagen. Härtill kommer att stadgandets omfattning är något obestämd

och att dess lydelse torde vara ägnad att medföra tolkningssvårigheter i

olika hänseenden. Diskussionsprotokollen från de sammanträden, som förening0

konventionens antagande, lämna ingen säker ledning beträffade tolkningen,

och i de sakkunnigas motiv till bestämmelsen yttras härutinnan

s. 363 Kontrollera mot PDF

363

Kungl. Maj. ts proposition nr 13.

allenast, att det icke ansetts behöva särskilt uttalas att tör bestämmande

av storleken av sådan ersättning som den ifrågavarande bärgningsreglerna

bliva analogt tillämpliga. Härmed torde åsyftas stadgandena i 225 och 226 §§,

eventuellt även 227 §, sjölagen. Det torde dock kunna starkt sättas i fråga

om dessa regler verkligen kunna och böra analogt tillämpas vid bestämmande

av sådan ersättnings belopp. Det är här fråga om gottgörelse för kostnader,

och föga utrymme synes vara för en skönsmässig bedömning sådan

som bärgningsreglerna leda till.

Å andra sidan tala vissa skäl för den föreslagna regeln. Det kan synas

skäligt att den som på ifrågavarande sätt bispringer ett luftfartyg tillerkännes

viss säkerhet för sina utgifter, och stadgandet innefattar en viss uppmuntran

till dylik verksamhet. Det är väl ock troligt att konventionens

ståndpunkt i denna del kommer att på många håll föranleda lagstiftning av

ifrågavarande innebörd.

Tillräcklig anledning finna vi därför saknas att avstyrka förslaget härutinnan.

Vi förorda emellertid att lydelsen av ifrågavarande punkt, såsom

i 5 § i förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention

skett, får närmare ansluta sig till konventionstexten.

Justitierådet Karlgren och regeringsrådet Eckerberg:

I sista punkten av denna paragrafs första stycke stadgas, att om någon

eljest, d. v. s. i andra fall än de i första punkten avsedda bärgningsfallen,

för bevarande av luftfartyg eller gods vidkänts särskilda oundgängliga kost

nader, dessa skola varda honom ersatta. Innebörden av denna regel som

kompletteras av föreskrift i 15 § om en mot crsättningsrätten svarande tyst

legal panträtt (luftpanträtt) — är i åtskilliga hänseenden oklar. Någon ledning

för dess tolkning ge blott på enstaka punkter protokollen rörande de

överläggningar, som föregingo konventionens antagande, och i de sakkunnigas

motiv till regeln yttras allenast, att det icke ansetts behöva särskilt

uttalas, att för bestämmande av storleken av sådan ersättning som den förevarande

bärgningsreglerna bliva analogt tillämpliga. Användbarheten av

denna analogi torde för övrigt kunna betvivlas. Då det här gäller gottgörelse

för vissa faktiska kostnader, synes nämligen föga utrymme stå till buds för

en skönsmässig bedömning av den art som tillämpningen av de åsyftade

sjörättsliga bärgningsreglerna förutsätter.

Då på sätt nyss nämndes såsom betingelse för omförmälda ersättningsrätt

angivcs, att icke bärgningsfall som omtalas i första punkten av paragrafen

föreligger, synes tvekan kunna uppkomma därom, i vilken situation

luftfartyget eller godset måste befinna sig för att stadgandet skall träda i

tillämpning. Tydligen behöver luftfartyget icke vara förolyckat eller nödställt

i samma mening som avses i inledningsorden i paragrafen. Ersättningsrätten

är enligt lagtextens avfattning beroende allenast av att någon

i visst syfte, nämligen för bevarande av luftfartyg eller gods, vidkänts

särskilda oundgängliga kostnader. Att de för ändamålet vidtagna åtgärderna

också haft lyckligt resultat skulle således, kunde det tyckas, icke krävas.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Men förmodligen har varit åsyftat, att i överensstämmelse med vad som gäller

vid bärgning ett dylikt krav bör uppställas. — Möjligen kunde sättas i

fråga, att i lagregeln borde, för att densamma skulle erhålla fastare konturer

och en mera naturlig begränsning, inläggas att som villkor för ersättningsrätten

gällde, att fartygets eller godsets ägare, eller hans representant,

vant förhindrad att själv draga försorg om egendomens bevarande. Av diskussionsprotokollen

att döma kan emellertid regelns innebörd icke anses

sålunda inskränkt. Det rör sig ej blott om ett stadgande avseende »negotiorum

gestio». T. o. m. om ägaren själv föranstaltat om vederbörande åtgärder,

t. ex. genom att avtalsvis uppdraga åt annan att mot visst vederlag

verkställa desamma, synes stadgandet i princip vara tillämpligt, vilket i

nämnda exempel har praktisk betydelse därutinnan att alltså luftpanträtt

tillkommer agarens medkontrahent, dock knappast för hela vederlagsbeloppet

utan endast för vad som kan anses svara mot de av honom bestridda

kostnaderna. —- Vad som ligger i kravet på att kostnaderna skola vara »särskilda»

eller, såsom det heter i konventionen, »extraordinära» synes dunkelt.

För en tredje man, vilken vidkännes dylika kostnader, te sig väl dessa

oftast som särskilda eller extraordinära. Måhända åsyftas med de citerade

oiden allenast, att ersättningsrätten förutsätter en extraordinär händelse,

visserligen icke med nödvändighet, såsom förut antyddes, innefattande fall

a\ fartygets förolyckande eller nödställdhet i bärgningsreglernas mening

men i alla händelser innebärande på ett eller annat sätt en vederbörande

egendom hotande fara. Enligt denna tämligen fria tolkning torde samma

ord vara överflödiga. En annan möjlighet är dock, att avsikten verkligen

vant att vissa av de för bevarande av luftfartyg eller gods erforderliga kostnaderna

skulle utskiljas såsom icke extraordinära och alltså icke föranleda

ersattnmgsrätt. Efter vilka grunder detta tänkts skola ske torde emellertid

vara vanskligt att avgöra. Under alla omständigheter är det oklart, huruvida

stadgandet ger ersättningsrätt även när fråga är om för ändamålet nödiga

reparationskostnader. Diskussionsprotokollen tyda närmast på att detta fall

icke borde inbegripas under ersättningsregeln, men att denna tolkning skulle

kunna stödas på lagtexten kan ej gärna påstås.

Med hänsyn till vad ovan anförts synas betänkligheter möta mot att införliva

ifrågavarande ersättningsregel — med därtill anknutna panträttsstadgande

i 15 § — med den rent interna svenska rätten. Konventionen innebär

heller icke skyldighet därtill. Något större praktiskt behov av en sådan

lagstiftningsåtgärd torde ej vara för handen. Man har näppeligen skäl att

antaga att en ersättnings- och panträttsbestämmelse av denna typ, vartill

motsvarighet eljest saknas i svensk rätt, skulle vara påkallad just inom

lufträtten. Framför allt kommer i betraktande, att någon bestämmelse av

nu dryftade beskaffenhet icke förekommer inom sjörätten, som eljest i förevarande

lagstiftningsarbete merendels tjänat som mönster. Det förordas

alltså, att här berörda punkt i 14 § första stycket utgår ur lagen samt att

darav betingade ändringar vidtagas i 14 § andra och tredje stvckena, 15 §

första och tredje styckena ävensom 18 § första och tredje styckena.

s. 365 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

365

Förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till 11)18 års konvention

rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

1 §•

Jnstitieråden Nissen, Hellquist och Karlgren:

I händelse vad vi förordat beträffande lydelsen av 14 § i förslaget till lagom

inskrivning av rätt till luftfartyg godtages, lärer förevarande paragraf

böra jämkas på motsvarande sätt.

6 §.

Lagrådet:

Uti 4 § i den föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om försäljning

av utmätt luftfartyg m. m. har, såsom av de sakkunnigas motivering och

remissprotokollet framgår, beträffande utformningen av reglerna för förfarandet

vid exekutiv auktion å luftfartyg och därtill hörande reservdelar

hänsyn tagits endast till sådana begränsade sakrätter, vilka kunna betecknas

såsom fordran; i förevarande paragrafs andra stycke avses rättigheter

vilka icke kunna så betecknas. Det valda uttrycket härför, »rättighet som

icke utgör fordran», synes ej stå i överensstämmelse med terminologin i

förevarande lagförslags 2 §, varest panträtt och annan sådan rätt sägas icke

utgöra utan vara tillkomna såsom säkerhet för fordran. Till undvikande av

denna brist kunde det i styckets första punkt få heta, att i borgenärsförteckningen

skall upptagas, utöver de i 4 § lagen med särskilda bestämmelser om

försäljning av utmätt luftfartyg m. m. avsedda fordringarna och kostnaderna,

annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. En sådan formulering

skulle ock bättre angiva sambandet mellan de ifrågavarande båda lagrummen.

7 och 8 §§.

Lagrådet:

Det i 7 § andra stycket förekommande uttryckssättet att till det svenska

luftfartygsregistret överföres luftfartyg, som häftar för inskriven rättighet,

synes icke fullt exakt; har fartyget avförts ur det främmande registret, kan

det knappast sägas »häfta» för tidigare inskrivna rättigheter innan dessa bliva

inskrivna i den svenska inskrivningsboken, lat vara att de kunna, när sa

sker, erhålla samma förmånsrätt som förut tillkom dem. Vidare synes tredje

stycket andra punkten i 7 § böra avse invändning icke mot »rättighetens

giltighet» utan mot lagligheten av dess tillkomst; avgörande för frågans bedömande

lärer skola vara lagen i den stat där fartyget var legistrcrat vid

tiden för företagandet av den rättshandling varå rättigheten grundas. Ytterligare

kan, beträffande 8 § andra stycket, anmärkas att i 5 § andra stycket

icke återfinnes något stadgande om antecknande i inskrivningsbok av borgenärs

anspråk på luftpanträtt; hänvisningen till sistnämnda lagrum synes

kunna begränsas till att avse den där angivna tiden. Slutligen kan, med den

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

lydelse 7 § i det remitterade förslaget erhållit, ifrågasättas om icke hänvisningen

i 8 § första stycket till 7 § bort specificeras till att avse 7 § andra

stycket.

Förslaget till lag om ändring i utsökningslageu.

85 §.

Lagrådet:

Avsikten torde vara, att sådant bevis om utmätning varom stadgas i fjärde

stycket av denna paragraf skall avsändas även då utmätningen gäller

lott i luftfartyg. Enär detta synes böra uttryckligen angivas i lagtexten,

hemställer lagrådet om ett förtydligande av denna.

. Lagrådet får i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida icke genom en

jämkning i 92 § andra stycket utsökningslagen detta stycke bör uttryckligen

göras tillämpligt på försäljning av lott i luftfartyg; sker så bör detta

beaktas i ingressen till förevarande lagförslag.

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av

utmätt luftfartyg m. m.

4 §.

Lagrådet:

Vid exekutiv försäljning under konkurs av fast egendom skall enligt 107 §

tredje stycket utsökningslagen i borgenärsförteckningen efter därom framställt

yrkande upptagas fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken.

Säljes under konkurs sjögående fartyg eller gods i sådant fartyg

skall, såsom framgår av 139 § utsökningslagen, även borgenär som för sin

fordran har förlagsinteckning erhålla betalning ur den sålda egendomen

med den i 17 kap. 7 § handelsbalken stadgade förmånsrätten. Följdriktigheten

synes kräva att sistnämnda slag av förmånsberättigade fordringar

skall i motsvarande situation beaktas då fråga är om luftfartyg och reservdelar

till sådant. Så skulle ej bliva fallet enligt de i förevarande paragraf upptagna

reglerna om borgenärsförteckningens innehåll. En komplettering av

dessa regler torde enklast kunna ske så att i slutet av tredje stycket stadgas,

att vid försäljning under konkurs skall utöver de i 107 § tredje stycket utsökningslagen

nämnda fordringarna under där angiven förutsättning jämväl

fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 7 § handelsbalken upptagas i

borgenärsförteckningen.

6 §.

Lagrådet:

Bestämmelsen i tredje stycket av denna paragraf, att lager av reservdelar,

som ej säljes i utrop gemensamt med luftfartyg, skall på begäran av lagrets

ägare eller någon av borgenärerna utropas i skilda poster, med visst förbe
-

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

håll beträffande försäljningens bestånd, synes alltför kategoriskt avfattad.

Även om genom bestämmelsen utsäges något som i regel bör gälla, lärer det

dock icke vara lämpligt att exempelvis en enda borgenärs begäran om försäljning

i skilda poster, måhända mot övriga borgenärers och ägarens önskan,

ovillkorligen måste bifallas. Lagrådet hemställer därför att ordet »skall»

utbytes mot »må».

Fortsättningen av stycket utgår från att även vid utrop i skilda poster

endast en borgenärsförteckning uppgöres och att alltså ett gemensamt lägsta

bud bestämmes för alla posterna. Om så sker, kunna reglerna i 11 § icke

tillämpas beträffande varje post för sig, utan vid avgörandet huruvida en

viss post skall säljas måste hänsyn tagas jämväl till de bud, som avgivas för

övriga utropade poster. Härvid är att beakta, att enligt 93 § utsökningslagen

auktionen kan komma att avbrytas innan samtliga poster utropats. Genom

någon jämkning av ordalagen i förevarande stadgande torde dess avsedda

innehåll kunna göras lättare att uppfatta. Emellertid torde det därvid icke

böra direkt utsägas, att gemensam borgenärsförteckning skall uppgöras. Det

lärer nämligen icke vara uteslutet, att vissa av de föremål, som ingå i det till

försäljning föreliggande reservdelslagret, äro belastade med någon särskild

rätt, som skall beaktas vid försäljningen. Att giva detaljerade lagregler för

detta helt säkert ovanliga fall torde ej böra ifrågakomma; åt auktionsförrättaren

får överlåtas att söka på bästa sätt komma tillrätta med de svårigheter

som kunna yppa sig, och han bör därför ej för mycket bindas i sin

handlingsfrihet.

7 §•

Lagrådet:

Med hänvisning till vad lagrådet yttrat vid 4 § förordas ett tillägg till

förevarande paragraf, så att anslutningsrätten kommer att gälla även för

borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 17 kap. 7 § handelsbalken.

14 §.

Justitieråden Nissen och Hellquist samt regeringsrådet Eckerberg:

Paragrafens andra punkt motsvarar sista punkten av art. X paragraf 3 i

inskrivningskonventionen, däri enligt den svenska översättningen med avseende

å exekutiv försäljning av reservdelar till luftfartyg stadgas, att vid

köpeskillingens fördelning vederbörande myndighet må till förmån för utsökningsborgenären

begränsa det belopp, som skall utbetalas till innehavare

av rättigheter med bättre förmånsrätt, till två tredjedelar av köpeskillingen

minskad med kostnader som avses i art. VII paragraf 6, d. v. s. kostnaderna

för förfarandet. Enligt den föreslagna lagregeln är det endast inteckningshavare

och ej andra innehavare av rättigheter med bättre förmånsrätt än utmätningssökanden,

som kunna nödgas avstå från betalning för någon del av

sin fordran. Denna ståndpunkt står ej i strid med konventionen, och ej heller i

övrigt torde någon invändning däremot kunna göras. Emellertid uppställer sig

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

frågan huruvida, då någon fordringsägare finnes med sämre förmånsrätt än

inteckningshavare men med bättre rätt än utmätningssökanden, inteckningshavare

skall vara skyldig att avstå något belopp till förmån för sådan fordringsägare

som nyss nämnts. Departementschefen har om detta spörsmål

yttrat, att det ej torde vara avsett att även borgenär med retentionsrätt eller

förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken skall stå tillbaka för utmätningssökande

med sämre förmånsrätt. Det remitterade förslaget har ock på

denna punkt utformats i enlighet med departementschefens yttrande. Förslaget

avviker emellertid från konventionsbestämmelsen, som medger begränsning

av inteckningshavares rätt allenast till förmån för utmätningssökanden

men icke till förmån för fordringsägare med bättre rätt än denne, och något

skäl att i konventionsbestämmelsen intollca ett annat innehåll än det vartill

ordalydelsen föranleder har ej anförts. Härtill kan läggas, att den föreslagna

regeln, vad fordringsägare med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken

angår, kan sägas stå i mindre god samklang med innehållet i 13 § samma

kapitel. Vi förorda därför att åt andra punkten i förevarande paragraf

gives en avfattning, som i likhet med motsvarande stadgande i de sakkunnigas

förslag närmare ansluter sig till konventionstexten.

Lagrådet:

Skall på grund av stadgandet i 13 § visst ersättningsbelopp fördelas tilllika

med köpeskillingen, bör tydligen vid tillämpning av regeln i förevarande

paragrafs andra punkt hänsyn tagas härtill, så att det högsta belopp,

till vilket inteckningshavare får göra sin rätt gällande, blir två tredjedelar

utav summan av köpeskillingen och ersättningsbeloppet, denna summa minskad

med kostnaderna för förfarandet. En erinran härom torde böra intagas i

en ny tredje punkt i paragrafen.

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen.

21 och 26 §§.

Lagrådet:

I överensstämmelse med sin under 85 § i förslaget till lag om ändring i

utsökningslagen gjorda hemställan förordar lagrådet sådan ändrad avfattning

av bestämmelserna i 21 § femte stycket och 26 § andra stycket i nu

förevarande lagförslag att det tydligt framgår, att bestämmelserna även avse

det fall då i konkursboet ingår lott i luftfartyg.

71 §.

Lagrådet:

Femte stycket torde böra kompletteras i överensstämmelse med vad lagrådet

förordat beträffande 4 och 7 §§ i förslaget till lag med särskilda bestämmelser

om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

s. 369 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13

198 §.

369

Lagrådet:

Vidtagas de av lagrådet förordade ändringarna i 21 och 26 §§, bör motsvarande

ändring ske i andra stycket av nu förevarande paragraf.

Övriga lagförslag.

Lagrådet:

Dessa förslag lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

24 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 5 november 1954.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för kommunikations- och finansdepartementen anmäler chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 10 juni 1954 avgivna

utlåtande över de den 5 mars 1954 till lagrådet remitterade förslagen

till

1) lag om inskrivning av rätt till luftfartyg;

2) lag om registrering av luftfartyg m. m.;

3) lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande

internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;

4) lag om ändring i handelsbalken;

5) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218)

om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område;

6) lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862

(nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer;

7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal;

8) lag om ändring i utsökningslagen;

9) lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

m. m.;

10) lag om ändring i konkurslagen;

11) lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december

1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag);

12) lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927

(nr 85) om dödande av förkommen handling;

13) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486)

om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;

14) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen;

15) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182)

angående förbud mot lufttrafik över svenskt område;

s. 371 Kontrollera mot PDF

371

Kungl. Maj:ls proposition nr 13.

16) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1923 (nr 147)

om straff för olovlig varuinförsel;

17) lag om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin; samt

18) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398)

om straff för olovlig varuuiförsel.

Föredraganden anför följande.

Gentemot avfattningen av det i 14 § andra stycket förslaget till lag om

inskrivning av rätt till luftfartyg upptagna stadgandet angående panträttens

omfattning har tre av lagrådets ledamöter anmärkt, att stadgandet gåve

sken av att uppställa en begränsning, som icke vore förenlig med konventionen.

Den ändrade formulering som dessa lagrådsledamöter föreslagit —

innebärande att orden »som äro avsedda att användas i luftfartyget» utgår

ur lagtexten — medför möjligen att tillbehörsbegreppet blir något vidare

än vad som åsyftas i konventionen, i det exempelvis för luftfartyget avsedd

markutrustning skulle kunna anses omfattad av panträtten. Då emellertid

den begränsning av panträttens omfattning, som i detta avseende bör gälla,

nöjaktigt torde framgå av kravet på att föremålen i fråga skall vara eller

ha varit »anbragta» i luftfartyget, anser jag det ifrågavarande ändringsförslaget

kunna godtagas. En motsvarande ändring bör vidtagas i 1 § förslaget

till lag i anledning av Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen.

Jag vill i anslutning till det nu anförda förorda en jämkning av den svenska

översättningen till art. XVI i inskrivningskonventionen, så att formuleringen

närmare ansluter till konventionstexterna.1 — De synpunkter som lagrådet

i sin helhet anfört vid förevarande paragraf kan jag biträda.

Med anledning av vad lagrådet anfört vid 35 § förslaget till inskrivningslag

torde underrubriken till 35—37 §§ böra kompletteras med »m. m.» och

en omkastning av paragraf följ den inom detta avsnitt vidtagas. Omkastningen

föranleder en jämkning av 40 § andra stycket.

De i det remitterade förslaget till lag om registrering av luftfartyg m. m.

upptagna bestämmelserna om ersättning för »särskilda oundgängliga kostnader»

för bevarande av luftfartyg eller gods bar föranlett skiljaktiga uttalanden

inom lagrådet. Två ledamöter har förordat att bestämmelserna i

detta ämne skall utgå ur förslaget, medan de båda övriga ledamöterna visserligen

ställt sig tveksamma men ansett tillräcklig anledning saknas att

avstyrka förslaget i förevarande del. Ehuru det föreslagna institutet kan

antagas komma att få tämligen ringa praktisk betydelse, anser jag det ej

vara helt utan värde att inskrivningskonventionen på denna punkt införlivas

även med den interna svenska rätten. De tolkningssvårigheter som institutet

i vissa avseenden kan väntas föranleda bör enligt min mening kunna

tillfredsställande lösas i rättstillämpningen. Härvid kan de sjörättsliga

bestämmelserna om bärgarlön i viss utsträckning tjäna till ledning, även

1 Jfr noten å s. 87.

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

om dessa bestämmelser med hänsyn till föreliggande skiljaktigheter i fråga

om ersättningsbeloppens natur i väsentliga delar icke kan vinna motsvarande

tillämpning inom lufträtten. Jag vill understryka att — såsom för övrigt

uttryckligen framgår av lagtexten — en förutsättning för stadgandets tilllämpning

är att det är fråga om kostnader, som varit oundgängliga för egendomens

bevarande. Det skall alltså gälla åtgärder i syfte att hindra förstörelse

av egendomen. Innebär arbetet förbättring eller reparation, blir stadgandet

tillämpligt endast i den mån arbetet varit nödvändigt för att förebygga

sådan förstörelse. I enlighet med det anförda vill jag förorda att det

remitterade förslaget bibehålies i förevarande del, dock med den jämkning

av 14 § första stycket sista punkten som yrkats inom lagrådet.

Den omformulering av sista punkten av 7 § andra stycket förslaget till

lag i anledning av Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen, varom

lagrådet hemställt, ger såvitt rör angivandet av tillämplig lag anledning till

viss tvekan, enär denna lydelse av stadgandet i tillämpningen möjligen kan

någon gång leda till ett resultat, som står i mindre god överensstämmelse

med inskrivningskonventionen. Jag vill förorda, att stadgandet avfattas i

nära överensstämmelse med ordalagen i konventionen art. I paragraf 1.

Såsom lagrådet ifrågasatt vid förslaget till ändring i 85 § utsökningslagen,

torde andra stycket av 92 § nämnda lag böra ändras på så sätt, att lott

i luftfartyg uttryckligen nämnes vid sidan av lott i sjögående fartyg. Härigenom

framgår klart, att exekutiv försäljning av lott i luftfartyg icke skall

vara underkastad reglerna i den föreslagna lagen med särskilda bestämmelser

om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Beträffande 14 § förslaget till lag om försäljning av utmätt luftfartyg

m. m. har tre av lagrådets ledamöter uttalat sig för viss ändring under

motivering att det remitterade förslaget avveke från motsvarande bestämmelse

i inskrivningskonventionen. Jag anser emellertid, att det remitterade

förslaget — ehuru det ej strikt följer ordalagen i konventionstexten — går

att förena med en rimlig tolkning av konventionen. Konventionens huvudsakliga

syfte är att reglera omfattningen av den rätt som tillkommer innehavare

av inskrivna rättigheter, och det kan ej möta hinder att beträffande

den del av intecknad egendom, som ej skall förbehållas inteckningshavare,

utforma de svenska reglerna med hänsynstagande till här gällande grundsatser

i avseende å förmånsrättsordningen. Bestämmelserna i 17 kap. 13 §

handelsbalken, som lagrådsmajoriteten i detta sammanhang åberopat, synes

mig ej giva stöd för att oprioriterad utmätningssökande bör få företräde

framför borgenär, som ehuru han ej har inteckning i egendomen likväl innehar

en bättre plats än utmätningssökanden i den enligt 17 kap. gällande

förmånsrättsordningen. Jag anser mig sålunda ej böra förorda någon ändring

av det remitterade förslaget i fråga om dem, till förmån för vilka inteckningshavarens

rätt skall vara begränsad.

De erinringar som lagrådet ytterligare anfört beträffande en del stadganden

i de remitterade lagförslagen synes böra beaktas.

Utöver de ändringar som framgår av det förut sagda torde i förslagen

böra vidtagas smärre ändringar av formell art.

s. 373 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 373

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition till

1955 års riksdag

dels äska riksdagens godkännande av konventionen den 19 juni 1948

rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;

dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

de sålunda ändrade lagförslagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars-Erik Samuelsson.

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen ........................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .................................... 2

Inskrivningskonventionen jämte översättning ............................ 4

Lagförslag ............................................................ 26

Statsrådsprotokollet den 5 mars 1954 .................................... 86

I. Inskrivningskonventionens huvudsakliga innehåll .................... 87

II. Huvudgrunderna för lagstiftningen.................................. 90

III. De särskilda lagförslagen ........................................ 98

Bilaga A. Till lagrådet remitterade lagförslag .......................... 147

Bilaga B. De lufträttssakkunnigas förslag .............................. 189

Skrivelse till Konungen ............................................ 190

Lagförslag ........................................................ 193

Motiv ............................................................ 238

Lagrådets protokoll den 10 juni 1954 355

Statsrådsprotokollet den 5 november 1954 .............................. 370

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

532569

Doktrin (2)

  1. Traditionskrav vid fartygsköp m. m., SvJT 1970 s. 225, på s. 229 · Fritt tillgänglig
  2. Den diplomatiska sjörättskonferensens tolfte session i Bryssel 1967, SvJT 1968 s. 58, på s. 61 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 1LU 1955:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 10:o), li:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 s. 5 i texten
  2. Rskr. 1955:130 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition dels angående godkännande av konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfar s. 8 i texten
  3. 1LU 1955:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition dels angående godkännande av konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, dels ock s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. SvJT 1970 s. 225 Traditionskrav vid fartygsköp m. m. s. 229 i texten
  2. SvJT 1968 s. 58 Den diplomatiska sjörättskonferensens tolfte session i Bryssel 1967 s. 61 i texten