Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att i vissa fall avstå allmänna arvsfondens rätt till arv

1955-03-04 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:136, Angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att i vissa fall avstå allmänna arvsfondens rätt till arv

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136

1

Nr 136

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

för Kungl. Maj.t att i vissa fall avstå allmänna arvsfondens

rätt till arv; given Stockholms slott den 4

mars 1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler frågor om avstående

av allmänna arvsfondens rätt till arv och anför därvid följande.

1948 års riksdag bemyndigade i skrivelse den 17 juli 1948, nr 448, Kungl.

Maj :t att under fem år från och med budgetåret 1948/49, utan riksdagens

samtycke i varje särskilt fall, i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,

som tidigare följts vid avgörande av dylika ärenden, avstå kvarlåtenskap

som tillfallit allmänna arvsfonden intill ett belopp av i varje särskilt

fall 10 000 kronor. I särskilda utskottets utlåtande i ärendet (nr 1), vilket

av riksdagen godkändes, uttalades det önskemålet, att Kungl. Maj:t till

1 Ii ihan fi till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 136

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 136

varje riksdag skulle överlämna en sammanställning, utvisande hur bemyndigandet

blivit använt. Denna sammanställning kunde lämpligen lämnas i

samband med proposition i fråga om avstående av arvsfondens rätt till arv.

Med stöd av förenämnda bemyndigande bar Kungl. Maj :t beslutat omavstående,

helt eller delvis, av arv, som tillfallit allmänna arvsfonden i ett

antal fall, vilka eljest jämlikt 5 kap. 3 § lagen om arv skulle ha underställts

riksdagen. I anslutning till särskilda utskottets förenämnda uttalande bar

till riksdagen, senast i sammanhang med proposition nr 91/1952, lämnats

en förteckning över de beslut, som Kungl. Maj :t jämlikt bemyndigandet

dittills meddelat. Genom förbiseende har en förlängning av tiden för bemyndigandets

giltighet efter ingången av budgetåret 1953/54 icke inhämtats

av riksdagen. Kungl. Maj :t har emellertid i vissa fall efter nämnda

tid med tillämpning av de grunder som gällt för bemyndigandet medgivit

avstående helt eller delvis av allmänna arvsfonden tillfallen kvarlåtenskap.

En sammanställning över de beslut Kungl. Maj :t efter nämnda proposition

meddelat såväl enligt bemyndigandet som enligt vad nyss sagts för tiden

därefter torde få överlämnas till vederbörande riksdagsutskott. Beträffande

de i sammanställningen upptagna besluten som hänför sig till tiden efter

bemyndigandets giltighet torde riksdagens godkännande böra inhämtas. Vidare

torde riksdagens samtycke nu böra inhämtas till fortsatt giltighet av

bemyndigandet för en tid av fem år. Dessutom föreligger följande frågor

om avstående av allmänna arvsfondens rätt till kvarlåtenskap, beträffande

vilka riksdagens samtycke till avstående i de särskilda fallen torde inhämtas.

Rätten till arv efter f. d. lektorn, teologie doktorn Johan Petrus Dellner

från Nyköping. Den 21 maj 1953 avled Dellner, som var född den 24 april

1883, utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,

efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet uppgick enligt

bouppteckningen till 666 819 kronor 20 öre.

Genom två särskilda handlingar, som Dellner efterlämnat men som icke

var av honom undertecknade, hade förordnats, att hans kvarlåtenskap

skulle fördelas på visst sätt. Handlingarna har, såvitt nu är i fråga, följande

lydelse.

»Min förmögenhet--— Till min kusin Beda Johansson i Lanna, som

är född vanför, skall lämnas 5 000 kronor. Till understöd åt henne för minskad

arbetsduglighet. — — — Min gårdskarl Eriksson är jag skyldig för

tjänster kr. 1 000. Min kusin Axel Johansson i Lanna får under villkor att

han övertager inteckningarna i min gård Skeppshult i Lilla Hyggås dessa mina

fastigheter. Detta sker på grund av hans trogna och pålitliga tjänster åt mig.

--— Av min förmögenhet är jag villig att om det kan ske skattefritt

skänka till Cancerforskningens främjande kr. 100 000. En fond skall då bildas

med titeln: »Johan Dellners fond till Cancerforskningens främjande.»

Jag har tänkt mig att den skulle förvaltas av Karolinska sjukhuset, Stockholm,

och att blott räntan årligen skulle användas och att beloppet 100 000

kr. skulle tillfalla den person, svensk eller utlänning, som upptäcker ett effektivt

botemedel mot Cancer. För att ej beloppet skall minkas i värde, får

Karolinska sjukhuset utbyta det mot säkra in- eller utländska aktier.--

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136

3

— Nyköpings kommun skänker jag kr. 10 000, varav årliga räntan utdelas

till behövande. Eventuell gåvoskatt betalar jag. Högre allmänna läroverket

i Nyköping skänker jag 10 000 kr., varav årli,ga räntan utdelas genom kollegiet

till "elev i gymnasiets två högsta ringar, som visat prov på självförglömmande

hjälpsamhet mot någon medmänniska inom eller utom läroverket.

Utdelas ej räntan, lägges den till kapitalet. Återstoden av min förmögenhet

delas mellan mina kusiner i lika delar.»

»Undertecknad, Johan Petrus Dellner, förordnar härmed som min yttersta

vilja, att efter min bortgång med min efterlämnade förmögenhet skall

förfaras på följande sätt.

1. Min gård Skeppshult l3 i Villstad. Jönköpings län, och min fastighet

Hyggås Lilla 3: 6 i Södra Hestra församling, Jönköpings län, skola tillfalla

min förvaltare av desamma, nämligen min kusin Axel Johansson i Lanna

Södergård, Lanna. Han har att samtidigt övertaga och ansvara för de inteckningar

i desamma, som äro belånade i Västbo Härads sparbank, Reftele, och

i Södra Hestra pastorats sparbank. Detta mitt beslut beror på de tjänster

och den pålitlighet i förvaltningen, han gjort mig och ådagalagt.

2. Min kusin Reda Johansson i Lanna Södergård, som är född vanför,

skall ha till hjälp däremot en summa av kr. femtusen (5 000 kr.).

7. Högre allmänna läroverket i Nyköping får som en premiefond kr. tiotusen

(10 000 kr.). Årligen får, om skäl förefinnes, 3/4 av räntan utdelas av

läroverkets kollegium till en elev i någon av gymnasiets två högsta ringar,

som under medlemskapet i någon av dessa ringar utfört någon osjälvisk,

självförglömmande handling till hjälp åt någon eller några medmänniskor

i eller utom läroverket. Av räntan lägges årligen 1/4 till kapitalet. De år,

då ingen del av räntan utdelas, lägges hela räntan till kapitalet.

8. Étt belopp av kr. tiotusen (10 000 kr.) tillfaller Nyköpings stad att utgöra

en fond, som förvaltas av stadens drätselkammare i samråd med stadens

kyrkoherdar. Av den årliga räntan utdelas 3/4 som julklapp till någon i staden

född ålderstigen och behövande person, och 1/4 av räntan lägges årligen

till det ursprungliga beloppet.

10. Min mångårige gårdskarl Halfdan Eriksson, Brunnsgatan 34, Nyköping,

tillfaller ett belopp av kr. ettusen (1 000 kr.) som bevis på uppskattning

av hans utomordentliga trohet och redbarhet och efterföljelse av Jesu

evangelium.

12. Av min efterlämnade förmögenhet skall ett belopp av kr. etthundralusen

(100 000 kr.) bilda cn fond att förvaltas av Karolinska Institutet,

Stockholm. Hälften av den årliga avkastningen användes enligt Karolinska

Institutets beslut till Cancerforskningens främjande. Den andra hälften lägges

årligen till kapitalet. Hela kapitalet skall i sinom tid av Karolinska Institutet

utdelas till den eller de personer, svenska eller»

Utdrag av protokoll vid vittnesförhör angående yttranden av den avlidne

och omständigheter i övrigt, vilka kunde beröra omförmälda förordnanden,

bevakades den 13 juli 1953 vid rådhusrätten i Nyköping såsom testamente

av honom. Efter framställning av kammaradvokatfiskalsämbetet föreskrev

Kungl. Maj:t genom beslut den 19 februari 1954, att klander mot ifrågavarande

testainentariska förordnanden skulle för allmänna arvsfondens räk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 136

ning äga rum. Samtliga testamentstagare har härefter förklarat sig avstå

från den rätt, som kunde tillkomma dem på grund av förordnandena.

I två särskilda till Kungl. Maj:t ställda skrifter har dels advokaten H.

Heilborn såsom ombud för elva av den avlidnes kusiner, nämligen lantbrukarna

Axel J. V. Johansson och Elof Johansson, Beda Johansson, Signe

Nilsson, fabrikörerna Ivar Johansson och Bernt Johansson, samtliga i Lanna,

fabrikören Gunnar Johansson, Gnosjö, förre lantbrukaren John Jacobsson

och Alma Jacobsson, Kulltorp, förre lantbrukaren Algot Andersson, Broaryd,

samt lantbrukaren Emil Andersson, Smålands Burseryd, ävensom för

Halvar Eriksson, läroverket i Nyköping samt Nyköpings stad, dels Karolinska

mediko-kirurgiska institutet i Stockholm anhållit, att allmänna arvsfondens

rätt till kvarlåtenskapen måtte avstås till sökandena i överensstämmelse

med testamentshandlingarna.

Till stöd för sin ansökning har Heilborn framhållit, att utredningen

visat, att Dellner vid upprättandet av sina testamentariska förordnanden handlat

med fullt förstånd. Dellner beskreves som en person med utpräglat ekonomiskt

intresse, och av vittnesmålen framginge, att han noga övervägt sina

dispositioner. Även med hänsyn till överensstämmelsen i de båda handlingarnas

innehåll kunde det icke ifrågasättas, att dessa utgjorde ett uttryck

för Dellners yttersta vilja. Vittnesmål visade, att han länge varit tveksam

om, huruvida han skulle insätta samtliga kusiner som universella testamentstagare.

Inför den förestående döden hade han låtit tidigare betänkiigheter

falla och i den — enligt Heilborns uppfattning — sist upprättade

handlingen otvetydigt inbegripit samtliga kusiner i förordnandet.

Karolinska institutet har ansett det av utredningen framgå, att Dellner,

som själv lidit av cancer, velat göra en donation till förmån för cancerforskningen.

Den omständigheten, att han i den ena testamentshandlingen angivit

karolinska sjukhuset som förvaltare av fonden saknade betydelse för bedömande

av frågan, huruvida en bestämd viljeyttring i detta fall kommit

till uttryck.

Gode mannen för allmänna arvsfonden har — under framhållande att de

båda testamentshandlingarna torde vara de enda hjälpmedlen till utrönande

av vad som kunde antagas ha varit den avlidnes yttersta vilja — icke haft

något att erinra mot att omförmälda legatförordnanden verkställas och att

envar av kusinerna av återstående kvarlåtenskap erhålla förslagsvis 10 000

kronor.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har ansett, att den avlidnes önskan

att bevara fastigheterna i släktens ägo syntes böra respekteras, varvid dessa

i sin helhet borde avstås till Axel Johansson i enlighet med de testamentariska

förordnandena. Ansökningarna om avstående av kvarlåtenskap till

Beda Johansson med 5 000 kronor och till Eriksson med 1 000 kronor tillstyrktes.

Förordnandena till förmån för läroverket i Nyköping, Nyköpings

stad och cancerforskningen vore av sådan art, att starka skäl talade för att

desamma fullföljdes, varför länsstyrelsen tillstyrkte bifall till ansökningarna

jämväl i dessa delar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 13G

Beträffande ansökningen, i vad den avser fördelning av boets återstående

behållning på samtliga kusiner, anförde länsstyrelsen bl. a. följande.

Länsstyrelsen funne skäligheten härav vara beroende av huru nära kusinerna

stått den avlidne under dennes livstid ävensom av deras ekonomiska

ställning. Skäl att föreslå avstående av boets hela återstående behållning

till kusinerna ansåge länsstyrelsen icke föreligga. Visserligen hade den avlidne

otvivelaktigt haft en stark känsla av samhörighet med släkten och förpliktelser

mot denna, men den verkställda utredningen gåve icke vid handen,

att någon närmare kontakt eller mera regelbundet umgänge upprätthållits

mellan den avlidne å den ena och hans kusiner å den andra sidan.

I den mån detta skett syntes anledningen närmast hava varit av ekonomisk

art eller angelägenheter rörande den avlidnes fastigheter. Detta finge dock

icke tolkas såsom ett avståndstagande från släktingarna eller såsom ett uttryck

för att dessa ådragit sig den avlidnes ovilja. Att umgänget med kusinerna

icke under senare år varit livligare hade med säkerhet varit föranlett

av den avlidnes inbundenhet och långt drivna önskan att leva ostörd. Troligen

hade även den med sjukdomen sedan lång tid tillbaka förenade svårigheten

att tala bidragit härtill. Utredningen gåve vidare vid handen, att endast

kusinerna Beda Johansson samt John och Alma Jacobsson kunde anses

för sin livsföring vara i behov av bidrag ur dödsboet. Svårigheten att med

skälig hänsyn till alla inverkande omständigheter rätt avväga och fördela

ett visst för kusinerna gemensamt belopp av boets behållning liksom även

hänsynstagande till den avlidnes uttalade önskan gjorde, att länsstyrelsen

därför ansåge sig böra förorda avstående av ett belopp av 10 000 kronor till

var och en av den avlidnes kusiner med undantag av Axel Johansson, undei

förutsättning dock att på denne överlätes fastigheterna.

Om tillräckliga skäl ej skulle anses föreligga för ett avstående av viss del

av boets behållning till fördelning på samtliga kusiner, ansåg länsstyrelsen,

att i varje fall Beda Johansson samt John och Alma Jacobsson på grund av

sin ekonomiska ställning borde tillerkännas förslagsvis 10 000 kronor vardera,

varvid den förstnämnda borde erhålla detta belopp utöver tidigare tillstyrkta

5 000 kronor.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anslutit sig till länsstyrelsens förslag

att fastigheterna måtte avstås till Axel Johansson, 5 000 kronor till Beda

Johansson samt 1 000 kronor till Halvar Eriksson.

Beträffande ansökningarna om avstående till förmån för läroverket i Nyköping,

Nyköpings stad och cancerforskningen har ämbetet anfört i huvudsak

följande.

Ämbetet ansåge för sin del, att synnerligen vägande skäl måste föreligga

för ett avstående till förmån för en juridisk person. Den avlidne hade emellertid

föreskrivit, alt 10 000 kr. skulle tillfalla läroverket såsom en premiefond,

varav årligen 3/4 av räntan skulle utdelas till en elev i någon av

gymnasiets två högsta ringar, som under medlemskapet i någon av dessa ringar

utfört någon osjälvisk, självförglömmande handling till hjälp åt någon

eller några medmänniskor i eller utom läroverket, samt att den återstående

delen av räntan skulle läggas till kapitalet, ävensom att de år, då ingen del

av räntan utdelades, hela räntan skulle läggas till kapitalet. Da en sådan

disposition syntes slå i god överensstämmelse med allmänna arvsfondens

ändamål, ansåge sig ämbetet, särskilt som läroverket måste anses hava

stått den avlidne nära, kunna tillstyrka bifall till framställningen i denna

del.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 136

Ämbelet ansåge jämväl synnerligen starka skäl böra föreligga för eif efterskänkande

till förmån för staden. Så vägande skäl som beträffande läroverket

lorelåge enligt ämbetets mening icke här, och svårligen kunde staden

i samma omfattning som läroverket anses hava stått den avlidne nära. Med

hansyn emellertid till den avlidnes i sina testamentsutkast uttalade önskemal

ville ämbetet om än med tvekan icke motsätta sig, att ett belonn av

10 000 kr. avstodes till förmån för staden.

I sitt tidigare utlåtande rörande frågan om godkännande såsom testamente

av ovan nämnda testamentsutkast och protokollsutdrag hade ämbetet förklarat

sig anse, att förordnandet icke utgjorde ett i allo klart uttryck för

den avlidnes yttersta vilja. Detta motiverades dock huvudsakligen av den

omständigheten, att två olika institutioner — Karolinska sjukhuset och Karolinska

institutet — omnämndes såsom förvaltare av den fond, som den

avlidne tänkt sig komma till stånd till förmån för cancerforskningen, ävensom

att den avlidne uppställt vissa villkor för sin donation, vilkas uppfyllande

vore förenat med vissa svårigheter. Däremot hade ämbetet då ansett

och ansåge även nu, att en sådan donation i och för sig vore ett klart uttryck

för den avlidnes yttersta vilja, men ansåge lämpligast att fonderingen överlämnades

till Kungl. Maj :ts bestämmande. Sökanden i denna del av ärent

~~ Karolinska institutets lärarkollegium — hade med instämmande av

Karolinska sjukhusets direktion nu hemställt, att det omnämnda beloppet,

100 000 kr., måtte få förvaltas av lärarkollegiet i överensstämmelse med de

av den avlidne avfattade testamentariska dispositionerna. Härigenom torde

åtminstone förvaltningsfrågan av fonden hava fått en tillfredsställande lösning.

Att en sådan donation legat den avlidne varmt om hjärtat vore såsom

länsstyrelsen antört naturligt då han själv under en längre tid genomgått

svara lidanden på grund av cancer och givetvis önskat bereda andra personer,

som drabbats av samma sjukdom, förhoppning att ett botemedel däremot

skulle kunna snarast upptäckas. Ämbetet ville även påpeka, att denna

den avlidnes önskan kommit till uttryck icke endast i de båda utkasten till

testamente utan även i de muntliga yttranden, vilka bevakats såsom testamente

efter honom. Ämbetet hemställde därför, att av den avlidnes kvarlåtenslcap

ett belopp av 100 000 kr. måtte avstås för bildande av en särskild

fond med benämningen »Johan Dellners fond till cancerforskningens främjande»,

vilken fond skulle förvaltas av sökanden, Karolinska institutets lärarkollegium,

varvid hälften av den årliga ränteavkastningen användes enhkt

institutets beslut till cancerforskningens främjande och andra hälften

lädes till kapitalet, varefter hela kapitalbeloppet i enlighet med den avlidnes

önskan finge tillfalla den person, vilken upptäckte ett effektivt botemedel

mot cancer.

Beträffande frågan om fördelningen av boets därefter återstående behållning

på kusinerna har ämbetet med hänsyn till deras ekonomiska förhållanden

hemställt, att Beda Johansson — utöver tidigare angivet belopp av

ö 000 kronor — samt John och Alma Jacobsson ävensom Signe Nilsson måtte

tillerkännas 10 000 kronor vardera, men att ansökningen av kusinerna i övrigt

icke måtte föranleda någon åtgärd.

Rätten till arv efter köpmannen Axel Verner Axelsson från Gällivare municipalsamhällc.

Den 3 juli 1953 avled Axelsson, som var född den 17 augusti

1894, utan alt, såvitt framgår aven efter honom upprättad bouppteckning,

efterlämna någon arvsberättigad släkting. Enligt bouppteckningen upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 136

gick behållningen i boet till 327 062 kronor 24 öre, varav 3 871 kronor motsvarade

värdet å inventarier i rörelsen och 39 227 kronor 6 öre varulager.

Hos Kungl. Maj :t har affärsförcståndaren Anders Rudolf Andersson, Gällivare,

född den 23 december 1894 och kusin till den avlidne, anhållit, att den

allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen måtte helt avstås till honom

eller att affärsrörelsen med fastighet, inventarier och varulager ävensom till

rörelsen hörande kontanta medel måtte avstas till honom samt kvarlatenskapen

i övrigt till hans tre barn, Rolf, Viviann och Hans Olof Andersson,

födda respektive 1933, 1936 och 1942. Därest avstående icke skulle medgivas

i enlighet härmed, har sökanden anhållit, att han måtte av dödsboets

medel tillerkännas viss pension för sig och sin familj.

Till stöd för ansökningen har Andersson anfört huvudsakligen följande.

Han hade alltsedan år 1912 varit anställd i den affärsrörelse, som då bedrivits

av Axelssons fader och 1933 övertagits av sonen. Under större delen av

denna tid hade sökanden varit förste man i affären och därvid trots sin ansvarsfulla

ställning åtnjutit en förhållandevis blygsam lön. Andersson hade

härvid räknat med, att Axelssons kvarlåtenskap eller i varje fall hans affärsrörelse

skulle övergå å honom. Av i ärendet verkställd utredning finge

anses framgå, att Axelsson upprättat ett skriftligt testamente, enligt vilket

kvarlåtenskapen skulle tillfalla sökanden, eventuellt jämte hans barn. Testamentet

hade emellertid trots efterforskningar icke kunnat återfinnas. Därjämte

åberopades vid ansökningen fogade intyg från ett flertal i Axelssons

förhållanden väl insatta personer angående yttranden av honom i nyss angiven

riktning.

Länsstyrelsen i Norrbottens lön har — under framhållande att av utredningen

syntes framgå, att Axelssons önskan varit, att åtminstone den av honom

bedrivna affärsrörelsen med inventarier och lager efter hans död skulle

tillfalla sökanden — föreslagit, att denna del av kvarlåtenskapen skulle

avstås till honom. Den del av den avlidnes fastigheter i Gällivare, som använts

till affärslokal, kontor och magasin, borde lämpligen tills vidare få

disponeras av sökanden med nyttjanderätt, varefter han vid eu eventuell

framtida försäljning av fastigheten skulle ha möjlighet att i vanlig ordning

inköpa den. Därest Andersson i enlighet med länsstyrelsens förslag tillerkändes

affärsrörelsen, syntes något avstående av övrig kvarlåtenskap till hans

barn icke vara påkallat.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anslutit sig till länsstyrelsens förslag

att av kvarlåtenskapen skulle till sökanden avstås den avlidnes affärsrörelse

med lager och inventarier. Därjämte har ämbetet ansett, att sökanden

skulle äga rätt att fritt disponera den del av den avlidnes fastigheter, som

användes till affärslokal, kontor och magasin, ävensom den bostadslägenhet

han för närvarande disponerade, intill dess fastigheten i vederbörlig ordning

försålts. Ämbetet har vidare funnit sig böra av billighetsskäl tillstyrka,

att ett belopp av 10 000 kronor avstås til! vart och ett av Anderssons tre

barn.

C,ode mannen för allmänna arvsfonden har föreslagit, alt av den avlidnes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 136

kvarlåtenskap skulle till Andersson avstås affärsrörelsen med därtill hörande

tillgångar, nämligen varulagret och inventarierna ävensom fordringar i

rörelsen, de sistnämnda upptagna till ett värde av 13 007 kronor 34 öre, samt

den byggnad, vari affärslokalerna jämte en av Andersson disponerad bostadslägenhet

vore inrymda, med därtill hörande tomt. Såsom villkor härför

borde gälla, att Andersson övcrtoge ansvaret för i bouppteckningen upptagna

reskontraskulder å 2 686 kronor 9 öre, okända skulder i affärsrörelsen

samt den del av boutredningskostnaderna, som hänförde sig till tillsyn

och kontroll av rörelsen efter Axelssons död.

Municipalnämnden i Gällivare har sedermera i en till Kungl. Maj :t ställd

skrift hemställt om medgivande att för skäligt pris förvärva de arvsfonden

tillfallna fastigheterna i municipalsamhället, vilka har ett gemensamt taxeringsvärde

av 73 600 kronor. Nämnden har därvid bl. a. anfört, att förvärvet

erfordrades för ett genomförande av gällande stadsplan. Genomförandet kunde

icke förväntas ske inom rimlig tid utan det allmännas ingripande.

Länsstyrelsen har avgivit utlåtande angående municipalnämndens ansökning

och därvid överlämnat yttrande av länsarkitekten samt ytterligare skrifter

från municipalnämnden och Andersson.

Länsarkitekten har i likhet med municipalnämnden framhållit vikten

av att stadsplanen bleve genomförd inom skälig tid och tillstyrkt bifall till

nämndens ansökning.

Municipalnämnden har i sin senare skrift meddelat, att nämnden enhälligt

beslutat föreslå municipalfullmäktigeatt med nyttjanderätt under längst

25 år upplåta affärsfastigheten till Andersson mot en årlig hyra av 25 kronor

samt att garantera honom förhandsrätt till förhyrning av affärslokal

och bostad jämte nödiga lagerutrymmen i den byggnad, som enligt stadsplanen

vore avsedd att uppföras å ifrågavarande område.

Andersson har, under förutsättning att samhällets framställning vunne

bifall, med ändring av sin tidigare gjorda ansökan anhållit, att till honom

måtte avstås affärsrörelsen med därtill hörande varulager, inventarier och

fordringar samt till ettvart av hans barn 10 000 kronor.

Länsstyrelsen har framhållit betydelsen för municipalsamhället av ifrågavarande

fastighetsförvärv, vilket läte sig förenas med ett skäligt beaktande

av Anderssons intressen. Med hänsyn härtill tillstyrkte länsstyrelsen bifall

till municipalnämndens ansökning.

Municipalfullmäktige har sedermera beslutat i enlighet med municipalnämndens

förslag.

Departementschefen. I proposition nr 244 till 1948 års riksdag framlades

hl. a. förslag om delegation till Kungl. Maj:t av avgörandet av vissa frågor,

vari riksdagens samtycke erfordrades. Förslagen grundade sig på ett av

särskilda sakkunniga avgivet betänkande angående riksdagens arbetsformer

och därmed sammanhängande frågor (SOU 1947:79). Vid behandlingen

av frågan huruvida riksdagens arbetsbörda kunde minskas genom

delegation av viss beslutanderätt hade de sakkunniga bl. a. uttalat, att en

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i 36

9

viss delegation borde kunna ske beträffande frågor om avstående av allmänna

arvsfondens rätt. Föredragande departementschefen, chefen för

justitiedepartementet, uttalade, att hinder icke kunde anses föreligga att

Kungl. Maj :t erhölle ett generellt bemyndigande att besluta i dylika frågor.

En sådan anordning syntes vara ändamålsenlig. Medgivandet syntes

böra avse belopp i varje särskilt fall ej överstigande 10 000 kronor och syntes

lämpligen böra lämnas för en tid av fem år. Vid utnyttjandet av denna befogenhet

förutsattes Kungl. Maj :t komma att förfara i huvudsaklig överensstämmelse

med de principer som dittills följts vid avgörandet av dylika

ärenden. Riksdagen beslöt, såsom inledningsvis berörts, i enlighet med det i

propositionen framlagda förslaget. Efter utgången av tiden för bemyndigandet

har Kungl. Maj :t i vissa fall, vilka framgår av den till vederbörande riksdagsutskott

lämnade, i det föregående omnämnda sammanställningen, beslutat

om avstående av allmänna arvsfondens rätt till kvarlåtenskap enligt

de för det tidigare bemyndigandet gällande reglerna. Riksdagens godkännande

härav torde böra inhämtas. Vidare synes med hänsyn till riksdagens

arbetsbörda en fortsatt avlastning av ärenden rörande avstående av allmänna

arvsfondens rätt till kvarlåtenskap framstå såsom lämplig. Jag föreslår

därför, att riksdagens medgivande inhämtas om en förlängning av befogenheten

för Kungl. Maj :t att i enlighet med tidigare tillämpade riktlinjer

besluta om avstående av arv, som tillfallit allmänna arvsfonden, intill

ett belopp av i varje särskilt fall 10 000 kronor. Sammanställningar över de

av Kungl. Maj :t fattade besluten av hithörande slag torde tillhandahållas riksdagen

i samband med proposition angående avstående i visst fall av allmänna

arvsfonden tillfallen kvarlåtenskap eller, därest sådan proposition med

hänsyn till den fastställda värdegränsen för visst år icke skulle bli aktuell,

genom skrivelse till vederbörande riksdagsutskott.

Vad därefter angår det i det föregående redovisade första fallet, i vilket

riksdagens samtycke särskilt bör inhämtas, finner jag i likhet med de i

ärendet hörda myndigheterna att skälig hänsyn bör tagas till Dellners förordnanden.

I de fall där de båda förordnandena överensstämmer talar starka

skäl för ett avstående från arvsfondens sida. Med hänsyn härtill bör avstående

komma i fråga även då det gäller juridiska personer. Med denna uppfattning

kan jag i likhet med de hörda myndigheterna tillstyrka avstående av

kvarlåtenskap till Axel J. V. och Beda Johansson, Halvar Eriksson, läroverket

i Nyköping, Nyköpings stad samt eu fond för cancerforskning i huvudsaklig

överensstämmelse med de av Dellner gjorda förordnandena. Till

Axel J. V. Johansson torde sålunda avstås fastigheterna Skeppshult l3 och

Hyggås Lilla 3° med det av Dellner gjorda förbehållet angående intecknad

gäld samt till de övriga nu nämnda sökandena 5 000, 1 000, 10 000, 10 000

respektive 100 000 kronor. Vidkommande kusinernas ansökning om fördelning

av återstående kvarlåtenskap mellan dem torde det vara ovisst i vilken

omfattning Dellner velat förordna att del av kvarlålenskapen skulle tillfalla

dem. I den ena av de efterlämnade handlingarna — vilken icke avslutats —

finnes kusinerna icke insatta såsom testamentslagarc. Några skäl som bilar

2 Bihang till riksdagens protokoll 10515. 1 samt. AV 136

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 136

för antagandet att Dellner överhuvud icke velat ihågkomma kusinerna har

dock icke framkommit vid utredningen. Ej heller har det kunnat utredas på

vad sätt Dellner slutligt velat förordna om sin kvarlåtenskap sedan de i båda

handlingarna omnämnda legaten utgått. Man torde dock kunna förutsätta,

att det står i överensstämmelse med Dellners yttersta vilja att kusinerna på

något sätt får del av kvarlåtenskapen. I likhet med gode mannen för allmänna

arvsfonden anser jag härvidlag att ett belopp av 10 000 kronor lämpligen

hör tillerkännas envar av dem.

Vad slutligen angår det andra i det föregående redovisade fallet, vari riksdagens

samtycke särskilt bör inhämtas, anser jag omständigheterna vara

sådana att billighetsskäl talar för ett avstående av viss del av kvarlåtenskapen

efter köpmannen Axelsson. Utredningen ger vid handen att Andersson

och hans familj kan sägas ha stått Axelsson nära i livstiden och att enligt

flera av honom gjorda uttalanden hans önskan varit att affärsrörelsen

skulle tillfalla sökanden. Jag förordar, att i enlighet med gode mannens

för allmänna arvsfonden förslag rörelsen med varulager, inventarier

och fordringar avstås till Andersson under villkor att han övertar ansvaret

för i bouppteckningen upptagna reskontraskulder, okända skulder i rörelsen

samt den del av boutredningskostnaderna, som hänför sig till tillsyn

och kontroll av rörelsen efter Axelssons död. I detta sammanhang torde jag

få erinra om att i proposition denna dag angående försäljning av vissa allmänna

arvsfonden tillfallna fastigheter föreslagits, att Axelssons fastigheter

i Gällivare socken får försäljas. Jag förutsätter, att vid den försäljning

som med anledning härav sedermera kan komma till stånd till Gällivare

municipalsamhälle hänsyn skall tagas till den nyttjanderätt som erfordras

för att Andersson även efter försäljningen skall kunna utöva den

till honom avstådda affärsrörelsen. Beträffande avstående av kvarlåtenskap

till Anderssons tre barn finner jag mig i likhet med gode mannen och kammaradvokatfiskalsämbetet

kunna tillstyrka att av billighetsskäl ett belopp

av 10 000 kronor avstås till ettvart av dem.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de beslut angående avstående av allmänna

arvsfonden tillfallen kvarlåtenskap, som efter utgången av

budgetåret 1952/53 av Kungl. Maj :t meddelats med tillämpning

av de grunder, som gällt enligt det i riksdagens skrivelse

nr 448/1948 givna bemyndigandet, och vilka beslut

framgår av förenämnda till riksdagens vederbörande utskott

överlämnade sammanställning;

b) medgiva att Kungl. Maj :t må under fem år från och

med budgetåret 1954/55, utan riksdagens samtycke i varje

särskilt fall, i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,

som vid avgörandet av dylika ärenden hittills blivit

följda, avstå kvarlåtenskap som tillfallit allmänna arvsfonden

intill ett belopp av i varje särskilt fall 10 000 kronor;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 136

c) medgiva att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter före detta lektorn Johan Petrus Dellner

från Nyköping må avstås dels fastigheterna Skeppshult l3 i

Villstads socken och Hyggås Lilla 36 i Södra Hestra socken

till Axel J. V. Johansson under villkor att han övertager betalningsansvaret

för i den fasta egendomen intecknad gäld,

dels 5 000 kronor till Beda Johansson, dels 1 000 kronor till

Halvar Eriksson, dels 10 000 kronor till Högre allmänna läroverket

i Nyköping, dels 10 000 kronor till Nyköpings stad,

dels 100 000 kronor till en fond, benämnd »Johan Dellners

fond till cancerforskningens främjande», dels ett belopp av

10 000 kronor till vardera av förutnämnda elva kusiner till

den avlidne;

d) medgiva att av den arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter köpmannen Axel Verner Axelsson från Gällivare

municipalsamliälle må avstås dels till Anders Rudolf Andersson

den avlidnes affärsrörelse med varulager, inventarier och

fordringar med ett sammanlagt bouppteckningsvärde av

56 105 kronor 40 öre under i det föregående angivna villkor,

dels till ettvart av Anderssons tre barn Rolf, Viviann och

Hans Olof Andersson ett belopp av 10 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

0551

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj :t att i vissa fall avstå allmänna arvsfondens rätt till a a1 i texten
  2. SU 1955:78 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att i vissa fall avstå allmänna arvsfondens rätt till arv. s. 3 i texten