Sök i Ratio Lex

Angående ökad examination av tandläkare, m. m

1955-02-25 · 82 sidor, varav 79 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 79 av 82 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:138, Angående ökad examination av tandläkare, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

1

Nr 138

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökad examination

av tandläkare, m. m.; given Stockholms slott

den 25 februari 1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att den årliga elevintagningen vid tandläkarhögskolorna

från och med budgetåret 1955/56 ökas från 180 till 240. Vid

tandläkarhögskolan i Stockholm skall enligt propositionen sålunda intagas

ytterligare 40 elever per år. Dessa elevers utbildning skall under l:a, 2:a,

9:e och 10:e terminerna äga rum i Stockholm men under 3:e—8:e terminerna

vid en till högskolan anknuten odontologisk högskoleklinik i Umeå.

Vid tandläkarhögskolan i Malmö föreslås skola intagas ytterligare 20 elever

per år för utbildning där under hela studietiden.

Vidare föreslås, att viss omorganisation av den prekliniska tandläkarutbildningen

genomföres från och med budgetåret 1956/57.

1 — Dihan g till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 188

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

25 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström,

Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln punkten 107,

erinrade jag om föreliggande särskilda förslag till dels omorganisation av

den prekliniska tandläkarutbildningen, dels ökad examination av tandläkare

samt uttalade, att dessa frågor enligt min mening hängde så nära samman,

att ställning till dem borde tagas samtidigt. Jag anmälde tillika min

avsikt att inom den närmaste framtiden föreslå Kungl. Maj:t att förelägga

årets riksdag förslag i nämnda hänseenden.

Sedan dessa frågor numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla desamma.

I. Den prekliniska tandläkarutbildningens organisation

A. Inledning

Såsom närmare framgår av redogörelserna i propositionen 1948:202

(s. 4 ff.) och 1954 ars åttonde huvudtitel (s. 163 ff.) har den nya studieplan

för tandläkarutbildningen, som successivt tillämpats från och med höstterminen

1947, icke kunnat helt genomföras beträffande det prekliniska

studieåret. Sedan budgetåret 1947/48 tillämpas ett provisorium, innebärande

i huvudsak, att den av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga

framlagda studieplanen tillämpas på den prekliniska utbildningen, dock

med den begränsningen, att de med undervisningen förenade praktiska

övningarna, dissektionerna och laborationerna väsentligen bortfaller i fråga

om den del av undervisningen, som är förlagd till karolinska institutet

respektive medicinsk fakultet. Kostnaderna för arvoden till lärare i de prekliniska

ämnena ävensom vissa andra hithörande, men till en senare studieperiod

förlagda ämnen har i avlöningsstaten för tandläkarhögskolan i

Stockholm för budgetåret 1954/55 beräknats under en under arvodesposten

uppförd särskild delpost till sammanlagt 115 381 kronor. Motsvarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

kostnader har i avlöningsstaten för tandläkarhögskolan i Malmö för innevarande

budgetår beräknats till sammanlagt 126 972 kronor.

Förslag till omorganisation av den prekliniska undervisningen m. m. har

den 11 maj 1951 avgivits av 1947 års sakkunniga1 för den prekliniska tandläkarutbildningens

ordnande (SOU 1951: 50). Över detta förslag har utlåtanden

avgivits den 20 mars 1952 av statskontoret, den 24 april 1952 av

medicinalstyrelsen, den 2 maj 1952 av 1951 års tandläkarkommitté och

den 15 oktober 1952 av universitetskanslern, som inhämtat yttranden i

ärendet från vederbörande vid de medicinska lärosätena och vid tandläkarhögskolorna.

Sedan vidare svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund

inkommit med en gemensam skrift i ämnet, har kanslern,

efter hörande av samma vederbörande, den 31 augusti 1953 avgivit utlåtande

över denna.

På grundval av de sakkunnigas utredning har universitetskanslern framlagt

ett förslag till den prekliniska undervisningens ordnande, vars genomförande

för nästa budgetår beräknas för de bägge tandläkarhögskolorna

tillsammantagna medföra en kostnadsökning med 624 300 kronor, varav

271 300 kronor för löpande utgifter och 353 000 kronor för utgifter av engångsnatur.

B. Jämkningar i studieordningen

De sakkunniga anser, att de erfarenheter, som vunnits under provisoriet,

utvisat att den nuvarande ordningen icke givit avsett utbyte. Det hade

sålunda visat sig, att studenterna vid sina kliniktjänstgöringar icke hade

tillräckliga kunskaper i prekliniska ämnen. Orsakerna härtill syntes vara

dels att studietiden för de prekliniska ämnena vore så upptagen av föreläsningar,

att tillfredsställande tid för självstudier icke stode studenterna

till buds, dels ock att i flertalet prekliniska ämnen med nuvarande organisation

tillräcklig åskådningsundervisning icke kunde meddelas. För att

avhjälpa dessa brister föreslår de sakkunniga vissa jämkningar i studieordningen

— innebärande bland annat minskning av antalet katedrala föreläsningar

i vissa ämnen — samt rekommenderar att antalet timmar för

demonstrationer ökas. De sakkunnigas förslag rörande undervisningens omfattning

i de prekliniska ämnena framgår av efterföljande tabell

(sid. 4).

Även beträffande »övriga hithörande ämnen» föreslår de sakkunniga

vissa jämkningar. Sålunda borde undervisningen i allmän patologi, som

för närvarande omfattar cirka 100 timmar under tredje terminen, begränsas

till 75 timmar. Undervisningen i farmakologi, som nu omfattar

1 De sakkunniga utgjordes vid förslagets avgivande av dåvarande t. f. kanslern för rikets universitet

T. Engströmer, ordförande, dåvarande rektorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,

professorn K. J. II. Bergstrand, professorn vid universitetet i Lund E. G. Glimstedt, numera

kanslichefen N. W. A. Romberg, professorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutet J. P. Strömbeck

och rektorn vid tandläkarhögskolan i Stockholm, professorn G. E. N. Westin.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kimgl. Maj ds proposition nr 138

Provisoriet

Förslag

Termin

Antal

Termin

Antal

timmar

timmar

Prekliniska huvudämnen:

Anatomi ................

i

80

i

70

Histologi ................

i

80

i

70

f

i

15

ii

15

Fysik och fysiologi .......I

ii

65

ii

70

Kemi ....................

ii

no

ii

90

Prekliniska specialämnen:

Allm. bakteriologi ........

ii

30

i

30

Spec. tandhistologi ........

i

25

in

—

Spec. tandanatomi .......

i

108

I

85

Prop. bettlära ............

ii

85

11

85

598

515

32 timmar under fjärde terminen, skulle ökas till 50 timmar. Den 10 timmar

under fjärde terminen omfattande undervisningen i topografisk anatomi

skulle helt upphöra. Omfattningen av undervisningen i allmän kirurgi

(cirka 45 timmar), intern medicin (cirka 30 timmar) samt öron-, näs- och

halssjukdomar (cirka 6 timmar) föreslås i huvudsak oförändrad.

Medicinalstyrelsen påpekar, att enligt de sakkunnigas förslag skulle kursen

i speciell tandhistologi överföras till tredje studieterminen och beredas

tid på studieschemat genom motsvarande förkortning av fantomkursen i

proteslära men att de sakkunniga icke angivit vilka konsekvenser detta

kunde medföra för undervisningen i proteslära. Styrelsen framhåller, att

det ur folktandvårdens synpunkt är av största vikt, att den kliniska delen

av undervisningen icke beskäres.

Kanslern, liksom medicinska fakulteten i Lund, anser, att trots de av

de sakkunniga föreslagna jämkningarna i studieordningen i syfte att bereda

större utrymme för studenternas självstudier, avseende bland annat

egna laborationer och preparatstudier, blir de två första terminernas schema

så sammanträngt, att elevernas tid till självstudier måhända kunde bli

otillräcklig. Kanslern anser sig emellertid nu böra godtaga de sakkunnigas

förslag och betonar särskilt, att det med hänsyn till nutidens ökade krav

på en tandläkares kunskaper inom läkemedelslärans område syntes motiverat

att undervisningen i farmakologi ökades på sätt de sakkunniga förordat.

Sedan närmare erfarenhet vunnits rörande den nya studieordningen,

borde denna enligt kanslerns förmenande bli föremål för förnyad omprövning

i syfte att ytterligare undersöka möjligheterna till reduktion av undervisningen

i de olika ämnena eller överflyttning av något ämne till en senare

termin.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 13S

Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarjörbund har icke

funnit styrkt, att tiden för självstudier under första undervisningsåret skulle

vara otillräcklig eller de studerandes kunskapsnratt i prekliniska ämnen

för litet. Detta styrkes enligt organisationernas mening därigenom att genomsnittsbetyget

för under det första studiearet tenterade ämnen ligger

mellan Ba och AB. Organisationerna kritiserar också de sakkunnigas uppfattning,

att det första studieåret innebure en särskilt hård belastning för

de studerande, och grundar sin kritik på en jämförelse mellan detta år och

andra studieåret. Organisationerna beräknar den obligatoriska studietiden

under första året till 3,3 timmar per dag samt den obligatoriska tjänstgöringen

under andra året till 7 timmar per dag. Ämnet speciell tandhistologi

borde, som de sakkunniga föreslagit, överföras till andra studieåret

men samtidigt borde ämnet allmän patologi aterföras till föista studiearet.

I särskilt utlåtande över organisationernas yttrande har kanslern anfört

följande.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund och lärarkollegiet vid

tandläkarhögskolan i Malmö har framhållit, att det icke torde vara särskilt

anmärkningsvärt, att relativt goda betyg för ett så gott urval av studenter,

som här i allmänhet koinme i fråga, kan erhållas efter snabblåsning av kursen.

Förhörstekniken har många gånger varit välvillig, då de studerande

angivit, att de känt sig pressade av den korta studietiden. För egen del

vill jag understryka fakultetens uttalande, att resultaten av undervisningen

icke kan bedömas enbart på basen av vid tentamen erhållna betyg.

Långt viktigare är, hur studenterna lyckats tillgodogöra sig undervisningen

på längre sikt. Med denna bedömningsgrund måste enligt mm bestamda

mening kunskapsmåttet i de prekliniska ämnena anses otillfredsställande.

Vidkommande belastningen på de studerande under det första studieåret

torde, såsom framhållits i vissa remissyttranden, organisationerna ha förbisett

de helt olika arbetsuppgifter, som karakteriserar de bada forsta studieåren.

Under det första året skall de grundläggande amnena anatomi, histologi

fysik och fysiologi samt kemi ävensom ett antal mindre ämnen inhämtas

och tenteras. Under det andra studieåret är de studerande däremot

huvudsakligen sysselsatta med manuellt arbete. Det första studiearet rnaste

sålunda enligt min mening anses vara intellektuellt mera pressande för

studenterna, som därtill vid denna tidpunkt är ovana vid akademiskt arbetssätt.

Icke heller torde organisationerna ha gjort klart för sig, att lärostoffet

inhämtas icke blott vid föreläsningar och övningar utan aven under

självstudier, som i anseende till omfånget av de prekliniska huvudämnena,

torde taga återstoden av dagen i ansprak. Den av de sakkunnig^ föreslagna

förändringen av antalet studietimmar för de olika prekliniska amnena

skulle icke komma att medföra någon kvalitativ sänkning av undervisnings-

eller kunskapsfordringarna. Tvärtom har de sakkunniga eftersträvat

en effektivisering och rationalisering av undervisningen under det

prekliniska året genom att i stället för ett antal katedrala föreläsningar

införa olika former av åskådningsundervisning (demonstrationer för mindre

grupper och laborationer) och annan självverksamhet. Härigenom bär man

sökt giva de prekliniska studierna en sådan utformning, att de skall kunna

bilda eu tillräcklig grund för de fortsatta kliniska studierna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Karolinska institutets lärarkollegium har uttalat, att det delade den uppfattning

i nyssnämnda hänseenden, som kommit till uttryck i organisationernas

remissyttrande. Med anledning härav vill jag erinra därom, att

lärarkollegiet i sitt den 17 april 1952 avgivna remissyttrande i ämnet förklarade

sig i princip helt dela de sakkunnigas uppfattning om nödvändigheten

av en enektivisermg av de prekliniska tandläkarstudierna genom införande

av åskådningsundervisning, laborationer och preparatstudier. Lärarkollegiet

ansag emellertid de sakkunnigas förslag alltför knappt tilltaget

saval i fråga om anslag som personal. En överarbetning av betänkandet

borde därför komma till stånd. Det synes mig anmärkningsvärt, att

lärarkollegiet icke narmare angivit skälen till den från kollegiets sida nu

intagna andrade standpunkten i ärendet.

Vad i ämnet anförts rubbar icke min tidigare intagna ståndpunkt till

de sakkunnigas förslag rörande den prekliniska tandläkarutbildningens ordnande.

Jag vill vidare tillägga, att jag biträder den i samtliga remissyttranden

uttalade meningen att tillräckliga skäl ej anförts för organisationernas

förslag att förlägga undervisningen i allmän patologi till det första

studieåret, samtidigt som ämnet speciell histologi överflyttas till andra året

Häremot talar — förutom att åtgärden skulle medföra en allvarlig rubbning

av den prekliniska studieordningen — att grunderna för sjukdoms
laran

bor mhamtas i intim kontakt med undervisningen i de kliniska ämnena.

C. Knrsgivare

De sakkunniga uppehåller sig ingående vid frågan om kursgivarnas ställning

och hävdar därvid den uppfattningen, att det såväl för att giva ökad

stadga åt deii prekliniska undervisningen som för att tillgodose forskningens

behov vore av väsentlig betydelse att ordinarie laborator sbe

fattningar vid tandläkarhögskolorna inrättades i de prekliniska

huvudämnena samt i allmän patologi och i odontologisk farmakologi. Dessa

tjänster skulle placeras i samma lönegrad som laboratorsbefattningarna vid

de medicinska högskolorna.

Pa grund av dels bristande lokalutrymmen, dels ock uttalade önskemål

från vederbörande ämnesrepresentanters sida om en annan anordning har

de sakkunniga emellertid för det närvarande begränsat sig till att förorda

inrättandet av ordinarie laboraturer vid tandläkarhögskolan i Stockholm i

farmakologi samt vid tandläkarhögskolan i Malmö i histologi, fysik och

fysiologi, kemi samt farmakologi. Undervisningen i övriga i den prekliniska

tandläkarutbildningen ingående ämnen skulle liksom hittills meddelas av

arvodesanställda kursgivare. För undervisningen i speciell tandhistologi

föreslår de sakkunniga inrättandet av en avdelningstandläkarbefattning vid

vardera högskolan.

Statskontoret anser sig icke kunna tillstyrka, att särskilda laboratorstjänster

inrättas i prekliniska ämnen. Den nuvarande ordningen med arvodesanställda

kursgivare borde bibehållas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

Medicinalstyrelsen understryker vikten av att fasta laboraturer inrättas,

då dylika otvivelaktigt skulle verka befordrande på den odontologiska undervisningen

och forskningen.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund har föreslagit, att principbeslut

redan nu fattas om inrättandet av laboraturer i samtliga de prekliniska

huvudämnena samt i allmän patologi och odontologisk farmakologi,

varigenom dessa tjänster enligt fakultetens mening lättare kunde

inrättas, när de lokala förhållandena sa medgave.

Kanslern framhåller för sin del, att det givetvis vore till stort gagn i olika

avseenden för tandläkarhögskolorna, om laboratorsbefattningar kunde komma

till stånd i de av Lunda-fakulteten angivna ämnena. Icke minst skulle

detta vara av betydelse för den odontologiska forskningen. Kanslern är likväl

icke nu beredd att biträda vad fakulteten förordat. Vad beträffar de

sakkunnigas förslag vore detsamma i viss utsträckning baserat pa hänsynstagande

till individuella önskemål, något som knappast syntes utgöra en

tillfredsställande grund för en planenlig lösning av förevarande spörsmål.

I det läge, som sålunda förelåge och vilket innebure, att man fortfarande

måste i icke oväsentlig utsträckning räkna med ett provisorium med kursgivare

i arvodesställning, har kanslern inriktat sig på att bedöma på vilka

punkter en fast organisation framstode som mest angelägen och möjlig

att nu genomföra.

Kanslern har härvid kommit till den uppfattningen, att det för tandläkarhögskolornas

verksamhet i främsta rummet är av betydelse att ämnet

odontologisk farmakologi får företrädare i laborators ställning och hemställer

därför, att vid vardera av tandläkarhögskolorna i Stockholm och

Malmö inrättas en dylik tjänst i lönegraden Ca 34. Av de sakkunnigas

utredning framgår, framhåller kanslern, att erforderliga arbetsutrymmen

kan ställas till laboratorernas förfogande vid de farmakologiska institutionerna

vid karolinska institutet och vid Lunds universitet. Med anledning

av de sakkunnigas förslag om inrättande av en ordinarie laboratur i histologi

vid tandläkarhögskolan i Malmö framhåller kanslern, att denna fråga

syntes böra lösas så, att en personlig befattning i ämnet inrättas för docenten

vid Lunds universitet Bengt Erik Gustafsson.

De sakkunnigas förslag i övrigt i vad avser laboraturer ger icke kanslern

anledning till annat uttalande än att detta spörsmål framdeles borde upptagas

till förnyat bedömande, varvid borde prövas i vilken mån förutsättningar

förelåge för ett successivt inrättande av laboratorstjänster i samtliga

de prekliniska huvudämnena jämte ämnet allmän patologi.

I fråga om ämnet speciell tandhistologi biträder kanslern de sakkunnigas

förslag om anställande vid vardera högskolan av en avdelningstandläkare

(Ce 24).

Den undervisning per termi n, som skulle åligga de olika

kursgivarna, har kanslern beräknat på följande sätt:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Prekliniska huvudämnen (anatomi, histologi, fysik och fysiologi, kemi):

i arje ämne 50 timmar föreläsningar och 20 timmar tentamina.

Prekliniska specialämnen: allmän bakteriologi 30 timmar föreläsningar

och 10 timmar slutförhör; speciell tandanatomi 25 timmar föreläsningar,

60 övningstimmar och 10 timmar slutförhör; propedeutisk bettlära d:o;

speciell tandhistologi 25 timmar föreläsningar och 25 övningstimmar för

6 grupper.

Övriga hithörande ämnen: allmän patologi 60 timmar föreläsningar och

20 timmar tentamina; farmakologi 50 timmar föreläsningar och 20 timmar

tentamina; allmän kirurgi 34 timmar föreläsningar och demonstrationer,

30 jourtimmar samt 10 timmar slutförhör; intern medicin 30 timmar föreläsningar

och 10 timmar slutförhör; öron-, näs- och halssjukdomar 6 timmar

föreläsningar och 5 timmar ronder.

Arvoden. Kanslern föreslår, att till de kursgivare, vilka enligt hans

förslag fortfarande skulle bibehållas som arvodesavlönade, i allmänhet skall

utga ett timarvode av 50 kronor för föreläsning och tentamen. Detta innebär

bibehållande av nuvarande arvodesbelopp. För kursgivarna i speciell

tandanatomi och propedeutisk bettlära, som förutsättes vara avdelningstandläkare

vid vederbörande högskola, beräknar kanslern ett timarvode

av 30 kronor för föreläsning och slutförhör. Detta innebär en höjning med

5 kronor. Beträffande övningstimme har kanslern ansett, att två dylika

timmar bör motsvara en föreläsningstimme.

Kanslern föreslår vidare en allmän föreskrift om att, därest kursgivaren

är biträdande lärare, arvodet till honom skall utgå med 15 240 kronor för

ar eller om han innehar docentkompetens, med belopp motsvarande den

kontanta lönen i 30 löneklassen å högskolans ortsgrupp.

Kanslern föreslår slutligen, att till arvodesavlönad kursgivare skall utgå

ett belopp av 1 000 kronor för läsår som ersättning för administration m. m.

För kursgivaren i öron-, näs- och halssjukdomar borde dock ifrågavarande

ersättning utgå med allenast 500 kronor för läsår.

D. Assistenter, amanuenser och laboratoriebiträden

Kanslern understryker, att ett genomförande av den nya studieordningen,

enligt vilken i syfte bland annat att göra undervisningen effektivare större

utrymme avsåges för demonstrationer och åskådningsundervisning (laborationer

o. d.), kommer att medföra att hjälpkrafter i ökad utsträckning

måste ställas till kursgivarnas (laboratorernas) förfogande.

I anslutning till vad de sakkunniga förordat och av kanslern hörda myndigheter

anfört föreslår kanslern härvidlag viss utbyggnad av den nuvarande

organisationen. Enligt kanslerns förslag skulle hjälpkrafterna få samma

omfattning vid båda högskolorna (frånsett en mindre avvikelse beträf
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138 9

fande laboratoriebiträdena). Kanslerns förslag framgår närmare av följande

tabell:

Ämne

Nuvarande organisation

Kanslerns förslag

vardera högskolan

Stockholm

Malmö

Förste

am.

Tredje

am.

Förste

am.

Tredje

am.

Förste

ass.

Första

am.

Tredje

am.

Lab.

bitr.

anatomi .................

i

_

i

—

—

i

—

1

histologi .................

i

—

—

i

—

i

i

(Stock- 1 holm 7*1

fysik och fysiologi ........

i

—

—

i

—

2

—

V*

kemi ....................

i

—

i

—

i

—

i

V*

allm. bakteriologi .........

—

—

—

i

—

—

i

V*

spec. tandanatomi ........

—

2l

—

22

—

—

2

—

prop. bettlära ............

—

22

—

93

—

—

2

—

spec. tandhistologi ........

—

—

—

—

—

—

—

V*

allm. patologi ............

i

—

—

i

i

i

—

7»

farmakologi ..............

—

1

—

i

—

i

1

1

top. anatomi .............

—

—

—

—

—

—

—

—

allm. kirurgi .............

—

—

—

—

—

—

—

—

intern medicin ...........

—

1

—

—

—

—

1

—

öron-, näs- och halssjukd. .

—

—

—

—

—

—

—

—

1 (stock-

Summa

5

1 6

2

9

2

6

9

5 holm 4Vs)

1 avser 2 andre amanuenser under 6 månader.

2 avser 2 andre amanuenser under 5 månader.

3 avser 2 andre amanuenser under 4 månader.

Beträffande de föreslagna laboratoriebiträdesbefattningarna anför kanslern

följande.

De sakkunnigas förslag innefattar inrättandet av laboratoriebiträdestjänster

för de av de sakkunniga föreslagna laboraturerna, medan i övrigt

räknats med att medel — 500 kronor och 1 000 kronor — skulle ställas till

förfogande för avlönande av erforderliga tekniska hjälpkrafter.

I sitt remissyttrande har karolinska institutets lärarkollegium framhållit,

att teknisk hjälp vore nödvändig för att anskaffa och förbehandla olika

former av material, för apparatuppsättning samt apparat- och preparatvård

ävensom för utförande av nödiga reparationer. Då^de sakkunniga praktiskt

taget helt strukit vederbörande institutionsföreståndares krav på teknisk

personal, innebure detta att institutionernas egen tekniska personal skulle

tjänstgöra vid tandläkarundervisningen. Denna personal måste emellertid

ofta arbeta på övertid och kunde icke ställas till förfogande för den prekliniska

tandläkarutbildningen. Det arvode på 500 till 1 000 kronor, som de

sakkunniga tänkt sig för anställande av teknisk personal, vore otillräckligt

även om institutionernas egen tekniska personal hade kunnat åtaga sig

övertidsarbete. De föreslagna arvodena kunde icke ersätta kravet på anställd

teknisk personal vid den prekliniska tandläkarutbildningen. Ett minimikrav

vore enligt kollegiets uppfattning ett laboratoriebiträde i Cell

vid varje institution. Utan denna tekniska hjälp kunde ingen av institu
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S

tionsföreståndarna taga ansvaret för att tillfredsställande åskådningsundervisning

och självstudier kunde anordnas för tandläkarstudenterna.

Jag kan i stort sett ansluta mig till den uppfattning, som hävdats av

lärarkollegiet. De sakkunnigas förslag är enligt min mening icke tillfredsställande

i vad avser teknisk biträdespersonal. Jag anser mig likväl icke

nu böra sträcka mig längre än till att föreslå inrättandet av heltidsanställda

laboratoriebiträden i Ce 11 för de av mig föreslagna laboraturerna i farmakologi

och histologi. För de övriga kursgivarna i de prekliniska huvudämnena

samt ämnena allmän bakteriologi, speciell tandhistologi och allmän

patologi räknar jag med halvtidstjänstgörande laboratoriebiträden i Cg 11.

Statskontoret vill icke motsätta sig en mindre ökning av amanuenspersonalen.

E. Omkostnader

I omkostnadsstaterna för tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö

finnes nu under rubriken »Vissa ersättningar» uppförda delposter å respektive

17 000 kronor och 18 000 kronor, vilka belopp utbetalas till karolinska

institutet respektive Lunds universitet för omkostnader m. m. för

den prekliniska tandläkarutbildningen.

De sakkunniga har framhållit, att det av dem framlagda förslaget till

ordnandet av ifrågavarande utbildning betingade krav på en höjning av

nämnda anslagsmedel. De sakkunniga har för sin del fördelat dessa medel

å de i tandläkarhögskolornas omkostnadsstater uppförda delposterna till

»Förbrukningsmateriel för högskolans praktiska verksamhet», »Undervisnings-

och åskådningsmateriel» samt »Högskolans vetenskapliga laboratorier»

(sistnämnda delpost med benämningen ändrad till »Högskolans

laboratorier och avdelningar, materielanslag för vetenskapligt arbete»). Vidare

har de sakkunniga uppfört särskilda medel för den prekliniska utbildningen

under tandläkarhögskolornas anslag till »Nyanskaffning och underhåll

av utrustning». Sammanlagt har de sakkunniga för ifrågavarande

ändamål uppfört vid tandläkarhögskolan i Stockholm ett belopp av 36 500

kronor och vid tandläkarhögskolan i Malmö ett belopp av 50 000 kronor.

Statskontoret har icke något att invända mot att vederbörande delposter

under omkostnadsanslagen uppräknas, därest så betingas av den definitiva

övergången till 1947 års studieplan.

Kanslern anser i likhet med de sakkunniga, att ökade medel bör anvisas

för omförmälda ändamal. Dessa medel borde emellertid enligt kanslerns

mening icke fördelas på sätt de sakkunniga föreslagit utan lämpligen uppföras

i vederbörande omkostnadsstater såsom ett klumpbelopp under rubriken

»Materiel för den prekliniska undervisningen m. m.» För tillgodoseende

av ifragavarande anslagsbehov finner kanslern följande belopp erforderliga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

11

Ämne

Stockholm

Malmö

anatomi .................

4 000

4 000

histologi .................

4 500

8 000

fysik och fysiologi ........

5 500

5 500

kemi ....................

8 000

8 000

allm. bakteriologi ........

1000

1000

spec. tandanatomi ........

500

500

prop. bettlära ............

500

500

spec. tandhistologi ........

1000

1000

allm. patologi ............

4 500

5 500

farmakologi .............

8 000

8 000

Summa kronor

37 500

42 000

F. Engångskostnader

De sakkunniga har även uppfört engångsanslag för utrustning, inredningsarbeten

in. m., uppgående vid tandläkarhögskolan i Stockholm till

55 000 kronor och vid tandläkarhögskolan i Malmö till B45 750 kronor.

Tandläkarhögskolan i Stockholm. Enligt de sakkunniga

skulle engångsanslaget å 55 000 kronor disponeras på följande sätt:

1) Anatomi ....................................... 10 000

2) Kemi ......................................... 20 000

3) Farmakologi ..................... 25 000

Summa kronor 55 000

Anatomi. Det begärda beloppet avses för anskaffning av kranier, moulager

över halsens och huvudets anatomi samt anatomiska preparat, (se

bilaga C i betänkandet.)

Kemi. För det angivna beloppet skulle anskaffas två s. k. laboratorieenheter

(se sid. 31 i betänkandet).

Farmakologi. Det äskade beloppet avses för anskaffande av en laboratorieenhet,

torkskåp, mikroskop m. m. (se sid. 34 och 41 i betänkandet).

Kanslern tillstyrker, att medel anvisas för nämnda ändamål. På grund

av inträdda prisförhöjningar borde det av de sakkunniga beräknade anslaget

ökas med 30 procent till 71 500 kronor. Kanslern föreslår, att anslaget

anvisas som reservationsanslag under rubriken Tandläkarhögskolan

i Stockholm: Engångsanslag för den prekliniska tandläkarutbildningens ordnande.

Tandläkarhögskolan i Malmö. De sakkunnigas och kanslerns

förslag framgår av följande sammanställning:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

De sakkunniga

Kanslern

1) Anatomi ................

......... 20 000

26 000

2) Histologi ...............

......... 110 750

63 000

3) Fysik och fysiologi.......

......... 115 000

80 000

4) Kemi ...................

......... 75 000

55 000

5) Farmakologi .............

......... 25 000

32 500

6) Allmän patologi..........

......... —

25 000

Summa kronor 345 750 281 500

Kanslern föreslår, att det av honom tillstyrkta beloppet, 281 500 kronor,

anvisas som reservationsanslag under rubriken Tandläkarhögskolan i

Malmö: Engångsanslag för den prekliniska tandläkarutbildningens ordnande.

I utlåtande över de sakkunnigas förslag har kanslern anfört i huvudsak

följande.

Anatomi. Det begärda beloppet, 20 000 kronor, avses för anskaffning

av planschverk, kranier, kraniebas, förvaringsskåp och moulager (se bilaga

D i betänkandet). På grund av inträffade prisstegringar bör beloppet uppräknas

med 30 procent till 26 000 kronor.

Histologi. Avsikten är att viss del av den prekliniska tandläkarutbildningen

i histologi skall förläggas till av flygmedicinska laboratoriet använda

baracker, belägna intill den gamla fysiologiska institutionen (numera under

ombyggnad och inredning för histologiska institutionens behov). Det

angivna beloppet av 110 750 kronor fördelar sig sålunda: för utrustning av

histologiska institutionen 62 150 kronor, för flyttning av flygmedicinska

laboratoriet till den nya fysiologiska institutionen 20 000 kronor, för inredning

av extra utrymme på vinden i sistnämnda institutionsbyggnad

för flygmedicinens del 20 000 kronor (därav byggnadskostnader 15 000 kronor

och inredningskostnader 5 000 kronor) samt för omförmälda barackers

utrustande med erforderliga laboratoriebänkar, bord, stolar m. m. 8 600

kronor.

För utrustning av histologiska institutionen anser jag mig — med hänsyn

till att antalet kursmikroskop torde till en början kunna något begränsas

— böra tillstyrka ett belopp av 40 000 kronor.

Vad beträffar flyttningen av flyg- och navalmedicinska laboratoriet har

denna redan ägt rum. Kostnaderna för densamma har av professorn Georg

Kahlson angivits uppgå till 20 240 kronor, efter frånräknandet av ett avbyggnadsstyrelsen

övertaget belopp å 3 900 kronor till 16 340 kronor. Det

synes mig skäligt, att fysiologiska institutionen erhåller ersättning för dessa

utgifter. Då emellertid — såsom jag i annat sammanhang haft anledning

beröra (se 1953 års åttonde huvudtitel, s. 132 f.) — av de utrustningsanslag.

som ställts till förfogande för fysiologiska institutionen, ett avsevärt belopp

ännu vore oförbrukat, anser jag att med här ifrågavarande medelsanvisning

kan något anstå och att denna fråga får bedömas i samband

med prövning framdeles av spörsmålet om beviljande på grund av inträdda

prishöjningar av visst tilläggsanslag till fysiologiska institutionen.

Vidkommande inredning av vissa lokaler på den nya fysiologiska institutionens

vind torde det ankomma på byggnadsstyrelsen att inkomma

med närmare utredning i ärendet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kiingl. Mcij:ts proposition nr 188

I samband med att de omnämnda barackerna övertages av histologiska

institutionen för anordnande därstädes av preklinisk tandläkarutbildning

— emot vilket förslag jag icke funnit anledning till erinran — bör barackerna

tillföras Lunds universitets delfond av statens allmänna fastighetsfond.

Jag tillstyrker, att det för barackernas inredning med laboratoriebänkar

m. m. begärda beloppet av 8 600 kronor matte ställas till förfogande.

För angivna ändamål torde alltså böra nu anvisas (40 000 -f- 8 600 —-)

48 600 kronor, vilket belopp med hänsyn till inträffade prisstegringar bör

uppräknas med cirka 30 procent till 63 000 kronor. ^

Fysik och fysiologi. Av det angivna beloppet å 115 000 kronor hänför

sig 15 000 kronor till inredande i den nya fysiologiska institutionen av arbetslokaler

för en laborator och 100 000 kronor för utrustning av fysiologiska

institutionen. Sedermera har professorn Georg Kahlson kompletterat

de tidigare i bilaga F av de sakkunnigas betänkande angivna uppgifterna

för utrustningskostnaderna. Enligt de nu av Kahlson gjorda beräkningarna

skulle erfordras dels 60 000 kronor för sådan utrustning, som komme att

användas vid föreläsningar, demonstrationer och övningar, dels ock 21 641

kronor för utrustning, som måste stå till kursgivarens förfogande. Kostnaderna

har alltså sammanlagt nedbringats från 100 000 kronor till 81 641

kronor.

Då en laboratur i fysik och fysiologi icke nu av mig ifragasatts, saknar

jag anledning att närmare ingå på frågan om inredande av arbetslokaler

för laboratorn. I övrigt är detta spörsmål av natur att böra närmare utredas

genom byggandsstyrelsens försorg.

Vad det för utrustning begärda anslaget beträffar anser jag mig bora

tillstyrka en medelsanvisning av 80 000 kronor.

Kemi. Professorn Sune Bergström har meddelat, att det av de sakkunniga

i bilaga G till betänkandet intagna kostnadsförslaget kunde modifieras

därest en laboratur i kemi icke nu komme till stånd. Bergström

har preciserat det erforderliga utrustningsanslaget under sålunda angiven

förutsättning till 57 867 kronor. o

Jag tillstyrker, att ett belopp av 55 000 kronor anvisas for liragavarande

ändamål.

Farmakologi. Det äskade anslaget av 25 000 kronor avses för anskaffande

av en laboratorieenhet, analysvåg, kymograf, torkskåp, mikroskop

in. in. (se sid. 41 i betänkandet).

I likhet med vad jag förordat för Stockholmshögskolans del anser jag

erforderligt att det begärda beloppet ställes till förfogande för angivna

ändamål. Beloppet bör med hänsyn till inträffade prisstegringar uppraknas

med 30 procent till 32 500 kronor.

Allmän patologi. Medicinska fakulteten i Lund har tramhallit, att vid

avgivandet av tidigare förslag rörande ämnet allmän patologi hade ämnesrepresentanterna

förutsatt, att ett tillräckligt antal kursmikroskop för undervisningen

stode till förfogande vid avdelningen för speciell tandlnstopatologi.

Så hade emellertid icke visat sig vara förhållandet. Avdelningen disponerade

visserligen över 20 kursmikroskop, vilka emellertid användes icke

blott för undervisning i speciell tandhistopatologi utan även för undervisning

i speciell tandbakteriologi och enligt de sakkunnigas förslag också

skulle utnyttjas för undervisning i speciell tandhistologi. Det torde icke

vara möjligt att ytterligare utnyttja dessa kursmikroskop. Anskaffandet

av särskild utrustning för undervisning i allmän patologi vore eu förutsatt
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 13S

ning för att undervisningen i detta ämne skulle kunna bedrivas enligt det

framlagda förslaget. Utrustningskostnaderna hade beräknats till 25 138

kronor (21 kursmikroskop, 42 preparatlådor, förvaringsskåp för mikroskop

samt slädmikrotorn).

Då anskaffandet av ifrågavarande materiel synes nödvändig för undervisningen,

tillstyrker jag att för ändamålet beräknas ett belopp av 25 000

kronor.

G. Departementschefen

Da statsmakterna år 1946 i princip tog ställning till den nu gällande

av universitetskanslern ar 1947 fastställda — studieplanen för tandläkarutbildningen,

innebar detta ställningstagande bland annat, att den

prekliniska undervisningen skulle vara förenad med dissektioner, laborationer

och andra praktiska övningar. Enligt den fastställda studieplanen

skall eleverna under de prekliniska studierna utföra eget laboratoriearbete

i form av dissektioner, mikroskoperingsövningar samt fysiologiska och kemiska

laborationer.

Tandläkarutbildningssakkunniga framlade i ett år 1947 avgivet betänkande,

bland annat, förslag till lärarorganisation för den prekliniska undervisningen.

I ett över nämnda förslag avgivet yttrande anförde lärarkollegiet

vid karolinska institutet, att om medicinens egna utrymmesbehov

skulle kunna tillgodoses institutets dåvarande institutionslokaler icke vore

tillräckliga, därest preklinisk undervisning för tandläkarstuderande i enlighet

med de sakkunnigas förslag skulle förläggas till institutet. Även medicinska

fakulteten vid universitetet i Lund underströk i sitt yttrande över

förslaget behovet av utökade lokaler. Vid anmälan av de sakkunnigas

förslag i propositionen 1947: 253 uttalade föredragande departementschefen,

att han med hänsyn till vad lärarkollegiet och medicinska fakulteten

anfört icke fann det möjligt att då taga slutlig ställning till frågan om den

prekliniska undervisningens organisation. Denna fråga borde enligt hans

mening ytterligare utredas. I avvaktan på ifrågavarande utredning förordade

departementschefen en av riksdagen sedermera godtagen tillfällig

anordning, innebärande att de med den prekliniska undervisningen förenade

dissektionerna, laborationerna och andra praktiska övningarna skulle bortfalla.

I övrigt skulle undervisningen bedrivas enligt studieplanen. Den

förnyade utredningen borde enligt departementschefens mening i främsta

rummet avse fragan, i vilken man den upprustning av den medicinska

forskningens och undervisningens resurser, varom förslag i annat sammanhang

framlades för 1947 ars riksdag, kunde lägga hinder i vägen för att

inrymma förutnämnda prekliniska undervisning i de nya institutionslokalerna

vid karolinska institutet. En motsvarande undersökning borde göras

jämväl i fråga om medicinska fakulteten vid universitetet i Lund.

Den här åsyftade förnyade utredningen angående den prekliniska under
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

visningens organisation bär numera verkställts av — jämlikt nådigt bemyndigande

den 31 oktober 1947 — inom ecklesiastikdepartementet tillkallade

sakkunniga.

Sistnämnda sakkunniga har bedrivit ifrågavarande utredning i samråd

med vederbörande ämnesrepresentanter vid karolinska institutet och medicinska

fakulteten vid universitetet i Lund samt därvid undersökt, huruvida

inom vederbörande institutionslokaler utrymme finnes för att i erforderlig

omfattning för tandläkarstuderande anordna dissektioner, laborationer

och annan åskådningsundervisning.

Enligt de sakkunnigas mening har erfarenheten givit vid handen, att den

nuvarande provisoriska ordningen för den prekliniska undervisningen icke

givit avsett utbyte. Det har sålunda visat sig, att tandläkarstuderande vid

kliniktjänstgöringen under ett senare skede av utbildningen icke äger tillräckliga

kunskaper i de prekliniska ämnena. En av de avgörande orsakerna

till de bristande kunskaperna i dessa ämnen är enligt de sakkunnigas åsikt,

att med nuvarande organisation av den prekliniska undervisningen erforderlig

åskådningsundervisning icke kunnat meddelas.

Det nuvarande provisoriet i fråga om den prekliniska undervisningen

innebär enligt min mening obestridligen, att undervisningen i vederbörande

ämnen är väsentligt svagare än som förutsatts i gällande studieplan.

Med hänsyn härtill och då den verkställda sakkunnigutredningen givit vid

handen, att i de nuvarande institutionslokaler, som disponeras av karolinska

institutet och medicinska fakulteten vid universitetet i Lund, utrymme

finnes för att i erforderlig omfattning för tandläkarstuderandena anordna

dissektioner, laborationer och annan åskådningsundervisning, anser jag mig

böra tillstyrka, att det hittillsvarande provisoriet i fråga om den prekliniska

undervisningen upphör och att denna undervisning i berörda hänseenden

erhåller en definitiv form.

Enligt de sakkunnigas mening erhåller tandläkarstuderandena under

den prekliniska studieperioden icke tillräcklig tid för självstudier. Med

självstudier åsyftar de sakkunniga — enligt vad jag inhämtat — icke blott

inläsning av kurslitteratur utan även dissektioner, laborationer och andra

praktiska övningar under ledning av assistenter eller amanuenser. För att

bereda de studerande ytterligare tid för här avsedda självstudier har de

sakkunniga föreslagit en minskning av antalet katedrala föreläsningar och

vissa andra ändringar i gällande studieordning. De föreslagna jämkningarna

av studieordningen har tillstyrkts av universitetskanslern. Jag anser

mig även för egen del böra biträda vad de sakkunniga i nämnda avseenden

föreslagit.

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör ledningen och ansvaret för den

prekliniska undervisningen i administrativt hänseende kvarligga hos tandläkarhögskolorna

och icke — såsom i ett tidigare sammanhang ifrågasatts

— överflyttas till vederbörande medicinska läroanstalt. Nämnda uppfatt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

ning, till vilken universitetskanslern anslutit sig, anser jag mig även för

egen del böra biträda.

Vad beträffar kursgivarnas ställning har de sakkunniga föreslagit, att

laboratorsbefattningar skall inrättas vid Stockholmshögskolan i odontologisk

farmakologi samt vid Malmöhögskolan i histologi, fysik och fysiologi,

kemi och odontologisk farmakologi. De sakkunniga har vidare föreslagit

anställande av en avdelningstandläkare i speciell tandhistologi vid vardera

högskolan. Universitetskanslern har tillstyrkt inrättande av en laboratorsbefattning

i odontologisk farmakologi vid vardera högskolan och en personlig

laboratorsbefattning i histologi vid Malmöhögskolan ävensom de

båda avdelningstandläkarbefattningarna. För egen del anser jag mig böra

förorda, att de föreslagna avdelningstandläkarbefattningarna inrättas. Däremot

är jag icke beredd förorda inrättande av nämnda laboratorsbefattningar.

Undervisningen i de prekliniska ämnena meddelas för närvarande av arvodesanställda

kursgivare. Mitt nyssnämnda ställningstagande till de framlagda

förslagen om inrättande av vissa befattningar innebär, att undervisningen

i de prekliniska ämnena utom speciell tandhistologi fortfarande

skall meddelas av dylika kursgivare.

Enligt gällande föreskrifter må, om kursgivaren i ämnet kemi vid Stockholmshögskolan

samt i ämnena histologi, fysik och fysiologi, kemi och allmän

patologi vid Malmöhögskolan är biträdande lärare, arvode till honom

utgå med 15 240 kronor för år eller, därest han innehar docentkompetens,

med belopp motsvarande den kontanta lönen i 30 löneklassen å högskolans

ortsgrupp. Nämnda föreskrifter föreslås av kanslern skola utvidgas till att

gälla alla prekliniska och hithörande ämnen, vari undervisning meddelas

av arvodesanställda kursgivare. Meddelande av dylika generella föreskrifter

anser jag mig av flera skäl icke kunna tillstyrka. Fråga om anställande

av biträdande lärare i visst ämne synes mig i stället vara av den art, att

varje sådan fråga bör upptagas till särskild prövning.

De av kanslern beräknade timarvodena åt vissa kursgivare anser jag

mig böra tillstyrka. Däremot finner jag mig icke kunna biträda kanslerns

förslag om införande av särskilda administrationsarvoden åt kursgivarna.

Inrättandet av förutnämnda avdelningstandläkartjänster och den föreslagna

regleringen av timarvodena för vissa kursgivare kräver en höjning

av anslagsmedlen till Stockholmshögskolan med 17 200 kronor och till

Malmöhögskolan med 15 000 kronor eller med sammanlagt 32 200 kronor

för båda högskolorna.

Jag har i det föregående tillstyrkt, att det nuvarande provisoriet i fråga

om den prekliniska undervisningen skall upphöra och att framdeles dissektioner,

laborationer och annan åskådningsundervisning i erforderlig omfattning

skall anordnas för tandläkarstuderande. För att så skall kunna

ske kräves med nödvändighet, att hjälpkrafter i ökad utsträckning ställes

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts -proposition nr 138

till kursgivarnas förfogande. Kanslern beräknar den erforderliga personalförstärkningen

till sammanlagt 4 assistenter, 5 förste amanuenser, 3 tredje

amanuenser samt 3 heltidsanställda och 13 halvtidsanställda laboratoriebiträden

i lönegraden Cg 11. Jag anser mig böra godtaga det av kanslern

angivna antalet assistenter och amanuenser men föreslår i fråga om laboratoriebiträdena

den ändringen, att de heltidsanställda laboratoriebiträdena,

vilka av kanslern beräknats för de av honom föreslagna laboratorerna, utbytes

mot 3 halvtidsanställda sådana biträden. Antalet halvtidsanställda

laboratoriebiträden torde sålunda böra beräknas till sammanlagt 16.

Den föreslagna personalförstärkningen i fråga om assistenter, amanuenser

och laboratoriebiträden medför en kostnadsökning å sammanlagt

153 200 kronor, varav 71 300 kronor belöper på Stockholmshögskolan och

81 900 kronor på Malmöhögskolan.

Med den av mig förordade omläggningen av den prekliniska undervisningen

följer även, att ökade medel måste anvisas till erforderlig materiel

för denna undervisning. Kanslern har föreslagit, att de nuvarande materielanslagen

för nämnda undervisning höjes för Stockholmshögskolan från

17 000 kronor till 37 500 kronor och för Malmöhögskolan från 18 000 kronor

till 42 000 kronor. För egen del anser jag mig böra tillstyrka att vardera

högskolans materielanslag för här avsett ändamål höjes till 33 500

kronor, innebärande en sammanlagd anslagshöjning med (16 500 +

15 500=) 32 000 kronor.

För omläggningen av den prekliniska undervisningen kräves även vissa

medelsanvisningar av engångsnatur för anskaffande av utrustning m. m.

Kanslern har föreslagit, att för nämnda ändamål anvisas 71 500 kronor

till Stockholmshögskolan och 281 500 kronor till Malmöhögskolan eller

sammanlagt 353 000 kronor för båda högskolorna. De föreslagna medelsanvisningarna

synes mig emellertid kunna något nedskäras. Jag anser mig

sålunda böra föreslå, att medelsanvisningarna begränsas till 58 000 kronor

för Stockholmshögskolan och till 262 000 kronor för Malmöhögskolan eller

till sammanlagt 320 000 kronor. Detta belopp torde lämpligen böra disponeras

av utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna.

Vad jag i det föregående föreslagit medför en sammanlagd höjning av

de årliga anslagsmedlen till Stockholmshögskolan med (17 200 + 71 300

+ 16 500 =) 105 000 kronor och till Malmöhögskolan med (15 000 +

81 900 + 15 500 =) 112 400 kronor eller med sammanlagt 217 400 för

båda högskolorna. Härtill kommer — såsom nyss nämnts — engångsanslag

för båda högskolorna å tillhopa (58 000 + 262 000 =) 320 000 kronor.

Fn omläggning av den prekliniska tandläkarutbildningen och vad därmed

sammanhör kräver självfallet en hel del förberedelser. För erhållande av

härför erforderlig tid synes mig omläggningen lämpligen böra genomföras

först från och med läsåret 1956/57. De av mig i det föregående föreslagna

anslagsmedlen för berörda omläggning torde därför icke böra anvisas för

2 — Dihang till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Nr 138

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

nästa budgetår utan först för budgetåret 1956/57. För vidtagande av erforderliga

föranstaltningar för omläggningens genomförande från och med

nyssnämnda läsår synes å andra sidan nödvändigt, att ett principbeslut nu

fattas i frågan.

Jag vill i detta sammanhang även nämna, att en omläggning av den

prekliniska undervisningen också kommer att medföra vissa kostnadsökningar

vid genomförande av de förslag till ökad examination av tandläkare,

som jag i det följande har för avsikt att framlägga. I mina redogörelser

för dessa förslag kommer jag att närmare beröra även nu avsedda kostnadsökningar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

19

II. Ökad examination av tandläkare

A. Inledning

Genom beslut den 26 januari 1951 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen

för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för utredning

rörande ökad utbildning av tandläkare och därmed sammanhängande

frågor. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades samma dag som

sakkunniga för nämnda ändamål ledamöterna av riksdagens första kammare

redaktören K. G. Karlsson i Munkedal och numera avlidne folkskolläraren

N. A. Larsson i Östersund, dåvarande generaldirektören och chefen

för patent- och registreringsverket N. T. Löwbeer, medicinalrådet A. B.

Maunsbach, legitimerade tandläkaren I. Oldmark samt rektorn vid tandläkarhögskolan

i Stockholm, professorn därstädes G. E. N. Westin. Åt Löwbeer

uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga

antog benämningen 1951 års tandläkarkommitté.

De för utredningen meddelade direktiven kan i korthet sammanfattas

sålunda.

Kommittén skulle undersöka det framtida behovet av tandläkare för att

med ledning därav söka beräkna den behövliga examinationskapaciteten

hos tandläkarhögskolorna. Om det visade sig, att läroanstalternas examinationskapacitet

behövde ökas, hade kommittén att undersöka huruvida

detta lämpligen borde ske genom att öka de nuvarande högskolornas examinationskapacitet

genom provisoriska eller permanenta åtgärder, genom

att inrätta en tredje tandläkarhögskola eller genom en kombination av

båda dessa alternativ. Vidare skulle en undersökning företagas av de åtgärder,

som i samband med utbildningen kunde stå till buds för att främja

rekryteringen av tandläkare till folktandvården. Därtill skulle frågan om

fortbildningen och specialutbildningen av tandläkare undersökas. Härjämte

framhölls i direktiven särskilt att kommittén var oförhindrad att diskutera

uppslag i utbildningsfrågan, som avsåg att tillgodose folktandvårdens

speciella behov inom landet i dess helhet eller en viss landsända t. ex. Norrland.

I ett den 30 november 1953 dagtecknat betänkande (SOU 1953:36) har

de sakkunniga framlagt förslag till åtgärder i syfte att utöka examinationen

av tandläkare.

De sakkunniga har ej varit enhälliga. Reservation har anförts av ledamoten

Maunsbach. Vidare har ledamoten Oldmark avgivit särskilt yttrande,

vilket de sakkunniga bemött i skrivelse den 9 december 1953.

Över betänkandet har yttranden avgivits av kanslern för rikets universitet,

som hört medicinska fakulteten vid universitetet i Lund, lärarkolle
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

gierna vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, medicinska högskolan

i Göteborg och tandläkarhögskolorna samt lärarföreningarna och odontologiska

föreningarna vid tandläkarhögskolorna, samt av medicinalstyrelsen,

statskontoret, statens lönenämnd, byggnadsstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse

ävensom av svenska landstingsförbundet, Västerbottens läns

landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Göteborg, Malmö och

Umeå, svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund gemensamt,

Göteborgs tandläkaresällskap och civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund.

Kommittén framhåller i betänkandet, att den har för avsikt att senare

till prövning upptaga frågan om lämpliga åtgärder för att den ökade examinationen

av tandläkare skall i så stor utsträckning som möjligt komma

folktandvården till godo ävensom övriga av kommitténs uppdrag omfattade

spörsmål.

B. Vissa uppgifter rörande nuvarande förhållanden

Folktandvården

Tandläkarkommittén har i sitt betänkande inledningsvis lämnat en utförlig

redogörelse för folktandvårdsorganisationens utveckling. Av redogörelsen

inhämtas bland annat följande.

Anordnande av allmän folktandvård kom jämförelsevis sent att betraktas

som en hela landets angelägenhet.

Sakkunnigförslag rörande folktandvården avgavs 1928 (»Widénska

förslaget»), 1935 (»Liibeckska förslaget») och 1937 (»Björckska förslaget»).

Sistnämnda förslag lag till grund för 1938 års riksdags beslut om anordnande

av en allmän folktandvård. Den härigenom tillskapade folktandvårdsorganisationen

hade till uppgift att åstadkomma förutsättningar för

aJt befolkningen — såväl barn som vuxna — i landets olika delar skulle

få möjlighet att erhålla tandvård till en för det stora flertalet medborgare

överkomlig kostnad.

Genom beslut den 26 april 1946 uppdrogs åt särskilda sakkunniga —

1946 ars folktandvardssakkunniga — att verkställa en allmän översyn av

folktandvårdsorganisationen. I sitt år 1948 avgivna betänkande föreslog

de sakkunniga en del i flera avseenden genomgripande ändringar i då rådande

förhållanden. Förslaget lades till grund för propositioner till 1950

års riksdag (prop. 1950:84 och 92).

Sedan riksdagen fattat beslut i ämnet, utfärdade Kungl. Maj:t den 22

september 1950 kungörelse angående statsbidrag till folktandvård (SFS

1950:605) och förordning om kommuns bidrag till kostnaderna för folktandvården

(SFS 1950:606) samt instruktion för tandläkare inom folktandvården

(SFS 1950:607). Dessa författningar gäller med vissa ändringar

fortfarande. Den 7 december 1951 fastställdes folktandvårdstaxa (SFS

1951.-7571).

I såväl 1935 som 1937 års sakkunnigförslag framhölls att folktandvårdens

organisation måste genomföras successivt under loppet av ett antal

1 Denna gäller t. o. m. den 31 mars 1955 (se SFS 1951:779)

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts -proposition nr 138

år. I propositionen 1938:127 angående folktandvård förklarade föredragande

departementschefen, att intet borde underlåtas för att den i 1937 års

sakkunnigbetiinkande angivna övergångstiden, 10 år, måtte kunna i görligaste

mån förkortas. Erfarenheten har emellertid visat, att detta antagande

varit alltför optimistiskt, och såvitt man nu kan se måste organisationens

uppbyggande komma att ta mer än dubbelt så lång tid.

Rörande anledningen till att det uppgjorda tidsschemat icke kunnat hållas

uttalade departementschefen i propositionen 1950:84, att olika omständigheter

hade bidragit härtill, i främsta rummet den bristande tillgången

på tandläkare, som varit villiga att ta anställning inom folktandvården.

Vidare hade klientelets behov av tandvård och, delvis som en följd därav,

folktandvårdens behov av personal betydligt överstigit vad man från början

räknat med.

Meningen hade från början varit, att behovet av barntandvård skulle

kunna till allra största delen tillgodoses inom folktandvården, under det

att övrig tandvård skulle omhänderhas av folktandvården endast i den

mån barntandvården icke lade beslag på tandläkarnas tid. I förutnämnda

proposition 1950:84 underströk emellertid departementschefen kraftigt, att

folktandvården i princip skulle vara tillgänglig för alla medborgare.

Folktandvårdens utbyggande påbörjades år 1939, då de första folktandvårdsplanerna

fastställdes av medicinalstyrelsen. Senare har varje. år nya

planer fastställts. Planer har sålunda godkänts för samtliga landstingsområden

samt städerna Göteborg, Malmö, Hälsingborg och Gävle. Under åren

1951—52 har revision verkställts av samtliga folktandvårdsplaner utom

beträffande Göteborg och Malmö. Revisionen har avsett att bringa planerna

i överensstämmelse med 1950 års förutnämnda författningar och

den nya kommunindelningen.

Folktandvårdsplanerna fastställes av medicinalstyrelsen. Vid planernas

fastställande tages hänsyn, i första hand, till antalet barn i de olika distrikten

men därjämte även till kommunindelningen, kommunikationer och

andra lokala förhållanden. Det i varje distrikt erforderliga antalet tandläkare

beräknas med utgångspunkt i antalet ''behandlingsbara’ i distriktet.

Till en början antogs att varje tandläkare årligen skulle hinna behandla

omkring 800 barn. Vid fastställandet av nva planer eller revidering av tidigare

fastställda har dock antalet tandläkare i varje tandvårdsdistrikt

ansetts böra beräknas efter en behandlingskapacitet per tandläkare av cirka

600 barn om året.

Den 30 juni 1952 var 16 centraltandpolikliniker i verksamhet. I tandvårdsplanerna

hade upptagits 664 distriktstandpolikliniker, av vilka 389

var i verksamhet och 28 — ehuru inrättade — ej var i verksamhet, samt

50 annextandpolikliniker, av vilka 16 var i verksamhet, ävensom 13 anstaltstandpolikliniker,

vilka samtliga var i verksamhet. Vid nyssnämnda

tidpunkt fanns i de dittills fastställda planerna upptagna 1 659 tandläkartjänster,

av vilka 837 — således endast halva antalet ■— uppehölls, varjämte

88 inrättade tjänster var vakanta.

Att den 30 juni 1952 endast cirka 63 procent av de i planerna upptagna

distriktstandpoliklinikerna kunnat inrättas beror säkerligen i främsta rummet

på att det med nuvarande brist på tandläkare ansetts så gott som utsiktslöst

att kunna erhålla nödig personal till poliklinikerna och vidare på

svårigheterna att erhålla tillstånd till de för beredande av lokaler erforderliga

byggnadsarbetena. Sedan flera år tillbaka har även medicinalstyrelsen

varnat för ett alltför hastigt inrättande av distriktstandpolikliniker.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Under de senaste åren har de utländska tandläkarnas arbete inom folktandvården

varit av stor betydelse. Om icke dessa stått till förfogande,

skulle i vissa landstingsområden en nästan katastrofal situation ha inträtt.

Av de 837 tandläkare, som den 30 juni 1952 hade anställning inom folktandvården,

saknade — utom 17 äldre studerande vid tandläkarhögskolorna,

vilka erhållit tillfällig legitimation — 274 eller cirka 1/3 av hela

antalet svensk tandläkarexamen.

Till komplettering av tandläkarkommitténs statistiska uppgifter rörande

folktandvårdspoliklinikerna och där tjänstgörande tandläkare torde här få

anföras följande mera aktuella uppgifter, hämtade ur medicinalstyrelsens

framställning om medelsanvisning för nästa budgetår under förslagsanslaget

till Bidrag till driften av folktandvården.

Den 1 juli 1954 var enligt för medicinalstyrelsen tillgängliga uppgifter 16

centraltandpolikliniker och 473 distriktstandpolikliniker inrättade. I verksamhet

var samtliga centraltandpolikliniker och 461 distriktstandpolikliniker.

Av de 473 distriktstandpoliklinikerna hade nämligen 11 för tillfället

måst stängas av brist på tandläkare. Vid en poliklinik hade verksamheten

av samma skäl ännu icke upptagits.

Antalet vid centraltandpolikliniker tjänstgörande tandläkare den 1 juli

1954 var 30, varav 16 lasarettstandläkare. Antalet distriktstandläkare

uppgick till 1 008, varav 855 inom landstingsområdena. Av det totala antalet

distriktstandläkare var 347 utländska tandläkare, vilka förordnats

som vikarier, samt 241 stipendiater. 79 tandläkartjänster stod utan innehavare

eller vakans vikarie.

Antalet tandläkare i Sverige

Av kommitténs redogörelse och inhämtade upplysningar framgår angående

antalet tandläkare i riket bl. a. följande.

Antalet tandläkare i landet var ännu vid början av innevarande århundrade

obetydligt. År 1900 utgjorde det endast cirka 280. Därefter har det

oavbrutet ökats i jämförelsevis hastig takt, så att det år 1951 var drygt

13 gånger så stort som 50 år tidigare.

Enligt den av medicinalstyrelsen utgivna officiella statistiken angående

allmän hälso- och sjukvård för år 1951 uppgick det totala antalet legitimerade

tandläkare i landet vid nämnda års slut till 3 473, av vilka 3 348 ansågs

vara yrkesverksamma. Härtill borde läggas 245 utländska tandläkare,

vilka i slutet av år 1951 verkade jämlikt tillstånd av Kungl. Maj:t. Sammanlagt

fanns således i landet 3 593 praktiserande tandläkare, av vilka 779

var verksamma inom folktandvården.

Tandläkarna är mycket ojämnt fördelade mellan städerna och landsbygden.

I städerna (cirka 3 350 000 invånare) fanns vid slutet av år 1951 2 922

tandläkare, vilket motsvarar 8,7 tandläkare på 10 000 invånare eller 1

tandläkare på cirka 1 150 invånare. På landsbygden (cirka 3 750 000 invånare

med inräknande av köpingar och municipalsamhällen) var endast 529

tandläkare bosatta, vilket motsvarar 1,4 tandläkare på 10 000 invånare

eller 1 tandläkare på cirka 7 100 invånare. I landet i dess helhet (cirka

7100 000 invånare) fanns 4,9 tandläkare på 10 000 invånare eller 1 tandläkare

på cirka 2 040 invånare. Lägsta antalet tandläkare på 10 000 in
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138 23

vånare hade Gävleborgs och Västerbottens län med vardera 2,3 samt Norrbottens

län med 2,6.

Av de 3 473 legitimerade tandläkarna var 2 568 män och 905 kvinnor.

Kvinnorna utgjorde således 26 procent av hela antalet.

Hur många tandläkare som kan anses såsom verkligen effektivt tjänstgörande,

kan endast mycket approximativt beräknas. Med begagnande av

en av medicinalstyrelsen år 1942 gjord enkät har 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga

beräknat effektivitetsprocenten, d. v. s. antalet fullt

sysselsatta tandläkare av 100 levande, för manliga tandläkare till cirka 90

och för kvinnliga tandläkare till cirka 75. Om man utgår från dessa procenttal,

skulle antalet effektiva tandläkare vid slutet av år 1951 ha utgjort

cirka 2 990 vilket motsvarar cirka 86 procent av hela antalet legitimerade

tandläkare, 3 473. .

Enligt från Sveriges tandläkarförbund erhållna uppgifter var antalet legitimerade

tandläkare omkring 3 915 vid utgången av år 1954. Av dessa

beräknas 150 vara icke yrkesverksamma.

De odontologiska läroanstalterna

Under denna rubrik har tandläkarkommittén bl. a. lämnat en redogörelse

för de beslut statsmakterna hittills fattat i fråga om utbyggnaden av

den odontologiska högskoleorganisationen. Av redogörelsen inhämtas i huvudsak

följande.

Tandläkarhögskolan1 i Stockholm, som började sin verksamhet år 1898,

var länge den enda odontologiska utbildningsanstalten i landet. Sedan,

främst på grund av folktandvårdens utveckling, ett trängande behov uppstått

av en ökad utbildning av tandläkare, föreslogs i, proposition nr 381

till 1945 års riksdag angående åtgärder för ökad utbildning av tandläkare

in. m. att å plats, som framdeles bestämdes, skulle uppföras en ny tandläkarhögskola

med en årlig examinationskapacitet av omkring 80 tandläkare

att tas i bruk fr.o.m. den 1 januari 1948. I den skrivelse, nr 602.

vari riksdagen anmälde sitt beslut i anledning av nämnda proposition, förklarade

riksdagen, att det syntes riksdagen uppenbart, att ökade utbildningsmöjligheter

på här ifrågavarande område med det snaraste borde anordnas,

samt att riksdagen vid sin prövning av förevarande spörsmål —

med liänsvn främst till det framtida behovet av tandläkare kommit till

den uppfattningen, att övervägande skäl talade för att två nya högskolor

borde upprättas, och därför i princip fattat beslut härom. Emellertid vore

det — i första hand på grund av förefintlig brist på lärarkrafter — icke

möjligt att samtidigt igångsätta utbildningen vid båda de nya högskolorna.

Till en början borde därför endast en ny högskola uppföras. Sedan den nya

högskolan tillkommit, och så snart tillgång på lärarkrafter och Övriga på

frågan inverkande omständigheter gjorde det möjligt, syntes ytterligare en

tandläkarhögskola böra uppföras å plats och med den examinationskapacitet,

som framdeles kunde komma att bestämmas. Riksdagen anmälde, att

riksdagen beslutit, att två nya tandläkarhögskolor skulle inrättas å platser,

som framdeles bestämdes, samt att den ena av dessa högskolor skulle upp
1

Tandläkarhögskolorna benämndes intill den 1 juli 1948 tandläkarinstitut. Här användes genomgående

benämningen tandläkarhögskola.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

föras med en årlig examinationskapacitet av högst 80 tandläkare och vara

avsedd att tagas i bruk fr. o. m. den 1 januari 1948.

1944 års tandläkarutbildningssakkunniga, vilka hade till uppgift, utom

annat, att utarbeta förslag till en ny tandläkarhögskola i Malmö, Lund

eller Göteborg, framlade i sitt betänkande I (SOU 1946:12) förslag om inrättade

av en andra tandläkarhögskola, förlagd till Malmö. En minoritet

inom de sakkunniga förordade, att den nya tandläkarhögskolan skulle förläggas

till Göteborg. Avgörande för sakkunnigmajoritetens ståndpunkt i förläggningsfrågan

var framför allt möjligheterna att vmna anknytning till

den medicinska fakulteten i Lund.

De sakkunniga fäste uppmärksamheten på att organisationen av den

föreslagna nya tandläkarhögskolan förutsatte, att högskolan skulle kunna

bedriva en kontinuerlig patientvårdande verksamhet och därför vara skickad

att fungera i folktandvårdens tjänst.

Med åberopande av det i tandläkarutbildningssakkunnigas nyssnämnda

betänkande framlagda förslaget hemställdes i proposition nr 241 till 1946

års riksdag angående anslag till utbildning av tandläkare m. m., att den

av 1945 års riksdag beslutade nya tandläkarhögskolan skulle förläggas till

Malmö.

Föredragande departementschefen förklarade i sitt yttrande till statsrådsprotokollet,

att valet av förläggningsort för den tandläkarhögskola,

som först skulle uppföras, borde stå mellan städerna Göteborg och Malmö.

Departementschefen ville emellertid ånyo ge uttryck åt sin uppfattning,

att beslut om en tredje tandläkarhögskola skulle kunna fattas inom en snar

framtid. Det skulle nämligen vara oförmånligt, om den stad, till vilken

den närmast aktuella högskolan icke förlädes, skulle vidtaga åtgärder för

utbyggnad av sin folktandvård, vilka innebure försämrade möjligheter att

i stadens tandvårdsorganisation inpassa även en tandläkarhögskola.

Departementschefen framhöll vidare, att tandvårdsverksamheten vid en

tandläkarhögskola medförde besparingar i vederbörande kommuns kostnader

för folktandvården.

I sin skrivelse nr 454 i anledning av propositionen förklarade riksdagen,

att övervägande skäl syntes tala för att den först inrättade nya tandläkarhögskolan

förlädes till Malmö, samt underströk i samband härmed önskvärdheten

av att den tredje tandläkarhögskolan inom en snar framtid komme

till stånd.

Tandläkarhögskolan i Malmö uppfördes under åren 1946—49 och invigdes

på hösten sistnämnda år.

Tandläkarkommittén har vidare lämnat en redogörelse för antalet inskrivna

och utexaminerade vid tandläkarhögskolorna under olika tidsperioder,

av vilken redogörelse inhämtas bl. a. följande.

\ id de nuvarande tandläkarhögskolorna i Stockholm och IVTalmö inskrives

i regel tillhopa 180 elever varje år, därav 100 i Stockholm och 80 i

Malmö.

Alla de inskrivna eleverna har ej fullföljt sina studier fram till tandläkarexamen.

Under åren 1936—1952 var avgången vid Stockholmshögskclan

nära 5 procent av antalet inskrivna. Kommittén räknar med en avgång

av 5—10 procent vid tandläkarhögskolorna, sedan den femåriga studieplanen

tillämpats en längre tid.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

25

C. Tandläkarbehovet och förslag om ökad examination av tandläkare

Tandläkarbehovet

Tidigare gjorda beräkningar

Tandläkarkommittén påpekar, att beräkningar rörande tandläkarbehovet,

såväl enbart inom folktandvården som i fråga om landets totala behov

av tandläkare (således med inräknande av den privata tandvården), verkställts

i flera olika sammanhang samt att en senare utförd beräkning regelmässigt

kommit fram till ett större tandläkarbehov än de tidigare verkställda.

För ifrågavarande beräkningar har tandläkarkommittén lämnat

följande redogörelse.

Tandläkarbehovet inom folktandvården. Statens sjukvårdskommitté

uttalade i sitt år 1935 avgivna betänkande (SOU 1935: 46),

att vunna erfarenheter av dittills utövad försöksverksamhet på folktandvårdens

område syntes giva vid handen, att en distriktstandläkare borde,

med en sammanlagd arbetstid av omkring 1 000 timmar per år, kunna ombesörja

tandvård åt cirka 1 000 skolpliktiga barn, vilka tidigare fått sina

munnar sanerade. Med utgångspunkt häri kunde enligt en av sjukvårdskommittén

gjord approximativ beräkning antalet erforderliga distriktstandläkare

inom landsting sområdena uppskattas till sammanlagt 614-

1937 års jolktandvårdssakkunniga (se SOU 1937:47) utgick från att en

tandläkare arbetade under 1 900 timmar årligen och att av denna arbetstid

1 000 timmar togs i anspråk för barntandvård och 900 timmar för tandvård

av vuxna. Under en tid av 1 000 timmar antogs en tandläkare, som

biträddes av en tandsköterska, kunna behandla i genomsnitt 800 barn, vilka

förut fått sina munnar fullt sanerade. Med utgångspunkt i detta antagande

beräknade de sakkunniga, att det för samtliga landstingsområden

vid fullt genomförd folktandvårdsorganisation erforderliga antalet distriktstandläkare

utgjorde i avrundat tal 800. De sakkunniga betonade, att deras

beräkningar angående tandläkarbehovet till ej oväsentlig del måst bygga

på faktorer, varom stor ovisshet rådde.

Försvar sväsendets tandvårdsutredning 1941 uppgav i sitt år 1944 avgivna

betänkande (SOU 1944:61), att omkring 1100 tandläkare beräknades

bli sysselsatta inom folktandvården, sedan samtliga polikliniker trätt i full

verksamhet.

1944 års tandläkarutbildning ssakkunnig a beräknade i sitt år 1946 avgivna

betänkande del I (SOU 1946: 12), att eu enligt de folktandvårdsplaner,

som då var gällande, utbyggd folktandvård skulle kräva omkring

1 200 tandläkare.

1946 års jolktandvårdssakkunniga ansåg i sitt år 1948 avgivna betänkande

(SOU 1948: 53), att man med utgångspunkt i gällande föreskrift om

fördelning av eu distriktstandläkares arbetstid — 1 900 timmar per år —

mellan barntandvård och vuxentandvård (1 000: 900) kunde räkna med

att vid fullt utbyggd folktandvårdsorganisation skulle behövas omkring

2 500 tandläkare. Utöver dessa för den egentliga distriktstandvården avsedda

tandläkare skulle erfordras uppskattningsvis 140 ortodontister (för

tandreglering), cirka 30 tandvårdsinspektörer, lika många lasarettstandlä
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

kare och sannolikt omkring 10 biträdande lasarettstandläkare samt cirka

150 heltidstjänstgörande anstaltstandläkare. Hela det behövliga antalet

tandläkare inom folktandvården, sedan denna blivit fullt utbyggd, har således

beräknats till 2 800—2 900.

Landets totala behov av tandläkare. I förut omförmälda

betänkande I har 1944 års tandläkarutbildning ssakkunniga sökt verkställa

en approximativ uppskattning av tandläkarbehovet i landet.

De sakkunniga framhåller, att behovet av tandläkare ej kunde avgöras

enbart med hänsyn till den föreliggande frekvensen av tandsjukdomarna. I

högre grad avgörande vore den vård, som från tidiga barndomen kontinuerligt

meddelats individen. Härav följde att vid rationellt genomförd småbarnstandvård

och skoltandvård jämte efterföljande reviderande tandvård

tandvårdsbehovet inom ett distrikt förskötes därhän, att flertalet fall bleve

av sådan typ, att sanering och bettrestitution kunde ske genom enklare

behandlingsåtgärder. Vid varje bedömning av ett framtida tandläkarbehov

bleve det sålunda nödvändigt att taga hänsyn till den förskjutning av

tandvårdsbehovet, som måste inträda i och med införandet av en ordnad

tandvård, rationellt utnyttjad under uppväxt- och ungdomsåren och följd

av möjligheten till reviderande tandvård år från år. Den minskning av

tandvårdsbehovet, som vore en följd härav, motverkades emellertid därigenom,

att i ett bett med många kvarstående och vårdade tänder en tendens

till utveckling och spridning av parodontopatierna (tandlossnandets

sjukdomar) inträdde under senare perioder av individens liv. Eftersom

några grundläggande, hela landet omfattande undersökningar rörande tandsjukdomarnas

utbredning och frekvens m. m. ej ägt rum, kunde behovet

av tandläkare endast approximativt uppskattas. Under betonande av uppskattningens

osäkerhet ansåg sig de sakkunniga kunna räkna med, att

4 800[ effektiva tandläkare vore erforderliga för tandvården av landets befolkning.

Med uttrycket effektiv tandläkare avsåg de sakkunniga en tandläkare,

som arbetar 1 900 timmar per år, motsvarande en arbetstid av 42 timmar

per vecka under 46 veckor om året.

Tandläkarkommitténs undersökningar

I de för tandläkarkommitténs arbete utfärdade direktiven betonades, att

kommittén borde i första hand så ingående som möjligt undersöka det

framtida tandläkarbehovet för att med ledning av denna undersökning söka

bilda sig säkraste möjliga uppfattning om den behövliga examinationskapaciteten

hos tandläkarhögskolorna. I anledning härav har en av tandläkarkommittén

tillsatt subkommitté, statistikutskottet, bestående av herrar

Maunsbach och Oldmark, tillsammans med statistisk expertis — professorn

H. Cramér och filosofie licentiaten B. Matérn — verkställt vissa

för en prognos rörande det framtida tandläkarbehovet erforderliga utredningar.

Dessa jämte därpå grundade prognoser redovisas i en av statistikutskottet

utarbetad, såsom bilaga 1 till betänkandet fogad redogörelse. Av

redogörelsen inhämtas bl. a. följande.

Förutberäkriing av antalet tandläkare. Statistikutskottet

arbetar härvidlag med fyra olika alternativ rörande intagningen vid

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

tandläkarhögskolorna fr. o.m. år 1956. För vart och ett av dessa alternativ

göres en förutberäkning av den framtida utvecklingen (fram till år

2000) av antalet tandläkare under 65 års ålder och ''effektiva antalet under

65 års ålder. Dessa förutberäkningar bygger väsentligen på kalkyler, verkställda

av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga. Det ''effektiva antalet’

avser att vara ett mått på arbetsinsatsen, alltså med avdrag för sådana

fall, då vederbörande på grund av annan verksamhet eller sjukdom ej gör

en full arbetsinsats inom tandvården. Det förutsättes, att 25 procent av de

intagna är kvinnor samt att 90 procent av de intagna fullföljer studierna.

Det ''effektiva antalet’ tandläkare under 65 års ålder, som år 1952 uppskattades

till drygt 3 000, beräknas vid de olika intagningsalternativen

stiga på sätt framgår av följande sammanställning.

Alternativ

Intagning per år

Examinerade

Antal tandläkare

per år

år 1980

år 2000

i..........

180

362

4 600

4 900

ii..........

230

207

5 400

6 200

in..........

280

252

6 200

7 600

IV ..........

330

297

7 000

8 900

I siffrorna för tandläkarantalet, vilka är ungefärliga, har ej inberäknats i

Sverige verksamma tandläkare utan svensk examen.

Den framtida befolkningsutvecklingen i Sverige.

På denna punkt har statistikutskottet utnyttjat tidigare publicerade utredningar,

vilka kompletterats av utskottet. Den totala folkmängden i riket,

som den 1 januari 1954 uppgick till 7 192 316, beräknas stiga till

7 379 000 år 1960, 7 626 000 år 1970 och 7 912 000 år 1980.

Undersökning av svenska folkets tandvardsförhallanden.

Denna har utförts som stickprovsundersökning av ett visst befolkningsmaterial.

Till undersökningen utlottades 600 personer i åldrarna

3—70 år ur mantalslängderna från 40 församlingar i riket. Varje sådan

grupp om 15 personer tilldelades en tandläkare, som hade att notera tandstatus

och tidigare behandling samt upprätta ett förslag till behandling enligt

den standard, han själv tillämpade i sin praktik. Han skulle vidare uppskatta

den tid, som ansågs erforderlig för den föreslagna behandlingen.

Undersökningen av varje grupp utfördes av en tandläkare, bosatt på

platsen eller i dess närhet. Endast väl kända tandläkare med relativt lang

erfarenhet anlitades. Av de medverkande tandläkarna var 26 privatpraktiserande

och 14 distriktstandläkare. Tandläkarna utförde undersökningarna

utan arvode.

Det visade sig svårt att nå alla de 600 uttagna personerna. Sedan i eu

första omgång 467 personer blivit undersökta, bestämdes därför, att man i

fortsättningen skulle koncentrera sig på att söka kontakt med en genom

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

lottning uttagen grupp av 44 bland de ännu ej undersökta. Av dessa 44

kom 26 till undersökning. Därmed täcker stickprovet cirka 90 procent av

befolkningen i ifrågavarande åldrar, 3—70 år.

Vid bearbetningen uppdelades de undersökta i två grupper, en bestående

av personer, som regelbundet — i allmänhet minst vartannat år — besökt

tandläkare (grupp A) och en annan grupp, bestående av sådana, som mera

sporadiskt eller ej alls besökt tandläkare (grupp B). Denna uppdelning i

grupper skedde enligt de undersöktas egna uppgifter angående deras tandvårdsvanor.

Den senare gruppen, som visade sig vara något större än den

förra, dominerade i de högre åldrarna. De sporadiska tandläkarbesökarna i

yngre aldrar visade sig erfordra en betydligt längre behandling än motsvarande

grupp regelbundna tandläkarbesökare, medan motsatsen gällde i

högre åldrar, sannolikt sammanhängande med att de sporadiska fallen i

dessa åldrar visade en så långt framskriden bettförödelse, att protes i en

stor del av fallen var enda möjliga behandlingen.

Detta framgick klart av ett studium av respektive gruppers munstatus.

Av personer över 25 års ålder hade inom grupp A 2 av 118 helprotes eller

var i behov av sådan, medan motsvarande siffra för grupp B var 99 av

206. Även i fråga om antalet kvarvarande, funktionsdugliga tänder visade

sig en markant skillnad, i det att antalet för grupp A var 21,3 och för

grupp B 8,3.

Den genomsnittliga tidsatgangen för den föreslagna behandlingen visade

sig vara 3 timmar. Om denna siffra skulle vara tillämplig på hela befolkningen

över 3 års ålder, kommer man till ett totalt engångsbehov om cirka

20 miljoner timmar, motsvarande arbetet av ett ''effektivt antal’ på omkring

10 500 tandläkare under ett år.

Undersökning av årlig tidsåtgång för behandling av

personer, som går under regelbunden tandläkarbehandling.

Vid denna undersökning utnyttjades ett material om 363

journaler, erhållna från 11 privatpraktiserande tandläkare och 9 folktandvårdspolikliniker.

Dessa journaler representerade stickprov, efter särskilda

anvisningar uttagna ur vederbörande tandläkares eller polikliniks fasta

klientel. De privatpraktiserande tandläkarna uppskattade själva den tid,

som årligen erfordrats för de utförda behandlingarna, medan tidsåtgången

i folktandvården beräknades med hjälp av tidigare (av 1946 års folktandvårdssakkunniga)

framlagd statistik.

Medeltalet av de genomsnittliga årliga behandlingstiderna var ungefär

1 % timme. Tiderna varierade ganska htet för olika åldrar och var ungefär

desamma för män och kvinnor.

För prognoserna grundläggande antaganden om behandlingstider

m. in. Dessa har formulerats med ledning av förutnämnda

undersökningar och vissa tidigare gjorda utredningar. Antagandena

bygger på en schematisk uppdelning av svenska folket i ''regelbundna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj ds proposition nr 138

falF och sporadiska fall’. Beträffande utgångsläget antages i enlighet med

resultaten av den förutnämnda undersökningen av svenska folkets tandvårdsförhållanden,

att de regelbundna fallen uppgår till cirka 2,7 miljoner

med tyngdpunkten förlagd till åldrarna 7—30 år. Som en arbetshypotes,

eller kanske snarare som ett önskemål, har uppställts det antagandet, att

de regelbundna fallen om 25 år (vid mitten av femårsperioden 1976—80)

skulle utgöra 80 procent av åldersgruppen 3—7 år, 100 procent av gruppen

7—25 år, 80 procent av gruppen 25—15 år och 60 procent av alla äldre.

Detta skulle innebära att antalet regelbundna fall på 25 år skulle stiga

från 2,7 miljoner till 5,7 miljoner. Det räknas ej med, att tandvård lämnas

åt barn under 3 års ålder. Barn i åldern 3—7 år antas antingen vara regelbundna

fall eller ej alls erhålla tandvård.

Behandlingstiden för ett sporadiskt fall har antagits utgöra % timme i

årligt medeltal. 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga räknade med en

halv timmes årlig behandlingstid för den reviderande vården av det fasta

klientelet, vilket anses som en garanti för att tiden för behandling av de

sporadiska fallen ej satts för lågt.

Den årliga behandlingstiden för barn i åldern 3—7 år har i anslutning till

1946 års folktandvårdssakkunnigas utredning förutsatts vara 2,8 timmar.

Antagandena om behandlingstiden för regelbundna fall över 7 års ålder

har vad beträffar skolbarnen valts med ledning av 1946 års folktandvårdssakkunnigas

undersökning och vad angår de högre åldrarna med hjälp av

den förut nämnda utredningen om behandlingstider för patienter under

regelbunden behandling. Då dessa undersökningar ger vid handen, att behandlingstiden

varierar föga med åldern, har det antagits, att den är konstant

för alla åldrar. På grund av den stora roll, som detta antagande spelar

för prognoserna, har statistikutskottet uppställt två alternativa hypoteser.

Enligt antagande a) (valt något i underkant i förhållande till utredningsmaterialet)

räknas med en årlig behandlingstid för regelbundna fall

i åldrarna över 7 år av 1,5 timme, enligt antagande b) (valt i överkant)

räknas med en årlig behandlingstid av 1,65 timme.

Vidare har man utgått från att för övergång från gruppen sporadiska fall

till gruppen regelbundna fall skulle krävas en engångsinsats av 4 timmars

arbete. Detta antagande stöder sig på resultaten från stickprovsundersökningen

av befolkningen. För barn, som ej förut erhållit tandvård, räknas

däremot ej med någon extra tidsåtgång vid inträdet i skolåldern.

Prognoser. För vart och ett av de tidigare nämnda rekryteringsalternativen

gör statistikutskottet med stöd av antagandena ett försök till förutberäkning

av hur långt den disponibla arbetskraften räcker till för att

förse svenska folket med regelbunden tandvård. Separata prognoser har

utarbetats för de två olika antagandena rörande behandlingstiden för regelbundna

fall, a) 1,5 timme per år och b) 1,65 timme per år. (Övriga behandlingstider

och utgångsläget är desamma för båda grupperna av progno
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

ser.) Beträffande anslutningen till den regelbundna tandvården om 25 år,

dvs. vid mitten av perioden 1976—80, har prognoserna givit följande resultat:
-

Rekrytering.

(Inom parentes årlig

intagning till tand- läkarhögskolorna)

Antal regelbundna fall

i miljoner

Antagande a)

Antagande b)

I (180) ........

4,6

4,1

II (230) ........

6,0

5,3

III (280) ........

7,0

6,2

IV (330) ........

l7,5

7,3

För att det uppställda målet beträffande anslutningen (5,8 miljoner)

skall uppnås vid mitten av perioden 1976—80 fordras sålunda enligt a) en

årlig intagning av cirka 230, medan intagningen enligt b) blir cirka 260.

Det visar sig, att tiden för överförande till ’regelbundna fall’ och (följaktligen)

utgångsläget spelar en relativt underordnad roll, så länge nämnda

tid är av den storleksordning, som framgår av undersökningen av befolkningsmaterialet.

Man kan därför få en viss ledning av att studera följande

siffror för det ''effektiva antal’ tandläkare, som år 1980 skulle erfordras för

att vidmakthålla anslutningen till den regelbundna tandvården vid önskad

nivå:

Förutsatt årlig behandlings- tid i timmar för regelbund- na fall i åldrarna över 7 år

(övriga årliga behandlings- tider i överensstämmelse

med vad förut angivits)

Erforderligt effektivt antal

tandläkare år 1980 för vid- makthållande av önskad an- slutning till tandvården

1,25

4 600

1,50 (a)

5 300

1,65 (b)

5 700

2,00

6 700

Denna tabell går utanför den ram, vars gränser angivas av antagandena

a) och b) och inom vilken statistikutskottets beräkningar i övrigt håller

sig, i det att här tillagts antaganden om lägre (1,25) och högre (2,oo) årliga

tider för behandling av regelbundna fall. Dessa två mera extrema antaganden

kan enligt statistikutskottet representera två olika framtidsbedömningar.

Den ena skulle influeras mera av förhoppningar om framgångsrika

profylaktiska åtgärder — t.ex. förbättrade kostvanor, bättre munhygien,

fluoridering — och tidsvinst genom rationalisering av behandlings- 1

1 Hela svenska folket över 3 års ålder. Tillgänglig arbetskraft ej helt utnyttjad.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S

tekniken osv., medan den andra mera skulle betona en väntad efterfrågan

på tandvård enligt högre standard än dagens. Statistikutskottet har emellertid

velat taga fasta på erfarenheterna om dagens tandvård, så som de

avspeglas i de refererade undersökningarna.

Utskottet betonar slutligen, att de framlagda prognoserna endast få

fattas som ett försök till vägledning vid avvägningen av tandläkarhögskolornas

kapacitet.

Tandläkarkonimitténs allmänna motivering för ökad examination av tandläkare

Tandläkarkommittén har i ett följande avsnitt av betänkandet ingående

övervägt den ökning av de odontologiska läroanstalternas examinationskapacitet,

som kan erfordras för att bereda landets befolkning möjlighet

att erhålla en tillfredsställande tandvård. Kommittén framhåller i detta

avsnitt inledningsvis följande.

De svårigheter, som förelegat och alltjämt föreligger att erhålla och behålla

arbetskraft för folktandvården, visar, att privatpraktiken utövar en

stark lockelse på de nyexaminerade tandläkarna. Ehuru de ekonomiska

villkor, som erbjudes inom folktandvården, numera alldeles icke kan betraktas

såsom oförmånliga och särskilt den efter penningvärdets förändring

reglerade pensionen innebär en betydande fördel framför vad privatpraktiken

kan erbjuda, är någon verklig förbättring av rekryteringen till folktandvården

icke skönjbar. Det är därför nödvändigt, att de åtgärder i

syfte att öka de odontologiska undervisningsanstalternas examinationskapacitet,

som föreslås av tandläkarkommittén, så avpassas, att de kan beräknas

innebära en någorlunda säker utsikt till effektiv förbättring av den

hittills rådande bristsituationen vad beträffar tandläkare inom folktandvården.

Beträffande den inom kommittén verkställda statistiska undersökningen

anför kommittén följande.

Varje tillämpad statistisk undersökning är — under förutsättning att undersökningsmaterialet

är på ett vetenskapligt godtagbart sätt utvalt och

de statistiska beräkningarna invändningsfritt utförda — beroende av värdet

av de hypoteser och antaganden, som vid utredningen uppställts. Härav

följer, att den statistiska utredning, som kommittén låtit utföra och där

åtskilliga viktiga antaganden av självklara skäl är mer eller mindre osäkra,

endast kan bli i största allmänhet vägledande för kommitténs ståndpunktstagande

vid upprättande av förslag om utökning av antalet tandläkare i

riket. Utredningen visar, huru man med användning av de uppställda hypoteserna

kommer fram till siffervärden, som hänför sig till olika tidpunkter

i framtiden. Dessa siffervärden bestämmes å ena sidan av uppgifter

angående tidsåtgången vid revisionsbehandlingar och saneringar, vilka uppgifter

vunnits genom vissa utvalda odontologers fackmässiga bedömning

av behandlingstiden i ett antal fall, och å andra sidan av antaganden, som

gjorts angående revisionsfallens procentuella fördelning inom befolkningen

under årtionden som följer. Det torde stå klart, att relativt obetydliga förskjutningar

av den beräknade tidsåtgången vid revisionsbehandhngcn eller

i fråga om procentfördelningen vid folkgruppernas omhändertagande för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S

systematiskt genomförd tandvård så starkt påverkar de vunna sifferresultaten,

, att man vid bedömandet av det krav, som i framtiden kan väntas

göra sig gällande i fråga om. antalet tillgängliga tandläkare inom det svenska

samhället, måste ställa in denna fråga i ett vidare och samtidigt mera

realistiskt perspektiv.

Eftersom folktandvårdens behov av tandläkare enligt kommitténs mening

framstår som en av de viktigaste faktorer, som man i detta sammanhang

har att taga hänsyn till, och då inom folktandvården en svårartad

brist i detta hänseende — i vissa trakter ett verkligt nödläge — är rådande,

har kommittén försökt bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning

anställning inom folktandvården under de närmaste åren synes kunna

locka de nyexaminerade tandläkarna i konkurrens med den privata praktiken.

Kommittén anför härom huvudsakligen följande.

I detta sammanhang ställes man inför svårigheten att mot varandra

väga de båda arbetsformernas fördelar och nackdelar, sådana de i dagens

läge ter sig för unga tandläkare. De fördelar, som träda i förgrunden vid

fast anställning i folktandvården, synes vara väsentligen ekonomiska. De

innebär — såsom fallet är vid alla statliga eller statligt-kommunala tjänster

— säkerheten av fast tjänst samt förmånen av pension. Vad säkerhetskänslan

beträffar bör bemärkas, att den unge tandläkaren inom folktandvården

snart efter examen kan nå en välavlönad tjänsteställning, snabbt börja

avbetala sina studieskulder och tidigt ordna för hem och familj. Den privata

praktikutövningen medför i dessa avseenden större svårigheter. Årsinkomsten

når icke så snabbt samma nivå som vid tjänsteställningen, arbetet

blir hårdare under de första arbetsperiodernas ansvarsfyllda trevanden

på egen hand, giftermål och familjebildning kan fördröjas. Vad angår

folktandvårdstjänstens sociala förmåner med ekonomiskt säkerställd semester,

sjuklön osv. jämte pension, torde en privatpraktik icke de första

åren kunna lämna samma semestermöjligheter, och tillräcklig sjukersättning

är under lång tid icke tillgänglig, även om den nya sjukförsäkringen

här kan komma att verka förmånligt och kårsammanslutningarna ordnat

effektiva och värdefulla kollektiva försäkringar. Den säkerställda pensionen

synes av de ekonomiska fördelarna vara den tyngst vägande. Värdet ligger

icke så mycket i storleken av pensionsbeloppet, som för innehavaren av en

god privatpraktik torde kunna säkerställas försäkringsvägen, utan främst

i den statligt-kommunala pensionens hänsynstagande till penningvärdeförsämringen,

en förmån som den privata försäkringen ännu icke synes kunna

erbjuda.

Sammanfattningsvis synes kunna sägas, att en anställning inom folktandvården

torde te sig lockande för den unge tandläkaren främst med hänsyn

till den ekonomiska säkerhet, som följer med fast anställning och därmed

förknippad pension, som tar hänsyn till penningvärdets fall. Vad privatpraktiken

beträffar, vill det synas, som om denna på grund av de fördelar

i andra avseenden än de förut nämnda, som den anses innebära, för

närvarande utövar och sannolikt även under de närmaste årtiondena kommer

att utöva stark lockelse på de unga tandläkarna.

Det synes sannolikt, att privatpraktiken för avsevärd tid framåt kommer

att lägga beslag på ett stort antal av de unga tandläkarna, som icke

från början binder sin karriär vid en tandläkarhögskola. Man skulle kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

.‘33

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

uttrycka saken så, att folktandvården får i stort sett motta endast den

grupp tandläkare, som icke anser sig våga eller kunna ta de risker, som är

förenade med arbetet på att uppbygga en egen privatpraktik.

Enligt kommitténs mening måste man, när det gäller att bedöma det

framtida tandläkarbehovet, taga mycket stor hänsyn till odontologiens utveckling.

Härutinnan anför kommittén i huvudsak följande.

I dag känner vi icke orsakerna till tandsjukdomarnas utveckling och

härjningar, även om man från en del håll med mer eller mindre berättigande

vill göra gällande, att man i fjärran kan skönja problemens lösning. Vissa

åtgärder för att begränsa tandsjukdomarnas verkningar bör dock kunna

vidtas. Det är sålunda möjligt, att en kraftig propaganda mot överdrifterna

i den svenska sötsakskonsumtionen kan i någon mån begränsa tandrötans

härjningar bland barnen och därmed i viss utsträckning medföra sänkt

behandlingsbehov. Mera lovande synes dock utsikten vara att genom fluortillförsel

eller fluorbehandling minska frekvensen av tandröta inom ett

visst samhälle, ja kanske inom landet i dess helhet. Det är även troligt,

att en effektivt genomförd och kraftigt understödd upplysningsverksamhet

och propaganda för bättre munhygien skulle kunna minska frekvensen av

de tand- och bettsjukdomar, till vilka ett ohygieniskt muntillstånd kan

vara en bidragande orsak. Det är slutligen möjligt, att en radikal förbättring

av svensk kostföring, främst vad beträffar tillförsel av vitaminer och

mineralia, skulle kunna minska frekvensen av vissa tandutvecklingsstörningar

och tandköttsskador.

En gynnsam effekt vid tandsjukdomarnas bekämpande skulle sannolikt

kunna ernås genom en stark intensifiering av den odontologiskt-medicinska

forskningen. Genom att ökade medel ställas till förfogande för denna forskning,

särskilt för att giva forskarbegåvningar möjlighet att helt ägna sin

tid åt arbetet vid väl utrustade och understödda laboratorier och kliniker,

skulle förutsättningar skapas att snabbare nå värdefulla resultat vid kampen

mot nämnda sjukdomar. Motsvarande intensifiering av forskningen

borde även eftersträvas på det tekniskt-odontologiska området i syfte att

möjliggöra större svenska insatser inom materialteknik och instrumentkonstruktion.

Härmed skulle åstadkommas _ en snabbare utveckling till

bättre material och effektivare hjälpmedel vid tandvården, allt ägnat att

sänka behandlingstiden i de enskilda fallen. Kommittén avser att i ett

senare betänkande uppta samtliga hithörande problem till närmare granskning.

Det är emellertid av vikt att konstatera, att eventuella framsteg inom

här nämnda områden endast på lång sikt och efter årtiondens arbete kan

väntas medföra påtagliga resultat. Kommittén utgår därför från att under

de årtionden framåt, som nu kunna överblickas, behovet av tandvård för

befolkningen i landet kommer att vara minst lika stort som nu år fallet.

Förut liar framhållits, att sifferresultaten av den statistiska undersökningen

helt bestämmes av två antaganden, dels uppskattningen av medeltiden

för revisionsbehandlingarna, dels hypotesen om den procentuella

fördelningen av revisionsarbetei inom olika folkgrupper. Vad den förstnämnda

uppskattningen beträffar bör följande allmänna påpekanden göras.

Erfarenheten har visat, att omhändertagandet av det enskilda fallet

kräver allt längre tid för tandläkarens arbete både när det gäller barntandvård

och vuxentandvård. Beräkningen av det antal vårdfall, som eu

inom folktandvårdsorganisationen verksam tandläkare årligen hinner be3

— Bihang till riksdagens protokoll 1055. 1 sand. Nr 13H

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

handla, har utvisat stadigt sjunkande siffror, och erfarenheterna från högskolorna

visar likaledes, att det enskilda fallet nu kräver längre tid både

för sanering och revision än vad förhållandet var en del år tillbaka. Denna

företeelse betingas främst av odontologiens snabba utveckling. Undersöknings-

och behandhngsatgärder av gardagen godtas ej längre av forskningen

inom teknik, praktik och klinik. Vad först undersökningen beträffar, gör

sig i nutiden krav gällande på grundligare röntgengranskning och mera

omfattande bettanalys, vitalitetsundersökningar, salivstudier, upprepade

bakteriologiska laboratorieprov samt internmedicinsk genomgång av allt

större antal fall. Medan tandläkaren av äldre årgångar i flertalet fall gick

direkt till behandling av föreliggande tand- eller bettskada, behöver° sålunda

den modernt utbildade tandläkaren alltmer ökad tid för bettoch

tandundersökning, diagnostik och differentialdiagnostik, prognosbedömning

och terapiförslag, innan behandlingen kan igångsättas. Bettets

och tändernas kliniska sjukjournal har inom odontologien vunnit

samma avgörande betydelse som inom medicinen. Denna nyorientering

gäller i särskild grad revisionsbehandlingen. Vledan patienten tidigare ånyo

infann sig hos tandläkaren för att få t. ex. en ny fyllning i en av honom

iakttagen trasig tand eller drevs till förnyad behandling av akuta smärtor,

börjar det nu bli vanligt, att han infinner sig hos sin tandläkare på förutbestämd

tid, i första hand för att fa kontrollerat, huruvida behandlingsschemat

byggt på för fallet lämpliga riktlinjer och behandlingsresultat samt

genomförda profylaktiska åtgärder givit beräknade resultat, i andra hand

för att fa den komplettering genomförd, som vid angiven tidpunkt ingår

i det fortsatta behandlingsprogrammet. Det är ovedersägligt, att odontologien

här endast befinner sig i första stadiet av en livligt pågående utveckling.

Den statistiska undersökning, som kommittén låtit verkställa och

för vilken eu summarisk redogörelse förut lämnats, måste emellertid vara

baserad på de uppskattningar av behövlig tid, som dagens yrkesutövare

kan angiva. I fråga om tidsåtgången har man emellertid, såsom förut framhållits,

att motse en förskjutning inom en relativt nära liggande framtid,

som med all sannolikhet leder till behov av längre tid för behandlingen av

varje enskild patient. För förståelse av denna utvecklings innebörd bör eu

annan intressant företeelse i nutiden beaktas.

Tandläkarutövningen i Sverige har hittills till övervägande del bestämts

av irekvensen av tandröta inom klientelet och av tandläkarnas behandling’

av denna sjukdomsföreteelse i form av tandfyllningar, tandkirurgiska ingrepp,

extraktioner och proteser. Studiet av tandlossnandets sjukdomar,

de s. k. parodontopatierna, och den samtidiga analysen av bettet och anomalierna

samt behandlingen av hithörande sjukdomsgrupper är av senare

datum. Stora grupper av den svenska tandläkarkåren av i dag har på

grund av den tidigare på nämnda områden otillfredsställande undervisnmgen

bristfälliga kunskaper rörande sagda frågor. Deras möjligheter att

förvärva modernare kännedom om desamma har varit begränsade till frivillig

— men glädjande stor — fortsatt kursundervisning. På det nutida

undervisningsschemat vid högskolorna har kännedomen om dessa sjukdomar,

undersökningsmetoderna för deras konstaterande samt principerna

för och praktiken vid deras behandling erhållit i stort samma utrymme

som studiet och behandlingen av karies och dess följ dsjukdomar. I den

praktiska arbetsutövningen har emellertid denna nyorientering inom tandläkarkonsten

ännu icke hunnit göra sig gällande. De nya tandläkargrup
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S

perna med 5-åriga studier bakom sig har icke lämnat högskolorna förrän

år 1952. Man är under sådana förhållanden berättigad räkna med att

dessa och följande tandläkargenerationer i sin praktiska arbetsutövning vid

undersökningar, saneringar och revisioner kommer att tillämpa och följa

de allt mera fördjupade kunskaper, de under sin studietid vunnit. Av alla

tecken att döma kommer det förändrade läget att leda till mera omfattande

vård av det enskilda fallet och kräva längre tid för varje patientbehandling.

I vilken omfattning denna förändring kommer att öka behovet

av tandläkare i liket, kan i brist på erfarenhet ej nu bedömas, men det är

nödvändigt att räkna med, att de uppskattningar av tid för sanering och

revision, på vilka den utförda statistiken bygger, säkerligen icke är tilllämpliga

för framtiden.

Med hänsyn till vad som anförts angående den stora lockelse, som privatpraktiken

utövar, samt rörande osäkerheten i de uppskattningar om

tiden för framtida behandlingsarbete, på vilka statistiken bygger, synes det

kommittén nödvändigt att så utöka den årliga examinationen av nya tandläkare,

att någorlunda säkerhet kan anses föreligga för att folktandvårdens

behov av tandläkare blir tillgodosett. Man måste därför enligt kommitténs

mening söka tillse, att ökningen icke stannar vid de siffror, som av den

statistiska utredningen att döma förefaller tillräckliga, om använda hypoteser

och uppskattningar är för framtiden gällande. För kommittén har

det framstått som önskvärt att söka så öka tandläkarutbildningen, att ytterligare

150 tandläkare per år kunde utexamineras. Att döma av den statistiska

utredningen vill det emellertid synas, framhåller kommittén, som

om en sådan utökning skulle kunna leda till viss överproduktion av tandläkare.

Även om kommittén icke känner sig övertygad om att de antaganden,

på vilka de statistiska beräkningarna vilar, kan giva säker vägledning,

har dock bärande skäl synts föreligga att begränsa ökningen av antalet

årligen vid högskolorna intagna studerande till en siffra, liggande mellan

100 och 150. Med hänsyn till det praktiska genomförandet av kommitténs

förslag vid fördelningen av eleverna mellan olika kurser och undervisningsinstitutioner

har kommittén stannat vid 120 såsom ett lämpligt antal för

utökningen av den årliga intagningen. Av de skäl, kommittén förut anfört,

finner den, att det nuvarande nödläget inom folktandvården kräver omedelbara

kraftåtgärder för snabb ökning av tandläkarnas antal. En ifrågasatt

ny tandläkarhögskola med en årlig intagning av 100 elever utexaminerar

sin första årskull allra tidigast läsåret 1961—62, och härför fordras

ett beslut vid 1954 års riksdag. Andra åtgärder för utökningen, resulterande

i förslag om en högskoleldinik i Norrland, fordrar enligt kommitténs

mening ävenledes en avsevärd tid för sitt genomförande. Det har därför

synts kommittén vara av stor vikt att söka pressa ökningen av antalet

nyintagna elever i höjden under de närmaste årtiondena. Sker en sådan

utökning hyser kommittén förhoppning, att privatpraktikens marknad skall

bli mättad och den svenska sociala tandvårdsorganisationen äntligen kun
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

na påräkna att erhålla behövliga arbetskrafter. Först när en dylik situation

är för handen bör man enligt kommitténs uppfattning ta under övervägande,

om åtgärder bör vidtas i syfte att minska intagningen. Vid den

tidpunkten bör man äga kännedom om resultaten av den serie åtgärder,

som nu är aktuella för bekämpande av tandsjukdomarnas härjningar. Tillräcklig

erfarenhet kan då, framhåller kommittén, även ha vunnits rörande

effekten av den nyorientering i tandvårdsutövningen, som följt av moderniseringen

av undervisningen vid högskolorna och av den odontologiska

vetenskapens utveckling. Det är enligt kommitténs åsikt fåfängt att nu söka

avgöra, huruvida en sänkning av undervisningsanstalternas examinationskapacitet

då blir nödvändig.

Kommittén föreslår, att antalet av de elever, som årligen skall intas

vid de odontologiska undervisningsanstalterna i riket, utökas från nuvarande

180 till 300, motsvarande en total examination av omkring 280 tandläkare

per år. Denna utökning bör äga rum snarast möjligt. Endast under

denna förutsättning synes möjlighet föreligga för den svenska folktandvårdsorganisationen

att inom rimlig tid få personalkadern fylld av svenska

tandläkare, varigenom dess effektivitet skulle kunna bringas att motsvara

de på organisationen ställda förhoppningarna. Kommittén anser sig böra

varna för åtgärder, som endast innebär en mindre ökning av den nuvarande

examinationskapaciteten. Så länge situationen är den, att privatmarknaden

på området icke är mättad, kan en dylik mindre ökning av antalet

årligen examinerade tandläkare enligt kommitténs mening icke trygga folktandvårdens

tandläkarbehov. Kommittén anser icke, att omfattande och

dyrbara nya utbildningsåtgärder bör vidtas, om man icke har utsikt, att

därigenom folktandvårdens nödläge verkligen effektivt avhjälpes och dess

personalbehov täckes.

Förslag om ökad examination av tandläkare

Av skäl som anförts i föregående avsnitt håller kommittén före, att en

ökning av antalet årligen intagna elever från 180 till 300 är påkallad, därest

tandläkarkåren inom rimlig tid skall uppnå sådan storlek, att landets befolkning

har möjlighet att erhålla en någorlunda tillfredsställande tandvård.

En årlig intagning av sistnämnda antal elever motsvarar, om man

tar hänsyn till avgången under studietiden, enligt kommitténs beräkning

en examination av omkring 280 tandläkare per år.

En nu angiven ökning av läroanstalternas sammanlagda utbildningskapacitet

skulle enligt kommittén enklast ernås genom följande anordning.

Stockhoknshögskolan intar fortfarande årligen 100 elever, Malmö-högskolans

intagning ökas från 80 till 100, varjämte en ny tandläkarhögskola

inrättas, även den med en årlig intagning av 100 elever. Den sammanlagda

årliga intagningen skulle således uppgå till 300 studerande. En dylik lös
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

ning av problemet är säkerligen också den billigaste, som står till buds,

framhåller kommittén.

Då kommittén likväl icke finner sig böra förorda denna lösning, beror

detta på att kommittén icke anser sig kunna betrakta det uppställda problemet

som ett enbart examinationstekniskt och ekonomiskt sådant. Kommittén

har nämligen sett såsom sin uppgift icke endast att öka utbildningen

av antalet tandläkare i riket utan även att samtidigt därmed skapa

såväl en ny tandläkarhögskola i västra Sverige förslagsvis förlagd till Göteborg,

som även en odontologisk utbildningsanstalt i den nordliga delen av

landet, förslagsvis förlagd till Umeå.

Malmöhögskolan

Vad först beträffar frågan om ett sådant utbyggande av Malmöhögskolan,

att utbildningskapaciteten ökas från 80 till 100 studerande per år,

så är detta enligt kommitténs uppfattning en åtgärd, som kan föranleda

vissa olägenheter för högskolan och den där bedrivna undervisningen. Särskilt

kunde man befara, att tillgången på patienter, lämpliga för den kliniska

undervisningen, vilken tillgång redan nu i vissa ämnen vore i knappaste

laget, efter högskolans utbyggande sannolikt i dessa ämnen bleve

otillräcklig. Det var, påpekar kommittén, bland annat farhågorna för dylika

olägenheter, som föranledde riksdagen att i samband med beslutet

om inrättande av nya tandläkarhögskolor göra det uttalandet, att det ur

olika synpunkter vore till fördel för såväl undervisning som forskning, om

de odontologiska läroanstalterna icke vore för stora. Examinationskapaciteten

för den först inrättade nya tandläkarhögskolan ansågs därför icke

böra överstiga 80 nya tandläkare per år. Lokalutrymmena vid Malmöhögskolan

är emellertid, såsom departementschefen i direktiven för kommitténs

arbete påpekat, av den storleksordning, att de kan medge undervisning

av ett större antal elever än som motsvarar en intagning av 80 om

året. En av kommittén verkställd undersökning har gett vid handen, att

det är möjligt att för en mycket måttlig kostnad vidta åtgärder, varigenom

vid högskolan skulle kunna utbildas 100 elever per år (50 per termin) under

de 5 första studieterminerna — de prekliniska och propedeutiska studieperioderna.

Däremot bör enligt kommitténs uppfattning under de 5 sista

terminerna — de kliniska och avslutande studieperioderna — de 10 elever,

som varje termin intagits utöver det tidigare normala antalet, få sin utbildning

på annat håll, lämpligen genom att överflyttas till Stockholmshögskolan.

Stockholnishögskolan

Stockholmshögskolan, som nu årligen mottar 100 studerande, kan enligt

av kommittén gjorda undersökningar genom att något utöka lärarstaben

utbilda ytterligare ett 20-tal elever under den avslutande studieperioden

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 138

(9:e och 10:e terminerna). Under huvuddelen av den kliniska utbildningen

den som äger rum under 6:e, 7:e och 8:e terminerna — kan dock högskolan

enligt kommitténs mening icke ha hand om ett ökat antal elever.

Kommittén har därför undersökt möjligheterna att vid något större sjukhus,

till vilket en centraltandpoliklinik skall vara anknuten, inrätta ett

slags annex till tandläkarhögskolan i Stockholm. Härigenom skulle en möjhghet

yppa sig att tillgodose Norrlands behov av förbättrad tandvård. Undersökningen

har, anser kommittén, givit vid handen, att en dylik anordmng

synes vara möjlig att genomföra under förutsättning av stort tillmötesgående

saväl i ekonomiskt som i andra hänseenden från vederbörande

landstings eller stads sida.

Odontologisk högskoleklinik i Umeå

Eftersom odontologiska läroanstalter redan finnes i Stockholm och Malmö

samt, såsom framgår av det föregående, den i princip redan beslutade

tredje tandläkarhögskolan enligt kommitténs mening bör placeras i Göteborg,

synes det kommittén naturligt, att det ifrågasatta annexet till Stockholmshögskolan

— vilket skulle kunna benämnas odontologisk högskoleklimk

— förlägges till lämpligt sjukhus i Norrland för att där samtidigt

fullgöra vissa funktioner inom folktandvården, bland annat som centraltandpoliklinik.

Härigenom skulle man, framhåller kommittén, i liten skala

kunna skapa ett visserligen ej fullständigt odontologiskt utbildnings- och

forskningscentrum för de nordliga delarna av vårt land, där man hade

möjlighet att studera de tandvårdsfrågor, som är speciellt aktuella i Norrland.

Då man skall fatta standpunkt rörande frågan om inrättande av den

ifrågasatta högskolekliniken, bör man, enligt kommitténs mening, ha i

minnet det förslag rörande särskilda anordningar för tandvården i Norrland,

som tidigare framförts av Norrlandskommittén i samband med denna

kommittés förslag om ett rikssjukhus i Norrland. Tandläkarkommittén

anför härom följande.

Norrlandskommittén avgav den 20 november 1947 betänkande (SOU

1947: 70) angående ett rikssjukhus i Norrland (»Norrlandssjukhuset»), vilket

sxulle vara anslutet till ett landstingssjukhus som »modersjukhus» och

omfatta särskilda avdelningar för flertalet av de specialiteter inom sjukvården,

vilka icke vore representerade vid de vanliga centrallasaretten.

Denna »Jsorrlands centrala sjukvardsanstalt» skulle även ha vissa uppgifter

som utbildningsanstalt (s. 65—72). Staten skulle påtaga sig huvudans''

aret för finansieringen av sjukhuset såväl i fråga om engångskostnader

som driftskostnader (s. 101, Ilo).

Kommitténs majoritet föreslog, att Norrlandssjukhuset skulle förläggas

till Umeå (s. 81). En minoritet förordade Sollefteå. En ledamot ansåg, att

Sundsvall främst borde ifrågakomma som förläggningsort (s. 204—210).

I här ifrågavarande betänkande föreslog Norrlandskommittén även, att

Norrlandssjukhuset skulle kompletteras med vissa specialkliniker på tand
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

vårdens område (s. 132). Dessa specialkliniker borde sammanföras till en

ur vissa synpunkter avskild enhet, en tandvårdsanstalt, vilken borde pa

lämpligt sätt inordnas som ett led i tandvårdsorganisationen (s. 144). De

skulle tillsammans utgöra eu centraltandpoliklinik för landstingsområdet

— vilken skulle ersätta centraltandpolikliniken vid sjukvårdsanstaltens modersjukhus

— och en distriktstandpoliklinik för förläggningsorten samt

även i viss utsträckning vara en försöksinstitution för den framtida organisationen

av specialistvården inom folktandvården. De skulle tillika utgöra

en differentierad remissanstalt för specialisttandvård i Norrland (s.

140—143). Vid tandvårdsanstalten skulle även kunna bedrivas odontologisk

forskning, speciellt med utgångspunkt i norrländska förhållanden, samt

anordnas fortbildningskurser för tandläkare ävensom utbildning av tandtekniker

och tandsköterskor (s. 145—150). Tandvårdsanstalten borde uteöra

en del av Norrlandssjukhuset och tillsammans med detta och dess

modersjukhus — under en efter särskilda bestämmelser sammansatt direktion

—- förvaltas av modersjukhusets landsting. Inom Norrlandssjukhuset

borde dock de olika klinikerna på tandvårdens område i viss mån betraktas

som en sluten enhet — en tandvårdsanstalt under egen föreståndare

och med efter särskilda bestämmelser beräknat statsbidrag (s. 161). Liksom

i frågan om sjukvårdsanstalten borde staten påtaga sig huvudparten

av kostnaderna. I övrigt skulle finansieringen äga rum efter i huvudsak

samma linjer som föreslagits för sjukvårdsanstalten. Huvudmannen (landstinget)

borde sålunda, bland annat, svara för ett belopp motsvarande kostnaden

för sådana folktandvårdsanstalter, som onödiggjordes genom den

ifrågavarande centrala tandvardsanstaltens inrättande. Västerbottens läns

landsting hade under de förda förhandlingarna åtagit sig att lämna vissa

bidrag såväl till byggnads- och utrustnings- som till de årliga driftskostnaderna

(s. 163).

Norrlandskommittén — som ansåg, att ett intimt samarbete med den

centrala sjukvårdsanstalten kunde ersätta samarbete med en medicinsk

fakultet — föreslog även att vid den ifrågasatta tandvårdsanstalten skulle

anordnas utbildning av tandläkare, lämpligen 20 om aret (s. 175). Såväl

i Umeå som i Sundsvall syntes patientunderlaget vara tillräckligt för en

årlig examination av nämnda antal elever (s. 174, 175). Tandläkarna vid

tandvårdsanstalten skulle ombesörja såväl undervisningen vid tandläkarhögskolan

som tandvården vid tandvårdsanstalten (s. 180). Den preklimska

undervisningen skulle äga rum i Stockholm eller Uppsala. Frågor rörande

tandläkarutbildningen och den odontologiska forskningen samt rörande undervisningen

vid tandtekniker- och tandsköterskeskolorna skulle handläggas

av ett lärarkollegium, bestående av föreståndarna för tandvårdsanstältens

samtliga avdelningar och administrativt underställt universitetskanslern.

Anstaltens föreståndare borde i egenskap av rektor leda undervisningen.

I de över Norrlandskommätténs betänkande avgivna yttrandena vitsordades

allmänt av de vederbörande, som uttalat sig i ämnet, behovet av

("i central tandvårdsanstalt i Norrland med den föreslagna uppgiften. Däremot

ansågs, att frågan om att till nämnda anstalt förlägga utbildning av

tandläkare vore ett spörsmål, som borde behandlas i ett större sammanhang,

och därför behövde ytterligare utredas. 1 vissa yttranden (t. ex. dem

som avgivits av tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö samt av

universitetskanslern i avstyrktes bestämt härslaget, att till Norrland för
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

lägga en utbildningsanstalt för tandläkare av den angivna typen. Kanslern

lorklarade, att enligt hans mening samarbetet med den tilltänkta centrala

sj uk vård san stallen icke kunde ersätta samarbetet med en medicinsk fakultet.

Vidare ansag kanslern, att det vore praktiskt taget omöjligt att under

den narmaste framtiden förvärva kompetenta lärare för en fullständi"

tandläkarutbildning i Norrland av samma kvalitet som den, vilken med”

delades vid de befintliga tandläkarhögskolorna.

De av Norrlandskommittén i omförmälda betänkande framlagda förslagen

bär ännu ej varit föremal för Kungl. Maj:ts prövning.

Tandläkarkommittén framhåller beträffande frågan om lämpligaste platsen

för den tilltänkta högskolekliniken, att flera städer av olika anledningar

kan komma i åtanke (Boden, Luleå, Umeå, Sollefteå, Östersund, Sundsvali).

1 första hand syntes dock någon av städerna Umeå eller Sundsvall

böra ifrågakomma. Representanter för båda dessa städer hade skriftligen

eller muntligen framlagt de skäl, som talade för den stad de representerade.

Enligt kommitténs mening erbjuder var och en av sistnämnda båda städer

i förening med kringliggande landsbygd ett någorlunda tillräckligt patientunderlag

för den utbildning, som skulle äga rum på kliniken. De sjukhus,

till vilka högskolekliniken skulle anslutas, vore i önskvärd grad utbyggda

på båda platserna. Kommunikationsmöjligheterna (järnväg och buss) syntes

i båda fallen vara jämförelsevis tillfredsställande. I fråga om patientunderlag

och kommunikationsmöjligheter syntes dock Sundsvall vara överlägset

Umeå. Emellertid torde Umeå enligt kommitténs mening ha ett

bestämt företräde framför Sundsvall på grund av sin centrala belägenhet

inom övre delen av Norrland, och kommittén har, särskilt med hänsyn till

denna omständighet, ansett sig böra förorda Umeå såsom förläggningsort

för högskolekliniken.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för Norrlandskommitténs

förslag om inrättande i Norrland av en tandvårdsanstalt, vid vilken

tandläkarutbildning skulle äga rum, skulle den ifrågasatta anstalten

såväl i fråga om organisationen som beträffande finansieringen erhålla en

egenartad utformning. Tandläkarkommittén understyrker, att man även i

fråga om den av kommittén föreslagna odontologiska högskolekliniken

måste i bada de nämnda hänseendena framgå på i viss mån nya vägar.

Kommittén håller emellertid före, att förslaget anger den enda framkomliga

vägen att inom rimlig tid astadkomma en odontologisk undervisningsoch

forskningsanstalt i Norrland, som ger denna landsdel tillgång till en

specialiserad tandvård och vilken kan väntas komma att, åtminstone i

någon mån, öka tillgången på tandläkare inom folktandvården därstädes.

Förslaget förutsätter, som förut antytts, avsevärda ekonomiska åtaganden

från vederbörande landstings sida. Kommittén framhåller, att det härigenom

skulle bland annat bli möjligt att bereda högskoleklinikens lärare sådana

ekonomiska villkor, att man hade utsikt att till denna i en mindre

stad belägna, nordliga läroanstalt förvärva lärare, som vore skickliga tand
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Ku?igl. Maj:ts proposition nr 138

läkare och i fråga om de viktigare lärarbefattningarna tillika väl kvalificerade

för bedrivande av vetenskaplig forskning. Detta vore en förutsättning

för att utbildningen vid högskolekliniken skulle bli i stort sett likvärdig

med den, som under motsvarande studieperiod lämnas vid de fullständiga

tandläkarhögskolorna. Vidare skulle det bli möjligt att direkt

sammanknyta utbildningen vid högskolekliniken med folktandvården och

därigenom trygga tillgången på för undervisningen lämpliga patienter..

Kommittén har avsett, att högskolekliniken i Umeå skulle för klinisk

utbildning under 6:e—8:e studieterminerna från Stoekholmshögskolan varje

termin mottaga 16 elever (således 32 elever om året), vilka sedermera

vid ingången av den 9 terminen skulle atervända till Stockholmshögskolan

för att där avsluta sin utbildning samt tentera och avlägga examen.

Ny tandläkarhögskola i Göteborg

Genom förut angivna åtgärder skulle möjliggöras en höjning av antalet

årligen utexaminerade från Stoekholmshögskolan med högst 20. De bada

nuvarande tandläkarhögskolornas sammanlagda arliga examinationskapacitet

skulle således ökas från 180 till 200 studerande En dylik ökning av

examinationen är emellertid, understryker kommittén, ej tillräcklig för att

tillgodose det i landet förefintliga tandvårdsbehovet. Skulle detta behov

kunna någorlunda fyllas inom rimlig tid, bleve det nödvändigt att inrätta

en 3:e, av statsmakterna i princip redan beslutad tandläkarhögskola. Kommittén

anser, att man vid bestämmande av denna högskolas storlek bör

beakta, å ena sidan, att kostnaden för varje färdigutbildad elev är avsevärt

lägre vid en högskola, organiserad för ett jämförelsevis stort antal

elever, än vid en, som är avsedd för ett mindre antal, och a andra sidan,

att erfarenheten vid Stoekholmshögskolan under den gångna tiden visat,

att en odontologisk läroanstalt — även om den har en långvarig erfarenhet

att bygga på — endast med betydande svårighet kan svara för utbildningen

av ett elevantal, som bygger på en intagning av mer än 100 elever

om året. Under sådana omständigheter håller kommittén före, att den nya

tandläkarhögskolan bör organiseras för att kunna årligen mottaga högst

100 elever. Skulle mot förmodan behovet av tandläkare i framtiden minskas,

kunde examinationen vid Göteborgshögskolan utan större svårighet

anpassas efter det minskade tandläkarbehovet. En minskning av examinationen

kunde naturligtvis, om så befunnes påkallat, även äga rum vid de

båda nuvarande högskolorna.

Att efter tillkomsten av den medicinska högskolan i Göteborg den 3:e

tandläkarhögskolan bör förläggas till nämnda stad kunde ej gärna vara

föremål för delade meningar. Kommittén anser sig i sadant fall kunna räkna

med att Göteborgs stad ställer sig tillmötesgående vid den ekonomiska

uppgörelse mellan staten och staden, som måste föregå beslutet om högskolans

förläggande till Göteborg, och att högskolans verksamhet kan in
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kiingl. Maj:ts proposition nr 138

ordnas i stadens folktandvård på sådant sätt, att garantier skapas för att

högskolans försörjning med patienter kan ordnas på ett tillfredsställande

sätt.

Den nya högskolans organisation bör enligt kommitténs mening på alla

väsentliga punkter ansluta sig till de äldre högskolornas.

Sammanlagt skulle de odontologiska läroanstalterna enligt kommitténs

förslag kunna årligen utexaminera högst 300 nya tandläkare, nämligen vid

Stockholmshögskolan högst 120, vid Malmöhögskolan högst 80 och vid

Göteborgshögskolan högst 100. Det verkliga antalet årligen utexaminerade

beräknas dock bliva något mindre än 300, eftersom åtskilliga av de elever,

som vunnit inträde vid läroanstalterna, avbryter sin utbildning, innan de

hunnit fram till examen. Antalet av dessa i förtid avgångna studerande

beräknar kommittén med stöd av hittills vunnen erfarenhet utgöra i medeltal

omkring sju procent av antalet nyintagna. Det sannolika antalet

årligen utexaminerade nya tandläkare skulle således komma att uppgå till

omkring 280. I jämförelse med den nuvarande årliga examinationen av

högst 180 tandläkare, efter avdrag för bortfallet sannolikt omkring 167,

innebär kommitténs förslag en ökning med högst 120, respektive 113.

Vid de tre tandläkarhögskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö

skulle enligt kommitténs förslag varje termin intas sammanlagt 150 studerande.

Kommittén föreslår, att intagningen skall äga rum centralt genom

kanslern för rikets universitet och de intagna fördelas mellan de olika högskolorna

på sådant sätt, att 50 studerande intas vid en var av dessa. För

elevernas intagning och fördelning föreslår kommittén följande ordning:

De 50 studerande, som varje termin intages vid Stockholmshögskolan,

uppdelas vid intagningen i en grupp på 34 elever, vilka under hela sin studietid

utbildas i Stockholm, Stoclcholmsgruppen, och en grupp på 16 elever,

vilka erhåller utbildning såväl i Stockholm som i Umeå, StockholmUmeå-gruppen.

Eleverna i sistnämnda grupp tillbringar först fem terminer

i Stockholm, sedan tre terminer i Umeå och därefter de sista två terminerna

i Stockholm. De 50 studerande, som intages vid Malmöhögskolan, uppdelas

vid intagningen i en grupp på 40 elever, vilka fullgör hela sin studietid

vid denna högskola, Malmögruppen, och en grupp på 10 elever, vilka

under de fem sista studieterminerna utbildas i Stockholm, Malmö-Stockholm-gruppen.

De 50 studerande, som intages vid Göteborgshögskolan,

tillbringar hela sin studietid vid nämnda högskola. — Kommittén förutsätter,

att man vid intagning av de studerande vid Stockholmshögskolan, som

skall tilldelas Stockholm-Umeå-gruppen, söker lämna företräde åt sökande,

som har sitt hemvist i Norrland.

Fördelningen enligt kommitténs förslag av de studerande varje termin

under de fyra olika studieperioderna framgår av följande tablå.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds ''proposition nr 138 43

Studieperiod

Tandläkarhögskolan

i Stockholm

Odontologiska

högskole- kliniken i Umeå

Tandläkar- högskolan

i Malmö

Tandläkar- högskolan

i Göteborg

1. Prekliniska

studieåret

(term. 1, 2)

50

(Stockholmsgruppen

34 + Stockholm- Umeå-gruppen 16)

—

50

(Malmögruppen

40 + Malmö- Stockholm- gruppen 10)

50

2. Propedeutiska

studieperioden

(term. 3, 4, 5)

50

50

50

3. Kliniska stu- dieperioden

(term. 6,7,8)

44

(Stockholmsgruppen

34 + Malmö- Stockholm-gruppen

10)

16

Stockholm-

Umeå-gruppen

40

Malmögruppen

50

4. Avslutnings- året

(term. 9, 10)

60

(44 + Stockholm- Umeå-gruppen 16)

40

50

Reservation och särskilt yttrande

Ledamoten Maunsbacli anser sig icke kunna biträda kommittémajoritetens

förslag om förläggande till Umeå av en till tandläkarhögskolan i

Stockholm ansluten högskoleklinik. Sammanfattningsvis kan Maunsbachs

ståndpunkt anges sålunda.

Möjligheterna att besätta de inom folktandvården i Norrland inrättade

tandläkartjänsterna är numera i stort sett desamma som inom riket i dess

helhet. Den 1 november 1953 hade 195 av landets 963 då tjänstgörande

distriktstandläkare sin verksamhet i Norrland. Antalet lediga tjänster i

hela landet var vid samma tidpunkt 100 varav 20 i Norrland. Att inrätta

en ofullständig undervisningsanstalt i Umeå skulle innebära att man gick

emot det odontologiska undervisningsväsendets utveckling mot fullständiga

och självständiga högskolor. Detta experiment kommer att ställa sig

mycket dyrbart för det allmänna. Även om det för de studerande skulle

vara av ett visst värde att redan före examen i praktiken få utöva folktandvård

i Norrland måste splittringen av studierna både av ekonomiska

skäl och ur effektivitetssynpunkt vara en avgjord nackdel. Trots att löneförmånerna

kan te sig relativt förmanliga för lärarna genom en kombination

av stats- och landstingstjänst, är det tveksamt om man under nuvarande

förhållanden kan få tillräckligt antal kvalificerade lärarkraftei.

Dessutom måste man beakta, att det klientel, som en tandläkarspecialist

i första hand önskar ägna sig åt, i Umeå med omnejd är mycket begränsat.

Under många år kommer det därför troligen att råda brist på goda lärarkrafter,

som vill söka sig till en högskoleklinik i Norrland. Da kravet pa

en fullgod utbildningsstandard inte kan eftersättas ter sig sålunda Umeåförslaget

allt för äventyrligt. Hela Umeåprojektet får anses vara en halvmesyr3och

inte ens norrlänningarna själva torde i längden komma att vara

tillfredsställda med det.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

Maunsbach understryker, att kraftåtgärder erfordras för eu snabb utökning

av tandläkarkåren. En ökad årlig intagning av minst 100 studenter

maste komma till stand. led hänsyn till behovet av att i möjligaste mån

förkorta tiden för fullföljandet av folktandvårdens utbyggnadsprogram

tillstyrker Maunsbach förslaget om en ytterligare ökning med 20 elever

per år eller med sammanlagt 120 årligen. Av dessa borde 20 givas fullständig

utbildning vid tandläkarhögskolan i Malmö, vars examinationskapacitet

salunda skulle utökas från 80 till 100 per år. MAunsbach anför

härom huvudsakligen följande.

Denna utbyggnad av Malmöhögskolan har av kommittén beräknats

till 400 000 kronor för själva byggnaden samt 350 000 kronor för

komplettering av utrustningen. De årliga driftskostnaderna beräknas

öka med . endast 95 000 kronor. Förslaget innebär sålunda en ur

statsfinansiell synpunkt synnerligen förmånlig lösning. Vidare har förslaget

förutsättning att snabbt kunna genomföras. Utökningen med 120

studenter får anses vara en till viss del temporär företeelse, vilket vtterhgare

talar för att ökningen med 20 studenter utöver de 100 i Göteborg bör

komma till stånd vid den redan förefintliga Malmöhögskolan. En återgång

till det nuvarande antalet 80 ärligen intagna studenter synes nämligen

relativt lätt kunna ske vid Malmöhögskolan.

Enligt ett av ledamoten Oldmark avgivet särskilt yttrande har under

årtiondet 1940—50 antalet svenska tandläkare i folktandvården ökat från

36 till 524 (488 stycken), medan totalantalet verksamma svenska tandläkare

stigit från 2 259 till 3 058 (799 stycken). För privatpraktiken hade

alltså endast 311 tillkommit. Av dessa hade cirka 45 tagit anställning inom

försvaret, minst 100 vid tandläkarhögskolorna samt ett mindre antal vid

sjukhus, industrier m. m. Även om flertalet av dessa senare tjänster vore

halvtidsanställningar, minskades andelen av tandläkare, som ginge till privatpraktik,

avsevärt. Folktandvården och annan offentlig tjänst hade således

under tioårsperioden fått ett tillskott, som motsvarade grovt räknat

tre fjärdedelar av ökningen i antalet verksamma tandläkare. Oldmark

förordar en intagning av 280 studenter per år, fördelade med 100 i Stockholm,

80 i Malmö och 100 i Göteborg. Även en intagning av 280 om året

komme emellertid sannolikt att ge en överproduktion av tandläkare redan

under 1970-talet.

I en särskild skrivelse har kommitténs övriga ledamöter bemött Qldmarks

särskilda yttrande. Av skrivelsen framgår bland annat följande.

Genom ledamoten Westin har kommittén gjort en utredning för att

klarlägga fördelningen av de 1 043 under åren 1940—49 examinerade nya

tandläkarna mellan privatpraktik och folktandvårdstjänster. Härvid återfanns

endast 271 av de nya tandläkarna på tjänster inom folktandvården

den 1 januari 1950. Endast omkring en fjärdedel av de under tioårsperioden

utexaminerade tandläkarna hade salunda kommit folktandvården till

godo. Vidare redovisades den 1 januari 1953 på folktandvårdens tjänste
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

ställningar endast 199 av de 1 203 tandläkare, som utexaminerats under

perioden 1940—50. Detta motsvarar en sjättedel av hela antalet under 11

år från båda högskolorna utexaminerade svenska tandläkare. Av undersökningen

framgår slutligen att folktandvården nu efter 14 års arbete äger

en kärna av verksamma svenska tandläkare till ett antal av omkring 400

—450. Detta motsvarar något mellan 10—15 procent av de 3 435 verksamma

svenska tandläkarna vid utgången av 1952.

Remissyttranden

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund anser, att behovet av

tandläkare borde kunna minska, om till tandläkarnas förfogande stod ''dental

hygienists’ d. v. s. personal som under tandläkares kontroll självständigt

utförde visst arbete. Gifta kvinnliga tandläkare borde i större utsträckning

kunna utnyttjas inom folktandvården genom halvtidsanställning.

Slutligen borde övervägas, om man inte inom tandvården kunde vinna

mer genom ett mera verksamt ekonomiskt understödjande av odontologisk

forskning än genom att öka examinationen av tandläkare.

Lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet framhåller, att

i den mån svårigheter förelåge att fylla behovet av tandläkare i Norrland,

vore tanken på en högskoleklinik i Umeå riktig. Kollegiet tillstyrker den

av kommittén föreslagna lösningen av problemet med tandläkarbristen

under förutsättning, att ett tandläkarbehov av den storleksordning kommittén

räknat med bleve bestående för en längre tidsperiod.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Göteborg anser, att den statistiska

utredningen visar, att en avsevärd ökning av de odontologiska

läroanstalternas utbildningskapacitet är nödvändig för att tillgodose landets

behov av tandläkare. De redan befintliga tandläkarhögskolorna kunde

icke lämpligen utbyggas för att täcka detta behov. Därför måste en tredje

högskola inrättas. Göteborg vore den enda plats i landet, dit en ny högskola

kunde förläggas. En placering av högskolan i anslutning till den medicinska

högskolans teoretiska institutioner samt Sahlgrenska sjukhuset förefaller

kollegiet synnerligen fördelaktig.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm tillstyrker kommitténs

förslag både beträffande tandläkarliögskolan i Göteborg och kliniken

i Umeå. Den föreslagna Umeåkliniken skulle fylla en ytterst viktig uppgift.

Utöver vad kommittén nämnt borde vid kliniken anordnas fortbildningskurser

för i Norrland verksamma tandläkare. En allvarlig brist vid

denna klinik bleve emellertid att den icke avsetts omfatta en särskild röntgenavdelning.

Beträffande beräkningen av procenttalet för anslutning till

regelbunden tandvård anser lärarkollegiet statistikutskottets antaganden

väl optimistiska vad anginge åldersgrupperna 15—25 år och över 45 år.

Kollegiet anser, att man svårligen kan räkna med större anslutning än

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majds proposition nr 138

maximalt 80 respektive 50 procent. I en dansk sakkunnigutredning 1949

räknade man med 7o procents anslutning mom ungdoms- och vuxentandvården,

trots att tandvården förutsattes vara kostnadsfri. Kollegiet anser

sig för närvarande böra acceptera det årliga tillskott av nya tandläkare,

som kommittén funnit erforderligt. Om elevintagningen ökade till 300, borde

man noga följa utvecklingen och vid tendenser till överproduktion av

tandläkare minska intagningen. Lärarkollegiet påpekar, att 1945 års riksdag

ansag en tandläkarhögskola med en årlig intagning av 80 elever som

det lämpligaste ur forsknings- och undervisningssynpunkt. Möjligheterna

att fa lärare tdl tandläkarhögskolan i Göteborg och kliniken i Umeå ter sig

enligt kollegiet i varje fall ljusare nu än då tandläkarhögskolan i Malmö

inrättades.

Tandläkarhögskolans lärarförening Stockholm avstyrker Umeåförslaget

samt anför vidare att en rundfråga inom föreningen visat, att något intresse

icke förelåge att söka lärarbefattningar vid Umeåkliniken med den

utformning kommittén föreslagit. Den ökade examinationen borde i första

band förläggas till Göteborg. Skulle en ökad examination i Malmö stöta

på alltför stora svårigheter syntes Göteborgshögskolan kunna utvidgas till

att mottaga 120 studenter årligen.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö är av den uppfattningen,

att en verklig brist på tandläkare föreligger. Sett från dagens tandvårdssituation

framstode en 100-procentig anslutning inom åldersgrupperna 7—

25 år som en utopi. Kollegiet kan icke tillstyrka Umeåförslaget samt avstyrker

bestämt förslaget om gruppförflyttning av studenter mellan tandläkarhögskolorna

i Malmö och Stockholm. Däremot tillstyrkes inrättandet

av en högskola i Göteborg.

Odontologiska föreningarna i Stockholm och Malmö anser troligt, att

en intagning av 280 studerande per år kommer att leda till en överproduktion

av tandläkare. Föreningarna biträder förslaget om inrättande av en

ny tandläkarhögskola i Göteborg. Däremot avstyrkes Umeåförslaget. Ännu

fem år efter Malmöhögskolans inrättande funnes obesatta lärarposter där.

Det torde därför bli svårt att få lärare till Umeå. Många studenter hade

familj och för dessa bleve det svårt att byta bostad. Studiekostnadema

ökades omotiverat för Stockholm-Umeå-gruppen och Malmö-Stockholmgruppen.

Vårt land hade begränsade tillgångar av akademisk arbetskraft.

Till vårterminens intagningar hade de senaste åren de sökande endast med

något tiotal överstigit antalet platser. Ökad intagning av tandläkarstuderande

skulle därför medföra en kraftig kvalitativ standardsänkning av

tandläkarkåren.

Universitetskanslern har funnit sig kunna godtaga kommitténs förslag

rörande utökningen av elevintagningen. På de av kommittén anförda skälen

har kanslern blivit övertygad om lämpligheten av att högskolekliniken

i Umeå kommer till stånd. Vidare tillstyrker kanslern den ökade intag
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

ningen med 10 per termin i Malmö under de fem första terminerna. Beträffande

tandläkarhögskolan i Göteborg anser sig kanslern doek i dagens

läge icke kunna sträcka sig längre än till att förorda ett principbeslut. I

första hand borde nämligen frågan om den prekliniska utbildningen vid de

äldre tandläkarhögskolorna lösas. Vid planering av byggnadsarbetena vid

medicinska högskolan i Göteborg borde hänsyn tagas till undervisningen

av tandläkarstuderande. I sinom tid borde en organisationskommitté utses

för den nya högskolan. Utrustningen av Umeåkliniken borde anförtros

åt den nu förefintliga utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna.

Medicinalstyrelsen förordar på längre sikt intagning av 100 elever

i Stockholm, 80 i Malmö och 80 i Göteborg. Styrelsen anser, att Sverige

intar en mycket god ställning beträffande antalet tandläkare i förhallande

till invånarantalet. År 1952 var sålunda antalet invånare per yrkesutövande

tandläkare i Sverige 1 870. Endast i Norge och Israel förelåg en

gynnsammare situation. Kommitténs beräkningar av tandvårdsbehovet, i

den mån de stödjer sig på statistikutskottets antaganden om behandlingstid

och anslutningsprocent, anser styrelsen vara för högt tilltagna. För att

fylla det aktuella behovet av tandläkare bör enligt styrelsens

mening provisoriska anordningar vidtagas, som snabbt kan föra till målet.

De av kommittén föreslagna utbildningsanstalterna komme nämligen tidigast

i mitten på 1960-talet att påverka antalet tandläkare. Styrelsen

föreslår, att man undersöker möjligheterna för ett antal svenska studenter

att bedriva studier utomlands. Härvid borde särskilda resebidrag eller höjda

stipendier övervägas för studenter, som förbinder sig att efter utbildningen

utomlands tjänstgöra inom folktandvården. Styrelsen tillstyrker inrättandet

av en ny tandläkarhögskola i Göteborg. En närmare anknytning

av denna institution till medicinska högskolan och till Sahlgrenska sjukhuset

borde eftersträvas för att bland annat nedbringa kostnaderna. Styrelsen

finner de av kommittén anförda skälen för en högskoleklinik i Umeå

så betydelsefulla, att styrelsen vill tillstyrka densamma trots sin restriktiva

bedömning av utbildningsbehovet. Antalet utbildningsplatser vid kliniken

borde dock omprövas i anslutning till en omprövning av antalet elever vid

tandläkarhögskolan i Stockholm.

Medicinalstyrelsens utlåtande i vad avser Umeåkliniken omfattas endast

av generaldirektören. Övriga ledamöter och föredraganden avstyrker inrättandet

av Umeåkliniken, i varje fall i nuvarande läge.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot att den årliga

intagningen av elever i enlighet med kommitténs förslag ökas från 180

till 300. Inrättandet av Umeåkliniken avstyrkes. Frånsett olägenheter ur

administrativ synpunkt skulle kliniken medföra betydande kostnader för

statsverket. Enligt kommitténs beräkningar skulle statens engångskostnader

bli 1,66 miljoner kronor samt de årliga driftkostnaderna man. 790 000

kronor. Om i stället, som kommittéledamoten Maunsbach i sin reservation

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 188

föreslagit, Malmöhögskolan utbygges för 20 elever under hela studietiden,

kunde avsevärda kostnadsbesparingar vinnas. Statskontoret tillstyrker inrättande

av en ny tandläkarhögskola i Göteborg.

Försvarets sjukvårdsstyrelse bär intet att erinra mot kommitténs betänkande.

Stadsfullmäktige i Malmö anser, att kommitténs uppfattning, att det i

Malmö skulle föreligga en bristande tillgång på patienter för en utökad

klinisk undervisning, icke är tillräckligt grundad. Stadsfullmäktige ansluter

sig därför till kommittéledamoten Maunsbachs reservation.

Stadsfullmäktige i Göteborg har förklarat sig i huvudsak tillstyrka kommittéförslaget

angående inrättande och drift av en tandläkarhögskola i

Göteborg.

Stadsfullmäktige i Umeå tillstyrker förslaget om en högskoleklinik i

Umeå. Denna klinik borde inrättas före inrättandet av en ny högskola

på annat håll i landet. Förhållandena på tandvårdens område vore sämst

i övre Norrland och där allra sämst just i Västerbotten.

VÖsterbottens Iöms landstings förvaltningsutskott tillstyrker förslaget om

en högskoleklinik i Umeå samt hemställer om skyndsam behandling av

ärendet på grund av dess brådskande natur. Utskottet understryker, att

rekryteringen till universitet och högskolor visat sig i icke obetydlig utsträckning

vara territoriellt bunden. För den norrländska ungdomen skulle

det därför bli av stor betydelse, icke minst ekonomiskt, att erhålla högskoleutbildning

i Norrland. Förvaltningsutskottet uttalar en förhoppning

att det skall bli möjligt att även förlägga undervisningen under 3:e—5:e

terminerna till Umeåkliniken. Av 36 anställda distriktstandläkare i Västerbotten

vore 12 utlänningar och 19 stipendiater. Av övriga fem vore en

finsk och en estnisk tandläkare, vilka erhållit svenskt medborgarskap. Av

dessa fem hade två begärt entledigande.

Svenska landstingsförbundet anser, att kommitténs förslag om en ökning

av den årliga intagningen av studerande till 300 är att betrakta såsom

ett minimum. I egenskap av sammanslutning av huvudmän för folktandvården

påyrkar landstingsförbundet, att frågan om ökad examination av

tandläkare löses på ett sådant sätt, att folktandvårdsorganisationens behov

av tandläkare verkligen tillgodoses. Ännu drygt 15 år efter folktandvårdens

tillblivelse kämpade den med stora svårigheter att erhålla kompetenta

tandläkare. Förbundet framhåller, att av folktandvårdens tandläkare är

omkring 30 procent av utländsk härkomst, omkring 50 procent svenska

tandläkare; de återstående 20 procenten fördelar sig ungefär lika på stipendiater

och vakanser. De svenska tandläkarna ginge i första hand till

flermansklinikerna i städer och större samhällen, medan 1-mans och 2-mans

klinikerna på landsbygden till största delen sköttes av utländska tandläkare.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund avstyrker

förslaget om en högskoleklinik i Umeå samt föreslår, att en fullständig

högskola inrättas i Göteborg med en intagningskapacitet av högst 60 elever

om året och att, sedan den nya högskolan i Göteborg färdigställts, en

intagning av sammanlagt 240 elever per år tillsvidare äger rum för att

fylla det akuta behovet av tandläkare. Sedan det akuta behovet tillfredsställts

bör intagningen nedskäras. Vidare hemställer organisationerna, att

den odontologiska forskningen stimuleras genom väsentligt ökade anslag,

vilket med största sannolikhet skulle ge en förhållandevis stor utdelning

och relativt snart lämna direkta, positiva resultat ägnade att minska behovet

av tandläkare. Den av kommittén för åldersgruppen 7—25 år förutsatta

100-procentiga anslutningen till regelbunden tandvård borde reduceras

till cirka 90 procent. Beträffande de återstående åldersgrupperna, 25—

45 år samt 45 år och däröver, kunde man möjligen räkna med 70 respektive

50 procents anslutning. Organisationerna framhåller även, att obetydliga

förändringar i kommitténs siffror för behandlingstiden medför stora utslag

i det beräknade tandläkarbehovet. Beträffande tandläkare över 65 år fann

organisationerna vid en undersökning för denna grupp en effektivitet av

30 på 100 tandläkare.

Göteborgs tandläkare-sällskap föreslår, att det totala antalet intagna

elever per år vid rikets tandläkarhögskolor normalt ej överstiger 240 samt

att tandläkarhögskolan i Göteborg planeras för högst 60 intagna elever

per år. Sällskapet framhåller, att man i U.S.A. numera planerar tandläkarhögskolorna

för högst 60 elever. Temporärt borde de tre högskolorna genom

provisoriska anordningar kunna utexaminera ytterligare 20 tandläkare

per år.

Departementschefen

Tandsjukdomarna har i vårt land en mycket stor spridning, och samhällets

sammanlagda årliga utgifter för tandvård uppgår till avsevärda belopp. En

på tandsjukdomarnas orsaker speciellt inriktad forskning bedrives för närvarande

i de flesta länder, bland annat här i landet med stöd av statsmedel.

Man torde emellertid ha att räkna med att de resultat, som kan förväntas

av på denna forskning grundade direkta tandsjukdomsbekämpande åtgärder

och på densamma stödd upplysningsverksamhet, kan uppnås först på

förhållandevis lång sikt.

Sedan 1938 års riksdag fattat beslut om anordnande av allmän folktandvård,

påbörjades under främst landstingens ledning — med stöd av statsmedel

— uppbyggandet av en särskild folktandvårdsorganisation. Denna

organisation, som ännu håller på att utbyggas, har under de år, varunder

den varit i verksamhet, visat sig vara till stort gagn för att bekämpa

4 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1955. 1 samt. Nr 138

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

tandsjukdomarnas härjningar bland de breda lager av vårt folk, vilka tidigare

huvudsakligen av ekonomiska skäl icke haft möjlighet till mera regelbunden

tandvård. Folktandvårdens huvudmän har emellertid vid utbyggandet

av den planerade folktandvårdsorganisationen alltifrån början haft

att kämpa med stora svårigheter, vilka försenat organisationens utbyggande

och hämmat dess effektivitet. Dessa svårigheter har legat och ligger

fortfarande otvivelaktigt främst i den bristande tillgången på tandläkare,

som är villiga att taga anställning inom folktandvårdsorganisationen och

kvarstå i sådan anställning. Den utökning av det odontologiska undervisningsväsendets

utbildningskapacitet, som beslutades av 1946 års riksdag,

har hittills icke medfört ett nämnvärt ökat tillskott av tandläkare till folktandvårdsorganisationen

.

Det rådande läget inom folktandvården må här belysas med några sifferuppgifter.

Den 1 juli 1954 fanns inrättade omkring 470 distriktstandpolikliniker,

men av dessa hade ett tiotal för tillfället måst stängas på grund av

brist på tandläkare. Antalet tjänstgörande distriktstandläkare utgjorde vid

samma tidpunkt ungefär 1 000. Av dessa var icke mindre än omkring 350

utländska tandläkare och cirka 240 sådana svenska tandläkare, som genom

mottagande av stipendier förbundit sig att tjänstgöra viss tid inom folktandvårdsorganisationen.

Det till folktandvården fast knutna antalet

svenska tandläkare utgjorde sålunda blott omkring 410. Här återgivna

siffror torde böra ses mot bakgrunden av att det enligt de vid nämnda

tidpunkt gällande folktandvårdsplanerna skall finnas tillhopa omkring 680

distriktstandpolikliniker med sammanlagt cirka 1 700 distriktstandläkare.

Tandläkarkommittén har i sitt betänkande framhävt den stora bristen

på tandläkare inom folktandvårdsorganisationen och påpekat, att i detta

hänseende ett verkligt nödläge råder i vissa trakter. Svenska landstingsförbundet

har understrukit kommitténs nu återgivna uttalande och särskilt

framhållit, att distriktstandläkartjänsterna vid landsbygdens — från folktandvårdssynpunkt

särskilt betydelsefulla — en- eller tvåmanskliniker hittills

i regel endast kunnat rekryteras med utländska tandläkare.

Kommittén har med hänsyn till den rådande stora bristen på tandläkare

inom folktandvårdsorganisationen och på grundval av en för en prognos

av landets framtida behov av tandläkare verkställd omfattande statistisk

undersökning funnit en väsentligt ökad examination av tandläkare nödvändig.

Endast om en dylik ökad examination kommer till stånd, anser

kommittén det möjligt att få alla nu inrättade tandläkartjänster inom folktandvårdsorganisationen

tillsatta med ordinarie innehavare samt att därefter

realisera den planerade och förutsatta fulla utbyggnaden av nämnda

organisation. Så länge marknaden för de privatpraktiserande tandläkarna

icke är någorlunda mättad, är enligt kommitténs mening åtgärder, som

endast innebär en mindre ökning av examinationskapaciteten, icke tillräckliga

för att avhjälpa folktandvårdsorganisationens rekryteringsproblem.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Kommitténs majoritet har vid ett mera allmänt bedömande av det nuvarande

och framtida tandläkarbehovet ansett det i och för sig önskvärt,

att det odontologiska undervisningsväsendet så utbyggdes, att ytterligare

150 eller sammanlagt 330 elever kunde intagas varje år. Då emellertid

enligt den förutnämnda statistiska undersökningen en dylik utökning av

den årliga elevintagningen i sinom tid skulle kunna leda till en viss överproduktion

av tandläkare, har kommittémajoriteten funnit sig böra stanna

vid att föreslå, att den årliga elevintagningen ökas med 120 till 300. En av

kommitténs ledamöter har ansett en ökning av intagningskapaciteten till

280 elever per år tillräcklig.

Den av kommitténs majoritet föreslagna ökningen av elevintagningen

tillstyrkes av flertalet remissinstanser, däribland statskontoret, universitetskanslern,

lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och

Malmö samt svenska landstingsförbundet. Nämnda förbund har i egenskap

av sammanslutning av huvudmän för folktandvården ansett sig böra kraftigt

understryka, att frågan om ökad examination av tandläkare bör lösas

på ett sådant sätt, att folktandvårdsorganisationens behov av tandläkare

verkligen tillgodoses. Medicinalstyrelsen föreslår på längre sikt en årlig

intagning av 260 elever men förordar därutöver särskilda åtgärder, som

enligt styrelsens förmenande skulle kunna bidraga till att fylla det aktuella

behovet av tandläkare. Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund

anser en årlig intagning av 240 elever tillräcklig. De remissinstanser,

som icke biträtt kommittémajoritetens förslag, har som skäl härför

anfört bland annat, att kommittén räknat med en alltför hög procentuell

anslutning till regelbunden tandvård inom vissa åldersgrupper.

Samma uppfattning har även framförts av några av de remissinstanser,

som tillstyrkt kommittémajoritetens förslag.

För egen del kan jag inte finna annat än att nyssnämnda remissinstanser

fäst uppmärksamheten på en svaghet i kommitténs statistiska undersökning

för en prognos av det framtida tandläkarbehovet. Samtidigt bör emellertid

starkt framhävas, att med all sannolikhet tendensen i tandvårdsutövningen

på grund av odontologiens utveckling och nyorientering går

mot en förlängning av behandlingstiden för såväl barn- som vuxentandvård.

Vad beträffar barntandvården torde detta framgå bland annat därav,

att antalet barn, som beräknas kunna erhålla behövlig tandvård av en

tandläkare, angives till allt lägre siffror. I fråga om särskilt vuxentandvården

må framhållas, att medan tandläkaren tidigare i regel gick direkt

till behandling av en föreliggande tand- eller bettskada numera ofta ett

tidsödande arbete nedlägges på exempelvis röntgenundersökning, bettanalys

och laboratorieprov samt uppgörande av behandlingsförslag, innan själva

behandlingen igångsättes. Härtill kommer att tandlossnandets sjukdomar,

de s. k. parodontopatierna, vilka i allmänhet fordrar tidskrävande undersökning

och behandling, alltmer ökar. Såsom förut påpekats torde man

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 138

därför i framtiden ha att räkna med en förlängning av den genomsnittliga

tidsåtgången för behandlingen av varje enskild patient. Av den inom kommittén

verkställda statistiska undersökningen för en prognos av det framtida

tandläkarbehovet framgår, att även en relativt obetydlig förlängning

av den genomsnittliga behandlingstiden medför en rätt väsentlig ökning

av det behövliga antalet tandläkare. Med hänsyn till vad jag nu anfört

anser jag mig böra biträda kommittémajoritetens uppfattning, att det

odontologiska undervisningsväsendet, som för närvarande årligen kan mottaga

180 nya elever, bör så utbyggas, att ytterligare 120 eller sammanlagt

300 elever kan intagas varje år.

Enligt kommittémajoritetens mening skulle den föreslagna ökningen

av den årliga elevintagningen med 120 enklast kunna uppnås genom dels

en utbyggnad av den nuvarande tandläkarhögskolan i Malmö för intagning

av ytterligare 20 eller sammanlagt 100 elever per år, dels inrättande av

en tredje tandläkarhögskola för intagning av 100 elever per år. Då vid

tandläkarhögskolan i Stockholm skulle intagas oförändrat 100 elever per

år, skulle genom förutnämnda åtgärder den sammanlagda årliga elevintagningen

uppgå till 300. Kommittémajoriteten har ansett sig böra föreslå,

att en — redan av 1945 års riksdag i princip beslutad — tredje tandläkarhögskola

nu inrättas och att denna förlägges till Göteborg. Däremot

har kommittémajoriteten funnit sig icke böra förorda en sådan utbyggnad

av Malmöhögskolan, att där kunde intagas ytterligare 20 elever per år för

utbildning under hela studietiden. För åstadkommande av en motsvarande

ökning av den årliga elevintagningen föreslår kommittémajoriteten i stället

vissa samordnade åtgärder, som innebär att en odontologisk högskoleklinik

inrättas i Umeå såsom annex till Stockholmshögskolan samt att en partiell

utbyggnad sker av sistnämnda högskola och Malmöhögskolan för utbildning

av ett ökat antal elever under viss del av studietiden. De sammanlagda

årliga driftkostnaderna för högskolekliniken och den partiella utökningen

av de båda högskolornas utbildningskapacitet beräknas till 832 000

kronor för statens del. Dessutom kräves engångsanslag av statsmedel å

tillhopa omkring 1 750 000 kronor för anskaffande av erforderlig utrustning.

Nu nämnda drift- och engångskostnader belöper i all huvudsak på

högskolekliniken i Umeå. Landstinget i Västerbottens län har utfäst sig

att kostnadsfritt tillhandahålla erforderliga lokaler för högskolekliniken,

som även skulle tjänstgöra såsom centraltandpoliklinik för landstingsområdet.

En av kommitténs ledamöter har ansett sig av, bland annat, finansiella

skäl icke kunna tillstyrka nu avsedda samordnade åtgärder för en

ökning av elevintagningen. Nämnde ledamot har i stället föreslagit en

sådan utbyggnad av Malmöhögskolan, att där kan intagas ytterligare 20

elever per år för utbildning under hela studietiden. Ifrågavarande utbyggnad

har beräknats medföra en höjning av de årliga driftkostnaderna för

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 53

högskolan med 95 000 kronor och fordra engångsanslag å tillhopa 750 000

kronor.

Vad beträffar den av kommittén föreslagna nya tandläkarhögskolan i

Göteborg har kostnaderna för den för högskolans inrymmande erforderliga

nybyggnaden — efter kostnadsnivån den 1 juli 1953 — approximativt uppskattats

till omkring 17 miljoner kronor. Kostnaderna för behövlig utrustning

för högskolan har beräknats till cirka 4 miljoner kronor.

Därest ritningar och förberedande arbeten för högskolebyggnaden utföres

under budgetåret 1955/56 samt byggnaden uppföres under budgetåren

1956/59, under iakttagande av att de lokaler, som erfordras för tredje

terminens undervisning, står färdiga till vårterminen 1958, skulle den prekliniska

undervisningen, alltså de båda första terminernas undervisning,

kunna börja vårterminen 1957 och de första tandläkarna utexamineras i

december 1961.

Enligt min mening talar emellertid flera skäl för att frågan om, vid

vilken tidpunkt möjlighet kan föreligga att påbörja nyssnämnda nybyggnad,

bör bedömas i ett vidare sammanhang. Jag anser mig sålunda här

böra framhålla, att byggnadsstyrelsen i skrivelser den 31 augusti 1954 och

den 16 februari 1955 framlagt förslag angående vissa nybyggnader för medicinska

fakulteten vid Göteborgs universitet, avseende fem institutionsbyggnader

samt en byggnad för administration och bibliotek. De totala

byggnadskostnaderna har av byggnadsstyrelsen överslagsvis beräknats till

28 miljoner kronor. Enligt en av byggnadsstyrelsen under hand föreslagen

planläggning skulle två institutionsbyggnader (anatomi och histologi) uppföras

under januari 1956—våren 1958 och återstående tre institutionsbyggnader

(medicinsk kemi, farmakologi och fysiologi) under hösten 1957

—sommaren 1960. Byggnadskostnaderna för de fem institutionsbyggnaderna

har preliminärt beräknats till omkring 25 miljoner kronor.

I anslutning härtill må även nämnas, att en omfattande utbyggnad av

Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg för närvarande pågår. Ifrågavarande utbyggnad

har enligt en från sjukhusdirektionen i Göteborg erhållen uppgift

kostnadsberäknats till sammanlagt omkring 75 miljoner kronor.

Enligt min mening är det av arbetsmarknadspolitiska och statsfinansiella

skäl icke möjligt att samtidigt uppföra de för medicinska fakulteten

och tandläkarhögskolan erforderliga nybyggnaderna. I ett sådant läge anser

jag av olika skäl de för medicinska fakulteten avsedda nybyggnaderna —

i varje fall de förutnämnda fem institutionsbyggnaderna — böra uppföras

före den för tandläkarhögskolan erforderliga nybyggnaden. Jag har för avsikt

att inom kort föreslå, att anslag för nästa budgetår utverkas för påbörjande

av två av de planerade institutionsbyggnaderna.

Därest den för tandläkarhögskolan erforderliga nybyggnaden skulle uppföras

före den i det föregående omnämnda nybyggnaden för administration

och bibliotek, bör — enligt vad som inhämtats från byggnadsstyrelsen —

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

uppförandet av nybyggnaden för tandläkarhögskolan påbörjas under september

1959. Denna byggnad bör i så fall kunna vara färdig våren 1962.

Under förutsättning att lokalerna för den propedeutiska studieperioden kan

börja tagas i anspråk från och med vårterminen 1961, skulle den prekliniska

undervisningen kunna börja vårterminen 1960 och de första tandläkarna

kunna utexamineras i december 1964.

För planeringen av erforderliga åtgärder för ökad examination av tandläkare

är det av avgörande betydelse, om det av byggnadsstyrelsen skisserade

tidsschemat för uppförande av den nybyggnad, som erfordras för inrättande

av en tandläkarhögskola i Göteborg, kan godtagas från arbetsmarknadspolitiska

och statsfinansiella synpunkter. För egen del anser jag,

att man måste räkna med såsom möjligt, att påbörjandet av nämnda nybyggnad

från nu avsedda synpunkter måste uppskjutas till senare tidpunkt

än som angivits i byggnadsstyrelsens tidsschema.

Av skäl, som här anförts, anser jag mig icke kunna tillstyrka, att förslag

nu framlägges för riksdagen om inrättande av en ny tandläkarhögskola

i Göteborg. Samtidigt vill jag emellertid understryka, att jag anser att en

dylik högskola bör komma till stånd, så snart det från arbetsmarknadspolitiska

och statsfinansiella synpunkter blir möjligt. I detta sammanhang

får jag erinra om att 1945 års riksdag redan i princip beslutat, att en tredje

tandläkarhögskola skall inrättas. Att denna efter tillkomsten av en medicinsk

läroanstalt i Göteborg bör förläggas till denna stad torde väl knappast

behöva vara föremål för delade meningar.

Med hänsyn till vad jag förut anfört i fråga om tidpunkten för möjligheten

att förverkliga förslaget om inrättandet av en tandläkarhögskola i

Göteborg har jag ansett mig böra till ingående övervägande upptaga frågan

om vilka åtgärder, som i nuvarande läge kan ifrågakomma för att snarast

möjligt öka examinationen av tandläkare. En snabbt verkande ökning av

examinationen framstår nämligen som högst angelägen i synnerhet med

tanke på den trängande bristen på tandläkare inom folktandvårdsorganisationen.

Jag har därför låtit en särskild beredning1 inom ecklesiastikdepartementet

närmare undersöka de åtgärder, som med hänsynstagande till föreliggande

organisatoriska och ekonomiska förutsättningar skulle kunna vidtagas

för att så snart ske kan öka det odontologiska undervisningsväsendets

utbildningskapacitet. Nämnda beredning har sammanfattat sina förslag

i en promemoria — i det följande benämnd departementspromemorian

— för vilken jag kommer att närmare redogöra längre fram. Jag anser

1 I denna beredning har ingått, förutom representanter för departementet, rektorn vid tandläkarhögskolan

i Stockholm, professorn G. E. N. Westin och intendenten vid samma högskola S. R.

Fors. Nämnda beredning har rådgjort med rektorn vid tandläkarhögskolan i Malmö, professorn

S. P. H. Sellman samt med vederbörande ämnesrepresentanter vid tandläkarhögskolan i Stockholm.

Beredningen har därjämte haft överläggningar med representanter för Västerbottens läns landstings

förvaltningsutskott.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

mig emellertid redan här böra i korthet nämna de huvudförslag, som förordats

i departementspromemorian. I denna föreslås — med anknytning

till vad en reservant inom tandläkarkommittén förordat — att tandläkarhögskolan

i Malmö så utvidgas, att där kan intagas ytterligare 20 elever

per år för utbildning under hela studietiden. Därjämte har i departementspromemorian

framlagts ett förslag, som bygger på kommittémajoritetens

tanke att inrätta en odontologisk högskoleklinik i Umeå såsom annex till

tandläkarhögskolan i Stockholm. Den i departementspromemorian förordade

högskolekliniken innebär emellertid en väsentlig utbyggnad av den

av kommittémajoriteten föreslagna. Enligt kommittémajoritetens förslag

skulle till högskolekliniken blott förläggas undervisningen under tre av de

tio terminer, som gällande studieplan omfattar, och varje terminsgrupp

utgöras av 16 elever. I departementspromemorian föreslås att utbildningen

vid högskolekliniken skall utsträckas till sex terminer och att varje terminsgrupp

skall omfatta 20 elever. Härigenom och genom en samtidigt föreslagen

— med inrättandet av Umeåkliniken sammanhängande — partiell utvidgning

av tandläkarhögskolan i Stockholm skulle möjliggöras en ökning

av elevintagningen vid nämnda högskola med 20 per termin eller 40 per

år. De i departementspromemorian föreslagna åtgärderna skulle sålunda

tillsammans tillskapa 60 nya utbildningsplatser — varav 20 vid Malmöhögskolan

och 40 vid Stockholmshögskolan jämte den därtill knutna högskolekliniken

i Umeå — och den sammanlagda årliga elevintagningen vid

tandläkarhögskolorna skulle ökas från 180 till 240. Ökningen av elevintagningen

föreslås skola äga rum redan från och med nästa hösttermin.

Ökningen av Malmöhögskolans utbildningskapacitet har i departementspromemorian

beräknats föranleda en höjning av den årliga driftkostnaden

för denna högskola med 124 500 kronor och fordra engångsanslag å tillhopa

852 000 kronor. Högskolekliniken i Umeå och den därmed sammanhängande

partiella ökningen av Stockholmshögskolans utbildningskapacitet beräknas

medföra en årlig driftkostnad å 1 204 000 kronor och kräva engångsanslag

å sammanlagt 1 928 000 kronor. De ökade lokalutrymmen, vilka erfordras

för den större dimensionering av Umeåkliniken, som departementsförslaget

innebär i förhållande till kommittémajoritetens förslag, har landstinget

i Västerbottens län utfäst sig att kostnadsfritt ställa till förfogande.

Det kan i detta sammanhang framhållas, att större delen av Umeåkliniken

är avsedd att inrymmas i en nybyggnad, som i huvudsak redan är uppförd.

De i departementspromemorian föreslagna åtgärderna för ökad examination

av tandläkare får anses förhållandevis förmånliga från statsfinansiell

synpunkt. Den ökade examinationen vid Malmöhögskolan vinnes sålunda

till en medelkostnad av cirka 6 500 kronor per elev. Den genomsnittliga

utbildningskostnaden för var och en av de 40 elever, som avses skola

utbildas vid dels Umeåkliniken dels Stockholmshögskolan, kan uppskattas

till omkring .‘50 000 kronor. Såsom jämförelse må nämnas att medelkostna
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

den per intagen elev för närvarande kan beräknas till vid Stockholmshögskolan

omkring 34 500 kronor och vid Malmöhögskolan omkring 40 500

kronor. Vid den av kommittén föreslagna Göteborgshögskolan har motsvarande

kostnad beräknats till cirka 34 000 kronor.

Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört beträffande de i departementspromemorian

föreslagna åtgärderna för ökad examination av tandläkare

anser jag mig böra tillstyrka, att ifrågavarande utbildningsanordningar

kommer till stånd. Till de därmed sammanhängande detaljspörsmålen

ämnar jag taga ställning i efterföljande avsnitt i samband med att

jag mera ingående redogör för nämnda utbildningsanordningar.

Innan jag övergår till att närmare redogöra för dessa, anser jag mig

emellertid först böra beröra en särskild fråga.

I anslutning till min förut lämnade redogörelse för den inom kommittén

verkställda statistiska undersökningen för en prognos av det framtida

tandläkarbehovet har jag på anförda skäl funnit mig böra biträda kommittémajoritetens

uppfattning, att det odontologiska undervisningsväsendet,

som för närvarande årligen kan mottaga 180 nya elever, bör så utbyggas,

att ytterligare 120 eller sammanlagt 300 elever kan intagas varje år. Jag

har vidare ansett mig böra tillstyrka de i departementspromemorian föreslagna

utbildningsanordningarna, varigenom elevintagningen från och med

nästa hösttermin kan ökas med 60 till 240. För att sammanlagt 300 elever

skall kunna intagas varje år, erfordras alltså ytterligare 60 utbildningsplatser.

Ett ökat antal utbildningsplatser erhålles, då det från arbetsmarknadspolitiska

och statsfinansiella synpunkter befinnes möjligt att inrätta en

till Göteborg förlagd tredje tandläkarhögskola. Emellertid kan sägas att

nämnda tandläkarhögskola, da den kommer till stånd, lämpligen bör dimensioneras

för intagning av ett större antal elever än 60 per år. Vid nu avsedda

tidpunkt bör enligt min mening en omprövning ske av huru stort antal

elever som i fortsättningen lämpligen bör intagas vid Malmöhögskolan.

Såvitt nu kan bedömas, synes i här förutsatta läge närmast böra ifrågakomma

att åter begränsa intagningen vid denna högskola till 80 per år och

dimensionera Göteborgshögskolan för intagning av ett lika stort antal

elever per år. Jag vill i detta sammanhang slutligen nämna, att om man

på en tioårsperiod slår ut de engångsanslag, som nu erfordras för utbyggnad

av Malmöhögskolan för intagning av ytterligare 20 elever per år, och

betraktar även dessa anslag sasom en driftkostnad, medelkostnaden per

intagen elev under denna tioårsperiod ändock kan beräknas till så förhållandevis

lågt belopp som omkring 10 500 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

57

D. Utbyggnad av Malmöhögskolan

Departementspromemorian

Såsom förut nämnts har i departementspromemorian verkställts en beräkning

av de merkostnader, som skulle föranledas av en intagning vid

tandläkarhögskolan i Malmö av ytterligare 20 elever per år för utbildning

därstädes under hela studietiden.

Därvid har höjningen av de årliga driftkostnaderna vid genomförd

omorganisation beräknats på sätt framgår av följande sammanställning:
-

Avlöningar:

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

förslagsvis ............................................ 40 000

Omkostnader:

Expenser, förslagsvis:

övriga expenser ....................................... 1 500

Övriga utgifter:

a) förbrukningsmateriel för högskolans praktiska verksamhet,

förslagsvis .................................. 8 000

b) undervisnings- och åskådningsmateriel .......... 4 500

c) materiel för den prekliniska undervisningen

m. m., förslagsvis ............................ 6 000 18 500

20 000

Nyanskaffning och underhåll av utrustning, reservationsanslag . . 30 000

Bidrag till elever för anskaffande av instrument, förslagsanslag . . 24 000

Gemensamma universitetsändamål:

Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier,

reservationsanslag ..................................... 8 000

Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten

m. fl. läroanstalter, reservationsanslag (utöver i 1955 års

åttonde huvudtitel, punkt 126, beräknat belopp å 6 000

kronor) ............................................... ? 500

Summa kronor 124 500

I departementspromemorian har anförts bland annat: I fråga om de arliga

driftkostnaderna för den föreslagna nya tandläkarhögskolan i Göteborg

framhöll tandläkarkommittén i sitt betänkande s. 92—101, att högskolans

stat vid full utbyggnad och verksamhet borde beträffande bland annat an
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

tal och typ av tjänster och befattningar, anslag för omkostnader m. m.

samt beträffande del i anslagen för gemensamma universitetsändamål beräknas

i anslutning till den årliga utgiftsstaten i dessa avseenden för Stockholmshögskolan.

Därvid användes denna högskolas stat för sist kända

verksamhetsåret såsom norm för beräkningen. Metoden motiverades främst

med att undervisnings- och examinationskapaciteten förutsattes skola bli

densamma vid båda högskolorna.

Även beräkningen av de ökade årliga kostnaderna för Malmöhögskolan

vid dess utbyggnad för intagning av ytterligare 20 elever för utbildning

därstädes under hela studietiden bör kunna ske med Stockholmshögskolans

senaste utgiftsstat såsom norm.

Lärarstabernas storleksordning är så lika vid de båda högskolorna, att

antalet professorer, laboratorer och avdelningstandläkare är detsamma;

dock har Stockholmshögskolan en assistent på mottagningen och fem amanuenser

(en på var och en av avdelningarna för karieslära, proteslära, tandkirurgi,

odontologisk ortopedi och bettanalys) flera än Malmöhögskolan.

Det bör ankomma på lärarkollegiet vid Malmöhögskolan att i sina årliga

anslagsäskanden begära och närmare motivera var och en av de nämnda

arvodestjänsterna vid tidpunkt, då undervisningens krav så föranleder.

Motsvarande torde böra gälla vad beträffar eventuell utökning av biträdespersonalen.

För omkostnadsstatens successiva höjning till Stockholmshögskolans nivå

synes enahanda tillvägagångssätt böra följas. I sammanställningen anges

de höjningar under respektive anslag och anslagsposter, som anger skillnaden

mellan högskolornas utgiftsstater, med ett undantag, nämligen anslaget

för »Nyanskaffning och underhåll av utrustning». Under detta anslag

har Malmöhögskolan för närvarande 70 000 kronor, medan Stockholmshögskolan

i sin egenskap av äldre undervisningsinrättning med en

i flertalet avseenden äldre och mera sliten utrustning har 140 000 kronor.

Här beräknas att Malmöhögskolan till år 1960 successivt fordrar en ökning

med 30 000 kronor upp till 100 000 kronor; huru utvecklingen ter sig

efter 1960 får avgöras vid ställningstagande till då framlagda anslagsäskanden

från Malmöhögskolan. I detta sammanhang torde böra understrykas,

att den beräknade totala utgiftsökningen för utbyggnaden av Malmöhögskolan

kan på grund av särskilda förhållanden erfordras före läsåret

1959/60, då högskolan (fr. o. m. vårterminen 1960) når den fulla utbyggnaden.

Den till 100 elever ökade prekliniska utbildningen vid Malmöhögskolan

under läsåret 1955/56 föranleder för ämnena allmän bakteriologi, speciell

tandhistologi, tandanatomi och propedeutisk bettlära vissa ökningar i arvoden

till kursgivare och amanuenser, avsedda att täcka skillnaden i nuvarande

arvoden i dessa ämnen mellan de båda tandläkarhögskoloma. Vidare

fordras en viss ökning i medelsanvisningen till materiel för den prekliniska

undervisningen.

Engångskostnaderna för utrustning har i departementspromemorian

beräknats till sammanlagt 412 000 kronor på sätt framgår av

följande sammanställning:

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

1. Utrustning för preklinisk undervisning m. m.

Anatomi ....................................

Histologi ....................................

Fysik och fysiologi............................

Kemi .......................................

Allmän patologi ..............................

5 000

16 000

20 000

5 000

16 000 62 000

2. Övrig utrustning:

Dentalutrustning för operationssalar.....

Dentalutrustning för elevlaboratorierna .........

Utrustning för steriliseringsrum ................

Tandläkarinstrument .........................

Dental röntgenutrustning......................

Inredningssnickerier ..........................

Klädskåp ....................................

Skåp för instrument och medikament...........

Kostnad för flyttning och montering av diverse

inventarier ................................

Entreprenadkostnader, ritningsarvoden m. m. samt

oförutsedda utgifter ........................

199 800

30 580

8 650

40 000

8 375

19 750

1 900

3 150

20 000

17 795 350 000

Summa kronor 412 000

Av promemorian inhämtas bland annat:

Engångskostnaderna för den prekliniska undervisningen m. m. har upptagits

till samma belopp som de merkostnader tandläkarkommittén i sitt

betänkande, s. 51, funnit erforderliga vid en utökning av den årliga intagningen

vid Malmöhögskolan med 20 elever. Tandläkarkommittén förutsatte

därvid, att den prekliniska undervisningen organiserades i enlighet

med universitetskanslerns förslag. .

Engångskostnaderna för övrig utrustning har beräknats i enlighet med

ett förslag till utrustningskomplettering för Malmöhögskolan, som tandläkarkommittén

utarbetat under förutsättning att ytterligare 20 elever per

år skulle givas fullständig utbildning vid högskolan. Kostnadsförslaget ar

icke intaget i betänkandet men åberopas i ledamoten Maunsbachs reservation.

I departementspromemorian framhålles vidare, att den föreslagna ökningen

av Malmöhögskolans utbildningskapacitet med 20 elever per år

föranleder vissa engångskostnader för ombyggnadsarbeten.

I ett inom tandläkarkommittén tidigare utarbetat förslag om ökning

av högskolans utbildningskapacitet enligt detta alternativ — vilket förslag

åberopats av ledamoten Maunsbach i dennes reservation — beräknades

dessa kostnader av byggnadsstyrelsen preliminärt till 400 000 kronor. I en

under februari 1955 upprättad promemoria har byggnadsstyrelsens utredningsbyrå

preliminärt beräknat kostnaderna till 440 000 kronor. I

byråns promemoria anföres i huvudsak följande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

I skrivelse till 1951 års tandläkarkommitté den 2 oktober 1951 har byggnadsstyrelsen

anmält, att kostnaderna enligt vissa schematiska ritningar

rörande ombyggnadsatgärder vid tandläkarhögskolan i Malmö uppskattats

till 400 000 kronor, enligt prisläget den 1 juli 1951.

En beräkning har gjorts rörande uppdelning av dessa kostnader på —

förutom ändring av allmänna mottagningen — tre etapper. Härvid har

icke kunnat närmare prövas vissa av högskolan i PM den 17 februari 1955

föreslagna justeringar, varför därav eventuellt föranledda tillägg i kostnad

ej medräknats i förevarande sammanhang. En förnyad prövning

av den inverkan kostnadsläget har på det totala anslagsbehovet visar, att

prisstegring av sådan art, att den motiverar uppräkning av det nämnda

beloppet, 400 000 kronor, icke föreligger.

Kostnaderna för åtgärder rörande allmänna mottagningen m. m. har beräknats

till 60 000 kronor, men i den ursprungliga beräkningen å 400 000

kronor ingår dessa arbeten med endast 28 000 kronor.

En uppdelning i etapper medför i och för sig en ökning i totalkostnaden,

som med hänsyn främst till det omfattande rörlednings- och ventilationssystemet

uppskattats till 40 000 kronor.

Det må också framhållas, att någon mer ingående utredning rörande

arbetenas utförande icke skett och att en definitiv kostnadsberäkning rörande

dessa arbeten därför icke föreligger.

Anslag för budgetåret 1955/5 6. I departementspromemorian

föreslås, att för budgetåret 1955/56 medel anvisas för följande ändamål:
Årliga

utgifter.

1. Preklinisk undervisning (kursgivare, amanuenser, förbruknings
-

materiel) ............................................. 5 700

2. Bidrag till elever för anskaffande av instrument............. 4 000

9 700

Engång sutgifter.

1. Utrustning (för preklinisk undervisning 62 000 och för övrig

undervisning 25 000) .................................. 87 000

2. Ombyggnadsarbeten..................................... 50 000

137 000

Departementschefen

I ett tidigare sammanhang har jag i anslutning till en mera översiktlig

redogörelse för de i departementspromemorian föreslagna åtgärderna för

ökad examination av tandläkare ansett mig böra tillstyrka, bland annat,

att tandläkarhögskolan i Malmö, vid vilken för närvarande 80 elever årligen

intages, utbygges för intagning av ytterligare 20 elever per år för utbildning

där under hela studietiden. Malmöhögskolans framtida utbildningskapacitet

skulle salunda bli densamma som Stockholmshögskolans nuvarande.

Enligt departementspromemorian bör vid beräkningen av Malmöhögskolans

framtida organisation, årliga driftkostnader, andelar i för tand
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. May.ts proposition nr 138

läkarhögskolorna gemensamma anslag och andelar i anslag för gemensamma

universitetsändam&l de nuvarande förhållandena vid Stockholmshögskolan

tjäna som norm.

En tillämpning av denna princip skulle beträffande avlöningsanslaget

föranleda en ökning av lärarpersonalen med en assistent och fem amanuenser

samt en mindre uppräkning av vissa arvoden till kursgivare och amanuenser

i prekliniska ämnen. Nämnda ändringar, vilka enligt departementspromemorian

skulle medföra en ökning av avlöningsanslaget med omkring

40 000 kronor, anser jag mig kunna godtaga. Till frågan om en eventuell

utökning av biträdespersonalen är jag icke beredd att nu taga ställning.

Den i departementspromemorian föreslagna uppräkningen av omkostnadsanslaget

med 20 000 kronor, av anslaget till nyanskaffning och underhåll

av utrustning med 30 000 kronor och av anslaget till bidrag till elever

för anskaffande av instrument med 24 000 kronor torde också kunna godtagas.

Personalförstärkningen och anslagshöjningarna torde böra genomföras

med beaktande av det efter hand ökade antalet elever och undervisningens

krav. Frågorna härom torde böra upptagas till närmare behandling

i de årliga anslagsäskandena för högskolan.

Till de i departementspromemorian föreslagna höjningarna av högskolans

andel i anslagen till stipendier för främjande av högre vetenskapliga

studier och bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten

m. fl. läroanstalter är jag icke beredd att nu taga ställning.

Då den ökade elevintagningen skall taga sin början redan höstterminen

1955, måste man räkna med en viss ökning av de årliga driftkostnaderna

vid Malmöhögskolan redan för nästa budgetar. Denna ökning har i departementspromemorian,

såsom förut framhållits, beräknats till 9 700 kronor,

varav 5 700 kronor avser arvoden och förbrukningsmateriel för den

prekliniska undervisningen samt 4 000 kronor bidrag till elever för anskaffande

av instrument. Mot dessa beräkningar har jag ingen erinran.

Ifrågavarande ökning i de årliga driftkostnaderna vid Malmöhögskolan,

vartill hänsyn icke kunnat tagas vid anslagsberäkningarna i årets

statsverksproposition, synes mig lämpligen böra bestridas ur ett under

rubriken Tandläkarhögskolorna: Ökad intagning av elever för tandläkarutbildning

uppfört förslagsanslag för nästa budgetar.

Engångskostnaderna för utrustningskomplettering vid Malmöhögskolan

har i departementspromemorian beräknats till 412 000 kronor. Av detta

belopp avser 62 000 kronor utrustning för preklinisk undervisning och

350 000 kronor utrustning för övrig undervisning. Den för nästa budgetår

erforderliga medelsanvisningen har i departementspromemorian beräknats

till 87 000 kronor, varav 62 000 kronor till utrustning för den prekliniska

undervisningen och 25 000 kronor till utrustning för övrig undervisning.

Mot dessa beräkningar har jag ingen erinran. Medel för ändamålet torde

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

böra anvisas såsom reservationsanslag under rubriken Tandläkarhögskolan

i Malmö: Utrustning av vissa lokaler m. m. För nästa budgetår torde anslaget

böra uppföras med 87 000 kronor. Anslaget torde lämpligen böra

disponeras av utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna.

De för utökningen av Malmöhögskolans utbildningskapacitet erforderliga

ombyggnadsarbetena har av byggnadsstyrelsens utredningsbyrå preliminärt

kostnadsberäknats till 440 000 kronor. Det torde böra uppdragas

åt byggnadsstyrelsen att verkställa närmare utredning rörande arbetenas

utförande samt till Kungl. Maj:t inkomma med därav betingade förslag

och kostnadsberäkningar. I anslutning till förslag i departementspromemorian

torde till ifrågavarande ombyggnadsarbeten för nästa budgetår böra

beräknas ett belopp av 50 000 kronor. Detta torde böra anvisas som investeringsanslag

under rubriken Vissa ombyggnadsarbeten vid tandläkarhögskolan

i Malmö.

Jag vill slutligen något beröra frågan om patienttillgången vid Malmöhögskolan.

Tandläkarkommittén har i sitt betänkande uttalat, att man vid

en ökning av högskolans examinationskapacitet från 80 till 100 elever per

år kunde befara att tillgången på patienter, lämpliga för den kliniska undervisningen

i vissa ämnen, i vilka patienttillgången redan nu vore i knappaste

laget, efter utbyggnaden skulle bli otillräcklig. Jag är fullt medveten

om att vissa åtgärder maste vidtagas för att säkra högskolans tillgång på

för undervisningen lämpliga patienter. Jag torde härvidlag få erinra om att

de sakkunniga för förhandlingar med Stockholms stad och Malmö stad

rörande visst samarbete mellan dessa städer och vederbörande tandläkarhögskolor

nyligen överlämnat ett vid förhandlingar mellan de sakkunniga

och delegerade för Malmö stad utarbetat förslag till avtal, som bland

annat asyftar att trygga patienttillgången vid Malmöhögskolan. I avtalet

har förutsatts, att den årliga intagningen vid högskolan kan komma att

ökas från 80 till 100 elever. Kungl. Maj:t har den 30 december 1954 för

sin del godkänt det föreslagna avtalet med vissa mindre ändringar utan

betydelse i detta sammanhang. Något besked om Malmö stads ställningstagande

har ännu icke inkommit till ecklesiastikdepartementet. De i avtalet

föreslagna åtgärderna torde emellertid icke vara tillräckliga för att

trygga tandläkarhögskolans tillgång på lämpliga behandlingsfall. Jag har

därför för avsikt att inom den närmaste framtiden föreslå Kungl. Maj:t

att uppdraga åt nyssnämnda förhandlingssakkunniga eller eventuellt annat

lämpligt organ att förhandla med Malmöhus läns landsting i syfte att

erhålla landstingets medverkan till att undervisningen vid tandläkarhögskolan

även tillföres lämpliga behandlingsfall från landstingsområdet —

genom remiss av patienter från landstingets centraltandpoliklinik i Lund

eller genom andra lämpliga åtgärder.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

63

E. Odontologisk högskoleklinik i Umeå

Förhandlingar med Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott förklarade sig i skrivelse

den 4 oktober 1953 till tandläkarkommittén icke ha något att erinra

mot ett upprättat förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena,

och Västerbottens läns landsting, å andra sidan, angående inrättande i samband

med centrallasarettet i Umeå av en för undervisning av blivande tandläkare

avsedd odontologisk högskoleklinik. Enligt förslaget skulle högskolekliniken

organiseras för att mottaga 32 nya elever om året (16 varje termin)

för odontologisk klinisk undervisning under 3 terminer (6:e—8:e terminerna).

Övrig för tandläkarexamen erforderlig undervisning skulle meddelas

vid tandläkarhögskolan i Stockholm.

Under beredningen inom ecklesiastikdepartementet av frågan om ökad

examination av tandläkare har med representanter för landstingets förvaltningsutskott

diskuterats möjligheten av en i förhållande till tidigare

förslag ökad utbildning i Umeå. Det nya förslaget innebär, att högskolekliniken

skulle utbyggas för att mottaga 40 nya elever om året (20 varje

termin) samt att undervisning skulle meddelas även under den propedeutiska

studieperiodens 3 terminer (3:e—5:e terminerna). Detta skulle medföra,

att 120 studerande samtidigt skulle tjänstgöra i Umeå i stället för 48.

På därom under hand gjord förfrågan har förvaltningsutskottet, som

vid sammanträde den 21 februari 1955 behandlat ärendet, förklarat, att

förvaltningsutskottet funnit en sådan utökning av undervisningen möjlig

och synnerligen lämplig. För den ökade behandlingskapacitet, som vinnes

enligt detta nya förslag, är landstinget villigt att påtaga sig sin andel

av de ökade kostnaderna, uträknade efter samma principer, som legat till

grund för det tidigare avtalsförslaget. För reglering av statens och landstingets

åtaganden beträffande högskolekliniken har under departementsberedningen

upprättats ett förslag till reviderat avtal, mot vilket landstingets

förvaltningsutskott icke haft någon erinran. Beträffande vissa väsentligheter

i avtalet torde här få lämnas följande redogörelse.

I Umeå skall, i samband med centrallasarettet därstädes, inrättas en

till tandläkarhögskolan i Stockholm ansluten läroanstalt för meddelande

av viss undervisning åt blivande tandläkare — en odontologisk högskoleklinik

— ävensom en med denna läroanstalt förenad tandsköterskeskola.

Vid högskolekliniken, som skall vara organiserad för att motta 40 nya

elever om året (20 varje termin), kommer de studerande att erhålla undervisning

under sex terminer (3:e—8:e terminerna). Övrig för avläggande

av tandläkarexamen erforderlig undervisning skall meddelas vid tandläkarhögskolan

i Stockholm. (§ 1.)

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

Vid högskolekliniken tjänstgör såsom lärare laboratorer, avdelningstandläkare,

assistenter och amanuenser. Högskolekliniken skall vara organiserad

på avdelningar för tandkirurgi, proteslära, karieslära med pulpaoch

rotbehandling, bettanalys, barntandvård, odontologisk ortopedi (tandreglering)

och dental röntgendiagnostik. Den skall även vara försedd med

en särskild mottagningsavdelning. Var och en av de fem förstnämnda

avdelningarna förestås av en laborator, övriga avdelningar av avdelningstandläkare.

Till föreståndare för högskolekliniken förordnar universitetskanslern

en av laboratorerna. I administrativt och ekonomiskt hänseende

ävensom vad angår högsta ledningen av och ansvaret för undervisningen

räknas högskolekliniken såsom hörande till tandläkarhögskolan i Stockholm.

För högskolekliniken och verksamheten därstädes (tandvårdsarbetet

inbegripet) skall gälla, vad som finnes föreskrivet i stadgarna för tandläkarhögskolorna

ävensom i de särskilda bestämmelser, som i vederbörlig ordning

utfärdats för dessa. (§ 1.)

Landstinget skall utan ersättning tillhandahålla dels i en till sjukhusets

centralblock hörande laboratoriebyggnad, som i huvudsak redan är uppförd,

erforderliga lokalutrymmen för flertalet av högskoleklinikens avdelningar

ävensom för tandsköterskeskolan, dels ock därutöver, på annan

plats i staden, nödiga lokaler för högskoleklinikens avdelningar för barntandvård

och tandreglering. Lokalerna, som skall underhållas av landstinget

och på landstingets bekostnad förses med fast inredning, får hyresfritt

disponeras av staten. Högskoleklinikens utrustning med inventarier,

apparater och instrument skall bekostas av staten. (§ 2.)

Värme, ånga, elektrisk kraft, gas, vatten, tryckluft, vakuum och syrgas

skall landstinget tillhandahålla för självkostnadspris. (§ 3.)

Högskolekliniken skall inom ramen för klinikens kapacitet dels fungera

som centraltandpoliklinik för landstingsområdet, dels ock i viss utsträckning

överta landstingets distriktstandvård för vuxna och barn. (§ 5.)

För den minskning av landstingets kostnader för folktandvård, som vinnes

genom högskoleklinikens verksamhet, bidrar landstinget till driftkostnaderna

vid högskolekliniken med belopp, som kan anses motsvara den

nettokostnad landstinget skulle ha fått vidkännas för eljest erforderliga

tandpolikliniker. I enlighet med denna princip skall landstinget till staten

erlägga visst årligt driftbidrag, vilket skall bestämmas för en tidsperiod

av ett år i sänder. (§6.)

Bidraget, som skall motsvara nettokostnaden för tandpolikliniker med

27 tandläkare, har, med utgångspunkt från vid utgången av år 1954 rådande

förhållanden, preliminärt beräknats till 539 000 kronor, sedan högskolekliniken

kommit i full verksamhet. (§6.)

Landstinget äger uppbära såväl från primärkommunerna utgående be
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 65

handlingsavgifter för barn som även statens driftbidrag för barntandvård.

(§ 7.)

Vid högskolekliniken anställda laboratorer skall genom förbehåll, som

intas i fullmakt, respektive bevis om förordnande, åläggas att, i den mån

det befinnes erforderligt för fullgörande av högskoleklinikens skyldigheter

gent emot landstingets folktandvård, mot särskilt årsarvode stå till landstingets

förfogande för specialistkonsultation och specialistvård samt för

att biträda med utredningar, yttranden och vårdförslag in. m. Detta arvode

beräknas vid nuvarande löneläge till 14 000 kronor för varje laborator. —

Avdelningstandläkarna skall genom förbehåll, som intas i antagningsbevis,

respektive bevis om förordnande, förpliktas att, jämte sin halvtidsbefattning

vid högskolekliniken, tjänstgöra andra hälften av arbetsdagen såsom

tandläkare, anställda hos landstinget, mot ett arvode, motsvarande hälften

av de avlöningsförmåner, som tillkommer eu lasarettstandläkare. Högskoleklinikens

avdelningstandläkare är, i den män de utför i det föregående omförmält

arbete inom folktandvården, att betrakta såsom landstingets befattningshavare.

Därvid skall de i tjänstereglemente för nämnda befattningshavare

meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar gälla för dem.

(§ 8.)

Två av landstinget efter hörande av lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan

i Stockholm anställda och av landstinget avlönade distriktstandläkare,

avsedda för barntandvård, skall ha sin verksamhet förlagd till högskoleklinikens

barntandvårdsavdelning och där tjänstgöra som extra amanuenser.

(§ 9.)

Landstinget medger, i vad på landstinget ankommer, att vid centrallasarettet

i Umeå anställda läkare får förordnas att åt eleverna vid högskolekliniken

meddela undervisning i intern medicin, allmän kirurgi och

patologi ävensom att i anslutning härtill hålla demonstrationer. Vidare

medger landstinget, att nämnda undervisning och demonstrationer får avgiftsfritt

försiggå i lasarettets lokaler. (§ 10.)

De behandlingsavgifter, som upptas å högskolekliniken, får icke överstiga

de i folktandvårdstaxan angivna beloppen, dock med undantag för

behandling av sådana tandskador, som omförmäles i 2 § folktandvårdstaxan.

(§ 16.)

Särskild studieplan för Stockholm-Umeå-gruppen

I departementspromemorian liksom för övrigt även av tandläkarkomrnittén

förutsättes, att den prekliniska undervisningen (l:a och 2:a terminerna)

av denna grupp förlägges till Stockholm (karolinska institutet och

tandläkarhögskolan). Gruppen skulle enligt promemorian under det pre
-

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 138

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

kliniska året även genomgå kursen i materiallära, vilken eljest hör till den

propedeutiska undervisningen.

Den till högskolekliniken i Umeå förlagda undervisningen (3:e—8:e terminerna)

skulle enligt ett i departementspromemorian framlagt förslag till

studieplan få i stort sett följande omfattning:

3:e och Jp.e terminerna

Enhetlig fantomkurs i proteslära och karieslära;

därav för 2 kursperioder i proteslära .................................. 120 dagar

» »1 kursperiod i karieslära .................................... 60 »

180 »

Fantomkurs i bettanalys med parodontoprotetik ........................ 9 »

Fantomkurs i odontologisk ortopedi .................................... 9 »

18 »

Summa 198 »

5:e terminen

Propedeutisk kurs i tandkirurgi ....................................... 22,5 dagar

» » » karieslära ....................................... 15 »

» » » röntgendiagnostik ................................ 15 »

» » » bettanalys ....................................... 7,5 »

Klinisk kurs i odontologisk ortopedi (första delen) ...................... 15 »

Allmän patologi ]

Allmän kirurgi 1.................................................... 15 »

Intern medicin

Summa 90 »

6:e terminen

T andhistopatologi: kurs ................................................ 9 dagar

Karieslära: kurs i tandfyllningskonst .................................... 30 »

Pulpa- o. rotbehandling: klinisk kurs .................................... 15 »

Tandkirurgi: kursen i parodontologi .................................... 15 »

Barntandvård: klinisk kurs (första delen) ................................ 15 »

Odontologisk ortopedi: klinisk kurs (andra delen) ........................ 15 »

Summa 99 »

7:e terminen

Proteslära: prop. o. poliklinisk kurs...................................... 51 dagar

Karieslära: klinisk kurs (första delen) .................................. 17 »

Tandkirurgi: operationslära ............................................. 17 »

Bamtandvård: klinisk kurs (andra delen) ................................ 17 »

Summa 102 »

8:e terminen

Proteslära: klinisk kurs .............................................. 46,5 dagar

Karieslära: klinisk kurs (andra delen) .................................. 30 »

Parodontoprotetik: klinisk kurs........................................ 17 »

Pulpa- o. rotbehandling: klinisk kurs (andra delen) ...................... 8,5 »

Summa 102

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

Den återstående utbildningen (9:e och 10:e terminerna) för StockholmUmeå-gruppen

skulle vara förlagd till tandläkarhögskolan i Stockholm och

få i huvudsak följande omfattning:

Proteslära: Käkprotetik ............................... 7,5 dagar

Seminarium ................................. 7,5 »

Tandkirurgi: Parodontologi ............................... 22,5 »

Seminarium ................................. 8 »

Odontologisk ortopedi: Undervisning och seminarieövning ........... . 12 »

Pulpa- och rotbehandling: Klinik och seminarieövning ................... 7,5 »

Röntgendiagnostik: Klinisk kurs ................................ 15 »

Karieslära: Seminarium ................................. 8 »

Oto-laryngologi: Kurs ....................................... 2 »

Summa 90 »

Därtill kommer kursen i farmakologi samt professorernas föreläsningsserier.

Personalorganisation m. m.

För undervisningen i prekliniska och »övriga

hithörande ämnen» erforderlig lärar- och annan

personal. I departementspromemorian framhålles, att den ökade elevintagningen

vid tandläkarhögskolan i Stockholm bör föranleda vissa uppräkningar

av kursgivararvodena i de prekliniska ämnena. För den undervisning

i allmän patologi, allmän kirurgi och intern medicin, som enligt

den föreslagna studieplanen skulle förläggas till Umeå, föreslås anvisande

av särskilda kursgivararvoden, beräknade enligt enahanda grunder som

de nuvarande arvodena åt motsvarande kursgivare i Stockholm.

I fråga om hjälpkrafter anses följande nya befattningar erforderliga,

nämligen en förste assistent i farmakologi, en förste amanuens i vart och

ett av ämnena anatomi, histologi, fysik och fysiologi, kemi, allmän bakteriologi

och allmän patologi, en tredje amanuens i vart och ett av ämnena

speciell tandanatomi, propedeutisk bettlära, speciell tandhistologi

och intern medicin ävensom ett halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde

i Cg 11 i allmän patologi. Samtidigt föreslås en befattning som tredje

amanuens i vart och ett av ämnena kemi, allmän bakteriologi och farmakologi

skola utgå. Anställandet av förutnämnda laboratoriebiträde är delvis

betingat av den i ett tidigare sammanhang föreslagna omläggningen av

den prekliniska undervisningen.

I departementspromemorian har beräkningar gjorts angående den för

3 : e — 8 : e terminernas undervisning vid Umeåkliniken

erforderliga lärarpersonalen (frånsett undervisningen

i vissa »övriga hithörande ämnen») ävensom angående den för 9 : e —

1 0 :e terminernas undervisning vid tandläkarhögskolan

i Stockholm erforderliga förstärkningen av

lärarpersonalen. Resultatet av beräkningarna framgår av följande

sammanställning:

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

Befattning

Karieslära

Proteslära

För karieslära och

proteslära enhet-

lig fantomkurs

Tandkirurgi

Pulpa- o. rotbe-

handling

Odont. ortopedi

Barn tandvård

Röntgenavd.

Bettanalys

Mottagn.avd.

Summa

3:e—8:e terminerna

Högskolekliniken i Umeå.

Laborator (Ca 34) ..............

i

i

i

i

1

5

Avdelningstandläkare (Ce 24).....

i

i

3

i

i

i

—

i

—

1

10

Assistent (arv. 8 076) ............

2

2

2

i

—

i

i

—

2

—

11

Amanuens (arv. 6 000) ..........

-

—

—

i

i

i

2

i

—

—

0

4

4

5

4

2

3

4

2

3

1

32

9:e—10:e terminerna

Tandläkarhögskolan, Stockholm

Avdelningstandläkare (Ce 24>) ....

1

1

Assistent (arv. 8 076) ............

1

2

—

1

1

—

—

—

—

—

5

1

2

—

1

1

—

—

1

—

—

6

Anm.: Undervisningen i tandhistopatologi bestrides av lärare från tandläkarhögskolan i Stockholm.

I promemorian anföres bland annat:

Högskolekliniken i Umeå. Tandläkarkommittén har i sitt betänkande

(s. 65—68) lämnat en utförlig motivering för laboratorn i karieslära,

som ger kliniska kursen i ämnet på sammanlagt 47 dagar under 7:e

och 8:e terminerna och därvid biträdes av en assistent, för laboratorn i

proteslära, som ger kliniska kursen i ämnet på 46,5 dagar under 8 :e terminen

och därunder biträdes av en assistent, för laboratorn i tandkirurgi, som ger

första delen av kursen i parodontologi jämte kursen i operationslära och

därvid biträdes av en assistent.

Genom den omläggning av kursgivningen, som nödvändiggjorts av utökningen

till sex terminer, har hela undervisningen i två ämnen måst förläggas

till Umeå, nämligen i bettanalys med parodontoprotetik och i

barntandvård. Liksom förhållandet är vid tandläkarhögskolorna måste den

fullständiga undervisningen i dessa båda självständiga läroämnen, avslutade

med slutförhör, företrädas av två självständiga laboratorer i ämnena

i fråga. De av tandläkarkommittén föreslagna avdelningstandläkartjänsterna

i barntandvård och bettanalys ersättes alltså av de nämnda laboratorstjänsterna.

Laboratorn i barntandvård ger hela kursen i ämnet under

6:e och 7:e terminerna. Laboratorn i bettanalys med parodontoprotetik

ger 8:e terminens kurs i parodontoprotetik samt bär även ansvaret för

kursen i bettanalys under 5:e terminen. Vid båda kurserna biträdes han

av två assistenter och den ene av dessa ger efter kursens slut den koncentrerade

fantomkursen under 3:e terminen. Laboratorn i barntandvård

måste såsom tandläkarkommittén påpekat till biträde vid kursgivning och

patientvården ha en assistent och två amanuenser.

Den enhetliga fantomkursen i proteslära och karieslära består av tre

stora kurser, vardera på 60 dagar. Dessa fordrar tre avdelningstandläkare

liksom vid högskolorna, varav två beräknas för proteslärans två fantomkurser

och en för kariesläran. På grund av begränsningen till 40 samtidigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138 09

tjänstgörande studenter har antalet assistenter nedskurits till två, en i vartdera

ämnet.

För karieslärans klinik beräknas därjämte en avdelningstandläkare för

den stora kursen i tandfyllningskonst under 6:e terminen och en assistent

för den propedeutiska kursen under 5:e terminen (vid högskolan fordras

härför en avdelningstandläkare). För proteslärans klinik beräknas i enlighet

med anordningen vid högskolorna en avdelningstandläkare för 7:e

terminens stora kursgivning; han biträdes av en assistent under återstående

dagliga halvtidstjänstgöring.

För den propedeutiska kursen i tandkirurgi fordras liksom vid högskolorna

en avdelningstandläkare för kursgivningen och en amanuens under

återstående dagliga halvtidstjänstgöring.

Tre läroämnen företrädes vid Umeå-kliniken av avdelningstandläkare,

som ger kurserna i ämnena liksom vid högskolorna, nämligen i

dental röntgendiagnostik: den propedeutiska kursen under 5:e terminen;

vederbörande avdelningstandläkare behöver biträde av en amanuens

under återstående dagliga halvtidstjänstgöring;

pulpa- och rotbehandling: de sammanhängande kurserna under 6:e

och 8:e terminerna; vederbörande avdelningstandläkare behöver biträde

av en amanuens under återstående dagliga halvtidstjänstgöring;

odontologisk ortopedi: den sammanhängande kliniska kursen under

5:e och 6:e terminerna; vederbörande avdelningstandläkare behöver biträde

dels av en assistent, som därjämte ger fantomkursen i ämnet under

4:e terminen, dels ytterligare av en amanuens för den återstående dagliga

halvtidstjänstgöringen.

Härtill kommer — såsom i tandläkarkommitténs betänkande utförligt

motiverats — en avdelningstandläkare såsom chef för mottagning savdelningen

och amanuenskliniken, detta i likhet med den vid tandläkarhögskolorna

för närvarande tillämpade ordningen.

Tandläkarhögskolan i Stockholin. I tandläkarkommitténs

betänkande (s. 61—62) har föreslagits anställande av tre assistenter

vid seminarierna i karieslära, proteslära och tandkirurgi. Kravet på dessa

assistenter framträder nu med ökad styrka, emedan antalet studerande pa

seminarierna utökats med 20 studenter på varje termin mot förslaget i betänkandet

om ökning med endast halva antalet, 10 studenter, för vartdera

av dessa seminarier. Detta innebär, att assistenten måste åtaga sig en stor

arbetsbörda, som ställer icke obetydliga fordringar på hans vetenskapliga

och pedagogiska kompetens.

För ämnet protcslära tillkommer — i enlighet med studieplanens omläggning

— skyldigheten att låta Stockholm-IJmeå-linjens studenter genomgå

kursen i lcäkprotetik vid tandläkarhögskolan i Stockholm. Avdelningen

för käkprotetik utövar en synnerligen komplicerad patientvård,

och kursen ges av en avdelningstandläkare med specialistutbildning på

det krävande gränsområdet mellan protetik och kirurgi. Undervisning och

handledning av ytterligare 40 studenter per år medför en stark belastning

för avdelningen och dess ansvarige lärare. Behovet av en biträdande liirarkraft

iir påtagligt. För närvarande bör krävas, att denne lärare innehar

minst assistentmeritering.

Studenterna från Umcåkliniken skall avsluta sin utbildning och tjänstgöring

inom pulpa- och rotbehandling vid Stockholmshögskolan och dess

specialavdelning för ämnet. Knappast någon av den praktiska odontologins

undervisningsgrenar fordrar så omfattande och individuell handledning

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 138

av studenten som utövningen av pulpa- och rotbehandling, där varje felbedömning

av fallet kan medföra allvarlig och bestående skada icke blott

för tanden utan för bettets rekonstruktion och patientens hälsotillstånd.

På avdelningen erfordras en assistent för omhändertagande av StockholmUmeå-linjens

40 studenter. Att tjänsteställningen begränsas till assistentens

betingas därav, att man vågar räkna med att nyssnämnda studenter

har god utbildning och träning, då de under kliniktjänstgöringen i Umeå

redan genomgått avdelningstandläkarens kurs och utövat tjänstgöring

inom behandlingsområdet under drygt tre veckor.

Lärarkollegiet vid Stockholmshögskolan har i de senaste årens petita

starkt understrukit behovet av ännu en avdelningstandläkare vid avdelningen

för dental röntgendiagnostik. Universitetskanslern har tillstyrkt kollegiets

krav, men departementschefen har icke hittills funnit skäl föreslå

befattningens inrättande. I lärarkollegiets motivering påvisas den starka

arbetsbelastningen på avdelningen och konstateras, att professorn blir upptagen

av kursundervisning i sådan utsträckning att avdelningens verksamhet

hindras. Om tjänsten icke inrättas före läsåret 1959—60, då den första

gruppen studenter från Umeåkliniken vid avdelningen skall genomgå den

kliniska kursen i röntgendiagnostik, varigenom deltagarantalet höjes till

140 studenter per år från nuvarande 100, måste avdelningstandläkartjänsten

ovillkorligen finnas fr. o. m. höstterminen 1959.

Den för 3:e — 8:e terminernas undervisning vid

Umeåkliniken erforderliga biträdespersonalen

(frånsett undervisningen i vissa »övriga hithörande ämnen») har i departementspromemorian

beräknats på sätt framgår av följande sammanställning:
-

Befattning

Kandidatklinik

Amanuens- och

lärarkliniker

Tandkirurgi

Odont. ortopedi

Barntandvård

Bettanalys

Motlagnings-

avd.

Röntgenavdelning

Fantomkurs

proteslära

Fantomkurs

karieslära

Vetenskapliga

laboratorier

Teknikerlabo-

ratorium

Gemensam

personal

Summa

Instruktionssköterska tillika husmor

(Ce 17) ......................

i

1

Avdelningssköterska, operationsskö- terska (Ca 14) ................

_

__

1

1

Avdelningstandsköterska (Ca 13) ..

1

1

—

1

3

Kontrollbiträde (Ce 10) ..........

1

—

—

1

—

1

—

—

—

—

—

—

3

Tandsköterska (Ce 10) ..........

8

5

2

5

—

1

1

—

—

—

—

22

Tandtekniker (Ce 20) ............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

1

Tandtekniker (Ce 18) ............

—

—

—

i

—

—

—

—

—

—

1

—

2

Laboratoriebiträde (Ce 11) .......

—

—

—

i

—

—

—

1

1

4

4

—

11

Röntgenbiträde (Ce 11) ..........

—

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

1

Kontorist (Ce 13) ...............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

i

1

Kanslibiträde (Ce 11) ............

—

i

1

Skriv(kontors)biträde (Cf 1—Ce 8)

—

—

2

2

Hantverkare (Ce 12) ............

—

3

3

Expeditionsvakt (Cell) ........

1

1

Ekonomibiträde (Ce 4 -f- lönetillägg

15 kr/mån) ..................

_

_

__

_

_

_

_

_

_

_

_

1

1

10

6

3

9

—

2

2

1

1

4

6

10

54

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Av promemorian inhämtas bland annat följande.

Tandläkarkommittén beräknade biträdespersonalen vid Umeåkliniken

till totalt 40 personer. Kommitténs motivering och förslag återfinnes i betänkandet

å s. 75—78. Vid nu utförd utredning har ingen ny personalgrupp

motiverats, men antalet befattningshavare inom de olika grupperna

har utökats, vilket betingats av att nya laboratorier och kliniksalar tillkommit,

varjämte tidigare föreslagna sådana utbyggts. Den föreslagna

personalförstärkningen innebär, att antalet tjänster utökats från 40 till 54

eller med 35 procent. I samband härmed må påpekas, att antalet studieterminer

ökats med 100 procent och antalet samtidigt studerande tandläkarelever

med drygt 150 procent.

Personalförstärkningen har föreslagits inom följande kategorier av tjänster:
-

T andläkarkommittén
Tandsköterska

.................... 13

Tandtekniker ..................... 1

Preparator (Ce 14) ................. 1

Laboratoriebiträde (Ce 13) .......... 7

Laboratoriebiträde el. röntgenbiträde

(Cell) ......................... 2

Hantverkare ...................... 2

26

Departements
promemorian
22
3
-

12

_3

40

Inom övriga av tandläkarkommittén föreslagna kategorier av tjänster,

i vilka enligt kommitténs förslag tillhopa 14 befattningshavare skulle anställas,

föreslås i departementspromemorian icke någon utökning av antalet

befattningshavare.

I fråga om biträdespersonalen vid tandläkarhögskolan

i Stockholm föreslås i departementspromemorian en förstärkning

med en tandsköterska i Ce 10 och ett kontorsbiträde i reglerad

befordringsgång.

Vissa arvodesfrågor m. m. Av departementspromemorian

inhämtas bland annat följande. En av laboratorerna vid Umeåkliniken förutsättes

tillika skola tjänstgöra som föreståndare för kliniken mot ett årsarvode

av 1 008 kronor. För bibliotekarie, narkosläkare och röntgenläkare

vid kliniken beräknas årsarvoden med respektive 3 600 kronor, 2 400 kronor

och 2 400 kronor. För den laborator vid tandläkarhögskolan i Stockholm,

som förutsättes skola svara för undervisningen i tandhistopatologi

vid kliniken, upptages ett årsarvode av 3 000 kronor. Den avdelningstandläkare,

som skulle svara för Umeågruppens till det första studieåret för
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 138

lagda undervisning i materiallära, föreslås skola erhålla ett arvode av 1 000

kronor för år.

Föreståndarna för amanuenskliniken och tandsköterskeskolan vid Umeåkliniken

bör enligt promemorian vardera erhålla ett årsarvode av 1 500

kronor. Till timlärararvoden vid skolan beräknas 8 340 kronor (278 timmar

å 30 kronor). Praktikanttjänstgörande tandsköterskeelever föreslås

enligt vanliga regler erhålla arvode, motsvarande hälften av den lön, som

tillkommer statstjänsteman i löneklass 8 i vederbörande ortsgrupp.

I departementspromemorian understrykes, att tillkomsten av Umeåkliniken

kommer att medföra en betydande ökning av intendentens ekonomiska

och administrativa ansvar. Det föreslås därför i första hand, att hans

tjänst uppflyttas från Ca 27 till Ca 29. I andra hand föreslås att intendenten

erhåller ett årsarvode av 1 500 kronor.

Kostnadsberäkningar

Såsom tidigare antytts har de årliga driftkostnaderna för

Stockholm-Umeå-gruppens undervisning beräknats till 1 204 000 kronor.

I departementspromemorian har kostnaderna specificerats på följande sätt:

Avlöningar

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .......... 140 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

förslagsvis ........................................... 265 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis .... 589 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 120 000

1 114 000

Omkostnader

1. Sjukvård, förslagsvis .................................. 2 000

2. Expenser, förslagsvis:

a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .......... 45 000

b) Övriga expenser ............................ 86 000 131 000

3. Reseersättningar, förslagsvis ............................ 15 000

4. Övriga utgifter:

a) Förbrukningsmateriel för högskolans praktiska

verksamhet, förslagsvis...................... 60 500

b) Undervisnings- och åskådningsmateriel ....... 14 000

c) Vetenskapliga laboratorier.................... 20 000

d) Materiel för den prekliniska undervisningen m. m.

(därav 2 000 kronor för omläggningen av denna

undervisning) .............................. 13 500 108 000

256 000

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

Bokinköp och bokbindning m. m., reservationsanslag ........

Nyanskaffning och underhåll av utrustning, reservationsanslag

Bidrag till elever för anskaffande av instrument, förslagsanslag

15 000

8 000

8 000

Gemensamma universitetsändamål

Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier, reservationsanslag

.........................................

Gästföreläsningar, reservationsanslag........................

Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten

in. fl. läroanstalter, reservationsanslag....................

Extra utgifter, reservationsanslag ..........................

6 000

2 000

20 000

5 000

Kronor 1 434 000

Inkomster

Inkomsttiteln »Inkomster vid tandläkarhögskolorna»

Nettoinkomst vid Umeåkliniken .................... Kronor 230 000

Nettoutgift för statsverket ........................ Kronor 1 204 000

Engångskostnader. En förutsättning för att landstinget åtar

sig att utan ersättning ställa lokaler, försedda med ändamålsenlig fast inredning,

till förfogande för högskolekliniken är, att staten anskaffar och

bekostar för Umeåkliniken erforderlig utrustning.

I departementspromemorian förordas dels att för anskaffande av utrustning

till kliniken anvisas reservationsanslag å 1 910 000 kronor, dels ock

att det uppdrages åt utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna att

anskaffa ifrågavarande utrustning.

Den utrustning, som skulle anskaffas, framgår av följande samman
-

ställning:

1. Dentalutrustning för operationssalar . .

2. Teknikerutrustningar ..............

3. Utrustning för elevlaboratorierna

4. Utrustning för steriliseringsrum ......

5. Tandläkarinstrument ..............

6. Dentalröntgenutrustning ............

7. Elektrisk belysningsarmatur .........

8. Kontorsmaskiner ..................

9. Fotoutrustning ...................

10. Mikroskoputrustning ..............

11. Möbler ...........................

12. Projektionsapparater .............

13. Inredningssnickerier ..............

14. Instrument- och medikamentskåp . . .

15. Specialutrustning .................

16. Omkostnader och oförutsedda utgifter

813 120

41 650

109 655

10 080

99 903

SO 715

19 965

35 984

19 630

27 050

61 620

20 950

140 000

41 150

247 500

141 028

Kronor 1 910 000

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 138

I departementspromemorian framhålles vidare, att för anordnande av

Stockholm-Umeå-gruppens undervisning i prekliniska m. fl. ämnen vid

karolinska institutet erfordras följande medelsanvisning av engångsnatur:

1. Utrustning för kemiska institutionen...................... 3 500

2. Utrustning för farmakologiska institutionen................ 14 500

Summa kronor 18 000

Här ifrågavarande medelsanvisning till viss utrustning för farmakologiska

institutionen är delvis betingad av den i ett tidigare sammanhang föreslagna

omläggningen av den prekliniska undervisningen.

Anslag för budgetåret 1955/5 6. I departementspromemorian

föreslås, att för budgetåret 1955/56 medel anvisas för följande ända
-

mål:

Årliga utgifter

1. Preklinisk undervisning (kursgivare, amanuenser, materiel) . . 32 300

2. Undervisning i materiallära (kursgivare) .................. 1 000

3. Bidrag till elever för anskaffande av instrument .......... 4 000

37 300

Engång sutgifter

1. Utrustning för kemiska institutionen .................... 3 500

2. Utrustning av Umeåkliniken ............................ 261 500

265 000

Starten och den successiva utbyggnaden av

Umeåkliniken behandlas i ett särskilt avsnitt av departementspromemorian.

Härom anföres i promemorian bland annat följande.

Under vårterminen 1956 avlägger den första terminsgruppens 20 studenter

den förberedande tandläkarkandidatexamen vid tandläkarhögskolan

i Stockholm och höstterminen samma år börjar nämnda 20 studenter den

första fantomkursen vid Umeåkliniken. I sina anslagsäskanden för budgetåret

1956/57 bör lärarkollegiet vid Stockholmshögskolan för Umeåklinikens

del upptaga tre avdelningstandläkartjänster och två assistentbefattningar

för denna kurs. Från och med den 1 januari 1957 tillkommer assistenten

i odontologisk ortopedi och assistenten i bettanalys för de båda fantomkurserna

i dessa ämnen. Samtliga dessa tandläkare arbetar halvtid i patientvårdande

verksamhet vid lasarettets centraltandpoliklinik, som avvecklas

under hösten 1956 och våren 1957 samt upphör till sommaren 1957.

I september 1957 börjar samma första 20 studenter den första patientvårdande

verksamheten vid Umeåkliniken, nämligen inom tandkirurgi,

karieslära och bettanalys vid lasarettskliniken och inom odontologisk

ortopedi vid kliniken i stadens centrum. Därmed måste sålunda båda klinikerna

öppna sina mottagningar. Ingen av dessa kliniker kan emellertid

begränsa sin patientvårdande verksamhet enbart till de läroämnen, i vilka

den första kursundervisningen börjar och ej heller till den ringa behandlingskapacitet,

som 20 studenter kan nå. Högskolekliniken måste självklart

kunna taga hand om all den slags vård, som det hjälpsökande klientelet

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

fordrar, och detta på ett sådant sätt och i den omfattning, att klinikens

good-will hos allmänheten grundmuras redan första verksamhetsåret. I

detta syfte måste särskilda åtgärder vidtagas.

För budgetåret 1957/58 måste erforderliga medel anvisas för anställande

av följande personal, som både från undervisningssvnpunkt och för kliniktjänstgöring

erfordras under hela verksamhetsåret 1957/58, nämligen laboratorn

i bettanalvs med parodontoprotetik, laboratorn i karieslära jämte

dennes assistent, laboratorn och avdelningstandläkaren i tandkirurgi jämte

assistenten i ämnet, avdelningstandläkaren i dental röntgendiagnostik och

dennes amanuens, avdelningstandläkaren i odontologisk ortopedi samt avdelningstandläkaren

på mottagningsavdelningen, som med höstterminen

1957 börjar sin verksamhet. Härtill kommer kursgivare i ämnena patologi,

allmän kirurgi och intern medicin samt tandhistopatologi. — Under den

första 6:e terminen, vårterminen 1958, startar inom karieslära kursen i tandfyllningskonst,

parodontologikursen i tandkirurgi, kursen i pulpa- och rotbehandling

samt kursen i barntandvård, varjämte även andra delen av

kursen i odontologisk ortopedi gives. Detta innebär,_ att hela lärarpersonalen

inom samtliga nu nämnda läroämnen är behövlig fr. o. in. den 1 januari

1958. Denna personal utgöres av laboratorn, assistenten och de två

amanuenserna i barntandvård, avdelningstandläkaren och amanuensen i

pulpa- och rotbehandling, en avdelningstandläkare och en assistent i karieslära

samt amanuenser i odont. ortopedi och tandkirurgi. Om medel

för här avsedd lärarpersonal för undervisningen under den första 6:e terminen

ej finnes tillgängliga förrän fr. o. m. den 1 januari 1958, omöjliggöres

en rationell patientvård under den första 5:te terminen, alltså höstterminen

1957. Lasarettskliniken kan icke omhändertaga patientvården fr. o. m.

hösten 1957, om den saknar tillgång till lärarpersonal och vårdexperter för

pulpa- och rotbehandling samt hela lärarantalet i karieslära. Barntandvårdskliniken

kan omöjligt öppna hösten 1957, om den icke kan utföra

barntandvård under terminen, och ortodontikurserna kan icke givas utan

tillgång till barntandvårdsexperter. Situationen blir sålunda, att nu angivna

personal, som från undervisningssynpunkt erfordras först fr. o. m.

den 1 januari 1958, behövs för tjänstgöring å lasaretts- och barntandvårdsklinikerna

redan fr. o. m. den 1 juli 1957.

Härmed löses emellertid icke klinikens svårigheter för genomförande av

behövlig patientvård under första läsåret 1957/58. Ingen klinisk lärare eller

expert inom proteslära finnes tillgänglig under läsåret utan all patientvårdande

verksamhet inskränkes till de arbeten på amanuenskliniken, som

de två avdelningstandläkarna och assistenten på fantomkursen hinner utföra,

och motsvarande patientvärd av assistenten i bettanalys. Dessa med

patientvärd endast halvtidstjänstgörande befattningshavares insatser kan

evalveras till högst två heltidsanställda tandläkares arbete. Det är att

befara, att detta ej alls är tillräckligt, utan att lasarettskliniken skulle

tvingas avvisa talrika protesfall, särskilt de komplicerade och remissfall

av svårare typ. Problemet synes böra lösas därigenom, att laboratorn, avdelningstandläkaren

och de båda assistenterna i proteslära, vilka från undervisningssynpunkt

erfordras först fr. o. m. verksamhetsåret 19.>8/.>9, lör

ombesörjande av patientvärd ii lasarettskliniken anställes redan fr. o. in.

den 1 juli 1957.

Vad beträffar frågan om bestridandet av kostnaderna för dels sådana i

det föregående avsedda befattningshavare, som behöver anställas för kliniktjänstgöring

vid eu tidigare tidpunkt än som erfordras från undervis
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

ningssynpunkt, dels erforderlig biträdespersonal åt dessa befattningshavare

torde förhandlingar böra upptagas med Västerbottens läns landsting. Representanter

för landstingets förvaltningsutskott har vid preliminära överläggningar

beträffande denna fråga förklarat, att förvaltningsutskottet är

berett att medverka till en skälig ekonomisk uppgörelse i här ifrågavarande

hänseenden.

I fråga om biträdespersonalen bör det ankomma på lärarkollegiet vid

Stockholmshögskolan att i sina anslagsäskanden för varje utbyggnadsår

av Umeåkliniken begära det antal befattningshavare, som successivt erfordras

för kurser, laboratorier och kiiniksalar m. m. vid kliniken.

Remissyttrande

Statens lönenämnd har i sitt över tandläkarkommitténs betänkande avgivna

yttrande anfört bland annat följande.

Den i kommitténs avtalsförslag förutsatta konstruktionen av laboratorsoch

avdelningstandläkarbefattningarna är enligt lönenämndens uppfattningägnad

att inge vissa betänkligheter. Därest emellertid av organisatoriska

skäl en kombination av statliga och kommunala arbetsuppgifter på föreslaget

sätt prövas nödvändig, vill nämnden icke motsätta sig anordningen

i fråga. Vidkommande laboratorernas och avdelningstandläkarnas förmåner

för arbetet åt landstinget vill det synas lönenämnden som om de ersättningar,

varmed räknats i avtalsförslaget, är väl höga. Lönenämnden vill

ifrågasätta, huruvida icke beträffande laboratorerna anknytning lämpligen

kunde ske till den tantiemersättning, som enligt gällande tjänstereglemente

för landstingets befattningshavare utgår till lasarettstandläkare, för närvarande

9 000 kronor för år med fast tillägg i förekommande fall. Vad åter

angår avdelningstandläkarna förefaller det som om en ersättning, avvägd

med utgångspunkt från biträdande lasarettstandläkares (30 lönegraden)

avlöningsförmåner i stället för lasarettstandläkares (34 lönegraden) skulle

vara tillfyllest.

Lönenämnden har därjämte i sitt yttrande särskilt berört vissa av kommittén

i samband med förslaget om högskolekliniken upptagna avlöningsfrågor.

Med den väsentliga förändring av kommitténs nyssnämnda förslag,

som förordats i departementspromemorian, torde emellertid förutsättningarna

för lönenämndens ställningstagande till nu åsyftade avlöningsfrågor

ha rubbats i sådan grad, att jag inte anser det påkallat att redogöra för

lönenämndens yttrande i här avsedda delar.

Departementschefen

Tandläkarkommitténs förslag om inrättande av en till Umeå förlagd

odontologisk högskoleklinik för undervisning under 6:e—8:e terminerna av

studieplanens sammanlagt tio terminer och med 16 elever i varje terminsgrupp

förutsatte, bland annat, en utökning av det nuvarande antalet elever

dels vid Malmöhögskolan under de fem första terminerna dels vid Stockholmshögskolan

under de två sista terminerna. Om Malmöhögskolan i en
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

lighet med vad jag tidigare förordat utbygges för utbildning av ett ökat

antal elever under studieplanens samtliga terminer, undanryckes emellertid

därmed en av förutsättningarna för kommitténs förslag om inrättande

av nyssnämnda liögskoleklinik. I ett sådant läge blir möjligheten att fölverkliga

tanken på inrättandet av en dylik klinik beroende av vilka förutsättningar

som kan finnas för att pa ett annat sätt än vad kommittén

föreslagit utbilda ett ökat antal elever under de första fem terminerna.

Eu härutinnan verkställd undersökning har gett vid handen, att under

l:a och 2:a terminerna elevantalet vid Stockholmshögskolan, vars undervisning

under denna studieperiod till största delen är förlagd till karolinska

institutet, kan utökas utan att härför erfordras nya lokalutrymmen. Däremot

torde det få anses såsom närmast omöjligt att i förhandenvarande

läge bereda sistnämnda högskola de vidgade lokalutrymmen, som skulle

krävas för att där öka antalet elever även under 3:e 5:e terminerna. Det

har emellertid visat sig, att erforderliga lokalutrymmen för dessa terminers

undervisning kan erhållas i Emea huvudsakligen genom en mindre

påbyggnad av den laboratoriebyggnad, till vilken enligt kommitténs förslag

huvuddelen av 6:e—8:e terminernas undervisning vid högskolekliniken

skulle vara förlagd. Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott har

vid förda förhandlingar förklarat, att landstinget vore berett att med egna

medel verkställa nämnda påbyggnad och upplåta även de nytillkommande

lokalutrymmena kostnadsfritt för tandläkarutbildning. Vidare har framgått

att de totala lokalutrymmen, som kan få disponeras för en till Umeå förlagd

högskoleklinik, medger, att varje terminsgrupp kan omfatta 20 elever.

Med sistnämnda antal elever kan — utan ytterligare utrymmesbeho’i

även varje terminsgrupp vid Stockholmshögskolan utökas under l:a och

2:a samt 9:e och 10:e terminerna.

Befolkningen i Umeå och kringliggande områden synes erbjuda ett tillräckligt

stort patientunderlag för att trygga tillgången på från undervisningssynpunkt

lämpliga tandvårdsfall vid eu högskoleklinik med nu angiven

utbildningskapacitet, i synnerhet som — om kliniken inrättas särskilda

åtgärder avses skola vidtagas för att underlätta remiss till kliniken

av patienter, vilka är mera avlägset boende inom nämnda områden.

I den förut omnämnda departementspromemorian har på grundval av

tandläkarkommitténs utredning och den inom ecklesiastikdepartementet

verkställda kompletterande utredningen i ärendet föreslagits, att eu här

avsedd, väsentligt utbyggd högskoleklinik skall inrättas i Umeå och

att en därmed sammanhängande partiell utökning av Stockholmshögskolans

utbildningskapacitet skall ske. I nämnda promemoria redogöres

för ett, efter förhandlingar med Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott,

uppgjort förslag till avtal för reglering av statens och landstingets

åtaganden beträffande den sålunda föreslagna högskolekliniken. Därjämte

framlägges i promemorian förslag till dels särskild studieplan för de elever,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

som avses skola utbildas vid såväl högskolekliniken som Stockholmshögskolan,

dels personalorganisation för högskolekliniken och förstärkning av

högskolans lärar- och biträdespersonal. Vidare redovisas i promemorian

fullständiga kostnadsberäkningar för förslagens genomförande, varjämte

vissa medelsanvisningar föreslås för nästa budgetår. Slutligen beröres i promemorian

vissa med högskoleklinikens successiva utbyggnad sammanhängande

problem.

I ett tidigare sammanhang har jag i anslutning till en mera översiktlig

redogörelse för de i departementspromemorian föreslagna åtgärderna för

ökad examination av tandläkare ansett mig — på därvid anförda skäl —

böra tillstyrka de i promemorian framlagda huvudförslagen. Samtidigt förklarade

jag mig ämna taga ställning till promemorians detaljförslag i samband

med den redogörelse, som jag avsåg att senare lämna för dessa förslag.

Vad beträffar det i departementspromemorian framlagda förslaget till

avtal mellan staten och landstinget anser jag mig böra i huvudsak tillstyrka

detsamma. Slutligt förslag till avtal torde emellertid böra föreläggas Kungl.

Maj:t först efter ytterligare förhandlingar. Vad angår de ersättningar, som

landstinget förutsatts skola utgiva till laboratorerna och avdelningstandläkarna

vid högskolekliniken för deras arbete för folktandvårdens räkning,

har statens lönenämnd i sitt remissyttrande över kommitténs betänkande

gjort vissa erinringar mot de föreslagna ersättningsgrunderna. I anledning

härav torde Kungl. Maj :t,''innan avtalet slutes, få pröva, huruvida avtalsförslaget

lämpligen bör justeras på denna punkt.

Förslaget till studieplan är icke av natur att behöva underställas riksdagens

prövning. Med hänsyn till den betydelse, som studieplanen har för

bland annat personalorganisationens utformning, har jag emellertid i min

redogörelse för departementspromemorian rätt utförligt berört förslaget

till studieplan. Av promemorian framgår att förslagets uppgörande på

grund av föreliggande speciella förutsättningar mött icke obetydliga svårigheter.

En mångfald schematekniska detalj spörsmål har sålunda för sin

lösning krävt ingående överväganden. Ett närmare studium av förslaget

har gett mig ett intryck av att stor omsorg nedlagts på att ordna studierna

på effektivast tänkbara sätt och att samtidigt hålla statens kostnader för

utbildningen så låga som möjligt. Vissa jämkningar av förslaget kan dock

visa sig påkallade. I huvudsak anser jag mig emellertid böra tillstyrka

detsamma.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget till personalorganisation

för högskolekliniken synes mig från olika synpunkter väl avvägt.

Jag finner mig sålunda böra godtaga såväl den för kliniken beräknade behövliga

lärar- och biträdespersonalen som de föreslagna lönegradsplaceringarna

för de olika befattningshavarna. Vidare anser jag mig böra tillstyrka

de i promemorian föreslagna särskilda arvodena åt föreståndarna

för högskolekliniken, amanuenskliniken och tandsköterskeskolan, narkos
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj;is proposition nr 138

läkaren, röntgenläkaren samt kursgivarna i tandhistopatologi och materiallära

ävensom de beräknade timlärararvodena vid nämnda skola och de förordade

arvodena åt de praktikanttjänstgörande tandsköterskeeleverna. Till

förslaget om visst arvode åt bibliotekarie torde ställning nu icke böra tagas.

Frågan om anställande av gemensam personal för landstingets medicinska

bibliotek och högskolans odontologiska bibliotek synes mig nämligen böra

övervägas under de fortsatta förhandlingarna med landstinget.

Mot den i departementspromemorian föreslagna förstärkningen av läraroch

biträdespersonalen vid tandläkarhögskolan i Stockholm synes mig icke

vara något att erinra. Med hänsyn till att intendenten vid högskolan genom

högskoleklinikens inrättande får ett betydligt ökat ekonomiskt och administrativt

ansvar finner jag motiverat, att denne erhåller ett årligt arvode

härför å 1 500 kronor.

Jag anser mig böra godtaga vad i promemorian föreslagits i fråga om

beräkning av arvoden åt de kursgivare, som i Stockholm och Umeå skall

ombesörja undervisningen i de till den prekliniska utbildningen hörande

ämnena.

Enligt de i promemorian framlagda kostnadsberäkningarna kan statens

årliga nettoutgifter för undervisningen av de elever, vilka skall erhålla

sin utbildning vid såväl Stockholmshögskolan som högskolekhniken, beräknas

till 1 204 000 kronor, då den genom klinikens inrättande och högskolans

utbyggnad tillskapade ökade utbildningskapaciteten fullt utnyttjas. I fråga

om kostnadsberäkningarna må påpekas, att däri under rubriken Gemensamma

universitetsändamål upptagits vissa höjningar av särskilda nu utgående

årliga anslag till dylika ändamål. Till de sålunda föreslagna höjningarna

synes mig emellertid med hänsyn till anslagens natur någon ställning

icke böra tagas i detta sammanhang. Vad beträffar kostnadsberäkningarna

bör anmärkas, att vid beräkningen av nettoinkomsten vid högskolekliniken

bruttoinkomsterna upptagits till 953 800 kronor och utgifterna

till 723 800 kronor. I bruttoinkomsterna har inräknats det i avtalsförslaget

omnämnda bidraget från landstinget å 539 000 kronor. I kostnadsberäkningarna

har även upptagits vissa anslag av engångsnatur. För

anskaffande av erforderlig utrustning till högskolekhniken har sålunda beräknats

ett engångsanslag å 1 910 000 kronor. Därjämte har upptagits ett

dylikt anslag å 18 000 kronor till Stockholmshögskolan för komplettering

av viss utrustning för undervisningen i vissa till den prekliniska undervisningen

hörande ämnen, vilken komplettering främst betingas av det

ökade antalet elever.

De i promemorian framlagda kostnadsberäkningarna anser jag mig med

de påpekanden, som jag förut gjort, böra godtaga. Det torde böra ankomma

på vederbörande att i de årliga anslagsäskandena för högskolan och kliniken

inom ramen för nämnda kostnadsberäkningar begära och motivera de anslagsmedel

för löpande utgifter och anskaffande av utrustning, som för

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

varje budgetår bör anvisas för den planerade successiva utökningen av

högskolans och högskoleklinikens utbildningskapacitet.

Den ökade elevintagningen vid Stockholmshögskolan skall i enlighet med

vad jag i annat sammanhang föreslagit taga sin början redan nästa hösttermin.

Detta medför ett ökat medelsbehov för bestridande av Stockholmshögskolans

driftkostnader för nästa budgetår. Ifrågavarande ökning av medelsbehovet,

vartill hänsyn icke kunnat tagas vid beräkningen av högskolans

anslag i årets statsverksproposition, har i departementspromemorian

beräknats till 37 300 kronor. Då jag anser mig böra godtaga detta belopp,

föreslår jag, att detsamma anvisas. Ifrågavarande belopp torde i likhet

med motsvarande förstärkning å 9 700 kronor av Malmöhögskolans anslagsmedel

böra bestridas ur ett under rubriken Tandläkarhögskolorna:

Ökad intagning av elever för tandläkarutbildning uppfört förslagsanslag

för nästa budgetår. Nämnda anslag torde uppföras med sammanlagt

(9 700 + 37 300 =) 47 000 kronor.

I departementspromemorian har vidare föreslagits en medelsanvisning

å 265 000 kronor för nästa budgetår för anskaffande av utrustning, huvudsakligen

till högskolekliniken. Jag anser mig böra tillstyrka nämnda medelsanvisning

och föreslår, att ifrågavarande medel anvisas såsom reservationsanslag

under rubriken Tandläkarhögskolan i Stockholm: Utrustning

av en odontologisk högskoleklinik i Umeå. Anslaget torde lämpligen böra

disponeras av utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna.

Av min redogörelse för departementspromemorian framgår, att vissa

problem uppkommer vid den successiva utbyggnaden av högskolekliniken

genom att viss lärarpersonal jämte erforderlig biträdespersonal behöver

anställas för kliniktjänstgöring vid en tidigare tidpunkt än som erfordras

från undervisningssynpunkt. Såsom föreslagits i promemorian torde förhandlingar

angående dessa problem böra upptagas med Västerbottens läns

landsting. Enligt promemorian har representanter för landstingets förvaltningsutskott

förklarat, att förvaltningsutskottet vore berett att medverka

till en skälig ekonomisk uppgörelse i här ifrågavarande hänseenden. Med

hänsyn härtill hyser jag goda förhoppningar om en tillfredsställande lösning

av nu avsedda problem.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 13S

81

III. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. medgiva, att den prekliniska tandläkarutbildningen

må från och med budgetåret 1956/57 omorganiseras i enlighet

med vad jag under 1 förordat;

2. godkänna av mig under II förordade anordningar för

ökad examination av tandläkare;

3. till Tandläkarhögskolan i Stockholm: Utrustning av

en odontologisk högskoleklinik i Umea för budgetaret 1955/

56 anvisa ett reservationsanslag av 265 000 kronor;

4. till Tandläkarhögskolan i Malmö: Utrustning av vissa

lokaler m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag

av 87 000 kronor;

5. till Tandläkarhögskolorna: ökad intagning av elever

för tandläkarutbildning för budgetåret 1955/56 anvisa ett

förslagsanslag av 47 000 kronor;

6. till Vissa ombyggnadsarbeten vid tandläkarhögskolan

i Malmö för budgetåret 1955/56 å kapitalbudgeten under

statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag

av 50 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Margaretha Blennoiv

6 — Vihang till riksdagens protokoll 1055. 1 samt Nr 1S8

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 13S

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Den prekliniska tandläkarutbildningens organisation .......... 2

A. Inledning .................................... 2

B. Jämkningar i studieordningen ........................... 3

C. Kursgivare ............................................ 6

D. Assistenter, amanuenser och laboratoriebiträden ........... 8

E. Omkostnader .......................................... 10

F. Engångskostnader ...................................... H

G. Departementschefen .................................... 14

II. ökad examination av tandläkare............................ 19

A. Inledning .......................................... 19

B. Vissa uppgifter rörande nuvarande förhållanden............ 20

C. Tandläkarbehovet och förslag om ökad examination av tandläkare

................................................ 25

Tandläkarbehovet ...................................... 25

Förslag om ökad examination av tandläkare............... 36

Remissyttranden ....................................... 45

Departementschefen .................................... 49

D. Utbyggnad av Malmöhögskolan ......................... 57

Departementspromemorian .............................. 57

Departementschefen .................................... 60

E. Odontologisk högskoleklinik i Umeå...................... 63

Förhandlingar med Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

............................................. 63

bärskild studieplan för Stockholm-Umeå-gruppen .......... 65

Personalorganisation m. m............................... 67

Kostnadsberäkningar ................................... 72

Remissyttrande ........................................ 76

Departementschefen .................................... 76

III. Hemställan .......................................... gl

Ivar Ha?ggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955

550348

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:326 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1955/56 till kommer skollegium. a1 i texten
  2. SU 1955:148 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökad examination av tandläkare, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten