Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon

15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:14, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

1

Nr 14.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 maj 1929

(nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon; given

Stockholms slott den 19 november 1954.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen

den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en avsevärd höjning av de nuvarande trafikförsäkringssummorna.

Det obligatoriska försäkringsbeloppet för varje skadad

eller dödad person föreslås sålunda höjt från 60 000 till 200 000 kronor, och

det nuvarande s. k. katastrofbeloppet föreslås fördubblat från 300 000 till

600 000 kronor. Maximisumman för egendomsskada föreslås höjd från 10 000

till 50 000 kronor. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 19öö. i sand. Nr li.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om

trafikförsäkring å motorfordon.

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring

å motorfordon1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.)

11 §•

Försäkringsgivarens ansvarighet

skall för varje händelse, som medför

skada, täcka skadestånd om tillhopa

trehundratusen kronor i anledning

av personskada med begränsning till

sextiotusen kronor för varje skadad

eller dödad person samt om tillhopa

tiotusen kronor i anledning av skada

å egendom. Beträffande omnibus

skall försäkringen täcka skadestånd

i anledning av personskada med ytterligare

femtusen kronor för varje

person, varmed det högsta antalet

personer, som må befordras med fordonet,

överstiger nio, dock med bibehållande

av den stadgade begränsningen

för varje skadad eller dödad

person.

(Föreslagen lydelse.)

11 §•

Försäkringsgivarens ansvarighet

skall för varje händelse, som medför

skada, täcka skadestånd om tillhopa

sexhundratusen kronor i anledning

av personskada med begränsning till

tvåhundratusen kronor för varje skadad

eller dödad person samt om tillhopa

femtiotusen kronor i anledning

av skada å egendom. Beträffande

omnibus skall försäkringen täcka

skadestånd i anledning av personskada

med ytterligare tiotusen kronor

för varje person, varmed det högsta

antalet personer, som må befordras

med fordonet, överstiger nio, dock

med bibehållande av den stadgade

begränsningen för varje skadad eller

dödad person.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1955; dock skall äldre lag gälla, då

den händelse som medfört skada inträffat dessförinnan. 1

1 Senaste lydelse, se SFS 1939: 285.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. iMaj:ts proposition nr 14.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Sofiero

den 18 juni 1954.

Närvarande:

Statsråden Torsten Nilsson, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Hjalmar Nilson, anmäler t. f. chefen för justitie- och

handelsdepartementen, statsrådet Lindell, fråga om höjning av försäkringssummorna

vid trafikförsäkring å motorfordon samt anför därvid följande.

I skrivelse den 22 april 1954 till chefen för justitiedepartementet har försäkringsinspektionen

hemställt om sådan ändring av 11 § lagen den 10 maj

1929 om trafikförsäkring å motorfordon (trafikförsäkringslagen), att de i

nämnda lagrum nu angivna maximisummorna måtte höjas på sätt i det

följande kommer att närmare angivas.

Sedan yttranden över denna framställning efter remiss avgivits av 1952

års bilskadeutredning, trafikförsäkringsföreningen, kungl. automobilklubben,

motormännens riksförbund, motorförarnas helnykterhetsförbund,

svenska lasttrafikbilägareförbundet och svenska omnibusägareförbundet,

anhåller jag att nu få upptaga detta ärende till behandling.

Gällande bestämmelser.

Ansvarigheten för skada i följd av trafik med motorfordon regleras av

6 kap. allmänna strafflagen samt lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet

för skada i följd av automobiltrafik (bilansvarighetslagen).

Enligt 6 kap. 1 § strafflagen skall skada, som någon genom brott tillfogar

annan, av den brottslige gäldas, evad brottet skett med uppsåt eller av

vållande. För den händelse den som skadan led genom eget vållande medverkat

till skadan, skall skadeståndet jämkas efter ty prövas skäligt.

Bilansvarighetslagen ålägger ägare, förare och brukare av motorfordon

ett mera omfattande ansvar för skador, som tillfogas annan person än föraren

eller egendom, som icke liefordras med automobilen. Enligt 2 § första

stycket är automobilens ägare ansvarig för sådan skada, ändå att han ej

är vållande till skadan; dock är ägaren fri från ansvarighet, om av omständigheterna

framgår att skadan varken orsakats av brislfällighet å automo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

bilen eller vållats av föraren. I andra stycket av samma paragraf stadgas att,

om den som skadan led genom eget vållande medverkat därtill, rätten skall

bestämma efter ty för varje fall prövas skäligt, om och i sådant fall till vilket

belopp skadestånd skall utgå. I tredje stycket föreskrives, att föraren lika

med ägaren skall vara pliktig ersätta sådan skada som i första och andra

styckena sägs, där ej av omständigheterna framgår att föraren icke varit vållande

till skadan. Brukar någon utan lov annans automobil, skall jämlikt

6 § brukaren i stället för ägaren svara för den skada som därunder inträffar.

Enligt trafikförsäkringslagen åligger det i princip varje ägare av motorfordon

att taga och vidmakthålla trafikförsäkring å sitt fordon. Denna försäkringsplikt

avser motorfordon, som är registrerat här i riket eller utan

registrering här brukas i trafik. Huvudbestämmelserna rörande trafikförsäkringens

omfattning är givna i 3 § trafikförsäkringslagen, som har följande

lydelse.

Trafikförsäkring å motorfordon skall dels för den, som på grund av skada

i följd av trafik med fordonet här i riket enligt lag är berättigad till skadestånd

av fordonets ägare, brukare eller förare, medföra rätt att utbekomma

skadeståndet av försäkringsgivaren, dels ock, i den mån försäkringsgivaren

ej gjort annat förbehåll, för försäkringstagaren gälla mot den ansvarighet

för skada, som kan för honom uppkomma i följd av sådan trafik.

Utan särskilt åtagande är dock försäkringsgivaren icke ansvarig i anledning

av skada å fordonet eller å egendom, som med fordonet befordras, ej

heller i anledning av skada å föraren av fordonet, med mindre försäkringstagaren

är för skadan ansvarig, eller å person, som färdas i fordonet, därest

detta brukas olovligen och han äger kännedom därom.

Skyldigheten att hålla motorfordon försäkrat är begränsad till vissa maximibelopp.

Enligt lagens 11 § gäller sålunda att försäkringsgivarens ansvarighet

för varje händelse, som medför skada, skall täcka skadestånd om

tillhopa 300 000 kronor i anledning av personskada med begränsning till

60 000 kronor för varje skadad eller dödad person samt om tillhopa 10 000

kronor i anledning av skada å egendom; beträffande omnibus skall försäkringen

täcka skadestånd i anledning av personskada med ytterligare 5 000

kronor för varje person, varmed det högsta antalet personer som må befordras

med fordonet överstiger nio, dock med bibehållande av den stadgade

begränsningen för varje skadad eller dödad person. Dessa försäkringssummor

har gällt sedan den 1 juli 1939. Tidigare var försäkringssummorna

lägre vid personskada, nämligen 20 000 kronor för varje skadad eller dödad

person samt tillhopa högst 60 000 kronor. I stället för den nuvarande

specialbestämmelsen rörande omnibus gällde tidigare en kungörelse, enligt

vilken för personomnibus, vilken mot ersättning tillhandahölls allmänheten,

försäkringsbeloppet för personskada skulle, med bibehållande av

nyssnämnda begränsning för varje skadad eller dödad person, utgöra ytterligare

5 000 kronor för varje person, varmed det högsta antalet passagerare,

som fick befordras med fordonet, översteg sju.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

5

Försäkringsinspektionens framställning.

Försäkringsinspektionen erinrar inledningsvis om att frågan om en höjning

av de nuvarande försäkringssummorna diskuterats i ett av 1945 års

försäkringsutredning avgivet betänkande (SOU 1949: 26 s. 70) och i en i

anledning av detta betänkande avlämnad proposition (nr 220/1950 s. 15).

Inspektionen anmärker vidare, att chefen för justitiedepartementet den 23

maj 1952 tillkallat särskilda sakkunniga ■— vilka antagit benämningen bilskadeutredningen

— för att i samarbete med övriga nordiska länder verkställa

utredning rörande revision av lagstiftningen om ersättning för skada

till följd av bruk av motorfordon samt att denna utredning, som kan väntas

framlägga förslag till en helt ny trafikförsäkringslag, således även kommer

att gå in på frågan om omfattningen av trafikförsäkringsgivarens ansvarighet.

Försäkringsinspektionen framhåller, att såväl inspektionen som trafikförsäkringsbolagen

sedan flera år tillbaka uppmärksammat frågan om försäkringssummornas

höjd men att detta spörsmål på den allra senaste tiden

fått förnyad aktualitet med hänsyn till att en omfattande tariffrevision förberedes

inom trafikförsäkringen. Inspektionen fortsätter:

I samband med revisionen har från bolagens sida siffror framlagts, som

belyser behovet av en höjning av summorna. För personskadornas del utvisar

de av trafikförsäkringsbolagen framlagda siffrorna, att det inom trafikförsäkringen

under åren 1950—1952 inträffat minst 188 dylika skador, vid

vilka skadebeloppet för skadad eller dödad person uppgått till eller överstigit

60 000 kronor. Av dessa skador hänför sig 49 till år 1950, 69 till år

1951 och 70 till år 1952. Siffran för år 1952 är en minimisiffra med hänsyn

till att skaderegleringen för detta år icke är lika långt framskriden som för

tidigare år. Det sammanlagda belopp, för vilket ersättning under åren 1950—

1952 måst avböjas därför att försäkringssumman 60 000 kronor eljest skulle

ha överskridits, uppgår enligt de av bolagen ifyllda formulären till närmare

6 350 000 kronor. Flera bolag har anmärkt, att kraven sannolikt skulle ha

varit större, om maximigränsen varit högre.

Egendomsskadorna har enligt försäkringsbolagens undersökning uppgått

till eller överstigit 10 000 kronor i sammanlagt 122 fall under åren 1950—

1952. Av dessa fall har 14 inträffat år 1950, 38 år 1951 och 70 år 1952. Det

sammanlagda skadebelopp, för vilket i fråga om egendomsskador trafikförsäkringen

icke givit täckning, utgör enligt denna undersökning för åren 1950

—1952 sammanlagt bortåt i 000 000 kronor.

Enligt försäkringsinspektionens uppfattning ger den av försäkringsbolagen

företagna undersökningen klart vid handen, att trafikförsäkringen icke

längre ger allmänheten det skydd som varit avsett. På grund av de förskjutningar

i löner och penningvärde m. in. som ägt rum under de femton år, som

gått sedan de nuvarande försäkringssummorna fastställdes, föreligger det nu

ett starkt behov av en snar höjning av dessa summor. De föreliggande siffrorna

tyder som väntat på att behovet a\ en höjning blir starkare för varje

år som går.

Mot bakgrunden av de redovisade siffrorna anser försäkringsinspektionen,

att den omständigheten att bilskadeutredningen tillkallats nu icke längre

bör få föranleda att frågan om en höjning av trafikförsäkringssummorna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

skjutes på framtiden. Enligt vad inspektionen inhämtat kan det dröja flera

år, innan utredningens arbete resulterar i en ny lagstiftning om ersättning

för skada till följd av bruk av motorfordon. Att vänta på bilskadeutredningens

resultat skulle, mot bakgrunden av nyssnämnda siffror, innebära ett

allvarligt åsidosättande av allmänhetens intresse.

Enligt försäkringsinspektionens mening är ett snabbt beslut om höjning

av trafikförsäkringssummorna motiverat även med hänsyn därtill att tidpunkten

för en sådan höjning nu förefaller särskilt lämplig. Trots att det

omfattande statistiska utredningsarbetet för den planerade tariffrevisionen

icke vore avslutat, ville det dock förefalla som om nuvarande genomsnittliga

premienivå skulle ge utrymme för en lämplig höjning av trafikförsäkringsbeloppen.

Inspektionen fortsätter:

Ett bolag, Ansvar, har t. o. m. redan genomfört en sänkning av premierna

med 10 procent och anser sig likväl inom ramen för den sålunda sänkta premienivån

ha utrymme för en höjning av trafikförsäkringsbeloppen. Förhållandena

inom detta bolag, vars kundkrets utgöres av helnyktra personer, är

emellertid speciella och ger sålunda knappast någon fingervisning om vad

de fortsatta undersökningarna kommer att visa för de andra bolagens del.

Kan premierna sänkas trots att ansvarssummorna höjs, är detta givetvis

synnerligen tacknämligt, och en sådan möjlighet bör då självklart utnyttjas.

Befinnes det emellertid, att den nuvarande genomsnittliga premienivån vid

höjning av ansvarsbeloppen måste bibehållas — vilket då på grund av en

omarbetning av tariff strukturen betyder, att vissa premier höjs och andra

sänks -—• är det dock tillfredsställande om trafikförsäkringen utan ökad

medelkostnad för försäkringstagarna kan ge en bättre valuta.

Överhuvudtaget är det angeläget, att en höjning av trafikförsäkringsummorna

företages vid ett tillfälle, då detta icke leder till höjd premienivå. Det

förefaller osannolikt, att det tillfälle som nu erbjuder sig i detta avseende

skulle kunna återkomma inom en nära framtid. Försittes detta tillfälle, måste

man i stället räkna med möjligheten att premierna nu först sänks för att

sedan på nytt höjas när en ökning av ansvarssummorna framdeles genomföres.

En sådan utveckling skulle ur psykologiska synpunkter vara olycklig.

Inspektionen framhåller vidare, att frågan om en höjning av trafikförsäkringssummorna

i viss grad kompliceras därav att det nu föreligger överenskommelser

mellan trafikförsäkringsföreningarna i de olika nordiska länderna,

vilka gjort det möjligt att utan särskilda formaliteter i försäkringsavseende

tillåta fri samfärdsel med motorfordon de olika nordiska länderna

emellan. En svensk höjning av trafikförsäkringssummorna kunde försvåra

detta nordiska samarbete. På begäran av försäkringsinspektionen hade trafikförsäkringsföreningen

i Sverige varit i kontakt med föreningarna i de

andra nordiska länderna. Från finsk sida hade man därvid icke haft något

att invända mot en svensk höjning av försäkringssummorna. De danska och

norska föreningarna hade däremot ansett, att en dylik svensk åtgärd skulle

kunna försvåra det nordiska samarbetet på området. Dessa föreningar hade

därför förordat, att man skulle avvakta resultatet av bilskadeutredningens

och dess nordiska systerkommittéers arbete. Försäkringsinspektionen vore

emellertid av den uppfattningen att den svenska allmänhetens behov av ett

ökat skydd vore så starkt, att en höjning av trafikförsäkringssummorna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

snarast borde genomföras här i landet trots de betänkligheter som framförts

från dansk och norsk sida. Sedan en svensk lagändring beslutats, torde det

få bli de nordiska trafikförsäkringsföreningarnas sak att söka träffa sådana

överenskommelser, att det bleve möjligt att även i fortsättningen tillåta

motorfordon från de övriga nordiska länderna att med minsta möjliga formaliteter

i försäkringshänseende befara de svenska vägarna. Med god vilja

från ömse håll borde detta icke möta alltför stora svårigheter. Inspektionen

ville i detta sammanhang understryka, att inspektionen icke åsyftade något

annat än ett återställande i stort sett av 1939 års läge.

Med hänsyn till den pågående premierevisionen bör enligt försäkringsinspektionens

mening en höjning av försäkringssummorna komma till stånd

så snabbt som det över huvud taget är möjligt, och inspektionen hemställer

därför att proposition i ämnet måtte framläggas i så god tid vid 1955 års

riksdag att de höjda summorna såvitt möjligt kan gälla redan från och med

den 1 april 1955. Med hänsyn till den pågående bilskadeutredningen anser

inspektionen dock, att icke andra ändringar bör vidtagas i 11 § trafikförsäkringslagen

än sådana som direkt föranledas av förändringarna i löner,

penningvärde och motorfordonsparkens sammansättning sedan 1939. Den

mera principiella frågan om införande av en helt obegränsad ansvarighet,

antingen inom hela området eller allenast för personskador, syntes sålunda

böra anstå i avvaktan på bilskadeutredningens ställningstagande. Ändringarna

borde med andra ord endast ha en provisorisk karaktär.

Rörande den närmare innebörden av de önskvärda ändringarna anför försäkringsinspektionen:
Vid

personskada täcker trafikförsäkringen för närvarande ett skadestånd

av 60 000 kronor för varje skadad eller dödad person. Ur försäkringssumman

skall utgå ersättningar av olika slag, såsom sjukvårdskostnader, ersättning

för mistad arbetsförtjänst och ersättning för sveda och värk. Mest kapitalkrävande

blir i regel utgående livräntor eller däremot svarande engångsersättningar.

Nämnas må att 60 000 kronor icke motsvarar en högre livsvarig

livränta än 3 000 kronor, utgående från ungefär 45 års ålder. Då livräntans

storlek äger samband med den skadelidandes årsinkomst, synes den höjning

av den allmänna lönenivån, som ägt rum sedan 1939, böra få till följd en

höjning av de skadestånd vid personskada, som trafikförsäkringen skall

täcka. Lönehöjningen har icke varit densamma inom alla grupper. Då trafikförsäkringen

aldrig täckt livräntor, motsvarande högre årsinkomster, torde

löneutvecklingen för industriarbetare och därmed jämförliga kategorier vara

av särskilt intresse i detta sammanhang.

För manliga arbetare inom industri m. in. (de näringsgrenar som omfattas

av tab. 35 i Lönestatistisk årsbok för 1951) har lönerna sedan 1939 ungefär

tredubblats i kronor räknat. Sålunda har löneindex för ifrågavarande

grupper stigit från 100 år 1939 till 303 år 1953 (sistnämnda siffra preliminär).

Som en jämförelse må nämnas att för manlig teknisk personal inom

industrien (tab. 73 i nyssnämnda årsbok) löneindex under samma tid stigit

från 100 till 239,5 (sistnämnda siffra preliminär). För kontorspersonal inom

industrien har löneindex under ifrågavarande tid stigit från 100 till 265

(sistnämnda siffra preliminär).

Vid bestämmandet av försäkringssumman inom trafikförsäkringen för

varje skadad eller dödad person bör man enligt försäkringsinspektionens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

uppfattning taga hänsyn icke blott till den löneutveckling, som redan ägt

rum, utan även till det förhållandet att lönerna antagligen kommer att fortsätta

att stiga även vid elt fast penningvärde. Härtill kommer att trafikförsäkringen,

såsom förut nämnts, skall täcka icke blott utgående livräntor

eller däremot svarande engångsersättningar utan även ersättningar av andra

slag. Vid ett beaktande av nu angivna förhållanden har försäkringsinspektionen

kommit till det resultatet, att det torde vara lämpligast att trafikförsäkringssumman

för varje skadad eller dödad person höjes från 60 000 kronor

till 200 000 kronor (vilket sistnämnda belopp motsvarar en årlig livsvarig

livränta på 10 000 kronor, utgående från ungefär 45 års ålder, eller på 8 000

kronor från ungefär 30 års ålder).

Det i It § trafikförsäkringslagen angivna katastrofbeloppet 300 000 kronor,

synes icke behöva höjas i samma proportion som ansvarsbeloppet för

varje skadad eller dödad person. Enligt försäkringsinspektionens uppfattning

är det till fyllest, att detta belopp fördubblas "till 600 000 kronor, varvid

beloppet liksom före 1939 kommer att uppgå till tre gånger ansvarsbeloppet

för en person.

Den extra höjning av katastrofbeloppet, som nu föreskrives för omnibussar

— nämligen 5 000 kronor för varje person varmed det högsta antalet

personer, som må befordras med fordonet, överstiger nio — torde

likaledes böra fördubblas. Försäkringsinspektionen föreslår därför, att tillläggsbeloppet

för varje person över nio bestämmes till 10 000 kronor.

Från försäkringsbolagens sida har önskemål framförts, att katastrofbeloppet

för omnibussar måtte få en annan konstruktion än nu är fallet. Ur

tarifferingssynpunkt blir det enklare, om katastrofbeloppet, oberoende av

omnibussens storlek, sättes till ett fixt belopp. Med hänsyn till att man

alltmer övergått till större omnibusstyper har ett katastrofbelopp om

1 000 000 kronor ansetts lämpligt. Försäkringsinspektionen, som finner

flera skäl tala för den av bolagen önskade konstruktionen, vill såsom ett

alternativ till den ovan föreslagna specialregeln för omnibussar förorda,

att katastrofbeloppet för personskador för omnibussarnas del sättes till

1 000 000 kronor oberoende av omnibussens storlek.

Även den i fråga om skada å egendom angivna maximisumman, 10 000

kronor för varje händelse som medför skada, behöver enligt försäkringsinspektionens

mening höjas för att icke trafikförsäkringen skall ge sämre

skydd än 1939. Inspektionen anför härom:

Med hänsyn till att egendomsskadorna kan vara av olika slag möter

det svårigheter att avgöra vilken höjning som bör komma till stånd. De

flesta egendomsskador, som ersättes från trafikförsäkringen, torde utgöras

av skador å annat motorfordon. Det kan därför vara av intresse att

notera, att kommerskollegii partiprisindex för maskiner och transportmedel

i december 1953 utgjorde 220, därest priset i juli 1939 sättes till 100.

I förekommande reparationskostnader ingår också löner. Dessa har, såsom

framgår av det föregående, stigit i ännu högre grad. Räknat endast

med höjningarna i löner och materialpriser synes det ligga närmast till

hands att sätta trafikförsäkringssumman för egendomsskador till 30 000

kronor. Enligt försäkringsinspektionens mening bör man emellertid även

beakta de förändringar av motorfordonsbeståndet, som ägt rum sedan 1939.

Icke minst i fråga om lastbilar och omnibussar har man övergått till större

och dyrbarare vagnstyper. Med hänsyn till de ersättningsbelopp, som kan

bliva aktuella vid skador på dylika fordon, anser försäkringsinspektionen,

att försäkringssumman för egendomsskador bör höjas till 50 000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Den av försäkringsinspektionen sålunda förordade höjningen av försäkringssummorna

medför, enligt vad inspektionen uppger rörande resultatet

av trafikförsäkringsbolagens beräkningar, en höjning av trafikförsäkringspremierna

med i genomsnitt ungefär åtta procent, varav sex pi ocent faller

på höjningen av beloppen för personskada och tva procent pa höjningen

av maximiersättningen vid egendomsskada. Det vore icke uteslutet, att

denna premiehöjning kunde helt uppvägas av den genomsnittligo sänkning

av trafikförsäkringspremierna, som kunde bli resultatet av den pågående

tariffrevisionen inom trafikförsäkringen.

Under åberopande av det anförda har försäkringsinspektionen hemställt,

att 11 § trafikförsäkringslagen från och med den 1 april 1935 måtte erhålla

följande lydelse.

Försäkringsgivarens ansvarighet skall för varje händelse, som medför

skada, täcka skadestånd om tillhopa sexhundratusen kronor i anledning

av personskada med begränsning till tvåhundratusen kronor för varje skadad

eller dödad person samt om tillhopa femtiotusen kronor i anledning

av skada å egendom. Beträffande omnibus skall försäkringen täcka skadestånd

i anledning av personskada med ytterligare tiotusen kronor för varje

person, varmed det högsta antalet personer, som må befordras med fordonet,

överstiger nio, dock med bibehållande av den stadgade begränsningen

för varje skadad eller dödad person.

Såsom ett alternativ föreslår inspektionen följande avfattning.

Försäkringsgivarens ansvarighet skall för varje händelse, som medför

skada, täcka skadestånd om tillhopa en miljon kronor för omnibus och

sexhundratusen kronor för annat motorfordon i anledning av personskada

med begränsning till tvåhundratusen kronor för varje skadad eller dödad

person samt om tillhopa femtiotusen kronor i anledning av skada å egendom.

Yttrandena.

Samtliga remissinstanser tillstyrker försäkringsinspektionens hemställan

om en höjning snarast möjligt av de nuvarande trafikförsäkringssummorna.

Någon erinran mot storleken av de utav inspektionen föreslagna beloppen

framställes ej i något yttrande.

Bilskadcutredningen bekräftar försäkringsinspektionens uppgift att det

torde dröja flera år, innan utredningens arbete kan resultera i ny lagstiftning

om ersättning för skada i följd av bruk av motorfordon. I betraktande

härav och då enligt utredningens mening starka skäl talar för en höjning

av maximibeloppen, anser utredningen önskvärt att en sadan höjning skei

utan avbidan på alt utredningen hunnit framlägga förslag till ny lagstiftnig.

En höjning av maximibeloppen i enlighet med inspektionens hemställan toide,

anför utredningen, icke på olämpligt sätt föregripa eller försvåra utredningsarbetet.

Såväl kungl. automobilklubben som motormännens riksförbund och motorförarnas

helnykterhets förbund säger sig ha iakttagit de ogynnsamma verk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

ningarna av att de i lag föreskrivna försäkringssummorna numera är alltför

låga. Visserligen rörde det sig om ett relativt sett ganska litet antal fall,

men olägenheterna i det särskilda fallet vore mycket framträdande dels för

den skadelidande, som måhända icke hade möjlighet att av bilens ägare eller

förare erhålla det ytterligare skadestånd vartill han skulle varit berättigad

utöver försäkringens maximibelopp, och dels för bilens ägare eller förare

i den mån denne vore solvent och nödgades utge avsevärda summor. I

anledning av dessa missförhållanden säger sig organisationerna ha uppmanat

sina medlemmar att teckna frivillig tilläggsförsäkring, men med hänsyn

till den ganska höga premiekostnaden för en sådan försäkring hade

dessa uppmaningar hörsammats av allenast ett mindre antal bilister. Enligt

organisationernas mening levde flertalet motorfordonsägare i den tron att

de hade ett tillräckligt skydd genom den obligatoriska försäkringen, en uppfattning

som då allvarliga olyckor inträffade kunde få katastrofala ekonomiska

konsekvenser för vederbörande. Frågan vore därför av så vital

betydelse för såväl bilägarna som övriga samhällsmedborgare, vilka i trafiken

utsattes för risken av allvarliga skador, att det knappast kunde anses

tillfyllest att enbart vissa motorfordonsägare på frivillig väg förbättrade

sitt skydd genom tilläggsförsäkringar. Motorförarnas helnykterhetsförbund

anser en utbyggnad av försäkringsskyddet genom frivilliga tilläggsförsäkringar

icke vara en rationell väg, när det gäller en obligatoriskt föreskriven

försäkring. På grund av att kostnaderna för en frivillig försäkring av

naturliga skäl bleve större än för en obligatorisk, syntes det förbundet också

vara ekonomiskt fördelaktigt att höja de i lag föreskrivna försäkringssummorna.

Lasttrafikbilägareförbundet anför att det mot bakgrunden av ett antal

trafikolyckor under de senaste åren, i vilka till förbundet anslutna åkeriägare

varit inblandade, framstått som uppenbart att nuvarande lagstadgade

trafikförsäkringssummor icke ger ett tillfredsställande skydd åt allmänheten

och försäkringstagarna. Även omnibusägareförbunclet anser, att

de sedan 1939 gällande trafikförsäkringssummorna numera är alldeles för

låga för att ge erforderligt försäkringsskydd.

I anslutning till försäkringsinspektionens förut återgivna uttalande angående

de verkningar ett svenskt beslut om höjning av trafikförsäkringssummorna

kunde väntas få med avseende å den nu rådande ordningen, att

motorfordon från övriga nordiska länder fritt kan befara de svenska vägarna

utan att särskilda tilläggsförsäkringar behöver tecknas, anför trafikförsäkrings

föreningen :

Föreningen har på nytt varit i förbindelse med vederbörande föreningar

i Danmark och Norge rörande saken och har därvid erfarit, att föreningarna

— som naturligtvis äro angelägna att även i fortsättningen vidmakthålla

det nordiska samarbetet i detta avseende — räkna med att kunna ordna

de försäkringsmässiga spörsmål, som kunna aktualiseras beträffande danska

och.norska motorfordon under deras färder i Sverige, om en höjning av

de svenska trafikförsäkringssummorna enligt försäkringsinspektionens förslag

kommer till stånd. Man framhåller, att även om en sådan höjning för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

danskt och norskt vidkommande kommer att medföra åtskilliga vanskligheter

beträffande återförsäkring, premiekostnader etc., så synas dessa dock

icke vara större, än att de skola kunna övervinnas.

Till de av försäkringsinspektionen framförda alternativa förslagen rörande

katastrofbeloppets bestämning för o nimbus ar

har endast två remissinstanser tagit ståndpunkt. Bilskadeutredningen säger

sig med hänsyn till dess praktiska fördelar föredraga det i inspektionens

skrivelse sist upptagna förslaget, enligt vilket beträffande personskada orsakad

om omnibus skall gälla ett maximibelopp av en million kronor. Omnibusägareförbundet

förordar däremot utan motivering det i inspektionens

skrivelse först upptagna förslaget.

Departementschefen.

Enligt trafikförsäkringslagen åligger det i princip varje ägare av motorfordon

att taga och vidmakthålla trafikförsäkring till säkerhet för den ansvarighet

för skada i följd av trafik med fordonet, som enligt lag åvilar dess

ägare, förare eller brukare. Ehuru denna skadeståndsansvarighet är till beloppet

obegränsad, har likväl försäkringsplikten ansetts böra begränsas till

vissa belopp. Ursprungligen var försäkringsbeloppen för varje handelse,

som medförde skada, maximerade till 60 000 kronor i anledning av personskada

med begränsning till 20 000 kronor för varje skadad eller dödad person

samt till 10 000 kronor i anledning av skada å egendom. Då försäkringssummorna

för personskada särskilt med hänsyn till det förändrade ränteläget

befanns otillräckliga, höjdes dessa summor år 1939 till 60 000 kronor

för varje skadad eller dödad person, dock sammanlagt högst 300 000 kronor

för varje händelse som medför skada.

Särskilt på grund av penningvärdets fall har det, såsom av försäkringsinspektionens

skrivelse närmare framgår, under de senare åren allt oftare

inträffat, att uppkomna skador icke täckts av de obligatoriska försäkringsbeloppen.

I all synnerhet gäller detta beträffande invalidiserande skador;

en försäkringssumma å 60 000 kronor motsvarar nämligen icke en högre

livsvarig livränta än 3 000 kronor, utgående från ungefär 45 års ålder. Den

obligatoriska trafikförsäkringens praktiska värde har sålunda minskats,

sedan de nu gällande försäkringsbeloppen fastställdes. Denna utveckling innebär

tvivelsutan allvarliga olägenheter såväl för allmänheten som för agarna

av motorfordon. Visserligen har organisationerna i syfte att avhjälpa rådande

brister uppmanat sina medlemmar att teckna frivilliga tillaggsforsakringar,

men denna propaganda har ej givit avsett resultat. Såsom i yttrandena

anförts synes det för övrigt icke innebära en rationell lösning att genom

frivilliga tilläggsförsäkringar utbygga det försäkringsskydd, som den obligatoriska

trafikförsäkringen avser att skänka.

Försäkringsinspektionen har nu föreslagit, att trafikförsäkringssummorna

med verkan från och med den 1 april 1955 måtte avsevärt hojas. Bortses

tillsvidare från den särskilda försäkringsplikten för omnibus, innebar in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

spektionens förslag för personskadornas vidkommande att försäkringssumman

for varje skadad eller dödad person höjes från 60 000 till 200 000 kronor

och att det nuvarande katastrofbeloppet, 300 000 kronor, fördubblas till

600 000 kronor. Beträffande maximisumman för egendomsskada, vilken alltsédan

1929 utgjort 10 000 kronor, föreslår inspektionen en höjnin» till

50 000 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår oförtydbart, att starka sakliga skäl

talar for en avsevärd höjning av gällande, i lag föreskrivna trafikförsäkringssummor.

Visserligen skulle det såtillvida kunna förefalla anmärkningsvart

att nu genomföra en sådan höjning, som en särskild kommitté — bilskadeutredningen

sedan ett par år tillbaka är sysselsatt med en fullständig

revision av lagstiftningen om ersättning för skada till följd av bruk av

motorfordon och det i denna kommittés arbetsuppgifter också ingår att

verkställa en översyn av reglerna om obligatorisk försäkring för trafikskador.

Emellertid har bilskadeutredningen bekräftat, att det torde dröja flera

år innan dess arbete kan resultera i ny lagstiftning. Med hänsyn härtill och

då utredningen vidare förklarat, att en höjning av maximibeloppen i enlighet

med försäkringsinspektionens hemställan icke torde på olämpligt sätt

föregripa eller försvåra utredningsarbetet, kan den omständigheten att

namnda kommitté tillsatts icke rimligen anses utgöra något hinder mot att

utan dröjsmål såsom ett provisorium genomföra en i och för sig angelägen

höjning av trafikförsäkringssummorna. Tidpunkten för en sådan åtgärd

ar just nu särskilt lämplig. Såsom försäkringsinspektionen närmare anfört

pågår för närvarande en tariffrevision inom trafikförsäkringen, och det vill

av vissa preliminära uppgifter synas, som om även en avsevärd ökning av

trafikförsäkringsummorna därvid icke skulle behöva leda till någon egentlig

höjning av den genomsnittliga premienivån. Då det enligt inspektionen

förefaller osannolikt, att det tillfälle som i detta avseende nu erbjuder sig

skulle kunna återkomma inom en nära framtid, är det uppenbarligen angeläget

att tillfället ej försittes. I likhet med inspektionen anser jag, att det

skulle innebära en ur psykologiska synpunkter olycklig utveckling, om premierna

först sänktes mera avsevärt och sedan på nytt höjdes, om en ökning

av trafikförsäkringssummorna framdeles genomföres.

For narvarande gäller att i de nordiska länderna hemmahörande motorfordon

kan fritt passera mellan dessa länder utan att särskilda tilläggsförsakrmgar

tecknas. Det är av stor praktisk betydelse, att en höjning av trafikförsäkringsbeloppen

i enlighet med försäkringsinspektionens förslag ej

föranleder någon ändring i denna ordning. Av trafikförsäkringsföreningens

remissyttrande framgår, att detta dess bättre ej heller behöver befaras.''

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag tillstyrka förslaget om

en omedelbar höjning av trafikförsäkringssummorna. Mot storleken av de

utav försäkringsinspektionen föreslagna beloppen har någon erinran icke

framställts under remissbehandlingen och för egen del finner jag dessa belopp

väl avvägda. Jag är dock angelägen understryka, att ändringen endast

har provisorisk karaktär och att jag ej velat taga ståndpunkt i frågan hur

den obligatoriska trafikförsäkringen över huvud bör lämpligast utformas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

På en särskild punkt har försäkringsinspektionen framlagt alternativa

förslag, nämligen i fråga om katastrofbeloppet för omnibusar. För närvarande

gäller i detta avseende, att försäkringsgivarens ansvarighet för varje

händelse som medför skada skall täcka — utöver det för övriga fordon stadgade

maximibeloppet 300 000 kronor — ytterligare 5 000 kronor för varje

person, varmed det högsta antalet personer som må befordras med omnibusen

överstiger nio. Den allmänna begränsningen för varje skadad eller

dödad person gäller dock även beträffande omnibus. Försäkringsinspektionen

har i första hand föreslagit en sådan reglering av katastrofbeloppet

beträffande detta slags fordon, att det nuvarande tilläggsbeloppet för varje

tillåten passagerare över nio bestämmes till 10 000 kronor, bör att tillgodose

vissa från försäkringsbolagens sida framförda önskemål om förenklad tariffering

har inspektionen dock i andra hand yrkat, att katastrofbeloppet

för omnibusarnas del sättes till 1 000 000 kronor oberoende av omnibusens

storlek. Det synes mig emellertid bäst överensstämma med de nu föreslagna

åtgärdernas provisoriska karaktär att icke av tarifferingsskäl vidtaga tekniska

ändringar, som ej är föranledda av hänsyn till penningvärdets fall och

därmed sammanhängande förhållanden. Jag får därför biträda inspektionens

i första hand framförda förslag.

I enlighet med vad nu sagts har inom justitiedepartementet utarbetats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 maj 1929 (nr 77)

om trafikförsäkring å motorfordon.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

1 Bilagan, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har liär uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 7 september

1954.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 31 augusti 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 18 juni 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 maj

1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsassessorn S. Dennemark.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 november 1954.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets

den 7 oktober 1954 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 18

juni 1954 remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen

den 10 mars 1929 (nr 77) om trafikförsäkring å motorfordon.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av lagrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Nilsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1955:20 Utlåtande i anledning av motioner som väckts i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr It med förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 ma s. 1 i texten
  2. Rskr. 1955:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 maj 1929 a1 i texten
  3. 1LU 1955:10 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 maj 1929 s. 1 i texten