Sök i Ratio Lex

Angående bostadslån till domänverkets fast anställda arbetare

1955-03-04 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:143, Angående bostadslån till domänverkets fast anställda arbetare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143

1

Ur 143

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bostadslån till

domänverkets fast anställda arbetare; given Stockholms

slott den 4 mars 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under'' åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att domänstyrelsen skall medgivas rätt att under

år 1955 disponera ett belopp å högst 1 000 000 kronor av domänverkets

driftsinkomster för bostadslån till fast anställda skogsarbetare.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. iVr 143

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 143

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, social- och civildepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup,

fråga om bostadslån till domänverkets fast anställda arbetare samt anför

därvid följande,

I skrivelse den 17 maj 1952 hemställde domänstyrelsen hos Kungl. Maj:t

om bemyndigande att med anlitande av domänfondens driftmedel bevilja

vid domänverket fast anställda arbetare lån till bostadsförbättring och bosättning.

Efter att i ärendet ha inhämtat yttranden från statskontoret, riksräkenskapsverket,

bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen fann Kungl.

Maj :t framställningen icke för det dåvarande föranleda någon Kungl. Maj :ts

vidare åtgärd.

I skrivelse den 26 september 1953 upprepade domänstyrelsen sin hemställan,

som emellertid efter att ha remitterats till nyssnämnda myndigheter

ävensom statens avtalsnämnd icke heller nu föranledde någon Kungl. Maj :ts

vidare åtgärd.

Vid 1954 års riksdag väcktes i ärendet motioner i såväl första som andra

kammaren (1:252 och 11:359). Riksdagens jordbruksutskott, till vilket

motionerna hänvisades, uttalade vid behandlingen av dem (JoU 46), bland

annat, att den i ärendet förebragta utredningen icke var tillräcklig, för att

det med säkerhet skulle kunna avgöras, vilka konsekvenser genomförandet

av förslaget skulle medföra för de former för tryggande av arbetskraft, som

tillämpades sedan lång tid tillbaka. Frågan borde därför bli föremål för närmare

utredning. Sålunda borde, bland annat, prövas om garantier förelåg för

att kronotorparna genom det nya systemet icke skulle komma i sämre läge.

Även i övrigt ansåg utskottet motionärernas förslag behöva ytterligare klarläggas.

Sålunda borde undersökas, huruvida icke ett bemyndigande i motionernas

syfte skulle komma att innebära, att ståndpunkt fattades i ett principiellt

spörsmål som övervägdes inom 1953 års utredning rörande de statliga

företagsformerna. Uppmärksamhet borde vidare enligt utskottet ägnas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 143 3

spörsmålet, vilka verkningar den föreslagna verksamheten kunde få för bostadsplaneringen

på landsbygden, varjämte avvägningen av medelsanvisningen

krävde ytterligare överväganden. Utskottet förklarade sig med hänsyn

till vad sålunda anförts icke berett att taga ställning till den praktiska

utformningen av låneverksamheten men ansåg i likhet med motionärerna

det vara synnerligen angeläget, att domänverket bereddes möjlighet att i

konkurrens med det enskilda storskogsbruket ordna sitt arbetskraftsproblem.

Utskottet, som inhämtat, att Kungl. Maj :t hade sin uppmärksamhet riktad

på frågan, ansåg det lämpligt, att ifrågavarande spörsmål i första hand övervägdes

av Kungl. Maj :t, innan ytterligare åtgärder vidtogs. Därvid förutsatte

utskottet, att vid den förnyade prövning, som kunde komma i fråga, de av

utskottet anförda synpunkterna skulle komma att beaktas.

I enlighet med utskottets därom gjorda hemställan beslöt riksdagen att

genom skrivelse bringa till Kungl. Maj :ts kännedom vad utskottet anföft

(rskr. 389).

Kungl. Maj :t uppdrog därefter den 30 december 1954 åt domänstyrelsen

att, med beaktande av vad som anförts i utskottets nämnda utlåtande, utreda

ifrågavarande spörsmål och till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

I skrivelse den 27 januari 1955, vilken inkommit till jordbruksdepartementet

den 8 februari samma år, har domänstyrelsen redovisat det verkställda

utredningsuppdraget samt hemställt om bemyndigande att med anlitande

av domänfondens driftmedel intill ett belopp av 3 000 000 kronor under år

1955 till arbetare, som erhåller fast anställning vid domänverket; bevilja

bostads- och bosättningslån i enlighet med i skrivelsen närmare angivna

riktlinjer. Över domänstyrelsens framställning har, efter remiss, yttranden

avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

bostadsstyrelsen, statens avtalsnämnd, fullmäktige i

riksbanken, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet samt 1948 års

kronolägenhet sutredning.

Domänstyrelsens förslag

Ändamålet med de föreslagna bostads- och bosättningslånen är att främja

fastare anställningsförhållanden för domänverkets skogsarbetare. I sin den

27 januari 1955 dagtecknade framställning har domänstyrelsen redogjort

för verkets behov av dylika arbetare samt uppdragit riktlinjerna för låneverksamheten.

Behovet av arbetskraft. Domänverket beräknas ha ett stadigvarande behov

av omkring 6 500 fast anställda arbetare, vilka avses skola fullgöra cirka 60

procent av hela antalet erforderliga dagsverken. För återstående 40 procent

bör anlitas annan landsbygdens arbetskraft.

För närvarande beräknas antalet fast anställda arbetare uppgå till 3 700.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:Is proposition nr 143

Av dessa utgör cirka 900 innehavare av kronotorp och omkring 1 600 innehavare

av skogsjordbruk. Domänverkets arrendeinkomster av kronotorp och

skogsjordbruk motsvarar endast en mindre del av dess nybyggnads- och underhållskostnader

för dessa fastigheter. Skillnaden mellan kostnaderna och

intäkterna representerar följaktligen högst betydande indirekta arbetslöner,

som per dagsverke räknat givetvis blir större ju färre de dagsverken är, som

erhålles från fastigheternas innehavare. Det ligger därför självfallet i verkets

intresse, att innehavarna utför så många dagsverken som möjligt i kronoskogarna.

Sociala synpunkter talar därjämte för att där så kan ske verkets egna

kronotorpare och arrendatorer i första hand beredes arbete. I direktiv till

lokalförvaltningarna har domänstyrelsen därför föreskrivit, att förvaltningarna

för att trygga revirens behov av arbetskraft först och främst skall söka

förmå kronotorparna och arrendatorerna att öka sina arbetsåtaganden utan

att därigenom åsidosätta vården av fastigheterna.

Domänstyrelsen anför vidare.

Domänstyrelsen har sålunda i sin planläggning rörande den fasta arbetskraften

utgått från att all arbetskraft, som nu är eller kommer att bli fast

anställd, i första hand skall utnyttjas. Någon hänsyn har icke tagits till att

skogsjordbruk och kronotorp ur verkets synpunkt är dyrbarare än andra bostadsformer

för arbetskraften. Med stöd av riksdagens beslut har styrelsen,

trots de avsevärda kostnader detta föranleder, räknat med att skogsjordbruken

och kronotorpen skall bestå. Vid planläggningen av utbyggandet utav

den fasta arbetskraften har därför ej medtagits sådana trakter (revir eller

delar av revir), där redan nu det erforderliga arbetskraftsbehovet kan fyllas

genom befintliga torp. Därvid har hänsyn tagits icke blott till de torp, som

överförts till kronotorp enligt 1943 års författning och utgör arrendelägenheter

inom domänverket, utan även till övriga torp, odlingslägenheter och

kolonat, som beräknas kunna med hänsyn till sin belägenhet bli bestående

för en ej alltför kort tid.

Under hänvisning till vad sålunda anförts framhåller domänstyrelsen, att

de föreslagna lånen icke kommer att medföra något intrång i kronotorparnas

intressen.

I detta sammanhang understryker domänstyrelsen, att verkets behov av

skogsarbetare enligt styrelsens mening är helt oberoende av hur förvaltningen

av skogarna inlemmas i statens övriga verksamhet. En eventuell ändring av

företagsformen påverkar därför icke behovet av att vid verket anställa yrkesskickliga

fasta arbetare eller att erbjuda dessa anställningsvillkor, som är

fullt jämförliga med dem, som bjudes av andra arbetsgivare på det skogliga

området. Resultatet av övervägandena inom 1953 års utredning rörande de

statliga företagsformerna kommer sålunda icke att föregripas genom den nu

föreslagna låneverksamheten.

Utformningen av låneverksamheten. Domänstyrelsens förslag innebär, att

lån ur domänfondens driftmedel skall kunna beviljas domänverkets fast anställda

arbetare dels för förvärv, uppförande eller förbättring av eget hem

(bostadslån), dels för bosättning eller komplettering av hemmets inredning

(bosättningslån). Bostadslån må även beviljas för förvärv av tomt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 143

Med fast anställd arbetare avses enligt förslaget sådan arbetare, som med

domänverket tecknat anställningsavtal, varigenom verket åtagit sig att tillhandahålla

arbete visst antal dagar -— minst 50 — per anställningsår och

arbetaren förbundit sig att utföra detta arbete. Som ytterligare villkor för att

erhålla lån föreskrives, att låntagaren skall ha fyllt 21 år samt antingen bo i

annan än verket tillhörig fastighet eller avse att med lånemedlens hjälp uppföra

eller förvärva eget hem.

Sammanlagt skall enligt förslaget högst 4 000 kronor kunna utlånas till

samme arbetare. Härav må högst 2 000 kronor utgå såsom bosättningslån.

Säkerhet för lån skall som regel icke krävas. Om så påfordras, bör det

dock åligga låntagare att ställa sådan säkerhet.

Fastighet, för vilkens förvärv, förbättring eller uppförande lån beviljas,

skall av låntagaren hållas brandförsäkrad till belopp, som godkännes av

vederbörande jägmästare. Även inventarier, som förvärvats med hjälp av

bosättningslån, skall brandförsäkras till motsvarande belopp.

Lån skall vara ränte- och amorteringsfritt, så länge låntagaren innehar

fast anställning som arbetare vid domänverket och fullgör sina skyldigheter

enligt anställningsavtalet. Alltefter storleken av dagsverksskyldigheten skall

lånesumman vid slutet av varje anställningsår nedskrivas med visst belopp

i enlighet med följande uppställning.

Årligt avskrivningsbelopp vid en åtagen arbetsskyldighet av följande antal arbetsdagar per

anställningsår

50—99 100-124 125—149 150—174 175—199 200—224 225—249 minst 250

150 200 250 300 350 400 450 500 kr

I det i uppställningen angivna antalet arbetsdagar inräknas ej semester

eller annan ledighet från arbetet.

Om av anledning, varöver låntagaren icke råder, under något anställningsår

antalet åtagna arbetsdagar icke fullgöres, skall lånet likväl avskrivas med

det belopp, som svarar mot nämnda antal. Såsom giltigt förfall skall anses

force majeure, vartill räknas bland annat av huvudorganisation anbefalld

strejk eller lockout, samt yrkesskada och sjukdom för en tid intill ett år

— vid olycksfall utom arbete i domänverkets tjänst dock först efter särskild

prövning -— samt militärtjänstgöring, som icke är att hänföra till första

tjänstgöring. Föreligger icke något dylikt förfall, skall avskrivning icke

ske. Lån må icke beviljas till högre belopp än att det kan avskrivas före

utgången av det år, under vilket låntagaren uppnår pensionsålder eller av

annan anledning kan förmodas lämna sin anställning. Upphör anställningen,

innan lånet tillfullo avskrivits, förfaller resterande del av lånet till

betalning sex månader efter upphörandet, såvida ej särskild överenskommelse

träffas mellan domänverket och låntagaren om avbetalning under viss

period från anställningens upphörande. För fullgörandet av sådan överenskommelse

skall låntagaren ställa borgen eller annan säkerhet, som domänverket

kan godtaga. Därest anställningen upphör på grund av låntagarens

dödsfall eller långvariga sjukdom, skall efter särskild prövning resterande

del av skulden kunna avskrivas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj.ts proposition nr H3

o Under vissa förutsättningar föreslås domänverket skola få rätt att uppsäga

lånet till betalning helt eller delvis, nämligen om låntagaren genom oriktig

uPPgift föranlett lånets beviljande eller utan giltigt förfall underlåtit att

fullgöra sitt arbetsatagande, försummat att erlägga försäkringsavgift eller

eljest åsidosatt för försäkringens giltighet stadgade villkor eller om eljest

sådana förhållanden inträffar, att låntagaren med hänsyn till det med lånet

avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.

Tidpunkten för återbetalningen skall bestämmas av över jägmästaren.

Slutligen föreslås, att lantagare skall senast två år efter lånets beviljande

meddela vederbörande jägmästare på vad sätt lånet utnyttjats samt, på

anfordran, styrka att det använts på föreskrivet sätt.

Ansökan om lån skall ställas till överjägmästaren men ingivas till jägmästaren

i det revir, vid vilket lånesökanden är anställd. På överjägmästaren

skall ankomma att avgöra, om lån skall beviljas ävensom att fastställa

lånebeloppet. Beträffande bostadslån bör samråd äga rum med länsbostadsnämnden

och lantbruksnämnden. Fråga, varom enighet därvid icke kan nås,

skall hänskjutas till domänstyrelsen för avgörande i samråd med bostadsstyrelsen

och lantbruksstyrelsen.

Vid avgörandet av låneansökning skall enligt förslaget särskilt beaktas

revirets behov av arbetskraft samt lämpligheten av att sökanden erhåller

bidrag för att lösa sin bostadsfråga på det sätt, som angives i ansökningen.

Vid långivningen skall noggrant tillses, att endast lämpliga arbetare erhåller

lån. Sökandes ekonomiska ställning skall icke vara avgörande för

möjligheten att få sådant.

Medelsbehovet. Domänstyrelsen väntar, att ett stort antal arbetare, som

ämnar taga fast anställning hos domänverket, kommer att omedelbart ansöka

om lån, därest dessa utlämnas på ungefär samma villkor, som tillämpas

av de större skogsbolagen. Att avbryta långivningen efter endast en kort

tid kan enligt styrelsen få mycket besvärliga följder för arbetaranställningen

i verket. Låneverksamheten måste därför bedrivas i sådan omfattning,

att verket inom några år har i huvudsak kunnat fylla sitt behov av fast arbetskraft.

Därefter bör verksamheten endast syfta till att komplettera den fasta

skogsarbetarstammen. På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen,

att lån under år 1955 må beviljas intill ett belopp av 3 000 000 kronor.

Yttrandena

Av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över domänstyrelsens

förslag, tillstyrker flertalet i princip den föreslagna långivningen

eller lämnar densamma utan väsentlig erinran. Helt avstvrkande yttrande

har statskontoret avgivit. Ämbetsverket framhåller, att det icke funnit anledning

att frångå sin tidigare intagna ståndpunkt i frågan, enligt vilken

starka betänkligheter av principiell art möter mot den tilltänkta långivning
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 143

en, som skulle komma att utgöra en direkt komplettering av den redan

förefintliga långivningen på förevarande område (egnahemslån och statliga

bosättningslån). Vidare avstyrker fullmäktige i riksbanken, som upptagit

endast bosättningslånen till behandling, att det vid sidan av den statliga bosättningslåneverksamhet,

som omhänderhas av riksbanken, skulle tillkomma

en särskild form av bosättningslån för domänverkets skogsarbetare.

Dylika lån skulle enligt fullmäktige innebära en förtäckt löneökning för en

del av de anställda. Att tillämpa de båda typerna av bosättningslån vid sidan

av varandra anser fullmäktige icke kunna ifrågakomma. Om förslaget i

den delen bifölles, måste konsekvensen bli, att skogsarbetare, som erhållit

bosättningslån från domänverket, icke skulle kunna erhålla vanligt statligt

bosättningslån. Om han redan erhållit sistnämnda slags lån, skulle det tillses,

att den de! av lånet från domänverket, som avsåg bosättning, i första

hand skulle användas för återbetalning till riksbanken av det först erhållna

lånet.

Beträffande det av jordbruksutskottet berörda spörsmålet, huruvida den

ifrågasatta långivningen skulle komma att påverka omfattningen av kronotorparnas

arbetsåtaganden, anser statskontoret, att man

icke torde kunna bortse från att så blir fallet. Ämbetsverket anmärker vidare,

att det i domänstyrelsens framställning icke redogjorts för de följder ett bifall

till förslaget skulle medföra för de 1 200 fast anställda arbetare, som ej

är kronotorpare eller skogsjordbrukare.

Nu berörda frågor behandlas utförligare av 1948 års kronolägenhetsutredning,

som framhåller, att den är medveten om att det kan vara av intresse

för domänstyrelsen att, i syfte att på lång sikt trygga tillgången på arbetskraft,

kunna erbjuda skogsarbetare bidrag till uppförande av egnahem och

att ett sådant system även skulle ställa sig billigare för domänverket än de

hittillsvarande upplåtelserna av kronotorp eller liknande lägenheter och

sannolikt i många fall vara att förorda ur domänverkets synpunkter. Utredningen

anser emellertid, att en jämförelse mellan de bada systemen bör

göras ej enbart med hänsyn till domänverkets intressen. Ur allmänna bosättnings-

och bebyggelsesynpunkter kan olika synpunkter läggas på dessa frågor

utan att något generellt förord kan givas åt det ena eller andra systemet.

Valet torde få göras efter en avvägning mellan de synpunkter, som gör sig

gällande under olika förhållanden, varvid det ej minst kan bli den enskilde

skogsarbetarens syn på saken, som påverkar valet. Utredningen anför vidare.

Det är särskilt två faktorer, som kan göra en skogsarbetare benägen att

föredraga alternativet med kronotorp framför egnahem. Dels kan han och

hustrun ha intresse av att sköta ett mindre jordbruk vid sidan av mannens

skogsarbete. Sålunda kan det ligga nära till hands för hustrun att på detta

sätt bidraga till familjens försörjning, så mycket mer som hennes arbete

underlättas genom elektrifiering, vatten och avlopp och annan mekanisering.

Dels ger jordbruket en viss garanti för försörjning även vid tider av brist

på arbetstillfällen — de må vara föranledda av minskade avsättningsmöjligheter

eller av en naturlig växling i fråga om skogsarbetets bedrivande — och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 143

likaledes vid sjukdom för mannen, eljest minskad arbetsförmåga o. dyl. Erfarenheterna

av senare års brist på arbetskraft bör ej leda till att man bortser

från att det på nytt kan inträda en situation av köparens marknad i fråga

om arbetskraft. Den, som då är bunden vid ett eget hem på en ort med

odifferentierat näringsliv, kan komma i ett särskilt utsatt läge. I detta sammanhang

vill utredningen fästa uppmärksamheten på att, även i fall då anställning

sker för sa pass lång tid som tio år, risk finnes för arbetaren att

efter denna tid stå utan arbete, särskilt om det då råder lågkonjunktur eller

han lämnat sina mest arbetsföra år bakom sig.

Utredningen framhåller därjämte, att det ansvar, som domänverket bör

ha gentemot årsanställda arbetare, ej bör undanskymma, att arbete också

måste beredas innehavare av kronolägenheter av olika »lag. Årsanställning

och därmed förknippad hjälp till bostadsanskaffning bör under inga förhållanden

få gå ut över arbetstillfällena för lägenhetshavare. Huruvida det är

behövligt att med tanke härpå, såsom domänstyrelsen ifrågasatt, generellt

för hela revir bestämma, om årsanställning skail förekomma eller ej, säger

sig utredningen ha svårt att bedöma. Utredningen fäster i detta sammanhang

uppmärksamheten på att det vid sidan av kronans lägenheter även

finnes andra mindre jordbruk, vilkas ägare för sin försörjning är beroende

av arbete inom storskogsbruket, samt framhåller, att icke heller i andra avseenden

än i fråga om arbetstillfällen domänverkets intresse för egnahemsanskaffning

åt årsanställda bör få leda till att innehavare av kronolägenheter

blir sämre tillgodosedda, exempelvis då det gäller förbättring av byggnadsbeståndet

på kronolägenheterna, det må gälla kronotorp eller äldre lägenheter.

Utredningen säger sig emellertid med vad nu anförts icke ha velat nedvärdera

betydelsen av att domänverket, liksom överhuvudtaget storskogsbruket,

strävar efter att trygga och rationalisera arbetsförhållandena på

landsbygden och att på detta sätt medverka till befolkningens trivsel. Emellertid

framhålles, att låneverksamheten kommer att ställa domänverket inför

svåra avvägningsfrågor icke blott ur skogs- och arbetskraftssynpunkter

utan även med hänsyn till bosättnings- och jordbruksspörsmål samt sociala

synpunkter. Utredningen understryker därför vikten av att verket samarbetar

med kommunala och andra lokala organ samt ifrågasätter, om icke

verkets organisation i mån av behov bör kompletteras med hänsyn härtill.

Utredningen tillägger, att man, även om man räknar med att domänverket

skall vara berett att också i tider med avsättningssvårigheter sysselsätta

både kronotorpare, andra av skogsarbete beroende jordbrukare och årsanställda

arbetare — och för de senare även förlänga utgående anställningsavtal

— vid förläggningen av egnahemmen bör iakttaga, att möjligheter icke

alldeles saknas för ägarna att erhålla annan sysselsättning.

Av de tillstyrkande remissinstanserna framhåller arbetsmarknadsstyrelsen,

att det från arbetsmarknadspolitisk synpunkt är angeläget att åstadkomma

största möjliga stabilitet på skogsbrukets arbetsmarknad och att en

sådan utveckling främjas av att arbetskraften i ökad utsträckning erhåller

fast anställning. Emellertid har det i många fall visat sig vara svårt att till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr H3

godose behovet av fast anställd arbetskraft. För att domänverket skall kunna

hävda sig i konkurrensen om arbetskraften, är det därför enligt arbetsmarknadsstyrelsen

angeläget, att verket liksom många företag inom det

enskilda storskogsbruket kan erbjuda sina fasta arbetare bostadslån och bosättningslån.

Liknande synpunkter lägger lantbruksstyrelsen och riksräkenskapsverket

till grund för sina tillstyrkanden. Bostadsstyrelsen framhåller,

att den remitterade framställningen tillkommit under samråd med bostadsstyrelsen

och att den icke har något att tillägga utan tillstyrker förslaget.

Statens avtalsnämnd förklarar sig icke ha något att erinra mot bifall till

framställningen under förutsättning, att anställningsavtalen för arbetarna

i stort sett icke innehåller för domänverket mer tyngande bestämmelser än

de, som förekommer i de enskilda skogsbolagens motsvarande formulär samt

att vad i avtalen stadgas angående pensionsrätt och om tillgodoräknande av

anställning för pension överensstämmer med gällande bestämmelser. Svenska

skogs- och flottningsarbetareförbundet framhåller, att om domänstyrelsen

skall få tillfälle att till verket knyta den fasta arbetskraft, som numera allmänt

anses nödig för ett rationellt skogsbruks bedrivande, bör den erhålla

samma möjligheter som de enskilda bolagen att lämna vissa bostadsförmåner

åt sina arbetare. Förbundet tillägger, att åtgärderna enligt dess mening

icke kommer att försämra kronotorpares och kolonisters hittillsvarande

ställning.

Mot de av domänstyrelsen föreslagna riktlinjerna för långivningen

har en del remissinstanser gjort vissa erinringar. Sålunda ifrågasätter

arbetsmarknadsstyrelsen, om det är lämpligt att kräva personligt anställningsavtal

med de fast anställda skogsarbetarna. Erfarenheterna av personliga

anställningsavtal har nämligen inom det enskilda skogsbruket icke

varit enbart positiva. Rekryteringen av fasta skogsarbetare har sålunda i

vissa fall försvårats på grund av ovilja mot personliga kontrakt, och flera

enskilda skogsföretag ger fast anställning utan att personligt avtal upprättas.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsen bör det vara tillräckligt, att de villkor,

som förknippas med lånen, preciseras i lånehandlingen.

Wi8 års kronolägenhetsutredning säger sig ej ha kunnat utläsa, huruvida

lån även skall kunna lämnas till bostad på jordbrukslägenhet, om ägaren

åtager sig förutsatt antal arbetsdagar, eller till övertagande av äldre bostadshus,

samt påpekar, att det ej heller synes framgå, huruvida storleken av

lån skall påverkas av omfattningen av den arbetsskyldighet, vederbörande

påtager sig. Utredningen har framhållit, att den särskilt uppmärksammat,

att lån skall kunna förklaras vara förfallet till omedelbar betalning, om låntagaren

utan giltigt förfall icke fullgör sitt arbetsåtagande, samt att låntagare,

som önskar sälja sin fastighet, har att hembjuda domänverket denna

för en summa som av annan bjudes.

Statskontoret har — därest låneverksamheten skulle komma till stånd —

funnit anledning till ett flertal ändringsförslag och påpekanden. Sålunda

framhåller ämbetsverket att i anslutning till bestämmelserna i semesterlagen

om det antal dagar för kalendermånad, under vilka arbete skall ha utförts

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 143

för arbetsgivarens räkning (7 §), minst 175 dagsverken för anställningsår

synes böra uppställas som förutsättning för lånens erhållande. Ämbetsverket

påpekar, att den omständigheten, att icke mindre än tre centrala ämbetsverk

kan komma att handlägga lånefrågorna, är ägnad att tynga bestyret

med låneverksamheten.

Statskontoret håller vidare före att säkerhet för lånen i regel bör krävas

samt att dessa bör förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot,

vilken fastställes av Kungl. Maj:t (jfr 7 § kung. 1946:570 om statliga

bosättningslån). I detta sammanhang förordar statskontoret, att lånen i sin

helhet skall erhålla formen av bostadslån, dock med medgivande för låntagare

att av lånebeloppet disponera visst belopp för bosättning eller komplettering

av hemmens inredning. Detta skulle möjliggöra, att den ställda

säkerheten, som väl i de flesta fall torde utgöras av fastighetsinteckningar,

skulle komma att omfatta hela lånesumman. Särskild bestämmelse rörande

brandförsäkring av inventarier, förvärvade med hjälp av bostadslån, erfordras

icke i så fall. Ämbetsverket påpekar vidare, att föreskrifterna att låntagaren

skall vara befriad från skyldighet att återbetala lånfångna medel, så

länge han är anställd som fast arbetare vid domänverket och fullgör sina

skyldigheter, icke synes stå i god överensstämmelse med stadgandet om

nedskrivning av lånesumman. Lämpligare synes vara, att låntagaren befrias

från skyldighet att återbetala resterande del av lånet så länge anställningsavtalet

varar. Vidare fästes uppmärksamheten på att de föreslagna årliga

avskrivningsbeloppen torde vara att hänföra till sådan inkomst, för vilken

inkomstskatt i vanlig ordning skall erläggas.

Statskontoret ifrågasätter därjämte, om av huvudorganisationen anbefalld

strejk bör betraktas såsom giltigt förfall. Statskontoret säger sig också utgå

ifrån att med bestämmelsen om att såsom giltigt förfall skall räknas yrkesskada

och sjukdom för en tid intill ett år avsetts den sammanlagda tidslängden

under hela låneperioden, varför en komplettering av bestämmelsen

bör ske.

Den tid av två år, inom vilken låntagaren är skyldig att redovisa hur lånet

använts, bör enligt ämbetsverket uppenbarligen förkortas. Slutligen framhålles,

att vid indrivning av ett lån jämväl kostnaderna för lånets indrivning

bör ersättas av låntagaren.

Medelsbehovet har berörts av ett par remissinstanser. Statskontoret

framhåller sålunda, att ämbetsverket svårligen kan föreställa sig, att det med

rådande knapphet på arbetskraft och material är möjligt igångsätta enskilt

bostadsbyggande inom skogsbruket i sådan utsträckning, att en medelsanvisning

av den storlek domänstyrelsen föreslagit kan vara påkallad. I likhet

med vad som yrkats i motionerna vid föregående års riksdag anser statskontoret

att tills vidare ett belopp av högst 500 000 kronor bör ställas till förfogande

för ändamålet. Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet säger

sig däremot anse, att 500 000 kronor för kommande budgetår icke är tillfyllest

för att med hänsyn till verkets storleksordning såsom skogsarbetsgivare

kunna på ett effektivt sätt lösa de fasta skogsarbetarnas bostadsfråga. För
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr tt3

bundet tillstyrker därför, att det av domänstyrelsen föreslagna beloppet,

3 000 000 kronor, skall ställas till förfogande för ändamålet.

Riksräkenskapsverket har i yttrande den 27 oktober 1954 framhållit, att

det — när det av domäntyrelsen begärda bemyndigandet lämnas — bör

förklaras, att lånen skall utbetalas med anlitande av domänverkets driftsinkomster,

varigenom de kommer att till hela sitt belopp omedelbart avskrivas.

En sådan åtgärd är motiverad med hänsyn till att lånen som regel

icke skall återbetalas. Om så anses erforderligt för kontrollen och för bevakningen

av belopp, som skall återbetalas, kan lånen likväl enligt riksräkenskapsverket

upptagas bland domänverkets tillgångar genom att de utbetalade

beloppen omföringsvis belastas ett lånekonto och gottskrives ett avskrivningskonto.

Departementschefen

Såsom framgår av det anförda har domänstyrelsen hemställt om bemyndigande

att bevilja fast anställda arbetare bostadslån och bosättningslån.

Syftet härmed är, att styrelsen skall beredas bättre möjligheter att trygga

sitt behov av stadigvarande arbetskraft.

Den av styrelsen väckta frågan har behandlats redan i tidigare sammanhang.

Sålunda anförde riksdagens jordbruksutskott vid 1954 års riksdag

(JoU 46), att det var synnerligen angeläget, att domänverket fick möjlighet

att i konkurrens med det enskilda storskogsbruket ordna sitt arbetskraftsproblem.

Emellertid förelåg enligt utskottet flera omständigheter, som borde

närmare undersökas, innan åtgärder av den utav styrelsen angivna innebörden

övervägdes. Därvid nämndes särskilt, att garantier borde föreligga

för att den ifrågasatta låneverksamheten icke skulle försätta kronotorparna

i sämre läge. Vidare borde klarläggas, att verksamheten icke föregrep den

pågående utredningen rörande de statliga företagsformerna liksom även

vilka verkningar den kunde få för bostadsplaneringen på landsbygden.

Den utredning, som ligger till grund för domänstyrelsens nu framlagda

förslag, ger vid handen att av domänverkets cirka 3 700 fast anställda arbetare

omkring 900 utgöres av kronotorpare och i runt tal 1 600 av innehavare

utav skogsjordbruk. Emellertid har verket behov av att avsevärt öka

sin starn av fast arbetskraft. Systemet med upplåtelse av kronotorp och

skogsjordbruk anses icke vara tillfyllest och utgör dessutom en relativt kostsam

form för anskaffande av sådan arbetskraft. Vid planläggningen av

arbetskraftsförsörjningen för framtiden har styrelsen dock räknat med att

detta system skall bestå. För sådana revir eller delar av revir, inom vilka

det erforderliga behovet av arbetskraft kan fyllas med anlitande av nu befintliga

torp, odlingslägenheter och kolonat, kommer således den avsedda

låneverksamheten att sakna betydelse. Dessa har därför icke medtagits vid

planläggningen. Kronotorparnas och skogsjordbrukarnas ställning avses således

icke skola röna inverkan av nämnda verksamhet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr H3

Vid nu angivna förhållanden torde hänsyn till innehavarna av kronotorp

och skogsjordbruk icke i och för sig böra lägga hinder i vägen för en

begränsad låneverksamhet. Ej heller synes sambandet med bostadsbebyggelsen

på landsbygden medföra svårigheter, eftersom det enligt förslaget förutsättes,

att vid lånens utlämnande samråd skall ske med bostads- och lantbruksnämnderna.

Det må härvid för övrigt erinras om att förslaget tillkommit

i samverkan med bostadsstyrelsen. Något föregripande av resultatet

utav den pågående utredningen om de statliga företagsformerna torde låneverksamheten

icke heller innebära.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig kunna förorda, att

styrelsen erhåller möjlighet att liksom de större skogsbolagen trygga sitt

behov av fast anställd arbetskraft genom utlämnande av lån för bostadsändamål.

Jag vill emellertid därvid understryka vikten av att, såsom styrelsen

uttalat, arbetskraftsbehovet i första hand fylles med anlitande av kronotorpare,

skogsjordbrukare och därmed jämställda.

Beträffande den närmare utformningen av låneverksamheten kan jag icke

tillstyrka, att bosättningslån skall kunna beviljas. Endast bostadslån bör

alltså få lämnas. Sådant lån bör, såsom domänstyrelsen föreslagit, utgå med

högst 4 000 kronor samt löpa utan ränta. Däremot anser jag i motsats till

styrelsen, att säkerhet i form av inteckning regelmässigt skall krävas, dock

att Kungl. Maj :t bör äga rätt att medgiva undantag härifrån.

Eftersom lånen skall tjäna till att trygga domänverkets behov av fast

anställd arbetskraft, är det angeläget, att arbetsåtagandena blir av sådan

omfattning, att det avsedda syftet nås. Ur denna synpunkt torde det föreslagna

minimiåtagandet — 50 dagsverken per anställningsår — knappast

kunna anses tillräckligt. För min del finner jag mig därför böra föreslå, att

ett minimiåtagande av 100 dagsverken per anställningsår skall krävas. Jag

utgår vidare ifrån att det årliga antalet dagsverken normalt kommer att ligga

högre än angivna minimum.

Mot de föreslagna normerna för avskrivning av lånen har jag ingen annan

erinran än vad som följer av vad jag nyss anförde beträffande vilket arbetsåtagande

som minst bör fordras. Avskrivning bör alltså ske med 200 kronor

årligen vid ett arbetsåtagande av 100—124 dagar per anställningsår upp till

500 kronor vid minst 250 dagar årligen.

I övrigt torde det få ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, på domänstyrelsen att meddela närmare bestämmelser angående

låneverksamheten.

Vad slutligen angår frågan om låneverksamhetens omfattning, kan jag

med hänsyn till nödvändigheten att i nuvarande läge begränsa investeringsverksamheten

icke tillstyrka, att medel skall ställas till förfogande i den

utsträckning, domänstyrelsen begärt. Därvid bör enligt min mening även

beaktas, att en alltför vidsträckt långivning skulle kunna få en ogynnsam

inverkan på kronotorparnas och skogsjordbrukarnas arbetsmöjligheter. Detta

bör, såsom jag redan förut understrukit, givetvis undvikas. Med hänsyn till

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr H3

det anförda har jag funnit mig böra stanna vid att föreslå, att högst 1 000 000

kronor skall under år 1955 få disponeras för ändamålet. Såsom riksräkentskapsverket

framhållit bör därvid anlitas domänverkets driftsinkomster.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att medgiva, att av domänverkets driftsinkomster må under

år 1955 disponeras ett belopp av högst 1 000 000 kronor för

bostadslån till fast anställda skogsarbetare i enlighet med de

grunder, som angivits i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson

550570. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1955:21 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bostadslån till domänverkets fast anställda arbetare. s. 1 i texten