Sök i Ratio Lex

Angående införande av ett andra program i den svenska rundradion samt anslagsbehovet för rundradioanläggningar under budgetåret 1955/56, m. m

1955-02-25 · 71 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 70 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:146, Angående införande av ett andra program i den svenska rundradion samt anslagsbehovet för rundradioanläggningar under budgetåret 1955/56, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 är 1955

1

Nr 146

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående införande

av ett andra program i den svenska rundradion samt

anslagsbehovet för rundradioanläggningar under budgetåret

1955/56, m. m.; given Stockholms slott den 25

februari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen, som grundar sig på dubbelprogramutredningens betänkande

angående förutsättningarna för införande av dubbelprogram i den

svenska rundradion, föreslås, att sändningar av ett andra radioprogram

påbörjas omkring årsskiftet 1955/56 och att sändningstiden successivt utbygges

under en fyraårsperiod. För distributionen av det nya programmet

bör frekvensmodulerad ultrakortvåg (FM) utnyttjas för de delar av landet,

som f. n. har goda mottagningsförhållanden för riksprogrammet. För landet

i övrigt, där det gäller att jämväl förbättra möjligheterna att lyssna på nuvarande

program, bör utbyggnaden av distributionsnätet inriktas på högfrekvent

trådradio. Kostnaderna för utbyggnaden beräknas till totalt 60

å 65 milj. kr., vartill kommer ca 22 milj. kr. för modernisering av de nuvarande

lång- och mellanvågsstationerna samt ca 35 milj. kr. för radiohusen

i Stockholm och Göteborg. För att finansiera de ökade investeringarna

för rundradioverksamheten, förutsättes, att licensavgiften höjes

med 5 kr. fr. o. in. ingången av år 1956. Medelsbchovet för nästa budgetår

beräknas till 10 milj. kr.

Vidare föreslås i propositionen, att medel anvisas för nästa budgetår

till inköp av mark för radiohuset i Göteborg.

1 _—337 os Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 146

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Utdrag av protokollet över kommunikationsår enden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström,

Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

Vid min anmälan i årets statsverksproposition av anslagsbehovet för

rundradioanläggningar under budgetåret 1955/56 (Bil. 27, s. 52) föreslog

jag, att i avvaktan på att resultaten av dubbelprogramutredningens undersökningar

redovisades, anslaget skulle preliminärt beräknas till 10 milj.

kr. Jag förordade vidare (Bil. 27, s. 131), att för inköp av mark för radiohuset

i Göteborg preliminärt skulle beräknas ett anslag av 800 000 kr.

Sedan dubbelprogramutredningen nu framlagt sina förslag och avtal rörande

markförvärvet nu föreligger, anhåller jag att på nytt få taga upp dessa

frågor till behandling.

Iso

De programmässiga och tekniska förutsättningarna för införandet av

flera samtidiga program i den svenska rundradion behandlades av 1947

års riksdag (prop. 1947:41, SU 51, Rslcr. 117) med anledning av 1943 års

rundradioutrednings betänkande (SOU 1946: 1). Det kan vara skäl att

inledningsvis i korthet redogöra för de synpunkter, som då lades på förevarande

spörsmål. Redogörelsen kan begränsas till de distributionstekniska

och ekonomiska synpunkterna, särskilt som riksdagen icke framförde

någon erinran mot dåvarande departementschefens uttalande, att radioprogrammens

detaljutformning självklart borde åvila den ansvariga programledningen.

Rundradioutredningen konstaterade bl. a., att de önskemål, som förefanns

beträffande programverksamheten, och svårigheterna att framför allt

under bästa programtid kunna tillgodose dessa önskemål, automatiskt ledde

tanken till flera samtidiga program. Då utvecklingen såväl utomlands som

här hemma klart pekade i denna riktning, ansåg sig utredningen för sin

del böra tillstyrka, att åtgärder vidtoges för att möjliggöra flera samtidiga

program.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

3

Den tekniska lösningen av problemet vore en utbyggnad av ett högfrekvent

trådradionät via telefonledningarna. En sådan utbyggnad utgjorde

vidare en viktig åtgärd för att bereda bättre mottagningsförhållanden för

det stora antal rundradioabonnenter, vilka icke kunde avlyssna trådlös

sändning tillfredsställande. Utbyggnaden för dessa båda ändamål — flera

samtidiga program och bättre lyssningsmöjligheter för missgynnade

abonnenter — borde bedrivas jämsides.

Vid full utbyggnad av trådradionätet räknade utredningen med cirka

7 000 timmars programtid över trådradiostationerna, fördelade på tre program.

Denna programtid motsvarade en sändningstid av cirka 4 400 timmar.

De trådlösa sändarna skulle bibehållas och över dem skulle ett av

trådradioprogrammen utsändas under 4 000 timmar årligen.

Rundradiorörelsen borde vara självförsörjande, och den grundläggande

inkomsten skulle liksom dittills utgöras av licensmedel. För den totala utbyggnaden

räknade utredningen med eu tj.uguårsperiod med början under

budgetåret 1946/47. Den för varje budgetår under perioden erforderliga

kapitalinvesteringen uppskattades till i runt tal 10 milj. kr. Ett år efter det

utbyggnaden av trådradionätet igångsatts borde licensavgiften höjas till

15 kr.

Dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet fann i likhet med

rundradioutredningen, att utvecklingen klart pekade hän mot flera samtidiga

program. Enligt hans mening talade sannolikheten för, att lösningen

av detta problem, såvitt då kunde bedömas, låg i en utbyggnad av

ett högfrekvent trådradionät med utnyttjande av telefonledningarna. Med

hänsyn till läget beträffande tillgången på arbetskraft och material med

därav följande återverkningar på investeringspolitiken borde dock utbyggnaden

för flera program tills vidare uppskjutas. Under tiden borde

utvecklingen på rundradioteknikens område följas med uppmärksamhet.

Departementschefen ansåg vidare, att utbyggnaden av trådradionätet för de

lyssnare, som icke kunde avlyssna trådlös sändning tillfredsställande, borde

fullföljas i snabbast möjliga takt. Såsom rundradioutredningen föreslagit,

borde rundradiorörelsen vara självförsörjande, varvid den grundläggande

inkomsten alltjämt skulle vara licensmedel. Frågan om licensavgiftens höjning

borde emellertid framdeles upptagas efter förslag från telestyrelsen.

Riksdagen anförde bl. a., alt det problem, som i dåvarande situation tilldrog

sig den största uppmärksamheten, var flerprogramfrågan. Liksom utredningen

och departementschefen ansåg riksdagen, att den fortsatta planeringen

för rundradion i vårt land borde inriktas på en övergång till liera

samtidiga program. Riksdagen hade funnit övervägande skäl tala för att

den tekniska lösningen av detta problem för vårt vidkommande skedde

genom att ett högfrekvent trådradionät utbyggdes i enlighet med utredningens

förslag. Denna ståndpunkt skulle dock icke utesluta möjligheten

av att, i avvaktan på alt utbyggnaden av trådradionätet för att möjliggöra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:Is proposition nr H6 år 1955

flera samtidiga program kunde påbörjas, även andra metoder för lösning

av flerprogramfrågan upptogs till prövning, därest den fortsatta tekniska

utvecklingen skulle komma att påvisa sådana. Skulle så icke bli fallet,

borde utbyggnaden av trådradionätet för flera program påbörjas så snart

tillgången på material och arbetskraft medgav detta. Under tiden borde

utbyggnaden av trådradion för dem som icke kunde tillfredsställande avlyssna

trådlös sändning fulllöljas i den utsträckning, som omständigheterna

medgav.

Rundradiorörelsen borde även enligt riksdagens mening vara självförsörjande.

Såsom i propositionen framhållits, måste man utgå från, att den

dåvarande licensavgiften förr eller senare icke komme att täcka de med

rundradiorörelsen förenade utgifterna. Detta berodde framför allt på de

ökade utgifter, som föranleddes av rundradions tekniska utbyggnad.

Dessa utgifter vore av beskaffenhet att beslutas av riksdagen. Till utgiftssidan

hörde emellertid även kostnaderna för programverksamheten. Dessa

utgifter ankom det på Kungl. Maj:t att besluta. Någon ändring av det sätt,

på vilket utgifterna beslutades, ifrågasatte riksdagen visserligen icke, men

riksdagen ansåg dock i anslutning till de yrkanden, som motionsvis framförts,

att frågan om licensavgiftens storlek borde underställas riksdagens

prövning, när den tidpunkt närmade sig då licensavgiften måste höjas.

I gemensam skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den

18 september 1952 framförde telestyrelsen och AB Radiotjänst vissa synpunkter

på frågan om införande av mer än ett program i den svenska rundradion.

Under hänvisning till bl. a. vad som anförts i frågan i rundradioutredningens

betänkande och vid riksdagsbehandlingen av detta konstaterades,

att det existerande riksprogrammet icke gjorde det möjligt att

tillmötesgå många av de anspråk, som senare tiders lyssnare rättvisligen

kunde framställa. Kravet på en snar utvidgning av programverksamheten

befanns därför icke längre kunna tillbakavisas. Tekniken hade under tiden

efter det betänkandet framlades väsentligt utvecklats både på mottagar- och

sändarsidan. För en rationell planering av rundradionätets utbyggnad på

längre sikt ansågs en utredning av de tekniska förutsättningarna för flera

program nödvändig. Möjligheten att nedbringa kostnaderna härför genom

en kombination med utbyggnaden av ett blivande televisionsnät borde därvid

särskilt undersökas. Det vore självfallet nödvändigt att med särskild

omsorg bedöma de påräkneliga kostnaderna för den ifrågasatta utökningen

av rundradioverksamheten.

Telestyrelsen och Radiotjänst förklarade sig beredda att själva svara för

utredningsarbetet, som dock lämpligen ansågs böra utföras under medverkan

av en därtill förordnad opartisk ordförande. Kungl. Maj :t biföll

förslaget och uppdrog genom beslut den 31 oktober 1952 åt f. d. regeringsrådet

II. Fransen att vara ordförande för den gemensamma utredningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

5

rörande de programmässiga, tekniska och ekonomiska förutsättningarna

för införande av ett dubbelprogram i rundradion.

De arbetsgrupper inom telestyrelsen och Radiotjänst, som inom företagen

svarat för utredningen, har letts inom telestyrelsen av överingenjören

E. Esping och inom Radiotjänst av direktören E. Mattsson. Utredningen,

för vilken antagits benämningen dubbelprogramutredningen, framlade

sitt betänkande den 20 januari 1955. I detta bär Radiotjänst svarat för

det avsnitt, som rör programproduktionens utbyggnad, och telestyrelsen

för avsnittet om de distributionstekniska förutsättningarna för sändning

av flera program samt för sammanställningen av kostnadsberäkningarna.

Såväl försvarsintressena som radioindustrien har beretts tillfälle att redan

på utredningsstadiet framlägga sina synpunkter på distributionsfrågorna.

Detsamma gäller professorn i teleteknik vid Chalmers tekniska högskola

H. Wallman. I betänkandet har intagits en skrivelse från Svenska Radioindustriföreningen

med synpunkter på avvägningen mellan trådradio och

FM. Ordföranden har i ett särskilt avsnitt framlagt sina kommentarer till

utredningsmaterialet och sina förslag på grundval av detta. Samtidigt med

betänkandet bär en hemlig skrivelse överlämnats med redovisning av försvarets

synpunkter på ifrågavarande spörsmål.

Med hänsyn till utredningens uppläggning har det visat sig lämpligt att

inhämta utlåtanden över de framlagda förslagen från både telestyrelsen och

Radiotjänst liksom från försvarsstaben, Svenska Radioindustriföreningen

och professor Wallman. Utlåtanden hav därjämte infordrats från statskontoret

och riksräkenskapsverket.

Av utredningen och remissutlåtandena framgår i huvudsak följande.

DUBBELPROGRAMUTREDNINGEN

Radiotjänsts förslag till programverksamhetens utbyggnad

för flera program

1. Frogramproduktionen

Radiotjänst konstaterar, alt utvecklingen sedan år 1940, då rundradioutredningen

framlade sitt betänkande, ytterligare accentuerat behovet av

en väsentlig utbyggnad av radions sändningstider. Det är främst tre

huvudönskemål, som medverkat därtill. Utan ställningstagande till önskemålens

inbördes gradering kan dessa anges som ökat utrymme för samhälleliga

och allmänkulturella frågor, ökad kurs- och studieverksamhet samt

mer underhållning och lättillgänglig musik. Radiotjänst anser, att nytillkommande

programtimmar dels bär användas för en utbyggnad av det

nuvarande riksprogrammet och dels för uppbyggnad av ett andra program.

Den årliga sändningstiden omfattar f. n. cirka 5 100 timmar. Under

eu fyraårsperiod bör den ökas med 2 900 timmar, motsvarande 55 tim
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

mar per vecka. Av programtillskottet bör 10 veckotimmar ägnas åt att

fylla ut det nuvarande riksprogrammet måndagar—.fredagar mellan kl.

15.00 och 17.00. Dessa timmar måste nämligen betraktas som en mycket

god lyssningstid för stora grupper, varför utökningen bör komma till stånd

redan under första utbyggnadsåret.

Dubbelprogrammet föreslås starta med 20 timmar per vecka och med

sändningstider samtliga veckodagar mellan kl. 19.30 och 22.15. Under andra

året tillkommer 10 veckotimmar (söndagsmorgnar och söndagseftermiddagar),

tredje året 5 timmar (lördagseftermiddagar) och fjärde året 10 timmar

(måndagar—fredagar mellan kl. 17 och 19).

Beträffande kompositionen av programmen avvisar Radiotjänst eu

programfördelning av typerna lättare — tyngre och tal--musik och

anser, att båda programmen bör vara varierade men komponeras i ständig

relation till varandra på så sätt, att den enskilde lyssnaren får möjlighet

att vid varje tidpunkt välja mellan två programpunkter av såvitt möjligt

kontrasterande natur. Den, som t. ex. bara vill lyssna till inte alltför krävande

musik en hel kväll, kan därigenom beredas möjlighet att i stor utsträckning

få detta önskemål tillgodosett.

Under första utbyggnadsåret blir det andra programmet endast tillgängligt

för en begränsad del av lyssnarna. Det kan alltså då icke få påverka

det nuvarande riksprogrammets principiella uppbyggnad. Det bör

vidare inte dra alltför stora kostnader och bör därför till en början huvudsakligen

bestå av repriser ur riksprogrammet. Det torde emellertid vara

av största vakt, att man redan nu i viss och stigande omfattning sänder

förstklassiga nyproducerade inslag för att därigenom från början väcka

intresse för det nya programmet.

Under det tredje året har det andra programmet möjlighet att nå så

många lyssnare, att det under årets lopp bör få en allt självständigare

karaktär. Antalet nyproducerade inslag beräknas sålunda stiga. Under

fjärde året kan riksprogrammet och det andra programmet anpassas efter

varandra. Det stora problemet blir så småningom när och i vilken omfattning

man skall våga betrakta dem som jämställda i fråga om lyssnarkvantiteterna.

Sannolikt inträder detta någon gång efter fjärde årets slut. Vid

denna tidpunkt torde man ha samlat så mycket erfarenheter både av dubbelprogrammets

funktioner och verkan samt av televisionens ställning i publikens

medvetande, att man på allvar kan gripa sig an med frågan om

behovet av ett tredje radioprogram. Radiotjänst betraktar projektet med

ett tredje program på vissa tider av dygnet — närmast kvällarna — som

en ideallösning ur radions synpunkt men betonar, att televisionen just i

detta hänseende kan komma att göra frågan om ett tredje program mindre

aktuell. Läget är på längre sikt så svårt att överblicka, att en närmare

granskning av problemen med alla deras tekniska, ekonomiska och samhälleligt-kulturella

aspekter måste få anstå några år. Radiotjänst kommer

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

att uppmärksamt följa de närmaste årens utveckling för att i god tid framlägga

eventuella förslag i enlighet med vunna erfarenheter.

Radiotjänst framhåller i detta sammanhang, att vare sig man för distributionen

av programmen väljer ultrakortvågsprincipen eller en kombination

av ultrakortvåg och trådradio, så kommer man vid total teknisk utbyggnad

att ha dels en »enkelkanal» inom de nuvarande lång- och mellanvågsbanden

och dels en »dubbelkanal», erhållen genom anordningar för sändning på

enbart ultrakortvåg eller på ultrakortvåg och trådradio. Det blir då dubbelkanalen,

som kommer att tas i anspråk för dubbelprogrammet, eftersom

den kommer att bli tekniskt överlägsen enkelkanalen. I det läget

aktualiseras frågan, vad man skall sända på denna kvarvarande enkelkanal.

Under tider på dagen, då dubbelkanalen sänder ett gemensamt

»tvåspaltigt» program, bör man sända samma program även på enkelkanalen,

eftersom det alltjämt kommer att finnas ett visst behov av mottagning

på lång- och mellanvåg. När dubbelkanalen sänder två olika, samtidiga

program skulle man på enkelkanalen kunna sända ett tredje program,

som då antingen är ett »specialprogram» med kurser etc. eller också

ett program sammansatt av inslag, som tidigare utsänts i dubbelkanalerna.

Med hänsyn till att enkelkanalen i motsats till dubbelkanalen når utanför

landets gränser med sina sändningar, synes det riktigast att icke låta

enkelkanalen bli distributionsmediet för ett tredje program av undervisningskaraktär

utan i stället bli en sammanställning av program ur dubbelkanalens

inslag. De undervisande inslagen skall alltså placeras in i

dubbelkanalens båda »spalter».

2. Kostnader för programproduktionen

Radiotjänst har lämnat följande uppgifter rörande ökningen av årskostnaderna

för programproduktionen under en tioårsperiod.

Tabell 1. Beräknad ökning av årskostnaderna för programproduktionen

År

Ökning under året

Sammanlagd

årskostnad

riks-

programmet

andra

programmet

miljoner kronor

0

18,2

1

1,2

0,6

20,0

2

1,7

1,0

22,7

0,7

1,0

24,4

4

0,7

1,6

26,7

5

2,3

0,8

29,8

ti

0,7

2,1

82,6

7

0,7

—

33,3

8

0,7

—

34,0

9

0,5

—

34,5

10

0,2

—

34,7

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Beträffande årskostnaderna för riks programmet räknar Radiotjänst med

en automatiskt stigande bearbetningskostnad, uppskattad till cirka 0,7 milj.

kr. per år under vart och ett av de åtta första åren och med resp. 0,5 och

0. 2 milj. kr. under periodens två sista år. Den redan under första året planerade

utvidgningen av riksprogrammet (måndagar—fredagar kl. 15.00—

17.00) beräknas medföra en årlig merkostnad av 0,5 milj. kr. En utvidgad

aktualitetstjänst förutsättes fr. o. in. andra året kräva eu årlig

kostnad av l,o milj. kr. Av kostnadsökningen under femte året avser 1,6

milj. kr. lokalhyror för de planerade radiohusen i Stockholm och Göteborg,

vilka kostnadsberäknats till resp. 30,o och 5,5 milj. kr. Investeringarnas

storleksordning och framför allt deras tidsmässiga fördelning är dock svåra

att f. n. bedöma. Räknar man med en underhållskostnad av cirka 7 % för

de båda radiohusen (tomthyra ej inräknad) kommer man upp till nämnda

årskostnad av 1,6 milj. kr. Då radiohusen under alla förhållanden måste

byggas för att radioverksamheten skall kunna bedrivas effektivt, blir merkostnaden

för de utrymmen, som krävs för det andra programmet, relativt

obetydlig. Det saknas därför anledning att belasta detta med någon andel

av de ökade lokalkostnaderna.

Merkostnaderna för det andra programmet väntas under första året bli

begränsade till 0,6 milj. kr. Under vart och ett av de båda följande åren

beräknas programkostnaderna öka med l,o milj. kr. Under fjärde året

stiger kostnaderna med 1,6 milj. kr. Under femte och sjätte åren, då reprisinslagen

i andra programmet minskas till vad som nu är normalt för riksprogrammet

och det andra programmet får sin slutgiltiga karaktär, uppskattas

kostnadsökningarna till resp. 0,8 och 2,i milj. kr.

Årskostnaderna för båda programmen beräknas, såsom tabell 1 visar,

under tioårsperioden totalt komma att öka från nuvarande 18,2 till 34,7 milj.

kr., d. v. s. med 16,5 milj. kr. Av detta belopp faller 9,4 milj. kr. på riksprogrammet

och 7,i milj. kr. på andra programmet.

Telestyrelsens förslag till programdistributionens utbyggnad

för flera program.

1. Distributionsmöjligheter

Telestyrelsen har i sin utredning lämnat en ingående redogörelse för de

olika system såväl olika former av trådlös distribution som trådbunden

överföring — vilka numera kommer till användning vid sändning av

radioprogram. Ur redogörelsen må följande återges.

A. Trådlös distribution

Trådlös distribution kan ske inom fyra olika våglängdsband, vilka vart

och ett omfattar ett visst antal tillgängliga våglängder och som karakteri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr li6 år 1955

9

seras av olika egenskaper ur räckvidds- och störningssynpunkt. De fyra

banden är långvågs-, mellanvågs-, kortvågs- och ultrakortvågsbanden. Av

dessa är kortvågsbandet mindre lämpligt för sändning till mottagningsplatser

inom landets gränser och förbigås därför i det följande.

Lång- och mellanvåg. Den starka utvecklingen inom radiokommunikationernas

område har medfört en hård konkurrens om lämpliga sändningskanaler

i eterutrymmet för de olika slagen av kommunikationer. (Med en

sändningskanal förstår man ett avsnitt av det spektrum av radiofrekvenser,

som kan utnyttjas för kommunikation.) Redan några år efter rundradions

start var det uppenbart att det skulle bli svårt, för att inte säga

omöjligt, att inom lång- och mellanvågsbanden erhålla det antal sändningskanaler

för rundradiostationerna i världen, som var önskvärt

för en verkligt god rundradioservice. Rundradions företrädare har

vid alla internationella våglängdskonferenser arbetat för att skaffa

rundradion behövlig andel av frekvensspektrum, dock endast med

begränsad framgång. Vid den senaste konferensen, som hölls i Köpenhamn

1948, uppgjordes en plan för fördelning av sändningskanaler

inom den europeiska rundradioregionen, som omfattar Europa och Afrikas

nordkust. Planen anvisar kanaler för sammanlagt 415 stationer i 3a

länder.

Sverige är enligt köpenhamnsplanen väl tillgodosett med sändningskanaler.

Detta betyder emellertid inte på något sätt att antalet kanaler är tillräckligt

för att ge hela landet god försörjning med rundradio. De kanaler,

som planen anvisar, räcker endast till att täcka en tredjedel av landets yta

och till att ge goda mottagningsförhållanden åt högst två tredjedelar av

befolkningen.

Köpenhamnsplanen innebar långt ifrån lösningen av den europeiska

rundradions våglängdsproblem. Sedan planen uppgjordes, har därtill antalet

rundradiostationer i den europeiska regionen mer än fördubblats,

vilket medfört, att störningarna från nytillkomna radiostationer, som i

de flesta fall startats i strid med planen, förvärrat situationen, inte minst

i vårt land. Det är sålunda inte möjligt att inom lång- och mellanvågsbanden

öka antalet sändarstationer till sådant antal, att man därmed kan

bereda acceptabla mottagningsmöjligheter över hela landet för det nuvarande

riksprogrammet. Än mindre är det möjligt att lösa distributionsproblemet

för två samtidiga program på detta sätt. Det är inte heller möjligt

att avstå någon av våra nuvarande sändningskanaler för ett andra program

på ett begränsat antal platser utan att mottagningen av det nuvarande

riksprogrammet därigenom avsevärt försämras inom stora områden av

landet.

llltrakorlvåg. De ultrakorta vågornas egenskaper skiljer sig i många

avseenden från lång- och mellanvågornas. Deras egenskaper är i viss utsträckning

desamma som ljusvågornas. De har ringa genomträngningsför
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

KIRUNA

MALMBERGET *

GÄLLIVARE \

PORJU5

• J SKELLEFTEÅ

LYCKSEL

W m*''#.

JumeA

RSUND'' SOLLEFTEÅ ^

\\W//z. 2''/,, crabJ ornskOlosvik

STORLIEN

UNOSVALL

% ''T^iiiSMUOlKSVALL

? V^MOMEO

BOLLNÄS

SÖDERHAMN

GÄVLE

AN 58 RO

KRYLBO

SALA

UPPSALA

PSTAQ

TOCKMOLM

T AO ÄT--*rOgEB

YORRKOPING

NYNASHAMN

©WROUAli

HAITAN

TEBORG

VISSy

JÖNKÖPING

VÄXJÖ

HALMSTAD

KALMAR

KARLSKRONA

Område, som enligt Köpen*''

hamnsplanen skulle lackas av.

respektive rundradiosändare

På grund av överträdelser av.

planen täckes för narvarande

endast det inre. rutade området

Jtyföty Beräknod omfattninq av träd*

tys radionät 30.6.1955

Nuvarande Cjan -55) mottagningslörhåltanden T Sverige.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

måga, absorberas lätt av porösa ytor och reflekteras lätt mot hårda. I regel

fortplantas de rätlinjigt, men de kan avböjas mer eller mindre i atmosfären

beroende på fuktighetsförhållandena. En ultrakortvågsstations räckvidd är

mycket begränsad jämfört med en sändar stations inom lång- eller mellanvågsområdena.

Man kan för en ultrakortvågssändare — liksom för långoch

mellanvågssändare — tala om en primärzon och en sekundärzon.

Primärzonen begränsas vid ultrakortvågssändning av synranden sedd från

sändarantennens topp. Det är sålunda av största betydelse att sändarstationen

förläggs så högt som möjligt i förhållande till kringliggande område

som skall täckas. Om t. ex. sändarens antenn placeras 200 in över kringliggande

område blir primärzonens radie cirka 55 km. En fördubbling av

höjden ökar radien till cirka 80 km.

Vid en europeisk konferens i Stockholm 1952 utarbetades en plan för

fördelning av sändningskanaler för ultrakortvågsrundradio. Man enades

därvid om en plan för frekvensmodulerade rundradiostationer (FM).

Planen grupperar 2 000 rundradiostationer på 42 sändningskanaler inom

det nu aktuella frekvensbandet. Antalet stationer, som delar en sändningskanal,

blir i genomsnitt 50. Planen är med all sannolikhet mycket optimistisk,

och man måste nog räkna med störningar mellan stationerna om

länderna bygger ut sina stationsnät enligt densamma. För Sveriges del anvisades

100 sändningskanaler fördelade med två sändningskanaler för vardera

av 50 stationsanläggningar. Kanalerna anses räcka till att i stort sett

försörja hela landet med två samtidiga program. Kanalbredden ger möjlighet

till fullt tonomfång vid ljudåtergivningen.

Det nuvarande mottagarbeståndet kan inte användas för ultrakortvågsmottagning.

I de länder, där man introducerat frekvensmodulerad ultrakortvåg,

har tillsatsapparatur för FM-mottagning saluförts, som kopplas till

de vanliga rundradiomottagarna på samma sätt som skivspelare. Dessa tillsatsanordningar

har emellertid inte haft någon marknad. Det har visat sig,

att lyssnarna föredrar att köpa nya apparater med inbyggda FM-tillsatser.

Det förtjänar nämnas att ultrakortvågsbandet tillåter användning också

av det hittills på övriga våglängder tillämpade överföringssystemet, nämligen

amplitudmodulerad sändning (AM), vilket bl. a. har den fördelen att kräva

mindre kanalbredd och därmed ge plats för större antal sändningskanaler.

AM-alternativet bär emellertid för vårt lands del kommit ur räkningen såsom

ultrakortvågssystem, mest kanske på grund av svårigheten att bär

använda detta, då övriga europeiska länder tillämpar våglängdsplanen

för FM.

B. Trådbunden distribution

Vid sändning av rundradioprogram över trådnät användes numera hogfrckvent

trådradio. Distributionen sker med radiovågor inom samma frekvensområde

som utnyttjas för de trådlösa sändarstationerna inom lång
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kiingl. Maj.ts proposition nr liG år 1955

vågsområdet. Abonnenterna kan därigenom använda sina vanliga rundradiomottagare

utan några tillsatser eller ändringar. Radiovågorna kan

sändas över telefonnätet utan att inkräkta på ledningarnas användning för

telefonti afiken och man kan sända två eller flera program samtidigt.

Flera abonnenter — ända upp till 100-talet — kan anslutas till en telefonledning.

Det är därför inte nödvändigt, att radioabonnenten har telefon.

For anslutning av sådana radioabonnenter som bor i fastigheter, där telefon

saknas, maste emellertid särskilda ledningar dragas.

Vid trådradiosändningar begagnas kanaler inom de för trådlös rundradiodistribution

avdelade frekvensbanden, men eftersom telefonledningarna

pa giuiul av sin symmetriska uppbyggnad endast i ringa grad uppfångar

signaler från de trådlösa stationerna, blir distributionen som regel helt

fri från störningar. I sådana telefonnät, där ledningarna utgörs av kabelledningar

eller luftledningar med normal längd, blir distributionen alltid

helt störningsfri. Endast i sådana fall där abonnentledningarna är långa

och består av järntrådar eller vissa kablar med särskilt höga energiförluster,

kan svårigheter uppkomma.

Tiådradion är praktiskt taget oberoende av våglängdsproblemen. I vissa

delar av vårt land, där de lokala telefonledningarna består av långa luftledningar,

måste man emellertid tills vidare räkna med risk för störningar

från de trådlösa stationer, som arbetar på samma sändningskanaler som

trådradion. Rimfrost och isbark på blanka luftledningar verkar starkt dämpande

på radiovågorna. I trakter där rimfrost ofta förekommer är trådradiodistributionen

ännu opålitlig. Tyvärr är topografin där i allmänhet

sådan att inte heller ultrakortvågssändning ger goda mottagniiigsförhållanden.

I den mån programledningsnätet utbygges så att programmet kan

inmatas på flera punkter i trådradionätet, kan emellertid svårigheterna med

trådradiodistributionen bemästras.

Trådradion överför samma tonomfång som ultrakortvågsradion. Ljudateigiv

ningens kvalitet bestäms av mottagaren. För återgivning av sändningens

hela tonomfång fordras även vid t råd ra di oöverföring en tillsats i

eller utanför mottagaren. Sändarapparaturen installeras på telefonstationen

för att möjliggöra anslutningen av telefonledningarna. Programmen

sänds på olika våglängder inom långvågsbandet, och för varje program

fordras en sändare.

Fn trådradiosändares räckvidd år rätt begränsad. Man räknar i allmänhet

med o km ledningslängd såsom maximum. I stället får man ställa upp

många sändaranläggningar. Vi har i vårt land mer än 7 000 telefonstationer.

Vid ett fullständigt genomförande av trådradio behövs eu anläggning

på varje telefonstation. Flertalet behöver dock endast utföras som förstärkaranläggningar

för att förstärka de inkommande radiovågorna ocii

sända dem vidare till andra telefonstationer eller för att mata de lokala

telefonnäten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Trådradiosystemet blir dyrare i anläggning än ett nät av trådlösa ultrakortvågsstationer

på grund av att speciella anordningar — trådradiofilter

—- måste inkopplas i ledningsnäten. Detta gäller speciellt tätbygderna. 1

gengäld behöver abonnenten inte göra några nyanskaffningar utan kan

behålla sin mottagningsapparat. Systemet blir från ekonomisk synpunkt

fördelaktigast i länder där relativa antalet telefoner är stort.

I enlighet med principbeslut av 1947 års riksdag utbygges för närvarande

i vårt land nät för högfrekvent trådradio som komplement till den trådlösa

distributionen inom sådana områden, där den trådlösa mottagningen

är otillfredsställande. Antalet trådradioabonnenter beräknas den 30 juni

1955 uppgå till 150 000.

Ur mottagningssynpunkt gäller, såsom framgår av det föregående, att

ultrakortvågs- och trådradiosystemen i stort sett är likvärdiga vad beträtfar

det överförda tonomfånget och överföringens kvalitet i övrigt. Ljudåtergivningens

kvalitet hos abonnenten bestäms praktiskt taget helt av

mottagarens egenskaper. Tonomfånget är i regel beskuret i nuvarande mottagare

för att sändningskanalerna skall kunna skiljas åt utan ömsesidiga

störningar. Det blir emellertid vid trådradiomottagning detsamma som

vid trådlös mottagning inom långvågsbandet. I en mottagare med ultrakortvågsband

medger ultrakortvågsdelen mottagning med fullt tonomfång.

Om mottagaren förses med särskild trådradiodel ger även trådradiomottagningen

fullt tonomfång. Merpriset för en sådan mottagare torde

bli något mindre än merpriset för en mottagare med ultrakortvågsdel.

Mottagare för enbart ultrakortvåg eller enbart trådradio får alltså samma

ljudåtergivningsegenskaper till ungefär samma pris.

2. Erforderlig utbyggnadstid för de båda systemen

Vilket tekniskt system man än väljer för att bygga ut distributionsnätet,

så måste man räkna med många år för att genomföra ett så stort projekt

som det här är fråga om. Det nuvarande distributionsnätet innefattar 34

trådlösa sändarstationer för lång- och mellanvåg samt 1 000 sändar- och

förstärkaranläggningar för trådradio. Den sammanlagda investeringen i

dessa nät uppgår till 37 milj. kr. Ännu efter 30 års rundradioverksamhet

saknar elt stort antal radioabonnenter acceptabla mottagningsförhållanden

för vårt enda rundradioprogram. Detta gäller huvudsakligen de glest bebyggda

delarna av vårt land, vilka tillsammans representerar ungefär två

tredjedelar av landets yta med ungefär en tredjedel av radioabonnenterna.

Landets vid ingången av år 1954 2 300 0001 abonnenter kan därför indelas

i två grupper, nämligen dels de 850 000, som bor inom områden med

dåliga mottagningsförhållanden, och dels de 1 4a0 000, som bor inom områden

med goda mottagningsförhållanden. Då den förra gruppen före
1

Under år 1954 bär tillkommit i runt tal 100 000 abonnenter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

trädesvis bor i glesbygder används i fortsättningen denna benämning för

samtliga områden med dåliga mottagningsförhållanden. Övriga områden

kallas tätbygder.

A. FM-distribution i de radiomässiga tätbygderna

Sändarstationerna. Stockholmsplanen anvisar sändningskanaler inte

bara för FM-sändningar utan också för televisionssändningarna, som likaledes

försiggår inom ultrakortvågsbandet. Vågutbredningsbetingelserna för

televisionen blir desamma som för ultrakortvågsrundradion. Stationerna

och framför allt sändarantennerna bör för båda systemen förläggas så

högt över omgivningen som möjligt för att räckvidden skall bli stor, vilket

talar för att man skall välja samma förläggningsplatser för stationerna.

Rundradioantennen och televisionsantennen kan placeras på samma mast.

Mark, vägar, byggnader, kraftutrustningar, personal etc. kan utnyttjas av

de båda verksamheterna gemensamt. Av såväl sändningstekniska som ekonomiska

skäl har i stockholmsplanen för de svenska stationerna -— liksom

för de flesta andra länders stationer — angivits samma förläggningsplatser

för såväl ultrakortvågsstationerna för rundradio som för televisionsstationerna.

Televisionsutredningen föreslår i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU

1954: 32) ett nät av 50 sändarstationer för distributionen av ett televisionsprogram

över hela landet. Fördelade med 19 på tätbygderna och 31 på

glesbygderna kan dessa stationer utnyttjas för distribution av det andra

rundradioprogrammet, om de utrustas med sändaranläggningar för ultrakortvågsrundradio.

Man måste räkna med att FM-projektet koordineras

med utbyggnaden av televisionsstationerna för att det skall kunna genomföras

på ett ekonomiskt och organisatoriskt lämpligt sätt.

Nyssnämnda betänkande innehåller två alternativa förslag till utbyggnadsplaner

för televisionsnätet. Det ena alternativet avser full utbyggnad

av nätet på 9 år och det andra på 14 år. Televisionsutredningen förordar

9-årsplanen. Telestyrelsen, som på utredningens uppdrag kostnadsberäknat

televisionsnätet, har framhållit att en utbyggnadstakt i enlighet med 14-årsplanen

bäst motsvarar de resurser i olika hänseenden, bl. a. i fråga om

materiel och personal, som kan ställas till förfogande för projektets genomförande.

Vad personalfrågan angår, är det särskilt de väntade anspråken

på ökad tillgång på kvalificerade ingenjörer, som inger betänkligheter.

Det är möjligt att en koordination av televisions- och FM-stationerna inte

ger den utbyggnadstakt eller den utbyggnadsordning, som är den mest önskvärda,

men den blir nog under alla förhållanden nödvändig. Man bör

emellertid påskynda utbyggnaden genom att på ett antal platser uppföra

mindre, provisoriska sändaranläggningar i väntan på de definitiva stationerna.

Av ekonomiska och praktiska skäl tvingas man därvid att bygga

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr PtG år 1955

Tabell 2. Utbyggnadsplan för FM i tätbygdema

Ut-

bygg-

nads-

år

Definitiva stationer

(utbyggnaden

koordinerad med

televisionens

14-årsplan)

Provisoriska

stationer

Beräknat antal radioabonnenter inom

stationernas försörjningsområden

(1 000-tal)

Med provisoriska

stationer

Utan provisoriska

stationer

Tillskott

under året

Summa

Tillskott

under året

Summa

1

2

3

4

5

6

7

i

Stockholm.........

Göteborg, Malmö,

Örebro..........

600

600

385

385

2

Norrköping........

Gävle, Sundsvall,

Borlänge........

180

780

125

510

3

Göteborg, Nässjö ...

Halmstad, Öster-

sund, Skövde....

210

990

290

800

4

Malmö, Hörby.....

Västerås, Boden .. .

195

1 185

240

1 040

5

Gävle.............

Kalmar, Karlskrona

70

1 255

75

1 115

6

Halmstad, Skövde,

Sundsvall.......

—

170

1 425

220

1 335

7

_

_

—

1 425

—

1 335

8

Västerås..........

—

40

1 465

55

1 390

9

Borlänge..........

—

30

1 495

40

1 430

10

Boden, Bäckefors,

Örebro..........

—

180

1 675

210

1 640

11

Östersund.........

—

20

1 695

35

1 675

12

Västervik..........

—

40

1 735

40

1 715

13

—

—

1 735

—

1 715

14

Kalmar, Karlskrona

—

10

1 745

30

1 745

de provisoriska stationsanläggningarna för endast en sändningskanal. Även

i övrigt blir dessa anläggningar mindre effektiva än de definitiva.

Tabell 2 ger exempel på en utbyggnadsplan, som är praktiskt och tekniskt

lämplig, om man vill komplettera den långsammare, definitiva utbyggnaden

med provisoriska stationer. På 6 ar kan 10 av de definitiva

stationerna byggas i koordination med televisionsstationer. Under samma

utbyggnadstid kan även samtliga provisoriska stationer byggas. Ett antal

av dessa ombyggs under 6-årsperioden till definitiva stationer. Kolumnerna

4 och 5 i tabellen anger antalet radioabonnenter inom de enskilda stationernas

försörjningsområden och det sammanlagda antalet möjliga abonenter

vid slutet av resp. utbyggnadsår. Kolumnerna 0 och 7 visar resultatet

om utbyggnaden följer televisionens 14-arsplan utan provisoriska stationer.

En jämförelse av utbyggnadstakten i de båda alternativen visar, att antalet

radioabonnenter, som kan få del av FM-sändningarna, i bada fallen

kommer att bli praktiskt taget detsamma under sjätte året efter utbyggnadens

början. Endast under de tre första åren ger de provisoriska stationerna

ett sammanlagt bidrag av betydelse.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

De provisoriska stationernas livslängd blir kort. Man kan varken bortse

från anläggningskostnaderna eller den arbetskraft, som uppförandet kräver.

Av dessa skäl kan man kanske ifrågasätta lämpligheten av utbyggnadsalternativet

med provisoriska stationer. Detta alternativ medför dock den

fördelen, att det andra programmet vid en tidigare tidpunkt blir tillgängligt

på flera platser än i det andra alternativet.

Sammanlagda antalet radioabonnenter inom de 19 tätbygdsstationernas

försörjningsområden har enligt tabellen uppskattats till 1 745 000. Vid beräkningen

härav har man emellertid inte kunnat ta hänsyn till de topografiska

förhållandena annat än i mycket grova drag. Sannolikheten för att

en stations verkliga signalstyrka på en viss plats skall motsvara den bexäknade

är enligt erfarenheten endast 50 %. Man måste därför räkna med

att den trådlösa mottagningen inom flera större eller mindre områden kan

bli otillfredsställande, trots teoretiskt god försörjning från ultrakortvågsstationerna.

Till en del kan man råda bot för sådana missförhållanden

genom att bygga ett antal sändarstationer med liten sändningseffekt, så

att de inte rubbar våglängdsplanen — s. k. satellit-stationer. Det torde dock

bli ofrånkomligt att inom många områden bygga trådradionät för att garantera

god mottagning. Antalet abonnenter, som måste anslutas till sådana

kompletterande trådradionät, jämte antalet abonnenter som skulle anslutas

till ett trådradionät i glesbygderna, beräknas till 850 000. Till mottagning

av FM-stationerna skulle alltså 1 450 000 abonnenter bli hänvisade, d" v. s.

lika många, som antalet abonnenter med goda mottagningsförhållanden

vid nuvarande sändningssystem.

Mottagarna. Ett nät av FM-stationer är inte tillräckligt för att det andra

programmet skall bli verklighet för abonnenterna i tätbygderna. En nödvändig

förutsättning är även, att abonnenterna anskaffar antingen separata

FM-tillsatser till de befintliga mottagarna eller nya mottagare med inbyggda

FM-tillsatser. Tiden för genomförandet av ultrakortvågsdistributionen

av det andra programmet blir följaktligen inte endast bestämd av

“^byggnadstiden för sändarnätet utan även av radioabonnenternas intresse

för att anskaffa den nödvändiga mottagningsapparaturen. Av erfarenheterna

från andra länder att döma kommer de separata FM-tillsatserna

inte att bli populära, och man kan sannolikt bortse från dem, då man

bedömer utvecklingen av mottagarbeståndet för ultrakortvågsmottagning.

Det är mycket vanskligt att göra en prognos för utvecklingen av mottagarbeståndet.

Det är t. ex. svårt att bedöma i hur stor utsträckning radioabonnenterna

anser sig ha sa stort behov av ett andra program, att de

vid nyanskaffning av mottagare är villiga att betala det merpris en FMmottagare

betingar. Ännu svårare är det att bedöma i vilken utsträckning

abonnenterna kan komma att anskaffa FM-mottagare, innan nuvarande

mottagares livstid är ute. Därtill kommer att utbyggnaden av sändarnätet

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

17

i stor utsträckning troligen kominer att koordineras med utbyggnaden av

nätet av televisionsstationer — ett förhållande som sannolikt kommer att

minska radioabonnenternas intresse för det andra programmet och därmed

deras intresse för att anskaffa nya rundradiomottagare.

Enligt uppgifter från organisationen Sveriges Radioleverantörer uppgår

radiohandelns år sförsäljning av rundradiomottagare till ett antal av cirka

200 000 eller cirka 8—9 % av hela mottagarbeståndet. Man torde därav

kunna dra den slutsatsen, att den genomsnittliga livslängden för en rundradiomottagare

utgör ungefär 12 år. Hela antalet abonnenter inom tätbygderna

är som tidigare nämnts 1 450 000. Om samtliga ersättningsköp

inom denna kategori abonnenter kommer att innebära anskaffning av

FM-mottagare, så skulle hela mottagarbeståndet vara anpassat för FM-mottagning

efter 12 år. Den genomsnittliga tillväxten i antalet FM-mottagare

inom tätbygdsområdet blir då 120 000 per år.

Med den utbyggnadstakt av sändarnätet, som anges av tabell 2 och den

nu nämnda siffran för tillväxten i mottagarbeståndet kommer antalet reella

abonnenter att under många år vara betydligt mindre än antalet nominella,

d. v. s. sådana abonnenter, som enligt tabellen nås av FM-sändningarna.

För att antalen reella och nominella abonnenter skall hålla jämna steg

behövs en genomsnittlig tillväxt i antalet FM-mottagare om närmare 200 000

mottagare per år. Efter 7 år skulle då mottagarna vara uppe i ett antal,

som motsvarar sändarnätets distributionsmöjligheter.

Med en normal utbytesprocent bland de mottagare, som är anslutna till

det ev. trådradionätet i glesbygderna, blir genomsnittliga antalet utbyten

där cirka 70 000 per år. Om FM-projektet genomförs på 7 år blir alltså

sammanlagda behovet av nya radiomottagare 270 000 per år under denna

tid. Sannolikt kan den svenska radioindustrien möta dessa anspråk.

B. Trådradiodistribution i de radiomässiga tätbygderna

Det högfrekventa trådradiosystemet förutsätter inte några åtgärder med

mottagarbeståndet. Abonnenterna blir delaktiga av radioprogrammen allteftersom

trådradionätet utbyggs. Sändar- och förstärkarapparaturen för

trådradio kräver ringa utrymme — endast någon kvadratmeter — och installationen

är mycket enkel. Man kan räkna med en genomsnittlig installationstid

av 6 dagar per telefonstation. Inom tätbygderna finns ungefär 2 400

telefonstationer. På 28 av dessa måste fullständiga sändaranläggningar

installeras, och på de övriga behövs endast förstärkaranläggningar.

Till de radioabonnenter, som inte kan anslutas direkt eller indirekt

till befintliga ledningar i lokalnäten, måste man dra fram särskilda trådradioledningar.

Erfarenheterna från den hittills gjorda utbyggnaden av

trådradionätet ger vid handen, att man kan räkna med att ungefär 20 %

2—337 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 14G

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr U6 år 1955

eller 290 000 av radioabonnenterna inom tätorterna f. n. inte skulle kunna

utnyttja befintliga telefonledningar.

Den årliga tillväxten i antalet telefonabonnenter är numera mycket

stor. Under de senaste åren har tillväxten varit omkring 100 000 telefonapparater

per år. Det är därför befogat att räkna med, att speciella trådi

adioledningar inte blir behövliga för mer än 145 000 av radioabonnenterna.

Ett tradradionät för de'' 1 450 000 radioabonnenterna i de radiomässiga

tätbygderna kräver totalt ungefär 390 000 dagsverken. Om man räknar

med att en man gör 250 dagsverken på ett år, blir hela arbetsmängden

ungefär 1 560 man-år. Med en arbetsstyrka om 260 man skulle den ifrågavarande

delen av trådradionätet kunna byggas ut på 6 år.

C. FM-distribution i de radiomässiga glesbygderna

Sändarstationerna. Av de i stockholmsplanen angivna 50 FM-stationerna

har som förut nämnts 19 stationer beräknats behövliga för att försörja

tätbygderna. För glesbygderna återstår sålunda 31 stationer. Tabell 3 ger

exempel på en tänkbar utbyggnadsplan för dessa avseende eu första utbyggoadsetapp

om sex år. Kursiverat stationsnamn anger, att trådradionät

redan finns inom stationens försörjningsområde.

Vissa av stationerna såsom Hälsingborg, Uppsala, Linköping och Borås

är icke glesbygdsstationer i ordets egentliga bemärkelse. Dessa platser kan

försörjas av de planerade FM-stationerna i tätbygderna, men lokala sändare

förutses ändå bli behövliga på grund av den höga störningsnivån i ifråga^

arande städer. Sändarna, vilka far relativt liten effekt, ökar icke nämnvärt

FM-stationernas totala täckningsområde.

Typiska glesbygdsstationer däremot blir sådana stationer som Bollnäs,

Emmaboda, Vännäs, Sunne, Sveg, Arvidsjaur, Dorotea, Paj ala m. fl. Dessa

är planerade för höga sändningseffekter. De skall förläggas till högt belägna

platser och förses med höga antennmaster för att ge stor räckvidd.

Det lönar sig inte att bygga stationerna som provisorier, utan de måste

byggas såsom definitiva på en gång.

Då det är nödvändigt att snarast vidta åtgärder för att förbättra radiomottagningen,

där den nu är otillfredsställande, måste — om FM-alternativet

väljes för glesbygderna — utbyggnaden av stationsnätet där bli en

förstahandsuppgift och påbörjas samtidigt med och om möjligt slutföras

fortare än FM-nätet för dubbelprogram inom tätbygderna. Utbyggnadstiden

bör alltså inte bli längre än 6 år. Det blir då inte möjligt att i annat

än undantagsfall kombinera utbyggnaden av FM-stationerna med utbyggnaden

av stationsnätet för television.

På ungefär 1 000 platser inom glesbygdsområdena finns redan tråd
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

19

Tabell 3. Utbyggnadsplan för FM i glesbygderna

ut-

bygg-

nads-

år

Definitiva stationer

Provisoriska stationer

Beräknat antal radio- abonnenter inom stationer- nas försörjningsområden

(1 000-tal)

Tillskott

under året

Summa

1

2

3

4

5

i

Emmaboda, Sunne, Visby,

Vännäs

Hälsingborg, Linköping,

Motala, Uppsala

326

326

2

Arvidsjaur, Dorotea, Sollefteå

Härnösand, Karlstad, Örn- sköldsvik

63

389

3

Bollnäs, Sveg, Skellefteå .. ■

Borås, Uddevalla, Väners- borg

93

482

4

Gällivare, Kiruna, Pajala . .

Haparanda, Luleå .......

22

504

5

Lycksele, Mora, Stensele,

Växjö

20

524

6

Bollnäs, Ånge............

—

23

547

radioanläggningar med lokala trådradionät. Mottagningsmöjligheter för

två program är där alltså redan ordnade för en del av radioabonnenterna

inom FM-stationernas försörjningsområden. FM-stationerna ger sålunda

inom vissa områden endast ett relativt litet tillskott av abonnenter. Programledningsnätet

är tyvärr ännu inte slutgiltigt utbyggt inom stora delar

av glesbygderna, särskilt i norra delarna av landet, varför utbyggnadsordningen

för stationerna till en del blir bestämd av möjligheterna att få fram

programmet till stationsplatserna.

Av tabell 3 framgår, att de 31 FM-stationerna inom de radiomässiga

glesbygderna tillsammans inte beräknas kunna försörja mer än i runt tal

550 000 av dessa bygders cirka 850 000 radioabonnenter. Ungefär 300 000

beräknas bo inom områden, som över huvud inte med rimligt antal stationer

kan försörjas genom trådlös sändning. Av de 150 000 abonnenter,

som den 30 juni 1955 beräknas ha erhållit trådradio, uppskattas 100 000

bo inom de planerade FM-stationernas försörjningsområden och 50 000

inom sådana områden, som inte kan nås med trådlösa sändningar. Det

blir således under alla förhållanden nödvändigt att bygga ut trådradionäten

för ytterligare 250 000 abonnenter i glesbygderna, som inte kan försörjas

genom trådlös distribution.

Sammanlagt måste således omkring 400 000 radioabonnenter''''under

alla förhållanden anslutas till trådradionät. Övriga 450 000 abonnenter

inom glesbygderna skulle alltså kunna tillgodoses genom ett nät av 31

FM-stationer, vilket ger ett genomsnitt av ungefär 15 000 abonnenter per

station.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

D* Trådradioflistribiition i de radiomässiga glesbygderna

Ett trådradionät inom de glesbebyggda områdena blir givetvis mera

arbets- och tidskrävande än ett motsvarande nät i tätbygderna. Med nuvarande

tillgång på arbetskraft kan emellertid televerket bygga ut trådradionätet

för ytterligare 700 000 abonnenter på 5—6 år. Anläggningskostnaderna

blir praktiskt taget desamma, om trådradionälet byggs för ett

eller två program. Utbyggnaden av trådradionätet för förbättring av mottagningsförhållandena

för det nuvarande riksprogrammet kan sålunda

utan svårighet och praktiskt taget utan extra kostnader utföras för distribution

av två samtidiga program. Det befintliga trådradionätet har i huvudsaklig

utsträckning byggts för distribution av två program.

Av det anförda framgår, att utbyggnaden av ett trådradionät, som omfattar

hela landet, skulle kunna genomföras på 5—6 år. Totala antalet

dagsverken härför beräknas till 700 000. Televerkets arbetsstyrka skulle

då behöva ökas med ungefär 260 man — huvudsakligen linjearbetare -- fördelade på 26 linjesektioner ute i landet. Trådradioarbetena består i

dominerande utsträckning av inomhusmontage och kan därför med fördel

koncentreras till vinterhalvåret. Totalt behöver de lokala telefonnäten

utökas med ungefär 17 000 km, vilket motsvarar en ökning av ledningsbeståndet

med ungefär 0,7 %.

Merbelastningen på televerkets ingenjörspersonal blir ringa och kräver

ingen ökning av antalet kvalificerade ingenjörer. Ej heller behöver man

räkna med någon nämnvärd ökning av arbetsledningen i övrigt.

E. Programledningsnätet

Televerket har i samband med utbyggnaden av riksnätet för telefon

anlagt ett nät av programöverföringsledningar, som omfattar hela landet

och har en sammanlagd längd av i runt tal 20 000 km. Ledningarna är

huvudsakligen förlagda i kabel. I samband med att nya kabel- eller radiolänkförbindelser

upprättas, utökas programledningsnätet, varjämte ledningar

av sämre kvalitet utbyts mot högkvalitativa programförbindelser.

I enlighet med 1943 års rundradioutrednings rekommendationer har programledningsnätet

på de flesta viorna byggts med 4 programledningar. I

stora delar av södra Sverige finns ännu fler ledningsmöjligheter. Norrland

är hittills inte så lyckligt lottat, men nya ledningsmöjligheter tillkommer

även där, allteftersom riksnätet för telefon utbyggs och kompletteras. Programledningsnätet

kommer således att bli tillräckligt för samtidig överföring

av två å tre rundradioprogram jämte ljudkanalen för ett televisionsprogram.

Nätets planering och vidareutveckling kommer inte nämnvärt att

beröras av valet av distributionssystem för sändning av radioprogrammen

till abonnenterna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W år 1955

21

3. Anläggnings- och årskostnader för de båda sändningssystemen

Anläggnings- och årskostnaderna för distributionsnätet blir naturligtvis

större i glesbygder än i tätbygder. För att försörja 850 000 abonnenter

i glesbygderna behövs 31 FM-sändare jämte trådradioanläggningar för

ungefär 250 000 abonnenter eller vid enbart trådradiodistribution ungefär

4 800 sändar- och förstärkaranläggningar. För att försörja 1 450 000 radioabonnenter

i tätbygderna räcker det vid trådlös distribution med 19 FMstationer

eller vid trådradiodistribution med ungefär 2 400 sändar- och förstärkaranläggningar.

Genomsnittliga antalet radioabonnenter per FM-station

blir inom glesbygdsområdet ungefär 18 000 mot 76 000 inom tätbygdsområdet.

Motsvarande siffror vid enbart trådradiodistribution blir 180

resp. 600.

Fn principiell skillnad mellan anläggningskostnaderna för en FM-station

och ett motsvarande trådradionät ligger däri, att anläggningskostnaden

för en FM-station är oberoende av antalet radioabonnenter inom stationens

försörjningsområde, vilket inte är fallet för ett trådradionät.

Sändar- eller förstärkaranläggningarna på telefonstationerna är relativt

oberoende av abonnentantalet och representerar f. ö. endast en mindre del

av den sammanlagda kostnaden för trådradionätet. Den större delen av

anläggningskostnaden representeras av trådradiofilterna i telefonledningarna

och av de speciella trådradioledningarna samt av installationerna

hemma hos radioabonnenterna. Dessa kostnader gör att totalkostnaden för

itt trådradionät är starkt beroende av antalet radioabonnenter inom försörjningsområdet.

Anläggningskostnaderna på mottagningssidan utgörs för FM-alternativet

av de merkostnader, som FM-tillsatserna betingar. Det är svårt att få någon

säker uppfattning om förekomsten av flera än en mottagare hos abonnenterna.

De statistiska uppgifterna beträffande bostadsförhållandena i vårt

land kan dock ge en viss ledning. Man torde av dessa kunna dra den slutsatsen

att förekomsten av flera apparater hos abonnenterna inte kan vara

så stor att man behöver ta hänsyn härtill.

De abonnenter, som inte vill vänta på möjligheten att få del av FM-sändningarna

tills mottagaren normalt skulle utbytas, får räkna med en realisationsförlust

vid mottagarbytet. Realisationsförlusterna är svåra att beräkna

och medtas för säkerhets skull inte i beräkningen av kostnaderna

på mottagningssidan.

En del av abonnenterna — särskilt de som bor i försörjningsområdenas

yttre delar — måste räkna med kostnader för utomhusantenner. Antalet

sådana abonnenter kan uppskattas till minst 10 % av hela antalet abonnenter.

Om man bortser från förekomsten av flera mottagare hos abonnenterna,

behöver man inte räkna med mer än eu antennanslutning. Man behöver

ej heller räkna med något allmänt behov att kunna flytta mottagaren

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

från rum till rum. Kostnaderna för en utomhusantenn kan då uppskattas

till 50—100 kr. inklusive installation. Genomsnittliga antennkostnaden

blir således 5—10 kr. per abonnent. I fortsättningen räknas med 5 kr.

Trådradioinstallationerna avslutas hos abonnenterna med en anslutningskontakt

på väggen som placeras enligt abonnentens anvisningar.

Extra anslutningskontakter uppsätts mot en engångsavgift av 15 kr. per

kontakt. Erfarenheten har visat att endast 10 % av abonnenterna beställer

extrakontakt. Av samma skäl som i FM-alternativet räknas med endast

en anslutningskontakt per abonnent. Några kostnader för extrakontakter

medtas således inte i beräkningen. Trådradioalternativet medför inga andra

kostnader på mottagarsidan än engångskostnaden för ett anslutningssnöre

från mottagarens antenn- och jorduttag till anslutningskontakten

på väggen. Denna kostnad uppgår till 5 kr.

A. FM-distribution i de radiomässiga tätbygderna

Totala anläggningskostnaderna för ett FM-nät i tätbygderna, bestående

av 19 stationer, beräknas, om det såsom telestyrelsen förordar utbygges

i koordination med televisionsnätet, till 20 milj. kr. (14 kr. per abonnent),

av vilket belopp ungefär hälften skulle användas för materielinköp från

utlandet. Bygges stationerna utan samordning med televisionsnätet, ökar

det totala investeringsbehovet med 6,8 milj. kr.

Årskostnaderna för samtliga 19 stationer beräknas till 2,9 milj. kr.

(2,oo kr. per abonnent), om samordning sker med televisionen. I annat

fall ökar de sammanlagda årskostnaderna med 0,8 milj. kr.

Kostnaderna på mottagarsidan begränsas till de merkostnader som betingas

av mottagarnas anpassning för FM-mottagning jämte en eventuell

antennkostnad. Som förut nämnts kan denna anpassning ske på två sätt,

nämligen antingen genom förvärv av separata FM-tillsatser, som kan anslutas

till de befintliga mottagarna, eller genom anskaffning av nya mottagare

med inbyggda FM-tillsatser.

De separata tillsatserna är obekväma och dessutom relativt dyrbara i

drift på grund av det stora rörantalet; de har inte blivit populära i något

land och har utomlands praktiskt taget försvunnit ur marknaden. Från

svenskt fabrikanthåll har angivits, att en separat FM-tillsats inte skulle

betinga högre pris i handeln än 100 kr., medan prisskillnaden i handeln

mellan billigaste mottagare med och utan inbyggd FM-tillsats inte skulle

behöva överstiga 40 kr. För mottagare i de högre prisklasserna skulle

merkostnaden bli ca 100 kr. Denna motiveras bl. a. av vissa finesser, såsom

separat stationsinställning för FM-mottagningen o. s. v. Huru dessa finesser

skall värderas i kostnadsjämförelsen är naturligtvis svårt att bedöma. Det

blir emellertid ett ofrånkomligt faktum, att abonnenten måste betala merpriset,

antingen han önskar finesserna eller inte.

Enligt uppgifter från organisationen Sveriges Radioleverantörer såldes

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

under år 1953 ungefär 90 000 radiomottagare till ett medelpris av 210 kr.

per st., ungefär 60 000 mottagare till ett medelpris av 350 kr. per st. och

ungefär 50 000 mottagare till ett medelpris av 750 kr. per st. Om man antar,

att merpriset för FM är 40 kr i den lägsta prisklassen och 100 kr i de två

övriga prisklasserna, blir det genomsnittliga merpriset 73 kr. Sammanlagda

genomsnittliga merkostnaden på mottagarsidan — FM-tillsatsen +

antenn — kan således beräknas till 78 kr., och den totala merinvesteringen

på mottagarsidan blir enligt nu uppställda premisser (78 X 1 450 000) 113,io

milj. kr. Den totala årliga merkostnaden blir 14,5 milj. kr.

B. Trådradiodistribution i de radiomässiga tätbygderna

Genomsnittliga anläggningskostnaden för en stationsutrustning är 2 550

kr. Kostnaderna för filter och installation hemma hos abonnenterna blir i

genomsnitt 30 kr. per abonnent för sådana abonnenter, som kan anslutas

till telefonledning. För abonnenter med speciella trådradioledningar blir

kostnaden 90 kr. per abonnent. Antalet stationsutrustningar uppgår inom

tätbygdsområdet till 2 400. Antalet speciella trådradioledningar beräknas

till 10 % av totala antalet, alltså till 145 000.

Med användande av samma primäruppgifter, som tidigare nämnts, blir

anläggningskostnaderna följande:

2 400 st. stationsutrustningar.................................... 6,12 milj. kr.

1 305 000 » filterutrustningar och heminstallationer ......... 39,15 » »

145 000 » speciella trådradioledningar .............. I3»05 » »

Summa 58,32 milj. kr.

Anläggningskostnaderna blir i genomsnitt 40,20 kr. per abonnent.

Av det totala investeringsbehovet beräknas 4 % eller ungefär 2,3 milj.

kr. användas för inköp av apparatdelar från utlandet.

En sammanställning av årskostnaderna ger följande resultat.

2 400 st. stationsutrustningar .................................... 1,60 milj. kr.

1 305 000 » filterutrustningar och heminstallationer............ 3,90 » »

145 000 » spec. trådradioledningar och heminstallationer ... l,io » »

Summa 6,60 milj. kr.

Årskostnaden blir i genomsnitt 4,55 kr. per abonnent.

C. FM-distribution kompletterad med trådradio i de radiomässiga glesbygderna

Av de 850 000 radioabonnenter, som beräknas bo inom glesbygderna,

skulle enligt tabell 3 i runt tal 550 000 abonnenter kunna försörjas med

31 FM-stationer. Kompletterande trådradionät blir då nödvändiga för de

återstående 300 000 radioabonnenter, som inte kan nås på trådlös väg.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr U6 år 1955

Av dessa beräknas den 30 juni 1955 omkring 50 000 vara anslutna till de

trädradionät som f. n. är under byggnad. Kostnadsberäkningen har därför

utförts for ett nät av 31 FM-stationer kompletterat med trådradionät

för 250 000 radioabonnenter.

Då utbyggnaden av stationsnätet inom glesbygderna måste bli en förstahandsuppgift,

kan man inte tänka sig en koordination med utbyggnaden

av stationsnätet för television. Investeringarna i FM-stationerna blir därför

högre än om stationerna byggs kombinerat med televisionsstationerna.

Vid senare tillbyggnad för television bör dock televisionen belastas med

sin andel av kostnaderna för mast, hus, kraft, vägar o. s. v. Enligt tabell 3

skulle inom loppet av 6 år 19 stationer behöva byggas i sitt definitiva utförande.

De övriga 12 stationerna skulle till eu början byggas provisoriskt.

Ombyggnaden av de provisoriska stationerna till definitiva kan sedan lämpligen

kombineras med anläggningen av motsvarande televisionsstationer

enligt 14-årsplanen.

Anläggningskostnaderna för de 19 definitiva stationerna beräknas till

26 milj. kr. Vid en koordination med televisionsstationerna skulle anläggningskostnaderna

reduceras till 19,2 milj. kr. Skillnaden 6,8 milj. kr.

bör överföras på televisionen, sedan denna utbyggts. Anläggningskostnaderna

för de återstående 12 stationerna blir i definitivt utförande 7,8 milj.

kr., om de byggs samtidigt med motsvarande televisionsstationer. Kostnaderna

uppskattas till 2 milj. kr. för det provisoriska utförandet. Den

totala investeringen, sedan samtliga FM-stationer utbyggts till definitiva

stationer och kombinerats med televisionsstationer, blir sålunda (19,2 +

7,8) 27,o milj. kr.

Som förut framhållits måste man räkna med högre kostnader för trådradionaten

inom glesbygderna än för motsvarande nät inom tätbygderna.

De ifrågavarande delarna av glesbygderna blir de mest svåråtkomliga och

därmed de dyraste i landet. Man bör därför för dessa räkna med en anläggningskostnad

om 60 kr. per abonnent. Anläggningskostnaderna för

250 000 abonnenter blir då 15 milj. kr.

Totala anläggningskostnaderna för ett nät av FM-stationer inom glesbygderna

kompletterat med trådradionät blir (27 + 15) 42 milj. kr. Den 30

juni 1955 beräknas 150 000 abonnenter inom glesbygderna ha fått trådradioanslutning.

FM-stationerna och det kompletterande trådradionätet

kommer således att tillsammans försörja 700 000 abonnenter. Den genomsnittliga

anläggningskostnaden för dessa abonnenter blir 60 kr. per nominell

abonnent.

Årskostnaderna för de 19 definitiva FM-stationerna beräknas till 3,3 milj.

kr., så länge de drivs utan att vara koordinerade med television. Sedan de

utbyggts även för television, beräknas årskostnaderna sjunka till 2,8 milj.

kr. Årskostnaderna för de provisoriska FM-stationerna beräknas till 0,35

milj. kr. När- dessa senare utbyggts till definitiva stationer, beräknas

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 146 år 1955

25

årskostnaderna för dem stiga till l,i milj. kr. Genomsnittliga årskostnaderna

blir i runt tal 3,7 milj. kr. Genomsnittliga årskostnaderna per

nominell abonnent inom stationernas försörjningsområden blir 7,oo kr.

Antalet speciella trådradioledningar och antalet stationsutrustningar

blir stort jämfört med tätbygderna. För tätbygderna har den genomsnittliga

årskostnaden beräknats till 4,so kr. per abonnent. För ifrågavarande

delar av glesbygderna måste man räkna med 5,50 kr. per abonnent. Årskostnaderna

för 250 000 abonnenter blir då i runt tal 1,4 milj. kr.

Totala årskostnaderna för ett nät av FM-stationer inom glesbygderna

kompletterat med trådradionät blir (3,7 + 1,4) 5,i milj. kr. Den genomsnittliga

kostnaden för de av FM-stationerna jämte kompletterande trådradionät

försörjda 700 000 abonnenterna blir 7,30 kr. per nominell abonnent.

D. Trådradiodistribution i de radiomässiga glesbygderna

Antalet stationsutrustningar inom glesbygderna beräknas till 4 800, antalet

speciella trådradioledningar till 85 000 och antalet filterutrustningar

och heminstallationer till 765 000. Den 30 juni 1955 beräknas ungefär

1 000 stationsutrustningar vara installerade och 150 000 heminstallationer

vara utförda. För tiden efter den 30 juni 1955 blir anläggningskostnaderna för

trådradionäten följande.

3 800 st. stationsutrustningar.................................... 9,69 milj. kr.

615 000 » filteranordningar och heminstallationer ......... 18,45 » »

85 000 » speciella trådradioledningar och heminstallationer

............................................................... 7,65 » »

Summa 35,79 milj. kr.

Anläggningskostnaden blir i genomsnitt 51,io kr. per abonnent.

Av det totala investeringsbeloppet beräknas 4 % eller ungefär 1,4 milj.

kr. komma att användas för inköp av apparatdelar från utlandet.

Med användande av samma kostnadsuppgifter som i beräkningen för

tätorterna erhålles följande sammanställning av årskostnaderna:

3 800 st. stationsutrustningar .................................... 2,53 milj. kr.

615 000 » filterutrustningar och heminstallationer............ 1,85 » »

85 000 » speciella trådradioledningar och heminstallationer

.................................................................. ^’70 * >y

Summa 5,08 milj. kr.

Årskostnaden blir i genomsnitt 7,25 kr. per abonnent.

Sammanfattningsvis kan sägas, att den från kostnadssynpunkt sett huvudsakliga

skillnaden mellan trådradiodistributioncn och FM-distributionen

ligger däri, att trådradion nästan helt lägger investeringarna på

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr U6 år 1955

distributören, under det att FM-systemet lägger den avgjort större delen

av investeringarna på radioabonnenterna. Amorteringarna av distributörens

investeringar läggs in i licensavgiften. I trådradioalternativet ligger

praktiskt taget all amortering i licensavgiften. I FM-alternativet ingår

endast en mindre del av amorteringskostnaden i licensavgiften under det

att den större delen läggs direkt på abonnenterna.

E. Programledningsnätet

Programledningsnätet är ännu inte tillräckligt utbyggt i alla delar av

landet och behöver fördenskull kompletteras. Varken FM-stationerna eller

tradradionätet ställer nagra särskilda krav på utbyggnaden utöver den

redan planerade. För trådradioalternativet tillkommer emellertid ett behov
av

opupiniserade vanliga telefonledningar — mellanortsledningar _för

högfrekvent överföring av programmen mellan en del telefonstationer.

Investeringskostnaderna för programledningar och mellanortsledningar

ingar i investeringarna för riks- och landskabelnäten och behöver ej redovisas

i detta sammanhang. Årskostnaderna däremot påförs radionätet. Årskostnaderna

för mellanortsledningar har beräknats till 0,3o kr. per radioabonnent.

De inverkar inte på resultatet av jämförelserna mellan kostnaderna

för de olika alternativen.

4. Förbättring av nuvarande nät av lång- och mellan vågsstationer

Av redan anförda skäl bör utbyggnaden av distributionssystemet, antingen

man väljer FM eller trådradio eller bådadera, utföras för två sändningskanaler.

Om programproduktionen stannar vid två samtidiga program,

skulle det nuvarande nätet av lång- och mellanvågsstationer kunna

tänkas bli överflödigt, när det nya distributionsnätet är fullt utbyggt. Så

blir emellertid inte fallet. Det kommer alltid att finnas ett behov av att

nå utanför landets gränser liksom av att nå abonnenter inom landet med

trådlös sändning på lång- och mellanvåg. FM-sändningarnas räckvidd är i

stort sett begränsad till synranden och når endast i undantagsfall utanför

landets gränser. Trådradiosändningarna är bundna till ledningsnätet men

får en trådlös strålningsverkan över några hundratal meter från trådradioförande

ledning.

De nuvarande rundradiostationerna i Motala och Hörby har i köpenhamnsplanen

tilldelats exklusiva frekvenser. Stationerna har på senaste

liden tyvärr varit störda av utländska sändare. Telestyrelsen har hos vederbörande

förvaltningar gjort föreställningar beträffande de störande sändarna

och hyser gott hopp om att stationernas exklusiva frekvenser i framtiden

kommer att respekteras. Stationerna är således av stort värde som

reservmöjlighet för abonnenterna inom landet och för mottagningen av

svenska rundradioprogram av lyssnare utomlands. De svenska kortvågs
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr 146 år 1955

sändningarna kan inte alltid tillfredsställande avlyssnas inom Europa.

Sändningarna från Motala- och Hörby-stationerna är ofta pålitligare.

De övriga stationerna arbetar visserligen på delade frekvenser, vilket begränsar

deras räckvidder, nien även dessa stationer utgör en värdefull

reserv. Samtliga de nuvarande stationerna har dessutom ett särskilt stort

värde i beredskapstider.

Stationsnätet kan såväl i fredstid som i beredskapstid utnyttjas för sändning

av speciella program utöver de program som distribueras över FMeller

trådradionäten.

Telestyrelsen planerar moderniseringar och ombyggnad av flera av de

nuvarande stationerna för att göra dem effektivare och mera ekonomiska

i drift. Bland de aktuella projekten kan nämnas en helt ny anläggning i

stället för den nuvarande i Motala. Telestyrelsen har anmält och motiverat

detta behov i sitt anslagsäskande för budgetåret 1955/56. En ny storstation

är under byggnad i Östersund. Byggnadsarbetet har tyvärr fördröjts på

grund av brist på investeringsmedel. Den nya storstationen för Stockholm,

som är under uppförande, beräknas vara färdig omkring årsskiftet 1955/56.

Övriga delar av stationsnätet kommer, som nämnts, även att behöva undergå

ombyggnader och moderniseringar.

5. Förslag till distributionsnätets utbyggnad

Telestyrelsen utgår från att det vid distributionsnätets utbyggnad är

ofrånkomligt att man överallt i första hand bör erbjuda den för abonnenten

ekonomiskt gynnsammaste distributionsmetoden. Den av styrelsen framlagda

utredningen visar att trådradio är det system som för abonnenten

medför de lägsta investerings- och årskostnaderna.

Det kan mot trådradion invändas att abonnenterna inte helt kan bestämma

tidpunkten för anslutningen till dubbelprogrammet. De måste

nämligen vänta i tur och ordning på monteringen av trådradioanslutning

och väntetiden kan i vissa fall bli relativt lång. Trådradion medger inte

samma flyttbarhet av mottagarna inom en bostad som trådlös distribution

o. s. v. Även om detta senare skäl med tanke på abonnenternas genomsnittliga

bostadsförhållanden inte kan anses väga särskilt tungt, måste det

dock tillmätas en viss betydelse.

Det förefaller som om det största intresset för FM-sändningar närmast

är att finna i storstäderna. Då anläggningskostnaderna för en FM-station

räknade per abonnent är relativt små i utpräglade tätorter, blir det relativt

billigt att ta hänsyn till de angivna invändningarna. Man torde kunna

räkna med att en stor del av de abonnenter, som anskaffar FM-mottagare,

bortfaller som trådradioabonnenter. Härigenom reduceras kostnaderna för

trådradiodistribubionen på grund av bortfallet av filter och heminstallationer.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr U6 år 1955

Det äi natui ligtvis svårt att beräkna de verkliga investerings- och årskostnaderna

för ett distributionsnät där abonnenterna i tätbygdsområdena

hai valfrihet mellan trådradio och FM, eftersom man inte kan förutse

fördelningen mellan trådradio- och FM-abonnenter. Investeringen i 19

FM-stationer för tätbygdsområdena är 20 milj. kr. Den merkostnad, som

FM-stationerna skulle medföra, reduceras som nämnts på grund av bortfall

av kostnaderna för filter och heminstallationer för de abonnenter, som

väljer FM-alternativet. Sålunda skulle t. ex. ett bortfall av ungefär 600 000

trådradioabonnenter helt kunna kompensera anläggnings- och årskostnaderna

för FM-stationerna. Även om bortfallet av trådradioabonnenter

skulle stanna vid en lägre siffra, torde man dock våga anta att kostnaderna

inte kommer att avvika mycket från dem som beräknats för distributionsalternativet

med enbart trådradio i hela landet. De abonnenter, som inte

önskar trådradioanslutning utan av olika skäl föredrar FM-mottagning,

fåi själva sta för kostnaderna för anskaffning av nya mottagare.

Under hänvisning till den bär framlagda utredningen vill telestyrelsen

anföra den uppfattningen, att det för abonnenten från ekonomisk synpunkt

fördelaktigaste distributionssystemet — trådradio — bör i första

hand överallt göras tillgängligt. Där det med rimliga ekonomiska insatser

är möjligt att dessutom införa FM, bör abonnenten ha möjlighet att välja

detta system i stället för trådradio. Av utredningen framgår att så kan

bli fallet endast i tätbygderna.

Telestyrelsen föreslår därför att rundradions distributionsnät byggs ut

på följande sätt.

Glesbygderna trådradionät för samtliga radioabonnenter. Inom glesbygd6™

blir under alla förhållanden trådradio den enda distributionsmöjlighetcn

för ungefär en tredjedel av1 de där boende abonnenterna.

Tätbygderna dels ett nät av sändar- och förstärkaranläggningar för

tiådradio pa samtliga telefonstationer med möjlighet för de radioabonnenter

som sa önskar att fa tradradioanslutning och dels ett nät av förslagsvis

19 FM-stationer för att bereda möjlighet till FM-mottagning för "de

abonnenter som så önskar.

Utbyggnaden av distributionsnätet för flera program bör bedrivas på

ett sådant sätt, att den -utbyggnad som är nödvändig för att skapa acceptabla

mottagningsförhållanden i glesbygderna icke därigenom eftersätts.

6. Sammanfattning av investeringskostnaderna

Telestyrelsen har uppskattat investeringskostnaderna för enbart riksprogrammet,

om goda mottagningsförhållanden för detta skall uppnås, till

sammanlagt 88,i milj. kr., varav 30,5 milj. kr.1 avser de planerade radio
1

Som framgår av det föregående har Radiotjänst uppskattat kostnaderna för de båda

radiohusen till 35,5 milj. kr.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

29

Tabell 4. Investeringar för distribution av det andra programmet (utöver utbyggt trådradionät

för 150 000 abonnenter).

(Vid ett abonnentantal av 2 300 000)

Investeringar

Antal

radio-

Distribu-

Mot-

nenter

tionsnät

tagare

1 000

miljoner kronor

Tätbygdema

Enbart FM..................................

1 450

1 20,0

113,1

133,1

Enbart trådradio.............................

1 450

58,4

7,2

65,6

Glesbygderna

FM kompletterad med trådradio...............

800

42,0

33,3

75,3

därav: FM................................

550

1 27,0

32,0

59,0

Trådradio..........................

250

15,0

1,3

16,3

Enbart trådradio.............................

700

35,7

3,5

39,2

Hela landet

Alt. 1. FM kompletterad med trådradio ........

2 250

62,0

146,4

208,4

Alt. 2. Enbart trådradio......................

2 150

94,1

10,7

104,8

Alt. 3. FM i tätbygderna och trådradio i gles-

bygderna ...........................

2 150

55,7

116,6

172,3

1 I koordination med utbyggnad av televisionen.

husen i Stockholm och Göteborg, 21,9 milj. kr. en erforderlig utbyggnad av

sändarna för lång- och mellanvåg och 35,7 milj. kr. utbyggnad av trådradionätet

i glesbygderna.

Investeringskostnaderna för distributionen av det andra programmet

har styrelsen beräknat enligt tre alternativ, nämligen dels FM-distribution

i hela landet kompletterad med trådradio för de radioabonnenter, som inte

kan nås med FM-sändningar, dels trådradio i hela landet och dels FM-distribution

i tätbygderna och trådradio i glesbygderna.

I tabell 4 redovisas de beräknade kostnaderna för dessa alternativ. Av

tabellen framgår jämväl de av telestyrelsen beräknade investeringskostnaderna

på mottagarsidan, d. v. s. vid FM-distribution merkostnaderna

för FM-apparater och antenner och vid trådradio kostnaderna för anslutningssnören.

Investeringarna avser utbyggnaden i såväl tätbygderna som

glesbygderna, varför de i trådradioalternativen innefattar de kostnader

för detta system, som redan ingår i investeringsplanerna för riksprogrammet.

Beräkningarna är grundade på abonnentantalet vid utgången av 1953. De

förändras något om hänsyn tages till den förutsedda ökningen av antalet

radioabonnenter och är därför icke direkt jämförbara med de investeringskostnader,

som redovisas i tabell 5 och med årskostnadsuppgifterna i tabell

6 och 7.

I tabell 5 redovisas de årliga statliga investeringarna enligt telestyrelsens

beräkningar för dels riksprogrammet och dels två program vid de nämnda

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Tabell 5. Jämförelse mellan investeringskostnaderna för produktion och distribution av ett

program och för två program vid olika distributionsalternativ

Miljoner kronor

Budgetår

Ett program

Två program

Alt. 1. FM

i hela landet

kompletterad

med trådradio

Alt. 2. Trådradio

i hela landet

Alt. 3. FM i tät- bygderna, trådradio

i glesbygderna

ökning

under

året

Summa

ökning

under

året

Summa

ökning

under

året

Summa

ökning

under

året

Summa

1

2

3

4

5

6

7

8

9

55/56

8,1

8,1

13,8

13,8

16,5

16,5

9,3

9,3

56/57

10,9

19,0

14,1

27,9

20,9

37,4

12,4

21,7

57/58

11,8

30,8

16,1

44,0

21,8

59,2

14,4

36,1

58/59

21,3

52,1

26,2

70,2

31,3

90,5

23,3

59,4

59/60

14,3

66,4

15,8

86,0

24,3

114,8

15,6

75,0

60/61

15,3

81,7

14,0

100,0

25,3

140,1

18,7

93,7

61/62

5,8

87,5

5.8

105,8

5,8

145,9

5,8

99,5

62/63

0,2

87,7

0,8

106,6

0,2

146,1

0,8

100,3

63/64

0,2

87,9

1,3

107,9

0,2

146,3

1,3

101,6

64/65

0,2

88,1

3,4

111,3

0,2

146,5

3,4

105,0

alternativen för distributionen av andra programmet. Bygges icke FM-stationerna

i tätbygderna i koordination med motsvarande televisionsstationer,

ökar totalsummorna för alternativen 1 och 3 med 6,8 milj. kr.

Tabell 6. Jämförelse mellan beräknade årskostnader vid produktion och distribution av ett

program och två program enligt olika distributionsalternativ

Miljoner kronor

Budgetår

Ett program

Två program

Alt. 1. FM

i hela landet

kompletterad

med trådradio

Alt. 2. Trådradio

i hela landet

Alt. 3. FM i tät- bygderna, trådradio

i glesbygderna

ökning

under

året

Summa

ökning

under

året

Summa

ökning

under

året

Summa

ökning

under

året

Summa

1

2

3

4

5

6

7

8

9

55/56

1,8

35,0

2,8

36,0

4,2

37,4

2,8

36,0

56/57

2,9

37,9

4,1

40,1

5,5

42,9

4,1

40,1

57/58

1,3

39,2

2,5

42,6

3,9

46,8

2,7

42,8

58/59

1,8

41,0

3,7

46,3

5,1

51,9

3,7

46,5

59/60

3,5

44,5

4,4

50,7

6,0

57,9

4,5

51,0

60/61

2,4

46,9

4,3

55,0

5,7

63,6

4,6

55,6

61/62

0,9

47,8

1,7

56,7

0,8

64,4

0,9

56,5

62/63

0,9

48,7

1,0

57,7

1,4

65,8

0,9

57,4

63/64

0,6

49,3

0,8

58,5

0,8

66,6

0,6

58,0

64/65

0,5

49,8

1,0

59,5

0,7

67,3

0,5

58,5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 7. Beräknat ekonomiskt resultat av rundradioverksamheten vid produktion och distribution av två program enligt olika

distributionsalternativ

Budget-

år

Antal

radio-

licen-

ser

milj.

Alt. 1.

FM i hela landet kompletterad

med trådradio

Alt

2. Trådradio i

hela landet

Alt. 3.

FM i tätbygderna och trådradio

i glesbygderna

Utgifter

milj.

kr.

Li-

cens-

avgift

kr.

In-

koms-

ter

milj.

kr.

överskott resp.

underskott

milj. kr.

Utgifter

milj.

kr.

Li-

cens-

avgift

kr.

In-

koms-

ter

milj.

kr.

överskott resp.

underskott

milj. kr.

Utgifter

milj.

kr.

Li-

cens-

avgift

kr.

In-

koms-

ter

milj.

kr.

Överskott resp.

underskott

milj. kr.

Under

året

Summa

Under

året

Summa

Under

året

Summa

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

30/6 55

2,40

—

—

—

—

1 10,2

—

—

—

—

1 10,2

—

—

—

—

1 10,2

55/56

2,44

36,0

15

36,6

0,6

10,8

37,4

15

36,6

— 0,8

9,4

36,0

15

36,6

0,6

10,8

56/57

2,48

40,1

»

37,2

— 2,9

7,9

42,9

»

37,2

— 5,7

3,7

40,1

»

37,2

— 2,9

7,9

57/58

2,54

42,6

»

38,1

— 4,5

3,4

46,8

20

50,8

4,0

7,7

42,8

»

38,1

— 4,7

3,2

58/59

2,60

46,3

20

52,0

5,7

9,1

51,9

»

52,0

0,1

7,8

46,5

20

52,0

5,5

8,7

59/60

2,64

50,7

»

52,8

2,1

11,2

57,9

»

52,8

— 5,1

2,7

51,0

»

52,8

1,8

10,5

60/61

2,68

55,0

»

53,6

— 1,4

9,8

63,6

22

59,0

— 4,6

— 1,9

55,6

»

53,6

— 2.0

8,5

61/ 62

2,72

56,7

»

54,4

— 2,3

7,5

64,4

24

65,3

0,9

— 1,0

56,5

»

54,4

— 2,1

6,4

62/63

2,76

57,7

»

55,2

— 2,5

5,0

65,8

»

66,2

0,4

— 0,6

57,4

»

55,2

— 2,2

4,2

63/64

2,80

58,5

»

56,0

— 2,5

2,5

66,6

»

67,2

0,6

0,0

58,0

»

56,0

— 2,0

2,2

64/65

2,84

59,5

22

62,5

3,0

5,5

67,3

»

68,2

0,9

0,9

58,5

»

56,8

— 1,7

0,5

1 Detta belopp motsvarar under budgetåren 1951/52—

-1953/54 företagna extra avsättningar till

värdeminskningskonto.

00

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 dr 1955

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Tabell 6 visar de beräknade årskostnaderna för produktion och distribution

av dels riksprogrammet vid den tidigare nämnda utbyggnaden och

dels för två program vid de olika distributionsalternativen för andra programmet.

I tabell 7 slutligen visas de inkomster rundradiorörelsen behöver

för att täcka de löpande kostnaderna för produktion och distribution av

två program.

Svenska Radioindustriföreningens förslag beträffande distributionen

av det andra programmet

Svenska Radioindustriföreningen anför i huvudsak följande.

Trådradio innebär för abonnenterna den fördelen, att de kan ta emot

de över telefonnätet utsända radioprogrammen med tillhjälp av sina vanliga

apparater för lång- och mellanvåg. För apparatens anslutning till

telefonledningen måste dock en särskild installation i form av filter, anslutningsjackar

etc. utföras i hemmet av televerkets personal. Detta arrangemang

innebär för abonnenten betydande praktiska olägenheter. Arbetet

med installation, omflyttning eller reparation av anläggningen torde komma

att medföra långa väntetider. Abonnenten kan endast använda sin mottagare

på den eller de platser, där en anslutningsjack finnes uppsatt, vilket

begränsar hans frihet att koppla in apparaten till det för tillfället lämpligast

belägna eluttaget i hemmet, ekonomibyggnaden etc. För att minska

olägenheten blir kravet på många jackar stort, vilket medför kostnader

och störande ledningsdragning. Abonnenten kan ej få in trådradioprogrammet

pa en batterimottagare, som han för med sig exempelvis till sommarstugan,

i motorbåten eller på resor. Den universella tillgång till radioprogrammen

som ligger i den direkta radioöverföringen och som utgör

grunden till rundradions framgångar går förlorad. Detta får ej underskattas,

särskilt med tanke på att framtidens radiomottagare genom användning

av transistorer kan förutses alltmer bli av portabelt utförande.

Tradradio kan pa grund av tradbundenheten ge en mycket störningsfri

mottagning under förutsättning att felaktigheter på telefonnätet ej förehgger.

Emellertid torde fel på ledningarna kunna uppstå, som ej ha någon

betydelse för telefonkommunikationen, men som är störande för radiomottagningen.

Föreningen ifrågasätter, om det blir möjligt för televerket att

vid ett fullt utbyggt trådradionät hålla detta i sådant skick, att dylika störningar

icke inträder.

Föi eningen anför vidare, att FM-systemet erbjuder en utomordentligt

störningsfri och högklassig radioöverföring. Dess nackdel är, att de vanliga

radiomottagarna för mellan- och langvag ej kan ta emot program, som

sändes övei FM-stationer. Radiolyssnaren måste1 därför köpa en ny apparat

byggd även för FM-mottagning eller också skaffa en s. k. FM-tillsats

till den gamla apparaten. Genom de tekniska framsteg på FM-mottagarnas

område som gjorts under de sista åren kan nu mottagare med fullgoda

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

33

egenskaper ifråga om stabilitet, störningsfrihet, tonfrekvensområde etc.

produceras till låga priser. Det beräknas, att vid svensk serieproduktion

försäljningspriset (riktpriset) för en apparat i den lägre prisklassen med

FM blir cirka 40 kr. högre än för motsvarande apparat utan FM. FM-mottagaren

ger då eu betydligt bättre ljudkvalitet. FM-tillsatser för anslutning

till befintliga apparater beräknas i handeln kosta högst 100 kr. Priset blir

här beroende på i hur stora serier de kan tillverkas.

Tidigare har man ansett, att goda och dyra FM-antenner är nödvändiga

för FM-mottagningen. Numera ger de i apparaterna inbyggda antennerna

fullt tillfredsställande mottagning på de flesta platser, och där så icke är

fallet kan extra antenner ordnas för en mindre kostnad.

Betydelsen av att lyssnarna vid FM-systemet måste skaffa sig nya mottagare

eller FM-tillsatser, vilket ej är behövligt vid trådradio, måste ses

mot bakgrund av att ett utbyte av gamla radioapparater ständigt äger rum

i vårt land. Livslängden för en apparat kan uppskattas till omkring 12 år,

och en stor del av apparatbeståndet kommer under utbyggnadstiden för

ett FM-nät automatiskt att förnyas och kan därvid ersättas med apparater

för FM-mottagning.

Föreningen jämför de båda systemens kostnader med utgångspunkt från

telestyrelsens tre distributionsalternativ. På basis av det siffermaterial,

som styrelsen framlagt, har föreningen kommit till följande resultat.

Tabell 8. Investeringskostnad för dubbelprogramnät (utöver utbyggt trådradionät

för 150 000 abonnenter)

Miljoner kronor

Alt. 1. FM i hela

landet kompletterad

med trådradio

Alt. 2. Trådradio

i hela landet

Alt. 3. FM i tät- bygderna och tråd- radio i glesbygderna

statlig

privat

statlig

privat

statlig

privat

20

65

58

29

20

65

25 1

32

36

14

36

14

45

97

94

43

56

79

1

42

1

17

1

15

1 450 000 abonnenter »tätbygder»

................

700 000 abonnenter »glesbygder»

................

Hela landet..............

Summa statlig och privat in

vestering..............

I uppställningen skiljes på statlig och privat investering. Den statliga

innefattar kostnaderna på sändarsidan och vid trådradio även för abonnentanslutningarna.

Den privata innefattar vid trådradio abonnentens kostnad

för ett speciellt anslutningssnöre till radioapparaten (5 kr.) och för

1 Kostnaderna för 250 000 trådradioanslutningar är ej inräknade. Kostnaderna för FM-stationerna

är därjämte approximativt beräknade.

3—337 ö6 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 146

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

en extia anslutningsjack (15 kr.). I motsats till telestyrelsen anser föreningen

nämligen, att en enda anslutningsjack ej fyller ens de anspråkslösaste

krav på bekvämlighet, utan att genomsnittligt minst två jackar

erfordras. Vid FM-system innefattar den privata kostnaden prisskillnaden

vid inköp av apparat med resp. utan FM (40 kr.) samt viss antennkostnad

(5 kr.).

Man finner av uppställningen, att de totala investeringskostnaderna blir

ungefär desamma i alla tre alternativen, under det att fördelningen av dem

på statlig och privat investering blir helt olika. Vid trådradio enligt alt. 2

faller den väsentliga investeringen på staten, vid helt FM-system enligt

alt. 1 faller däremot den mindre delen på staten och uppgår ej till hälften

av kostnaden i alt. 2.

FM-alternativet är emellertid ännu gynnsammare än vad som framgår

av tabellen. Genom kombinationen med TV-nätet sjunker nämligen investeringskostnaden

även för TV-stationerna i förhållande till vad annars

skulle bli fallet (se TV-utredningens betänkande sid. 97). De i TV-utredningens

förslag inräknade kostnaderna minskar således med omkring It

milj. kr., vilket bör tillgodoräknas FM-nätets kostnader och dess statliga

investeringsdel. (Motsvarande siffra för alt. 2 är 5 milj. kr.)

Det kan naturligtvis råda delade meningar, om den använda beräkningsgiunden

för de privata investeringarna i den ovanstående jämförelsen är

den riktigaste, och om dessa investeringar över huvud taget skall beaktas

vid en sådan jämförelse. Även om man tillämpar andra grunder, förändrar

detta icke det förhållandet, att det rena FM-alternativet medför de ojämförligt

lägsta statsinvesteringarna för rundradionätets utbyggnad.

Av vad som anförts framgår enligt föreningens mening, att en utbyggnad

enligt alternativ 1 blir den ur alla synpunkter ändamålsenligaste lösningen

av distributionsfrågan.

Utbyggandet av ett FM-nät i enlighet med stockholmsplanen medför

många betydande fördelar. Föreningen framhåller bl. a. följande.

Genom att ett enhetligt system tillämpas över större delen av landet

kan samma apparater användas i stort sett överallt, varigenom svårigheter

av denna anledning ej uppstår för lyssnarna vid flyttning mellan olika

platser och på resor.

Standardisering av apparaterna kan ske i största utsträckning, varigenom

den svenska radioindustrien kan producera större serier av ett

mindre antal modeller och därmed till lägre priser. Även handelns kostnader

reduceras.

Industrien kan utnyttja de tekniska framsteg, som vid den fortsatta utvecklingen

av FM-systemen göres i utlandet och tillämpa dem både ifråga

om sändare- och mottagarekonstruktioner. Denna utveckling är av betydelse

även för den inhemska produktionen av kommunikationsradio, icke

minst för försvarets räkning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Ur beredskapssynpunkt erbjuder FM-distributionen på grund av sin

ringa sårbarhet och den smidighet i radioinfonnationen till allmänheten, som

den medger, stora fördelar.

På vissa platser i vårt land råder sådana lokala förhållanden, exempelvis

bebvggelsens belägenhet i en långsträckt dalgång, starka störningar

från en kraftledning eller elektrisk järnväg etc., att trådradio ger bättre

mottagningsförhållanden än FM. I sådana fall bör trådradiosystemet komma

till användning, och ett i övrigt utbyggt FM-nät får ej lägga hinder i

vägen härför.

Föreningen sammanfattar sin ståndpunkt beträffande distributionssystemet

på följande sätt:

Det kan ej vara rationellt att i ett land som vårt bygga ut ett trådnät

för rundradio ungefär samtidigt som ett radionät för television skall anläggas.

— Distributionen av det andra rundradioprogrammet och förbättring

av lyssningsmöjligheterna för riksprogrammet där mottagningsmöjligheterna

är otillfredsställande bör därför ske genom utbyggnad av ett FMnät

för hela landet i kombination med ett TV-nät i enlighet med stockholmsplanen.

— För sådana platser där de lokala förhållandena, av geografisk,

bebyggelse-, störnings- eller annan natur, gör trådradiomottagningen

mer ändamålsenlig än FM bör trådradio fortfarande komma till användning.

— Fn plan över den byggnadstakt och den byggnadsordning

som skall följas vid utbyggnad av FM- och TV-stationerna bör utarbetas.

Denna plan bör offentliggöras så snart ske kan, så att radioindustrien med

ledning av densamma kan igångsätta tillverkning av radioapparater för

FM-mottagning i rätt omfattning och allmänheten anpassa sina inköp av

nya radiomottagare i enlighet med den kommande utvecklingen.

Kommentarer och förslag av utredningens ordförande

1. Programkanalernas användning

Enkelprogrammet har inte bara den besvärande effekten att det begränsar

utsändningsvolymen under bästa programtid och tvingar till en

ibland olycklig inskränkning av utrymmet för enskilda inslag. Konkurrensen

om den enda programkanalen måste också under sådan tid mana fram

en strävan att anpassa programpunkterna för en så vid publik som möjligt

och därmed en benägenhet att göra ett visst våld på det enskilda inslagets

innehåll och form. Med tillkomsten av ytterligare distributionskanaler

befrias produktionen från dessa besvärande band. Varje programkategori

kan få ökat utrymme och den enskilda programpunkten kan även

under bäsla programtid anpassas enbart för den mer eller mindre begränsade

men särskilt intresserade publik som den vänder sig till. I det

nya skede som dubbelprogrammet inleder bör då de främsta uppgifterna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr Vid år 1955

vara att väl utnyttja de resurser, som det förstärkta distributionsnätet erbjuder,

för en omfördelning av programmet efter lyssnarnas behov och att

vid utformningen av enskilda programpunkter noga tillvarata den ökade

friheten för en inre omdaning av produktionen, så att varje inslag motsvarar

intresserade lyssnares berättigade krav. Dessa uppgifter syns viktigare

än ökningen av produktionsvolymen i och för sig. Denna bör ses

mera som en följd av än som ett mål för utbyggnaden.

Av skäl som framgår av telestyrelsens utredning kommer de nya distributionskanalerna

oberoende av systemvalet att bli dubblerade och man

kommer, såsom även Radiotjänst påpekar, att i slutstadiet disponera dels

en enkelkanal, bestående av nuvarande lång- och mellanvågssändare, och

dels en dubbelkanal, bestående av trådradionät eller FM-sändare eller

kombinationer därav. Visserligen når inte enkelkanalen i sin nuvarande

form ut över hela landet men den kan, i den mån dubbelkanalen anordnas

med trådradio i glesbygderna, med måttlig kostnad kompletteras i detta

hänseende genom att systemet där utrustas för en tredje kanal. Tekniskt

vore detta möjligt även vid FM-systemet men det medges tyvärr ej inom

stockholmsplanen. Då användningen av trådradio inom glesbygderna emellertid

av flera skäl är väl motiverad, bör man kunna utgå ifrån att vi

slutligt kommer att disponera tre landsomfattande kanaler för distributionen.

Programledningsnätet utbyggs redan enligt nu tillämpade planer

för tre kanaler, och produktionens planerade tekniska utrustning, bl. a.

för inspelning av programinslag, medger t. o. m. i betydande omfattning att

varje kanal matas med sitt särskilda program. Varken tekniska eller ekonomiska

hinder synes därför resa sig mot en utbyggnadsplan, som innebär

att det snart nog kommer att tidvis utsändas tre olika program. Denna möjlighet

kan naturligtvis utnyttjas för lokala och regionala program men

också understundom för riksprogram.

Med lyssnarnas av Radiotjänst redovisade huvudönskemål — ökat utrymme

för samhälleliga och allmänkulturella frågor, för kurs- och studieverksamhet

samt för underhållning och lättillgänglig musik — är det också

svårt att förstå, att den besvärande tidskonkurrensen skall kunna helt

neutraliseras och att lyssnarna skall kunna bli någorlunda tillfredsställda

om inte särskilda programpunkter stundom sänds på den tredje kanalen

under bästa programtid. En sådan anpassning av dubbelprogrammet efter

behov och resurser bör också kunna accepteras oberoende av de argument,

som Radiotjänst anför mot ett trippelprogram i egentlig mening. Televisionens

tillkomst bör enligt ordförandens mening inte vara ägnad att

rubba slutsatsen. Samhällets krav på radioprogrammet kan inte sänkas

därför att en mindre grupp av lyssnare måhända kommer att visa nedsatt

intresse, och de svårigheter televisionen kan medföra genom konkurrens

om de produktiva krafterna kan väl tvinga till en begränsning av produktionsvolymen

men hindrar inte en längre driven uppspaltning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 1M ur 1955

37

Frågan om programmets lämpliga sammansättning och fördelning vid

utsändningen bedöms helt naturligt olika beroende på den vikt man vill

tillmäta de olika huvudönskemålen. Inte minst framträder här frågan om

hur långt man bör gå med ökat utrymme för underhållning och särskilt

för lättillgänglig musik. Behovet härav bör inte bagatelliseras och kan

säkerligen också tillgodoses utan den av Radiotjänst befarade sprängningen

av den rimliga ramen för produktionen. När nu den tekniska apparaten

medger att detta behov tillgodoses utan intrång på utrymmet för andra,

lika önskvärda programinslag, kan ordföranden inte finna programmet

tillfredsställande ordnat förrän denna möjlighet att skänka lyssnarna avkoppling

blivit tillvaratagen.

Dubbelprogrammet ger lyssnaren viss möjlighet att välja mellan samtidiga

program av olika slag men denna samtidighet skulle också kunna

hindra honom från att avlyssna inslag som intresserar honom, om inte

repriser får ökad användning. Ett omfattande reprisutbyte mellan programmen,

även berörande bästa programtid, borde därför inte betraktas som ett

fattigdomsbevis eller blott som ett uttryck för gränsdragningsbesvär. Det

motsvarar helt enkelt ett behov hos lyssnarna, något som f. ö. rundradioutredningen

stryker under.

Såsom Radiotjänst utvecklat måste det program, som sänds på enkelkanalen

av hänsyn till lyssnare, som endast nås av denna kanal, allt

framgent utformas som ett enkelprogram av väsentligen samma typ som

nuvarande riksprogram, ehuru det naturligtvis bör berikas genom produktionens

utbyggnad och ges ökad sändningstid. Till lyssnarnas bekvämlighet

bör vidare åtminstone den ena av dubbelkanalerna föra program under

hela den tid sändning pågår. I sin helhet kan därför produktionen anses

omfatta ett enkelprogram och ett samtidigt utgående, tidvis tvåspaltigt

dubbelprogram. Enkelprogrammet kommer då även framdeles att jämte

kortvågsprogranunet bära »vår andes stämma i världen». Utan tvivel bör

enkelprogrammet av praktiska och ekonomiska skäl i stor utsträckning

sammanfalla med den ena eller andra spalten av dubbelprogrammet, men

en fast koppling vid den ena spalten är icke tekniskt nödvändig. Inte heller

behöver den särskilda karaktären av enkelprogrammet hindra den begränsade

sändning av tre samtidiga programpunkter, som enligt det föregående

torde behövas för att neutralisera konkurrensen om den bästa programtiden.

Väsentligt synes vara att programproducenten tillvaratar den

möjlighet, frikopplingen mellan programmen ger, att inrikta produktionen

inte på ett första, genomgående program, som tidvis kompletteras med ett

jämsides löpande andra program, utan snarare i första hand på ett komplett

och fullgott dubbelprogram. Ur dettas rikhaltiga innehåll kan enkelprogrammet

därefter sammansättas genom ett urval med nödiga beskärningar

och med eu så omlagd tidsföljd att lyssnarnas behov blir vederbörligt beaktade.

Detta betraktelsesätt och en motsvarande organisation finner ord
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 är 1955

föranden kunna bli till fördel för bägge programmen och därmed för hela

rundradiopubliken men också kunna ge ökad stimulans till programverksamhetens

önskvärda omdaning.

Programmets sammansättning bör utvecklas med ledning av vunna erfarenheter

om lyssnarnas behov. Det vore önskvärt att Radiotjänst i detta

hänseende finge stöd av aktiva lyssnarorganisationer eller av pressen, som

vid sidan av sina recensioner av enskilda programpunkter eller enstaka

kvällsprogram också, exempelvis i månads- eller kvartalsrevyer, kunde mer

än som nu sker granska principerna för programkompositionen. Det viktiga

är dock enligt ordförandens mening att programverksamheten ställer i

första rummet inte produktionsvolymens tillväxt utan en programmets inre

och yttre omdaning, som växer fram ur en strävan att utan fördomar och

konstlade tekniska spärrar tillgodose olika lyssnargruppers behov.

2. Fri eller avgiftsbelagd trådradioansliilning?

Kostnaderna för ett fullt utbyggt trådradionät hänför sig endast till en

mindre del till stationsutrustningar, medan större delen avser filterutrustningar

och heminstallationer samt speciella trådradioledningar, här kallade

abonnentanslutningar. Kostnaderna för en stationsutrustning utgör genomsnittligt

2 550 kr. och för en abonnentanslutning i medeltal 30 kr. för

sådana abonnenter, som kan anslutas till telefonledning, och 90 kr. för

övriga. Antalet abonnenter av den senare kategorien beräknas inom en

nära framtid gå ned från 20 % av totalantalet till 10 % i de radiomässiga

tätbygderna och 12 % i glesbygderna. Man kan därför räkna med en genomsnittlig

kostnad för abonnentanslutningar av 36 å 37 kr.

Inom de radiomässiga glesbygderna beräknas trådradionätet den 1 juli

1955 omfatta 1 000 stationer med 150 000 abonnenter. Genomförd i hela

landet skulle trådradion för den efter den 1 juli 1955 återstående utbyggnaden

enligt telestyrelsens uppgifter dra en kostnad för stationsutrustningar

av 15,8 milj. kr. och för abonnentanslutningar av 78,3 milj. kr. Hela

anläggningskostnaden skulle alltså bli 94,i milj. kr. och därav skulle stationsutrustningarna

svara för 16,8 %. Den av telestyrelsen förutsatta tillkomsten

av nya radioabonnenter skulle successivt öka anslutningskostnaden

med 1 å 2 milj. kr. om året.

Vid bedömandet av frågan, om anslutningen till trådradionätet bör vara

fri eller avgiftsbelagd, kan det vara skäl att beakta denna fördelning av

kostnaderna. Stationsutrustningarna kan närmast anses motsvara radiosändarna

vid trådlös distribution, medan abonnentanslutningarna snarast

motsvarar därvid erforderliga antennanläggningar. Skillnaden är blott den,

att kostnaden blir jämnare fördelad vid trådradio än vid trådlös distribution,

där många abonnenter reder sig utan särskild antenn.

Eftersom den enskilde abonnenten eljest helt får svara för sin mottagningsanläggning,

blir kostnadsfördelningen vid trådlös distribution mycket

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr lb6 år 1955

ojämn, beroende på att både avståndet till närmaste sändare och lokala

förhållanden, som påverkar signalfältstyrka och störningsnivå, ställer

mycket olika krav på såväl mottagare som antenn. Det har dock aldrig

offentligt ifrågasatts att utjämna dessa kostnadsskillnader med hjälp av

licensmedel. Det vore därför mest konsekvent att fördela kostnaden vid

trådradio så, att stationsutrustningarna belastade licensmedlen men kostnaderna

för abonnentanslutningen bures av varje abonnent.

De avgifter det kan bli fråga om är icke högre än de antennkostnader

som enligt telestyrelsen skulle belasta många abonnenter vid FM-distribution.

Anläggningskostnaden per abonnent beräknas såsom nämnts i genomsnitt

till 36 å 37 kr. Därtill kommer kostnaden för apparatsnöre, som nu

betalas med 5 kr. Årskostnaden för dessa detaljer utgör i genomsnitt 3: 50

kr. inräknat ränta och amortering, därvid räntan utgår efter 3,5 % med

1: 30 kr. Om en anslutningsavgift uttages för att täcka anläggningskostnaden,

skulle alltså den återstående årskostnaden för drift och förnyelse utgöra

2: 20 kr. Sammanlagt motsvarar allt detta, inräknat skäligt administrationspålägg,

en måttlig kostnad för den mycket goda antennanläggning som

trådradioanslutningen utgör.

Om trådradion även i fortsättningen endast skulle avse att förbättra mottagningen

av det första svenska programmet, skulle det måhända bära

emot att nu lägga om kostnadsfördelningen och avgiftsbelägga anslutningen.

Men vid ett beslut som innebär, att anslutningen gör det möjligt

att inom kort utan särskild apparatkostnad få en tillfredsställande mottagning

av ett dubbelprogram, torde man inte behöva tveka om att införa

de måttliga avgifter vilka, betraktade som antennkostnader, motsvarar en

konsekvent tillämpning av kostnadsfördelningen vid rundradion i övrigt.

Ett avgiftsfritt trådradionät över hela landet skulle helt och hållet förverkliga

dubbelprogrammet utan direkt belastning av den enskilda konsumtionssektorn

av vår samhällsekonomi. Den apparat- och antennanskaffning,

som vid ett FM-system skulle falla pa enskilda och som i stort

sett skulle komma till stånd i den mån den kunde tränga undan eller

skjuta upp andra liknande inköp, skulle vid trådradio ersättas med en

statlig investering som snart skulle stiga mot 100 milj. kr. Vid FM skulle

anslutningen begränsas till de abonnenter som verkligen önskar tillgång

till dubbelprogrammet, medan vid avgiftsfri trådradio kostnader kan väntas

bli nedlagda även på onödiga anslutningar, nämligen i de många fall,

där enkelprogrammet tillgodoser lyssnarbehoven, vare sig detta beror på

att lyssnaren kan disponera sin tid så att enkelprogrammet är till fyllest

eller på att hans radiointresse är begränsat. Vid avgiftsbelagd trådradio

åter skulle den samhällsekonomiska effekten bli av samma art som vid

FM och innebära, att dubbelprogrammets införande skulle ta sin del av

den enskilda köpkraften i anspråk.

De administrationskostnader, som uttagandet av anslutnings- och abon
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr H6 dr 1955

nemangsavgifter för trådradio föranleder, torde inte böra utgöra något

hinder för omläggningen, vilken — såsom redan påpekats — kommer att

inbespara utgifter för onödiga anslutningar. Omläggningen torde böra

genomföras så snart som möjligt, efter det utbyggnadsplan för dubbelprogrammet

blivit godkänd.

3. Systemvalet och lyssnarna

Vid den förutsatta avgiftsbeläggningen av trådradioanslutningarna kommer

licenskostnaden att endast obetydligt påverkas av systemvalet. Det

bbr vid trådradio endast stationsutrustningen, som i sådant hänseende bör

jämföras med FM-sändarna. Trådradion ställer sig då billigast, men om

man såsom rimligt är förutsätter, att ett landsomfattande FM-nät inte

kommei till stånd annat än i kombination med television, så stannar skillnaden

i årskostnad inom en krona per licens. Denna skillnad kan inte gärna

bli avgörande, utan valet kan träffas med hänsyn till å ena sidan konsekvenserna

för lyssnarnas bekvämlighet och egna kostnader samt å andra

sidan belastningen på statens kapitalbudget.

Abonnenternas egna kostnader blir vid båda systemen mycket varierande

och beroende av många omständigheter, bl. a. deras intresse för en omedelbar

anslutning till dubbelprogrammet. Förhållandena torde bäst belysas

av några exemplifierande typfall.

Först ett fall som torde komma att bli ganska vanligt. Hos en abonnent

med familj är man angelägen att snarast tillgodogöra sig möjligheterna att

valja program. En eller annan medlem av familjen vill särskilt ägna sig åt

språkkurser, men övriga vill lyssna till andra programpunkter, som förekommer

samtidigt. Därför inställer sig omedelbart behov att anskaffa en

ny mottagare utöver den gamla. Här kan man tydligen utan vidare jämföra

avgifterna för trådradio med prisskillnaden för FM för den nya mottagaren.

De forra måste minst motsvara en engångskostnad, inräknat två kontakter,

om 56 ki. och en årskostnad om 2: 20 kr. Den senare varierar mellan 40

och 100 kr., beroende på den nya mottagarens prisklass. Var den gamla

apparaten en god familjemottagare, och skall den nya alltså hlott begagnas

för enskilt avlyssnande av kurser, räcker det med en liten, lätt flyttbar

bordsapparat i låg prisklass. FM-systemet blir då billigare men också bekvämare,

därför att den nya apparaten kan placeras varhelst det för tillfället

passar bäst att begagna den, ute eller inne.

En annan abonnent, med starkt musikintresse, har uppmärksammat den

bättre ljudåtergivning de nya systemen tillåter. I praktiken betyder detta

vid bagge alternativen, att han kommer att vilja skaffa en ny och relativt

dyr mottagare. Kostnadsjämförelsen blir här bestämd av samma element

som i det första fallet, men eftersom det gäller en apparat i högre prisklass,

blir FM-systemet något dyrare, särskilt om extra trådradiokontakt

inte behövs. Bekvämligheten kan väl bli densamma, då en apparat av det

slag, det här gäller, ändå är ohändig att flytta omkring.

På liknande sätt ställer det sig inom tätbygderna för de troligen ganska

många, som på grund av sina arbetsförhållanden rätt väl kan tillgodogöra

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 är 1955

41

sig ett välkomponerat enkelprogram. För dem behöver dubbelprogranimet

vid FM-system inte ställa något problem, förrän anskaffning av ny mottagare

ändå blir aktuell, och man kan därför jämföra kostnaderna för de

förut nämnda elementen. Utfallet blir beroende av den nya apparatens

prisklass och den utrustning i fråga om trådradiokontakter som kan vara

önskvärd. Någon stor skillnad uppkommer i regel icke.

Mången abonnent kommer väl att ha intresse för dubbelprogranimet

fastän inte så varmt att han är beredd att omedelbart anskaffa en ny mottagare.

Här erbjuder trådradion en billig lösning för tiden till dess apparatbyte

blir aktuellt. Vid FM-systemet påstås man visserligen kunna för

100 kr. skaffa en tillsats, som möjliggör anslutning av den gamla mottagaren,

men kostnaden blir i varje fall högre än för trådradio och anordningen

syns inte vara att rekommendera. Här visar alltså trådradio under

startåren för dubbelprogranimet en klar överlägsenhet, som kan leda till

en snabbare tillväxt av anslutningen.

De anförda exemplen avser närmast förhållandena inom tätbygderna,

där abonnenten redan förutsätts ha fullgod tillgång till enkelprogrammet.

Inom glesbygderna, där detta icke är fallet, blir trådradion ekonomiskt klart

överlägsen vid införandet av dubbelprogram. Här kräver FM-systemet obetingat

nyanskaffning av mottagare, om man vill nå en fullgod lösning. Och

för abonnenterna inom den radiomässiga obygd, dit inga tillåtna svenska

rundradiosändare når fram, utgör trådradion det enda praktiskt användbara

hjälpmedlet.

Sammanfattningsvis torde man alltså kunna säga, att ur lyssnarnas synpunkt

trådradio är nödvändig i den radiomässiga obygden och bör komma

till användning inom glesbygderna i övrigt för att underlätta anslutningen

till det svenska radioprogrammet överhuvudtaget. I övrigt skulle trådradions

förtjänster företrädesvis komma till synes under de närmaste

åren, då systemet skulle befordra anslutningen till dubbelprogrammet. På

längre sikt kan någon avgörande kostnadsskillnad i ena eller andra riktningen

genomsnittligt inte konstateras. Däremot framträder vissa olikheter

vid användningen, som skulle kunna påverka valet, ehuru i olika riktning,

allt efter den vikt man vill tillmäta dessa förhållanden.

Telestyrelsens jämförelse mellan distributionssystemen från mottagningssynpunkt

föranleder icke ordföranden till annan erinran än att han

icke blivit övertygad om att tillsyn och betjäning av de 7 200 stationsntrustningarna

vid trådradio kan ordnas så effektivt, att trådradion i fråga

om driftsäkerhet blir jämställd med FM. Trådradion företer emellertid

frånsett detta den olägenheten, att mottagarna måste placeras invid den

eller de anslutningskontakter som anbringats. Man blir i detta hänseende

lika bunden som vid centralantenner i flerfamiljshus, ett system som trådradion

på det hela taget är mycket analog med, ehuru tekniskt vida överlägsen.

Man kan sålunda vid trådradio inte utan vidare flytta sin mottagare

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

mellan olika byggnader på en lantgård eller mellan vinter- och sommarbostad,

och man kan inte använda den utomhus, såsom på utflykter. En

viss fastän begränsad rörlighet inomhus kan man uppnå genom ökat antal

kontakter, vilket emellertid då medför särskild kostnad.

Vid FM-systemet förorsakar de starka lokala variationer som uppträder

i signalfältstyrkan, bl. a. på grund av topografiska oregelbundenheter, att

mången abonnent även inom ganska centrala delar av tätbygderna kommer

att nödgas kosta på sig särskild utomhusantenn för en tillfredsställande

mottagning. Även denna olägenhet kan föranleda särskilda kostnader till

betydande belopp.

Summeras dessa omständigheter förefaller enligt ordföranden slutsatsen

bli, att endast ett distributionsnät, som erbjuder lyssnaren valfrihet mellan

trådradio och FM, i längden är fullt tillfredsställande.

4. Systemvalet och kostnaderna

Frågan om abonnenternas kostnader vid de olika systemen kan i det

mesta lämnas å sido. De berör nämligen i huvudsak de utgifter för anslutningen,

som bör falla inom abonnentens eget bedömande, vare sig det

gäller trådradio eller FM. I båda alternativen måste dessa utgifter uppvisa

betydande spridning, sannolikt i stort sett mellan samma ytterligheter.

Skillnaden framträder främst däri, att det väsentligen blir olika grupper

av abonnenter, som drabbas av extremt höga kostnader i det ena och det

andra fallet.

Den följande granskningen av kostnadsuppgifterna för olika alternativ

har därför i första hand inskränkts till de säkrare posterna för stationsutrustningar

och sändare. Därvid har i fråga om FM koordinerad med

television vid jämförelse med andra system redovisats jämväl nettokostnaderna,

efter avdrag för besparingarna på televisionssidan. För kombinerade

system med valfrihet mellan trådradio och FM har abonnentutgifterna

i viss mån beaktats, nämligen i den utsträckning, som varit påkallad

med hänsyn till de besparingar som i sådant fall kan påräknas vid jämförelse

med de enkla systemen.

Enkelprogrammet

Rundradions utveckling kräver betydande kostnadsökningar under de

närmaste åren, även om den skulle fortgå inom enkelprogrammets ram.

För produktionens sunda utveckling lär det vara ofrånkomligt, att de planerade

radiohusen i Stockholm och Göteborg förverkligas. Distributionsnätet

måste först och främst kompletteras med trådradio i glesbygderna och

dessutom är en väsentlig förstärkning och modernisering av lång- och

mellanvågsstationerna erforderlig. För att nu föreliggande, i huvudsak redan

av statsmakterna godkända planer, inberäknat avgiftsfri trådradioanslut
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr H6 år 1955

ning, skall kunna fullföljas fordras enligt telestyrelsens beräkningar en

sammanlagd investering av 88,i milj. kr., väsentligen under de närmaste

sju åren, medan årskostnaderna under samma period beräknas stiga med

14,6 milj. kr. enligt följande:

Tabell 91

Produktion

nuvarande årskostnader.....................

radiohus .................................

Distribution

nuvarande årskostnader.....................

lång- och mellanvågsstationer................

TR i gb ..................................

Summa produktion och distribution

Investeringar

milj. kr.

Årskostnader

milj. kr.

18,2

30,5

3,0 26,2

15,0

21.9

1,5

35,7 57,6

5,1 21,6

88.1

47,8

Antalet radiolicenser beräknas under sjuårsperioden öka från 2,40 till

2,72 milj. Räknat per licens skulle alltså årskostnaderna stiga från 13,so till

17,60 kr. Med bibehållen kostnadsmarginal skulle det följaktligen valra

nödvändigt att inom få år höja licensavgiften från nuvarande 15 till 19 kr.

Dubbelprogrammet

Dubbelprogrammet skulle i vad avser programproduktionen inte öka

investeringsbehovet. Däremot skulle tillkomma nya årskostnader, som enligt

Radiotjänsts planläggning skulle stiga till 7,i milj. kr. under sjuårsperioden.

Distributionen av dubbelprogrammet skulle inom glesbygderna kunna

ombesörjas med det för enkelprogrammet förutsatta tradradionätet utan

ökade kostnader. Om detta nät skulle utbyggas även inom tätbygderna,

tillkommer vid bibehållen avgiftsfri anslutning en investering av 58,4

milj. kr. och årskostnaderna skulle vid den valda jämförelsetidpunkten ökas

med 9,8 till 31,4 milj. kr. såsom framgår av tabell 10.

Om distributionssystemet, såsom telestyrelsen föreslagit, skulle kompletteras

med ett nät av 19 FM-stationer inom tätbygderna, skulle investeringen

enligt de av styrelsen anförda siffrorna ökas med 20,o milj. kr. och årskostnaderna

med 2,9 milj. kr. Därvid förutsätter styrelsen emellertid att utbyggnaden

skulle ske i koordination med televisionen. Eftersom beslut

ännu inte fattats om televisionens förverkligande, torde man i första hand

böra bortse från besparingarna genom samordning. Investeringsbehovet

stiger då till 20,8 milj. kr. och årskostnaderna till 3,7 milj. kr. Därmed skulle

investeringsbehovet för dubbelprogrammet växa till 85,2 milj. ki. och bc
1

I denna och följande tabeller användes följande förkortningar: TR = trådradio; FM =

frekvensmodulerad kortvåg; TV=telcvision; tb=tätbygder; gb = glesbygder.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Tabell 10

Produktion

enkelprogrammet (tab 9)..........

dubbelprogrammet.............

Investeringar

milj. kr.

Årskostnader

efter 7 år

milj. kr.

Belastning

per licens

kr.

30,5

— 30.5

26,2

7-1 33,3

23: 80

17: 60

6: 20

Distribution

enkelprogrammet (tab. 91 ....

avgiftsfri TR i tb.............

Summa produktion och distribution

därav för enkelprogrammet........

» dubbelprogrammet.......

57,6

58’4 116.0

21,6

9’8 31,4

146,5

88,1

58,4

64.7

47.8

16.9

lastningen på licensmedlen till sammanlagt 68,4 milj. kr. Telestyrelsen torde

emellertid räkna med att vid denna kombination, med valfrihet för abonnenterna

inom tätbygderna, anslutningen till trådradionätet skulle minska

i sådan omfattning, att merkostnaden för kompletteringen skulle bli avsevärt

reducerad. Det skulle emellertid krävas ett mycket stort bortfall av

trådradioanslutningar för att kostnaderna för FM-systemet i detta fall

skulle kunna bäras utan fördyring.

Om televisionen sedermera tillkommer, skulle rundradion på grund av

Uppkommande besparingar gottskrivas 6,s milj. kr. i investeringsmedel och

de påförda årskostnaderna skulle därefter minskas med 0,s milj. kr. Om

detta sker innan utbyggnaden avslutats, skulle alltså den på dubbelprogrammet

bokförda investeringen inte behöva stiga till mer än 78,4 milj. kr.

och belastningen på licensmedlen skulle stanna vid 67,e milj. kr. per år

vid sjuårsperiodens slut.

Det är naturligtvis mycket svårt att bedöma i vad män ett FM-nät skulle

minska anslutningen till ett avgiftsfritt trådradionät. Men om utbyggnaden

beslutas och genomförs gemensamt med televisionen, är det måhända möjligt,

att denna komplettering skulle kunna åstadkommas utan att vare sig

belastningen på statens kapitalbudget behövde ökas eller licensavgiften

behövde höjas över 25 kr. Så mycket säkrare blir emellertid detta fallet, om

anslutningen beläggs med avgifter, som täcker investering och årskostnader

för abonnentanslutningen, samt anslutningsavgifterna genom lämplig

redovisning bringas att avlasta televerkets investeringsanslag. Ett landsomfattande

trådradionät skulle då inte kräva större statlig investering efter

den 1 juli 1955 än 15,7 milj. kr., motsvarande kostnaderna för stationsutrustningar,

vilket belopp kan jämföras med de 35,7 milj. kr. som vid nu

pågående utbyggnad skulle åtgå för att i glesbygderna avgiftsfritt distribuera

enkelprogrammet.

De genom avgiftsbeläggningen frigjorda investeringsmedlen, 20,o milj.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HG år 1955

45

kr., kunde lämpligen i första hand användas för att komplettera stationsutrustningarna

inom glesbygderna med en tredje kanal, varigenom tre programkanaler

skulle erhållas i hela landet och programproduktionen utvecklas

utan att behöva begränsas av hänsyn till bristande paritet i detta

hänseende mellan olika landsdelar. Enligt underhandsuppgift från telestyrelsen

skulle denna komplettering kräva en investering av ca 3,5 milj. kr.

Återstående 16,5 milj. kr. borde användas för det av telestyrelsen förordade

kompletterande FM-nätet för tätbygderna. Detta skulle då, oberoende av ett

beslut om utbyggande av television, kunna genomföras med en investeringsökning

för dubbelprogrammet av allenast (26,8—16,5) 10,3 milj. kr. Vid samordning

med televisionen åter skulle den på rundradiorörelsen bokförda

investeringen ökas med endast (20,o—16,5) 3,5 milj. kr. Den sammanlagda

investeringen i rundradio och television skulle t. o. in. bli mindre än fallet

skulle bli, om televisionen infördes men rundradion finge förbli begränsad

till cnkelprogram, därvid trådradioutbyggnaden i glesbygderna fullföljdes

utan avgifter.

Det kompletterande FM-nätet i tätbygderna skulle medföra avsevärt

ökad bekvämlighet för abonnenterna. Det skulle med visshet hälsas med

tillfredsställelse på många håll, enär detta system tilltalar fantasin på ett

helt annat sätt än den trådbundna överföringen. Utbyggnaden skulle

vidare göra svensk radioindustri mera jämställd med den utländska vid

utvecklingen av radiomottagare. För abonnenternas del skulle även betydande

besparingar uppkomma genom minskat behov av extra trådradiokontakter.

Telestyrelsen syns helt underskatta detta behov, när den blott

hänvisar till att sådana nu icke förekommer hos mer än 10 % av abonnenterna.

Dubbelprogrammet kommer säkert att i detta hänseende starkt öka

frekvensen och man behöver endast räkna med en extra kontakt i tre- och

fyrarummare samt två i större lägenheter för att komma till en genomsnittsfrekvens

av ungefär 40 Detta skulle i tätbygderna betyda 600 000

extra kontakter med en merkostnad av 9 milj. kr. Det är därför sannolikt

att merinvesteringen för detta FM-nät skulle helt uppvägas av minskade

utgifter hos abonnenterna och värdet av ökad bekvämlighet vid mottagarnas

användning.

Omvänt skulle slopandet av trådradionätet i täthygderna, vilket radioindustrin

föreslår, medföra ökade kostnader för abonnenterna, som sannolikt

skulle överstiga besparingen i statlig investering. Man behöver i detta

hänseende blott medräkna kostnaderna för särskilda utomhusantenner på

ogynnsamt belägna boplatser. Enligt telestyrelsens uppskattning skulle

dessa kostnader om hänsyn lages till beräknad ökning i abonnentantalet utgöra

minst 8 ä 9 milj. kr., medan investeringen i ett trådradionät i tätbygderna

skulle stanna vid 6,1 milj. kr., d. v. s. kostnaden för stationsutrustningar.

Detta nät bör därför under alla förhållanden anses behövligt,

kanske framför allt för att som eu naturlig service bereda telefonabonnenterna

låga antennkostnader.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr l''i6 år 1955

På grund av här anförda omständigheter finns det ingen anledning att

räkna med ett distributionsnät av mindre omfattning än det av telestyrelsen

förordade med trådradio i hela landet och FM-sändare för tätbygderna.

Därvid förutsättes emellertid, att trådradioanslutningen beläggs

med avgifter, som täcker investering och årskostnader. Fördelarna av

denna kombination är i och för sig så betydande, att ett beslut i denna

riktning inte bör vänta på beslut om television. Utbyggnaden bör vidare

kunna ske samtidigt för båda systemen och enligt de av telestyrelsen föreslagna

tidsplanerna. Särskilt är det angeläget, att trådradionätet i glesbygderna

fullbordas i ökad takt. För tätbygderna torde detaljplaner böra uppgöras,

som siktar till att snabbt täcka varje del av området med en första

dubbelprogramkanal, snart därefter följd av den andra, så att abonnenterna

kan välja anslutning utan onödig hänsyn till väntetid.

Följes här framlagt förslag — innebärande avgiftsbelagd trådradio i

hela landet samt FM i tätbygderna utan samordning med television —

skulle rundradion sammanlagt kräva en investering av 98,5 milj. kr. och

efter en sjuårsperiod medföra årskostnader av 58,5 milj. kr. enligt följande

tabell:

Tabell 11

Investeringar

milj. kr.

Årskostnader

efter 7 år

milj. kr.

Belastning

per licens

kr.

Produktion (tab. 10).................

30,5

33,3

Distribution

nuvarande årskostnader ...........

15,0

lång- och mellanvågsstationer.......

21,9

1,5

TR i Ib (två frekvenser)...........

6,1

1,6

TR i gb (tre frekvenser)...........

13,2

3,4

FM i tb, utan samordning med TV .

26,8

68,0

3,7

25,2

Summa produktion och distribution

98.5

58,5

21: SO

därav för enkelprogrammet ........

88,1

47,8

17: 60

» dubbelprogrammet.......

10,4

10,7

3: 90

En höjning av licensavgiften till 23 kr. skulle alltså bli nödvändig för

att med någon marginal täcka årskostnaderna.

Om utbyggnaden av distributionen skulle stanna på denna punkt, skulle

vi emellertid för all framtid få landet indelat i två zoner, den ena med valfri

tillgång till trådradio och FM-nät för dubbelprogrammet och den andra

med enbart trådradio för allt avlyssnande av svensk rundradio. En sådan

uppdelning torde inte i längden bli hållbar. Glesbygdsabonnenterna skulle

med rätta kunna känna sig missgynnade även i fortsättningen. De skulle

inte kunna välja det för var och en bästa alternativet, men de skulle vid

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H6 år 1955

47

nyanskaffning av mottagare troligen ändå i stor utsträckning nödgas ta på

sig merkostnaden för en FM-apparat för att den skulle behålla sitt värde

inför en eventuell flyttning eller överlåtelse. Man måste sålunda förutse

en utsträckning av FM-nätet även till glesbygderna, och frågan blir blott,

när detta lämpligen bör ske.

Ett fullständigt FM-nät för glesbygderna skulle utan samordning med

television kräva en investering, som med ledning av telestyrelsens uppgifter

kan uppskattas till 36,5 milj. kr., och årskostnaderna uppskattas öka

med 4,5 milj. kr. En höjning av licensen till 25 kr. vore nödvändig för att

med erforderlig marginal bära en sådan utbyggnad. Antalet abonnenter i

glesbygderna, som därigenom skulle få tillgång till valfri anslutning, utgör

550 000 mot 1 450 000 inom tätbygderna. Räknat per åtkomlig abonnent

skulle utbyggnaden alltså kosta i investering 66 kr. mot 18 kr. i tätbygderna

och i årskostnader 8,20 kr. mot 2,so kr.

Det kan åtminstone vara tveksamt, om dessa kostnader kan anses rimliga

med hänsyn till den sannolika anslutningen till ett FM-nät i glesbygderna.

Annorlunda skulle det ställa sig, om nätet kunde utföras i samordning

med television. Ett landsomfattande FM-nät skulle då enligt telestyrelsens

uppgifter i investering belasta rundradiorörelsen med endast 47,0

milj. kr., därav tätbygder 20,0 och glesbygder (19,2 + 7,s) 27 milj. kr. Men

samtidigt skulle televisionens kostnader enligt televisionsutredningens beräkningar

reduceras med 13,1 milj. kr. genom koordinationen. Televisionens

införande kan — med hänsyn till dess höga kostnader och omfattande

allmänna konsekvenser — inte gärna göras beroende av att FM införs vid

rundradion. Snarare kan ett FM-system vid sidan av ett landsomfattande

trådradionät betraktas som ett värdefullt men icke obetingat nödvändigt

komplement, vars genomförande i full utsträckning kan göras beroende

av en samordning. Därest beslut fattas om televisionens införande kan

man därför -— oberoende av den bokförda kostnadsfördelningen vid en

samordnad utbyggnad — anse nettobelastningen på statens kapitalbudget

för FM-nätet begränsad till merkostnaderna för televisionsstationernas komplettering

med FM-sändare. FM-nätet för rundradio skulle vid detta betraktelsesätt

inte kräva större investering än 33,9 milj. kr. Nettobelastningen på

statens kapitalbudget för rundradioändamål skulle alltså stanna vid 105,6

milj. kr. Under samma förutsättningar skulle de på rundradion bokförda

årskostnaderna för FM-nätet utgöra 6,6 milj. kr. Därutöver skulle en besparing

uppkomma för televisionen av ungefär 1 milj. kr. per år. Eu höjning

av licensavgiften till 24 kr. skulle då vara nog för att med vederbörlig

marginal täcka kostnaderna.

Ett beslut nu om dubbelprogram måste fattas utan visshet om televisionens

framtid. Med hänsyn till den sannolika utvecklingen bör man emellertid

från början inrikta rundradions utbyggnad på den investeringsram

som utöver kostnaderna för en fristående television är tillräcklig för att

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr HO är 1955

hela landet skall kunna täckas med såväl trådradio som ett med televisionen

koordinerat FM-nät. Detta innebär, om trådradioanslutningarna

avgiftsbelägges, att nettoinvesteringarna hålls inom 105,6 milj. kr. och

licensavgiften inom 24 kr. Inom denna ram skulle det, oberoende av ett

beslut om television, kunna åstadkommas ett komplett FM-nät för tätbygderna,

med dessas 19 stationer i definitivt utförande jämte vissa provisorier

för snabbare täckning. Därutöver skulle man kunna disponera (33,9—

26,8) 7,i milj. kr. i investeringsmedel till att påbörja ett FM-nät inom glesbygderna.

En plan för användningen av dessa medel bör utarbetas av telestyrelsen.

Beloppet torde emellertid räcka för fem av de i styrelsens tabell

3 upptagna definitiva stationerna samt provisoriska stationer i den utsträckning,

att sammanlagt omkring 350 000 glesbygdsabonnenter skulle

successivt beredas tillgång till både trådradio och FM. Endast 200 000 av

de abonnenter, som över huvud taget kan nås av FM, skulle därför behöva

vänta på beslut om television för att bli likställda i detta hänseende. Beslut

om dubbeltäckning skulle med andra ord kunna fattas oberoende av televisionen

för inte mindre än 1 800 000 abonnenter eller 78 % av samtliga.

De lyssnare som bor inom radiomässiga obygder, till antalet 13 % av samtliga,

måste tyvärr alltid åtnöjas med endast ett distributionssystem, trådradio,

men mellanvarande 9 % skulle vid ett beslut om television kunna

beredas dubbelanslutningsmöjlighet utan vidgning av den här föreslagna

kostnadsramen.

I fråga om utbyggnadstakten för dubbelprogrammet och därmed anslagsbehovets

fördelning på budgetår kan kommentarerna begränsas till ett påpekande,

att inte blott lyssnarintresset utan även ekonomiska skäl starkt

talar för att resurser ställs till förfogande för ett snabbt och målmedvetet

genomförande av den plan som blir fastställd. Produktionen kan inte

rimligen byggas ut i högre takt än Radiotjänst föreslagit, och en långsam

utbyggnad av distributionen skulle leda till slöseri med de medel som läggs

ner i produktionen. Det vill därför också synas lämpligt att med beställningsbemyndiganden

möjliggöra en effektiv planering av utbyggnaden för

mer än ett år i taget. Det av chefen för kommunikationsdepartementet

i årets statsverksproposition preliminärt beräknade anslaget till rundradioanläggningar,

10 milj. kr., skulle vara tillräckligt för den på nästföljande

budgetår belöpande kostnaden för den här föreslagna utbyggnaden, som

innefattar färdigställande av radiohusen inom sju år, ett trådradionät över

hela landet inom sex år och ett FM-nät för minst 78 % av radiolyssnarna

inom tio år.

I efterföljande tabell anges, på grundval av här framlagt förslag, hur

rundradions utbyggnad skulle kunna ske under anförda förutsättningar,

nämligen både avgiftsbelagd trådradio och FM i hela landet, dock i fråga om

FM i glesbygder med viss begränsning i avvaktan på beslut i televisionsfrågan.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Tabell 12

49

Investeringar

Årskostnader

efter 7 år

Belastning

per licens

milj. kr.

milj. kr.

kr.

Produktion (tab. 10).................

Distribution

nuvarande årskostnader............

lång- och mellan vågsstationer.......

TR (tab. 11).....................

FM

full utbyggnad i tb ...............

partiell utbyggnad i gb............

30,5

21,9

19,3

26,8

7,1 33,9

33,3

15,0

1,5

5,0

3,7

2,9 6,6

Summa produktion och distribution

105,6

61,4

22:60

därav för enkelprogrammet........

88,1

47,8

17:60

» dubbelprogrammet.......

17,5

13,6

5: —

Med en höjning av licensavgiften till 24 kr. skulle kostnaderna täckas

och ge en viss marginal.

5. Sammanfattning av utredningsordförandens förslag

Produktionen

Programproduktionen utbygges i huvudsak enligt Radiotjänsts förslag,

ehuru med något större beaktande av möjligheterna till uppdelning på

samtidiga program. Det förutsättes därvid att radiohusen i Stockholm och

Göteborg förverkligas utan dröjsmål.

Distributionen

Lång- och mellanvågsstationerna moderniseras och ombygges enligt

telestyrelsens förslag.

Trådradionätet utsträckes över hela landet, därvid anslutningsavgift

uttages såsom varande en mycket måttlig ersättning för den förnämliga

antennservice trådradio erbjuder. Det hittills utbyggda trådradionätet (glesbygderna)

kompletteras, i den mån endast två kanaler står till buds, med

en tredje kanal. Härigenom skulle tre kanaler stå till förfogande i hela

landet (cn lång- eller mellanvågskanal och två trådradiokanaler i tätbygder

samt tre trådradiokanaler i glesbygder), och programproduktionen skulle

därefter kunna inriktas på tre samtidiga program.

Ett FM-nät utbygges, i princip över hela landet men i verkligheten med

undantag för de delar av glesbygderna som är oåtkomliga för FM. Det blir

därmed tillgängligt för 87 % av landets abonnenter. I tätbygderna samt

de delar av glesbygderna, som demografiskt är att betrakta som tätbygder,

1—337 6r, Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 146

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

utbygges FM-nätet ofördröjligen, d. v. s. utan att avvakta beslut om införande

av television. I övriga delar av glesbygderna, där FM-sändning

överhuvud är möjlig att förverkliga, göres FM-utbyggnaden beroende av

att televisionen införes.

Licensavgiften

Den erforderliga höjningen av licensavgiften genomföres lämpligen i två

etapper, exempelvis till 20 kr. efter ett par år och till 24 kr. efter ungefär

fem år.

YTTRANDEN

Radiotjänst har i anslutning till de reflexioner, utredningens ordförande

framfört rörande användningen av de olika programkanalerna, understrukit

sin i utredningen uttalade avsikt att omsorgsfullt och på alla praktiskt

möjliga sätt söka komma fram till en sådan organisation och utformning

av programmet som visar sig bäst överensstämma med lyssnarnas

berättigade önskemål. Radiotjänst delar vidare ordförandens uppfattning,

att ett utökat antal sändningslcanaler icke bör resultera enbart i en ökning

av produktionsvolymen utan i första hand bör tillvaratagas för en ytterligare

differentiering efter skiftande lyssnarintressen. Slutligen ansluter

sig Radiotjänst till ordförandens påpekande att programmets sammansättning

bör utvecklas med ledning av vunna erfarenheter om lyssnarnas behov.

Undersökningar i detta syfte har kontinuerligt pågått som ett led i

Radiotjänsts verksamhet.

Beträffande val av sändningssystem för distribution av ett andra rundradioprogram

har Radiotjänst i stort sett samma uppfattning som den,

vilken framlagts i Svenska Radioindustriföreningens skrivelse. Radiotjänst

understryker att både för ultrakortvågs- och trådradiomottagning kräves

komplettering i form av nyanskaffningar till nu förekommande radioapparater.

Det är därför icke riktigt att påstå att trådradiosystemet har den

fördelen framför ultrakortvåg att det kan användas utan att åtgärder behöver

vidtagas på abonnentsidan.

Radiotjänst förordar emellertid en lösning av distributionsfrågan i enlighet

med ordförandens förslag och förutsätter därvid, att en särskild anslutningsavgift

utgår för trådradioabonnenter. Dubbleringen ökar visserligen

de nödvändiga investeringarna men å andra sidan onödiggör den alla

kompensationsutgifter för mindre gynnade grupper. Den genomsnittliga

anslutningskostnaden för lyssnarna har beräknats ungefär lika för de båda

sändningssystemen. De individuella kostnaderna varierar dock betydligt

och genom det fria valet av anslutningssätt erhålles en rationell kombination

med sänkta genomsnittskostnader till följd. Radiotjänst kan icke godkänna

tanken på en utbyggnad av programdistributionen enbart med hjälp

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 är 1955

av trådradio. Eu fråga av största betydelse för bedömandet av vilket system,

som bör användas, är nämligen de möjligheter det skapar för de enskilda

lyssnarna att så fritt som möjligt kunna välja platsen för sitt lyssnande.

Detta gäller såväl inom hemmet som möjligheterna att lyssna på radio i

sommarstugor och sportstugor, i bilar och i båtar och på badstranden. I

dessa avseenden är trådradio väsentligt underlägsen ultrakortvåg, och

ett val av det förra systemet som enda distributionsmedel skulle innebära

en direkt tillbakagång och en inskränkning av radions möjligheter till

väsentligt men för de syften, som modern radio har att tjäna. Till dessa

måste också räknas de uppgifter, som radion har att fylla inom det totala

försvaret. Radiotjänst erinrar härvid om att den har anförtrotts ansvarsfulla

uppgifter inom det psykologiska försvaret. Trådradio ter sig med

hänsyn till det moderna krigets natur och genomgripande inverkan på alla

samhällsfunktioner på grund av sin orörlighet och sårbarhet även i detta

avseende klart underlägset ultrakortvågssystemet.

Enligt Radiotjänsts mening torde utbyggnaden för distribution av flera

program bäst realiseras på följande sätt.

Trådradio utbygges för de ca 200 000 abonnenter, som med hänsyn till de

blivande ultrakortvågssändarnas täckningsförmåga har den sämsta belägenheten.

Samtidigt utbygges ultrakortvågssändarna i glesbygderna och

förses återstående telefonstationer där med trådradiosändare. Därigenom

ger man i första hand de lyssnare, som hittills icke haft möjlighet att tillfredsställande

lyssna på det nuvarande riksprogrammet, förbättrade villkor.

I största möjliga utsträckning bör samtidigt härmed permanenta resp.

provisoriska ultrakortvågssändare — eventuellt till en början utrustade

med endast en kanal — uppsättas i tätbygderna så att man även där snabbt

kan möjliggöra stor anslutning av lyssnare till dubbelprogrammet.

I andra hand bör en utbyggnad ske av stationsutrustningar för trådradio

på återstående telefonstationer samt av sådana mindre ultrakortvågssändare,

som erfordras för att detta system skall täcka sa stora delar

av landet som möjligt.

Radiotjänst understryker betydelsen av att den av ordföranden efterlysta

utbyggnadsplanen snarast utarbetas. Detta bör ske enligt nyssnämnda

riktlinjer. För att vinna en snabbare allmän anslutning till dubbelprogrammet

bör dubbleringen beträlfande ultrakortvågssändare och stationsutrustning

för trådradio tills vidare undvikas på de orter, där man t. ex.

på grund av redan utbyggd trådradio eller på grund av särskilt gynnsamma

förhållanden för ultrakortvågsmottagning med någon grad av säkerhet kan

förutse anslutning till i huvudsak det ena systemet.

Om utbygganden av ultrakortvågssändarna kan påskyndas genom att

den anförtros ett fristående entreprenadföretag, förordar Radiotjänst att

ett sådant tillvägagångsätt övervägcs.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kiingl. Maj:ts proposition nr l''t6 år 1955

Telestyrelsen anför beträffande ordförandens förslag om dubbla distributionssystem,

att någon reell valfrihet för allmänheten icke föreligger

om icke båda systemen finns tillgängliga samtidigt. Om utbyggnaden av

FM-sändarna skall koordineras med televisionens utbyggnad, kommer med

all sannolikhet en stor del av trådradionätet att redan vara färdigutbyggd,

när televisionen kommer till glesbygderna. Vid en samordning med televisionsutredningens

nio-årsplan för utbyggnaden av televisionsstationerna

skulle de flesta av de 31 FM-stationer, som i utredningen anges för glesbygderna,

icke byggas förrän efter sjätte året och enligt fjorton-årsplanen

efter åttonde året från televisionens start.

Enligt den i utredningen gjorda överslagsberäkningen skulle FM-stationerna

kunna försörja endast två tredjedelar av radioabonnenterna i

glesbygderna. Anläggningskostnaderna för utbyggnad av trådradionätet

i dessa beräknas under tioårsperioden uppgå till sammanlagt 40,6 milj. kr.

Ett FM-nät för två program skulle innebära en kostnad av ytterligare 27,o

milj. kr., om samordning sker med televisionens utbyggnad. Styrelsen

ifrågasätter om önskemålet beträffande valfrihet mellan distributionssystemen

motiverar denna merkostnad.

Styrelsen understryker i detta sammanhang vad som i utredningen framhållits

beträffande den knappa tillgången på lämpliga programledningar

inom stora delar av glesbygderna. Det förefaller vara betydligt mera angeläget

att få möjligheter till snar förbättring av dessa än att bygga dubbla

system för den lokala distributionen.

Beträffande radioindustriens synpunkter på val av distributionssystem

anför styrelsen, att det endast i viss utsträckning går att förutse inom vilka

områden FM-stationerna icke kan ge tillfredsställande mottagningsförhållanden.

Det blir således mycket svårt att planera utbyggnaden för trådradion,

då man ej riktigt vet var den kommer att bli behövlig. Trådradions

utbyggnad skulle endast kunna bedrivas i begränsad omfattning så länge

icke FM-nätet utbyggts. Detta förhållande jämte det faktum att abonnenterna

inom FM-stationernas mottagningsområden måste skaffa nya mottagningsapparater

kommer att verka fördröjande på det resultat man

eftersträvar, nämligen att snarast hjälpa radioabonnenterna.

Med användande av de siffror, som anges i utredningen, kommer man

till eu anläggningskostnad för FM-stationerna samt kompletterande trådradionät

av 42,o milj. kr. En utbyggnad enligt radioindustriens önskan

skulle innebära att FM-stationerna måste utbyggas före televisionen.

Detta skulle resultera i en merinvestering i FM-stationerna av 6,8 milj. kr,

varför den totala investeringen skulle bli 48,6 milj. kr.

Radioindustriens förslag ställer sig alltså (48,6—35,7) 13 milj. kr. dyrare

än styrelsens förslag. Skillnaden reduceras till 6,2 milj. kr. sedan televisionen

införts. Förslaget innebär dessutom merkostnader och realisationsförluster

på grund av mottagarbyte för ungefär 2/s av antalet radioabonnenter

inom glesbygderna.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 1''iG ur 1955

I tätbygderna -—- särskilt i större städer — blir det ännu svårare än i

glesbygderna att på förhand bedöma om och i vad mån trådradioanslutningar

blir behövliga eller icke. Sålunda kan exempelvis i en storstad mottagningsförhållandena

variera mellan olika fastigheter beroende på deras

läge och byggnadskonstruktion. Resultatet kommer att bli att man måste

installera sändar- och förstärkaranläggningar på samtliga telefonstationer.

Beträffande behovet av extra anslutningskontakter vid trådradio anför

telestyrelsen, att erfarenheten från hittills utförda 100 000 trådradioinstallationer

visar, att ungefär 10 % av abonnenterna beställt extrakontakter.

Bland dessa märks särskilt sjukhus, ålderdomshem, skolor och liknande

inrättningar samt abonnenter som bor i stora våningar eller enfamilj svillor.

Sedan dubbelprogrammet införts måste man räkna med en viss ökning

av procenttalet, men det torde knappast komma att uppgå till det av ordföranden

uppskattade värdet och långt mindre till det som radioindustrien

har kommit till.

Styrelsen bär vid jämförelsen av distributionssystemen ur kostnadssynpunkt

i F M-al temati vet endast räknat med merkostnaden för en mottagare

per abonnent och i analogi därmed endast med eu anslutningskontakt för

trådradio. Merkostnaderna för de abonnenter, som kan ha önskemål därutöver,

har i båda alternativen lämnats utanför kalkylerna. Vad kostnader

för mottagar an tennen vid FM-mottagning beträffar, har styrelsen räknat

med sådana kostnader endast för de fall där antennen får anses vara en

förutsättning för att mottagningen skall bli möjlig över huvud taget.

Med anledning av ordförandens förslag att avgiftsbelägga trådradioanslutning

framhåller styrelsen, att i glesbygderna, d. v. s. de områden av

landet som ligger utanför de nuvarande trådlösa stationernas täckningsområden,

kan varken dyrbara antenner eller mottagare lämna nämnvärt

bidrag till att förbättra mottagningsförhållandena. Trådradion blir då ett

medel att få fram programmen ostörda till abonnenten. Om någon jämförelse

skall göras med mottagningsantennen vid trådlös mottagning, så bör den

gälla det anslutningssnöre till trådradiokontakten, som tillhandahålles

abonnenten för en kostnad av 5 kr. Inom tätbygderna behöver eu antenn

för trådlös mottagning icke kosta mer ån någon krona om icke lokala störningar

från elektriska apparater o. d. skulle vara särskilt starka. 1 sådana

fall kan en utomhusantenn bli nödvändig. En stor del av abonnenterna

inom glesbygderna kommer vidare icke att kunna nås av trådlös sändning

vare sig sändningarna sker med långvåg, mellanvåg eller ultrakortvag.

För dessa abonnenter måste under alla förhållanden ordnas trådradio.

Abonnenterna inom glesbygderna har i stor utsträckning i förhoppning

om att kunna förbättra mottagningsmöjligheterna skaffat dyrare apparater

än vad som är behövligt. Utgifterna härför har emellertid oftast varit förgäves.

Det kan från dessa abonnenters synpunkt ifrågasättas om möjlig
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr i!i6 år 1955

heten att utan ytterligare apparatkostnader få dubbelprogram kan motivera

extra avgifter för trådradion.

Beträffande avgiftsbeläggningen av trådradioanslutningarna i tätbygderna

anför styrelsen, att utbyggnaden av distributionsnätet och de därmed

förenade investeringarna i dessa bygder helt betingas av önskemålet

om ett dubbelprogram. Enligt ordförandens förslag skulle de statliga

investeringarna omfatta 26,8 milj. kr. i FM-stationer, om dessa bygges före

motsvarande televisionsstationer, samt G,i milj. kr. i trådradioapparatur

på telefonstationerna. Då man icke kan förutse hur fördelningen av abonnenterna

blir mellan systemen, torde det vara naturligt att utgå från att

staten skall investera lika mycket per abonnent räknat, oberoende av vilket

system abonnenten utnyttjar. Mellan de båda systemen föreligger den principiella

skillnaden i investeringsavseende att i FM-systemet den totala

investeringen är oberoende av antalet abonnenter, medan i trådradiosystemet

en del av investeringen är fast — den som avser trådradioapparaturen

på telefonstationerna -— och en del rörlig och praktiskt taget direkt

proportionell mot antalet abonnenter. Styrelsen bär i diagram, som fogats

till yttrandet, framställt dels totalinvesteringen i relation till antalet

abonnenter, dels hur investeringen per abonnent varierar vid olika fördelning

av abonnenterna. I investeringsbeloppen ingår varken merkostnader

för FM-mottagare eller kostnader för anslutningssnören för trådradio.

Beräkningarna avser 1 750 000 abonnenter, d. v. s. ungefär det antal, som

beräknats komma att finnas inom tätbygderna om tio år. Av diagrammen

framgår att om FM-abonnenternas antal uppgår till ungefär 600 000 och

antalet trådradioabonnenter alltså är 1 150 000, blir den statliga investeringen

per abonnent lika stor för de båda kategorierna. När antalet FMabonnenter

överskrider 600 000, blir investeringen per FM-abonnent mindre

än investeringen per trådradioabonnent. Omvänt gäller att om antalet

FM-abonnenter understiger 600 000, blir investeringen per FM-abonnent

större än investeringen per trådradioabonnent. Den slutsats som kan

dragas härav är att det — beroende på fördelningen av abonnenterna —

kan finnas anledning att diskutera skäligheten av ett eventuellt bidrag

till investeringen likaväl från FM-abonnenterna som från trådradioabonnenterna.

Fn jämförelse av årskostnaderna ger i princip motsvarande

resultat. Styrelsen kan för sin del icke finna någon rättvis grund för att

bestämma en eventuell anslutningsavgift eller årsavgift för vare sig FMeller

trådradiosystemet. Den av ordföranden föreslagna anslutningsavgiften

36 å 37 kr. måste vidare bedömas vara för hög.

Detta resonemang avser tätbygderna men kan även anses vara giltigt

för glesbygderna, ehuru fördelningen mellan abonnentkategorierna blir

en annan.

Om den relativa anslutningen till trådradion blir stor, torde detta visa

att abonnenterna anser trådradiosystemet vara det fördelaktigaste. Under

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr iW år 1955

sådana förhållanden bör nog staten lämna de större investeringar som

detta system kräver. Abonnenternas besparingar blir mångfaldigt större.

Blir anslutningen däremot ringa, reduceras statens investeringar avsevärt.

Rundradions samlade överskott för tiden 1925—1953/54 utgör 83,6 milj.

kr. Radioabonnenterna har alltså under årens lopp levererat in stora summor

till staten. I vissa andra länder, t. ex. i Danmark, har dylika överskott

fonderats för att användas för rundradions egna behov. En stor del

av radioabonnenterna väntar alltjämt på godtagbara mottagningsförhållanden

för ett program. Styrelsen finner det fullt förståeligt, om dessa abonnenter

anser det berättigat att ett mot de inlevererade överskottsmedlen svarande

belopp kommer dem till godo åtminstone i den formen att staten nu

försträcker rundradiorörelsen de investeringsmedel som erfordras. Även

om ingen särskild anslutningsavgift uttages, kommer radioabonnenterna

att bestrida kostnaderna för förräntning och avskrivning av det investerade

kapitalet genom sina licensavgifter, vilka förutsatts vara så avpassade, att

de täcker även dessa kostnader.

Avgiftsbeläggningen av trådradioabonnenterna skulle dela upp abonnenterna

i två kategorier: en kategori, som endast betalar licensavgift, och

en, som förutom ordinarie licensavgift betalar dels anslutningsavgift och

dels årsavgift för trådradio. Såsom nyss framhållits är avgifterna svåra

att bestämma. Årsavgiften blir under alla förhållanden så liten att den icke

synes motivera mcrarbetet och kostnaderna för inkasseringen av densamma.

Trådradioverksamheten bar hittills bedrivits så, att televerket utan avgift

installerat eu trådradiokontakt efter abonnentens önskan. Så lange televerkets

tjänster därefter icke påkallats för annat än rent underhålls- och

reparationsarbete bär abonnenten icke behövt erlägga nagra extra avgifter.

Om abonnenten flyttat och nästkommande abonnent icke påfordrat nagra

ändringar i trådradioinstallationcn, har televerket icke debiterat några kostnader.

På detta sätt har administrationen kunnat bli den enklast och

billigast möjliga.

Det är svårt för telestyrelsen att utan närmare utredning uttala sig om

de åtgärder, som kan bli erforderliga för att registrera trådradioabonnenterna,

därest anslutningsavgifter skall införas, samt om den övergångstid

som blir nödvändig i samband därmed. I gränsområdena mellan trådiadionäten

och FM-stationernas försörjningsområden blir det så gott som omöjligt

att avgöra vilka abonnenter som skall erlägga avgift eller ej. Ett eventuellt

beslut om införande av anslutningsavgift måste därför gälla för såväl

glesbygder som tätbygder.

Arbetet med installation av trådradio har hittills varit organiserat pa

det sättet att alla radioabonnenter i en fastighet eller del av fastighet anslutits

till ett gemensamt trådsystem. Härigenom bär installationsarbetet

kunnat bedrivas på ett rationellt sätt. Om eu anslutningsavgift införes

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

kan man förutse att trådradioabonnenterna kommer att anmäla sig successivt,

vilket innebär minskade möjligheter för gemensamhetsansLutningar.

En del av vinsterna genom rationaliseringen av installationsarbetet skulle

därigenom gå förlorade. Av bl. a. denna anledning kommer kostnaden per

trådradioabonnent att bli högre än vad som angivits i utredningen.

Telestyrelsen finner således övervägande skäl tala mot ordförandens

förslag om särskilda anslutnings- och årsavgifter för trådradioanslutning.

Om statsmakterna det oaktat, för att minska de statliga investeringarna,

skulle anse det vara nödvändigt att införa en anslutningsavgift, föreslår

styrelsen att samma avgift fastställes för radioabonnenterna i såväl glesbygderna

som tätbygderna. Avgiften bör sättas lägre än det av ordföranden

föreslagna beloppet. Den bör icke införas förrän efter en viss lämpligt

avpassad övergångstid och icke uttagas för redan befintliga anslutningai.

Avgiften bör i televerkets räkenskaper bokföras som anläggningsbidrag.

De i duhbelprogramutredningen lämnade uppgifterna om kostnader

och utbyggnads tider förutsätter att distributionsnätets utbyggnad kan

planeras i stort och för en tlerårsperiod, så att både investeringsmedel och

personal kan utnyttjas på ett rationellt sätt.

Liksom ordföranden och radioindustrien anser styrelsen att det är av

största vikt att en sådan utbyggnadsplan snarast kan publiceras, så att

radioabonnenterna kan bedöma om och när ett inköp av FM-mottagare

kan bli aktuellt och radioindustrien kan beräkna efterfrågan på apparater

med och utan ultrakortvåg.

Styi elsen hemställer slutligen dels att en utbyggnadsplan i princip fastställes,

dels att maximibeloppet för investeringar under televerkets fond

höjes i den mån så erfordras för utbyggnadsplanens genomförande samt

dels att erforderliga beställningsbemyndiganden lämnas för en period av

7 år.

Svenska Radioindustriföreningen delar helt ordförandens uppfattning,

att tradradio, i den utsträckning den kommer till användning, bör avgiftsbeläggas

i samband med tillkomsten av det andra x-adioprogrammet.

Trådradio ger ju möjlighet till avlyssning av detta program, en möjlighet,

som lyssnarna kan erhålla över FM-nätet endast genom att på egen

bekostnad skaffa sig FM-mottagare eller FM-tillsatser. Skäligheten av

en avgiftsbeläggning enligt ordförandens förslag kan därför ej bestridas.

Även arsavgift bör således utgå, även om denna endast rör sig om några

kronor. Större delen av de lyssnare, som abonnerar på trådradio, kan nämligen

förutsättas sa småningom övergå till FM, varvid deras trådradioanslutningar

blir obehövliga. Om avgift utgår, avbeställer dessa lyssnare

sina abonnemang och televerket kan flytta trådradioutrustningen till en

annan abonnent.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kangl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Den största delen av nu befintliga apparater kommer att förnyas under

de tio år distributionsnätets utbyggnad tar i anspråk. Vidare kommer

lyssnarna att väsentligt öka sitt innehav av apparater och de nytillkommande

abonnenterna kominer att köpa nya mottagare. Praktiskt taget

alla dessa apparater kommer att bli FM-mottagare. Erfarenheterna från

utlandet, exempelvis Danmark och Finland, visar tydligt på detta och trots

att ännu icke något beslut fattats om utbyggande av ett FM-nät i Sverige

är allmänhetens efterfrågan på FM-mottagare redan nu synnerligen stark.

Man kan därför förutse, att nästan alla apparater, som kommer att nytillverkas

i vårt land efter ett beslut oan dubbelprogram, blir FM-mottagare.

Under den tid, som utbyggnaden av distributionsnätet tar, kommer således

mottagarbeståndet att i det närmaste ha förnyats med moderna

FM-apparater, varför behovet av trådradio successivt minskar. Det måste

därför vara en sund ekonomisk politik att göra trådradioinvesteringarna

så små som möjligt. Huvudvikten vid distributionsnätets utbyggnad

måste därför i största delen av landet läggas på FM och trådradion bör

där endast utgöra ett komplement, vilket under en tid är till hjälp för de

lyssnare, som ej förrän längre fram kan eller önskar skaffa sig FM-mottagare.

Sådana orter som Hälsingborg, Uppsala och Borås, vilka av telestyrelsen

förts till »glesbygderna», bör behandlas som (ivriga tätorter och

förses med FM i första band.

Försvarsstaben erinrar om att radions betydelse som massmedium i

det psykologiska försvaret redovisats i en särskild utredning (SOU 1953: 27)

Införandet av dubbelprogram kommer ytterligare att framhäva radions roll

i detta avseende. Radiotjänsts uttalande att den utökade programtiden i

första hand kommer att ägnas åt samhällsfrågor, kursverksamhet in. in.

tolkar försvarsstaben så, att även försvaret därigenom kommer att beredas

ökat utrymme i programverksamheten till gagn för dess upplysningsverksamhet.

Beträffande programverksamheten under beredskap eller krig förutsätter

försvarsstaben att den kommer att utformas enligt de riktlinjer, som

angivits i utredningen om det psykologiska försvaret. Den föreslagna tillgången

på programkanaler kommer därvid att innebära en ökad säkerhet

då det gäller att få ut programmen till största möjliga antal lyssnare.

Försvarsstaben har icke något att erinra mot det av utredningens ordförande

framlagda förslaget till val av distributionssystem men förbehåller

sig rätten att, om utvecklingen inom teletekniken så motiverar, framdeles

förorda eu viss förskjutning i avvägningen mellan de båda distributionssystemen.

Professor Wallman anför, alt den allvarligaste invändningen mot

Radiotjänsts förslag till ett andra program, som även fullt utbyggt skall

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

omfatta 5V* timmar per vardag, är att det helt enkelt inte är något andra

program, utan endast en mindre del av ett sådant.

I Holland har man varje dag minst 16 programtimmar i vart och ett

av fyra program och i Schweiz 5 program med vartdera minst 16 timmar.

I båda dessa länder är två av programmen gjorda på det nästan kostnadsfria

sättet att man saxar programinslag från andra länder. Till större

delen består dessa inslag av musik.

I Schweiz finns sålunda programmen »Europa I» och »Europa II». För

Sveriges del skulle motsvarigheten bli »Program Norden» och »Program

Europa». Rundradioverksamheten i Sverige bör inriktas på att få till

stånd dessa två program utöver de två svenska programmen.

1 rådradio kan i Sverige tillåta överföring av minst fyra program. Ett

FM-system kan endast garantera möjlighet till två program och fordrar

därtill en omfattande komplettering med trådradio. Trådradioalternativet

är vidare billigare, särskilt på mottagarsidan. Det väsentligaste är dock

att inte låsa fast den svenska rundradioförsörjningen vid ett system, som

inom en överskådlig tid maximalt medger två program och därigenom förhindrar

realiserandet av ett »Program Norden» och ett »Program Europa.»

Professor W allmän rekommenderar, att den framtida svenska rundradioförsörjningen

baseras på trådradio i tätbygderna såväl som i glesbygderna.

Statskontoret anför beträffande kostnadsfördelningen vid utbyggnaden

av trådradionätet, att kostnaderna för abonnentanslutningarna -— med

fi angående av hittills tillämpade grunder — bör gäldas av abonnenterna.

Statskontoret har i utlåtande över televisionsutredningens betänkande

icke funnit sig kunna tillstyrka, att åtgärder vidtoges för att igångsätta

reguljär television i Sverige. Mot bakgrunden härav och i betraktande av

det samband, som enligt utredningen föreligger vid utbyggnad av televisionen

och FM, ifrågasätter ämbetsverket, huruvida icke FM-stationer

tills vidare bör byggas endast för de »radiomässiga» tätbygderna. Härigenom

skulle kostnaderna kunna minskas med cirka 7 milj. kr.

Riksräkenskapsverket anför, att det är tydligt, att valet mellan avgiftsfri

och avgiftsbelagd trådradioanslutning kan bli av betydelse för avvägningen

mellan trådradion och ultrakortvågssystemet. Vid den kostnadsjämförelse,

som måste ligga till grund för en avvägning mellan de två

systemen, bör skillnaden i kostnader på mottagarsidan också beaktas.

Såsom framgår av utredningen visar en sådan jämförelse, att såväl de

totala investeringskostnaderna som de totala årskostnaderna blir lägre

vid trådradiodistribution än Aid uItrakortvågsdistribution. Att kostnaderna

blir högre vid ultrakortvågsdistribution heror på att detta distributionssystem

för med sig högre kostnader för radiomottagare. Ultrakortvågssystemet

kan därför även vid avgiftsbeläggning av trådradioanslutningen

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 146 år 1955 59

beräknas komma att kräva större ekonomiska uppoffringar från abonnenternas

sida än trådradion.

En avgiftsbeläggning av trådradioanslutningen, vilken motiverats bl. a.

med att ett bibehållande av den avgiftsfria anslutningen i nuvarande ekonomiska

situation skulle verka kännbart inflationsdrivande, kan uppenbarligen,

i den mån avgiftsbeläggningen föranleder abonnenterna att ge ultrakortvågssystemet

företräde framför trådradion, komma att tvärtemot vad

som åsyftats medföra, att ökade krav ställes på landets resurser i form

av material och arbetskraft. Redan anskaffningen av en tillsats föi anslutning

av en gammal apparat till ultrakortvågsnätet ställer sig ju dyrare

än en trådradioanslutning. Man torde emellertid böra räkna med en avsevärt

större skillnad i kostnader, eftersom anordningen med fristående

ultrakortvågstillsats icke anses vara att rekommendera och valet av ultrakortvågsdistributionen

därför som regel torde föranleda anskaffning av en

ny med inbyggd ultrakortvågstillsats försedd apparat, vilken dessutom

betingar ett högre pris än en ny apparat utan sådan tillsats. Det bör uppmärksammas,

att de högre investeringskostnaderna för ultrakortvågssysternet

gör sig särskilt märkbara under dubbelprogrammets startår och

alltså kommer att verka starkast i ett läge, som ansetts påkalla återhållsamhet

i fråga om såväl investeringar som konsumtionsutgifter. Det kan

härjämte ifrågasättas, huruvida icke den i inflationsbekämpande syfte

föreslagna avgiftsbeläggningen av trådradioanslutningen kan komma att

verka i motsatt riktning även i så måtto, att intresset från radioindustriens

och radiohandelns sida för prisreducerande åtgärder kan tänkas bli mindre

vid avgiftsbelagd än vid avgiftsfri trådradioanslutning.

Kostnaderna för trådradioanslutningarna beräknas av telestyrelsen till

sammanlagt 78,3 milj. kr. Detta belopp förutsattes emellertid av telestyrelsen

komma alt reduceras icke oväsentligt genom att många av de abonnenter

i tätbygderna, som anskaffar ultrakortvågsmottagare, bortfaller som

trådradioabonnenter. Om man i enlighet med ett av telestyrelsen angivet

alternativ räknar med ett bortfall av G00 000 abonnenter, reduceras investeringskostnaderna

för trådradioanslutningarna till 56,7 milj. kr. Det

synes kunna ifrågasättas, huruvida en investering av detta belopp, om den

i enlighet med telestyrelsens förslag slås ut på en utbyggnadstid av 5 å G

år, kan anses vara av en sådan storleksordning, att den överhuvud nämnvärt

påverkar den samhällsekonomiska balansen.

Innebörden i samhällsekonomiskt avseende av en avgiftsbeläggning av

trådradioanslutningen skulle kunna sammanfattas så, att avgiftsbeläggningen

genom sin inverkan på utvecklingen av priserna för radiomottagare

och genom att föranleda abonnenterna att välja ultrakortvågsdistributionen

kan komma att medföra, att ökade krav ställes på tillgängliga materialoch

arbetskraftsresurser, medan däremot cn verkan i motsatt riktning med

visshet kan påräknas endast i den mån avgiftsbeläggningen kommer

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr

abonnenterna att avstå från eller på grund av tvekan inlor valet av

distributionssystem dröja med att bereda sig möjlighet att höra dubbelprogrammet.

En uppbromsning på sätt nu sagts av anslutningen till dubbclprogrammet

kan självfallet icke anses vara någon i och för sig önskvärd

effekt. Då en sådan uppbromsning såsom redan påvisats näppeligen kan

anses motiverad ur samhällsekonomiska synpunkter, synes det överhuvud

knappast vara rationellt, att statsmakterna samtidigt som de går in för

att årligen satsa avsevärda belopp på produktionen av dubbelprogrammet,

skall genom avgiftsbeläggning av trådradioanslutningen tillskapa en anordning,

som kan medföra, att tillgodogörandet från abonnenternas sida

av dubbelprogrammet kommer att försenas eller rent av ske i mindre omfattning

än eljest skulle ha blivit fallet.

Det får snarare anses angeläget, att hänsyn tages till att en stor del av

abonnenterna kan — i väntan på televisionen och inför de stora investeringskostnader

som denna innebär för den enskilde abonnenten — förutses

vara bäst betjänta med en lösning av frågan om dubbelprogrammets

distribution, som icke tvingar dem till nya investeringar i radiomottagare

och som icke heller i övrigt pålägger dem några väsentliga engångsutgifter

för mottagningen av det andra programmet. Trådradio med avgiftsfri anslutning

till trådradionätet utgör en sådan lösning. Riksräkenskapsverket

kan för sin del icke finna det vara oförenligt med sund ekonomi, att anläggningarna

för trådradioanslutningarna i stället för att betalas med engångsavgifter

från abonnenterna får i anslutning till vad som i allmänhet

tillämpas beträffande affärsverkens anläggningar bekostas av televerket

samt förräntas med televerkets driftinkomster i form av licensavgifter.

Riksräkenskapsverket har härvid icke förbisett, att en avgiftsfri trådradioanslutning,

vilken innebär att även kostnaderna för underhåll och

avskrivning av trådradioanslutningarna täckes med licensavgifter, kan

medföra en viss kostnadsutjämning till trådradioabonnenternas förmån.

Anordningen med engångsavgifter för trådradioanslutningarna i förening

med särskilda årliga abonnemangsavgifter för att täcka kostnaderna för

anslutningsanläggningarnas underhåll och avskrivning skulle däremot bli

direkt oekonomisk på grund av de betydande administrationskostnader,

som skulle föranledas av de särskilda abonnemangsavgifterna.

Beträffande sättet för genomförande av den utbyggnad av rundradionätet,

som erfordras för distributionen av dubbelprogrammet, är telestyrelsen

och ordföranden ense om att möjlighet att erhålla anslutning

till trådradio med stationsutrustning för distribution av två samtidiga program

bör beredas för alla abonnenter. Genom en sådan utbyggnad av trådradionätet

till att omfatta hela landet beräknar man—genom att man utnyttjar

den tillgång som vårt väl utvecklade telefonnät utgör—kunna för de lägs ta

sammanlagda kostnaderna för staten och abonnenterna i fråga om såväl

investeringar som årskostnader erhålla en distribution av dubbelprogram
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kunyl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

mot, som erbjuder tillfredsställande mottagningsmöjligheter för alla abonnenter.

Vad nu sagts om kostnaderna för trådradiodistributionen äger

även giltighet vid en jämförelse med kostnaderna för en ultrakortvågsdistribution,

som samordnas med televisionen, ehuru en sådan jämförelse

blir mindre ofördelaktig för ultrakortvågssystemets vidkommande. Trådradionätet

kan dessutom med en förhållandevis ringa kostnad kompletteras

med stationsutrustning för en distributionskanal för ett tredje program,

medan vid ultrakortvågssystemet en tredje distributionskanal visserligen är

tekniskt möjlig men icke medgives inom stockholmsplanen.

Då det för abonnenterna självfallet skulle vara värdefullt med valfrihet

mellan de två distributionssystemen samt svensk radioindustri härigenom

skulle göras mera jämställd med den utländska vid utvecklingen av radiomottagare,

synes det dock icke kunna resas några invändningar mot ulbvggnaden

även av ett ultrakortvågsnät i den mån en sådan utbyggnad

medför bortfall av kostnader för trådradioanslutningar till belopp, som

motsvarar anläggningskostnaderna lör ultrakortvågsnätet. Detta beräknas

emellertid kunna bli fallet endast i tätbygderna. Med ett beslut om utbyggnad

även delvis av ett ultrakortvågsnät i glesbygderna i enlighet med

vad ordföranden föreslagit torde därför under alla förhållanden böra anstå

till dess frågan om televisionen avgöres.

DEPARTEMENTS C H E FEN

Med anledning av Ivungl. Maj:ts proposition nr 41 till 1947 års riksdag

angående riktlinjerna för rundradions framtida verksamhet uttalade riksdagen

i vad gällde flerprogramfrågan bl. a., att riksdagen i likhet med 1943

års rundradioutredning och departementschefen ansåg, att den fortsatta

planeringen för rundradion i vårt land borde inriktas på en öveigång till

flera samtidiga program. Riksdagen anförde vidare, att övervägande skal

talade för att detta problem tekniskt löstes genom att ett högfrekvent

trådradionät utbyggdes i enlighet med utredningens förslag. Detta ståndpunktstagande

skulle dock icke utesluta, att även andra metoder löi lösning

av flerprogramfrågan prövades, därest den fortsatta tekniska utvecklingen

skulle komma att påvisa sådana. Tills vidare borde utbyggnaden av

trådradion för dem, som icke kunde avlyssna trådlös sändning tillfredsställande,

fullföljas i den utsträckning som omständigheterna medgav.

Dc.n i propositionen och riksdagens skrivelse förordade utbyggnaden .tv

rundradioanläggningarna för övergång till flera samtidiga program har hittills

av kända skäl icke kunnat realiseras. Under de första aren etter beslutet

lade knappheten på arbetskraft och material hinder i vägen för någon

väsentlig utvidgning av rundradioinvesteringarna och därefter ifrågasattes,

om icke de tekniska förutsättningarna för införande av ett andra program

så ändrats, alt en ny prövning av föreliggande möjligheter borde vidtagas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kiingl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Sedan frågan nu gemensamt utretts av telestyrelsen och Radiotjänst under

ledning av en av Kungl. Maj:t förordnad opartisk ordförande, synes

emellertid läget ha klarnat så, att ett definitivt ställningstagande till flerprogramfrågan

bör vara möjligt.

Såsom framgått av den redogörelse för utredningen, som lämnats i det

föregående, redovisas resultatet av densamma under fyra skilda avsnitt,

omfattande dels Radiotjänsts förslag rörande programverksamhetens utbyggnad

för ett flerprogram, dels telestyrelsens förslag till programdistributionens

utbyggnad, vilket bl. a. bygger på Radiotjänsts programförslag, dels

ett förslag av Svenska Radioindustriföreningen rörande valet av distributionssystem

för ett andra program, dels ock utredningsordförandens kommentarer

till dessa avsnitt och hans eget förslag till lösning av flerprogramfrågan.

Sammanfattningsvis innebär de olika förslagen följande.

Radiotjänst föreslår, att programutbyggnaden påbörjas under den kommande

hösten. Under fyra år framåt utökas sändningstiden successivt med

sammanlagt 55 timmar i veckan, fördelade med 10 timmar på riksprogrammet

och 45 timmar på andra programmet. Genom denna utökning skulle

sändningstiden per år stiga från ca 5 100 timmar för närvarande till ca

8 000 timmar under det fjärde året. Kostnaderna för utvidgningen av programproduktionen

beräknas efter ungefär sex år, då en mera slutgiltig avvägning

av repriser och andra programinslag kunnat uppnås, uppgå till

ca 15,i milj. kr., varav 8,o milj. kr. beräknas för riksprogrammet och ca

7,i milj. kr. för andra programmet. Totala medelsbehovet för programproduktionen

— kostnaderna för distributionen alltså ej inräknade —

skulle, då produktionskostnaden redan nu utgör 18,2 milj. kr., följaktligen

stiga till ca 33,3 milj. kr.

Om möjligheten av ett tredje program, som skulle förläggas till kvällstid,

uttalar Radiotjänst, att detta vore en ideallösning ur ljudradioverksamhetens

synpunkt, men samtidigt betonas, att televisionen just i detta hänseende

kan komma att göra frågan om ett tredje program mindre aktuell.

Med en närmare granskning av frågans olika aspekter bör därför få anstå

ännu några år.

Telestyrelsen redogör för de tekniska förutsättningarna för flera samtidiga

program och konstaterar, att det icke är möjligt att inom lång- och

mellanvågsbanden öka antalet sändarstationer till sådant antal, att man

därmed kan bereda acceptabla mottagningsmöjligheter över hela landet ens

för det nuvarande riksprogrammet. Än mindre är det möjligt att lösa

distributionsproblemet för två samtidiga program på detta sätt. De alternativ

som i stället kan komma i fråga är trådradio (TR) och frekvensmodulerad

ultrakortvåg (FM). Beträffande dessa system anför styrelsen i huvudsak

följande.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

Vid TR sker distributionen av radioprogrammet via telefonnätet, varvid

två eller flera program kan sändas samtidigt. Distributionen sker inom

samma frekvensområde, som utnyttjas för de trådlösa långvågsstationerna.

Abonnenterna kan därför ta emot programmen med sina vanliga radiomottagare

utan några tillsatser eller ändringar. För mottagning av sändningens

hela tonomfång fordras dock tillsatser. Sändningarna inkräktar icke på

telefontrafiken. Flera abonnenter — ända upp till 100-talet — kan anslutas

till eu telefonledning. En radioabonnent behöver därför inte vara telefonabonnent

för att få TR-anslutning. TR-distributionen är som regel helt

störningsfri och oberoende av trådlösa sändare. Sändare måste installeras

på vissa telefonstationer och förstärkare på övriga. Dessutom är anslutningsanordningar

hos abonnenterna nödvändiga. Varje ytterligare programkanal

fordrar ytterligare tillsatser av sändare och förstärkare, men

anslutningsanordningarna förblir desamma. Anslutningarna till nätet har

hittills varit avgiftsfria för den enskilde abonnenten och i stället bekostats

med licensmedel.

FM-sändningar sker trådlöst och enligt internationell överenskommelse

på tremetersbandet inom ultrakortvågsområdet. Vid en europeisk konferens

i Stockholm 1952 enades man om en frekvensplan för FM- och

televisions stationer, enligt vilken Sverige för FM-sändningar anvisades 100

sändningsltanaler, fördelade på 50 stationer med två kanaler på var och

en av dem. Dessa stationer ansågs räcka till för att i huvudsak förse hela

landet med två FM-program. Risken för störningar mellan FM-sändare,

som arbetar inom samma kanal, är för närvarande liten, eftersom ännu

antalet existerande stationer är ringa, men anses i framtiden kunna bli

betydande. För mottagningen fordras antingen FM-tillsatser till förefintliga

mottagare eller anskaffning av helt nya mottagare. Om antalet FM-program

ökas utöver två, måste ännu ett ultrakortvågsband utnyttjas, vilket

på nytt kräver anskaffning av nya mottagare eller tillsatser till de gamla.

I en mottagare med ultrakortvågsband (FM) medger ultrakortvågsdelen

fullt tonomfång.

Telestyrelsen föreslår för sin del, att ett TR-nät anlägges inom samtliga

områden, där det nuvarande riksprogrammet icke kan tillfredsställande

avlyssnas samt att abonnenterna i övrigt far tillfälle att själva välja

mellan TR och FM genom att samtliga telefonstationer i landet förses

med sändar- eller förstärkaranläggningar för TR och genom att förslagsvis

19 av de i stockholmsplanen medgivna 50 FM-stationerna uppföres.

Förslaget bygger bl. a. på den förutsättningen, att åtminstone 600 000 abonnenter

med möjlighet till FM-mottagning avstår från TR-anslutning.

Svenska Radioindustriföreningen föreslår, att distributionen av andra

programmet och förbättringen av lyssnarmöjligheterna för riksprogrammet

inom de områden, där mottagningsmöjligheterna är otillfredsställande,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 ur 1955

skall ske genom att ett FM-nät för hela landet utbygges i kombination med

ett televisionsnät i enlighet med stockholmsplanen. För sådana områden,

där TR med hänsyn till mottagningsförhållandena är mer ändamålsenlig

än FM, bör den fortfarande komma till användning.

Utredningens ordförande accepterar för sin del den av Radiotjänst föreslagna

utökningen av programtiden men uttalar, att den besvärande tidskonkurrensen

inom det nuvarande programmet svårligen kan avhjälpas,

om icke särskilda programpunkter stundom sändes på en tredje kanal under

bästa programtid.

Beträffande distributionssystemet föreslår ordföranden, att den pågående

utbyggnaden av TR-nätet inom områden med dåliga avlyssningsmöjligheter

fullföljes så snabbt som tillgängliga resurser medger. Ett beslut

om uppförande av FM-stationer i dessa områden anses däremot i huvudsak

böra anstå, tills fragan om televisionen avgöres. För övriga områden

lörordar ordföranden i likhet med telestyrelsen, att FM-sändare för två

programkanaler anlägges och att abonnenterna beredes möjlighet att välja

mellan FM- och TR-avlyssning. TR-nätet skulle sålunda även enligt detta

förslag utbredas över hela landet. För att emellertid endast de mera angelägna

anslutningarna till nätet skulle behöva göras, bör en avgift, motsvarande

den genomsnittliga kostnaden för själva anslutningen, uttagas

av samtliga i framtiden tillkommande TR-abonnenter. Ytterligare föreslås,

att i de mottagningsområden, där endast TR anlägges, nätet kompletteras

med en tredje kanal, varigenom en motsvarighet till lång- och

inellanvågskanalerna inom övriga delar av landet erhålles. Därigenom

skulle enhetliga distributionsförutsättningar över hela landet skapas för

produktionens fortsatta utbyggnad till tre samtidiga program.

Vid ärendets remissbehandling har Radiotjänst i vad avser distributionssystemet

bl. a. uttalat, att företaget förordar ordförandens förslag och därvid

i likhet med ordföranden förutsätter, att en särskild anslutningsavgift

utgår för 4 R-abonnenter. Telestyrelsen å andra sidan finner övervägande

skäl tala emot de särskilda avgifterna för TR-anslutningarna men accepterar

i stort sett i övrigt det av ordföranden framlagda utbyggnadsförslaget.

Samma inställning företräder riksräkenskapsverket. Statskontoret och

chefen för försvarsstaben har i huvudsak icke haft något att erinra emot

förslaget, och Svenska Radioindustriföreningen tillstyrker detsamma. Professor

Wallman däremot förordar, att programdistributionen uteslutande

baseras på TR i hela landet, då detta system skulle tillåta överföring av

flera program.

Hur de statliga investeringskostnaderna skulle gestalta sig vid olika

distributionsalternativ, framgår av följande sammanställning.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1955

65

Beräkn.

statliga

Telever-

Radioin-

Ordföran-

Departe-

kostnader

hets för-

dustriens

dens för-

ments-

för resp.

alternativ

slag

förslag

slag

chefen

miljoner kronor

1. Riksprogrammet

A. Radiohus i Stockholm och Göte-

borg ........................

35,5

35,5

35,5

35,5

35,5

B. Lång- och mellanvågsstationer..

21,9

21,9

21,9

21,9

21,9

2. Andra programmet

A. FM i hela landet kompl. med TR

för 250 000 abonnenter........

62,0

—

62,0

—

—

B. Enbart TR i hela landet......

C. TR i dåliga mottagningsområden

94,1

—

—

—

—

och valfri FM eller TR i övrigt

94,11

94,1

—

35,8 2

—

D. TR i dåliga mottagningsområden

och FM i övrigt..............

E. Tillägg därest FM-utbyggnaden

55,7

—

—

—

55,7

icke kombineras med televisionen

(19 FM-stationer).............

6,8

6,8

6,8

6,8

Summa kronor

158,3

126,2

100,0

119,9

1 Kostnaderna beräknas bli desamma som i B, beroende på att så många TR-abonnen- ter förutses falla bort, att de härigenom minskade anslutningskostnaderna ungefär motsvarar

de tillkommande kostnaderna för FM-stationerna.

2 Då ordföranden föreslår att avgifter skall uttagas på TR-anslutningarna, kommer de

statliga kostnaderna att begränsas till

20 milj. kr. för 19 FM-stationer och 15,8 milj. kr.

för TR-sändare eller -förstärkare vid samtliga telefonstationer.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de tekniska förutsättningarna

för sändning av flera samtidiga program numera kan anses klarlagda. Enligt

min mening bör därför åtgärder vidtagas för alt så snabbt som våra

resurser medger genomföra det principbeslut som statsmakterna fattade

år 1947.

Utbyggnaden av rundradioanläggningarna bör i första hand inriktas på

erforderliga åtgärder för att förbättra mottagningsförhållandena i de delar

av vårt land, där avlyssningen av det nuvarande riksprogrammet av olika

skäl är försvårad. Med den kombination av TR- och FM-systemen, som jag

i det följande förordar, bör det emellertid vara möjligt att samtidigt bereda

i stort sett alla abonnenter tillgång till ett andra program. I likhet med

Radiotjänst anser jag däremot, att ställningstagandet till frågan om ett

tredje program tills vidare bör uppskjutas.

Det av Radiotjänst framlagda förslaget rörande utökningen av programtiden

har icke givit mig anledning till någon erinran. I överensstämmelse

med vad min företrädare uttalade i 1947 års proposition, har jag utgått

ifrån, att ansvaret för programmens detaljutformning och sändningarnas

5—337 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 14G

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

fördelning på riks- och andra programmen framgent liksom hittills självfallet

bör åvila programledningen. Jag har därför i detta sammanhang

ansett mig kunna avstå från att diskutera dessa frågor.

Så när som på den uppfattning, som företrädes av professor Wallman,

synes enighet i huvudsak råda mellan ordföranden och remissinstanserna

om att den tekniska lösningen av de nu aktuella distributionsfrågorna

ligger i en kombination av FM- och TR-systemen. Skiljaktigheterna gäller

den utsträckning, i vilken vartdera systemet bör utnyttjas, och de båda

systemens inbördes ordningsföljd under utbyggnadsperioden. I sistnämnda

hänseende kommer även frågan om avgifter på TR-anslutningarna in.

Vid min prövning av de olika förslag, som sålunda framförts, har jag

utgått ifrån den uppdelning av abonnenterna med hänsyn till lyssningsmöjligheterna

i olika delar av vårt land, till vilken förslagen i allmänhet

anknyter. Jag har därvid i vad avser de områden, som redan nu har goda

mottagningsförhållanden och där sålunda distributionen av det nuvarande

riksprogrammet kan anses tillfredsställande, kommit till att utbygganden

i första hand bör inriktas på FM-systemet, varvid stationerna i sitt definitiva

utförande bör utrustas för sändning på två kanaler och planeras så,

att en blivande utbyggnad för televisionen underlättas. Något TR-nät bör

däremot tills vidare icke anläggas i dessa områden. Skälet härför är bl. a.,

att de krav som under de närmaste åren kan förutses bli ställda på våra

investeringsresurser, gör en begränsning av utbyggnadsprogrammet nödvändig.

Då vidare en avgiftsbeläggning av TR-anslutningarna i varje fall

bör undvikas beträffande de abonnenter som nu har otillfredsställande avlyssningsmöjligheter,

och jag för närvarande icke är beredd att förorda,

att anslutningsavgift införes för övriga TR-abonnenter, skulle en valfrihet

mellan de båda systemen för de i lyssningshänseende bättre ställda abonnenterna

sannolikt i första hand inbjuda till TR-abonnemang, varvid en

mängd TR-anslutningar skulle behöva utföras som sedermera, om abonnenterna

övergår till FM-mottagning, skulle visa sig överflödiga. Det är icke

uteslutet, att den totala statliga investeringskostnaden därmed skulle

komma att närma sig summan av kostnaderna för vartdera systemet. För

att undvika denna utveckling har jag funnit mig böra förorda, att utbyggnaden

tills vidare inriktas på ett system. Att jag därvid valt FMsystemet

beror bl. a. på att en utbyggnad av detta i alla händelser förr

eller senare måste komma att aktualiseras i och med att beslut fattas om

televisionens införande. Därtill kommer att FM-systemet enligt min

mening har den väsentliga fördelen, att det icke på samma sätt som TR

begränsar abonnenternas möjligheter att fritt välja plats för avlyssningen.

Å andra sidan har jag icke förbisett, att FM-sändningarna för abonnenternas

del antingen kräver FM-tillsatser till redan förefintliga mottagare

eller också anskaffning av nya apparater, för vilka kostnaderna kan bli

betydande. De har av televerket uppskattats till ca 130 milj. kr. och av

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. May.ts proposition nr 146 år 1955

radioindustrien till ca 65 milj. kr. Då kostnaderna, vilken beräkning som

än kan anses riktigast, får tänkas fördelade över flera år, bär jag dock

icke funnit dem utgöra något avgörande skäl emot valet av FM-systemet,

särskilt som de årliga anskaffningarna av radioapparater redan synes ligga

på hög nivå. Enligt de uppgifter, som utredningen lämnat rörande försäljningen,

uppgick nämligen den totala anskaffningen under år 1953 till ca

200 000 apparater, beträffande vilka medelpriset för ca 90 000 uppgick

till 210 kr., för ca 60 000 till 350 och för ca 50 000 till 750 kr. Med en

årsanskaffning av denna omfattning och sammansättning kan man förutse,

att mottagare med FM-utrustning så småningom kommer att anskaffas i

stor utsträckning, även om abonnenterna erbjuds möjligheten att välja TR.

Beträffande de nu ur mottagningssynpunkt missgynnade delarna av

vårt land har jag ansett mig böra förorda, att den på grundval av statsmakternas

beslut år 1947 påbörjade utbyggnaden av ett TR-nät fullföljes

och att den därvid inriktas på att möjliggöra för abonnenterna att taga

emot båda de framtida programmen. Det antal abonnenter, som det här

rör sig om, har uppskattats till ca en tredjedel av samtliga eller i runt

tal 850 000, av vilka 300 000 över huvud taget icke utan extraordinära

kostnader anses kunna nås med andra sändningar än via TR. Hur dessa

abonnenter fördelar sig över olika delar av landet, framgår av den kartskiss,

som redovisats i det föregående och som även visar belägenheten

av de TR-anläggningar, som vid mitten av innevarande år beräknas vara

utförda för ca 150 000 abonnenter. Ett väsentligt skäl för att TR i första

hand bör väljas för ifrågavarande områden är, att vid detta system såväl

riks- som andra programmet kan avlyssnas utan större extra kostnader

för abonnenterna. FM-systemet skulle däremot i samma områden kräva

extra kostnader redan för att riksprogrammet skulle kunna avlyssnas.

Vidare torde det med hänsyn till de krav, som för närvarande ställes på

våra investeringsresurser, icke vara möjligt att under det nu förestående

utbyggnadsstadiet införa båda distributionssystemen.

Telestyrelsen har angivit det i FM-bygderna erforderliga antalet sändare

till 19 st. Såsom utredningens ordförande anfört kan det emellertid visa

sig lämpligt att något utöka detta antal, beroende på hur gränsen kan

komma att dragas mellan FM- och TR-bygderna. Frågan därom synes

emellertid kunna avgöras från fall till fall under arbetenas fortskridande.

På grund av önskvärdheten av alt snabbt kunna ställa andra programmet

till så många lyssnares förfogande som möjligt, synes det vidare angeläget,

att samtidigt med utbyggnaden av definitiva sändare provisoriska sådana

anlägges i huvudsaklig överensstämmelse med den plan därför, som telestyrelsen

framlagt i sitt avsnitt av utredningen. I vad gäller TR-bygderna

synes utbyggnaden i den utsträckning, som är förenlig med en ur

arbetssynpunkt rationell planering, böra i första hand koncentreras till de

i mottagningshänseende sämst ställda områdena.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kuiigl. Maj:ts proposition nr H6 år 1955

Som jag nämnt i det föregående, bör var och en av de definitiva FM-stat

io ner na utrustas för sändning på de två kanaler, som i stockholmsplanen

avsetts för dem. Därmed blir det möjligt att över dessa stationer sända

båda de blivande radioprogrammen, vilket ansetts önskvärt för att programmen

för FM-lyssnarna skall bli likvärdiga i mottagningshänseende. Emellertid

bör det ena programmet såsom ett riksprogram liksom hittills även

sändas över lång- och mellanvågsstationerna för att icke de abonnenter, som

tills vidare icke anser sig böra anskaffa apparater för FM-inottagning,

skall ställas utanför de svenska sändningarna.

Vid sidan av de utbyggnader, som jag nu berört och som enligt telestyrelsens

beräkningar kan väntas draga en investeringskostnad av mellan

60 och 65 milj. kr., är det även önskvärt, att de för Stockholm och Göteborg

planerade radiohusen kan påbörjas under de närmaste åren. Kostnaderna

härför har tills vidare av Radiotjänst uppskattats till 35,5 milj. kr.

Därjämte måste arbetena på de nya rundradiostationerna i Nacka och

Östersund fullföljas och den ombyggnad och förstärkning av motalastationen,

som jag förordat i årets statsverksproposition, genomföras. Tillika

med de investeringar, som i moderniserings- och rationaliseringssyfte anses

böra vidtagas i övriga befintliga rundradiostationer, har kostnaderna för

dessa arbeten beräknats till närmare 22 milj. kr. Totalt föreligger därmed

ett investeringsprogram för de under de närmaste åren mest angelägna utbyggnaderna

av rundradioanläggningarna om ca 120 milj. kr.

Det är uppenbart, att redan investeringarna i TR- och FM-näten skulle

kräva avsevärd tid för sitt realiserande, därest de skulle konkurrera med

mängden av andra statliga investeringsändamål av hög angelägenhetsgrad

om det utrymme, som statsfinansiellt sett kan väntas föreligga under de

närmaste åren. För att rundradioinvesteringarna skall kunna genomföras

utan alltför stor tidsutdräkt, har jag därför funnit det nödvändigt föreslå,

att kostnaderna för dem bestrides med licensmedel. Det kan ske genom

att förutsättningar skapas för ökade extra avsättningar till värdeminskningskontona

för de byggnader och anläggningar, varom nu är fråga.

Finansieringsmetoden innebär, att i stället för avskrivningar med ungefär

10 % per år av anläggningarnas nuvärden, anläggningskostnaderna

omedelbart avskrives när de uppkommer. Metoden resulterar omedelbart

i ökade krav på licensmedel men i framtiden i en lägre årlig ökning av

distributionskostnaderna än som eljest skulle uppstå. Den erforderliga

höjningen synes tills vidare kunna begränsas till 5 kr. För en första etapp

av utbyggnadsprogrammet, omfattande arbeten under de närmaste tre

åren, skulle denna höjning i kombination med den förutsedda uppgången

av antalet radiolicenser, vara tillräcklig för att täcka både den beräknade

ökningen av rundradions produktions- och distributionskostnader och för

att bestrida investeringsutgifter om mellan 30 och 40 milj. kr. Jag avser

att sedermera föreslå Kungl. Maj:t, att höjningen vidtages från ingången

av år 1956, och förordar nu, att riksdagens yttrande därom inhämtas.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ls proposition nr IW år 1955

Av det totala investeringsprogram, vars huvuddrag jag berört, skulle

uppförandet av radiohusen ankomma på byggnadsstyrelsen och anläggningarna

i övrigt på telestyrelsen. I vad gäller de förra föreligger än så

länge ett definitivt förslag endast beträffande radiohuset i Göteborg, vilket

dock på grund av läget på byggnadsmarknaden tills vidare har måst anstå.

Beträffande telestyrelsens del av investeringsprogrammet har styrelsen

meddelat, att därest erforderliga medel ställes till törfogande, den

skulle kunna genomföras under en period av sex år, räknat från och med

nästa budgetår.

För investeringsprogrammets påbörjande under det kommande budgetåret

synes det investeringsanslag av 10 milj. kr. till rundradioanläggningar,

som jag preliminärt förordat i årets statsverksproposition, vara

tillräckligt. Av beloppet beräknas ca 1 milj. kr. komma att användas för

FM-anläggningar, ca 3 milj. kr. för fullföljande av redan i gång varande

arbeten på lång- och mellanvågsstationerna och för påbörjande av den nya

motalastationen samt återstoden, ca 6 milj. kr., för fortsatt utbyggnad av

TR-nätet enligt de riktlinjer jag i det föregående förordat. För de fortsatta

investeringarna torde det få ankomma på telestyrelsen att i samband med

äskandena för budgetåret 1956/57 framlägga en plan, siktande till programmets

realiserande under en sexårsperiod. Den närmare prövningen av

de delar av investeringsprogrammet, som icke blir aktuella under det

kommande budgetåret, torde få anstå till dess denna plan föreligger.

Vid slutet av innevarande år beräknas mellan 150 000 och 200 000 abon

nenter ha anslutits till TR-nätet. Vid den tidpunkten anses nätet lia hunnit

kompletteras med anordningar, som gör det möjligt att över detsamma

distribuera andra programmet till större delen av de anslutna abonnenterna.

Vid början av nästa år förutses vidare provisoriska FM-sändare

kunna komma i gång i Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro: Hur

många lyssnare, som därigenom kommer att kunna avlyssna andra programmet,

är svårt att avgöra. Med en definitiv sändare i Stockholm och

provisoriska i de övriga tre städerna beräknas hela antalet möjliga lyssnare

— alltså oavsett om de skaffat erforderlig FM-apparatur eller ej

uppgå till ca 600 000. I inledningsskedet måste man givetvis räkna med

betydligt färre lyssnare. Antalet anses emellertid tillsammans med 1Rlyssnarna

bli tillräckligt stort för att motivera, att sändningarna av andra

programmet igångsättes omkring årsskiftet. Det torde få ankomma pa

Radiotjänst att närmare bestämma den lämpliga tidpunkten härför.

.Tåg hemställer slutligen, att Kungl. Maj :t måtte

I. bereda riksdagen tillfälle alt avgiva yttrande över vad

jag sålunda anfört,

II. föreslå riksdagen att till Rundradioanläggningar för

budgetåret 1955/56 under televerkets fond anvisa ett investeringsanslag

av 10 000 000 kr.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kunyl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

2:o

1 skrivelse den 31 augusti 1954 angående anslag till byggande av ett

radiohus i Göteborg meddelade byggnadsstyrelsen, att den arkitekttävling,

som enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande anordnats, bl. a. givit vid handen,

att det ur planerings- och allmän byggnadsteknisk synpunkt skulle vara

av värde, om ett mera plant område kunde utnyttjas för radiohuset än det,

som tävlingen gällde, nämligen den Göteborgs stad tillhöriga marken å

höjden öster och sydost om kvarteret Koltrasten i stadsdelen Johanneberg.

Med anledning härav hade styrelsen upptagit nya förhandlingar med staden

i tomtfrågan. Något avtal förelåg emellertid ännu icke.

Med skrivelse den 21 februari 1955 har styrelsen för godkännande överlämnat

ett den 17 december 1954 och 8 februari 1955 ingånget avtal, enligt

vilket Göteborgs stad för en köpeskilling av 800 000 kr. till Kronan

försäljer dels ett område om 30 700 in2 av stadsägan 10 479 B i stadsdelen

Torp och dels ett område om ca 3 450 m2 av tomten nr 1 i kvarteret Törnskatan

i stadsdelen Johanneberg. Området i stadsdelen Torp är avsett

att användas för radiohuset och området i Johanneberg för en sändareanläggning.

Staden upplåter därjämte för eu tid av 25 år visst område under markytan

å stadsägan 10 479 B för anordnande av ett bergrum, vilket förutsättes

bli anslutet till radiohuset med en tunnel. Å den del av stadsägan,

vilken icke omfattas av försäljningen, skall Kronan vidare, om så visar

sig erforderligt, äga uppsätta en televisionsmast. Den årliga hyresavgiften

för de upplåtna delarna av stadsägan skall, under förutsättning att bergrummet

utnyttjas för skyddsrumsändamål, utgå med 10 kr.

Beträffande avtalet i övrigt torde få hänvisas till handlingarna. Avtalet

har den 17 februari 1955 godkänts av stadsfullmäktige i Göteborg.

Departementschefen

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1954 föreslagit, att

Byggnadsarbetena för radiohuset i Göteborg skall påbörjas under nästa

budgetår. Styrelsen har för ändamålet hemställt om ett begynnelseanslag

av 2 milj. kr. Med hänsyn till det förutsebara läget på byggnadsmarknaden

under det kommande budgetåret har jag emellertid icke ansett mig

kunna tillstyrka, att radiohuset påbörjas under 1955/56. Tomtfrågan synes

däremot böra lösas nu. Mot det förslag till avtal om förvärv av erforderlig

mark för radiohuset och tillhörande anläggningar, som styrelsen framlagt,

har jag icke något att erinra och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1955

I. att bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna det mellan

byggnadsstyrelsen och Göteborgs stad den 17 december 1954

och 8 februari 1955 ingångna avtalet om försäljning till

Kronan av två markområden för uppförande av ett radiooch

televisionshus m. m.,

II. att till Förvärv av mark för radiohuset i Göteborg för

budgetåret 1955/56 under statens allmänna fastighetsfond

anvisa ett investeringsanslag av 800 000 kr.

Till vad föredragande departementschefen under

punkterna 1 :o och 2 :o hemställt, däri statsrådets övriga

ledamöter instämmer, behagar Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnar att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Kahm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:288 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående införande av ett andra program i den svenska rundradion samt anslagsbehovet för rundra a1 i texten