Sök i Ratio Lex

Angående ratifikation av konsularkonvention mellan Sverige och Frankrike

1955-03-11 · 39 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 39 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:157, Angående ratifikation av konsularkonvention mellan Sverige och Frankrike

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 157

1

Nr 157

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratifikation

av konsularkonvention mellan Sverige och Frankrike;

given Stockholms slott den 11 mars 1955.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen

att på sätt, varom föredragande departementschefen hemställt, godkänna

ratifikation av en konsularkonvention mellan Sverige och Frankrike.

GUSTAF ADOLF

östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

Konventionen reglerar i förhållandet mellan Sverige och Frankrike vilken

immunitet och vilka privilegier som skola tillkomma konsuler samt

omfattningen av konsulers behörighet i olika hänseenden.

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 1Ö7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 157

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

ministern för utrikes ärendena fråga om ratifikation av en den 5 mars 1955

undertecknad svensk-fransk konsularkonvention och anför:

Med propositionen nr 143 till 1954 års riksdag förelädes riksdagen för

ratifikation ett bosättnings- och sjöfartsavtal mellan Sverige och Frankrike.

Inledningsvis lämnades i propositionen med utgångspunkt från den handelstraktat

och den sjöfartstraktat som den 30 december 1881 avslutades

mellan de Förenade Konungarikena Sverige och Norge, å ena sidan, och

Frankrike, å andra sidan, en kortfattad redogörelse för utvecklingen av

avtalsförhållandena mellan Sverige och Frankrike på ifrågavarande områden.

Av redogörelsen framgick att, sedan den svenska regeringen på grund

av vissa påfallande brister i nyssnämnda äldre, alltjämt i kraft varande

traktater, tagit initiativ till förhandlingar med den franska regeringen, dessa

till en början lett till avslutandet av det nya bosättnings- och sjöfartsavtalet.

Detta godkändes för ratifikation av riksdagen den 28 april 1954, men

någon utväxling av ratifikationsinstrument har ännu icke kunnat ske, då

det franska parlamentet icke slutbehandlat ärendet. Avtalet har följaktligen

ännu icke trätt i kraft. •

Parallellt med förhandlingarna om bosättnings- och sjöf artsavtal et inleddes

på förslag av det franska utrikesministeriet förhandlingar om en konsularkonvention,

avsedd att ersätta de i 1881 års sjöfartstraktat inrymda

bestämmelserna om konsulers ställning och uppgifter. Dessa senare bestämmelser

är knapphändiga och innehåller, förutom vissa stadganden om konsuls

befattning med ärenden rörande sjöfarten, blott en mestgynnadnationsklausul

som, under villkor av reciprocitet, är tillämplig ifråga om konsuls

»privilegier, behörigheter och friheter».

Sedan på ömse sidor upprättade utkast till konsularkonvention utbytts

genom beskickningens i Paris försorg, ägde förhandlingar rum i Paris i

juni—juli 1953 samt i mars och juli 1954. Dessa förhandlingar leddes från

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 3

svensk sida av chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning, utrikesrådet

Sture Petrén.

Förhandlingarna resulterade i en svensk-fransk konsularkonvention, om

vars undertecknande för Sverige Kungl. Maj :t den 25 februari 1955 beslutat.

Densamma skall ratificeras. Konventionen och ett därtill anslutet signaturprotokoll

är såsom bilagor fogade till statsrådsprotokollet.

Angående innehållet i konventionen, vars franska originaltext har vitsord,

må här anföras följande.

Kap. I innehåller bestämmelser rörande konventionens tillämpningsområde

samt vissa definitioner av i konventionstexten förekommande uttryck.

Enligt art. 1 är konventionen för Sveriges del tillämplig på hela det svenska

statsområdet. I vad avser Frankrike skall densamma tillämpas i moderlandet,

i Franska Unionens övriga områden med undantag av de med Frankrike

associerade staterna i Indokina, samt i de stater och områden, för vilkas

internationella förbindelser Frankrike ansvarar. Härmed avses för närvarande

Marocko, Tunisien och Saar.

I art. 2 definieras vissa tekniska uttryck, vilka sedermera återkommer i

följande artiklar. Sålunda benämnes den stat som utnämner konsul att

tjänstgöra i den andra staten »utsändande stat», medan den stat inom vars

område konsul utövar sin verksamhet benämnes »mottagande stat». Konsul

kan vara antingen »karriärkonsul», d. v. s. medborgare i den utsändande

staten och av densamma avlönad statstjänsteman, eller »honorärkonsul»,

vilken kan vara medborgare i vilken stat som helst, samt vid sidan av sin

konsulära tjänst utöva ett yrke eller idka näring. Därjämte definieras den

term, som betecknar de franska honorära konsulära representanterna i

Sverige, »konsularagent», varmed förstås person, som av karriärkonsul erhåller

i uppdrag att fullgöra vissa konsulära uppgifter. Han kan vara medborgare

i vilken stat som helst samt utöva ett yrke eller idka näring vid

sidan av sin konsulära tjänst. Personalen på ett konsulat indelas i konsuler

och konsulattjänstemän. Med konsulattjänsteman förstås person som fullgör

en underordnad konsulär syssla och som icke utövar annat yrke eller

bedriver annan vinstbringande verksamhet. Dock har uttryckligen från ifrågavarande

kategori undantagits chaufförer eller personal som uteslutande

sysselsättes med hushållsgöromål. Beträffande denna personal kan således

konventionens bestämmelser ej i något avseende åberopas.

Kap. 11 handlar om konsuls erkännande och om konsulatdistrikt. I

art. 3 fastställes sålunda vardera av de fördragsslutande staternas rätt

att i den andra statens städer, hamnar eller andra orter upprätta konsulat.

Den mottagande staten har emellertid rätt att motsätta sig att konsulat

upprättas på ort, där det förut icke finnes konsulat, ävensom rätt att

fastställa distrikt eller kvarter inom en given ort, där det icke anses önskvärt

att konsulat inrättas. Med detta stadgande har den mottagande statens

myndigheter således beretts möjlighet att vid konsulats upprättande taga

hänsyn till exempelvis förefintliga bestämmelser om militärt skyddsområde.

I fråga om konsuls mottagande stadgas i art. A, att konsul med ställning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

såsom chef för konsulat av den mottagande staten skall givas exekvatur

utan dröjsmål. Exekvatur får ej vägras eller återtagas annat än av synnerliga

skäl. För övriga konsuler gäller, att det skall tillåtas dem att fullgöra

sina konsulära uppgifter, så snart den mottagande staten erhållit underrättelse

om deras utnämning. I art. 5 stadgas möjlighet för den utsändande

staten att för konsulära uppgifter använda en eller flera av medlemmarna av

sin hos den mottagande staten ackrediterade diplomatiska representation.

Art. 6 fastställer konsuls och konsulattjänstemans rätt att tillfälligt såsom

tillförordnad fullgöra åligganden som normalt åvilar konsul med ställning

såsom chef för konsulat. Därvid förutses, att konsulatchefen avlidit eller på

grund av sjukdom eller av andra skäl är förhindrad att tjänstgöra. I art. 7

fastställes karriärkonsuls rätt att inom sitt distrikt tillsätta konsularagenter.

Art. 8 stadgar skyldighet för konsul med ställning såsom chef för konsulat

att meddela den mottagande statens myndigheter konsulattjänstemännens

namn och adresser.

Kap. III handlar om konsulats och konsulatpersonals immunitet och privilegier.

I art. 9 fastslås, att den utsändande staten skall ha rätt att förvärva

och äga den fasta egendom i den mottagande staten som erfordras

för upprättande av konsulat eller för ämbelsbostad åt karriärkonsul. Vidare

angives, att de byggnader och lokaler som är i den utsändande statens ägo

och som av densamma användes för nyssnämnda ändamål skall vara undantagna

från sådana skatter och andra avgifter, som i den mottagande staten

åvilar byggnader eller från dem härrörande inkomster.

I art. 10 stadgas förbud för den mottagande staten att av den utsändande

staten utkräva någon skatt eller annan pålaga på grund av dess nyttjande

av byggnader eller lokaler som användes såsom konsulatskansli eller såsom

bostad åt karriärkonsul. Enligt art. 11 skall konsulatchef äga rätt att anbringa

den utsändande statens riksvapen på konsulatets yttermur ävensom

hissa och föra den utsändande statens flagga. Art. 12 föreskriver, att konsulats

arkiv och alla andra konsulära handlingar eller register skall vara

okränkbara samt att den mottagande statens myndigheter ej under någon

förevändning skall kunna undersöka eller beslagtaga dem. Arkiven och övriga

handlingar skall emellertid hållas helt avskilda från utrymmen som

utnyttjas för bostadsändamål. I artikeln fastslås ytterligare karriärkonsuls

rätt att kommunicera med sin regering eller med den beskickning under

vilken han lyder, också med tillhjälp av chiffer samt med användande av

egen kurir. All sådan korrespondens skall vara okränkbar. Även honorärkonsuls

och konsularagents rätt att fritt kommunicera med de myndigheter,

under vilka de lyder, fastslås. För dem stadgas emellertid i konventionen

ingen rätt att använda chiffer eller kurir. Art. 13 innehåller i vad avser

konsulats immunitet den huvudregeln, att den mottagande statens polis

eller annan myndighet icke utan konsulatchefens medgivande må beträda

konsulatets lokaler. Till verkställande av ett i laga ordning tillkommet

förordnande eller beslut samt efter tillstånd av den mottagande statens utrikesminister,

må dock polisundersökning företagas även utan att konsulat
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

5

chefens medgivande erhållits. I händelse av brand eller svår olyckshändelse

eller då ett brott håller på att begås eller just har begåtts äger polisen

eller annan myndighet utan formaliteter beträda främmande makts konsulatlokaler.

Likaså må polisen intränga i lokalerna för att gripa den som

söker undfly rättvisan och som tagit sin tillflykt till ett konsulat. Artikeln

avslutas med ett stadgande, att de bestämmelser densamma innehåller icke

må tolkas såsom ett erkännande av någon asylrätt. Oberoende av frågan

huruvida rätt att bevilja asyl skall anses tillkomma beskickningar, fastslås

sålunda i nu ifrågavarande sammanhang att någon asylrätt icke tillerkännes

konsulat.

I art. 14 fastställes konsuls immunitet i vad avser utskrivning och rekvisition

av lösören. Dylik immunitet skall förutom av karriärkonsul också

åtnjutas av honorärkonsul, konsularagent och konsulattjänsteman vilka är

medborgare i den utsändande staten. Nu nämnda befattningshavares bostäder

samt konsulatlokalerna och där befintliga lösören skall även vara

undantagna från alla militära rekvisitioner, pålagor och inkvarteringar. Art.

15 återger den folkrättsliga princip, enligt vilken konsuler, konsularagenter

och konsulattjänstemän, av vilken nationalitet de vara må, icke såvitt angår

deras handlande i tjänsten är underkastade den mottagande statens domstolars

eller administrativa myndigheters domsrätt. För karriärkonsul stadgas

i art. 16 en längre gående personlig immunitet, i det han undantages

från anhållande utom för det fall att han gripes på bar gärning; han kan

vidare häktas endast om han gjort sig skyldig till ett så allvarligt brott att

han enligt den mottagande statens lag kan därför ådömas frihetsstraff i

fyra år. I art. 17 föreskrives, att konsulatpersonalen icke kan åläggas att

vittna inför den mottagande statens domstolar angående sin verksamhet

i den konsulära tjänsten eller att förete arkivhandlingar eller andra konsulära

handlingar. Art. IS undantager karriärkonsul, hans maka och minderåriga

barn som vistas hos honom från bestämmelser i den mottagande staten

beträffande uppehållstillstånd samt registrering och kontroll av utlänningar.

Därjämte stadgas, att nämnda personer icke kan utvisas.

Art. 19—22 behandlar konsulers, konsularagenters och konsulattjänstemäns

privilegier i beskattningshänseende och i fråga om tullar. Art. 19 stadgar

beträffande samtliga dessa privilegier att desamma beviljas under förbehåll

om en effektiv tillämpning av ömsesidighetsprincipen. Föreskrifter

av sådant innehåll återfinnes i åtskilliga av Frankrike på senare tid ingångna

avtal, bl. a. i det nya svensk-franska bosättnings- och sjöfartsavtalet

(se art. 3 och 4 i detta avtal, s. 15 i propositionen nr 143 till 1954 års riksdag).

Ursprungligen har nu ifrågavarande föreskrifter tillkommit för

att komplettera klausuler om behandling såsom mest gynnad nation,

vilken funktion de även har i det svensk-franska bosättnings- och

sjöfartsavtalet. I)å två stater utfäster sig att i något hänseende tillerkänna

varandra behandling som mest gynnad nation, kan det nämligen te sig lämpligt

atl denna utfästelse göres beroende av att full ömsesidighet tillämpas.

I så fall kan den stat, som vill åberopa klausulen om behandling som mest

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunql. Maj:ts proposition nr 157

gynnad nation, icke göra detta utan att själv bevilja fördragsparten samma

förmån som denna beviljat den tredje stat, med vilken jämförelse sker. Ett

förbehåll om effektiv tillämpning av ömsesidighetsprincipen har emellertid

i fransk praxis befunnits lämpligt även i avtal, varest någon bestämmelse

om behandling såsom mest gynnad nation icke ingår. Tydligen får förbehållet

därvid icke samma funktion som förut nämnts, eftersom någon jämförelse

med vilka förmåner som beviljas tredje stat icke är i fråga. Förbehållet

blir emellertid av betydelse för det fall att de båda fördragsslutande

staternas lagstiftning i det hänseende varom i avtalet är fråga icke är alldeles

lika utformad och till följd härav den ena staten icke kan tillerkänna

den andra lika stora förmåner som denna är i stånd att tillhandahålla. Verkan

av förbehållet blir då att den förra staten icke kan på avtalet grunda

anspråk på förmånligare behandling än som kommer den senare staten till

del. I betraktande av att skatte- och tullagstiftningen ofta är mycket olika

utformad i olika länder, är det tydligt att ett förbehåll med nu angiven verkan

kan vara på sin plats när det gäller beviljandet av privilegier inom

denna lagstiftnings område.

Art. 20 stadgar befrielse från direkta och personliga skatter i den mottagande

staten för karriärkonsul, ävensom för konsulattjänsteman som

tjänstgör under karriärkonsul och som är medborgare i den utsändande staten.

Från den nu nämnda allmänna skattebefrielsen för karriärkonsul och

vissa konsulattjänstemän stadgas emellertid betydelsefulla undantag. Befrielsen

omfattar sålunda icke skatt som åvilar fast egendom, ej heller skatt

som hänför sig till innehav av mer än en bostad. Av sistnämnda bestämmelse

följer att ifrågavarande svenska befattningshavare i Frankrike endast

för en bostad kan göra anspråk på befriese från skatt som i Frankrike åvilar

själva innehavet av bostad. Befrielsen enligt art. 20 gäller ej heller skatt på

inkomst från källa inom den mottagande staten, exempelvis den svenska

kupongskatten. Vidare undantages skatt på kapital, nedlagt i industriellt

eller kommersiellt företag inom den mottagande staten, ävensom skatt på

vinst vid realisation av sådan investering eller vid försäljning av fast egendom,

belägen inom den mottagande staten. Slutligen omfattar befrielsen

ej heller sådan skatt som har karaktären av vederlag för en lämnad prestation

eller som utgår såsom ersättning för förbättringar av allmänna anordningar

inom visst område. Sistnämnda stadgande överensstämmer med ett

motsvarande förbehåll inrymt i art. 9 och 10, vilka innehåller bestämmelser

om den utsändande statens rätt att förvärva och inneha fast egendom för

konsulatändamål i den mottagande staten. Ytterligare föreskrives i art. 20,

att karriärkonsul och konsulattjänsteman, som tjänstgör under karriärsul

och som är medborgare i den utsändande staten, skall åtnjuta befrielse

från skatt på ägande eller nyttjande av fordon, lustfartyg och luftfartyg

samt på radio- och televisionsapparater. Slutligen innehåller art. 20 ett stadgande

av innebörd att skattebefrielse icke medgives för arvskatt eller kvarlåtenskapsskatt

eller för skatter eller stämpelavgifter utgående vid överlåtelse

av fast eller lös egendom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

Art. 21 behandlar konsulers privilegier i vad gäller införseltullar. Sålunda

stadgas, att konsul, konsularagent och konsulattjänsteman, vilka är medborgare

i den utsändande staten, vid sin första ankomst till den mottagande

staten skall vara befriade från tull eller annan importavgift för bohag, avsett

att nyttjas av dem själva eller av deras familjer. Vad beträffar motorfordon,

lustfartyg och luftfartyg gäller tillfällig frihet från tull och importavgifter

blott för karriärkonsul och detta för den tid vederbörande tjänstgör

i den mottagande staten. I art. 21 stadgas slutligen skyldighet för såväl den

utsändande staten som för dess konsuler, konsularagenter och konsulattjänstemän

att, i den mån så erfordras enligt den mottagande statens lagstiftning,

trafikförsäkra dem tillhöriga fordon i vad avser skada som vållas

tredje man. I art. 22 tillförsäkras den utsändande staten frihet från tulloch

införselavgifter för kontorsmateriel och andra föremål, som tillställes

konsulat för tjänstebruk. Kap. III avslutas med en allmänt hallen föreskrift,

art. 23, enligt vilken konsul i sin egenskap av officiell representant för den

utsändande staten skall åtnjuta särskilt skydd och hänsynstagande från de

tjänstemän i den mottagande staten, med vilka han har officiella förbindelser.

Kap. IV innehåller bestämmelser om konsuls befogenheter. I art. 24 fastslås

en generell behörighet för konsul och konsularagent att bevaka och försvara

den utsändande statens medborgares rättigheter och intressen i den

mottagande staten, ävensom den konsul och konsularagent tillkommande

rätten att i detta syfte hänvända sig till vederbörande myndigheter inom

sina distrikt och, om den utsändande staten saknar diplomatisk representation

i den mottagande staten, till dennas regering. I art. 25 fastställes

konsuls och konsularagents rätt att fritt kommunicera med medborgare i

den utsändande staten samt att bistå dessa inför de lokala myndigheterna.

Art. 26 handlar om konsuls och konsularagents befogenheter när det gäller

att bistå medborgare i den utsändande staten, som anhålles, häktas eller

avtjänar frihetsstraff. Till en början föreskrives sålunda att konsul och konsularagent

skall kunna begära att av vederbörande myndigheter erhålla uppgifter

om medborgare i den utsändande staten som är intagna i häkte eller

fångvårdsanstalt, utom i fall då de intagna motsätter sig detta. Vidare stadgas

skyldighet för den mottagande statens myndigheter att omedelbart underrätta

konsul och konsularagent, därest anhållen eller häktad begär att

så skall ske. Därjämte skall konsuln givas tillfälle att besöka anhållen eller

häktad och samtala med honom. Detsamma skall gälla, därest medborgare

i den utsändande staten avtjänar frihetsstraff. Art. 27—28 innehåller bestämmelser

angående konsuls och konsularagents allmänna behörighet i övrigt.

Sålunda skall de bl. a. äga att upprätta och inregistrera civilståndshandlingar

rörande den utsändande statens medborgare samt att i den form som

föreskrives i den utsändande statens lag upprätta handlingar och kontrakt

som gäller egendom befintlig i eller transaktioner avsedda att utföras i den

utsändande staten eller i tredje stat, eller vilka är avsedda att få rättsliga

verkningar i den utsändande staten eller i tredje stat. Därjämte äger konsul

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

och konsularagent föra matrikel över medborgare i den utsändande staten,

förse dem med pass, laissez-passer eller andra identitetshandlingar, utfärda

viseringar, mottaga förklaringar samt uppsätta, översätta och legalisera

handlingar. Art. 29 stadgar skyldighet för den mottagande staten att

utse myndighet, som för dess övriga myndigheters räkning skall kunna bestyrka

konsulers och konsularagenters namnteckningar. Samma myndighet

skall därjämte för konsuls räkning kunna bestyrka (ten mottagande statens

Övriga myndigheters underskrifter på handlingar. I art. 30 uppräknas konsul

tillkommande befogenheter, som kan röna inflytande av särskilda överenskommelser

mellan de fördragsslutande parterna. Hit hör bl. a. behörighet

att i enlighet med den utsändande statens lagstiftning anordna förmynderskap

för omyndiga medborgare i denna, att delgiva domstolshandlingar eller

andra handlingar i civil- och handelsmål, att upptaga bevis för den utsändande

statens domstolars räkning samt att mottaga depositioner.

I kap. V behandlas konsuls befattning med utredning av dödsbon. I den

inledande art. 31 stadgas skyldighet för de lokala myndigheterna att omedelbart

underrätta vederbörande konsul, då medborgare i den utsändande

staten avlidit.

Art. 32 innehåller konventionens huvudregel rörande konsuls befogenheter

vid utredning av dödsbon. Sålunda stadgas däri, att konsul äger rätt

att, även i frånvaro av uttrycklig fullmakt, städse företräda medborgare i

den utsändande staten, som ej är bosatt i den mottagande staten och ej är

där företrädd genom utsett ombud, så snart person avlidit efterlämnande

egendom till vilken ifrågavarande medborgare i den utsändande staten har

rätt eller pa vilken han reser anspråk. Den avlidnes medborgarskap saknar

således i detta sammanhang betydelse. Om den bortovarande senare själv

skulle bevaka sina intressen eller utse eget ombud, skall emellertid konsulns

behörighet att företräda honom upphöra. I art. 33 föreskrives att, i

fall där konsul utövar sina befogenheter som ombud för dödsbodelägare,

han i denna egenskap skall vara underkastad den mottagande statens lagstiftning

och lyda under dess domstolar på samma sätt som medborgare i

samma stat. Konsuln kan således i denna egenskap icke åberopa någon immunitet.

I art. 3£ stadgas rätt för konsul att ensam ombesörja bouppteckning

och andra åtgärder i samband med omhändertagandet av egendom som

efterlämnas av medborgare i den utsändande staten vilka såsom sjöfolk eller

passagerare på fartyg hemmahörande i samma stat avlider i hamn, i land

efter landstigning eller ombord.

Kap. VI behandlar konsuls och konsularagents befattning med ärenden

rörande sjöfarten. I art. 35 fastställes deras rätt att, sedan fartyg förande

den utsändande statens flagga inklarerats i hamn i den mottagande staten,

obehindrat besöka detsamma och förhöra befälhavaren och medlemmarna

av besättningen, granska skeppspapperen, upptaga förklaringar angående

fai tygets resa samt för den utsändande statens räkning avlämna alla slags

handlingar, som erfordras för fartygets vidare färd. I artikeln stadgas därjämte

en motsvarande ovillkorlig rätt för fartygets befälhavare och besätt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 9

ningsmedlenimar att träda i förbindelse med konsul och att uppsöka konsulat.

Art. 36 fastslår konsuls och konsularagents uteslutande rätt att vidtaga

åtgärder för upprätthållandet av inre ordning och disciplin ombord på fartyg,

hemmahörande i den utsändande staten. Vidare föreskrives här, att

konsuln eller konsularagenten äger själv avgöra alla tvister mellan befälhavaren

och övriga ombordanställda. Konsuls och konsularagents rätt att utöva

sina av den utsändande staten fastställda befogenheter i vad avser sjömäns

anställande, inställelse ombord, avskedande och avmönstring bekräftas

ävenledes. Enligt art. 37 skall den mottagande statens myndigheter

icke befatta sig med någon händelse ombord på fartyg, hemmahörande i

den utsändande staten, eller vidtaga någon laga åtgärd med anledning av

brott som begåtts ombord. Från denna bestämmelse stadgas emellertid en

rad väsentliga undantag. De lokala myndigheterna skall sålunda kunna ingripa

därest konsul eller, i brådskanle fall, fartygets befälhavare, framför

begäran härom och likaledes därest fråga är om oroligheter av den art att

lugnet och allmänna ordningen i land eller i hamnen störes eller den allmänna

hälsovården och säkerheten äventyras. Vidare har de lokala myndigheterna

tillerkänts behörighet att ingripa om grovt brott begåtts ombord,

varmed i Sverige förstås brott, varå kan följa frihetsstraff i fyra år, och

i Frankrike brott, varå kan följa sådant straff i tre år. Slutligen skall de

lokala myndigheterna kunna ingripa, om personer icke tillhörande besättningen

är inblandade eller om saken gäller medlemmar av besättningen,

som är medborgare i den mottagande staten, och det icke rör sig om blott

överträdelser av disciplinreglementet ombord. Ingripande av de lokala myndigheterna

skall föregås av underrättelse till konsuln i så god tid att denne

kan närvara vid den tillämnade åtgärden. Det stadgas emellertid vidare uttryckligen,

att bestämmelserna i förevarande artikel icke får åberopas, då

fråga är om tillämpningen av den mottagande statens lagstiftning och föreskrifter

angående tullar, hälsovården eller kontrollåtgärder i övrigt som

rör ordningen i hamn, varors beskaffenhet eller utlänningars inresa.

Art. 38 handlar om konsuls och konsularagents befogenheter att ingripa

då besättningsmedlem rymt från fartyg hemmahörande i den utsändande

staten. Sålunda stadgas, att konsuln äger låta fasttaga och återsända ombord

sjöman eller annan medlem av besättningen som rymt på den mottagande

statens territorium, dock endast under förutsättning alt besättningens

styrka eljest skulle vara otillräcklig för att säkra fartygets möjlighet

att fortsätta sin färd. Konsuln skall skriftligen hänvända sig till vederbörande

lokala myndigheter och styrka, alt den efterlyste är medlem av besättningen

och att hans närvaro ombord är nödvändig för att fartyget skall

kunna fortsätta sin resa. En sålunda styrkt framställning åligger det den

mottagande statens myndigheter att efterkomma, med förbehåll dock för

tillämpningen av den mottagande statens i lag givna bestämmelser rörande

asylrätten. Därjämte stadgas att, om rymlingen begått brott i land, den lokala

myndigheten kan låta anstå med hans återförande till dess dom över

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

brottet avkunnats och denna helt verkställts. Slutligen stadgas undantag

från bestämmelserna om återförande av rymling för det fall att fråga är

om medborgare i den mottagande staten. Art. 39 behandlar konsuls "behörighet

att, i enlighet med den mottagande statens i lag givna föreskrifter,

mottaga förklaringar och uppsätta handlingar avseende bl. a. fartygs registrering

eller avregistrering i den utsändande staten, utrustning eller uppläggning

av fartyg hemmahörande i den utsändande staten samt registreringav

förändringar beträffande äganderätten till sådant fartyg ävensom beträffande

inteckningar eller andra sakrätter som åvilar detsamma. Art. 40

innehåller regler för det fall att fartyg hemmahörande i den utsändande

staten förliser eller strandar vid den mottagande statens kust. De lokala

myndigheterna skall i sådant fall så snart som möjligt underrätta vederbörande

konsul eller konsularagent. Konsuln tillerkännes vidare behörighet

att med de lokala myndigheternas hjälp leda alla åtgärder som hänför sig

till fartygets bärgning och han äger att i redarens frånvaro vidtaga alla

lämpliga anstalter i fråga om fartyget. Vidare stadgas, att de lokala myndigheternas

medverkan i bärgningsarbetet icke skall få giva anledning till

uppbärande av några avgifter från deras sida utöver ersättning för direkta

utgifter i samband med bärgningsarbetet samt avgifter som under motsvarande

omständigheter skulle ha uttagits också av fartyg hemmahörande i

den mottagande staten. Slutligen föreskrives, att last och annan egendom,

som kan ha räddats vid förlisning, icke får beläggas med tuii och importavgifter

annat än om den införes till förbrukning i den mottagande staten.

Art. il stadgar behörighet för konsul och konsularagent att, efter

samtycke av de lokala myndigheterna, på motsvarande sätt omhändertaga

vrakgods, vilket påträffas inom den mottagande staten och som tillhör

medborgare i den utsändande staten eller fartyg hemmahörande därstädes.

Förutsättning härför är dock, att ägaren till godset eller annan rättsägare

ej själv är i tillfälle att bevaka sin rätt. Enligt art. i2 äger konsul slutligen

reglera skador vid haveri med fartyg hemmahörande i den utsändande staten.

Förutsättningar härför är likväl, att icke annat avtalats mellan redaren,

lastens ägare och försäkringsgivaren och att icke medborgare i den

mottagande staten eller i tredje stat är berörda av skadorna.

Under rubriken »slutbestämmelser» har i art. i3—46 sammanförts vissa

stadganden, delvis av formell natur, som icke kunnat inrangeras under

de föregående kapitelrubrikerna. Art. 43 innehåller ett allmänt stadgande,

enligt vilket konsul i överensstämmelse med folkrättens regler skall

äga fullgöra alla uppgifter, som av den mottagande staten godkännes såsom

överensstämmande med rådande sedvänjor i fråga om konsulatväsen. Därjämte

fastställes konsuls behörighet att för vidtagna ämbetsåtgärder uppbära

avgifter i den utsträckning sådana föreskrives i den utsändande statens

lagstiftning. I art. 44 stadgas, att tvist rörande tillämpning eller tolkning

av konventionen vilken icke kunnat lösas på diplomatisk väg eller i

enlighet med gällande svensk-franska förliknings- och skiljedomstraktat

skall kunna hänskjutas till den internationella domstolen. I art. 45 bestäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Iiungl. Maj:ts proposition nr 157

mes att vid ikraftträdandet av konventionen vissa äldre överenskommelser

skall upphöra att gälla i vad avser områden för vilka konventionen äger

tillämpning. Följande bestämmelser omfattas av detta stadgande, nämligen

deklarationen om ömsesidigt utlämnande av förrymt sjöfolk, undertecknad

i Paris den 15 maj 1856, artiklarna 9—12 i 1881 års svensk-norsk-franska

sjöfartstraktat, deklaration den 19 maj 1886 angaende utbetalandet av sjömän

tillkommande hyra ävensom behandlingen av deras kvarlåtenskap samt

ministeriella noter angående tullfri införsel av vissa konsulatrekvisita, utväxlade

i Paris den 25 juni, 23 och 31 juli 1900.

Slutligen föreskrives i art. 56, att konventionen skall träda i kraft på

dagen för ratifikationsinstrumentens utväxling samt förbliva i kraft till

dess endera parten uppsäger densamma, varvid ett ars uppsägningstid skall

gälla.

Departementschefen

Som av den föregående redogörelsen framgår, innehåller den föreliggande

konventionen detaljerade bestämmelser rörande omfattningen av konsulers

immunitet och privilegier samt deras behörighet att i olika situationer

inskrida till förmån för den stat som utnämnt konsuln eller för medborgare

i denna. Sedan det andra världskrigets slut har ett flertal sådana bilaterala

konsularkonventioner upprättats mellan skilda stater. För Sveriges

del ingicks en konsularlconvention med Storbritannien den 14 mars

1952, vilken trädde i kraft den 24 september 1952, och förhandlingar pågår

med Amerikas Förenta Stater om ersättande av 1910 års konsularkonvenlion

mellan Sverige och nyssnämnda stat med en ny, mera tidsenlig överenskommelse.

Även Frankrike har under ef terkrigsperioden varit inriktat

på att upprätta nya avtal av detta slag. Sålunda har den 31 december 1951

undertecknats en konsularkonvention mellan Frankrike och Storbritannien,

vilken sedermera trätt i kraft, och Frankrike bedriver för närvarande förhandlingar

i samma syfte med bl. a. Italien. I betraktande av vad som nu

anförts, har det förefallit naturligt att, vid den modernisering av de traktatmässiga

förbindelserna mellan Sverige och Frankrike som berörts i det

föregående, även utsträcka denna till det konsulära området.

Den nu ifrågavarande svensk-franska konventionen skiljer sig i sina huvuddrag

icke från den ovannämnda svensk-brittiska konsularlconventionen,

vilken förelädes riksdagen med propositionen nr 169 till 1952 års riksdag.

De olikheter som förekommer är huvudsakligen betingade av skiljaktigheter

i brittisk och fransk lagstiftning eller sedvänja. På vissa punkter torde

likväl ett närmare klargörande av den nu aktuella texten vara befogat.

Kap. I i konventionen, som behandlar dess tillämpningsområde och innehåller

definitioner av vissa i konventionen förekommande uttryck, torde icke

påkalla några kommentarer i detta sammanhang.

Detsamma gäller stadgandena i kap. 11, som behandlar frågor i samband

med konsuls erkännande och konsulatdistrikt. Bestämmelserna i detta kapitel

överensstämmer i huvudsak med de sedvänjor som för närvarande

iakttages på ifrågavarande områden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

Av de i kap. III intagna föreskrifterna om konsuls immunitet och privilegier

bör art. 9 uppmärksammas, vari stadgas rätt för den utsändande staten

att förvärva fastighet som erfordras för konsulatändamål. Då enligt

svensk rätt utländskt rättssubjekt icke äger förvärva fastighet utan Kungl.

Maj .ts tillstånd, innebär stadgandet i fråga i likhet med motsvarande stadgande

i den svensk-brittiska konventionen ett åtagande från svensk sida

att lämna dylikt tillstånd, da fråga är om fastighet som erfordras för i

detta fall franskt konsulat. I sammanhang härmed är emellertid att märka

även den bestämmelse i art. 3 enligt vilken den mottagande staten äger

rätt att motsätta sig upprättandet av konsulat dels inom orter, där det

överhuvud icke anses önskvärt att utländska konsulat inrättas, och dels inom

distrikt eller kvarter på en viss ort, vilka man önskar skall vara fria

från konsulära byggnader. Det i art. 9 intagna stadgandet om att den utsändande

statens förvärv av fastighet för konsulatändamål icke skall föranleda

någon uppbörd till förmån för den mottagande staten motsvaras i

vad gäller svensk rätt av en i samband med den svensk-brittiska konsular
-

lconventionens tillkomst vidtagen ändring i stämpelförordningen (jfr SFS

1952:318), enligt vilken Kungl. Maj :t under förutsättning av ömsesidighet

må medgiva frihet från stämpel för köpehandling, på grund varav sökes

lagfart å främmande stat tillhörig egendom som är avsedd för vederbörande

stats beskickning eller konsulat härstädes.

I art. 12 har intagits bestämmelser, enligt vilka karriärkonsui skall aga

använda sig av chiffer och kurirpost. Dylika rättigheter har medgivits karriärkonsul

också i den svensk-brittiska konsularkonventionen och motiveras

av det praktiska värde som desamma i vissa situationer kan äga för

konsul. I art. 13 inrymmes stadganden om konsulatlokalernas immunitet.

1 enlighet med allmänna folkrättsliga principer är denna mindre långt gående

för konsulats lokaler än för beskicknings. Medan de senare under alla

omständigheter torde åtnjuta immunitet gentemot de lokala myndigheternas

ingripanden, kan polisen eller andra myndigheter under de i artikeln angivna

förutsättningarna bereda sig tillträde till konsulat. Den avvägning

som här skett mellan behovet av viss immunitet för konsulat och hänsyn

till allmänna rättsskydds- och ordningsintressen förefaller lämplig. Den

franska originaltextens uttryck för det beslut av myndighet som i normala

fall erfordras, innan en polisundersökning av konsulats lokaler må företagas,

»mandat ou décision judiciaire», torde i Sverige få anses innebära

att av rätten meddelat förordnande enligt 28 kap. 4 § rättegångsbalken skall

föreligga.

Den i art. Ib föreskrivna befrielsen för konsul, konsularagent och konsulattjänsteman,

vilka är medborgare i den utsändande staten, från civil

och militär tjänsteplikt samt rekvisitioner står i överensstämmelse med rådande

internationell praxis. Detsamma är förhållandet beträffande konsulatlokalernas

och de konsulära bostädernas undantagande från rekvisitioner,

pålagor eller inkvarteringar. Att märka är att något motsvarande undantag

icke stadgas beträffande expropriation i den svenska expropriationslagstiftningens

mening.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

I art. 15 bekräftas den folkrättsliga regeln att konsulatpersonal icke kan

ställas till svars inför den mottagande statens domstolar eller administrativa

myndigheter, såvitt gäller handlingar i tjänsten. Av stadgandet torde följa

att, i vad angår handlingar eller förhållanden som icke rör deras tjänsteutövning,

konsul och annan konsulatpersonal är underkastade den mottagande

statens jurisdiktion. Enligt art. lti åtnjuter emellertid karriärkonsul en viss

personlig immunitet utöver vad som nyss nämnts; sådan konsul må nämligen

ej anhållas utom för det fall att han gripes på bar gärning, och han må

icke häktas med mindre han gjort sig skyldig till grovt brott. Då enligt svensk

rätt anhållande blott får ske, därest vederbörande också kan häktas för gärningen,

torde av det sistnämnda stadgandet i konventionen följa, att karriärkonsul

icke heller kan anhållas annat än för särskilt grova brott. Emellerlid

torde i övriga fall gripande i den mening 24 kap. 7 § rättegångsbalken angiver

kunna ske, därest karriärkonsul påträffas under begående av brott. De

i art. 17 stadgade lättnaderna i fråga om karriärkonsuls vittnesmål i civilmål

återfinnes i lagen den 3 februari 1911 angående viss lättnad för utländsk

konsul i fråga om vittnesmåls avläggande och synes icke påkalla någon kommentar.

Vid utformandet av bestämmelserna i art. 19—22 angående de finansiella

privilegierna har måst beaktas att de båda fördragsslutande staternas skatteoch

tullagstiftning i åtskilliga hänseenden är av inbördes olika struktur och

följaktligen icke lånar sig annat än till mycket ungefärliga jämförelser. Det

är mot denna bakgrund som i art. 19 med avseende på art. 20—22 intagits

det förut berörda förbehållet om effektiv tillämpning av ömsesidighetsprincipen.

Häri ligger en hänvisning till att det kan föreligga variationer i de

båda staternas lagstiftning eller praxis, vilka kan föranleda endera staten att

i ett eller annat hänseende tillämpa konventionen snävare än som närmast

skulle följa av en strikt bokstavstolkning därav. Följden blir i så fall att

den andra staten äger på motsvarande sätt begränsa de förmåner som beviljas

enligt konventionen.

I art. 20 följer därefter det centrala stadgandet att karriärkonsul ävensom

konsulattjänsteman, som tjänstgör under karriärkonsul och är medborgare i

den utsändande staten, skall vara befriad från direkta och personliga skatter

i den mottagande staten. Den i fråga om konsulattjänstemän gjorda begränsningen

till dem som tjänstgör under karriärkonsul har föranletts av att

enligt 18 § 1 mom. kungl. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt

nu ifrågavarande skattefrihet i Sverige endast åtnjutes av personalen

vid främmande makts lönade konsulat men däremot icke exempelvis av

en lönad tjänsteman som tjänstgör under en honorärkonsul. I detta sammanhang

må emellertid framhållas att enligt art. 7 i gällande svensk-franska avtal

för undvikande av dubbelbeskattning av 1936 skatt på inkomst, som

åtnjutes på grund av tjänst eller arbete i form av avlöning eller annan förmån

från endera fördragsslutande staten, skall utgöras endast i den stat,

varifrån förmånen utgår. Med stöd av sistnämnda bestämmelse kan sålunda

en lönad svensk tjänsteman hos en svensk honorärkonsul i Frankrike göra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

anspråk på att i Frankrike åtnjuta frihet från skatt på sin löneinkomst. På

motsvarande sätt kan honorärkonsul själv göra anspråk på skattefrihet för

de i form av avgifter för hans tjänsteåtgärder uppburna medel vilka han

äger behålla för egen räkning.

Huvudregeln om nu ifrågavarande konsulatpersonals befrielse från direkta

skatter i den utsändande staten är, såsom tidigare berörts, försedd med en

rad undantag beträffande skatter för vilka endera eller båda de fördragsslutande

staternas lagstiftning icke medger befrielse. Såvitt gäller i Sverige förekommande

skatter, står den gränsdragning som här skett i saklig överensstämmelse

med motsvarande föreskrifter i art. 16 i den svensk-brittiska konsularkonventionen

av 1952. Med anledning av att inkomst från källa inom

den mottagande staten generellt undantagits från skattebefrielse må påpekas

att i detta hänseende den svenska lagstiftningen på en punkt är förmånligare

för utländska karriärkonsuler än vad förhållandet är med den

franska lagstiftningen och den därav betingade konventionsregeln. Enligt 1 §

kungl. förordningen den 12 februari 1943 om kupongskatt jämförd med 18 §

1 mom. kungl. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt är

nämligen utländsk karriärkonsul i Sverige befriad från kupongskatt och

från skatt på inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska

föreningar, under det att svensk karriärkonsul i Frankrike har alt erlägga

motsvarande franska skatt, taxe proportionelle sur les revenus de valeurs

mobiliéres.

I art. 21 stadgas i första stycket att konsuler, konsularagenter och konsulattjänstemän,

som är medborgare i den utsändande staten, skall åtnjuta tullfrihet

i vad avser det bohag de medför vid sin första ankomst till den mottagande

staten. Enligt 5 § b) tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 äger

Konungen förordna om tullfrihet bl. a. för varor som införes av utländska

karriärkonsuler. Till detta stadgande ansluter sig 23 § kungörelsen den 29

november 1929 med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen, enligt

vilken bl. a. lönad konsul åtnjuter tullfrihet för varor, som införes för hans

eget eller för hans familjs behov. Den sålunda för karriärkonsuler stadgade

tullfriheten, vilken icke är begränsad till att gälla endast för varor medförda

vid den första ankomsten till Sverige, saknar direkt motsvarighet för annan

konsulär personal. Emellertid är att märka att enligt § 5 m) tulltaxeförordningen

tullfrihet åtnjutes för brukade husgeråds- eller andra lösörepersedlar,

som inkommer för sådan persons räkning som inflyttar från utlandet.

Eftersom vidare den i art. 21, första stycket, i konventionen stipulerade tullfriheten

för konsulär personal endast gäller bohag, som införes vid den

första ankomsten till den mottagande staten, får det anses mellan den

svenska lagstiftningen och konventionen föreligga en sådan ungefärlig överensstämmelse

som enligt vad som förut sagts i samband med kommenterandet

av art. 19 är tillräcklig. Den i art. 21, andra stycket, stadgade tullbefrielsen

för karriärkonsul i fråga om motorfordon och luftfartyg upphör i

enlighet med 24 § tillämpningskungörelsen till tulltaxeförordningen, därest

transportmedlet avyttras tidigare än två år från införseln. Vad åter gäller

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

förhållandena i Frankrike, får där det tullfritt införda motorfordonet i princip

icke utan erläggande av tull avyttras till annan än den som själv åtnjuter

tullfrihet. Dessutom erfordras för sådan avyttring mot erläggande av tull

särskilt tillstånd, och dylikt beviljas endast om ägaren innehaft motorfordonet

minst 18 månader. I annat fall måste denne återutföra motorfordonet

om han vill avyttra detsamma. Även de nu återgivna svenska och franska

reglerna får anses utgöra sådana jämkningar i den i art. 21 andra stycket

stipulerade tullfriheten vilka förutsatts i art. 19.

Av de i kap. IV upptagna stadgandena om konsuls allmänna befogenheter

bör till en början uppmärksammas art. 26. Vad här stadgas om konsuls

rätt att besöka och samtala med medborgare i den utsändande staten, som

är anhållen eller häktad eller avtjänar frihetsstraff, överensstämmer i huvudsak

med motsvarande föreskrifter i art. 19 i den svensk-brittiska konsularkonventionen

och står liksom dessa i överensstämmelse med hithörande

bestämmelser i strafflagens promulgationsförordning.

Art. 27 erfordrar eu kommentar. I denna artikels första stycke fastställes

till en början att konsul och konsularagent i överensstämmelse med den

mottagande statens lagstiftning äger upprätta och inregistrera civilståndshandlingar

rörande medborgare i den utsändande staten. Med den franska

textens uttryck »dresser les actes cTétat civilt avses icke blott införande i matrikel

eller register av dödsfall, födslar, vigslar och andra förändringar i den

utsändande statens medborgares civilstånd utan även, i vad avser vigsel, förrättande

av sådan. Rätt för fransk konsul och konsularagent i Sverige att förrätta

vigsel föreligger genom särskilt av Kungl. Maj :t i enlighet med 5 § lagen

1904 om internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m. meddelat

beslut. De nu ifrågavarande befogenheterna för fransk konsul och konsularagent

i Sverige upphäver emellertid icke sådan skyldighet för enskild att göra

anmälan till svenska myndigheter, som må vara i svensk lag föreskriven

(jfr bl. a. i 16 och 18 §§ folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 stadgad

skyldighet för enskild att anmäla födsel och dödsfall).

I art. 27 första stycket har vidare upptagits ett stadgande rörande konsuls

och konsularagents behörighet att upprätta handlingar och kontrakt. En bestämmelse

härom är framför allt av betydelse för Frankrike med dess utvecklade

notariatväsen, i det franska konsuler och konsularagenter enligt

fransk rätt är behöriga att fullgöra en rad uppgifter vilka i Frankrike ankommer

på notarier (notaires). Följaktligen har här föreskrivits att de franska

konsulerna skall äga upprätta handlingar och kontrakt i notarieil form,

varemot svarar att de svenska konsulerna tillerkänts befogenhet att upprätta

handlingar och kontrakt i den form som må vara föreskriven i svensk

lag och i den utsträckning som kan följa av vederbörande svenska instruktioner.

Nu ifrågavarande befogenhet för konsulerna har emellertid begränsats

till att avse handlingar och kontrakt, vilka gäller egendom befintlig i

eller transaktioner avsedda att utföras i den utsändande staten eller i tredje

stat eller vilka är avsedda att få rättsliga verkningar i den utsändande staten

eller i tredje stat. Konventionen medger sålunda exempelvis icke befo
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

genhet för en fransk konsul i Sverige att i fransk notarieil form upprätta ett

köpekontrakt rörande fast egendom i Sverige. Även inom det begränsade område

som ifrågavarande stadgande sålunda avser har konsuler endast tillagts

den formella behörigheten att upprätta handlingar och kontrakt. Vilken

rättslig verkan som blir att tillägga desamma i den mottagande staten får

sålunda, därest fråga därom skulle uppkomma inför dennas domstolar, bedömas

efter samma stats rätt, bl. a. dess internationella privaträtt.

1 art. 29 stadgas, att den mottagande staten skall utse myndighet, som

skall vara behörig dels att för dess övriga myndigheters räkning bestyrka

konsulers och konsularagenters namnteckningar och dels att för konsuls

räkning bestyrka den mottagande statens övriga myndigheters underskrifter

på handlingar. Dessa uppgifter åvilar i Sverige utrikesdepartementets

rättsavdelning.

I art. 30 uppräknas befogenheter vilka tillkommer konsul med förbehåll

för vad som kan ha stadgats i särskilda överenskommelser mellan de fördragsslutande

staterna. Den första av dessa befogenheter avser anordnandet

av förmynderskap eller kuratel. Med sistnämnda uttryck avses här det i

fransk rätt förekommande, omyndigförklaring närstående institutet curatelle.

Verkningarna inom Sverige av fransk konsuls hithörande åtgärder

blir att bedöma enligt bestämmelserna i 4 och 5 kap. lagen den 8 juli 1904

om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap

och adoption. För de svenska konsulernas del erbjuder den svenska lagen

icke möjlighet att utöva nu ifrågavarande befogenhet. Uppräkningen i

art. 29 innefattar vidare konsuls befogenhet att delgiva handlingar och upptaga

bevis i civilmål, att mottaga depositioner, att medverka vid utredningar

av dödsbon och att vaka över efterlevnaden av den utsändande statens lagstiftning

rörande handelssjöfarten. Befogenheten i fråga om delgivningar

och bevisupptagning har ställts i beroende av medgivande i den mottagande

statens lagstiftning. Anmärkas må emellertid i detta sammanhang att enligt

art. 6 i Haagkonventionen den 17 juni 1905 angående vissa till civilprocessen

hörande ämnen av internationell natur, varav såväl Sverige som Frankrike

är bundna, den mottagande staten icke kan motsätta sig delgivning genom

konsul, då den handling varom fråga är utan användande av tvångsmedel

skall tillställas medborgare i den utsändande staten. Vad åter angår

konsuls befogenhet att mottaga depositioner fastställes i art. 29 att depositionerna

icke åtnjuter den immunitet som tillerkänts konsulats arkiv och

tjänstehandlingar. Beträffande slutligen konsuls befogenheter med avseende

på boutredningar och sjöfarten regleras dessa ämnen närmare i kap. V

och VI i konventionen.

Stadgandena i kap. V om konsuls befattning med utredning av dödsbon är

konstruerade utifrån samma princip som motsvarande bestämmelser i den

svensk-brittiska konsularkonventionen. Grundtanken är att konsul i kraft

av sin tjänst skall äga företräda frånvarande intressent i ett dödsbo, vilken

är medborgare i den utsändande staten, med samma verkan som om konsuln

innehade en uttrycklig fullmakt från denne. Bestämmelserna i fråga

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

17

torde för de svenska domstolarnas del innebära, att för bortovarande fransk

dödsbodelägare icke bör förordnas god man, därest fransk konsul eller

konsularagent gör bruk av den honom sålunda i konventionen tillerkända

behörigheten att företräda den bortovarande. Redan i den proposition med

vilken den svensk-brittiska konsularkonventionen förelädes riksdagen ansåg

jag mig kunna förorda ett dylikt legalt ställföreträdarskap genom konsul

vid boutredningar i Sverige, varför jag här inskränker mig till att hänvisa

till vad som i den tidigare propositionen ytterligare anfördes på denna punkt

(jfr proposition nr 169 till 1952 års riksdag, sid. 21). Den i art. 31 intagna

föreskriften om skyldighet för de lokala myndigheterna att underrätta konsul

om att medborgare i den utsändande staten avlidit torde böra föranleda

administrativa tillämpningsföreskrifter för domstolar och pastorsämbeten

liksom de förras uppmärksamhet i lämplig form synes böra fästas på franska

konsulers behörighet att företräda frånvarande franska dödsbodelägare.

I kap. VI har inrymts bestämmelser om konsuls befattning med ärenden

som rör sjöfarten. I art. 36 stadgas, att i den mottagande staten konsul

ensam är behörig att vidtaga åtgärder för upprätthållandet av inre

ordning och disciplin ombord på den utsändande statens handelsfartyg och

att avgöra alla slags tvister mellan befälhavaren och någon av besättningen.

Av sammanhanget framgår att de tvister som här avses är sådana vilka

uppkommer mellan befälhavaren och besättningen i denna deras egenskap,

d. v. s. tvister vilka rör tjänsteförhållandet. Nu förevarande stadgande står,

såvitt gäller förhållandena ombord på svenska fartyg i utrikes fart, i överensstämmelse

med den svenska rättens ståndpunkt sådan denna kommer

till uttryck i sjömanslagen den 30 juni 1952 (jfr bl. a. 33, 43 och 67 §§).

Vad åter angår utländska fartyg som uppehåller sig inom svenskt område,

är att märka lagen den 30 juni 1952 om undantag från svensk domstols

behörighet såvitt angår vissa tvister mellan befälhavare och besättning å

utländskt fartyg. Enligt denna lag äger Konungen under förutsättning av

ömsesidighet förordna att tvist mellan befälhavaren å fartyg med hemort i

annat land och besättningen angående tjänsteförhållandet icke må upptagas

vid svensk domstol. Konventionen kräver tydligen att förordnande varom

nu sagts meddelas i fråga om franska fartyg.

1 art. 37 behandlas de lokala myndigheternas rätt att inskrida i anledning

av brott och andra händelser som inom den mottagande statens område inträffat

ombord på fartyg hemmahörande i den utsändande staten. Innebörden

av de här meddelade bestämmelserna är att sådant inskridande icke

skall äga rum därest de inblandade, vare sig gärningsmän eller målsägare,

är medlemmar av besättningen och icke medborgare i den mottagande

staten. Dock skall myndigheterna kunna ingripa därest konsuln eller, i

brådskande fall, fartygets befälhavare så begär, eller därest fråga är om

gärningar med störande verkningar utanför fartyget, eller slutligen därest

ombord begåtts brott, som är belagt, i Sverige med fyra års frihetsstraff och

i Frankrike med tre års frihetsstraff. Bestämmelserna i fråga utsäger i

och för sig intet angående principfrågorna om svensk strafflags tillämp
2

Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. .Ve 157

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

lighet och svensk domstols domsrätt i fråga om brott begångna ombord på

utländska fartyg. Däremot anges en gräns för de svenska polismyndigheternas

brottsutredande verksamhet när det gäller gärningar begångna ombord

på franskt fartyg. Den ovisshet som f. n. i viss mån utmärker rättsläget

och praxis i hithörande hänseenden kan väntas bliva undanröjd i samband

med den fortgående reformeringen av den svenska strafflagen. Det

må sålunda erinras om att straffrättskommittén i sitt 1953 framlagda förslag

till brottsbalk i 23 kap. 6 § andra stycket upptagit ett stadgande av innehåll

att, om brott å utländskt fartyg eller luftfartyg är begånget av utlänning

som tillhörde eller medföljde fartyget mot sådan utlänning eller mot utländskt

intresse, åtal ej må väckas utan att Konungen förordnar härom.

Det sålunda föreslagna stadgandet förefaller sakligt välgrundat och skulle

tydligen sta i närmaste samklang med den tankegång som ligger till grund

för den förevarande föreskriften i den svensk-franska konsularkonventionen

liksom för motsvarande bestämmelser i art. 27 i den svensk-brittiska

konsularkonventionen. Vad i art. 38 stadgas angående konsuls medverkan

lör att ombord återföra medlem av besättningen på fartyg hemmahörande

i den utsändande staten, vilken rymt på den mottagande statens territorium,

står i överensstämmelse med en motsvarande bestämmelse i sjömanslagen

(52 § jämförd med 48 § förordningen angående beskickningar och konsulat)

och kan därför godkännas. Stadgandet i art. 38 är avsett att ersätta

en särskild svensk-fransk överenskommelse i samma ämne av den 15 maj

1856. Förbehåll göres i artikeln för tillämpningen av de fördragsslutande

parternas i lag givna bestämmelser rörande asylrätten. I vad avser svensk

rätt återfinnes bestämmelser om mottagande i riket av politisk flykting i 2 §

utlänningslagen den 30 april 1954.

I övrigt föranleder icke konventionens bestämmelser om sjöfarten några

kommentarer. Regleringen av hithörande spörsmål står i överensstämmelse

med den internationella rätten, sådan denna uppfattas i Sverige, och medför

således ingen olägenhet ur svensk synpunkt.

Utformningen av slutbestämmelserna i konventionen överensstämmer med

vad som allmänt är brukligt och påkallar icke här någon närmare kommentar.

Det till konventionen anslutna signaturprotokollet innehåller ett stadgande,

enligt vilket vardera staten förbehåller sig rätten att ålägga den andra

partens konsulatfastigheter skatt, som skall anses representera ersättning

för gjorda tjänster eller förbättring av allmänna anordningar på platsen,

varav sådan fastighet drager nytta. I vad angår förhållandena i Sverige,

innebär stadgandet att av nu ifrågavarande fastigheter kommer att

uttagas den del av den kommunala inkomstskatten som beräknas på grundval

av dem i enlighet med kommunalskattelagens bestämmelser åsatta garantibelopp

(jfr särskilt kommunalskattelagen 2, 47 och 47 a §§).

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, innefattar den nu ifrågavarande

konventionen en reglering av den mångfald spörsmål, delvis av

stor praktisk betydelse, som rör konsulernas rättsliga ställning och befo
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

genheter i förhållandet mellan Sverige och Frankrike. De erfarenheter, som

vunnits under tillämpningen av den i det föregående flerstädes berörda

svensk-brittiska konsularkonventionen, har bestyrkt min uppfattning beträffande

värdet av en avtalsmässig reglering av konsulatväsendet, särskilt

när det gäller förhållandet mellan vårt land och stater med vilka våra förbindelser

i skilda avseenden är särskilt omfattande och intima.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att den här bilagda

konsularkonventionen mellan Sverige och Frankrike måtte föreläggas

riksdagen och hemställer alltså

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna ratifikation av konventionen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. C:son Kjellberg

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds proposition nr 157

Översättning.

Convention. consulaire entre la Répu
blique

Frangaise et le Royaume

de Suéde.

Le Président de la République Frangaise,

et Sa Majesté le Roi de Suéde,

désirant regler la situation des consuls

habilités å exercer leurs fonctions dans

leurs territoires respectifs, ont résolu de

conclure une convention consulaire et

ont nommé å cet effet pour leurs plénipotentiaires,

savoir:

Le Président de la République Frangaise,

Monsieur René Massigli, Ambassadeur

de France, Secrétaire Général du

Ministére des Affaires Etrangéres.

Sa Majesté le Roi de Suéde,

Son Excellence Karl Ivan Westman,

Ambassadeur de Suéde en France.

lesquels, aprés avoir échangé leurs

pleins pouvoirs reconnus en bonne et

due forme, sont convenus des dispositions

suivantes:

TITRE I.

Application et définitions.

Article 1.

La présente Convention s’applique, en

ce qui concerne 1’Union Frangaise, å la

République Frangaise, aux autres territoires

de 1’Union Frangaise, å 1’exception

des Etats associés dTndochine, et aux

Etats ou territoires dont la France

assume la responsabilité des relations

internationales.

En ce qui concerne les territoires de

Sa Majesté le Roi de Suéde: au Royaume

de Suéde.

Artide 2.

Aux termes de la présente Convention,

il faut entendre: par Etat d’envoi, la

Haute Partie Contractante qui nomme

le Consul;

Konsularkonvention mellan Konungariket

Sverige och Franska

Republiken.

Hans Majestät Konungen av Sverige

och Franska Republikens President,

vilka önska reglera den ställning som

inom deras respektive territorier skall

tillkomma konsuler bemyndigade att

tjänstgöra därstädes, hava beslutat att

avsluta en konsularkonvention och hava

för detta ändamål till sina befullmäktigade

ombud utsett

Hans Majestät Konungen av Sverige

Sin ambassadör i Frankrike Karl

Ivan Westman

Franska Republikens President

Ambassadören René Massigli, generalsekreterare

i utrikesministeriet

vilka, efter att hava delgivit varandra

sina fullmakter som befunnits i

god och behörig form, överenskommit

om följande bestämmelser:

KAPITEL I.

Tillämpningsområde och definitioner.

Artikel 1.

Denna konvention är tillämplig, i vad

avser Hans Majestät Konungens av

Sverige områden: på konungariket

Sverige.

I vad avser Franska Unionen, på

republiken Frankrike, på Franska Unionens

övriga områden med undantag av

de med Frankrike associerade staterna

i Indokina samt på de stater och områden,

för vilkas internationella förbindelser

Frankrike ansvarar.

Artikel 2.

I denna konvention förstås:

med utsändande stat, den Höga

Fördragsslutande Part som utnämner

konsul;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

21

par Etat de résidence, la Haute Partie

Contractante sur le territoire de laquelle

le Consul exerce ses fonctions; par Consul

de carriére, tout ressortissant de l’Etat

d’envoi, nommé par ce dernier pour

exercer exclusivement å titre de fonctionnaire

rétribué de cet Etat et en

qualité de Consul Général, Consul, ViceConsul,

la défense des intéréts de ses

ressortissants dans les territoires de

1’Etat de résidence;

par Consul honoraire toute personne

qui, ressortissante d’un Etat quelconque,

est nommée, suivant la réglementation

de l’Etat d’envoi, pour exercer sur le

territoire de l’Etat de résidence les

fonctions de Consul Général, Consul ou

Vice-Consul, tout en pouvant exercer

une activité lucrative;

par Agent consulaire, toute personne

qui, ressortissante d’un Etat quelconque,

est déléguée par un Consul de carriére

chef de poste pour assurer certaines

fonctions consulaires tout en pouvant

exercer une activité lucrative;

par Employé consulaire, toute personne

qui, ressortissante d’un Etat

quelconque, remplit une tåche consulaire

subalterne sans avoir d’autre activité

professionelle ou lucrative. Les chauffeurs

et le personnel chargé uniquement

de 1’entretien des locaux ou d’autres

tåches domestiques ne pourront, toutefois,

étre considérés comme employés

consulaires;

par poste consulaire, tout établissement

consulaire, qu’il s’agisse d’un Consulat

Général, d’un Consulat, d’un ViceConsulat

ou d’une Agence consulaire.

TITRE II.

Admission des consuls et circonscriptions

consulaires.

Artide 3.

Chacune des Hautes Parties Contractantes

a la faculté d’établir des Consulats

Généraux, Consulats, Vice-Consulats et

Agences Consulaires dans les villes, ports

ou localités de l’autre Partie. Elles se

réservent toutefois le droit de désigner

les localités qu’elles jugeront convenable

d’excepter pourvu (jue cette réserve soit

med mottagande stat, den Höga

Fördragsslutande Part inom vars område

konsul utövar sin verksamhet;

med karriärkonsul, medborgare i den

utsändande staten, som utnämnts av

denna för att, uteslutande i egenskap

av statsavlönad tjänsteman, såsom generalkonsul,

konsul eller vicekonsul, tillvarataga

dess medborgares intressen

inom den mottagande statens område;

med honorärkonsul, medborgare i vilken

stat det vara må, vilken utnämnts i

enlighet med den utsändande statens

bestämmelser för att inom den mottagande

statens område utöva generalkonsuls,

konsuls eller vicekonsuls befattning,

allt under det han må bedriva

vinstbringande verksamhet; med konsularagent,

medborgare i vilken stat det

vara må, åt vilken karriärkonsul med

ställning såsom chef för konsulat uppdragit

att fullgöra vissa konsulära uppgifter,

allt under det att han må bedriva

vinstbringande verksamhet;

med konsulattjänsteman, medborgare

i vilken stat det vara må, som fullgör

en underordnad konsulär syssla utan att

bedriva annan yrkesmässig eller vinstbringande

verksamhet. Chaufför eller

den som uteslutande är sysselsatt med

städningen av konsulatlokal eller andra

husliga göromål kan likväl ej betraktas

såsom konsulattjänsteman;

med konsulat, varje konsulär myndighet,

vare sig generalkonsulat, konsulat,

vicekonsulat eller konsularagentur.

KAPITEL II.

Konsuls erkännande och konsulatdistrikt.

Artikel 3.

Vardera av de Höga Fördragsslutande

Parterna äger rätt att i den andra Partens

städer och hamnar eller på andra

orter upprätta generalkonsulat, konsulat,

vicekonsulat eller konsularagenturer.

Parterna förbehålla sig emellertid

rätten att undantaga de orter, som de

bedöma lämpligt, under förutsättning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-57

également applicable å toutes les Puissances,

ainsi que les zones ou quartiers

ou elles ne souhaitent pas voir s’installer

les bureaux ou les résidences consulaires.

Le siége et la délimitation de chaque

circonscription consulaire sont déterminés

d’un commun accord par les

Hautes Parties Contractantes. L’Etat

de résidence peut s’opposer å 1’ouverture

d’un poste consulaire dans une localité

ou il n’en existe pas encore.

L’Etat de résidence peut demander le

déplacement du siége ou la fermeture

d’un poste consulaire. Cette demande

doit étre motivée.

Article 4.

Les consuls, chefs de poste, sont admis

et reconnus par le Gouvernement de

l’Etat de résidence selon les régles et

formalités établies dans cet Etat sur la

présentation de leur Commission consulaire.

L’exequatur qui indique leur

circonscription leur est délivré sans

retard et sans frais.

Le Gouvernement de l’Etat de résidence

informe immédiatement de la

nomination des chefs de poste consulaire,

les autorités supérieures de la circonscription

å la tete de laquelle ils sont

placés. Ces autorités doivent sur cet avis

et sur présentation de 1’exequatur,

prendre sans délai toutes mesures utiles

pour que lesdits consuls puissent s’acquitter

des devoirs de leur charge et jouir des

droits, pouvoirs, prérogatives et immunités

qui leur sont reconnus dans

la présente convention.

L’exequatur ne peut étre refusé ou

retiré que pour des motifs graves.

En ce qui concerne les autres consuls,

l’Etat de résidence les admettra å l’exercice

de leurs fonetions, du fait de leur

nomination, et sous réserve d’une

notification. Leur rappel ne peut étre

demandé que pour des motifs graves.

Artide 5.

L’Etat d’envoi pourra, avec 1’autorisation

de 1’Etat de résidence, affeeter å

att sådant undantag tillämpas lika för

alla stater, ävensom rätten att fastställa

de distrikt eller de kvarter där de ej

anse önskvärt att konsulatkanslier eller

konsulbostäder inrättas.

Konsulats säte och konsulatdistrikts

avgränsning bestämmas av de Höga

Fördragsslutande Parterna genom gemensam

överenskommelse. Den mottagande

staten kan motsätta sig att konsulat

upprättas på ort, där sådant förut

icke finnes.

Den mottagande staten kan begära

att konsulats säte flyttas eller att

konsulat stänges. Sådan begäran skall

motiveras.

Artikel 4.

Konsul med ställning såsom chef för

konsulat skall, sedan hans förordnande

delgivits den mottagande statens regering,

mottagas och erkännas av denna

i enlighet med de föreskrifter och formaliteter

som gälla inom sagda stat.

Exekvatur, vari konsuls distrikt angives,

skall tillställas honom utan dröjsmål

och utan avgift.

Den mottagande statens regering skall

om utnämning av konsul med ställning

såsom chef för konsulat omedelbart

underrätta de högre myndigheterna inom

det distrikt som konsuln förordnats

att förestå. Dessa myndigheter skola

efter sådan underrättelse och efter det

att exekvatur företetts, utan dröjsmål

vidtaga alla de åtgärder som äro ägnade

att möjliggöra för konsuln att fullgöra

de åligganden som äro förknippade med

hans uppdrag samt att begagna sig av

de rättigheter, befogenheter, privilegier

och immuniteter som tillerkännas honom

i denna konvention.

Exekvatur kan icke vägras eller återtagas

annat än på synnerliga skäl.

I vad gäller övriga konsuler, skall den

mottagande staten tillåta dem att fullgöra

sina uppgifter i och med deras utnämning,

förutsatt att underrättelse därom

erhållits. Deras återkallande kan endast

begäras på allvarliga skäl.

Artikel 5.

Den utsändande staten må, med den

mottagande statens medgivande, för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj ds proposition nr 151

des fonctions consulaires un ou plusieurs

membres de la mission diplomatique

qu’il a accréditée auprés de cet Etat.

Dans ce cas, les dispositions de 1’article

4 s’appliqueront å leur affectation consulaire.

Ces fonctionnaires auront droit

en leur qualité consulaire et en ce qui

concerne 1’exercice de leurs fonctions

consulaires, aux avantages prévus par

la présente convention et seront soumis

aux obligations qui en résultent, réserve

faite de tout privilége personnel supplémentaire

auquel ils pourraient avoir

droit si leur qualité d’agent diplomatique

est également reconnue par l’Etat de

résidence.

konsulära uppgifter använda en eller

flera av medlemmarna av sin hos sistnämnda

stat ackrediterade diplomatiska

representation. I sådant fall äro bestämmelserna

i artikel 4 tillämpliga på dessa

befattningshavares förordnande att fullgöra

konsulära uppgifter. De skola i sin

ifrågavarande egenskap och i vad avser

fullgörandet av den konsulära tjänsten

åtnjuta de förmåner och vara underkastade

de skyldigheter som stadgas i

denna konvention, utan att detta skall

innebära någon inskränkning i de ytterligare

personliga förmåner som må tillkomma

dem såsom av den mottagande

staten erkända diplomatiska tjänstemän.

Article 6.

Les consuls ou employés consulaires

peuvent exercer temporairement en

qualité d’intérimaire les fonctions d’un

consul chef de poste, décédé ou empéché

pour cause de maladie ou d’absence ou

pour tout autre motif. Ces intérimaires

peuvent, moyennant notification aux

autorités locales, exercer leurs fonctions

et bénéficier des dispositions de la présente

Convention en attendant la reprise

de fonctions du titulaire ou la désignation

d’un nouveau consul.

Artide 7.

Les consuls de carriére, chefs de poste,

peuvent nommer des agents consulaires

dans les villes, ports et localités de leur

circonscription sous réserve de 1’approbation

du Gouvernement de l’Etat de

résidence.

Les agents consulaires doivent étre

munis d’un brevet délivré å cet effet

par le consul qui les a nommés et sous

les ordres duquel ils sont placés.

Artikel 6.

Konsul eller konsulattjänsteman kan

tillfälligt i egenskap av tillförordnad

fullgöra de åligganden som åvilat konsul

med ställning såsom chef för konsulat,

vilken avlidit eller på grund av sjukdom,

frånvaro eller av andra skäl är förhindrad

att tjänstgöra. Sådan tillförordnad konsul

kan, under förutsättning att de lokala

myndigheterna underrättats och i avvaktan

på att den ordinarie konsuln återinträder

i tjänst eller att ny konsul utnämnes,

fullgöra sagda åligganden samt

åtnjuta de förmåner som angivas i denna

konvention.

Artikel 7.

Under förutsättning att den mottagande

statens regering samtycker, må

karriärkonsul med ställning såsom chef

för konsulat tillsätta konsularagenter i

städer och hamnar eller på andra orter

inom sitt konsulatdistrikt.

Konsularagent skall vara försedd med

ett förordnande, utställt av den konsul

som utnämnt honom och under vilken

han lyder.

Artide 8.

Les consuls, chefs de poste, font connaitre

aux autorités de l’Etat de résidence,

les nom et adresse de leurs

employés consulaires, dans les conditions

prévues par les réglements dudit Etat.

Artikel 8.

Konsul med ställning såsom chef för

konsulat skall, på sätt som må vara

föreskrivet i den mottagande staten,

meddela dennas myndigheter konsulattjänstemännens

namn och adresser.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

TITRE III.

Immunités et priviléges.

Artide 9.

L’Etat d’envoi peut acquérir et posséder

sur le territoire de l’Etat de résidence,

en conformité avec les lois et

réglements de ce dernier, tout immeuble

nécessaire å 1’établissement d’un poste

consulaire, ou å la résidence officielle

d’un consul de carriére.

L’Etat d’envoi a le droit de faire

construire sur les terrains lui appartenant

les båtiments et dépendances nécessaires

aux fins indiquées ci-dessus, sous réserve

de se conformer aux réglements sur les

constructions ou 1’urbanisme applicables

å la zone dans laquelle ees terrains sont

situés.

Les båtiments ou locaux affeetés aux

bureaux du consulat et å la résidence

d’un consul de carriére, qui sont propriété

de l’Etat d’envoi, sont exemptés

des impöts et taxes établis dans l’Etat

de résidence qui frappent ees immeubles

ou leur revenu. L’acquisition desdits

immeubles, å titre onéreux ou gratuit,

ne donne lieu å aucune perception au

profit de ce dernier Etat. Les exonérations

ainsi prévues ne s’étendent pas

aux taxes acquittées en rémunération

des services rendus ou en contrepartie

d’améliorations publiques locales.

Artide 10.

Aucun impöt ou taxe similaire ne sera

per?u dans le territoire de l’Etat de

résidence, å 1’encontre de l’Etat d’envoi

å raison de 1’occupation des båtiments

ou locaux affeetés aux bureaux du consulat

et å la résidence d’un consul de

carriére, å 1’exception des taxes per^ues

en rémunération des services rendus ou

en contrepartie d’améliorations publiques

locales.

Artide 11.

Les consuls, chefs de poste, et les agents

consulaires peuvent placer, sur la elöture

extérieure de 1’immeuble consulaire, un

éeusson aux armes de l’Etat d’envoi,

portant une inscription appropriée, dé
-

KAPITEL III.

Immunitet och privilegier.

Artikel 9.

Den utsändande staten må, med iakttagande

av den mottagande statens lagar

och förordningar, på dennas territorium

förvärva och äga fast egendom som erfordras

för upprättande av konsulat

eller för ämbetsbostad åt karriärkonsul.

Den utsändande staten skall äga rätt

att på mark i dess ägo uppföra byggnader

med tillhörande anläggningar som erfordras

för ovan angivna ändamål, med

iakttagande av de byggnads- eller stadsplanebestämmelser

som må gälla inom

det område, där marken är belägen.

Byggnader och lokaler som användas

såsom konsulatkansli eller bostad åt

karriärkonsul och som äro den utsändande

statens egendom, äro undantagna

från skatter och andra avgifter som i

den mottagande staten åvila dylika

byggnader eller från dem härrörande inkomster.

Förvärv av sådan byggnad,

mot eller utan vederlag, skall icke föranleda

någon uppbörd till förmån för

sistnämnda stat. Nu ifrågavarande skattebefrielser

skola icke omfatta avgifter

som utgöra ersättning för gjorda tjänster

eller förbättring av allmänna anordningar

på platsen.

Artikel 10.

Ingen skatt eller liknande pålaga skall

på den mottagande statens territorium

uttagas från den utsändande staten på

grund av dess nyttjande av byggnader

eller lokaler vilka användas såsom konsulatskansli

eller såsom bostad åt karriärkonsul,

med undantag för avgifter

som utgöra ersättning för gjorda tjänster

eller förbättring av allmänna anordningar

på platsen.

Artikel 11.

Konsul med ställning såsom chef för

konsulat och konsularagent må på konsalutbyggnads

yttermur anbringa den

utsändande statens riksvapen medlämplig

inskrift, som på denna stats språk

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

signant, dans la langue nationale de ce

dernier, le consulat ou 1’agence consulaire.

Ils peuvent également, aux jours de

solennité publique et dans les circonstances

d’usage, arborer le drapeau de

l’Etat d’envoi sur 1’édifice consulaire.

Les consuls chefs de poste peuvent,

en outre dans 1’exercice de leurs fonctions,

arborer le pavillon de l’Etat

d’envoi, sur les voitures, navires et

aéronefs qu’ils utilisent.

Chacune des Hautes Parties Contractantes

assure le respect et la protection

des drapeux, écussons et pavillons

consulaires.

Artide 12.

Conformément aux principes reconnus

du droit International, les archives et

tous autres documents ou registres consulaires

sont en tout temps inviolables

et les autorités de l’Etat de résidence

ne peuvent, sous aucun prétexte, les

examiner ni les saisir.

Les archives, documents ou registres

consulaires sont tenus dans les locaux

qui leur sont spécialement affectés et

qui doivent étre parfaitement distincts

des piéces servant å 1’habitation personnelle

des consuls, agents consulaires

ou employés consulaires. Ces archives,

documents et registres doivent, en outre,

étre tenus séparés des livrés ou papiers

ayant un autre objet.

Les consuls de carriére pourront communiquer

et correspondre par poste,

télégraphe, téléphone et autres services

publics, méme en langage secret, avec

leur Governement ou avec la mission

diplomatique dont ils relévent, et envoyer

et recevoir cette correspondance

officielle par sacs ou autres colis scellés.

Cette correspondance est inviolable.

Les consuls honoraires et les agents

consulaires peuvent communiquer ou

correspondre librement avec les autorités

dont ils relévent.

Artide 13.

Les locaux d’un poste consulaire ne

peuvent étre visités par la police ou

utmärker konsulatet eller konsularagenturen.

De må ävenledes på allmänna högtidsdagar

och i överensstämmelse med rådande

sedvänjor hissa den utsändande

statens flagga på konsulatbyggnaden.

Konsul med ställning såsom chef för

konsulat må därjämte i samband med

sin tjänsteutövning föra den utsändande

statens flagga å de fordon, fartyg eller

luftfartyg som han begagnar.

Vardera av de Höga Fördragsslutande

Parterna garanterar att konsulära flaggor

och vapen respekteras och skyddas.

Artikel 12.

I enlighet med folkrättens erkända

principer, skola konsulatarkiv och alla

andra konsulära handlingar och register

alltid vara okränkbara, och den mottagande

statens myndigheter må icke

under någon förevändning undersöka

eller beslagtaga dem.

Konsulats arkiv, handlingar och register

skola förvaras i lokaler som

särskilt bestämts härför och som skola

vara helt avskilda från de rum som

utgöra konsuls, konsularagents eller

konsulattjänstemans personliga bostad.

Dessa arkiv, handlingar och register

skola därjämte förvaras åtskilda från

böcker eller handlingar i andra ämnen.

Karriärkonsul äger kommunicera och

korrespondera med sin regering eller

med den beskickning under vilken han

lyder genom post, telegraf, telefon och

andra allmänna kommunikationsmedel,

även med användande av hemligt språk,

samt äger avsända och mottaga sådan

officiell korrespondens i förseglade säckar

eller annan förseglad förpackning. Denna

korrespondens är okränkbar.

Honorärkonsul och konsularagent må

fritt kommunicera och korrespondera

med de myndigheter, under vilka de

lyda.

Artikel 13.

Konsulats lokaler må icke beträdas

av polis eller annan myndighet i den

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj.ts proposition nr 157

cTautres autorités de l’Etat de résidence

qu’avec le consentement du chef de

poste.

A défaut de ce consentement, ils ne

pourront étre visités qu’en exécution

d’un mandat ou d’une décision judiciaire

et avec l’autorisation du Ministre

des Affaires Etrangéres de l’Etat de

résidence.

Toutefois, la police ou les autorités de

1’Etat de résidence pourront pénétrer

sans formalité dans les locaux consulaires

en cas d’incendie ou de sinistre grave

et lorsqu’un crime ou un délit se commet

ou vient de se commettre dans lesdits

locaux. Il en sera de méme lorsqu’un

fugitif recherché par la Justice vient

de pénétrer dans les locaux pour

échapper aux autorités de police; dans

ce dernier cas, 1’action de la police devra

se limiter å 1’arrestation dudit fugitif.

L’autorité consulaire ne pourra s’opposer

å cette action, å moms qu’elle n’expulse

elle-méme 1’individu recherché.

Les dispositions du présent article ne

peuvent étre interprétées comme la

reconnaissance d’un droit d’asile.

Article 14.

Les consuls, agents et employés consulaires

ressortissants de l’Etat d’envoi

sont exempts de toute réquisition personnelle

et mobiliére.

Les locaux des pöstes consulaires, la

résidence des consuls, agents et employés

consulaires ressortissants de l’Etat d’envoi,

ainsi que les biens mobiliers qui s’y

trouvent, sont exempts de toute réquisition,

contribution ou logement militaire.

Article 15.

Les consuls, agents et employés consulaires,

quelle que soit leur nationalité,

ne sont pas justiciables des autorités

judiciaires et administratives de 1’Etat

de résidence en ce qui concerne les actes

de leurs fonctions, conformément aux

régles du droit international.

Article 16.

Les consuls de carriére bénéficient

d’une immunité personnelle les exemp
-

mottagande staten utan konsulatchefens

medgivande.

I brist på sådant medgivande kunna

de bliva föremål för polisundersökning

endast för verkställande av vederbörligt

förordnande av rätten och med tillstånd

av den mottagande statens utrikesminister.

Polisen eller myndigheterna i den

mottagande staten äga likväl beträda

konsulatlokalerna utan formaliteter i

händelse av brand eller svår olyckshändelse

eller då ett brott håller på att

begås eller just har begåtts i lokalerna.

Detsamma gäller då någon, som söker

undfly rättvisan, inträngt i lokalerna för

att undkomma polismyndigheterna; i

sistnämnda fall skall polisingripandet

begränsas till flyktingens anhållande.

Den konsulära myndigheten äger icke

motsätta sig sådant ingripande, med

mindre den själv avlägsnar den eftersökte.

Bestämmelserna i denna artikel må

icke tolkas såsom ett erkännande av

någon asylrätt.

Artikel 14.

Konsul, konsularagent och konsulattjänsteman

som äro medborgare i den

utsändande staten åtnjuta befrielse från

utskrivning och från rekvisition av lösören.

Konsulatlokaler, samt sådan konsuls,

konsularagents eller konsulattjänstemans

bostad, som är medborgare i den

utsändande staten, ävensom där befintliga

lösören äro undantagna från militära

rekvisitioner, pålagor och inkvarteringar.

Artikel 15.

I enlighet med folkrättens regler äro

konsuler, konsularagenter och konsulattjänstemän,

av vilken nationalitet de

vara må, såvitt gäller deras handlingar

i tjänsten icke underkastade den mottagande

statens domstolars eller administrativa

myndigheters domsrätt.

Artikel 16.

Karriärkonsul åtnjuter personlig immunitet,

vilken undantar honom från

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ds proposition nr 157

tant d’arrestation, sauf le cas de flagrant

délit; ils ne peuvent faire l’objet

d’une mesure de détention préventive,

å moms qu’ils ne soient inculpés d’une

infraction de droit commun passible

d’une peine d’au moins 4 ans cTemprisonnement

d’apres la législation de

l’Etat de résidence.

En cas d’arrestation d’un consul ou

de poursuites engagées contre lui, l’Etat

de résidence en informe immédiatement

la mission diplomatique dont il reléve.

Article 17.

Les consuls, agents et employés consulaires

ne peuvent étre contraints de

témoigner devant les tribunaux de l’Etat

de résidence au sujet des actes relatifs

å leurs fonctions consulaires ni d’exhiber

des documents d’archives ou d’autres

documents consulaires.

Si le consul de carriére estime que le

témoignage qui lui est demandé peut

avoir une relation avec ses fonctions

officielles, il sera autorisé å consulter

son Gouvernement et un délai lui sera

accordé å cet effet.

Dans tous les cas, quand il s’agira de

procés civils, la déposition des consuls

de carriére pourra étre recueillie verbalement

ou par écrit å leur résidence

ou å leur bureau.

Artide 18.

Les consuls de carriére, leur conjoint

et leurs enfants mineurs résidant avec

eux, sont dispensés de se conformer aux

dispositions de la législation de l’Etat de

résidence concernant les permis de

séjour, 1’enregistrement et le contröle

des étrangers. Ils ne pourront étre passibles

d’expulsion.

Les consuls honoraires, les agents consulaires

et les employés consulaires

étrangers å l’Etat de résidence sont

soumis å cette législation; 1’accomplissement

des formalités auxquelles ils peuvent

étre astreints en leur qualité

d’étrangers leur est facilité.

Artide 19.

Les priviléges fiscaux et franchises

douaniéres déterminés par les artides 20

anhållande utom för det fall att han

gripes på bär gärning; han kan icke bli

föremål för häktning med mindre han

gjort sig skyldig till ett brott varå enligt

den mottagande statens lagstiftning kan

följa frihetsstraff i fyra år.

I händelse konsul anhålles eller åtal

väckes mot honom, skall den mottagande

staten därom omedelbart underrätta

den diplomatiska representation

under vilken han lyder.

Artikel 17.

Konsul, konsularagent eller konsulattjänsteman

kan icke åläggas att vittna

inför den mottagande statens domstolar

angående verksamhet i den konsulära

tjänsten, eller att förete arkivhandlingar

eller andra konsulära handlingar.

Därest karriärkonsul finner, att vittnesmål,

som begäres av honom, kan

äga samband med hans tjänsteutövning,

skall det tillåtas honom att rådfråga sin

regering, och uppskov härför skall beviljas

honom.

Så snart fråga är om civilmål, skall

karriärkonsuls vittnesmål, muntligen

eller skriftligen, kunna upptagas i hans

bostad eller på hans ämbetsrum.

Artikel 18.

Karriärkonsul, hans maka och minderåriga

barn som vistas hos honom äro

undantagna från de bestämmelser, som

i den mottagande staten gälla beträffande

upppehållstillstånd samt registrering

och kontroll av utlänningar. De kunna

icke utvisas.

Honorärkonsul, konsularagent och

konsulattjänsteman som icke äro medborgare

i den mottagande staten äro

underkastade nämnda bestämmelser;

fullgörandet av de formaliteter som de

kunna vara underkastade i egenskapen

av utlänningar skall underlättas.

Artikel 19.

De privilegier i beskattningshänseende

ocli de tullättnader som angivas i artik
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds

å 22 ci-aprés sont accordés aux consuls,

agents consulaires etemployésconsulaires

de chacune des Hautes Parties Contractantes,

sous réserve de 1’application

effective du principe de réciprocité.

Article 20.

Les consuls de carriére et les employés

consulaires servant sous les ordres d’un

consul de carriére et ressortissants de

1’Etat d’envoi sont exempts des contributions

directes et taxes assimilées å

caractére personnel appliquées dans le

territoire de leur résidence.

Cette exemption ne s’applique pas:

aux impöts établis sur la propriété

immobiliére;

aux impöts se rapportant aux résidences

secondaires des intéressés et aux

éléments imposables qui en dépendent;

aux impöts sur les revenus provenant

de sources situées dans l’Etat de résidence;
aux

impöts établis et penjus soit sur

un Capital placé dans une entreprise

industrielle ou commerciale dans le

territoire de l’Etat de résidence, soit sur

un gain résultant de la liquidation d’un

tel placement ou de la vente d’un immeuble

situé sur le territoire de l’Etat

de résidence;

aux taxes ayant le caractére de rémunération

d’un service rendu ou établies

en contrepartie d’améliorations

publiques locales.

Les consuls de carriére et les employés

consulaires visés au premier alinéa sont

exemptés également des redevances afférentes

å la propriété ou å l’usage de

véhicules, bateaux de plaisance, aéronefs,

appareils récepteurs radiophoniques

ou de télévision.

Les consuls, agents et employés consulaires

ne bénéficient d’aucune exonération

en ce qui concerne les impöts et

taxes sur les transactions ou les transmissions

de biens mobiliers ou immobiliers.

Artide 21.

Les consuls, agents consulaires et

employés consulaires, ressortissants de

proposition nr 157

larna 20—22 nedan beviljas vardera av

de Höga Fördragsslutande Parternas

konsuler, konsularagenter och konsulattjänstemän

under förbehåll om effektiv

tillämpning av ömsesidighetsprincipem

Artikel 20.

Karriärkonsul ävensom konsulattjänsteman,

som tjänstgör under karriärkonsul

och är medborgare i den utsändande

staten, skola vara befriade från

direkta och personliga skatter som uppbäras

inom det territorium där de utöva

sin verksamhet.

Denna befrielse omfattar icke:

skatt åvilande fast egendom;

skatt som hänför sig till vederbörandes

innehav av mer än en bostad och

till beskattningsobjekt sammanhängande

härmed;

skatt på inkomst från källa inom den

mottagande staten;

skatt som pålägges eller uttages antingen

på kapital, nedlagt i industriellt

eller kommersiellt företag inom den

mottagande staten, eller på vinst som

uppstått vid realisation av sådan investering

eller vid försäljning av fast

egendom belägen inom den mottagande

staten;

skatt som har karaktären av vederlag

för en lämnad prestation eller som utgår

såsom ersättning för förbättring av

allmänna anordningar inom visst område.

Karriärkonsul och sådan konsulattjänsteman

som åsyftas i första stycket

äro därjämte befriade från skatter som

påläggas ägande eller nyttjande av

fordon, lustfartyg, luftfartyg samt radiooch

televisionsapparater.

Konsul, konsularagent och konsulattjänsteman

åtnjuta icke befrielse från

skatter eller avgifter på rättshandling

eller äganderättsövergång beträffande

lös eller fast egendom.

Artikel 21.

Konsul, konsularagent och konsulattjänsteman

som äro medborgare i den

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

29

TEtat d’envoi sont exemptés des droits

de douane ou autres taxes d’importation

sur le mobilier å usage personnel ou

familial qu’ils importent å l’occasion de

leur premier établissement dans l’Etat

de résidence.

Les véhicules å moteur, bateaux de

plaisance et aéronefs importés par les

consuls de carriére, pour leur usage personnel

ou celui de leur famille, sont

admis en franchise temporaire des droits

et taxes d’importation pour la durée des

fonctions des intéressés.

Les véhicules å moteur, navires et

aéronefs, appartenant å l’Etat d’envoi et

utilisés par ses consulats, consuls, agents

consulaires ou employés consulaires ainsi

que les véhicules, navires et aéronefs

appartenant å ses consuls, agents consulaires

ou employés consulaires, seront,

dans la mesure requise par les lois de

1’Etat de résidence, assurés pour couvrir

les risques de responsabilité civile.

Artide 22.

Sont exonérés de tous droits et taxes

d’importation: les écussons, pavillons,

emblémes distinctifs de nationalité,

sceaux, livrés, archives et documents officiels,

fournitures de bureau ainsi que les

meubles de bureau, armoires métalliques,

coffres forts, machines å écrire et å

calculer, pöstes récepteurs radiophoniques

ou de télévision ou autres objets

analogues adressés par les Hautes Parties

Contractantes å leurs pöstes consulaires

respectifs pour leur usage officiel.

Artide 23.

Les consuls ont droit, en leur qualité

d’agents officiels de l’Etat d’envoi, å une

protection speciale et å des égards

particuliers de la part de tous les fonctionnaires

de 1’Etat de résidence avec

lesquels ils entretiendront des relations

officielles.

TITRE IV.

Atlributions consulaires.

Artide 24.

Conformément aux principes et aux

usages internationaux, les consuls et

utsändande staten, äro befriade från

tull eller annan importavgift för bohag,

avsett att nyttjas av dem själva eller

deras familjer och som de införa vid sin

första ankomst till den mottagande

staten.

För motorfordon, lustfartyg och luftfartyg,

som införas av karriärkonsul för

att användas av honom personligen eller

av hans familjemedlemmar, skall gälla

tillfällig frihet från tull- och importavgifter

för den tid vederbörande innehar

befattningen.

Den utsändande staten tillhöriga

motorfordon, fartyg och luftfartyg vilka

användas av dess konsulat, konsuler,

konsularagenter eller konsulattjänstemän,

ävensom fordon, fartyg och luftfartyg

som tillhöra samma stats konsuler,

konsularagenter eller konsulattjänstemän

skola, i den mån så erfordras

enligt mottagande statens lagstiftning,

vara trafikförsäkrade i vad avser skada

som vållats tredje man.

Artikel 22.

Från tull och införselavgifter äro

undantagna riksvapen, flaggor, nationalitetsemblem,

sigill, böcker, arkiv och

officiella handlingar, kontorsmateriel och

kontorsmöbler, skåp av metall, kassaskåp,

skriv- och räknemaskiner, radiooch

televisionsmottagare samt andra

liknande föremål, som de Höga Fördragsslutande

Parterna sända till sina respektive

konsulat för tjänstebruk.

Artikel 23.

Konsul äger rätt att i sin egenskap

av officiell representant för den utsändande

staten åtnjuta särskilt skydd

och hänsynstagande från de tjänstemän

i den mottagande staten, med vilka han

har officiella förbindelser.

KAPITEL IV.

Konsuls befogenheter.

Artikel 24.

Konsul och konsularagent äga att, i

överensstämmelse med internationella

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds proposition nr 157

agents consulaires protégent et défendent

tous les droits et intéréts des ressortissants

de l’Etat d’envoi.

Ils ont qualité, å cet effet, pour s’adresser

aux autorités compétentes de leur

circonscription et, en 1’absence de tout

représentant diplomatique de 1’Etat

d’envoi, au Gouvernement de 1’Etat de

résidence.

Article 25.

Les consuls et agents consulaires peuvent

communiquer avec les ressortissants

de l’Etat d’envoi, les conseiller et les

assister dans leurs démarches, instances

ou procédures auprés des autorités territoriales.

Ils peuvent leur assurer, s’il y a lieu,

1’assistance d’un homme de loi ou d’un

interpréte.

Artide 26.

Les consuls et agents consulaires seront

informés, sur leur demande, par les

autorités compétentes, de 1’identité de

leurs ressortissants détenus dans leur

circonscription, sauf si les intéressés s’y

opposent.

Les autorités compétentes informent

immédiatement les consuls et agents

consulaires de 1’arrestation ou de la détention,

dans leur circonscription, de

tout ressortissant de l’Etat d’envoi qui

en fait la demande. Le consul peut alors

étre autorisé å visiter ses ressortissants

conformément aux réglements de l’établissement

de détention et å s’entretenir

avec eux en vue de prendre toute disposition

pour leur défense en justice. Toute

communication destinée au Consul par

ce ressortissant lui est transmise par

les soins de 1’autorité compétente.

Lorsque le ressortissant purge, apres

condamnation, une peine privative de

liberté, le consul dans la circonscription

duquel il est détenu a le droit de le

visiter moyennant autorisation de 1’autorité

compétente. Toute visite de ce genre

doit permettre au consul ou å son délégué

de s’entretenir avec le prisonnier, conformément

aux réglements des prisons.

grundsatser och sedvänjor, bevaka och

försvara den utsändande statens medborgares

alla rättigheter och intressen.

De äga härför hänvända sig till vederbörande

myndigheter inom sina distrikt

och, om den utsändande staten saknar

diplomatisk representation i den mottagande

staten, till dennas regering.

Artikel 25.

Konsul och konsularagent må kommunicera

med medborgare i den utsändande

staten, giva honom råd och

bistå honom vid framställningar och

ansökningar till de lokala myndigheterna

eller vid rättsliga förhandlingar hos

dessa.

De må i förekommande fall åt sådan

medborgare ombesörja rättshjälp eller

tolk.

Artikel 26.

Konsul och konsularagent skola, om

de så begära, av vederbörande myndigheter

erhålla uppgifter om vilka medborgare

i den utsändande staten, som

äro intagna i häkte eller fångvårdsanstalt

inom deras distrikt, utom i fall

då de intagna motsätta sig detta.

Vederbörande myndigheter skola omedelbart

underrätta konsul och konsularagent,

då medborgare i den utsändande

staten anhålles eller häktas.inom deras

distrikt och den anhållne eller häktade

begär att så skall ske. Konsuln äger i

sådant fall erhålla tillstånd att besöka

medborgaren i fråga med iakttagande

av vederbörande anstalts regler samt att

samtala med honom för att bliva i tillfälle

att vidtaga erforderliga åtgärder

för hans försvar inför rätta. Meddelanden

från den anhållne eller häktade

till konsul skola befordras till denne genom

vederbörande myndighets försorg.

Då medborgare i den utsändande

staten efter att ha dömts till frihetsstraff

avtjänar sådant, skall konsul inom

vars distrikt detta sker äga rätt att

besöka honom efter tillstånd av vederbörande

myndighet. Vid besök av sådant

slag bör konsul eller den han sätter i sitt

ställe äga möjlighet att samtala med

fången under iakttagande av anstaltsreglerna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 157

31

Article 27.

Les consuls et agents consulaires compétents

en vertu des lois et instructions

de l’Etat d’envoi peuvent:

l:o dresser ou transcrire les actes d''Etat

civil concernant leurs ressortissants;

2:o recevoir, les consuls fran^ais en la

forme notariée, les consuls suédois en la

forme prévue par la legislation suedoise,

tous actes et contrats, quelle que soit

la nationalité des Parties, lorsqu’ils concernent

des biens situés ou des affaires

å traiter sur le territoire de 1’Etat d’envoi

ou dans un pays tiers ou lorsqu’ils

sont destinés å produire des effets juridiques

dans 1’Etat d’envoi ou dans un

Etat tiers.

Dans les cas ou un doute s’éléverait

sur 1’authenticité d’une expédition, copie

ou extrait desdits actes, tout intéressé

peut en demander la confrontation avec

1’original et assister au collationnement

s’il le juge convenable.

Artide 28.

Les consuls ou agents consulaires

compétents peuvent:

l:o immatriculer les ressortissants de

l’Etat d’envoi;

2:o délivrer å ees ressortissants des

passeports, laissez-passer ou autres documents

personnels;

3:o viser les passeports ou titres de

voyage de toute personne qui désire se

rendre dans les territoires de l’Etat

d’envoi;

4:o procéder aux opérations de recensement

militaire des ressortissants de

l’Etat d’envoi;

5:o recevoir toutes déclarations ou

dresser tous actes, légaliser ou certifier

des signatures, viser, certifier ou traduire

des documents, lorsque ees actes et fornialités

sont exigés par les lois ou instructions

de l’Etat d’envoi;

6:o traduire et légaliser toute espéce de

documents émanant des autorités ou

fonetionnaires de 1’Etat d’envoi; ees

traduetions ont, dans l’Etat de résidcnce,

la meme force et valcur que si elles

avaicnt été iaites par les tradueteurs

assermentés du pays.

Artikel 27.

Konsul och konsularagent, som enligt

den utsändande statens lagstiftning och

instruktioner därtill äga befogenhet, må:

1) uppsätta och inregistrera civilståndshandlingar

rörande den utsändande

statens medborgare;

2) upprätta, de svenska konsulerna i

den form som må vara föreskriven i

svensk lag och de franska konsulerna i

notariell form, handlingar och kontrakt,

av vilken nationalitet parterna än må

vara, vilka gälla egendom befintlig i eller

transaktioner avsedda att utföras i den

utsändande staten eller i tredje stat, eller

vilka äro avsedda att få rättsliga verkningar

i den utsändande staten eller i

tredje stat.

I händelse tvivel uppstår beträffande

riktigheten av utskrift, avskrift eller

utdrag av nämnda handlingar, äger den

vars intresse är i fråga att, om han så

finner gott, påfordra att jämförelse sker

med originalet och att han därvid får

närvara.

Artikel 28.

Vederbörande konsul eller konsularagent

må:

1) föra matrikel över medborgare i den

utsändande staten;

2) åt medborgare i den utsändande

staten utfärda pass, laissez-passer eller

andra identitetshandlingar;

3) visera pass eller andra resedokument

åt envar, som önskar begiva sig

till den utsändande staten;

4) medverka vid genomförandet av

den militära inskrivningen av medborgare

i den utsändande staten;

5) motttaga förklaringar och uppsätta

handlingar, legalisera eller bestyrka

namnteckningar, visera, bestyrka eller

översätta handlingar, i fall då sådana åtgärder

eller formaliteter erfordras enligt

den utsändande statens lagstiftning eller

instruktioner;

G) översätta och legalisera alla slag av

handlingar, som härröra från myndigheter

eller tjänstemän i den utsändande

staten; skolande översättningarna i den

mottagande staten äga samma giltighet

och vitsord som om de hade. utförts av

auktoriserad översättare i denna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition r:r 157

Article 29.

Pour 1’application des dispositions des

deux artides précédents, l’Etat de résidence

doit désigner 1’autorité qualifiée

pour authentifier å l’égard de ses autres

autorités les signatures de consuls ou

agents consulaires. Ces signatures doivent

étre déposées auprés de ladite

autorité.

Cette méme autorité a qualité pour

authentifier la signature des autres

autorités å 1’égard des actes que le

Consul aurait å légaliser, traduire ou

transcrire en vue de leur faire produire

effet dans les territoires de l’Etat d’envoi.

Artide 30.

Les consuls peuvent, sous réserve des

dispositions des arrangements spéciaux

conclus ou å conclure entre les Hautes

Parties Contractantes:

l:o organiser conformément aux lois de

l’Etat d’envoi la tutelle ou la curatelle

de leurs nationaux incapables;

2:o en matiére civile et commerciale

transmettre les actes judiciaires et extrajudiciaires

et exécuter les commissions

rogatoires des tribunaux de 1’Etat d’envoi,

dans la mesure permise par la législation

territoriale;

3:o recevoir en dépöt les sommes d’argent,

documents et objets de toute

nature qui leur seront remis par des

ressortissants de l’Etat d’envoi ou pour

leur compte; ces dépöts ne bénéficient

pas de 1’immunité prévue å 1’article 12;

4:o assurer comme il est dit aux titres

V et VI ci-aprés, 1’administration des

successions de ces ressortissants et

1’application des lois de 1’Etat d’envoi

sur la navigation marchande.

TITRE V.

Successions.

Artide 31.

En cas de décés d’un ressortissant de

l’un des Etats contractants sur le terri
-

Artikel 29.

För tillämpningen av bestämmelserna

i de två närmast föregående artiklarna

skall den mottagande staten utse myndighet,

som skall vara behörig att för

dess övriga myndigheters räkning bestyrka

konsulers och konsularagenters

namnteckningar. Prov på dessa skola

deponeras hos myndigheten i fråga.

Samma myndighet skall äga bestyrka

övriga myndigheters underskrifter på

handlingar som konsul må hava att legalisera,

översätta eller i avskrift införa

i register för att de skola få rättslig verkan

i den utsändande staten.

Artikel 30.

Konsul må, med förbehåll för bestämmelserna

i särskilda överenskommelser

som ingåtts eller kunna komma att ingås

mellan de Höga Fördragsslutande Parterna:
1)

i enlighet med den utsändande

statens lagstiftning anordna förmynderskap

eller kuratel för medborgare i

denna utan rättslig handlingsförmåga;

2) i civil- och handelsmål delgiva domstolshandlingar

och andra handlingar

samt verkställa bevisupptagning enligt

förordnande av domstol i den utsändande

staten, allt i den utsträckning som den

mottagande statens lagstiftning medgiver;

°

3) såsom deposition mottaga penningsummor

samt handlingar och föremål av

vad slag det vara må, vilka överlämnas

till honom av medborgare i den utsändande

staten eller för sådan medborgares

räkning; skolande sådana depositioner

icke omfattas av den i artikel 12 stadgade

immuniteten;

4) i enlighet med vad som säges i

kapitlen V och VI nedan, vaka över

boutredningar efter medborgare i den utsändande

staten samt tillämpningen av

denna stats lagstiftning angående handelssjöfarten.

KAPITEL V.

Utredning av dödsbon.

Artikel 31.

Då medborgare i en av de fördragsslutande

Staterna avlider inom den

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 157

33

toire de l’autre, 1’autorité locale compétente

avise immédiatement le consul

dans la circonscription duquel le décés

a eu lieu. Le consul, de son cöté, s’il

en a eu connaissance le premier, donne

le méme avis å 1’autorité locale.

Article 32.

Lorsqu’un défunt laissera une succession

dans l’Etat de résidence et qu’un

droit å la succession ou å une partie de

celle-ci reviendra å un ressortissant de

l’Etat d’envoi ne résidant par sur le

territoire et n’y étant pas représenté

par un mandataire désigné, ou sera revendiqué

par ledit ressortissant, le consul

dans la circonscription duquel la succession

est ouverte ou son délégué, aura

le droit de représenter ce ressortissant

en ce qui concerne ses intéréts dans la

succession, comme si une procuration

expresse avait été établie en sa faveur

par ce ressortissant. Si, ultérieurement,

ce ressortissant vient å défendre luiméme

ses intéréts dans le territoire ou

å y étre expressément représenté par

une autre personne, la procuration ainsi

présumée au profit du consul cessera

d’avoir effet.

Artide 33.

Si un consul exerce les droits visés å

1’article 32 du présent titre, il sera, en

cette matiére, soumis å la législation

territoriale et å la juridiction des tribunaux

territoriaux de la méme maniére

qu’un ressortissant de l’Etat de résidence.

Il sera alors appelé en cause, non

å titre personnel, mais comme representant

de ses ressortissants intéressés du

fait de ses fonctions.

Artide 34.

Les consuls et agents consulaires des

Man les Parties Contractantes sont seuls

ehargés des actes d’inventaire ct autres

opérations effectuées pour la conservation

des biens et objets de Loute nature

laissés par les ressortissants, gens de mer

et passagers qui décéderaient, soit a

bord d’un navire de lcur pays avan t

son arrivée dans le port ou dans le port

It Ililmny till riksdagens protokoll 1955. 1 s

andra Statens territorium, skall vederbörande

lokala myndighet omedelbart

underrätta konsul, inom vars distrikt

dödsfallet ägt rum. Konsuln skall å sin

sida lämna motsvarande meddelande till

den lokala myndigheten, därest han först

erhållit kännedom om dödsfallet.

Artikel 32.

Då avliden person efterlämnar egendom

i den mottagande staten samt medborgare

i den utsändande staten, som

icke är bosatt inom territoriet och icke är

där företrädd genom utsett ombud, har

rätt till eller reser anspråk på egendomen

eller del därav, är konsul inom vars

distrikt dödsboet utredes eller den han

sätter i sitt ställe, behörig att företräda

ifrågavarande medborgare i den utsändande

staten i vad avser dennes rätt

i dödsboet, såsom om uttrycklig fullmakt

därtill hade utställts av honom.

Därest han senare själv skulle bevaka

sina intressen inom territoriet eller därstädes

bliva till följd av egen förklaring

företrädd av annan person, skall den

fullmakt som konsuln anses ha haft upphöra

att gälla.

Artikel 33.

Därest konsul utövar de befogenheter

som avses i detta kapitel, artikel 32,

skall han med avseende härpå vara underkastad

territoriets lagstiftning och

lyda under de lokala domstolarna på

enahanda sätt som medborgare i den

mottagande staten. Konsuln skall därvid

kallas i målet icke personligen utan såsom

på tjänstens vägnar företrädande den

berörda medborgaren i den utsändande

staten.

Artikel 34.

De Höga Fördragsslutande Parternas

konsuler och konsularagenter skola ensamma

ombesörja bouppteckning och

andra åtgärder för tillvaratagande av

egendom och alla slag av föremål som

efterlämnas av medborgare i den utsändande

staten, vilka äro sjöfolk eller

passagerare på fartyg hemmahörande i

denna och vilka avlida antingen ombord,

i ml. Nr 157

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj ds proposition nr 157

lui-méme, soit å terre apres le débarque- innan fartyget inkommit i hamn, eller i

ment. själva hamnen eller i land efter landstig
ning.

TITRE VI.

Navigation.

Article 35.

Lorsqu’un navire battant pavillon de

l’Etat d’envoi se trouve dans un port

de l’Etat de résidence, le consul ou

1’agent consulaire compétent peut se

rendre en personne ou envoyer des délégués

å bord de ce navire aprés son admission

å la libre pratique.

Il peut, en toute liberté, interroger le

capitaine et les membres de 1’équipage,

examiner les papiers de bord, recevoir

toutes déclarations sur le voyage, l’itinéraire

et la destination du båtiment et

délivrer pour le compte de l’Etat d’envoi

tous documents nécessaires å 1’expédition

du navire.

Le capitaine et les membres de 1’équipage

sont autorisés å communiquer avec

le consul et å se rendre au poste consulaire.

Artide 36.

Les consuls et agents consulaires compétents

connaissent exclusivement du

maintien de 1’ordre intérieur et de la

discipline å bord des navires marchands

battant pavillon de l’Etat d’envoi.

Ils peuvent régler eux-mémes les contestations

de toute nature entre le capitaine,

les officiers du navire et les membres

de 1’équipage, y compris celles qui

concernent la solde et 1’exécution du

contrat d’engagement. Ils peuvent également

exercer les pouvoirs qui leur sont

attribués par l’Etat d’envoi en ce qui

concerne Fengagement, 1’embarquement,

le licenciement et le débarquement

des marins et procéder, le cas

échéant, å 1’hospitalisation et au repatriement

du capitaine ou des membres de

1’équipage.

Artide 37.

Les autorités de l’Etat de résidence

n’interviendront dans aucune affaire

survenue å bord du navire et ne procéde
-

KAPITEL VI.

Sjöfart.

Artikel 35.

Då fartyg, förande den utsändande

statens flagga, befinner sig i hamn i den

mottagande staten, äger vederbörande

konsul eller konsularagent, sedan fartyget

inklarerats, personligen begiva sig

ombord eller sända ombud för sig ombord.

Han äger obehindrat förhöra befälhavaren

och medlemmarna av besättningen,

granska skeppspapperen, upptaga

förklaringar angående fartygets

resa, resroute eller bestämmelseort samt

för den utsändande statens räkning avlämna

alla slags handlingar, som erfordras

för fartygets resa.

Befälhavaren och besättningens medlemmar

äga rätt att träda i förbindelse

med konsul och uppsöka konsulat.

Artikel 36.

Det tillkommer uteslutande vederbörande

konsul eller konsularagent att

vidtaga åtgärder för upprätthållandet av

inre ordning och disciplin ombord på

handelsfartyg, förande den utsändande

statens flagga.

Han äger själv avgöra alla slags

tvister mellan befälhavaren, fartygets

övriga befäl och medlemmarna av besättningen,

inbegripet tvister rörande löner

och fullgörandet av arbetsavtal. Han

äger ävenledes utöva de befogenheter

som den utsändande staten uppdragit

åt honom beträffande sjömäns anställande,

inställelse ombord, avskedande

och avmönstring samt, vid behov, föranstalta

om sjukhusvård och hemsändande

av befälhavaren eller medlem av

besättningen.

Artikel 37.

Den mottagande statens myndigheter

skola icke befatta sig med någon händelse

som inträffat ombord på fartyget

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

ront å aucune poursuite pour les infractions

commises å bord, sauf dans l’un

des cas suivants:

si la demande d’intervention est faite

par le consul ou, en cas d’urgence, par

le capitaine du navire, å charge pour ce

dernier d’en rendre compte aussitöt que

possible au consul;

s’il s’agit de désordres de nature å

troubler la tranquillité et l’ordre public

å terre ou dans le port, ou å porter

atteinte å la santé ou å la sécurité

publique;

si les infractions commises å bord sont

punissables d’au moms 3 ans d’emprisonnement

dans le territoire visé au

premier alinéa de l’art. 1, ou de 4 ans

d’emprisonnement dans les territoires

visés au 26me alinéa dudit article;

si des personnes étrangéres å l’équipage

se trouvent en cause;

si des membres de 1’équipage ayant

la nationalité de 1’Etat de résidence se

trouvent en cause, et å condition qu’il

ne s’agisse pas de faits relevant du réglement

disciplinaire du bord.

Les autorités de l’Etat de résidence

devront prévenir en temps opportun le

consul pour qu’il puisse assister aux

visites, investigations ou arrestations

qu’elles ont 1’intention d’effectuer. L’avis

adressé å cet effet indiquera une heure

précise, et si le consul négligeait de s’y

rendre ou de s’y faire représenter, il

serait procédé en son absence.

Une procédure analogue devra étre

suivie au cas ou les capitaines ou

membres de 1’équipage auraient å faire

des déclarations devant les tribunaux ou

administrations locales.

Les dispositions du présent article nc

peuvent étre opposées aux autorités de

l’Etat de résidence pour tout ce qui concerne

1’application de la législation et de

la réglementation douaniére, la santé

publique et les autres mesures de contröle

concernant la police des ports, la

sureté des marchandises et 1’admission

des étrangers.

Article, 38.

Les consuls et agents consulaires peuvent

faire arréter et renvoyer å bord,

och skola icke vidtaga någon laga åtgärd

med anledning av brott som begåtts

ombord, utom i följande fall:

därest begäran om ingripande göres

av konsul eller, i brådskande fall, av

fartygets befälhavare med skyldighet

för denne att så snart som möjligt redogöra

härför för konsuln;

därest fråga är om handlingar ägnade

att störa lugnet och allmänna ordningen

i land eller i hamnen eller att lända till

men för den allmänna hälsovården och

säkerheten;

därest å brott som begåtts ombord

kan följa fyra års frihetsstraff inom territorium

som sägs i artikel 1, första

stycket, samt tre års frihetsstraff inom

territorier som avses i samma artikels

andra stycke;

därest personer icke tillhörande besättningen

äro inblandade;

därest saken gäller medlemmar av

besättningen, som äro medborgare i den

mottagande staten, och under förutsättning

att det icke rör sig om handlingar

som falla under disciplinreglementet

ombord.

Den mottagande statens myndigheter

skola, i så god tid att han kan närvara,

varsko konsul om visitationer, undersökningar

eller anhållanden som de ha

för avsikt att företaga. Underrättelsen

härom skall ange visst klockslag, och

därest konsuln underlåter att infinna

sig eller låta sig företräda må förrättningen

försiggå i hans frånvaro.

Motsvarande förfarande skall tilllämpas

för det fall att befälhavare eller

medlemmar av besättningen skola avgiva

förklaringar inför de lokala domstolarna

eller myndigheterna.

Bestämmelserna i denna artikel kunna

icke åberopas gentemot den mottagande

statens myndigheter när det gäller tilllämpningen

av lagstiftning och föreskrifter

angående tullar, folkhälsovården

eller kontrollåtgärder i övrigt som röra

ordningen i hamnar, varors beskaffenhet

eller utlänningars inresa.

Artikel 38.

Konsul och konsularagent äga låta

fasttaga och till fartyg hemmahöran
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

un marin ou toute autre personne

faisant partie, å quelque titre que ce soit

de 1’équipage d’un navire de l’Etat

d’envoi qui aurait déserté sur le territoire

de 1’Etat de résidence, et sans lequel

1’effectif de 1’équipage serait insuffisant

pour assurer la bonne marche du navire.

A cet effet, ils s’adresseront par écrit

aux autorités locales compétentes et

justifieront que la personne réclamée

fait réellement partie de 1’équipage, et

que sa présence å bord est nécessaire

pour assurer la bonne marche du navire.

Sur une demande ainsi justifiée, la

remise du déserteur ne peut étre refusée,

sous réserve de 1’application des dispositions

constitutionelles des Hautes

Parties Contractantes concernant le droit

d’asile.

Si un déserteur a commis quelque

délit å terre, 1’autorité locale peut surseoir

å sa livraison jusqu’å ce que le

Tribunal ait rendu sa sentence et que

celle-ci ait regu pleine et entiére exécution.

Les marins ou autres membres de

1’équipage, ressortissants de l’Etat de

résidence, sont exceptés des stipulations

du présent artide.

Artide 39.

Les consuls peuvent, selon les prescriptions

légales de l’Etat d’envoi,

recevoir toute déclaration et établir tout

document concernant:

1. Timmatriculation d’un navire dans

1’Etat d’envoi ou sa radiation de l’immatriculation;
2.

1’armement ou le désarmement d’un

navire immatriculé dans 1’Etat d’envoi;

3. 1’inscription des mutations survenues

dans la propriété d’un navire immatriculé

dans l’Etat d’envoi et les liypothéques

ou autres droits réels grevant ce

navire.

Artide 40.

^ Lorsqu’un navire battant pavillon de

l’Etat d’envoi fait naufrage ou s’échoue

sur le littoral de l’Etat de résidence, le

consul ou agent consulaire compétent

de i den utsändande staten återföra

sjöman eller annan medlem av besättningen,

likgiltigt i vilken egenskap han

tillhör denna, vilken rymt på den mottagande

statens territorium och utan

vilken besättningens styrka skulle vara

otillräcklig för att säkra fartygets möjlighet

att fortsätta sin färd.

För detta ändamål skola de skriftligen

hänvända sig till vederbörande lokala

myndigheter och styrka, att den efterlyste

verkligen är medlem av besättningen

samt att hans närvaro ombord

är nödvändig för att säkra fartygets

möjlighet att fortsätta sin färd. Göres

en sålunda styrkt framställning, må

rymlingens återförande icke vägras, med

förbehåll likväl för tillämpningen av de

Höga Fördragsslutande Parternas i laggivna

bestämmelser rörande asylrätten.

Därest en rymling begått brott i land,

må den lokala myndigheten låta med

hans återförande anstå till dess domstol

avkunnat dom samt denna helt verkställts.

Sjömän eller andra medlemmar av

besättningen, som äro medborgare i den

mottagande staten, äro undantagna från

bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 39.

Konsul äger, i enlighet med den mottagande

statens i lag givna föreskrifter,

mottaga förklaringar och uppsätta handlingar

rörande:

1) fartygs registrering eller avregistrering

i den utsändande staten;

2) utrustning eller uppläggning av

fartyg registrerat i den utsändande staten;
3)

anteckning av förändringar beträffande

äganderätten till fartyg registrerat

i den utsändande staten ävensom

beträffande inteckningar eller andra

sakrätter, som åvila sådant fartyg.

Artikel 40.

Då fartyg förande den utsändande

statens flagga förliser eller strandar vid

den mottagande statens kust, skall vederbörande

konsul eller konsularagent så

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr lo7

en est informé aussitöt que possible par

les autorités territoriales.

Celles-ci prennent toutes mesures pour

maintenir l’ordre, assurer la protection

du navire, des individus et biens naufragés

et éviter les dommages qui pourraient

étre causés å d’autres navires ou

aux aménagements portuaires.

Toutes les opérations relatives au

sauvetage sont dirigées par le consul ou

agent consulaire compétent avec l’assistance

des autorités locales.

Le consul peut prendre en 1’absence

de 1’armateur, toutes les dispositions

convenables en ce qui concerne le sort

du navire.

L’intervention des autorités locales ne

donne lieu å la perception de frais d’aucune

espéce, å 1’exception du remboursement

des dépenses nécessitées par les

opérations de sauvetage et de conservation

des biens sauvés et des frais qui

seraient per^us dans des circonstances

analogues sur les navires de 1’Etat de

résidence.

Les marchandises et bien sauvés du

naufrage ne sont passibles de droits et

taxes d’importation que s’ils sont livrés

å la consommation intérieure dans le

territoire de l’Etat de résidence.

Artide 41.

Le consul ou agent consulaire compétent

peut de inéme prendre apres accord

des autorités territoriales toutes les

dispositions pour assurer la conservation

et la destination de tous biens naufragés

trouvés ou amenés sur le territoire de

1’Etat de résidence et appartenant å des

ressortissants ou å un navire de l’Etat

d’envoi å condition que leurs propriétaires

ou tous intéressés ne soient pas en

mesure de prendre ees dispositions.

Artide 42.

Toutes les lois qu’il n''y a pas de

stipulations contraires entre les armateurs,

chargeurs ct assureurs, les avaries

subies eu mer par les navires de l’Etat

d’envoi qui entrent dans les ports de

l’Etat de résidence volontairement ou

snart som möjligt underrättas härom av

de lokala myndigheterna.

De sistnämnda skola vidtaga alla åtgärder

för att upprätthålla ordningen,

för att säkerställa att av skeppsbrott

drabbade fartyg, människor och last

skyddas samt för att förebygga skador,

som skulle kunna förorsakas på andra

fartyg eller på hamnanläggningar.

Alla åtgärder som hänför sig till bärgningen

skola ledas av vederbörande

konsul eller konsularagent med de lokala

myndigheternas hjälp.

I redarens frånvaro må konsul vidtaga

alla lämpliga åtgärder i fråga om

fartyget.

De lokala myndigheternas ingripande

får icke giva anledning till uppbärande

av avgifter av något slag utom såvitt

gäller ersättning för utgifter som nödvändiggjorts

av bärgningsarbetet och

tillvaratagandet av räddat gods samt

avgifter som under motsvarande omständigheter

skulle ha uttagits av fartyg

hemmahörande i den mottagande staten.

Last och egendom som räddats vid

förlisning äro underkastade tull och

importavgifter endast därest de utlämnas

till förbrukning inom den mottagande

statens territorium.

Artikel 41.

Vederbörande konsul eller konsularagent

äger likaledes, efter erhållet samtycke

från de lokala myndigheterna,

vidtaga alla erforderliga åtgärder för att

säkerställa att egendom från förlist

fartyg, vilken påträffats på den mottagande

statens territorium eller införts

dit och som tillhör medborgare i den

utsändande staten eller fartyg hemmahörande

däri, tillvaratages och vidarebefordras,

allt under förutsättning att

dess ägare eller övriga rättsägare ej äro

i tillfälle att vidtaga åtgärderna i fråga.

Artikel 42.

Så snart icke annat avtalats mellan

redaren, lastens ägare och försäkringsgivaren,

skola skador vid haveri med fartyg

hemmahörande i den utsändande staten,

vilket frivilligt eller för nödtvånget

uppehåll anlöper hamn i den mottagande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 157

par relåche forcée, sont réglées par les

consuls ou agents consulaires å moms

que les ressortissants de l’Etat de résidence

ou ceux d’un tiers Etat ne soient

intéressés aux avaries; dans ce cas et å

défaut de compromis amiable entre

toutes les parties intéressées, elles doivent

étre réglées par les autorités locales.

Dispositions finales.

Ariicle 43.

En accord avec les régles du droit

International, les consuls sont autorisés

å exercer toutes fonctions conformes å

la pratique consulaire reconnue par

1’Etat de résidence.

Les actes accomplis å 1’occasion de

1’exercice des fonctions consulaires peuvent

donner lieu å la perception des

droits et taxes prévus å cet égard par

la législation de l’Etat d’envoi.

Artide 44.

Les différends entre les Hautes Parties

Contractantes relatifs å 1’application ou

å 1’interprétation de la présente convention

qui n’auront pas été réglés par

la voie diplomatique ou conformément

au Traité de conciliation et d’arbitrage

obligatoire signé å Paris, le 3 mars

1928, entre la France et la Suéde, pourront

étre portés, å la requéte de l’une

des Parties, devant la Cour Internationale

de Justice, pour étre tranchés par

elle, conformément å son statut.

Artide 45.

L’entrée en vigueur de la présente

Convention mettra fin, en ce qui concerne

les territoires auxquels elle s’applique,

aux effets des accords suivants:

a) déclaration conceinant 1’extradition

des marins déserteurs, signée å Paris le

15 mai 1856;

b) artides 9 å 12 du Traité de Navigation

conclu le 30 décembre 1881 entre

la France et les Royaumes Unis de Suéde

et de Norvége;

c) déclaration du 19 mai 1886 pour

régler le paiement des salaires dus aux

marins des pays respectifs ainsi que le

traitement de leurs successions;

staten, regleras av konsul eller konsularagent,

såvida icke medborgare i den

mottagande staten eller i tredje stat äro

berörda av skadorna; i så fall och i avsaknad

av förlikning i godo mellan alla

berörda parter skola skadorna regleras

av de lokala myndigheterna.

Slutbestämmelser.

Artikel 43.

1 överensstämmelse med folkrättens

regler äger konsul fullgöra alla uppgifter

som överensstämma med de sedvänjor

i fråga om konsulatväsen, vilka den mottagande

staten godkänner.

Åtgärder som vidtagas i samband med

fullgörandet av konsulära tjänsteuppgifter

må föranleda uppbärande av avgifter

och skatter som i sådant hänseende

föreskrivas i den utsändande statens lagstiftning.

Artikel 44.

Tvist mellan de Höga Fördragsslutande

Parterna rörande tillämpningen eller

tolkningen av denna konvention, som

icke kunnat lösas på diplomatisk väg

eller i enlighet med Förliknings- och

skilj edomstraktaten mellan Sverige och

Frankrike, undertecknad i Paris den

3 mars 1928, må på begäran av endera

parten hänskjutas till den internationella

domstolen för att avgöras av denna i

enlighet med dess stadga.

Artikel 45.

Vid ikraftträdandet av denna konvention

skola, i vad avser de områden

för vilka densamma är tillämplig, följande

avtal upphöra att gälla:

a) deklaration om ömsesidigt utlämnande

av förrymt sjöfolk, undertecknad

i Paris den 15 maj 1856;

b) artiklarna 9—12 i sjöfartstraktaten

mellan de Förenade Konungarikena

Sverige och Norge och Frankrike, ingången

den 30 december 1881;

c) deklaration den 19 maj 1886 angående

utbetalandet av sjömän tillkommande

hyra ävensom behandlingen

av deras kvarlåtenskap;

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 157

d) notes ministérielles coucernant la

franchise des droits d’entrée pour les

effets de chancellerie destinés å l’usage

des consulats, échangées å Paris les 25

juin, 23 et 31 juillet 1900.

Artide 46.

La présente Convention entrera en

vigueur å dater du jour de 1’échange des

instruments de ratification qui aura lieu

å Stockholm, aussitöt que faire se pourra.

Elle demeurera en vigeur jusqu’å ce

que l’une des Hautes Parties Contractantes

la dénonce, moyennant un préavis

d’une année.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires

ont signé la présente Convention et y

ont apposé leur sceau.

Fait å Paris, le 5 mars 1955.

R. Massigli

(L. S.)

K. I. Westman

(L. S.)

Protocole de signature.

Pour 1’application de 1’alinéa 3 de

1’article 9, de 1’article 10 et de 1’alinéa

2 de 1’article 20, chaque Haute Partie

Contractante se réserve le droit de déterminer,

le cas échéant, la partie d’un

impöt frappant les immeubles qui sera

considérée comme représentant la rémunération

d’un service rendu ou la

contre-partie d’améliorations publiques

locales.

d) ministeriella noter angående tullfri

införsel av vissa konsulatrekvisita, utväxlade

i Paris den 25 juni, 23 och 31

juli 1900.

Artikel 46.

Denna konvention skall träda i kraft

på dagen för ratifikationsinstrumentens

utväxling, vilken skall ske i Stockholm

så snart sig göra låter.

Den skall förbliva i kraft till dess

endera av de Höga Fördragsslutande

Parterna uppsäger densamma, varvid

ett års uppsägningstid skall gälla.

Till bekräftelse varav de befullmäktigade

ombuden undertecknat denna

konvention och därå anbragt sina sigill.

Paris den 5 mars 1955.

K. I. Westman

(L. S.)

R. Massigli

(L. S.)

Signaturprotokoll.

För tillämpningen av artikel 9 tredje

stycket, artikel 10 och artikel 20 andra

stycket förbehåller sig vardera av de

Höga Fördragsslutande Parterna rätten

att i händelse av behov bestämma den

del av skatt, åvilande fast egendom,

som skall anses representera ersättning

för gjorda tjänster eller förbättring av

allmänna anordningar på platsen.

Doktrin (1)

  1. Internationella överenskommelser och svensk rätt, SvJT 1975 s. 492, på s. 494 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. UU 1955:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratifikation av konsularkonvention mellan Sverige och Frankrike. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1975 s. 492 Internationella överenskommelser och svensk rätt s. 494 i texten