Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m

1955-03-18 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:169, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169

1

Nr 169

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 19 november 1914

(nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.; given

Stockholms slott den 18 mars 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

angående stämpelavgiften; samt

2) förordning om vissa undantag från stämpelplikt enligt förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 169

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

angående stämpelavgiften

Härigenom förordnas, att 1, 3, 7, 8 och 17 §§ samt 34 § 1 mom. och 53 §

2 mom. förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till följande

avdelningar:

Fjärde avdelningen

Rikets hovrätter;---civilförsvarsstyrelsen; sjöfartsstyrelsen; generalpoststyrelsen;

---statens institut för folkhälsan; statens bakteriologiska

laboratorium; statens kriminaltekniska anstalt;---riksnämn
den

för ekonomisk försvarsberedskap.

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 6 och 7 §§ nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas

om inteckningskontrollstämpel, denna tariff.

1 Avd.

2 Avd.

3 Avd.

4 Avd.

5 Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

- frit

» om registrering, tecknat å

ordning för aktiebolag eller

avskrift av koncession för för- säkringsbolag eller stadgar för

ekonomisk förening eller regle- U mente för sparbank eller å

protokoll om beslut angående

ändring i sådant bolags ord- ning eller sådan förenings

stadgar eller sparbanks reg- lemente eller å framställning

om medlems inträde i eller

avgång ur sådan förening, så

1 Senaste lydelse se beträffande 1 § 1953: 357, beträffande 3, 7 och 8 §§ 1954: 213, beträfande

17 § 1936: 330, beträffande 34 § 1 mom. 1928: 317 och beträffande 53 § 2 mom. 1925: 256.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

3

1 Avd.

2 Avd.

3 Avd.

4 Avd.

5 Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

1

Kr.

ö.

Kr.

ö.

ock annat i 194 § aktiebolags- lagen, 307 § lagen om försäk- ringsrörelse, 101 § lagen om

ekonomiska föreningar eller

166 § lagen om bankrörelse

eller i de med stöd av lagen

om sparbanker utfärdade be- stämmelserna avsett bevis om

registrering................

Bevis om registrering, tecknat å av- skrift av tillstånd för ut- ländskt bolag eller utländsk

ekonomisk förening att genom

filial idka näring här i riket .

» om godkännande----

Underrättelse eller---utan kon-

kurs......................

> angående beslut om vägrat

godkännande enligt 190 §

aktiebolagslagen eller om väg- rad registrering av ansökan

eller anmälan till aktiebolags- registret, försäkringsregistret,

föreningsregistret, bankre-

gistret, sparbanksregistret el- ler filialregistret, så ock un- derrättelse om beslut att av- föra filial ur filialregistret eller

att låta med avförandet anstå

» angående brist — — — —

7 §•

Från stämpelavgift---kronan befriad.

Dessutom äro---och överförmyndare.

Expedition, som —--från stämpel.

Frihet från---allmänna barnbidrag; i ärenden angående arbetsför
medling

och andra ärenden som handläggas av arbetsmarknadsstyrelsen

och lokala arbetsmarknadsorgan med undantag för ärenden angående beviljande

av arbetstillstånd för utlänning; i ärenden angående arbetarskyddslagstiftningens

— — — förvärva jordbruksfastighet.

Konungen äger---utländska hamnar.

8 §.

Följande enskilda---nedan stadgas.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall av obligationsutgivaren före

utlämnandet förses med stämpel av 60 öre för belopp, ej överstigande 100

kronor, och därutöver 60 öre för varje påbörjat hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska statens, landstings,

kommuners, Sveriges allmänna hypoteksbanks, konungariket Sveriges

stadshypotekskassas, Svenska bostadskreditkassans och Svenska skeppshypotekskassans

obligationer, för obligationer, som garanterats av svenska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

staten, så ock för obligationer, utfärdade av svenskt aktiebolag, som har till

ändamål att idka belåning av fast egendom eller tomträtt.

Sökes på---i konkurs.

Varda obligationer —--mellan beloppen.

Obligation, som —- --- orsaken härtill.

Därest för —---- som obligation.

Skuldebrev skall, — ---i järnväg.

Då inteckning---å skuldebrevet.

Skuldebrev skall — — — skall gälla.

Inteckningskontrollstämpel skall jämväl åsättas skuldebrev, som ingives

till inskrivningsdomaren för att i enlighet med bestämmelserna i 21 eller

34 § av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom

eller 21 § av lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg sättas i stället för

äldre inteckningshandling, så ock skuldebrev, som enligt 9 § av lagen den

8 april 1927 om dödande av förkommen handling utfärdats i stället för

dödad inteckningshandling och förses med bevis om inteckningsrätt.

17 §.

Därest handling-----del därav.

Där på---— förnyad stämpelbeläggning.

Äskas med avseende å inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt

eller luftfartyg sådan åtgärd, som omförmäles i 21, 26, 27 eller 34 §

av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, i förekommande

fall jämfört med 1 § av lagen den 5 juni 1953 om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt, eller i 21, 29 eller 30 § av lagen om inskrivning

av rätt till luftfartyg, skall den handling, som för sådant ändamål ingives

jämte den gamla inteckningshandlingen, icke beläggas med stämpel;

ej heller skall stämpel läggas å handling, för vilken inteckning meddelas på

grund av 4 § lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

Vad i---fall förses.

34 §.

1. Ämbets- eller tjänsteman —--25 § föreskrives.

Är anmälan om köp av fartyg eller fartygslott icke, då den inkommer till

sjöfartsstyrelsen, försedd med stämpel till behörigt belopp och erlägges ej

genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpelbeloppet,

åligger det sjöf artsstyrelsen att hos vederbörande ämbetsmyndighet påkalla

åtgärd för uttagande av stämpelavgiftsbeloppet jämte såsom stämmoböter

tre procent därå i den ordning, som om uttagande av oguldna kronoutskylder

är stadgad. Av stämmoböterna skall en tredjedel, dock högst 100 kronor,

tillkomma den, som verkställer indrivningen, och återstoden tillfalla statsverket.

Är annan----uppburna medel.

Då ämbets- eller tjänsteman —■ -—• — handlingen erfordras.

53 §.

2. Har på grund av anmärkning vid den i 36 § omförmälda granskning

högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning varit beräknat,

kommit statsverket till godo, utgår i fall som nedan sägs anmärkningsarvode

å dessa medel med femton procent till och med ett årligt anmärkt be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169

ö

lopp av 12 000 kronor och med fem procent för belopp därutöver. Arvode

tillkommer endast ordinarie innehavare av å övergångsstat upptagen tjänst

såsom hovrättssekreterare, dock att om hovrättssekreteraren anlitat annan

tjänsteman för granskningen, arvodet skall minskas till hälften av vad eljest

skolat utgå.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955, dock att de nya bestämmelserna

i 1 §, såvitt angår sjöfartsstyrelsen, 3 § samt 34 § 1 mom. skola

träda i kraft den 1 januari 1956 samt att äldre bestämmelser i 53 § 2 mom.

fortfarande skola äga tillämpning beträffande granskningsanmärkning som

gjorts före den 1 juli 1955.

Förslag

till

förordning om vissa undantag från stämpelplikt enligt förordningen den

19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.

Härigenom för ordnas, att stämpelplikt ej skall äga rum jämlikt förordningen

den 1,9 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften såvitt

avser värdepapper, som utfärdas eller garanteras av Internationella återuppbyggnadsbanken

eller då Internationella återuppbyggnadsbanken vid

överlåtelse av värdepapper är den ene kontrahenten, ej heller jämlikt förordningen

den 6 november 1908 (nr 129 s. 1) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper, vid köp av värdepapper, som utfärdats

eller garanterats av Internationella återuppbyggnadsbanken, eller

då Internationella återuppbyggnadsbanken vid överlåtelse av värdepapper

är den ene kontrahenten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, inrikes-, handelsoch

civildepartementen anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet

Sköld, fråga om vissa ändringar i förordningen den 19 november 19U (nr

383) angående stämpelavgiften, m. m. och anför därvid följande. I.

I. Ändringar i anledning av konvention rörande internationellt

erkännande av rätt till luftfartyg m. m.

För årets riksdag har genom proposition (nr 13) framlagts förslag till

bl. a. lag om inskrivning av rätt till luftfartyg och lag om registrering av

luftfartyg samt om bärgning av sådant fartyg m. m. Genom lagförslagen

beredes möjlighet att inteckna luftfartyg till säkerhet för fordran. Det är

avsett att ett inskrivningsväsen för luftfartyg skall anordnas vid Stockholms

rådhusrätt, där inskrivningsärendena skall handläggas av en särskild inskrivningsdomare.

I förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg har upptagits

vissa bestämmelser om utbyte av inteckningshandling och utbrytning av

ägarehypotek. I 8 och 17 §§ stämpelförordningen upptas bestämmelser om

stämpelbeläggning, då dylika inteckningsåtgärder skall vidtas beträffande

inteckning i fast egendom. Motsvarande bestämmelser om stämpelbeläggning

torde böra gälla för sådana åtgärder beträffande inteckning i luftfartyg.

Utöver dessa ändringar i stämpelförordningen erfordras i anledning av

förevarande lagstiftning jämkningar i förordningen om expeditionslösen.

Frågan härom torde jag få anmäla i annat sammanhang.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169

7

II. Ändringar i anledning av ny lag om inteckning i tomträtt

och vattenfallsrätt

I samband med att de i föregående avdelning föreslagna ändringarna

företas i 8 och 17 §§ stämpelförordningen torde det vara lämpligt att verkställa

den modernisering av nämnda paragrafer, som påkallas av hänsyn till

tillkomsten av lagen den 5 juni 1953 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Genom sistnämnda lag, som trätt i kraft den 1 januari 1954, har

lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt upphävts

och beträffande särskilda åtgärder i fråga om inteckning i tomträtt

och vattenfallsrätt bestämmelserna i 1875 års inteckningsförordning förklarats

äga tillämpning.

De hänvisningar som nu göres i 8 och 17 §§ stämpelförordningen till 1907

års lag bör sålunda utgå.

Hl. Vissa ändringar i anledning av inrättandet av en sjöfartsstyrelse

För årets riksdag har genom proposition (nr 124) framlagts förslag om

inrättandet av ett nytt ämbetsverk, sjöfartsverket. Detta skall bestå av en

central sjöfartsstyrelse jämte därtill knutna lokala organ. Verket avses skola

träda i funktion den 1 januari 1956. Enligt förslaget skall bl. a. samtliga

de arbetsuppgifter, som nu ankommer på sjökarteverket och lotsstyrelsen,

ävensom vissa av de uppgifter, som åvilar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt kommerskollegium, övertas av sjöfartsstyrelsen.

I 1 § stämpelförordningen upptas väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, kommer

skollegium samt lotsstyrelsen under fjärde avdelningen. Sjökarteverket

nämnes icke särskilt bland statsmyndigheterna och är sålunda att hänföra

till första avdelningen. I anledning av förslaget torde sjöfartsstyrelsen böra

upptas i fjärde avdelningen, därvid lotsstyrelsen bör utgå ur förteckningen.

Ändringen innebär bl. a. att de nu på sjökarteverket ankommande expeditionerna

skall stämpelbeläggas enligt tariffen för fjärde i stället för första

avdelningen.

Bland de åligganden, som är avsedda att överflyttas från kommerskollegium

till sjöfartsstyrelsen, märks uppgiften att föra fartygsregistret. Jämlikt

8 § stämpelförordningen skall anmälan till fartygsregistret om köp av fartyg

(pråm) till värde av minst 6 000 kronor eller lott i sådant fartyg förses

med stämpel. I 34 § 1 mom. andra stycket stämpelförordningen stadgas, alt

kommerskollegium skall vidta vissa åtgärder, därest anmälan om köp av

fartyg eller fartygslott icke, då den inkommer till kommerskollegium, är försedd

med stämpel till behörigt belopp och det felande stämpelbeloppet ej

genast efter tillsägelse erlägges. Omorganisationen medför att 34 § 1 mom.

bör jämkas i så måtto att uttrycket kommerskollegium utbytes mot sjöfartsstyrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

IV. Ändringar i anledning av lag om rätt för utländska bolag och

föreningar att idka näring här i riket

Genom proposition den 11 februari 1955 (nr 87) har för riksdagen framlagts

förslag bl. a. till lag om rätt för utländska bolag och föreningar att idka

näring här i riket. Den föreslagna lagen, vilken är avsedd att träda i kraft

den 1 januari 1956, innebär att det öppnas möjlighet för utländska bolag

och utländska ekonomiska föreningar alt under vissa förutsättningar idka

näring i Sverige genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning,

en filial. Rätten att använda filialformen skall emellertid vara beroende på

tillstand av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Innan en filial börjar sin verksamhet,

skall den vidare registreras hos patent- och registreringsverket i ett

för ändamålet fört särskilt filialregister. Närmare bestämmelser bl. a. om

filialregistrets förande och om avgifter för registrering skall meddelas av

Kungl. Maj :t. Avsikten är att i fråga om registrering av filialer skall gälla i

huvudsak detsamma som beträffande registrering av svenska aktiebolag och

svenska ekonomiska föreningar. I särskilt angivna fall skall emellertid eu

filial kunna avföras ur registret, med påföljd att rätten för det utländska

företaget att genom filialen idka näring här i riket upphör. För att bereda

tillfälle till avveckling av filialens verksamhet kan registreringsmyndigheten

därvid medge anstånd med avförandet ur registret.

Enligt 3 § stämpelförordningen gäller nu, att bevis om registrering är

fritt från stämpel bl. a. i det fall att det tecknats å ordning för aktiebolag

eller avskrift av koncession för försäkringsbolag eller stadgar för ekonomisk

förening. 3 § stämpelförordningen torde på motsvarande sätt böra stadga att

bevis om registrering, tecknat å avskrift av tillstånd för utländskt bolag

eller utländsk ekonomisk förening att genom filial idka näring här i riket är

stämpelfritt.

Enligt 3 § stämpelförordningen gäller vidare, att underrättelse angående

beslut om vägrat godkännande enligt 190 § aktiebolagslagen eller om vägrad

registrering av ansökan eller anmälan till aktiebolagsregistret, försäkringsregistret

eller föreningsregistret är fri från stämpel. På denna punkt torde

filialregistret böra jämställas med nyssnämnda register. Dessutom synes i anslutning

härtill böra stadgas, att underrättelse om beslut att avföra filial ur

filialregistret eller att låta med avförandet anstå likaledes är fri från stämpel.

V.

V. Ändring beträffande ärenden angående beviljande av

arbetstillstånd för utlänning

Enligt 3 § stämpelförordningen skall för bevis om arbetstillstånd för utlänning,

tecknat å pass eller annan legitimationshandling, stämpelavgift utgå

utom för det fall att bevis om uppehållstillstånd samtidigt utfärdas.

Arbetstillstånd utfärdas av utlänningskommissionen. I vissa fall kan emel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

lertid arbetstillstånd meddelas av länsarbetsnämnd. Jämlikt 40 § första

stycket utlänningskungörelsen äger nämligen länsarbetsnämnd i den omfattning

utlänningskommissionen efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen

bestämmer uppta och bifalla ansökan om arbetstillstånd som inkommit

till nämnden; dock ej för längre tid än utlänningen innehar gällande uppehållstillstånd.

I 7 § stämpelförordningen stadgas emellertid, att frihet från stämpel äger

rum i ärenden angående arbetsförmedling och andra ärenden som handlägges

av arbetsmarknadsstyrelsen och lokala arbetsmarknadsorgan. Enligt denna

bestämmelse skall av länsarbetsnämnd meddelat arbetstillstånd således

ej stämpelbeläggas.

Uppgiften att i vissa fall meddela arbetstillstånd tillhör icke länsarbetsnämndernas

normala åligganden som arbetsmarknadsorgan utan har av

praktiska skäl pålagts dessa myndigheter. De skäl som motiverat att ärenden,

som handlägges av arbetsmarknadsorganen, skall vara stämpelfria kan

därför icke åberopas beträffande ifrågavarande arbetstillstånd. Då arbetstillstånd

meddelas av utlänningskommissionen uttas stämpelavgift enligt 3 §.

Det kan då ej vara riktigt att befrielse från stämpelavgift skall äga rum enbart

till följd av att kommissionen i vissa fall bemyndigar ett annat organ

att bevilja tillstånd. En ändring bör därför vidtas i stämpelförordningen av

den innebörden, att den stadgade befrielsen från stämpel i ärenden som

handlägges av arbetsmarknadsstyrelsen och lokala arbetsmarknadsorgan icke

skall gälla ärenden angående beviljande av arbetstillstånd för utlänning.

VI. Visst tillägg i anledning av omorganisation av statens

bakteriologiska laboratorium

Statens bakteriologiska laboratorium har tidigare i avseende å medelsförvaltningen

varit underställd medicinalstyrelsen. De på medicinalstyrelsen

ankommande expeditionerna stämpelbelägges enligt tariffen för fjärde

avdelningen under 1 § stämpelförordningen. Från och med den 1 juli 1954

har laboratoriet i samband med omorganisation ställts under ledning av en

särskild styrelse och erhållit egen medelsförvaltning. Laboratoriet bör därför

lämpligen särskilt nämnas bland de statsmyndigheter som upptas under

fjärde avdelningen. VII.

VII. Ändringar i anledning av ny lag om bankrörelse och ny

lag om sparbanker

För årets riksdag har genom propositioner (nr 3 och nr 151) framlagts

förslag till ny lag om bankrörelse och ny lag om sparbanker. Enligt vad därom

föreslås skall från och med den 1 januari 1956 finnas särskilt register

över bankaktiebolagen, fört av bank- och fondinspektionen (bankregistret),

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 169

ävensom av länsstyrelserna förda register över sparbankerna (sparbanksregister).

Under samlingsorden »Bevis» och »Underrättelse» i 3 § stämpelförordningen

torde böra göras de kompletteringar som föranledes av tillkomsten av

förenämnda två register.

VIII. Fråga om bibehållande av anmärkningsarvode till advokatfiskalerna

vid hovrätterna

Kontroll över stämpelbeläggning av vissa handlingar enligt stämpelförordningen

samt över underrätts och länsstyrelses uttagande av arvs- och

gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt ankommer på hovrätterna. Den redovisning

som i anledning härav skall avges av underrätter och länsstyrelser

skall enligt 36 § stämpelförordningen granskas av den eller de tjänstemän,

som enligt den för vederbörande hovrätt gällande arbetsordning fått berörda

arbete sig ålagt. Granskningsgöromålen handlägges i Svea hovrätt av advokatfiskalen

och vid övriga hovrätter av hovrättssekreteraren, vilken fullgör

advokatfiskalsåliggandena. Advokatfiskal har att i anledning av felaktigheter,

som upptäckes vid granskningen, vidta vederbörliga åtgärder. Jämlikt

53 § 2 mom. stämpelförordningen utgår, därest högre stämpelbelopp,

än vid handlings stämpelbeläggning varit beräknat, kommit statsverket till

godo på grund av anmärkning vid granskningen, anmärkningsarvode å

dessa medel. Arvodet utgör 15 procent till och med ett årligt anmärkt belopp

av 12 000 kronor och fem procent för belopp därutöver. Arvodet tillfaller,

i händelse granskningen verkställts av advokatfiskal, denne men fördelas

eljest lika mellan advokatfiskalen och den tjänsteman, som verkställt

granskningen.

Storleken av de stämpelbelopp som under senare år tillgodoförts statsverket

genom åtgärder vidtagna av advokatfiskal på grund av granskning

samt advokatfiskalernas inkomster genom anmärkningsarvoden har närmare

utretts av statens organisationsnämnd i samband med en på Kungl.

Maj:ts uppdrag verkställd organisationsundersökning rörande administrativa

verksamhetsformer vid de statliga domstolarna. Resultatet av utredningen

har redovisats i en av organisationsnämnden den 25 augusti 1953

avgiven rapport. Ur rapporten kan inhämtas att statsverket genom anmärkningar

av advokatfiskal tillgodoförts i medeltal per år under åren 1948—- 1952 363 186 kronor samt att advokatfiskalernas inkomster genom anmärkningsarvoden

under tiden 1 juli 1949—30 juni 1952 varierat betydligt för

de skilda hovrätterna. I medeltal per budgetår har sålunda inkomsten för

advokatfiskalerna uppgått till, vid Svea hovrätt ungefär 8 500 kronor, vid

Göta hovrätt ungefär 3 500 kronor, vid hovrätten över Skåne och Blekinge

ungefär 2 300 kronor, vid hovrätten för Västra Sverige ungefär 6 700 kronor

och vid hovrätten för övre Norrland ungefär 1 400 kronor. Vid hovrätten

för Nedre Norrland har inkomsten uppgått till mindre belopp. Organisa
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts proposition nr 169

tionsnämnden anmärker i anslutning till utredningen, att det sammanlagda

skattebelopp, som genom advokatfiskalernas granskningsverksamhet ytterligare

intas till statsverket, uppgår till omkring 0,40 procent av det sammanlagda

skatteuttag, som är föremål för advokatfiskalernas granskning.

Frågan om bibehållandet av anmärkningsarvodena har vid flera tillfällen

varit föremål för uppmärksamhet. I statsverkspropositionen till 1925 års

riksdag yttrade vederbörande departementschef bl. a. att med hänsyn till

den indragning av anmärkningsprovision, som under senare tid skett för

tjänstemän inom andra grenar av statsförvaltningen, det låge närmast till

hands att även indra anmärkningsarvodet för advokatfiskalerna i hovrätterna.

Frågan om indragning av inkomst av ifrågavarande slag hade emellertid,

framhöll departementschefen, kommit i ett i viss man annat läge.

Med hänsyn till storleken av den i riksräkenskapsverket förefintliga balansen

av ogranskade räkenskaper hade nämligen de under hösten 1924

samlade statsrevisorerna ifrågasatt, huruvida det icke borde tas under övervägande

att införa rätt för riksräkenskapsverkets reviderande personal att

efter en med hänsyn till vunnen erfarenhet och för handen varande omständigheter

avpassad procentskala uppbära anmärkningsarvode. Departementschefen,

som ansåg den av statsrevisorerna sålunda väckta frågan icke

kunna i dess dåvarande läge underställas Kungl. Maj :ts prövning, fann för

den skull försiktigheten bjuda, att frågan om anmärkningsarvodets bibehållande

eller avskaffande för hovrätternas advokatfiskaler icke löstes, förrän

det väckta spörsmålet om anmärkningsprovisions införande i riksräkenskapsverket

blivit avgjort. I avvaktan härå syntes advokatfiskalerna i

hovrätterna böra bibehållas i då innehavd lönegrad.

Statsrevisorernas förslag beträffande återinförande av anmärkningsprovision

vid riksräkenskapsverket föranledde icke någon åtgärd från riksdagens

sida. Ett av en motionär vid 1927 års riksdag väckt förslag i samma

riktning vann ej heller riksdagens bifall.

I sin berättelse till riksdagen tog 1935 års statsrevisorer ånyo upp frågan

rörande anmärkningsarvodet till advokatfiskalerna vid hovrätterna. Revisorerna

framhöll, att det i princip ansetts olämpligt att använda sportler

som avlöningsform och att sportelsystemet alltmer utmönstrats ur de statliga

avlöningsföreskrifterna. Sedan spörsmålet om återinförande av anmärkningsprovision

vid riksräkenskapsverket varit föremål för statsmakternas

prövning hade lång tid förflutit och några nya omständigheter, som

borde föranleda ändring i det då gjorda ståndpunktstagandet, hade sedan

dess knappast framkommit. Revisorerna ansåg på grund av det anförda, att

tillräckliga skäl icke förelåge att längre bibehålla ifrågavarande förmån åt

advokatfiskalerna vid hovrätterna.

över revisionsberättelsen i denna del avgavs yttranden av statskontoret,

riksräkenskapsverket, Svea hovrätt, Göta hovrätt samt hovrätten över Skåne

och Blekinge. Riksräkenskapsverket liksom i viss mån statskontoret delade

i huvudsak revisorernas mening, att det till advokatfiskalerna i hovrätterna

utgående anmärkningsarvodet vid stämpelgranskning borde avskaf
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

fas. Svea och Göta hovrätter ställde sig avvisande mot förslaget och ansåg

att, därest indragning av arvodet komme att äga rum, advokatfiskalsbefattningarna

borde uppflyttas i högre lönegrad. Hovrätten över Skåne och Blekinge

ansåg, att anmärkningsarvodet borde tas bort, men att åt advokatfiskalerna

skulle beredas kompensation genom deras uppflyttande i högre

lönegrad.

I skrivelse den 19 juni 1936, nr 339, till Kungl. Maj:t anhöll riksdagen i

anledning av innehållet i förenämnda revisionsberättelse, att Kungl. Maj:t

ville ta under övervägande frågan om bibehållande av till advokatfiskalerna

vid hovrätterna utgående anmärkningsarvode.

Under § 23 i sin år 1950> avgivna berättelse yttrade statsrevisorerna, att

frågan om en indragning av advokatfiskalernas anmärkningsarvode borde

upptas till prövning. Yttrandet föranledde ingen riksdagens åtgärd.

I andra huvudtiteln i 1955 års statsverksproposition (Hovrätterna: Avlöningar

s. 37 f.) har upptagits frågan om en förstärkning av hovrätternas administrativa

organisation på grundval av den av statens organisationsnämnd

den 25 augusti 1953 avgivna rapporten. I samband med en tilltänkt effektivisering

av denna organisation har föreslagits bl. a. att hovrättssekreterartjänsten

i Svea hovrätt omvandlas till byråchefstjänst i Ca 37 och att tjänsterna

som hovrättssekreterare i Ca 29 i övriga hovrätter omändras till byrådirektörstjänster

i Ca 31. I personalförteckningen har departementschefen

sålunda föreslagit bl. a. att för Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och

Blekinge borde nuvarande hovrättssekreterartjänster i Ca 29, vilka efter

uppkomna vakanser hölles obesatta, utbytas mot byrådirektör stjänster i

Ca 31, att för envar av hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre

Norrland och hovrätten för övre Norrland borde uppföras en ny tjänst såsom

byrådirektör i Ca 31 samt att till övergångsstat borde överföras tjänsterna

som hovrättssekreterare i Ca 29 i den västsvenska och de båda norrländska

hovrätterna. Så länge innehavare av hovrättssekreterartjänst å övergångsstat

kvarstode i tjänst, förutsattes den vid hovrätten inrättade byrådirektörstjänsten

hållas vakant. I detta sammanhang har också diskuterats i

vad mån denna omorganisation skulle inverka på advokatfiskalsgöromålen.

Organisationsnämnden anser, att skilda skäl kunde anföras för att advokatfiskalsgöromålen,

vilka låge i linje med den dömande personalens arbetsuppgifter,

flyttades från hovrättssekreterarens handläggningsområde. Därvid

hade nämnden ifrågasatt två linjer. Den ena utgick från att större delen av

advokatfiskalernas arbetsuppgifter, granskningarna av skattebeläggningen,

skulle bli överflödiga. Sålunda pågick för närvarande undersökningar vid

länsstyrelserna, varvid bl. a. klarlades konsekvenserna av ifrågasatt överflyttning

av ärenden rörande uttag av arvs- och kvarlåtenskapsskatt från

domsagorna till länsstyrelserna. I detta sammanhang komme nämnden att

behandla frågan huruvida advokatfiskalernas granskningsverksamhet alltjämt

bleve nödvändig vid ett effektiviserat skatteuttag i första instans. Den

andra linjen är att nämnden tänkt sig en förändring av advokatfiskalsorganisationen

vid hovrätt. Departementschefen konstaterar att vissa skäl talade

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

för att de nya administrativa befattningshavarna borde befrias från advokatfiskalsgöromål.

En prövning av denna fråga borde emellertid enligt departementschefens

mening anstå i avvaktan på resultatet av pågående utredningar1

som berörde advokatfiskalsverksainheten. Vad beträffar anmärkningsarvoden

till advokatfiskal i hovrätt framhåller departementschefen att

denna fråga vore beroende på Kungl. Maj :ts prövning och i annat sammanhang

torde få anmälas för riksdagen. Enligt departementschefens mening

borde emellertid, även om denna fråga icke hunne behandlas av 1955 års

riksdag, vid bestämmandet av lönesättning för de nya befattningshavarna

icke beräknas att dessa skulle få behålla anmärkningsarvodena, och vid tillsättningen

borde för sådant fall göras förbehåll om att innehavare av byrådirektörstjänst

skulle vara skyldig att utan kompensation avstå från rätten

till anmärkningsarvode.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition behandlade

statsutskottet även motionen II: 420, i vilken hade föreslagits bl. a., att

Kungl. Maj :t skulle lämnas bemyndigande att utfärda föreskrifter om kompensation

till tidigare innehavare av hovrättssekreterartjänst för avståendet

av rätten till anmärkningsarvode, för den händelse vederbörande kom

i fråga till byrådirektör stjänst i den föreslagna organisationen. Utskottet,

som under hand inhämtat att propositionens avfattning i denna del icke

avsetts lägga hinder i vägen för en prövning av frågan om skälig kompensation

till ifrågavarande tjänstemän vid ett framtida avskaffande av anmärkningsarvodena,

fann sig icke böra tillstyrka yrkandet i fråga. Detta

uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagen, som med viss ändring

av lönegradsplaceringen för den administrativa chefstjänsten i Svea

hovrätt, biföll Kungl. Maj:ts förslag om ändring av hovrätternas organisation.

Departementschefen

Det torde i princip vara olämpligt att sportler användes såsom avlöningsform

för statliga befattningshavare. Utvecklingen har också gått därhän, att

sportelsystemet för närvarande blott tillämpas i några fall. Jag finner det

ur denna synpunkt önskvärt, att jämväl det till advokatfiskalerna vid hovrätterna

utgående anmärkningsarvodet avvecklas. Delvis bör detta arvodesystem

kunna avskaffas i samband med den förändring av hovrätternas administrativa

tjänster, som skall genomföras från och med den 1 juli 1955.

.lag förordar sålunda, att anmärkningsarvode ej skall tillfalla innehavare

av de nyinrättade byrådirektörstjänsterna i hovrätt och att anmärkningsarvodet

för innehavare av advokatfiskalstjänsten i Svea hovrätt, vilken tjänst

efter uppkommen vakans är obesatt, samt för medhjälpare till advokatfiskal

avskaffas. Härigenom skulle anmärkningsarvodet blott bibehållas för de

ordinarie hovrättssekreterare, som föres på övergångsstat. 53 § 2 mom.

stämpelförordningen har avfattats i enlighet med det anförda. Äldre be
1

Organisationsnämndens länsstyrelseutredning och utredningen angående översyn av lösenoch

stämpelförordningarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 169

stämmelser om anmärkningsarvode torde emellertid fortfarande böra äga

tillämpning beträffande anmärkningar som gjorts före den 1 juli 1955.

Såsom i det föregående nämnts är endast hovrättssekreterartjänsterna i

hovrätterna för Västra Sverige, Nedre Norrland och övre Norrland f. n. besatta

med ordinarie innehavare. I anslutning till ovannämnda uttalande av

statsutskottet torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att, därest så blir erforderligt,

pröva frågan om övergångsersättning till hovrättssekreterare,

som erhåller byrådirektörstjänst.

IX. Fråga om frihet från stämpelavgift för Internationella

återuppbyggnadsbanken

Internationella återuppbyggnadsbanken, ett av Förenta Nationernas fackorgan,

tillkom omedelbart efter det andra världskrigets slut. Sverige blev

medlem av banken 1951. Återuppbyggnadsbankens verksamhet regleras i

ett särskilt avtal rörande Internationella återuppbyggnadsbankens stadga

(se prop. 89: 1950). Enligt Artikel I i nämnda avtal är bankens ändamål att

bidraga till medlemsländernas återuppbyggnad och ekonomiska utveckling

genom att underlätta kapitalinvesteringar för produktiva syften, vari inbegripes

dels produktionsapparatens återställande efter krigets skadegörelser,

dels höjning av mindre utvecklade medlemsländers produktionsförmåga. I

nämnda syften skall banken dels direkt utgiva lån, antingen av eget kapital

eller av medel erhållna genom upplåning, dels garantera lån, som beviljats

av enskilda långivare.

Bland de transaktioner av betydelse ur stämpelbeskattningens synpunkt,

som banken enligt avtalet kan vidtaga, är — förutom upptagande av lån mot

av banken utfärdade skuldförbindelser eller beviljande av garanti för lån som

lämnas av annan långivare -— köp och försäljning av värdepapper, som utställts

eller garanterats av banken eller vilka banken förvärvat. Banken kan

vidare garantera värdepapper, som den förvärvat för att underlätta deras försäljning.

Slutligen kan banken köpa och sälja andra värdepapper som är

lämpliga för placering av vissa reservfondsmedel (Artikel IV § 8).

Internationella återuppbyggnadsbanken åtnjuter för sin verksamhet särskilda

privilegier, däribland viss skattefrihet. Denna regleras närmare i Artikel

VII § 9 i bankavtalet. Här stadgas — förutom bl. a. förbud mot viss

diskriminerande beskattning — att banken, dess tillgångar, egendom, intäkter

och dess enligt avtalet tillåtna affärstransaktioner skall vara fritagna

från alla skatter och tullar. Banken skall likaså vara fritagen från ansvar för

uppbörd eller betalning av skatter och avgifter. Enligt § 10 är varje medlem

av banken skyldig att vidtaga erforderliga åtgärder för att få nämnda principer

genomförda i sin egen lagstiftning. För Sveriges del trädde skattefriheten

i kraft samtidigt med anslutningen till banken, då erforderlig lagstiftning

redan förelåg genom lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om särskilda förmåner

för vissa internationella organisationer (senaste lydelse av 1 § se

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds proposition nr 169

SFS 1954:334). I denna lag stadgas, att bl. a. till Förenta Nationerna anknutna

fackorgan, medlemmarnas representanter i dessa samt personer med

tjänst hos eller uppdrag av dessa skall — utan hinder av vad eljest i lag

eller särskild författning är stadgat — åtnjuta immunitet och privilegier

i enlighet med vad därom bestämts i stadga eller avtal, vartill Sverige anslutit

sig.

Stämpelplikt beträffande värdepapper föreligger enligt svensk rätt dels

enligt bestämmelserna i 8 § 1914 års stämpelförordning, dels enligt förordningen

den 6 november 1908 (nr 129 s. 1) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper. Då återuppbyggnadsbankens transaktioner

huvudsakligen torde avse obligationer redogöres i det följande endast

för stämpelplikten beträffande sådana papper.

Enligt 8 § stämpelförordningen skall obligation, som utfärdas här i riket,

av obligationsutgivaren före utlämnandet förses med stämpel. Frihet från

stämpel åtnjutes för obligationer utfärdade av svenska staten, landsting,

kommuner samt vissa svenska kreditinstitut. Obligation, som utfärdats i

utlandet, skall — frånsett vissa undantagsfall — förses med stämpel innan

den första gången, efter det densamma blivit till riket införd, härstädes belånas,

försäljes eller på vad sätt det vara må överlåtes, eller, därest den ej

förut vederbörligen stämpelbelagts, innan inregistrering sker av bouppteckning

efter avliden person, till vars efterlämnade tillgångar obligationen hör.

Vidare skall, enligt förordningen den 6 november 1908 (nr 129 s. 1) angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper en särskild

avgift erläggas vid överlåtelse av bl. a. obligationer genom köp eller

byte. Stämpelbeläggningen sker å avräkningsnota som skall upprättas vid

överlåtelsen. Frihet från stämpel föreligger bl. a. vid köp av obligationer,

som utfärdats eller garanterats av svenska staten eller då vid överlåtelse av

obligation den ene kontrahenten är svenska staten eller svenska statsförvaltningen

tillhörande allmänt verk eller styrelse, riksdagens verk eller vissa

svenska kreditinstitutioner. Stämpelplikt föreligger icke heller vid det ursprungliga

utlämnandet av här i riket utfärdad obligation. Någon motsvarande

inskränkning har icke stadgats beträffande utländsk obligation.

I enlighet med vad i det föregående sagts synes frihet från stämpelavgift

såvitt avser återuppbyggnadsbanken föreligga beträffande varje transaktion

vari banken är part, vare sig fråga är om emission eller annan överlåtelse

av värdepapper. Stämpelfriheten synes vidare gälla vare sig det är fråga

om av banken utfärdade värdepapper eller andra sådana. Däremot torde

stämpelplikt föreligga vid överlåtelse av obligationer och andra värdepapper,

som utfärdats eller garanterats av återuppbyggnadsbanken i de fall då banken

icke är part i överlåtelseavtalet. I vad avser emission av värdepapper

för vilka banken slår som garant torde det icke vara fullt klart hur bestämmelserna

i avtalet rörande bankens stadga skall tolkas.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har de i bankavtalet

stadgade principerna genomförts i svensk lagstiftning genom 1947 års lag.

I andra länder synes man emellertid ha medgivit eu längre gående stämpel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 169

frihet än som på grund av bankavtalets ordalydelse är erforderlig. Enligt

under hand inhämtade upplysningar åtnjutes i vissa länder, där banken

hittills upptagit lån, frihet från stämpel, i varje fall för av banken själv utfärdade

obligationer, icke blott i samband med emissionen utan även vid senare

överlåtelser, oberoende av huruvida banken är part i överlåtelseavtalet

eller icke. Motsvarande medgivande bör enligt min mening lämnas även

från svensk sida. Samtidigt härmed torde böra närmare angivas den stämpelfrihet,

som återuppbyggnadsbanken redan nu åtnjuter på grund av 1947

års lag. Vid den sålunda förordade regleringen synes värdepapper, utfärdade

med återuppbyggnadsbankens garanti, böra likställas med av banken

själv utfärdade värdepapper. I enlighet med vad nu sagts förordar jag att

stämpelplikt enligt 1914 års förordning icke skall äga rum såvitt avser värdepapper,

som utfärdas eller garanteras av Internationella återuppbyggnadsbanken

eller då nämnda bank vid överlåtelse av värdepapper är den ene

kontrahenten. Motsvarande frihet från stämpelplikt enligt 1908 års förordning

torde böra gälla vid köp av värdepapper, som utfärdas eller garanteras

av återuppbyggnadsbanken samt då denna bank vid överlåtelse av värdepapper

är den ene kontrahenten.

De nu förordade bestämmelserna torde böra upptagas i särskild förordning.

Jag förutsätter emellertid, att frågan, om det är möjligt eller lämpligt

att bestämmelserna införes i huvudförfattningarna, upptages till bedömande

vid den översyn av lösen- och stämpelförordningarna, som nu utföres av särskild

av mig år 1953 tillkallad utredningsman.

I förevarande sammanhang vill jag påpeka att stämpelfrihet icke åtnjutes

enligt 1914 års förordning vid emission av statsgaranterade obligationer.

Stämpelfrihet åtnjutes däremot enligt 1908 års förordning vid köp av

sådana obligationer. Någon anledning att för ifrågavarande slag av obligationer

i stämpelhänseende göra skillnad mellan emission å ena sidan och

senare överlåtelser å den andra synes emellertid icke föreligga. Jag förordar

att 8 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

ändras så att frihet från stämpel skall äga rum för obligationer, som

garanterats av svenska staten.

X. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

angående stämpelavgiften; samt

2) förordning om vissa undantag från stämpelplikt enligt förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.

Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda förslag måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 16!)

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Häggquist

2 Bihang litl riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr .169

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till lag om ändring i sjölagen, m. m. a1 i texten