Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 8 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket

1955-03-25 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:174, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 8 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1955

1

Nr 174

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 8 § lagen den

6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket; given

Stockholms slott den 25 mars 1955.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 8 § lagen

den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås i förtydligande syfte vissa ändringar i 1925 års

polislag. Sålunda förordas i 5 § en omformulering för att klargöra att möjligheten

att använda reservpolis utanför det distrikt, där den är anställd,

icke är direkt begränsad till kortare tidsperiod. Vidare föreslås att i 8 §

klart skall utsägas att det är en skyldighet för polisdistrikt att i fråga om

avlönings- och andra förmåner åt polispersonalen följa de i polislönereglementet

eller i anslutning till reglementet meddelade bestämmelserna. 1

1 — Rihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 174

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1955

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 8 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170)

om polisväsendet i riket

Härigenom förordnas, att 5 § 1 mom. och 8 § lagen den 6 juni 1925 om

polisväsendet i riket1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

5 §•

1. I stad, som med tillämpning

av 1 § 1 mom. andra stycket utgör

särskilt polisdistrikt eller som jämlikt

Konungens förordnande är uppdelad

i två eller flera sådana distrikt,

skall polisstyrkan vara så stor, att

staden må kunna, efter ty nedan

sägs, av den regelbundet använda

polispersonalen tillhandahålla polismän

(reservpolismän) för att vid

tillfälligt behov av polisförstärkning

å annan ort där biträda vid upprätthållandet

av allmän ordning och

säkerhet.

Stad, som---

Konungen äger —

8 §.

Polispersonal, som jämlikt 2, 4, 5

eller 6 § finnes anställd i polisdistrikt

och som avses i ett av

Konungen efter riksdagens hörande

fastställt avlöningsreglemente, skall

av polisdistriktet avlönas enligt bestämmelserna

i nämnda reglemente

samt åtnjuta övriga i reglementet 1

(Föreslagen lydelse)

5 §.

1. I stad, som med tillämpning

av 1 § 1 mom. andra stycket utgör

särskilt polidistrikt eller som jämlikt

Konungens förordnande är uppdelad

i två eller flera sådana distrikt,

skall polisstyrkan vara så stor, att

staden må kunna, efter ty nedan

sägs, av den regelbundet använda

polispersonalen tillhandahålla polismän

(reservpolismän) för att, då

inom annat polisdistrikt av särskild

anledning uppkommer behov av polisförstärkning,

där biträda vid upprätthållandet

av allmän ordning och

säkerhet.

8 §•

Det åligger polisdistrikt att i fråga

om avlöning och andra förmåner

åt polispersonal, som jämlikt 2, 4,

5 eller 6 § finnes anställd i distriktet

och som avses i ett av Konungen

efter riksdagens hörande fastställt

avlöningsreglemente, följa i reglementet

och av Konungen i anslut
-

statsmyndighet offentliggjorts.

--vara beridna.

1 Senaste lydelse av 5 § 1 mom. se 1953: 442 och av 8 § se 1954: 223.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1955

(Nuvarande lydelse)

angivna förmåner. Polisdistrikt är

pliktigt att med skälig pension förse

ordinarie och extra ordinarie befattningshavare,

å vilka reglementet

äger tillämpning, samt att, då befattningshavare

avlidit i följd av skada,

som åsamkats i tjänsten, till hans

änka och barn utgiva skäligt familjeunderstöd.

Polisdistrikt åligger — -—. —- —

För särskilda

Har landsting

Det åligger —-

Angående polisdistrikts--

(Föreslagen lydelse)

ning till reglementet meddelade föreskrifter.

Polisdistrikt är pliktigt att

med skälig pension förse ordinarie

och extra ordinarie befattningshavare,

å vilka reglementet äger tilllämpning,

samt att, då befattningshavare

avlidit i följd av skada, som

åsamkats i tjänsten, till hans änka

och barn utgiva skäligt familj eunderstöd.

--av statsverket.

draga försorg.

—- — — å landstinget.

— — Konungen fastställas.

--i 15 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1955.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1955

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

25 mars 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och civildepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga

angående vissa ändringar i lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet

i riket (i det följande benämnd polislagen) samt anför härvid följande.

I en inom inrikesdepartementet i februari 1955 upprättad promemoria

har behandlats ett par spörsmål om tolkningen och rätta tillämpningen av

polislagen, vilka av skilda anledningar aktualiserats under den senaste

tiden. Frågorna gäller dels i vilken omfattning reservpolis får användas

utanför den stad, där reservpolisen är anställd, dels ock i vad mån länsstyrelse

bör kunna ingripa mot polisdistrikt som åsidosatt bestämmelse i

polislönereglementet. I båda de nämnda hänseendena föreslås i promemorian

ändring i polislagen. Över promemorian har, efter remiss, yttranden

inhämtats från statspolisintendenten, polisväsendets organisationsnämnd,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Norrbottens län,

Svenska polisförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas

förbund.

Jag anhåller nu att få upptaga nämnda frågor till behandling.

Reservpolisens mobilitet

Gällande bestämmelser

Enligt 2 § polislagen skall i polisdistrikt finnas anställda polismän i den

omfattning, som erfordras för polisverksamhetens ombesörjande inom

distriktet.

Om skyldighet att hålla reservpolis stadgas i 5 § 1 mom. av lagen. Denna

skyldighet åvilar stad, vars invånarantal den 1 januari 1953 uppgick till

minst 10 000 och som på grund därav bildar eget polisdistrikt eller enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 17t år 1955 5

Kungl. Maj :ts förordnande är uppdelad i två eller flera distrikt. Även stad,

vars invånarantal efter den 1 januari 1953 uppnått siffran 10 000, kan efter

särskilt beslut av Kungl. Maj:t bli skyldig att hålla reservpolis. I en stad

som har denna skyldighet skall — heter det i 5 § 1 inom. — polisstyrkan

vara så stor att staden må kunna av den regelbundet använda polispersonalen

tillhandahålla polismän (reservpolismän) för att vid tillfälligt behov

av polisförstärkning å annan ort där hiträda vid upprätthållandet av allmän

ordning och säkerhet. Reservpolisen skall till numerären utgöra en

reservpolisman för varje fullt tal av 10 000 invånare, dock skall finnas

minst tre sådana polismän.

Enligt 15 § polislagen utgår särskilt statsbidrag för reservpolisen. Om

polisdistrikt tillhandahållit reservpolispersonal bestrider statsverket vidare

för den tid, då reservpolismännen tjänstgjort utom distriktet, dettas kostnad

för avlöning av ifrågavarande antal polismän liksom också alla av

tjänstgöringen uppkommande särskilda kostnader.

Närmare bestämmelser om möjligheten att disponera reservpolis för

tjänstgöring utom det polisdistrikt, där den är anställd, finns i kungörelsen

den 16 september 1932 angående stats- och reservpolisen. Där stadgas bl. a.,

att om i visst fall ordningsstatspolis till tillräckligt antal icke står till buds

eller det finnes lämpligare att anlita reservpolis, sådan må tillkallas. Vid

avgörande, huruvida statspolis eller reservpolis skall anlitas eller huruvida

reservpolis från den ena eller den andra staden skall användas, bör hänsyn

tagas till den föreliggande uppgiftens art, varjämte skall beaktas, att statsverket

icke onödigtvis åsamkas kostnader samt att reservpolis ej må tillkallas

från stad, varest genom reservpolisens bortdragande ordningens upprätthållande

skulle äventyras. — För användande av reservpolis inom det

län, där densamma är anställd, fordras rekvisition av länsstyrelsen eller i

brådskande fall av landsfogden. Ingår stad i landsfiskalsdistrikt, äger dock

jämväl polischefen tillkalla reservpolis från staden för användning inom

annat i landsfiskalsdistriktet ingående polisdistrikt. Påkallas användande

av reservpolis inom annat län, ankommer å chefen för inrikesdepartementet

att efter framställning av länsstyrelsen i det län, där reservpolisen erfordras,

förordna om densammas tillkallande.

Promemorian

I promemorian anföres, alt understundom en viss tvekan syntes ha rått

rörande rätta innebörden av uttrycket »tillfälligt» behov i 5 § 1 mom. Sålunda

hade man undrat om ett behov av polisförstärkning som uppkommit

på grund av en långvarig anställningsblockad rörande polistjänster

inom ett distrikt kunde betraktas som ett tillfälligt behov. I promemorian

anföres vidare.

Förslag till polislagen framlades genom proposition nr 58 till 1925 års

riksdag. I propositionen framhålles, att det även tidigare fanns en särskild

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b är 1955

reservpolisorganisation vilken avsågs för »biträde vid ordningens upprätthållande

å ort, där oordningar av större omfattningar utbrutit eller hota

att utbryta». Organisationen innebar, att vissa städer enligt kontrakt med

statsverket skulle vara skyldiga att mot bestämd gottgörelse tillhandahålla

polispersonal på rekvisition av vederbörande länsstyrelse eller i visst fall

chefen för socialdepartementet.

Angående den faktiska användningen av denna tidigare reservpolisorganisation

lämnas vissa uppgifter i en vid 1925 års proposition fogad sammanställning.

Bland de anledningar till att reservpolisen tillkallats som nämnas i sammanställningen

märkes att oroligheter förekommit eller befarats vid strejker,

att biträde erfordrats för ordningens upprätthållande vid marknader,

Konungens besök, mobiliseringsövningar o. s. v. Tiden för reservpolisens

tjänstgöring i de olika fall som nämnas varierar avsevärt. I flertalet fall

rör det sig endast om några dagar, i åtskilliga fall dock om 1—2 månader

och i några enstaka fall om 3—4 månader och längre tid.---

I 1925 års proposition diskuteras (s. 60) hur man skall anskaffa den

polisreserv, »som anses behövlig för ordningens upprätthållande vid en

mera exceptionell påfrestning».

Departementschefen diskuterade (s. 63) ett tidigare framfört förslag,

enligt vilket hela landets polispersonal skulle göras mobil. Han förordade

emellertid icke detta förslag, enär man icke »skäligen kan ålägga samhälle

en förpliktelse av här ifrågavarande art för annat samhälles behov utan

att härför lämna en icke alltför snävt tillmätt ersättning». Med hänsyn till

statsbidragsbestämmelserna ansåg departementschefen hinder dock icke

föreligga att ålägga landsbygden en sådan förpliktelse samt fortsatte: »Men

den reserv, som härigenom skulle ställas till förfogande, skulle måhända

icke visa sig vara tillräcklig, om man vill hava garanti för att ordningens

upprätthållande även vid exceptionella fall av mera allvarliga störningar

skall kunna genomföras utan militärhjälp. Härför erfordras framför allt,

att reservpolismän hava nödig rutin. Av värde är vidare, att de särskilda

polismännen icke komma från ett flertal olika orter utan på förhand känna

till varandra.»

Departementschefen förordade i stället den reservpolisorganisation, som

sedan kom till stånd genom 1925 års lag, och uttalade, att en fördel med

denna organisation vore, att den nära anslöte sig till den då förefintliga

reservpolisorganisationen.

Vissa uppgifter om användningen av reservpolis efter 1925 års lagstiftning

lämnas i en bilaga A till propositionen nr 178 till 1932 års riksdag

(varigenom föreslogs inrättandet av statspolis). Uppgifterna avse tiden

fram till oktober 1931. Det framgår, att man även efter tillkomsten av 1925

års lag använt reservpolis under förhållandevis långa tjänstgöringstider.

Detta gäller särskilt vid arbetskonflikter. Så t. ex. användes vid en arbetskonflikt

i Gimån 1927 en reservpolis från Sundsvall under tiden 20/7—

12/11. Vid en arbetskonflikt i Degerfors 1928 tjänstgjorde tre reservpoliser

från Örebro under tiden 3/9—20/12. Flera andra exempel finnas på att

reservpoliser vid arbetskonflikter tjänstgjort 2 å 3 månader. Under 1930

och 1931 har reservpolis vidare i åtskilliga fall använts för trafikkontroll,

därvid tjänstgöringstiden i något fall uppgått till tre månader.

Av den utredning som sålunda förebragts dragés i promemorian följande

slutsatser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1955

Av polislagen och de uttalanden som förekommo vid lagens tillkomst torde

till en början framgå, att det behov av polisförstärkning som får täckas

genom reservpolis från annan ort skall vara ett extraordinärt behov i den

meningen att det skall gå utöver det behov som kan tillgodoses genom

vederbörande polisdistrikts egen polisstyrka. Detta är ju också helt naturligt,

enär det enligt polislagen åligger varje polisdistrikt att hålla den polisstyrka

»som erfordras för polisverksamhetens ombesörjande inom distriktet»,

d. v. s. som behövs för det normala förutsebara behovet av polis (2 §),

eventuellt förstärkt med reserv- och statspolis (5 och 8 §§). Det behov av

förstärkning på en viss ort som enligt lagens mening skall fyllas av distriktets

egen polis — eventuellt krävs nyanställning — och som också kan

fyllas på detta sätt får ej tillgodoses genom reservpolis från annat håll.

Denna begränsning torde alltså vara tämligen självklar.

Något tveksamt är emellertid om uttrycket »tillfälligt behov» i 5 § 1 mom.

innefattar någon begränsning utöver den nyss nämnda. Ordet »tillfälligt»

och även vissa motivuttalanden skulle kunna tyda på att man menat att

även till tiden begränsa reservpolisens användning å annan ort. I det citerade

ordet skulle då ligga att det behov som finge tillgodoses genom reservpolis

skulle vara av allenast kortare varaktighet. — Det är helt naturligt,

att de extraordinära behov, om vilka här är fråga, oftast äro kortvariga.

Det är vanligen fråga om förstärkning som behövs för ordningens upprätthållande

vid marknader, tävlingar, befarade oroligheter o. d. Och i sakens

natur ligger i varje fall den tidsbegränsningen att behovet inte får vara så

långvarigt att det kan betraktas såsom ett mer eller mindre normalt behov

som bör och kan tillgodoses enligt 2, 5 och 6 §§. Det torde emellertid kunna

ifrågasättas om man verkligen avsett att med uttrycket »tillfälligt behov»

i polislagen införa en direkt begränsning till kortare tidsperiod. Enär i 1925

års proposition lämnats uppgifter om användning under flera månader i

sträck av den dittillsvarande — visserligen kontraktsbundna — reservpolisen

utan att någon kritik riktats mot denna praxis, synes det i varje fall

troligt att man icke tänkt sig en begränsning i nya lagen till kortvarigare

behov av polisförstärkning än som tidigare förekommit. Redogörelsen för

praxis efter år 1925 synes bekräfta detta antagande. Det är troligt att ordet

»tillfälligt» egentligen avser att framhäva det extraordinära i situationen,

som gör det rimligt att — ehuru varje polisdistrikt skall sörja för sitt normala

behov av polis — tillkalla reservpolis från annat håll. Häri skulle då

också ligga att om ett distrikts polisstyrka på grund av någon extraordinär

omständighet — t. ex. en anställningsblockad — nedgått under den normala

numerären, det tillfälliga behov av förstärkning för ordningens upprätthållande,

som kan uppkomma, får fyllas genom att reservpolis ditkommenderas.

Den princip som enligt promemorian gäller och bör gälla för framtiden

framställes på följande sätt. Med hänsyn till vikten för det allmänna och

för allmänheten av att ordning och säkerhet upprätthålles syntes den regeln

böra gälla, att om på någon ort ett klart behov av polisförstärkning förefunnes,

vilket icke kunde tillgodoses genom det egna distriktets polisstyrka,

reservpolis från annat distrikt linge anlitas. Det låge då i sakens natur

utan alt det behövde utsägas att detta skedde endast »tilltälligt» d. v. s.

i extraordinära situationer av i regel kort varaktighet. Det torde icke finnas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr Hih år 1955

risk för att en regel sådan som den nämnda skulle komma att missbrukas

så, att reservpolis användes för att täcka ett behov som vederbörande

distrikt rätteligen själv skulle och även kunde fylla inom ramen för 2, 5

och 6 §§. Korrektiven häremot låge i dels förefintligheten av skyldigheten

enligt sistnämnda paragrafer vars fullgörande övervakades av länsstyrelserna,

och dels att prövningen huruvida i det enskilda fallet reservpolis

inom länet skulle rekvireras eller icke — bortsett från det fall att fråga

vore om användning inom samma landsfiskalsdistrikt — lagts i händerna

på länsstyrelsen eller landsfogden samt att tillkallande av reservpolis från

annat län beslutades av chefen för inrikesdepartementet. Vidare kunde

erinras om att reservpolis under inga förhållanden finge tillkallas från stad,

där genom dess bortdragande ordningens upprätthållande skulle äventyras,

samt att genom statsbidragsreglerna sörjts för att en stad som tillhandahåller

reservpolis icke bleve ekonomiskt lidande. För att den nu nämnda

principen skulle tydligare framgå syntes ordet »tillfälligt» böra utgå ur 5 §

1 mom. och såsom reservpolisens uppgift i denna egenskap böra angivas att

den skall vid behov av polisförstärkning inom annat distrikt där biträda

vid upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet.

Remissyttrandena

Det i promemorian framförda förslaget till ändring i 5 § tillstyrkes

eller lämnas utan erinran i flertalet remissyttranden. Ett par av de till

förslaget positivt inställda remissinstanserna gör dock vissa reservationer.

Sålunda förklarar Svenska polisförbundet, att det icke vill ställa sig

avvisande till en viss ökad mobilitet av polispersonalen vid extraordinära

situationer. Förbundet vill dock såsom facklig organisation anmäla, att

det icke kan medverka till en vidgad lagstiftning på området av de skäl,

som anföres i promemorian, och icke tillstyrka en lagstiftning som i princip

skulle innebära, att polispersonal kan i ett visst läge tvångskommenderas

till annan ort för att bryta eller lindra verkningarna av en anställningsblockad.

Svenska stadsförbundet anför.

Ordet »tillfälligt» leder vid ett ytligt betraktande onekligen tanken på

att fråga endast kan vara om kortvariga engagemang. En lagändring på

det sätt som föreslagits skulle därvid undanröja varje tvivel rörande lagens

innebörd och dessutom förebygga tvist i frågan. Då man enligt stadsförbundets

mening icke bör bortse från denna synpunkt vill förbundet icke

motsätta sig att lagtexten förtydligas. Däremot anser sig förbundet icke

kunna acceptera ändringsförslaget i föreliggande skick. Vad styrelsen därvid

vänder sig mot är att den ifrågavarande lagbestämmelsen i fortsättningen

skulle erhålla en alltför allmänt hållen avfattning, som möjligen

kan ge utrymme för en icke avsedd tillämpning. De i promemorian åberopade

skälen för att man i praktiken icke har anledning räkna med missbruk

av reservpolisen synas icke utgöra någon fullständig garanti för en

riktig tillämpning. Förbundet vill därför föreslå att i lagtexten på något sätl

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1955

givas uttryck åt att behovet skall vara föranlett av extraordinära forhållanden.

Länsstyrelsen i Uppsala län kan tillstyrka förslaget endast med visst

förbehåll. Länsstyrelsen anför.

Det torde visserligen vara riktigt att man vid polislagens tillkomst avsett

att behovet av polisförstärkning skulle vara extraordinärt och att man föi

att framhäva detta inskjutit ordet »tillfälligt». Att härav draga den slutsatsen,

att det varit lagstiftarens avsikt att reservpolis skulle kunna tillkallas

när helst ett polisdistrikts styrka nedgått under den normala numerären

torde emellertid vara att gå för långt. Vid bestämmelsernas tillkomst

bestämde polisdistrikten själva sina löner och meningen torde knappast

hava varit att man vid en ekonomisk konflikt med åtföljande anstahningsblockad

skulle kunna ställa reservpolis till polisdistriktets förfogande.

Att göra bestämmelserna tillämpliga vid en dylik situation far kartor

anses innebära en utvidgning av gällande rätt och icke blott ett »förtydligande»

av denna. ...... ,, ,

Frågan är därför närmast om en dylik utvidgning bor aga rum. Mot en

sådan talar att en kommendering av reservpolis till ett blockerat polisdistrikt

troligtvis av många och framför allt av den berörda polispersonalen

kommer att uppfattas såsom en form av brytande av blockad

med alla de psykologiska återverkningar, som följa härav, över sadana

hänsyn står visserligen vikten för det allmänna och för allmänheten att

ordning och säkerhet uppehälles. Situationen blir emellertid ömtålig oc

varje tvångsåtgärd ägnad att inge betänkligheter. Rätten att tillkalla reservpolis

bör därför i dylikt läge utövas med stor varsamhet och endast

där omständigheterna så oundgängligen påkalla. Endast under dessa öi - utsättningar anser sig länsstyrelsen, som därjämte ifrågasätter om icke

kommenderingsrätten vid anställningsblockad bör förbehållas Kungl. Maj. ,

kunna biträda förslaget i denna del.

Två remissinstanser avstyrker direkt att 5 § ändras. I länsstyrelsens i

Södermanlands län yttrande vitsordar landshövdingen från sin befattning

— såsom tjänsteman i dåvarande socialdepartementet med tillkomsten

av 1925 års polislag att den i promemorian anförda tolkningen av ordet

»tillfälligt behov» är riktig. Därmed menas överhuvud behov av polisförstärkning

på grund av någon extraordinär omständighet, alltså utan direkt

begränsning till kortare tidsperioder. Då det synes vara av värde att denna

begränsning framgår av lagtexten och då det i promemorian åberopade

korrektivet av länsstyrelses eller landsfogdes avgörande bättre och lämpligare

gör tjänst för åstadkommande av en riktig tillämpning av lagens nuvarande

betydelse, förordar länsstyrelsen att 5 § bibehålies oförändrad.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som också avstyrker förslaget, anför.

Den redogörelse för praxis rörande tolkningen av uttrycket »tillfälligt behov»,

som lämnas i promemorian, torde visa, att detta icke uppfattats som

tillkommet för att direkt begränsa reservpolisens användning tdl kortare

tidsperioder. Ett förtydligande av stadgandet av sådan anledning synes följaktligen

icke erforderligt. Bortsett härifrån föranleder den ändrade ordalydelsen

vissa erinringar. Den nya avfattningen kan knappast anses ge ett

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1955

klarare uttryck åt stadgandets innebörd än den nuvarande. Snarare lärer

man kunna befara, att bestämmelsen kunde komma att feltolkas. Enligt

ordalagen synes varje behov av polisförstärkning inom annat polisdistrikt

utgöra grund för tillkallande av reservpolis. Det observandum, som ligger i

ordet »tillfälligt», har med andra ord borttagits.

Åtgärder för att säkerställa att polislönereglementet följes

Gällande bestämmelser

I 8 § polislagen stadgas efter ändring 1953 att polispersonal, som är anställd

i polisdistrikt enligt 2, 4, 5 eller 6 § polislagen och som avses i ett av

Konungen efter riksdagens hörande fastställt avlöningsreglemente, skall av

polisdistriktet avlönas enligt bestämmelserna i nämnda reglemente samt

åtnjuta övriga i reglementet angivna förmåner.

Det avsedda reglementet — polislönereglementet — är utfärdat den 14

maj 1954 (SFS nr 226). Den avdelning av reglementet, som handlar om

lonen (2 kap.), inledes med en bestämmelse att polisman skall tillhöra lönegrad

med beteckning och nummer, som framgår av en i reglementet intagen

tabell. Vidare stadgas, att bestämmelser om fördelningen av polismanstjänsterna

på lönegraderna meddelas av Kungl. Maj:t i enlighet med av

riksdagen godkända grunder. Sådana bestämmelser är givna i kungörelsen

den 14 maj 1954 med tilläggsbestämmelser till polislönereglementet

(SFS nr 227).

Enligt 14 § polislagen (efter ändring 1953) skall länsstyrelsen, om den

finner att polisdistrikt uppenbarligen åsidosätter sina åligganden enligt

polislagen, göra framställning om rättelse. Vidtages ej erforderlig åtgärd

i anledning av framställningen, äger länsstyrelsen förordna därom; även

vitesföreläggande kan ske.

Promemorian

I promemorian anföres, att av motiven till 1953 års ändring i 8 § (prop.

168/1953) framginge att meningen med stadgandet vore såväl att tillförsäkra

polismännen förmånerna i reglementet som att förbjuda polisdistrikten

att utge större förmåner än enligt reglementet. Av departementschefen

hade nämligen uttalats, att stadgandet avsåges skola binda polisdistrikten

att utge »just de förmåner, som bestämmes i reglementet, varken

mer eller mindre» (prop. s. 108). En dylik avsikt framginge även av

själva polislönereglementet, vari under 3 § stadgades, att utöver vad i reglementet

förutsattes eller eljest medgivits av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens

beslut polisman icke finge för tjänstgöring vid polisväsendet åtnjuta

ersättning eller förmån, såframt ej Kungl. Maj:t anvisat särskilda medel

därför eller eljest funne skäl medgiva att särskild gottgörelse utginge. Ett

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts proposition nr 174 år 1.955

korrektiv mot att polisdistriktet utgåve lön utöver vad som stadgas i reglementet

vore att enligt kungörelsen den 24 november 1932 angående statsbidrag

till polisväsendet (i lydelse efter den 1 juli 1954) statsbidrag icke

utginge å högre lönebelopp än som följer av lönereglementet och i anslutning

därtill utfärdade föreskrifter (10 §). Vidare syntes i vissa fall länsstyrelsen

med stöd av 14 § polislagen äga ingripa och förordna om rättelse,

då polislönereglementet åsidosattes.

Till utveckling av det sist anförda yttras i promemorian.

Om ett distrikt skulle utge lön understigande lönen enligt reglementet

måste detta utan tvekan betecknas som ett åsidosättande av distriktets skyldigheter

enligt polislagen. Ifrågavarande bestämmelse i 14 § fanns aven

före 1953 års ändringar i polislagen. Då gällde enligt 8 § att polisdistrikt

skulle »skäligen avlöna» sina polismän, och i 14 § utsädes, att om länsstyrelsen

fann att avlöning bestämts till belopp som uppenbarligen icke var

skäligt eller att polisdistrikt eljest uppenbarligen åsidosatte små åligganden

enligt lagen, länsstyrelsen ägde ingripa. Alltjämt måste för lågt avlönande

innebära ett åsidosättande av polisdistrikts åligganden. ....

Genom 1953 års ändring har emellertid 14 § fått den nya inneborden,

att även ett beslut om lön överstigande lönen enligt reglementet är ett

åsidosättande av polisdistriktets åligganden. Som stöd för denna uppfattning

åberopas det förut nämnda departementschefsuttalandet om innebörden

av 8 §: den lön som skall utgå är lönen enligt reglementet, »varken

mer eller mindre». Syftet med reglementet skulle ju också gå förlorat

om myndigheterna icke under några förhållanden kunde rätta till ett beslut

att utge högre lön än enligt reglementet.

I promemorian anges vidare, att det syntes lämpligt att genom en ändring

av 8 § tydligare än f. n. framhäva att det vore ett åliggande för ett

polisdistrikt att vid avlöning av ifrågavarande personal följa reglementet.

Därigenom bleve det klart att 14 paragrafens bestämmelser om rätt för

länsstyrelse att ingripa omfattade även det fall att polisdistrikt uppenbarligen

åsidosatte sitt åliggande enligt 8 §, vare sig härvid för låg eller för hög

lön bestämts.

Angående rätta innebörden av 14 § yttras vidare i promemorian.

Som nämnts fordras enligt 14 §, för att länsstyrelse skall äga ingripa på

grund av att polisdistrikt åsidosatt sina åligganden, att åsidosättandet ar

uppenbart. Därmed menas att det vid ett objektivt bedömande är ställt utom

varje tvivel att en avvikelse liar skett från polisdistriktets lagstadgade sky - digheter. Såvitt avser placeringen av en tjänst i lönegrad kunna olika

fall tänkas. Denna inplacering regleras av polislönereglementet samt kungörelsen

den 14 maj 1954 med tilläggsbestämmelser till reglementet. Ett

uppenbart åsidosättande föreligger till en början då en uttrycklig och entydig

bestämmelse klart överträtts. Exempel på sådana klara tall aro t oljande.

1) En poliskonstapelst jänst placeras högre än Ca 15, vilken enligt reg ementet

är den högsta lönegraden för sådan tjänst.

2) I en centraliserad poliskår om mer än 5 polismän for^ egentlig polisverksamhet

är ingen tjänst placerad i Ca 13 (resp. Ce 13 eller Cf 11),

oaktat detta är föreskrivet i tilläggsbestämmelserna till polislönereglementet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1955

3) En polisassistenttjänst i ett tvåmansdistrikt placeras i Ca 19, vilket

klart strider mot tilläggsbestämmelserna.

Emellertid äro bestämmelserna om lönegradsplacering icke så avfattade,

att ej utrymme finns för en viss skönsmässig prövning. Likaså kan rätta

tolkningen av en bestämmelse understundom vara föremål för tvekan. Exempel

på mera vagt avfattade regler i tilläggsbestämmelserna till polislönereglementet

äro följande.

4) Polisassistenttjänst i Ca 17 avses för polisman som i förening med

befälsuppgifter fullgör »utredningsarbete och/eller svårare ordningspolisgör

omål». r

5) Polisassistenttjänst i Ca 19 och förste polisassistenttjänst i Ca 21 avses

båda för bl. a. polisman »som inom större polisdistrikt fullgör kvalificerade

specialuppgifter».

I de under 4) och 5) nämnda fallen kan man ha olika uppfattning om

innebörden av de citerade orden.

6) Polisassistenttjänst i Ca 19 avses vidare för bl. a. polisman som hand
har

ledningen av polisarbetet i distriktet där den egentliga polisverksamheten

(exekutionsbiträdesverksamheten således ej inräknad) kräver 3_8

mans arbetskraft. Och förste polisassistenttjänst i Ca 21 avses för bl. a.

polisman, som handhar ledningen av polisarbetet i polisdistrikt, där det

egentliga polisarbetet, inberäknat kriminalpolisarbetet, kräver mer än 8

mans arbetskraft. — I polisdistrikt med såväl egentlig polisverksamhet

som exekutionsbiträdesverksamhet kan delade meningar råda om hur

stor del av den tillgängliga arbetskraften som tages i anspråk för den egentliga

polisverksamheten.

Vid en objektiv bedömning av sådana fall, som exemplifierats under 4) —

6) måste man säkert ofta konstatera att skäl kan anföras såväl för som

emot en viss uppfattning. Om i dessa fall länsstyrelsen skulle ha en annan

uppfattning än polisdistriktet, innebär detta icke utan vidare att polisdistriktets

beslut får betraktas som ett uppenbart åsidosättande av åliggande

enligt polislagen. Emellertid torde även i vissa sådana fall kunna göras

gallande att polisdistrikt åsidosätter sina åligganden. Detta kan exempelvis

vara fallet då meningsskiljaktigheten mellan länsstyrelsen och polisdistriktet

uteslutande rör objektivt konstaterbara förhållanden, t. ex. då

det kan visas att polisdistriktet grundat sitt ställningstagande i en viss fråga

om lönegradsplacering på klart oriktiga uppgifter om arten av det arbete

som är förenat med tjänsten ifråga.

Det är en uppgift för länsstyrelserna att självständigt pröva i vilka fall

mgripande med stöd av 14 § bör ske. Ledning kan därvid hämtas från

organisationsnämndens uttalanden.

Remissyttrandena

Förslaget till ändring i 8 § har direkt avstyrkts av endast en remissinstans,

nämligen länsstyrelsen i Södermanlands län. De övriga tillstyrker

forslaget eller lämnar det utan erinran, varvid dock från ett par håll särskilda

påpekanden göres.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Länsstyrelsen har för sin del icke något att erinra emot förslaget, som

endast innebär ett klarläggande av vad som redan gäller.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kiingl. Maj.ts proposition nr 174 ur 1955

Vad angår tillämpningen av hithörande föreskrifter anser länsstyrelsen

sig emellertid böra framhålla följande. Då de nya personalstaterna vid

genomförandet av polislönereglementet uppgjordes har i vissa polisdistrikt

avsteg gjorts från reglementets föreskrifter. Dessa avsteg är genomgående

lokalt betingade och har i regel berott på de särskilda personalförhållandena

i polisdistriktet. Som exempel kan antöras, att man i ett fall i stället för en

polisassistenttjänst i lönegraden Ca 19 inrättat en förste polisassistenttjänst

i lönegrad Ca 21 för att därigenom försäkra sig om att få behålla en dugande

befattningshavare. I något fall har man inrättat en förste poliskonstapelstjänst

av hänsyn till en väl förtjänt polisman inom distriktet, som på

grund av bristande formell kompetens icke kunnat ifrågakomma som innehavare

av en nyinrättad befälstjänst. Flera liknande fall skulle kunna anges.

Länsstyrelsen har i dessa fall utfärdat förordnanden enligt personalstaterna,

oaktat dessa icke överensstämmer med den mening organisationsnämnden

uttalat. Länsstyrelsen anser, att det vid övergången till det ngn

lönesystemet är nödvändigt att taga hänsyn till dylika lokalt förekommande

svårigheter av olika slag och inom vissa gränser låta bero vid skedda^ avvikelser

från polislönereglementet. Detta är särskilt iögonenfallande då de

kommunala åtgärderna bidrager till att öka polisväsendets effektivitet och

kommunerna sålunda i detta avseende stöder länsstyrelsen sasom länets

högsta polismyndighet. Anförda synpunkter har, som av det ovan sagda

framgår, iakttagits vid länsstyrelsens handläggning av hithörande frågor.

Emellertid skulle det vara värdefullt om länsstyrelsernas möjlighet att

medverka vid en dylik smidigare övergång till det nya avlöningssystemet

uttryckligen fastslås.

Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar.

Den ifrågasatta ändringen av 8 § polislagen torde avse att mera tydligt

än vad som nu är fallet ange att polisdistrikt icke äger rätt vare sig att

underskrida eller att överskrida de löneförmåner, som enligt polislönereglementet

och tilläggsbestämmelserna till detta äro förknippade med en

var där angiven befattning. Häremot har länsstyrelsen icke något att andraga.

Emellertid synes den föreslagna ändringen även kunna tydas så

att polisdistriktet i fortsättningen — i motsats till vad som för närvarande

torde vara den gängse uppfattningen — skulle bliva skyldigt att ovillkorligt

följa tilläggsbestämmelsernas regler rörande antalet befälstjänster.

Innehållet i promemorian lämnar icke klart besked om avsikten med lagändringen

är jämväl denna. För egen del anser länsstyrelsen att en viss

möjlighet för polisdistriktet att — eventuellt efter medgivande av länsstyrelsen

— få frångå de allmänna normerna bör finnas, till exempel om

speciella lokala förhållanden skulle motivera detta. För undvikande av

missförstånd bör i lagtexten komma till uttryck att sådan möjlighet föreligger.

I sitt avstyrkande yttrande anför länsstyrelsen i Södermanlands län.

Länsstyrelsen kan icke ansluta sig till uppfattningen, att den nuvarande

lydelsen av lagen skulle förbjuda polisdistriktet att utge större förmåner

än enligt reglementet och ålägga länsstyrelsen att sörja för att så icke sker.

1 varje fall kan detta icke gälla, därest polisdistriktet vill tillsätta flera

polismän eller polismän i högre tjänsteställning än lönereglementet och i

anslutning därtill utfärdade föreskrifter avse. Alt, såsom i promemorian

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 är 1955

skett, som stöd för en sådan tolkning av polislagen åberopa reglementet

kan icke vara riktigt. Ändringsförslaget i promemorian innefattar alltså

enligt länsstyrelsens åsikt en sakändring, icke enbart ett klarläggande.

Emellertid är den föreslagna ändringen otillräcklig för det angivna syftet.

Även om — såsom nu föreslås — i 8 § stadgas skyldighet för polisdistrikt

att i fråga om avlönings- och andra förmåner åt polispersonal följa de i

polislönereglementet meddelade föreskrifterna, synes dock tvekan kunna

uppstå, huru vid tjänstetillsättning skall förfaras, därest polisdistriktet

åsidosatt nämnda bestämmelser. Detta gäller särskilt om polisdistriktet

inrättat en tjänst, som visserligen finnes upptagen i polislönereglementet

men som är högre än den befattning som enligt tilläggsbestämmelserna

till reglementet bort komma till användning i polisdistriktet. På grund härav

får länsstyrelsen föreslå, att om ändring av 8 § polislagen anses böra komma

till stånd, densamma kompletteras med ett uttryckligt stadgande om att

befattning vid polisväsendet må besättas endast under förutsättning att befattningen

inrättats i enlighet med föreskrifterna i polislönereglementet och

därtill hörande tilläggsbestämmelser.

I avbidan på prövning av frågan vilken befattning, som skall finnas,

torde dock förordnande å befattningen, sådan den "inrättats av polisdistriktet,

böra kunna meddelas.

Emellertid kan länsstyrelsen icke underlåta att i detta sammanhang

uttala sina allvarliga betänkligheter mot lagfästande av den princip, som

sålunda ligger till grund för ifrågavarande ändringsförslag. Detta synes

strida mot vad som hittills allmänt ansetts vara den grundläggande innebörden

av hithörande bestämmelser i polislagen. De statliga organens uppgift

har ju hittills ansetts vara — och böra vara — att tillse att "polisdistrikten

äro försedda med en tillräckligt stor och tillräckligt kvalificerad samt

på tillfredsställande sätt avlönad polisstyrka. Att länsmyndigheterna nu

skulle bli skyldiga att ingripa nedpressande, så snart ett polisdistrikt vill

sörja för sitt polisväsen på ett sätt, som i någon mån överstiger de krav,

som polislöneförfattningarna uppställt, måste verka främmande och svårbegripligt

samt även direkt olämpligt. Då det uttryckligt deklarerats, att

avsikten med dylik likriktning icke är att möjliggöra eller göra lättare en

övergång till statligt polisväsen, synes det sakliga underlaget för förslaget

icke kunna vara annat än statsbidragsreglerna till avlöningskostnaderna.

Om detta antagande är riktigt, är ifrågavarande förslag ett påtagligt exempel

på de inskränkningar i den kommunala självbestämmanderätten, som sker

via uppställande av villkor för statsbidrag. I varje fall bör väl dock verkan

av statsbidragsreglerna icke sträcka sig så långt, att ett polisdistrikt, som

helt på egen bekostnad skulle vilja bättre sörja för sitt polisväsen genom

att tillsätta flera eller mera kvalificerade polismän än enligt författningarna,

skulle av länsstyrelsen med stöd av polislagen hindras härifrån.

Länsstyrelsen, som enligt vad ovan anförts funnit det remitterade förslaget

till ändring av 8 § polislagen innefatta en i hög grad olämplig ändring

a\ lagens nuvarande sakliga innebörd, får med hänsyn härtill bestämt

avstyrka ändringsförslaget.

-Med utgångspunkt från den av länsstyrelsen hävdade uppfattningen om

polislagens innebörd vore det snarare påkallat att revidera polislöneförfattningarna.

En dylik revision borde syfta till att klarlägga, att nämnda

örfattningar icke avse att inskränka polisdistriktens befogenheter enligt

polislagen och att i varje fall ett bättre tillgodoseende av polisväsendets per
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1955

sonalbehov än lönebestämmelserna förutsätta endast skulle ha betydelse

för distriktens rätt till statsbidrag.

Departementschefen

Såsom i departementspromemorian anges har det visat sig att i visst avseende

tvekan råder i fråga om möjligheten att använda reservpolis utanför

det polisdistrikt, där den är anställd. Ovissheten har gällt innebörden av

stadgandet i 5 § polislagen, att reservpolisen är avsedd för att »vid tillfälligt

behov av polisförstärkning å annan ort där biträda vid upprätthållandet av

allmän ordning och säkerhet». I ordet »tillfälligt» har man ibland velat lägga

in den betydelsen att fråga måste vara om ett behov av allenast kortare

varaktighet. I promemorian har med stöd av bl. a. förarbetena till polislagen

den tolkningen av stadgandet framförts, att därmed skulle avses behov

över huvud taget, som skapats av extraordinära omständigheter, utan direkt

begränsning till kortare tidsperioder. Så har stadgandet också tillämpats.

Det är det extraordinära i situationen, som gör det rimligt att ehuru

varje polisdistrikt enligt polislagen har att sörja för sitt normala behov av

polis — insätta reservpolis från annat distrikt och som man velat framhäva

genom ordet »tillfälligt». I promemorian föreslås att denna stadgandets

innebörd förtydligas genom att ordet »tillfälligt», som givit upphov till

missuppfattning, borttages och att såsom reservpolisens uppgift anges att

den skall vid behov av polisförstärkning inom annat distrikt där biträda

vid upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet.

Samtliga remissinstanser har instämt i att ifrågavarande stadgande i 5 §

har den angivna innebörden och för egen del ansluter jag mig till denna

uppfattning. På grund härav och då den tvekan om rätta betydelsen, som

rått, ådagalägger ett behov av förtydligande vill jag förorda att stadgandet

ändras. Därvid synes ordet »tillfälligt», som onekligen kan inge en föreställning

om begränsning till kortare tid, böra ersättas med något annat uttryck

som bättre klargör innebörden. Jag föreslår, att reservpolisen anges vara

avsedd för att, då inom annat polisdistrikt av särskild anledning uppkommer

behov av polisförstärkning, där biträda vid upprätthållandet av allmän

ordning och säkerhet. Att behovet skall ha uppkommit av särskild anledning

innebär då, att det skall vara grundat på extraordinära omständigheter.

Sådana omständigheter är t. ex. en större anhopning av människor, som

kräver sådana anordningar för ordningens upprätthållande att distriktets

för normala förhållanden tillräckliga polisstyrka ej förslår. Emellertid bör,

om det verkligen är erforderligt för att kunna upprätthålla ordning och

säkerhet, reservpolis kunna tillkallas även om av särskild anledning distriktets

egen polisstyrka är otillräcklig redan lör det normala behovet. En sådan

anledning kan vara ait distriktet någon tid är urstandsatt att halla sin polisstyrka

vid normalt erforderlig numerär. Däremot får naturligtvis icke ic
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mcij:ts proposition nr 17''/ år 1955

servpolis användas för ett stadigvarande eller mera långvarigt fullgörande

inom annat polisdistrikt av sådan normal polistjänst som distriktet är

skyldigt att svara för och även kan ombesörja. I sådant fall skall ett behov

av förstärkning snarast möjligt fyllas av distriktet självt.

Med anledning av uttalanden i några remissyttranden vill jag särskilt

understryka att förslaget till förtydligande av lagtexten motiveras av rena

principskäl. Naturligtvis bör även med den nya avfattningen av 5 § lämpligheten

ur olika synpunkter av att inom lagstiftningens ram använda reservpolis

i en viss situation alltid noga prövas vid tillämpningen.

Jag övergår härefter till frågan om polisdistriktens skyldighet att följa

polislönereglementet och om länsstyrelsernas möjlighet att ingripa mot

överträdelser.

Först vill jag då erinra om att detta statliga lönereglemente för kommunala

tjänstemän tillkom på uttrycklig begäran av Svenska stadsförbundet

och Svenska landskommunernas förbund och att Svenska polisförbundet i

avgivet yttrande ej motsatte sig förslaget. Anledningen var som bekant en

allmän önskan att få till stånd en likformighet i fråga om anställningsvillkoren.

En dylik likformighet skulle, utom att skapa rättvisa, även höja

polisens effektivitet genom att underlätta önskvärda förflyttningar från ett

distrikt till ett annat och vidare också vara ägnad att trygga arbetsfreden

inom polisväsendet. Före tillkomsten av polislönereglementet inskränkte

sig statsmakterna till att uppställa vissa minimikrav i fråga om polisens

avlöningsförhållanden. Sålunda stadgades i 8 § polislagen, att polisdistrikt

var skyldigt att skäligen avlöna sina polismän. Och enligt 14 § ålåg det,

liksom alltjämt är fallet, länsstyrelsen att göra framställning om rättelse

eller i sista hand själv förordna därom, då ett distrikt uppenbarligen åsidosatt

sina åligganden enligt lagen. Genom polislönereglementet med tillhörande

författningar har ett detaljerat och fixt avlöningssystem införts. I

enhetlighetens intresse har alltså statsmakterna övergått från att uteslutande

söka garantera att icke polismännen avlönas oskäligt lågt till att

uppställa regler som skall hindra ojämnheter även genom för högt avlönande.

Det säger sig självt att man, då nu detta system införts, icke bör

godtaga att enskilda polisdistrikt bryter mot bestämmelserna, vare sig detta

sker genom att lön och övriga ekonomiska förmåner sättes för lågt eller

genom att de bestämmes för högt. På liknande sätt är bestämmelserna i

andra statliga avlöningsreglementen för kommunalt anställda tjänstemän,

t. ex. för folkskollärarna, bindande. Det allmännas intresse av en strikt tilllämpning

av polislönebestämmelserna även såsom maximerande är alltså

icke — såsom antytts i ett remissyttrande — grundat på omsorgen om att

ej för högt statsbidrag till lönekostnaderna utgår utan på nödvändigheten

av att likformighet iakttages. Det är emellertid naturligt att i statsbidragskungörelsen

stadgats att statsbidrag icke utgår å högre lönebelopp än som

följer av polislönereglementet och tillhörande författningar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. HIaj:ts proposition nr 17b ur 1955

Den sistnämnda bestämmelsen utgör ett visst korrektiv mot att ett polisdistrikt

utger lön utöver vad som stadgas i avlöningsförfattningarna men

är ej ensam tillräckligt verksam. Såsom påvisats i departementspromemorian

var avsikten att distrikten skulle vara bundna att utge just de förmåner

som bestämmes i lönereglementet, varken mer eller mindre. Med

denna utgångspunkt torde kunna hävdas, att det nuvarande stadgandet i

8 § polislagen — att polispersonal som avses i reglementet skall avlönas

enligt bestämmelserna i reglementet — innebär ett förbud mot för högt

avlönande. Det synes likväl önskvärt att stadgandet förtydligas så att polisdistriktens

lagliga bundenhet i nu ifrågavarande avseende klart framgår.

En sådan ändring får då också till följd att varje tvekan undanröjes om

länsstyrelsens befogenhet att enligt 14 § ingripa mot uppenbart åsidosättande

av skyldigheten att ej utge förmåner utöver de stadgade.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har gjort gällande att den i promemorian

föreslagna ändringen i 8 § icke skulle vara tillfyllest för att uppnå

det avsedda syftet utan att den skulle behöva kompletteras med ett uttryckligt

stadgande om att befattning finge tillsättas endast om den inrättats i

enlighet med reglementet och tilläggsbestämmelserna till detta. Om emellertid

i 8 § fastslås skyldighet att i fråga om avlöning och andra förmåner

följa bestämmelserna i reglementet och av Kungl. Maj :t i anslutning därtill

meddelade föreskrifter, torde en sådan komplettering icke erfordras. Inrättande

av en tjänst i klar strid mot tilläggsbestämmelsernas regler om lönegradsplacering

måste nämligen då komma att medföra att distriktet vid utgivande

av avlöningsförmånerna åsidosätter sin skyldighet enligt polislagen.

Den tjänstetillsättande myndigheten, nämligen länsstyrelsen, som

har sig ålagt att tillse att distrikten fullgör sina skyldigheter, bör i ett

sådant fall ej tillsätta innan rättelse skett av beslutet om lönegradsplacering.

Mot den tolkning för vissa fall av uttrycket »uppenbart åsidosättande»

1 14 g, som göres i promemorian, har inga invändningar rests av remissinstanserna.

För egen del kan jag ansluta mig till de framförda synpunkterna.

Jag vill i detta sammanhang understryka, att avlöningsförfattningarna

icke hindrar ett polisdistrikt att hålla all den polispersonal, som det

anser erforderlig, förutsatt att lönegradsplaceringen överensstämmer med

författningarna.

I ett par remissyttranden har framhållits att det borde vara tillåtet att i

särskilda fall, då omständigheterna kan anses kräva det, avvika från de

fastställda normerna om tjänsternas placering i lönehänseende. I den mån

det befinnes lämpligt och möjligt att tillgodose sådana önskemål torde

emellertid detta böra ske genom en av särskild utredning föregången ändring

i avlöningsförfattningarna.

På de skäl, som jag nu anfört, vill jag förorda att 8 § polislagen förtydligas

så, alt polisdistrikten ålägges att i fråga om avlöning och andra

förmåner åt sådan polispersonal, som avses i polislönereglementet, följa

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 17b

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 17k ur 1955

reglementet och av Kungl. Maj :t i anslutning till reglementet meddelade

föreskrifter.

I enlighet med vad jag nu förordat har inom inrikesdepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad Igdelsc av 5 § 1 mom. och 8 § lagen

den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket.

Föredraganden hemställer härefter, att förut omförmälda inom inrikesdepartementet

upprättade lagförslag måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ake Eklöf

DUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 53

504562

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 1LU 1955:32 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 8 § lagen den 6 juni 1925 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1955:261 Skrivelse till Körningen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag angående andrad lydelse av 5 § 1 mom. och 8 § lagen den 6 juni 1925 a1 i texten