Med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 1 och 4 förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager, m. m
1955-03-18 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1955:184, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 1 och 4 förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 1S''i
1
Nr 184
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av §§ 1 och 4 förordningen
den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager,
m. m.; given Stockholms slott den 18 mars
1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av §§ 1 och 4 förordningen den 15 november
1912 (nr 298) om provianteringsfrilager;
2) förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316);
3) lag om ändrad lydelse av 36 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror; samt
4) förordning med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende
av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin&
spritcentralen.
GUSTAF ADOLF
Per Edvin Sköld
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att provianteringsfrilager skall få inrättas jämväl
å annan ort än stad med distrikttullanstalt eller avdelning därav samt
att svenskt fartyg, som är under byggnad i utlandet, skall få utrustas från
provianteringsfrilager utan erläggande av tull. Vidare förordas — med hänsyn
till att de nya skeppsmätningsreglerna medfört en sänkning av fartygens
beräknade nettodräktighet — att rusdrycker skall från provianteringsfrilager
få utlämnas till fartyg, under villkor, att fartygets dräktighet icke
understiger sjuttiofem ton. I anslutning till den nya rusdryckslagstiftningcn
föreslås vissa ändringar i provianteringsfrilagersförordningen, tulltaxeförordningen
och tobaksmonopollagen. Slutligen förordas förenklade regler
för behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införes eller disponeras
av aktiebolaget Vin- & spritcentralen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 184
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 184
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av §§ 1 och 4 förordningen den 15
november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager
Härigenom förord nas att §§ 1 och 4 förordningen den 15 november 1912
om provianteringsfrilager1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
§ I
1.
Från utrikes — — — ägare
( provianteringsfrilager ).
Rätt till provianteringsfrilager för
proviantering och utrustning av fartyg
må åtnjutas endast i sådan vid
saltsjön eller inlandsvatten belägen
stad med distrikttullanstalt eller avdelning
därav, som av Konungen
erhållit särskilt tillstånd därtill. Sådant
tillstånd må ej meddelas med
mindre staden förbundit sig avstå
från hamnavgifter för fartyg, som
anlöper stadens hamn allenast för
att intaga proviant, kol eller skeppsförnödenheter
för fartygets behov
men utan att därstädes intaga annat
gods eller lossa.
Rätt till--- — sådan rätt.
2. Rusdrycker ävensom maltdrycker
av tredje klassen, som uppläggas
å provianteringsfrilager, skola
där förvaras under såväl tullverkets
som ägarens lås.
Föreslagen lydelse:
§ 1.
1. Från utrikes — — — ägare
(provianteringsfrilager).
Rätt till provianteringsfrilager för
proviantering och utrustning av fartyg
må åtnjutas endast i sådan vid
saltsjön eller inlandsvatten belägen
ort, som av Konungen erhållit särskilt
tillstånd därtill. Sådant tillstånd
må ej meddelas med mindre den för
orten gällande taxan å hamnavgifter
innehåller sådana bestämmelser,
att rätt till befrielse från hamnavgifter
föreligger för fartyg, som anlöper
ortens hamn allenast för att
intaga proviant, kol eller skeppsförnödenheter
för fartygets behov men
utan att därstädes intaga annat gods
eller lossa. För ort, som ej är stad
med distrikttullanstalt eller avdelning
därav, må tillstånd, som ovan
sagts, meddelas endast om rätten
till provianteringsfrilager finnes kunna
utövas å orten utan olägenhet för
tullverket.
Rätt till---sådan rätt.
2. Rusdrycker, som uppläggas å
provianteringsfrilager, skola där förvaras
under såväl tullverkets som
ägarens lås.
1 Senaste lydelse av §§ 1 och 4 se 1948:139.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr t8t
Nuvarande lydelse:
§ 4.
Från provianteringsfrilager må
gods, fördelat i större eller mindre
partier, för proviantering eller utrustning
utlämnas till fartyg eller
luftfartyg, under -villkor,
beträffande fartyg, att dess dräktighet
icke understiger det tontal, som
av Konungen i sådant avseende bestämts
vid meddelandet för staden av
tillstånd till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt,
eller, där fråga är
om utlämning av rusdrycker, etthundra
ton, och,
såvitt angår luftfartyg, att detsamma
användes i yrkesmässig trafik
samt i övrigt i fråga om storlek och
användning uppfyller de villkor, som
av Konungen i sådant avseende bestämts
vid meddelandet av tillstånd
till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt.
Såsom villkor--— belägen fis
keplats.
Föreslagen lydelse:
§ 4.
Från provianteringsfrilager må
gods, fördelat i större eller mindre
partier, för proviantering eller utrustning
utlämnas till fartyg eller
luftfartyg, under villkor,
beträffande fartyg, att dess dräktighet
icke understiger det tontal,
som av Konungen i sådant avseende
bestämts vid meddelandet för orten
av tillstånd till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt,
eller, där fråga
är om utlämning av rusdrycker,
sjuttiofem ton, och,
såvitt angår luftfartyg, att detsamma
användes i yrkesmässig trafik
samt i övrigt i fråga om storlek och
användning uppfyller de villkor, som
av Konungen i sådant avseende bestämts
vid meddelandet av tillstånd
till åtnjutande av provianteringsfrilagersrätt.
Såsom villkor —----belägen fis
keplats.
Utan hinder av vad i föregående
stycke sägs må gods överföras från
provianteringsfrilager till svenskt fartyg
under byggnad å utrikes ort.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316)
Härigenom förordnas, att 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 19291
skall i nedan angivna delar erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av det
följande.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
5 §. 5 §.
Tullfrihet åtnjutes för: Tullfrihet åtnjutes för:
d) gångkläder, sängkläder och d) gångkläder, sängkläder och
andra för personligt bruk avsedda andra för personligt bruk avsedda
1 Senaste lydelse av 5 § d) och e) se 1952: 707.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr IHi
Nuvarande lydelse:
förnödenheter, tillhöriga resande eller
å transportmedel anställda personer,
i den mån Konungen därom
förordnar; dock skall i fråga om
rätt att tullfritt medföra färdiga tobaksvaror
och cigarrettpapper, rusdrycker
samt exportöl gälla vad särskilt
stadgas;
e) andra av resande medförda varor
än i d) sägs till ett sammanlagt
värde av högst 275 kronor, i den
mån Konungen därom förordnar,
ävensom av resande, hemmahörande
i utomeuropeiskt land, medförda
och för återutförsel avsedda resesouvenirer
till ett sammanlagt värde
av högst 2 500 kronor; dock skall i
fråga om rätt att tullfritt medföra
färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper,
rusdrycker samt exportöl
gälla vad särskilt stadgas;
Föreslagen lydelse:
förnödenheter, tillhöriga resande eller
å transportmedel anställda personer,
i den mån Konungen därom
förordnar; dock skall i fråga om
rätt att tullfritt medföra färdiga tobaksvaror
och cigarrettpapper samt
rusdrycker gälla vad särskilt stadgas;
e) andra av resande medförda varor
än i d) sägs till ett sammanlagt
värde av högst 275 kronor, i den
mån Konungen därom förordnar,
ävensom av resande, hemmahörande
i utomeuropeiskt land, medförda
och för återutförsel avsedda resesouvenirer
till ett sammanlagt värde
av högst 2 500 kronor; dock skall i
fråga om rätt att tullfritt medföra
färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper
samt rusdrycker gälla vad
särskilt stadgas;
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 36 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346)
angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror
Härigenom förordnas, att 36 § lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
36 §.
Till riket inkommen vara, som enligt
denna lag ej må införas, må,
därest den icke är att enligt lagen
om straff för olovlig varuinförsel
anse såsom olovligen införd, av varuägaren
återutföras. Sker ej återutförsel,
skall med varan förfaras
på sätt Konungen förordnar.
Föreslagen lydelse:
36 §.
Till riket inkommen vara, som enligt
denna lag ej må införas, må,
därest den icke är att enligt lagen
om straff för olovlig varuinförsel
anse såsom olovligen införd, av varuägaren
återutföras i enlighet med
de föreskrifter generaltullstyrelsen
äger meddela. Sker ej återutförsel,
skall med varan förfaras på sätt Konungen
förordnar.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1955.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b
5
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende
av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget
Vin- & spritcentralen
Härigenom förordnas, att i fråga om behandlingen i tullhänseende av
rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen,
följande särskilda bestämmelser skola gälla utan hinder av vad mot
desamma stridande är stadgat.
1 §•
Rusdrycker, som av aktiebolaget Vin- & spritcentralen införas från utrikes
ort och anmälas till direkt förtullning må av bolaget utbekommas
från tullverket utan att den myckenhet, som skall läggas till grund för beräknande
av tull för varan, dessförinnan blivit av tullverket utrönt. Det
åligger bolaget att i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer erlägga belöpande
tull för varan.
2 §.
Inom riket tillverkade eller tidigare förtullade rusdrycker må uppläggas
å provianteringsfrilager.
3 §.
För rusdrycker, som i 1 § avses, må vid utförsel, uppläggning å provianteringsfrilager
eller försäljning till den, som enligt särskilt stadgande äger
åtnjuta tullfrihet för varor, vilka inkomma från utlandet, åtnjutas befrielse
från tull eller återbäring av erlagd tull.
4 §•
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, generaltullstyrelsen
äger utfärda de ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen
av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955.
Genom förordningen upphäves förordningen den 15 maj 1952 (nr 305)
med särskilda bestämmelser angående aktiebolaget Vin- & spritcentralens
tullnederlagsrörelse, dock att sistnämnda förordning skall äga tillämpning
i fråga om gods som av bolaget före nämnda dag anmälts till uppläggning
å tullnederlag.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 mars
1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om utvidgad rätt
att inrätta provianteringsfrilager, m. m. samt anför därvid följande.
I. Utvidgad rätt att inrätta provianteringsfrilager, m. m.
Gällande bestämmelser
Enligt § 1 mom. 1 förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager
kan provianteringsfrilager nu inrättas endast i sådan vid
saltsjön eller inlandsvatten belägen stad med distrikttullanstalt eller avdelning
därav, som av Kungl. Maj :t erhållit särskilt tillstånd därtill. Vidare
gäller enligt § 4 förordningen, bland annat, att provianteringsfrilagersgods
må för proviantering eller utrustning utlämnas till fartyg eller luftfartyg endast
under villkor, att fartyget eller luftfartyget utklarerat till utrikes ort,
vare sig direkt eller via en eller flera andra svenska orter, eller ock befinner
sig på resa mellan utrikes orter. Jämlikt sistnämnda paragraf äger emellertid
Kungl. Maj :t att, vid meddelande av tillstånd till provianteringsfrilagersrätt,
medgiva att rätt att från provianteringsfrilager intaga gods jämväl må
tillkomma fartyg eller luftfartyg, vilket inkommit från utrikes ort med destination
till annan svensk ort, eller med vederbörligt svenskt mätbrev försett
däckat fiskefartyg, vilket skall avgå till i Nordsjön eller därbortom belägen
fiskeplats.
Generaltullstyrelsens förslag
Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 25 september 1954 hemställt dels
att § 1 mom. 1 förordningen erhåller sådan ändrad lydelse, att rätt till provianteringsfrilager
under vissa förutsättningar skall få åtnjutas även å ort,
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b
som icke är stad med distrikttullanstalt eller avdelning därav, dels ock att
§ 4 förordningen ändras på så sätt att svenskt fartyg som är under
byggnad i utlandet, skall få utrustas med å frilager i Sverige
liggande gods utan erläggande av å godset belöpande tull.
Beträffande den ifrågasatta ändringen av § 1 mom. 1 förordningen har
styrelsen anfört i huvudsak följande.
Under senare år hade vid flera tillfällen förfrågningar gjorts hos styrelsen
angående möjligheterna att inrätta provianteringsfrilager i vissa uthamnar,
som icke vore städer med distrikttullanstalt eller avdelning därav. Härvid
hade varit fråga om hamnar på Norrlandskusten samt på Gotland. Vidare
hade stadsfullmäktige i Oxelösund, där tullkammare eller avdelning därav
icke funnes inrättad, anhållit om provianteringsfrilagersrätt för staden. Proviantering
av fartyg i uthamnar, varom nu vore fråga, med frilagersgods
skedde för närvarande genom överföring av gods från frilager i närbelägen
stad med distrikttullanstalt. För sådan överföring erfordrades särskilt medgivande
av Kungl. Maj :t. Dylikt medgivande plägade lämnas provianteringsfrilagershavare
för en tid av fem år åt gången, överföring till fartyg å ort,
belägen utom det tulldistrikt, inom vilket frilagret vore beläget, medgåves i
allmänhet icke. Inrättande av provianteringsfrilager i vissa uthamnar med
mera omfattande sjöfart skulle otvivelaktigt vara till gagn såväl för därav
berörda rederier som för näringsidkare å orten. Även för tullverkets del
skulle en sådan anordning vara till fördel, då tullkontrollen i vissa fall skulle
förenklas. Det förutsattes emellertid, att rätt till provianteringsfrilager skulle
medgivas allenast beträffande ort, där sjöfarten vore av sådan omfattning
och där eljest sådan tullbevakning funnes anordnad, att rätten kunde utövas
utan olägenhet för tullverket.
Vad angår den föreslagna ändringen i § 4 förordningen har generaltullstyrelsen
framhållit att Kungl. Maj :t på grund av nu gällande föreskrifter
icke hade kunnat bifalla av Rederiaktiebolaget Svenska Lloyd och Aktiebolaget
Broströms Linjeagentur gjorda ansökningar om rätt att från bolagens
provianteringsfrilager i Göteborg överföra vissa varor till fartyg, som å utrikes
ort varit under byggnad för nämnda bolags respektive för det till Broströmskoncernen
anslutna Aktiebolaget Svenska Amerika Liniens räkning.
Departementschefen
Då de föreslagna ändringarna i provianteringsfrilagersförordningen synes
kunna innebära vissa fördelar för sjöfarten och även eljest kan vara till
gagn, har jag icke något att erinra mot förslaget. .lag tillstyrker sålunda de
föreslagna ändringarna av § 1 mom. 1 och § 4 i provianteringsfrilagersförordningen.
I detta sammanhang torde också böra upptagas frågan om rätten att från
provianteringsfrilager utlämna rusdrycker till fartyg. Enligt § 4 provianteringsfrilagersförordningen
må rusdrycker utlämnas till fartyg endast om
fartygets dräktighet icke understiger etthundra ton. Från och med den 1 ja
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr i8''t
nuari 1955 gäller nya mätningsregler för fartyg. Dessa regler har medfört,
att den beräknade nettodräktigheten för fartyg kommit att nedgå till i genomsnitt
77 å 78 procent av de tidigare nettodräktighetstalen. Den ifrågavarande
100-tonsgränsen i § 4 har därför medfört, att rätten att utlämna rusdrycker
från provianteringsfrilager upphört såvitt angår utlämning till fartyg,
vilkas dräktighet genom mätningsreformen kommit att nedgå under
etthundra ton. Detta gäller visserligen endast ett begränsat antal fartyg, men
då vid införandet av de nya mätningsreglerna principen varit att den ändring
i fartygens tontal som dessa regler medförde icke skulle rubba dittillsvarande
förmåner och skyldigheter, torde ifrågavarande tontalsgräns böra
jämkas så att gränsen återställes till det reella läge den hade före mätningsreformen.
Jag förordar därför att § 4 provianteringsfrilagersförordningen
får det ändrade innehållet att från provianteringsfrilager rusdrycker må
utlämnas till fartyg, under villkor, att fartygets dräktighet icke understiger
sjuttiofem ton.
II. Vissa av den nya rusdryckslagstiftningen föranledda författningsändringar
Enligt
stadgande i § 1 mom. 2 förordningen den 15 november 1912 (nr
298) om provianteringsfrilager skall rusdrycker ävensom maltdrycker av
tredje klassen, som uppläggas å provianteringsfrilager, där förvaras under
såväl tullverkets som ägarens lås.
5 § d) och e) tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929, nr 316 (senaste
lydelse av 5 § d) och e) se förordningen den 21 november 1952, nr 797).
innehåller föreskrifter om tullfrihet för varor, medförda av resande eller å
transportmedel anställda personer. I fråga om rätt att tullfritt medföra färdiga
tobaksvaror och cigarrettpapper, rusdrycker samt exportöl hänvisas i
författningsrummen till vad därom särskilt stadgas.
Enligt 1 § rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521),
vilken träder i kraft den 1 oktober 1955, omfattar begreppet rusdrycker även
starköl. Vad som är att hänföra till starköl angives i sin tur i 3 § förordningen
den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker (senaste lydelse av paragrafen se förordningen den 26
maj 1954, nr 524). Jämlikt sistnämnda paragraf omfattar maltdrycker av
tredje klassen eller starköl sådana maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger
två och åtta tiondels viktprocent. Genom 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning
upphäves bland annat förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående
förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl. Enligt
sistnämnda förordning förstås med exportöl alla maltdrycker som enligt
förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker är att
hänföra till tredje klassen.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 184
Med hänsyn till den definition på begreppet rusdrycker, som meddelats i
den nya rusdrycksförsäljningsförordningen, förordar jag att nyssnämnda
stadganden i § 1 mom. 2 förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om
provianteringsfrilager och 5 § d) och e) tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) ändras på så sätt att uttrycken »rusdrycker ävensom maltdrycker
av tredje klassen» och »rusdrycker samt exportöl» ersättes med
ordet »rusdrycker».
Slutligen torde bestämmelsen i 36 § tobaksmonopollagen om återutförsel
av tobaksvaror givas samma formulering som motsvarande stadgande i 86 §
1 mom. i 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning.
III. Behandlingen i tullhänseende av rusdrycker, som införes eller
disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen
Gällande bestämmelser
Förordningen den 15 maj 1952 (nr 305) med särskilda bestämmelser angående
aktiebolaget Vin- & spritcentralens tullnederlagsrörelse tillkom i syfte
att med avseende å tullklareringen av bolagets importvaror genomföra
en förenkling utan förfång för tullbeskattningen. Förordningen innebär tilllämpning
av ett system, enligt vilket all den trafik som äger rum med bolagets
importvaror sker över tullnederlag, därvid bolaget övertager tullverkets
löpande bestyr med detaljbokföring och varukontroll ävensom svarar
för beräkning och inbetalning av tullavgifter. Förordningens stadganden innebär
emellertid även avvikelse från vad i allmänhet gäller i fråga om omfattningen
av tullnederlagsrätten. Denna rätt som enligt tullagstiftningen eljest
är begränsad till att avse endast gods, som införts till tullområdet, har
nämligen i förordningen utsträckts till att omfatta även inom riket tillverkad
vara, som upplägges på tullnederlag för vissa ändamål, nämligen för utförsel,
för överföring till provianteringsfrilager eller för försäljning till den,
som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för varor, som inkommer
från utlandet. Nyssnämnda möjlighet att överföra inom riket tillverkad
vara till provianteringsfrilager innebär avvikelse från eljest gällande bestämmelser
om provianteringsfrilager såtillvida att § 1 i Kungl. Maj :ts förordning
den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager förutsätter
att varan skall ha införts från utrikes ort.
Generaltullstyrelsens förslag
1 skrivelse till generaltullstyrelsen den 14 februari 1955 har aktieboinget
Vin- & spritcentralen framlagt förslag om vissa ändringar i ovannämnda
förordning den 15 maj 1952 (nr 305) och tillika hemställt att styrelsen måtte
hos Kungl. Maj :t utverka de erforderliga ändringarna. Enligt förslaget skulle
systemet med förtullning över tullnederlag bibehållas, men bolaget skulle i
2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 184
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b
fortsättningen icke redovisa oförtullade varor. Från utlandet införda varor
skulle sålunda efter tulltaxeringen utan dröjsmål förtullas. Härigenom skulle
vinnas att lagerbokföringen förenklades till att avse endast förtullade varor.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 4 mars 1955 har generaltullstyrelsen
framlagt förslag i ärendet. Därvid har styrelsen meddelat, att det efter överläggningar
med bolaget befunnits att bolagets rationaliseringssträvanden
kunde tillgodoses efter riktlinjer som delvis avveke från dem bolaget föreslagit
i förenämnda skrivelse den 14 februari 1955. I enlighet härmed hade
inom styrelsen upprättats förslag till ny förordning, avsedd att ersätta förordningen
den 15 maj 1952 (nr 305) angående aktiebolaget Vin- & spritcentralens
tullnederlagsrörelse. Generaltullstyrelsen anför.
Styrelsens förslag — som utgör en ytterligare förenkling i fråga om behandlingen
i tullhänseende av rusdrycker, som importeras eller tillverkas
av bolaget — innebär till sina grundprinciper, att bolaget utöver tidigare
medgiven befrielse från tulltaxering av importvaror medgives viss tids tullkredit
utan anlitande av tullnederlag, rätt att å provianteringsfrilager direkt
uPPlägga såväl inom riket tillverkad som förtullad vara samt rätt till befrielse
från tull eller återbäring av erlagd tull utan hinder av härför i allmänhet
gällande formella förutsättningar. Dispositionsrätten över av bolaget
importerade eller tillverkade rusdrycker skulle alltså ej längre vara beroende
av varans uppläggning å tullnederlag. Med hänsyn till bolagets statliga ställning
torde någon vägande invändning ej kunna göras mot de av styrelsen
nu föreslagna ytterligare förenklingarna beträffande tullverkets befattning
med bolagets rörelse.
Styrelsen hänvisar till en skrivelse från aktiebolaget Vin- & spritcentralen
av den 4 mars 1955 i vilken bolaget förklarat sig icke ha något att erinra
mot den av styrelsen föreslagna nya regleringen i tullhänseende av bolagets
rörelse.
Departementschefen
Det synes mig vara av vikt att regleringen i tullhänseende av Vin- & spritcentralens
rörelse i görligaste mån förenklas därest så kan ske utan förfång
för tullbeskattningen. Det av generaltullstyrelsen framlagda av bolaget
tillstyrkta förslaget i ämnet finner jag ändamålsenligt och väl ägnat att tillgodose
önskemålet om ytterligare förenklingar. Med hänsyn till bolagets
ställning såsom statsägt företag bör enligt mitt förmenande den ifrågasatta
omläggningen, varken ur kontrollsynpunkt eller eljest, medföra någon olägenhet
i fråga om tullbeskattningen. Jag tillstyrker sålunda att förslaget genomföres.
IV. Departementschefens hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att antaga följande inom finansdepartementet upprättade
förslag till
Kungl. Maj.ts proposition nr 184
11
1) förordning om ändrad lydelse av §§ 1 och 4 förordningen
den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager,
2) förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316),
3) lag om ändrad lydelse av 36 § lagen den 11 juni 1943
(nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import
av tobaksvaror, samt
4) förordning med särskilda bestämmelser angående behandling
i tullhänseende av rusdrycker, som införas eller
disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Harald Håggquist
660747 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1955:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds ;proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 1 och 4 förordningen den 15 november 1912 s. 1 i texten
- BevU 1955:39 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 1 och 4 förordningen den 15 november 1912 s. 2 i texten