Med förslag till lag om skiljedom i viss arbetstvist
1955-05-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1955:197, Med förslag till lag om skiljedom i viss arbetstvist
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1955
1
Nr 197
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
skiljedom i viss arbetstvist; given Stockholms slott
den 6 maj 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och
lagrådet hållna protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om skiljedom i viss avtalstvist.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås rätt för Konungen att förordna att, därest mellan
Sveriges redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening uppkommen
arbetstvist icke löses avtalsvis, tvisten skall avgöras genom en för ändamålet
utsedd skiljenämnd.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 197
2
Kangl. Maj:ts proposition nr 197 år 1955
Förslag
till
Lag om skiljedom i viss arbetstvist
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Därest arbetstvist, som uppkommit mellan Sveriges redareförening och
Sveriges fartygsbefälsförening och i vilken medling ägt rum inför en den
28 januari 1955 tillsatt förlikningskommission, icke blivit löst då denna
lag träder i kraft, äger Konungen förordna att tvisten skall avgöras genom
skiljedom av en för ändamålet utsedd skiljenämnd.
2 §.
Har förordnande som avses i 1 § givits, skall för tiden, intill dess skiljedom
meddelas, rörande anställningsvillkor och förhållandet i övrigt mellan
arbetsgivare och arbetstagare tillämpas vad senast enligt mellan parterna
upprättade kollektivavtal eller eljest varit gällande; och skall vad i 4 § lagen
den 22 juni 1928 om kollektivavtal är för där avsedda fall stadgat äga
motsvarande tillämpning å person eller sammanslutning, som omedelbart
beröres av tvisten. Vad sist sagts skall från och med dagen för förordnandet
avse även arbetsinställelse eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd, som
inletts dessförinnan, dock ej fall där avmönstring skett före den 6 maj 1955.
Åsidosättande av förpliktelse, som följer av vad i första stycket sägs,
har samma verkan som förfarande i strid mot kollektivavtal och må beivras
vid arbetsdomstolen enligt vad i lagen den 22 juni 1928 om arbetsdomstol
stadgas.
3 §.
Skiljenämnden skall bestå av ordförande och fyra ledamöter.
Ordföranden och två ledamöter utses av Konungen bland personer, som
icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen. Av övriga
ledamöter utser vardera parten en. Har part icke inom tre dagar från det
att förordnande som avses i 1 § meddelats fullgjort vad sålunda åligger
honom, utser Konungen i partens ställe skiljeman.
4 §•
Skiljenämnden må, där det finnes lämpligt, giva särskild dom i del av
tvisten eller rörande viss däri uppkommen fråga ävensom hänskjuta viss
fråga till förhandling eller medling enligt anvisningar av nämnden.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1955
5 §.
Av skiljenämnden meddelad dom skall för tid, som bestämmes i domen,
anses innefatta sådant kollektivavtal mellan parterna, varom sägs i lagen
om kollektivavtal. Utan parternas medgivande må giltighetstiden ej sättas
längre än ett år räknat från det att senast mellan parterna upprättade kollektivavtal
upphört att gälla; dock må i skiljedomen föreskrivas förlängning
av giltighetstiden, för den händelse uppsägning ej verkställes viss
tid före giltighetstidens utgång.
6 §•
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft omedelbart.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1955
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 april
1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar
Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om åtgärder för
lösning av rådande arbetstvist mellan Sveriges redareförening och Sveriges
fartygsbefälsförening.
Föredraganden anför.
Mellan Sveriges redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening gällde
under år 1954 tre kollektivavtal, nämligen dels ett angående anställningsvillkor
för befälhavare, som är medlemmar av fartygsbefälsföreningen
och anställda å maskindrivna fartyg, anslutna till redareföreningen, dels
ett angående löne- och arbetsförhållanden för styrmän som är medlemmar
av fartygsbefälsföreningen och anställda å nyssnämnda slag av fartyg, och
dels ett angående löne- och arbetsförhållanden för radiotelegrafister, som
är medlemmar av fartygsbefälsföreningen och anställda å dylika fartyg.
Sedan dessa avtal under november 1954 uppsagts från fartygsbefälsföreningens
sida, har mellan parterna förts förhandlingar om upprättandet
av nya kollektivavtal, senast inför en av Kungl. Maj:t den 28 januari 1955
tillsatt förlikningskommission med landshövdingen Per Westling såsom
ordförande. Förhandlingarna, som vid ett par tillfällen förklarats strandade,
har hittills ej lett till uppgörelse mellan parterna. Förlikningskommissionen
har tillkännagivit, att den ämnar ånyo sammanföra parterna den 3 innevarande
maj. Med hänsyn till de starka meningsmotsättningar, som visat
sig föreligga mellan parterna, torde det dock vara ovisst huruvida en uppgörelse
kan komma till stånd.
Det må i detta sammanhang nämnas att förhandlingarna inför förlikningskommissionen
avsett ej blott ifrågavarande avtalstvist utan även
frågan om upprättandet av nya kollektivavtal mellan redareföreningen, å
ena, samt Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska stewartsföreningen och
Svenska sjöfolksförbundet, å andra sidan. Såvitt angår dessa organisationer
har medlingen lett till avtalsuppgörelse.
I den föreliggande tvisten har fartygsbefälsföreningen tillgripit arbets
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1955
nedläggelse såsom stridsåtgärd. Föreningens medlemmar har efter anmaning
från föreningen i betydande utsträckning uppsagt sina enskilda arbetsavtal
till upphörande. För flera av arbetstagarna har uppsägningstiden gått
till ända, och många av dem har därefter avmönstrat. I andra fall har avmönstring
— som i regel skall äga rum i svensk hamn — ännu icke kunnat
ske. För vissa arbetstagare med längre uppsägningstid har uppsägningstiden
ännu ej utgått.
Därest arbetsinställelsen helt eller till större delen genomföres, kommer
detta att praktiskt taget lamslå sjöfarten med svenska fartyg med härav
följande synnerligen allvarliga återverkningar för vårt lands ekonomiska
liv.
Den svenska arbetsfredslagstiftningen bygger på att parterna på arbetsmarknaden
skall själva reglera sina förhållanden genom frivilliga överenskommelser.
I den mån dylika överenskommelser träffas följer av lagstiftningen
om kollektivavtal, att arbetsfred skall råda såtillvida, att stridsåtgärder
i form av arbetsinställelse eller därmed jämförliga åtgärder icke
får tillgripas så länge kollektivavtal gäller. Om däremot, såsom här är
fallet, något gällande kollektivavtal icke existerar, finnes i svensk lagstiftning
bestämmelser i syfte att trygga arbetsfreden meddelade endast i
form av föreskrifterna om medling i arbetstvister. Frågan om lagstiftningsåtgärder
i syfte att trygga arbetsfreden, då denna varit hotad, har vid skilda
tillfällen varit föremål för diskussion men icke lett till införande av någon
allmän lagstiftning härom. I stort sett torde man vara ense om att detta icke
varit till någon olägenhet utan tvärtom bidragit till att hos parterna på
arbetsmarknaden skapa en samförståndsvilja och en känsla av ömsesidigt
ansvar för upprätthållande av arbetsfreden och tryggande av produktionen.
I ett par speciella situationer under senare år har emellertid statsmakterna
icke ansett sig böra stå overksamma inför den utsikten att en fredlig
lösning av uppkomna arbetstvister ej skulle kunna nås. Jag syftar härvid
på 1947 års poliskonflikt och 1951 års sjuksköterskekonflikt. Faran av att
ett stort antal av landets polismän skulle, till följd av tvist angående anställningsvillkoren,
lämna polistjänsten med därav följande risk för störningar
i den allmänna ordningen och säkerheten föranledde år 1947 statsmakterna
att införa en särskild form av tjänsteplikt för polisens del. Bestämmelserna
härom återfinnes i lagen den 26 juli 1947 (nr 536) om särskilda
åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa fall. Denna
lag, som gällde till och med den 30 juni 1948, behövde dock aldrig tillämpas.
Vidare var nödvändigheten av sjukvårdens upprätthållande anledning till
att Kungl. Maj :t —- sedan viss tvist rörande anställningsvillkoren för hos
landstingen och städerna utanför landsting anställda sjuksköterskor syntes
kunna utveckla sig till öppen konflikt — i proposition (nr 212) till 1951
års riksdag föreslog riksdagen alt antaga ett förslag till lag om särskilda
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1955
åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande verksamhet. Den föreslagna
lagstiftningen var utformad i första hand som en lagstiftning om
obligatorisk skiljedom i den aktuella tvisten. Denna löstes emellertid innan
riksdagen tagit ståndpunkt till förslaget, varför propositionen av Kungl.
Maj :t återkallades.
Såsom jag redan framhållit skulle en öppen konflikt på det område det
nu gäller få allvarliga följder. Med hänsyn härtill bör enligt min mening
även i detta fall garantier skapas för arbetsfredens bevarande, därest förlikningskommissionen
icke skulle lyckas ena de tvistande parterna. Redan
nu bör därför såsom en beredskapsåtgärd en lagstiftning komma till stånd,
som ger samhället erforderliga maktmedel att hävda dess intressen om
situationen skulle bli den nyss angivna.
Olika möjligheter står här till buds. Vid övervägande av de olika alternativ,
som kan tänkas, har jag ansett mig böra stanna för en lagstiftning
som går ut på att åstadkomma normer, som kan träda i stället för de kollektiva
överenskommelser, vartill de förda förhandlingarna syftat. För
detta ändamål synes lämpligen ett skiljedomsförfarande böra komma till
stånd; lagstiftningen bör i enlighet härmed utformas som en lagstiftning
om obligatorisk skiljedom i den ifrågavarande tvisten, meddelad av en för
ändamålet utsedd skiljenämnd med partsrepresentation. Sådan skiljedom
bör gälla som kollektivavtal mellan parterna. Inom socialdepartementet har
upprättats ett förslag till lagstiftning i detta hänseende, vilket såsom bilaga
torde få fogas till statsrådsprotokollet i ärendet.
Beträffande lagförslagets utformning vill jag anföra följande.
Enligt 1 § äger Kungl. Maj :t förordna, att den nu aktuella tvisten skall
avgöras genom skiljedom. Självfallet är det önskvärt, att parterna inför
förlikningskommissionen eller eljest kommer överens om anställningsvillkoren
och att konflikten sålunda löses utan att skiljenämnden behöver
träda i verksamhet. Lagen har därför ansetts böra få karaktär av fullmaktslag.
Därest Kungl. Maj :t förordnar att skiljedomsförfarande skall äga rum,
bör det råda förbud mot arbetsinställelse eller annan därmed jämförlig
stridsåtgärd. Bestämmelser härom har upptagits i 2 §. Det har ansetts lämpligt
att anknyta till gällande bestämmelser om olovliga stridsåtgärder i
lagen om kollektivavtal. I och med att Kungl. Maj :t förordnar om skiljedomsförfarande
skall sålunda anses som om vederbörande arbetsgivare och
arbetstagare ävensom deras organisationer vore bundna av kollektivavtal
med därav följande fredsplikt för såväl den enskilde arbetsgivaren resp.
arbetstagaren som deras organisationer. Arbetsinställelse eller annan därmed
jämförlig stridsåtgärd, som vidtagits före det förordnandet givits, bör
vara att betrakta såsom olovlig från och med dagen för förordnandet; och
så även om avmönstring redan skulle ha skett. Från fall, där avmönstring
skett före den 6 maj 1955, torde dock i detta sammanhang böra bortses.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1955
Lagförslagets 3 § innehåller bestämmelser om skiljenämndens sammansättning.
Valet av ordförande och två ledamöter har lagts i Kungl. Maj:ts
hand, varjämte vardera parten tillerkänts rätt att välja en skiljeman.
I 4 § har upptagits vissa bestämmelser om skiljenämndens verksamhet.
Härutöver synes några bestämmelser i lag om förfarandet i nämnden icke
vara erforderliga. De ytterligare föreskrifter, som må anses påkallade, torde
få meddelas i administrativ ordning. Självfallet bör parterna beredas tillfälle
att inför nämnden framföra yrkanden och sina synpunkter på de
olika tvistefrågorna. Skiljenämnden har att efter prövning om och i vilken
mån dessa påståenden är befogade och på vilket sätt tvisten följaktligen
bör lösas skilja de tvistande emellan.
Skilj edomsförfarandet skall, såsom tidigare nämnts, gå ut på att åstadkomma
en tvångsförlikning, som kan träda i stället för kollektivavtal mellan
de båda i konflikten indragna organisationerna. Rättsverkningarna av
skiljedomen bör alltså vara desamma som rättsverkningarna av ett vanligt
kollektivavtal. Beträffande giltighetstiden bör gälla att skiljedomen ej
utan parternas medgivande skall gälla för längre tid än ett år från det
senast mellan parterna upprättade avtal upphört att gälla; dock med rätt
för skiljenämnden att i skiljedomen föreskriva förlängning i händelse uppsägning
ej sker inom viss tid förenämnda dag. Tvist rörande skiljedomen
bör bedömas på samma sätt som en tvist om kollektivavtal. Bestämmelser
i förevarande hänseenden återfinnes i 5 §.
Kostnaderna för skiljedomsförfarandet torde böra bestridas från de
under femte huvudtiteln upptagna förslagsanslagen till Förlikningsmän
för medling i arbetstvister m. m.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det upprättade
förslaget till lag om skiljedom i viss arbetstvist1 måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
A. Börje Carlsson
1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1955
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 maj
1955.
Närvarande:
justitieråden Lech,
Regner,
Gösta Lind,
regeringsrådet Lorichs.
Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över
socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 29 april
1955, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om skiljedom i viss arbetstvist.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet, hovrättsrådet G. Y.
Samuelsson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Harriet Stangenberg
Iiiingl. Maj. ts proposition nr 197 år 1955
9
Utdrag av protokollet över socialärenden, hullet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 maj 1955.
Närv a rande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange,
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 6 maj 1955
avgivna utlåtande över det till lagrådet den 29 april 1955 remitterade förslaget
till lag om skiljedom i viss arbetstvist.
Föredraganden anför.
Såsom framgår av vad jag uttalat vid remissen till lagrådet av ifrågavarande
lagförslag är detsamma betingat av de synnerligen allvarliga återverkningar
för vårt lands ekonomiska liv, som skulle uppstå, om samhället
ej ägde erforderliga möjligheter att ingripa, för fall att den nu mellan
Sveriges redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening rådande arbetstvisten
skulle leda till en mera allmän arbetsinställelse inom den svenska
sjöfarten.
Ännu är det osäkert huruvida den för medling i tvisten tillsatta förlikningskommissionen
skall lyckas ena de tvistande parterna; i varje fall
synes det ovisst huruvida någon uppgörelse kan komma till stånd före
slutet av denna riksdagssession. Med hänsyn härtill förordar jag, att lagförslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, nu måtte underställas
riksdagen.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagförslaget
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alf Björnelid
•>
Bihung till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 197
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- 2LU 1955:36 Memorial i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med återkallande av propositionen nr 197 med förslag till lag om skiljedom i viss arbetstvist. s. 1 i texten